2

NNYYHHEETTEERR MM..MM.. 22001122--1100--3311

_________________________________________________________________________________ © JuristMagazinet www.juristmagazinet.com christer@juristmagazinet.com

2

ALLAS LIKHET INFÖR LAGEN

I 1 kap 9 § regeringsformen (RF) objektivitetsprincipen som innebär att myndigheter och domstolar i sin verksamhet

ska beakta allas likhet inför lagen och se till att saklighet och opartiskhet tillämpas konsekvent. Lagar får inte

åsidosättas och beslut får inte grundas på omständigheter som inte det inte finns stöd för i lag eller annan författning,

legalitetsprincipen, (RF 1:1).

ör att ett lands styrelseskick ska anses tillhöra en rättsstat krävs det bland annat att dess

domstolar och myndigheter fattar beslut som det finns stöd för i en lag eller annan

författning. Vidare krävs det att domstolarna och myndigheterna i sin verksamhet är

konsekvent sakliga och objektiva i sin handläggning av mål och ärenden. Allas likhet inför

lagen ska tillämpas.

Kronofogdemyndigheten ska vid sin handläggning av mål ta hänsyn till sökandens intressen

men också beakta svarandens intressen. Denna opartiskhet och skyldighet att ta hänsyn till

såväl sökandens som svarandens intressen i mål som handläggs av Kronofogdemyndigheten

finns det också regler om i utsökningsbalken, UB. Utsökningsbalken som är en av

Kronofogdemyndighetens grundläggande rättskällor och detta fundamentala regelverk borde

alla handläggare hos Kronofogdemyndigheten vara väl bekant med.

Kronofogdemyndigheten ska ta hänsyn till såväl sökandens som svarandens intressen i bland annat avhysningsmål- (handräckning enligt UB 8:18)

När Kronofogdemyndigheten ska verkställa ett avhysningsmål ska myndigheten ta skälig

hänsyn till sökandens intressen men också beakta svarandens situation. Det framgår av 16 kap

3 § första stycket utsökningsbalken, UB. Av ett beslut från JO (Riksdagens ombudsmän)

framgår att Kronofogdemyndigheten vid handläggningen av ett avhysningsmål inte tagit skälig

hänsyn till sökandens intresse i målet. JO:s beslut bifogas till detta nyhetsbrev. Se nedan.

Artikelserie om sambos

Juristmagazinet avser att i ett antal artiklar belysa sambos rättsliga ställning enligt

sambolagen. Den första artikeln publiceras den 1 november; missa inte den.

JO:s BESLUT OM KRONOFOGDEMYNDIGHETENS HANDLÄGGNING AV ETT

AVHYSNINGSMÅL – SE NEDAN

F

JO beslut om Kronofogdens handläggning av ett avhysningsmål – där sökandens intresse inte beaktats 1

Beslutsdatum: 2010-10-25

Diarienummer: 5242-2009

Justitieombudsmannen Hans-Gunnar Axberger

Kritik mot Kronofogdemyndigheten för genomförandet av en avhysningsförrättning

Beslutet i korthet: Kronofogdemyndigheten har fattat beslut om avhysning från en bostadsrättslägenhet som sökanden förvärvat genom exekutiv auktion. Beslutet skulle genomföras vid en viss angiven tidpunkt. Myndigheten drog ut på verkställigheten ett antal dagar. Under dessa dagar bortfördes delar av lägenhetens fasta inredning. Kronofogdemyndigheten kritiseras för att inte ha

beaktat sökandens intresse, för att inte ha underrättat henne om fördröjningen och för betydande brister i dokumentationen kring avhysningens genomförande.

Anmälan

I en skrivelse, som kom in till JO den 21 september 2009, anmälde Nicole A. Kronofogdemyndigheten,

Göteborgskontoret. Av hennes anmälan och bifogade handlingar framgick bl.a. följande.

Nicole A. hade den 14 maj 2009 ropat in en bostadsrättslägenhet på exekutiv auktion. Den 10 juni

skrevs lägenheten över på henne. Den tidigare ägaren R.K. var emellertid inte villig att lämna

lägenheten. Nicole A. begärde därför handräckning hos Kronofogdemyndigheten. Den 18 juni mottog hon

en underrättelse från myndigheten där det framgick att avhysningen skulle äga rum den 2 juli. Hon och

hennes bror var därefter vid flera tillfällen i kontakt med handläggare på myndigheten som bekräftade

att avhysningen skulle ske den 2 juli. I beslut den 30 juni avslog myndigheten en av R.K. framställd

begäran om anstånd.

