Institutionen för statsvetenskap

Kandidatuppsats i Statsvetenskap

Kampen om ett föränderligt Arktis

En jämförande studie av Rysslands och Kanadas

agerande i Arktis och Arktiska rådet.

Författare: Alexandra Gedda

Handledare: Patric Lindgren

Examinator: Gunnar Hansson

Termin: VT14

Ämne: Statsvetenskap

Nivå: Kandidatexamen

Kurskod: 2SK300

i

Abstract

The Arctic region is rich in natural resources such as oil, gas, minerals and fish. Climate

change causes the Arctic ice melt, making resource extraction possible as well as opening up

new transport routes through the Northwest Passage and the Northeast Passage. This has led

to competition and cross-border strife among the Arctic States. The two largest states in the

Arctic are Russia and Canada, which are also members of the Arctic Council. Russia and

Canada are at the moment involved in several disputes regarding the Arctic territory where

the ownership of the North Pole is one example. This study aims to explain the Russian and

Canadian actions in the Arctic in a geopolitical aspect and to what extent it is consistent with

the objectives of the Arctic Council’s Kiruna Declaration. The presence of security aspects

like economic, military and environmental security is examined through a text analysis where

the Arctic policies and the National security policies are compared, where the results then are

compared with the objectives in the Kiruna Declaration to find similarities and differences.

The result shows that the economic security is the most important aspect for both Russia and

Canada, while the environmental security is the most important in the Kiruna declaration of

the Arctic council. The conclusion is that the significant economic and strategic potential of

the Arctic guides Russia’s and Canada’s behaviour and that the financial benefits outweigh

the environmental risks that are associated with the development of the area.

Keywords

The Arctic, the Arctic Council, geopolitics, security, military defence,

strategic resources, environmental protection, Russia, Canada.

Tack

Jag vill framföra min tacksamhet till min handledare Patric Lindgren för

stöd, uppmuntran och inspirerande samtal under den bitvis förvirrade

process som resulterade i denna uppsats. Jag vill även tacka Maria

Johansson och Gina Fristedt Malmberg för kloka synpunkter på texten.

ii

Innehåll

Figurer ....................................................................................................................................... 1

Förkortningar ........................................................................................................................... 2

1 Introduktion ........................................................................................................................... 3 1.1 Inledning ........................................................................................................................... 3

1.2 Bakgrund .......................................................................................................................... 4

1.3 Problemdiskussion ............................................................................................................ 6

1.4 Syfte och frågeställningar ................................................................................................. 9

1.5 Geopolitisk teori ............................................................................................................... 9

1.5.1 Bakgrund till geopolitik ............................................................................................. 9

1.5.2 Definitioner av centrala begrepp .............................................................................. 12

1.5.3 Teoretisk relevans för studien .................................................................................. 13

1.5.4 Tidigare forskning .................................................................................................... 14

1.6 Material och metod ......................................................................................................... 17

1.6.1 Material .................................................................................................................... 17

1.6.2 Metod och operationaliseringar ............................................................................... 18

2 Utgångspunkter för undersökningen ................................................................................ 22 2.1 Arktis .............................................................................................................................. 22

2.2 FN:s havsrättskonvention ............................................................................................... 24

2.3 Arktiska rådet ................................................................................................................. 26

2.4 Ryssland .......................................................................................................................... 26

2.5 Kanada ............................................................................................................................ 29

2.6 Historisk-politisk jämförelse mellan Ryssland och Kanada ........................................... 30

3 Empiriskt resultat och geopolitisk analys ......................................................................... 32 3.1 Nationella säkerhetsstrategier ......................................................................................... 33

3.1.1 Resultatredovisning av nationella säkerhetsstrategier ............................................. 33

3.1.2 Geopolitisk analys av nationella säkerhetsstrategier ............................................... 36

3.2 Arktiska strategier ........................................................................................................... 37

3.2.1 Resultatredovisning av arktiska strategier ............................................................... 38

3.2.2 Analys ...................................................................................................................... 42

3.3 Arktiska rådets Kirunadeklaration .................................................................................. 44

3.3.1 Resultatredovisning .................................................................................................. 45

3.3.2 Geopolitisk analys av överensstämmelsen med Kirunadeklarationen ..................... 48

3.4 Sammanfattande analys .................................................................................................. 49

4 Slutsatser .............................................................................................................................. 51 4.1 Hur prioriteras olika säkerhetspolitiska aspekter i de ryska och kanadensiska nationella

och arktiska strategierna? ..................................................................................................... 51

4.2 Hur väl överensstämmer Rysslands respektive Kanadas arktiska strategier med Arktiska

rådets Kirunadeklaration? ..................................................................................................... 52

4.3 Hur kan Rysslands respektive Kanadas agerande i Arktis förklaras avseende

klimatförändringarna i den arktiska regionen? ..................................................................... 53

5 Avslutande diskussion ......................................................................................................... 55 5.1 Diskussion och reflektioner ............................................................................................ 55

5.2 Förslag till framtida forskning ........................................................................................ 59

Sammanfattning ..................................................................................................................... 60

Referenser ............................................................................................................................... 62

1

Figurer

Alla bilder och tabeller är numrerade efter avsnittet de förekommer i.

Bild 1.2.1 Karta över den arktiska regionen centrerad utifrån Nordpolen.

Bild 1.2.2 Sträckningen av transportvägar till sjöss, den vänstra visar Nordvästpassagen

och den högra visar Nordostpassagen.

Tabell 2.6 Sammanställning av historiska och politiska likheter och skillnader mellan

Ryssland och Kanada.

Tabell 3.0 Ordning samt operationaliseringar av undersökta områden i dokumenten;

övergripande mål och strategi, prioriteringar, ekonomisk säkerhet, militär

säkerhet, miljösäkerhet, makt, geopolitiska aspekter, språkbruk.

Tabell 3.4 Sammanställning av resultatet från studien gällande mål, prioriteringar,

ekonomisk säkerhet, militär säkerhet, miljösäkerhet, makt, geopolitiska

aspekter, språkbruk.

2

Förkortningar

CLCS Commission on the Limits of the Continental Shelf

EEZ Exklusiva Ekonomiska Zonen

EU Europeiska Unionen

FOI Totalförsvarets forskningsinstitut

FN Förenta Nationerna

G8 Group of Eight

IEA International Energy Agency

ISA International Seabed Authority

NATO North Atlantic Treaty Organization

NM Nautiska mil

OECD The Organisation for Economic Co-operation and Development

UNCLOS United Nations Convention on the Law of the Sea

USSR Union of Soviet Socialist Republics

USA United States of America

3

1 Introduktion

Detta avsnitt inleds med en kort sammanfattning av denna studies problemområde följt av en

kort bakgrundsbeskrivning. Därefter presenteras studiens problemställning samt syfte och

frågeställningar, för att sedan belysa det teoretiska ramverk som nyttjas för analysen.

Avslutningsvis diskuteras studiens material, följt av metod och operationaliseringar.

1.1 Inledning

Arktis omfattar området norr om norra polcirkeln och är rikt på naturresurser i form av olja,

gas och mineraler, vilket världen i hög grad är beroende av. Till följd av klimatförändringarna

smälter de arktiska isarna i snabb takt och möjliggör resursutvinning och ger tillgång till nya

fiskevatten och transportleder. Arktis har dock en mycket känslig miljö och en ökad

exploatering av regionen riskerar att slå ut ekosystem och påskynda issmältningen. Detta får

konsekvenser för den arktiska befolkningen, men även andra stater påverkas av höjd havsnivå

och extremt väder, vilket kan leda till resursbrist och i förlängningen till såväl väpnade

konflikter som stora kostnader för samhällsomställning.1

Ryssland och Kanada är två stora stater med territorium i Arktis. Dessa båda stater gör

anspråk på samma område på kontinentalsockeln2 vid Nordpolen då det är resursrikt och

energibehovet är stort. Både Ryssland och Kanada får också stor tillgång till och kontroll över

viktiga transportleder i form av Nordvästpassagen och Nordostpassagen genom issmältningen

och båda staterna har ökat militariseringen i Arktis.

Mot bakgrund av de överlappande kontinentalsockelanspråken, den ökade militariseringen av

Arktis, de höga råvarupriserna samt de stora miljöriskerna vid resursutvinning är det ur ett

samhällperspektiv således intressant att undersöka det ryska och kanadensiska agerandet i

Arktis utifrån staternas säkerhetspolitiska styrdokument med avsikt att förklara deras

agerande. Denna infallsvinkel är heller inte tidigare undersökt vilket innebär att denna studie

kan bidra med en liten pusselbit till forskningen om Arktis. Den för studien valda

problemformuleringen är således: Hur kan Rysslands respektive Kanadas agerande i Arktis

förklaras utifrån en geopolitisk teoribildning och hur överensstämmer det med Arktiska

rådets mål?

1 Elliott, Lorraine. The global politics of the environment. 2. ed., Palgrave Macmillan, Basingstoke. 2004, s. 201-

202. 2 Kontinentalsockeln är den del av kontinentalplattan som, från kustlinjen, löper ut i havet. Djupet är ca 0-500

meter vilket ger rika fiskevatten och möjliggör resursutvinning av exempelvis olja, gas och mineraler.

4

1.2 Bakgrund

Det säkerhetspolitiska läget i Arktis är avhängigt de arktiska staternas agerande samt Arktiska

rådets förhållningssätt till de säkerhetspolitiska aspekterna. Genom klimatförändringarna och

de snabbt smältande arktiska isarna frigörs områden som är av strategiskt intresse för

kuststaterna, men även för andra aktörer såsom företag och icke-arktiska stater vilka kan

nyttja området för transporter och företagsetablering.

Säkerhetspolitik kan delas in i olika områden omfattande militär, ekonomisk, miljörelaterad,

social och politisk säkerhet. Dessa säkerhetsaspekter är nära sammanhängande och interagerar

med varandra och samtliga påverkar statens inre och yttre säkerhet. De olika

säkerhetsaspekterna fungerar också i olika grad på lokal, regional och global nivå.

Den militära säkerheten är ur ett realistiskt perspektiv den klassiska säkerhetsaspekten och

den som oftast associeras med säkerhetspolitik. Den består av såväl militärt försvar av det

egna territoriet som internationella fredsbevarande uppdrag, vilket gör att den militära

säkerheten kan vara nära sammanhängande med den ekonomiska eller politiska säkerheten.3

En av statens viktigaste funktioner är att behålla kontrollen över det egna territoriet och

motverka hot som kan vara interna, i form av revolutioner, eller externa, i form av hot från

andra stater. Utgångspunkten är att staten har våldsmonopol vilket grundar sig på den

Westfaliska demokratitanken.4 Den huvudsakliga aktören är således staten, vilket är kopplat

till det geografiska territoriet, och hot utgörs oftast av avsiktliga, direkta och existentiella hot

mot staten.5 Geografiska, politiska och historiska faktorer formar säkerhetsprocessen, vilken

på senare tid gått från att främst ha verkat på den globala nivån till att hanteras på den

regionala nivån.6 Den militära säkerheten i Arktis baseras på staternas militära förmåga och

strategiska mål för försvaret. Detta innefattar såväl militär närvaro som militär kapacitet i

form av stridsmedel och transportmedel samt utbildning och organisering.

Den ekonomiska säkerheten berör såväl individer och stater som den globala ekonomin.7 Den

ekonomiska säkerheten rör bland annat instabilitet och ojämlikhet inom det ekonomiska

systemet, som i samverkan med de övriga säkerhetsaspekterna kan påverka den globala

ekonomin, som vid exempelvis den pågående ekonomiska krisen i Europa. Den ekonomiska

säkerheten omfattar även minskade intäkter och ekonomiska förluster som kan få

3 Buzan, Barry, Wæver, Ole & Wilde, Jaap de, Security: a new framework for analysis, Lynne Rienner, Boulder,

Colo., 1998, s. 49. 4 Buzan, Wæver & Wilde, 1998, s. 50-51.

5 Ibid, s. 57-58.

6 Ibid, s. 70, 165.

7 Ibid, s. 96.

5

återverkningar på välfärdsstaten.8 Den ekonomiska säkerheten kan påverka andra

säkerhetsaspekter exempelvis genom ekonomisk kris som skapar hungersnöd, förändrade

produktionsmönster som skapar miljöföroreningar eller förlust av militär styrka som skapar

oroligheter.9 Den dominerande nivån för den ekonomiska säkerheten är den globala nivån.

10

Gällande Arktis omfattar den ekonomiska säkerheten statens förmåga till självförsörjning, god

statsekonomi och oberoende av andra stater. Detta innebär att resursutvinning av strategiska

resurser, exempelvis livsmedel, energi samt exportvaror som andra stater behöver kan bygga

upp ett beroende. Det kan också innebära kontroll av transportleder vilket kan ge tullintäkter.

Den miljörelaterade säkerheten berör naturkatastrofer samt mänsklig miljö- och

klimatpåverkan vars effekter kan drabba mänskligheten eller endast djur och natur.

Miljösäkerhetens huvudsakliga hotområde är främst den explosionsartade

befolkningsutvecklingen och ekonomiska tillväxten som startade under andra hälften av 1900-

talet.11

Miljösäkerheten kan delas in i två agendor som påverkar varandra; den vetenskapliga,

som inräknas i naturvetenskapen och den politiska, som utgörs av det statliga och

mellanstatliga samarbetet där de nationella och internationella miljöreglerna beslutas.12

Miljösäkerheten kompliceras av ett flertal faktorer såsom förändrade ekosystem,

energiproblem, befolkningsproblem, livsmedelsproblem, ekonomiska problem och

samhällsproblem. Dessa faktorer överlappar varandra och interagerar med de övriga

säkerhetsaspekterna.13

Miljösäkerhetsaspekten hanteras främst på den lokala och globala

nivån, där effekten av miljöproblem är mest påtaglig på den globala nivån medan det är på

den lokala nivån som miljösäkerhetsarbetet är mest framgångsrikt.14

Miljösäkerheten i Arktis

omfattar såväl kortsiktiga som långsiktiga ekologiska och klimatrelaterade hot. Kortsiktiga

miljöhot kan innebära exempelvis miljögifter i hav och mark som används till mänsklig föda

samt rubbade eller överutnyttjade ekosystem. Långsiktiga hot kan exempelvis innebära de

effekter som klimatförändringarna och den snabba issmältningen kring polerna medför samt

ozonhålets utbredning.

Den samhälleliga säkerhetsaspekten rör den kollektiva identiteten och utgår ifrån det samhälle

som utgör en gemenskap. Hot mot den samhälleliga säkerheten gäller framför allt

befolkningsförändringar till följd av migration, att samhällen påverkas av språklig och

8 Ibid, s. 102.

9 Ibid, s. 116.

10 Ibid, s. 116.

11 Ibid, s. 79-80.

12 Ibid, s. 71-72.

13 Ibid, s. 74-75.

14 Ibid, s. 91-92, 165.

6

kulturell homogenisering samt av konkurrerande identiteter som exempelvis inom EU.15

Den

globaliserade världen påskyndas av fattigdomsrelaterade frågor i sydligare stater samt av

västvärldens kulturella homogenisering.16

Den sociala säkerheten verkar främst på den

regionala nivån och det finns en stark koppling mellan social och politisk säkerhet.17

Den politiska säkerhetsaspekten utgår ifrån staten som aktör och dess tillhörande territorium.

Politisk säkerhet rör främst icke-militära hot mot statens suveränitet samt hot mot den statliga

organisationen. Politiska hot handlar ofta om att staten förnekas legitimitet, erkännande eller

stöd.18

Den politiska säkerhetsaspekten är komplex då den innefattar det mesta som ingår i

övriga säkerhetsaspekter och den interagerar också med övriga aspekter, främst den militära

och sociala. Den politiska säkerheten verkar främst på den regionala nivån.19

Kopplingen mellan de olika säkerhetsaspekterna finns på alla nivåer och mellan alla

säkerhetsaspekter. En militär konflikt kan till exempel uppstå på grund av miljöförstöring som

orsakar försämrade levnadsförhållanden, förändrade produktionsmönster som ger ökad

arbetslöshet, social ojämlikhet eller politiska konflikter.20

Den regionala nivån är den

vanligast förekommande för kopplingar mellan aspekterna, men regionerna varierar beroende

på vilken aspekt som avses. Exempelvis är det politiska Europa inte med nödvändighet

samma som det militära Europa.

Med anledning av klimatförändringarna är det de ekonomiska, militära och miljörelaterade

säkerhetsaspekterna som främst berörs i den arktiska regionen genom nya möjligheter till

resursutvinning och transporter med relaterade gränsstridigheter mellan kuststaterna samt den

stora miljörisk som exploateringen medför, därmed är det dessa aspekter som undersöks här.

1.3 Problemdiskussion

I imperialismens slutskede i början av 1900-talet fanns inga landområden kvar att göra

anspråk på och Arktis var istäckt och därmed både otillgängligt och ointressant. När de

arktiska isarna nu smälter frigörs områden som är rika på naturresurser i form av olja, gas,

mineraler och fisk samt ger tillgång till nya transportleder året runt vilket ökat intresset för

regionen. Ny teknologi har möjliggjort både resursutvinning på stora djup samt effektiva

transporter som klarar arktiska förhållanden. Fossila bränslen och mineraler är dock ändliga

15

Ibid, s. 119-120. 16

Ibid, s. 138. 17

Ibid, s. 165. 18

Ibid, s. 141-142. 19

Ibid, s. 165. 20

Ibid, s. 164-167

7

resurser där tillgången i världen minskar, vilket gör dem till strategiska resurser ur ett

geopolitiskt perspektiv. Mot bakgrund av samhällssystem baserade på ekonomisk tillväxt och

världens konsumtionsmönster är Arktis nu ett eftertraktat område då resurs- och

energibehoven kommer öka i takt med att fler av världens stater industrialiseras.

Naturresurserna ger även staterna ett ökat oberoende samt förbättrade ekonomiska

möjligheter, då råvarupriserna på världsmarknaden förutspås vara fortsatt höga.21

Ett av de resursrikaste områdena i Arktis är Lomonosovryggen som sträcker sig från Sibirien,

genom den geografiska Nordpolen, till gränsen mellan Kanada och Grönland. Ryssland har

gjort anspråk på området, dels genom att placera en rysk titanflagga på havsbotten under

Nordpolen 2007, dels genom en ansökan till FN:s kontinentalsockelkommission,22

där

kontinentalsockeln hävdas vara en förlängning av den ryska landmassan.23

Kanada har också

gjort anspråk på kontinentalsockeln från den kanadensiska kusten räknat, vilket även ska

innefatta den geografiska Nordpolen. Detta innebär att Ryssland och Kanada har

överlappande kontinentalsockelanspråk. Som svar på flaggplaceringen 2007 ökade Kanada

militariseringen av området sommartid. Rysslands svar på att det kanadensiska

kontinentalsockelanspråket skulle omfatta Nordpolen var ökad militär närvaro i området.24

Issmältningen gör även Nordost- och Nordvästpassagen farbara, där såväl Ryssland som

Kanada hävdar att sträckningen av farlederna går igenom respektive stats inre vatten.25

Arktis har en känslig natur och påverkas kraftigt av klimatförändringar och miljöproblem,

som får både lokala och globala effekter i form av höga halter av miljögifter, försurade hav,

rubbade ekosystem och minskad biologisk mångfald, men även smältande isar och en höjd

havsnivå, samt förändrade vind- och vattenströmmar som påverkar vädersystemen över hela

jorden. Miljöskyddet kommer därmed att bli allt viktigare i takt med att de arktiska isarna

smälter och områden öppnas upp för exploatering.

Arktiska rådet består av de arktiska staterna som samarbetar kring arktiska frågor med

betoning på miljöskydd och hållbar utveckling i Arktis. En fråga som Arktiska rådet

ursprungligen valt att inte arbeta med är militär säkerhet. De nya exploateringsmöjligheterna i

Arktis har dock lett till konkurrens och gränsdragningstvister om områden med outnyttjade

21

International Energy Agency. World Energy Outlook 2013. Executive summary. OECD. 2013, s. 2-3. 22

Kontinentalsockelkommissionen bedömer kuststaters rätt till utökad kontinentalsockel, se vidare resonemang i

avsnitt 2.2. 23

Bojs, Karin. Havsbottnen bestämmer hur oljekartan ritas. DN. 2008-07-19. 24

Harding, Luke. Russia to boost military presence in Arctic as Canada plots North Pole claim. The Guardian.

2013-10-12. 25

Haldén, Peter. The Geopolitics of Climate Change. Totalförsvarets Forskningsinstitut, Stockholm. 2007, s.

110-114

8

strategiska resurser mellan de arktiska staterna, då gränserna inte är helt fastlagda och alla

kuststater har rätt till resursutvinning inom den ekonomiska zonen enligt Förenta Nationernas

havsrättskonvention.26

Därigenom har fred och säkerhetsområdet aktualiserats och förts in i

Arktiska rådets deklarationer. De pågående konflikterna kan dock påverka samarbetet i

Arktiska rådet som bygger på konsensus. Alla arktiska kuststater har dock kommit överens

om att följa utslaget från havsrättskonventionen vid överlappande anspråk. Det har även skett

en ökad militarisering av Arktis, framför allt från ryskt och kanadensiskt håll till följd av

exploateringsmöjligheterna, då staterna upplever ett behov av att bevaka sina intressen.

Ryssland och Kanada är således två av Arktiska rådets medlemsstater som påverkas av

geopolitiska faktorer i Arktis, vilket innebär att staternas agerande styrs av deras geografiska

läge där tillgång till och kontroll över strategiskt viktiga naturresurser och transportvägar

påverkar staternas maktposition.27

Klaus Dodds, professor i geopolitik, menar i Geopolitics: a

very short introduction att jakten på resurser påverkar rådande geopolitiska strukturer och att

framtida krig kan gälla tillgången till naturresurser,28

vilket anknyter till Arktis resursrikedom

och samarbetet i Arktiska rådet. Genom de förändrade geografiska och hydrografiska

förutsättningar som klimatförändringarna medför i Arktis, och som påverkar de arktiska

staternas agerande, är således den geopolitiska teoribildningen en central del i denna studie.

