Styrelsen förPSYKOLOGISKT FÖRSVAR

Göran LethTorsten Thurén

RAPPORT 177

Källkritik för

Internet

Källkritik för

Internet

Källkritik för

Internet

Göran Leth och Torsten Thurén

Styrelsen förPSYKOLOGISKT FÖRSVAR

Utgiven av Styrelsen för psykologiskt försvarISSN 1401-2383Stockholm, 2000Omslag: Nick Koudis, PhotoDisc

IV

INNEHÅLL

SPFs förord . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 7

Författarnas förord . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 9

Inledning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 10

Den nya källsituationen . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 12En förändrad kunskapssyn . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 17Källkritik för Internet . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 18Om bokens tillkomst. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 21

Källkritik för Internet – fyra gamla kriterier och tre nya . . . . . . . . . . . . . . . . . . 22

Tre slags information – fakta, förklaringar och åsikter . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 22Tid . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 23Beroende . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 23

Tradering, rundgångPrincipen om två oberoende källor

Äkthet . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 24Plagiat av en hemsidaEn falsk hemsida – Pol Pot i Sverige

Tendens . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 26Lögnaktighet – Cancer- och allergifondenLögnaktighet – ett falskt tävlingsresultatTendentiöst urval – officiella källorAtt använda tendentiösa källor – talibanerna i Afghanistan

Världsbild och kunskapssyn som tendens. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 30Trovärdighet . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 31

Nätplatsens adress som en indikation på trovärdighetFramställningssättet som en indikation på trovärdighet

Källans förutsättningar och egenskaper . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 33Definitioner

Motorvägar och journalistisk praxis . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 36

Kataloger och annat lättillgängligt material . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 36Hjälpmedel vid sökningarVindkraft – forskningsspåretVindkraft – miljöspåretSlutsatser

Användning och praxis . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 41Formuleringar av praxisEn ny auktoritetstro?Praxisen är otillräcklig

V

VI

Fel och fällor . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 47

Rykteskulturen . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 51Risken för bländverk – en översättning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 52Encyclopædia Britannica. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 55Några slutsatser . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 59

Hårda fakta? Exemplet sifferuppgifter . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 60

Göteborgsbranden. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 60Börs, valutor och räntor . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 63

Databaser . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 70

Textdatabaser . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 70Referensdatabaser . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 80Faktadatabaser . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 83

Fem fall av fri informationssökning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 92

Vetenskap eller propaganda? Nätplatser som informerar om växthuseffekten . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 92

Naturvårdsverkets länkbibliotekNaturvårdsverkets länkarSlutsatser

Information om en sjukdom – manodepressivitet . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 96

Alternativ information – jakten på Bin Laden. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 103

Fakta om Bin LadenNågra västerländska källor om Bin LadenAlternativa nätplatser om Bin Laden och den muslimska världenNätplatser om den islamiska världenSlutsatser

Information om tredje världen – Ghana på Internet . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 108

Elementära fakta om GhanaHelhetsbild av Ghana

Förnekare av Förintelsen – en kartläggning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 119

Ett historierevisionistiskt centrum – Institute for Historical ReviewEn konkurrent till IHR – The Barnes ReviewRevisionisternas kritiker – McVay och The Nizkor ProjectRevisionismens fader – Harry Elmer BarnesHänvisningar till påstådda revisionisterMedverkande vid IHRs konferenserPersoner som stödde IHRLänkar från IHREn studie av revisionisternaSlutsatserSökningarna på Förintelseförnekarna – en översikt

VII

Sammanfattning och råd . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 133

Ett exempel som kan vara värt att följa . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 136Internet som informationsmedium . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 138Råd till Internetanvändaren. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 139

Source Analysis for the Internet . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Summary . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 142Purpose . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 142Lines of inquiry . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 142Source analysis and its expansion . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 143

TimeDependenceAuthenticityBiasWorld-view and conceptions of knowledge as sources of biasCredibilitySource conditions and features

Examples . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 145Hard facts? The example of figuresDatabasesScienceIslamGhana

Conclusion and advice . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 147

Referenser. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 149

SPFs senaste rapporter och meddelanden . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 151

7

SPFs FÖRORD

Styrelsen för psykologiskt försvar (SPF) har under en lång följd av år ägnat

ett betydande forskningsintresse åt frågor som rör samhällets informativa

och kommunikativa förmåga främst under störda men också under ostörda

förhållanden. SPF har i dessa forskningsprojekt studerat hur samspelet mel-

lan samhällets huvudaktörer – sändare (myndigheter m.fl.), förmedlare

(främst press, radio och teve) och mottagare (medborgare) – har fungerat

och mot bakgrund av resultaten i studierna haft anledning att diskutera

sådana grundläggande demokratiska frågor som trovärdighet, förtroende

och tillit.

Den snabba utvecklingen inom kommunikationsområdet under senare år –

främst ITs och Internets accelererande betydelse på allt fler områden inom

samhället – har av självklara skäl lett till att SPF vidgat sitt forsknings-

intresse till att också innefatta dessa nya inslag i samhällsmiljön. Föränd-

ringarna i informations- och kommunikationsmiljön berör såväl sändare,

förmedlare som mottagare.

Det är mot denna bakgrund, som SPF genomfört ett antal studier, som ur oli-

ka aspekter avsett att belysa och skaffa kunskap om hur IT- och Internet-

utvecklingen kan påverka samhällskommunikationen. Här kan nämnas

studierna ”Hotet från IT” (1993), ”Från löpsedel till webb” (1999) och ”Myn-

digheter, Internet och integritet” (2000). SPF deltar också sedan flera år i de

av Nordicom vid Göteborgs universitet årligen återkommande mätningar-

na rörande medborgarnas medieanvändning (Mediebarometer). Därutöver

pågår vid SPF forskning kring påverkan och möjligheter till vilseledning i

informationssamhället, främst via Internet.

Oavsett vem som ägnar sig åt informationssökning på Internet är källkritik

ett centralt begrepp. Kan man lita på de besked och budskap som finns att

tillgå på Internet? Hur lär man sig att umgås med det nästan obegränsade

utbudet? De traditionella källkritiska principerna är visserligen lika giltiga

på Internet som i andra sammanhang, men de speciella förhållandena i

cyberrymden gör att tillämpningarna delvis blir annorlunda. Studien visar

bl. a. att det är en felaktig föreställning att det går snabbt och enkelt att skaf-

fa information via nätet. Tvärtom – det fordras både noggrannhet och efter-

tänksamhet om Internet skall kunna användas till något annat än att inhäm-

ta den mest elementära informationen. Det är också en illusion att tro, att det

går att informera sig utan att ha förkunskaper; kraven på sådana är i själva

verket snarare större än mindre på Internet jämfört med konventionella

medier. Utvecklingen på IT-/Internetområdena och tillväxten av såväl

utbud som efterfrågan gör det således mycket angeläget att ta sig an de nya

källkritiska problem denna utveckling medfört.

8

Det är bl.a. mot denna bakgrund som föreliggande studie skall ses. Studien

vänder sig i första hand till de flitiga Internetanvändarna: journalister, fors-

kare och studenter, men också till andra Internetanvändare i samhället som,

i sin profession eller för sitt nöjes skull, söker information på Internet och på

olika sätt försöker bedöma denna i syfte att skilja ut den användbara kun-

skapen från ”skräpet”.

Studien har på ett förtjänstfullt sätt genomförts av Göran Leth och Torsten

Thurén, bägge vid institutionen för journalistik, medier och kommunika-

tion (JMK) vid Stockholms universitet. Deras analys och reflektioner bör

kunna ligga till grund för fortsatta studier och diskussioner kring hur de

senaste årens utveckling av moderna informationskällor förändrat käll-

situationen för bl.a. det journalistiska arbetet.

Göran Stütz

Forskningschef, SPF

9

FÖRFATTARNAS FÖRORD

Den snabba utvecklingen på IT-området – inte minst vad gäller Internet –

och de stora möjligheter som Internet innebär för journalistiken gör det

angeläget att ta sig an de nya källkritiska problem denna utveckling också

medför. De traditionella källkritiska principerna är visserligen lika giltiga på

Internet som i andra sammanhang, men de speciella förhållandena i cyber-

rymden gör att tilllämpningarna delvis blir annorlunda.

Uppslaget till den här boken fick vi från vår kollega Mark Comerford.

Undersökningen har, förutom analys av själva källmaterialet, naturligtvis

föranlett många frågor och ett otal diskussioner. Både företrädare för medi-

erna samt kolleger och vänner i den akademiska världen har bemött oss med

stort tålamod och visat intresse för vår undersökning. Stort tack till er alla.

Särskilt vill vi också rikta tacksamhet till våra studenter för de givande dis-

kussioner vi haft under arbetet med boken. Sist men inte minst vill vi tacka

Göran Stütz och Roland Nordlund vid SPF för en noggrann läsning av vårt

manuskript och för värdefulla synpunkter.

Stockholm i maj 2000

Göran Leth och Torsten Thurén

Internet har blivit ett centralt medium förnyhetsförmedling, opinionsbildning och kun-skapsinhämtning. Bokens syfte är att ge väg-ledning för en bedömning av källorna pånätet, de bedömningskriterier som kommeratt utvecklas grundar sig på källkritisk metod.Boken vänder sig till erfarna Internetanvän-dare. Den riktar sig till journalister, såväl tilldem som är engagerade i den dagliga nyhets-rapporteringen som till dem som kan ägna sigåt mer tidskrävande undersökande journa-listik. Vidare vänder den sig till forskare ochstudenter vid universitet och högskolor. Tillsist vänder den sig till yrkesverksamma inomskilda områden som regelbundet användersig av Internet, till lärare och elever i skolan,liksom till alla dem som söker och försökervärdera den information som ges på Internet.

Jorge Luis Borges, den argentinske förfat-taren, berättar i en av sina noveller om hur hanköpte en bok av en försäljare. Det var ett slagsencyklopedi, och han började bläddra i den.Men han lyckades aldrig komma till slutet.Det dök ständigt upp nya sidor med nya artik-lar. Och när han ville återfinna en artikel hantidigare hade läst gick det inte. Hur han änbläddrade, framåt och bakåt, fann han baranya, okända sidor.

Borges var före sin tid. Han beskrev Inter-net redan många år före IT-revolutionen. PåInternet kan man få tusentals träffar på en sök-ning. Man hittar en sida som verkar intres-sant. Efter några veckor vill man återvända tillden, men då går den inte att återfinna. Den harändrats eller tagits bort under tiden. Mansöker på ett visst ord med en sökmotor och får en mängd träffar. Man söker på en annan

och får lika många träffar, men de sidor manfår fram är delvis andra. Internet är väldigt,oöverskådligt och ständigt fluktuerande.

Novellen slutar med att Borges finnerboken vara inte bara oanvändbar utan ocksåond, obscen. Därför ställer han undan den påen plats där den inte går att hitta. Men denslutsaten bör man inte dra av Internet. Dethandlar om ett nytt medium som visserligenkan vara svårhanterligt men som också kanvara till stor nytta.

Det böljande kaos som råder på Internet ärpå sätt och vis jämlikt. Den fattiga och den rikaorganisationens nätplatser kan se lika flotta ut.Man kan inte på utanskriften se om det är enstor organisation med mycket pengar bakomsig som äger en nätplats, eller om det är en litenfattig förening som kämpar för sin existens.Det glättade papperets prestige är borta.

På Internet saknas också en av journalisti-kens traditionella makthavare – gatekeepern,den som sållar bort all information som inteanses värd att komma in i tidningen eller spri-das i etern. På Internet samsas den värdefullainformationen och skräpet, sida vid sida.

Jämlikheten på Internet har stora fördelar.Det finns oerhört mycket mer information äntidigare, och den informationen är lättåtkom-lig. I stället för att rota i arkiv och beställa böck-er på bibliotek kan man sitta vid sin dator ochknappa fram det man vill ha. Men nackdelar-na är också stora. Den som söker informationpå Internet är utlämnad åt sig själv och sittomdöme. Ingen auktoritet kan avgöra vadsom är trovärdigt och vad som är otillförlitligt.

Den vanligast metaforen för att söka påInternet är som bekant ”att surfa”. Detta är

10

INLEDNING

dock inte någon särskilt bra bild, eftersom den antyder inte bara ostyrbarhet utan ocksåansvarslöshet. Man associerar till ungdomar iKalifornien som roar sig vid Stilla havetsstränder. På samma sätt klickar sig nätsurfa-ren planlöst fram och ser om han eller hon hit-tar något roligt. Surfandet i den meningen harknappast framtiden för sig utan torde tillhöraInternets barnsjukdomar. I längden kan detinte vara roligt att leta på måfå. Det Internetkan användas till är i stället målinriktat sökan-de efter information.

En annan metafor är ”elektroniska motor-vägar”. Den antyder något helt annat, nämli-gen att man lätt och snabbt kommer dit manvill. Så kan man använda Internet. Vill man tareda på en bok kan man använda Libris, villman skaffa ett riksdagsprotokoll kan mananvända Riksdagens nätplats och så vidare.Det finns mängder med information som ärlätt tillgänglig på Internet genom olika data-baser och sökverktyg – statlig information,information om företag och organisationer,bokkataloger etc. Har man ett specialintresselär man sig snabbt var man kan finna infor-mation av denna typ. Den var för det mestatillgänglig även tidigare, men nu går det snab-bare. De elektroniska motorvägarna är lättaatt ta sig fram på, och därför kommer de för-modligen att byggas ut. Men detta är intesärskilt revolutionerande. Vi har fortfarandeen gatekeeper som bestämmer vad vi skasöka. De elektroniska motorvägarna förfus-kar på sätt och vis Internets idé. Den som hål-ler sig till dem begränsar i hög grad sina möj-ligheter att använda Internet.

Varken den oändliga boken, surfingbrädaneller motorvägen är alltså någon god metaforför Internet. Den bästa bilden är nog i ställetden av en oöverskådligt stor djungel som inteär kartlagd och där det inte finns några vägar.Den som ger sig in där riskerar att gå vilse,fastna i gyttja och kvicksand, luras av häg-

ringar. Men det finns också rikedomar atthämta för den som vågar sig ut i den virtuellavildmarken.

Internet är ett nytt medium som öppnar nya

möjligheter. Det innebär att de problem man möter

när man ska värdera information på Internet

åtminstone till en del är annorlunda än dem man

möter när man bedömer skriftlig information. De

traditionella källkritiska reglerna gäller visserli-

gen fortfarande, men tillämpningen är inte alltid

densamma.

Den här boken gör därför inte anspråk påatt vara någon karta över Internetdjungeln.Förhoppningsvis kommer det aldrig att ritasnågon sådan. Om man kartlägger Internet ochlägger ut vägar överallt, kommer nämligenresultatet att bli detsamma som när man hug-ger ner de riktiga regnskogarna. Den förr såblomstrande naturen blir en torr och sterilödemark. Själva vildvuxenheten är nämligenen av de stora fördelarna med Internet. Dengör det möjligt att möta det oväntade, att setillvaron ur helt nya perspektiv.

Detta är inte en handbok med tips om attden eller den adressen är bra och den andradålig. Det skulle vara meningslöst, eftersomde nätplatser som nämns mycket väl kan haändrats eller tagits bort när detta läses. Bokenär i stället avsedd som ett slags ”survival kit”för informationsjägaren. Den visar hur mankan resonera i ett antal specifika situationer.Den pekar på faror och fallgropar, med ut-gångspunkt från de gängse källkritiska meto-der som används inom journalistik och histo-rievetenskap. Men, det förtjänar att betonas,det väsentliga är inte svårigheterna utan möj-ligheterna.

En stor del av texten består av kommente-rade beskrivningar av olika sökningar. Syftetär att visa hur vi – Göran Leth och TorstenThurén – har resonerat under sökningensgång. Det blir ibland ganska utförligt, men detär viktigt att läsaren själv ska kunna ta ställ-

11

ning till om resonemanget är vettigt eller inte.Ofta är det allt annat än självklart vad som ärrätt eller fel i den kaotiska Internetverklighe-ten.

Våra resonemang utgår ofta från journalis-tiska problem, då Internet är ett mycket kraft-fullt hjälpmedel för journalister. Men ävenandra Internetanvändare bör kunna ha glädjeav det som följer.

Den nya källsituationenAtt journalister måste ha ett kritiskt förhåll-ningssätt till källor på nätet kan några välkän-da exempel på avsiktlig felinformation illu-strera. Den ansedde amerikanske journalistenPierre Salinger trodde att den amerikanskaregeringen försökte mörklägga orsakerna tillvarför ett flygplan från bolaget TWA hadestörtat, därför att han trodde sig ha funnitbildbevis på olika Internetplatser som antyd-de att en missil från den amerikanska flottanhade skjutit ned planet. Efter att i månader hatilldragit sig de amerikanska mediernas upp-märksamhet kunde denna teori läggas åtsidan då bevisen visade sig vara falska. I köl-vattnet på 1998 års intensiva spekulationerom Bill Clintons sexliv, spreds ständigt nyauppgifter i olika diskussionsgrupper på nätetom tidigare presidentaffärer. Emellanåt fickdessa rykten plats även i de etablerade ochstora medierna innan de kunde avfärdas somfalsarier och obevisade påståenden.

Ändå är det knappast avsiktlig vilseled-ning som gör det motiverat att särskilt upp-märksamma Internet ur aspekten källkritik.Förvisso förekommer det ”ankor” men i detavseendet finns ändå en ganska stor vaksam-het från journalister. Det är snarare andra för-hållanden som skapar de källkritiska proble-men.

Ett antal nätplatser kan få illustrera detbreda spektrum av information och opinionsom nätet ger tillgång till. Den som lättsinnigt

surfar omkring på nätet möter ett obegränsatutbud av påståenden, fakta, föreställningar,trossatser och opinioner. Upplevelsen kanvara både lustfylld och irriterande.

Internet är en ansamling av informationfrån regeringar, myndigheter, organisationer,akademiska institutioner, privatpersoner, småföretag, stora företag, nyhetsmedier, extrem-grupper, aktivister, entusiaster, charlataneroch hedersmän. På nätet råkas människor föratt diskutera, få kontakt, imponera, förtala.Där möts politiska motståndare, rivaliserandereligiösa riktningar, folk och nationer i kon-flikt. Det finns nätplaster på svenska, ryska,kinesiska, arabiska, singalesiska, hindi. Menändå är engelska det överlägset dominerandespråket och ingen nation kan tävla med USAom antalet nätplatser.

Enskilda författares hela verk ligger eller ärpå väg att bli utlagda på nätet. Historiska käll-material finns redan idag direkt åtkomligaöver Internet, och successivt blir sådant mate-rial i större utsträckning tillgängligt.

Kvaliteten på nätplatserna varierar bådetill innehåll och utseende. Myndigheter, orga-nisationer, företag, akademiska institutionerkan erbjuda ett innehåll av hög kvalitet ochnoggrant underhållet. Stora databaser kantillhandahålla rikligt med detaljfakta inomolika ämnesområden. Men omvänt kan ocksåregeringar och stora internationella organisa-tioner göra en besviken på torftigheten ellerpå totala avsaknaden av information. Och pri-vatpersoner och små sammanslutningar kanöverraska med att inom sina egna områdentillhandahålla ett både rikt och vederhäftigtmaterial, till exempel för någon specifikmusikgenre, någon särskild hobby eller ettfavoritland. Stora drakar som Washington Post

och Electronic Telegraph (Daily Telegraph) kanha smart designade hemsidor, liksom en ton-åring i en stockholmsförort kan briljera medett stilfullt framträdande på nätet. Medan

12

Typiskt är att vi i anslutning till Tjetjenienkriget lika lätt kan få den ryska som den tjetjenska si-dans version av bakgrund och händelseförlopp, båda sidors framställningar förmedlade medsamma auktoritet. Ovanstående bild är hämtad från en rysk version av bakgrund och händel-seutvecklingen, som återfanns på adressen <www.chechnya.ru:8080>.

13

Medan följande bild är hämtad från en motsvarande tjetjensk nätplats, med adress <www.chechentimes.com>.

14

Perfekt kan det tyckas: Båda parter blir till synes jämbördiga i informationskriget, det är så de-mokratiskt man kan önska sig. Och ändå upplevs det inte som perfekt:Vem ska man lita på?Vad är sant? På liknande sätt kommer motstridiga parter till tals på alla möjliga områden. Mankan på den amerikanska rymdstyrelsens nätplats få reda på de senaste rönen inom rymd-forskningen, <www.nasa.gov>.

Men informationen där om utomjordiska aktiviteter i vår omgivning är kanske alltför negativ?I stället finns ett antal nätplatser, som till exempel UfoSverige <www.ufo.se>, som meddelaruppgifter som kan få håren att resa sig på våra huvuden om vi nu tror vad som hävdas.

15

Hälsofrågor är ett område som många söker råd och nya kunskaper om. Den etablerade häl-so- och sjukvården har även på nätet en väl utvecklad informationstjänst, ovan visas Karolinskainstitutets hemsida <www.ki.se>.

Men om sjukdomar och vårt fysiska och psykiska välbefinnande kan man på nätet inhämtauppgifter på en mängd andra platser långt utanför de traditionella institutionernas domvärjo.Här propageras för zonterapi, healing, naturläkemedel – metoder och preparat som alla sägsha en undergörande effekt. För dem som inte längre tror på skolmedicinens förmåga att hela,och tilltron till den förmågan är knappast obegränsad hos någon längre, finns det hur många alternativ som helst, bland annat detta <www.ajkon.se>.

regeringen i ett stort land som Ryssland har enhemsida som närmast är amatörmässig.

Nätet översköljs av åsikter och dränks iuppgifter. Välmotiverade uppfattningar täv-lar med ogenomtänkta. Godhjärtade budskapblandas med illvilliga. Från den ena dagen tillden andra kan uppgifter spridas om sakom-råden som dittills i det närmaste varit obe-kanta. Uppdateringar sker oavbrutet, menuppgifter kommer från olika källor och gerolika besked. Vederlagda uppgifter dröjer sigkvar, och felaktiga uppgifter sprids likasnabbt och lätt som korrekta.

Siffror förmedlas i parti och minut. Vid sto-ra olyckor och katastrofer kommer oavbrutetnya och motsägade tal på antalet döda, skada-de och saknade. Inte heller långt i efterhandfinns alltid någon enhetlig uppfattning. Gamlasiffror finns fortfarande att avläsa, olika myn-digheter och hjälporganisationer kommer tillolika resultat och någon definitiv balansräk-ning kan kanske aldrig göras. På ekonomiom-rådet finns en till synes omättlig marknad föratt sälja nya mått på ekonomin. Oavbrutet upp-träder nya producenter med egna index ochnyckeltal. Marknadsaktörer och eknomijour-nalister får allt fler tal att ta hänsyn till i beskriv-ning av sitt kunskapsobjekt ekonomin.

Detta om utbudet. Ur ett användarper-spektiv kan det var värt att framhålla ocksåannat. Privatpersoner kan få direkt tillgångtill ursprungskällor och själva bilda sig enuppfattning om skeenden och förhållanden.Människor med språkkunskaper kan själva tadel av de internationella mediernas rappor-tering av händelser i andra länder och blirdärför inte beroende av förmedlingen i detegna landets tidningar, radio och tv. Internetkan utgöra ett bibliotek som överträffar ävendet mest välförsedda. Allt fler forskare utnytt-jar Internet för sitt arbete, och för universitetsoch högskolestudenter har Internet blivit ettnaturligt inslag i studierna.

Journalister kan med Internet från sitt egetskrivbord få tillgång till arkiv och register. Det går att ta del av de internationella ny-hetskanalerna, nyhetsbyråerna, världspres-sen utan att röra sig ur fläcken, via e-post gårdet att kommunicera med kända och okändautan att behöva bege sig någonstans eller vän-ta på att vederbörande har tid att ta telefon.Bibliotek, institutioner och organisationervärlden över kan besökas utan tidsödande,tröttande och kostsamma resor.

Journalister som ägnar sig åt undersökan-de journalistik använder numera regelbundetInternet som ett led i researcharbetet. Vidaremöjliggör olika avancerade datorprogram attstora mängder uppgifter kan behandlas ochanalyseras. Stora material kan genomgås påett helt nytt sätt, något som tillåter att nya frå-gor kan ställas och svar av mer generell naturkan sökas.

Även nyhetsjournalister använder i ökadutsträckning såväl Internet som andra formerav digitala källor. Inom regional- och lokal-press är dock ännu de egna digitaliseradearkiven samt nationella myndigheters nät-platser de mest använda.

Internet är alltså ett mycket kraftfullt ochviktigt redskap i alla journalisters research-arbete. Det kan användas för alla former avjournalistik, från den mest avancerade under-sökande formen till hetsig nyhetsjournalistik.

Den nya källsituationen är uppfordrande.Journalisten behöver inte ens lyfta baken förfå reda på alla möjliga uppgifter. Därmedframställer sig också latent starka krav påjournalisten att ta reda på ännu mer, attutnyttja ännu fler källor för att få än bättrekunskaper långt utöver vad som motsvarasav vilja och ork. Och samtidigt blir han/honpå ett helt annat sätt än tidigare utlämnad åtsig själv i sitt kunskapssökande, helt beroendeav sitt eget omdöme och sitt eget tidigare kun-nande.

16

Det är förstås inte övergången från tryckt tilldigital form som i sig skapar nya problem. Attett register, ett politiskt dokument eller ettuppslagsverk numera finns tillgängligt digi-talt innebär naturligtvis ingen ny problema-tik. Det är i stället en ny form av konfrontationoch konkurrens som skapar nya problem.Med full tillgång till Internet kommer en jour-nalist på ett helt annat sätt än tidigare att kon-fronteras med motstridiga fakta och stånd-punkter. Innebörden är en samtidig tillgångpå källor av en helt annan omfattning än tidi-gare liksom en oöverskådlig mängd uppgif-ter. Dessutom tvingas journalisten mer ännågonsin konkurrera med andra om verklig-hetsbeskrivningarna. Nya informationsaktö-rer kan lika effektivt som journalisterna nå utmed alternativa beskrivningar, och allmänhe-ten kan med tillgång till Internet skapa sigegna föreställningar om verkligheten obero-ende av journalistiken.

Så här kan Internet beskrivas om vi betrak-tar det från källsynpunkt. Från andra syn-punkter kan beskrivningen av Internet te sighelt annorlunda: från en musikersynpunktkan den sägas vara en estrad för lansering avny musik, från konstnärssynpunkt en utställ-ningslokal för det senaste inom modernkonst, och så vidare. Internet är med andraord så oändligt mycket. Och vad man nästanaldrig kan bortse från är att Internet är engigantisk marknadsplats, där stora och småköpmän hela tiden tävlar om att bjuda ut sinavaror. Ur vilken aspekt vi än betraktar Inter-net tränger sig en kommersiell sida av sakenpå, det mesta tycks också kunna handla omköpa och sälja.

Med andra ord: Internet är mångfaldigt,motsägelsefullt, ”up-to-date”, föråldrat, väl-grundat, ogrundat, rikt och fattigt. Internetbetyder att informationssökaren inom nästan

varje ämnesområde konfronteras med flerkällor än någonsin, inom nästan varje ämnes-

område finns väsentligt fler uttalade kontro-verser om vad som är sant och riktigt, inomnästan varje ämnesområde möts många fleralternativa synsätt, och källornas innehåll ärväsentligt mer omfattande än tidigare. Mendet betyder också att den avsaknad av infor-mation som döljs bakom ”nästan” riskerar atthelt utplåna dessa ämnesområden ur det all-männa medvetandet. Med Internet förefallerkunskapsläget mer svåröverskådligt och mersvårbedömbart än någonsin.

En förändrad kunskapssynDen brokiga mångfald som möter på Internetkan göra en benägen att tycka att det gör det-samma vad man tror på, det ena är lika gottsom det andra. Alternativt kan det få en att vil-ja sätta sin tilltro till ett begränsat antal aukto-riteter och bortse från allt annat. Ingen av des-sa utvägar tycker vi är särskilt bra eller ensrimlig.

I själva verket manifesterar Internet medsin heterogenitet synnerligen väl det pluralis-tiska och mångkulturella samhälle som på allamöjliga områden gjort sig gällande i de väs-terländska demokratierna under senare åroch som också har blivit ett hyllat ideal. Mendessutom överensstämmer Internets tillståndav både kaos och ordning helt med en stånd-punkt hos vetenskapen som har vunnit all-män tillskyndan de senaste decennierna. Denståndpunkten har till exempel den ryskbel-giske kemisten och nobelpristagaren Ilya Pri-gogine formulerat i en boktitel som La fin des

certitudes (ung. Slutet på vissheten). Därmedsägs inte att det inte går att veta något alls.Innebörden är fortfarande att det går att kom-ma fram till beskrivningar och förklaringarsom är riktigare än andra. Och vetenskapensträvar efter att uppnå största möjliga riktig-het. Men ståndpunkten understryker inslagetav osäkerhet i all kunskap. Det finns alltidmycket som är okänt, nya rön kan när som

17

helst kullkasta gamla uppfattningar. Kunskapär temporär och bristfällig, och det är viktigtatt vara medveten om det, i själva verket ärdetta faktum en utmaning för att gå vidaremed nya undersökningar. Den här kun-skapssynen betyder en uppgörelse med enäldre positivistisk vetenskap, som hävdadeatt upptäckter successivt lades till varandraoch snart skulle allting var förklarat. Medutvecklingens framåtskridande skulle vikomma att nå en större och större visshet.

Inte minst journalistiken har haft svårt attta till sig denna position hos vetenskapen omkunskapens osäkerhet. I vissa avseenden hardagens journalistik kommit att framstå sommer traditionsbevarande än vetenskapen,mer värnande om gamla sanningar. Äveninför den nya informationsteknologin hardelar av journalistkåren fallit in ”gamla posi-tivistiska” reaktionsmönster. Ett förhållnings-sätt har varit att a priori uttala att vissa källorär värdelösa, medan andra, företrädesvismyndigheter, är pålitliga. Två framträdanderepresentanter för amerikansk undersökandejournalistik, Philip Meyer och Margret DeFleur, har uttryckt stora förhoppningar om atttillgången på databaser ska ge journalistikenredskapen för en ny exakthet i sin samhälls-bevakning. Meyer talar om en ”New PrecisionJournalism” och DeFleur föreställer sig attjournalistiken ska ingå i ett återupplivande avjust en positivistisk vetenskap som samlarentydiga fakta och beskriver lagar för utveck-lingen.

Det här skiljaktigheten i uppfattning mel-lan journalistik och vetenskap har dock intealltid rått. Den moderna svenska pressen stodunder sina första år i början på 1800-talet till-sammans med en ung vetenskap på barrika-derna för att göra upp med det gamla sam-hället och dess gamla sanningar.

Vår ståndpunkt är densamma som dagens

vetenskapliga ståndunkt: å ena sidan medvetenhet

om all kunskaps osäkerhet, å andra sidan överty-

gelse om att det går att skaffa sig en kännedom om

företeelser och förhållanden som är relativt riktig.

Den källkritik som den här boken beskri-ver har således som målsättning att kryssamellan de två blindskären total relativism ochöverdriven tilltro. I ett antal fall belyser vi var-för både gamla och nya auktoriteters uppgif-ter måste behandlas kritiskt. I ett antal andrafall både varnar vi för alternativa källor ochpläderar för en större öppenhet mot sådana.

Källkritik för InternetDen vägledning för värdering av källor som viska ge i den följande framställningen grundarsig på källkritik. Källkritik är den metod somutvecklades inom historievetenskapen för attsålla bort källor som inte gav välgrundad kun-skap från källor som gav välgrundad kun-skap. Källorna skulle med andra ord använ-das för att rekonstruera en verklighet som engång varit, men som man i senare tider varhänvisad till indirekt kännedom om genomkällorna. Källorna skulle alltså fylla funktio-nen att ge kunskap om verkligheten, menhistorikernas erfarenhet var att källor kundevara förfalskade, vara tillkomna långt efter enhändelse ägt rum, och så vidare. Därför varinte alla källor likvärdiga, en del var värde-lösa, och dessa borde kunna sorteras bort.

För källkritiken fastställdes fyra kriterier:äkthet, tid, beroende och tendens. Viktigt förhistoriker har dessutom varit att skilja mellankällor av olika art: mellan primärkällor,sekundärkällor och tertiärkällor. En primär-källa är den allra ursprungligaste källan.

När vi nu ska tillämpa källkritik i hante-ringen av källor på Internet visar det sig snartatt den traditionella källkritiken fortfarandeäger giltighet men att den samtidigt är otill-räcklig och måste vidgas.

Källkritikens syfte, att finna de källor somger de bästa kunskaperna om verkligheten, är

18

fortfarande utgångspunkten för en källkritikför Internet. Men medan historievetenskapenhar varit upptagen av att utmönstra alla andrakällor än primärkällor, för att fastställa vadsom faktiskt ägt rum vid ett visst tillfälle, ärinformationssökning och kunskapsbildning ien vidare mening hänvisad till andra källor änförstahandskällor. Det gäller såväl individer,som institutioner och samhällen. Och Internetanvänds ju i stor utsträckning i denna vidarebemärkelse som medium för kunskaps-inhämtning och då är det självklart att ocksåandra källor än förstahandskällor måstegranskas källkritiskt. De källkritiska problemen

på Internet handlar alltså många gånger om att

hitta källor som inte alls är primärkällor, men som

ändå är bra källor. Därför avser vår framställ-ning att även ge vägledning för en värderingav källor också när de inte är primärkällor.

Senare i boken ska vi återkomma till Natur-vårdsverkets och Greening Earth Society’snätplatser. Ingen av dessa behöver vara pri-märkällor till de miljöfrågor de beskriver,ändå kan ju den ena källan vara en bättre käl-la än den andra. Inte heller Encyclopædia Bri-

tannica eller Nationalencyklopedin är primär-källor. De är dessutom helt likvärdiga enligtde traditionella fyra källkritiska kriterierna.Det hindrar inte att de beskriver företeelserolika och den omständigheten är onekligenvärd källkritisk uppmärksamhet.

Källor är heller inte i sig av en viss art. PåInternet kan den svenska regeringens nätplats<www.sb.gov.se> vara primärkälla när detgäller de beslut regeringen fattat, men förbakgrunden till besluten och sakbeskrivning-en som besluten grundar sig på är den inte pri-märkälla. Medier omtalas i allmänhet intesom primärkällor. Emellertid är inte hellermedier entydiga som källor. En tidning pånätet kan referera vad en politiker har sagt,och är därmed sekundärkälla, men när denåterger sin egen korrespondents ögonvitt-

nesskildring är den en primärkälla. Källkritis-ka problem uppstår då en regering försöker fåsin sakbeskrivning att äga företräde framförandras sakbeskrivningar. Liksom då korre-spondenter från olika tidningar alla tävlarmed sina ögonvittnesskildringar. Skillnadenmellan nätplatsen för en regering i ett visstland och nätplatsen för en upprorsrörelse isamma land är ju inte att den ena är primär-källa och den andra inte är det.

Dessutom är det så att primärkällor somväl håller måttet med avseende på de traditio-nella kriterierna många gånger ändå kan geen missvisande bild eller vara behäftade medfel. Som det senare ska framgå kan en källamed i många avseenden hög kvalitet somLibris <www.libris.kb.se>, vilken förtecknarlitteratur tillgänglig i svenska forskningsbib-liotek, vara missvisande och även felaktig.Och offentliga register över dödsfall, brott och domar innehåller, trots att de underhållsmed stor noggrannhet, även felaktiga upp-gifter.

Det kan till och med vara så att det finns tvåförstahandskällor, som båda är mycket goda,som är tillkomna av samma organ – ja, somrent av är verk av samma personer – men somändå inte är identiska. Det här är naturligtvisett källkritiskt problem. Särskilt när det visarsig att endast den ena källan är tillgängligöver nätet, så är exempelvis fallet med riks-dagsprotokollen i Rixlex <www.riksdagen.se/debatt>. Men traditionell källkritik styr interiktigt uppmärksamheten mot den här typenav problematik, och därför måste den i sintillämpning på nätet kompletteras.

De här tillkortakommandena för den tradi-tionella källkritiken blir uppenbara om manockså analyserar källornas utsagor. En källasutsaga är de fakta den anför, den förklaringden ger eller den åsikt den företräder. I vårframställning kommer vi att granska utsagor-na även från saklighetssynpunkt, det vill säga

19

vi kommer att ta upp frågor om utsagans san-ning och relevans, för att få en klarare upp-fattning om källornas kvalitet.

Mot bakgrund av vår ovan deklareradeuppfattning att all kunskap präglas av osä-kerhet, är det på sin plats att vi här definierarvad vi menar med ”sanning”.

Den som arbetar med Internet förlorarsnart sin klockartro på fakta. Auktoriteternavacklar, man möter motstridiga påståendenom snart sagt allting. I den fortsatta framställ-ningen kommer vi att presentera åtskilligaexempel på detta. Vi hävdar ändå att det finnsen objektiv värld ”där ute”, utanför Internet.Och det går att beskriva den mer eller mindresanningsenligt. Detta är förutsättningen förvårt arbete. Om vi inte hade trott att det finnsmer eller mindre sannfärdiga påståendenskulle vi inte ägna oss åt källkritik som är enmetod som syftar till att avgöra just vad somsannfärdigt och vad som inte är sannfärdigt.

Ändå måste man vara medveten om attsnart sagt alla sanningar är provisoriska. Detsom är sant i dag kan visa sig vara falskt i mor-gon.

När vi talar om sanning menar vi därför: så

långt det för närvarande går att veta. Sanning får alltså motsvara vetenskapens nuvarandeståndpunkt, vad kunniga och omdömesgillakällor hävdar, vad bekräftade vittnesbörderger besked om. När vi ställer sanningskrav påjournalistiken innebär det således, att en jour-nalistik som ska beskriva och rapportera omverkligheten ska göra det i överensstämmelsemed vad som går att veta. Det betyder en kor-rekt återgivning av vetenskapens ståndpunk-ter, av vad som sägs av insatta och tillförlitligakällor samt av belagda uppgifter.

Men en sanningsenlig journalistik ska ock-så framhålla när det är svårt att veta. Det bety-der att om vetenskapen inte är enig i sinaståndpunkter bör journalistiken också fram-hålla det. Finns det källor som är lika kunniga

och omdömesgilla men som ändå hävdar oli-ka saker bör också journalistiken framhålladetta. Och finns det bekräftade vittnesbördersom motsäger varandra, bör journalistikenåterigen framhålla det. På liknande vis åliggerdet också journalistiken att framhålla omvetenskapen är osäker och faktiskt inte har enbestämd ståndpunkt, liksom om det vid rap-porteringen inte finns några tillräckligt insat-ta och tillförlitliga källor samt om uppgifterännu inte går att belägga.

Den källkritik för Internet som vi kommeratt förorda innebär alltså att vi kompletterarde traditionella fyra källkritiska kriteriernamed ytterligare tre kriterier: • världsbild och kunskapssyn som tendens

• trovärdighet

• källans förutsättningar och egenskaper

Definitionen av dessa kriterier återkommer vitill i nästa kapitel.

Innan vi ger oss i kast med de källkritiskaanalyserna vill vi gärna göra ett par förtyd-liganden. Det är naturligtvis så att de iblandganska tidskrävande källkritiska granskning-ar som vi företar många gånger inte är möjligaav hänsyn till andra omständigheter. I det härsammanhanget är det dock viktigt att vi kandiskutera de källkritiska problemen på ettprincipiellt plan och resonera om vad som äroptimalt önskvärt. Det är först på det visetman kan bli medveten om problemen, och detär ett stort steg på vägen att just bli medvetenom dem. I praktisk tillämpning rekommende-rar vi den som söker på Internet att göra vadsom är möjligt. Och även den som har bråttommåste tänka sig för.

Ett andra förtydligande gäller de källor vidiskuterar och de brister vi påtalar även i käl-lor med god kvalitet. Vår avsikt är naturligtvisinte att svartmåla dessa källor. I själva verket ärvår poäng att även den bästa källa har sina feloch brister, därmed förstår man ju också att de

20

är resultaten av mänsklig verksamhet. Men detär bra att kunna bedöma och förstå hur dettater sig i de enskilda fallen för att också räknamed dessa tillkortakommanden hos källorna.

Om bokens tillkomstFörsta kapitlet ansvarar vi gemensamt för.Likaledes ansvarar vi gemensamt för andrakapitlet: Torsten förklarar de gamla kriterier-na och det nya trovärdighetskriteriet, Göranutvecklar de andra två nya kriterierna. Tredjekapitlet ansvarar vi också gemensamt för:Torsten har skrivit om illusionen av motor-vägar, Göran har skrivit om journalistisk prax-is på nätet. Kapitlen fyra, fem och sex ansvararGöran för. Sjunde kapitlet har Torsten huvud-ansvaret för, men Göran har skrivit avsnittetom manodepressivitet. Sammanfattning ochslutsatser ansvarar vi för gemensamt: Göranhar skrivit den första delen till och med ”Ettexempel som kan vara värt att följa”, de följan-de avsnitten har Torsten huvudsakligen skrivit.

Vi vill redan så här inledningsvis betona attvi är två författare, och stilen mellan vårarespektive bidrag skiljer sig naturligtvis åt.Förhoppningsvis ska det inte vara störandeutan snarare göra läsningen mer omväxlande.

Vi vill också passa på att klargöra en hänvis-ning i den fortsatta framställningen. Undervårt arbete med boken har vi också haft för-månen att få undervisa ett antal student-grupper i ämnet. Det har varit journaliststu-deranden på JMK, teknologer och handelstu-deranden vid KTH och Handelshögskolan iStockholm, historiestudenter vid Södertörnshögskola. Som ett led i undervisningen harstudenterna fått göra sökningar efter informa-tion på Internet, ibland intervjuer med verk-samma journalister om deras användning avInternet. Dessa övningsuppgifter har mångagånger varit givande för oss att ta del av i vårteget undersökningsarbete, och ibland har viansett att de exempel som framkommit kanillustrera principiella källkritiska problem påInternet. När vi hänvisar till sökningar ellerintervjuer gjorda av studenter är det dessaövningsuppgifter som vi avser. Vi har natur-ligtvis inte haft möjlighet att kontrollera detal-jerna i studenternas uppgifter, men vi tror attde principiella aspekter som vi aktualiserar –och för vilka vi ensamma, utan att lasta stu-denterna, är ansvariga – kan äga sin giltighetäven om en och annan detalj skulle visa sigvara felaktig.

21

22

Källkritik är samlingsnamnet på de metodersom ursprungligen utarbetades inom histo-rievetenskapen för att skilja belagda fakta frånspekulationer. Dessa metoder har också kom-mit till användning inom journalistiken, därproblemen delvis är de samma som inomhistorievetenskapen. I båda fallen handlar det om att skilja sanna påståenden från falska.De gängse källkritiska metoderna är ocksåtillämpliga på Internet. Även här är det viktigtatt skilja sant från falskt. Men förhållandenapå Internet är så speciella att det inte går att utan vidare överföra de metoder som an-vänds i traditionell journalistik. Vi ska nu selitet närmare dels på de källkritiska principer-na, dels på hur de tillämpas på Internet.

Tre slags information – fakta,förklaringar och åsikterNär man ska bedöma information måste manförst bestämma vilken slags information detär frågan om. Med en grov uppdelning kan vitala om tre kategorier.

För det första har vi fakta. Sådana är bevis-bara, åtminstone i teorin. På frågan hur storbefolkningen är i Ghana vid en viss tidpunktfinns det ett och endast ett riktigt svar. Att detkanske inte finns någon så tillförlitlig folkräk-ning i Ghana att vi kan besvara frågan korrektär en annan sak. I detta fall existerar alltså enobjektiv sanning. De källkritiska principernahar utformats huvudsakligen för att etablerasådana objektiva fakta.

För det andra har vi förklaringar, och de ärbetydligt svårare att bedöma. På frågan varför

Ghana är ett fattigt land finns flera rimligasvar. Orsakerna till underutvecklingen ärmånga, och det finns ingen objektiv metod attavgöra vilken som är viktigast. På samma sättförhåller det sig till med förklaringar tillarbetslösheten, till den internationella terro-rismen etc. Här räcker inte de vanliga källkri-tiska principerna till. Man måste också göraen trovärdighetesbedömning. Är det en seriösforskare som står för förklaringen? Verkar haneller hon vid ett ansett universitet? Är för-klaringen rimlig? För att kunna göra sådanabedömningar bör man helst vara insatt i sak-frågan eller ha kontakt med någon personsom är det. Då kan man åtminstone rensa bortrena stollar. Ändå återstår ofta flera tänkbaraförklaringar till samma förhållande.

Slutligen handlar det om att bedöma åsik-

ter. Även om vi inte tror på vad exempelvis enregering, ett politisk parti eller en organisa-tion säger, kan det vara intressant att veta hurde ser på tillvaron. Hur tänker en muslimskfundamentalist eller en amerikansk förnekareav Förintelsen? Vilka ståndpunkter intar de?Nu är det inte längre sanningen som är intres-sant. Däremot är uppriktigheten viktig. Menarpersonen i fråga vad han eller hon säger, ellerär det bara spel för gallerierna? I det senarefallet är det viktigt att veta vilken publik perso-nen i fråga vänder sig till.

I detta sammanhang måste man skilja mel-lan vad någon talar om och vad han eller honavslöjar om sig själv. En person kanske inte allsär uppriktig när han eller hon presenterar sinaåsikter. Men han/hon kanske visar sina verk-

KÄLLKRITIK FÖR INTERNET – FYRA GAMLA KRITERIER

OCH TRE NYA

liga åsikter i själva framställningssättet. Densom utbreder sig över hur tolerant och vid-synt han/hon är kan samtidigt använda ettaggressivt och hatiskt språk som avslöjar enhelt annan inställning.

En annan viktigt fråga är åsikternas repre-

sentativitet. Talar politikern för sitt parti elleruttrycker han/hon bara sin personliga upp-fattning? Är presentationen av Islam giltig föralla muslimer eller bara för en liten sekt?

Vi har, som redan framgått, vidgat definitio-nen av källkritik och diskuterar inte bara faktautan även förklaringar och åsikter. Vi kommersenare att vidga definitionen ytterligare.

De traditionella källkritiska kriterierna ärtid, beroende, äkthet och tendens.

TidI den traditionella källkritiken innebär tids-kriteriet att man måste ta hänsyn till denmänskliga glömskan. Ju längre tid det har gåttefter en händelse desto mindre tillförlitliga ärde vittnen som berättar om denna händelse.På Internet är problemet delvis ett annat. Därhandlar det mest om när sidan har uppdate-rats. Om inte uppgifterna uppdateras regel-bundet kan de fakta som presenteras varaföråldrade och kanske grovt felaktiga.

Det är därför viktigt att kontrollera närden aktuella nätplatsen senast har uppda-terats. Sådana uppgifter är viktiga, men demåste bedömas kritiskt. Att det har skett enuppdatering bevisar nämligen inte att allauppgifter på nätplatsen är uppdaterade. Omexempelvis en nätplats om Ghana gör gäl-lande att den uppdateras dagligen, lär dettai varje fall inte gälla för uppgifterna om be-folkningens storlek.

BeroendeTradering, rundgång

En journalist berättar om en dramatisk hän-delse, låt oss säga en politisk demonstration

där demonstranterna drabbar samman medpolisen. Om journalisten själv har bevittnathändelsen finns det goda skäl att tro på hanseller hennes redogörelse. Men om journalis-ten bara har hört berättas om händelsen ärhans/hennes trovärdighet betydligt lägre.Berättelsen har traderats, gått i flera led. Tra-derade uppgifter är således mindre tillförlit-liga än sådana som kommer direkt från ur-sprungskällan, primärkällan.

På Internet är det vanligt att uppgifter tra-deras. Den som lägger upp en nätplats hämtarofta sina uppgifter från en annan nätplats påInternet, och denna har kanske i sin tur häm-tat sina uppgifter från ytterligare en nätplats.På vägen kan det ha lagts till och dragits ifrån,siffror kan ha rundats av, språket förändrats.Innebörden i berättelsen kan på detta sätt hablivit en annan än den ursprungliga. Därförbör man följa regeln: gå om möjligt till primär-

källan. Om exempelvis en nätplats som berät-tar om den ekonomiska utvecklingen i Ghanaanger att uppgifterna är hämtade från CIAsWorld Fact Book, då bör man gå till dess nät-plats och kontrollera uppgifterna.

Principen om två oberoende källor

Om två ögonvittnen till den dramatiska de-monstrationen efteråt diskuterar händelsenmed varandra och de sedan var för sig berät-tar vad de sett för en journalist, då blir journa-listen inte stort klokare än om han/hon barahade intervjuat en av dem. De båda vittnenahar påverkat varandra, de är beroende av var-andra. Om de däremot inte har haft kontaktmed varandra och ändå ger samma version avhändelseförloppet, blir trovärdigheten i derasgemensamma version stor.

Om två journalister intervjuar samma ögon-vittne blir läsaren inte mycket klokare av attläsa bådas artiklar om demonstrationen. Jour-nalisterna har ju använt samma källa och ärdärför beroende av varandra. Om de däremot

23

24

intervjuar var sitt ögonvittne lönar det sig attjämföra deras båda versioner, eftersom de äroberoende av varandra.

Inom både journalistiken och historieveten-skapen är det en etablerad princip att man inteska tro på något – i varje fall inte något kontro-versiellt – om det inte bekräftas av minst tvåkällor som är oberoende av varandra.

På Internet är det vanligt att flera nätplat-ser bygger på samma primärkälla. Det är docklångtifrån alltid som denna anges. Då får manförsöka räkna ut om källorna är beroende avvarandra. Om de liknar varandra påfallandemycket finns det skäl att tro att antingen denena bygger på den andra eller att de har engemensam ursprungskälla. Det gäller exem-pelvis om exakt samma formuleringar åter-finns på två olika nätplatser, eller om siffer-uppgifter överensstämmer på decimalen när.

Vi kan därför formulera följande regel: föratt kontrollera om två nätplatser är beroendeav varandra ska du se efter hur stora likheterna

är mellan dem. Om det finns stora likheter,framför allt i detaljer, är de båda nätplatsernaförmodligen beroende av varandra, och där-för kan de inte heller stödja varandra.

En annan regel är att kontrollera med en obe-

roende källa. Om exempelvis en person kallarsig professor på sin nätplats, sök då på detaktuella universitetets nätplats och kontrolle-ra om personen i fråga finns nämnd där och iså fall med vilken titel. Eller kontrollera mednågon bibliotekskatalog vilka böcker han ellerhon har skrivit. Benämns någon i vaga termersom ”forskare”, finns det ännu större anled-ning att kontrollera vederbörandes meriter.

ÄkthetDet är viktigt att veta om en källa verkligen äräkta, dvs är vad den ger sig ut för att vara. För-falskningar av olika slag har alltid förekom-mit, och avslöjande av förfalskningar tillhörden klassiska källkritiska repertoaren. Sådana

förfalskningar har tidigare varit relativt lättaatt avslöja. Med litet noggrannhet och skick-lighet kan man upptäcka om en skriven texthar raderats, om ett fotografi har retuscheratseller om ett föregivet antikt föremål är nytill-verkat. Men i information som presenteras påelektronisk väg är det betydligt svårare attskilja mellan äkta och falskt. Där går det näm-ligen att göra tillägg och ändringar i både tex-ter och bilder som inte lämnar några synligaspår efter sig. På Internet är därför risken förförfalskning ett av de större problemen.

Förfalskningarna på Internet löper överhela skalan, från det grova till det subtila.

Den grövsta formen är när en nätplats på-står sig vara något helt annat än vad den är.Det finns exempel på hur någon felaktigt harutgett sig för att representera ett politiskt par-ti för att misskreditera detta parti. Det har ock-så hänt att det har dykt upp helt påhittadenyhetsbyråer eller andra institutioner.

På skalans andra ände har vi den mildaste,men också vanligaste, formen av förfalskning.Det är då någon vill göra sig litet finare än manär. Det som på nätplatsen kallas forsknings-institut och beskrivs som en seriös institutionkan i verkligheten vara en liten obskyr sekt.Den som framställer sig som en framståendeforskare saknar kanske anseende i akademis-ka kretsar. Och så vidare. Därför är det viktigtatt se efter noga med vilka ord någon presen-terar sig. Vem som helst kan kalla sig ”dok-tor”. Men vem som helst kan inte kalla sig ”fildr” eller ”med dr” eller ”PhD”. Vilken institu-tion som helst kan kalla sig ”institut”. Meningen torde våga kalla sig ”universitet” utanatt vara det. Den som däremot har en riktigtitel att ståta med gör förmodligen det ochundviker vaga och flertydiga beteckningar.Därför bör man vara misstänksam mot bris-tande precision i presentationen av personeroch institutioner.

Dessa mildare former för förfalskning be-

25

handlas närmare i avsnittet om Förintelseför-nekarna. Här kommer ett par exempel påmera uppenbara förfalskningar.

Plagiat av en hemsida

På hösten 1998 (17 november 1998) publice-rade Dagens Nyheter en artikel med rubriken”Förintelseprojekt plagierat” som konstate-rade:

Revisionister, som förnekar förintelsen av judar, harplagierat statsrådsberedningens projekt ”Levandehistoria” med material om judeförföljelserna underandra världskriget.

Projektets hemsida på Internet har plagierats meden nästan exakt likadan adress, men där innehålletifrågasätter Förintelsen.

Utformningen, layout och färger är praktiskt tagetidentiska.

Utförande och färger var desamma och tilloch med texten var delvis plagierad. Projektet”Levande historia” hade adressen <www.levandehistoria.org> medan Förintelseförne-karna hade <www. levandehistoria. com>.

Den som hade registrerat den revisionistis-ka nätplatsen kallade sig ”Karl Svensson” ochhade angivit ett telefonnummer i Malmö somgick till ett taxiföretag där. Reportern frågadeen av ägarna till taxirörelsen som förnekadeallt samband med Förintelseförnekarna. Nät-platsen var registrerad på en dator i USA.Sidan låg på ett ”webbhotell” – en dator därmånga olika företags nätplatser kan ligga. Ochdär gäller inte svensk tryckfrihetslagstiftning.Statsrådsberedningens jurister skulle därförbara kunna skriva till företaget som ägdewebbhotellet och be att den plagierade nät-platsen skulle tas bort. Vid en sökning dagenefter det att artikeln hade publicerats fannssidan inte kvar på den angivna adressen.

Detta är ingen förfalskning i egentlig me-ning. Men ett försök att luras är det onekligen.

En falsk hemsida – Pol Pot i Sverige

I juli 1997 inträffade en bisarr episod i deninternationella nyhetsförmedlingen. Den an-sedda nyhetsbyrån Reuters skickade ut etttelegram om att Kambodjas ökände exdik-tator Pol Pot hade anlänt till Arlanda för attsöka exil i Sverige. Via Reuters spreds nyhetenöver världen och förorsakade svenska UD enhel del besvär innan det hela avslöjades somen bluff. För Reuters, som måste dementerahistorien, blev episoden pinsam.

Ursprunget var ett meddelande på Internetfrån en institution som kallade sig <www.tass.net> och som liksom de flesta nätplatserhade ett professionellt utseende. Meddelandebörjade så här:

Pol Pot arrived Monday afternoon to Arlanda Airport outside Stockholm. He was picked up by offi-cials from the Komintern presiding in Stockholm,the capital of Sweden. Komintern has reportedlyconducted secret negotiations with Swedish officialsto ensure his refugee status …

På sidan fanns också en bild som skulle före-ställa Pol Pot på Arlanda.

Pol Pot-historien var av sådan karaktär attman genast borde ha blivit misstänksam. PolPot hade under många år varit borta frånoffentligheten, gömd i Kambodjas djunglertillsammans med sina gerillatrupper. Nu viss-te man så mycket som att han hade blivitavsatt och fängslad av sina egna, men knap-past mera. I sådana situationer brukar vildarykten florera. Sannolikheten att Pol Pot skul-le ha fått asyl i Sverige var inte heller särskiltstor. Den svenska regeringen har veterligtaldrig visat någon sympati för honom.

Dessutom hade de som fabricerade den fals-ka nyheten lagt ut ett spår som borde göra upp-märksamma och allmänbildade journalistermisstänksamma. Komintern var en internatio-nell kommunistisk organisation som upplöstesredan 1943. Tass var ju namnet på den officiella sovjetiska

nyhetsbyrån vars efterträdare heter ItarTass.Kanske var det associationer till den som fickReuters att tro på uppgiften. Men det hadevarit lätt att kontrollera vad ”tass.net” var förnågot. Tass.net hade nämligen sin adress påS:t Eriksgatan i Stockholm, ”c/o Komintern”.Det var en svensk PR och webbdesignbyråsom hade gjort en kupp för att visa hur dekunde utnyttja Internet.

Pol Pot-bluffen var ett skämt som knappastgjorde någon skada. Men exemplet visar hurdet går att lura massmedierna genom förfalsk-ningar på Internet. Möjligheterna till mindreoskyldiga förfalskningar är stora.

TendensDen som har intresse av en sak och som alltsåär part i målet, kan alltid misstänkas för attvara otillförlitlig, tendentiös. Mest flagrant ärnaturligtvis de rena lögnerna. Men även förden som inte direkt ljuger finns andra och

mera subtila sätt att förvränga sanningen.Man kan överdriva eller underdriva, man kanutesluta obehagliga fakta, man kan användaett känsloladdat eller vilseledande språk. Denkällkritiska regeln kan uttryckas så här: varje

källa som har intresse av att ljuga eller förvränga

sanningen måste också misstänkas för att göra det.Det finns förvisso mer eller mindre trovärdigakällor, men även hos den mest tillförlitliga kandet förekomma felaktigheter, beroende på attkällan är tendentiös.

Tendentiösa källor finns på Internet lika-väl som på andra håll, och de ska bemötasmed samma misstänksamhet som överalltannars. Det gäller exempelvis källor somhärstammar från ett lands regering. De upp-gifter som finns i CIAs World Fact Book ansesvisserligen i allmänhet vara tillförlitliga, menboken är en officiell USAkälla och kan därförmisstänkas för att vara tendentiös. Detsam-ma gäller politiska partier, intresseorganisa-

26

Pol Pot i Stockholm

27

tioner, företag, kommersiella organisationeretc.