Därefter, den 1 juli, besökte R.K:s hustru Kronofogdemyndigheten. Resultatet av mötet blev att

myndigheten, utan att dessförinnan ha underrättat Nicole A., gav familjen K. ytterligare fem dagar på sig

att utrymma lägenheten. Nicole A. ansåg att myndigheten därigenom hade ändrat sitt tidigare beslut i

strid med 27 § förvaltningslagen. I samband med avflyttningen tog familjen K. med sig saker som de

inte hade rätt att ta med sig, bl.a. duschhörna, jacuzzi, handfat och inbyggda garderober. Familjen K.

hade inte hunnit göra detta om inte beslutet om avhysning hade ändrats av myndigheten. Det inträffade

föranledde stora kostnader för Nicole A.

Enligt anmälaren var hennes bror i kontakt med Kronofogdemyndigheten flera gånger dagligen under

denna tid. Han hade då förklarat att det var angeläget att svaranden flyttade ut så snart som möjligt

eftersom sökanden var rädd för att lägenheten skulle rensas och saboteras, då det var känt att

svaranden var kriminellt belastad.

Utredning

JO infordrade och granskade handlingarna i ärendet varefter muntliga upplysningar inhämtades från

Kronofogdemyndigheten. Därefter anmodades Kronofogdemyndigheten, huvudkontoret, att göra en

utredning och yttra sig över handläggningen av ärendet, varvid myndigheten särskilt skulle yttra sig

rörande vad som beslutades i samband med mötet den 1 juli 2009. Myndigheten inkom med ett yttrande

till vilket hade bifogats ett yttrande från västra verkställighetsavdelningen. I det senare yttrandet,

upprättat av enhetschefen Annika Persson Arcangioli, angavs bl.a. följande.

Bostadsrätten som ägdes av R.K., utmättes för dennes skulder den 3 december2008 och såldes exekutivt

den 14 maj 2009 med tillträde den 10 juni 2009. Då köparen, Nicole A., inte kom i besittning av

bostadsrätten den dagen ansökte hon, enligt 8 kap. 18 § utsökningsbalken, om handräckning efter

försäljning. Tid för förrättning var utsatt till den 2 juli 2009 kl. 13.00.

JO beslut om Kronofogdens handläggning av ett avhysningsmål – där sökandens intresse inte beaktats 2

Efter ansökan från R.K. att få bo kvar i lägenheten till den 1 september 2009, fattade Johanna Nygård

Esbo den 30 juni 2009 beslut att inte medge anstånd. Dagen därpå kom säljarens hustru på besök och

träffade ansvarig tjänsteman kronoinspektören Ulf Mannerby och Johanna Nygård Esbo. Det

överenskoms då att hon själv skulle få avflytta från lägenheten och att, för det fall hon inte fick med sig

all egendom, denna skulle forslas bort och magasineras av myndigheten den 6 juli 2009.

Johanna Nygård Esbo har i yttrande uppgett följande:

Den 1 juli 2009 kom R.K:s fru, en släkting till henne samt en man som presenterade sig som en vän till

familjen på besök till KFM. Ulf Mannerby, kronoinspektör, som var den handläggare som skulle verkställa

avhysningen, frågade mig om jag ville närvara vid mötet vilket jag också gjorde. Fru K.

upprepade, via tolk, R.K:s begäran om anstånd med att flytta från lägenheten. Jag och Ulf Mannerby

förklarade att detta inte var möjligt. Fru K. sa att hon inte hade någonstans att ta vägen med sitt bohag

eftersom deras nya lägenhet var under renovering. [...] Ulf Mannerby föreslog då att hon skulle påbörja

flytten själv den 2 juli 2009 och då ta med sig det hon kunde till sitt tillfälliga boende. Resterande bohag

skulle KFM borttransportera för magasinering måndagen den 6 juli 2009. Detta var enligt Ulf Mannerby

ett för KFM normalt förfarande vid en avhysning och var inom ramen för den i 16 kap 3 § UB uttryckta

fyraveckorsfristen. Min uppfattning är att Ulf Mannerbys beslut att låta fru K. flytta ut själv inte innebar

ytterligare anstånd med själva avhysningen, utan ett beslut om hur själva avhysningsfrågan skulle lösas

praktiskt (jmf KFM:s handbok Utmätning s 341-343). Själva flytten skulle påbörjas det beslutade

datumet den 2 juli 2009 genom att fru K. själv skulle packa det bohag hon kunde ta med sig och sedan

avflytta, vilket också tydligt framgår av Ulf Mannerbys handläggarnotering den 1 juli 2009.

- - -

Jag har vid samtal med Ulf Mannerby fått följande upplysningar i ärendet.