Det finns gott om studier gällande den arktiska regionen med anledning av de pågående

klimatförändringarna, bland annat säkerhetspolitiska studier som belyser ”the arctic race”

utifrån ett konflikt-, transport-, energipolitiskt-, handelspolitiskt eller miljöpolitiskt

perspektiv. Denna undersökning kommer att bygga vidare på tidigare studier inom det

säkerhetspolitiska området, men baseras på en jämförelse mellan Rysslands och Kanadas

agerande i Arktis samt överensstämmelsen med Arktiska rådets mål, vilket inte tidigare är

utfört. Detta är relevant att undersöka med anledning av de miljörelaterade problem som

exploateringen av Arktis medför, vilket kommer drabba såväl lokal som regional och global

nivå. Den ökade militariseringen av Arktis till följd av konkurrensen om resurserna skulle

kunna leda till en väpnad konflikt vilket skulle få återverkningar inom hela närområdet.

Studiens övergripande problemställning lyder således: Hur kan Rysslands respektive Kanadas

agerande i Arktis förklaras utifrån en geopolitisk teoribildning och hur överensstämmer det

med Arktiska rådets mål?

26

Bojs, 2008. 27

Defay, Alexandre. Geopolitik. 1. uppl., Alhambra, Furulund. 2007, s. 8-9. 28

Dodds, Klaus. Geopolitics: a very short introduction. Oxford University Press, Oxford. 2007, s. 78.

9

1.4 Syfte och frågeställningar

Syftet med denna studie är dels att beskriva prioriteringar mellan olika säkerhetspolitiska

aspekter i Rysslands och Kanadas säkerhetspolitiska styrdokument samt hur väl de

överensstämmer med Arktiska rådets Kirunadeklaration, dels att förklara det ryska och

kanadensiska agerandet i Arktis utifrån en geopolitisk teoribildning.

De preciserade frågeställningar som studien avser att besvara är:

- Hur prioriteras ekonomiska, militära samt miljörelaterade säkerhetsaspekter i de ryska

respektive kanadensiska nationella och arktiska strategierna?

- Hur väl överensstämmer Rysslands respektive Kanadas arktiska strategier med

Arktiska rådets Kirunadeklaration?

- Hur kan Rysslands respektive Kanadas agerande i Arktis förklaras avseende

issmältningen i den arktiska regionen?

1.5 Geopolitisk teori

Med avsikt att göra teoridelen både generell och specifik inleds avsnittet med en

bakgrundsbeskrivning av den geopolitiska teorin följt av centrala begrepp. Därefter behandlas

det som är teoretiskt relevant för denna studie för att slutligen redogöra för tidigare forskning.

1.5.1 Bakgrund till geopolitik

Termen geopolitik myntades 1899 av Rudolf Kjellén, professor i statsvetenskap, och är en

kombination av orden geografi och politik.29

Definitionen av geopolitik är enligt Alexandre

Defay, bistånds- och kulturrådgivare: ”samspelet mellan ett geografiskt område och de

rivaliserande maktintressen som är knutna till det”.30

Geopolitik avser ofta mellanstatligt

agerande i internationell politik, aktörer är främst stater och det geografiska området är

territoriet. Det innebär att statens maktintressen blir beroende av de naturliga förutsättningar

som finns i fråga om klimat, jordmån, floder, sjöar, tillgång till kust och naturtillgångar som

påverkar befolkningens förmåga att försörja sig inom territoriet, men som även inverkar på

befolkningskoncentration, kommunikation och migration.31

Staters agerande påverkas även av

teknologins utveckling och statens ekonomiska förutsättningar. När dessa förändras kommer

även samspelet mellan statens maktintressen och det geografiska området att förändras om

den politiska viljan finns. Staters geografiska läge är avgörande för deras beroende av andra

29

Dodds, 2007, s. 22. 30

Defay, 2007, s. 7-8. 31

Falkemark, Gunnar & Alvstam, Claes Göran (red.). Geopolitik: en antologi. Padrigu, Göteborg. 1991, s. 4.

10

stater. Stater är föränderliga och kan uppstå eller införlivas i andra stater samt förändra sina

gränser över tid. Centralt belägna stater utan kust blir beroende av omgivande staters välvilja

för sin kontakt med omvärlden och kan bli politiskt underordnade grannstaterna. Geografiskt

läge avser även staters politiska position i förhållande till andra stater.

Colin Gray, professor i internationella relationer och Geoffrey Sloan, doktor i politik och

internationella relationer menar att geopolitik ”inte bara handlar om makt i form av mänskliga

eller materiella resurser utan även om den geografiska kontext där makten utövas.”32

Geografin och den politiska beslutsprocessen är därmed länkade till varandra och nära

förknippade med strategierna för att uppnå politiska mål. Därigenom är de också beroende av

utvecklingen av transport- och vapenteknologi. Kopplingen mellan politik, geografi och

strategi är viktig då geografin, särskilt förhållandet mellan land och hav, är utgångspunkten

för strategin eftersom staters politiska interagerande beror på hur geografin ser ut.33

En central del av geopolitiken är den geografiska och politiska återgivningen genom kartor.

Kartor kan användas för att så korrekt som möjligt visa hur olika platser är placerade i

förhållande till andra platser, men kan även användas för politisk information som krävs för

erövring och plundring eller för att medvetet missleda och förvränga uppfattningen av ett

område.34

Kartor återspeglar också de myter, verklighets- och trosuppfattningar som präglar

tiden vid kartritandet.35

Den arktiska regionen är ett av få områden i världen som är kvar att

kartlägga, där såväl geografiska förhållanden som politiska intressen kan återges i bild.36

Geopolitikens framväxt under slutet av 1800-talet grundades på tre olika faktorer; den

vetenskapliga kom från upplysningstidens vetenskapsdyrkan, den teknologiska innebar

industrialismens framsteg och den politiska kom från nationalkänslan och nationalstaternas

bildande.37

Rudolf Kjellén som betraktas som geopolitikens fader ser staten som en geografisk

organism som regelbundet förändras i rummet, alltså staten som land eller territorium.38

Kampen mellan staterna är darwinistisk, där den starkaste överlever och den svaga går under.

Det var framför allt USA, Storbritannien och Tyskland som hade störst intresse av geopolitik

och ledde framväxten av teorin.39

I Storbritannien var Sir Halford Mackinder den ledande

32

Gray, Colin S. & Sloan, G. R. (red.), Geopolitics, geography and strategy. Frank Cass, London. 1999, s. 2. 33

Gray & Sloan, 1999, s. 2-3. 34

Dodds, 2007, kap 5. 35

Jerry Brotton, Kartornas historia – Tidsandan (TV-program 2014-05-02). Stockholm: Forum Axess. 2010. 36

Jerry Brotton, Kartornas historia – Plundring och kolonisering (TV-program 2014-05-09). Stockholm: Forum

Axess. 2010. 37

Defay, 2007, s. 14-15. 38

Falkemark & Alvstam, 1991, s. 33. 39

Defay, 2007, s. 16.

11

tänkaren. Mackinder utarbetade hjärtlandsteorin som bygger på att Eurasien är en central del

av Världs-ön vilken består av Europa, Asien och Afrika som också var den del av världen där

stora förändringar skedde. Resten av världen var mindre viktiga öar i periferin. På grund av

teknologiska framsteg på land, såsom järnvägen, försköts makten från sjödominans till

landdominans. Hjärtlandet, som bestod av Europa, stora delar av gamla Sovjetunionen och

områden ner till Himalaya var pivotpunkt för världsmakten och hade kontroll över alla viktiga

resurser på världsön.40

Rimländerna var kustländerna som omgärdade Eurasien och den

perifera randvärlden var beroende av hjärtlandet. Mackinder ansåg att sambandet mellan

geografi och internationella relationer består av tre faktorer, för det första är ett av politikens

mål att försvara det egna territoriet mot utomstående attacker. För det andra påverkas

territoriet av den omgivande miljön såsom klimat, terräng och växtlighet, men även av den

historiska kontext som befolkningen tillskriver området. För det tredje kan geografin tolkas ur

ett militärt perspektiv där största möjliga fördelar gällande anfall och försvar eftersträvas.41

I Tyskland grundade Freidrich Ratzel teorier om kulturgeografi och politisk geografi. Ratzels

mest kända bok Der Lebensraum från 1901 fokuserade på kopplingen mellan territoriet och

staten där starka och framgångsrika stater tar över svagare och mindre framgångsrika stater,

vilket förklaras med staternas behov av livsrum.42

Denna teori användes senare av

nationalsocialisterna som en del av den tyska expansiva politiken under andra världskriget.43

Detta orsakade geopolitikens dåliga rykte fram till 1980-talet då den åter ökade i betydelse.44

I USA lade amiral Alfred Thayer Mahan grunden för geopolitiken i slutet av 1800-talet. Den

utgick ifrån nationalistiska idéer och baserades på tanken att Storbritannien hade tagit över

världsherraväldet genom sin starka flotta. Mahan ansåg att USA kunde ta över världsmakten

genom att skapa en flotta som kunde ersätta Storbritanniens dominans. Det var även viktigt att

stoppa Tysklands och Japans expansiva planer, enligt Mahan.45

Geopolitiken som utvecklades under den första hälften av 1900-talet kallas för klassisk

geopolitik. Den utgår ifrån ett realistiskt perspektiv och ser geografin som den enskilt

viktigaste delen av utrikespolitikens utformning och betonar vikten av konflikter och

konkurrens på bekostnad av samarbete och avspänning.46

Den kritiska geopolitiken

utformades under kalla kriget och utgår ifrån ett kritiskt perspektiv. Den präglas av sociala

40

Gray & Sloan, 1999, s. 15-22. 41

Ibid, s. 15-17. 42

Falkemark & Alvstam, 1991, s. 4-6. 43

Defay, 2007, s. 20-21. 44

Falkemark & Alvstam, 1991, s. 11-13. 45

Defay, 2007, s. 22-23. 46

Gray & Sloan, 1999, s. 107-109.

12

och kulturella normer samt att hänsyn måste tas till den som geopolitiken presenteras för.

Även det politiska språket är en del av geopolitiken eftersom språket förstärker politiska

åsikter och avgör hur man uppfattas, vilket kan påverka vilken politik som blir möjlig. Även

kön, klass och etniskt ursprung hör ihop med geopolitik eftersom medborgare påverkas av och

måste anpassa sig till den globala politiken i vardagen.47

Den kritiska geopolitiken delas in i

fyra undergrupper; den formella som akademikerna använder och som utgår ifrån Mackinders

europacentrering, den praktiska som politikerna använder när de vill beskriva världen, den

populära som media och kulturverksamhet använder när medborgarna ska förstå världen på

en lokal och global nivå, och slutligen den strukturella som utgörs av studiet av hur processer

och tendenser som globaliseringen, informationssamhället, teknologiska och vetenskapliga

framsteg påverkar staters hantering av utrikespolitiken.48

1.5.2 Definitioner av centrala begrepp

Några för studien återkommande centrala begrepp definieras här för att undanröja oklarheter.

Aktör är en enhet som fattar beslut och kan påverka politiken. En aktör kan vara en stat,

institution, organisation, befolkningsgrupp, individ, företag, samfund eller massmedia.49

En stat är suverän i förhållande till andra stater, har ett eget territorium, befolkning,

styrelseskick som ger staten formell makt över medborgarna, polisiär och militär funktion för

inre kontroll och yttre hot, rättsväsende samt erkännande från andra stater.50

Makt innebär antingen handling i form av maktutövning, eller förmåga i form av

maktresurser. Maktutövande innebär att en aktör kan få en annan aktör att handla enligt sin

vilja trots att detta strider mot den andra aktörens intressen eller vilja.51

Geopolitiska aspekter avser en mängd faktorer som påverkar staters agerande i den globala

politiken, exempelvis geografiska faktorer som naturresurser och gränser, ekonomiska

faktorer som befolkningens levnadsstandard och import/exportnivå, militära faktorer som

utrustningsnivå, politiska som statsskick och socialstruktur, ekologiska som naturresurser och

naturkatastrofer, samt andra faktorer som etniska, religiösa eller demografiska.52

47

Dodds, 2007, s. 44-45. 48

Gray & Sloan, 1999, s. 110-123. 49

Goldmann, Kjell, Pedersen, Mogens N. & Østerud, Øyvind (red.). Statsvetenskapligt lexikon. Universitetsforl.,

Stockholm, 1997, s. 11. 50

Stat. Nationalencyklopedin. 2014. 51

Korpi, Walter. Makt. Nationalencyklopedin. 2014. 52

Gray & Sloan, 1999, s. 249.

13

Säkerhetspolitiska aspekter avser här olika områden som har inverkan på statens

säkerhetspolitik, exempelvis ekonomisk säkerhet i form av statens förmåga till

självförsörjning och oberoende av andra stater, militär säkerhet i form av militärt skydd av

statens suveränitet och territorium, miljörelaterad säkerhet genom statens tillgång till en frisk

miljö för matproduktion och befolkningens hälsa samt klimat- och ozonreducerande åtgärder

för långsiktig samhällsbyggnad, politisk säkerhet som statens suveränitet och ideologiska och

politiska struktur samt social säkerhet i form av folkrätt och befolkningsidentitet.53

Strategi avser de militära eller politiska maktmedel som används för att nå strategiska mål,

exempelvis militär kapacitet och kontroll.54

Strategiska mål avser de politiska eller militära mål som strategin avser att uppnå för att

bevara eller förändra maktförhållanden. I krig består de strategiska målen av sådana mål som

snabbt slår ut fienden såsom militär, industri, infrastruktur och befolkningskoncentrationer.55

Strategiska resurser utgörs av ändliga eller begränsade naturtillgångar som används för att nå

politiska mål, exempelvis livsmedelsförsörjning eller energiförsörjning.56

1.5.3 Teoretisk relevans för studien

De delar av den geopolitiska teorin som kommer att utgöra analytiskt ramverk för denna

studies empiriska material är staternas kamp om strategiska resurser samt kontroll över

vattenvägar med tillhörande gränstvister, utifrån såväl den klassiska som kritiska

geopolitiken. Den geopolitiska indelning som används i analysen är bland annat den formella

som representeras av Arktiska rådets arbetsgrupper, den praktiska som representeras av

politiker och beslutsfattare, den populära som representeras av medias framställning och

slutligen den strukturella genom teknologins och globaliseringens påverkan på politiken.

Dessa undergrupper tillför olika infallsvinklar på geopolitiken. Även delar av den klassiska

geopolitiken, främst Mackinder och Gray, samt centrala begrepp återfinns i resultatanalysen.

De säkerhetspolitiska aspekter som kommer behandlas i denna studie är ekonomisk säkerhet

som utgörs av statens förmåga till självförsörjning och oberoende av andra stater, militär

säkerhet som utgörs av militärt skydd av statens suveränitet och territorium, samt

miljösäkerhet som utgörs av statens tillgång till en frisk miljö för matproduktion och

53

Buzan, Wæver & Wilde, 1998, s. 22-23. 54

Lyth, Einar. Strategi. Nationalencyklopedin. 2014. 55

Lyth, 2014. 56

Elliott, 2004, s. 201-202.

14

befolkningens hälsa samt klimat- och ozonreducerande åtgärder för långsiktig

samhällsbyggnad.

De geopolitiska aspekter som främst berörs i Arktis och som analysen grundas på är:

geografiska i form av naturresurser, gränser och förändrad geografi, ekonomiska i form av

kostnadsbesparingar för kortare transporter samt resursutvinning av fossila bränslen,

mineraler och fisk, militära i form av närvarograd, utrustningsnivå samt konfliktförebyggande

förhandlingar, samt ekologiska i form av utnyttjandegraden av naturresurser och

sammanhängande miljöpåverkan.

De strategiska resurserna i Arktis är olja, gas, mineraler, ovanliga jordartsmetaller, rika

fiskevatten57

och aktörer är främst de arktiska staterna, organisationer för urfolk samt Arktiska

rådet, men även andra stater, företag samt organisationer med intresse i regionen.

Strategiska mål i Arktis avser strategiska resurser, transportvägar eller territorium och de

politiska mål som strategierna avser att uppnå för att bevara eller förändra maktbalansen är för

såväl Arktiska rådet som Ryssland och Kanada att öka maktpositionen i den internationella

politiken. För Rysslands och Kanadas del görs detta genom resursutvinning och kontroll över

viktiga transportleder. För Arktiska rådets del sker detta genom samarbete och regleringar av

andra staters tillgång till området.

1.5.4 Tidigare forskning

Den tidigare forskning om säkerhetspolitik som denna studie bygger på utgörs av Security: A

New Framework For Analysis av Barry Buzan, Ole Wæver och Jaap de Wilde,58

där

säkerhetspolitiken bryts ned i fem olika aspekter bestående av militär, ekonomiskt,

miljörelaterad, samhällelig och politisk säkerhet. Dessa säkerhetsaspekter interagerar med

varandra och opererar på olika samhällsnivåer i form av global, regional och lokal nivå.

Författarna visar att den starkaste kopplingen mellan de olika aspekterna sker på regional

nivå, men att de regionala gränserna kan skilja mellan de olika aspekterna. Till följd av

klimatförändringarna i Arktis är det de ekonomiska, militära och miljörelaterade frågorna som

står i fokus genom resursutvinningen, den ökade militariseringen samt miljöriskerna som

exploateringen medför, varvid endast dessa säkerhetsaspekter berörs i denna studie. Dessa

säkerhetsaspekter har också en tydlig geopolitisk anknytning genom den förändrade geografin

som påverkar de arktiska staternas agerande. I denna studie behandlas internationellt

57

Nilsson, Annika E., Varmare klimat skärper kampen om Arktis framtid. Utrikespolitiska institutet, Stockholm.

2011, s. 14-17. 58

Buzan, Wæver & Wilde, 1998, s. 195-212.

15

samarbete i anslutning till den säkerhetsaspekt som berörs samt i samband med ett

maktperspektiv. Detta skiljer sig från den uppdelning som Buzan, Wæver & Wilde gjort där

internationellt samarbete innefattas i politisk säkerhet som utgör en egen säkerhetsaspekt,

även innefattandes bland annat folkrätt och suveränitet, vilket dock inte berörs i denna studie.

Rapporten Geopolitics of Climate Change av Totalförsvarets forskningsinstitut (FOI) från

2007 belyser hur de beräknade klimatförändringarna fram till år 2050 kan påverka den globala

säkerhetspolitiken ur ett traditionellt säkerhetsperspektiv. De förväntade globala

konsekvenserna av klimatförändringarna är territoriella förändringar såsom torka, höjd

havsnivå och smältande isar vid polerna.59

I Arktis förutspås klimatförändringarna påverka

den globala säkerhetspolitiken utifrån tre aspekter där den första utgörs av de nya

transportmöjligheter som ges genom issmältningen där en konflikthärd skulle kunna uppstå

ifall arktiska kuststater som Kanada och Ryssland får tillräkna sig delar av transportlederna

som interna vatten med därtill följande möjlighet att hindra passage från andra aktörer.60

Den

andra säkerhetspåverkan är möjligheten till resursutvinning från kontinentalsockeln. Då

Arktis inte är territoriellt uppdelat utan regleras av havsrättskonventionen, finns risk för

konflikter genom de stora ekonomiska tillgångar som de strategiska resurserna utgör då det

globala behovet av dessa är stort.61

Den tredje säkerhetsrisken är den töande permafrosten

som kan orsaka infrastrukturella problem i de arktiska områdena då de existerande

landbaserade transportsystemen för bland annat trupptransporter är beroende av

permafrosten.62

Rapporten ligger till grund för denna studies ekonomiska och militära

problemområde samt indirekt till miljösäkerheten.

I FOI:s rapport Olja och Gas i ett förändrat Arktis från 2010 behandlas klimatförändringarnas

påverkan på den framtida olje- och gasutvinningen samt eventuella effekter på den globala

politiken. Här framkommer att Kanada och USA har störst möjligheter till oljeutvinning

medan Ryssland har störst möjlighet till gasutvinning. Då stora delar av Arktis ännu inte

kartlagts finns således ett flertal aktiva tvister om gränsdragningar. Vidare framkommer att

Ryssland har stort ekonomiskt behov av de arktiska resurserna, samt att det finns en rysk plan

för utökad militär närvaro i Arktis.63

Den militära närvaron kan öka i Arktis utifrån att

issmältningen ger tillgång till nya områden, annorlunda hantering av missilförsvarssystemen i

59

Haldén, 2007, s. 13-14. 60

Ibid, s. 110-114. 61

Ibid, s. 115-117. 62

Ibid, s. 118-119. 63

Granholm, Niklas & Kiesow, Ingolf. Olja och Gas i ett nytt och förändrat Arktis. Totalförsvarets

Forskningsinstitut, Stockholm. 2010, s. 9, 32.

16

framtiden samt tillgången till strategiska resurser och en ökad sjöfart i området då staterna vill

skydda sina ekonomiska och strategiska intressen i regionen.64

Denna rapport utgör en grund

för analysen av de hydrografiska förändringarnas påverkan på säkerhetsläget i Arktis.