Nätplatser som representerar kommer-siella intressen kan förväntas gynna dessaintressen. Men det behöver inte innebära attde alltid är otillförlitliga. En nätplats somvänder sig till potentiella investerare i olikaländer är troligen tillförlitlig om nätplatsenägs av internationella kommersiella intres-sen. Investerarna har ju intresse av att föra utkorrekt information. Om det däremot ärintressen i ett land som vill dra till sig inve-steringar som står bakom sidan finns det skälatt vara misstänksam. Då finns risk att verk-ligheten har friserats så att näringslivets vill-kor framstår som mera gynnsamma än de isjälva verket är.

Tendenskriteriet är relevant inte bara närdet gäller fakta utan också när det gäller för-klaringar. Det kan ligga i exempelvis ett poli-tiskt partis intresse att förklara konflikterna iett land i höger- och vänstertermer medan ettannat parti har intresse av att beskriva sammakonflikter som orsakade av etniska skillnader.I vidare mening kan man också säga att det ärett slags tendens när verkligheten beskrivsutifrån skilda världsbilder. Den frågan ska vibelysa senare i detta kapitel.

Lögnaktighet – Cancer och allergifonden

Den grövsta formen av tendens är när nå-gon använder rena lögner för att främja sinasyften. Följande fall är ett exempel på detta.

I oktober 1998 hamnade en organisationmed namnet Cancer och allergifonden i blås-väder. Dagens Nyheter kunde visa att en opro-portionerlig del av de medel som fonden sam-lat in hade gått till dess administration. Detvisade sig också att fonden hade marknads-fört sig själv på ett vilseledande sätt. Så härskrev DN om detta:

På Cancer- och allegifondens nätplats på Inter-net förekommer ett antal firmors och organi-sationers varumärken och logotyper.

Där finns Telia, QA Information Security, Apoteket, Stockholms stad, Philips, Kommu-nalarbetarförbundet, TryggHansa och Nord-banken.

Detta ger intryck att de sponsrar fondensarbete.

Marie Kotschack på Philips blir upprörd närhon får höra detta.

– Det var visst någon därifrån som ringde och tiggde pengar för ett tag sedan, men vi sa nej och vihar aldrig stöttat med några pengar.

När Lilian Pasquini på Stockholms stad får höra attstadens vapen förekommer där blir hon förvånadoch ringer genast till fonden...

Att ha huvudstadens vapen på sin sida ger för-troende, men Lilian Pasquini garanterar att manabsolut inte gett några pengar till organisationen.(DN 22/1098)

I artikeln berättas sedan hur ytterligare tvåföretag figurerat på nätplatsen utan att varavidtalade.

Lögnaktighet– ett falskt tävlingsresultat

Ett mindre grovt exempel på lögn är den upp-gift om vem som vunnit en kommande höst-omgång av TV-programmet Robinson sompublicerades på en nätplats redan i augusti1998. Nätplatsen var registrerad på ett företagi Göteborg. Uppgiften om segraren visade sigsenare vara felaktig. Om avsikten hade varitatt få svenska medier i allmänhet att vidare-befordra detta påstående så misslyckades detemellertid. I stort sett undantagslöst valdesamtliga redaktioner att kontrollera uppgif-ten mot andra källor, i första hand de progra-mansvariga. Då några bekräftelser inte gickatt få behandlades påståendet enbart som enkuriositet som inte tilldelades något större

utrymme. Inte heller lyckades uppgiften skär-ra de programansvariga på SVT, vilka enbartsade sig inte ha några kommentarer. Program-met sändes som planerat under hösten ochpubliken verkade knappast påverkats av denfelaktiga informationen. I det här fallet var detuppenbarligen lätt för journalister att identifi-era källan som suspekt och inte okritiskt föradess uppgifter vidare.

Tendentiöst urval – officiella källor

Direkta lögner torde ändå vara relativt sällsyn-ta såväl i tryckta källor som på Internet. Vanli-gare är att tendensen tar sig uttryck i sättet attuttrycka sig och – inte minst – i att faktaurvaletär ensidigt. Vi ska se ett exempel på detta – Vitahusets nätplats.

Nätplatser som härstammar från officiellainstitutioner, exempelvis regeringar (med be-teckningen ”.gov”) uppfattas intuitivt som tro-värdiga. Men detta är en sanning med mycketstor modifikation. Officiella källor är tendentiö-sa källor. Tendensen kan vara mer eller mindre

tydlig, men för det mesta finns den där. En studie av Vita husets nätplats ger syn för

sägen. Den var nämligen så propagandistiskatt det nästan blev komiskt. President Clintonpresenterades under rubriken ”It All Began ina Place Called Hope” och bilden av Clintonsbakgrund var minst sagt glättad. Det sadesöverhuvudtaget ingenting negativt om presi-denten. Porträttet avslutades med orden:

Throughout his life, President Clinton hasworked to make a dfference in the lives ofothers. To him Hope means more than a smalltown in Arkansas; it means working to ensurethat each American has the opportunity to full-fill his or her dream.

Hela nätplatsen gick på i denna stil. För denjournalist som ville porträttera presidenten imera objektiva ordalag var nätplatsen oduglig.En sida hade rubriken:

Clinton Gore Administration Accomplishments:American Families Are Better Off Today ThanThey Were Six Years Ago.

28

Vita husets hemsida

Rubriken visade alltså att även detta handla-de om propaganda. Sedan följde en lista påvad Clinton hade uträttat, och det var enbartpositiva saker. Ingenting nämndes om förslagsom hade förkastats. Inte heller framgick detom det som har uträttats var identiskt med detsom föreslogs eller om det bara var resterna avett ambitiösare förslag. Detta gjorde att exem-pelvis bilden av socialpolitiken blev snedvri-den, eftersom Clinton hade misslyckats medatt genomföra sitt stora projekt med en allmänsjukförsäkring. Inte heller denna sida gickalltså att använda för att sakligt beskriva Clin-tons politik.

Däremot kunde nätplatsen ge en viss kun-skap om hur Clinton ville framställa sin poli-tik. Det nämndes exempelvis att reglerna förinnehav av skjutvapen hade skärpts, och detta beskrevs som något positivt, ”keepingassault weapons off our streets”. För Clinton-administrationen var alltså vapenkontroll nå-got bra, en kontroversiell ståndpunkt i USA.Detta var något som avslöjades, inte någotsom berättades.

Den som var insatt i amerikansk politikkunde alltså få ut en del av att studera dennanätplats, men den som hade grunda kunska-per i ämnet kunde lätt bli vilseledd.

Den amerikanska kongressens nätplats vardock av en helt annan karaktär än Vita husets.Där fanns kongressprotokollen in extenso(åtminstone förefaller det så). Denna nätplatsvar alltså i högsta grad användbar för infor-mation. Förklaringen är inte svår att finna. I kongressen är båda de stora politiska parti-erna representerade. Därför finns det inteutrymme för propagandistiska förenklingar.

Att använda tendentiösa källor – talibanerna i Afghanistan

Det är inte bara stora och etablerade institu-tioner som lägger ut information på Internet.Också i den sk. tredje världen har man lärt sig

betydelsen av Internet. Mest känd torde denrevolutionära zapatiströrelsen i Mexiko vara.Men även den muslimskt fundamentalistiskatalibanregimen i Afghanistan har – eller harhaft – en egen nätplats. Den präglades avuppenbar propaganda och var full av hårdabeskyllningar. Under rubriken ”Commentary& Analysis” fanns exempelvis en beskrivningav en massaker som talibanernas motstånda-re skulle ha gjort sig skyldiga till. Den börjar:

Reports coming from northern Afghanistan sinceNovember 20th. 1997 speaks of more than THREEAND HALF THOUSANDS prisoners of war andlocal Pashtun residents comprising of women,children and men being killed and dumped in shallow mass graves, and deep wells. The Pol Pot ofthe killing of these prisoners and innocent residentsis said to be general Abdul Malek, the leader of a faction of Uzbek militia. Malek, his murderderedeldest brother Rasul Pahlawan and his youngerbrother Gulo were all previously in the service of Soviet occupation forces, later serving KabulCommunist Governements and lastly working for another Uzbek Communist militialgeneralDostem.

Så fortsätter berättelsen i samma stil överdrygt en tättryckt sida.

Som källa till massakern i fråga är skrivel-sen näst intill värdelös. I krig ljugs det alltid,inte minst om övergrepp från motståndarenssida. Hemsidan är med andra ord extremt ten-dentiös. Trovärdigheten ökade inte av denbristfälliga grammatiken och av invektiv som”Pol Pot”. Men skrivelsen gav kunskap av ett annat slag. Den visade hur talibanernatänkte.

Att motståndarna kallades kommunisterär föga förvånande. Intressantare är att de tvågånger kallades för uzbeker. Och offren kalla-des ”Pashtun residents”. Redan i första styck-et förekom alltså nationalitetsbeteckningar tregånger. I resten av texten nämndes ordet”Uzbek” ytterligare två gånger som beteck-ning på motståndarna. En annan nationa-

29

litetsbeteckning, ”Hazara”, nämndes femgånger, också här om motståndare. Nationali-tetsbeteckningen ”Pashtun” nämndes ytterli-gare tre gånger och handlade då om offren förmassakern.

Det finns flera olika förklaringar till kon-flikterna i Afghanistan. En förklaring som oftahar framförts i västerländska massmedier är att motsättningarna är av religiös natur. Talibanerna har beskrivits som religiösa fana-tiker. En annan förklaring är att konflikten,helt eller delvis, är en kamp mellan olika folk-grupper.

Uttryckssättet på nätplatsen är ett starktargument för att den senare förklaringen ärriktig – kriget i Afghanistan är inte bara en reli-giös utan också en etnisk konflikt. Talibanernabeskrev sig som lierade med den pashtunskafolkgruppen och betraktade uzbeker ochhazarer som sina fiender. De resonerade alltsåinte bara i religiösa termer utan också i etniska.Det handlar här inte om vad de påstod utanom hur de uppfattande situationen. Derasåsikt var att den pashtunska folkgruppen hota-des av uzbekerna och hazarerna.

Att talibanerna var uppriktiga kan vi kon-statera med hjälp av tendenskriteriet. De hadenämligen ingen anledning att utåt betona denetniska aspekten på konflikten. Den bild dehade intresse av att visa upp för yttervärldenvar den motsatta – att de representerade heladet afghanska folket gentemot rebeller somsaknade folkligt stöd.

Alltså: talibanernas hemsida var i hög gradtendentiös. Det den påstod om fakta, om kon-kreta krigshändelser, var därför otillförlitligt.Däremot avslöjade den genom sitt uttrycks-sätt hur talibanerna uppfattade konfliktenskaraktär – de betraktade den som en strid mel-lan olika etniska grupper. I det senare falletfinns det all anledning att tro dem. Med hjälpav talibanernas hemsida kunde man alltså fåen god förklaring till varför man stred i Afgha-

nistan. Även synnerligen tendentiösa källorkan således ge intressant information om manbara ställer de rätta frågorna.

Världsbild och kunskapssyn som tendensSom framgått ovan kan en källa ha tendensdärför att den har ett eget intresse i den sak som

gäller. Som part i målet vill den gynna sig självgenom att framhålla vissa aspekter ochundanhålla andra. I det avseendet kan natur-ligtvis källor vara olika mycket parter i ettmål, och därmed bli mer eller mindre tenden-tiösa.

Men noga taget har alla källor tendens.Alltså även de som inte synes vara parter imålet. Det finns med andra ord inga otenden-tiösa källor. Det är ett både drastiskt och sam-tidigt grundläggande påstående för den käll-kritik vi utvecklar här. Och det äger en sär-skild giltighet i och med Internet, då varjekunskapssökare på ett helt nytt sätt finner sigmöta hela världen.

Alla källor är produkter av den kultur defunnits och finns i. Kulturen konstitueras aven rad faktorer: religiösa föreställningar, tra-ditioner, värderingar, historia, språk, seder,profana trossatser och ideal. Allt detta skullevi kunna sammanfatta som världsbild. Vi haratt göra med såväl stora kultursfärer som småkultursfärer med skilda världsbilder. Detfinns en västerländsk världsbild, men detfinns också andra världsbilder i andra delarav världen. Det finns en världsbild i den rika”första” världen och en annan i den fattiga”tredje” världen. Det är rimligt att säga att detfanns en kapitalistisk världsbild och en kom-munistisk världsbild. Det finns en kristenvärldsbild, liksom det finns muslimska ochhinduiska världsbilder.

Men världsbilderna skiljer sig även mellanEuropa och Amerika, mellan anglosaxiskt ochkontinentalt, mellan Nordeuropa och Syd-

30

europa. Liksom de faktiskt gör mellan sydsta-terna och nordstaterna i USA, mellan Englandoch Skottland, mellan Stockholm och Malmö,ja även mellan Stockholms södra förorter ochdess norra.

Världsbilderna påverkar oss alla. Det vi iett första steg kan uppfatta, i ett andra stegkan förstå och i ett tredje steg kan förmedla,färgas av den egna språkgemenskapen, denegna traditionsgemenskapen, den egna tros-gemenskapen och det egna historiearvet. Närmänniskor från olika kulturer möts blir detdärför alltid kollisioner i uppfattningar ombåde små och stora saker, även när man bevitt-nar samma händelse eller talar om sammaföreteelse.

För att värdera en källas uppgifter är detdärför viktigt att i någon mån försöka bestäm-ma dess världsbild. Att den har tendens ienlighet med en viss världsbild gör den intevärdelös som källa, men det är ändå viktigt attvara medveten om den tendensen för att inteförhålla sig helt okritisk till de uppgifter somges. Och ibland kan ett viktigt inslag i en fram-ställning av något skeende just vara att ställaolika världsbilder med deras respektive upp-sättning olika fakta mot varandra.

Ett tydligt exempel på hur olika kulturersätter sin prägel på beskrivningen av någotska vi ge i nästa kapitel. Två på goda grundervälrenommerade uppslagsverk Encyclopædia

Britannica och Nationalencyklopedin ger radi-kalt olika bilder av politikern Olof Palme.Ingen bild kan direkt avfärdas som oriktigmen det märks att det ena uppslagsverket äranglosaxiskt och det andra är svenskt, och detgör stor skillnad vilken framställning manhåller sig till.

TrovärdighetEtt problem med Internet är den väldigamångfalden av nätplatser. Det är ofta nöd-vändigt att rensa bort de flesta av de träffar

man får och nöja sig med att använda några fånätplatser som man har förtroende för. Menhur väljer man mellan nätplatserna? Vill mangöra det enkelt för sig håller man sig enbart tillde nätplatser som representerar erkända auk-toriteter. Vi anser emellertid att det innebär attman missar mycket av poängen med Internet,nämligen möjligheten att inhämta informa-tion från nya och alternativa källor. Mångfal-den är ju faktiskt det som kan vidga våra vyer,och där erbjuder Internet en radikalt ny infor-mationssituation.

Hur kan man då göra en värdering av käl-lor om vilka man vet mycket litet? Vi menaratt här kan begreppet trovärdighet bli ett kom-pletterande källkritiskt kriterium. Trovärdig-het är onekligen ett svårt begrepp, men det gårinte att undvika.

I den internationella diskussionen om Inter-net förekommer också begreppet trovärdighet.Exempelvis förordar Robert Harris vid South-ern California College att man överväger vilkakällor som sannolikt är opartiska, objektiva,saknar dolda motiv, uppvisar kvalitetskon-troll. Vidare ger han rådet att välja källor somerbjuder så mycket information som möjligtnär det gäller författarens namn, titel, ställning,organisationstillhörighet, sidans tillkomstda-tum, samt hur man kontaktar författaren. Manbör, menar Harris, söka efter ledtrådar somantyder att källan är kunnig, pålitlig och san-ningsenlig. Författarens utbildning, yrkeser-farenhet, titel och anställning kan ge en upp-fattning om detta. Källans förhållande till kän-da och respekterade organisationer, författa-rens ställning bland andra verksamma inomett visst fält kan ge ytterligare underlag för en bedömning. Bevis på att påståendena hargenomgått kvalitetskontroll, att flera har tagitdel och godkänt innehållet i en källa stärkertrovärdigheten. Viktigt är också vad som kanframgå genom metainformation, det vill sägainformation om informationen. Sammanfatt-

31

ningar och innehållsöversikter gör det möjligtatt snabbt jämföra olika källor; värderandeoch kommenterande uttalanden om olika käl-lor kan också ge en vägledning i den trovär-dighetsbedömning man gör.

Nätplatsens adress som en indikationpå trovärdighet

Ofta kan man vid trovärdighetsbedömningenha hjälp av att studera nätplatsens adress. I adressen finns en beteckning som kallastoppdomän. Det kan i amerikanska adresservara ”.gov”, ”.mil”, ”.edu” ”.org”, ”.com”eller ”.net”.

Toppdomänen ”.gov” innebär att nätplat-sen i fråga är statlig. CIA:s World Fact Book

har exempelvis adressen<www.cia.gov/cia/publications/ factbook>, och Vita huset haradressen <www.whitehouse.gov>. ”.mil” inne-bär att krigsmakten står bakom nätplatsen.Sådana nätplatser är definitionsmässigt ten-dentiösa – staten och krigsmakten har alltidintresse av att producera information somstämmer med deras intressen. Det behöver inteinnebära att de är osakliga, men det är en var-ning att informationen kan vara tillrättalagd.

”.edu” innebär att nätplatsen är knuten tillett universitet. Yaleuniversitetet har adressen<www.yale.edu> och Harvarduniversitetet<www.harvard.edu>. Beteckningen ”.edu”innebär dock ingen kvalitetsgaranti. Från uni-versitetet kan man länkas till anställdas ochstudenters personliga nätplatser där de fram-för sina högst personliga åsikter.

Beteckningen ”.org” indikerar att nätplat-sen tillhör en ideell organisation. Detta inne-bär en viss garanti för att organisationen ärseriös, men det säger inte särskilt mycket,eftersom högst olika organisationer samlasunder beteckningen ”.org”. Förenta Nationer-na har adressen <www.un.org>, den konser-vativa amerikanska tankesmedjan The Herita-

ge Foundation har adressen <www.heritage.

org> och den likaledes amerikanska The Insti-

tute of Historical Review, som har specialiseratsig på att förneka Förintelsen, har adressen<www.ihr.org>.

”.com” kan i stort sett innehålla vad somhelst, från Encyclopædia Britannica till enskildapersoners egna nätplatser. ”.net” står för sök-maskiner av olika slag.

USA är dominerande på Internet, och där-för bryr man sig inte om att ange nationalitetpå amerikanska Internetadresser. Men i andraländer gör man det. ”.se” står för Sverige, ”.fi”för Finland, ”.no” för Norge, ”.dk” för Dan-mark, ”.uk” för Storbritannien och ”.de” förTyskland.

Ibland, men inte alltid, kan man kontrolle-ra vem som står bakom en viss domän. Pånätadressen <www.press.nu> kan man sökaefter uppgifter om vem som står bakom enviss nätplats. Men vad man får veta genomnätadresserna har ändå ett begränsat värde.Därför behövs mer sofistikerade metoder.

Framställningssättet som en indikationpå trovärdighet

När vi kallar en nätplats trovärdig, gör vi detutifrån en bedömning av rimligheten i deresonemang som förs, noggrannheten ochsanningsenligheten i förmedlingen av fakta,samt medvetenheten om erkända auktoriteteroch vedertagna uppfattningar i ämnet. Detsistnämnda – medvetenheten – är inte det-samma som att förklara sig lojal varken medauktoriteterna eller de vedertagna uppfatt-ningarna. Omvänt betyder det här således, attom en nätplats ägnar sig åt kategoriska förut-sägelser om framtiden är den inte trovärdig.Om den återger uppgifter som sanna somandra sakkunniga har kunnat belägga somfelaktiga är den heller inte trovärdig. Och låt-sas den inte om existensen av erkända aukto-riteter och vedertagna uppfattningar kan denåterigen inte bedömas som trovärdig.

32

Säg att en nätplats handlar om UFO:s ochargumenterar för att utomjordingar regelbun-det besöker jorden. Nätplatsen är äkta, obero-ende, nyligen uppdaterad, och de som stårbakom den har inget uppenbart intresse av attfolk tror på utomjordingar. Enligt de källkri-tiska kriterierna borde det alltså finnas godaskäl att tro på det som sägs på denna nätplats.Ändå anser vi inte att nätplatsen är trovärdig.I stället betraktar vi dem som står bakom densom okunniga stollar.

Trovärdighet i denna mening är ett svår-hanterligt och farligt begrepp. Det finns riskatt man avfärdar nydanande tankar som gåremot den etablerade kunskapen därför attman slentrianmässigt uppfattar dem somicke trovärdiga. Galilei ansågs en gång likalitet trovärdigt som de UFO-troende i dag.Ändå anser vi inte att trovärdighet är någotrent subjektivt begrepp. Visserligen finns detinga enkla regler för hur man kan avslöjabrister i trovärdighet, men det går att kommaen bit på vägen genom att studera hur en käl-la argumenterar och uttrycker sig. På det sät-tet kan man i varje fall avslöja uppenbartotillförlitliga källor. Vi ska senare ge exempelhur man kan resonera vid trovärdighetsbe-dömning.

Det finns även andra brister i trovärdighetsom är svårare att kategorisera. En gråzon vet-ter mot det som vi ska behandla under nästamellanrubrik.

Källans förutsättningar och egenskaperVad kan man begära av en källa och vad kanman inte begära av den? De flesta felaktighe-ter handlar inte om bedrägeri utan om att tamiste, glömska, schabbel och fel, missuppfatt-ningar, bristande kunskaper, tro snarare änvetande, felbedömningar.

I de flesta fall av nyhetsrapportering tordejournalistiken dessutom använda sig av endast

en källa för enskilda uppgifter. Det förhållan-det ökar betydelsen av en mera realistisk be-dömning av källans pålitlighet.

Frågor kring en källas äkthet är alltså avgö-rande för hur vi ska bedöma dess uppgifter.Historien uppvisar, som vi kunnat konstateramånga exempel på förfalskningar, som harinneburit att vi har blivit nödgade att förkastauppfattningar som grundat sig på dessa upp-gifter. Men förfalskningarna har även, avslö-jade som sådana, kunnat ge oss kunskaper omde aktiva krafterna bakom förfalskningarnaoch hur de utövat sin verksamhet. För att rik-tigt kunna bedöma en källas uppgifter, finnsdet även en annan form av problematik sominte har med äktheten att göra. Den proble-matiken gäller varje brist på fullkomlighet.

Att inga källor är fullkomliga, är naturligt-vis inte något nytt konstaterande. Den tradi-tionella källkritiken har emellertid sällanuppehållit sig vid detta förhållande. Internetsomätliga utbud på uppgifter kräver emeller-tid att vi även tar hänsyn till den problemati-ken och närmare försöker förstå den.

Grundorsaken till den bristande fullkom-ligheten är att det bakom varje källa finnsmänniskor. Antingen är källan helt enkelt justen eller flera människor, eller så är de produk-ter vi utnyttjar som källor utvecklade ochunderhållna av människor. Och den banalasanningen om människor är just att vi ärmänskliga. Vilket i det här avseendet innebäratt vi gör fel. Och för övrigt vill ju heller knap-past någon av oss att det ska vara på någotannat sätt. Mänskligheten vill knappast bli enofelbar maskin.

Källor gör alltså misstag, utan någon somhelst avsikt att förleda eller förvränga. Källorklarar inte av vissa saker, källor måste in-skränka sig i vissa avseenden, källor hinnerinte med, källor är ofullkomligt samordnade,källors teknik fungerar inte som det är tänkt,källor tilltror sig eller ger intryck av en kapa-

33

citet som de inte har.För den som ska utnyttja en källa, och i vårt

fall handlar det i första hand om journalister,är det därför viktigt att skaffa sig vissa kun-skaper om källans förutsättningar och egenska-

per. Ibland kan det även vara på sin plats attställa krav på källor att de redovisar efter vil-ka kriterier och enligt vilka principer de bedri-ver sin verksamhet.

Det är knappast möjligt att göra en uttöm-mande frågelista att ställa till en källa för attbedöma dessa uppgifter. Varje källa har enunik karaktär, det gäller att använda det egnaförnuftet och ett mått av fantasi för att närma-re kunna få en uppfattning om den.

Ett vanligt journalistiskt uppdrag är attrapportera från olyckor. Antalet skadade ochdöda är bland de första saker en journalist villha klart för sig. Som källa i det fallet använderhan/hon sig ofta av en talesman för polisen.Men är denne talesman alltid en god källa tillantalet offer? Kanske har talesmannen intealls riktigt den kontakt med räddningsper-sonalen som krävs för pålitliga uppgifter.Kanske är situationen på olycksplatsen sådanatt det även för de mest rutinerade och pro-fessionella är omöjligt att avgöra antalet offerså att varje siffra blir gissningar. En journalistbör kunna göra en bedömning och måstekanske också ställa några frågor för att utrönadessa omständigheter.

En annan typ av källor är experter av olikaslag. Utan att i egentlig mening ifrågasätta ensådan persons auktoritet så är all expertis rela-tiv och expertstatusen är snarare en ambitionän ett faktum. Läkare gör sig skyldiga till fel-diagnoser utan vare sig illvilja eller oaktsam-het. Helt enkelt bara därför att människanshälsa är ett svårt område. Piloter och sjökap-tener gör missbedömningar som kan orsakatillbud, rent av olyckor, utan att deras kompe-tens behöver ifrågasättas. Inte ens i efterhandkanske de kan reda ut vad som hände, kanske

inte heller en haverikommission kan ge detdefinitiva svaret.

Databaser är ett behändigt sätt att lagra ochhitta stora mängder uppgifter. Men databa-serna är beroende av tekniken och tekniken ärinte alltid felfri. Framför allt är databasernaberoende av sina system och program samt av den personal som bygger upp och under-håller dem. Vissa saker låter sig göras i vissasystem, andra inte. Konsekvensen kan bli atten sökning i basen ger ett missvisande svar.Den expertis som levererar förstahandsupp-gifterna till databasen kan ha gjort en felbe-dömning. En felaktig sjukdomsdiagnos ham-nar i ett register och i en databas. Inmatning-en av uppgifter i databasen, kan, om det rörsig om en nationell databas, ske på olika håll iett land och samordningen och samsynenmellan de olika registreringsenheterna är i all-mänhet inte fullständig. Uppgifter som ärkorrumperade, det vill säga, direkt felaktigaförekommer i alla register. Och under perio-der underhålls inte registren ordentligt.

För att utnyttja en källa bör man skaffa sigen uppfattning om dess begränsningar, vilkasvagheter och osäkerhetsmarginaler den har.

Definitioner

Ett specialfall av källors förutsättningar kandefinitioner utgöra. Den insamling och för-medling som källor kan ägna sig åt förutsättermånga gånger att en företeelse är definieradpå ett eller annat sätt. Det är inte givet vad ett begrepp i detalj betyder – Vem ska räknassom svensk?, Vem ska räknas som egen före-tagare? – och beroende på definitionen avbegreppet blir också källans uppgifter olika.Om nu flera källor utger sig för att ha uppgif-ter om en företeelse men använder sig av oli-ka definitioner gör skillnaderna att de inte kanjämföras och heller inte ska sammanblandas.Men den ena källan är för den skull inte mersanningsenlig än den andra.

34

Till exempel sökte några studenter efter upp-gifter om arbetslösheten i Sverige på nätet.Två källor användes: The CIA World Fact-

book <www.geography.miningco.com> samtsvenska Arbetsmarknadsverket/ Arbetsmark-nadsstyrelsen <www.amv.se/ams>. CIA- käl-lan är som redan sagts en ansedd källa pånätet och här uppgavs den svenska arbetslös-heten till 365.000. Hos AMS sades arbetslös-heten vara 289.152 personer. Dessutom

använde sig studenterna av en källa utanförnätet, nämligen moderaternas partikansli somuppgav att arbetslösheten var 1,5 miljoner. Stu-denternas kommentar till olikheten i siffror vari första hand att arbetsmarknaden är en dyna-misk företeelse där siffrornas giltighet är myck-et beroende av aktualiteten. I andra hand påpe-kades att det handlade om hur man definierararbetslöshet. Beroende på definitionen kanman alltså få olika siffror.

35

36

Hur ska man veta att man hamnar rätt pånätet? Det finns naturligtvis en hel del hjälp attfå. På själva Internet finns olika sökverktyg.Det finns också en journalistisk praxis som ärmer eller mindre outtalad bland journalister,men som formuleras i diskussionsgrupper ochhandböcker. Men hur långt räcker detta? Detska vi diskutera i det här kapitlet.

Kataloger och annat lättillgängligtmaterialInom en del områden förefaller ett elektro-niskt motorvägsnät vara väl utbyggt och lättatt använda. När det gäller att söka litteraturfinns exempelvis Libris som är en fullständigkatalog över alla svenska vetenskapliga bibli-otek. Och den amerikanska Library of Con-gress har en utmärkt katalog över amerikansklitteratur. Att använda sådana kataloger ärpraktiskt och relativt oproblematiskt.

Offentligt material är också lättillgängligt,åtminstone i Sverige. Det är inte svårt skaffafram riksdagsprotokoll, offentliga utredning-ar, pressmeddelanden, information om statli-ga verk, kommuner o s v. Att ta fram sådantmaterial över Internet sparar tid och gör detmöjligt även för dem som inte är bosatta iStockholm att få tillgång till material somannars hade varit svåråtkomligt. Men manmåste förstås tänka på att ett pressmeddelan-de eller en utredning inte blir pålitligare påInternet än i pappersform.

För journalistiken är inte lättillgänglighe-ten alltid en odelad välsignelse. Det finns enrisk för att journalisten blir alltför beroende avden elektroniska informationen. Han ellerhon hinner eller bryr sig inte om att personli-

gen ta kontakt med ansvariga personer utannöjer sig med den information som finns påInternet. Resultatet blir att journalistiken ris-kerar att bli opersonlig och fjärma sig från denkonkreta verkligheten.

Hjälpmedel vid sökningar

Mera problematiskt är det som vi kan kallaguider i den elektroniska djungeln – hjälp atthitta den information man söker. Sådan hjälpbehövs verkligen. Det mesta som läggs ut påInternet är nämligen skräp, okunnigt svam-mel, trams och vidskepelse. Att skilja den vär-defulla informationen från den värdelösa ärett av de stora problemen på Internet.

Guidningen kan innebära allt från några fålänkar till stora databaser. Det finns mångasådana hjälpmedel, och det kommer förmod-ligen att bli många fler inom en snar framtid.Särskilt journalister, som ofta har ont om tid,har stor nytta av sådan hjälp. Men hur stor ärnyttan egentligen? Vi ska se några exempel påsökverktygens användbarhet.

Utgångspunkten är vetenskaplig informa-tion, eftersom denna är problematisk, inteminst för journalister. När det gäller kompli-cerade vetenskapliga och tekniska frågor ris-kerar nämligen journalisten att bli beroendeantingen av officiella källor eller av en snävgrupp av experter, ”proffstyckare”, som gärnauttalar sig i massmedierna. Det är inte alltidsom proffstyckaren är den verklige experten iden aktuella frågan. Väl så vanligt är att densom har djupa kunskaper inom ett specialom-råde inte alls är intresserad av att framträda imassmedierna. Den som vill höra en sådanexperts åsikter måste själv söka upp honom

MOTORVÄGAR OCH

JOURNALISTISK PRAXIS

37

eller henne, och det är inte alltid lätt. Relatio-nerna mellan journalister och forskare är lång-tifrån så livliga som hade varit önskvärt. Menhär borde Internet kunna vara till hjälp. Vi skase ett exempel.

På regeringens nätplats fanns den 16 decem-ber 1998 ett pressmeddelande om ett betän-kande från Vindkraftsutredningen. Det var enlägesrapport, men utredningen som helhet(SOU 1988:152) fanns också att tillgå på nät-platsen, om än i ett ganska svårläst skick.

Av pressmeddelandet framgick att deninstallerade effekten i svenska vindkraftverkhade ökat nästan tjugo gånger under densenaste sjuårsperioden och att det fanns pla-ner på att uppföra cirka 600 stora vindkraft-verk i olika delar av landet. Vindkraften varalltså både intressant och aktuell. Därför före-föll det värt att pröva hur Internet skulle kun-na användas av den som skulle skriva en arti-kel om vindkraften, dess möjligheter och pro-blem. Hur skulle man kunna nå fram tillexperter på vindkraft? Hur skulle man undgåberoende av såväl den offentliga utredningensom av proffstyckarna på miljöområdet?

En sökning på ordet ”vindkraft” i SVESÖK– ett sökverktyg som bara hänvisar till svens-ka nätplatser – gav 968 träffar. Det föreföllenklare att göra en systematisk sökning viaolika institutioner än att gå igenom hela dettamaterial.

Vindkraft är ett område som det forskasom. Men vindkraften är också en miljöfråga.Det borde alltså vara möjligt att hitta informa-tion om vindkraften både på sådana nätplat-ser som handlade om forskning och sådanasom handlade om miljö. Vi började med attleta efter forskningskällor.

Vindkraft – forskningsspåret

SAFARI, ”Spridning av forskningsinforma-tion till allmänheten över Internet” är ett pro-jekt där Högskoleverket samordnar svensk

forskningsinformation. På SAFARI:s nätplatsbeskrevs projektet som ”ett decentraliseratsystem för forskningsinformation på natio-nell nivå. Dess större beståndsdelar är varjeenskild myndighet som medverkar. Syste-mets minsta beståndsdelar utgörs av de olika‘dokument’ som beskriver forskare och pågå-ende forskning och ligger på de olika myn-digheternas servrar.” SAFARI påstods blandannat vara ”ett effektivt hjälpmedel för jour-nalister som snabbt vill hitta ämneskunnigaoch möjliggör en bredare belysning av svenskforskning för allmänheten.” Via SAFARI skul-le man med ett eller flera sökord kunna få svarfrån ”alla forskande myndigheter”.

Lyckligtvis fortsatte vi läsningen innan vigick vidare. Litet längre ner i texten fanns rådtill forskare där de uppmanades att söka påsig själva eller på sin forskning: ”Kan det varaså att informationen om dig och din forskninginte finns på Internet? Är den informationsom finns uppdaterad och formulerad påsådant sätt att även de som inte är forskarekan förstå?” I så fall uppmanades man att takontakt med den avdelning eller person somhade kontakt med SAFARI och ”diskuteramed dem hur du ska göra för att synas i SAFA-RI.” De ansvariga för SAFARI-projektet med-gav alltså själva att informationen var ofull-ständig.

Vi följde uppmaningen och sökte på osssjälva och några av våra kolleger på Stock-holms universitet. Det blev inga träffar. Ensökning på nyckelordet ”journalistik” gav 18träffar. Dessa täckte emellertid långt ifrån inall forskning om journalistik som görs i Sveri-ge. Det visade sig alltså att det inte fannsnågon garanti att all svensk forskning fannsrepresenterad i SAFARI. Systemet var uppen-barligen långt ifrån fullständigt. Något annatvar inte heller att vänta. Projektet var heltenkelt för stort. Det är inte realistiskt att tro attalla svenska forskningsinstitutioner ska kun-

38

na ge fullständiga rapporter om samtligaforskningsprojekt.

Trots allt gjorde vi ett försök och sökte på”vindkraft” i SAFARI. Det blev två träffar.Båda kom från Umeå universitet, och denforskning det gällde handlade egentligen om skogsråvara och kärnkraft. Vindkraftennämndes bara i förbigående. Men kanskehade vi använt fel ord? Vi försökte med ”vind-energi” i stället och fick två träffar, en frånChalmers tekniska högskola och en från insti-tutionen för geovetenskaper vid Uppsala uni-versitet. Forskningsprojektet vid Chalmersarbetade med bland annat vindenergi. Insti-tutionen för geovetenskaper nämnde dockbara att vindenergi studeras vid institutionenför meteorologi.

Nu hade vi två tänkbara kontakter, forsk-ningsprojektet vid Chalmers och institutio-nen för geovetenskaper vid Uppsala universi-tet. Men eftersom SAFARI inte gav fullständiginformation ville vi gå direkt till de forsk-ningsinstitutioner som kunde tänkas arbetamed vindkraft.

Men ingen sökning, vare sig på Stockholms,Göteborgs, Uppsala, Lunds, eller Umeås uni-versitet gav några träffar på ”vindkraft” eller”vindenergi”. Inte heller gick det att få framnågot på KTH eller Chalmers. NUTEK, denstatliga myndighet som arbetar med teknik-utveckling hade inte heller något om vind-kraft på sin nätplats.

Resultatet av sökningen blev alltså ganskamagert. Om detta berodde på att det faktisktinte forskas mer om vindkraft eller om detberodde på brister i rapporteringen var svårtatt bedöma. Den uppenbara bristen när detgällde journalistikforskning tydde dock pådet senare. Slutsatsen blev att såväl SAFARIsom de olika universiteten och högskolornavisserligen innehöll mycket nyttig informa-tion, men att man inte kunde lita på att dennainformation var fullständig.

Vindkraft – miljöspåret

Därefter övergick vi till att söka efter källormed anknytning till miljövård, och där gickdet bättre. Vi började med det statliga Natur-vårdsverket. Verket har en databas, ELIN,som innehåller drygt 45000 referenser tillsvensk och utländsk natur- och miljövård. Ensökning där på ordet ”vindkraft” gav 18 träf-far, alla till litteratur på området.

Naturvårdsverket hade också en länk,”Svenska miljönätet”, som gick till olika orga-nisationer och institutioner som arbetade medmiljöfrågor. En sökning på ”Vindkraft” gavsju träffar. Där fanns – en kort information från SMHI som kartlade

vindförhållandena i Sverige för att kunnapeka ut lämpliga platser för vindkraftverk.Namnet på en kontaktperson meddelades,

– information från Hushållningssällskapetberättade om en försöksgård där man blandannat prövade vindkraft,

– fyra länkar från Naturskyddsföreningenmed kortfattad information om vindkraften.

Men det bästa var BYGGDOK som hade lagtupp ”Databasen Fastighet - Bygg-Miljö inne-håller mer än 40 000 referenser som handladeom energi ur någon aspekt”. (BYGGDOK,Institutet för byggdokumentation är en fristå-ende stiftelse som bland annat erbjuder mark-naden en rad informationstjänster.) BYGG-DOK gav 25 träffar. Det var uppsatser ochutredningar som sammanfattades på någrarader. Materialet kom från många olika håll,både från Sverige och från utlandet. Det gickvisserligen inte att få någon djupare informa-tion genom sammanfattningarna, men mankunde beställa kopior av texten. Framför alltfanns namnen på författarna. Här torde finnastillräckligt material för att bedöma vindkraf-tens fördelar och nackdelar.

Därmed var målet nått. En relativt snabbsökning hade fått till resultat ett antal träffar

39

på litteratur om och experter på vindkraftäven om informationen naturligtvis var långt-ifrån fullständig.

Denna undersökning var begränsad tillSverige. Om man ska vidga undersökningsfä-ltet till andra länder blir antalet Internetgui-der oöverskådligt stort. Men vi ska ändå se pånågra exempel. En utgångspunkt för sökning-arna är fortfarande vindkraften. En annan ärGhana. (Informationen om detta land disku-teras utförligare i ett senare kapitel.)

Det ansedda brittiska uppslagsverketEncyclopædia Britannicas nätversion ger möj-lighet att länka till olika nätplatser som mananser vara värdefulla. Nätplatserna betyg-sätts också efter en femgradig skala. Sökning-ar på ”wind power” och ”wind energy” gavdock inga användbara resultat. Encyclopædia

Britannicas redaktörer föreföll anse att vind-kraft är detsamma som gammaldags väder-kvarnar.

Bättre gick det med Ghana, där encyklope-din länkade till 26 utvalda nätplatser. Av demvar det bara fyra som fick två stjärnor, medande andra fick nöja sig med en. Bland detvåstjärniga fanns CIAs World Factbook – enstandardkälla i sådana sammanhang – och enländerstudie som det amerikanska Depart-ment of the Army hade producerat. Vidarefanns en informationsrik nätplats med oklartursprung, samt en sida som var ägnad åt gha-nesisk kultur. Av de enstjärniga härstammadetvå från det amerikanska utrikesdepartemen-tet, en från Kanadas försvarsdepartement,och en från Internationella Valutafonden. Denghanesiska statens egen nätplats fanns ocksåmed.

USA har en dominerande ställning påInternet och det är därför inte förvånande attflera av nätplatserna var amerikanska. Till-sammans gav de 26 länkade nätplatserna enfyllig bild av Ghanas historia, kultur, politikoch sociala förhållanden. Men, som vi ska se

senare, fakta av denna typ kan vara proble-matiska. Och dessa nätplatser var inte desjälvklart bästa.

De stora amerikanska universiteten väljerockså ut nätplatser som länkas direkt via uni-versitetets nätplats. Yale-universitetet priori-terade sidorna efter principen ”best matchesfirst”. Det fanns dock bara två länkar som varrelaterade till ”wind power”, och av demhandlade den första om sol- och vindkraft i Kina. En sökning på ”wind energy” gav fyra träffar. En härstammade från ”Yale-NewHaven Teachers Institute” och de andra trefrån ”Yale School of Forestry & Environmen-tal Studies”. Urvalet föreföll alltså vara litetnärsynt.

Däremot fanns det betydligt mer om Ghana– 200 referenser. Med hjälp av dessa kundeman snabbt få mycket information. Men dengjorda prioriteringen var inte övertygande.Först kom en nätplats med namnet ”Murderand Politics in Colonial Ghana” och som num-mer fyra en ”Ghana life Guestbook” som inteinnehöll någon information alls.

Harvarduniversitetet hade 12 länkar, sor-terade efter relevans, på ”wind energy”. Ensökning på ”wind power” gav 23 träffar, ock-så de sorterade efter relevans. Den informa-tion som gavs var dock mager. Mest handladeden om aktiviteter på Harvard.

Harvarduniversitetet hade också valt ut cir-ka 200 afrikarelaterade nätplatser, som var försig gav ganska litet information. Nummer tvåpå den prioriterade listan var sålunda en per-sonlig nätplats som tillhörde en av Harvardslärare, som förmodligen härstammade frånGhana. Man kan kanske säga att de stora uni-versitetens nätplatser kan vara en god väg atthitta intressanta länkar inom olika områden.Men de är inte självklart de bästa vägarna.

ProfNet är en avancerad tjänst för främstjournalister. Det är en amerikansk databassom ”offers profiles and contact information

40

from 2,000 individuals identified by ProfNetmembers as leading experts at their institu-tions.” Det finns två sätt att använda databa-sen. Det enklaste är att helt enkelt ställa enkort fråga, helst bara ett ord. Som svar får manen lista på experter inom området som mansjälv kan kontakta.

En sökning på ”wind power” gav ingetsvar. Däremot fick vi ett svar på ”wind energy-”. Det var en professor Pasquale M. Sforza vidPolytechnic University i New York. Hansmeriter beskrevs på drygt fyra rader. Uppen-barligen var han kvalificerad. Men var handen bästa experten på området man kan finna?Det finns det nog anledning att tvivla på.

En sökning på ”Ghana” gav fem träffar.Den som bedömdes som den främsta exper-ten var en historiker som var expert på Väst-afrikas historia och religion. Vidare fannsnamngivna– en person som sedan trettio år koordinerade

Förenta staternas fredsinstituts aktiviteter iAfrika,

– ytterligare en historieprofessor, expert påNigeria, men även med kunskap om andraländer, bland dem Ghana,

– en professor i African American Studies och”one of the nation’s most quotable authori-ties on Afrocentrism and African/Americanhistory”,

– ordföranden i ”The Alliance to Save Energy”som var expert på energi- och miljöfrågor.

Man kan notera att det varken fanns någonantropolog eller någon ekonom bland deangivna experterna.

ProfNet hänvisade alltså till expertis av oli-ka slag. Dessa experter var säkert goda källor.Men det är uppenbart att de inte var de allrafrämsta experterna inom området. De var defrämsta experter som ProfNet hade kontaktmed, och det är en helt annan sak.

Slutsatser

Nätplatser som ger service av ovan beskrivnaslag kan vara till nytta, inte minst genom attspara tid för den som söker information. Menman måste vara medveten om att dessa hjälp-medel inte är någon garanti för att man fårfram de mest trovärdiga nätplatserna. I bästafall är urvalet bra, i andra fall kanske den somhar gjort urvalet inte är mer kvalificerad änman själv. Följande tumregler kan vara tillnytta vid bedömningen:– Sökverktyg som involverar många institu-

tioner och många människor, som t. exSAFARI, riskerar att vara ofullständiga. Detär sannolikt att åtminstone några institutio-ner/personer underlåter att rapportera tilldatabasen i fråga eller rapporterar ofullstän-digt.

– Sökverktyg där en eller några få personerska samla material om många ämnen, somEncyclopædia Britannica, riskerar att missaväsentlig information eller väsentliga källorpå grund av att den eller de som samlarmaterialet har otillräcklig översikt över deolika ämnena. På Encyclopædia Britannica

intresserade man sig för Ghana men inte förvindkraft.

– Sökverktyg där många experter på olikanivåer är involverade, blir beroende av justdessa experters kunskaper och åsikter,medan annan kunskap, kanske bättre, för-summas.

– Sökverktyg där en specialiserad institution,som Naturvårdsverket, samlar informationoch/eller rekommenderar länkar inom sittspecialområde kan förväntas vara relativtpålitliga, eftersom man där behärskarämnet. Men det finns risk att urvalet blir ske-vt beroende på partiskhet eller bristandeöverblick. Vi diskuterar detta senare.

Den som ger sig ut på Internet för att sökainformation kan alltså inte helt lita på något av

41

de hjälpmedel som står till buds. Sist och slut-ligen är man hänvisad till sitt eget omdöme.Vid sådana bedömningar har man nytta av demetoder som går under namnet källkritik. Viska nu se litet närmare på dessa metoder.

Användning och praxisVi kan konstatera att användningen av digita-la källor och elektronisk kommunikationsnabbt har blivit ett naturligt och växande in-slag i journalisters vardag. Hur de nya resur-serna används och hur praxis formuleras skavi beskriva mer i detalj.

Det stora ”vida världen”-nätet, tillgångentill specialiserade databaser och e-postkom-munikationen utnyttjas i varierande omfatt-ning. Generellt sett är det stora nätet liteutnyttjat – i förhållande till sitt enorma utbudav information och opinion nästan inte alls.Diskussionen om digitala källor i journalist-kretsar rör sig i stor utsträckning om databa-ser. Det är något som framgår av litteraturenpå området, men också av diskussionerna ispecialintresserade journalistkretsar som tillexempel Grävande Journalister i Sverige,NICAR (National Institute for Computer-Assisted Reporting) och IRE (InvestigatingReporters & Editors) i USA, liksom av enintervjuundersökning bland journalister somvi låtit göra. En majoritet av verksamma jour-nalister tycks undvika det stora nätet som käl-la i det egna arbetet. Ett par undantag finnsdet dock, det nätutbud som även förefaller nåut till journalisterna i deras arbete är officiellahemsidor för myndigheter och organisatio-ner, samt nätupplagorna av världens storatidningar, i första hand de engelska och ame-rikanska.

Olika typer av databaser har blivit populä-ra då dokument och statistik genom deras för-sorg är behändigt förvarade och lätt åtkomli-ga. Journalister kan från sina skrivbord göraarkivsökningar som tidigare skulle ha varit

kostsamma i både tid och pengar, nu kan sök-ningarna göras väsentligt billigare. Materialetblir dessutom tillgängligt för olika typer avdatabehandling som möjliggör upptäckter avnya samband. En vanlig typ av undersökandejournalistiskt arbete har blivit att samköramaterial från olika faktadatabaser.

För att kunna utnyttja Internet och digitalakällor krävs kunskaper om var man hittar vadoch hur man går tillväga för att söka. Även omdet finns ett växande utbud av kurser påområdet är det svårt att hålla sig à jour. Påstörre tidningar och andra medieföretag i Sve-rige har därför särskilda faktaredaktionerutvecklat specialkompetens för research i dendigitala djungeln. I USA kan dessutom destörre nyhetsorganisationerna ha särskildabibliotekarier som även är behjälpliga i sökan-det efter digitala källor.

E-post har blivit ett ofta använt kommuni-kationsmedel såväl inom den privata som denoffentliga sektorn. Yrkesmässig användningav e-post innebär kommunikation mellan personer som redan i andra sammanhangregelbundet byter tankar och informationmed varandra. Journalisters sätt att användae-post torde därvidlag inte skilja sig frånandra gruppers. Inom redaktioner, mellanredaktioner och mellan enskilda journalisterbyts e-postmeddelanden. Ett annat viktigtinslag är de organiserade diskussionslistorsom finns nationellt och internationellt i jour-nalistkretsar. Listorna fungerar på så sätt attnågon eller några med utgångspunkt från sinyrkesposition, sätter upp en sådan på vilkenandra kan prenumerera, det vill säga alla somtillhör listan får också tillgång till varje med-delande som inkommer till den. Ägarna sti-pulerar vissa regler för vad diskussioner skagälla, i allmänhet rätt vida ramar men därägarna såväl som andra medlemmar är ange-lägna om att upprätthålla en viss disciplinkring ämnet och inte låta diskussioner helt

42

”spåra ur”. Värdet av dessa diskussionslistorär blandat. Ofta utbyts tips och ställs frågorom konkreta enskilda problem. Ibland kandiskussionerna bli mer allmänt politiska,moraliska och filosofiska och säger egentligeninte mycket mer än de enskilda deltagarnaspersonliga värderingar. Någon gång vågarman väl påstå att även dessa meningsutbytenmest urartar till pajkastning. Många så kalla-de ”news groups”, som i Internets barndomvar populära mötesplatser för diskussions-lystna, förefaller idag endast vara, oberoendeav hur de är rubricerade, tummelplatser förkönsord och propaganda från amerikanskvapenlobby.

Vi har låtit studenter intervjua journalisterom deras användning av digitala källor. Un-dersökningen ger en viss uppfattning om hurjournalister använder sig av Internet ochannan elektronisk kommunikation.

För en TT-journalist kan Internet fungerasom källa för såväl bakgrund som dubbelkollav uppgifter som kommit in från nyhetsbyrå-erna. Nyhetsbyråerna är emellertid fortfaran-de väsentligt snabbare än Internet. Andrajournalister säger att de använder Internet tillvarje jobb. Där kan de snabbt hämta grundin-formation och få direkt tillgång till företag ochandra medier. De tar del av myndighetersarkiv och databaser. En utrikesjournalist följertill exempel kontinuerligt tyska tidningar ochde tyska politiska partiernas information övernätet. Genom e-post i form av nyhetsbrevkommer också artiklar in till redaktionerna.Pressreleaser kan förmedlas via e-post. Speci-ella e-postlistor som Kulturhuvudstad 98 ochförre moderatledaren Carl Bildts veckobrevspelar en viktig roll. Däremot påpekar någraatt de inte gör e-postintervjuer, sådana vågarde inte lita på.

EU-journalister uppger att de använderelektroniska källor varje dag. De utnyttjar nät-platser för EU-institutionerna, utländska tid-

ningar och tidskrifter, internationella tanke-smedjor, och utrikesförvaltningar. De upple-ver att den geografiska obundenheten är enstor fördel, och den ökade tillgången till storainternationella tidningar sägs vara ett lyft förjournalistkåren.

En vetenskapsjournalist framhåller NASAs,amerikanska rymdstyrelsens, nätplats. Hanmenar att de är fantastiskt duktiga på att pre-sentera sitt material. Detta hindrar inte att hanundersöker även alternativa källor på nätetsom är kritiska mot NASA. När han hittar upp-gifter på nätet som han funderar över kan hanta kontakt med vetenskapsmän som han ärbekant med för att diskutera vad han hittat. Enjournalist med inriktning på underhållnings-branschen håller uppsikt på nätplatserna förfilmbolag, musikbolag, och olika artister.

Ekonomijournalister använder Affärsdata,börsföretags hemsidor, nyhetsbyråerna Direkt,Reuters, Bloomberg och TT. Databaser somförekommer är EcoWin och Datastream ochMorgan Stanley och Dean Witter är aktiehand-lare som har bra information på sina nätplatser.Andra källor som utnyttjas är Salomon SmithBarney Market Watch (Hot stories), Världsban-ken och Lehman Brothers är en analytiker meden nätplats med värdefull information.

De journalister som använder Internet ochdigitala källor uppfattar stora fördelar i till-gänglighet och tidsvinster. Databaser ochmyndigheters nätplatser spelar en betydanderoll i källurvalet. Nätplatser som inte direkt ärknutna till olika länders offentliga organ till-hör ändå för journalisterna välkända auktori-teter. Några journalister uppger att de trotsallt utnyttjar ”vida världen”-nätet för faktain-samling men att Internet tar tid om man inteska söka sig till välkända källor.

Formuleringar av praxis

För att använda elektroniska källor måsteman kunna bedöma dem. Vilka är användba-

43

ra? Vilka är inte användbara? På amerikanskthåll görs kontinuerligt ansträngningar för attsammanfatta erfarenheter av arbetet medelektroniska källor. På så sätt formuleras ock-så en praxis på området: så här hanterar manelektroniska källor, så här sållar man blanddem.

Med den avsikten framställs kontrollistor,så kallade ”checklists”. Ett exempel är denvägledning som bibliotekarien Nora Paul vidPoynter Institute for Media Studies i Floridahar givit ut. Den kan beställas men finns ocksåtillgänglig över nätet, <www.poynter. org/car/cg_chome.htm>. Som mycket av den övri-ga litteraturen på området ger den en översiktoch presentation av befintliga resurser. Följ-aktligen ges en beskrivning av vad som går attfinna i digital form och ”på linje” (”on line”):databaser av olika art, elektroniska anslags-tavlor, Internet, e-postlistor, sökverktyg, tid-ningar, CD-ROM. Vidare ges råd om hur resur-serna bäst ska utnyttjas, vilken typ av infor-mation som olika källor innehåller, hur arbetetkan bedrivas mest kostnadseffektivt.

Anvisningarna och råden ger naturligtvisingen källkritisk uppfattning om källorna.Framför allt handlar det om att uppmuntra tillanvändning. Paul försöker dock systematise-ra informationsbehoven och inskärper viktenav att en journalist för sig själv preciserar vil-ken sorts information som han/hon vill hafram. Hon talar om fyra sorters datorun-derstödd journalistik (fyra R): • rapportering

• research

• referens

• möten (”rendezvous”)

Beroende på vilket av dessa övergripande syf-ten som är aktuellt kan vissa källor vara mergivande än andra.

Dessutom, menar hon, bör journalistensjälv ställa sig ett antal ”who, what, when,

where, why and how”-frågor innan självainformationssökningen kan påbörjas på all-var. Frågorna ska hjälpa till att precisera defrågor journalisten egentligen vill ha svar på,att välja de bästa källorna, att genomföra sök-ningar.

De frågor Paul formulerar är till exempel:Vilken kategori tillhör personen du sökerinformation om (en politiker, en affärsman, enkriminell)? Finns någon expert på det områdesom du söker information om? Vilket slagsinformation vill du ha (statistik, förstahands-källor, bakgrund)? Vad för slags artikel skri-ver du (analys, en förstadagsnyhet, en upp-följning)? När inträffade det du söker infor-mation om? Var inträffade det någonstans?Var kan information tänkas finnas? Varförbehöver du information (vill du ha en källa attprata med, rekognosera i ett vitt ämne, fast-ställa ett enskilt faktum)? Hur mycket infor-mation behöver du (några bra artiklar, allt omett visst ämne, endast specifika fakta)? Hurlång tid tillbaka behöver du information om?

Vem kan ha den information du söker (vil-ka olika typer av informationsförmedlarefinns tillgängliga)? Vilken sorts databas skadu utnyttja (söker du artiklar i fulltext, offent-liga handlingar, statistik)? Vilken elektroniskkälla är du mest bekant med och har bäst kän-nedom om?

Vem kan hjälpa dig om du får problem viden sökning? Vem på redaktionen kan mest ominformationssökning med datorer? Vilka sök-termer ska du använda?

Det systematiska och metodiska förhåll-ningssättet som Paul argumenterar för ochutvecklar är väsentligt för god kunskapssök-ning. Hon understryker behovet av att görasig medveten om vad man gör för att få bästamöjliga resultat.

Robert Harris vid Southern California College har gjort den kanske mest ambitiösakontrollistan för en värdering av källor på

44

Internet. Också han understryker vikten av attden som söker kunskap genom frågor till sigsjälv gör sig medveten om vilken kunskaphan/hon söker. Liksom Paul vill Harris attden som söker kunskap först svarar på en delfrågor som definierar vad sökningen syftartill: Vad söker du? Vill du ha fakta, åsikter(auktoritativa eller bara vem som helst), ge-nomtänkta argumentationer, statistik, berät-telser, ögonvittnesskildringar, beskrivningar?

Men Harris går vidare genom att formule-ra kriterier för en kvalitetsbedömning avInternetkällor. Dessa kriterier ordnar hanunder fyra rubriker:

• trovärdighet (credibility)

• korrekthet (accuracy)

• skälighet (reasonableness)

• stöd (support)

Harris uppfattning om grunderna för en be-dömning av källans trovärdighet har vi redanrefererat i föregående kapitel.

Med avseende på korrekthet framhållerHarris tidsaspekten. När skapades informatio-nen (hur länge är den livsduglig)? Vissa områ-den som naturvetenskap, medicin och affärerblir snabbt föråldrade. Vidare menar han attman ska överväga om informationen är omfat-tande när källan drar slutsatser. Korrekthetenär dessutom beroende av för vilken publik ochvilket ändamål som informationen är avseddför. Ton och stil kan antyda brist på korrekthet.Vaga och svepande generaliseringar ger anled-ning att misstänka brist på korrekthet.

Med avseende på skäligheten vill Harrisfråga om framställningen är rättvis, objektiv,moderat och konsekvent. Rättvisa (”fair-ness”) innebär att innehållet ska vara balanse-rat, eftertänkt, inte utvalt, sållat eller vinklat.Även motståndarens argument ska kommafram. Absolut objektivitet finns inte, men enförfattare måste kunna kontrollera sina sym-patier. Moderat innebär att informationen inte

är extrem – en relevant fråga är om världenverkligen kan beskrivas på det sätt som görs.En prövning av konsekvensen innebär attkontrollera att källan inte säger emot sig själv.Slutligen kan källans världsbild förvrängainformationen, en politisk dagordning kan fåföreträde framför sanningen.

