Silviu Balan

Labbpartner: Daniel och Aram

Kemi B – Laborationsrapport

Bestämning av masshalten koppar i ett mynt

Syfte

Syftet med denna laboration var att lära sig använda jodometrisk titrering för redoxanalys

Materiel

Våg

Bägare 100 cm3

Mätcylinder

Mätkolv, 500 cm3

Pipett 25 cm3

Mätpipett 10 cm3

E-kolvar

Byrett 25-50 cm3

Anordning för uppvärmning

Glasstav

Kopparhaltig mynt

Koncentrerad salpetersyra

Kaliumjodid

Natriumtiosulfatlösning ca 0,1 mol/dm3 men koncentrationen noggrant känd

Stärkelselösning

Utförande

Fyll en byrett med natriumtiosulfatlösning

pipettera 25cm3 av provlösningen ner i E-kolven.

Titrera omedelbart och när provlösningen blir svagt brun, tillsätts ca 1cm3

stärkelselösning. Avbryt när den blå färgen försvunnit och avlös förbrukad volym

tiosulfatlösning. Upprepa titreringen två gånger

Beräkna medelvärdet av förbrukad volym tiosulfatlösning och därefter masshalten

koppar uttryckt i procent

Resultat

Totalt använde vi oss av 43,6 ml natriumtiosulfatlösning och det var då innehållet i bägaren

blev tillslut krit vit. Myntet vägde 2,89 g och lösningen spädes till 250 cm3 .

När kaliumjodid tillsattes blev lösningen mörkbrun av jod och sedan titrerades med 0.1 M

natriumsulfatlösning tills den blev vit. Därefter tillsattes stärkelselösning på ca 1 cm3.

1 mol (Cu2+) (1 mol S2O32- )

c 0,1 M

V 0,0436 dm3 0,025 dm3

N 0,00436 mol 0,00436 mol

Ntot 10*0,00436 mol = 0,0436 mol

M 63,5 g/mol

m 2,77 g

Halten koppar i myntet m(Cu) / m(mynt) => 2,77/2,89 = 0.95847750 => 95,84 %

Slutsats

Till att börja med är det viktigt att specificera att första steget i laborationen utfördes av

läraren. Myntet lades i en 100 cm3 bägare och läraren tillsatte ca 25 cm3 koncentrerad

salpetersyra. Anledningen till detta är att koncentrerad salpetersyra är starkt frätande och

luktar stickade. Tillsammans med koppar bilder dessa två nitrösa gaser som är farliga att

andas in. Detta är anledningen till att läraren valde att utföra denna del av laborationen i

dragskåpet.

När myntet löstes upp fick man en lösning som innehåller Cu2+. Till en sådan lösning

tillsätter man överskott av kaliumjodid och följande reaktion sker:

2 Cu2+ + 4 I- => 2 CuI(s) + I2

Fällning av koppar(I)jodid är gråvit, medan den jod som samtidigt bildas är brun vilket

kunde ses i laborationen. Joden som bildas kan sedan titreras med tiosulfatjoner och mängden

koppar kan bestämmas eftersom de har följande molförhållanden:

2 mol Cu2+   1 mol I2

1 mol I2   2 mol S2O32–

Detta ger i sin tur:

1 mol Cu2+ 1 mol S2O32–

Under titrering är det viktigt att titranden dvs. (det som förvarades i E-kolvet) och den

tillsatta titratorn (natriumsulfatlösningen) blandas ordentligt. Därför använde vi

magnetomrörare med tillhörande magnet. I vårt fall tog det lite längre tid för ämnena att

reagera då vi använde en väldigt liten magnet.

För att förstå vad denna laboration grundas på är det viktigt att man förstår vad jodometrisk

titrering innebär. Jodometrisk titrering är användbart i många fall då jodidjoner tacksamt

deltar  i många redoxreaktioner och oxiderar till jod som i sin tur reagerar med t.ex.

tiosulfatjoner. Tiosulfatjoner kallas jonen S2O32–. Generellt sett reagerar tiosulfater reagerar

med halogener vilket gör att de används för avklorering av vatten och för

att neutralisera blekmedel.

Vid jodometrisk titrering utnyttjar man reaktionen mellan tiosulfatjoner och jod enligt

formeln:

I2 + 2 S2O32− → 2 I− + S4O6

2−

Genom reagenset dvs. stärkelse får man en exakt angivelse när ekvivalenspunkten är nådd

och en bekräftelse på att joden har övergått helt till jodidjoner.

Jodometriska redoxtitreringar används mest för bestämma halten av koppar i ett mynt eller

halten C-vitamin i olika fruktsafter.