Även rapporten Security implications of climate change in the Arctic av The Norwegian

Defence Research Establishment 2010 beskriver territoriella konflikter mellan arktiska stater

såsom Ryssland och Kanada, som främst rör kontinentalsockelanspråken.65

Här framkommer

också att det arktiska området inte har varit ett säkerhetspolitiskt problemområde då de

arktiska staterna har följt havsrättskonventionens riktlinjer, men att det finns risk för framtida

konflikter genom områdets rika mängd naturresurser.66

Rapporten belyser även relationen

mellan miljösäkerhet och militär säkerhet genom den indirekta påverkan som de geografiska

förändringarna har på det militära försvaret,67

vilket ligger till grund för analysen av den

miljörelaterade säkerheten samt sambandet med andra säkerhetsaspekter i denna studie.

FOI:s rapport Arktis – Strategiska frågor i en region i förändring från 2008 belyser bland

annat Rysslands och Kanadas energibehov samt intressen i Arktis, vilket är relaterat till deras

geografiska positioner som nordliga stater med en utbredd kust i det arktiska området och ett

kallt klimat som ger ett större energibehov. Då energiexporten är en betydande inkomstkälla

för såväl Ryssland som Kanada finns således stora intressen i området, men även ur ett

maktperspektiv då världen i hög grad är beroende av fossila bränslen, gas och mineraler.68

Samtliga rapporter och böcker som ligger till grund för denna studie identifierar samma

problemområden och drar ungefär samma slutsatser, nämligen att klimatförändringarna leder

till snabb issmältning vilken möjliggör resursutvinning och öppnar nya transportvägar, men

även att exploateringen leder till miljöproblem som kan utgöra en risk. Härav har den militära

närvaron både förändrats och utökats vilket är resultatet av de gränsstridigheter som pågår,

men att konfliktrisken inte är överhängande då kuststaterna har beslutat att följa

havsrättskonventionens riktlinjer. Denna påtagliga enighet kan vara utslaget av att ungefär

samma frågor har undersökts, utifrån ungefär samma utgångspunkter och av forskare med

liknande bakgrund. Det innebär således att det rimligtvis finns områden kvar inom detta ämne

att undersöka utifrån andra infallsvinklar.

64

Granholm & Kiesow, 2010, s. 34-35. 65

Åtland, Kristian. Security implications of climate change in the Arctic. The Norwegian Defence Research

Establishment. 2010, s. 17. 66

Åtland, 2010, s. 23. 67

Ibid, s. 43. 68

Granholm, Niklas et al., Arktis: strategiska frågor i en region i förändring, Totalförsvarets forskningsinstitut

(FOI), Stockholm. 2008, s. 24.

17

Det som denna studie ämnar bidra med till forskningen om Arktis och Arktiska rådet är hur

Rysslands och Kanadas agerande i Arktis kan förklaras mot bakgrund av geopolitiska faktorer

till följd av klimatförändringarna samt hur väl dessa staters agerande överensstämmer med

Arktiska rådets mål.

1.6 Material och metod

I detta avsnitt diskuteras studiens material samt problem kring detta följt av en redogörelse för

metodologiska val samt operationaliseringar..

1.6.1 Material

Materialet för studien utgörs av Rysslands respektive Kanadas arktiska strategier, Rysslands

respektive Kanadas nationella säkerhetsstrategier samt Arktiska rådets Kirunadeklaration. De

ryska och kanadensiska styrdokumenten utgör de båda staternas utgångspunkt för den

nationella och arktiska politiken och kan tänkas fånga det ryska samt kanadensiska agerandet i

Arktis. Kirunadeklarationen är Arktiska rådets senaste deklaration från ministermötet i Kiruna

2013 och utgör således den viljeyttring som samtliga medlemsstater står bakom.

En osäkerhetsfaktor med strategidokumenten är att de är framtagna av den ryska respektive

kanadensiska staten och kan därmed vara färgade av den sociala och kulturella kontexten eller

vara medvetet otydliga vilket kan försvåra tolkningen.69

De är också rimligen framställda

såsom Ryssland och Kanada vill bli uppfattat och är därmed tendentiösa, vilket tas med i

beräkningen vid resultatanalysen. Kirunadeklarationen åskådliggör å andra sidan inte

bakomliggande kompromisser eller meningsskiljaktigheter och visar endast den bild som

Arktiska rådet vill framhäva. Materialet ger inte en heltäckande bild av det undersökta

området och innebär således vissa begränsningar för studiens resultat. Det är dock ett

tillgängligt material vilket är en förutsättning för en tidsbegränsad studie.

Arktiska rådets Kirunadeklaration är hämtad från dokumentarkivet på Arktiska rådets

hemsida och betraktas som tillförlitlig då den är ett scannat offentligt dokument på

originalspråket engelska som därmed utgör primärkälla. De kanadensiska dokumenten är

hämtade från den kanadensiska statens utrikespolitiska hemsida samt dokumentarkivet på

Arktiska rådets hemsida och betraktas även de som tillförlitliga då de är på originalspråket

engelska samt publicerade av staten. Den ryska nationella säkerhetsstrategin är hämtad från

69

Esaiasson, Peter, Gilljam, Mikael, Oscarsson, Henrik & Wängnerud, Lena (red.), Metodpraktikan: konsten att

studera samhälle, individ och marknad, 4., [rev.] uppl., Norstedts juridik, Stockholm. 2012, s. 221-222.

18

Institute for Defence Studies and Analyses och den arktiska strategin har tagits från The

Journal of International Security Affairs. Vid sökningen efter de ryska dokumenten framkom

flera varianter av samma dokument i olika översättningar. Eftersom det inte finns några

officiella engelska översättningar har dokumenten i engelsk översättning hämtats på internet

vilket är negativt för tillförlitligheten. Då det heller inte går att säga vilka personer som står

bakom översättningarna har dokumenten valts utifrån samråd med Utrikespolitiska institutet. I

den engelska översättningen kan även nyanser gå förlorade vilket beaktas i analysen.

1.6.2 Metod och operationaliseringar

Denna studie utgörs av en jämförande studie där Rysslands och Kanadas nationella samt

arktiska styrdokument undersöks för att hitta likheter och skillnader i strategiska

prioriteringar. Därefter jämförs resultatet med

Arktiska rådets Kirunadeklaration för att upptäcka

eventuella likheter och skillnader i

överensstämmelse. I anslutning till varje jämförelse

analyseras resultatet utifrån ett geopolitiskt

perspektiv med avsikt att förklara de båda staternas

agerande i Arktis samt hur de förhåller sig till

samarbetet i Arktiska rådet. Detta illustreras genom

analysschemat i figur 1.7.

Ryssland och Kanada har valts som jämförelsestater utifrån att skillnaderna dem emellan är

stora, framför allt kulturella, politiska och ekonomiska förhållanden samt det

säkerhetspolitiska agerandet i den internationella politiken. Inom det arktiska området är

likheterna dock många, exempelvis att de har stora kustområden i Arktis, tillämpar

sektorsprincipen vilket inte får lagligt stöd eller erkännande av andra stater, har tillgång till

och kontroll över viktiga transportleder samt har ökat militariseringen av området.

Analysenheterna är således de ryska samt kanadensiska strategiska styrdokumenten samt

Arktiska rådets Kirunadeklaration, medan variablerna är ekonomisk-, militär-, och

miljörelaterad säkerhet. Tyngdpunkten i denna studie ligger på Ryssland, där Kanada används

som spegel till det ryska agerandet. Därmed inleds alla jämförelser med Ryssland för att

därefter beskriva motsvarande område hos Kanada.

Metoden utgörs av diskursanalys för att nå underliggande budskap, kontext samt språkbruk

och betoningar. Diskursanalys är även lämpligt för att fånga maktstrukturer, vilket är en

Figur 1.7: Analysschema

19

väsentlig del av geopolitiken. Svagheterna med diskursanalysen är dock att den kan bli

relativistisk samt att det föreligger svårigheter att relatera diskursen till något objektivt eller

icke-diskursivt område. Det finns heller inte någon färdig analysmodell som går att applicera

på texten, därigenom måste textanalysen skapas utifrån materialet och syftet, vilket således

skett även i denna studie. Det kan göra träffsäkerheten större, samtidigt som textanalysen

riskerar bli subjektiv och svår att replikera, vilket är negativt för reliabiliteten.70

I denna studie

innebär den skräddarsydda analysmodellen att fokus ligger på innehållet i dokumenten snarare

än på den diskursiva eller språkliga framställningen. Andra metoder som förkastats är enkät

och intervjuer som båda föreföll svåra att genomföra. Intervjuer hade dock kunnat ge djupare

kunskap och en enkät hade gett undersökningen bredd.

De säkerhetspolitiska aspekter som undersöks har avgränsats till militär, ekonomisk samt

miljömässig säkerhet. Dessa områden är nära sammanhängande och berörs på ett påtagligt sätt

av det förändrade klimatet med den därpå följande förändrade geografin. Det innebär

samtidigt att folkrättsliga, teknologiska, ideologiska och demografiska faktorer inte berörs då

de antingen är påverkansfaktorer eller en effekt av de övriga faktorerna. Inte heller

självständighetsfrågor berörs. De operationaliseringar som är gjorda för texttolkningen

innebär att dessa huvudområden sedan är ytterligare nedbrutna i specifika delar, eller

nyckelord, som vägleder bedömningen av stycket. Dessa är bestämda med hjälp av Buzan

m.fl. utifrån de förutsättningar som finns i Arktis och som berörs av de smältande isarna:

Ekonomisk säkerhet består av strategiska resurser, naturresurser, handelssamarbete,

ekonomiskt oberoende, ekonomisk utveckling, nationalekonomi, globalisering.

Militär säkerhet består av strategiska mål, externa hot, skydd av territorium,

mobilisering, militär närvaro, militärstrategi, upplevt hot, räddningsaktioner.

Miljömässig säkerhet består av global uppvärmning, klimatförändring, issmältning,

havsnivåhöjning, miljögifter, miljökonflikt, energiproblem, ekosystem, vetenskaplig

agenda, miljösamarbete.

Då även de geopolitiska aspekterna makt och inflytande, hydrografiska kartläggningar för

strategiska resurser och transportvägar samt det språkbruk som budskapet framförs med har

beaktats, operationaliseras dessa områden på följande sätt:

Makt och inflytande består av internationellt samarbete, beroende, förmåga att få sin

vilja igenom.

70

Bergström, Göran & Boréus, Kristina (red.), Textens mening och makt: metodbok i samhällsvetenskaplig text-

och diskursanalys, 3., [utök.] uppl., Studentlitteratur, Lund. 2012, s. 401-403.

20

Geopolitiska aspekter består av geo- och hydrografisk kartläggning för tillgång till

strategiska resurser och transportvägar.

Språkbruk/stil består av underliggande budskap samt språkets påverkan på hur

budskapet och aktören uppfattas.

Textanalysen utförs genom en noggrann läsning av dokumenten där Arktiska rådets

Kirunadeklaration utgör jämförelsepunkt för staternas nationella och arktiska strategier.

Tolkningen utgår ifrån frågor som ska underlätta bedömningen av såväl delarna som helheten,

samt göra undersökningen replikerbar:71

1. Vad är dokumentets huvudsakliga budskap?

a. Vilket är dokumentets huvudsakliga mål?

b. Vilken strategi ska leda till måluppfyllnad?

c. Vilka hot eller möjligheter identifieras?

2. Hur prioriteras olika säkerhetspolitiska områden i dokumenten?

a. Handlar avsnittet endast om ekonomisk-, militär- eller miljörelaterad säkerhet eller

ett helt annat område?

b. Om avsnittet handlar om endast ett område, är avsnittet positivt eller negativt

inställt till området? Med positiv respektive negativ avses om avsnittet belyser

fördelarna eller nackdelarna med området. Om det är negativt inställt tillhör det ett

annat område, exempelvis miljösäkerhet får inte medföra negativ ekonomisk

påverkan räknas till ekonomisk säkerhet.

c. Om två eller flera neutralt beskrivna områden återfinns i avsnittet, räknas stycket

till det område som dominerar stycket, alltså får störst utrymme eller betoning.

d. Om ett stycke består av två eller flera områden med lika stor betoning räknas det till

avsnittets huvudsakliga område vilket utläses av rubrik eller sammanhang.

e. Om ett stycke består av två eller flera områden med lika stor betoning och det inte

finns någon avsnittsindelning eller rubrik utgör omgivande stycken kontext.

3. Hur belyses de säkerhetspolitiska aspekterna ekonomisk-, militär- och miljörelaterad

säkerhet i dokumenten?

a. Vilka mål framkommer i texten?

b. Vilka strategier ska medföra måluppfyllnad?

c. Vilka hot eller möjligheter framkommer i texten?

4. Framträder det några maktanspråk i dokumenten?

a. Hur är inställningen till mellanstatligt samarbete?

b. Hur framträder staten som aktör?

5. Vilka geopolitiska aspekter framträder i dokumenten?

71

George, Alexander L. & Bennett, Andrew, Case studies and theory development in the social sciences, MIT,

Cambridge, Mass. 2005, s. 86.

21

a. Hur förhåller sig dokumenten till exempelvis strategiska resurser, transportleder,

territorieanspråk?

b. Hur förhåller sig dokumenten till den förändrade geografin som

klimatförändringarna medför?

6. Vilket språkbruk används för att framhäva textens innebörd?

a. Hur är stilen?

b. Hur framträder textens budskap?

c. Finns det ett underliggande budskap som inte är utskrivet, vilket i sådana fall?

Resultatredovisningen exemplifieras genom citat för att tydliggöra likheter och skillnader

samt för att visa formuleringar och tonvikt i budskapet.

Då denna studie är en teorikonsumerande fallstudie, vilket Esaiasson m.fl. i Metodpraktikan:

Konsten att studera samhälle, individ och marknad beskriver som att det teoretiska

perspektivet används för att förklara resultatet,72

innebär det att geopolitik utgör analysramen

för resultatet då exploateringen av det arktiska området har en tydlig geografisk koppling

genom de naturresurser och transportvägar som friläggs vid issmältningen. Mot bakgrund av

den ökade ryska samt kanadensiska militariseringen av Arktis, överlappande territorieanspråk

samt tillgång till och kontroll över stora delar av Nordost- respektive Nordvästpassagen kan

ett förväntat resultat vara att de militära och ekonomiska säkerhetsaspekterna dominerar

dokumenten. Detta grundar sig på att världen i hög grad är beroende av naturresurser till

teknologi och energiproduktion, att kortare transporter genom den arktiska oceanen kan ge

stora kostnadsbesparingar samt att råvarupriserna på fossila bränslen och mineraler är höga.

72

Esaiasson et al., 2012, s. 41.

22

2 Utgångspunkter för undersökningen Detta avsnitt är avsett att ge nödvändig bakgrundsinformation inför resultat- och analysdelen.

Inledningsvis ges en beskrivning av problematiken i Arktis, följt av en redovisning av FN:s

havsrättskonvention. Därefter följer en redogörelse över Arktiska rådets organisation och

arbete för att avslutas med en historisk-politisk presentation av studiens två jämförelsestater

Ryssland och Kanada, samt en sammanfattning av dessas likheter och skillnader.

2.1 Arktis Arktis består av ett hav omgivet av suveräna stater och

omfattar geografiskt området norr om norra polcirkeln.

Då Arktis tidigare till stor del varit istäckt och därmed

otillgänglig är Arktis naturtillgångar intakta. Det

förändrade klimatet med smältande isar, ökade

råvarupriser, ny teknik och nya transportmöjligheter har

således gjort Arktis till en attraktiv resurskälla.73

Världens stora resursbehov orsakas av samhällssystem

baserade på ständig tillväxt, världens

konsumtionsmönster och människors livsstil som i hög grad är resurs- och energikrävande.

Arktis är rikt på olja, gas och ovanliga jordartsmetaller som världen behöver för

energiförsörjning och elektronik. Dessa resurser kan bli allt viktigare i takt med att befintliga

oljekällor minskar samtidigt som konsumtion och energiberoendet i världen ökar. Arktis

beräknas rymma cirka 25 % av världens oljetillgångar74

där de resursrikaste områdena av olja,

gas och mineraler förväntas ligga inom det ryska territoriet.75

Även fiskevatten är en stor

tillgång då många hav är överfiskade.

Issmältningen öppnar också nya farleder

såsom Nordväst- och Nordostpassagen.

Dessa vatten är piratfria och förkortar

transporter mellan Europa, Nordamerika

och Asien vilket ger en stor tids- och

kostnadsbesparing,76

då majoriteten av alla

transporter inom världshandeln sker med fartyg.77

73

Nilsson, 2011, s. 14-17. 74

Rose, Joanna. Vem äger Arktis? Forskning och framsteg. 2007-10-01. 75

Nilsson. 2011, s. 15. 76

Lindahl, Björn. Maktlös organisation lockar törstande oljejättar. SvD. 2013-05-13.

Figur 2.1.1: Karta över Arktis

Figur 2.1.2: Den streckade linjen

visar Nordvästpassagen i vänster glob

och Nordostpassagen i höger glob.

23

Arktis är det område på jorden som påverkas mest av de pågående klimatförändringarna.78

Föroreningar förs med vindar och vattenströmmar och fälls ut i det kalla området där de tas

upp i ekosystemen. Det innebär att Arktis blir en ändstation för utsläpp världen över. Det här

leder bland annat till försurade hav, förstörda ekosystem, minskad biologisk mångfald och

snabbare issmältning. Det har också medfört höga halter miljögifter i djur och människor.79

Klimatförändringarna leder också till att de arktiska isarna smälter i snabb takt, enligt Förenta

Nationernas klimatpanel80

vilket gör exploatering av den arktiska regionen möjlig, men som i

sin tur bidrar till ökade föroreningar. Issmältningen leder även till att havsnivån höjs vilket

kan drabba låglänta länder med resursbrist, oroligheter, väpnade konflikter och

flyktingströmmar som följd.81

Issmältningen och den medföljande exploateringen av Arktis är

även förenade med betydande miljöproblem. Transporter ger mer luftföroreningar och ökar

även risken för oljeutsläpp och olyckor. Mineralutvinning skapar stora sår i landskapet och

oljeutvinning ökar risken för oljeutsläpp som bedöms vara nästintill omöjliga att sanera i

Arktis på grund av avsaknad av infrastruktur. Olja bryts även ner långsammare i arktiska

vatten till följd av kylan och bakteriesammansättningen.82

Arktis rika fiskevatten är också

dåligt reglerade eftersom de tidigare varit istäckta vilket riskerar leda till överfiskning och

bottentrålning som kan förstöra känsliga bottnar med effekter på den biologiska mångfalden.83

Arktis är även en säkerhetspolitisk fråga och den förändrade geografin som möjliggör

resursutvinning och öppnar nya transportvägar har lett till konflikter mellan staterna. Vid

sidan om stridigheterna om Lomonosovryggen gäller gränsstridigheterna främst tillgång till

fiskevatten, som bland annat berör Norge och Ryssland, kontroll över transportvägar vilket

främst berör Kanada som vill ha ensam kontroll över sundet i Nordvästpassagen84

men även

Ryssland gällande Nordostpassagen, samt tillgången på olja, gas och mineraler vilket berör

samtliga kuststater. Vilka områden som blir möjliga att exploatera samt var gränserna ska dras

kommer att avgöras av Förenta Nationernas havsrättskonvention.85

Ryssland, Norge,

Danmark, Island, USA och Kanada har träffats enskilt vid två tillfällen och diskuterat gränser

och beslutat att följa havsrättskonventionens rekommendationer. Dessa möten har dock

77

Werner, Christopher. Den blå boken: marina stridskrafter ur ett militärteoretiskt perspektiv.

Krigsvetenskapliga institutionen, Försvarshögskolan, Stockholm. 2002, s. 18. 78

Utrikesdepartementet. Svenska prioriteringar i Arktiska rådet: Miljö och klimat. 2011. 79

Nilsson, 2011, s. 6. 80

Intergovernmental Panel on Climate Change. Climate Change 2013 The Physical Science Basis Summary for

Policymakers. 2013. 81

Elliott, 2004, s. 201-202. 82

Sveriges Television. Politiska missnöjet efter Arktiska rådets toppmöte. SVT. 2014-04-06. 83

Bildt, Carl. ”Fel läge driva frågan om stopp för oljeutvinning”. DN. 2013-05-15. 84

Nilsson, 2011, s. 25. 85

Ibid, s. 20-21.

24

kritiserats kraftigt av Sverige och Finland som inte har kust i regionen samt av

ursprungsbefolkningarnas organisationer som också är medlemmar i Arktiska rådet.86

Arktis har även tidigare varit ett säkerhetspolitiskt spänningsfält genom sitt militärstrategiska

läge där staterna bevakat varandra med kärnbestyckade atomubåtar och långdistansvapen

under kalla kriget.87

Effekterna av tidigare kärnvapentester, kvarlämnade kärnvapen och

miljögifter i anslutning till militärbaser utgör fortfarande både miljöproblem och

hälsoproblem. Möjligheten till en exploatering av Arktis har åter lett till en ökad militarisering

av regionen då staterna upplever ett behov av att bevaka sina resurser.88

2.2 FN:s havsrättskonvention

Havsrättskonventionen, UNCLOS (United Nations Convention on the Law of the Sea),

grundades 1982 och trädde i kraft 1994. Havsrättskonventionen innebär regleringar för hur

haven, havsbotten och kontinentalsocklarna får användas, exempelvis gällande sjöfart,

gränser, miljöskydd, forskning samt resursutvinning till havs. Internationella

havsbottenmyndigheten, ISA (International Seabed Authority), övervakar tillämpningen av

konventionen och utfärdar licenser för resursutvinning utanför ekonomiska zoner medan

tvister avgörs av Internationella havsrättsdomstolen.89

Havet delas in i olika zoner med tillhörande regler. Gränser mellan zonerna utgår från

baslinjen som vanligtvis följer kustlinjen vid lågvatten, men en rät baslinje kan dras om

lågvattenlinjen varierar mycket, exempelvis vid ögrupper, bukter och lågvattenskär, eller om

den går nära land.90

Närmast land finns inre vatten som staten har full kontroll över och där

statens lagar gäller. Internationell trafik har inte rätt att bevista inre vatten utan tillstånd.91

Territorialvattnet ingår i sjöterritoriet som omfattas av statens suveränitet, vilket även

innefattar luftrummet och havsbotten. Detta sträcker sig maximalt 12 nautiska mil (NM)92

ut

från baslinjen. Statens lagar gäller och internationell trafik kan regleras vid behov, dock får

inte trafik mellan andra länder förhindras eller försvåras.93

Tilläggszon eller angränsande zon

kan som längst sträcka sig 24 nautiska mil ut från baslinjen och kuststaten får bevaka zonen i

86

Ibid, s. 21. 87

Ibid, s. 19. 88

Ibid, s. 23. 89

Jacobsson, Marie. Havsrätt. Nationalencyklopedin. 2014. 90

United Nations Convention on the Law of the Sea (UNCLOS). 1982, s. 27-28. 91

UNCLOS, 1982, s. 28. 92

En nautisk mil, sjömil, är 1 852 meter. 93

UNCLOS, 1982, s. 27, 30-32.