Med avseende på stöd, menar Harris, attkällan ska belägga vad den säger och påvisaatt uppgifterna bekräftas åtminstone delvis avandra källor. Mycket information, som statistikoch enskilda fakta, kommer från andra källor.Om dessa källor anförs tydligt så att dubbel-kontroll blir möjlig stärker det trovärdigheten.Överhuvudtaget är dokumentation viktigt föratt få veta att författaren inte endast är sin egensagesman och att källanvändaren får möjlighetatt följa upp uppgifter. En annan typ av upp-lysningar handlar om hänvisningar till andrakällor som ger liknande framställningar avsamma ämne eller till andra vederhäftiga käl-lor som framställer en argumentation i mer all-männa avseenden och som understödjer påstå-enden. I förekommande fall kan det också varalämpligt att informationssökaren genom kon-troll med välrenommerade källor inom sammafält skaffar sig en uppfattning om nya påståen-den förefaller rimliga med hänsyn till äldrekunskap i en viss fråga.

Harris kriterier syftar till en närmare ana-lys av källornas karaktär. Den uppmärksam-het han påkallar är mer detaljerad än Paulsoch är mer fokuserad på en värdering avenskilda källor. Även hos honom går det dockatt uppfatta en preferens för välrenommeradeauktoriteter och de kännetecken på trovärdig-het som han sätter sin tillit till utgörs av tradi-tionellt vedertagna normer: författarens ställ-ning ska inge respekt; ton och stil ger uppfatt-ning om trovärdighet; framställningar skavara rättvisa, objektiva, moderata och konse-kventa; källor bör bekräftas av annan veder-tagen kunskap. Harris närmar sig mera direk-

45

ta källkritiska värderingar men ändå ger hansig inte i kast med en reell källkritik. Hans syf-te är att trots allt på ett enkelt sätt undanröjaett bekymmer i en daglig journalistisk verk-samhet. Han hoppas klart kunna skilja vissakällor som man kan lita på, från andra somman inte kan lita på.

Den tydliga vattendelaren mellan olikakällor finns tyvärr inte, man måste tvivla påalla källor.

En ny auktoritetstro?

Ett drastiskt exempel på auktoritetstro fick vigenom en amerikansk e-postlista ägnad åtdatorunderstödd journalistik. Vi gick ut meden förfrågan om några hade erfarenhet avredaktionella vägledningar eller personligakontrollistor för att skilja agnarna från vetetbland nätplatser. Ett av de svar vi fick innehöllföljande uttalande:

First, a journalist can at least make some kind ofjudgment about the site based on domain. Sites cre-ated in the U.S. contain one of several domainnames embedded in the url’s, i.e. ”.com” ”.org””.gov” and so on. Journalists have a sort of priori-tized way of looking at those, generally trusting.gov, .mil, and .org sites more than others. Siteswith the domain .com are considered the leasttrustworthy, as they are the most proliferate andeasy to acquire.

Visserligen konstaterade vi i det föregåendekapitlet att nätadresser kan ge en fingervis-ning om källors trovärdighet, men vi betona-de också att värdet av den informationen varbegränsat. Det som sägs här ovan får en därför att höja på ögonbrynen. Amerikanskajournalister, påstås det, sätter i första hand sintilltro de till platser som hör till någon avhuvuddomänerna .gov, .mil och .org, det villsäga platser som tillhör staten, militären ellerideella organisationer.

Svenska journalister som vi har haft kon-takt med under arbetets gång har resonerat i

liknande banor. Några repliker kan vara bely-sande: ”Sista årens utveckling har varit revo-lutionerande”, ”Nu kan man få tag i det mes-ta på nolltid”, ”Lätt göra faktakoll, lätt att vär-dera”, ”Infotorg är ovärderligt”, ”Skolverkethar många tillgängliga siffror”, ”Nätet är enguldgruva av fakta”. Till skillnad från det sto-ra öppna nätet sägs de offentliga och kom-mersiella databaserna vara ”strukturerade”,”lätta att hitta i” och ”oftast bedömbara”. ”Entidnings trovärdighet är konstant oavsett omden är på papper eller på nätet”, ”Myndig-hetssidor kan man nog kalla säkra.” ”Om jag”, hävdade en journalist, ”köper infor-mation från en annan tidningsbas eller byråkänner jag mej mer trygg”. En annan journa-list kallade den traditionella källkritiken för”akademisk lyx”. Han sade han skulle bli van-sinnig, om han skulle börja ifrågasätta Medie-arkivet och den stora musikdatabas han bru-kade använda.

Dessa vittnesbörder bekräftar en motviljahos journalister att ge sig ut i den stora djung-eln av allehanda nätplatser och uttrycker sam-tidigt en oreservad entusiasm för vad de ändåanvänder. Konsekvensen är att man drar sigför att utnyttja just det som Internet har möj-liggjort, nämligen tillgången till en mängdnya informations- och opinionsbildare, samti-digt som de tycks uttrycka en återgång till enövertro på myndigheter och gamla etableradeauktoriteter. Att amerikanska journalister, ivår post-Watergatetid, kan prioritera infor-mation från Vita huset – huvuddomän .gov –är onekligen överraskande.

Det är rimligt att tro att det hela har att göramed såväl rutinisering som psykologiskaorsaker. Nätets utbud är oöverskådligt, därförväljer journalister i dagsläget att hålla sig tillnågra enkla tumregler. Det är naturligt bådeför att svara på de redaktionella kraven påsnabbhet, liksom för att hantera rädslan för attge sig ut i det okända. Men risken är därmed

46

att vissa traditionella källor får ett nytt över-tag i informations- och opinionsförmedling-en. Och det är de inte värda.

Praxisen är otillräcklig

Den praxis som har utvecklats inom journa-listkåren har uppmärksammat flera problemoch anmodat en försiktighet som har mångafog för sig. En viss skillnad kan man uppfattamellan amerikanska och svenska journalistersförhållningssätt. De kontrollistor som anförsovan är ju av amerikanskt ursprung och det ärsignifikativt. De amerikanska journalisternaär mera systematiska och aktiva i sin inställ-ning att ifrågasätta källor. Ändå är det så attden praxis som även där har utvecklats fram-står som otillräcklig.

De kriterier för bedömning av källor somframgått av ovanstående beskrivning av yrkes-

rutiner och journalistisk praxis upphåller sigvid yttre indikationer på en källas tillförlitlig-het. Kriterierna bygger på spontan erfarenhetoch vardagligt sunt förnuft. De är många gång-er välbetänkta och nyttiga, men de räcker inte.

Den här boken vill ge kriterier för ett fort-satt kritiskt förhållningssätt när man trängerdjupare in i källorna. Det är otillräckligt attförsöka fastställa att det ena är en god källaoch det andra är en dålig källa och sedan sät-ta sin tillit till vad den till synes varande godakällan säger. Källkritiken kan både ifrågasättaoch gå längre än vad den spontana erfarenhe-ten och det vardagliga sunda förnuftet säger.Källkritiken fokuserar på källornas innehålloch syftar till en fördjupad analys av detta.Den framhåller vetenskapligt belagda svårig-heter i att fastställa fakta och ställer frågorkring grunderna för olika former av kunskap.

47

Så här långt har vi talat om journalistiskpraxis samt källkritikens principer. En formu-lerad praxis har framför allt varnat för icke-auktoritativa källor på nätet, vi har hävdat attdet är en otillräcklig värdering av källorna.En tillämpning av de källkritiska principernainnebär, har vi i stället menat, en helt annanoch nödvändig skärskådan av källornas ka-raktär och förutsättningar. Vi vill nu ge enmer vittgående uppfattning om de källkritis-ka problem som Internet kan ställa journalis-ter inför. Detta och de två följande kapitlenavser att utgöra en relativt omfattande prov-karta på sådana problem. Framställningenbygger på ett antal undersökningar som stu-dentgrupper har genomfört under vår led-ning, samt egna närmare granskningar avkällor som vi under arbetets gång erfarit ärväsentliga för dagens journalistik.

En sådan bred inventering av fel och fällorbekräftar att det är problem av den art som vihar framhållit som är avgörande när källor pånätet ska användas.

En grupp studenter sökte på nätet uppgif-ter om vilken dator som var världens första.På adressen Ames laboratory vid Iowa StateUniversity fick de uppgifterna att världensförsta elektroniska digitala dator konstruera-de av John Atanasoff och Clifford Berry vidjust Iowa State University 1942. Det finnsemellertid andra datorer som skulle kunnagöra anspråk på att räknas som världens förs-ta dator, det beror bland annat på vad som skautmärka datorns konstruktion. Studenternadrog slutsatsen att Iowa State Universitynaturligtvis hade ett intresse av att framhålladen dator som producerats vid det egna uni-

versitetet som en föregångare.En annan undersökning gick ut på att ta

reda på storleken på USA:s utlandsskuld. Stu-denterna hittade där dels en nätplats mednamnet ”How to boycott the deficit”, vilketgjorde dem osäkra på om uppgifterna därgick att lita på eftersom intressenterna bakomplatsen uppenbarligen hade intresse av attförstora skulden för att förbättra sina egnaargument. Å andra sidan hittade de även ennätplats med uppgifter om den amerikanskautlandsskulden som inte hade uppdateratssedan 1997, vilket direkt diskvalificerade deuppgifterna som föråldrade.

På nätet finns tillgång till många specia-luppslagsverk. En studentgrupp sökte efterden ekonomiska termen ”swap” och fann enförklaring på ”IFCI risk watch”. Nätplatsenhar en ordbok som gav en definition av”swap” som studenterna bedömde som god.IFCI står för International Finance and Com-modities Institute i Genève och bakom dettafinns en lång rad banker, finansinstitut ochbörser. Det förefaller alltså vara en pålitlig käl-la för den här typen av uppgifter. Ändå är detanmärkningsvärt att IFCI själva varnar för attde inte kan garantera att uppgifterna som ståratt läsa är kompletta eller ens riktiga.

En annan studentgrupp undersökte tvåkällor med diametralt motsatta budskap om bostadslån <www.varbostad.se> bakomvilken finns HSB och hyresgästföreningen där budskapet är ”Otrohet lönar sig” och<www.sebank.se> bakom vilken finns SE-banken där budskapet är ”Lojalitet lönar sig”.Medan Vår bostad hävdar att det finns peng-ar att tjäna på att spela ut bankerna mot

FEL OCH FÄLLOR

48

varandra när man tar bostadslån, hävdar SE-banken att det är fördelaktigt att vara trogenen bank. Studenternas kommentar är att Vårbostad fokuserar strikt på boendekostnader-na medan SE-banken ser på privatekonomin idess helhet och båda källorna kan på så sättanföra fakta som underbygger deras respekti-ve budskap.

Ytterligare en efterforskning av källor gäll-de en medicinsk problematik kring östrogenoch mammografi. För bröstcancerförebyg-gande hälsovård har mammografiundersök-ningar länge ansetts vara en viktig metod.Samtidigt rekommenderas samma gruppkvinnor, över 40 år, kontinuerlig östrogenbe-handling. Enligt studenterna bakom under-sökningen finns en erkänd målkonflikt mel-lan de två behandlingsmetoderna: östrogen-behandlingen gör det svårare att med mam-mografi upptäcka eventuella cancertumörer.Vid en granskning av olika nätplatser sombehandlar östrogenpreparat fann de inga hän-visningar eller diskussioner kring dessa nega-tiva effekter av östrogen. I det sammanhangetgranskades den information som läkemdels-företaget Astra, läkemedelskatalogen FASSoch apoteket Elgen hade lagt ut på nätet. Stu-denterna undrade om gynekologerna okri-tiskt godtog läkemedelsföretagens beskriv-ningar och därmed fokuserade enbart på detegna området utan att ta hänsyn till andramedicinska effekter, samt om de också förlita-de sig på föråldrad forskning utan att obser-vera de negativa effekter som senare års forsk-ning påvisat om östrogen?

En fråga som några studenter ställde var”Hur lång är kinesiska muren?”. Från två oli-ka källor blev det också två rätt olika svar:över 300 mil respektive 240 mil. Studenternaanvände också en källa utanför nätet sombekräftade att muren är 240 mil. Den felaktigakällan, menade studenterna, hade egentligeningen anledning att ge vilseledande uppgifter,

ändå var de felaktiga. En informationssökning gällde beskriv-

ningen av Abraham Maslows behovspyra-mid, en psykologisk teori om motivation. Denena källan var en nätplats för en distanskurs iorganisationssociologi vid Lunds universitet.Vid en kontroll av källans äkthet går det attkonstatera att domänen <www.lu.se> är regi-strerad i det svenska registret av Lunds uni-versitet. Ansvarig för textinnehållet är en fors-kare som återfinns i Lunds universitets perso-nalkatalog. Slutsatsen var därför att källan varäkta. Enligt denna källa har Maslows pyramidsju nivåer. Studenterna jämförde uppgiftenmed Encyclopædia Britannica och där stod attpyramiden hade fem nivåer. Distanskursenhänvisade uppgifterna om Maslows pyramidtill ett referat i en bok av några andra forska-re. Studenterna gick i stället till Maslows bokMotivation and Personality som är primärkäl-lan. Där uppgavs antalet nivåer till fem. Slut-satsen blev därför att fem var den riktiga upp-giften.

Om man vill söka information på nätet omVästsahara har såväl Arso, den organisationsom kräver självständighet från Marocko förområdet, som den marockanska staten nät-platser som ger information, båda till synes avhög kvalitet men naturligtvis från helt olikautgångspunkter. Exemplet illustrerar hurbefrielserörelser idag har uppnått en viss jäm-bördighet med sina kontrahenter på propa-gandafronten. Studenterna drar slutsatsen attgenerellt sett förekommer friseringar ochhalvsanningar snarare än direkta lögner ellerförfalskningar. Medan den officiella marock-anska texten påstår att Västsahara länge varitnära knutet till Marocko, påstår Arsos text attdet aldrig har funnits några territoriella bandmellan parterna.

En student uppmärksammade en nätplatssom tillhör ett företag som tillverkar natur-läkemedel. En intern länk påstår att man ska

49

få närmare information om den forskningsom bedrivs vid företaget. När man klickarpå länken finns dock bara två fotografier påkvinnor i vita rockar i modern laboratorie-miljö. Forskningsrapporterna återges inte ioriginal och är från tidigt 80-tal. Däremotpublicerar företaget två brev som det fått frånnöjda kunder.

En grupp studenter valde att undersöka ennyhet som publicerades på TamilNet <www.tamilnet.com>. Det var inte möjligt att medsäkerhet bedöma nätplatsens förhållande tillseparatistorganisationen De tamilska tigrarna(LTTE – Liberation Tigers of Tamil Elam), mendet förefaller rimligt att utgå ifrån att den stodbefrielserörelsen nära. Den 23 mars 1998 upp-gavs att klockan 5.30 samma morgon hade enprästassistent i Jaffna blivit nedskjuten. Nyhe-ten låg i linje med påståenden från De tamils-ka tigrarna om att den hinduiska religionenförtrycks på Sri Lanka sedan buddhismen bli-vit statsreligion. Det var alltså en nyhet sombekräftade De tamilska tigrarnas beskrivningav situation på Sri Lanka. Nyheten gick inte attbekräfta via någon annan nyhetsbyrå, och inteens TamilNet uppgav varför prästassistentenhade skjutits eller av vem. Andra uppgifterfrån TamilNet gjorde gällande att en ökning avantalet självmordsförsök hade skett i Jaffna.Källorna till dessa uppgifter angavs dockendast som ”sources”. Anonyma källor är van-liga, särskilt när det gäller alternativa källor.

När några studenter skulle söka vidare påen information de fått via Mediearkivet kun-de de inte hitta några uppgifter först därför attpersonens namn var uppgivet Skulberg ochinte Skalberg som det borde ha varit.

Rädda Barnen har byggt upp en databasom barnsoldater i världen, men studenternasom granskade nätplatsen konstaterade attdet inte framgick hur insamlingen av uppgif-terna hade gått till, vilka som var källorna, omdessa var förstahandskällor eller vilken ten-

dens de kunde tänkas ha.EU har idag en av världens kanske största

nätplatser med 100 000-tals dokument, fram-höll en journalist med EU-bevakning på sinuppdragslista, men han tillade att insynen förden skull inte alldeles säkert blir bättre.Enbart ”godkänt” och officiellt material läggsju ut. Materialet är kanske relevant för institu-tionerna själva. Men han trodde att grävandejournalister ofta kunde bli frustrerade överden dåliga överblicken och sökrutinerna.

En journalist påpekade att SIF-Tidningen harmycket bra korrektur i sin tryckta version menatt utgåvan på nätet har haft många slarvfel.

Skillnaden i trovärdighet mellan professio-nella nyhetsförmedlare och andra informatö-rer är stor, menade en ekonomijournalist. Ochdet gäller att veta vem som är vad. Som exem-pel nämnde han Newswire, som är en tjänstdär företag betalar för att få en journalistisktutförd artikel om det egna företaget och dessprodukter distribuerad till redaktionerna.Newswire kallar sig ändå nyhetsbyrå. Menjag är klart skeptisk, underströk journalistenoch gav exempel på en artikel om en nysvensk bilradar som skulle minska antaletolyckor på vägarna. ”Det låter ju intressant. Såfortsätter man läsa, och inser att det här egent-ligen kommer från Celsius, det har bara for-men av en artikel”.

Det går omedelbart att i de relateradeexemplen igenkänna de källkritiska problemvi pekat ut. Nyhetsbyrån Newswire aktuali-serar äkthetskriteriet, den är inte riktigt vadden utger sig för att vara. Uppgifter om USA:sutlandsskuld påminner i sin tur om tidskrite-riet. Såväl Rädda Barnen som TamilNet kom-mer med uppgifter som saknar hänvisningartill andra källor, det är många gånger typisktför nätet. Men det är uppenbart att de är bero-ende av andra källor, de är inte bättre änandrahandskällor och den som ska användauppgifterna bör söka efter förstahandskäl-

50

lorna. Vår bostads och SE-bankens olika rådom bostadslån illustrerar tydligt tendenskri-teriet.

Även de två ”nya” principerna kan hittasina exempel ovan. I flera fall är det uppenbartatt källorna aldrig ska tas för givna.

Reservationen från finansinstitutet i Genè-ve är anmärkningsvärd. Den kan tyda på enovanlig medvetenhet om svagheter i informa-tion och en öppenhet att tala om detta. Mendet kan naturligtvis också ha mer krassa skäl:en rädsla för att få skadeståndsanspråk på hal-sen för felaktig ekonomisk information. Vaddet i alla fall visar är att en stor del av uppgif-terna på Internet tillhandahålls utan kontroll,men även med kontroll är de osäkra. Exem-plet med den psykologiska teorin om motiva-tion handlar knappast om avsiktlig vilseled-ning. Snarare är det en påminnelse om attexpertstatus aldrig får tas för given. Dessutomkan det även här vara fråga om olika tolk-ningar. Även om Mediearkivet och SIF-Tid-

ningen inte avsikligt vill vilseleda kan korrek-turfel ställa till med problem.

Det är mycket vanligt att nätplatser utlovarmycket som inte finns. Tomma löften kan fin-nas redan i den information som ges genomsökmaskinerna men visar sig särskilt i form avinterna länkar på platsen. Överhuvudtagetgör mängden av uppgifter, som i EU-fallet,det många gånger svårt att orientera sig. Dethandlar inte i första hand om motstridigauppgifter utan om det enkla förhållandet attdet finns så många fakta.

I fallet med den första datorn blir detuppenbart att vetenskapliga institutioner kanha tendens, men dessutom visar det sig att detinte är så självklart vad som är den rätta upp-giften. Det beror på definitionen av företeel-sen, i det här fallet en dator. Definitionersbetydelse framgår också vid exemplet medarbetslösheten. Det går alltså att hävda attsamma fråga har flera olika svar som alla är

riktiga. Med Internet blir närvaron av de olikasvaren på samma fråga så mycket mera påtag-lig än tidigare.

I fallet med Newswire kan vi konstatera attnya aktörer omdefinierar begreppet ”nyhe-ter”. Skillnaden mellan journalistik och re-klam blir otydlig. Det vore kanske att önskasig att dessa nya aktörer inte lyckades i sinaföresatser till omdefinitioner. Realistiskt settär nog snarare en ökad medvetenhet om attgränserna är flytande det enda möjliga.

Världsbild och kunskapsbild som tendenskan illustreras med två fall.

Fallet med Västsahara understryker attsanningen är olika beroende på var man hörhemma. Olika parter har olika tendens, menexemplet visar också på den möjlighet somInternet innebär för alternativa källor att få utsin version till omvärlden.

Bristen på kritisk information vid östro-genbehandling kan exemplifiera att även stat-lig verksamhet har kommersiella intressen.Framför allt kanske det ändå exemplifierarhur etablerade uppfattningar gärna har totaltmonopol på sanningen även när det kommerforskningsresultat som motsäger eller nyan-serar den tidigare uppfattningen. Detta gällerkanske särskilt traditionella auktoriteter – iexemplet FASS, apoteken – som har en trögheti att ta till sig nya uppfattningar.

Det går naturligtvis att fortsätta resoneraom dessa exempel, men det kan vara lämpligtatt stanna här med några första slutsatser omnätets fel och fällor.

Bakom de källor som förekommer i ex-emplen ovan finns i de flesta fallen erkändaauktoriteter: universitet, stora läkemedels-företag, aktade finansinstitut, respekteradeorganisationer, uppslagsverk med gott renom-mé, myndigheter, regeringar. Ändå går det inteatt fastslå otvetydiga fakta.

Tillkomsten av ”fakta” är ingen odiskuta-bel och rationell process. Nätet gör det således

51

uppenbart hur stor betydelse definitioner harför vad som är fakta. Det är också uppenbartatt fakta tillhandahålls efter rätt lättsinnigainsamlingar av uppgifter. Att människor harfel är lika vanligt på nätet som i andra sam-manhang, men här når felen effektivt offent-ligheten. Nätet vimlar av uppgifter: nya,föråldrade, spekulativa, direkt felaktiga, kor-rekta. Att skilja det vederhäftiga från det ove-derhäftiga är många gånger ett synnerligenbesvärligt och tidskrävande företag. Tendensinnebär många gånger inte total förvrängningav uppgifter utan snarare alternativa uppgif-ter ur ett annat perspektiv.

RykteskulturenTradering, då en berättelse förs vidare från käl-la till källa, har vi uppmärksammat under dekällkritiska principerna. En form av traderingär rykten och Internet är en rykteskultur, detbidrar inte minst journalistiken till. I sambandmed spekulationerna om en storaffär med Vol-vo inblandat lades en sida ut med adressen<www.fordvolvo.com>. Platsen var registre-rad i en privatpersons namn i USA.

Den information man fann på plats var myck-et sparsam: ”This Site is Currently Under Con-struction. Try again soon!!” Frasen ”UnderConstruction” upprepades i olika design överhela sidan. Ändå gav bara förekomsten av den-na sida upphov till en förstärkning av ryktenaom att en affär mellan Ford och Volvo var näraförestående. Affären blev ju av, men just denhär nätplatsen hade ingen information att till-föra händelseutvecklingen. Den visar bara hurliten ansträngning det ibland behövs för att ettpåstående ska vinna åtminstone en viss tilltro.

TT-journalister hämtade nyheter om händel-seutvecklingen kring Volvo från de stora inter-nationella tidningarnas nätupplagor, framgickdet av nyhetstelegrammen under den härperioden. Att spridningen av nyheter på detviset inte är problemfri framgick av en kröni-ka i Dagens Nyheter.

DN berättade i januari 1999 om en ”nyhet”om Volvo som aldrig hann bli en nyhet, i var-je fall inte i DN. Det uppgavs att det ameri-kanska bilföretaget GM planerade att läggaett motbud till Fords bud, enligt radions eko-nyheter i en morgonsändning. Det hela skulleha stått att läsa i Detroit News, vilket enligt endel medarbetare på DN:s redaktion talade förtrovärdigheten eftersom det var en tidning iFordkoncernens egen hemstad. Snart visadedet dock sig att ”nyheten” var en gammal spe-kulation och snabbt hade dementerats av GM.Detroit News hade därför aldrig förmedlatuppgifterna i tryck, men dessa hade hunnitkomma ut i nätutgåvan av tidningen ochdärifrån hade de vidareförmedlats av affärsny-hetsbyrån Bloombergs Business News. Enkonsekvens var också att kurserna på Volvo-

aktier steg under den första morgonhandelnpå börsen.

Avsiktligt vilseledande information finnsnaturligtvis i många former på Internet. Ettåterkommande irritationsmoment är de stän-digt falska e-postvarningarna om datavirus.De har karaktären av kedjebrev som manuppmanas skicka vidare. Andra former för attsprida falsk information är e-postgrupper oche-postlistor och naturligtvis på egna nätplat-ser. Den typ av vilseledande uppgifter somförekommer här är datorrymdens motsva-

52

righet till vandringssägner. Men det förekom-mer även ett stort antal ekonomiska och poli-tiska rykten, till exempel initierade av ameri-kanska högerkretsar att Bill Clinton har låtitmörda den och den personen. Ett stort antalav de rykten som cirkulerade i samband medLewinskyaffären fick sin spridning via nätet.

Det finns å andra sidan ett ganska stortutbud av nätplatser som tagit som sin uppgiftatt dementera dylik falsk informationssprid-ning. Några av dessa kan vara värda att angehär, trots att deras livslängd inte kan garante-ras: Rob Rosenberger’s Computer Virus Myt-hs and Hoaxes Page <kumite.com/myths>,Dr. Solomons Hoax Page <www.drsolomons.com/vircen/hoax.html>, The Urban LegendsWeb Site <www.urbanlegends.com>, UrbanLegends Reference Pages <www.snopes. com>,Datafellows Hoax Warnings <www.Europe.Datafellows.com/news/hoax.htm>, Depart-ment of Energy Computer Incident AdvisoryCapability <ciac.llnl.gov/ ciac/ CIACHoax-es.html>, Symantec Anti Virus Research Center <www.symantec.com avcenter/index.html>, McAfee Associates Virus Hoax List<www.mcafee.com/support/hoax.html>.

Enligt ekonomireportrar förekommer pånätplatser med anknytning till ekonomi ochaffärer prat (”chat”) innehållande rykten ochtips vars upphovsmän ofta inte är de som deutger sig för att vara. En journalist hade nyligenuppmärksammat ett par så kallade ankor iDagens Industris nätupplaga. Den ena uppgif-ten var att industrikoncernen Celsius hade fåttklartecken för en order på 14 stridsvagnar. Denandra var att en mängd tjänstemän inom Pri-vattjänstemannakartellen skulle gå ut i strejk.Bägge uppgifterna var helt fel.

Det anmärkningsvärda är inte så mycketförekomsten av falska uppgifter som förmed-lingen av desamma. Internet fungerar som enrykteskultur och traditionella medier inlem-mas till synes enkelt i denna kultur. Bara före-

komsten av ett påstående kan vara tillräckligför att det också ska bli allmänt godtaget. Ettviktigt skäl till att förmedlingen av tvivelaktigauppgifter kan gå så lätt är att journalistikenmånga gånger nöjer sig med att vidarebeford-ra uppgifter enbart med tillägget ”enligt denoch den källan”. Därmed gör man sig kvittgranskningsansvaret. Och har en uppgift välkommit in i betrodda medier tycks den i ett slagkunna få en fortsatt obegränsad spridning.

Risken för bländverk – en översättningFör att riktigt bedöma källors förutsättningaroch egenskaper krävs många gånger att man förmår hålla huvudet kallt. Den mycketanvända sökmotorn Altavista har ett över-sättningsprogram som heter ”babelfish”http:</babelfish.altavista.com>. Det avser attöversätta texter på andra språk till engelska.Onekligen låter detta som en dröm, plötsligtskulle det vara möjligt att ta del av allt möjligtpå språk man inte själv behärskar. Arbetetmed datoriserade översättningar har pågått isäkert ett par årtionden. Även om man intekan förvänta sig perfektion, kunde program-met kanske ge en uppfattning om vad somfanns, att veta inom ett ämne på andra språk.För den som har erfarenhet av att röra sig mellan olika språk och vissa insikter i över-sättningsarbete är det visserligen uppenbartatt språk är en så pass mångfasetterad förete-else att en regelstyrd översättning som varjedatorprogram måste innebära, ter sig mycketkomplicerad.

Hur lyckades då programmet med en text?I samband med en fortbildningskurs för jour-nalister gjordes denna översättning till eng-elska av en fransk text ur den algeriska tid-ningen El Watan.

53

Originaltext

Stratégie

La sonnette d’alarme est tirée encore une fois parle CNES. En constatant que ”l’aggravation desdéséquilibres externes et ses incidences sur leséquilibres internes confirme la fragilité de l’éco-nomie nationale mise en évidence par l’ajuste-ment structurel”, l’institution remet à l’ordre dujour la nécessité d’une stratégie nationale de déve-loppement économique et social. La dernière crisedu pétrole de 1998, qui a fait chuter le prix du barilà moins de dix dollars, avait déjà fait entrevoir leretour d’une situation que beaucoup crayaientrévoulue. L’application du programme d’ajuste-ment structurel a mis à nu les faiblesses de l’éco-nomie et sa dépendance vis-à-vis des hydrocarbu-res. L’aggravation des inégalitités et la récessionqui ont déjà été constatées il y a de cela une annéerestent des tendeances lourdes. Les menaces sur lacohésion sociale demeurent. Le taux important duchômage, la pénurie de logements, l’élargissementde la pauvreté aux couches moyennes, la faiblessede la sphère productive et l’absence de relancen’augurent rien de bon même si par ailleurs d’im-portantes capacités de croissance son recensées.S’il est critiqué au sujet de la manière dont ilétablit les diagnostics, le CNES reste une institu-tion irremplaçable grâce à la concertation et auxéchanges. Véritable observartoire de la situationéconomique et sociale, il permet d’éviter la déma-gogie et le triomphalisme qui caractérisent cer-tains discours. En appelant à mobiliser et à valo-riser le potentiel de croissance à travers un projetéconomique et social, le CNES propose un redres-sement salutaire à travers une stratégie de déve-loppement pour gérer l’apres-FMI.

Engelsk översättning

Strategy

L has alarm bell is drawn once again by the CNES.While noting that ”the aggavation of externalimbalances and its incidences on internal balan-ces confirms the brittleness of the national econo-my highlighted by the structural adjustment”, theinstitution gives on the agenda the need for anational strategy of economic and social develop-ment. The last crisis of oil of 1998, which have

make fall the price of barrel with less than ten dol-lar, have already make foresee the return of a situ-ation that many believe révolue. L’application ofprogram of adjustment structural have put withnaked the weakness some economy and its depen-dence with respect to hydrocarbon. The aggrava-tion of the inequalities and the recession whichwere already noted there are that one year remainheavy tendencies. The threat on the cohesion soci-al demeurent. Le rate significant of unemploy-ment, the shortage of housing, the widening ofpoverty with layer average, the weakness of sphe-re productive and the absence of revival forecastnothing of good even if if in addition of significantcapacity of growth be count. If he is criticizedabout the way in which he establishes the diagno-ses, the CNES remains an irreplaceable institu-tion thanks to the dialogue and to the exchanges.True observatory of the economic and social situ-ation, it allows to avoid the demagogy and the triumphalism which characterize certain spee-ches. While inviting to mobilize and develop thegrowth potential through an economic and socialproject, the CNES proposes a salutary rectifica-tion through a strategy of devlopment to manageafter-FMI.

Den franska texten börjar ”La sonnette d’alar-me”. Då ”L:et” återfinns som en bild på skär-men tolkas i översättningen den bestämda arti-keln uppenbarligen som två ord och den eng-elska texten börjar således ” L has”. Det förstatecknet får stå helt fristående och den andratecknet ”a” tolkas tydligen som tredje personsingular av verbet ”att ha”, alltså ”has”. Över-sättningen börjar i total obegriplighet.

I det franska originalet heter det att oljekri-sen fick oljepriset att falla – ”a fait chuter le prixdu baril à moins de dix dollars”, i den engelskaöversättningen ”have make fall the price of bar-rel with less than ten dollar”. Olika språksbyggstenar utgörs ju inte endast av enskilda ordutan i lika stor utsträckning av fraser och idio-matiska konstruktioner. Dessa kan känneteck-nas av en särskild ordföljd, karakteristisk infog-ning i satsen i övrigt, en specifik betydelse.

54

Återgivningen ”have make fall the price of bar-rel” motsvarar franskan ord för ord – medundantag för att ”make” som borde ha varit”made” – men det blir inte korrekt engelska.Direkt missledande blir satsens fortsättningsom på franska innebär att priset föll till mindreän tio dollar medan den engelska texten påståratt det föll med mindre än tio dollar.

Ordföljden blir ofta inte engelsk, såledesöversätts ”programme d’ajustement structu-rel” med ”program of adjustment structural”och resultatet blir något slags ”frengelska”.Ett intryck som understryks då man i den eng-elska texten stöter på ord som ‘”révolue”,”L’application”, ”demeurent” eller bara ett”Le”. Programmet är tydligen allt emellanåtoförmöget att föreslå något engelskt ord ochåterger endast de franska glosorna. Uttrycket”sphère productive” översätts med ”sphereproductive” trots att en korrekt översättningskulle vara ”productive sector”.

Den franska formuleringen ”a mis à nu lesfaiblesses de l’économie”, ung. ”blottlagt svag-heterna i ekonomin”, återges i den engelskaversionen med obegripliga ”put with nakedthe weekness some economy”. En annan obe-griplighet är översättningen ”which were alre-ady noted there are that one year” som avsesmotsvara den franska satsen ” qui ont déjà étéconstatées il y a de cela une année” (”vilkaredan konstaterades för ett år sedan”).

Genomgående är översättningen mycketgodtycklig med att återge pluraler, det som ärflertal i det franska originalet blir mångagånger ental i den engelska texten. Uttrycket”par ailleurs” blir i den engelska texten ”inaddition” (”för övrigt”, ”dessutom”) vilketkan vara riktigt i vissa sammanhang men häravses ”inom andra områden”. Franskan harbara två genus, femininum och maskulinum,medan engelskan har tre. Det får konsekven-sen att när originaltexten använder ”il” i bety-delsen ”det” heter det i den engelska texten

plötsligt ”he”, trots att det handlar om en in-stitution och inte om en person.

Genomgången förefaller kunna fortsätta ioändlighet. Denna korta text på bara 253 ordvimlar av översättningsfel. Sammanfattnings-vis präglas översättningen av att programmetinte överhuvudtaget har engelska ord att ersät-ta de franska med, i andra fall tas de engelskaformerna av de franska orden utan hänsyn tillatt de i det engelska språket har en annan bety-delse, idiomatiska konstruktioner och frasergår översättningen konsekvent bet på. För var-je franskt ord förefaller programmet endastkunna erbjuda en eller par engelska betydelser.Översättningarna anpassas inte efter kontex-ten. Slutresultatet blir en text på engelska somi stora stycken är obegriplig. Kanske gör intedetta så mycket kan några tänka, då är det jubara att bortse från översättningen. Men i någ-ra stycken finns ändå något slags mening, somdock är missvisande. I det fallet blir det kanskedesto allvarligare eftersom den intresserade dåkan få en uppfattning om innehållet som intehar täckning för sig.

El Watan är en regimkritisk tidning. Etthuvudtema i texten ovan är den något för-täckta argumentationen för fristående, kritis-ka institutioner i Algeriet. Det torde vara när-mast omöjligt att förstå det budskapet i denengelska översättningen.

Det finns en systematik i felen som geranledning till att vara mycket skeptisk motöversättningsprogrammets möjligheter. Fören som inte alls kan franska förefaller den eng-elska text som erbjuds vara obrukbar. Och detär väl till just sådana som programmet villerikta sig? För den som kan någon franska ärdet bättre att lita till sina egna begränsadekunskaper.

Encyclopædia BritannicaMedvetenhet om en källas tendens i världs-bild och kunskapsbild är ofta särskilt viktig

55

när det gäller flitigt använda källor. Encyclo-

pædia Britannica är ett välrenommerat upp-slagsverk. Det har tidigare funnits i CD-romversion och finns numera sedan ett par år tillbaka i en mycket användarvänlig och till-talande version på Internet. Tillgången är av-giftsbelagd men flera bibliotek har köpt licenssom gör att ganska många människor kan fåtillgång till den. Och på större arbetsplatserfinns ofta också tillgång till detta uppslags-verk.

Uppslagsverket har funnits ända sedan1800-talet. Ursprungligen var det skotskt ochbrittiskt, men en bit in på 1900-talet blev detamerikanskägt och har förblivit det sedandess. Brittiska medarbetare och redaktions-medlemmar har dock varit legio och på sättoch vis har uppslagsverket därför fortsatt somett gemensamt amerikansk-brittiskt projekt.Marknaden för Encyclopædia Britannica harnaturligtvis varit den stora anglosaxiska värl-den, det vill säga alla länder där engelska ärett av de dagligt använda språken. Uppslags-verket har dessutom traditionellt haft en rela-tivt populär och folklig redigering, som skiljerdet från motsvarande svenska, franska ochtyska verk som vanligen är mer vetenskapligaoch akademiska till sin karaktär.

Konsekvensen av Encyclopædia Britannicas

tillgänglighet över nätet är att detta har bliviten källa som används i betydligt större ut-sträckning än tidigare. Som vi konstateratovan är det naturligtvis inte den digitala for-men i sig som skapar källkritiska problem pånätet, det kan i stället vara det att vi får till-gång till källor som vi tidigare inte använteller använt i begränsad omfattning som ska-par nya problem. Användningen av Encyc-

lopædia Britannica torde ha förändrats på tvåsätt. För det första används nu detta uppslag-sverk som källa där tidigare helt andra källorän uppslagsverk skulle ha utnyttjats. Journa-lister kanske nu väljer Encyclopædia Britannica

i stället för att gå till speciallitteratur på ettvisst område eller vända sig till en organisa-tion eller officiell källa med särskild känne-dom om ett visst område. För det andra ersät-ter detta uppslagsverk alternativa uppslags-verk, i Sverige i första hand Nationalencyklope-

din (NE) som ännu inte är lika lättillgänglig.Det är denna nya ställning som populär

källa som gör att det kan vara värt att se när-mare på hur Encyclopædia Britannicas ur-sprung också färgar framställningen av ettämne. Men exemplet Encyclopædia Britannica

har större relevans än att endast illustreraanvändningen av just detta uppslagsverk.Nätet populariserar ett antal nya källor. En

Ett välrenommerat uppslagsverk.

56

annan källa som blivit populär i journalist-kretsar under senare år tack vare nätet är CIAWorld Fact Book, och det är därför viktigt attgöra sig medveten om att dessa nya källorockså har sina specifika problem.

Vi har valt att se närmare på den artikelsom Encyclopædia Britannica har om Sverigestidigare statsminister Olof Palme. Palme varsom ledande politiker och sedan statsministeren betydelsefull gestalt i svensk historia. Hanvar dessutom en omstridd person. Även utan-för Sveriges gränser gjorde han sitt namn käntoch spelade en viss roll i internationell politik.Hans namn är därför ett naturligt uppslags-ord, som det kommer att finnas skäl att åter-komma till både för journalister och en vetgi-rig allmänhet. Frågan är alltså, om man nuvänder sig till det renommerade uppslags-verket Encyclopædia Britannica, vad får man dåveta?

I sin helhet lyder artikeln om Olof Palme iEB som följer nedan.

Palme, Olof b. Jan. 30, 1927, Stockholm, Sweden d. Feb. 28, 1986, Stockholm

In full SVEN OLOF JOACHIM PALME, primeminister of Sweden (1969–76, 1982–86), promi-nent leader of the Swedish Social Democratic Wor-kers’ Party (Sveriges Socialdemokratiska ArbetarPartiet), Sweden’s oldest continuing party. Hebecame Sweden’s best-known international politi-cian.

Born into a wealthy Stockholm family, Palme stu-

died at Kenyon College, Ohio, U.S. (B.A., 1948),

and obtained a law degree from Stockholm Univer-

sity in 1951. An active member of the Social

Democrats from the early 1950s, Palme became

Prime Minister Tage Erlander’s personal secretary

in 1953 and entered the Swedish Parliament in

1958. Palme joined the Social Democratic govern-

ment in 1963 as minister without portfolio. In 1965

he advanced to the post of minister of communica-

tion and in 1967 to the dual post of minister of

education and ecclesiastical affairs. He succeeded

Erlander as party secretary and as prime minister

in 1969. Soon afterward his attacks on U.S. war

policy in Vietnam and his acceptance of U.S. Army

deserters who sought refuge in Sweden led to strai-

ned relations between his country and the United

States. (He denied the deserters official political

refugee status, however, saying that one could not

be a refugee from a free country.)

The 1976 general election resulted in the defeat ofthe Social Democrats after 44 years in power.Between terms in office Palme continued to be acti-ve in his party and maintained his strong pacifiststance. He served as president of the Nordic Coun-cil from 1979 to 1980, chaired the IndependentCommission on Disarmament and Security inGeneva, and acted as UN special envoy to mediatein the war between Iran and Iraq. After his 1982election Palme tried to reinstate Socialist economicpolicies in Sweden, and he continued to be outspo-ken on matters of European security. He was assas-sinated by a gunman in 1986; his murder remainsunsolved.

Det är en relativt koncentrerad artikel (307ord) men ändå av en inte obetydlig längd ochmed en hel del information samt inslag avanalys. I sin värdering av Palmes insats somstatsman är värderingen balanserad och präg-las inte av överord, artikeln får sägas vara sak-lig. EB är med andra ord för uppslagsordet”Olof Palme” en god kunskapskälla, någotsom man också hade anledning att vänta sigav en välrenommerad encyklopedi.

Artikelns kvaliteter hindrar emellertid inteatt den trots allt har en tydlig tendens och attdess värde som källa även måste bedömas ochbegränsas i förhållande till denna tendens.

Ett bra jämförelsematerial torde vara denartikel som finns om Olof Palme i den svens-ka Nationalencyklopedin. Att den artikeln ärväsentligt längre är väl knappast något att för-vånas över eller anmärka på. Det rör sig om ensvensk politiker och rimligen bör svenska

57

uppslagsverk ägna dem större uppmärksam-het än internationella dylika. En av de förstaoch mest iögonfallande skillnaderna mellanartiklarna, och samtidigt den mest självklaraär att EBs artikel säger mycket litet om Palmesinrikespolitiska insats medan NE i stor ut-sträckning uppehåller sig kring denna. Vi kanhär konstatera en naturlig olikhet i perspek-tiv: ett internationellt uppslagsverk koncen-trerar sig på relationen till omvärlden, för ettsvenskt uppslagsverk är Sverige huvudsaken.

Perspektivskillnaderna är självklara menger naturligtvis olika bilder och därmed del-vis olika uppfattning om Palme hos den somtar del av endast den ena artikeln. Skillnader-na är dock sådana att en läsare med viss all-mänbildning lätt kan ta hänsyn till dem ochockså förstår hur han/hon ska kompenseradem vid behov.

Ett par andra uppgifter i EBs artikel kan fåen svensk läsare att reagera. Det parti Palmesägs ha tillhört och lett uppges på svenskaheta ”Sveriges Socialdemokratiska ArbetarPartiet”, det korrekta är ”Sveriges Socialde-mokratiska Arbetarparti”. Att ett anglosaxisktuppslagsverk ger en något felaktig form av ettsvenskt namn är förstås inget att förvånasöver, men det blir ändå en fingervisning omatt man inte ska lita på varje detalj som ståräven i de mest auktoritativa källor. En annanolikhet är att EB påstår att Palme efterträddeErlander som ”party secretary”, men densvenska titeln är ju ”partiordförande”. I EB:sartikel omtalas vidare att Palme ”studied atKenyon College, Ohio, U.S. (B.A., 1948)”. Mot-svarande uppgifter finns inte i NE. Noggrann-heten om var i USAhan studerade beror natur-ligtvis på att uppslagsverket i stor utsträckningvänder sig till en amerikansk publik. Skillna-derna i perspektiv gör att det anglosaxiskauppslagsverket blir mer detaljerat i vissa avse-enden än det svenska.

Viktigare än dessa självklarheter eller de-

taljskillnader torde emellertid några andraolikheter vara, vilka direkt är avhängiga avrespektive verks tendens. På några punktervärderas nämligen Palmes insats som politi-ker helt olika.

EB ägnar en stor del av sitt utrymme åt attbehandla Palmes kritik av den amerikanskakrigföringen i Vietnam och de amerikansks-venska relationerna med anledning av denna.Av artikelns 307 ord handlar 53 ord om dettainslag i Palmes karriär. Det betyder att detinslaget får utgöra 1/6 av denna värdering avstatsmannen Palme. Artikeln i det svenskauppslagsverket NE är på omkring 900 ordmen använder endast 28 ord till samma sak.Här förefaller det amerikanska perspektivetalltså ge en klar tendens åt framställningen.Det sägs att Palme strax efter det att han efterträdde Erlander genom sina attacker påamerikansk krigspolitik i Vietnam och sittaccepterande av amerikanska armédesertöreråstadkom ansträngda relationer mellan sittland och USA. Däremot, tillägger EB, gav haninte desertörerna status av politiska flykting-ar, då han uttalade att man inte kan vara flyk-ting från ett fritt land.

EBs beskrivning är knappast sympatisk iförhållande till Palmes politik, den uppehållersig mycket kring de amerikanska desertörer-na och sensmoralen tycks närmast vara attPalme själv var medveten om det orimliga isin politik eftersom ” man inte kan vara flyk-ting från ett fritt land”. Det är uppenbart attEB tycker att relationerna mellan Sverige ochUSA är det centrala i Palmes utrikespolitiskagärning, att artikeln speglar en kvardröjandeamerikansk upprördhet över att Sverige ochPalme tog emot amerikanska desertörer ochstarkt kritiserade USA:s krigföring i Vietnam.Framställningen kan knappast sägas varadirekt sakligt felaktig, men det är klart att enminst lika välgrundad beskrivning av Palmesinsats på den internationella arenan kunde ge

58

en helt annan bild och därmed skulle en be-dömning av honom statsman bli väsentligtannorlunda. Frågan om de amerikanska deser-törerna kan hävdas vara en obetydlighet i detstora hela, kritiken mot USA skulle kunna tol-kas som en engagerad och till och med modigprotest mot en orimlig politik.

Den svenska NE beskriver just det härinslaget i Palmes gärning på följande sätt:

Som nyblivet statsråd under 1960-talet engagera-de han sig med stigande kraft mot USAs politik iVietnam, ett engagemang som kulminerade i syn-nerligen hårda formuleringar mot Nixonregering-en senhösten 1972.

NE gör alltså väsentligt mindre affär av saken,desertörerna omnämns inte och en kontinui-tet i ett engagemang understryks i stället. Pal-mes kritik av den amerikanska Vietnampoliti-ken ges överhuvudtaget i NE ett samman-hang som i svenskt perspektiv förefaller rim-ligare, utan att för den skull vara mera defini-tivt riktigt. NE säger att det dominerande dra-get i Palmes insats som politiker var hansintresse för internationella frågor. Han hade,konstaterar NE, som studentpolitiker kämpatmot den kommunistdominerade internatio-nella studentorganisationen samtidigt somhan blev intresserad av u-landsproblem. Detär mot den bakgrunden som NE framställerkritiken mot USA.

Det finns ytterligare formuleringar i EB:sartikel som uppenbart är präglade av det ang-losaxiska perspektivet och som knappast kangöra anspråk på att vara absoluta sanningar. Påett ställe heter det till exempel att Palme ”main-tained his strong pacifist stance”. Att påstå attPalme utmärkte sig för en pacifistisk stånd-punkt är knappast rimligt. Han var, som fram-gått av senare avslöjade dokument, ordentligtinvolverad i grenar av det svenska försvaret påett tidigt stadium. Som svensk politiker ifråga-satte han inte det svenska militära försvaret

och i sitt engagemang för tredje världen toghan ofta ställning för befrielserörelser som medvapen i hand hävdade sin sak. Han var kort ochgott inte pacifist. Att EB ändå skriver så här fårförklaras med att uppslagsverket tolkat hansengagemang i nedrustningsfrågor som paci-fism. Men ett sådant engagemang var alltsåmöjligt utan pacifism.

Ett påstående i EBs artikel är att Palme efteråterkomsten som statsminister vid valet 1982”tried to reinstate socialist economic policies in Sweden”. För en svensk låter detta över-dramatiserat. Kärnan i påståendet är innebör-den av ordet ”socialistisk”. I anglosaxiska sammanhang torde ”socialistisk” vara detsam-ma som ”socialdemokratisk” medan man iNorden och på den europeiska kontinentenskiljer på ”socialdemokratisk” och ”socialis-tisk”. Det kan uttryckas så att högervänster-skalans mittpunkt i Storbritannien och USAligger längre till höger än i merparten av Euro-pa. För en svensk torde en ”socialistisk ekono-mi” signalera planekonomi och eftersom soci-aldemokratin, och förvisso även Olof Palme,alltid har företrätt blandekonomi blir EB:s ut-saga inte riktig.

Sammanfattningsvis finns en hel del i EBsartikel om Olof Palme som ger en ”vinklad”bild av honom som statsman. Men när vi kon-staterar det är det viktigt att vi samtidigt fram-håller att det är en bra och välgrundad artikel.Det är en bra artikel som ändå bara tillhanda-håller en tolkning av verkligheten. I NE finnsen annan bra artikel som tillhandahåller enannan tolkning av verkligheten. Det finnsnaturligtvis fler bra artiklar och hela böckerom Olof Palme som presenterar ännu flertolkningar. Men även om alla dessa framställ-ningar är bra, ger de bilder av Palme som ärväldigt olika och det är naturligtvis på intetsätt inte likgiltigt vilken framställning manväljer att utnyttja som källa.

59

Några slutsatserKällkritik för nätet visar sig innebära väsent-ligt svårare överväganden än att hantera av-siktlig felinformation. Fakta är nästan alltiddiskutabla. En tumregel att hålla sig till er-kända auktoriteter är också helt otillräcklig.

Det finns ingen enkel lösning på proble-met att flera källor tillhandahåller uppgiftersom alla sägs vara de riktiga. Ett stort antaluppgifter kan utan tvekan på goda grundersorteras bort och erkända auktoriteter kan hafel även om det är oavsiktligt, som till exem-pel fallet med den psykologiska teorin ommotivation och den felaktiga uppgiften frånen universitetsinstitution visar. Sorteringsar-betet kräver dock en noggrannhet som tar tid.Andra motstridiga uppgifter handlar om oli-ka definitioner och där är det inte rimligt attbara bortse från den ena definitionen tillförmån för den andra. Journalistik måste nogalltmer vinnlägga sig om att redogöra för oli-ka definitioner och det begränsade värdet avvissa fakta.

Ingående kunskap om källorna är ovär-derlig för att bedöma värdet av de uppgifterde tillhandahåller: så visar det sig med detlöftesrika översättningsprogrammet. Medve-tenheten om källors ofullkomlighet måstevara närvarande vid en källkritisk prövning.

Det kan vara en tillgång att ha flera källor

med olika tendens, exemplet Västsahara vi-sar det. Att framhålla hur motsägelsefullt oli-ka källor beskriver samma verklighet kanunderstryka hur mångfasetterad verklighe-ten ofta kan vara. Andra gånger är det natur-ligtvis motiverat att ställa uppgifter med oli-ka tendens mot varandra och med skäl häv-da att en viss framställning har större fog försig. Den olikartade beskrivningen av OlofPalme i ett anglosaxiskt respektive svensktuppslagsverk visar hur genomgripande ochsamtidigt sub-tilt tendens kan prägla enframställning. Den ena eller andra versionenkan inte göra anspråk på företräde på grundav större sanningshalt, och det är heller ingetentydigt intresse att få läsarna att omfatta enviss uppfattning som ligger bakom den enarespektive den andra. För den som utnyttjarden här typen av källor är det ändå viktigt attgöra sig medveten om tendensen och kanskeockså förmedla denna medvetenhet till demman i egen tur förmedlar kunskaperna till.Encyclopædia Britannica har genom sin status,sin lättillgänglighet över nätet och sin använ-darvänliga uppläggning fått en särställningbland motsvarande källor. Den här särställ-ningen gör det extra angeläget att vara med-veten om dess tendens. Följdenligt äger reso-nemanget också giltighet för andra källormed liknande status.

60

Vad är ett pålitligt faktum? Ett av de mer iögon-fallande inslagen i modern journalistik är allasifferuppgifter. Det rör sig om tidsangivelser,antal berörda människor och föremål, längd-mått och höjdmått. Journalistikens förkärlekför siffror torde sammanhänga med dess viljaatt efterlikna vetenskapen, eller närmarebestämt den typ av vetenskap där siffror spe-lar en dominerande roll. Siffrorna tycks gejournalistiken auktoritet, ge ett intryck av godkännedom om vad som hänt, vad som pågåreller är att vänta. Siffror förlänar journalisti-ken ett sken av exakthet men också av denobjektivitet som gärna hänvisas till.

Siffrornas framträdande roll inom journa-listiken är inte något som kommit med ut-vecklingen av den digitala tekniken eller ensmed Internet. Siffrorna torde ha gjort entré påbred front med det som vi brukar benämnainformationsjournalistik och som bröt ige-nom i USA kring sekelskiftet 1900 och somsedan har kommit att vara en huvudström-ning inom 1900-talets journalistik.

Däremot vågar vi påstå att såväl den digi-tala tekniken som Internet har ökat det sam-lade beståndet av siffror. Vi omges i högreutsträckning än någonsin av siffror och detfaktum att ekonomi har kommit att placerasöverst på den samhälleliga och politiska dag-ordningen gör både att utbudet av och efter-frågan på siffror har ökat.

Det är därför värt att fråga sig om alla des-sa siffror är värda den tilltro de förefaller göraanspråk på.

Underlaget till det här kapitlet är inte häm-tat från Internet eller från andra digitala käl-lor, för vår undersökning har det varit prak-tiskt att arbeta med mer beständiga källor.Siffrorna hänför sig emellertid till ett par hög-prioriterade journalistiska bevakningsområ-den, olyckor och ekonomi, och Internet harinte minst på dessa väsentligt ökat siffer-mängden. Bakom det material som behandlasnedan finns dessutom såväl digital tekniksom förmedling via Internet. Och väl fram-ställt blev materialet också i sin tur föremål förförmedling över nätet genom tidningarnasnätupplagor.

GöteborgsborgsbrandenNatten mellan den 29 och 30 oktober 1998 ut-bröt en brand i Makedoniska föreningen påHerkulesgatan på Hisingen i Göteborg. I loka-lerna pågick en fest med flera hundra ungdo-mar som firade Halloween. Eldsvådan blevden värsta som drabbat Sverige i modern tid.61 ungdomar dog under det första dygnet.Några dagar senare avled ytterligare två, sam-manlagt omkom 63 personer i branden.

Enligt TT kom larmet till polisen exakt00.00 den 30 oktober. Det första telegrammetmed anledning av händelsen från Tidningar-nas Telegrambyrå (TT) utsändes enligt TTsegna anteckningar 01.21.1 Under detta förstadygn utsände nyhetsbyrån totalt 103 telegrammed anledning av katastrofen, inklusive ”fak-tarutor”, rapporter från Göran Perssons besöki staden och stämningen i centrala Göteborg.

HÅRDA FAKTA? EXEMPLET SIFFERUPPGIFTER

1 Enligt SOU om branden Brandkatastrofen i Göteborg. Drabbade, Medier, Myndigheter. Statens offentliga utredningar 1999:68kom det första larmet den 29/10 23.42, s. 84. SOU uppger dock något felaktigt att det första telegrammet om branden utgickfrån TT ”01.29.49”. Det första telegrammet från TT utgick alltså 01.21.

61

Det första telegrammet hade följande ly-delse:

BRÅDSKANDE: 20 DÖDA I BRAND I GÖTEBORGGÖTEBORG (TT)

Ett 20-tal personer har omkommit i en kontrolleradbrand i Makedonska föreningen på Herkulesgatanpå Hisingen i Göteborg, uppger polisen natten tillfredagen.

Rubriken är tveklös, 20 personer har dött i enbrand i Göteborg. Själva telegramtexten läm-nar utrymme för en viss variation, ett ”20-talpersoner” har omkommit. Den uppgiften torde kunna uppfattas så att mellan 15 och 25 personer hade fått sätta livet till. Källan tilluppgifterna var ”polisen”, varmed vi bör kun-na förstå en talesman för Göteborgspolisen.

Nästa telegram som gick ut drygt tio minu-ter senare, uppgav att ”antalet dödsoffer befa-ras stiga”. Mer exakt än så uttrycktes inte saken.Det fjärde telegrammet som gick ut hävdade så ”att mer än 50 människor kan ha omkommiti branden”. Den uppgiften bekräftades i senaretelegram. Halv fyra på morgonen rapporteradeTT, att ”polisuppgifter” gjorde gällande att”mer än 60 döda påträffats på diskoteket straxefter klockan 03.00, då hade hela lokalen ännuinte genomsökts”. I senare telegram talades omatt 59 döda hade förts från platsen, och ”minst59 personer” hade omkommit.

Fem minuter över tio på fredagsmorgonenkom ett telegram med rubriken ”Tonårsdiskoblev inferno – 60 döda, 190 skadade”. 60 om-komna är sedan den återkommande siffran iflera telegram. Uppgiften stod sig över heladagen ända till sent på eftermiddagen då ettnytt telegram gick ut med följande lydelse:

Vid 16-tiden uppgav polisen i Göteborg att 63 per-soner omkommit (i) branden.

Ett nytt telegram, på grundval av polisenspresskonferens, hävdade strax därpå att brand-

katastrofen krävt ”65 döda”. 17.42 kom ett nytttelegram med rubriken ”Dödssiffran stiger”,nu var antalet döda 67. I telegrammet hettedet vidare att 32 av de döda var män och 32var kvinnor, för tre av offren var ”könet ännuokänt”.

Ytterligare ett par timmar senare revidera-de polisen på nytt antalet döda, tidigare upp-gifter hade ”varit felaktiga”. Orsaken varbland annat, hävdades det, att uppgifterna ipolisens datorer inte varit korrekta. Kvartöver åtta på fredagskvällen hette det:

Rätt siffra var på fredagskvällen 60 döda.

Uttalandet förefaller rätt bestämt från poli-sens sida. Och även TT gav intryck av att för-medla något av en definitiv uppgift. Senarehette det ”den korrekta siffran 60”. Facit avbranden angavs dock mindre exakt i ett tele-gram vid halv tio på kvällen: ”Minst 60 ung-domar dog i en brand som är den värsta somdrabbat Sverige i modern tid. Över 170 skada-des varav 20 mycket svårt”.