Han handlägger handräckningar enligt 8 kap 18 § på enheten. När en ansökan inkommer registreras den

och därefter tar det normalt några dagar innan den kommer honom tillhanda. Han börjar med att

bestämma lämplig dag för förrättning och brukar då även besöka adressen dels för att delge tid för

förrättning, dels för att kunna försöka förmå personen i fråga att själv flytta. Det är förenat med stora

kostnader för transport och förvaring i myndighetens regi och det blir därför mindre kostsamt om den

det berör själv ombesörjer flytten.

- - -

Den 1 juli kom fru K. och en man vid namn [. . .] på besök i anledning av att myndigheten avslagit

begäran om anstånd. Fru K. sa då att hon kunde flytta sina personliga tillhörigheter och att myndigheten

kunde magasinera resterande bohag.

Dagen därpå, vilket var dagen för förrättning, åkte han till lägenheten och kunde då konstatera att fru K.

börjat packa. Han ställde därför in förrättningen på plats och meddelade ny tid för förrättning måndagen

den 6 juli kl. 10.00. Det som då fanns kvar i lägenheten skulle tas om hand och magasineras. Beslutet

att ställa in förrättningen och sätta ut ny tid meddelades inte Nicole A. Han anser själv att det var ett

misstag att inte underrätta henne. Ulf Mannerby bekräftar att Nicole A:s bror ringde honom den 2 juli

eller 3 juli 2009 och att han då meddelade honom att handläggningen pågick och att han skulle kontakta

honom när ärendet var avslutat och det var klart för inflyttning i lägenheten.

Frågeställningar i ärendet

De frågeställningar som väcks är om det lämnats ett anstånd, om förrättningen får anses påbörjad i och

med att Ulf Mannerby åker till lägenheten den 2 juli 2009 och om förfarandet varit olämpligt och varit till

nackdel för Nicole A.

Frågan om anstånd

- - -

JO beslut om Kronofogdens handläggning av ett avhysningsmål – där sökandens intresse inte beaktats 3

Av Ulf Mannerbys berättelse framgår att förrättningen den 2 juli ställdes in när det framstod som klart att

flytten påbörjats och att ny tid för förrättning sattes ut till den 6 juli. En avhysning ska genomföras så att

hänsyn tas till sökandes intresse och svarandens situation (16 kap. 3 § 1 st. UB). Vidare ska

myndigheten om möjligt verkställa avhysningen inom fyra veckor från det att samtliga handlingar

inkommit till myndigheten (16 kap. 3 § 2 st UB).

Det faktum att förrättningsmannen lät hustrun själv flytta ut kan inte anses vara ett anstånd eftersom

det kan ges först efter det att fyra veckor förflutit (16 kap. 4 § UB). I avhysningssituationer är det

vanligt förekommande att inte bara försöka förmå personen i fråga att själv avflytta före det att tid för

förrättning är utsatt. Det är även vanligt att förrättningen skjuts fram när en frivillig flytt är påbörjad

eller det finns en nära lösning, exempelvis med ett boende via de sociala myndigheterna. Möjligen kan

det ses som ett informellt anstånd inom ramen för myndighetens rätt att styra förrättningen och

skyldighet att lösa uppgiften på sätt som anges i lagtexten.

Påbörjades förrättningen den 2 juli 2009

Av Ulf Mannerbys berättelse framgår att han, när han kom till lägenheten den 2 juli, ställde in

förrättningen och att han samtidigt satte ut ny tid till den 6 juli kl. 10.00. Huruvida detta varit tydligt

uttalat eller inte framgår inte av anteckningarna i ärendet och klart är att Nicole A. inte fått besked i

saken.

- - -

Sammanfattning

Det som, enligt min mening, kan anmärkas på i hanteringen i detta ärende är att något meddelande om

ändrad dag för förrättning inte meddelades Nicole A. liksom att händelseförlopp, ställningstaganden och

beslut rörande handläggningen saknas i vissa delar och att de noteringar som finns är bristfälliga. Vi

kommer att påminna om vikten av dokumentation och tydlighet i beslutsfattande.

Att egendom försvann från lägenheten är självfallet inte bra. Det finns dock inget som tyder på att inte

detta kunde ha skett även om lägenheten lämnats frivilligt, redan den 10 juni 2009.

I huvudkontorets yttrande, undertecknat av biträdande processägaren Karin Berglöf Hedar och

verksjuristen Jens Haggren, redovisades den rättsliga regleringen, varefter myndigheten anförde

följande.

I KFM:s handbok Utmätning (s. 341) anges följande angående förberedelser inför en avhysning.