25

brottsförebyggande syfte.94

Alla kuststater har inte en angränsande zon och storleken kan

variera.95

Den exklusiva ekonomiska zonen (EEZ) sträcker sig 200 sjömil från baslinjen eller

100 sjömil från kontinentalsockelns slut, beroende på vilken som sträcker sig längst ut. Staten

har exklusiv rätt att utvinna alla naturresurser som finns inom den ekonomiska zonen.

Internationell sjöfart och luftfart har rätt att trafikera den ekonomiska zonen i enlighet med

kuststatens lagar, vilket även gäller anläggning av undervattensledningar.96

Internationellt

vatten eller fritt hav omfattar allt vatten utanför den ekonomiska zonen och kan utnyttjas fritt

av alla stater för sjöfart, flygtrafik, fiske, forskning, rörledningar, undervattenskablar samt

anläggningar och konstgjorda öar. Stater utan kust, så kallade ”landlocked states” har tillåtelse

att fritt trafikera havet genom kuststaternas zoner.97

Sund utgörs av ett smalt vatten mellan två

landområden och omfattas av specialregler. Internationell luft- och sjötrafik har rätt att

passera genom andra staters territorialvatten över eller genom strategiska sund utan onödigt

uppehåll eller skadlig verkan på staten i form av riskerande av ordning, säkerhet eller fred.

Skadlig genomfart kan således utgöras av miljöföroreningar, fiske, propaganda, spioneri och

vapenanvändning.98

Kontinentalsockelkommissionen, CLCS (Commission on the Limits of the Continental Shelf)

är knuten till havsrättskonventionen för att utreda gränser för staters kontinentalsockelanspråk

med tillhörande utvidgning av den ekonomiska zonen. Kontinentalsockeln betraktas som en

förlängning av landets territorium under vatten. Denna sträcker sig till kontinentalsockelns

yttre gräns eller 200 sjömil från baslinjen, dock maximalt 350 sjömil eller 100 sjömil utanför

2 500 meters djup, oavsett hur lång kontinentalsockeln är. Utvinning av mineraler och ej

levande material såsom exempelvis olja och gas inom kontinentalsockeln tillhör aktuell stat.99

Kontinentalsockeln och den ekonomiska zonen är de viktigaste områdena för både Kanada

och Ryssland som vill få sitt territorium utökat genom att hävda att deras kontinentalsockel

sträcker sig längre än de 200 nautiska milen, vilket noggranna undersökningar av havsbotten

förväntas belägga. Även territorialvatten är av vikt då transportleder hävdas gå genom detta.

94

Werner, 2002, s. 176-177. 95

UNCLOS, 1982, s. 35. 96

Ibid, s. 43-44. 97

Ibid, s. 44. 98

Ibid, s. 36-39. 99

Ibid, s. 53-54.

26

2.3 Arktiska rådet

Efter ett finskt initiativ etablerades föregångaren till Arktiska rådet 1989 som ett multilateralt

samarbete kring den arktiska miljön. Medlemmar var USA, Kanada, Danmark, Island, Norge,

Sverige, Finland och Ryssland, alltså stater med territorium i den arktiska regionen. Efter de

inledande mötena i Kanada, Sverige och Finland undertecknades deklarationen Arctic

Environmental Protection Strategy 1991 som berör skyddet av den känsliga arktiska miljön.100

1996 undertecknade medlemsstaterna Ottawadeklarationen och bildade därigenom Arktiska

Rådet som övertog Arctic Environmental Protection Strategys mål.101

Genom

Ottawadeklarationen ändrades inriktningen från naturskydd till hållbar utveckling, vilket

innefattar miljömässig, social och ekonomisk utveckling, samtidigt som ansvaret för arbetet

flyttades från staternas miljödepartement till utrikesdepartementen.102

Arktiska rådet ska skapa möjligheter till samarbete mellan medlemsstaterna samt involvera

ursprungsbefolkningarna och övrig befolkning i området i arktiska frågor, framför allt

gällande hållbar utveckling i regionen.103

Arktiska rådet består även av representanter för de

sex olika ursprungsbefolkningarna i Arktis, vilka alla utgör permanenta medlemmar men utan

rösträtt.104

Därutöver finns observatörsplatser för andra stater samt mellanstatliga och icke-

statliga organisationer som har intresse i regionen och kan bidra till arbetet.105

Arktiska rådet är ett ”high level forum” vilket innebär att det leds av regeringspersoner på

högre nivå, vilket i detta fall innebär medlemsstaternas utrikesministrar. Ministerrådet samlas

vartannat år i anslutning till överlämning av det roterande ordförandeskapet och leds

däremellan av en ämbetsmannakommitté. Beslut fattas med konsensus och alla stater har

vetorätt. Arktiska rådet har beslutat om två juridiskt bindande överenskommelser 2011 och

2013 i form av samarbete vid olyckor106

samt förebyggande och hantering av oljeutsläpp107

,

medan resterande överenskommelser är frivilliga och utgör rekommendationer.

2.4 Ryssland

Befolkningen uppgår till cirka 143 miljoner där majoriteten bor i den europeiska delen av

landet medan stora delar av norra Ryssland är glesbefolkat eller obebott. Det bor även drygt

100

Arktiska rådet. History. 2011. 101

Arktiska rådet. Ottawa Declaration, Declaration on the establishment of the Arctic Council. 1996, s. 1-3. 102

Nilsson, 2011, s. 20. 103

Arktiska rådet, 2011. 104

Ibid. 105

Arktiska Rådet, Observers. 2011. 106

Arktiska rådet. Nuuk Declaration. 2011, s. 2. 107

Arktiska rådet. Kiruna Declaration. 2013, s. 4.

27

20 miljoner ryssar utanför ryskt territorium, i stater som tidigare tillhört Sovjetunionen.108

Uralbergen betraktas av tradition som en naturlig gräns mellan den europeiska och asiatiska

delen av landet.

Landet är en federation bestående av 83 olika enheter i form av republiker, autonoma kretsar,

territorier, län och federala städer där indelningen främst har administrativa skäl. Ryssland har

ett tvåkammarparlament bestående av underhuset, duman, som väljs i direkta val, samt

överhuset, federationsrådet, som består av två delegater från varje enhet. Presidenten kan

regera i två mandatperioder i rad, vilket 2008 ändrades från fyra till sex år. Presidenten har

stor makt och dominerar trots att den verkställande, lagstiftande och dömande makten ska

balansera varandra enligt författningen från 1993. Presidenten utser de flesta poster och

ansvarar även för landets säkerhetspolitik i egenskap av högsta befälhavare.109

Ryssland kan

inte betraktas som en demokrati bland annat då valresultat är osäkra och förutsättningarna för

oppositionspartier är svåra.110

Det ryska försvaret var under kalla kriget likvärdigt med USA:s

försvar, men minskade i omfattning efter Sovjetunionens kollaps 1991. En upprustning pågår

dock sedan 2000 och gällande kärnvapen är Ryssland fortfarande likvärdigt med USA.111

Ryssland har stora naturtillgångar i form av olja, naturgas och mineraler och är vid sidan av

Saudiarabien världens största oljeproducent. Landet har svåra miljöproblem till följd av

överutnyttjade naturresurser och dålig miljölagstiftning vilket lett till skogsdöd, förorenade

vattentäkter och radioaktivt nedfall. Ryssland undertecknade dock Kyotoavtalet 2004 till följd

av en ökad medvetenhet om miljöproblemens långsiktiga hot mot landets utveckling.112

Den

mesta oljan och gasen utvinns i Västsibirien och transporteras i rörledningar till importerande

länder bland annat Turkiet, Tyskland, Bulgarien och Japan.113

Genom den omfattande

exporten blir landet känsligt för råvarupriserna på världsmarknaden. Ryssland har en stark

industri, som tillsammans med tjänstesektorn ökar. Den ryska federationen var medlem i G8-

gruppen från 1998, men uteslöts den 24 april 2014 till följd av annekteringen av Krim.114

Övergången från det Sovjetiska planekonomiska systemet till modern marknadsekonomi och

självständig stat resulterade i minskad industriproduktion där många företag upphörde, vilket

medförde stora statsskulder och sänkt levnadsstandard för stora delar av befolkningen.115

108

Utrikespolitiska institutet. Ryssland. 2014. 109

Utrikespolitiska institutet, 2014. 110

Kragh Martin. Ryssland kan inte ses som en demokrati. SvD. 2011-04-11. 111

Utrikespolitiska institutet, 2014. 112

Ibid. 113

Ibid. 114

Kärrman, Jens. Ryssland kastas ut ur G8. DN. 2014-03-24. 115

Utrikespolitiska institutet, 2014.

28

Ryssland historia går tillbaka till de skandinaviska vikingarna, Ruserna, som skapade ett

handelsimperium och introducerade kristendomen under 900-1000-talet. Under 1200- 1400-

talet dominerades Ryssland av mongoler, vilket medförde att landet isolerades från Europa

och utvecklades och moderniserades därmed inte på samma sätt som de europeiska

nationerna. Det var även då som det despotiska statsskicket fick sin början.116

Mellan 1400-

1900-talet utvidgades territoriet successivt västerut och mot Svarta Havet och Rysslands makt

ökade. Den administrativa och militära makten samlades till Kreml i Moskva och

sekulariseringen från kyrkan ökade. Med Rysslands övertagande av Finland och de baltiska

staterna hade landet sin största utbredning. Förlusterna i första världskriget ledde till

februarirevolutionen 1917 och 1922 bildades Sovjetunionen, där Vladimir Lenin tog över

makten som efter hans död övertogs av Joseph Stalin.117

Under denna tid rådde ett strikt

kommunistiskt styre med planekonomi. Andra världskriget innebar en kompromiss med väst

om uppdelandet av Europa där Sovjetunionen kontrollerade de östra europeiska staterna. Efter

Stalins död lättade det kommunistiska styret och Sovjetunionen öppnade upp för omvärlden.

Michail Gorbatjov var den sista sovjetiska ledaren och genomförde glasnost och perestrojka i

mitten av 1980-talet vilket omvandlade Sovjetunionen till 15 olika stater.118

Det

kommunistiska styret fortgick fram till 1991 då Sovjetunionen kollapsade och den Ryska

federationen bildades med Boris Jeltsin som första president. Han reformerade det

ekonomiska systemet från planekonomi till marknadsekonomi. Efter Jeltsins avgång 1999

tillträdde Vladimir Putin för partiet Enade Ryssland som innehaft makten sedan dess.119

Landet har under denna tid gått mot ett centraliserat styre med stor makt för presidenten.120

Rysslands agerande i relation till Ukraina under våren 2014, omfattandes såväl annekteringen

av Krim som det proryska upproret i Sevastopol, kan från rysk sida härledas till den ryska

nationella säkerhetsstrategin som uttalar att ett av målen är att försvara ryska medborgare

utomlands vilket nu har skett i Ukraina.121

Gällande Krim kan detta även härledas till att

området tidigare varit ryskt territorium, men även på grund av resursrikedomen samt den

strategiska positionen avseende en väg ut i Svarta Havet. Ryssland har således agerat

geopolitiskt genom annekteringen av territorium som anses tillhöra den ryska federationen.

116

Karlsson, Klas-Göran. Ryssland. Nationalencyklopedin. 2008. 117

Karlsson, 2008. 118

Sovjetunionen. Nationalencyklopedin. 2008. 119

Regeringskansliet. Ryssland. 2008. 120

Ryska federationen. Nationalencyklopedin. 2014. 121

Myndigheten för samhällsskydd och beredskap. Hur långt kan Ryssland gå?. 2014.

29

Rysslands största inkomstkällor kommer från naturgas och olja122

och på grund av landets

geografiska position och utbredning är Rysslands möjligheter i Arktis stora. Ryssland får även

tillgång till och kontroll över Nordostpassagen när de arktiska isarna smälter.

2.5 Kanada

Kanada är det till ytan näst största landet i världen. Befolkningen uppgår till ca 34,9 miljoner

varav 1,4 miljoner räknas till ursprungsfolken indianer, inuiter och mestiser. Större delen av

befolkningen bor i städer längs gränsen till USA och stora delar av norra Kanada är

glesbefolkat eller obebott.123

Med sina stora naturtillgångar i form av skog, olja, mineraler och gas samt en stark industri,

som sedan 1960-talet dock har minskat till förmån för tjänstesektorn, är Kanada ett av

världens rikaste länder och medlem i G8-gruppen. Kanada har en stark anknytning till USA

och ett ekonomiskt beroende av den internationella handeln där Kina är den viktigaste

handelspartnern. Landet är en federation bestående av tio provinser och tre territorier.124

Provinserna har stort självstyre, men federationen har ansvar för naturtillgångar och mark.125

Kanada har ett tvåkammarparlament bestående av senaten som väljs av regeringen på regional

nivå, samt underhuset som utses i allmänna val vart fjärde år och innehar den lagstiftande

makten. Kanada är medlem i Nato och har utvecklat försvarssamarbete med USA och är

aktivt i internationella insatser.126

Landet har en uttalad miljöprofil, men genom utvinning av

naturresurser, främst olja och mineraler, har stora miljöproblem uppstått. Kanada ratificerade

Kyotoavtalet 2002, men beslutade 2011 att dra sig ur till följd av för höga kostnader.127

Det som idag är Kanada beboddes ursprungligen av olika folkslag, mest bestående av

indianfolk, vilka minskade snabbt i antal till följd av våld och sjukdomar då området började

koloniseras under 1500-1600-talet.128

Landet upptäcktes av britten John Cabot 1497, men

koloniseringen inleddes med den franska äventyraren Jacques Cartier 1543 då han sökte efter

en väg till Indien och Kina hamnade i vad som senare skulle bli Quebec.129

Kolonialiseringen

av franska och engelska bosättare tog fart på 1600-talet då pälshandeln visade sig vara lönsam

och det rådde en tävlan mellan de båda kolonisatörerna som även ledde till krig. Mellan 1763

122

Regeringskansliet, 2008. 123

Utrikespolitiska institutet, 2013. 124

Ibid. 125

Ibid. 126

Canada. Nationalencyklopedin. 2014. 127

Utrikespolitiska institutet, 2013. 128

Ibid. 129

Ibid.

30

och 1931 tillhörde området Storbritannien och i slutet av 1700-talet delades området i ett övre

och nedre Kanada. 1841 blev de övre och nedre områdena åter ett förenat Kanada och

förbundsstaten Kanada bildades 1867 med både franska och engelska som officiella språk.

1931 blev Kanada en självständig stat men fortsatte att vara en del av Samväldet med den

brittiska monarken som statsöverhuvud, representerad av en generalguvernör.130

Kanadas arktiska område utgör ungefär 40 % av Kanadas territorium och har utforskats från

1500-talet och framåt av ett större antal upptäcktsresande av olika ursprung. De Arktiska

öarna Hans Island, Ellesmere Island, Baffin Island och Devon Island har under 1900-talet

varit föremål för kontroverser mellan Kanada, USA, Norge och Danmark. Kanada har då

utnyttjat internationella regleringar för suveränitet gällande statstillhörande territorier,

exempelvis postkriteriet, genom att bygga ett postkontor på Bachehalvön trots att det inte

fanns några människor inom flera hundra kilometers räckvidd och posten endast delades ut en

gång om året.131

Kanada anser också att Nordvästpassagen går igenom landets

territorialvatten, vilket ger Kanada rätt att stänga farleden för transport, medan USA och EU

anser att farleden ska betraktas som internationellt sund, vilket ger rätt till genomfart för

transporter enligt FN:s havsrättskonvention. Det kanadensiska farledsanspråket har upprört

bland annat USA som använt Nordvästpassagen för tankbåtar utan att tillfråga Kanada.132

2.6 Historisk-politisk jämförelse mellan Ryssland och Kanada

Sammanfattning av likheter och skillnader mellan Ryssland och Kanada

Område: Ryssland Kanada

Historia Despotisk Demokratisk

Geografi Den största arktiska kustlinjen Den näst största arktiska kustlinjen

Politiskt system Federation Federation

Presidentens makt Mycket stor Relativt stor

Ekonomisk säkerhet Betydande råvaruindustri Betydande råvaruindustri

Militär säkerhet Starkt nationellt försvar Fokus på internationella insatser

Miljösäkerhet Stora miljöproblem till följd av överutnyttjade naturresurser och svag miljölagstiftning

Stora miljörisker till följd av oljesandsutvinningen.

Likheterna mellan Ryssland och Kanada är först och främst geografiska; Ryssland är världens

största land och Kanada är näst störst. Båda länderna har lång kuststräcka i Arktis. Gällande

styrelseskicket är både Ryssland och Kanada federationer, där den ryska makten är

koncentrerad till presidenten och premiärministern medan den kanadensiska beskärs av de

delvis självstyrande territorierna. Båda länderna består av många olika folkslag vilket i

130

Ibid. 131

Arctic Sovereignty. The Canadian Encyclopedia. 2006 (uppdaterad 2013). 132

The Canadian Encyclopedia, 2006 (uppdaterad 2013).

Figur 2.6: Sammanställning av likheter och skillnader mellan Ryssland och Kanada.

31

Rysslands fall beror på historiska expansioner av gränserna medan Kanadas har sin grund i

den franska och brittiska kolonisationen i kombination med ursprungsbefolkningen och stor

invandring. Även gällande den arktiska politiken finns stora likheter. Ryssland har placerat en

flagga på havsbottnen under Nordpolen för att markera sitt anspråk på territoriet samt hävdar

att Nordostpassagen går genom ryskt vatten. Kanada gör också anspråk på Nordpolen samt

hävdar att Nordvästpassagen ligger inom deras territorium, vilket har skapat kontroverser.

Båda länderna ökar sin militära närvaro i Arktis genom fler militära posteringar och genom att

utvinna mer resurser i de arktiska områdena vilket kräver bevakning. Båda länderna tillämpar

sektorsprincipen som enligt dem ger rätt till området från Nordpolen till de yttre gränserna för

deras landterritorium. Denna princip får dock inte stöd av andra arktiska stater.

Skillnaderna mellan Ryssland och Kanada är främst politiska där Rysslands politiska system

brister avseende demokratiska principer medan Kanada är en fungerande demokrati. Militärt

skiljer sig länderna åt då Ryssland har ett starkt försvar för nationellt bruk med betoning på

strategiska kärnvapen medan Kanada har inriktat sig på internationella insatser och

samarbeten. Ryssland är främst en landnation då Arktis varit fruset och Svarta Havet och

Östersjön ger begränsad passage. Kanada är en havsnation med mycket kust och stor betoning

på havsrelaterade frågor. Kanada har framhållit en miljöprofil, vilket Ryssland inte har, men

utfallet är liknande där stora miljöproblem uppkommit till följd av resursutvinning av

exempelvis olja och mineraler. Medan Ryssland 2004 anslöt sig till Kyotoprotokollet valde

Kanada 2011 att gå ur.

32

3 Empiriskt resultat och geopolitisk analys

I detta avsnitt presenteras först resultatet från textanalyserna av Rysslands och Kanadas

nationella säkerhetsstrategier, sedan Rysslands och Kanadas arktiska strategier och

avslutningsvis en jämförelse med Arktiska rådets Kirunadeklaration. Resultatet redovisas i

text med exemplifierande citat där de undersökta områdena ekonomisk säkerhet, militär

säkerhet samt miljösäkerhet belyses i nämnd ordning. Då de nationella säkerhetsstrategierna

främst används för att skapa ett sammanhang till de arktiska strategierna ligger tonvikten

således på resultatet från de arktiska strategierna. I anslutning till varje resultatområde följer

en analys av detsamma utifrån geopolitisk teori och avsnittet avslutas därefter med en

övergripande geopolitisk analys av situationen i Arktis. Då Rysslands och Kanadas inställning

till mellanstatligt samarbete och internationell rätt är av intresse för jämförelsen med Arktiska

rådets Kirunadeklaration kommer detta att beröras utifrån säkerhetsaspekterna ekonomisk-,

militär- och miljörelaterad säkerhet. Dessa säkerhetsaspekter har också en tydlig geopolitisk

anknytning genom den förändrade geografin i Arktis som klimatförändringarna medför. Då

den engelska översättningen av de ryska dokumenten kan påverka språkbruket och därmed

förmedlingen av budskapet samt hur det uppfattas läggs inte tonvikten vid den språkliga

bedömningen. Stilen berörs dock helt kort under varje resultatavsnitt då språkbruket påverkar

hur budskapet uppfattas, detta kommenteras sedan i det tillhörande analysavsnittet. Analysen

berör även den historisk-politiska kontext som påverkar staternas agerande. I

resultatredovisningen presenteras först den ryska aspekten på området och därefter den

kanadensiska, i den mån det är möjligt att jämföra. Detta för att betoningen ligger på Ryssland

och Kanada används som spegel till det ryska agerandet. De säkerhetspolitiska samt

geopolitiska aspekterna redovisas enligt ordningen i nedanstående tabell. Denna ordning

återfinns inom samtliga resultatavsnitt. Den tillhörande geopolitiska analysen har dock en

friare disposition för att skapa flyt i texten.