Det rätta förhållandet var emellertid att detfanns 61 döda på fredagskvällen efter bran-den. En flicka antogs vara försvunnen, menhade i själva verket ännu inte påträffats i dehärjade lokalerna. TT hade alltså under dettadygn uppgivit antalet döda till 20, 50, 59, 60,63, 65, 67 och åter 60. I vagare formuleringarhade det talats om ett 20-tal, mer än 60, minst59, minst 60. Uppgifterna om antalet skadadehade också varierat, på morgonen var det 190skadade, på kvällen 170.

En knapp månad senare utspann sig påMedialistan, en e-postlista för svenska journa-lister, en diskussion i ett helt annat ämne mel-lan en TT-journalist och en journalist påKvällsposten. Uppfattningar som framkom iden diskussionen kan vara belysande ocksåför TTs rapportering av Göteborgsbranden.

Diskussionen avsåg en olycka där en pojkei Skåne skadades så allvarligt att han senare

62

avled. KvP-journalisten kritiserade TT för atttelegram hade gått ut med uppgifter om attpojken hade dött medan upplivningsförsökännu pågick. Hon tyckte det var allvarligt ochuppfattade också en ovilja hos TT att erkännafel. På detta gick TT-journalisten i svaromål.Han hävdade att det var trams att det skullevara svårt att erkänna fel om man arbetar påTT, och han framhöll vidare, att det framgick avTTs utgivning att det nästan dagligen händeratt man rättar eller korrigerar det som blivit fel.”Enligt vår policy ska vi inte smyga med vårafel. (Men givetvis är det allra mesta rätt!)”.

Till denna allmänna deklaration fogade hanäven en förklaring för det enskilda fallet. Hanutgick ifrån att KvP-journalisten fick informa-tion från Kristianstadspolisen att upplivnings-försök på pojken pågick på kvällen. Men pro-blemet var, menade TT-journalisten, att poliseninte gav TT samma information. I beskeden tillTT var pojken klart och entydigt död. Och detvar inte rimligt att ifrågasätta sådana beskedfrån polisen efter en olycka.

I TTs telegramtjänst skulle alltså ”det allramesta” vara ”rätt”. I rapporteringen från Göte-borgsbranden hade TT under det första dyg-net inte en enda gång den exakt riktiga siffranpå antalet döda. Det är knappast troligt attrapporteringen av tragedin i Göteborg skullevara exceptionell i det här avseendet. Snarareär det fullt möjligt att en stor del av TT:slöpande telegramförmedling innehåller fel-aktiga uppgifter. Om man antar att ett förloppkan vara svårbedömbart medan det pågår ärknappast det förhållandet anmärkningsvärt,även om det ger anledning till reflektion.Anmärkningsvärd är däremot uppfattningenatt polisens besked efter en olycka inte nor-malt kan ifrågasättas av TT.

Nyhetsrapportering av den här karaktären– om olyckor och brott – litar i mycket storutsträckning till polisen som källa. Det är enform av journalistik som är anpassad till redak-

tionella krav om snabb förmedling av uppgif-ter. En viss källa, som polisen, anses a priori

vara en pålitlig källa och dessutom kan jour-nalistiken avsäga sig sitt ansvar för hur säkrauppgifterna är genom att vidarebefordra demmed anmärkningen ”enligt” den och den käl-lan.

Rapporteringen från Göteborg visar attpolisen inte riktigt är den pålitliga källa denförutsätts vara. Det torde väl också vara enjournalistisk erfarenhet att polisen kan ha fel iliknande situationer. Att påstå detta är inte attanklaga polisen för bristande kompetens. Detär helt enkelt svårt att vid olyckor och brottsnabbt ha en klar uppfattning om vad somhänt även för de mest professionella. Ju svå-rare olyckorna och brotten är, desto svårare ärdet att få en överblick över det skedda.

Att uppskattningar i direkt samband medett förlopp blir fel är som sagt inte anmärk-ningsvärt, men för medierna ger det an-ledning till reflektion. Journalistiken bordekanske i de här fallen av rapportering, i ställetför att jaga siffror, som inte ger den exaktakunskap de ger intryck av, beskriva just svå-righeterna att bedöma omfattningen av någotinträffat. Det normala borde snarast vara attvid varje enskild händelse värdera om polisenhar möjlighet att vara en god källa. Kanskebör andra källor utnyttjas, kanske bör denkaotiska och traumatiska situationen fram-hållas i rapporteringen. Från Göteborg kundeTT ha varit väsentligt försiktigare med exaktasiffror, närmare ha beskrivit hur svårt det varatt veta och gärna försökt utreda varför poli-sen vid ett skede sent på eftermiddagen den30 oktober uppgav så felaktiga och samtidigtdetaljerade siffror som 67 döda, varav 32 män,32 kvinnor och 3 vars kön ännu var okänt.

En slutsats av den här genomgången är attsifferuppgifterna ofta inte är de rätta. Rappor-teringen blir varken sannare eller bättre av fix-eringen vid dem.

63

Börs, valutor och räntorSuccessivt har ekonomirapporteringen kom-mit att spela en allt större roll i journalistiken.Ekonomin har hamnat högt upp, kanskehögst upp, på den politiska dagordningenoch dagstidningarna och nyhetssändningar-na liksom övrigt utbud i radio och tv har i alltstörre utsträckning kommit att handla omekonomi. Helt nya periodiska publikationerhar gjort ekonomi till sin huvudsak, tvåsvenska framgångsrika exempel är Dagens

Industri och Finanstidningen. I det digitalainformationsflödet, på Internet, har månganya aktörer specialiserat sig just på dettaområde. Ett centralt inslag i all denna rappor-tering är förmedlingen av en aldrig sinandeström av siffror.

Överflödet av sifferuppgifter på det härområdet förefaller ge maximala kunskaperom ekonomin och dess utveckling. Siffrornaska rimligen ge såväl finansiella aktörer somallmänhet och politiker bästa förutsättningarför beslut och åtgärder av ekonomisk inne-börd. Siffrorna ger intryck av att förmedla en

exakt för att inte säga knivskarp kännedomom marknaderna. Men hur är det med densaken? Ger alla siffror oss en mer precis kän-nedom?

Vi har genomfört en mer systematisk granskning av vissa tal som tillhör de flitigas-te citerade talen, nämligen olika börsindex,valutakurser och räntenoteringar. Undersök-ningen har genomförts under en vecka inovember 1998, marknadsveckan 9 –13 novem-ber motsvarande rapporteringen i tidningarnaden 10 till 14 november.

Nedan följer först de förändringar av börsindex för Stockholms fondbörs samt någ-ra av de största internationella aktiebörsernasom respektive Dagens Industri, Finanstid-

ningen, Svenska Dagbladet och Dagens Nyheter

rapporterade. Samtliga uppgifter gäller för-ändringar vid stängningsdags.

Vad vi först kan konstatera är att det inte ären enda dag som samtliga tidningar har iden-tiska sifferuppgifter för samma börs. Iblandförefaller differenserna mycket små, ibland ärde större, men om siffror ska utsäga den exak-

Tisdag 10 november 1998

Ort DI FT SvD DN

Stockholm –0,7% –0,74% –0,8% –0,8%

London –1,0% –1,04% –0,8% –0,8%

New York –0,9% –0,95% –0,9% –0,9%

Frankfurt –1,4% –0,98% –1,4% –1,4%

Onsdag 11 november 1998

Ort DI FT SvD DN

Stockholm –0,2% –0,16% –0,2% –0,2%

London 0,0% –0,03% –0,9% –0,9%

New York –0,4% +0,25% –0,4% –0,4%

Frankfurt –2,2% –1,70% –2,2% –2,2%

64

ta sanningen, så ger dessa tidningars rappor-tering ingen enighet om sanningen. Vad somär sant beror på vilken tidning man läser. Siff-ror tycks således inte vara mer exakta än ord.I värsta fall kan vi säga att matematik inte ärbättre än retorik.

Gör vi en motsvarande sammanställningöver valuta- och räntenoteringar under sam-ma period kan vi också då konstatera att inteför en enda dag är alla tidningar överens omvilka siffror som gäller. Oenigheten om valu-tor och statsräntor är faktiskt ännu större änden om börsindex, det är snarast ovanligt atttidningarna är överens om några siffror.

De bristande överensstämmelserna kanibland vara relativt obetydliga, ibland avse-

värda. Ett exempel på när bristen på överens-stämmelse är som minst är uppgifterna omStockholmsbörsen onsdagen den 11 novem-ber. I tre av tidningarna var förändringarna avbörsens index en nedgång med 0,5 procent, iden fjärde Finanstidningen var nedgången 0,51procent. En förklaring till skillnaden framträ-der snart om man följt rapporteringen i fleradagar, Finanstidningen anger konsekvent flerdecimaler när det gäller börsindex än deandra tidningarna.

Antalet decimaler förefaller vara ett kon-kurrensmedel tidningarna emellan. Det är väl svårt att veta vilket intryck få respektivemånga decimaler gör på läsekretsen, oberoen-de av om den är yrkesmässigt eller mer privat

Torsdag 12 november 1998

Ort DI FT SvD DN

Stockholm +1,0% +0,98% +1,2% +1,2%

London +0,8% +0,82% +1,0% +1,0%

New York –0,4% +0,24% –0,5% –0,45%

Frankfurt +1,2% +0,51% +1,2% +1,2%

Fredag 13 november 1998

Ort DI FT SvD DN

Stockholm –0,5% –0,51% –0,5% –0,5%

London –0,5% –0,51% –1,1% –1,3%

New York –0,1% +0,69% +0,1% +0,07%

Frankfurt –1,6% –1,26% –1,7% –1,6%

Lördag 14 november 1998

Ort DI FT SvD DN

Stockholm –0,1% –0,12% –0,1% –0,1%

London +0,3% –0,26% +0,2% +0.2%

New York +1,0% +0,46% +1,0% +1,0%

Frankfurt 0,0% –0,05% 0,0% 0,0%

Ort DI FT SvD DN

Stockholm –0,5% –0,51% –0,5% –0,5%

65

intresserad av informationen. Vi kan i alla fall notera att det inte är samma tidningar som konse-kvent excellerar i ett stort antal decimaler. På valutaområdet är Dagens Industri och Dagens Nyhe-

ter ”värstingarna” med fyra decimaler vardera. Så här rapporterades dollarkursen torsdagen12 november.

Valuta DI FT SvD DN

Dollar –0,0157 kr –0,01 kr +0,02 kr –0,0118 kr

(7,9649 kr) (7,97 kr) (7,97 kr) (7,96 kr)

Stora skillnader i rapporteringen framträdde till exempel gällande Londonbörsen onsdagen 11november.

Ort DI FT SvD DN

London 0,0% –0,03% –0,9% –0,9%

Skillnaden är nästan en procentenhet mellan den högsta och lägsta siffran. Differenserna är ocksåbetydande mellan uppgifterna från New York-börsen fredagen 13 november.

Ort DI FT SvD DN

New York –0,1% +0,69% +0,1% +0,07%

Knappt 0,8% skiljer mellan högsta och lägsta uppgift, inte ens om det är plus- eller minussiffror ärtidningarna eniga om – något som gick att se för dollarkursen 12 november.Stora statsränteskillnader framgår mellan tidningarna fredagen 13 november och lördagen 14november. Fredagens 5-årsränta rapporterades på följande sätt.

Löptid DI FT SvD DN

5 år –0,07% (4,17%) –0,09% (4,15%) –0,07% (4,17%) –0,08% (4,16%)

Lördagens 5-årsränta angavs så här i de olika tidningarna.

Löptid DI FT SvD DN

5 år –0,03% (4,13%) –0,03% (4,12%) –0,03% (4,14%) –0,02% (4,14%)

Bland fyra olika tidningar finns på fredagen tre uppgifter om ränteförändringar och tre uppgifterom den gällande noteringen. På lördagen är enigheten större om förändringen, endast två upp-gifter, men oenigheten om gällande notering är lika stor: tre uppgifter om denna. Därför kan rän-tan i Dagens Industri sjunka med tre hundradels procent och hamna på 4,13%, medan den i Svens-

ka Dagbladet kan sjunka med lika mycket men hamna på 4,14% samtidigt som den noteras till 4,14%även i Dagens Nyheter trots att den där endast sjunkit två hundradels procent.

D-markens förändring är upp till åtta öre större eller mindre beroende på vilken tidning manläser. Medan D-marken i Finanstidningen har gått upp två öre har den i Dagens Industri gått ned med

66

över sex öre. Ändå är värdet mot kronan nästandetsamma mellan de olika tidningarna. Dollar-kursen har stigit fem och ett halvt öre mer iFinanstidningen och Svenska Dagbladet än iDagens Industri. Dagens Nyheter hamnar någon-stans mittemellan. Kursen i förhållande till kro-nan ligger på tre olika nivåer i de fyra tidning-arna.

Har nu det här någon betydelse? Ja, detmåste vi nog säga om vi anser att mediernasekonomirapportering är väsentlig. Börsindex,valuta- och räntenoteringar är de poster somallmänt tillmäts störst betydelse i ekonomi-rapporteringen. Hur de dag för dag varierarföljer medierna med stor uppmärksamhet.Förändringar analyseras och kommenterasoch präglar med största sannolikhet markna-dernas fortsatta agerande, liksom även denpolitiska och privata världens beslut i allamöjliga avseenden. Samtidigt som ekonomis-ka termer i allt större utsträckning tycks avgö-ra västvärldens existens och vara har dessasiffror fått något sakrosankt över sig. Men omdet inte finns en enighet om hur siffrorna serut under ett och samma dygn, vilken betydel-se har det då hur de fluktuerar över tid? Vadär det som förändras, hur ser dessa föränd-ringar ut och med vilken eftertanke förmedlar

tidningarna denna ström av tal?Skillnaderna skulle naturligtvis kunna av-

färdas som betydelselösa, några hundradelseller tiondels procent, några ören mer ellermindre är väl inte så mycket att röra upp him-mel och jord för. I de här sammanhangen är det dock inte helt lätt att avfärda även små variationer, börjar skillnaderna handlaom tiondels procent och tioöringar då är det mångmiljonbelopp, kanske miljardbe-lopp, som omfördelas.Av vilken anledning skilde sig nu de olika tid-ningarna åt? Har det varit ett totalt godtyckeoch slarv som har karaktäriserat rapporter-ingen? Är siffrorna endast förfalskningar inågot eller alla fall? Nej, skälen till de bristan-de överensstämmelserna tycks vara flera.

Vid en närmare granskning av börskurser-na kan man snabbt konstatera att det finnsmånga olika index för att mäta utvecklingenpå en viss fondbörs. För Stockholm finns såle-des Affärsvärldens index, Veckans affärersindex, Stockholms fondbörs eget index, OMX-index för att nämna några. För London finnstill exempel Financial Times 30 index, Finan-cial Times 100 index; för New York finns DowJones index, S & P 100 index, S & P 500 index;för Frankfurt DAX index och DAX Xetra

Variationerna i valutarapporteringen kan illustreras med D-marks- respektive dollarkursernafrån torsdagen 12 och fredagen 13 november. På torsdagen angavs D-markens förändring och gäl-lande kurs så här.

Valuta DI FT SvD DN

D-mark –0,0640 kr +0,02 kr +0,02 kr +0,0107(4,7500 kr) (4,75 kr) (4,75 kr) (4,74 kr)

På fredagen uppgavs dollarn ha följande värden i förhållande till kronan.

Valuta DI FT SvD DN

Dollar +0,1136 kr +0,17 kr +0,17 kr +0,1448 kr

(8,0785 kr) (8,14 kr) (8,14 kr) (8,11 kr)

67

index. Förekomsten av dessa olika index för-klarar därför en del av de olika uppgifternabörsernas förändringar. Ett index är knappastmer sant än något annat.

Samtal med tidningsredaktionerna hardessutom klargjort att det inte finns någraofficiella slutkurser för räntor och valutor.Respektive redaktion läser därför av kursernavid en egen vald tidpunkt. Därför får vi alltsåett utbud av olika dollarkurser, D-markskur-ser, pundkurser, euro-kurser i tryckta medierliksom i etermedier och nätpublikationer. Fören och samma dag. Inte heller i det här sam-manhanget kan vissa siffror göra anspråk påatt vara mer sanna än andra.

De skäl som finns till att siffrorna mellantidningarna kan skilja sig åt för börskurser,

valutanoteringar och statsräntor, finns emel-lertid inte när det gäller bostadsräntor. Rän-torna för bolån förändras inte under dygnetstimmar och de fyra tidningarna borde därförha samma uppgift för samma bank. Men inteheller det är fallet. Som sammanställningen avuppgifterna om gällande bolåneräntor i deolika tidningarna från en dag, tisdagen den 10november 1998, visar, är det särskilt Finanstid-

ningen som har avvikande siffror framför alltnär det gäller JP Bank. I nedanstående tabellerär de siffror som skiljer sig från övriga i fet stil.Finanstidningens uppgifter skiljer sig alltså åtnär det gäller JP Bank men också i någon månför Stadshypotek och Skandiabanken. ÄvenDagens Nyheter har ett par gånger avvikandesiffror. För den som tror att det här bara var

Villor, rörlig

Bank DI FT SvD DN

HSB Bank 5,70 — 5,70 —

JP Bank 5,20 5,40 5,20 5,20

Nordb Hypo 5,30 5,30 5,30 5,30

SBAB 4,90 4,90 — 4,90

S-E-B Bolån 5,30 5,30 5,30 5,30

Spintab 5,30 5,30 — 5,30

Stadshypotek 5,30 5,30 5,30 5,30

Skandiabank. 4,85 4,85 — 4,85

Villor, 2 år

Bank DI FT SvD DN

HSB Bank 6,25 — 6,25 —

JP Bank 5,35 5,75 5,35 5,35

Nordb Hypo 5,65 5,65 5,65 5,65

SBAB 5,05 5,05 5,05 5,05

S-E-B Bolån 5,55 5,55 5,55 5,55

Spintab 5,50 5,50 5,50 5,50

Stadshypotek 5,55 5,55 5,55 5,55

Skandiabank. 5,00 5,00 5,00 5,00

68

Villor, 5 år

Bank DI FT SvD DN

HSB Bank 6,60 — 6,60 —

JP Bank 5,95 6,30 5,95 5,95

Nordb Hypo 6,15 6,15 6,15 6,15

SBAB 5,65 5,65 5,65 5,65

S-E-B Bolån 6,10 6,10 6,10 6,10

Spintab 6,10 6,10 6,10 6,10

Stadshypotek 6,10 6,10 6,10 6,10

Skandiabank. 5,60 5,60 5,60 5,60

Borätter, rörlig

Bank DI FT SvD DN

HSB Bank 5,60 5,60 5,60 5,60

JP Bank 5,70 5,90 5,70 5,70

Nordb Hypo 5,80 5,80 5,80 5,80

SBAB 5,40 5,40 — 5,40

S-E-B Bolån 5,80 5,80 5,80 5,85

Spintab 5,80 — — 5,80

Stadshypotek 5,80 5,80 5,80 5,80

Skandiabank. 5,25 5,80 — 5,25

Borätter, 2 år

Bank DI FT SvD DN

HSB Bank 5,70 5,70 5,70 5,70

JP Bank 5,85 6,25 5,85 5,85

Nordb Hypo 6,15 6,15 6,15 6,15

SBAB 5,55 5,55 5,55 5,55

S-E-B Bolån 6,05 6,05 6,05 6,05

Spintab 6,00 — — 6,00

Stadshypotek 6,05 6,05 6,05 6,05

Skandiabank. 5,40 6,05 5,40 5,40

Borätter, 5 år

Bank DI FT SvD DN

HSB Bank 6,25 6,25 6,25 6,25

JP Bank 6,45 6,80 6,45 6,45

Nordb Hypo 6,65 6,65 6,65 6,65

SBAB 6,15 6,15 6,15 6,15

S-E-B Bolån 6,60 6,60 6,60 6,60

Spintab 6,60 — — 6,60

Stadshypotek 6,60 6,65 6,60 6,65

Skandiabank. 6,00 6,65 6,00 6,00

69

olycksfall i arbetet som korrigerades nästa dagska det upplysas om att så inte var fallet. Finan-

stidningen föll inte in i ledet dagen därpå utanutmärkte sig på samma sätt för en särprägladuppgiftsförmedling även den 11 november.Även Dagens Nyheter hade den dagen någraavvikande siffror och dessutom hade Dagens

Industri sällat sig till sällskapet och bidrog inågra fall med helt egna uppgifter.

Att undersöka orsakerna till varför uppgif-terna skiljer sig åt är inte möjligt inom ramenför den här undersökningen. Vi nöjer oss medatt konstatera att inte heller för boräntornafinns en samstämmig beskrivning i siffror.

Granskningen av TT:s rapportering frånGöteborgsbranden gav vid handen att i direktsamband med ett dramatiskt förlopp är intesiffror säkra fakta. Källan, polisen, visade sigvara ofullkomlig i ett sammanhang då denjournalistiska tilliten är nästan total. Kanskekunde ändå slutsatsen bli att med litet tåla-mod kunde det bli bättre, och med litet över-seende kunde det accepteras.

Undersökningen på ett område där siffrorhar en helt central roll innebär dock att grun-den för mediernas sifferrapportering sätts igungning.

Tidningar är slumpartade källor till siffror.Vilka siffror de återger kan misstänkas varapräglat av omotiverade preferenser för denena uppgiften framför den andra, godtyckligaavläsningar, försök att höja upplagan ochsäkert en hel del slarv.

Men går man till källorna bakom tidning-arna blir siffrorna ännu osäkrare. Det är som

om de vid närmare påseende löses upp. Detfinns inga exakta siffror, för varje beräk-ningsobjekt cirkulerar ett antal olika siffror.När det inte finns några bestämda tal sommäter utvecklingen på de olika marknadernakan man undra över mediernas envetna prio-ritering av alla dessa siffror.

Siffror är inte hårda fakta, i den bemärkel-sen att de är säkrare än andra fakta, att de ärmer odiskutabla än andra fakta. Och om intesiffror är hårda fakta måste man nog fråga sigom det alls finns sådana i den angivna bemär-kelsen.

Världen kan inte beskrivas exakt i siffror.Journalistiken behöver i det här avseendetskaffa sig en ny premiss för sin rapportering.Det finns förvisso siffror som är riktigare änandra siffror, och det är inga skäl att inte varanoggrann i det här avseendet. Men med alltänkbar noggrannhet måste vi ändå konstate-ra, att det kan finnas ett antal olika siffror somalla sägs beskriva samma företeelse, och denena är varken riktigare eller felaktigare än denandra. Alla siffrorna besitter någon sanningoch rätt mycket osäkerhet. Dessutom är detockså uppenbart att föreställningen om exaktmätande är en myt. Den här osäkerheten mås-te journalistiken också kunna hantera. Viktigtblir att upprätthålla en viss reservation till allasifferuppgifter och även konkret redogöra förde begränsade kunskaper som siffror ger. Det-ta blir allt viktigare, eftersom exemplet fråndet ekonomiska området ger anledning atträkna med att vi med Internet kommer attöversköljas av allt större volymer siffror.

70

Databaserna har blivit en synnerligen viktigresurs på nätet. Dessa är en fortsättning påeller en motsvarighet till äldre tiders arkiv.Databaserna kan innehålla såväl katalogerna(som förtecknar vad som finns i arkivet) somsjälva handlingarna. Att arkiven successivthar förts över till digital form eller har över-gått till digital teknik är något som skett underde senaste decennierna. Det som på allvar för-ändrat informationssituationen och då fram-för allt för journalister är att databaserna i alltstörre utsträckning har blivit tillgängliga”online”, alltså på linje via elektronisk förbin-delse. Numera finns de också lätt nåbara viaanvändarvänliga gränssnitt, med enkel sök-teknik, över nätet.

Därmed har nyttjandet av databaser acce-lererat och det gör det också motiverat att vihär ägnar dem särskild uppmärksamhet. Vadkan databaserna användas till och särskilt vilkakällkritiska problem bör man vara medvetenom när man använder dem? Databaser finnstillgängliga både utan avgifter och som betal-tjänster. De avgiftsfria är i allmänhet offentli-ga databaser av något slag, de kommersielladatabaserna är i allmänhet privata och kopp-lade till näringsverksamhet. Särskilda företaginom informationstjänstesektorn kan erbjudahela paket med databaser.

Vi har gjort en indelning av databaserna itre typer: text-, referens- och faktadatabaser. Text-databaser består ofta av tidningstext, refe-rensdatabaser innehåller i allmänhet katalo-ger och faktadatabaser tillhandahåller regis-ter och offentliga handlingar. En källkritiskdiskussion kring databaser kan rimligen ta sinutgångspunkt i vad databasen kan förväntas

vara källa till. Vilka frågor kan man tro attdatabasen kan svara på?

Utgår vi från hur de används, utnyttjastextdatabaser av journalister, och för den de-len även av allmänheten i mån av tillgång,som källor till bakgrundsfakta. De användsför att besvara frågor som: När hände något?Var hände det? Vem var inblandad? Vad hän-de? Varför hände det? och Hur gick det till? –för att nu ställa de klassiska journalistfrågor-na. Även referensdatabaserna kan ofta använ-das som bakgrundsfakta: Vem har skrivit enviss bok? Vilka böcker har en viss författareskrivit? Men framför allt är det som hänvis-ning dessa databaser används: Var kan jagläsa om ett visst ämne? Vilka ytterligare böck-er har en viss författare skrivit? Hur kan jag fåtag på böckerna? Faktadatabaser används förmer djupgående undersökningar: Vad harsagts i en viss politisk fråga? Vilken ekono-misk och verksamhetsmässig historia har enviss näringsidkare eller ett visst företag? Vil-ken betydelse har olika sociala, ekonomiskaoch andra faktorer för olika ageranden ochuppträdanden i olika befolkningsgrupper?Det är vanligen sådana frågor som användar-na hoppas att databaserna ska kunna ge svarpå. Hur pass goda är då dessa som källor i denämnda avseendena? Något uttömmandesvar kan vi inte ge, men avsikten är att fram-hålla några saker som visar att de ingalundaär källor som man blint ska lita på.

TextdatabaserTextdatabaser är databaser som innehållerhela texter ur till exempel tidningar eller tid-skrifter. Fördelen med dessa baser är därför

DATABASER

71

att texter som tidigare endast varit möjliga attuppbringa på bibliotek som bevarar tidningaroch tidskrifter, samt på respektive tidningsoch tidskriftsredaktion, blivit lätt tillgängliga.De bibliotek som bevarar tidningar och tid-skrifter i en större omfattning och längd är förövrigt endast de stora forskningsbibliotekensom Kungliga Biblioteket i Stockholm ochuniversitetsbiblioteken i Uppsala, Lund, Göte-borg och Umeå.

”För svenskt vidkommande torde de vikti-gaste textdatabaserna vara Presstext, Medie-arkivet och Affärsdata. Presstext innehåller iförsta Dagens Nyheter och Expressen, Medie-arkivet innehåller Svenska Dagbladet ochAftonbladet samt ett antal landsortstidningar,Affärsdata innehåller affärspress och ekono-miska nyheter. En referensdatabas som ocksåi någon mån kan erbjuda direkt tillgång tilltexter över nätet är Artikelsök. Vi ska här be-gränsa oss till att se närmare på Presstext ochi någon mån Mediearkivet, men de problem viuppmärksammar bör vara generella för text-arkiv.”

Vad journalister och andra kan tänkas viljafå reda på genom textdatabaserna är alltsåvanligen olika bakgrundsuppgifter. Någoneller något har förts upp på dagordningen ochdå kan det vara av stort intresse att se i vilkatidigare sammanhang den eller det har varitaktuellt. Det kan också vara så att något obe-kant dyker upp och det blir angeläget att tareda på om det trots allt finns några kunska-per om detta obekanta sedan tidigare. Textda-tabaserna kan även utnyttjas för att besvaramer övergripande frågor. Vem är/var den härpersonen egentligen, vad har han/hon sysslatmed, hurdan har han/hon varit? Vad för före-tag eller organisation är detta, vilka saker hardet varit inblandat i, vilken är dess historia?Vad finns att berätta om det här landet och vadfinns att berätta om dess medborgare?

När man ska bedöma databasens möjlig-

heter att besvara dessa frågor är det ett antalfrågor om basens själva uppbyggnad somförst måste besvaras.

Presstext ger användarna informationenatt det ”är norra Europas största textarkivmed över 15 miljoner artiklar i klipparkiv ochdatabaser”. Basen innehåller ”tidningsartik-lar” från Dagens Nyheter A-delen från och med1991, hela Dagens Nyheter från och med 1992,från Expressen från och med 1990, Göteborgs-

Tidningen från och med hösten 1998, tidning-en Vi från och med 1995 samt TT-telegramfrån och med sommaren 1997. Materialet ärsamordnat i en stor logisk databas som möj-liggör enkla genomsökningar av all tillgäng-lig text samtidigt. Materialet finns att tillgåsamma dag som publicering, klassificeringensker löpande under dagen. Alla artiklar ärbevarade i fulltextformat, vilket betyder atthela texterna finns och kan genomsökas sys-tematiskt. Databasen ska i princip innehållaallt redaktionellt material från de angivna tid-ningarna från och med de angivna åren.

Huvudprincipen för sökning är fritextsök-ning, som innebär att man kan söka på ett val-fritt ord och få alla träffar i hela textbasenredovisade. För att underlätta sökningarnaoch öka precisionen finns möjlighet till så kal-lad trunkering, där endast delar av ord an-vänds, liksom även olika operatorer kananvändas för att kombinera flera ord i sök-ningen. En annan sökmetod bygger på denmanuella klassificering som görs av samtligaartiklar. Klassificeringen avser särskilda upp-gifter om artiklarna som upphovsman, per-son- och organisationsnamns förekomst, arti-keltyp, avdelning i tidningen, artikelns längd.Dessutom sker en klassificering enligt desvenska bibliotekens allmänna klassifika-tionssystem (SAB) som ger en grov indelningav artiklarna efter ämnen och som komple-ment tillför Presstext även egna ämnesord.

Syftet med att lagra materialet är i första

72

hand att ge tidningarnas egna redaktionsmed-lemmar möjlighet till research inför nya jobb,men databasen har även gjorts allmänt till-gänglig som en kommersiell databas undersenare år. Den vanligaste användaren i detavseendet är grund- och gymnasieskolorna.

Den här informationen ger Presstext självom basen, men den är trots allt inte tillräckligför att bedöma tillförlitligheten. För att kunnagöra det är det nödvändigt att ställa mer när-gångna frågor.

Vad finns närmare bestämt i databasen?Presstext hävdar att där finns allt redaktio-nellt material med början från ett visst år. Detlåter självklart och oproblematiskt men är ändåinte riktigt det. Vi måste fråga oss vad som intefinns i databasen. Vad är inte redaktionelltmaterial? Finns det trots allt redaktionellt material som inte kommer med i databasen?

Vilken betydelse har databasens kortahistoria för en viss fråga som vi vill ha svar på?Hur återfinner man material? En huvudme-tod har blivit fritextsökning. Det betyder attman i princip kan söka på vilket ord som helsti en text. Därmed kommer man åt allt som kantänkas ha skrivits om en sak. Men inte hellerdet är oproblematiskt. Ett enda sökord är näs-tan aldrig så unikt att det får fram endast detsom man själv har i tankarna vid en sökning.Därför får man väsentligt fler träffar än manvill ha och i värsta fall blir det en lång ochmödosam process att ta fram det material somfaktiskt är av intresse. Sökningen måste kun-na preciseras. Här använder sig textdataba-serna av operatorer så att man kan kombineraflera söktermer. Det är en avgjord fördel, menlöser inte alla problem. Ytterligare en fråga är:Får man tag i allt material genom fritextsök-ning? Är det möjligt att man missar material?Hur träffsäker blir en fritextsökning?

Genom denna sökmetod tycktes först text-databaserna ha befriat sig från problemet medindexering, det vill säga att ge varje enskild

text vissa särskilda söktermer efter en bedöm-ning och kategorisering av texten. Det är etttidsödande arkivarbete och kräver dessutomomfattande kunskaper om såväl indexeringsom de ämnen som texterna behandlar. Mendet är nu uppenbart att indexering är viktigför såväl precision som möjligheten att åter-finna allt. Det är nämligen också på det visetatt en företeelse kan existera på ett abstraktplan som inte så lätt låter sig definieras på denkonkreta ordnivån. Därför är också en fråga:Vilken indexering sker? Hur pass pålitlig ärdenna indexering? Får man vid en sökning påen viss term upp allt material med anknytningtill den termen?

Slutligen måste man också ställa frågor ommaterialets kvalitet i sig självt. Vilka egenska-per har materialet? Hur mycket kan man litapå de uppgifter som förekommer där?

En granskning av databasen utifrån de frå-gorna ger en mer sammansatt uppfattning omtillförlitligheten, i själva verket en hel del star-ka reservationer. Granskningen har skett bådei form av systematiska sökningar och i kon-takt med ansvariga för Presstext.

Vad är det då som inte finns i Presstext? Tillatt börja med saknas förstasidorna i basen.Presstexts förklaring är att förstasidor nume-ra endast består av så kallade puffar, det villsäga inga artiklar börjar på första sidan för attsedan fortsätta inne i tidningen. Texterna påförstasidan är endast avsedda att väcka intres-se för läsning inne i tidningen. I researchhän-seende kan denna argumentation förefallamotiverad, men ett faktum är att texterna påförstasidorna i stor utsträckning avviker frånmaterialet inne i tidningarna: formuleringar-na är genomgående mindre nyanserade ochskarpare i förstasidesmaterialet, citatmarker-ingar antyder direkt fällda uttalanden avenskilda personer som aldrig haft just dessaord i sin mun. Det är knappast någon överdriftatt påstå att förstasidorna i stor utsträckning

73

sätter sin prägel på det offentliga samtalet ochi det avseendet är alltså inte textdatabasernatill någon hjälp. Detta kanske främst angårmänniskor utanför redaktionerna och särskiltforskare med intresse för tidningspressen,men även journalister med kulturdebatt ochpolitiska kommentarer som sina områden kantänkas behöva få en uppfattning om fram-ställningarna på förstasidorna.

Det som lagras i textdatabasen är naturligt-vis inte heller i övrigt hela tidningarna.Annonserna som utgör en stor del av trycketfinns inte med. Överhuvudtaget finns inte tid-ningens form kvar längre. Det som återstår ärtexter rätt upp och ned, utan redigering ochlayout. Programtablåer för radio och tv beva-ras inte. Inte heller finns Dagens Nyheters

omfattande ekonomiska tabellmaterial till-gängligt. I det sammanhanget utesluts äventidningens egna dagliga marknadskommen-tarer, trots att de rimligen måste anses somhuvudsakligen redaktionell text.

Textdatabasen är, som den utger sig för attvara, just en textdatabas. Därmed återfinnsvarken de omfattande inslagen av grafiskaillustrationer som är så typiska för dagensjournalistik liksom naturligtvis heller inte bild-materialet. Förekomsten av eventuella bildtex-ter anges i slutet av en artikel där också bild-texten återges. Det visar sig dock vid en syste-matisk användning av basen att bildtexternaofta inte finns med trots att det anges att detfinns sådana och åtminstone ibland förekom-mer det att det överhuvudtaget inte anges attbildtext finns vid artikeln. I en kommentarmedger Presstext att basen i detta avseendeinte är fullständig. Från Expressen, Göteborgs-

Tidningen och Vi kommer bildtexter utan pro-blem, men från Dagens Nyheter är leveranser-na godtyckliga och det skulle därför kräva ettstort manuellt arbete att komplettera basen pådenna punkt. Faktum är med andra ord attbildtexter från i första hand Dagens Nyheter

inte finns komplett i basen.Vi har i vårt arbete också påträffat ett exem-

pel på en nyhetstext som återfinns i den tryck-ta tidningen men som inte finns att tillgå iPresstext. Det är en liten AP-notis från den 18maj 1997 som omtalar att den schweiziskaregeringen har blockerat alla tillgångar förZaires störtade president Mobutu Sese Seko.Hur en undersökning skulle kunna genom-föras för att kontrollera hur pass vanligt dettabortfall av texter är svårt att säga. Det faktumatt den här texten saknas är dock en varningom att alla nyhetstexter inte nödvändigtvisfinns. I vilken utsträckning detta påverkarbasens kvaliteter som källa beror naturligtvispå vad man vill komma åt.

Sammanfattningsvis är det en del som kun-de förväntas finnas som inte finns i databasenoch en del som ska finnas som heller inte finnskonsekvent. Puffarna på första sidan och börs-kommentarerna representerar kanske en grå-zon, eller snarare utgör de en typ av redaktio-nellt material som Presstext av andra skäländå avstår ifrån att lagra. Att definitionen avredaktionellt material är flytande framgår avatt Presstext sett sig föranlåten att i en PM tillDagens Nyheter ange riktlinjer för vilket mate-rial som tidningen ska sända över, då ”det kanråda delade meningar om vad som i gränsfallär att anse som redaktionellt material”. I PMnframgår att det inte heller sparas pressgran-nar, utlandsröster och citerat på sidan 2, lik-som inte kortfattade saker på NoN eller Filmidag i anslutning till programtablåerna. AttPresstext väljer att inte ta med allt material ärinte nödvändigtvis skäl till kritik. Däremotvore det en fördel om detta klargjordes tydli-gare i informationen till användarna.

Bildtexter och nyhetsmaterial ska emeller-tid vara med, men i synnerhet bildtexterna fal-lerar många gånger. Och som vi ska se försinte heller alltid uppmärksammade rättelserin ordentligt.

74

Vad betyder sökmetoden för att återfinnamaterial i Presstext? Vi ska inskränka oss tillett par påpekanden i det avseendet. Fritext-sökningen gör att förekomsten av ett visst ord eller kombinationen av vissa ord snabbtkan lokaliseras. Sambandet mellan ord ochämnen är dock inte given. Ord förekommer imånga sammanhang som inte har relevans förett specifikt ämne. En rubriklista ger i detavseendet ofta inte tillräcklig och ibland ävenmissvisande information. Bibliotekens tradi-tionella ämnesindelning enligt SAB-systemetär ofta för grov för att vara till någon riktighjälp. Presstext har därför utvecklat egnaämnesord med direkt anknytning till redak-tionernas löpande arbete. Därför har till exem-pel ”Palmemordet” fått en egen sökterm. Denegna indexeringen är dock inte konsekvent.Det finns ett behov av en mer omfattandesådan indexering. Estoniakatastrofen kan illus-trera ett konkret sökproblem. Det finns såle-des artiklar om katastrofen som inte innehål-ler ordet ”Estonia”, dessa påträffas alltså intevid en fritextsökning. Ämnesordet ”Estonia-katastrofen” skulle ha kompenserat detta. I enkommentar till oss konstaterade företrädareför Presstext att tanken på ett eget ämnesordkom upp på ett så pass sent stadium att mate-rialet vid den tidpunkten hade hunnit bli alltför omfattande för att det i efterhand skullevara möjligt att införa ämnesordet. Resurser-na räckte inte till och därför kommer ocksåsökningarna fortsättningsvis i det här ämnetatt lida brist på precision. Trubbighet av denhär karaktären går naturligtvis att finna mångaexempel på i textdatabaserna.

Vilka fördelar respektive nackdelar hardessa baser som researchkällor? Vad kan manvänta sig av materialet och hur mycket kanman tro på det?

Textdatabaser tillhandahåller tidningstextsom är tillgänglig direkt via datorskärmen påskrivbordet. Journalisten besparas det arbetet

att bege sig till det egna textarkivet, alternativttill ett bibliotek, att vara hänvisad till en arkiv-ansvarig för sökning av relevant material.Men egentligen är konsekvenserna mer om-fattande än så. Textdatabaserna har gjort tid-ningstext till en väsentligt mer utnyttjad källaän tidigare. Orsakerna till det torde framförallt vara två: dels att källan kan nås genomuppkoppling, dels fritextsökningen. Att detfaktiskt också är på det viset att journalisteridag i större utsträckning använder sig av tid-ningstext som källa antyder våra kontakteroch undersökningar under arbetets gång.

Det faktum att textdatabaser är tillgängligapå linje är naturligtvis något som förefallertidsbesparande och behändigt lättillgängligt.Särskilt fritextsökningen torde möjliggöra ettnytt och systematiskt utnyttjande av tidnings-text. Tidigare var man hänvisad till arkivensrubriker alternativt det ännu mer mödosam-ma, för att inte säga nästan hopplösa företagetatt söka i tidningens lägg eller mikrofilm. Medfritextsökning kan man komma direkt på detord man söker, det mest iögonfallande pro-blemet är att man får för många träffar. Såmedan man tidigare ofta inte hittade någrauppgifter alls, får man nu nästan alltid upp-gifter. Det är klart att det är tillfredsställande.Därför måste vi ställa frågan: Är tidningstexten god källa? Tidningstexten har stått i tid-ningen. Frågar vi bara efter vad som stått därär textdatabaserna onekligen en god källa. Deär inga fullständiga källor och det förekom-mer fel även i förhållande till den tryckta ver-sionen. Men på det hela taget är de goda käl-lor i detta avseende. Men flertalet sökningar idessa databaser handlar nog inte om att i förs-ta hand ta reda på vad som stått i tidningen.Det handlar i stället om att skaffa fakta om vis-sa företeelser. Textdatabaserna har blivit kun-skapskällor till alla möjliga områden. Och detär i det här avseendet som vi måste ta ställningtill om de är goda källor. Vårt svar är att de inte

75

är särskilt goda källor. Vår erfarenhet är dess-utom att journalister sällan frågar sig om deär goda källor, alternativt medvetet elleromedvetet avfärdar invändningar mot dessakällor.Varför är då tidningstext inte en god källa?• Tidningar produceras snabbt.• Tidningar har ingen skyldighet till fullstän-

dighet eller alternativa perspektiv.• Fakta utsätts inte för expertgranskning.• Tidningar har ingen skyldighet till upp-

följning.• Tidningar vill vinkla.Redaktionsarbete präglas ju av inriktningenpå deadline. Det är en ganska vedertagen san-ning, att detta oundvikligen leder till både för-hastade slutsatser och otillräckligt kontrolle-rade påståenden. I andra sammanhang är entidskrävande process av granskning ett sättatt uppnå just kvalitet och säkerhet. Det tordeinte vara orimligt att påstå att tillgänglig fack-litteratur och dokumentation från eventuellaorganisationer med inriktning på ett visstområde ger säkrare uppgifter än att söka mot-svarande i tidningstext.

Vetenskapliga texter produceras inom ramen för en systematisk kritisk diskussion.Syftet med denna diskussion är att tvinga denenskilde forskaren att ta hänsyn till alternati-va perspektiv på de frågor han/hon utreder.Tidningstext produceras inte under sådanaförhållanden, och ingen kan heller begära attde ska göra det, men det betyder också att enfråga ofta framställs på ett sätt som mångagånger är orimligt förenklat.

Dagstidningar täcker ett obegränsat antalområden samtidigt som en redaktion inte allsbestår av fackexperter annat än i en mycketliten utsträckning. En veritabel faktagransk-ning förutsätter egentligen experter och där-för måste tidningarna nöja sig med merabegränsade anspråk på korrekthet.

Journalistiken är till sin karaktär aktuell.

Det betyder att den inte har krav på sig att föl-ja upp vad som händer i de enskilda fallen.Oändligt är det antal trådar som tidningarnaunder årens lopp släpper för att i stället börjanysta i nya trådar som förefaller mer intres-santa. Därmed får den som vill ha fakta i enfråga bara en mycket liten och fragmentise-rad bild av frågan genom tidningstexten.Journalistiken tillkommer dessutom ofta ikonkreta debattsituationer, vilket gör att denpräglas av den polemiska situationen även ide fall där den inte likt ledarsidan själv ger sigin i debatten.

Journalistiken präglas av att den måstefånga publikens intresse. Det är av det skäletsom journalister talar om sin ”vinkel”, det villsäga vad i framställningen som betonas ochsom i rubriken ska dra till sig läsare. Vilkenvinkel som väljs får naturligtvis också kon-sekvenser för beskrivningen i dess helhet, och kan inte annat än resultera i större ellermindre ensidighet.

Kan man lita på de uppgifter man får?Redan relativt enkla sakuppgifter som vem enperson är, vad denne/denna har sagt, närnågot hände, föranleder alltsom oftast en heldel invändningar från omgivningen motmediernas rapportering. Det är inte bara poli-tiker, fackliga företrädare, näringslivsrepre-sentanter och forskare som har invändningar.Även allmänheten, i synnerhet människorsom kommer i direkt kontakt med journalisti-ken, tycker många gånger att rapporteringenär missvisande. Den återkommande kritikenger anledning till stor försiktighet vid utnytt-jande av tidningsmaterial som källa. Ändåutmärker sig svensk journalistik knappast förslarvighet.

Men det är lätt att hitta exempel på häp-nadsväckande grodor som aldrig uppmärk-sammas men som senare återfinns i databasensom sakpåståenden utan reservationer. Sålun-da uppgavs i Dagens Nyheter den 3 maj 1999

76

att Sverige år 1756 ”var en demokrati”. Ochden 22 maj 1999 uppgavs i Dagens Nyheter attKosovokonflikten ”kanske är den största hän-delsen i modern tid i Europa”. Kriget omKosovo har onekligen varit en betydelsefullhändelse, men att utnämna den till ”den störs-ta” i modern tid är ändå helt orimligt. Det ärnaturligtvis en hel rad skeenden som måsteräknas före denna händelse, hur man än väl-jer att definiera modern tid. Dagens Nyhetersom källa till modern historia har ett begrän-sat värde.

En journalist har berättat hur han genomen kryptisk formulering i Presstext fick intryck-et att en politiker var medlem i det religiösasammanslutningen Livets ord. Då han sedan iRixlex hittade motioner av samme politikermot aborter drog han slutsatsen att det var pådet viset. Men politikern var inte alls medlemi Livets ord. Den journalistiska texten kanmed andra ord ibland vara insinuant på ettsätt som gör den bedräglig att använda somfaktaunderlag.

Vid en sökning i Presstext på ordet ”gambi-er” för åren 1996 till 1999 får man 30 träffar avvilka 13 direkt i rubriken etablerar ett sambandmed narkotika och brottslighet. Närmare hälf-ten av artiklarna om landet Gambias befolk-ning handlar alltså om grov kriminalitet. Ennärmare undersökning visar också att av deövriga artiklarna är ytterligare ett antal relate-rade till gambiers påstådda brottslighet. Närdessutom en granskning av några av de cen-trala artiklarna visade att det rör sig om en okri-tisk förmedling av den svenska polisens miss-

tankar framstår materialet som påfallande ten-dentiöst och missvisande i sin bild av gambier.

Tidningar gör emellanåt rättelser. Dessaförs också successivt in i textdatabasen. Detkan vara värt att titta litet närmare på dessa,vilket nu inte är helt lätt. I Mediearkivet kanman söka på artikeltypen ”rättelser”, men istort sett de enda träffar man får hänför sig till

Aftonbladet. Av det skulle man kunna dra slut-satsen att det bara är Aftonbladet som gör sigskyldig till misstag. Det vore naturligtvis enbekräftelse på hur opålitlig kvällspressen är,men det skulle lika gärna kunna vara ettuttryck för att Aftonbladet är den enda tidningi Mediearkivet som gör rättelser. Det verkarrimligast att tro att alla tidningar gör sig skyl-diga till fel och att alla också i den mån felenuppmärksammas gör tillrättalägganden. IPresstext kan man söka på ”rättar” och på såsätt få en uppfattning om Dagens Nyheters rät-telser.

Träfflistorna blir ganska långa utan att viför den skull kommer åt Aftonbladets ochDagens Nyheters alla rättelser, Presstext läggerrättelserna i anknytning till den ursprungligaartikeln så snart som möjligt och Mediearki-vets indexering av ”rättelse” är knappast hel-täckande för alla korrigeringar som Aftonbla-

det gör. Vad som är intressant är ändå kanskeinte så mycket antalet rättelser som rättelser-nas karaktär.

När vi sökte på termen ”tillrättaläggande”fick vi denna träff som avsåg Svenska Dag-

bladet:

I går uppgav vi felaktigt att det skulle varaNohrstedts som förlägger ”Svenska klassiker ut-givna av Svenska Akademin”. Det är förståsAtlantis /.../ (SvD 19/1 1999)

Bland Aftonbladets rättelser hittar vi den att ettkändispar som uppgivits gifta sig den 14 junii själva verket ska gifta sig den 14 augusti(AB 15/6 1999). En uppgift om Lärarnas Riks-förbunds ordförandes taxerade inkomst ochfallskärm ändras från 767 400 kronor i taxeradinkomst och tre miljoner i fallskärm till 648 200 i taxerad inkomst och ingen fallskärm(AB 31/5 1999). Påståenden om att en före det-ta anstaltschef var misstänkt för brott återtasav tidningen (AB 30/3 1999). I samband medtillkännagivandet av årets Piratenpris upp-

77

gav Aftonbladet att författarinnan BirgittaStenberg var den första kvinnliga pristagaren.Detta var tidningen senare tvungen att rättaeftersom Kristina Lugn fick priset 1997 (AB26/5 1999).

Presstext har särskilda sökfält för ”rättelse”och ”fel”. I augusti 1999 fanns där mellan 500och 600 träffar, delvis överlappande, för res-pektive kategori. Om det skulle motsvara dettotala antalet felaktigheter i hela materialetoch som dessutom är korrigerat vore detnaturligtvis enastående med tanke på hurmycket text som basen i sin helhet innehåller.Nu är det inte så, vilket vi snart ska återkom-ma till. Först kan det dock vara värt att se påinnehållet i några av de redovisade rättelserna.

Göteborgs-Tidningen har publicerat ett tele-fonnummer till ”Rökdoktorn” som kan hjälparökare. Tidningen uppgav dock fel telefon-nummer (GT 9/8 1999). En bild som sadesföreställa en pitbullterrier visade sig förestäl-la en helt annan hundras (GT 7/8 1999). I enartikel i Dagens Nyheter om flyktingar i Kro-koms kommun angavs felaktig nationalitetför en del av flyktingarna (DN 2/8 1999). I enutnämning som Dagens Nyheter kungjordeangav tidningen fel titulatur för den utnämn-de (DN 8/8 1999). I en artikel i Dagens Nyhe-ter om textilkonstnären Märta Måås-Fjetter-ström påstods att hon skulle fylla 80 år. Tid-ningen måste dock i efterhand konstatera attvederbörande i själva verket hade avliditredan 1941, däremot var det 80-årsjubileumför en mattutställning på Bukowskis (DN23/7 1999). När det gällde en pojke som om-kommit i en olycka angav Dagens Nyheter fel-aktigt att han kom från Norge då han i ställetvar från Göteborg (DN 21/7 1999).

Vid närmare granskning visar det sig dockatt långt ifrån alla rättelser i basen går att komma åt under kategorierna ”rättelser” och”fel”. För Dagens Nyheters del har under 1998och 1999 en vanlig rubrik blivit ”DN rättar”.

De flesta av dessa finns inte indexerade som”rättelser” eller ”fel” men är ju förstås ändårättelser. Emellertid ger inte heller en fritext-sökning med ”DN rättar” en fullständig redo-visning av tidningens rättelser. En genom-bläddring av den tryckta Dagens Nyheter gerdärför en klarare uppfattning om omfattning-en av rättelserna och därmed en utgångs-punkt för att bedöma mängden av felaktighe-ter som finns i tidningstext. Rättelser före-kommer även med andra ordval än ”rättar”och därför har ett stickprov omfattande ett parveckor i juni genomförts.

Efter denna stickprovskontroll kan vi blandannat konstatera att Dagens Nyheter vid ett till-fälle i stället för att ange två översättare till ettbokverk endast har angivit en översättare(29/6). En uppgift om att högskoleverket hardragit in Mitthögskolans examensrätt för magi-sterexamen rättade tidningen, eftersom indrag-ningen inte gällde generellt utan endast natio-nalekonomi. Högskolan har fortfarande rätt att utfärda magisterexamen i 19 andra ämnen(15/6). Porträttbilder förväxlades och en rubrikom asiatiska filmer gav en missvisande upp-fattning om att alla de nämnda filmerna är”Hongkongactions” (19/6). Förväxling av per-son och bild tycks för övrigt vara legio i de fles-ta tidningar där ofta personer förses mednågon annans ansikte eller ett porträtt försesmed ett felaktigt namn. Den kända stockholm-spolitikern och stockholmspartisten Stella Fareuppgavs felaktigt vara folkpartist i en artikeloch miljöpartist i en annan artikel (23/6). Viden publicerad bild på kultursidan uppgavs felfotograf som upphovsman till bilden (24/6).Japans premiärminister Keizo Obuchi uppga-vs felaktigt vara landets president (24/6).Japan är ju sedan urminnes tider ett kejsardö-me. Det uppgavs felaktigt att Naturvårds-verket beslutat att Fulufjället i Dalarna ska blinationalpark (27/6).

Vid en kontroll i mitten av augusti 1999

78

visar det sig att de flesta av dessa i den tryck-ta upplagan av tidningen konstaterade felenhar blivit korrigerade i databasen. Ibland kandock rättelserna vara sådana att en mindreuppmärksam användare ändå skulle fastnaför de felaktiga uppgifterna. I ett fall av exemp-len ovan kvarstod dock felaktigheten i data-basen ännu den 11 augusti 1999. Fortfarandestod uppgiften att Mitthögskolan helt har bli-vit av med sin rätt att utdela magisterexamen,en uppgift som först publicerades 13/6 ochsom korrigerades i den tryckta tidningen15/6, där det sägs att den rätten endast blivitindragen för ett ämne (nationalekonomi) menhögskolan har alltjämt sådan examensrätt i 19andra ämnen. Det är alltså en felaktig uppgiftsom dröjer sig kvar ännu två månader efteråtoch trots att den blivit korrigerad i trycket.Detta faktum reser naturligtvis frågan om allarättelser trots allt inte förs in i databasen. Vidsamtal med Presstext konstaterar man därockså att den mänskliga faktorn kan göra atten och annan rättelse inte införs.

Mot bakgrund av de här exemplen kan vidra några slutsatser. Det är inte korrekturfel,det är klara faktafel som innebär att tidning-arna inte har de korrekta uppgifterna. Och detrör sig om såväl fel i detaljer som fel i störresaker. Tidningarna tar miste på ålder, datum,vilket företag som producerar en viss pro-dukt, hur stora inkomster och ersättningarfackliga företrädare får, huruvida någon ärmisstänkt för brott eller inte, vilken nationali-tet vissa har, om en känd person är i livet ellersedan länge är avliden, varifrån någon är bör-dig, vem som är ansvarig för en översättning,vilken examensrätt en högskola har, vem enperson är, till vilken genre en film hör, vilketparti en känd politiker tillhör, vilken titel eninternationell toppolitiker har och vilket stats-skick ett stort land har, vilket beslut ett äm-betsverk har fattat etc.

Många av felen framstår som typiska miss-

tag i arbetet. Journalisten har hört fel, minnsfel, har blandat ihop olika saker. Det finnsnaturligtvis ingen anledning att i efterhandmästra sådana misstag, det är mänskligt kortoch gott och präglar alla verksamheter. I endel fall blir man dock mer betänksam, därframstår det som uppenbart att den ansvarigeenskilde journalisten och övriga som har haftberöring med texten inte alls kan det ämnesom behandlas. Att en känd konstnär inte är ilivet utan är död sedan ett halvt århundradeär inget misstag utan handlar om okunskap,att Japan inte är en republik är heller ingetmisstag utan är närmast ett bevis på bristandeallmänbildning, om en högskola har blivit avmed examensrätt är det en stor sak varsomfattning borde ha utretts.

Men oberoende av orsakerna till felaktig-heterna är det obestridligt att tidningstextinnehåller många faktafel. Det handlar omgrundläggande fakta som så att säga utgörråmaterialet för all journalistik. Att inte accep-tera godtycklighet i dessa enskildheter ärcentralt för den journalistiska etiken och förmediernas anseende. Det är i detta avseendesom journalistiken gör anspråk på att varanågot annat än det fria berättandet. Att tid-ningarna bereder plats för rättelser och attdessa även förs in i textdatabaserna är oftaresultat av påpekanden från personer utanförredaktionerna, som många gånger känt sigkränkta av de felaktiga uppgifterna. Och tid-ningarna gör korrigeringar därför att de ärmåna om sitt anseende. Det som står i tid-ningen bör vara sant och riktigt.

Men det är inte alltid det. Förre chefredak-tören för ÖstgötaCorrespondenten Ernst Kleinskriver till DNs ansvarige utgivare om tid-ningars förhållningssätt till sina fel.

Alla tidningar gör fel ibland. Det vore konstigt omdet var annorlunda. Journalister kan missuppfattaeller trovärdiga uppgiftslämnare kan lämna vadsom visar sig var helt missvisande information.

79

Hur upprätthåller då pressen ändå sin trovärdig-het? Jag tror att det vid sidan om en noggrannfaktakontroll bara finns ett sätt: att öppet och tyd-ligt erkänna när vi gjort fel.

Bland journalister finns emellertid enligt min erfa-renhet en stor ängslan för detta. Man tror att om vipå det sättet gör läsarna uppmärksamma på fel itidningen kommer slutsatsen hos alltför många bliatt man överhuvudtaget inte kan lita på det somstår i tidningen. (DN 14/5 1999)

Klein riktar även uppmärksamheten på heltandra typer av uppgifter som ställer frågan omsant och riktigt på sin spets i tidningarna. Hanaktualiserar några fall av undersökande kritiskjournalistik som har ifrågasatt den gängse bil-den av vissa förhållanden. Denna journalistikhar i sin tur blivit ifrågasatt. Det ligger i sakensnatur att tidningarna i sådana fall kan ha fel.Avsikten är ju att få till stånd en debatt.

Men också Kleins brev understryker demånga skälen till att förvänta sig fel i tidning-arnas rapportering. Klein, som erfaren tid-ningsman, påstår också att det finns en jour-nalistisk motvilja mot att erkänna fel. När vialltså återgår till de exempel på rättelser somvi anförde ovan tror vi att det är rimligt attanta att tidningars rättelser endast utgör endel av de felaktigheter som faktiskt förekom-mer i tidningar.