"I första hand ska KFM uppmana svaranden att flytta själv. Kan han inte ordna hela flyttningen ska han

uppmanas att själv ombesörja de delar han har möjlighet att klara. Han bör uppmanas att packa själv,

att själv ta hand om värdefull egendom, och att anvisa en ny bostad eller ett utrymme för förvaring av

bohaget. Om svaranden kan anvisa en ny bostad ska hans bohag tas dit. Detta gäller även om han fått

bostad på annan ort (KUB IV s. 621).

Om inte svaranden kan förmås att flytta själv åligger det KFM att verkställa avhysningen. KFM ska då

ordna transportmedel och plats att förvara godset på (16 kap. 6 § UB)."

Bestämmelsernas utformning ger myndigheten rätt att, med beaktande av sökandens intresse och

svarandens situation samt de stipulerade tidsfristerna, styra över tidpunkten för

avhysningsförrättningen. Det har således inte varit fråga om ett anstånd när tiden för

avhysningsförrättning ändrades med anledning av svarandens påbörjade avflyttning. Det har inte heller

varit fråga om att ändra det tidigare meddelade avslagsbeslutet avseende anstånd. I det avseendet bör

påpekas att regeln i 27 § förvaltningslagen om ändring av beslut inte är tillämplig i KFM:s exekutiva

verksamhet, se 32 § förvaltningslagen.

JO beslut om Kronofogdens handläggning av ett avhysningsmål – där sökandens intresse inte beaktats 4

I det aktuella fallet bodde svarandens hustru och ett barn i lägenheten. R.K:s bakgrund har inte påverkat

bedömningen av hur avhysningen skulle hanteras. Förfarandet att låta svaranden avflytta själv har

skapat möjligheter att genomföra verkställigheten så enkelt och billigt som möjligt. Det har i slutändan

medfört att svaranden ordnat hela avflyttningen själv och därigenom undvikit kostnader för transport och

magasinering. Sökanden har getts tillträde till den köpta bostadsrätten inom den tidsfrist som stipuleras

för avhysning. Genomförandet av avhysningen har skett med beaktande av såväl sökandens intresse

som svarandens situation.

Svaranden får inte avlägsna sådan egendom som omfattas av köpet. Om så ändå sker har köparen

möjlighet att ansöka om handräckning hos KFM för att ta tillbaka egendom som svaranden olovligen tagit

med sig. KFM anser inte att det finns något samband mellan hur avhysningen har genomförts och att det

försvunnit egendom tillhörande fastigheten.

KFM anser att verkställigheten av avhysningen har genomförts på ett korrekt sätt och i enlighet med

gällande bestämmelser. Förfarandet stämmer också väl överens med anvisningarna i KFM:s handbok.

Det är av stor vikt att det går att följa handläggningen genom en god dokumentation av vidtagna

åtgärder och beslut. I ärendet har konstaterats att det i vissa delar brustit avseende dokumentationen.

I det aktuella ärendet har också uppmärksammats att sökanden inte underrättats om att KFM ändrat

tidpunkt för avhysningsförrättningen. KFM ska underrätta bl.a. sökanden om beslut eller åtgärder som

har betydelse för sakägarens rätt, 4 kap. 3 § UF. Det ligger även i den allmänna serviceplikten enligt 4

och 7 §§ förvaltningslagen att myndigheten ska underlätta för den enskilde att ha med den att göra. KFM

kommer att vidta åtgärder för att komma tillrätta med de ovan identifierade bristerna.

Nicole A. yttrade sig över vad Kronofogdemyndigheten anfört.

Rättslig reglering

Enligt 8 kap. 18 § utsökningsbalken, UB, har den som köpt utmätt egendom rätt att vid behov få

handräckning av Kronofogdemyndigheten för att komma i besittning av det han eller hon förvärvat. Vid

denna handräckning tillämpas bestämmelserna i 16 kap. 2-9 och 11 och 12 §§ UB.

Enligt 16 kap. 3 § UB ska avhysning genomföras så att skälig hänsyn tas till såväl sökandens intresse

som svarandens situation. Med denna formulering avsåg lagstiftaren understryka att båda parters

önskemål och behov måste beaktas vid avhysningens genomförande (se prop. 1980/81:8 s. 772). Om

möjligt ska avhysning ske inom fyra veckor från det att behövliga handlingar kom in till

Kronofogdemyndigheten. Det är emellertid inte meningen att hela fristen ska utnyttjas i normala fall. I

allmänhet bör avhysningen kunna genomföras inom två eller tre veckor efter att handlingarna kom in till

Kronofogdemyndigheten (se prop. 1980/81:8 s. 771).