Ordning och förenklade operationaliseringar av undersökta områden

Område Betydelse samt förenklad operationalisering

Övergripande mål & strategier Dokumentets huvudbudskap.

Prioriteringar Tyngdpunkt på ekonomisk, militär eller miljörelaterad säkerhet.

Ekonomisk säkerhet Utvinning av strategiska resurser, transportvägars kostnadsbesparing, exportintäkter.

Militär säkerhet Ökad militär närvaro, starkare försvar.

Miljösäkerhet Miljöskydd och hållbar exploatering av regionen.

Makt och inflytande Internationellt/mellanstatligt samarbete, stormaktsambitioner, oberoende.

Geopolitiska aspekter Kartografiska kartläggningar för tillgång till resurser och transportleder.

Språkbruk Språkets inverkan på hur budskapet och aktören uppfattas.

Figur 3.0: Tabell över ordning och operationaliseringar av undersökta områden.

33

3.1 Nationella säkerhetsstrategier

De nationella säkerhetsstrategierna ingår i varje stats säkerhetspolitiska arbete och anger

förhållningssätt och prioritieringar vid yttre och inre hot mot rikets säkerhet. Den ryska

säkerhetsstrategin är från 2009 och då det inte finns några officiella översättningar har en

inofficiell översättning från internet använts utifrån samråd med Utrikespolitiska institutet.

Den Kanadensiska säkerhetsstrategin är från 2004 och är enligt uppgift på den kanadensiska

regeringens hemsida den första som tagits fram med målet att få ett integrerat försvar.

3.1.1 Resultatredovisning av nationella säkerhetsstrategier

Rysslands och Kanadas nationella säkerhetsstrategier belyser de politiska mål, strategierna för

att nå målen samt de hot och möjligheter som kan finnas. Ryssland visar en expansionistisk

sida samt betonar vikten av ett utökat och effektivt försvar samt stärkt gränsskydd, framför

allt vid Arktis, Kaspiska havet, Kazakstan, Ukraina, Georgien och Azerbajdzjan. Kanadas

fokus ligger främst på terrorism och hur gränsskyddet kan stärkas ur den aspekten och betonar

samarbete med främst USA, men även vikten av internationella insatser i svaga stater i

förebyggande syfte.

Ryssland och Kanada berör också de olika säkerhetsaspekterna med olika prioritering. Den

ryska strategin har en jämn fördelning mellan den ekonomiska och militära säkerheten. Den

kanadensiska strategin däremot fokuserar på den militära säkerheten medan den ekonomiska

säkerheten inte får så stort utrymme. Den främsta likheten mellan de båda staternas

säkerhetsstrategier är att en väldigt liten andel av texten berör miljösäkerhet.

Den ekonomiska säkerheten berör i den ryska säkerhetsstrategin främst hur Rysslands

ekonomi kan skyddas mot externa och interna hot såsom resursbrist eller en kollaps av det

internationella ekonomisystemet, samt att strategiska resurser ska bygga upp landet.

“Sources of threats to national security could include factors such as a crisis within global and

regional financial-banking systems, an intensification of competition over insufficient raw materials,

energy, water and food resources, or a lag in the development of cutting-edge technologies, which

increase strategic risks associated with dependence on changes in external factors.”133

I Kanadas säkerhetsstrategi berörs den ekonomiska säkerheten främst genom hur den globala

ekonomin påverkas av terroristhot och terroristattacker.

133

Government of Russia. National Security Strategy to 2020. Decree of the President of the Russian Federation.

2009, s. 7.

34

”The physical effects of such attacks would not respect borders and would have a significant impact

on the global economy.”134

Den militära säkerheten är en viktig ingrediens i ett säkerhetspolitiskt dokument, vilket den

ryska säkerhetsstrategin tydligt visar:

”Military security is ensured by developing and improving the military organisation and defensive

potential of the state, and likewise the allocation of sufficient financial, material and other resources

for this purpose.”135

Den kanadensiska säkerhetsstrategin har mindre fokus på den militära säkerheten och berör

främst hur Kanada kan skyddas mot terroristattacker, men även hot från

massförstörelsevapen, spionage, pandemier, svaga stater samt samhällets sårbarhet behandlas.

”This may require the deployment of military assets to protect against direct threats to international

peace and security or the provision of development assistance to strengthen public institutions in weak

or failing states.”136

Det framträder en tydlig skillnad mellan dokumenten gällande den militära säkerheten där

Ryssland betonar nationens försvar medan Kanada väger in den internationella arenan i

säkerhetstänkandet där internationella stödinsatser ges utrymme.

Den miljörelaterade säkerheten berörs knappt alls i strategierna och därmed blir dess påverkan

på helheten minimal. Det kanadensiska dokumentet saknar helt förekomst av miljösäkerhet

medan det ryska dokumentet nämner området sporadiskt och då främst i samband med

resursutvinning, som följande:

”Strategic objectives relating to ecological security and environmental management are: preserving of

the environment and ensuring its protection; redressing the environmental consequences of economic

activity in the context of a growing economy and global climate changes.”137

Makt och inflytande berörs olika av Ryssland och Kanada, där Kanada framhåller vikten av

internationellt samarbete medan Ryssland betonar sin målsättning att bli en stormakt i den

multipolära världsordningen:

”The national interests of the Russian Federation in the long term consist of the following: /…/

transforming the Russian Federation into a world power, whose activity is directed at supporting the

strategic stability and mutually beneficial partner relationships within the multipolar world.”138

134

Government of Canada. Securing an Open Society: Canada’s National Security Policy. Privy Council Office.

2004, s. 7. 135

Government of Russia, 2009, s. 5. 136

Government of Canada, 2004, s. 6. 137

Government of Russia, 2009, s. 12.

35

De nationella strategidokumenten behandlar även internationellt samarbete för fred och

säkerhet. Den ryska strategin anger att internationellt samarbete och överenskommelser kan

ha en ömsesidig nyttoeffekt.

”The achievement of the Russian Federation's priorities for stable development is supported by an

active foreign policy, whose efforts are focused on seeking agreement and common interests with

other states, on the basis of a system of bilateral and multilateral mutually beneficial partnership

relations”139

Det kanadensiska strategidokumentet betonar samarbete såväl inom som utanför Kanadas

gränser vilket återkommer frekvent. Genom regleringar och samarbetsavtal skapas säkerhet

för medborgarna, vilket exempelvis uppnåtts för gränsen till USA.

”Canada took the lead in proposing to the United States a comprehensive smart borders strategy that

would enhance North American security and prosperity. The Smart Borders Declaration, signed with

the United States on December 12, 2001, supports a detailed 32-point Action Plan to enhance the

security of the flow of goods and people and the transportation system, and to strengthen intelligence

and law enforcement co-operation.” 140

Den geopolitiska aspekten är tydlig i den ryska nationella säkerhetsstrategin och det finns en

koppling till Rysslands arktiska strategi genom resursutvinningen.

”In the long term, the attention of international politics will be focused on ownership of energy

resources, including in the Near East, the Barents Sea shelf and other parts of the Arctic, in the

Caspian basin, and in Central Asia.”141

Det ryska dokumentet behandlar även maktaspekten enligt följande:

”The transition in the international system from opposing blocs to principles of multivector

diplomacy, together with Russia’s resource potential and pragmatic policy for its use, have broadened

the possibilities for the Russian Federation to reinforce its influence on the world stage.”142

Kanadas nationella strategi hanterar knappt geopolitiska frågor förutom gränsförsvaret, men

saknar helt resursfrågan.

”/…/ the Government has a responsibility to be able to defend against threats to Canadian

sovereignty, ranging from illegal entry to incursions into our territorial waters.”143

138

Government of Russia, 2009, s. 4. 139

Ibid, s. 12. 140

Government of Canada, 2004, s. 43. 141

Government of Russia, 2009, s. 3. 142

Ibid, s. 2. 143

Government of Canada, 2004, s. 5.

36

Stilen i dokumenten skiljer sig något åt. Det ryska dokumentet är rakt på sak och saknar

omskrivningar. Det är upplagt i sektioner där samtliga områden har en kortsiktig, medel- samt

långsiktig plan. Det kanadensiska dokumentet är också utformat som en handlingsplan med

återkommande avsnitt om uppföljning och långsiktiga planer men har en mer berättande stil.

3.1.2 Geopolitisk analys av nationella säkerhetsstrategier

Rysslands nationella strategi betonar den ekonomiska säkerheten i hög utsträckning, vilket

kan tolkas som en strävan efter större dominans på den globala mineral- och energimarknaden

vilket anknyter till FOI:s rapport Olja och Gas i ett förändrat Arktis. Rysslands anspråk på

resursrika områden som Lomonosovryggen kan tyda på en vilja att utöka sitt territorium på

geopolitisk grund. Detta överensstämmer med Gray och Sloan som anger att geografin och

den politiska beslutsprocessen är länkade till strategierna för att uppnå politiska mål.144

Den

nationella säkerhetsstrategin är långsiktig där det framgår att internationellt samarbete och

globala institutioners beslut ska hörsammas. Samtidigt framstår det underförstådda budskapet

som att det internationella samarbetet ska värnas och internationella beslut beaktas så länge

ryska intressen tillgodoses. Detta kan knytas till den geopolitiska tanken att om statens

ekonomiska förutsättningar förändras kommer även samspelet mellan statens maktintressen

och geografin att förändras. Då Ryssland har den största kuststräckan i Arktis har Ryssland

således mest resurser att utvinna och utgör därmed en maktfaktor på den globala marknaden.

Försvaret av territoriet ingår i säkerhetsstrategin som en naturlig del och är också en viktig

ingrediens i geopolitiken. Ryssland fokuserar främst på sitt nationella försvar medan Kanada

har ett större fokus på internationellt samarbete och förefaller sätta större tillit till de

internationella regler som behandlar vilka områden som staterna kan göra anspråk på. Ur ett

geopolitiskt perspektiv kan detta kopplas till de båda staternas geografiska och politiska

position i förhållande till andra stater samt deras historiska säkerhetspolitiska agerande, vilket

utgör kontexten. Ryssland har historiskt haft anledning att försvara sig mot yttre hot och

angrepp och upplevt hot från bland annat Nato-utvidgningen av de angränsande före detta

Warsawapaktstaterna vilket anknyter till Mackinders tes att politikens främsta mål är att

försvara det egna territoriet mot utomstående attacker. Rysslands geografiska närhet till

arktiska Nato-medlemmar var under kalla kriget anledning till hög militär bevakning av

området, företrädesvis av marin karaktär men även genom långdistansmissiler samt

flygvapen. Politiskt var avståndet dock stort mellan det kommunistiska Ryssland och det

144

För teoretiska kopplingar till geopolitik, se tidigare resonemang i avsnitt 1.5.1.

37

liberala västblocket. Kanada har istället en historia av internationella insatser och frånvaro av

yttre hot mot statens suveränitet och territorium. Kanadas geografiska och politiska närhet till

USA, exempelvis gällande gränssamarbete och Nato-medlemskap, har också bidragit till den

internationella prägeln på försvaret vilket anknyter till det geopolitiska synsättet på

kopplingen mellan geografi och politiska mål samt strategierna för att uppnå dem. Närheten

till USA framträder också genom det tydliga fokus på terrorism vilket kan vara en effekt av

terrordåden i New York 2001. Den geopolitiska kopplingen rör främst hur gränsskyddet ska

utformas för att minimera risken för terrordåd samt hur de nationella institutionerna ska

hantera eventuella utbrott av pandemier.

Den miljörelaterade säkerheten, i den mån den presenteras i det ryska dokumentet, är vag och

berör klimatförändringarna och resursutvinningens effekter vilket anknyter till The

Norwegian Defence Research Establishments rapport Security implications of climate change

in the Arctic som anger den indirekta påverkan som de geografiska förändringarna har på

försvaret, vilket här avser kampen om resurserna. Detta kan vara ett sätt att säkra de

strategiska resurserna under lång tid vilket tyder på viss långsiktighet i den politiska strategin.

Den kanadensiska strategin berör inte miljösäkerhet alls, varvid detta inte kan jämföras.

Det politiska språket i de nationella strategierna är en del av den kritiska geopolitiken genom

att politiska åsikter förmedlas och förstärks genom språket och påverkar hur statsmakten

uppfattas och därmed vilken politik som blir möjlig. Den ryska strategin har ett bestämt språk

som förmedlar intrycket av att Ryssland menar allvar med det som skrivs och att planer ska

bli verklighet. Detta kan vara ett medvetet sätt att framstå som en viktig maktfaktor som

världen måste ta hänsyn till. Här finns dock möjlighet att den engelska översättningen är

missvisande och att det direkta språkbruket beror på språkförbistring hos översättarna. Den

kanadensiska strategin har ett tydligt men mer öppet språkbruk vilket också ger intryck av en

mer internationellt inriktad stat som är öppen för samarbete och kompromissvilja.

3.2 Arktiska strategier

Rysslands och Kanadas arktiska strategier är båda framtagna 2009 och tydliggör mål och

medel som respektive stat har för sitt arktiska område. Samtliga av Arktiska rådets

medlemsstater har arktiska strategier vilka finns i dokumentarkivet på Arktiska rådets

hemsida. De arktiska strategierna har alla tillkommit på senare år, från 2006 och framåt,

troligtvis efter överenskommelser i Arktiska rådet även om det inte framkommer som beslut i

deklarationerna och sannolikt som en reaktion på den förändrade geografi som

38

klimatförändringarna medför och som möjliggör exploatering av Arktis. Den kanadensiska

arktiska strategin är hämtad från den kanadensiska regeringens hemsida och den ryska

arktiska strategin är hämtad i engelsk översättning från internet då det inte finns några

officiella översättningar. Valet av version har skett i samråd med Utrikespolitiska institutet.

3.2.1 Resultatredovisning av arktiska strategier

De arktiska strategierna skiljer sig åt mellan Ryssland och Kanada gällande prioriteringar, stil

och tydlighet. Däremot är det övergripande målet detsamma för båda staterna, nämligen att

utvinna så mycket naturresurser som möjligt.

Det identifierade problemet i texterna är, för både Ryssland och Kanada att deras

kontinentalsockelanspråk inte blivit beviljade (än), samt de utmaningar som

klimatförändringarna kan medföra. Målet är ett utvidgat territorium för att säkra

resurstillgången på kort och lång sikt vilket ska genomföras dels genom militär bevakning,

dels genom en hållbar utveckling, även om miljöperspektivet inte är särskilt starkt.

Det framgår tydligt att både Ryssland och Kanada hävdar sin rätt att få utökat område i Arktis

helt enkelt för att det betraktas tillhöra dem. Ryssland hävdar sin rätt till området på grundval

av politiska beslut:

“/…/ the Arctic zone of the Russian Federation is understood as the part of the Arctic /---/, as defined

by the decision of the Government Commission on Arctic Issues under the Council of Ministers of the

USSR on April 22, 1989, as well as landmasses and islands included in the Decision of the Presidium

of the Central Executive Committee of the USSR on April 15, 1926, in its ‘declaration of landmasses

and islands in the Arctic Ocean as territories of the USSR,’”145

Det kanadensiska dokumentet hävdar istället sin rätt till det arktiska området på folkrättslig

grund där ursprungsbefolkningen lyfts fram:

”Canada’s Arctic sovereignty is longstanding, well-established and based on historic title, founded in

part on the presence of Inuit and other Aboriginal peoples since time immemorial”146

I Rysslands arktiska strategi är den ekonomiska säkerheten med betoning på resursutvinning

främst prioriterad, följt av militär säkerhet och där miljösäkerheten får minst utrymme och

betoning och har därmed lägst prioritering. Kanadas arktiska strategi har störst prioritering av

145

Government of Russia. The Foundations of Russian Federation Policy in the Arctic until 2020 and Beyond.

Decree of the President of the Russian Federation. 2009, s. 97-98. 146

Government of Canada. Canada’s Northern Strategy: Our North, Our Heritage, Our Future. Minister of

Public Works and Government Services Canada. 2009, s. 9.

39

den ekonomiska säkerheten tätt följt av miljösäkerheten, medan militär säkerhet får minst

utrymme och betoning och därmed lägst prioritering.

Den ekonomiska säkerheten i form av resursutvinning och tullavgifter för transporter utgör en

viktig intäkt för både Rysslands och Kanadas ekonomier. Däremot skiljer sig staternas

ekonomiska bakgrund och därmed behov åt. Rysslands arktiska strategi visar den ekonomiska

säkerheten som statens intäkter samt att intäkterna ska bygga upp landet och förbättra

befolkningens levnadsstandard.

”the utilization of the Russian Federation’s Arctic zone as a national strategic resource base capable of

fulfilling the socio-economic tasks associated with national growth;”147

Kanadas arktiska strategi belyser istället den ekonomiska säkerheten som en tillgång för den

privata sektorn samt att intäkterna ska generera utveckling hos den arktiska befolkningen samt

ursprungsbefolkningen.

”The increasing political maturity and certainty in the North are helping to encourage private sector

companies to explore and develop the region’s vast natural resources and to diversify the region’s

economies.”148

Den ekonomiska säkerheten gäller även transporter där kontroll över viktiga farleder ger

tullintäkter till staten. Tullavgifter är dock inte utskrivet i något av dokumenten, utan istället

lyfts säkerhet och miljö fram som argument, här i Rysslands tappning:

”to promote the restructuring of North Sea Passage traffic, by means of state support for the

production of icebreaking, emergency, rescue and support vessels, as well as coastal

infrastructure;”149

Den militära säkerheten är det område som får minst utrymme i båda staternas dokument,

framför allt i Kanadas. Det ryska dokumentet betonar ökad militarisering samt ett effektivt

och välutbildat försvar för att skydda resurser och gränser:

”to optimize the complex system of control over the situation in the Arctic, including border control at

the entry point to the Russian Federation, the introduction of an administrative border regime in the

Arctic zone, and technical control over straits, river mouths, estuaries on the North Sea Passage;”150

Det kanadensiska dokumentet föreskriver också ökad militarisering gällande såväl

landbaserade som luftburna och marina stridskrafter för att kunna försvara territoriet.

147

Government of Russia, 2009, s. 98. 148

Government of Canada, 2009, s. 4. 149

Government of Russia, 2009, s. 101. 150

Ibid, s. 102.

40

”The Government of Canada is firmly asserting its presence in the North, ensuring we have the

capability and capacity to protect and patrol the land, sea and sky in our sovereign Arctic territory.”151

Den miljörelaterade säkerheten i Arktis gäller främst bevarande av biologisk mångfald och

ekosystem samt klimatrelaterade frågor då Arktis påverkas kraftigt av klimatförändringar,

men även att issmältningen påverkar vädersystem och havsnivå över hela världen. I den ryska

arktiska strategin förekommer miljösäkerheten endast sporadiskt och har uppenbart låg

prioritet, men det framgår tydligt vilka intentionerna är. Den ekonomiska exploateringen av

Arktis går före miljöfrågorna, men medvetenheten kring resursutvinningens miljöeffekter

samt de effekter som de arktiska ekosystemen har på exempelvis klimatet framgår dock. Man

har även valt att använda kärnenergidrivna fartyg i Arktis som en del av miljöskyddet vilket

ger mindre luftföroreningar men skapar atomsopor istället.

“to guarantee the preservation of biological diversity of Arctic flora and fauna, partially by expanding

the network of natural preserves, in order to preserve the Arctic ecosystem in the face of expanding

economic and industrial activities and climate change;152

I Kanadas fall betonas att miljösäkerheten ska utökas genom strängare miljölagstiftning inom

det kanadensiska arktiska området om Kanada får utöka sitt territorium. Detta anges också

vara orsaken till att delar av Nordvästpassagen bör räknas till kanadensiskt inre vatten istället

för internationellt vatten.

”Canada is taking concrete measures to protect our Arctic waters by introducing new ballast water

control regulations that will reduce the risk of vessels releasing harmful aquatic species and pathogens

into our waters”153

Makt och inflytande över Arktis samt i den internationella politiken förekommer i olika hög

utsträckning i dokumenten och berör olika delar. Ryssland betonar sin ledande position:

”the implementation of official policy will allow the Russian Federation to maintain its status as a

leading Arctic power. In the long run, it is necessary to utilize Russia’s comparative advantage to

strengthen its position in the Arctic, enhance international security, and maintain peace and stability in

the region.”154

Kanada framhåller istället sin position som ledande arktisk forskningsnation och betonar sin

vikt i internationella samarbeten:

151

Government of Canada, 2009, s. 9. 152

Government of Russia, 2009, s. 102. 153

Government of Canada, 2009, s. 11. 154

Government of Russia, 2009, s. 105.