Utan att gå så långt som att påstå att deutgör toppen på ett isberg är det rimligt att troatt alla andra tidningar har haft lika mångaskäl att göra rättelser som Aftonbladet ochDagens Nyheter. Det är rimligt att tro att jour-nalister och tidningar undanhåller läsarnauppgifter om felaktigheter ibland. Det är rim-ligt att tro att när journalistiken kritiskt beva-kar vissa företeelser och sätter skarpt formu-lerade rubriker att beskrivningen emellanåtblir felaktig.

Det är också rimligt att tro att tidningarnavid många fler tillfällen än de blir uppmärk-sammade på, tar fel på ålder, personers namn,

datum, inkomster och förmögenhet, antaldöda och skadade, företag och produkt, miss-tanke om brott. Därmed måste vi också slutaoss till att tidningstext är en högst osäker käl-la för fakta i allehanda ämnen.

För att understryka det vi just har sagt gervi till sist ett drastiskt exempel på bristen påkorrekthet i tidningstexter. I samband med attCarl Bildt avgick som partiledare publiceradeDagens Nyheter den 7 augusti 1999 ett porträttav moderatledaren på inrikessidan. Rubrikenlöd ”30 år i den politiska hetluften. Från skol-politiker till FN-sändebud. Handplockadesav förre moderatledaren Gösta Bohman.”Artikeln inleddes sedan med vad som sadesvara ett exempel på Carl Bildts tidiga framträ-dande i offentligheten.

”Regeringen beslöt i fredagens konselj att som leda-mot av skolöverstyrelsen utse Carl Bildt. Han ärsom DN tidigare omtalat, gymnasist från Kristine-hamn, 18 år, ledamot av Secos centralstyrelse...”.

Så står det i ett av de första klippen i DN:s arkiv omCarl Bildt. Notisen var publicerad den 6 september1969. Då hade han sedan länge varit engagerad i ele-varbetet och han skrev också artiklar i skolfrågor förAftonbladet.

Så när som på en månad, exakt 30 år senare bestäm-mer sig samma Carl Bildt att avgå som ordförandeför moderata samlingspartiet.

Här återfinns alltså ett antal sakpåståendenom den unge Carl Bildt. Han hade av reger-ingen utsetts till ledamot av skolöverstyrel-sen, han var gymnasist från Kristinehamn,han var 18 år, ledamot av Secos centralstyrel-se, han hade sedan länge varit engagerad i elevarbetet, han skrev om skolfrågor i Afton-

bladet. Datumet för notisen tycks också ge artikel-

författaren en välfunnen inledning; det var påen månad när 30 år senare som Bildt avgick.

Det är bara det att uppgifterna inte allsstämmer. Carl Bildt har aldrig varit ledamot

80

av skolöverstyrelsen, han kommer inte frånKristinehamn, han var vid den aktuella tid-punkten inte gymnasist utan student, han varvid tillfället inte ens 18 år, han var inte leda-mot av Secos centralstyrelse, han skrev inteom skolfrågor i Aftonbladet.

I stället föddes Carl Bildt i Halmstad därhan också hade sin barndom medan han tillbringade ungdomsåren på Östermalm iStockholm. Han var vid den aktuella tidpunk-ten 20 år, student i Stockholm och hade knap-past några större sympatier för de radikalavänsterelever som då dominerade elevfacket.I själva verket har Dagens Nyheter förväxlatCarl Bildt med en annan person, en kusin vidnamn Lars Bildt.

Därför blir uppgifterna också helt felakti-ga om Carl Bildts tidiga historia. Men de stodatt läsa i tidningen den 7 augusti 1999 och dehade ännu inte rättats den 20 mars 2000.

Referensdatabaser”Referensdatabaser är sådana databaser somger hänvisningar till källor. En referensdata-bas som vi redan nämnt är Artikelsök. Till deviktigaste referensdatabaserna hör annarskatalogdatabaserna.” Dessa databaser för-tecknar utgiven och inom biblioteken till-gänglig litteratur. I de flesta länder har natio-nalbiblioteken en central databas, i Sverigeheter den Libris. I Storbritannien finns BritishLibrary’s katalog och i USA finns Library ofCongress katalog. Samtliga dessa är enkelttillgängliga via nätet och är utomordentligaredskap för att söka litteratur. Även de flestaandra europeiska nationalbiblioteks katalo-ger kan nås via nätet, om än något omständli-gare via separata uppkopplingar, där det allt-så inte finns en nätplats att klicka sig fram på.Katalogisering och uppställning av katalog-poster är varken en okomplicerad eller mot-sägelsefri verksamhet. Syftet är naturligtvisatt ordna samlingar av tryckalster, framför allt

böcker, periodiska skrifter, och i någon månsmåskrifter på ett systematiskt sätt som gördem lätta att återfinna när någon behöverkomma åt dem. Regelsystemen för katalogi-sering varierar mellan olika länder och äveninom olika länder. I Sverige har vi två stora olika bibliotekssystem, ett för de nationellaforskningsbiblioteken benämnt Libris samtett för folkbiblioteken runt om i Sverige be-nämnt Burk. Många mindre bibliotek hardessutom på egen hand kompletterat sinadatoriserade kataloger med olika specialsam-lingar; dylika kataloger är endast tillgängligapå plats.

En begränsad deskriptiv katalogisering –titel, författare, utgivningsår – råder det storsamstämmighet om även internationellt. Där-emot är det inte samma enighet om hur manska indexera innehållet.

I huvudsak torde det finnas två något olikaskäl för en forskare att söka litteratur i en bib-lioteks- eller referensdatabas: I det första falletvill han/hon få rätt uppgifter för att kunnabeställa fram, alternativt hitta på hyllan, enbok som han/hon redan är bekant med. Data-basen ger då med ett signum uppgift om varboken står att finna och fungerar naturligtvisäven som bekräftelse eller korrigering av för-fattarnamn, titel och andra uppgifter. I detandra fallet gäller det att hitta litteratur i ettämne. I det första fallet är forskaren tillfredsmed om katalogposten innehåller ganska fåuppgifter, i det andra fallet är han/hon ange-lägen om att den ska innehålla så många upp-gifter som möjligt och att dessa uppgifter skavara lätt tillgängliga för sökning. För enbokintresserad allmänhet torde dessa två skälockså gälla, om än kanske inte med så mångaspecialiserade önskemål som forskningen kanha. Journalister har antagligen också dessa tvåmotiv för att söka i dessa databaser och medanspråk som ligger någonstans mellan all-mänhetens och forskarvärldens.

81

De ansvariga för de olika katalogsystemenhar i förhållande till användarna ett någotannorlunda perspektiv på katalogposterna.Katalogisering är arbetskrävande och därmedkostsam. Ju utförligare katalogen är, destomer pengar kostar det. Men utförligheten närdet gäller katalogpost kan även bli avhängigav oenighet om vilka principer som ska gälla.I vissa länder och under vissa perioder finnsett ganska stelt regelsystem för hur en bok skakatalogiseras. När världen och litteraturenförändras vidmakthåller man ändå ett föråld-rat system utan att utveckla det nämnvärt ochpressar in böcker under gamla och idag fögarelevanta rubriker. Konsekvensen blir att des-sa böcker blir svåra att hitta. De som vill kom-plettera de gamla katalogerna med nya sök-ingångar möter kanske motstånd från mer”konservativa” bevarare av de gamla reglernaoch bristen på pragmatism håller kort och gottbokanvändarna på avstånd. Dessutom skerkatalogisering på flera ställen och alla följerinte exakt samma principer. Poster i Libris haralltså något varierande innehåll beroende påvar de är gjorda.

Vad man kan tänkas vilja få veta när mansöker i Libris är alltså vad en viss författare harskrivit, om och var en viss bok går att få tag på, vilken litteratur det finns i ett visst ämne.Låt oss se på några fall där Libris faktiskt intehar varit den hjälp man kunde hoppats på.Exemplen är ingalunda slumpmässigt valda,utan är fall där vi har observerat problem. Detinnebär att de inte är representativa för Librismen visar på problem som kan förekomma.

Vi sökte i Libris databas efter en bok medtiteln Från Grönköping med omnejd – Stockholm

och så vidare. Som författare till boken uppges”Polis Paulus Bergström, pseud. för OscarRydqvist” vara. Boken är utgiven på Bonniersförlag och utgivningsåret är 1918. När visedan beställde fram boken uppenbarade sigvissa oklarheter. Som författare till boken stod

mycket riktigt Polis Paulus Bergström. Denneär nu ingen riktig författare utan en figur iGrönköping och det var ju i Libris också angi-vet att den verklige författaren skulle varaOscar Rydqvist. Men den uppgiften ståringenstans att finna på den tryckta boken.Däremot står det skrivet med blyerts påbokens titelsida ”Hasse Z”. Orten Grönkö-ping och dess Veckoblad var ett påfund avHasse Zetterström och presenterades föromvärlden som en bilaga till skämttidningenSöndags-Nisse. Oscar Rydqvist kom emellertidatt överta ansvaret för den snart självständigapublikationen och han blev också den somfyllde orten med dess karaktärer. Från andrakällor är det känt att han är Konstapel Berg-ströms upphovsman.

Här står vi alltså med två motstridiga upp-gifter. Den tryckta boken ger oss ingen ove-dersäglig vägledning. Visserligen kan detförefalla löjligt att tillmäta en blyertsanteck-ning någon betydelse vid en författarbestäm-ning men en sådan anteckning på en bok iKB:s ägo har en viss tyngd. Den är i allmänhetgjord av någon kunnig bibliotekarie i äldretider. Problemet får heller inte sin lösning omvi går till den handskrivna gamla kortkatalo-gen på KB, den så kallade plåten. När vi slårpå namnet Polis Paulus Bergström blir vinämligen hänvisade till Hasse Zetterström.Här finns alltså en i förhållande till Libris mot-sägande kataloguppgift. Nu framställer sigverkligen frågan varifrån Libris har fått sinuppgift om Rydqvist. Ytterligare en auktorita-tiv källa i det här sammanhanget är Svenskbokkatalog som löpande förtecknat utgivnaböcker. Vi konsulterar också denna – och seäven där anges Hasse Z. som personen bakomPaulus Bergström. Med än starkare skäl mås-te vi undra varifrån Libris har fått sin uppgiftom författaren.

I den fullständiga posten för denna bokfinns även för biblioteken interna uppgifter.

82

Där framgår det att boken är inlagd i Libris avbiblioteket i Umeå. Det är alltså inte KB:sexemplar som har legat till grund för katalo-giseringen. En närmare titt på den bok vi fått ihanden visar också att detta är andra uppla-gan av boken. Kanske kan Umeå-exemplaretkasta ljus över den här gåtan. Våra undersök-ningar stannar emellertid här. Vi nöjer ossmed att konstatera att vi inte kan vara överty-gade om att Libris ger oss de korrekta uppgif-terna om vem som är bokens författare.

”Tyvärr! Din sökning gav inget resultat”. Detär ett svar som man får ganska ofta. Svaretska dock inte tas som ett avgörande bevis påatt något inte finns. Det kan finnas så mångaförklaringar till varför det svaret kommitupp. Ibland förefaller det vara så att närsystemet inte fungerar som det ska kommerdet svaret. Framför allt kan det dock handlaom att vissa söktermer inte omfattar en vissbok, trots att man kunde förmoda att de gördet. Det finns därför ofta anledning att göraförsök på alternativa vägar om man fått ettnegativt besked.

Låt oss se på ett exempel på hur en bok somfinns inte kan påträffas i en viss sökning.Libris kanske inte hittar en bok trots att denfinns i basen. Det kan hänga ihop med egen-heter i katalogiseringen som knappast äruppenbara för den genomsnittlige använda-ren. I sådana fall och naturligtvis i mångaandra fall kan användaren behöva hjälp av enbibliotekarie för att söka.

Vi har en bok med titeln I krigets skugga:1941–1942. Vi vet att denna bok är utgiven avStröms hembygdsförening i Strömsund. Allt-så skriver vi in uppgifterna på det avancerade

sökformuläret i Libris. Vid ”Titel” skriver vi Ikrigets skugga: 1941–1942, vid ”Ort/Förlag”skriver vi ”Ströms hembygdsförening”. Detsvar vi får är just ” Tyvärr! Din sökning gavinget resultat”.

Det nedslående svaret beror på att boken ärkatalogiserad på så sätt att ”hembygdsföre-ning” skrivs som förkortningen ”hembygdsfö-ren.” och konsekvensen är att trots att vårauppgifter är helt riktiga får vi ingen träff. Sökervi alltså boken på ”Ströms hembygdsfören.”går det alldeles utmärkt. Det är i det närmasteomöjligt att utan hjälp av bibliotekarie veta vil-ka förkortningar som används vid katalogiser-ingar. Till saken hör också att Libris i dessaavseenden vimlar av inkonsekvenser. Iblandskrivs med andra ord ”hembygdsförening”som ”hembygdsförening”, andra gånger som”hembygdsfören.”. Ibland skrivs ”ekonomiskförening” som ”ekonomisk förening”, andragånger som ”ek. fören.” och vid ytterligare andra tillfällen som ”ekonomisk fören.”. Skä-let till dessa inkonsekvenser är naturligtvis attingen central katalogisering och inläggning iLibris sker utan böckerna får sin katalogposterpå ett stort antal ställen runt om i Sverige ochmindre, men emellanåt nog så avgörande, olik-heter blir resultatet.

Låt oss så leta efter litteratur av Carl JonasLove Almqvist, en av våra klassiska författareoch dessutom omgiven av en hel del mystik.När vi söker på hans namn i Libris får vi enlång lista på titlar. En titel tilldrar sig särskiltvår uppmärksamhet. Det är en bok som heterCarl Jonas Love Almqvist i Amerika. Är manintresserad av Almqvist kan den här bokenförefalla särskilt spännande. Almqvist var församtiden inte endast en uppskattad utan ävenen kontroversiell författare. Dessutom hadehan dåliga affärer, och i början på 1850-taletblev han beskylld för att vara inblandad i ettförsök till giftmord. I samband med beskyll-ningarna emigrerade han till Amerika. Där-

83

med var också hans litterära karriär i stort settöver. Detta är för de flesta svenskar välkäntgenom skolans litteraturundervisning.

Det har varit en länge erkänd sanning attAlmqvist under sina dryga tio år i Amerikainte tycks ha skrivit särskilt mycket. Överhu-vudtaget är hans liv där i stora delar höljt idunkel. Därför blir den här boktiteln så lock-ande, finns det något nytt att säga om vad somhände i Amerika och finns det saker av hanshand som vi tidigare inte har känt till?

Beställer vi med hjälp av Libris hänvisningfram denna bok får vi en antologi med texter,enligt uppgift skrivna av Almqvist under åreni Amerika. Texterna är dels ett antal tidigarevälkända Almqvisttexter, men framför allt ettantal nya okända texter ur svenska tidningarsom utgivaren Lars Krumlinde ville hävda attAlmqvist under pseudonym sänt från Ame-rika. Libris kataloguppgifter återger ocksåden uppgiften: bokens författare anges som”Almqvist, Carl Jonas Love, 1793–1866”. Tillsaken hör emellertid att när denna bok utkom1987 på Brombergs förlag utspann sig enganska häftig debatt på tidningarnas kultursi-dor. Resultatet av denna debatt var att densamlade Almqvistexpertisen inte alls troddeatt de nya texter som presenterades var förfat-tade av Almqvist.

Det betyder att vi i värsta fall, alltså i dethär fallet, har en bok som Libris påstår är skri-ven av Almqvist men som i själva verket inteär det. Libris ska alltså inte tas som garanti föratt uppgifterna är korrekta. I första hand ärdatabasen en hjälp för att ordna och återfinnalitteratur, den utgår från det som anges påböckerna. Är detta felaktigt kan inte Librisförutsättas korrigera det. För oss som använ-der Libris som källa innebär det att Libris inteär en säker källa i avseenden som den förefal-ler vara det. För att få större säkerhet om vadAlmqvist skrivit bör man gå till en expert ellerspeciallitteratur om hans författarskap.

Det förekommer oftare än man kanske trorbristande överensstämmelser mellan katalogoch verklighet. Det är därför viktigt att på-minna sig att katalogen är en katalog, ett hjälp-medel för att hitta, och de som sammanställerkatalogen har varken möjlighet eller somuppgift att genomföra forskning kring varjetitel i beståndet.

Det är alltså ett antal avgjort felaktiga slut-satser som man kan dra om man oreflekteratoch uteslutande litar till resultaten av Libris-sökningar i de här fallen. Författarnamnet kanbli fel, en bok som finns förefaller inte finnas, enförfattare tillskrivs texter som han inte skrivit.Katalogisering och inläggning av katalogposterkan, som det går till i praktiken, resultera i bris-ter eller felaktigheter vid sökningar i referens-databaser. Det kan finnas gåtor bakom böckersom en katalogisering endast i ringa omfattningkan reda ut. En katalogisering innebär inte enbedömning av om en bok är vad den utger sigför att vara. Återigen finns det skäl att betona attde exempel på fällor som vi här har givit justbara är ett fåtal exempel. En mer omfattandeundersökning skulle utan tvekan kunna identi-fiera långt fler svagheter i referensdatabaserna.För en användare gäller det att på egen hand gåvidare och aktivt skaffa sig en uppfattning omsvagheterna. Vår framställning blir då en hjälppå vägen.

FaktadatabaserNumera finns register och offentliga hand-lingar ofta i databaser. De register som finns ärsåväl offentliga register som privata. Härfinns bilregistret, Patent- och registrerings-verket (PRV) som bland annat innehåller upp-gifter om näringsidkare, SPAR som är ettregister för personuppgifter om svenska med-borgare. Bland offentliga handlingar kan mankomma åt verksamheten i riksdagen medriksdagsprotokoll, motioner och propositio-ner, offentliga utredningar. I vissa kommuner

84

är kommunprotokollen tillgängliga över nätet.Och naturligtvis finns stora mängder offentligstatistik.

Bland av svenska journalister använda data-baser finns till exempel SCB, InfoTorg, Rixlex,Kreditfakta. Populära utländska databaser ärDialog och Financial Times bas FT Profile. Förjournalistik där datorteknik utnyttjas ärkanske av än större betydelse att myndighets-baserade arkiv numera är upplagda i digitalform. Detta betyder att journalister kan begä-ra ut stora mängder uppgifter ur dessa föregen databehandling. Därmed blir polisregis-ter och domstolshandlingar tillgängliga föroberoende frågeställningar formulerade avmedierna.

Vilka frågor kan man då hoppas att fakta-databaserna kan ge svar på? Det kan handlaom vem som äger en bil, vad en person syss-lar med som näringsidkare, var en person bor,ett företags ekonomiska ställning i alla möjli-ga avseenden, vad som sagts i riksdagen, vil-ken politisk uppmärksamhet vissa frågor får,hur omfattande en viss företeelse är bland densvenska befolkningen.

Den här typen av källor skiljer sig i avgö-rande avseenden från till exempel textdataba-serna. Faktadatabaserna avser att samla ochtillhandahålla uppgifter som är systematisktutvalda och uppgifterna registreras också sys-tematiskt med genomtänkta rutiner och meto-disk kontroll. Insamlingen av uppgifter skerkontinuerligt med avsikt att följa utveckling-en över tid. Offentliga handlingar, som proto-koll och lagtexter, ska vara identiska med ori-ginaltexterna och möjliggöra för allmänhetenatt följa politiken och informera sig om rådan-de rättsordning. Databaserna används i så välmyndigheters som företags löpande verk-samhet, de fyller med andra ord inte bara enallmän informationsfunktion utan är även enförutsättning för produktionen av varor ochtjänster i ett samhälle, liksom för efterlevna-

den av lagar och förordningar.Uppgifterna i faktadatabaserna har alltså

en särskild betydelse och handhas därför meden särskild noggrannhet. Därmed är det ävenrimligt att sätta en särskild tilltro till uppgif-terna i dessa databaser.

Till skillnad från text- och referensdataba-serna använder journalister den här typen avdatabaser för själva huvudjobbet. Här tycksfinnas den typ av ”hårda fakta” som journa-lister har en förkärlek för, nätet ”är en guld-gruva av siffror” för att citera en journalist,och med dessa fakta tycks yppa sig oanademöjligheter att komma åt dolda samband. Fören undersökande journalistik förefaller såle-des tillgången till de här databaserna geunderlag för gedigna beskrivningar av verk-ligheten och väl underbyggda slutsatser omförhållanden. Därför kan det vara värt att selitet närmare på hur hårda dessa ”hårdfakta”är och hur ovedersägliga de slutsatser är somlåter sig dras. Är det säkra kunskaper man fårut av dessa databaser? Kan man lita på derasuppgifter? Går det att fastställa otvivelaktigasamband med hjälp av dem?

Det finns flera skäl till att databasregisterkan ge en missvisande föreställning om verk-liga förhållanden.

Allt finns kanske inte i databasen. Än sålänge är det vanligt att de faktiska registrenomfattar väsentligt mer än vad som finns till-gängligt i den på linjeanslutna databasen. Ettpersonligt besök hos register- eller arkivhand-havaren kan trots allt vara nödvändigt. Myn-digheters och andra institutioners tillhanda-hållande av offentliga dokument har inte allsden fullständighet som det förefaller, samti-digt som informationen från vederbörandeom vad som saknas är regelmässigt dålig.Aktualiseringen av uppgifter släpar dess-utom många gånger efter. Att det finns senareuppgifter är inte alltid helt lätt att förstå. Data-baserna kan också innehålla tomma poster

85

som i förväg har lagts ut men som senare intevisat sig behövas, vid sökningar kan detta för-hållande vara synnerligen förvirrande.

Mera direkt kan själva registreringen avuppgifter rymma svåra problem. Mångagånger är den kategoriindelning som tilläm-pas grov och varje kategori omfattar flerafenomen. De kunskaper man då får blir opre-cisa och ger inte alltid någon riktig förståelse.I ett företagsregister som Basun kan infor-mation om en viss persons näringsverksam-het vara vid och relativt substanslös: ”konsul-tverksamhet”; bakom ”konstnärlig, litteräroch artistisk verksamhet” kan finnas en verk-samhet som inte alls har något med konstnär-skap att göra, kategorin blir snarast en klump-post för diverse fri verksamhet. Dessutom ärden här typen av register beroende av upp-giftslämnarna, det vill säga de personer upp-gifterna gäller. Riktigheten i uppgifterna för-utsätter bland annat ärlighet från uppgifts-lämnaren, men en sådan ärlighet är långt ifrånalltid given. Många gånger kan just personersom är journalistiskt intressanta ha skäl att vil-

seleda myndigheter. Uppgifter i SPAR om varvederbörande bor kan vara avsiktligt bedräg-liga, uppgifter i bilregistret om fordonsägarekan vara missledande.

Kreditfakta är en databas som kan ge be-dömningar av företags kreditvärdighet. I sam-band med en kurs anordnad av FöreningenGrävande Journalister gavs vid en sökning inämnda bas följande svar om Sveriges Televi-sion.

SvT skulle enligt uppgift ha 19 betalnings-anmärkningar, endast 2 i kreditbetyg och där-med låg kreditvärdighet. Kursledaren, självverksam vid TV, antog att betalningsanmärk-ningarna rörde felparkeringar. Om anställdafelparkerar betalar inte företaget böterna ochdröjer den skyldige chauffören med att betalakan det alltså bli en anmärkning för arbetsgi-varen. Det relativt måttliga beloppet, knappt34 000 kronor, styrker sannolikheten för attdet är just detta som har hänt.

Av Kreditfaktas uppgifter framgår någotannat. Basen förmedlar en otvetydig infor-mation om att SvT har låg kreditvärdighet.

Uppgift om kreditvärdighet

86

Exemplet visar alltså vilka felaktigheter endatabas kan sprida. Utan närmare undersök-ning går det naturligtvis inte att veta bak-grunden till felen. En möjlig förklaring kandock vara att såväl registrering som värderingpå Kreditfakta kan ske med datoriserad auto-matik utan närmare bedömningar och analy-ser av en kompetent personal.

På riksdagens nätplats finns Rixlex som ärden databas som tillhandahåller handlingarmed anknytning till riksdagsarbetet, inteminst protokollen från plenardiskussionerna.Här går det alltså att få reda på vad ledamö-terna faktiskt har sagt. Nu är det ändå så attprotokollens överensstämmelse med vad somverkligen yttrats inte är helt okomplicerad. Irealiteten finns två protokoll: ett snabbproto-koll och ett justerat protokoll. I efterhand ärdet det justerade protokollet som gäller. Övernätet genom Rixlex tillhandahålls dock en-dast snabbprotokollen. Att det förhåller sig såklargörs knappast särskilt tydligt av Rixlex.Innehåller snabbprotokollen fel, något somockså varnas för att de kan göra i inledningentill varje protokoll, är det med andra ord intesäkert att Rixlex är en pålitlig källa.

Emellertid har historiker vid tidigare tillfällen kunnat visa att skillnaden mellan snabb-protokollen och de justerade protokollen varitbetydande. I de fallen har dock snarast snabb-protokollen varit mer sanningsenliga. Leda-möterna har nämligen inom en viss tidsperiodrätt att begära ändringar i protokollet avseen-de de egna yttrandena. Historiker har kunnatpåvisa att sådana ändringar har haft politiskinnebörd, och de justerade protokollen harsåledes i viss mån blivit förfalskningar. Enligtriksdagens protokollkansli är det dock idagmer sällsynt att ledamöterna reagerar på pro-tokollen och skillnaden mellan snabbprotokolloch justerade protokoll är därför sannoliktmindre. Systematiskt har dock inte senare årsprotokoll undersökts ur den aspekten.

Det finns ytterligare kommentarer som skullekunna göras om de skriftliga protokollen somkälla till de muntliga framställningarna i riks-dagen. Kontentan av det som sagts, är dock attRixlex inte är en okomplicerad källa.

Dödsorsaksregistret är något som handhasav SCB, Statistiska Centralbyrån, och somfinns att tillgå genom dess databaser. Regist-ret är viktigt då där systematiskt förtecknassvenska dödsfall med angivande av fastställdorsak. Registret spelar stor roll särskilt för denmedicinska forskningen och i förlängningenockså för förebyggande hälsovård. För denallmänna debatten om svensk folkhälsa är detnaturligtvis också centralt och i det samman-hanget har även journalister ett stort intresseav registret. Men registret är inte tveklöstpålitligt. Dödsorsaker kan vara svåra att fast-ställa och den statistik som registret innebärkan därför vara missvisande. Nyligen påpe-kade också medicinska forskare att registretmed åren har blivit allt mindre tillförlitligt, dåobduktioner mer sällan företas och sådana ärdet säkraste sättet att bestämma dödsorsaken.Dödsorsaksregistret, menade en forskare, ur-holkas därmed som kunskapsbank och blirallt mindre användbart. Detta register är där-för ytterligare ett exempel på ett register varsuppgifter man måste vara försiktig med attoreserverat lita på.

Kriminologer kan vara synnerligen kritis-ka mot journalisters sätt behandla brottssta-tistik. Statistik om brott förefaller ge en detal-jerad uppfattning om antalet begångna brott iett land uppdelat efter kategorier. Kriminolo-gerna framhåller dock gång på gång skillna-den mellan verklig och registrerad brottslig-het. Den verkliga brottsligheten är en sak, denregistrerade brottsligheten en helt annan ochendast en bråkdel av den verkliga. Här finnsstora mörkertal. Den brottsstatistik som finnstillgänglig i databaser är förstås brottslighetsom registrerats. Därför går det inte att dra

87

några bestämda slutsatser om ökningar ellerminskningar av antalet brott eller vilka grup-per som är mest brottsbenägna.

Journalistiken förutsätter däremot ofta attden registrerade brottsligheten är densammasom den verkliga. Praktexemplet är redovis-ningen av våldsbrott. Braskande tidningsru-briker talar om farlighet och ökat våld, menden enda kunskap som finns avser anmäldavåldsbrott, hur det verkliga våldet har utveck-lats kan inte avgöras. Mordstatistiken kan sti-ga för att flera chilenare har anmält förre diktatorn Pinochet. Antalet våldtäkter harökat därför att en prostituerad anmälde allasina kunder. Variationer kan vara slumpmäs-siga och lokala. Det behövs långa serier för attsäkerställa förändringar, små siffror ger kraf-tiga ökningar: från 1 till 2 mord ger 100 pro-centig ökning. Om andelen invandrare blandförövare av våldtäkter är hög är det utantvekan missvisande, därför att antalet anmäl-da våldtäkter är så mycket mindre än antaletfaktiska våldtäkter. Och det är heller inteorimligt att anta att invandrare i större ut-sträckning än svenska gärningsmän blir an-mälda.

Statistiken kan också vara felaktig därföratt siffrorna är korrumperade, det vill sägaoriktiga. Dåliga rutiner har många gångerresulterat i oriktig statistik. SCB har konstate-rat att viss brottsstatistik är undermålig, menden erkänt dåliga statistiken är trots allt denenda som finns att tillgå. Siffror i statistik ärsprungna ur den ofta kaotiska vardagen. Ettlik påträffas, och då orsaken är okänd förs detupp som mord. Senare visar det sig att ingetbrott kan påvisas, men siffran finns kvar i sta-tistiken. En polisman skriver fel kod i registretoch något som inte var ett mord kodas ändåsom ett sådant.

Det går heller inte att jämföra svensk sta-tistik med internationell. Registreringen skerunder huvudbrott och ibland hänförs även för-

söksbrott dit. ”Mord” och ”misshandel meddödlig utgång” kan föras till samma kategori.Skillnader i registreringen beror på att varjeland har sina egna lagar och sina egna rutiner.

Tillgången till stora mängder uppgifterinom en mängd olika områden lockar journa-lister till att söka fastställa kausala sambandmellan olika företeelser. Utan att företa någradetaljgranskningar kan exempel på sådanjournalistik ge anledning till flera kritiska syn-punkter.

Beräkningar och statistik har blivit enhörnsten i den här typen av journalistik. Olikakalkylprogram, som Excel, har därför blivitviktiga och populära verktyg för att vaskafram nyheter. I Journalisten berättar till exem-pel en journalist på Aftonbladet om hur hanbegärde ut uppgifter från polisen över som-marens alla bilstölder i Stockholms län. Däref-ter kunde han med hjälp av statistik för 4 000bilstölder ange gata för gata var det var störstrisk att få sin bil stulen i Stockholm. En resear-cher på TV 4 kunde med hjälp av Riksskatte-verkets plats på nätet få siffror över valdelta-gandet i olika delar av riket. Genom att kopp-la dessa siffror till inkomstuppgifter kom hanfram till att i valkretsar med förmögna hadeuppåt 95 procent röstat medan för fattiga val-kretsar var siffran nere i 45 procent.

Det är inte orimligt att det finns ett orsaks-samband mellan var en bil parkeras och san-nolikheten för att den ska bli stulen. Också iförhållandet mellan inkomstnivåer och val-deltagande kan orsaksrelation finnas. Men såbetydelsefulla behöver inte dessa sambandvara. Om det å ena sidan är rimligt att vissadelar av Stockholm är mer utsatta för bilstöl-der än andra, är det å andra sidan orimligt attanta att variationen mellan olika gator inomett och samma område skulle ha någon inne-börd. I grund och botten är det också sanno-likt att om bilarna flyttas, flyttar också biltju-varna. För övrigt kanske andra faktorer än

88

parkeringsplatsen är väsentligare vid bilstöl-der, som till exempel bilmärke, årsmodell ochstöldskyddsutrustning.

Variationer i valdeltagande torde krävaganska sammansatta förklaringar där det ärsvårt att se att inkomster skulle vara den centrala faktorn. Av relativt konstanta vari-abler förefaller nog utbildning vara mer bety-delsefull, men framför allt kanske det handlarom föränderliga variabler som politiskt kli-mat och politikens betydelse i förhållande tillandra samhällsinstitutioner.

Det samhällsgranskande TV-programmetStriptease lyckades övertala polisen i Stock-holms län och Socialstyrelsen att samköradataregister över vapenlicens samt registeröver personer som vårdats för allvarliga psy-kiska sjukdomar. Registren är sekretessbelag-da i normala fall men genom att låta myndig-heten göra samkörningen kunde journalister-na få arbetet gjort. Resultatet blev att Striptea-se kunde visa att 450 paranoida, 400 schizo-frena och 4000 kroniska alkoholister i Sverigeinnehar vapenlicens. Enligt tidningen Journa-listen var detta en ”nyhet” som programmetkunde presentera.

Uppgifter av den här arten förefaller för-stås fria till synnerligen gamla fördomar ompsykiskt sjuka och missbrukare. Det är knap-past någon ”nyhet” att komma med misstan-ken att det här rör sig om farliga grupper somvanliga människor bör akta sig för. Ska dethänföras till gammal vanlig sensationsjourna-listik är det naturligtvis inget att förvånasöver, programmet Striptease vill dock oftastvara förmer än sådan. Till synes gjorde jour-nalisterna inget annat än att återge i siffror enfaktisk verklighet.

I själva verket kan man nog påstå att faktainte är så otvetydiga som siffrorna antyder. Dekategorier som sammanställs med antaletvapenlicenser får vi veta är psykiskt sjukaeller har allvarliga alkoholproblem. Men för

att de ska vara intressanta vid en sådan härsammanställning räcker inte det konstate-randet. Det centrala är ju varför det är meranmärkningsvärt att dessa kategorier har till-gång till skjutvapen än andra kategorier.

Det är tydligt att det bakom de givna kate-gorierna i det här sammanhanget finns doldapremisser som kan vara värda en viss efter-tanke. Och dessa premisser är kanske inte allssjälvklara. Faktumet att en person registrerassom paranoid, schizofren eller kronisk alko-holist är i själva verket inte någon odelad utsa-ga. Det är tvärtom en mycket sammansattutsaga som i sin tur består av flera delutsagor.Var och en av dessa delutsagor kan vara mereller mindre säker, mer eller mindre definie-rad och kan komma att ifrågasättas. Paranoiakan förekomma med och utan hallucinatio-ner, schizofrena tillstånd kan vara svåra attskilja från maniska tillstånd, alkoholism kanförenas med en väl upprätthållen social fasad.Diagnosen för en enskild patient, liksomläkarvetenskapens sjukdomsbeskrivning kanförändras drastiskt trots att benämningarnaförblir desamma. Vissa patienter svarar motalla eller nästan alla karaktäristika för sjukdo-men, andra endast mot ett fåtal. Innehållet ibegreppen kan alltså variera kraftigt. Ett fak-tum är med andra ord inte endast ett faktumutan en kombination av många och föränder-liga faktum. Drastiskt uttryckt är det egentli-gen så oerhört mycket vi inte vet om en per-sons hälsa och sinnelag även om vi har till-gång till en diagnos.

Den premiss som tydligen föreligger i denav Striptease initierade undersökningen ärantagandet att dessa kategorier är mer vålds-benägna än andra. Men är det en obestridligsanning? Knappast. Schizofreni är för övrigten så bred diagnos att den har mycket litet attsäga om en persons benägenhet. Tvärtom ärdet så att svårartade mentala sjukdomstill-stånd och alkoholberoende gör många perso-

89

ner ovanligt oförmögna att skada andra. Ett antal frågor tränger sig på i det här sam-

manhanget. Är det så att våldet i samhället iorimligt stor utsträckning är resultat av depsykiskt sjuka? Är de personer som förekom-mer i statistiken sjuka för tillfället? När psy-kiskt sjuka är inblandade i våld är det då derassjukdom som är orsaken eller finns det i självaverket bakomliggande orsaker som förklararsåväl våldet som sjukdomen? När alkoholbe-roende är inblandade i våld mot andra är det iförsta hand licensbelagda vapen de använder?

Det förefaller vara så att den här typen avsamkörning av register kan användas till attstigmatisera olika grupper och gärna gruppersom traditionellt är utsatta för förutfattadenegativa meningar. Det är ingen tillfällighetatt just psykiskt sjuka och alkoholister görs tillföremål för en sådan här journalistik.

Undersökningar med register som källorhar bland annat kommit att inrikta sig på före-komsten av stora material och en kombina-tion av olika register som gjort det möjligt attrelatera olika variabler i förhållande till varan-dra, till exempel det förhållandet att vissa ärrökare samt förekomsten av lungcancer. Enpremiss för dessa samkörningar är att före-komsten av något eller frånvaron av något,alternativt ökningen eller minskningen avnågot skulle få en direkt konsekvens i någotannat. Vore tillvaron så lätt att förklara skulledock hela vår verklighetsuppfattning te sig påen gång både helt genomskådad och totaltobegriplig. Antalet samvariationer är nämli-gen oändligt och vi kan alltså alltid hitta såda-na och därmed få en förklaring, men samti-digt kan vi också alltid hitta nya, som gör degamla förklaringarna obegripliga i ett slag. Enstatistisk samvariation innebär inte att detfinns ett kausalt (orsak–verkan) samband.

Tvärtom är det så att vissa samvariationerpå goda grunder har blivit utpekade för attutgöra hinder för nödvändiga sociala och

politiska reformer. Påstådda samband mellanklass- och socialgruppsursprung och senarebrist på framgång i yrkeslivet har fått berätti-ga uppfattningar om ett naturligt socialturval. Den så kallade Bellkurvan, som sägersig visa samband mellan intelligens ochrastillhörighet, i USA har framstått som enåterkomst av reaktionära krafter för att motar-beta vidare reformer för den svarta befolk-ningen i landet.

Det betyder att samvariation i sig inte ärnågot bevis för att det råder samband. Sam-bandet mellan rökning och cancer är medandra ord i själva verket resultat av många årsintensiv forskning kring vilka de konkretaorsakerna kan vara för att lungcancer verkli-gen påverkas av tobaksrökning. Samvariatio-nen är med andra ord inte mer än en hypotes.Att det är på det viset illustreras även av attständigt motsägande och nya budskap kom-mer om vad som är nyttigt och vad som inteär nyttigt att äta. Att samtidig förekomst avtvå olika fenomen inte alls behöver betydanågot kausalt samband mellan de två är inteminst alla allergiker och allergiforskare med-vetna om. Identifikationen av den allergi-framkallande substansen är ofta en mycketmödosam process med omfattande testning.

Även kriminologer är kritiska mot journa-listers sätt att hävda samband på grundval avbrottsregistren. Ofta förekommande är påstå-enden i medierna och i den politiska debattenom att bristande resurser för polisen är orsaktill ökad brottslighet. Eventuell ökad brotts-lighet är emellertid en synnerligen samman-satt företeelse, utpekanden av polisens påståttbristande resurser innebär ofta endast attjournalistiken blir språkrör för den ena ellerandra aktören i ett kattrakande om fördelningav skattemedel. Enbart statistiska samvaria-tioner är alldeles otillräckliga för att fastslåorsakssamband, och slutsatser på en så svaggrund är långt ifrån vetenskapliga. Undersök-

90

ningar genomförs med kontrollgrupper, föratt kunna bekräfta eller förkasta ett samband.För forskningen blir det också viktigt att lyftafram bristerna i underlaget, de begränsadekunskaperna och svårigheter som undersök-ningar möter. Det handlar heller aldrig om attfastställa absoluta samband utan mer om san-nolikheter.

För att fastställa kausala samband krävssåledes mycket mer djupgående och systema-tiskt analytiska undersökningar än endastsamkörning av register. Rent generellt börjournalistiken revidera sin inställning och bliväsentligt försiktigare i sina påståenden omkausala samband.

Margaret DeFleur gör i sin bok Computer-

Assisted Investigative Reporting en genomgångav fel som kan uppträda i databaser admini-strerade av staten. Var och en som utnyttjarstatliga databaser kommer sannolikt att upptäcka att dessa innehåller såväl fel somproblem, skriver hon. Det är avgörande attden undersökande journalisten är grundligtbekant med alla databasens aspekter. Haneller hon, framhåller DeFleur, måste ta reda påhur basens data ursprungligen insamladesoch hur och när denna information infördes irespektive fil. De ändringar som införts underåren måste studeras och slutligen kan intejournalisten förutsätta att den statliga myn-digheten som har ansvar för databasen är med-veten om de problem som finns i basen.

Hon anger vidare ett antal fel och problemsom ofta återkommer i dessa typer av data-baser. Hennes poäng är att felen och prob-lemen inte endast är olyckshändelser ellerenstaka inslag som i ett stort material inteförändrar helhetsbilden. I stället betonar honatt det här handlar om fel som får stora kon-sekvenser för vilka slutsatser man kan dra avmaterialet.

Hennes genomgång utgår från erfarenhe-ter av den databas som är kopplad till den

federala domstolsmyndigheten i USA. Denmänskliga faktorn är naturligtvis orsak.Ansvariga för bokföringen av uppgifter ärhundratals tjänstemän runt om i landet förde-lade på 94 distrikt. Dessa fyller i formulär somsedan förs över till dator eller skriver in direktpå datorer. Då personalen är olika kvalifice-rad, då ständiga skiften sker på posterna, dåändringar regelbundet ska föras in uppstårfel. Myndigheterna varnar också för att fel kanuppträda på grund av att personalen av vanatillämpar en föråldrad rutin eller använderföråldrade formulär.

Bokföring av uppgifter förändras natur-ligtvis särskilt till följd av nya lagar. Det inne-bär att det blir svårt eller omöjligt att jämföradomstolsfall vid olika tidpunkter. Administ-rativa rutiner får också konsekvenser för ana-lyser av en databas. Fall kan bli liggande pålägre nivåer utan att föras vidare till den cen-trala databasen: således kunde hon konstate-ra att filen för 1980 innehöll uppgifter från rät-tegångar 1963, filen för 1981 för 1954 och filenför 1982 innehöll en rättegång från 1913. Omman vill analysera vad som hänt under ettvisst år visar det sig att databasen är upp-byggd efter budgetår och inte kalenderår, var-för en analys blev svår att koppla till åklagar-nas mandatperioder.

DeFleur kunde också vid en närstudie avmaterialet konstatera att alla uppgifter somborde ha registrerats inte hade blivit det.Ännu allvarligare var att vissa koder fick ändrad betydelse under årens lopp. Såledesbetydde 4 under år 1982 att den åtalade fri-kändes av juryn; 1983 betydde 4 att den åtala-de inte befanns skyldig därför att han inte varvid sina sinnens fulla bruk. Vidare visar detsig att värden kan ha flera betydelser på enoch samma gång eller omfatta många olikatyper av företeelser. Sålunda kunde koden 000både betyda att den åtalade hade dömts tillavrättning eller att han inte dömts till något

91

fängelsestraff. Olika kategorier av brott repre-senterar i sin tur hela kartor av förseelser, menalla bokförs med samma kod.

Vi måste konstatera att varken fakta eller

samband blir ovedersägliga eller ens alltidsärskilt välgrundade, trots den systematiskaregistrering och det stora material som fakta-databaserna kan erbjuda.

92

Så här långt har vi försökt att identifiera ett antal misstag och felslut man kan göra dåman hämtar information över nätet. Vi harockså medvetet inriktat oss på erkända ochallmänt utnyttjade källor. Nu lämnar vi deupptrampade stigarna och beger oss i ställetut på fria sökningar. Till att börja med ska visöka information i ett par naturvetenskapligafrågor.

Vetenskap eller propaganda?Nätplatser som informerar omväxthuseffektenHur bedömer man information med veten-skapliga anspråk om man inte själv är insatt iämnet? Är man helt i händerna på den somhar producerat informationen, och/eller densom har rekommenderat den? Eller går det attgöra en självständig bedömning?

Vi ska se på en vetenskaplig fråga som sam-tidigt är politiskt laddad, växthuseffekten.Enligt den åsikt som i dag dominerar inomvetenskapssamhället leder utsläppen av såkallade växthusgaser, främst koldioxid, till enlångsam ökning av jordens medeltemperatur.Denna temperaturstegring kan få katastrofalaeffekter – bördiga områden förvandlas tillöken, havsytan stiger så att låglänta områdenläggs under vatten. Växthusgaserna kommerfrån industrier, uppvärmning, bil-, buss- ochflygtrafik och kan inte renas med känd teknik.

Om detta stämmer är alltså växthuseffek-ten ett av de allra svåraste problem sommänskligheten står inför. Som det brukar varainom vetenskapen finns det olika uppfatt-ningar. Situationen kompliceras av att fråganär starkt ideologiskt laddad. Det finns således

skäl att misstänka att åtminstone en del av den information om växthuseffekten som harlagts ut på Internet är tendentiös i ena ellerandra riktningen.

Naturvårdsverkets länkbibliotek

En sökning på Naturvårdsverkets nätplatsvisade att verket hade ett eget länkbibliotekmed ”länkar till kvalitetsbedömda webbplat-ser som anses relevanta för Naturvårdsver-kets arbete”. Länkarna var uppdelade på fjor-ton olika miljöhot som Naturvårdsverket rik-tat sitt arbete mot. Naturvårdsverket hadeockså betygsatt platserna.

Alla webbplatser i länkbiblioteket är av god kvali-tet. Naturligtvis är vissa bättre än andra och där-för har de blivit bedömda som en-, två- eller tre-stjärniga webbplatser. Denna bedömning hargjorts med tanke på hur relevant webbplatsen är förhotet i fråga och på hur lättillgängligt och ingåen-de informationen är presenterad.

Men verket gjorde också en reservation:

Märk väl att även om alla webbplatserna som län-kats till i detta bibliotek anses vara av god kvalitetinnebär det ej att Naturvårdsverket på något sätt äransvarigt för deras innehåll.

Den miljöintresserade kunde alltså snabbt nåut till nätplatser inom olika specialområdensom till exempel ”klimatpåverkande gaser”,”uttunning av ozonskiktet” och ”försurning avvatten och mark”. Under ”Klimatpåverkandegaser” fanns 21 nätplatser, av vilka 11 var tre-stjärniga, 7 tvåstjärniga och 3 enstjärniga. Deenstjärniga var de enda svenska. Varje sidakommenterades på några rader. Världsnatur-fondens trestjärniga nätplats ”WWF’s Climate

FEM FALL AV FRI

INFORMATIONSSÖKNING

93

Change Campaign” toppade listan och hadekommentaren:

The World Wildlife Fund’s site on climate changefocuses on a range of important issues and providesdata on country specific greenhouse gas emissions.The site also includes a lifestyle test – what impactdo you have on the global climate?

Greenpeaces motsvarande tvåstjärniga nät-plats hade kommentaren:

A thorough and extensive account of all the biggerissues related to climate change. The site containslots of graphics (be patient) and an interactive cli-mate quiz. An account of Greenpeace’s ‘less envi-ronmentally harmful’ car – SmILE – of climatechange in the high, northern latitudes and more.

Allt detta gav ett trovärdigt intryck. De somhar arbetat med detta länkbibliotek föreföllvara noggranna och kunniga. Och Natur-vårdsverket har som statligt ämbetsverk ettsaklighetsansvar. Men ingenstans fanns detnågon redogörelse för de kriterier efter vilkade olika nätplatserna hade valts ut. Som infor-mationssökare var man därför helt i händernapå Naturvårdsverket.

Naturvårdsverkets länkar

Nästa steg blev därför att undersöka trovär-digheten genom att se efter vem som stod förinformationen i de rekommenderade nätplat-serna, vad som sades i dessa och, inte minstviktigt, hur det sades. Närmare bestämt:– Var de som stod för informationen veten-

skapligt skolade? Var de knutna till någotuniversitet eller någon annan trovärdig in-stitution?

– Gav de uttryck för samma åsikter eller varde oeniga?

– Uttryckte de sig vetenskapligt? Gränsenmellan vetenskap och icke vetenskap är svåratt dra, men i ett resonemang av vetenskap-lig karaktär argumenterar man och nöjer siginte med att påstå. I bästa fall medger manockså att det finns relevanta argument även

för den motsatta ståndpunkten och att ensegen åsikt inte är hundraprocentigt bevisad.

Naturvårdverkets länkar var av högst olikakaraktär. Där fanns opinionsbildande miljöor-ganisationer som Världsnaturfonden, Green-peace och några till. Vidare fanns ett ameri-kanskt forskningsprogram, US Global ChangeResearch Program, skapat på presidentens ini-tiativ och med ”.gov” i adressen. Ett par sidorhärstammade från det amerikanska energi-departementet och ett par från FN. I det storahela var uppenbarligen den vetenskapligakompetensen hög hos de länkar som Natur-vårdsverket rekommenderade.

Något som kunde ge upphov till misstan-kar var dock att samtliga de rekommendera-de nätplatserna mer eller mindre bestämt häv-dade att växthuseffekten är en realitet och etthot. Världsnaturfonden och Greenpeace gjor-de exempelvis ingen hemlighet av att de dreven kampanj i frågan. Andra nätplatser hadevisserligen en mera vetenskaplig prägel, meningen ifrågasatte att växthuseffekten verk-ligen är ett hot mot mänskligheten.

Detta är den åsikt som dominerar denvetenskapliga världen, särskilt efter den storainternationella miljökonferens som hölls iKyoto i Japan år 1997. Men det finns ocksåforskare som förnekar att den stigande tem-peraturen beror på utsläpp av växthusgaseroch/eller att detta är ett hot mot mänsklighe-ten. Kanske Naturvårdsverket var tendentiösti frågan om växthuseffekten och medveteteller omedvetet undanhöll information ommotargumenten? Om man vill ha en allsidigbild av en kontroversiell fråga måste manundersöka båda sidor. I så fall var det nöd-vändigt att gå utanför Naturvårdsverketslänkbibliotek.

94

Greening Earth SocietyGreening Earth Society är en organisationsom enligt sin egen hemsida ”promotes theoptimistic scientific view that CO2 is benefici-al to humankind and all nature.” Detta varkanske den sökta motvikten mot den etable-rade synen. Men var organisationen seriös?

Vi hade hittat nätplatsen via ett amerikansktnätverk för konservativa politiska idéer. Inne-bar detta att sidan var osaklig och partisk?Inte nödvändigtvis. Vissa amerikanska kon-servativa kan visserligen förväntas förnekaväxthuseffektens negativa effekter av politis-ka skäl. Men det innebär inte att de har anled-ning att rekommendera oseriösa institutioner.Tvärtom ligger det i deras intresse att rekom-mendera de bästa, de sakligaste källor de kanfinna av dem som förnekar växthuseffektensskadliga konsekvenser. Det ökar ju argumen-tens trovärdighet.

Greening Earth Society kunde visa upp sex

vetenskapliga rådgivare på sin nätplats, allamed doktorsexamen, PhD. Fem av dem var,eller hade varit, knutna till något universitet.Rådgivarna kunde också visa upp andrameriter – de hade fått pris, givit ut böcker,medverkat i tidskrifter etc. Kompetensen före-föll det alltså inte vara något fel på.

Däremot ingav inte sättet man uttryckte sigpå förtroende. Ett avsnitt på nätplatsen lyder,med våra kommentarer inom parentes:

Increasing the CO2 of the atmosphere will (alltså

inga reservationer) produce a tremendous greening

of planet earth. Reserach has shown (det skulle allt-

så vara vetenskapligt bevisat) that, if CO2 levels

continue at their current rate of increase, in just 50

years, trees worldwide vill grow 27 percent better

(en osannolikt exakt sifferuppgift för en prognos om

något som ligger så långt fram i tiden), with thick-

er trunks, more leaves and branches and more

extensive root systems that use nutrients more effi-

95

ciently. Shortterm gains are (inga reservationer)

astronomical: In their first year of life, trees

growing in enhanced CO2 conditions grow a whop-

ping 233 percent more than trees grown in current

levels. (Återigen en osannolikt exakt siffra i en

prognos)

Detta är inte något vetenskapligt sätt att reso-nera. Greening Earth Society gick emot denförhärskande vetenskapliga opinionen. Närman trots detta inte låtsade om att det kundefinnas andra rimliga åsikter än den egna, ellerens gjorde några som helst reservationer, gavman ett oseriöst intryck.

A Guide to the Global Warming TheoryBland åtskilliga länkar som föreslogs av ThePublic Utilities Commission of Ohio, en avNaturvårdsverkets trestjärniga nätplatser,fanns en som av Ohiokommissionen karakte-riserades som ”an alternative view of globalclimate change, arguing that the potential pro-blem is not as serious as others would lead usto believe.” Nätplatsen tillhörde HeritageFoundation, en ”conservative ‘think tank’”.Stiftelsen sade på sin egen nätplats att den var”committed to rolling back the liberal welfarestate and building an America where free-dom, opportunity, and civil society flourish.”

På Heritage Foundations nätplats fannsdet inte mindre än sju kommentarer som kri-tiserade teorin om växthuseffekten. Tyngd-punkten låg dock inte på själva klimatföränd-ringen utan på de ekonomiska konsekvenserdet skulle innebära för USA om rekommen-dationerna från Kyotokonferensen 1997 skul-le följas. Uppenbarligen ingick det i stiftelsenspolicy att ifrågasätta teorin om en global tem-peraturstegring.

Den länk som den av allt att döma seriösaOhiokommissionen rekommenderade vardock av en annan karaktär. Nätplatsen varenkelt utformad, och bestod av en uppsats

med liten stil och tråkig layout, som hadetiteln ”A Guide to the Global Warming Theo-ry”. Författaren presenterades som ”PolicyAnalyst”, en fullständigt intetsägande titel.

Uppsatsen utgick från den etablerade upp-fattningen, att mänskliga aktiviteter leder tillen stigande medeltemperatur över hela jordenmed katastrofala effekter. Författaren argu-menterade inte för att detta är felaktigt, utanför att det är obevisat, en väsentlig skillnad.

In spite of those fears, the accumulated scientificdata do not support such dire predictions, showingthe cataclysmic results to be either highly impro-bable or simply wrong. Moreover, there is enor-mous uncertainty associated with the scientificmetohodology used to predict future climatechanges.

Författaren gick systematiskt igenom de olikaargumenten och konstaterade hela tiden osä-kerhet. Bland annat presenterade han en alter-nativ teori att den stigande temperaturenberor på förändringar i solens aktivitet.

Needless to say, the solar theory, like the global war-ming theory, is still a theory and must be subject tovigorous testing. Moreover, the theory also leavesseveral questions unanswared. … Nevertheless, theDanish study lends considerable weight to the argu-ment that much more research on climate change isneeded before fundamental changes in energy andeconomic policies should be enacted.

Det är lätt att konstatera att denna uppsats tillskillnad från framställningen i GreeningEarth Society var skriven på ett vetenskapligtsätt. Den behandlade argument för och emotolika hypoteser. Den presenterade inte någonabsolut sanning utan framhöll att det helatiden handlade om teorier. Men detta är baraett indicium, inte något bevis för att uppsatsenvar vetenskapligt värdefull. Den seriösa fram-toningen kan vara ett smart propagandatricksom döljer svaga argument. Hur ska vi bedöma de två nätplatserna? Fördet första är båda knutna till konservativa

96

kretsar i USA som av ideologiska skäl inte villtro på växthuseffektens skadliga konsekven-ser. Det gör dem tendentiösa, men inte nöd-vändigtvis otillförlitliga. Heritage Founda-tion är en stor och etablerad institution somhar all anledning att ta fram de bästa argu-ment som finns att få, under förutsättning attargumenten stöder den egna åsikten.

För det andra kan det faktum att en seriösinstitution som The Public Utilities Commis-sion of Ohio hänvisar till A Guide to the Glo-bal Warming Theory tala för att den framställ-ningen är värd att tas på allvar. Men som viredan har sett kan sådana hänvisningar varaganska godtyckliga.

För det tredje kunde Greening Earth Socie-ty hänvisa till en del vetenskaplig expertis,medan man egentligen inte fick veta något alls om författaren till A Guide to the GlobalWarming Theory.

För det fjärde var Greening Earth Societysframställning så propagandistisk och förenk-lad att den inte var trovärdig. A Guide to theGlobal Warming Theory var formulerad på ettbetydligt mera förtroendeingivande sätt.

Kontentan av detta blir enligt vår mening att om man skulle välja en av dessa nätplatser,så borde man välja A Guide to the GlobalWarming Theory. Men ingen av de två varsärskilt övertygande. Dels företrädde de enminoritetsuppfattning. Det framgick tydligt avNaturvårdsverkets länkbibliotek – även omdetta kanske är ensidigt – vilken massiv upp-slutning det finns bakom växthusteorin. Delsvar nätplatserna tendentiösa, eftersom de varknutna till konservativa kretsar i USA. Ävenom dessa kunde förväntas välja ut så sakliganätplatser som möjligt, gällde detta bara såda-na som talade mot växthuseffekten.

Något motsvarande kan man inte säga omde nätplatser som Naturvårdsverket rekom-menderar. Visserligen kan Världsnaturfonden,Greenpeace och kanske några andra organisa-

tioner misstänkas för att överdriva växthusef-fektens faror. Men det gäller inte de reger-ingsanknutna amerikanska nätplatserna. Härskulle man snarare kunna tala om en motten-dens, eftersom USA:s regering snarast harvarit bromsande när det gäller att genomförarekommendationerna från Kyotomötet 1997.

Slutsatser

Att bedöma halten av vetenskapliga rappor-ter och andra framställningar i vetenskapligaämnen är, som vi sett, svårt för icke specialis-ter. Men några slutsatser går ändå att dragenom att enbart studera själva nätplatsen.

Ofta är det lätt att avslöja en framställningsom oseriös och ovetenskaplig. Det gällerGreening Earth Society, vars tvärsäkerhet i enkontroversiell fråga starkt talade emot desstrovärdighet. Däremot är det svårare att bedö-ma om en framställning faktiskt är seriös ochvetenskaplig. A Guide to the Global WarmingTheory ger ett trovärdigt intryck, men det äralls ingen garanti för att den verkligen ärtrovärdig. I nästa fråga går vi ett steg vidare.

Information om en sjukdom – manodepressivitetMänniskors hälsa är ett område som tilldrarsig allt mer uppmärksamhet. Åena sidan före-faller behandlingsformer såväl utvecklas sombli allt fler, och sjukvården tycks kunna över-vinna sjukdomar som tidigare föreföll oöver-vinnliga. Å andra sidan förefaller efterfråganpå behandling växa oavbrutet, och samtidigtuppträder nya sjukdomar som ter sig likagrymma som de som skördat offer i hundra-tusental och miljoner tidigare i historien. Ochdet moderna samhällets höga tekniska kun-nande förbättrar inte bara sjukvården utantycks även få konsekvenser för arbetsliv ochlevnadsförhållanden som kräver sin tribut avmedborgarnas hälsa.