Av 16 kap. 4 § UB framgår att Kronofogdemyndigheten, om det behövs av hänsyn till svaranden, får

medge anstånd med avhysningen under viss tid. Vidare bör sökanden beredas tillfälle att yttra sig innan

Kronofogdemyndigheten fattar beslut i en fråga om anstånd. Kronofogdemyndighetens beslut i en

anståndsfråga kan överklagas till allmän domstol.

Enligt 16 kap. 3 § utsökningsförordningen ska Kronofogdemyndigheten förbereda avhysningen så att

onödig skada undviks och att avhysningen kan verkställas så enkelt och billigt som möjligt.

Bestämmelsen i 27 § förvaltningslagen, om ändring av beslut, gäller enligt 32 § samma lag inte i

Kronofogdemyndighetens exekutiva verksamhet.

JO beslut om Kronofogdens handläggning av ett avhysningsmål – där sökandens intresse inte beaktats 5

Bedömning

För avhysning gäller vissa tidsfrister. Anstånd kan medges under i lagen angivna förutsättningar. I detta

fall har beslut om avhysning fattats och svaranden har fått avslag på begäran om anstånd. Den fråga

som sedan uppkommit avser beslutets genomförande. Kronofogdemyndigheten har därvid, som det får

förstås, gjort gällande att ett avhysningsbeslut inte behöver verkställas vid den tidpunkt som anges i

beslutet, så länge man håller sig inom den allmänna tidsfristen.

Vad som gäller i det hänseendet synes inte vara närmare rättsligt reglerat. Att myndigheten måste ha

viss möjlighet att utifrån praktiska hänsynstaganden styra över tidpunkten för en verkställighet av detta

slag får dock anses ligga i sakens natur. En tydlig begränsning ligger dock i kraven enligt 16 kap. 3 § UB,

som bl.a. stadgar att hänsyn tas till sökandens intresse. Kronofogdemyndigheten måste vidare iaktta de

principer som alltid gäller vid myndighetsutövning och kan därför inte godtyckligt ändra en

förrättningstidpunkt. De förväntningar som den enskilde ges genom innehållet i myndighetens egna

beslut bör också beaktas. Den som berörs av en ändring i ett fattat beslut ska givetvis underrättas om

detta. Lika självklart är att ändringen ska dokumenteras.

Vidare gäller att verkställigheten av ett sådant avhysningsbeslut som det här var fråga om inte bör hållas

flytande. Syftet med att, såsom skett i detta fall, ange en exakt tidpunkt för avhysningen måste vara att

klargöra för parterna att den avhyste därefter inte längre disponerar bostaden, och att det är den

verkställande myndigheten som under den fortsatta förrättningen bestämmer hur de praktiska frågor

som avhysningen föranleder ska lösas.

I det beslut som meddelats sökanden angavs entydigt och reservationslöst att avhysning skulle ske den

2 juli kl. 13.00. Detta kunde inte gärna tolkas på annat sätt än att verkställigheten skulle påbörjas vid

den tidpunkten och att den skulle fullföljas i ett sammanhang.

Så skedde emellertid inte. Det uppstod en fördröjning i fyra dagar. På grund av den bristfälliga

dokumentationen framgår inte grunden för detta. I Kronofogdemyndighetens yttrande till JO förekommer

olika besked om hur de åtgärder som vidtogs och inte vidtogs ska rubriceras. Av yttrandet synes man

dock kunna dra slutsatsen att fördröjningen motiverades av överväganden om svarandens situation och

det allmännas önskemål om att undvika kostnader. Något spår av att sökandens intresse beaktades finns

inte. Myndigheten fann det inte ens värt att underrätta Nicole A. om vad man avsåg att göra.

Kronofogdemyndigheten ska mot denna bakgrund kritiseras för att i verkställighetsfasen inte ha beaktat

sökandens intresse, för att inte ha underrättat henne om fördröjningen och för betydande brister i

dokumentationen kring avhysningens genomförande.

Nicole A. har satt Kronofogdemyndighetens bristfälliga handläggning i samband med de skador hon

uppger sig ha lidit till följd av att delar av lägenhetens fasta inredning bortfördes. Myndigheten har inte

bestritt att skador uppkommit men anfört att dessa hade kunnat uppstå vid en tidigare tidpunkt, utan att

myndigheten skulle ha kunnat förhindra detta. Det synes emellertid vara ett faktum att inredningen

avlägsnades efter den utsatta verkställighetstidpunkten. Detta skulle inte ha kunnat inträffa om

verkställigheten genomförts på det sätt som Nicole A. hade skäl att förvänta sig.