41

”To ensure Canada remains a global leader in Arctic science, the Government of Canada committed

to establish a new world-class research station in the High Arctic.”155

Internationellt samarbete har hög prioritet i Kanadas arktiska strategi, men även den ryska

strategin visar att detta är ett viktigt område. Det ryska dokumentet anger:

”the active interaction of the Russian Federation with other Arctic states for the purposes of

delineating maritime boundaries on the basis of inter-national legal norms and cooperative

agreements, taking into account the national interests of the Russian Federation”156

Ryssland förefaller således vara välvilligt inställt till internationella förhandlingar så länge

dess intressen tas tillvara. Kanada förefaller istället tona ned sina gränsdispyter med andra

arktiska stater genom att ange dem som mindre viktiga samt att de inte påverkar Kanadas

mellanstatliga samarbete:

”All of these disagreements are well-managed and pose no sovereignty or defence challenges for

Canada. In fact, they have had no impact on Canada’s ability to work collaboratively and

cooperatively with the United States, Denmark or other Arctic neighbours on issues of real

significance and importance.”157

De geopolitiska aspekter som återkommer i såväl den ryska som den kanadensiska arktiska

strategin är främst de strategiska resurser samt transportvägar som friläggs genom den

förändrade geografin som klimatförändringarna medför, samt de geologiska, hydrologiska

samt kartografiska undersökningar som krävs för bedömningar om

kontinentalsockelanspråken från båda staterna. Ryssland anger detta enligt följande:

”to finalize the collection of geological, geophysical, hydrographical and cartographical data

necessary for the delineation of the outer border of the Arctic zone of the Russian Federation;”158

Kanada anger i sin arktiska strategi även att de samarbetar med andra arktiska stater, bland

annat Ryssland, i de vetenskapliga kartläggningar av kontinentalsockeln och havsbottnen som

ansökningarna till UNCLOS grundas på. Kanada beskriver sina ambitioner enligt följande:

”This process, while lengthy, is not adversarial and is not a race. Rather, it is a collaborative process

based on a shared commitment to international law. Canada is working with Denmark, Russia and the

United States to undertake this scientific work.”159

155

Government of Canada, 2009, s. 25-26. 156

Government of Russia, 2009, s. 99. 157

Government of Canada, 2009, s. 13. 158

Government of Russia, 2009, s. 100. 159

Government of Canada, 2009, s. 12.

42

Språkbruket skiljer också mellan staterna vilket påverkar hur budskapet framträder. Rysslands

dokument har ett direkt tilltal och en tydlig beskrivning av vad som är problem och lösning:

”improve the capabilities of the border troops to match the sophistica-tion of potential threats to

Russian national security in the Arctic.160

Det kanadensiska dokumentet har istället en mer berättande stil, bitvis med mycket metaforer:

”We are putting more boots on the Arctic tundra, mores ships in the icy water and a better eye-in-the-

sky.”161

Det ryska dokumentet har karaktären av en handlingsplan medan det kanadensiska

dokumentet är av mer övergripande karaktär.

3.2.2 Analys

Arktis är ett av få områden som fortfarande inte tillhör någon stat och de nya

exploateringsmöjligheter som framträder genom issmältningen gör området attraktivt. Det gör

också att det finns en tydlig koppling till maktanspråk i strategidokumentet eftersom hela

världen är beroende av de strategiska resurser som Arktis är så rikt på. Även transportvägar

som öppnas genom issmältningen är av strategisk vikt för såväl internationella transporter

som för militära ändamål, exempelvis i fråga om truppförflyttning och bevakning.

Rysslands och Kanadas arktiska strategier har samma geopolitiska mål i form av utökat

territorium för större tillgång till strategiska resurser. Den geopolitiska kopplingen till

territorieutvidgningen stärks av att tillgången till fossila bränslen och mineraler till

energiproduktion och teknologi är ett maktmedel, då dessa är ändliga och tillgången beräknas

minska i framtiden. Detta anknyter till FOI:s rapport Arktis – Strategiska frågor i en region i

förändring som berör de nordliga staternas kalla klimat med tillhörande energibehov samt

maktaspekten i att ha tillgång till resurser som världen är beroende av. Detta kan bekräftas av

Rysslands hot om att stänga av gasen till Ukraina, vilket även skulle drabba stora delar av

Europa.162

Ett utvidgat territorium och stor resurstillgång kommer att generera ekonomiska

och strategiska fördelar samt ett ökat inflytande i såväl Arktis som globalt. Den ekonomiska

säkerheten har stor betydelse för att stärka både Rysslands och Kanadas oberoende samt

internationella status. Detta framträder dels mot bakgrund av hur Ryssland respektive Kanada

har hanterat resursutvinning tidigare, gällande exempelvis gas för Rysslands del och oljesand

för Kanadas del. Det framgår också genom att de områden som de båda staterna gör anspråk

160

Government of Russia, 2009, s. 102. 161

Government of Canada, 2009, s. 9. 162

Reguera de la, Erik. Ryssland hotar stoppa gasen redan på måndag. DN. 2014-05-30.

43

på har den största förväntade andelen naturresurser samt omfattar Nordost-, respektive

Nordvästpassagens sträckning vilket således utgör en geopolitisk grund. Rysslands respektive

Kanadas anspråk på att Nordost- respektive Nordvästpassagens sträckning ska gå genom

staternas inre och territoriella vatten anknyter till FOI:s rapport Geopolitics of Climate

Change som anger att detta skulle kunna ge en framtida konflikthärd genom staternas

möjlighet att hindra transporter. Genom Arktis resursrikedom kan detta liknas vid Mackinders

hjärtland fast beträffande havsbotten. Det hade varit fullt möjligt att göra anspråk på dessa

arktiska områden tidigare, innan issmältningen, vilket talar för att det är områdenas

ekonomiska och strategiska potential som styr agerandet.

Båda staterna har i sina arktiska strategier lyft geologiska, hydrografiska och kartografiska

kartläggningar vilket har en geopolitisk grund då kartor kan vara ett sätt att få sin politiska

vilja igenom, exempelvis genom att manipulera bilden utifrån egna intressen eller genom att i

bild förtydliga sina argument.

Den militära säkerheten är nära förknippad med den ekonomiska säkerheten då de

ekonomiska förutsättningarna avgör vilken militär kapacitet staten kan ha, samtidigt som

militären försvarar de ekonomiska resurserna. Genom att militär finns på plats i det arktiska

området med uppgift att bistå vid räddningsaktioner är dess närvaro berättigad samtidigt som

större möjlighet att bevaka och försvara området och statens intressen ges. Issmältningen i

kombination med ny teknologi för resursutvinning på svårtillgängliga platser gör det arktiska

området värt att bevaka och strida för, vilket förstärks av att råvarupriserna på

världsmarknaden är höga. Förekomsten av militär säkerhet i dokumenten skiljer dock i

omfattning och betoning vilket vittnar om skilda retoriska grepp för att få sin vilja igenom.

Båda hävdar sin rätt till området, men Ryssland hymlar inte med sin militära styrka medan

Kanada använder miljön som argument. Detta kan knytas till den historisk-politiska kontext

som påverkar staternas agerande, där Rysslands starka försvar och vilja att använda det skiljer

sig från Kanadas internationella framtoning genom internationella insatser och samarbeten.

Den miljörelaterade säkerheten har i Rysslands arktiska strategi en underordnad roll vilket

tyder på att det inte är ett prioriterat område när olika säkerhetspolitiska aspekter står mot

varandra. Förekomsten av miljösäkerhet kan vara en anpassning till de överenskommelser

som Arktiska rådets medlemsstater gjort. Kanadas arktiska strategi betonar miljön i hög

utsträckning, men mot bakgrund av hur Kanada förhåller sig till miljöskydd i områden med

oljesand framstår miljöargumentet som svagt. Detta kan vara ett retoriskt knep för att uppnå

politiska mål utan att använda militära medel vilket således är av geopolitisk karaktär. Att

44

miljösäkerheten förefaller ha en underordnad roll kan ur geopolitisk synvinkel tyckas märkligt

då miljön har en direkt och ofrånkomlig koppling till geografin och hydrografin, men då

effekterna av miljöförstöring ofta har en fördröjning kan detta ändå vara rimligt ur politiskt

hänseende, då en förbättrad ekonomi till följd av resursutvinning ger en direkt återkoppling

till befolkningen, vilket klimat- eller miljöskydd inte gör.

Den politiska retoriken i de arktiska strategierna visar för båda staterna tecken på politiskt

självförtroende. Med reservation för att det inte är Rysslands officiella dokument på

originalspråk som undersökts, signalerar den bestämda tonen att Ryssland försöker återskapa

sin forna maktposition genom militär kapacitet och strategiska resurser som andra stater är

beroende av. Geografin och den politiska beslutsprocessen är länkade till varandra och har en

nära koppling till strategierna för att uppnå politiska mål. Kanadas självsäkra yttrande om att

gränstvisterna med andra arktiska stater inte är av betydelse kan relateras till deras

internationella insatser där de konflikthärdar de bistår i kan vara av allvarligare karaktär. Det

kan också vara ett tecken på stor tilltro till internationella lagar och att mellanstatliga

samarbeten ger fred och säkerhet, men det även vara ett tecken på att den militära kapaciteten

bedöms vara god. Mot bakgrund av Kanadas oljesandsutvinning, som utgör en stor miljörisk,

förefaller den stora miljöbetoningen i den arktiska strategin främst vara en retorisk

manipulation av läsaren för att uppnå politiska mål i form av territorieutvidgning samt

kontroll över delar av sträckningen av Nordvästpassagen, vilket således är av geopolitisk

karaktär. Detta omfattar även betoningen på den ekonomiska och sociala utveckling hos den

arktiska befolkningen samt urfolken som resursutvinningen och det utökade territoriet ska ge.

3.3 Arktiska rådets Kirunadeklaration

Kirunadeklarationen är från Arktiska rådets senaste ministermöte som avslutade Sveriges

ordförandeskap 2011-2013. Deklarationerna utgör Arktiska rådets viljeyttringar som samtliga

medlemsstater står bakom. De är också resultatet av kompromisser och förhandlingar mellan

medlemsstaterna då konsensusbeslut tillämpas. I samband med detta möte togs även en

framtidsvision fram som belyser Arktiska rådets arbetsområden med lika stor betoning.

Kirunadeklarationen är hämtad från dokumentarkivet på Arktiska rådets hemsida.

45

3.3.1 Resultatredovisning

Kirunadeklarationen belyser de olika säkerhetspolitiska områdena i olika stor utsträckning där

miljösäkerhet får störst utrymme, ekonomisk säkerhet följer därpå medan militär säkerhet

endast berörs en gång.

Den ekonomiska säkerheten lyfts fram i Kirunadeklarationen främst med betoning på hållbart

resursutnyttjande:

”Recognizing the importance of the sustainable use of resources, economic development and

environmental protection,”163

Den ryska arktiska strategin belyser istället den ekonomiska säkerheten utifrån ett

samhällsekonomiskt perspektiv där strategiska resurser utgör en bas för såväl

energiproduktion som matproduktion.

”/…/ in the sphere of socio-economic development, to expand the resource base of the Arctic zone of

the Russian Federation, which is capable in large part of fulfilling Russia's needs for hydrocarbon

resources, aqueous biological resources, and other forms of strategic raw material;”164

Den kanadensiska arktiska strategin fokuserar också på exploatering av det arktiska området,

främst ur ett samhällsekonomiskt perspektiv, med betoning på naturresursernas betydelse för

staten och befolkningen.

”From the development of world-class diamond mines and massive oil and gas reserves, to the growth

of commercial fisheries, to a thriving tourism industry that attracts visitors from around the globe, the

enormous economic potential of the North is being unlocked.”165

Såväl den ryska som den kanadensiska arktiska strategin betonar naturresursernas ekonomiska

potential, vilken i Rysslands fall ska bygga upp landet samt öka levnadsstandarden hos

befolkningen, men även ge en ökad makt i den internationella politiska sfären. I Kanadas fall

ska den främst gå till den nordliga befolkningen samt ursprungsfolken i det arktiska området.

Den militära säkerheten framträder i Kirunadeklarationen i form av fred, stabilitet och

samarbete, dock i liten utsträckning, men genom att deklarationen inleds med detta område

tydliggörs betydelsen av detsamma:

”Recognizing the importance of maintaining peace, stability, and constructive cooperation in the

Arctic,”166

163

Arktiska rådet, 2013, s. 1. 164

Government of Russia, 2009, s. 99. 165

Government of Canada, 2009, s. 5. 166

Arktiska rådet, 2013, s. 1.

46

Detta återfinns även i den ryska arktiska strategin som påtalar vikten av samarbete, även om

tonvikten i dokumentet ligger på nationell säkerhet, gränsskydd och bevakande av intressen

genom effektiv och ökad militarisering.

“in the sphere of international cooperation, guaranteeing mutually benefi-cial bilateral and multilateral

cooperation between the Russian Federation and other Arctic states on the basis of international

treaties and agreements to which the Russian Federation is a signatory.”167

Den kanadensiska arktiska strategin är inne på samma spår som den ryska samt

Kirunadeklarationen gällande samarbete och fredliga lösningar, även om den nationella

säkerheten i form av skydd av suveränitet och territorium ges störst betydelse.

“The Arctic Ocean connects us in new ways to our neighbours in the Arctic region. Cooperation,

diplomacy and international law have always been Canada’s preferred approach in the Arctic.”168

Arktiska rådets Kirunadeklaration berör framförallt miljösäkerheten i Arktis vilket får ett

mycket stort utrymme i deklarationen.

”Recognize that climate change in the Arctic causes significant changes in water, snow, ice and

permafrost conditions, with cascading effects on biodiversity, ecosystems, economic and human

living conditions in the Arctic with repercussions around the word,”169

Detta kan jämföras med Rysslands arktiska strategi som inte berör miljösäkerhet i någon

större utsträckning och där området oftast förekommer i samband med ekonomisk säkerhet.

“the establishment of special rules for the exploitation of natural resources and environmental

protection, including the monitoring of pollution, in the Arctic zone of the Russian Federation;”170

Kanadas arktiska strategi, som också har en stark betoning av miljösäkerhet, överensstämmer

i högre utsträckning med Kirunadeklarationen. Kanada tydliggör också vikten av att sanera

förorenade områden som exempelvis övergivna gruvor då de lärt av tidigare misstag.

”Canada is taking a comprehensive approach to the protection of environmentally sensitive lands and

waters in our North, ensuring conservation is keeping pace with development.”171

De geopolitiska aspekter som återfinns i Kirunadeklarationen berör framför allt

klimatförändringarnas effekter på geografin, miljön och befolkningen samt Arktiska rådets

roll i att möta förändringarna som en enad part.

167

Government of Russia, 2009, s. 99. 168

Government of Canada, 2009, s. 33. 169

Arktiska rådet, 2013, s. 3. 170

Government of Russia, 2009, s. 102. 171

Government of Canada, 2009, s. 26.

47

”Expressing concern that global emissions of greenhouse gases are resulting in rapid changes in the

climate and physical environment of the Arctic with widespread effects for societies and ecosystems

and repercussions around the world,”172

Den ryska arktiska strategin fokuserar främst på de strategiska resurser som tillgängliggörs

genom klimatförändringarna och dessas betydelse för Ryssland. Därigenom blir även

kartografiska och geologiska undersökningar av vikt som grund för

kontinentalsockelanspråket.

”to finalize the collection of geological, geophysical, hydrographical and cartographical data

necessary for the delineation of the outer border of the Arctic zone of the Russian Federation”173

Den kanadensiska arktiska strategin belyser såväl klimatförändringarnas effekt på geografin

som vikten av att kartlägga strategiska resurser samt geologiska data för

kontinentalsockelanspråket. Kanada har dock till skillnad från Ryssland en mer internationell

hållning till de geopolitiska aspekterna och framhåller de fem kuststaternas samt andra

internationella intressen i det arktiska området.

”The large-scale projects already underway barely scratch the surface of the North’s immense store of

mineral, petroleum, hydro and ocean resources. However, the full extent of the natural resources

potential in the Arctic is still unknown. The Government of Canada announced a significant new geo-

mapping effort – Geo-Mapping for Energy and Minerals – that will combine the latest technology and

geoscientific analysis methods /…/ ”174

Det framträder att Kirunadeklarationens huvudbudskap i form av miljöfokus återfinns i

Rysslands och Kanadas arktiska strategier. Arktiska rådet förefaller också vara ett viktigt

samarbetsorgan för både Ryssland och Kanada, vilket framgår av det ryska dokumentet

nedan:

“the strengthening of Russia’s relations with other Arctic states, both bilat-eral and multilateral,

including the Arctic Council and the Barents Euro-Arctic Region, by promoting greater economic,

scientific, technological, and cultural interaction, as well as cooperation in the field of border control

and in the areas of natural resources and ecosystem preservation in the Arctic;”175

.

Kanadas dokument lyfter ämnet på följande sätt:

”The Arctic Council is an important venue for deepening global understanding of the Arctic and has

played a key role in developing a common agenda among Arctic states”176

172

Arktiska rådet, 2013, s. 1. 173

Government of Russia, 2009, s. 100. 174

Government of Canada, 2009, s. 16. 175

Government of Russia, 2009, s. 99. 176

Government of Canada, 2009, s. 35.

48

Språket i Kirunadeklarationen är klart och tydligt och använder fetstil på begynnelseorden i

varje stycke för att markera betydelsen. Dessa begynnelseord, exempelvis recognize, note,

urge, decide, welcome, återkommer också i olika sammanhang. Deklarationen är av en

övergripande karaktär som tydliggör Arktiska rådets inställning till olika frågor utan att gå in

på detaljer. Det framkommer dock inte hur diskussionerna har förts eller vilka kompromisser

som lett fram till överenskommelserna. Stilen i Kanadas arktiska strategi överensstämmer mer

med Kirunadeklarationen trots att det kanadensiska dokumentet är en löpande text medan

deklarationen är skriven i punktform. Språket är tydligt, men öppet för tolkningar. Även den

ryska arktiska strategin är skriven i punktform, men språket har en kort, bestämd ton, utan

oklarheter eller utrymme för tolkningar.

3.3.2 Geopolitisk analys av överensstämmelsen med Kirunadeklarationen

I Arktiska rådets Kirunadeklaration framträder miljösäkerheten som den främsta

prioriteringen genom att den får mest utrymme och starkast betoning jämfört med andra

arbetsområden. Även resursutvinning benämns i termer av hållbar utveckling. Detta skiljer sig

mot Rysslands arktiska strategi som främst betonar den ekonomiska säkerheten genom

resursutvinning samt transportmöjligheter. Kanadas arktiska strategi, som har en stor betoning

på miljösäkerhet, överensstämmer i högre utsträckning med Kirunadeklarationen. Både

Ryssland och Kanada har för avsikt att utvinna naturresurserna i den arktiska regionen för att

trygga sin ekonomiska säkerhet, förutsatt att kontinentalsockelkommissionen godkänner

anspråken, men Kanada kan då tänkas ha större krav på miljösäkerhet än Ryssland. Då

Arktiska rådet har kommit överens om gemensamma räddningsinsatser vid olyckor i Arktis

och då miljöföroreningar är gränsöverskridande skulle skiftande miljöfokus kunna bli en

framtida geopolitisk tvistefråga mellan Arktiska rådets medlemsstater genom sin geografiska

koppling. Kirunadeklarationen framhåller även säkra transportmöjligheter genom samarbete

med International Maritime Organization som ska ta fram en polarkod för fartyg som ska

trafikera de arktiska vattnen. Inom detta område förefaller överensstämmelsen med Rysslands

och Kanadas arktiska strategier vara total. Polarkoden förutsätter dock att farlederna går

genom internationellt vatten, vilket framstår som motsägelsefullt. Kirunadeklarationen berör

inte de nationella anspråken på farlederna varvid detta inte kan jämföras.

Både Ryssland och Kanada framhåller Arktiska rådet som en del av den arktiska strategin och

ett viktigt forum för det pågående och framtida samarbetet i Arktis. Då Kirunadeklarationen

påtalar att samarbetet i Arktiska rådet har stärkts och utvecklats och kan möta både

utmaningar och möjligheter förefaller detta vara en politiskt viktig väg för den framtida

49

utvecklingen i Arktis. Kirunadeklarationen tydliggör också vikten av att bevara fred, stabilitet

och konstruktivt samarbete. Detta har således geopolitisk anknytning då det gemensamma

området som de arktiska staterna angränsar till också måste förvaltas gemensamt. Arktiska

rådet utgör en större maktfaktor som internationell organisation om medlemsstaterna drar åt

samma håll, medan konflikter och ineffektiv förvaltning undergräver Arktiska rådets

legitimitet. Härav bekräftas FOI:s bedömning i Security implications of climate change in the

Arctic som anger att det säkerhetspolitiska läget i Arktis är avhängigt huruvida de arktiska

staterna följer havsrättskonventionens riktlinjer och utslag på anspråk. Den politiska kontext

som Arktiska rådet utgör kan relateras till andra samarbetsorganisationer, likt FN, som bygger

på konsensus och regimer och förhåller sig till internationella förväntningar på samarbetet.

Det ryska agerandet i Ukraina tyder dock på expansionistiska drag och EU:s sanktioner samt

uteslutningen ur G8-gruppen kan dock påverka den ryska samarbetsviljan negativt. Detta kan

innebära utmaningar för Arktiska rådet att hantera.

3.4 Sammanfattande analys

Resultatsammanställning från jämförelsen av de ryska och kanadensiska styrdokumenten

Resultat Rysslands nationella strategi

Kanadas nationella strategi

Rysslands arktiska strategi

Kanadas arktiska strategi

Mål & strategi Ekonomisk stabilitet genom utvinning av strategiska resurser, utökat & effektivare försvar.

Skydd mot terroristattacker genom internationella insatser & samarbete.

Utöka territoriet för att få tillgång till strategiska resurser och bli en större global makt.

Utöka territoriet för att få tillgång till strategiska resurser.

Prioritering Militär säkerhet & ekonomisk säkerhet.

Militär säkerhet. Ekonomisk säkerhet. Ekonomisk säkerhet & miljösäkerhet.

Ekonomisk säkerhet

Skydd av ekonomin mot interna och externa hot

Påverkan av den globala ekonomin.

Resursutvinning för att stärka statens intäkter.

Resursutvinning som tillgång för den privata sektorn.

Militär säkerhet

Försvar av staten & statens intressen.

Skydd mot terroristattacker genom internationella insatser.

Räddningsoperationer samt bevaka intressen och territorium genom ökad militarisering.

Räddningsoperationer samt bevaka intressen och territorium genom ökad militarisering.