Å ena sidan kan nya behandlingsmetoder

97

ge hopp för otaliga människor som tidigareburit sitt lidande i det tysta. Å andra sidantycks också kraven från människorna öka påsjukvården, sökandet efter alternativ till skol-medicinen blir allt vanligare och kritiken motden traditionella sjukvården blir fränare frånsåväl patienter, personal som anhöriga. Jour-nalistikens intresse för hälso- och sjukvårdspeglar alltså den angelägenhetsgrad som frå-gorna har ute i samhället.

Psykiska sjukdomar har alltid varit svåråt-komliga för behandling. Samtidigt är det ettfaktum att de orsakar stort lidande för såvälden sjuke som dennes/dennas omgivning.Dessutom har psykiska sjukdomar traditio-nellt varit omgivna med mycket skam ochskuldbeläggande. De psykiskt sjuka tillhöronekligen de minoriteter i samhället somunder alla tider, även idag, riskerar att miss-handlas av ”normal”-samhället.

Vi har gjort en sökning efter informationkring en psykisk sjukdom, manodepressivi-tet, eller som den numera med fackspråk be-nämns som en sjukdomsgrupp: bipolär affek-tiv sjukdom.

Vilken kvalificerad information kan mandå få via nätet och hur ska man kunna bedö-ma att informationen är av värde?

Vi börjar med att söka på begreppet

”manodepressiv” i svenska sökmotorer. Därfår vi inga träffar. I stället söker vi med Net-scapes egen sökmotor på det engelska begrep-pet ”manic depressiv”. Vi får då ett stort antalträffar. Högt upp på listan står Pendulumorganization. Vi klickar på den länken ochkommer till en nätplats som säger sig vara enportalplats för resurser på nätet angåendebipolär affektiv sjukdom, det vill säga mano-depressivitet. Här finns såväl interna somexterna länkar som ger svar på FAQ (Fre-quently Asked Questions) om bipoläritet. Härfinns artiklar, böcker om manodepressivitet,länkar till patientföreningar och anhörigföre-ningar.

Namn och adress till denna plats är BipolarDisorders Portal: Pendulum Resources forManic Depression <www.pendulum.org>.

Vad är nu detta för källa? Kan vi ha nytta avden? Är den vad den utger sig för att vara?Behärskar den sitt område? Eller med andraord, vilken trovärdighet har den?

Här finns en länk till ”Diagnostic Criteria”.En sjukdom definieras genom en diagnos,därför är detta intressant information och geräven en uppfattning om sidans kvalitet. Dediagnoskriterier som vi får oss presenteradeär hämtade ur något som heter DSM-IV. De ärde senast antagna diagnoskriterierna för mano-

98

depressivitet. Det är den amerikanska psykia-trikerorganisationen, American PsychiatricAssociation, APA, som har antagit dessa kri-terier som benämns DSM–IV (Diagnostic and

Statistical Manual of Mental Disorders). Kriteri-erna används även av svenska psykiatriker.Dessa kriterier blir en fingervisning om nät-platsens auktoritet och seriositet. Att de är rik-tigt återgivna visar att nätplatsen faktiskt ärvad den utger sig för att vara och att det den iövrigt säger kan vara värt att ta på allvar. Dethade ju varit möjligt att här hade angivits heltandra diagnoskriterier, hemmagjorda elleralternativa, men när det nu är de auktoritati-va kriterierna som anges så får sidan en vissauktoritet. Den ligger i linje med skolmedici-nen. Att det dessutom är de senast antagnakriterierna – IV – understryker ytterligare attkällan vet vad den talar om.

Det är uppenbart att vi inte hursomhelstkan göra den här bedömningen. Vi måste hakunskaper om medicin och särskilt psykiatriinnan vi kan konstatera att DSM – IV är de eta-blerade diagnoskriterierna inte bara i USAutan även i Sverige. Det är sannolikt en gene-rell slutsats för all informationssökning pånätet: för att få veta något måste vi redan tidigare

veta en hel del. Vi måste ha stora kunskaper för att

kunna bedöma sådant som är nytt för oss.

Det är nu knappast något som endast gäl-ler informationssökning på nätet. Men pånätet blir detta ändå viktigare. Varför är detså? Jo, därför att man dels är lämnad på egenhand, dels möter ett så stort och obekantutbud. Hur skulle det se ut om man sökteinformation om sjukdomen manodepressivi-tet på mera traditionellt sätt? Är utgångs-punkten att man inte vet något om dennasjukdom, kan man tänka sig att man som jour-nalist vänder sig till ett bibliotek och får hjälpmed att hitta litteratur i ämnet. Bibliotekarienär inte själv expert på denna sjukdom, menhan/hon vet var man kan börja leta efter

information om sjukdomar. Från den littera-tur man får tag i kan man sedan gå vidare,genom att i litteraturförteckningar, hänvis-ningar och fotnoter, få tips om ytterligare ochmer specialiserad litteratur. Den litteraturjournalisten hittar vet han/hon att ett förlaghar bedömt. Alternativt kan den på dettaområde fåkunnige journalisten vända sig tillen expert. Känner han inte själv till någonexpert vänder han sig kanske till något av destora universitetssjukhusen och får sig hänvi-sad en expert.

Karaktäristiskt för hela det här sättet attsöka information är att journalisten hela tidenfår vägledning av någon som är mer kunnig.Att denna någon verkligen är mer kunnig påområdet har journalisten i sin tur tidigareerfarenheter att falla tillbaka på. Bibliotekenoch bibliotekarierna har visat sig ha stora för-råd av kunskaper. Förlag som ger ut böckerhar journalisten en viss kännedom om, och ärdet välkända förlag fackgranskas litteratureninnan den ges ut. Universitetssjukhusen ochexperter knutna till dessa har också visat sighärbärgera ett stort vetande. Att söka infor-mation på de här sätten innebär alltså att detär fullt möjligt för noviser att verkligen utökasitt vetande.

När journalisten ska söka information pånätet är emellertid situationen en annan. Densom söker via någon av de stora sökmotorernafår ett stort antal träffar som han/hon (1) inteär bekant med (2) inte har någon att fråga om(3) inte ens kan utnyttja för att söka vidare. Detär naturligtvis fullt möjligt att journalisten idet här läget tar hjälp av någon utomstående,det vill säga helt enkelt återvänder till någonav de gamla vanliga informationskanalerna.Men då är vederbörande också nästan tillbakai traditionell informationssökning.

Det frestande med nätet är ju att här liggeren hel massa information som man så gärnavill kunna utnyttja. Här finns källor som man

99

aldrig tidigare hört talas om, det är naturligt-vis skrämmande men också lockande. Härtycks också finnas så oerhört mycket mer änom man enbart håller sig till de gamla källor-na. Om man vågar ligger informationen därdirekt tillgänglig, ny och spännande. Menförutsättningen för att man ska våga är ju attman vet vad man gör. Är detta källor som gåratt sätta tilltro till? För att på egen hand kun-na göra den bedömningen måste man ha sak-kunskap. Det är därför kravet på förkunska-per blir så mycket mer betydelsefullt vidinformationssökning på nätet. Hela detta nyakommunikationsmedium bygger på att viklarar oss i större utsträckning på egen handoch då måste vi också ha större kompetens.

Om vi nu återgår till Pendulums nätplatskan vi försöka få ytterligare bekräftelse pådess autenticitet. Ett sätt kan vara att söka pånätplatser för kända institutioner och organi-sationer verksamma inom området. Ameri-can Psychiatric Association har vi stött påförut. Till denna finns knutet ett bokförlagAmerican Psychiatric Press, Inc. Förlaget haren plats ute på nätet <www.appi.org> och på den kan man finna en hänvisning till Pendulum. En av de stora nationella intresse-och stödgrupperna för mentalsjuka är Natio-nal Alliance for Mentaly Ill, NAMI, även den organisationen har en plats på nätet<www.nami.org>. Bland de länkar som åter-ges på länksidan finns Pendulum.

En forskare som söker litteratur på ett visstområde, söker denna litteratur sedan veder-börande skaffat sig en viss överblick över fäl-tet genom att följa litteraturhänvisningar i denlitteratur som redan är bekant och som fram-står som betydelsefull. Vidare kan man sägaatt om en viss litteratur, eller en viss författa-re, förekommer i flera bekanta verk är detytterligare belägg för att litteraturen eller för-fattaren är värda att tas på allvar. Om viss lit-teratur eller vissa författare omnämns på flera

håll är det flera sakkunniga som har tagit ställ-ning.

I någon mån kan det gå att orientera sig påliknande sätt också på nätet. När det gäller lit-teratursökning, kan man säga som en regel attju mer specialiserad litteraturen är, desto stör-re förtroende kan man ha för dess litteratur-anvisningar. På liknande sätt bör det på nätetgälla att ju mer specialiserad en nätplats är,desto större fog kan man ha att anta att deexterna länkarna är övervägda och bedömda.Emellertid är det uppenbart att länkar införsäven på de mest seriösa och ambitiösa nät-platser utan att detaljerade granskningar harskett. Ofta anförs då länkar just med påpe-kanden om att vederbörande inte tar ansvarför innehållet. Det är i och för sig en självklar-het, men en kommentar och positionering iförhållande till länken kunde då vara upp-lysande. Ibland förekommer också det.

I fallet med American Psychiatric Press’och NAMIs omnämnanden av Pendulum,förefaller det rimligt att i dessa ändå finnabelägg för att Pendulum är vad det utger sigför att vara och kan bedömas som en seriösnätplats. Vilken vikt innehållet ska tillmätasblir emellertid något som man på egen handmåste ta ställning till.

Vi fortsätter därför att se närmare på inne-hållet på Pendulums plats.

En annan intern länk på denna nätplatshänvisar till begreppet ”rapidcycling”. Ge-nom att klicka på denna länk får vi fram ettantal artiklar om denna företeelse ur fack-tidskrifter. I den återgivning som gavs avDSM–IV framgår att begreppet förekommerinom diagnostiken av manodepressiva. IDSM-IV avhandlas dock tillståndet ganskakortfattat, artiklarna ger mer innehåll åt den-na form av sjukdomen. Återigen kan förkun-skaper om ämnet ge oss möjlighet att bedömavärdet av informationen. Den speciella dia-gnos som ”rapidcycling”, med relativt täta

100

skiften i maniska respektive depressiva episo-der, avser att fånga upp är förhållandevis nyinom sjukdomens diagnostiska historia. Denär heller inte helt erkänd inom alla psykiatris-ka kretsar, men det faktum att den numeraförtecknas i DSM-IV, gör naturligtvis att denfått legitimitet inom mentalvården. Därförkan vetenskapliga artiklar kring detta be-grepp ha ett särskilt värde, då diagnosticer-ingen är under utveckling liksom även denrelaterade terapin (behandlingen). Det bety-der naturligtvis också i sin tur att de rön ochslutsatser som redovisas i de vetenskapligaartiklarna, måste tas med reservation för attfortsatta studier kan komma till andra resultat.

I anslutning till länken om ”rapidcycling”hänvisas också till en viss Ivan Goldberg. Härfinns flera intressanta länkar kopplade tilldennes namn. En frågelista om mani: Maniaquestionnaire, en redogörelse för Goldbergspersonliga uppfattning om svårbestämda fallav manodepressivitet. Felaktiga diagnoser ärinte endast besvärande för patienten utan kandessutom förvärra sjukdomstillståndet. Dia-gnosticeringen av psykiska sjukdomar är oftamycket svår och patienternas självinsikt ärbetydelsefull. Därför kan det även vara viktigtatt patienterna bildar sig en uppfattning omdiagnosen. Manodepressivitet feldiagnostice-ras mycket ofta. Detta är kort och gott intres-sant information, men vem är Ivan Goldbergär han någon att lita på i dessa sammanhang?Återigen aktualiseras frågan om trovärdighet.

För att ta reda på vem han är börjar vi medatt söka på hans namn i Libris. Har han publi-cerat några böcker i ämnet? Vi hittar inget avhonom i den svenska nationella biblioteksba-sen. Det är naturligtvis inget vi kan dra såmycket slutsatser av. Han är inte översatt tillsvenska det vet vi, men det behöver ju endastvara en fråga om att det inte finns tillräckligtstor marknad här för hans böcker i översätt-ning. Vad vi är intresserade av är huruvida

han är någon auktoritet på sitt område, detkan vi få en aning om i fall han har givit utböcker i ämnet och om dessa böcker läses avkolleger i till exempel Sverige. Om de läses avkolleger i Sverige bör de finnas i svenskt bib-lioteksbestånd, men böcker i svenska biblio-tek på andra språk än svenska har inte Librisnågon kontroll över. Karolinska institutetssamlingar finns till exempel inte systematisktregistrerade i Libris.

I stället söker vi i en personsökmotor pånätet efter Goldbergs namn. Här får vi träff.

About Ivan Goldberg, M.D. <www.psy-com.net/ikg2.html>

Detta var ju en del intressant information. Denbekräftar tveklöst att han är en auktoritet påområdet: Han är verksam psykiatriker, harhaft sitt arbete på fler välkända institutioneroch är dessutom just specialiserad på svårdia-gnosticerade patienter. Men informationentycks härröra direkt från honom själv, och detkänns därför osäkert att helt sätta sin tillit tillden. Det är svårt att tänka sig att påståendenom anställningar vid kända institutioner skul-le vara lögner, de är så lätta att kontrollera ochnågon vid dessa skulle kunna reagera om deinte var sanna. Men en oberoende källa vorenaturligtvis önskvärd.

Vi tittar därför i stället i Library of Congresskatalog som förtecknar amerikansk litteratur.Har han publicerat någon bok i ämnet ska denfinns här. Och här hittar vi nio titlar, alla medanknytning till psykiatri. Därmed har vibekräftat att han faktiskt är psykiatriker och

101

att han har publicerat litteratur i ämnet. Menvi ville gärna veta om han också var en aukto-ritet på området. Varför var nu det betydelse-fullt? Jo därför att han yttrade sig om sakersom ännu tycktes outredda och obevisade.Det han framförde kunde därför innehållaspännande ny kunskap, men tyngden i dethan sade blev naturligtvis större om han varen erkänd auktoritet i avseenden som detredan fanns en allmän konsensus kring i psy-kiatrikerkretsar. Att Pendulum hänvisar tillhonom blir utifrån det faktum att han är verk-sam psykiatriker och har publicerat sig enantydan om att han också är ett namn att räk-na med. Pendulum har ju valt att referera tillhonom bland säkert flera tänkbara andranamn.

En närmare blick på Library of Congresskatalog ger oss emellertid en mer bestämduppfattning om att Goldberg faktiskt är etttongivande namn på psykiatrins område ochdå med inriktning på depressiva och affektivtförvirrade sjukdomar (manodepressivitet be-nämns formellt bipolär affektiv sjukdom). Enav hans böcker har titeln Questions & Answers

about Depression and its Treatment: a Consulta-

tion with a Leading Psychiatrist, och utkom 1993på förlaget Charles Press i Philadelphia. Härtalas det uttryckligen om Goldberg som enledande psykiatriker. Visserligen är bokenförfattad av honom själv, han är uppenbarli-gen inte besvärad av någon falsk blygsamhet,men den är utgiven med denna titel på ett för-lag. Och detta förlag skulle med all sanno-likhet inte ha släppt igenom titelformulering-en ”a leading psychiatrist” om den inte kundeförsvaras.

Ännu intressantare är en annan upplys-ning som katalogposten innehåller. Vid densöksträng som benämns ”anteckningar”(”Notes”) bokför Library of Congress följandefras hämtad från bokens omslag: ”Containsthe Goldberg mood scales”. Uppenbarligen

har Goldberg namngivit ett begrepp inom denpsykiatriska världen. Därmed torde han ha enaktad ställning. Att Library of Congress lyfterfram begreppet i katalogposten bör räcka sombelägg för hans goda anseende. Att anta attdet amerikanska nationalbiblioteket skullevara partiskt till förmån för Goldberg är trotsallt att gå för långt.

Därmed får vi säga att vi har identifieratGoldberg. Och i och med att vi har identifierathonom kan vi också finna det värdefullt att tadel av vad han har att säga utan att det nöd-vändigtvis går att få bekräftat eller understöttfrån annat håll. Han är bevisligen en personvars åsikter på detta område är värda att ta påallvar även om han lika väl som andra kanvisa sig ha fel.

Vi går nu tillbaka till Pendulumportalen.Vad mer kan vi hitta där. En länk går till någotsom heter My Manic Depression Diary –<members.tripod.com/horizon2002/manic-depdiary.html>. Om den länken är äkta skul-le vi alltså kunna få inblick i hur en personmed denna sjukdom upplever sitt liv, till ochmed få följa sjukdomsuttrycken dag för dag.Hur ska vi kunna bedöma om detta är en äktadagbok?

Det vi möter när vi klickar på länken är kor-tare eller längre anteckningar, ibland dagli-gen, ibland med längre intervaller. Anteck-ningarna kretsar kring personens sinnestill-stånd. En förutsättning för att kunna bilda sigen uppfattning om äktheten torde vara enrelativt stor förtrogenhet med de symptomsom karaktäriserar manodepressiv sjukdom.Med en sådan förtrogenhet går det att se attdagboken speglar många av de typiska symp-tomen, men den företer samtidigt många oty-piska och oväntade detaljer, liksom hänvis-ningar till en enskild människas vardag att detstärker trovärdigheten i skildringen. Därmedhar vi fått en källa som verkar rimlig att kun-na utnyttja som ett vittnesmål om hur livet

102

med manodepressiv sjukdom kan te sig. En annan länk ger möjlighet till direktkon-

takt med människor som är manodepressiva.Nätplatsen ”The Bipolar Planet” har satt uppen sändlista för manodepressiva: The BipolarPlanet Mailing List – <www.tcnj.edu/~ellis-les/BipolarPlanet/maillist.html>. Här ska detvara möjligt att diskutera gemensamma er-farenheter, problem, och uttrycka tankar ochkänslor till likasinnade. Är denna sändlistaverkligen autentisk? Är de personer som sän-der meddelanden verkligen de som de utgersig för att vara? Det vill säga många gånger ärde anonyma på det sättet att de gömmer sigbakom någon pseudonym, men det avgöran-de är ju om de verkligen är människor som hardenna sjukdom. Vilken trovärdighet har dettadiskussionsforum?

Tar vi del av de diskussioner som förs pålistan framstår de som så präglade av en sär-skild sjukdomserfarenhet, uttrycker så storkännedom om medicinering och verkningar,förmedlar så omfattande kännedom om densammansatta relationen mellan patienter ochvårdgivare, att det förefaller orimligt att del-tagarna på listan inte skulle vara just de deutgav sig för. Här finns alltså ytterligare enmöjlighet till att ta del av sjukdomens vardag.

Låt oss så sammanfatta våra erfarenheterav sökningen efter information om manode-pressivitet. Tre saker kan vi konstatera. • Det behövs förkunskaper för att kunna

bedöma informationen. • Det går att få en uppfattning om en källas

autenticitet genom att kartlägga det avgrän-sade nät där den befinner sig.

• Via nätet går det att få information om ettämne ur ett stort antal aspekter som näranog inte låter sig göras på annat sätt.Några av de förkunskaper vi behövde var en

kännedom om vilka diagnoskriterier som gäl-ler för manodepressivitet, vad APA är, att sam-ma diagnoskriterier används i både USA och

Sverige, att DSM regelbundet uppdateras ochatt DSM-IV är den mest aktuella, mera utförligtvilka symptom som karaktäriserar mano-depressivitet, att bipolär affektiv sjukdom ellerbipolar affective disorder är detsamma sommanodepressivitet, att begreppet ”rapidcyc-ling” både är ett existerande begrepp i dennasjukdoms diagnostik och att det är relativt nyttoch outrett. Dessa förkunskaper behövde vi föratt kunna ta till oss ny information om mano-depressivitet. Med hjälp av dem och helt bero-ende av dem kunde vi bedöma en källas auten-ticitet, ta ställning till vad som var nytt och haen uppfattning om vilket värde det nya hade.

Länkar till en plats har onekligen ett värdenär man ska försöka identifiera den sidan.Men en huvudregel är att ju mer specialiseradden bekanta nätplats är som länkar, destostörre värde har den länken som indikation påen plats identitet. Om man dessutom kan fin-na flera oberoende platser som länkar till enviss plats så ger det ytterligare indikationer.Att både MEDLINE och APA i det här falletlänkar till Pendulum blir ytterligare belägg föratt platsen är vad den utger sig för att vara.

Det är omöjligt att tänka sig att en och sam-ma källa utanför nätet skulle kunna ge ifrånsig information ur så många olika aspekter.Här finns att tillgå fackkunskaper på såväletablerade som nya områden av sjukdoms-diagnostiken, här finns lekmannaframställ-ningar om sjukdomens diagnos och symp-tom, här finns råd och tröst till såväl patientersom anhöriga. Vidare finns hänvisningar tillkontakter med patient- och anhörigförening-ar, till professionell vård, listor på relevant lit-teratur och en uppsjö kuriosa kring sjukdo-mens historia. Inte minst finns här också möj-lighet att etablera kontakt med människorsom lider av denna sjukdom.

En kontakt med en expert, en läkare ellerforskare, på detta område skulle inte kunna gealla dessa aspekter. Lika litet som ett besök på

103

ett bibliotek eller läsningen av en bok i ämnetskulle kunna ge allt detta. Var och en av dessakällor skulle naturligtvis kunna ge en särskildfördjupning, den mångfald som nätet tyckskunna ge i det här fallet förefaller unik.Särskilt blir tillfället till kontakter med männi-skor som är drabbade av sjukdomen helt ena-stående.

En slutsats är att förkunskaper är viktigadå man söker i de stora sökmotorerna. Manfår ofta upp ett stort antal träffar, men om maninget vet om saken är det omöjligt att avgöravilka källor som är värda att lita på och vilkasom inte är det. Det bästa är i så fall att förstskaffa sig en viss uppfattning om saken på tra-ditionella vägar och därefter använda nätet.Det är också givande att fortsättningsvis kom-binera sökandet på nätet med andra källor.Information på nätet kan och ska ge upphovtill frågor vilka man bör konsultera andra käl-lor. Man bör inte låta tillgängligheten lura entill överdrivna tidsvinster med nätet. En effek-tiv användning av nätet är att ta sig tid att ock-så inhämta kunskaper från annat håll. Görman inte det kan det ofta visa sig att kunska-perna från nätet är värdelösa.

Alternativ information – jakten påBin LadenMassmedierna kritiseras ofta för att presente-ra ett snävt västerländskt perspektiv på värl-den, särskilt den del av världen som brukarkallas ”den tredje”. Här kan Internet vara enmotkraft. På Internet kan alla, regeringar,politiska partier, religiösa organisationer, mot-ståndsrörelser, framträda på lika villkor. Denintresserade har därför möjlighet att gå förbide etablerade nyhetsbyråerna och komma idirekt kontakt med personer och rörelser somannars har svårt att göra sig hörda.

Men det är inte lätt att bedöma den infor-mation man kommer över på detta sätt. Inne-hållet är ofta tendentiöst. Därför måste man

vara uppmärksam på vilken slags informa-tion dessa alternativa källor ger. De kan varaopålitliga i sin beskrivning av fakta, men ändåvara värdefulla därför att de visar hur mantänker i de kretsar som producerar den aktu-ella nätplatsen.

Ett område som under 1990-talet har blivitallt mer intressant ur denna synvinkel är islamoch den muslimska världen. Den bild som destora massmedierna har presenterat av islamhar varit övervägande mörk, kanske orättvistmörk. När vi beslöt att leta efter alternativinformation på Internet valde vi därför attsöka på en känd muslim, den gåtfulle UsamaBin Laden.

Bin Laden har blivit känd som en av 1990-talets farligaste terrorister. I augusti 1998 ge-nomförde USAs krigsmakt bombningar mothans påstådda högkvarter i Afghanistan ochmot en fabrik i Sudan som sades tillverkavapen för hans räkning. I november 1998 gjor-de vi ett antal sökningar på honom.

Vårt syfte var för det första att se om bildenav Bin Laden och hans aktiviteter skilde sig åtmellan olika källor, och i så fall på vilket sätt.Det var inte värderingarna vi i första hand varintresserade av utan de fakta som presentera-des om denne mystiske och legendomspunneman. Var det möjligt att få fram en trovärdigbild av honom?

Vårt andra, och viktigare, syfte vara att seom det gick att via Bin Laden komma fram tillalternativa källor om den muslimska världen.Fanns det andra perspektiv än de som domi-nerade i västerländska medier? Gick det atthitta seriösa och trovärdiga källor som betrak-tade den muslimska världen på ett annorlun-da sätt än det som är vanligt i västerländskamedier?

En sökning på Bin Laden i den stora sök-motorn Alta Vista gav närmare 2 000 träffar.Det var naturligtvis omöjligt att gå igenomalla. Men situationen var ändå inte hopplös.

104

De flesta nätplatserna kunde nämligen ome-delbart avföras, eftersom de bara handladeom specifika händelser – terrordåd som BinLaden sades ha utfört, kommentarer till deamerikanska bombningarna och liknande.Men det fanns också några sidor som gav enhelhetsbild av Bin Laden och hans verksam-het. Vi gick igenom de 200 första av våra träf-far, tittade på dem som gav en sådan helhets-bild, och så satt vi med ett hanterligt antal nät-platser.

Fakta om Bin Laden

Huvuddragen i Bin Ladens liv visade sig varatämligen okontroversiella. Flera beskrivning-ar från nätplatser som uppenbarligen var obe-roende av varandra gav samma bild:

Han är född 1957 i Riadh i Saudiarabien.Hans familj har gjort en förmögenhet inombyggbranschen. Han studerade managementoch nationalekonomi i Jedda i Saudiarabien.1979 lämnade han familjefirman, reste tillAfghanistan och använde sin förmögenhet tillatt finansiera frivilliga i kriget mot Sovjet-unionen. 1989 återvände han till familjensbyggföretag men tvingades fly till Sudan 1994efter anklagelser att ha finansierat subversivaaktiviteter. 1996 utvisades han från Sudan. Där-efter har det varit ett mysterium var han harvistats, men han har givit intervjuer i ett läger iAfghanistan vid åtminstone två tillfällen.

Några västerländska källor om Bin Laden

Mera osäker är omfattningen av Bin Ladensterroraktiviteter. Här står vi inför ett inte ovan-ligt journalistiskt problem. Om man ska skrivaen bakgrundsartikel om Bin Laden, hur skaman då ställa sig till alla anklagelser som rik-tas mot honom? Ska man tro på dem eller inte?

Vi valde ut tre av de nätplatser som pre-senterade Bin Laden i helfigur – EmergencyNet, Defence Systems Daily, och Afghanistan

Educational Website – och studerade vad deskrev om Bin Ladens terroraktivitet och hur deframställde den.

Emergency Net var en amerikansk nätplatsmed anknytning till polisen – det framgicknär man studerade sidan närmare. Sidan hadespecialiserat sig på att informera om terrorismav olika slag, och enligt den kan (”may”) BinLaden ha varit inblandad i– (1) bombningen av World Trade Center

1993.– (2) ett bombattentat i Riadh i Saudiarabien

1995. – (3) ett bombattentat utanför Dharan i Saudi-

arabien i juni 1998.

Dessutom kan Bin Laden ha haft ett fingermed i flera hotellbombningar i Jemen, ettbombattentat mot Egyptens ambassad i Paki-stan samt mordförsök mot Jordaniens dåva-rande kronprins och Egyptens president.

Emergency Net avslutade med att konsta-tera att Bin Laden

hasn’t formally been connected with the bombingsof the World Trade Center in New York, the bom-bing in Riyadh or the bombing of Al-Khobar,through lack of evidence. Only rumors and heresayexists. The reason for this is because he is well pro-tected from the western world by his associates …in Afghanistan, who are merely protecting the handthat feeds them.

Även om Emergency Net uppenbarligen trod-de att Bin Laden var skyldig till den nämndaattentaten, framhöll man alltså ändå att detinte fanns några bevis.

Enligt den brittiska nätplatsen DefenceSystems Daily skulle Bin Laden ha aktiviteterpå en mängd ställen,

To begin with, while it has been partially exposed,Bin Laden already has a network in Southeast Asia.He has followers in Malysia, where he also banks aportion of his money, and in the Philippines, wherehe finances the Abu Sayaf terrorist organisation

105

and other Moslem militant groups both directlyand through Islamic charitable associations. …

According to a former Sudanese militaty intelli-gence agent, Bin Laden provided training for Fili-pino terrorists at camps in Sudan. …

Bin Laden’s established network is only one avenuefor his increased presence in Asia. Moslem groupsin Malaysia, Indonesia, and other countries in theregion also offer him the opportunity for buildingnew networks.

Även om uttryckssättet var mera kategorisktän i Emergency Net, fanns även här reservatio-ner. Bin Ladens påstådda vapenfabrik i Sudanvar motiveringen för USAs bombningar i dettaland. Men Defence Systems Daily nämnde ing-en vapenfabrik, och uppgiften om träningsläg-ret kom från en så vag källa som ”a formerSudanese military agent”.

Afghanistan Educational Website var knu-ten till ett universitet i Virginia, USA. Denbyggde huvuddelen av sina uppgifter om BinLaden på den amerikanska underrättelstorga-nisationen CIA. Bin Ladens organisation sadesförsöka ”overthrow nearly all Muslim govern-ments, which Bin Laden views as corrupt, todrive Western influence from those countriesand eventually to abolish state boundaries.”Organisationen sades stödja muslimska stri-dande i Afghanistan, Algeriet. Bosnien. Tjetje-nien, Eritrea, Kosovo, Pakistan, Somalia, Tad-jikistan och Jemen.

Samma nätplats citerade BBC som gav ettporträtt av Bin Laden där det bland annatsades:

According to the US, Mr Bin Laden was involvedin at least three major attacks: the 1993 World Tra-de Center bombing, the 1996 killing of 19 US sol-diers in Saudi Arabia, and in Kenya and Tanzania.Correspondent James Robbins says Mr bin Ladenhad ”all but admitted” involvement in the SaudiArabia killings.

Här var anklagelserna mot Bin Laden merbestämda. Men det fanns ändå vissa reserva-

tioner. ”According to” och ”CorrespondentJames Robbins says” visar att AfghanistanEducational Website inte själv ville ta ställning.

De slutsatser som kan dras av detta materi-al är visserligen negativa men ändå av intresse:Även om man inte närmare känner till Emer-gency Net och Defence Systems Daily så är detuppenbart att dessa nätplatser hade ett väster-ländskt perspektiv och definitivt inte sympati-serade med muslimska fundamentalister. Ochen av källorna till Afghanistan EducationalWebsite, BBC, har som bekant gott anseendeför saklighet. Ingen av dessa källor hade anled-ning att tona ner Bin Ladens farlighet. När detrots detta försåg beskrivningarna av dennesterroristaktiviteter med reservationer finns detskäl att ta detta på allvar.

Med andra ord: man kunde vänta sig attdessa källor snarast skulle överdriva BinLadens skurkaktighet. De terrordåd dennetillskrivs är också många och stora, men detframgår också att det inte finns någon bin-dande bevisning mot honom. Dessa reserva-tioner är ett slags mottendens och manar tillförsiktighet i omdömena om Bin Ladens ter-roristiska aktiviteter.

Den här kontrollen tog inte lång tid attgenomföra. Det enda som krävdes var attskaffa en överblick över några av de nätplat-ser som behandlade Bin Laden, välja ut ett parav dem som föreföll intressanta och studeradem noga. Snabbundersökningar av dennatyp kan lätt inordnas i de journalistiska ruti-nerna. Men de blir med nödvändighet ytliga.Vill man gå mera på djupet måste man ocksåta mera tid på sig. Det blev nästa moment iundersökningen.

Alternativa nätplatser om Bin Ladenoch den muslimska världen

En intressant men svårbedömd nätplats till-hörde Msanews. (<www.msanews. mynet.net>). Den beskrev sig själv som ”a small cam-

106

pus project initiated at the Ohio State Univer-sity to serve the local Muslim community hereand update it with whatever is written aboutMuslims in the Western Media.” Kanske detmuslimska Msanews kunde ge ett annat per-spektiv på Bin Laden än västerländska infor-mationskällor?

Msanews informerade om Bin Laden ge-nom att citera en annan institution, MIRA,”Movement for Islamic Reform in Arabia”.Denna citerade i sin tur västerländska medierom Bin Laden kompletterade med egna kritis-ka kommentarer. Kommentarerna var datera-de 28/8–31/8 1998, en kort tid efter det att USAhade genomfört sina bombattacker i Afghani-stan och mot en fabrik i Sudan.

MIRA citerade några telegram från Reu-ters och AP. Citaten åtföljdes av egna kom-mentarer:

Relying on American sources and linking binLa-den to the World Trade Centre or plots to kill thePope och Clinton is as reliable as US reports of che-mical weapons in the Sudan. The declaration of bin-Laden’s inductment was probably meant tofrighten him which is another reflection of US igno-rance. America’s stubbornness in acknowledgingtheir continued lying about the factory is going tohave a devastating effect on the CIA. Indeed thereis Saudi money in the factory but it belongs tosomeone called bin-Mahfooth. The CIA must havemixed one ‘bin’ with another ‘bin’. (vår kurs.)

Bin Laden skulle alltså vara oskyldig till ett avde terrordåd han beskylls för liksom till tvåattentat som han påstods ha planerat. Och deamerikanska bombningarna mot den sudane-siska fabriken skulle bygga på ett missför-stånd.

För att kunna bedöma trovärdigheten avdenna utsaga, måste man antingen ha omfat-tande kunskaper om den muslimska världeneller ha ingående kännedom om MIRA. Atttendensen är antiamerikansk framgår av detfräna ordvalet.

MIRA kommenterade också en artikel iWashington Post enligt vilken Bin Ladens”transnational network of commercial ven-tures and Muslim charities is as elusive andinpenetrable as the cells of operatives he hasfunded with his millions of dollars.” Artikelnförsökte kartlägga Bin Ladens transaktioner,men enligt MIRA:s kommenterar hade denmissförstått alltihop.

The problem that besets Americans and many Wes-terners is their failure to understand the importan-ce of religion and social structure in all aspects oflife including finance. There is probably no moneyin bank accounts to trace. In addition to the severeset-backs he had in his investments, bin-Laden’sstand that he is sure he will never use banks is clear.That does not mean he will end up bankrupt whichhe would were he a Westerner. … Finally ‘terroristoperations’ need devoted and trained men, meticu-lous planning but they don’t need a lot of cash. InSomalia weapons are cheaper than furniture.

Om denna tolkning är riktig, ger denväsentlig information. Västerländska mediermissförstår situationen och bedömer faktautifrån felaktiga premisser.

Msanews och MIRA var intressanta efter-som de gav en annan bild av den muslimskavärlden än den som är vanlig i västerländskamedier. De påstod ju rent ut att dessa mediermissförstår väsentliga fakta. AfghanistanEducational Website var också intressant avsamma skäl. Men för att kunna bedöma des-sa nätplatsers trovärdighet måste man stude-ra dem närmare.

Nätplatser om den islamska världen

Afghanistan Educational Website var en storsida med mycket information. Det framgickinte klart vem eller vilka som stod bakom den,men beteckningen ”.edu” i adressen visade attden hade universitetsanknytning. Den varockså länkad till George Mason University,Virginia, USA.

107

Copyrighten tillhörde en Mahmoud Samizay,av namnet att döma afghan. I presentationenförekom orden ”In the Name of Allah”, vilkettyder på att det var muslimer som stod bakomnätplatsen. Beskrivningen av Bin Laden bygg-de till stor del på CIA, vilket tyder på att sidaninte hade någon utpräglad antivästlig ten-dens.

Så långt föreföll alltså denna nätplats eriösoch balanserad, samtidigt som dess perspek-tiv var afghanskt, inte västerländskt.

Den information som gavs var också bådemångsidig och kvalificerad. Nätplatsen be-handlade sålunda inte bara den aktuella situ-ationen utan också historiska och sociala för-hållanden. Det intressantaste är att Afghani-stan Educational Website utförligt beskrev dekrigförande parterna i landet utan att uttryck-ligen ta ställning för eller emot någon av dem.Detta borde rimligtvis borga för en hög gradav opartiskhet.

För den som vill ha bakgrundskunskap omAfghanistan var Afghanistan EducationalWebsite således en god källa – så förefaller deti alla fall. Den som intresserar sig för Afgha-nistan bör ha nytta av att regelbundet studeradenna nätplats. Men först efter jämförelsemed andra källor om Afghanistan är det möj-ligt att mera bestämt värdera den i termer avtrovärdighet.

Msanews var som vi såg knuten till OhioState University, men stod självständig gen-temot universitetet (beteckningen ”.net” istället för ”.edu” i adressen tyder på det).Sidan vände sig i första hand till muslimer,”the local Muslim community here”. Denviktigaste målgruppen föreföll vara studen-ter eftersom projektet sades ha till syfte attlära muslimska studenter ”about their stateof affairs, that they become aware of Muslimgovernment policies in the hope that theybecome positive forces in the future contri-bution to the betterment of their societies”.

Men Msanews hade också ambitionen att nåvästerlänningar. En målsättning var nämli-gen att ”tell our Western subscribers some ofour agony. That way they can take a betterfair and just stand and understand ourplight.” Målsättningen utvecklades ytterligare:

The idea of having a news source that Muslims cantrust to deliver the truth is a very important one.Muslims nowadays, all over the world, rely on wes-tern agencies to know what is happening. In someinstances, muslims in Muslim countries have torely on foreign sources in order to know what is hap-pening in their own lands. The numerous ”Muslimfaced” magazines, newsletters, television and radiostations are either controlled by governments or byardent seculars bound to fight what they call ”extre-mists” and ”Muslim fundamentalists”. While wedo not agree with their portrayal and the dichotomythey are trying to build between Islam and Moder-nity, we tried to the best of our ability to publicizetheir views the various sections we run …

De som stod bakom nätplatsen var alltså intevare sig islamister eller antimodernister, meneftersom de intog en försvarsposition gente-mot västerlandet kunde de tänka sig att pub-licera även islamistiska åsikter. Samtidigtbetonades att man var seriös och öppen.

Western and even Israeli subscribers respect theinformation we distribute and value its importan-ce. A large portion of our subscribers is composed ofWesterners (individuals and institutions) who aretrying to understand Muslims. Hence not all Wes-terners are ”enemies” of Islam.

Msanews presenterade också några press-uttalanden, bland annat från den franskavänstertidningen Libération enligt vilket Msna-news spred kommunikéer som fördömde”’the torture of Islamist victims’”. Liberation

kallade också studenterna bakom Msanewsför ”’radikaler’”.

Msanews förefaller alltså vara på en gångmuslimsk och politiskt radikal, kritisk motVästerlandet och de västerländska medierna

108

men samtidigt positiv till modernisering ochkritisk mot religiös extremism. Msanewsframhöll också:

Views expressed on MSANEWS do no necessarilyrepresent those of the MSANEWS editors, the OhioState University or any of our associated staff and”watchers”.

De åsikter som Msanews publicerade kundeuppenbarligen vara av högst skiftande slag.Det enda vi kan vara något så när säkra på äratt Msanews knappast publicerade informa-tion som gick stick i stäv med projektets egnasyften. Det är därför nödvändigt bedöma äventrovärdigheten hos de källor som Msanewsanvände.

Msanews informerade, som vi sett, om BinLaden genom att citera en annan institution,MIRA, ”Movement for Islamic Reform in Ara-bia”. På MIRAs nätplats framgick det attMIRA var en exilorganisation med säte i Lon-don som sedan Gulfkriget 1991 arbetade förreformer i Saudiarabien. Organisationens mål-sättning sades vara:

freedom of expression, freedom of assembly and theabolition of the Secret Police units subverting poli-tical movements and activity. These reforms are aprecondition for the political, judicial, economicand social reforms which need to take place. Met-hods: To achieve these aims MIRA uses all peacefullegitimate means including information, commu-nication and political pressure.

MIRA var alltså varken en fundamentalistiskeller en revolutionär organisation.

Av detta följer att Msanews och MIRAmycket väl kunde vara guldgruvor för infor-mation om den muslimska världen och ut-märkta komplement till de etablerade medi-erna. Men det är inte helt säkert. De ger vis-serligen ett seriöst intryck men detta kan varaen illusion. För att kunna bedöma Msanewsoch MIRA bättre måste man använda demunder längre tid och jämföra dem med annan

information. Kunskap om den muslimskavärlden och/eller kunskap om dem som stårbakom sidorna behövs också.

På ett annat plan kan man emellertid drasäkrare slutsatser. Både Msanews och MIRAföreföll vara relativt moderata. De var varkenfundamentalistiska eller revolutionära. NärMIRA-rapporten i kraftfulla ordalag tog av-stånd från de amerikanska bombningarna vardet en indikation på att dessa aktioner hadeskadat USA:s anseende i vida muslimska kret-sar, inte bara bland extremister.

Slutsatser

De sökningar vi har beskrivit visar att det kanvara fruktbart att leta efter alternativ informa-tion på Internet. Det är inte särskilt svårt atthitta nätplatser som ger ett annat perspektivpå världen än det gängse västerländska. Menför att bedöma trovärdigheten måste man stu-dera sidorna noga. Mest nytta av denna typ avkällor har nog den som kontinuerligt bevakarett visst område, exempelvis Afghanistan.Han eller hon kommer då så småningom attlära sig vad de olika nätplatserna står för ochhur pålitliga de är.

Information om tredje världen – Ghana på InternetDet lilla västafrikanska landet Ghana är intesärskilt känt i Sverige. Landet är fattigt ochsaknar den infrastruktur som möjliggör exak-ta och pålitliga statistiska uppgifter. Det ärdärför inte lätt att informera sig om Ghana.Det traditionella sättet är via bibliotek ochintervjuer med experter. Nordiska Afrika-institutet i Uppsala är den givna källan. Menkanske Internet kunde vara ett användbartalternativ? För att testa nätets möjligheter harvi gått till väga på två sätt.

För det första har vi sökt efter elementärafakta om befolkning, medellivslängd, barna-dödlighet, läskunnighet, tillväxt m m. Här har

109

vi huvudsakligen byggt på källor som vi hit-tat genom en ospecificerad sökning på ordet”Ghana”.

För det andra har vi sökt efter mera svår-bedömbara data – levnadsstandard, utveck-ling, sociala förhållanden, mänskliga rättighe-ter och liknande. Här har vi använt oss avsådana nätplatser som vi hade fått tips om aven forskare som är specialiserad på den tredjevärlden. Det var alltså sidor som vi bedömdesom trovärdiga.

Elementära fakta om Ghana

Vi gjorde alltså först en sökning på ”Ghana” isökmotorn Alta Vista (4/8–6/8 1998). Där fickvi 173 210 träffar. Det var naturligtvis omöjligtatt kontrollera alla, så vi tittade på dem somföreföll kunna innehålla det vi sökte bland de200 första träffarna.

De nätplatser vi tittade närmare på var avganska olika karaktär. En brittisk (<www.Travel World, Your guide to Ghana>) vände sig främst till turister och innehöll bland annat ”information on airlines, hotel chainsand other resources useful to travellers”. Dengav ett seriöst intryck, men kunde eventuelltmisstänkas för att vilja presentera en positivbild av de länder den beskrev, eftersom denuppenbarligen ägdes av intressen inom turist-industrin. På sidan påstods det att informatio-nen uppdaterades dagligen. Men detta kan na-turligtvis inte gälla de statistiska uppgifterna.

En Ghana Home Page var den ghanesiskastatens nätplats med allt vad detta innebär avpartiskhet.

En nätplats var producerad av GhanaInvestment Promotion Center, en statlig gha-nesisk institution med syfte att främja och dratill sig både utländska och inhemska investe-ringar. Det var alltså en tendentiös källa somkunde förväntas ge en överdrivet positiv bildav Ghana. Där fanns också en del positivaomdömen om utvecklingen i Ghana. Sidan

sades vara ändrad senast den 20 oktober 1997,så om detta stämmer var dess uppgifter rela-tivt färska när vi gjorde sökningen.

En nätplats tillhörde Seaborne Internatio-nal Freight Services med säte i Los Angeles,alltså ett kommersiellt företag. Länken”Country Information” byggde på CIAsWorld Factbook. Detta är en källa som allmäntanses pålitlig. Men naturligtvis kan den miss-tänkas för att vara partisk i proamerikanskriktning. Däremot man kan knappast miss-tänka Seaborne för att medvetet försköna för-hållandena i Ghana. Ett internationellt företaghar ingen anledning att frisera fakta, tvärtombehöver dess kunder korrekt information.

En sida med den intetsägande beteckningen”Ghana Home” härstammade från något somhette ”Africanet”. Av adressen att döma(<www.africanet.com/africanet>) hörde sidaninte till någon statlig institution. Africanet hadeinformation om ett stort antal afrikanska stater.Självständigheten gentemot statsmakten visa-des av en del kritiska bedömningar som: ”Poli-cies of the revolutionary council have comeunder criticism from radicals. … Jerry Raw-lings remains in tight control. … Ghana conti-nues to be heavily dependent on foreign aid.”Sådana formuleringar indikerar att informatio-nen inte var styrd av den ghanesiska statensintressen. Sidan var relativt färsk, senast änd-rad den 1 augusti 1997.

En annan nätplats tillhörde den amerikans-ka fredskåren (<www.peacecorps.gov/coun-tries/ghana/index.html>). Sidan sades senastvara ändrad den 31 mars 1998. Men den sidasom handlade om Ghana var uppdateradbetydligt tidigare, i augusti 1997. Här var detlätt att bli lurad att tro att uppgifterna var färs-kare än de var. Sidan avslutades med en för-klaring och en reservation:

The reader should be aware that birth and deathrates, literacy levels, school enrollment percenta-ges, religious preferences, life expectancy, health

110

statistics and basic economic and population figu-res are often difficult to calculate in many countri-es around the world. Readers should be aware ofthis reality when they pursue information on Pea-ce Corps countries.

Sådana reservationer är naturligtvis viktiga.Men dessvärre är det sällsynt med varningarav detta slag.

För några uppgifter använde vi även densvenska biståndsorganisationen Hoppetsstjärna.

När vi hade valt ut dessa nätplatser, jäm-förde vi de uppgifter som gavs om levnads-förhållandena i Ghana. Uppgifterna skilde sigåt på flera väsentliga punkter. För att kunna fåen bild av vad dessa skillnader berodde på togvi ut fyra variabler, arbetslöshet, befolkning,läskunnighet och religionstillhörighet. Sedanjämförde vi några av hemsidornas uppgifterom dessa variabler.

Vi jämförde också olika uppgifter om Ghanas etniska sammansättning, men då an-vände vi oss av de sidor vi fått tips om somsärskilt pålitliga. Slutligen studerade vi ettindex som FNs utvecklingsprogram konstru-erat där världens stater rangordnas efter ut-vecklingsnivå.

Arbetslöshet

1993 var arbetslösheten i Ghana 10 procentenligt en skattning i den kommersiella Seabor-

ne som byggde på CIAs World Factbook. Enligten skattning i den statliga Ghana Home Pagevar arbetslösheten 20.3 procent 1997. Att dethandlade om skattningar angavs genom denlilla förkortningen ”est” för ”estimation” eftersiffrorna.

Den som har någon kunskap om förhållan-dena i Ghana inser att procentberäkningaravsende befolkningsstatistik på decimaler närär orimliga i detta land. Det är inte bara så att statistiken är otillförlitlig. Själva begrep-pet ”arbetslöshet” har en annan innebörd i ett

land där naturahushållningen spelar så stor rollsom i Ghana än i ett industriland som Sverige.

Man kan möjligen dra slutsatsen att arbets-lösheten ungefärligen hade fördubblats mel-lan 1993 och 1997, detta under förutsättningatt båda bedömningarna bygger på sammakälla. Men gentemot själva sifferuppgifternamåste man vara mycket misstänksam.

Läskunnighet

Beträffande läskunnigheten överensstämde deolika nätplatsernas uppgifter i stort sett. GhanaHome Page angav exempelvis 60 procent, 70procent för män och 51 procent för kvinnor. Sea-borne, som byggde på CIA, angav läskunnig-heten i hela befolkningen till 64,5 procent, denför män till 75,9 procent och den för kvinnor till53,5 procent. Fredskåren angav också 64,5 pro-cent, föga överraskande, eftersom även denbyggde på CIA-uppgifter.

De flesta av de källor som angav läskunnig-het hade samma definition av ”literacy” – dendel av befolkningen över 15 års ålder som kanläsa och skriva. Detta talar för att de olika upp-gifterna härstammade från samma källa. San-nolikt byggde siffrorna på officiella uppgifter.Det finns knappast skäl att tro att någon annaninstans skulle ha gjort beräkningar av läs-kunnigheten i Ghana. De mindre skillnadersom förekom kan ha att göra med att uppgifter-na var olika gamla. Det handlade givetvis omskattningar, vilket några av källorna påpekade(”est”). Detta innebär att exakta siffror som 75,9procent måste tas med en stor nypa salt.

Befolkningens storlek

I Ghana saknas noggrann befolkningsstatistik,så alla bedömningar måste vara skattningar.Men en annan faktor torde vara väl så viktig:befolkningstillväxten är snabb, vilket innebäratt uppgifterna snabbt blir föråldrade.

Den lägsta siffran i vårt material, 15,3 mil-joner, kom från Ghana Investment Promotion

111

Center och var från 1990. Ghana – Home frånAfricanet uppgav 16,5 miljoner. Den siffranvar från 1992. Också här angavs att det var frå-gan om en beräkning. Ghana Home Pageangav 17 48 400, och dess uppgifter är från1996. Den högsta siffran, 18,1 miljoner komdels från Seaborne Home, dels från den ame-rikanska fredskårens hemsida. Bådas uppgif-ter var daterade mitten av 1997.

En kontroll med nätversionen av Encyc-

lopædia Britannica gav två olika siffror. I arti-keln om Ghana stod: ”The population in 1990was estimated to be 14,488,000.” Men på ettannat ställe, en statistisk översikt över olikaländer, var uppgiften: ”Population (1997):18,101,000”.

Uppgifterna varierade alltså mellan 15,3miljoner och 18,1 miljoner – 18 procent. Menskillnaderna kan förklaras av att uppgifternahade tillkommit vid olika tidpunkter. De lägstasiffrorna var de äldsta, och ju färskare uppgif-terna var desto högre blev siffrorna. Med hän-syn till befolkningstillväxten är detta naturligt.Det finns alltså ingen anledning att tro annatän att samtliga uppgifter härstammade frånofficiella ghanesiska källor. Därmed inte sagtatt de var pålitliga. Samtliga källor påpekadeatt det var frågan om skattningar (”estima-tion”) och alltså inga exakta uppgifter. Det kanvara lätt att förbise den lilla förkortningen”est” i tabellerna, men den är viktig.

Ghanas folkslag

Liksom i flertalet afrikanska stater är den etnis-ka sammansättningen i Ghana komplicerad.Den beskrevs också på delvis olika sätt av trekällor som var och en torde ha hög trovärdighet– ett uppslagsverk, (Encyclopædia Britannica), enstatlig institution (USA:s utrikesdepartement)och ett forskningsprojekt som arbetar medetniska relationer (Minorities at Risk Project).

Så här beskrevs Ghanas olika folkslag iEncyclopædia Britannica:

Ghana has a large variety of African tribal, or subethnic, units. On the basis of language it is possible to distinguish at least 75 different tribes; themost numerous are the Akan, Mole-Dagbani (Mos-si), Ewe, Ga-Adangme (Ga-Adangbe), and Gurma.

USAs utrikesdepartement gav denna version:

Ethnically Ghana is divided into small groups spe-aking more than 50 languages and dialects. Amongthe more important linguistic groups are theAkans, which include the Fantis along the coastand the Ashantis in the forest region north of thecoast; the Guans, on the plains of the Volta river;the Ga- and Ewe-speaking peoples of the south andsoutheast: and the Moshi-Dagomba-speaking tri-bes of the northern and upper regions.

Minorities at Risk Project, slutligen, gav den-na bild:

The most prominent ethnic/linguistic groups inGhana are the Ashanti, the Ewe, the Fanti, and theGa (Saaka 1994). The Ashanti are the largest ethnicgroup in Ghana (28% of the population), and theEwe the second largest (13%). After the secondWorld War, the Ashanti feared and resisted thepolitical advances of the coastal peoples. …

The Mossi-Dagomba (16%) have been less touchedby western influences than other ethnic groups inGhana. The peoples of the northern Savanna, theMossi-Dagomba and Manprusi, are much poorerthan those in the southern parts of the country.Many Mossi ossrate each year from Burkina Fasoto live in northern Ghana.

Vi får alltså följande tre versioner av Ghanasetniska sammansättning: Encyclopedia USAs utrikes- Minorities at

Britannica departement Risk Project

Akan Akans som Ashanti inkluderar Fantis och Ashantis

Mole-Dagbani (Mossi) Guans EweEwe Ga och Ewe FantiGa-Adangme Moshi-Dagomba Ga Gurma Mossi-Dagomba

Manprusi

112

Det var bara tre folk – Ewe, Ga och Moshi-Dagomba – som nämndes i alla tre framställ-ningarna. Encyclopædia Britannica kalladedock det sistnämnda folket för ”Mole-Dag-bani (Mossi)”. Ewe-folket beskrevs som det vid sidan av Ashantis ledande folket iMinorities at Risk Project men buntades ihopmed Ga-folket av USA:s utrikesdeparte-ment. Ashantifolket nämndes överhuvudta-get inte av Encyclopædia Britannica, det be-skrevs av USA:s utrikesdepartement som enundergrupp av Akan-folket men framstodsom det största och vid sidan av Ewe-folketviktigaste folkslaget i Minorities at Risk Pro-ject.

Hur hänger detta ihop? Går det överhu-vudtaget att reda ut den etniska sammansätt-ningen i Ghana, eller är alltihop ett enda kaos?

Förklaringen är i själv verket enkel, ochden ger sig om man bara studerar de olika ver-sionerna litet noggrannare. Ingen av dem ärdirekt felaktig. Det handlar nämligen om defi-nitioner. Ghanas befolkning består av några fåstörre folkslag som i sin tur är uppdelade påflera undergrupper. Ashantifolket är exem-pelvis en undergrupp av Akanfolket. Omtyngdpunkten i beskrivningen ska ligga påden ena eller den andra nivån är en bedöm-ningsfråga. Men den är inte oväsentlig. Mino-rities at Risk Project beskrev Ghanas modernahistoria som väsentligen en maktkamp mel-lan Ashantis och Ewes. En sådan tolkning blirhelt obegriplig för den som bygger sin kun-skap på någon av de andra källorna.

Religion

Det mest anmärkningsvärda i vårt material äruppgifterna om religionstillhörighet. De vari-erade nämligen mycket kraftigt.

Den statliga Ghana Home Page uppgav:kristna 42,8 procent, muslimer 12,0 procent ochandra religioner 38,2 procent. Ghana Invest-ment, också den en officiell ghanesisk källa,

uppgav: kristna 43 procent, muslimer 12 ochanimister 38 procent. Detta är ju uppenbartsamma siffror, bara litet avrundade i det senarefallet. Enligt Ghana – Home från Africanet om-fattade de kristna 44 procent muslimerna 12procent, och anhängarna av ”local beliefs” 38procent av befolkningen. Den svenska bistånd-sorganisationen Hoppets stjärna angav dekristnas andel till drygt 50 procent, muslimer-nas till ca 15 procent och animisternas till ca 35procent.

Så långt var skillnaderna inte särskilt dra-matiska. De kristna omfattade mellan knappt43 procent och drygt 50 procent av befolk-ningen, muslimerna mellan 12 och 15 procentoch animisterna mellan 35 och 38 procent. Mennågra av nätplatserna gav en helt annan bild.

Seaborne och fredskårens nätplats angavde kristna till bara 24 procent, muslimerna till30 procent, ”indigenous beliefs” till 38 procentoch övriga till 8 procent. Båda nätplatsernabyggde på CIAs uppgifter eftersom siffrornavar desamma. Enligt CIA fanns det alltså be-tydligt färre kristna och fler muslimer änenligt de andra källorna.

Vad kan skillnaderna bero på? Här går detbara att spekulera.

Tidsaspekten har knappast haft någonbetydelse. Befolkningens religionssamman-sättning kan inte gärna ha ändrats på någotradikalt sätt under några få år.

En förklaring till skillnaderna kan vara attgränserna mellan olika religioner är diffus iGhana. Så är i viss mån fallet mellan kristnaoch animister. Kristna och traditionella tros-föreställningar lever sida vid sida, och vidofficiella ceremonier kan man både be en kris-ten bön och utföra traditionella animistiskariter. Men den väsentliga skillnaden fanns jumellan uppgifterna om kristendom och islam,och de är två klart avgränsade religioner. Det-ta förefaller alltså inte heller vara någon viktigförklaring.

113

Kan någon av källorna vara tendentiös? Det förefaller som om det handlar om två

ursprungskällor. Den ena är förmodligen offi-ciell statistik. Den varierar något, kanske be-roende på att uppgifterna är olika gamla,kanske därför att siffrorna rundas av. Denandra är de uppgifter som CIA bygger på. De är så avvikande att de måste ha ett annatursprung än de övriga.

Om det handlar om tendens skulle man fördet första kunna tänka sig att de ghanesiskamyndigheterna har haft intresse av att över-driva antalet kristna och underskatta antaletmuslimer. Men för att kunna spåra en sådantendens måste man ha djupa kunskaper i gha-nesisk politik. De CIA-baserade uppgifternakan bero på att CIAhar använt sig av egna käl-lor och kanske begått en blunder. Om CIA harhaft någon tendens skulle den vara att manunderskattar antalet kristna och överskattarantalet muslimer. Varför skulle man det? Villeman blåsa upp hotet från islam? Här hamnarman i rena gissningar.

Frågan om skillnadernas orsaker får alltsåförbli obesvarad.

Utvecklingsnivå

FNs utvecklingsprogram (United NationsDevelopment Programme <www.undp.org>)har konstruerat ett index där världens 174 sta-ter rangordnas beträffande utveckling, samttvå index som handlar om jämställdhet mel-lan könen. Indexen fanns på organisationensnätplats. Ghana hamnade ganska långt ner –133:e plats på alla tre listorna. Högst på listankom Kanada och lägst Sierra Leone.

