Kapitel 1

Godissugna!

– Kommer inte farmor snart, säger Hedvig och spanar ut genom fönstret.

– Jag är så godissugen att jag blir galen, klagar storebror Aron och gläntar på ett köksskåp.

– Vi har inte ätit något godis på hela veckan, fyller hans tvillingsyster Nora i.

Hedvig drar fram en pall och klättrar upp. Hon kikar in i skafferiet, medan tvillingarna tittar på.

14

– Vi har russin, kakao och florsocker, säger Hedvig. Om inte farmor kommer innan solen går ner får vi be pappa baka något.

– Näää, gnäller tvillingarna. Det är väl inte samma sak!

Men de tystnar när pappa kommer in i köket. Han bär på minstingen Hugo.

– Jag blir tokig om inte farmor kommer snart, säger pappa. Mitt sötsug är olidligt.

– Samma här! säger tvillingarna.

15

Då hör de hur golvet knarrar i hallen när mamma närmar sig köket.

– Farmor är snart här tror jag, säger mamma och ser sig omkring efter kaffe. Hon dricker kaffe nästan hela tiden.

– Hoppas det, säger tvillingarna i mun på varandra. Vi blir knäppa av att vänta. Och hör hur våra stackars magar kurrar.

– Ta en lök eller något då, säger mamma.– Vi borde göra i ordning lite att bjuda

farmor på, säger pappa.– Ost och kex, det gillar farmor, säger

Hedvig och tar snabbt ner två kexpaket från hyllan.

– Okej, säger tvillingarna uttråkat och hasar fram till kylskåpet. De föser undan katten Morris som ligger och sover på golvet.

– Och ta fram mögelosten, den luktar så härligt illa, säger pappa.

– Tomatjuice med selleri också, säger Hedvig. Det älskar farmor!

– Celler-i, säger mamma tankfullt. Celler, det finns det i allt …

– Nu tänker hon på någon uppfinning igen, viskar pappa och värmer lite välling åt Hugo.

De stora barnen dukar upp fint på brickor och gamla silverfat.

– Hoppas farmor har med sig sega gelé-svampar, säger Nora längtansfullt.

– Och slemmiga sniglar med frukt-smak, säger Aron drömmande.

– Och lakritsspindlar! säger Hedvig.

18

– Ja, farmor brukar alltid köpa med sig spännande godissorter från sina resor, säger pappa och slickar sig om munnen. Det gjorde hon redan när jag var liten. De bästa souvenirerna är de ätbara, så säger hon. Sockerdödskallar från Mexiko, det är vad jag hoppas på.

– Go-go! säger Hugo, och kastar den tomma vällingflaskan i golvet med ett brak. Han är väldigt stark för att vara så liten.

19

– Tror du att farmor stannar länge den här gången? frågar mamma och lägger armen om pappa.

– Nej, det blir nog inte så farligt, svarar han och pussar henne. Fem, sex månader kanske.

– Hurra! jublar alla barnen. – Aron och Nora, ni som är stora, har

ni bäddat åt farmor i det blå gästrummet än? frågar mamma.

– N-nej, stammar tvillingarna.– De vågar inte, suckar Hedvig. De är

rädda för Blå Frun.– Men Blå Frun som är ett sånt snällt

spöke, säger pappa. Hon ställer ju aldrig till med något besvär. Dessutom kommer hon så bra överens med farmor. Ibland sitter de och fnissar till långt efter mid-natt. De verkar ha mycket att prata om, de där två damerna.

Då susar det i träden utanför Villa Månskugga. Solen håller på att gå ner. Snart är det kväll.

– Det blir nog en blåsig natt, säger mamma och fingrar på något i sin ficka.

21

– Jag kan bädda i blå gästrummet, säger Hedvig. Jag är inte rädd.

Hedvig vet att alla spöken i Villa Månskugga är snälla.

– Det var duktigt av dig, Hedvig, säger pappa. Kom, så går vi ner i källaren och hämtar rena lakan till farmor.

22

Kapitel 2

I Villa Månskuggas vrår

Pappa och Hedvig går ut i hallen. Katten Morris slinker med. Det är mörkt i alla skrymslen. Pappa och Hedvig går förbi den gamla rustningen och den stora farfars klockan som inte har fungerat sedan Oscar II:s dagar. Ändå rasslar det lite inifrån klockan, som om någon lekte med en påse full av småstenar.

– Farbror Knota är visst vaken, säger pappa och knackar mjukt på klockans lucka.

Genast kommer det en svag knackning till svar där inifrån. Farbror Knota är en

23

ovanligt pigg vålnad för att vara så gammal. Han levde på bronsåldern och bodde länge i en gammal mosse i närheten av Svartskogen.