Miljösäkerhet Försumbart. Försumbart. Låg prioritet, kommer efter den ekonomiska säkerheten.

Strängare miljölagstiftning inom det kanadensiska territoriet.

Maktanspråk Egna statens makt, stormaktsanspråk.

Internationellt samarbete.

Önskan om ledande roll och hög status i Arktis.

Önskan om ledande roll & hög status i Arktis gällande forskning samt mellanstatligt samarbete.

Geopolitik Geopolitiskt maktanspråk.

Ytterst lite geopolitik, endast gränsförsvar.

Strategiska resurser samt transportvägar på grund av geografiska förändringar.

Strategiska resurser och transportvägar på grund av geografiska förändringar.

Språk Direkt. Berättande. Direkt tilltal och tydligt beskrivande.

Berättande stil.

Figur 3.4: Sammanställning av resultat.

50

Arktis krympande isar orsakade av klimatförändringarna skapar tillgång till nya områden som

tidigare inte intresserade de arktiska staterna på grund av otillgängligheten, det hårda klimatet

och kostnaden som var förknippad med resursutvinning i området. Ny teknologi som

möjliggör resursutvinning på stora djup samt de kartografiska kartläggningar som tyder på

stor resursrikedom samt transportmöjligheter i området, gör det ekonomiskt och militärt

attraktivt för de arktiska staterna. Hur stater förhåller sig till sitt närområde vid en förändrad

geografi är också ett av huvuddragen i geopolitiken. Kampen om den arktiska havsbottnen har

därmed lett till omfattande hydrografiska mätningar vilka ligger till grund för

kontinentalsockelansökningarna till kontinentalsockelkommissionen. Detta återkopplar till

den geopolitiska kampen om territoriet fast det i Arktis rör tillgången till havsbotten.

Den geopolitiska inramningen av de arktiska säkerhetsaspekterna framträder genom

territorieutvidgningen för att säkra tillgången av strategiska resurser. Detta skulle då ge en

maktposition i den internationella politiken. Därmed blir de ryska samt kanadensiska

anspråken ett sätt att markera sitt tilltänkta ägandeskap, i Rysslands fall bildligt genom

flaggsättningen under Nordpolen 2007 och i Kanadas fall genom de kartografiska

visualiseringar som visar hydrografiska data. Detta handlar således om klassisk geopolitik där

staterna interagerar och konkurrerar för att öka sin makt på den globala arenan.

Den politiska retoriken i såväl de nationella som arktiska strategierna är en del av

geopolitiken genom att politiska åsikter förmedlas och förstärks och påverkar hur statsmakten

uppfattas och därmed vilken politik som blir möjlig. De ryska strategierna har ett bestämt

språk som förmedlar intrycket av att Ryssland menar allvar med det som skrivs och att planer

ska bli verklighet. Detta kan vara ett medvetet sätt att framstå som en viktig maktfaktor som

världen måste ta hänsyn till. De kanadensiska strategierna har ett självsäkert men mer öppet

språkbruk vilket också ger intryck av en mer internationellt inriktad stat som är öppen för

samarbete. Gällande Kanadas miljöfokus i fråga om resursutvinning samt som argument för

att Nordvästpassagen ska räknas till kanadensiskt sjöterritorium kan vara ett sätt att vinna

internationella sympatier för att uppnå politiska mål. Mot bakgrund av Kanadas

oljesandsutvinning framträder miljöbetoningen som oväntad. Detsamma kan vara fallet vid

betoningen av resursutvinningen samt vikten av att utöka sitt territorium då detta ska gynna

den arktiska befolkningen samt ursprungsfolken. Att indirekt neka ursprungsbefolkningen

ekonomisk och social utveckling genom avslag på ett kontinentalsockelanspråk kan vara svårt

att motivera politiskt.

51

4 Slutsatser

I denna del presenteras slutsatserna från undersökningen och resultatanalysen, vilket är indelat

med utgångspunkt i frågeställningarna som besvaras i varje avsnitt. Texten belyser först den

ryska inställningen till frågorna och därefter den kanadensiska.

4.1 Hur prioriteras olika säkerhetspolitiska aspekter i de ryska och

kanadensiska nationella och arktiska strategierna?

I den ryska arktiska strategin prioriteras framför allt ekonomisk säkerhet medan militär- och

miljörelaterad säkerhet har en relativt likvärdig plats. Även i Rysslands nationella

säkerhetsstrategi dominerar den ekonomiska säkerhetsaspekten, följd av den militära

säkerheten, medan miljösäkerheten förekommer i ytterst liten utsträckning och således kan

anses försumbar. Rysslands ekonomi är i hög grad beroende av olje- och gasexporten, vilken

redan i dagsläget delvis utvinns i Arktis genom de möjligheter som de smältande arktiska

isarna ger. Genom att Ryssland har en lång kuststräcka i Arktis är också tillgången till

strategiska resurser i området stor. Den ekonomiska säkerhetsaspektens dominans i

dokumenten kan således knytas till det arktiska områdets ekonomiska potential, vilken i sin

tur är avhängig råvarupriserna på världsmarknaden. Resursutvinningen är också en väg till

större internationellt inflytande genom det resursberoende som skapas hos andra stater. Den

militära säkerhetsaspekten framgår tydligt där ökad militär närvaro och effektivare försvar

syftar till att bevaka Rysslands intressen i Arktis. Miljösäkerheten är den säkerhetsaspekt som

förekommer i liten utsträckning i båda dokumenten och som har minst betoning.

Kanadas arktiska strategi betonar främst den ekonomiska säkerheten, tätt följt av den

miljörelaterade säkerheten, medan den militära säkerheten får minst utrymme. I den nationella

säkerhetsstrategin har den militära säkerheten en framträdande plats medan den ekonomiska

och miljörelaterade säkerheten får ytterst lite utrymme och kan därmed anses obetydlig.

Därmed har de kanadensiska dokumenten helt olika prioriteringar vilket kan relateras till det

arktiska områdets speciella förhållanden med rik förekomst av naturresurser som vid

utvinning kan ge stora och svårsanerade miljöproblem. Den nationella strategin betonar

istället nationens försvar vilket kan relateras till befolkningskoncentrationen kring gränsen till

USA, vilket kan sättas i relation till terrordåden i New York 2001 som innebar att en hotbild

mot den nationella säkerheten plötsligt infann sig i närområdet. Det internationella samarbetet

framhålls i såväl den arktiska som nationella strategin vilket kan härledas till Kanadas

deltagande i internationella fredsbevarande insatser samt fokus på gränsöverskridande

samarbete med främst USA. Då den nationella säkerhetsstrategin skrevs 2004 och var

52

Kanadas första kompletta nationella strategi har den en tydlig betoning på försvar mot

terroristattacker med hänvisning till New York 2001 samt Madrid 2004. Försvaret av Kanadas

territorium avses ske genom gränsöverskridande internationella samarbeten, vilket skapar en

större säkerhetssfär kring Kanada. Genom exempelvis informationsutbyte och medverkan i

internationella organisationer kan Kanadas politiska arbete skapa en större säkerhetssfär kring

det kanadensiska territoriet. Maktaspekten som är central i geopolitiken framkommer tydligast

i den arktiska strategin och då som en ambition om att vara en ledande nation inom

vetenskaplig forskning samt Kanadas roll och inflytande inom Arktiska rådet.

Då såväl de ryska som kanadensiska arktiska strategierna betonar den ekonomiska säkerheten

genom resursutvinningen tyder detta på att den ekonomiska säkerheten är överordnad den

militära säkerheten och att den militära säkerheten således är ett medel för att säkra den

ekonomiska säkerheten. Detta strider mot det klassiska säkerhetspolitika perspektivet som

sätter den militära säkerheten främst och där den ekonomiska säkerheten är ett medel för den

militära säkerheten. Därmed blir slutsatsen att strategiska resurser ökar i betydelse och utgör

ett maktmedel i den internationella politiken där staters energi- och teknologiberoende styr.

4.2 Hur väl överensstämmer Rysslands respektive Kanadas arktiska

strategier med Arktiska rådets Kirunadeklaration?

Arktiska rådets Kirunadeklaration betonar starkt miljösäkerheten i den arktiska regionen.

Rysslands arktiska strategi belyser miljösäkerheten i liten utsträckning och förefaller vara

pliktskyldigt medtaget. Den ekonomiska potentialen i resursutvinningen framhålls istället som

en möjlighet för den ryska staten att förbättra levnadsstandarden hos befolkningen samt öka

sin maktposition på den globala arenan.

Den arktiska strategi som mest överensstämmer med Kirunadeklarationen är den

kanadensiska som dessutom framhåller möjligheten att ha högre miljösäkerhetsgrad i Arktis

vid utökat territorium än vad Arktiska rådet förespråkar. Den kanadensiska strategin tar också

upp de stora mängder strategiska resurser som finns i det arktiska området och att de ska

utnyttjas för att tillgodose den nordliga befolkningens behov, men det anges också att

resursutvinningen ska ske på ett så hållbart sätt som möjligt och att det ska finnas en miljökod

hos samtliga företag inom det kanadensiska arktiska området för en miljöanpassad utvinning.

Det framgår således tydligt att den ryska arktiska strategin har en låg samstämmighet med

Arktiska rådets Kirunadeklaration genom den framträdande ekonomiska vinningen samt

militära bevakningen av ryska intressen, medan den kanadensiska arktiska strategin har stor

53

överensstämmelse med målen i Kirunadeklarationen genom den starka miljöbetoningen samt

tilltro till internationellt samarbete som konfliktlösningsmetod. Det är dock så att varken

Kanada eller Ryssland har samma prioritering som Kirunadeklarationen vilket tyder på att

beslutsimplementeringen hos Arktiska rådets medlemsstater inte är optimal. Därmed blir

slutsatsen att regionens ekonomiska och strategiska potential väger tyngre än exempelvis de

miljörisker som är förknippade med exploateringen, samt att Arktiska rådet har stora

utmaningar att hantera gällande samarbetet mellan medlemsstaterna samt

beslutsimplementeringen på nationell nivå. Därmed kan tänkas att samarbetet i Arktiska rådet

utsätts för prövningar då beslut bygger på konsensus och således kräver kompromisser, vilket

i sin tur kan medföra ineffektivt arbete i organisationen.

4.3 Hur kan Rysslands respektive Kanadas agerande i Arktis förklaras

avseende klimatförändringarna i den arktiska regionen?

Rysslands och Kanadas geopolitiska agerande i Arktis kan härledas till konkurrensen om de

nya havsterritorier som blir tillgängliga när de arktiska isarna smälter och de strategiska

resurserna kan börja utnyttjas samt nya farvatten användas. Geopolitik handlar om att skapa

strategiska fördelar för en stat gentemot andra stater, vilket tydliggörs genom den förändrade

geografin som lett till överlappande anspråk på det arktiska området för att få så stor andel av

resurserna som möjligt. Detta gäller även de krav på att transportlederna Nordväst- och

Nordostpassagen ska inräknas i staternas territorialvatten vilket ger kontroll och möjlighet att

stoppa trafik, men även större möjligheter till marina stridskrafter samt truppförflyttning i

området och har därmed en strategisk betydelse.

Ryssland är i hög grad beroende av sin export av strategiska resurser, främst gas, för intäkter

till staten, men även för att behålla och utöka sin politiska påverkanskraft i den internationella

politiken. Denna uppfattning stärks av Rysslands hot att stänga av gasen till Ukraina. De

ekonomiska möjligheter som de arktiska naturresurserna ger skapar förutsättningar för att nå

det politiska målet i Rysslands nationella säkerhetsstrategi; att åter bli en jämnstark spelare till

USA. Det ryska anspråket på Nordpolen som föregicks av flaggsättningen 2007 och följdes

upp med en ansökan till kontinentalsockelkommissionen främst förefaller vara en

statusmarkör medan anspråket på kontinentalsockeln rör tillgång till strategiska resurser.

Även om internationellt samarbete omskrivs som viktigt i styrdokumenten förefaller

Rysslands hållning till gränstvisterna inte vara kompromissinriktad, vilket framträder mot

bakgrund av det ryska agerandet i Ukraina. EU:s ekonomiska sanktioner samt uteslutningen

ur G8 skulle dock kunna inverka negativt på samarbetsviljan och öka viljan till ekonomiskt

54

oberoende. Därmed kan de strategiska resurserna även vara värda att strida om och vara en

möjlig källa till framtida konflikter.

Även Kanada betonar den ekonomiska aspekten vilket tyder på ett behov av de strategiska

resurserna för att ge intäkter till de kanadensiska territorierna inom Kanada, men även för att

skapa större inflytande på den internationella arenan. Kanadas internationella profil ger en

annan ingång till gränstvisterna än den ryska. Kanada ser internationellt samarbete som en

självklar lösning på dispyter och tonar ner betydelsen av de pågående gränstvisterna med

andra arktiska stater. Kanadas ambition att ha en ledande position inom arktisk forskning är

ett sätt att skapa sig en maktposition genom andra staters beroendesituation.

De ryska och kanadensiska anspråken på Nordpolen är dock av politisk karaktär snarare än

ekonomisk då området enligt tidigare kartläggningar inte innefattar naturresurser. Det

förefaller således handla om statusen i att vara rättmätig ägare till Nordpolen. Då det hade

varit fullt möjligt att göra anspråk på de arktiska områdena innan issmältningen, vilket inte

gjorts, talar detta för att det är regionens ekonomiska och strategiska potential som styr det

ryska och kanadensiska agerandet.

Den geopolitiska utvecklingen i Arktis är beroende av de enskilda arktiska staternas agerande,

vars förutsättningar styrs av den geografiska strukturen i området. Förhållandet mellan

struktur och aktör visar sig således vara nära sammanhängande, med en växelverkan mellan

de båda, där geografin styr de politiska besluten och de politiska besluten påverkar geografin.

55

5 Avslutande diskussion

Detta avsnitt inleds med en diskussion om studiens resultat samt slutsatser, innehållandes

personliga reflektioner samt några spekulationer kring framtiden. Avslutningsvis presenteras

förslag på vidare forskning i ämnet.

5.1 Diskussion och reflektioner

Den arktiska regionen har ökat i betydelse i takt med issmältningen samt den tekniska

utvecklingen, som möjliggjort resursutvinningen på svåråtkomliga platser. Ryssland och

Kanada har geopolitiska intressen i Arktis där kontinentalsockelanspråken rör strategiska

resurser såväl som politisk status, där Nordpolen är trofén som båda vill åt. Detta belyser även

konkurrensen mellan de två största arktiska staterna samt den maktkamp som pågår i den

arktiska regionen. Issmältningen i Arktis till följd av klimatförändringarna är ett

återkommande inslag i den politiska debatten med anledning av den senaste klimatrapporten,

vilket inspirerade till att studera den säkerhetspolitiska aspekten av området. Ett förväntat

resultat utifrån det valda materialet var dock en starkare betoning på den militära säkerheten.

Resultatet visar att den ekonomiska aspekten förefaller vara betydande för främst Ryssland,

men även för Kanada då tillgången till olja, gas och mineraler kan ge en stark position i Arktis

såväl som i den internationella politiska sfären. Rysslands starka betoning på det ekonomiska

värdet i det arktiska området skulle kunna vara ett tecken på en ny taktik för internationellt

inflytande och maktutövning där handel med strategiska resurser blir det effektivaste vapnet.

Genom andra staters beroendesituation av de strategiska resurserna kan Ryssland nå den

maktposition som eftersträvas, vilket överensstämmer med det ryska hotet att stänga av gasen

till Ukraina. Då Ryssland historiskt har haft ett starkt försvar och inte tvekat att använda det

kan detta vara ett tecken på en ny era och anpassning till marknadsekonomiska krafter, vilket

skiljer sig från klassisk säkerhetspolitik som sätter det militära försvaret främst. I ljuset av den

ryska annekteringen av Krim och upproret i Ukraina hade ett förväntat resultat kunnat vara att

den militära säkerheten hade prioriterats där de arktiska resursernas främsta uppgift skulle

vara att bekosta försvaret, men genom betoningen på att resurserna ska användas till statens

uppbyggnad kan detta vara ett tecken på att Ryssland vill spela det marknadsekonomiska

kortet fullt ut och dominera politiken genom den beroendesituation som andra stater hamnar i

till följd av gasleveranserna. Detta skulle då kunna bekräftas av att Ryssland hotar stänga av

gasleveranserna till Ukraina om de inte betalar ett kraftigt höjt pris. Trots Rysslands och

Kanadas skillnader i kultur och politiskt system blir agerandet i Arktis likartat, vilket tyder på

56

att den geopolitiska strukturen i hög grad påverkar de politiska besluten och att båda staternas

agerande i Arktis är geopolitiskt.

Både Ryssland och Kanada har ökat militariseringen av det arktiska området för att bevaka

sina intressen, men det förefaller också vara reaktioner på den andres agerande. Kanada ökade

den militära närvaron i Arktis sommartid som svar på den ryska flaggsättningen under

Nordpolen 2007. Ryssland å sin sida reagerade på informationen om att det kanadensiska

kontinentalsockelanspråket skulle omfatta Nordpolen genom ökad militär närvaro i regionen.

Detta belyser den konkurrens och maktkamp som föreligger om resurserna i Arktis.

Kanadas betoning på miljöaspekten i den arktiska deklarationen skulle kunna bero på en

större känslighet för internationella förväntningar då miljöfokus inte förefaller vara lika

framträdande i andra sammanhang, exempelvis gällande oljesandsutvinningen i Alberta där

det ekonomiska intresset står över det miljöskyddet. Även den ryska förekomsten av

miljöaspekten i den arktiska strategin skulle kunna vara en anpassning till exempelvis

Arktiska rådet, som framhåller miljöaspekten till följd av att Arktiska rådet bildades för att

hantera miljöproblemen i Arktis. Ryssland har inte haft någon framträdande miljöprofil i

andra sammanhang varvid det förefaller osannolikt att Ryssland skulle anlägga ett

ekocentriskt perspektiv gällande Arktis.

Maktaspekten framträder bland annat genom förhållandet till internationellt samarbete.

Ryssland betonar försvar av nationen medan Kanada framhåller det internationella samarbetet

vilket präglas av staternas historisk-politiska skillnader. Ryssland har upplevt yttre hot och ett

behov av att försvara sina gränser, medan Kanadas försvar främst varit inriktat på

internationella insatser i andra stater. I Rysslands nationella strategi framträder, ur ett

uttolkarperspektiv, en nation som tidigare varit en av de två stormakterna i världen och som

nu vill återta sin position som en av världens ledande stater. Ryssland är således tydligt med

sin strävan att bli en stormakt med inflytande över världspolitiken, medan Kanada inte ger

uttryck för några sådana ambitioner utan istället framhåller sin vetenskapliga position, vilken

andra arktiska stater kan bli beroende av. Kunskap är makt och att vara först på området är att

göra sig oumbärlig. Då vetenskaplig forskning och teknologi gällande Arktis och

resursutvinning är av betydelse för bland annat Ryssland, kan detta utgöra en maktfaktor för

Kanada, som därmed kan utgöra en motvikt till den ryska resursdominansen. Kanadas aktiva

roll inom Arktiska rådet kan också vara ett sätt att tillförsäkra sig inflytande inom området.

Även Ryssland framhåller betydelsen av internationellt samarbete vilket kan bero på

Rysslands beroende av teknologi från väst för resursutvinning på djupt vatten och under svåra

57

förhållanden. Det finns även en möjlighet att det är en anpassning till och medvetenhet kring

Rysslands ekonomiska beroende i den globala ekonomin, vilket är en effekt av omställningen

från Sovjetunionens planekonomi till Rysslands marknadsekonomi efter Sovjetunionens

kollaps. Då befolkningens levnadsstandard har förbättrats med åren kan tänkas att en

tillbakagång inte skulle vara önskvärd. Det ryska agerandet i Krim och den följande

uteslutningen ur G8-gruppen samt EU:s ekonomiska sanktioner kan dock ytterligare ha stärkt

Rysslands vilja till ekonomisk självständighet och därmed kan viljan till samarbete komma att

påverkas. De ryska dokumenten är dock producerade 2009 och därmed kan inställningen vara

en annan idag. Utvecklingen av det framtida samarbetet i Arktiska rådet kan alltså vara oviss

och beroende av händelseutvecklingen i Ukraina med sammanhängande sanktioner. Mot

bakgrund av den ryska annekteringen av Krim är det också rimligt att anta att det ryska

internationella samarbetet kan prioriteras så länge ryska intressen tillgodoses. Därmed kan

Arktiska rådet ha en svår roll som medlare mellan medlemsstaterna.

Arktiska rådet är en betydelsefull aktör som konfliktlösare och fredsskapare i den arktiska

regionen och har en viktig uppgift i att balansera de arktiska kuststaternas framtida

resursutvinning. Arktiska rådets ambitioner att bli en maktfaktor i världspolitiken gör även att

alla arktiska stater får en viss status i egenskap av medlemsstater samt att de enskilda

kuststaternas maktambitioner kan tonas ned. Det förefaller dock osannolikt att det skulle

utbryta en väpnad konflikt över de arktiska resurserna då allt för mycket står på spel i fråga

om makt och inflytande i såväl det arktiska området som i den internationella politiken. Då

det finns stora värden även i transportmöjligheter i området som andra aktörer är intresserade

av skulle en konflikt undergräva såväl makt över området som internationell aktning. En

konflikt mellan Ryssland och någon annan arktisk stat skulle sannolikt ena övriga

medlemsstater mot Ryssland då flertalet av Arktiska rådets medlemmar är NATO-

medlemmar. Även i framtiden, då klimatförändringarna har nått längre och resurserna i Arktis

börjar ta slut, kan miljöproblemen bli den verkliga konfliktorsaken och därmed kan Arktiska

rådets betoning på miljöarbete få en större betydelse än idag. Arktiska rådets miljöfokus kan

samtidigt vara en väg att förebygga framtida miljörelaterade konflikter.