Men vad innebär denna rangordning egent-ligen? För att en sådan lista ska säga något mås-te man veta hur den har tagits fram. Detta för-klarades också ganska utförligt på nätplatsen:man hade velat skapa ett analysredskap som ärbegripligt för icke specialister. De viktigastevariablerna för utveckling sades vara ”to lead

a long and healthy life, to be educated, and toenjoy a decent standard of living.” Därför hademan i indexet tagit med variablerna ”life expec-tancy, educational attainment (adult literacyand combined primary, secondary and tertiaryenrolement) and real GDP per capita”. Princi-pen för indexet beskrevs relativt utförligt, ävendess brister. Det framhölls också att indexet varen förbättring i förhållande till att bara räknaBNP per capita. ”There is no automatic linkbetween high GNP growth and progress inhuman development.”

Ett problem diskuterades dock inte, nämli-gen huruvida siffrorna var jämförbara mellande olika länderna. I indexet fanns både utveck-lade länder med noggrann nationell statistikoch fattiga nationer som Ghana vilka till stordel tvingas nöja sig med mer eller mindre gro-va skattningar. Detta måste vara en felkälla,men hur stor den var diskuterades inte.

Slutsatser

Vilka slutsatser kan man dra av Ghanaunder-sökningen?

Den första är att det är problematiskt att på måfå söka sig fram i ett stort material som vigjorde. Om exempelvis en journalist ska göraen bakgrundsartikel om Ghana och vill ta framelementära statistiska uppgifter kan, som visett, resultatet variera kraftigt beroende på vil-ken nätplats man råkar hamna på. (Till sakenhör att när vi ett par månader senare skullekontrollera några uppgifter, kunde vi inte åter-finna alla. Sidorna hade ändrats under tiden.)

Men det innebär inte att konventionellametoder som att vända sig till en expert skullevara bättre. Snarare är det så att Internet förupp problem i dagen som annars hade varitdolda. Med konventionella metoder får manfram en version som kanske är felaktig elleråtminstone diskutabel. På Internet, där manfår flera versioner, kan man inte blunda för till-varons komplikationer.

114

Vad lär oss exemplet om Ghana?(1) Den bästa metoden är nog att – gärna med

hjälp av expertis – bekanta sig med någraolika nätplatser inom varje huvudområdeoch sedan hålla sig till dem. Ibland kanman utöka repertoaren, men då måste mananalysera nyförvärven noga innan man tarin dem i sin ordinarie bokmärkessamling.

(2) En annan lärdom är att man har stor nyttaav förkunskaper. Vi fick stor användning förvåra begränsade kunskaper om Ghanaunder dessa sökningar. Men vi kände ock-så behovet av större kunskap.

(3) Det visade sig att följande källkritiska aspek-

ter var särskilt viktiga att ta hänsyn till: (a) I ett fattigt land som Ghana är statistiska

uppgifter vanligen mycket osäkra. Oftahandlar det om skattningar. Därför är detintressant att se om den som presenterar enuppgift anger hur denna uppgift har tagitsfram, eller åtminstone gör en reservationför eventuella felaktigheter.

(b) Beroendekriteriet är aktuellt så till vida attsamma uppgifter kan cirkulera i olika käl-lor. Det är exempelvis naturligt att densom producerar en nätplats om Ghanalitar till officiella uppgifter. Enklast ärnaturligtvis om källan anges. Men om tillexempel exakt samma siffror, på decimal-kommat när, dyker upp på flera nätplatserkan man utgå ifrån att de har samma källa.Att flera nätplatser har samma uppgift äralltså inget tecken på att uppgifterna ärtrovärdiga. Det kan i själva verket förhållasig tvärtom.

Om siffrorna skiljer sig åt mellan olika nät-platser, är det intressant att veta vad dettaberor på. Orsakerna kan vara att en företeelse,exempelvis folkslag, definieras olika eller attstatistiska fakta samlas in på olika sätt. Mende viktigaste orsakerna till skillnaderna tordevara tid och tendens.

(c) Tidskriteriet innebär i dessa sammanhangatt man bör ta hänsyn till när uppgifternahar uppdaterats. Om detta anges kan skill-nader förklaras med att uppgifterna är oli-ka gamla. Anges det inte finns det skäl attvara misstänksam. Det finns också anled-ning att kontrollera när just de uppgifterman söker har uppdaterats.

(d) Tendenskriteriet är också intressant Det gäl-ler att veta vilket syfte den eller de som stårbakom nätplatsen har och vilka de vändersig till. Man väljer att ta fram olika materi-al om man vänder sig till affärsmän ellertill turister. Den ghanesiska staten harintresse av att dra till sig investerare ochkan därför ha intresse av att betona,kanske överbetona, de positiva aspekter-na. Men organisationer som företräder ut-ländska intressen har intresse av att ge sinakunder korrekta uppgifter, och därför kansådana nätplatser vara mera trovärdiga ijust dessa avseenden. Men de kan naturligt-vis vara otillförlitliga i andra.

Helhetsbild av Ghana

I den andra delen av vår Ghanaundersökningville vi skaffa en helhetsbild av situationen ilandet. Vi utgick från några nätplatser somrekommenderats av en kunnig person. Enväsentlig fråga var: Hur skulle bilden av Gha-na se ut om vi nöjde oss med en av de adres-ser vi fått? Med andra ord: Vilken betydelsehade valet av adress för bilden av landet?

Av de adresser vi fick gällde flera interna-tionella organisationer. Vi valde ut FN:sutvecklingsprogram, och Amnesty Internatio-nal som hade relativt utförlig information omGhana. Ett par användbara källor var ocksåamerikanska – Ghana tillhör de länder som fårrelativt mycket hjälp från USA. Den ameri-kanska biståndsorganisationen (USAID) ochdet amerikanska utrikesdepartementet gavinformation om olika länder, däribland Gha-

115

na. En annan intressant nätplats tillhörde ettforskningsprojekt, Minorities at Risk, som stu-derade etniska relationer och etniskt relatera-de konflikter i olika länder, inklusive Ghana.

USAID – det amerikanska biståndsorganet

Vi började med USAID, den institution som viansåg det fanns mest anledning att vara miss-tänksam mot. Den är ju en statlig organisationsom därför kunde misstänkas för att vara ten-dentiös i proamerikansk riktning.

USAID presenterade sig som ”the indepen-dent government agency that provides econo-mic development and humanitarian assistanceto advance U.S. economic and political interestsoverseas.” Dess målsättning sades vara ”to pro-mote democracy, free markets and America’sforeign policy objectives around the globe”.

Man sade alltså rent ut att ett viktigt målmed den amerikanska u-hjälpen var att främ-ja USAs politiska syften. Detta föreföll vara enbrutal uppriktighet som det inte fanns någonanledning att betvivla. Ingen vill väl framståsom mer krass och egoistisk än man är? Mendet är precis vad man kan! USAIDs presenta-tion var nämligen upplagd som ett försvar föru-hjälpen mot kritiker som hävdade att denamerikanska staten slösade pengar på sådant.Så här skrev man bland annat:

In these times of tight federal budgets, manyAmericans have asked, why foreign aid? Theanswers are simple: the small portion of the federalbudget that assists developing nations is directly inthe best interest of the United States and has pro-duced a striking record of accomplishement.

Detta tema återkom och utvecklades på nät-platsen. Eftersom tendensen gick i denna rikt-ning kan det faktiskt tänkas att USAID över-drev u-hjälpens krassa sidor.

I vilket fall som helst är betoningen pådemokrati och fri marknadsekonomi intres-sant. Eftersom USAIDs nätplats försvaradeUSAs u-hjälp kunde man förvänta sig att den

skulle särskilt framhålla framsteg beträffandejust demokrati och marknadsekonomi, närden berättade om länder som fått hjälp avUSA. Ghana var ett sådant land, och detbeskrevs också på detta förväntade sätt. Så härbörjade presentationen:

Ghana is a leader in Africa in promoting economicreforms and establishing political stability. It isalso a key ally of the United States in promotingpeace in the subregion and, after South Africa, isone of the most important trading partners for theUnited States in Sub-Saharan Africa. With suc-cessful multi-party elections completed in Decem-ber 1996, Ghana is now in the forefront of Africancountries that have made positive steps toward con-solidating democracy. The historic elections – thefirst held under a democratically elected govern-ment – were recognized by the international com-munity as being free, fair and transparent andexpressing the will of Ghana’s 18 million citizens.An ambitious economic transformation for the past12 years led to improved budget balances, realisticexchange rates and increased competiton. A morefavorable economic climate has spurred both localand foreign private sector investment.

Nätplatsen fortsatte att beskriva den positivautvecklingen i Ghana. Landet hade en årligekonomisk tillväxttakt på över 5 procent ochfattigdomen hade minskat från 37 procent avbefolkningen 1988 till 32 procent 1992. Men detframgick också – insprängt mellan de positivaomdömena – att det fanns mörkare inslag.

In 1995 United Nation’s Human DevelopmentIndex – which measures life expectancy, adult lite-racy, and per capita income – ranked Ghana 129 outof 174 countries.

Ghana är alltså mycket fattigt. Och läskunnig-heten är bara 60 procent för män och 40 pro-cent för kvinnor. Landets ekonomi är starktberoende av export av några få traditionellavaror, främst kakao och guld. Ghanas ekono-mi tillät inte ”the level of social services andinfrastructure needed to support rapid deve-

116

lopment of the country.” Man höll dock på attövergå till en mera diversifierad export. Andraproblem var ”high inflation, tight credit, regu-latory restrictions, high wastage and spoilage,excessive marketing margins, low use of in-puts such as fertilizers, limited access to finan-cing, and lack of knowledge of domestic andexport market opportunities.” Skövlingen avregnskogarna var ytterligare ett problem.

Den allmänna bilden av Ghana, som denframgick av US AIDs hemsida, var alltså avett fattigt land som trots stora problem är pårätt väg. De ljusa inslagen dominerade fram-ställningen. Detta är helt i linje med US AIDstendens. Så mycket större anledning finnsdet att tro på de negativa fakta som ocksåpresenterades.

USAs utrikesdepartement

Det amerikanska utrikesdepartementet hadeockså en nätplats där olika länder beskrevs,bland dem Ghana. Den allmänna bedömning-en av landet överensstämde i stort med USA-IDs, men urvalet av fakta var ett annat ochbredare.

Landets historia beskrevs kortfattat. Denäldre historien berättades från ett europeisktperspektiv, från portugisernas första kontakteri slutet av 1400-talet till britternas koloniseringpå 1800-talet och självständigheten 1957. Alltdetta klarades av på några rader. Man nämndeinte ens slavhandeln som var en avgörandefaktor i Ghanas historia under 300 år.

Tiden efter självständigheten ägnades ennågot utförligare framställning. Ghanas förs-te president, Kwame Nkrumah, ”sought todevelop Ghana as a modern, semiindustria-liszed, unitary socialist state.” 1966 störtadesNkrumah i en militärkupp, civilt styre återin-fördes 1969 men 1972 genomfördes en ny mili-tärkupp. Den nya regimen blev dock ”increa-singly marked by mismanagement and ram-pant corruption”. Efter ytterligare några kup-

per och motkupper tog Jerry Rawlings, mak-ten 1981. Under Rawlings infördes en ny för-fattning 1993. Detta ”provided a basic charterfor republican democratic government.”

Beskrivningen av Ghanas ekonomi undertidigare decennier var mörk. ”Many Nkruma-hera investments were monumental publicworks projects and poorly conceived, badlymanaged agricultural and industrial sche-mes.” Under åren före kuppen 1972 stagnera-de ekonomin, och fortsatt vanskötsel, rekord-artad inflation och växande korruption leddetill ett ökande missnöje. Men 1983 lanserades”an economic recovery program, perhaps themost stringent and consistent of its day inAfrica”. Och nu avser Ghana att

achieve its goals of accelerated economic growth,improved quality of life for all Ghananians andreduced poverty through macroeconomic stability,higher private investment, broadbased social andrural development as well as direct poverty allevia-tion efforts.

Enligt amerikanska UD rörde sig alltså Ghana från ett mörkt förflutet mot en ljusareframtid. Berättelsens hjälte var den sittandepresidenten Jerry Rawlings. Denna bildöverensstämde med USA:s intresse av attbacka upp en allierad. Man kan alltså miss-tänka att bilden av det förflutna var överdri-vet mörk och bilden av nuet överdrivet ljus.De negativa drag i nuet som togs upp finnsdet däremot ingen anledning att betvivla.Det kan också noteras att skildringen av Gha-nas historia helt saknade etniska aspekter.Allt beskrevs i politiska termer.

FNs utvecklingsprogram

FNs utvecklingsprogram (United NationsDevelopment Programme) beskrev Ghana”from a sustainable human development per-spective” och gav en ganska positiv, men ändånyanserad, bild.

117

A series of economic recovery and structural mea-sures supported by the World Bank, the Internatio-nal Monetary Fund and other donors have resultedin marked achievement in the areas of economic sta-bilization, the rehabilitation of national productivecapacities and infrastructure, and trade liberaliza-tion. … The Government is aware that despite thesuccesses of the economic reform, the desiredimpact on the standard of living and the quality oflife for most of the population is yet to be realized.However Ghana’s socioeconomic transformationmust be viewed as a longterm process that is stillevolving.

I den fortsatta framställningen modifieradesden positiva bilden ytterligare. Världsbankenkonstaterade 1995 att omkring 35 procent avGhanas befolkning levde under fattigdoms-strecket och att 7 procent levde i absolut fat-tigdom. Ekonomins övergång till fri marknadhade också fått negativa följder. ”In some ofthe larger cities, some adverse social conse-quenses of uncontrolled urbanization are be-ginning to manifest themselves in variousforms, including begging and the emergenceof street children, juvenile delinquency andchild labour.” Arbetslösheten var även ettstort problem. Kvinnornas ställning lämnadeockså mycket övrigt att önska.

Beträffande miljön nämndes problem som”Soil degradation, deforestation, and theimpact of mining activities, water contamina-tion and poor sanitation on health”.

Den ljusa bilden av Ghana mörknade alltsåbetydligt. Den som hämtade sin kunskap omGhana från denna nätplats fick en delvisannorlunda bild av landet än den som enbartstuderade de amerikanska nätplatserna. FNhade inte heller lika stort intresse som USA avatt frisera sina påståenden, så denna versiontorde vara trovärdigare än de amerikanska.Man måste dock komma ihåg att Ghana är ettav FNs medlemsländer, så kanske även dennanätplats präglades av diplomatiska hänsyn.

Amnesty International

Amnesty Internationals årsrapport för år 1998tog upp flera missförhållanden i Ghana. Sam-manfattningen löd:

At least 13 possible prisoners of conscience,arrested in previous years, remained in prisonthroughout the year. Dozens of suspects werereportedly illtreated following rioting in Novem-ber. At least three prisoners were sentenced todeath; none was known to have been executed.

I resten av rapporten beskrevs missförhållan-dena mera utförligt.

Förhållandena i Ghana föreföll alltså varavärre än de tidigare refererade källorna gav vidhanden. Men för att få perspektiv bör man jäm-föra med andra afrikanska länder. Utmärktesig förhållandena i Ghana på något särskiltsätt?

Amnestys bild av Afrika som helhet varmörk. ”In 1997, ongoing armed conflicts andfurther social and political unrest led to appalling human rights violations in Africa.There was little accountability for these abu-ses and the perpetrators continues to act withimpunity.” Amnesty nämnde särskilt Angola,Burundi, Demokratiska republiken Kongo(f d Zaire), Etiopien, Kamerun, Kenya, Libe-ria, Malawi, Moçambique, Nigeria, Rwanda,Senegal, Sierra Leone, Somalia, Sudan, Syd-afrika, Tshad och Uganda, sammanlagt 18 län-der. Ghana var alltså inte med bland dessautpekade stater. Förhållandena där var alltsåknappast värre än det afrikanska genomsnit-tet, snarare bättre.

Amnesty hade gjort upp en lista på åttaslags övergrepp med angivande av hur vanli-ga dessa var i Afrika. Fem av de åtta punkter-na gällde Ghana – tortyr/vanvård, samvets-fångar, otillfredsställande rättegångar, fängs-lande utan åtal och rättegång samt dödsstraff.Ingen fånge hade dock dött av misshandeleller vanvård, och ingen dödsdömd fångehade avrättats under året.

118

I Amnesty Internationals rapport framstodalltså förhållandena i Ghana varken somsärskilt goda eller som särskilt dåliga. Landeträknades inte upp bland de värsta länderna,men en rad missförhållanden beskrevs. För attfå denna nyanserade bild kunde man inte nöjasig med att se efter vad som sades om Ghana.Man måste jämföra med bedömningen avandra länder

Även om Ghana med afrikanska mått mättkanske inte tillhörde de värsta syndarna, sågav dock Amnestys rapport en viktig kom-plettering till exempelvis de amerikanska käl-lornas rosiga skildringar.

Minorities at Risk Project

Minorities at Risk Project beskrev sig själv påsin nätplats som ”an independent, university-based research project that monitors and ana-lyzes the status and conflicts of politicallyactive communal groups in the larger countri-es in the world”. Projektet var knutet till ”Col-lege of Behavioral and Social Sciences” vidUniversity of Maryland. Det finns alltså ingaskäl att betvivla projektets vetenskapligarespektabilitet.

Landets historia berättades relativt utför-ligt med de etniska relationerna i fokus.

Under tiden från 1500-talet till 1800-taletdominerade Ashantifolket. 1896 intervenera-de Storbritannien och bildade så småningomkolonin Guldkusten. 1957 blev Ghana själv-ständigt under Kwame Nkrumahs ledning.Under hans regim förödmjukades Ashantifol-ket (”suffered humiliation”). Fram till 1963var en separatistisk rörelse bland Ewefolketaktiv, och ”not one Ewe held a position inNkrumah’s cabinet”.

Den general som störtade Nkrumah 1966var Ewe och under hans tid övergick makten”from the coastal Akan peoples to the Eweand Ashanti. The Ewe and Ga were overre-presented in the cabinet. Northerners repre-

sented only 12 of the 1966 cabinet.” Ett kupp-försök 1967 ”was widely believed to be con-ducted by Ashantis and Fantis who tried toreverse the growing domination of the stateby Ewes.” General Acheampong som togmakten 1972 var Ashanti, och under hans tidspelade Ashantis en nyckelroll i politiken.1979 tog Jerry Rawlings, som var till hälftenEwe, makten, och många Ewes kom att inne-ha nyckelpositioner i hans regering.

I en analys betonades ytterligare den etnis-ka aspekten. Det var de etniska grupperna i södra Ghana som starkast drev kravet påsjälvständighet från britterna. Under Nkru-mah identifierade sig de flesta ghananer mednationen, eftersom hans parti var öppet föralla oavsett etniskt ursprung. Men senareutnyttjade olika härskande grupper den etnis-ka medvetenheten till att främja sina egnaintressen. Ashantis och Ewes var de ledandegrupperna som konkurrerade med varandra.Sedan Rawlings blev vald till president 1993hade han utfäst sig att arbeta för etnisk har-moni. Ändå hade han kritiserats för att gynnaEwes.

Minorities at Risk Project beskrev alltsåGhanas historia och aktuella politik i huvud-sakligen etniska termer. Man kan jämföramed amerikanska UD som dels gav en någotannorlunda bild av den etniska situationen iGhana, dels helt negligerade den etniskaaspekten i sin historiska översikt.

Här handlar det inte om vem som har rätt iabsolut mening. Det sociala och politiska liveti ett land påverkas av många faktorer, och detär svårt eller omöjligt att avgöra vilka som harstörre betydelse än andra. Minorities at RiskProject kan misstänkas för att överbetona denetniska aspekten, eftersom hela projektet ärinriktat på denna. Å andra sidan kan det hän-da att de som hade producerat amerikanskaUDs nätplats inte hade förstått hur stor rolletniciteten spelar i Ghana.

119

Slutsatser

De adresser vi besökte tillhörde samtliga insti-tutioner med gott anseende och måste tillskri-vas stor trovärdighet. Ändå gav de i väsentli-ga avseenden olika bilder av Ghana. Orsaker-na till skillnaderna torde i huvudsak vara två.

För det första handlade det om tendens. Deamerikanska källorna hade intresse av att geen positiv bild av det USA-vänliga Ghana.Därav deras påfallande ljusa bild av landet,framför allt av demokratin och det fria när-ingslivet. FN hade inte samma uppenbaraintresse, även om man kunde vänta sig ettvisst hänsynstagande till Ghana som FN-medlem.

För det andra handlade det om perspektiv.Amnesty International framhöll brotten motde mänskliga rättigheterna i Ghana. Däremotingår det inte i organisationens uppgifter attpåpeka de positiva dragen i landet. Bedöm-ningen blev alltså med nödvändighet ensidig.Ett sätt att i någon mån motverka denna ensi-dighet är att jämföra bedömningen av Ghanamed hur andra afrikanska länder beskrivs avAmnesty International. Minorities at RiskProject var ett universitetsanknutet forsk-ningsprojekt som veterligt inte hade någonanledning att vare sig försköna eller svärta nerGhana. Däremot kan inriktningen på etnicitetoch etniska konflikter ha inneburit att denetniska aspekten överdrevs.

För att kunna ge en god översikt över för-hållandena i Ghana räcker det alltså inte attanvända sig av en nätplats. Flera komplette-rande versioner behövs. Säkerligen finns detockså flera nätplatser än dem vi har använtsom kunde komplettera bilden.

Förnekare av Förintelsen – en kartläggning Går det att kartlägga en grupp människor somman kan misstänka för att dölja sina verkligaavsikter

– enbart med hjälp av Internet, – på begränsad tid och– utan speciella förkunskaper?

Den frågan ska vi försöka besvara i detta av-snitt. Föremålet för undersökningen är de såkallade historierevisionisterna – en gruppmänniskor som förnekar Förintelsen och somsamtidigt vill framstå som seriösa forskareoch/eller samhällsdebattärer. Det var inte revi-sionisternas argument vi ville studera i förstahand. Det skulle innebära en helt annan under-sökning. Det vi i stället ville få reda på var: (1) Vilka är historierevisionisterna? Har de

något sammanhängande nätverk? Vilkainstitutioner och personer består detta i såfall av?

(2) Hur etablerade är historierevisionisterna?Har de sin bas inom eller utanför universi-tetsvärlden? Hur seriösa är de? Är de rasis-ter? Är de fascister?

(3) Hur vill de framställa sig? Vill de uppträdasom goda demokrater eller som outsiders,antidemokrater, rasister, fascister?

Den första uppgiften var den enklaste. Dethandlade bara om en kartläggning. Den andrauppgiften var svårare. För att ge ett fullstän-digt svar på den måste man gå djupt in i mate-rialet och studera de argument som historie-revisionisterna framför. Det hade vi inte möj-lighet till, men kanske kunde man komma enbit på vägen genom att exempelvis se vilkapersoner och grupper historierevisionisternaassocierade sig med? Kanske de också omed-vetet avslöjade sig i sitt sätt att presentera sig?Uppgiften 3 återigen, föreföll enklare. Denbild man vill ge av sig själv är ju definitions-mässigt det man öppet går ut med.

Vi utgick från det vi redan visste och tog oss vidare, steg för steg. Stegen blev ganskamånga och det kanske är svårt att få grepp omvår slingrande väg. Men vi tror det kan vara

120

till nytta att följa de olika momenten och sehur vi resonerade. Kanske gick vi fel ibland,kanske kunde vi ha valt snabbare vägar. Menvi befann oss i samma situation som mångaandra Internetanvändare.

Ett historierevisionistiskt centrum –Institute for Historical Rewiew

Vår utgångspunkt var ett namn vi kände till,David Irving, en av de relativt etableradehistorierevisionisterna. Om historierevisionis-terna hade kontakter med etablerad forsk-ning, borde hans namn kunna leda dit. Vi gjor-de en sökning på Irving och fann 5 025 refe-renser i sökmotorn Alta Vista. Det var natur-ligtvis omöjligt att gå igenom alla dessa. Hurskulle vi göra?

En väg kunde kanske vara att se var Irvingpublicerade sig. Vi tittade på några av adres-serna och fann att han hade skrivit i en tid-skrift som hette The Journal of Historical Review.Kunde detta intetsägande namn dölja någotav intresse? Det gjorde det. Tidningens nät-plats framhöll tydligt och klart att den ägnadesig åt historierevisionism. En länk från tid-skriften ledde sedan direkt till Institute forHistorical Rewiew (IHR), <www.ihr.org>.Kanske var den det centrum för historierevi-sionisterna vi sökte? Vi lät Irving vara och tit-tade på institutet.

Enligt IHR:s nätplats hade institutet bildats1978 och hade sina lokaler i södra Kalifornien.Det var ”a notfor profit research, educationaland publishing center devoted to truth andaccuracy in history.”. Institutet ville uppen-barligen verka respektabelt.

IHR sades vidare fortsätta den ”tradition ofhistorical revisionism pioneered by disting-uished historians such as Harry Elmer Barnes,A.J.P. Taylor, Charles Tansill, Paul Rassinierand William H. Chamberlain.” Av dessa kän-de vi till Taylor, en brittisk historiker som dri-ver tesen att Hitler hade hoppats uppnå sina

mål utan världskrig. Men oss veterligt harTaylor aldrig visat några nazistiska sympatier.(Det visade sig alltså genast vara värdefullt attha någon kunskap om ämnet.)

Ordet ”historierevisionism” användes allt-så av historierevisionisterna själva. Vidarekunde vi konstatera att IHR ville framställasig som en institution för seriös historieforsk-ning. Däremot bevisar naturligtvis inte hän-visningarna att de nämnda historikerna verk-ligen sympatiserade med IHR.

IHRs nätplats beskrev vidare sin verksam-het, och där fanns ett tydligt drag av bitterhet.Man talade om att segraren skriver historienoch att i en värld ”often saturated with histo-rical lies and selfserving propaganda, theInstitute for Historical Review stands as a pre-cious beacon.” Det fanns häftiga utfall mot detman beskrev som orättfärdig kritik. Detta ären indikation – men naturligtvis inget bevis –på att IHR stod utanför den etablerade akade-miska och politiska världen.

Man skröt också en del. 1994 hade exem-pelvis 60 Minutes, ”one of the country’s mostwidely viewed television shows” presenteratinstitutet, och IHR:s tidning hade citerats ”inmajor newspapers and magazines, includingTime, Vanity Fair, The New Yorker, The WallStreet Journal, the New York Times, and theLos Angeles Times.”

Detta bevisar dock ingenting om någrasympatier för IHR i dessa medier. Man fårnämligen inte veta vad som har sagts om insti-tutet. Det enda citatet är ur Los Angeles Times

som beskriver IHR som en ”revisionist thinktank that critics call the ‘spine of the internatio-nal Holocaust denial movement.’” IHR hadenaturligtvis all anledning att citera de mestpositiva omdömen de kunde finna i de etable-rade medierna. Om detta citat var det bästaman kunde visa upp, verkar det snarast skumt.

Så kom nätplatsens text in på Holocaust ochframhöll att IHR inte förnekade den. Däremot

121

hade man ”published detailed books andnumerous probing essays that call into ques-tion aspects of the ortodox extermination sto-ry.” Institutet kallas visserligen av sina mot-ståndare ”a ‘Holocaust denial’ organisation”,men detta är ”completely at variance with thefacts.” I så fall skulle man inte ha fått stöd från”university professors such as Arthur Butzand Robert Faurisson, historians such asDavid Irving and Harry Elmer Barnes, formerconcentration camp inmates such as Paul Ras-sinier, and American gas chamber specialistFred Leuchter”, hävdade man.

Genom att studera IHRs nätplats kunde vi alltså konstatera att institutet ville fram-

ställa sig som ett seriöst forskningsinstitut medanknytning till etablerad forskning men attman avslöjade sig som outsiders. För att kom-ma vidare måste vi nu gå utanför nätplatsen.

En konkurrent till IHR –The Barnes Review

Som vi såg hänvisade IHRs nätplats till ettantal historiker som sades stödja institutet. Ettpar av dem kände vi redan till som revisionis-ter – David Irving och Robert Faurisson – mende andra var okända för oss. Dessa namnbevisade dock ingenting, eftersom ingentinggaranterade att personerna i fråga verkligenstödde IHR.

Men det fanns ett undantag. Harry ElmerBarnes påstods ha sagt att IHRs syfte var”’bring history in accord with the facts’”. Härfanns kanske en etablerad historiker somstödde historierevisionisterna. Vi sökte efter”Harry Elmer Barnes” på Alta Vista, men fanninget. En sökning på Lycos gav däremot resul-tat. Det visade sig finnas en The Barnes Review

som arbetade ”in the Tradition of the Father

122

of Historical Revisionism, Dr Harry ElmerBarnes”. Om det var Barnes som hade startathistorierevisionismen var det kanske inte såunderligt att han rekommenderade IHR.

The Barnes Review visade sig vara en kolore-rad populärhistorisk tidskrift som 1998 togupp ämnen som sovjetiska dödsläger, banditenBilly the Kid, Napoleons invasion av Ryssland,en amerikansk Jeanne d’Arc. Så långt förefölldet handla om oskyldig populärvetenskap.Men några rubriker verkade tvivelaktiga:”Göring to Churchill”, ”Cover-Up: D-day Trai-ning Disaster”, ”FDR’s Organized Crime Con-nection” samt, inte minst intressant, ”Madaga-scar as a Jewish Homeland” (De tyska nazis-terna hade under en tid planer på att deporte-ra de tyska judarna till Madagaskar. Det var närdetta inte gick att genomföra som de startadedet projekt som historierevisionisterna förne-kar eller förringar – Förintelsen).

Sådana rubriker måste oundvikligen väckamisstankar om nazistiska sympatier. Menbara ett närmare studium av tidningen kundevisa om det handlade om förtäckt extremis-tisk propaganda eller inte. Tills vidare fick vinöja oss med misstanken.

Inte heller framgick det klart av tidskrif-tens nätplats vilka, om några, relationerna varmellan The Barnes Review och IHR. Men enuppgift visade sig snart vara av intresse: chef-redaktören hette W.A. Carto.

Vi fortsatte Barnesspåret och sökte på theBarnes Review i sökmotorn Yahoo. Vi fick 37träffar. Det var inte fler än att vi kunde titta påalla rubrikerna. En av dem löd ”EmbattledBigots: New Voice of Extremism”. Den visadesig komma från något som kallades TheNizkor Project. Där kunde man läsa följande:

The Spotlight – which continues to be overseen byCarto and used as his vehicle for attack – recentlyannounced in an August 1994 issue the debut of anew Holocaust denial publication to compete withThe Journal of Historical Review. The Barnes Revi-

ew — named in honor of the late Harry Elmer Bar-nes, the original revisionist historian of WWII whoin his senescence became closely allied with Cartoand other Nazi sympathizers — will be assisted bythe staff of The Spotlight, according to an editorialby Carto. The proposed topics which Carto announ-ced would be examined in forthcoming issues of thenew publication included: … ”The mixing of theraces in history – what are the results?”; and”What happened to the CroMagnons and theNeanderthals? Are remnants of these ancient peo-ple living in our world today?” Such featuresappear to confirm allegations made by the rebelstaffers against Carto: that Carto intended to repla-ce Holocaust denial articles in The Journal of Histo-rical Review with more overt racist and nationalistpropaganda.

Om man ska tro detta hade det alltså inträffaten schism inom revisionistlägret. Carto hadetillhört kretsen kring IHR men hade 1994 bru-tit med dem och startat en egen tidskrift.Redan tidigare hade han kontroll över en tid-ning med namnet The Spotlight som stod för enmera öppet rasistisk linje än IHR. Harry ElmerBarnes var en pionjär för den revisionistiskahistorietolkningen som hade brutit med IHRoch anslutit sig till Carto. Det antyddes att det-ta berodde på att han hade drabbats av senili-tet. Och 1994 var han död.

The Barnes Review hade alltså ingentingmed IHR att göra. Men här fanns kanske ettannat och mindre rumsrent centrum för revi-sionistiska tankar som kunde vara värt attundersöka. En sökning på ”The Spotlight+ Carto” tydde på detta. Sökningen gav nämli-gen 2 545 träffar i Alta Vista. Men vi valde attsläppa den tråden och fortsätta med IHR.

Revisionisternas kritiker – McVay och The Nizkor Project

Uppgifterna om The Barnes Review kom alltsåfrån The Nizkor Project. Vad var det förnågot? Var det ytterligare en grupp revisio-nister? Vi sökte på ”The Nizkor Project” i Alta

123

Vista, och där fanns mycket att hämta. Detvisade sig att projektets syfte var att argu-mentera mot revisionisterna.

En länk gick till en person vid namn KenMcVay som sades ha startat The Nizkor Pro-ject. Han beskrevs i smickrande ordalag, medflera bilder. Bland annat sades han ha fått enfin orden, ”The Order of British Columbia”.Det föreföll som om han själv hade produce-rat nätplatsen. Skrytsamhet drar ner trovär-digheten, åtminstone för en svensk som ärovan vid självberöm, så vi beslöt att göra enkontroll.

En länk från McVays nätplats gick till ”The Order of British Columbia” och enligtden nätplatsen hade han verkligen fått denna höga orden. En kontroll av adressen<www.island.net/~kmcvay/obc-95-recipi-ents.html> visade att den tillhörde ett stortkommersiellt företag. Det fanns därför ingenanledning att betvivla att McVay verkligenhade tilldelats The Order of British Colum-bia. Detta måste betraktas som ett argumentför att McVay och The Nizkor Project varseriösa, och att The Nizkor Project kundevara en intressant källa när det gällde attnagelfara revisionisternas argument. Mendet var ju inte vår uppgift den här gången.

Det kan också nämnas att det gick att länkasig direkt från IHRs nätplats till The NizkorProject.

Revisionismens fader – Harry Elmer Barnes

Det var ju Barnes själv, inte tidningen medhans namn vi skulle undersöka. Han föreföllju fortfarande vara en auktoritet inom IHRtrots att tidskriften med hans namn inte vardet. Vi sökte på Libris och fann inte mindre än38 titlar av Barnes. Det föreföll alltså som omBarnes verkligen var en seriös historiker.

Här fanns kanske den sökta kopplingenmellan historierevisionisterna och den eta-

blerade forskningen. I varje fall fanns det entråd att nysta vidare på. Men vi valde attsläppa den.

Hänvisningar till påstådda revisionister

Av de personer som nämndes på IHRs nät-plats – Arthur Butz, Robert Faurisson, DavidIrving, Harry Elmer Barnes, Paul Rassinieroch Fred Leuchter – har Barnes redan disku-terats, Irving var utgångspunkten för under-sökningen, och Faurisson är en av de mestkända historierevisionisterna.

En sökning på Arthur Butz i Alta Vista visa-de att han var en ivrig revisionist. I Librisfanns en titel av Butz, The hoax of the twentieth

century, utgiven av The Historical Review. Det-ta sade inte så mycket, men, skulle det visa sig,det var värt att lägga på minnet.

En sökning på Paul Rassinier i Alta Vistagav 297 träffar. Han visade sig vara fransman,död redan 1967. Han hade varit aktiv i mot-ståndsrörelsen, och hade hamnat i tyskt kon-centrationsläger. Och han var historierevisio-nist. Det verkade inte troligt att en före dettamotståndsman skulle vara nazist. Kanskehistorierevisionisterna inte var nazister närallt kom omkring? Också hans namn var värtatt lägga på minnet.

En sökning på Fred Leuchter gav 426 träf-far i Alta Vista. Han beskrevs som specialist pågaskamrar och använde tydligen sin yrkes-kunskap till att förneka de nazistiska gaskam-rarna. Det föreföll inte särskilt förtroendeingi-vande, men också han skulle visa sig varavärd att komma ihåg.

På Faurisson fick vi 1830 träffar i Alta Vista.Att undersöka hans eventuella rasism ocheventuella nazistiska sympatier skulle krävaen egen undersökning, men vi gick inte vida-re med någon sådan.

Ännu fanns det alltså inte några klara indi-kationer på nazistiska eller rasistiska sympati-er hos IHR. Undersökningen måste gå vidare.

124

Medverkande vid IHRs konferenser

IHRs nätplats namngav också talare vid kon-ferenser som IHR hade organiserat. En sådanmedverkan får anses vara ett tecken på sym-pati, även om bevisvärdet torde vara lågt. Depersoner som nämndes var de följande.

John Toland en amerikansk historiker ochPulizerprisvinnare. Pulizerpriset är prestige-fyllt, så detta verkade borga för att mannenvar seriös. En sökning i Alta Vista gav någrahundra träffar. En av dem var en lista på Pulitzerprisvinnare, och Toland hade mycket riktigt fått Pulitzerpriset. Det var 1971, ochhan fick det för boken The Rising Sun. Denhade utgivits av Bantam Books – enligt dettaförlags nätplats – och var klassificerad somHISTORY: AMERICAN WORLD WAR, 1939 –1945 JAPAN. Bantham Books är ett stort förlagså detta föreföll borga för att Toland var enseriös historiker.

En sökning i sökmotorn Yahoo gav ungefärlika många träffar. En av dessa var en lista pålitteratur om nazismen och Förintelsen somtog upp en mängd icke revisionistiska böcker,och där fanns en Hitlerbiografi av Toland frånår 1976. Denna nätplats hade undertiteln”Holocaust understanding and prevention”.Den som stod för sidan presenterade sig tillyttermera visso som ”Holocaust survivor”.Ska man döma människor efter det sällskapde befinner sig i, skulle Toland inte vara någonriktig revisionist. En kontroll med Libris visade dessutom att Toland hade skrivit en rad böcker, de flesta om andra världskriget.Toland måste alltså uppfattas som en respek-tabel historiker, uppenbarligen utan nazistis-ka sympatier. Om han verkligen sympatisera-de med IHR skulle detta vara ett argument förinstitutets respektabilitet. Men att en personmedverkar på en konferens bevisar ingenting,på sin höjd är det ett indicium på att man delararrangörernas värderingar.

James J. Martin, en amerikansk historiker

som påstods ha medverkat i Encyclopædia Bri-

tannica. Denna är ju prestigefylld så även det-ta verkar borga för att institutet är seriöst. Ensökning i Alta Vista gav 150 träffar. En del varklart revisionistiska, några hänförde sig tillThe Nizkor Project. Det visade sig också attMartin hade skrivit en rad böcker i historiskaämnen. Han hade också hållit ett tvådagarsse-minarium 1975 om historierevisionismen. I enintervju kallade han Harry Elmer Barnes ”sinvän”. Martin var alltså uppenbarligen histo-rierevisionist.

David Irving är ju en ledande historierevi-sionist, det var ju utgångspunkten för vårundersökning.

John Bennett, australiensisk ”civil libertiesattorney and activist, and president of theAustralian Civil Liberties Union”. Ordföran-deskap i en förening för mänskliga rättigheterborde, tycker man, borga för ett demokratisktsinnelag. Men påståendena måste kontrolleras.

Bennett visade sig emellertid vara ganskasvår att identifiera. Hans namn var helt enkeltför vanligt. En sökning i Yahoo på +”John Ben-nett”+”Civil Liberties Union” gav dock baraåtta träffar. En av dem var en nätplats som varkritisk mot historierevisionisterna och därnämndes Bennett som medlem av ”advisorycommittee of the Journal of Historical Revi-ew”. Det framgick också att han var knuten till”Australian Civil Liberties Union”. En sök-ning på denna organisation (ganska få träffar)förde oss till en nätplats med namnet ”Holo-caust Revisionism”. Sidan tillhörde den ame-rikanska krigsmakten (domännamnet inne-höll ”.mil”). Enligt denna hade AustralianCivil Liberties Union distribuerat revisionis-tiskt material. Några ytterligare träffar gällderevisionistiskt material. Detta indikerade attAustralian Civil Liberties Union var revisio-nistisk, trots att dess namn snarare antyddemotsatsen. Bennetts ordförandeskap i dennaorganisation gav honom alltså inte någon

125

demokratisk legitimation. Fred Leuchter, ”America’s foremost expert

on execution hardware” har figurerat tidigare. Hideo Miki, pensionerad professor vid

Japans militärakademi och pensionerad gene-rallöjtnant i Japans försvarsmakt. En sökningpå Alta Vista gav tre träffar. De gav ingentingmer än att Miki uppenbarligen var historiere-visionist.

Detta är vad vi fick fram genom att studeraIHRs nätplats och göra några kontroller påpersoner som nämns där. Vilka slutsatser kanman dra av detta? Inte så många, kanske, menändå några.(1) IHR var inte någon etablerad institution.

Man hänvisade visserligen till forskningoch forskare, men, med några undantag,var de personer man hänvisade till histo-rierevisionister utan starkare förankring iuniversitetsvärlden. Man uppfattade sigsom förföljd och intog en försvarsattityd.

(2) IHR ville framstå som respektabel. Manutnyttjade till fullo de kontakter med denrespektabla forskningen man hade. Ochdet fanns inga hänvisningar till öppetrasistiska eller nazistiska organisationer.Uppenbarligen ville man markera engräns mot rasister och nazister. Men vardetta verklighet eller bara sken?

Personer som stödde IHR

En annan länk från IHRs nätplats hade under-rubriken ”They Support the IHR. You ShouldToo”. Där förklarade sammanlagt sex perso-ner med några rader varför de stödde IHR.Eftersom de aktivt uppmanade till stöd förinstitutet får de antas dela dess värderingar.Personerna var:

Robert Faurisson. Han nämnde några namnsom kunde vara intressanta att undersöka,men det skulle föra för långt så vi lät dem vara.Faurisson kritiserade också Willis Carto –redaktören för The Barnes Review. Carto skul-

le ha försökt ändra The Journal of Historical

Review på ett sådant sätt att det kunde ha inne-burit slutet på hela IHR.

David Irving som på några få rader taladeom hur seriös och balanserad han ansåg The

Journal of Historical Review vara.Arthur R. Butz som berättade hur Willis

Carto hade försökt förvandla The Journal of

Historical Review till ett rasistiskt organ.Ernst Zündel. Han beskrevs som en tysk-

kanadensisk ”publisher and revisionist acti-vist”. Hans inlägg bestod av ett hätsktangrepp på Carto.

James J. Martin. Vi har tidigare sett att hanvar historiker och revisionist. Även han kriti-serade Carto.

Bradley R. Smith. Han presenterades som”America’s most prominent revisionist acti-vist”. Inte heller han kunde avstå från att kri-tisera Carto.

Den märkliga situationen rådde alltså attdet utrymme som skulle ägnas åt att görareklam för IHR och dess verksamhet huvud-sakligen ägnades åt kritik av en avfälling. Avde sex personer som citerades var det baraDavid Irving som avhöll sig från att kritiseraWillis Carto. Inbördes uppgörelser av den härtypen brukar tyda på sekterism. Den hetsigapolemiken mot Carto antyder således att IHRinte var någon seriös organisation.

Å andra sidan kan IHRs anknytning tillden etablerade forskningen kanske ha varitnågot starkare än det först verkade, eftersomhistorikern James J. Martin inte bara stöddeIHR utan också deltog i uppgörelsen medCarto.

Länkar från IHR

Av ännu större intresse var en sida med rubri-ken ”Links to other sites of interest”. Dessarekommenderade nätplatser sades alla ha”some revisionist material on them, althoughthey may have other material as well. Neither

126

I nor the Institute of Historical Review neces-sarily ascribes to any of the opinions express-ed on these pages.” Vem ”I” var framgick inte.Trots reservationen måste IHR antas sympati-sera med de rekommenderade nätplatserna,åtminstone i någon mån.

Sammanlagt rekommenderade den härsidan 17 andra nätplatser. Några av de perso-ner som figurerade på dessa har vi redan mött,men några namn var nya.

Greg Raven, hade en egen sida ”for revisio-nist materials”. Han föreföll angelägen att inteprovocera, eftersom han skrev:

If you find material on this Web site that is untrue,please tell me and I will change it. If you find mate-rial on this Web site that is racist or hateful, pleasetell me and I will remove it.

En sökning på Raven i sökmotorn Yahoo för-de till en nätplats med namnet ”RevisionismOnline”. Den innehöll länkar till en rad orga-nisationer, av vilka en del var identiska meddem IHR nämnde medan andra var nya.Bland annat fanns det en sida tillägnad RudolfHess, ”The Martyr of the German Reich”. Detskulle kunna vara ett tecken på att revisionis-terna – trots alla bedyranden om motsatsen –hade kontakter med nazister. Men det spåretföljde vi inte.

Bradley R. Smith hade också en nätplats.Han sade sig leda The Committee for OpenDiscussion of the Holocaust Story. Kom-mitténs målsättning sades vara att

promote intellectual freedom with regard to thisone historical event which in turn will promoteintellectual freedom toward all historical events(thus all other issues). We have chosen to con-centrate on the gas chamber stories and war crimestrials because they are emblematic of the allegedlyunique monstrosity of the Germans before andduring World War II. … We want to help civilizeAmericans. We’re not Germans and we’re not Jews(well, some of us are) and we are not focused on hownaughty they were or were not. We’re focused onAmerican culture, on the American ideal that liber-

ty has the power to wash a people clean and that the-re is no liberty without intellectual freedom.

Man kan notera betoningen av intellektuellfrihet, liksom påpekandet att några av kom-mitténs medlemmar var judar, en markeringav att man inte var antisemitisk.

David Irving hade också en egen nätplats.Han verkade angelägen att markera sin respek-tabilitet. Han presenterade nämligen sidanmed bland annat ett citat från professor GordonC Craig i The New York Review of Books.

SUCH PEOPLE AS David Irving have an indis-pensable part in the historical enterprise, and wedare not disregard their views.

Av tidigare ej nämnda institutioner är detaustraliensiska Adelaide Institute intressant,eftersom det föreföll vara en australiensiskmotsvarighet till det amerikanska IHR. Insti-tutet presenterade sig själv så här:

We are a group of individuals who are looking at theJewish Nazi Holocaust, in particular we are inve-stigating the allegation that Germans systemati-cally killed six million Jews, four million alone atthe Auschwitz concentration camp. In our investi-gations we refuse to be intimidated by anyonebecause we believe that the first step in any murderinvestigation is to forensically test the alleged mur-der weapon. In the Auschwitz murder case, certainindividuals wish to prevent us from focusing uponsuch an investigation. …

We reject outright that a questioning of the allegedhomicidal gas chamber story constitutes ”hatetalk”, is ”anti-Semitic”, ”racist” or even ”neo-Nazi” activity.

Adelaide Institute ägnade sig alltså åt revisio-nism, samtidigt som man bestämt förnekadeatt man var antisemitisk eller rasistisk. Ochman visade en tydlig försvarsattityd.

Institutet hänvisade till revisionistiska län-kar, ungefär de samma som IHR. Men manhade också länkar till det man kallade ”Ex-termitinationist Connections”. Där återfanns

127

bland annat ”The Nizkor Project” och ”SimonWiesenthal Center”. Institutet var otvivelaktigtrevisionistiskt, men det hindrade alltså inte attman hänvisade till motståndarnas nätplatser.

En Michael Hoffman hade en revisionistisknätplats som var intressant så tillvida att denvisade ett porträtt av John Milton och citeradedennes klassiska försvar för yttrandefriheten.

En Student Revisionists’ Resource Site hänvi-sade till en annan av yttrandefrihetens pionjä-rer, John Stuart Mill.

En fransk nätplats från en organisationsom kallade sig ”AAARGH” hade som motto:

no hateno violencenot all ideas are goodRaces ? Only one Human race

Det förefaller alltså typiskt för åtminstone endel av historierevisionisterna att de anknytertill liberala traditioner om yttrandefrihet sna-rare än till traditionell konservatism ochnationalism. Men det är, som vi ska se, intehela sanningen.

En polskamerikansk nätplats gav exempelvisett antisemitiskt intryck. En hypertextrubriklöd nämligen: ”The Jews’ favorite ‘Golem’ isPoland – Judaism as a group phantasy mar-tyrdom”.

En nätplats, Black and Jews Newspage, stodden afroamerikanska organisationen Nationof Islam nära. En länk ledde direkt till Nationof Islams officiella nätplats. Denna organisa-tion har beskyllts för antisemitism.

En hänvisning gick också till den svenskaRadio Islam vars professionellt utgjorda nät-plats hade det sympatiska mottot ”No hate.No violence. Races? Only one Human race.”Men litet längre in i hypertexten var tongång-arna andra. Där fanns exempelvis ”The TenCommandments of Jewish racism. A Begin-ner’s Guide, what it means ‘to the chosen onesof Israel’ by Rabbi Sholomon Goldstein”.

En annan intressant nätplats var Ingrid

Rimland’s Zündelsite. Dess målsättning sadesvara:

the rehabilitation of the honor and reputation of theGerman nation and people. Specifically, the Zündel-site challenges the traditional version of the”Holocaust” – an Allied propaganda tool concoctedduring World War II – that is not based on historicalfact but is a cleverly used ploy to keep the Germanwar time generation and their descendants in perpe-tual political, emotional, spiritual and financial bondage.

Ernst Zündel har vi mött tidigare. Men vemvar Ingrid Rimland? Hon visade sig vara entyskamerikansk författare som bland annathade skrivit en romantrilogi med namnetLebensraum. Den presenterades så här:

While historical revisionists have produced no endof factual books analyzing the claim that the Naziskilled six million Jews during the Second WorldWar, they have been notably less successful in cre-ating works of imaginative literature on revisionistthemes. Meanwhile, the fictional Holocaust epics ofsuch accomplished hacks as Gerald Green, HermanWouk, and James Michener have been read, wat-ched and believed by millions of Americans whowould never think of delving into Hilberg or Gold-hagen.

Ingrid Rimland’s Lebensraum trilogy should helpstart to change that. Fiction of epic sweep, this threevolume work spans two centuries in the history ofher own people, the German Mennonites, from theirsettlement on the Ukrainian steppe under the pro-tection of Catherine the Great, to their despoliationand decimation by the Communists – but not beforea heroic few of them, forsaking their pacifist creed,join in a heroic, last ditch defense of Berlin in 1945.

Misstanken att det rörde sig om nazism liggernära till hands, inte minst tack vare triloginstitel. Därför skulle det vara det intressant attveta vilket amerikanskt förlag som givit utböckerna. Men det framgick inte! Flotta färg-bilder på böckernas omslag visades, meningenstans angavs förlaget. En kontroll på

128

USAs nationalbibliotek, Library of Congress,visade att Ingrid Rimland hade givit ut femböcker på olika förlag, men Lebensraum till-hörde inte dessa. Kanske hade Ingrid Rim-land givit ut sin trilogi på eget förlag. I varjefall föreföll hon inte särskilt förtroendeingi-vande.

De olika nätplatser som IHR hänvisade tillvar alltså olika till innehållet. Några fram-ställde sig som goda liberala demokrater,andra uttryckte nationalism, några kundeåtminstone misstänkas för rasism och/ellernazistiska sympatier.

En nätplats ägnades enbart åt Willis Carto,avfällingen.

The goal is for this Web site to become a central loca-tion for information about Willis Allison Carto,patriot for profit. The motivation for exposing Car-to and his activities to the light he so often shuns isnot born from Carto’s ruination and despoilation ofthe American right winged populist political scene,although there is little argument that Carto hasdone just that. Rather, proceeding from the beliefthat the People always get the government theydeserve, the populists and right wingers who haveallied themselves with Carto over the years havegotten what they deserve.

Fortsättningen gick i samma stil. Man gav tilloch med uppgifter om trivialiteter som vilketmärke hans, respektive hans frus bilar hade.Dessa angrepp är tydliga tecken på sekterism.Man slåss inbördes, och inte med blankavapen.

Därmed var undersökningen avslutad. Vihade visserligen kunnat hålla på längre ochfölja olika trådar. Framstående revisionistersom Irving och Faurisson kunde exempelvisvara värda ytterligare studium, liksom WillisCartos konkurrerande organisation. Men syf-tet var ju inte i första hand att beskriva revisio-nisterna utan att se efter vad som går att fåfram på Internet och vilka källkritiska metodersom kan vara till nytta i det sammanhanget.

Vi hade fått en bild av kretsen kring IHRsom en ganska begränsad, sekteristisk gruppmänniskor, som ändå hade internationel-la kontakter som sträckte sig från centrum iUSA till Sverige, Polen, Frankrike och Austra-lien.

Historierevisionisterna ville framstå somrespektabla forskare, de förnekade bestämtatt de var vare sig rasister eller nazister, dehänvisade hellre till liberala klassiker än tillkonservativa eller nazistiska verk. Men ettnärmare studium visade, åtminstone på sinahåll, antydningar till både rasism och nazism.Hur skulle det tolkas? Var respektabilitetenbara en fasad som dolde en mörkare verklig-het? Eller fanns det olika åsikter bland histo-rierevisionisterna? Det hade ju faktiskt före-kommit åtminstone en utbrytning. Detta är encentral fråga, men att besvara den skulle krä-va en grundligare undersökning än denna. Enliten kontroll återstod dock.

En studie av revisionisterna

När vi letade efter John Bennett hamnade viav en slump på en nätplats, Holocaust Revi-sionism, som beskrev revisionisterna på ettkritiskt men samtidigt nyanserat sätt. Sidanhade sitt ursprung i den amerikanska krigs-makten (”.mil” i adressen) men var ingen offi-ciell publikation utan resultatet av ett fort-bildningsprogram för försvarsanställda. Rap-porten föreföll närmast ha karaktären av exa-mensarbete. Det var alltså inte frågan omnågot facit. Men den kunde fungera som enlämplig oberoende källa att ställa de olikarevisionistiska uppgifterna mot.

Holocaust Revisionism gav en översikt överolika revisionistiska organisationer, främstIHR, som beskrevs som ”a pseudohistoricalsociety” och som ”the major world center ofHolocaust revisionism”. Vi hade tydligen träf-fat rätt när vi koncentrerade oss på IHR.

Av nyckelpersonerna nämndes Paul Rassi-

129

ner som revisionismens ”fader”. Han hadevarit motståndsman under det andra världs-kriget, suttit internerad i koncentrationslägreti Buchenwald, blivit dekorerad efter krigsslu-tet och även blivit invald i franska national-församlingen som socialist. Detta hade vi juvarit på spåren, men tydligen hade vi under-värderat Rassiners roll.

Av samtida revisionister nämndes förstArthur R. Butz som visade sig vara ”Associa-te Professor of Electrical Engineering” i Nort-hwestern Universiy i Illinois. ”By all apparentstandards he is a successful academician”,ansåg rapportens författare. Hans The Hoax of

the Twentieth Century från 1973 fick stor bety-delse. ”For the first time, what appeared to bea well documented scholarly work by a cre-dentialed university professor addressed therevisionism of Holocaust”. Också Butz hadevi tydligen underskattat.

Det gäller även Fred Leuchter. Vi hade intetagit hans expertis som expert på avrättnings-teknik på allvar. Men: ”The Leuchter Report isviewed and publicized by Holocaust revisio-nists as the most important work on revisio-nism of the decade, and possible longer.” Rap-porten hade dock blivit starkt kritiserad försina ”errors and pseudoscientific metods”.

Ernst Zündel beskrevs som ”a man withstrong ties to pro-Nazi organizations acrossNorth America”. Detta hade vi kanske upp-täckt om vi hade kontrollerat honom meranoggrant. Nu kunde vi bara misstänka detgenom hans anknytning till Ingrid Rimlandsom föreföll nazistanstucken.

Bradley Smith ”presents perhaps the mostinteresting argument involving revisionism –freedom of speech. … He believes that theway to destroy the Holocaust lie is to have freeexchange and open debate on all aspects of theHolocaust.” Att liberala argument om yttran-defrihet används av revisionisterna tillsam-mans med högerextremistiska argument,

hade vi upptäckt. Men vi hade misstänkt attde liberala argumenten mest var fikonlöv.Enligt rapportens författare gäller emellertiddetta i varje fall inte Bradley Smith.

Beträffande avfällingen Willis Carto stöd-de rapporten anklagelserna mot honom föratt vara rasist. ”Carto believes that at the rootof civilization’s problem are the ‘Jews andNegroes’”.

I rapporten nämndes också de konferensersom IHR anordnat. ”They have managed attimes to get respectable speakers, notably the Pulitzer Prize winner John Toland. Theyview such participation as a great victory as itserves to help people see them as a legitimateand mainstream scholarly organization.” Därfanns alltså en förklaring till Tolands roll. Hanvar uppenbarligen ingen revisionist, utan hadeblivit övertalad – kanske lurad – att medverka.

Slutligen beskrevs ”Nizkor”-sidan i positi-va ordalag. ”This site has much to offer forthose interested in combating the many half-truth revisionist arguments.”

Rapporten gav alltså en hel del informationsom vi inte hade fått fram på egen hand.

Slutsatser

Vilka slutsatser kan man dra av den härundersökningen?

För det första att det går att göra en under-sökning av de här typen, på begränsad tid,utan att använda något annat material änInternet. Utan Internet skulle arbetet överhu-vudtaget inte kunnat genomföras i Sverige.

Men för det andra visade det sig att arbetepå Internet har sina begränsningar. Det vilyckades med var en översiktlig kartläggningav ett historierevisionistiskt nätverk och av depersoner som var mest framträdande inomdetta. Däremot kom vi inte åt mera subtilasaker som hur nätverket hade vuxit fram ochvilka personer som hade spelat vilka roller iden utvecklingen.

130

Det hade säkert varit möjligt att ta reda påäven detta. Vi fick ju en hel del informationgenom den översikt vi fann av en tillfällighet.Mera sådant hade säkert varit möjligt att hit-ta. Också historierevisionisternas motstånda-re i The Nizkor Project skulle säkert kunna gevärdefull information. Tidningar och tidskrif-ter som lagts ut på Internet skulle också kun-na användas. Men då skulle arbetet ta betyd-ligt längre tid.

En annan lärdom var hur värdefulla ävende minsta förkunskaper är. Vi valde medvetetett ämne som vi inte var specialister på. Mendet vi visste – vilka Irving, Faurisson och Tay-lor var – hade vi stor nytta av. Hade vi känt tillnågra flera av de aktuella personerna ellerorganisationerna hade detta besparat ossåtskilligt arbete. Internet kan inte ersätta kun-skap.

Några praktiska slutsatser går också att draav undersökningen. (1) Ett problem var själva mängden av materi-

al. Personer och institutioner figurerade påhundratals, ja tusentals nätplatser. Att bör-ja från början och titta på sidorna i tur ochordning var omöjligt.

Ändå gick det ganska lätt att från det kaotiskaresultatet av sökningen på ”David Irving”komma till den historierevisionistiska tid-skrift han medverkade i och därifrån till hi-storierevisionisternas centrum, Institute forHistorical Review. Sedan var det inga störreproblem att söka sig ut mot periferin igen.Man måste alltså tänka efter och försöka varalitet kreativ. (I detta fall hade vi inte haft glädje av att begränsa sökningen till ”DavidIrving” AND någonting eller ”David Irving”NOT någonting, eftersom vi inte visste vad visökte efter.) (2) Texttolkning var också en fruktbar metod.

IHRs nätplats visade inte bara vilken bildinstitutet ville ge av sig själv. Den avslöja-

de också en del som man säkert inte villeskylta med – isolering och sekterism.

(3) ”Guilt by association” är visserligen endubiös företeelse. Å andra sidan: ”Säg migvem du umgås med, och jag ska säga digvem du är.” Det är ingen lätt sak att draslutsatser av de hänvisningar och länkarsom kan finnas på en nätplats.

Vi resonerade så, att om en organisation, ex-empelvis IHR, framhåller vissa personer ellerorganisationer som auktoriteter kan det bety-da två saker. Antingen sympatiserar man medpersonerna i fråga, eller också vill man baralåna dessa personers prestige. När historiere-visionistiska organisationer hänvisar till väl-renommerade historiker eller till liberala klas-siker måste man därför vara mycket försiktigmed vilka slutsatser man drar.

Om däremot en organisation rekommen-derar en annan organisation eller person ochlänkar till dennas nätplats, då sympatiserarman också med denna organisations eller per-sons målsättning. Det var genom att följasådana spår som vi kartlade det historierevi-sionistiska nätverket. Men att arbeta så är pro-blematiskt. Man får inte veta hur nära befryn-dade de olika organisationerna/personernaär. Ännu svårare är det att dra slutsatser närden ena länken leder till den andra. Ska IHReller Adelaide Institute få en fläck på sig där-för att de indirekt är länkade till en nätplatsom Rudolf Hess –”Der Stellfortreter des Füh-rers”? Här handlar det om känsliga avväg-ningar.

Enbart länkar från en organisation/persontill en annan säger dock ingenting. Det finnslänkar mellan motståndare. Det var så vi hit-tade The Nizkor Project. Det händer till ochmed att en organisation direkt hänvisar tillmotståndarna. Så gjorde exempelvis AdelaideInstitute. Det gäller alltså att vara uppmärk-sam när man följer spår via länkar.

131

(4) Att låta två oberoende källor stödjavarandra är en väl etablerad princip inombåde forskning och journalistik. En sådankälla var The Nizkor Project och översik-ten från den amerikanska försvarsmakten.Men också i mindre skala var denna metodanvändbar. På det viset gick det att konsta-tera att McVay i The Nizkor Project verkli-gen hade fått den fina orden och att JohnToland hade fått Pulitzerpriset.

(6) Skenet bedrar. Internet är demokratiskt såtillvida att det utseeendemässigt inte ärnågon skillnad mellan stora och etableradeorganisationers nätplatser och meraobskyras. Den ökända Radio Islams nät-plats är exempelvis mycket flott. En nät-plats kan också kalla sig snart sagt vad somhelst. Institute for Historical Review låterrespektabelt, Adelaide Institute sägeringenting alls, och en organisation somenligt namnet arbetar för mänskliga rättig-heter är mer eller mindre starkt lierad medhistorierevisionisterna, en skenbart oskyl-dig populärhistorisk tidskrift bedriver för-täckt rasistiskt propaganda. Och så vidare.

Sökningarna på Förintelseförnekarna – en översikt

Sökningarna på Förintelseförnekarna gjordesi följande steg. Om inte annat anges gjordessökningarna i Alta Vista. Men eftersom Inter-net ständigt förändras är det inte säkert attjust denna sökning går att göra om. Översik-ten är bara avsedd som ett exempel på hurmånga steg det kan bli i en undersökning. 1. ”David Irving”.2. ”The Journal of Historical Review”.3. ”Institute for Historical Review”.4. ”The Legion for the Survival of Freedom”.

Sökning i Alta Vista gav inget. Yahoo ochLycos gav inget av värde. Återvändsgränd.

5. ”Harry Elmer Barnes”. (Namnet från IHRsnätplats.) Spår till dissidenter.

6. ”The Barnes Review”.7. ”The Barnes Review”, sökning i Yahoo.8. The Nizkor Project. Antirevisionistisk orga-

nisation. Länkad från ”The Barnes Review”. 9. ”The Spotlight’+Carto”. Möjligt spår till

dissidenterna som inte följdes. 10. Ken McVays nätplats. Han har startat The

Nizkor Project.11. ”The Order of British Columbia”. (Kon-

troll att McVay verkligen hade fått dennaorden)

12. Sökning i Libris på Harry Elmer Barnes.(Dissidentspåret. Följdes inte upp)

13. ”Arthur Butz”. (Namnet från IHRs nät-plats)

14. Sökning på Butz i Libris. Gav ingenting avvärde.

15. ”Paul Rassiner” (Namnet från IHRs nät-plats)

16. ”Fred Leuchter”. (Namnet från IHRs nätp-lats)

17. ”Robert Faurisson”. (Namnet från IHRsnätplats)

18. ”John Toland”. (Namnet från IHRs nät-plats) Även sökning i Yahoo.

19. Pulitzerprisvinnare. Kontroll att Tolandverkligen fått Pulitzerpriset.

20. ”Bantam Books”. Kontroll av Tolandsprisvinnande bok.

21. Lista på litteratur om Förintelsen spåradfrån sökningen på Toland.

22. ”James J. Martin”. (Länk från IHRs nätplats)23. Sökning på Martin i Libris. Gav ingenting.24. ”Hideo Miki”. ” (Länk från IHRs nätplats).

Gav ingenting.25. ”John Bennet” gav för många träffar.

”’John Bennett’+’Civil Liberties Union’” iYahoo. (Namnet och organisationen frånIHRs nätplats) Spår till Australien.

26. Greg Ravens nätplats. (Länkad från IHRsnätplats)

27. ”Revisionism Online”. (Länkad från Raven)Hänvisningar till andra nätplatser, bland

132

annat en tillägnad Rudolf Hess. Ett tänk-bart spår som inte följdes upp.

28. Arthur Butz’ nätplats”. (Länkad från IHRsnätplats)

29. Bradley R. Smiths nätplats. (Länkad frånIHRs nätplats)

30. David Irvings nätplats”. (Länkad frånIHRs nätplats)

31. Adelaide Institutes nätplats. (Länkad frånIHRs nätplats). Australiensiskt revisio-nistcenter. Hänvisningar till flera länkarsom inte följdes upp.

32. Michael Hoffmanns nätplats”. (Länkadfrån IHRs nätplats).

33. ”Student Revisionists’ Resource Site”.(Länkad från IHRs nätplats).

34. ”Aaargh”, en fransk nätplats. (Länkadfrån IHRs nätplats)

35. En polskamerikansk nätplats. (Länkadfrån IHRs nätplats)

36. Radio Islams nätplats. 37. ”Ingrid Rimland’s Zündelsite”. (Länkad

från IHRs nätplats) Omöjligt spåra det för-lag Rimland gav ut sina böcker på.

38. Library of Congress. Kontroll av vilka böck-er Ingrid Rimland hade givit ut.

39. Nätplats om avfällingen Willis Carto.(Länkad från IHRs nätplats)

40. ”Holocaust Revisionism”. Hittad av enslump under sökningen på Bennet, 25)Härstammar från den amerikanska krigs-makten. Kritisk mot revisionisterna.

133

Internet erbjuder ett oändligt antal källor ochett oändligt antal uppgifter. Uttrycket ”cyber-rymden”, cyberspace, är i flera meningar ettväl valt uttryck. Den som ska använda källorpå nätet för att söka kunskap måste tänka sigför. Men hur gör man det samtidigt som manär konstruktiv? Den här boken har argumen-terat för en skarpare och mer detaljerad kritiki många fall, men också för en större öppenhetför nya uppfattningar och ett erkännande avovissheten.

Vår framställning kan sammanfattas i tvåhuvudsynpunkter. Kunskapssökning på Inter-net kräver i förhållande till tidigare kunskaps-sökning:

• en större skepticism

• en större nyfikenhet

Dessa två huvudsynpunkter summerar bokensdubbla argumentation och kan tjäna som tvåpoler utifrån vilka det går att resonera om käl-lor och hur de bäst kan bedömas. För journa-listiken skulle det här sättet att resonera inteminst innebära nya premisser. De revideradepremisserna skulle kunna formuleras som trenegationer och tre affirmationer. Negationer-na har följande lydelse: Det finns inga ”hårda”fakta. Det finns inga säkra källor. Det kan interåda absolut visshet.

Affirmationerna lyder i sin tur: Det går attge goda skäl för att föredra ett påståendeframför ett annat. Vedertagna uppfattningarska ifrågasättas. Det finns alltid mer att veta.

Det sagda är ingalunda en plädering förrelativism. Att veta kan i stället uppfattas somen ständigt pågående process där kunskapertillväxer i omfattning utan att vi därför kom-

mer närmare en slutgiltig kunskap om livetoch världen. Det går att veta mer utan att blimer allvetande.

Boken har lyft fram ett antal källkritiska pro-

blem som möter den som vill utnyttja källor pånätet. Dessvärre går det inte att göra det lättför sig, genom att till exempel undvika allaalternativa källor som bjuds ut. Redan inomen snäv krets av traditionellt auktoritativakällor finns de problem som präglar nätet idess helhet.

Den stora mängden information innebär attuppgift ofta står mot uppgift. Våra exempel omden första datorn, den amerikanska utlandss-kulden, ett internationellt finansinstituts infor-mation, hormonet östrogen och mammografi,svensk arbetslöshet, en psykologisk teori ommotivation, Rädda Barnens uppgifter ombarnsoldater ställer den som söker kunskapinför svåra avgöranden. Och inte ens med bäs-ta vilja i världen går det alltid att säga att dethandlar om att skilja felaktigt från korrekt.Vanligen gäller det i stället att bestämma sig förden ena eller andra definitionen, det ena ellerandra måttet, det ena eller andra obestyrktapåståendet, vad som kan vara kunnigt och vadsom verkar direkt okunnigt.

Myckenheten av uppgifter och uppfatt-ningar illustreras också av EU:s nätplats, lik-som av Marockos och självständighetsrörel-sen Arsos olika beskrivningar av Västsaharashistoria samt av Encyclopædia Britannicas ochsvenska Nationalencyklopedins olika framställ-ningar om Olof Palme. Det måste avgöras vadsom är viktigt och vad som är oviktigt, om denena eller andra tendensen är att föredra.

Mediets snabbhet kan ge sig till känna som

SAMMANFATTNING OCH RÅD

134

nya möjligheter och ett oavbrutet flöde av nyinformation och opinion. Men det refereradeöversättningsprogrammet visar att alla demöjligheter som tekniken ger inte automa-tiskt leder till ökat vetande. Och med formeln”enligt” den och den källan förmedlar journa-listiken gärna även rykten i rädsla för att kom-ma efter konkurrenterna.

Inte ens då man tycker sig ha som störstanledning att tro på källorna och uppgifternavisar sig dessa hålla måttet. Sifferuppgifter ärvid närmare granskning långt ifrån någraexakta kunskaper. De är som de flesta andrakunskaper tillfälliga, ungefärliga, omstridda,när de nu inte är helt på tok.

Databaser är trots den ansamling av resur-ser de representerar inte säkra källor. Såväljournalister som allmänhet kan många gångermotivera sin tilltro till en viss källa med för-klaringen ”den har ingen anledning att ljuga”.Vi vill påstå att lögnen i det stora hela är ettminimalt källkritiskt problem. I stället finnshelt andra triviala orsaker till varför källorinnehåller fel. Just databaserna är belysande idetta avseende, som till exempel uppgifternaur de amerikanska domstolsarkiven visar kanmissuppfattningar och brist på anpassning tillnya rutiner ge upphov till fel. Människor glöm-mer, skriver fel, läser eller hör fel, missförstår,vet inte vad som är rätt, är tankspridda, gör felav oförklarliga skäl. Det finns kanske inte över-huvudtaget någon klar uppfattning om vadsom är rätt. Listan på varför det kan uppträdafel i olika sammanhang är lång.

En källkritisk prövning måste onekligensluta i olika resultat för de olika exemplen. Idet ena fallet kan oriktiga uppgifter utmönst-ras till förmån för de riktiga. I det andra falletär det endast möjligt att framföra skäl för var-för det ena påståendet i någon mening kanvara bättre än det andra. I det tredje fallet ärdet just ojämförbarheten mellan de olika defi-nitionerna som bör poängteras. I det fjärde fal-

let kan det vara bristfälligheten i alla tillgäng-liga uppgifter som måste påtalas och omöjlig-heten att veta vad som är rätt betonas. Men förvarje fall krävs tid och noggrannhet, manmåste som god empiriker påvisa erfarenheteroch anföra starka argument.

Inga källor kan helgonförklaras. Därför gårdet heller inte att nöja sig med vare sig gamlaeller nya auktoriteter.

Det som möter en Internetanvändare somrör sig fritt på nätet är det stora utbudet av käl-lor som är helt obekanta eller som man intehar någon närmare kännedom om. Det för-hållandet är spänningen, nyttan och utma-ningen med Internet. Att bortse ifrån dessakällor vore att gå miste om mycket av poäng-en med det nya mediet. Upprorsrörelser, poli-tiska och religiösa oliktänkande, entusiasterför det ena eller det andra, medborgaraktivis-ter kan faktiskt framträda i offentligheten påett helt nytt sätt. En kritisk diskussion om detraditionella medierna har inte utan fog för-dömt den närapå monopolliknande ställningsom de västerländska konglomeraten haft iinformationsförmedlingen. Internet erbjuderverkliga utvägar ur den situationen. Och för-ändringar kommer att ske även om journa-listiken inte vill medverka. Nya aktörer kom-mer att konkurrera med journalistiken omfakta och opinion, och framför allt kommerpubliken att i allt större utsträckning självbestämma vad den vill veta.

I inledningen skrev vi att den modernasvenska pressen under första hälften av 1800-talet befann sig på samma barrikader somvetenskapen: gamla sanningar skulle utma-nas. Idag befinner sig vetenskapen åter vidbarrikaderna: visshetens tidevarv är till ända.Gamla sanningar utmanas på nytt. Om jour-nalistiken låter sin kunskapssökning omfattahela vida världennätet, inklusive alternativakällor, kan det betyda att den på nytt ocksånärmar sig vetenskapen samtidigt som den

135

återupplivar den nyfikenhet som är oumbär-lig för all modern vetgirighet.

I det perspektivet blir det också en naturligslutsats att utvecklingen av Internet kommeratt kräva journalister som är allt kunnigare,journalister som har allt större sakkännedomom sina respektive fackområden. Det kanförefalla paradoxalt. Här har vi fått ett me-dium som på ett enkelt sätt ger oss tillgång tillett obegränsat antal kunskapskällor. Det kun-de tyckas att det endast var att ösa ur dessakällor till egen och allmänhetens förtjusning.Men förhållandet är i stället det omvända. Jumer information som finns att tillgå, destomer som gör anspråk på att vara vetande,desto svårare är det att veta och desto störreansvar vilar på den som ska peka på vad somär värt att veta.

Särskilt när det gäller obekanta källor mås-te man ha omfattande kunskaper i de ämnensom källorna behandlar. Med sådana sakkun-skaper går det att identifiera källornas karak-tär och det går också att bedöma värdet av heltnya uppgifter och uppfattningar. Om de obe-kanta källorna förefaller innehålla något vär-defullt innebär det att journalistiken kan vid-ga det allmänna vetandet eller i varje fall ge ettmeningsfullt bidrag till den offentliga diskus-sionen.

Sensmoralen är alltså att ju mer man vet,desto mer kan man få veta.

Det är vår erfarenhet att sökmotorerna blirallt effektivare, nya portaler ger kvalificeradvägledning och biblioteken utvecklar formerför att vägleda sökning på nätet. Här kan ävenjournalistiken spela en roll genom att kontinu-erligt bedöma och kommentera den informa-tion som sprids. Sökningarna kring manode-pressivitet och Bin Laden visar att det kan fin-nas mycket att lära i alternativa källor som integår att lära någon annanstans. Kartläggningenav förintelseförnekarna gör det uppenbart attjournalistiken har en viktig uppgift i bevak-

ningen av den propaganda som förmedlas vianätet.

Mot bakgrund av vad som sagts ovan gårdet att resonera så här:

Å ena sidan en stor skepsis. Journalistikenbör ha ett mindre förutbestämt förhållande tillsina källor. Journalister och redaktioner mås-te naturligtvis kunna falla tillbaka på rutin,men även de mest givna källor måste reelltifrågasättas också i de hänseenden de intebrukar ifrågasättas, och andra källor bör istörre utsträckning uppsökas. Någon invän-der kanske att journalistik är en tidsbundenverksamhet som producerar mot ”deadline”,men även små förändringar bort från alltförrutinmässigt tänkande är betydelsefulla.

Journalistiken bör ha en mer realistisk atti-tyd till källor, som även tar hänsyn till derastänkbara brister av mer vardaglig karaktär.Särskilt viktigt är att journalistiken betraktassom vilken annan källa som helst. Definitio-ner och siffror bör diskuteras. Undvik en ore-flekterad ”enligt”-journalistik. Uppgifter idatabaser bör snarast vara utgångspunktenför närmare undersökningar – inte utgöradess avslutning. Proklamera inte samband pågrundval av databaskörningar. Granska kri-tiskt och varna för extrema åsiktsriktningar pånätet.

Å andra sidan en stor nyfikenhet. Det för-hållandet att det finns så många stridiga faktaoch åsikter måste bli något som präglar jour-nalistiken. Redovisa hur olika perspektiv kange olika slutsatser och öppna för motsättning-ar i den vetenskapliga världen. Utnyttja ochförmedla alternativa källor. Låt allmänt för-härskande uppfattningar möta utmaningar.

Och dessutom ofta en kombination avskepsis och nyfikenhet.

Journalistiken bör uppträda i en ny ”gate-keeper”-roll, inte så att den stänger ute, utanmer i den meningen att den sorterar och kom-menterar information på nätet. Fakta ska inte

136

alltid rapporteras okommenterat, det finnsmånga gånger anledning att ordentligt moti-vera varför vissa fakta skulle vara att föredraframför andra. Visa hur olika tendenser bådekan berika och förvränga förståelsen av enföreteelse.

Ett exempel som kan vara värt att följaStörre skepsis och större nyfikenhet kan bl.a.ta sig formen av en ökad genomskinlighet, detvill säga att journalistiken mer öppet redovi-sar och diskuterar sina källor. Andra forskarehar i andra sammanhang framhållit behovetav en sådan, och med Internet förefaller ossskälen för genomskinlighet än starkare.

Ett exempel på hur journalistiken kanredovisa skälen för slutsatserna av en under-sökning och diskutera sina källor ger denamerikanska tidningen Miami Herald. I en arti-kel publicerad 27 december 1998 beskriverMiami Herald hur poliser i staden Hollywoodi Florida sammanlagt tjänade miljoner dollarpå extraknäck i form av bevakningsuppdrag.Enskilda polisdistrikt åtar sig säkerhets- ochbevakningsuppdrag för den privata sektorn.Tidningens slutsatser var att tre av fyra poli-ser i Hollywood tjänade extra på det viset. Vid500 tillfällen var poliser schemalagda för attsamtidigt arbeta med två extraknäck och vidnågra tillfällen hade poliser som förmodadesvara i tjänst fått betalt för extraknäck.

Detta är ett ganska typiskt exempel påundersökande journalistik. Frågan gäller hurverksamheten sköts i den offentliga sektornoch detta i synnerhet när det offentliga ocksåbörjar ge sig in på egen mer affärsdrivandeverksamhet.

Tidningen konstaterade vidare att distrik-tet inte hade någon reell överblick över om-fattningen av polismännens extraknäck, efter-som betalningen reglerades direkt mellanuppdragsgivaren och den enskilde polisman-

nen. Polismännen försummade konsekventatt rapportera var de befann sig under extra-knäcken till jourhavande polisbefäl, någotsom bryter mot föreskrifterna och är en förut-sättning för snabbinkallning vid nödutryck-ningar. Polismän var ofta schemalagda förextraknäck mer än 25 timmar i veckan, somutgör distriktets gräns, vilket väcker farhågorom utarbetning med konsekvenser för ordi-narie tjänstgöring.

För att kunna göra denna undersökningtog journalisterna bland annat del av de jour-naler som fördes på stationen. Dessa journalerlade journalisterna själva upp som en databasoch på grundval av denna kunde de sedanutföra sina beräkningar. Journalerna somfanns på polisstationen var alltså en avgöran-de källa. Beräkningarna blev utgångspunktför ett mer traditionellt journalistiskt arbeteute på fältet i form av samtal och intervjuer.

Vid sidan av artikeln finns en beskrivningoch diskussion av det källmaterial som jour-nalerna utgjorde. Tidningen omtalar att denbegärde journaler för 61 permanenta bevak-ningsuppdrag för budgetåret 1997–98, från1 oktober 1997 till 30 september 1998. Journa-lerna omfattade sammanlagt närmare 22 000arbetspass. Pappersjournalerna som bestodav 800 kalenderblad skrevs därefter in i endatabas som till slut omfattade informationom drygt 21 000 extrapass. Tidningen förkla-rade att många av pappersjournalerna varofullständiga så att en eller flera månader sak-nades. Andra var oläsliga så att uppgifter omvem som tjänstgjort eller mellan vilka tiderpasset hade sträckt sig inte kunde utläsas. Vis-sa journaler uppvisade inkorrekta data och iandra fall var schemat för en månad uppförtpå kalenderbladet för en annan månad.

Detta föranledde tidningen att ställa kom-pletterande frågor till representanter förHollywoodpolisen, i syfte att rekonstruera debristfälliga journalerna. I de fall polisen sade

137

138

sig inte kunna klarlägga detaljer om vissa passuteslöts dessa pass, dock inte mer än någrahundra ur materialet.

Det är en utförlig och uppriktig beskriv-ning av källmaterialets karaktär. Läsarna fåren realistisk uppfattning om hur ett källmate-rial av den här arten kan te sig. Ändå är Miami

Herald’s diskussion av sitt källmaterial be-gränsat. Det finns mer fundera över. Bristernai underlaget är onekligen påtagliga: av denundersökta 12-månadersperioden fattades eneller flera månaders journaler för enskildabevakningsuppdrag, ibland gick journalernainte att läsa, data var felaktiga i ett antal falloch månader hade förväxlats. Journalisternaförsökte rätta till bristerna genom att i efter-hand ta hjälp av ansvariga polisbefäl för attrekonstruera materialet.

Här räcker det emellertid inte med att varaså svävande på målet. Saknades en eller fleramånaders journaler? Hur ofta gick journaler-na inte att läsa? Hur många direkt felaktigauppgifter påträffades? Hur många månadersjournaler hade förväxlats?

Blev de ansvariga befälen pålitliga källorför rekonstruktionen som uppenbart rörde enmångfald av enskildheter? Undersöknings-perioden omfattade 1 oktober 1997 till 30 sep-tember 1998, artikeln publicerades i december1998. Återskapandet av underlaget framstårsom synnerligen osäkert. Hur gick rekon-struktionerna till? Hade polisbefälen enbartsina minnen att lita till? Det förefaller i så fallhelt otillräckligt, för vissa oklarheter hade detgått mer än ett år sedan arbetspassen utförts.En helt avgörande fråga är naturligtvis i vil-ken mån som just uppgifterna om dubblaextrapass och extraknäck under ordinarietjänstgöring tillhörde dem som var osäkra.

Hursomhelst är MHs öppna diskussion avsitt underlag värd respekt och det är tänkvärtatt tidningen gör journalistik av reportrarnasarbete med källorna. Det blir intressant jour-

nalistik, både som inblick i hur journalistergår till väga och som förståelse av hur institu-tioners verksamhet bedrivs.

Internet som informationsmediumInternet är ett nytt medium som befinner sig isnabb utveckling. Det innebär att alla påstå-enden om Internet, dess möjligheter och pro-blem, måste vara provisoriska. I en studie avdetta begränsade omfång måste man dessu-tom vara särskilt försiktig med sina omdö-men. Men några slutsatser går ändå att dra.

För det första kan vi konstatera att Internetär ett synnerligen kraftfullt instrument när det gäller att skaffa information. På Internetråder jämlikhet så till vida att alla åsikter kom-mer fram på lika villkor, etablerade och udda,pacifistiska och krigiska, humanitära ochrasistiska. Amnesty International och RadioIslam, Vita huset och talibanerna, Natur-vårdsverket och Greening Earth Society ärlika lätta att nå.

Det kan diskuteras om detta är bra ellerdåligt. Men den som söker information kaninte bortse från de möjligheter som Internetöppnar. Det går nu att komma i direktkontaktmed rörelser och institutioner var som helst ivärlden, även sådana som annars har svårt att göra sig gällande. Undersökningarna omBin Laden hade varit svåra och tidsödande att göra med konventionella metoder. Ochkartläggningen av historierevisionisterna hadevarit helt omöjlig att utföra i Sverige.

Detta innebär för det andra att det har bli-vit både lättare och svårare att hämta ochbedöma information. Det har blivit lättare så tillvida att det finns tillgång till ”elektro-niska motorvägar” i form av bokkataloger,riksdagsprotokoll, utredningar, lagtexter etc.Också för den som lämnar motorvägarna ochvågar sig ut i den elektroniska djungeln finnsdet guider som underlättar orienteringen.Ofta kan de vara till stor nytta för att under-

139

lätta orienteringen. Men de är inte, och kaninte vara, helt tillförlitliga. Naturvårdsverket,SAFARI, Encyclopædia Britannica, ProfNet,erbjuder alla goda tjänster, men alla har desina brister.

Att söka information på Internet förutsät-ter därför både noggrannhet och eftertanke.Man måste studera nätplatserna noga, draslutsatser, kombinera information från olikahåll. Ghanaundersökningen visade hur i ochför sig trovärdiga nätplatser kan presenterahögst olika uppgifter om skenbart elementärafakta. Men denna undersökning visade ocksåatt det är möjligt att komma vidare och sorte-ra fram den sannolikaste versionen.

Vid sökningar på Internet behöver manockså kunskap. Vi hade medvetet valt ämnenför våra sökningar som vi inte var specialise-rade på. Men vi fick ändå stor nytta av de kun-skaper vi ändå hade om historia, om förhål-landena i Ghana, om miljöfrågor, om Islam.Kunskap har inte blivit mindre viktig medInternet, snarare tvärtom.

Den elektroniska djungeln är inte helt kao-tisk. I de verkliga regnskogarna finns det kom-plicerade ekologiska samband som är dolda förden ytlige betraktaren. På Internet finns ocksåstrukturer, nätverk av stigar i form av länkar tilllänkar, till länkar. Jakten på Bin Laden möjlig-gjordes genom sådana länkningar. Detsammagäller i ännu högre grad kartläggningen avhistorierevisionisternas nätverk.

Råd till InternetanvändarenDet traditionella källkritiska metoderna ärlika giltiga på Internet som i andra samman-hang. Men de speciella förhållandena på Inter-net gör att tillämpningen delvis blir annor-lunda. Som avslutning kommer här någrakällkritiska råd för Internetanvändare. Det ärinte frågan om några fasta regler utan praktis-ka råd som bygger på de erfarenheter som harredovisats tidigare i boken.

Gör först en detaljerad granskning med ut-gångspunkt från två principer: källans för-utsättning och egenskaper samt källans världs-bild och kunskapssyn.

Förutsättningar och egenskaper.

a) Ge en så bred beskrivning av källan sommöjligt: Vilken är den? Hur har den till-kommit? Vilka står bakom? På vilka grun-der tillhandahåller den information (hursamlas informationen in, vilket urval görs,vilken kontroll finns av uppgifterna)?

b) Vilken kompetens har källan? Vilka möjlig-heter har källan att ge riktig information?

c) Hur pass enhetligt sker tillförseln av nyadata? Kan gällande definitioner av faktadiskuteras? Om källan är en databas: tilläm-pas koder i basen konsekvent eller kaninnebörden variera?

d) Fråga till sist: Vilka andra fel kan källanvara behäftad med?

Världsbild och kunskapssyn.

a) Ur vilken politisk, social, etnisk, kulturelloch annan kontext är källan sprungen? Finnsandra källor med annan hemvist som kan geen motsägande framställning av ämnet?

b) På vilka grunder hävdar källan sina kun-skaper? Finns det andra källor som hävdarkunskaper i ämnet men på andra grunder?Finns det andra källor som hävdar kunska-per i ämnet på samma grunder men somändå ger andra fakta?

c) Vad för slags fakta hänvisar källan till?Finns det andra källor som hävdar kunska-per i ämnet men räknar med andra fakta?Finns det andra källor som hävdar kunska-per i ämnet och som räknar med sammafakta men som ändå kommer till andra slut-satser?

Kontrollera sedan närmare följande punkter:(1) Var noga i valet av hjälpmedel för sökningen.

Fundera på om den eller de som rekommen-

140

derar nätplatserna– är opartiska eller kan misstänkas vara ten-

dentiösa. – har tillräckliga kunskaper inom det aktuel-

la området och/eller tillgång till adekvatexpertis.

– är beroende av andra. I så fall vilka?

(2) Identifiera den nätplats du har valt ut.

– Se efter hur nätplatsen presenterar sig själv.Finns det formuleringar som antyder attman inte är den man utger sig för att vara?Uppmärksamma särskilt vaga beteckning-ar som ”institut” och liknande. Ju vagarebeteckningen är, desto större är sannolikhe-ten att man vill låtsas vara finare än man är.

– Studera nätplatsens adress. Det säger en hel del om en nätplats betecknas som”gov”,”mil”, ”edu”, ”org”, ”com” eller ”net”.

– Eventuellt kan du försöka ta reda på vemsom äger nätplatsen genom exempelvis<www.press.nu>.

(3) Ta reda på när nätplatsen är uppdaterad.

– Finns det flera uppgifter om uppdateringpå olika ställen i texten?

– Kan du lita på att just den uppgift du sökerär uppdaterad nyligen?

(4) Om du hittar samma uppgifter på olika nät-

platser, undersök då om de är beroende av varandra.

(5) Om det finns skäl att betvivla någon uppgift,

kontrollera då om möjligt med en oberoende källa.

(6) Ta reda på i vad mån nätplatsen är tendentiös.

– Tänk på att praktiskt taget alla nätplatserkan misstänkas för något slag av tendens.

– Tendensen behöver inte ha med egoistiskaintressen att göra. Det kan räcka med attman är specialiserad på ett område för atten presentation ska bli ensidig

– Uppmärksamma särskilt exempel på mot-

tendens – att någon medger något som ärskadligt eller pinsamt för den egna sidan.

– Var medveten om att du kan missuppfattavad som är tendens och vad som är motten-dens.

– Tänk på i vilket avseende en källa är tenden-tiös. I vissa avseenden – exempelvis somuttryck för ideologier eller andra åsikter –kan tendentiösa källor vara mycket pålitliga.

– Tendens behöver inte innebära osaklighet. Ivissa sammanhang kan tendensen tvärtomkräva korrekta fakta. Och som uttryck förideologier eller andra åsikter kan tenden-tiösa källor vara mycket pålitliga.

– Det som saknas i en tendentiös framställ-ning kan vara väl så intressant som det somfinns där.

– Var försiktig när du drar slutsatser om ennätplats tendens av de länkar som lederfrån den. Studera noga hur dessa länkarpresenteras. Rekommenderas de uttryckli-gen? Reserverar man sig genom att exem-pelvis framhålla att man inte delar allaåsikter i de länkade nätplatserna? Tänkockså på att man faktiskt kan länka till sinamotståndare.

(7) Skilj mellan å ena sidan fakta och å andra sidan

förklaringar och tolkningar.

Fakta är i princip bevisbara, men det är inteförklaringar och tolkningar.

(8) Skilj mellan å ena sidan fakta/tolkningar/för-

klaringar och å andra sidan åsikter.

Beträffande åsikter finns det flera saker bör dutänka på:– Menar den som uttrycker åsikterna vad han

eller hon säger, eller är det bara spel för gal-lerierna?

– Om det handlar om spel för gallerierna, vil-ken publik vänder man sig då till? Är publi-ken de redan frälsta, eller vill man vinnanya anhängare?

141

– Hur representativa är de åsikter som fram-förs?

– Tänk på skillnaden mellan de åsikter somnågon uttrycker öppet, explicit, och de somomedvetet avslöjas.

(9) Fundera över hur trovärdig den som står bakom

en nätplats är.

– Framgår det av nätplatsens text hur manhar fått fram sina uppgifter och hur pålitli-ga de är?

– Förefaller uttryckssättet trovärdigt ellerinte? Tvärsäkerhet i kontroversiella frågorär exempelvis ofta tecken på osaklighet.

142

PurposeInternet has become a central medium fornews distribution, influencing public opini-on, and acquiring knowledge. The purpose ofthis book is to provide guidance for assess-ment of sources on the Net. The assessmentcriteria developed here are based on a methodof source analysis. The book addresses experi-enced Internet users. It is aimed at journalists– those involved in daily news reporting aswell as those who can devote themselves tomore time-consuming investigative journa-lism. Moreover, the book addresses scholarsand students at universities and colleges.Finally, it is aimed at professionals in variousareas who regularly use the Internet, at school-teachers and their students, as well as at eve-ryone who seeks and tries to assess the infor-mation found on the Net.

Internet is a new medium opening newpossibilities. Thus, the problems encounteredwhen we judge information on the Net are atleast partially different from those we encoun-ter when assessing written information. Thetraditional rules of source analysis certainlystill apply, but application is not always thesame.

Internet offers an almost limitless numberof sources and an even larger number of infor-mation bits. The expression ”cyberspace” is,in several senses, well chosen. Before using asource on the Net we must think twice. But

how can we do this and be constructive at thesame time? The book argues for sharper andmore detailed criticism in many cases, but alsofor more openness to new understandingsand for the recognition of uncertainty.

The information chaos reigning on theInternet is, in a sense, equally distributed. Onthe surface, it is impossible to see whether agiven website is owned by a large, rich orga-nisation or by a small, poor association fight-ing for its existence. The prestige of glossypaper is over.

The Internet also lacks one of journalism’straditional power figures: the gatekeeper whoscreens out all information deemed unworthyto print or broadcast. On the Internet, all infor-mation – the useful and the trashy – shares thesame space, side by side.

Lines of inquiryThe most important questions we have askedare:• How can source analysis principles be

applied when seeking information on theInternet?

• What routines and principles of valuationhave journalists developed for treatingdigital sources and the Internet? To whatextent do these routines and principles pro-vide a sufficient foundation for dealingwith this new source situation?

• With regard to those wishing to acquire

SOURCE ANALYSIS FOR THE INTERNETBy Göran Leth and Torsten Thurén

Summary

About the authors: Göran Leth is Senior Lecturer in the Department of Journalism, Media and Communications at the University of Stockholm.Torsten Thurén is Prinicipal Lecturer in the Department of Journalism, Media and Communicationsat the University of Stockholm.

143

knowledge, of what consequence are thelarge amount of information on the Net andthe rapid conveyance of this information?

• What kinds of errors and pitfalls does jour-nalism encounter on the Net?

• Is it best to put your primary trust in old,established authorities?

• How should we approach all of the alterna-tive sources available? How can we seethrough extremist elements’ propagandaon the Net?

• What kinds of information can we find onthe Net that are otherwise difficult toaccess?

• Aren’t there, after all, ”hard” facts we cantrust?

• What can we learn from various databases?What is it we’re not allowed to know? Inwhat respect must we be careful whendrawing conclusions?

• In practice, how can we proceed when seek-ing information on a certain subject?

Source analysis and its expansionOur point of departure is the method of sour-ce analysis. It can be summarised in terms offour criteria: time, dependence, authenticityand bias.

Time

In traditional source analysis, the time criteri-on meant that human forgetfulness must betaken into account. The more time elapsedafter an event, the less reliable the witnessesreporting on the event. On the Internet, thisproblem is somewhat different; it is mostly aquestion of when the website was last updat-ed. If information is not updated regularly, thepresented facts can become obsolete and per-haps incorrect. It is, therefore, important tocheck when the website in question was lastupdated.

Dependence

Within both journalism and history research,it is important to know whether differentsources are interdependent. If two sources areindependent, the credibility of assertionscommon to both of them increases. On theother hand, if the sources are dependent onone another, credibility is diminished.

The most common form of dependence onthe Internet is handover, i.e. information isderived in several steps. A person setting up awebsite often takes information from anotherwebsite, which in turn has perhaps been in-formed by yet another website. Things canhave changed en route – figures rounded up ordown, language altered. In this way, the mean-ing of the presentation can be different fromthe original. The following rule should, there-fore, be adhered to: if possible, go back to theoriginal source – the primary source. Second-hand information – from secondary sources –or thirdhand information – from tertiary sour-ces – might be incomplete or corrupted.

Another rule is to check against an inde-pendent source. If, for example, a personclaims the title of Professor on his/her web-site, check the university in question to see ifthe person is mentioned there and by what tit-le. Or check a library catalogue for possiblebooks written by the person.

Authenticity

It is important to know whether a source isactually what it claims to be. Various types offalsifications have always occurred, anduncovering them belongs to the classic reper-toire of source analysis. Previously, such falsi-fications were relatively easy to reveal. With alittle precision and cleverness, we could dis-cover whether text had been erased, a photo-graph retouched or whether an alleged anti-que object was a reproduction. But wheninformation is presented electronically, it is

144

much more difficult to distinguish betweenthe authentic and the false. In this medium,additions and changes to both text and pictu-res can be made without leaving any traces.Thus, on the Internet, the risk of falsification isa significant problem.

Falsification on the Net runs the entire sca-le from gross to subtle. The most extreme formis when a website claims to be something it isnot. There are examples of websites falselyclaiming to represent a political party in orderto discredit the party. Completely fictitiousnews agencies and other institutions have alsocropped up. At the other end of the scale, wehave the mildest – and most common – formof falsification. This occurs when people wantto seem better than they actually are. Some-thing called a ”research institute” and descri-bed as serious on a website can in actuality bea small, obscure sect.

Bias

We can always suspect a person with aninterest in something – an involved party – ofbeing unreliable or biased. He or she is per-haps not lying outright, but there are othermore subtle ways of distorting the truth. Youcan exaggerate or downplay, leave out un-pleasant facts, use emotional or misleadinglanguage.

Biased sources are found on the Internetjust as elsewhere, and should be met with thesame suspicion. This concerns, for example,sources such as national governments, politi-cal parties, interest groups, companies, com-mercial organisations, etc.

The bias criterion applies not only to facts,but also to explanations. For example, it can bein the interest of one political party to explainforeign conflicts in terms of right- vs. left-wing politics, whereas it may serve anotherparty better to refer to ethnic differences as apossible cause of conflict.

World-view and conceptions ofknowledge as sources of bias

In a broader sense, we can also say that a typeof bias is at work when reality is describedfrom the perspective of different world-views.All sources are the products of the cultures inwhich they have existed or currently exist.Cultures are constituted by a number of fac-tors: religious beliefs, traditions, values, histo-ry, language and customs, all of which couldbe summarised as forming various world-views. We deal with both large and smallspheres of culture, each with a specific world-view. There is a Western world-view, but alsothose from other parts of the world. There isone world-view in the rich (”first”) world, and another in the Third World. It is arguablythe case that there have been separate capita-listic and communistic world-views. There isa Christian world-view as well as those ofMuslim and Hindu cultures. But there areeven differences between world-views inEurope and the United States, between theAnglo-Saxon and the Continental, betweenNorthern and Southern Europe.

In order to assess information from a givensource, it is therefore important to attempt insome way to determine the world-view fromwhich it comes. The fact that it is biased in thedirection of a certain world-view does notmake the source worthless, but in order toapproach the information critically, it isimportant to be aware of this bias. When pre-senting an event, an essential element mightbe to compare the various world-views andtheir respective portrayals of the facts.

Credibility

One problem with Internet is the overwhelm-ingly great number and variety of websites. Itis often necessary to weed out most hits andbe content with the few sites one trusts. Buthow should the user choose among the vari-

145

ous websites? We believe that the concept”credibility” can play a role as a complemen-tary source analysis criterion. When we call awebsite ”credible”, this is based on an assess-ment of demonstrable reasonableness in theargumentation, accuracy and truthfulness inthe mediation of facts, as well as awareness ofwellknown authorities and established ideasin the area. Thus, we would not judge as cre-dible a website dealing with categorical pre-dictions of the future. Nor would a site be con-sidered credible that presented information,already shown by experts to be false, as truth-ful. Moreover, a site ignoring the existence ofwell established authorities and ideas hasdemonstrated its lack of credibility.

However, in this sense, ”credibility” is anunwieldy and dangerous concept. The risk isthat we will dismiss innovative ideas that con-tradict established knowledge because we, ina routine fashion, perceive them as non-cre-dible. Nevertheless, we do not believe thatcredibility is a purely subjective concept. The-re are, to be sure, no simple rules for revealingcredibility problems, but we can make consi-derable progress by studying how a sourcepresents its arguments and expresses itself. Inthis way, we can at least uncover the mostobviously untrustworthy sources.

Source conditions and features

What can we demand of a source and whatcan we not demand? Most faults are not aquestion of wilful deception, but instead ofmistakes, forgetfulness, blundering, misper-ceptions, lack of knowledge, believing ratherthan knowing, and misjudgements.

The fact that no source is perfect is not a reve-lation. Traditional source analysis, however,has seldom dwelt on this state of affairs. ButInternet’s unfathomable supply of informationforces us to take these problems into considera-tion and to try to better understand them.

Sources make mistakes, without having theslightest intention of misleading people ordistorting the truth. Sources cannot deal withcertain things, they must confine themselvesin some respects; sources run out of time; theyare imperfectly co-ordinated; their techniquesdo not always function as intended; sourcesbelieve they have, or give the impression ofhaving, a capacity they do not have in reality.

A special case of source conditions canamount to definitions. Often, the data collec-tion and mediation with which sources can beoccupied require that a phenomenon be defin-ed in one way or another. It is not alwaysobvious what a concept means in detail: Whoshould be counted as Swedish, as selfemp-loyed? And depending on how the concept isdefined, the source’s information will also bedifferent. If several sources claim to haveinformation on a given phenomenon but usedifferent definitions, the differences can makecomparison difficult and compilation impos-sible.

ExamplesThis presentation is based on different typesof examples. Some are short illustrations ofour reasoning, but we have also conductedmore farreaching searches in order to analysedifferent types of source analysis problems onthe Internet.

Hard facts? The example of figures

With the advent of Internet, figures have beco-me an even more important element in inter-national news distribution. This holds for cri-mes, accidents, and natural catastrophes, andparticularly for financial reporting. But are allthese figures the hard facts they seem to be?

On closer inspection it appears that figuresare not more indisputable than other facts. Wecannot describe the world exactly using num-bers. There are, naturally, some figures that

146

are more correct than others, and there is noreason not to be precise in this regard. Never-theless, we must point out that several diffe-rent figures can exist – all of which are said todescribe the same phenomenon – and oneneed not be more correct or incorrect than theother. All figures contain some truth and agood dose of uncertainty. Moreover, it is clearthat the idea of an exact measure is a myth.What is important is to maintain a certainreservation towards all figures, and to provi-de concrete elaborations on the limited know-ledge they give. This is becoming increasinglyimportant, as examples from the area of finan-ce give us reason to believe that, via the Inter-net, we will be deluged with greater and gre-ater volumes of figures.

Databases

Through Internet, we often have access to largedatabases. The most important types of data-bases respectively contain text, references andfacts. Databases provide a convenient way ofstoring and finding large amounts of informa-tion. But databases depend on technique, andtechnique is not always flawless. Most impor-tantly, databases depend on their systems andprogrammes, as well as on the staffs that deve-lop and maintain them. Some things are ”doab-le” on some systems and some things are not.The result can be that a database search gives amisleading answer. The experts supplying thedatabase with firsthand information can havemade a miscalculation. An incorrect medicaldiagnosis can end up in a register and in a data-base. Information input to a database can – ifthe database is national – occur at differentphysical locations, and co-ordination and con-sensus across the various registration unitsmight not generally be complete. Corrupted,outright false information can be found in allregisters. And during certain periods, perhapsthe register is not maintained properly.

Science

An important but difficult problem is how wecan use the Internet as a source of informationwhen seeking answers to scientific questions.We conducted searches within two naturalsciences disciplines – environmental studiesand medicine – looking specifically at thegreenhouse effect and bipolar personality dis-order (Manic-depression). We concluded that,in order to assess a website’s credibility, onemust already have good knowledge in thearea of investigation. It is, however, possibleto weed out obviously non-serious websitesby simply studying how the information ispresented.

Islam

Internet gives great opportunities for seekinginformation not provided by the major newsmedia. This concerns not least informationfrom the Third World. To test these possibiliti-es, we conducted searches on several Muslimwebsites. By doing so, we acquired, amongother things, information depicting the notori-ous terrorist Usama bin Laden in a somewhatdifferent light than is common in the West.

Ghana

A search on the West African country of Ghana showed how problematic even see-mingly elementary facts can be. Several web-sites that we perceived as credible containedcompletely different information on thecountry’s population size as well as its ethnicand religious composition. With regard topopulation size and ethnic composition, wewere able to work out the cause of the inconsi-stencies – it was a question of when the infor-mation had been updated and how the peo-ples in Ghana were defined, respectively.However, as concerns religious composition,we were unable to explain the differencesbetween the websites.

147

Conclusion and adviceOur report can be summarised using twomain points of view.

Seeking knowledge on the Internet – ascompared to previous methods – requires, onthe one hand, more scepticism. There are no”hard” facts. There are no safe sources. Abso-lute certainty cannot reign. On the other hand,greater curiosity and openness to new possi-bilities are promoted. We can give good rea-sons for preferring one assertion to another.Established and conventional ideas should bequestioned. There is always more to know.

Traditional methods of source analysis app-ly equally to Internet as to other media. But thespecial circumstances on the Net require a par-tially different application. To conclude, wegive some advice below on source analysis forInternet users. This is not a question of firmrules, but of practical advice based on the expe-riences previously described in the book.

First, you should conduct a thorough exa-mination based on two principles: source con-ditions and features as well as world-viewand knowledge conceptions.1. Source conditions and features.

a) Describe the source as broadly as possible:What is it? How did it come into being?Who are the people behind it? What proce-dures underlie its supply of information(how is information collected, selected andchecked)?

b) What is the source’s competence? Does ithave the capacity to provide correct infor-mation?

c) To what degree are new data integratedwith extant data? Can current definitions offacts be discussed? If the source is a databa-se: are codes applied consistently or is thereevidence of variability?

d) Finally, what other problems might impairthe source?

2. World-view and knowledge conceptions

a) From what political, social, ethnic, culturaland other context does the source origina-te? Are there other sources with differentorigins that give a contradictory picture ofthe subject in question?

b) On what grounds does the source claim itsexpertise? Are there other sources claimingto have the same expertise, but on differentgrounds? Are there other sources claimingto have the same expertise on the samegrounds, but still providing different facts?

c) To what types of facts does the source refer?Are there other sources claiming expertisein the area but dealing with different facts?Are there other sources claiming expertisein the area and dealing with the same facts,but still reaching different conclusions?

Then examine more closely the followingpoints:1. Choose your search aids carefully.

Consider whether the person(s)/facilityrecommending the website:– is impartial or can be suspected of bias.– has sufficient knowledge of the area in ques-

tion and/or access to adequate expertise.– is dependent on others. If so, whom?

2. Identify the website you have chosen.

– Look at how the website is presented. Arethere formulations suggesting that the per-son(s) behind the site are not really whatthey claim to be? Be especially wary ofvague terms such as ”institute” and the like.The fuzzier the designation, the more likelythat someone is trying to falsely upgradehis/her status.

– Consider the web address. The extensions”gov”, ”mil”, ”edu”, ”org”, ”com” or ”net” givea good deal of credibility.

– You can possibly find out who owns the web-site through, for example, www.press.nu.

148

3. Check when the website was last updated.

– Is there information on updates correspond-ing to different parts of the text?

– Can you be confident that the informationyou seek has been recently updated?

4. If you find the same information on different

websites, try to find out if the sites are interdepen-

dent.

5. If you have reason to doubt a certain fact, check

it against an independent source.

6. Try to determine to what extent the website is

biased.

– Remember that virtually all websites can besuspected of some type of bias.

– Bias is not necessarily related to self-seekinginterests. For a presentation to be biased, asufficient criterion is that the person behindit is specialised in one area.

– Be especially aware of counterbias, that is,admissions that are harmful or embarrass-ing to a source’s own camp.

– Remember that you can confuse bias andcounterbias.

– Consider in what regard a source is biased.In certain respects, even biased sources canbe highly reliable, e.g., when expressingtheir own ideologies and opinions.

– Bias does not necessarily imply lack of objec-tivity. On the contrary, in certain contexts thebias itself requires correct facts.

– The missing elements of a biased report canbe just as interesting as those included.

– Be careful when drawing conclusions abouta website’s bias based on its outgoing links.

Study closely how the links are presented.Are they expressly recommended? Arereservations made, stating that, for example,the site does not share all opinions presentedin the linked website? Keep in mind thatlinks can be made to an adversary.

7. Differentiate between facts and explanations/

interpretations.

Facts are in principle provable, but explana-tions and interpretations are not.

8. Differentiate between facts/explanations/inter-

pretations and opinions.

With regard to opinions, there are severalthings you should consider:– Does the person expressing the opinion

mean what he/she is saying, or is it just aplay to the gallery?

– If it is just a performance, at what audienceis it aimed? Has the audience already seenthe light, or is the intent to attract newfollowers?

– How representative are the conveyed opini-ons?

– Consider the difference between opinionsthat are openly and explicitly expressed andthose revealed unconsciously.

9. Consider the credibility of the person(s) behind

a website.

– Is it made clear in the website’s text howinformation has been acquired and how cre-dible it is?

– Does the mode of expression seem credible?Absolute certainty in the face of controversi-al issues is often a sign of lack of objectivity.

149

Resurser på nätet som underlättar vid infor-mationssökning och research står att finnabland annat på adressen <www.press.nu>,som underhålls av Föreningen Press i samver-kan med Föreningen Grävande Journalisteroch <PowerReporting.com> som underhållsav Bill Dedman i Chicago.

Det finns en hel del, särskilt amerikansk lit-teratur, om datorunderstödd journalistik ochanvändning av Internet för informationssök-ning och research. Några av de böcker vi hartittat på följer nedan.

Philip Meyer: The New Precision Journalism

(1991). Tom Koch: Journalism in the 21st Century

(1991). Randy Reddick and Elliot King: The Online

Journalist. Using the Internet and Other Electro-

nic Resources (1995). Bruce Garrison: Computer-assisted reporting

(1995). Bruce Garrison: Successful Strategies & Tools

for Computer-assisted reporting. (1996).Björn Häger och Anna Strömblad: Internet:

en handbok för journalister och andra faktasökare

(1997). Edward P. Kardas: Using the Internet for social

science research and practice (1997).Margaret H. DeFleur: Computer-assisted inve-

stigative reporting (1997). Nora Paul: Computer Assisted Research (1997). Lisa C. Miller: Power journalism: computer-

assisted reporting (1998).Brant Houston: Computer-assisted reporting: a

practical guide (1999).

Tips på fler böcker i ämnet går för övrigt attfinna på adress <PowerReporting.com/car-books.html>. Gunnar Nygren här på JMKforskar kring medierna i den digitala kom-munen. En rapport från projektet är Elek-

troniska källor i kommunjournalistik. Rapport

1:2000 (2000). Historiska institutionen vidLunds universitet har en nätplats med länkarsom behandlar källkritik och Internet:<www.lustorfs.ldc.lu.se/hist/LIBRARY/kallkrit.htm>.

Medan de tidigare böcker framför allt ärtekniskpraktiska vägledningar som syftar tillatt uppmuntra läsaren att överhuvudtagetkomma igång med att utnyttja de digitalaresurserna, är de senare böckerna mer syste-matiskt inriktade på hur undersökningar kangöras via nätet, vilka fördelar som nya pro-gramvaror kan ge och hur kvalitet i under-sökningarna kan uppnås.

En löpande diskussion om journalistik,datorteknik och Internet förekommer i ettnyhetsbrev från National Institute for Compu-ter-Assisted Reporting (NICAR) kallat Uplink.Den amerikanska medieutbildningens samar-betsorganisation AEJCM ger Newspaper

Research Journal samt Journalism & Mass Com-

munication Quarterly som emellanåt har nyforskning eller undersökning i dessa ämnen.Pressens tidning och Journalisten ägnar likaledesfrågorna en fortlöpande uppmärksamhet.

Vidare har vi haft kontakt med organisatio-ner som Grävande Journalister i Sverige,Investigating Reporters & Editors (IRE) i USA,Computer-assisted Reporting & Research(CARR). Vi har tagit del av deras publikationeroch kontinuerligt följt e-postlistor som Media-

REFERENSER

150

listan <MEDIA@PSYCHOLOGY. SU. SE>,CARR-listan <CARR-L@ULKYVM. LOUIS-VILLE. EDU> samt NICAR-listan <NICAR-L@lists. missouri.edu> som samtliga diskute-rar Internet och datorunderstödd journalistik.

Underlaget för våra analyser är hämtatfrån egna sökningar på nätet, och nätadres-serna anges löpande i texten. Kapitlet ”Hårda

fakta? Exemplet siffror” bygger dock dels påtelegrammaterial från TT, dels på pappersup-plagorna för Dagens Industri, FinansTidningen,

Svenska Dagbladet och Dagens Nyheter för peri-oden 10–14 november 1998. Om katastrof-branden i Göteborg finns en SOU-utredning:Brandkatastrofen i Göteborg. Drabbade, medier,

myndigheter. SOU 1999:68.

SPFs SENASTE RAPPORTER170 Stütz, Göran: Opinion 96. Svenskarnas syn på samhället, säkerhetspolitiken och försvaret.

Stockholm 1996.171 Alström, Börje: Morden i Falun. Stockholm 1997.172 Sjöberg, Lennart: Valet till EU-parlamentet 1995. Stockholm 1997.174 Maleic, Marjan: Propaganda in War. Stockholm 1997.175-1 Sandberg, Helena & Thelander, Åsa: Miljöhot och medborgaroro – En rapport om

Hallandsås hösten 1997. Stockholm 1998.175-2 Arvidson, Peter: Åsjäveln biter tillbaka – Lokalbefolkningens upplevelse av

händelserna vid tunnelbygget genom Hallandsåsen. Stockholm 1998.175-3 Palm, Lars: Hallandsåstunneln som tvistefråga, kris och förtroendeproblem.

Stockholm 1998.175-4 Dahlgren, Peter, Carlsson, Gunilla & Uhlin, Lars: Mediernas bevakning av händelserna

vid Hallandsåsen hösten 1997. Stockholm 1998.176 Nordström, Gert Z & Åstrand, Anders: Från löpsedel till webb – En studie av den

iscensatta nyheten i papperstidningen. Stockholm 1999.

SPFs SENASTE MEDDELANDEN140 Beredskapsorganisation – en utredning av Gunnar Nordbeck. Stockholm 1996.141 Dahlgren, Peter & Höijer, Birgitta: Medier, oro och medborgarskap. Stockholm 1997.142 Jarlbro, Gunilla, Sandberg, Helena & Palm, Lars: Ammoniakolyckan i Kävlinge.

Stockholm 1997.143 Hanses-Fagell, Yvonne & Tellström, Richard: Kohandel och försvarsvilja. Argument och

symboler i pressdebatten om Försvarsbeslutet 1996. Stockholm 1998.144 Stütz, Göran: Opinion 97. Svenskarnas syn på samhällets, säkerhetspolitiken och

försvaret. Stockholm 1998.145 Dahlström, Mia & Flodin, Bertil: Informationsberedskap för 2000-talets kriser.

Stockholm 1998.146 Nord, Lars: Gasolyckan i Borlänge. Stockholm 1998.147 Stütz, Göran: Opinion 98. Svenskarnas syn på samhället, säkerhetspolitiken och

försvaret. Stockholm 1998.148 Österman, Torsten: Förtroende. Stockholm 1999.149 Falkheimer, Jesper & Mithander, Conny: Bilder av nynazism i några svenska tidningar.

Stockholm 1999.150 Nord, Lars: När demokratin får börja om. Lokal politik och opinion efter de politiska

affärerna i Gävle och Motala. Stockholm 1999.151 Hedman, Lowe: Snökaoset runt Gävle. Stockholm 1999.152 Stütz, Göran: Opinion 99. Svenskarnas syn på samhället, säkerhetspolitiken och

försvaret. Stockholm 1999.153 Nydén, Michael: Myndigheter, Internet och Integritet. Stockholm 2000.154 Nyhetsbilder – etik – påverkan – En antologi. Stockholm 2000.

151

^ ^

Box 2195, 103 15 Stockholm www.psycdef.se

KÄLLKRITIK FÖR INTERNET

Den snabba utvecklingen på IT-området – inte minst av Internet – och tillväxten av såväl

utbud som efterfrågan gör det angeläget att ta sig an de nya källkritiska problem denna

utveckling medfört. De traditionella källkritiska principerna för kunskapssökning är

visserligen lika giltiga på Internet som i andra sammanhang men speciella förhållanden i

cyberrymden gör att tillämpningarna delvis blir annorlunda.

Föreliggande studie avser att kartlägga, diskutera och analysera de nya källproblem som

Internetanvändare ställs inför när man söker kunskap på Internet och försöker skilja ut

användbar sådan från annan slags information som också bjuds ut via nätet.

I studien behandlas den förändrade mediesituationen samt källkritikerns principer och

deras tillämpning på elektroniska källor. Studien avslutas dels med undersökningar

rörande elektroniska källor och deras pålitlighet, dels beskrivningar av ett antal konkreta

fall som hämtats från Internet.

Göran Leth är fil dr och universitetslektor vid institutionen för journalistik, medier och

kommunikation (JMK) vid Stockholms universitet. Hans undervisnings- och forsk-

ningsområden är journalistikens historia och källkritik.

Torsten Thurén är docent och universitetslektor vid JMK. Hans undervisnings- och forsk-

ningsområden är kvalitativ textanalys och källkritik. Han har bland annat författat en läro-

bok i källkritik.

Styrelsen förPSYKOLOGISKT FÖRSVAR G

rafis

k de

sign

Art

oDit

o. T

ryck

Try

ckin

dust

ri, S

olna

, 200

0