Spänningsfältet mellan de olika säkerhetspolitiska aspekterna innebär bland annat att staten är

beroende av de strategiska resurserna för befolkningens behov av livsmedel och energi samt

för att ge exportintäkter. För att tillförsäkra sig de strategiska resurserna eller för att visa sin

militära kapacitet i konflikter om territorium krävs en effektiv och avancerad militär

organisation. Den militära organisationen är kostsam vilket gör att mer naturresurser måste

58

utvinnas och exporteras. En hög resursutvinning medför en hög belastning på miljön vilket

kan slå ut ekosystem och minska den biologiska mångfalden samt påskynda isavsmältningen

som i sin tur medför en höjd havsnivå och förändrade vädersystem. Detta påverkar i sin tur

befolkningen genom försämrad livsmedelsproduktion, hälsoeffekter, naturkatastrofer och kan

vara en källa till konflikter och stora ekonomiska kostnader, men en hög resursutvinning

tömmer också tillgångarna snabbt och lämnar stora områden att sanera. Miljösanering är

kostsam, vilket kräver nya resurser. Ett förstört område är dock inte attraktivt att försvara

utom ur strategisk synpunkt. Dessa säkerhetsaspekter är således inbördes beroende av

varandra. Spänningsfältet mellan de olika säkerhetsaspekterna handlar också om huruvida ett

kortsiktigt eller långsiktigt perspektiv anläggs. Att tillförsäkra sig en hög resursutvinning ger

en stor intäkt på kort sikt, men även en stor makt. Att tillgodose miljöfaktorer är en

investering på lång sikt, vilket ur politisk synvinkel kan vara svårt då osäkerhet finns huruvida

det kommer ske ett maktskifte på regeringspositionen – och ingen vill gynna motståndaren.

Det förefaller således vara en konflikt mellan kortsiktigt nutida bekvämlighetstänkande och

långsiktiga investeringar i kommande generationers livsmiljö.

Som tidigare nämnts i metodavsnittet kan diskursanalys lätt bli en subjektiv tolkning av ett

resultat, färgat av tolkarens utläsning med sammanhängande svårigheter att replikera med

samma utfall. Denna studie har slagsida åt Ryssland och kopplingar till de pågående

oroligheterna i Ukraina vilket kan ha påverkat tolkningen av resultatet. Diskursanalys kan

användas för att kartlägga maktstrukturer, men officiella dokument medför ändå en

begränsning där de mer subtila maktstrukturerna inte framträder. De ryska dokumentens

inofficiella översättning till engelska gör också att det inte med säkerhet går att säga om

översättningen är korrekt. Översättningen kan också påverka språkbruket vilket förmedlar

budskapet och uppfattningen av det. Därmed har tonvikt inte lagts vid bedömning av stil och

språkbruk för förmedlingen av budskapet, utan nämns endast i korthet under varje

resultatavsnitt med kommentarer i analysen. De nationella styrdokumenten är också

tendentiösa medan Arktiska rådets Kirunadeklaration istället döljer bakomliggande

kompromisser och meningsskiljaktigheter. Därmed har studien baserats på vad som går att

utläsa av dokumenten, men resultatet riskerar ändå att färgas av materialets syften. Även

några källor kan lida av trovärdighetsproblematik då dessa är hämtade från dels den

populärvetenskapliga tidskriften Forskning och framsteg, dels dagstidningar som Svenska

Dagbladet och Dagens Nyheter samt ett tv-program från Forum Axess. Dessa har dock inte

någon bärande position som källor och bedöms vara tillräckligt tillförlitliga för ändamålet.

59

Hur framtiden kommer te sig i den arktiska regionen samt inom Arktiska rådet avseende de

förändringar som issmältningen medför går endast att spekulera i. Den ryska arktiska strategin

framhåller internationellt samarbete som en del av Rysslands ambitioner att få ökat

internationellt inflytande. Rysslands betoning av samarbetet med de fem arktiska kuststaterna

kan dock skapa spänningar i samarbetet i Arktiska rådet då det utesluter tre medlemsstater.

Det förefaller också som att det internationella samarbetet är värt att ingå i så länge ryska

intressen tillvaratas, vilket skulle kunna medföra mindre kompromissvilja och därmed

ineffektiv politik i Arktiska rådet. Den kanadensiska arktiska strategin betonar istället vikten

av internationellt samarbete för fred och utveckling i regionen, vilket överensstämmer med

Arktiska rådets hållning. Dispyter mellan medlemsstater tillskrivs inte någon större betydelse

varvid det kanadensiska angreppssättet förefaller vara lösningsbetonat. Därigenom finns det

anledning att tro att samarbetet i Arktiska rådet kan utvecklas och effektiviseras.

5.2 Förslag till framtida forskning

Resultatet i denna studie visat att den ekonomiska aspekten har företräde framför den militära

i de säkerhetspolitiska styrdokumenten. Därmed kan den militära aspekten antas vara ett

medel för att bevaka statliga ekonomiska intressen. Detta strider mot det klassiska synsättet på

säkerhetspolitik som utgår ifrån att statens ekonomiska förutsättningar är ett medel för den

militära kapaciteten. Detta kan vara intressant att följa upp genom exempelvis en studie av

olika staters försvarsdoktriner för att se eventuella mönster. Då Arktiska rådets deklarationer

anger de mål som samarbetet ska uppnå kan det vara intressant att jämföra målen med den

reellt förda politiken gällande Arktis bland medlemsstaterna. Detta gäller även för Arktiska

rådets framtidsvision Vision for the Arctic, som anger Arktiska rådets arbetsområden för den

kommande ordföranderundan, där jämförelsen skulle kunna säga något om det framtida

samarbetet i Arktiska rådet.

60

Sammanfattning

Arktis omfattar området norr om norra polcirkeln och består av ett hav omgivet av suveräna

stater. Arktis är rikt på naturresurser i form av olja, gas och mineraler vilket världen i hög

grad är beroende av för energiförsörjning och elektronik. Fossila bränslen och mineraler är

dock ändliga resurser där tillgången i världen minskar samtidigt som konsumtionen och

energiberoendet i världen ökar. Till följd av klimatförändringarna smälter de arktiska isarna i

snabb takt och möjliggör resursutvinning. Naturresurserna ger de arktiska kuststaterna ett ökat

oberoende samt förbättrade ekonomiska möjligheter. Därmed har konkurrens och tvister om

områden med outnyttjade strategiska resurser åter aktualiserats. Issmältningen har också

öppnat nya farleder såsom Nordvästpassagen och Nordostpassagen. Dessa vatten är piratfria

och skulle förkorta transporter mellan Europa, Nordamerika och Asien vilket ger en tids- och

kostnadsbesparing. Det förändrade klimatet med smältande arktiska isar, ökade råvarupriser,

ny teknik och nya transportmöjligheter har därmed gjort Arktis till en attraktiv resurskälla.

Arktis har även en känslig natur och påverkas kraftigt av klimatförändringar och

miljöproblem, som får både lokala och globala effekter i form av höga halter av miljögifter,

försurade hav, rubbade ekosystem och minskad biologisk mångfald, men även smältande isar

och en höjd havsnivå, samt förändrade vind- och vattenströmmar som påverkar

vädersystemen över hela jorden. Miljöskyddet kommer därmed att bli allt viktigare i takt med

att de arktiska isarna smälter och områden öppnas upp för exploatering.

Ryssland och Kanada är de största arktiska staterna som båda påverkas av geopolitiska

faktorer i Arktis, vilket innebär att deras agerande styrs av deras geografiska läge där tillgång

till och kontroll över strategiskt viktiga naturresurser och transportvägar påverkar deras

maktposition såväl i området som globalt. Båda staterna gör anspråk på samma resursrika

område på kontinentalsockeln samt Nordpolen, men även på att Nordost- respektive

Nordvästpassagens sträckning ska räknas som territoriellt vatten. Eftersom de arktiska

staterna även utgör medlemmar av Arktiska rådet kan deras överlappande

kontinentalsockelanspråk således påverka samarbetet i Arktiska rådet. Det säkerhetspolitiska

läget i Arktis är avhängigt de arktiska staternas agerande samt Arktiska rådets förhållningssätt

till de säkerhetspolitiska aspekterna.

Syftet med denna studie är dels att beskriva Kanadas och Rysslands prioriteringar mellan den

ekonomiska, militära samt miljörelaterade säkerhetsaspekten i Rysslands och Kanadas

nationella samt arktiska strategier samt hur väl de överensstämmer med Arktiska rådets

Kirunadeklaration, dels att förklara det ryska och kanadensiska agerandet i Arktis utifrån en

61

geopolitisk teoribildning. Metoden har utgjorts av diskursanalys för att nå underliggande

budskap, kontext samt språkbruk och betoningar. Dokumenten har således undersöks utifrån

hur de olika säkerhetspolitiska områdena berörs och prioriteras där Arktiska rådets

Kirunadeklaration har utgjort jämförelsepunkt för staternas styrdokument.

De säkerhetspolitiska aspekter som har behandlats i denna studie är ekonomisk säkerhet som

utgörs av statens förmåga till självförsörjning och oberoende av andra stater, militär säkerhet

som utgörs av militärt skydd av statens suveränitet och territorium, samt miljösäkerhet som

utgörs av statens tillgång till en frisk miljö för matproduktion och befolkningens hälsa samt

klimat- och ozonreducerande åtgärder. Dessa områden är nära sammanhängande och berörs

av klimatförändringarna och den därpå följande förändrade geografin i Arktis.

Resultatet visar att den ekonomiska säkerheten är högst prioriterad för Ryssland i den

nationella strategin där den militära säkerheten används som medel för att säkra de

ekonomiska resurserna. Den kanadensiska nationella strategin fokuserar på militär säkerhet

med betoning på terrorattentat samt internationella insatser och samarbeten. Både Kanadas

och Rysslands arktiska strategier prioriterar den ekonomiska säkerheten med hänvisning till

de strategiska resurserna som tillgängliggörs i Arktis genom issmältningen. Sedan skiljer sig

prioriteringarna då Ryssland sedan betonar den militära säkerheten medan Kanada betonar

miljösäkerheten. Jämförelsen med Kirunadeklarationen, som har miljöskydd som

fokusområde, visar att Kanada har störst överensstämmelse med målen i deklarationen medan

Ryssland har låg överensstämmelse. Det är dock så att varken Kanada eller Ryssland har

samma prioritering som Kirunadeklarationen vilket tyder på att beslutsimplementeringen hos

Arktiska rådets medlemsstater inte är optimal.

Därmed blir slutsatsen att regionens ekonomiska och strategiska potential väger tyngre än

exempelvis de miljörisker som är förknippade med exploateringen, samt att Arktiska rådet har

stora utmaningar att hantera gällande samarbetet mellan medlemsstaterna samt

beslutsimplementeringen på nationell nivå. Att den ekonomiska säkerheten prioriteras framför

den militära säkerheten innebär således att försvaret förefaller vara ett medel för att säkra de

ekonomiska tillgångarna. Detta strider mot ett klassiskt säkerhetspolitiskt perspektiv där

militären är i fokus och statens ekonomi används som medel för att bekosta försvaret. Trots

Rysslands och Kanadas skillnader i kultur och politiskt system blir agerandet i Arktis likartat,

vilket tyder på att den geopolitiska strukturen i hög grad påverkar de politiska besluten.

62

Referenser

Tryckta källor

Arktiska rådet. Kiruna Declaration. 2013. http://www.arctic-

council.org/index.php/en/document-archive/category/5-declarations?download=1793:kiruna-

declaration-signed-2013 (Hämtad 2014-04-01)

Arktiska rådet. Nuuk Declaration. 2011. http://www.arctic-

council.org/index.php/en/document-archive/category/5-declarations?download=37:nuuk-

declaration-2011 (Hämtad 2014-04-06)

Arktiska rådet. Ottawa Declaration. Declaration on the establishment of the Arctic Council.

1996. http://www.arctic-council.org/index.php/en/document-archive/category/4-founding-

documents?download=118:the-ottawa-declaration (Hämtad 2014-04-06)

Government of Canada. Canada’s Northern Strategy: Our North, Our Heritage, Our Future.

Minister of Public Works and Government Services Canada. 2009.

http://www.northernstrategy.gc.ca/cns/cns.pdf (Hämtad 2014-04-01)

Government of Canada. Securing an Open Society : Canada’s National Security Policy. Privy

Council Office. 2004. http://www.pco-

bcp.gc.ca/docs/information/publications/aarchives/natsec-secnat/natsec-secnat-eng.pdf

(Hämtad 2014-04-01)

Bearbetningar

Bergström, Göran & Boréus, Kristina (red.), Textens mening och makt: metodbok i

samhällsvetenskaplig text- och diskursanalys, 3., [utök.] uppl., Studentlitteratur, Lund, 2012

Buzan, Barry, Wæver, Ole & Wilde, Jaap de, Security: a new framework for analysis, Lynne

Rienner, Boulder, Colo., 1998

Defay, Alexandre. Geopolitik. 1. uppl., Alhambra, Furulund, 2007

Dodds, Klaus. Geopolitics: a very short introduction. Oxford University Press, Oxford, 2007

63

Esaiasson, Peter, Gilljam, Mikael, Oscarsson, Henrik & Wängnerud, Lena (red.),

Metodpraktikan: konsten att studera samhälle, individ och marknad, 4., [rev.] uppl., Norstedts

juridik, Stockholm, 2012

Elliott, Lorraine. The global politics of the environment. 2. ed. Palgrave Macmillan,

Basingstoke, 2004

Falkemark, Gunnar & Alvstam, Claes Göran (red.). Geopolitik: en antologi. Padrigu,

Göteborg, 1991

George, Alexander L. & Bennett, Andrew, Case studies and theory development in the social

sciences, MIT, Cambridge, Mass., 2005

Gray, Colin S. & Sloan, G. R. (red.). Geopolitics, geography, and strategy. Frank Cass,

London, 1999

Goldmann, Kjell, Pedersen, Mogens N. & Østerud, Øyvind (red.), Statsvetenskapligt lexikon.

Universitetsforl., Stockholm, 1997

Granholm, Niklas et al., Arktis: strategiska frågor i en region i förändring, Totalförsvarets

forskningsinstitut (FOI), Stockholm, 2008

Granholm, Niklas & Kiesow, Ingolf. Olja och Gas i ett nytt och förändrat Arktis.

Totalförsvarets Forskningsinstitut, Stockholm. 2010

Haldén, Peter. The Geopolitics of Climate Change. Totalförsvarets Forskningsinstitut,

Stockholm. 2007

Nilsson, Annika E. Varmare klimat skärper kampen om Arktis framtid. Utrikespolitiska

institutet, Stockholm. 2011

Werner, Christopher. Den blå boken: marina stridskrafter ur ett militärteoretiskt perspektiv.

Krigsvetenskapliga institutionen, Försvarshögskolan, Stockholm. 2002

Åtland, Kristian. Security implications of climate change in the Arctic. The Norwegian

Defence Research Establishment. 2010

64

Uppslagsverk

Arctic Sovereignty. The Canadian Encyclopedia. 2006.

http://www.thecanadianencyclopedia.com/en/article/arctic-sovereignty/#h3_jump_0 (Hämtad

2014-04-08)

Canada. Nationalencyklopedin. 2014.

http://www.ne.se.proxy.lnu.se/lang/canada?i_whole_article=true (Hämtad 2014-04-08)

Jacobsson, Marie, Havsrätt. Nationalencyklopedin. 2014.

http://www.ne.se.proxy.lnu.se/lang/havsr%C3%A4tt?i_h_word=havsr%C3%A4ttskonvention

(Hämtad 2014-04-08)

Karlsson, Klas-Göran. Ryssland. Nationalencyklopedin. 2008.

http://www.ne.se.proxy.lnu.se/lang/ryssland/297190 (Hämtad 2014-04-08)

Korpi, Walter. Makt. Nationalencyklopedin. http://www.ne.se.proxy.lnu.se/lang/makt/249137

(Hämtad 2014-04-18)

Lyth, Einar. Strategi. Nationalencyklopedin. http://www.ne.se.proxy.lnu.se/lang/strategi

(Hämtad 2014-04-18)

Ryska federationen. Nationalencyklopedin. 2014. http://www.ne.se.proxy.lnu.se/lang/ryska-

federationen?i_whole_article=true (Hämtad 2014-04-08)

Sovjetunionen. Nationalencyklopedin. 2008.

http://www.ne.se.proxy.lnu.se/lang/sovjetunionen?i_whole_article=true (Hämtad 2014-04-08)

Stat. Nationalencyklopedin. http://www.ne.se.proxy.lnu.se/lang/stat/314260 (Hämtad 2014-

04-18)

Internetmaterial

Arktiska rådet. History. 2011. http://www.arctic-council.org/index.php/en/about-us/arctic-

council/history (Hämtad 2014-04-06)

Arktiska Rådet. Observers. 2011. http://www.arctic-council.org/index.php/en/about-us/arctic-

council/observers (Hämtad 2014-04-06)

65

Bildt, Carl. ”Fel läge driva frågan om stopp för oljeutvinning”. DN. 2013-05-15.

http://www.dn.se/debatt/fel-lage-driva-fragan-om-stopp-for-oljeutvinning (Hämtad 2014-04-

06)

Bojs, Karin. Havsbottnen bestämmer hur oljekartan ritas. DN. 2008-07-19.

http://www.dn.se/nyheter/vetenskap/havsbottnen-bestammer-hur-oljekartan-ritas (Hämtad

2014-04-17)

Brotton, Jerry. Kartornas historia – Plundring och kolonisering (TV-program 2014-05-09).

Stockholm: Forum Axess. 2010. http://axess.se/tv/program.aspx?id=3323 (Hämtad 2014-05-

09)

Brotton, Jerry. Kartornas historia – Tidsandan (TV-program 2014-05-02). Stockholm: Forum

Axess. 2010. http://axess.se/tv/program.aspx?id=3298 (Hämtad 2014-05-02)

Government of Russia. Foundations of Russian Federation Policy in the Arctic until 2020 and

beyond. President of the Russian Federation. 2009.

http://www.securityaffairs.org/issues/2010/18/russia's_new_arctic_strategy.pdf (Hämtad

2014-04-01)

Government of Russia. Russia’s National Security Strategy to 2020. President Of the Russian

Federation. 2009. http://www.isn.ethz.ch/Digital-Library/Publications/Detail/?id=154915

(Hämtad 2014-04-01)

Harding, Luke. Russia to boost military presence in Arctic as Canada plots north pole claim.

The Guardian. 2013-12-10. http://www.theguardian.com/world/2013/dec/10/russia-military-

arctic-canada-north-pole (Hämtad 2014-05-24)

Intergovernmental Panel on Climate Change. Climate Change 2013. The Physical Science

Basis. Summary for Policymakers, 2013.

http://www.climate2013.org/images/uploads/WGI_AR5_SPM_brochure.pdf (Hämtad 2014-

04-06)

International Energy Agency. World Energy Outlook 2013. Executive summary. OECD. 2013.

http://www.iea.org/Textbase/npsum/WEO2013SUM.pdf (Hämtad 2014-05-24)

Kragh Martin. Ryssland kan inte ses som en demokrati. SvD. 2011-04-11.

http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/ryssland-kan-inte-ses-som-en-demokrati_6523426.svd

(Hämtad 2014-04-08)

66

Kärrman, Jens. Ryssland kastas ut ur G8. DN. 2014-03-24.

http://www.dn.se/ekonomi/ryssland-kastas-ut-ur-g8/ (Hämtad 2014-04-08)

Lindahl, Björn. Maktlös organisation lockar törstande oljejättar. SvD. 2013-05-13.

http://www.svd.se/naringsliv/nyheter/varlden/maktlos-organisation-lockar-torstande-

oljejattar_8167532.svd (Hämtad 2014-04-06)

Myndigheten för samhällsskydd och beredskap. Hur långt kan Ryssland gå? 2014.

http://www.sakerhetspolitik.se/Arkiv/Omvarldsbevakning/2014/Hur-langt-kan-Ryssland-ga/

(Hämtad 2014-05-29)

Regeringskansliet. Ryssland. 2008. http://www.regeringen.se/sb/d/5472/a/43790 (Hämtad

2014-04-08)

Reguera de la, Erik. Ryssland hotar stoppa gasen redan på måndag. DN. 2014-05-30.

http://www.dn.se/ekonomi/ryssland-hotar-stoppa-gasen-redan-pa-mandag/ (Hämtad 2014-05-

30)

Rose, Joanna. Vem äger Arktis? Forskning och framsteg. 2007-10-01.

http://fof.se/tidning/2007/7/vem-ager-arktis (Hämtad 2014-04-06)

Sveriges Television. Politiska missnöjet efter Arktiska rådets toppmöte. SVT. 2013-05-15.

http://www.svt.se/nyheter/sverige/arktiska-radet (Hämtad 2014-04-06)

United Nations Convention on the Law of the Sea (UNCLOS). 1982.

http://www.un.org/depts/los/convention_agreements/texts/unclos/unclos_e.pdf (Hämtad 2014-

04-08)

Utrikesdepartementet. Svenska prioriteringar i Arktiska rådet: Miljö och klimat. 2011.

http://www.regeringen.se/sb/d/14762/a/167598 (Hämtad 2014-04-06)

Utrikespolitiska institutet. Kanada. Landguiden. Utrikesdepartementet. 2013.

http://www.landguiden.se.proxy.lnu.se/Lander/Nordamerika/Kanada?p=1 (Hämtad 2014-04-

08)

Utrikespolitiska institutet. Ryssland. Landguiden. Utrikesdepartementet. 2014.

http://www.landguiden.se.proxy.lnu.se/Lander/Europa/Ryssland?p=1 (Hämtad 2014-04-08)