20

ARBETET NR 11 | 27 MARS 2015

8,8 % är arbetslösheten i Finland, ett av de få EU-länder där arbets-lösheten fortsätter stiga nu.

Vi rök ihop första kvällen. Elena hade gjort en härlig potatisomelett och

ställt fram en sallad. Vi satt i deras lilla kök och drack rött vin utblandat med sockerdricka. Trots min usla spanska flödade orden. Jag snackade skit om en ful Francostaty på torget. Antonio lovpri-sade socialismen och drog några sköna skrönor om hur han i sin ungdom kämpat mot fascisterna.

Det var länge sedan nu, men då bodde jag två veckor hos Antonio och Elena när jag pluggade spanska i Santander i norra Spanien.

Efter maten flyttade vi in i vardagsrummet. Antonio kallade de brittiska och amerikanska ledarna för fascister. Ungefär där gick han för långt.

Att jämställa demokratiska ledare med Hitler, Franco och Mussolini … nä. Vi grälade högt och hårt om hur det var och hur det skulle bli. Om politiken, den gemensamma valutan euron och hela Spanien.

Det är det folk gör, pratar. Ständigt detta prat. Man kanske käkar squash och någon råkar tappa en skiva på tån. Sen pratar man en stund om hur tokigt det var att den landade just på tån och växlar därefter snabbt över till att gräla lite om fascism eller eurons för- och nackdelar.

Det är roligt att tänka på det. Allt prat. Alla självsäkra analyser om en framtid vi omöjligen kan veta något om. Vi anstränger oss så för att hålla färgen och vara övertygande.

Kanske såg det ut som ett skrikgräl där vi satt i soffan och benhårt hävdade olika saker. Men det jag tänker på i dag var att jag plötsligt lärde mig något om Spanien då han var så positiv till euron. ”Euron är dyrare än dollarn” sa han stolt och bredde på om valutan som om han vore anställd av Europeiska centralbankens PR-avdelning.

Senare insåg jag att för en människa som levt i en diktatur med pesetas i fickorna så blev euron en sorts försäkring om att killar som Franco inte skulle komma tillbaka. I Antonios värld var eu-ron också en pungspark mot den amerikanska kapitalismen. En stark euro blev ett hopp om en bättre framtid.

I dag tänker jag på Antonio då jag läser att vär-det på dollarn stiger. Snart kostar nämligen en dol-lar lika mycket som en euro. Det finns många bra saker med det. En lägre valuta gynnar euroländer som exporterar mycket. En låg ränta i euroländer-na kan dra igång arbetsmarknaderna, tända infla-tionen. EU kan börja rulla igen och halleluja … Det verkar helt enkelt som någon tänkt till. Fast egent-ligen är det tvärtom. Det är bristen på genomförda tankar som gjort att ekonomin krisat. Det är våra tillkortakommanden som sänkt euron. Det hade jag gärna grälat med Antonio om i dag.

erik.larsson@arbetet.se

VÄRLDEN

Följ också Erik Larsson, Arbetets utblicks­reporter, på twitter:@Erik_Larsson

VECKANS SLAVERI. 20 tim-mars arbetsdagar och inlåsta arbetare som knappt får mat. Nyhetsbyrån AP har granskat det omfattande slaveriet i fiskeribranschen i Indonesien. Flera av fiskprodukterna säljs av internationella affärsked-jor.

... SAKNAD. Snart har det gått två år sedan Rana Plaza-kata-strofen i Bangladesh. Mer än

1100 omkom då ett hus rasade. Ännu saknas 80 miljoner i offrens hjälpfond.

... SORG. Personal på German-wings vägrade jobba efter den tragiska flygkraschen i Frank-rike. Många i personalen kände kabinpersonalen som omkom.

... EXTREMISM. Ryska polisens avdelning för anti-extremism

Valutans värdeEn pungspark mot USA

»Euron blev en sorts försäkring om att killar som Franco inte skulle komma tillbaka.

Erik LarssonErik Larsson

Utblick Reporter: Erik Larsson • erik.larsson@arbetet.se

Kolgruvorna är mycket viktiga för Indiens ekonomi, men många anställda har varken ansiktsmasker eller annat skydd. Cancer och tuberkulos är vanligt. FOTO: JONAS GRATZER

Foto: DITA ALANGKARA Rana Plaza efter raset.Planet störtade i ett svårtillgängligt alpområde.

Foto: WO

NG

MA

YE­E

Foto: CLA

UD

E PAR

IS

21

ARBETET NR 11 | 27 MARS 2015

I östra Indien är kol en dyrbar naturresurs. En stor del av befolk-ningen i området Jharia i delsta-ten Jharkhand är beroende av kolbrytningen.

En av dem är Krishna Beldar, 56, som har varit anställd på stat-liga kolföretaget BCCL (Bharat Coking Coal Limited) i 35 år. Tidi-gare hade han de öppna kolfälten som arbetsplats men de senaste åren har han gått över till kontors-arbete. Han är nöjd med månads-lönen på omkring 4 000 kronor efter skatt.

Värre är arbetsvillkoren för de tusentals arbetare som bor i anslutning till kolfälten, eller som kommer hit efter skymningen för att stjäla kol från de fullastade lastbilarna. De saknar anställning och livnär sig på svartarbete.

– Jharia är farligt kvällstid. Det är då kolmaffian är som mest aktiv, säger Krishna Beldar.

Vi befinner oss i vad som på-minner om ett brinnande inferno, där metan och andra giftiga gaser sipprar ut från öppna sår i jord-skorpan. Lastbilar och grävskopor drar upp koldamm; ett grått dis bildas som hindrar solens strålar.

Kolgruvorna i Jharia har brunnit i över hundra år och bränderna är så omfattande att varken den fede-rala regeringen eller vetenskaps-män vet hur man ska släcka dem.

– Detta är helvetet på jorden …, fortsätter Krishna Beldar. Han konstaterar att ”medellivslängden i Jharia är tio år lägre än i resten av Indien”.

– Cancer, tuberkulos och hud-sjukdomar frodas bland befolk-ningen, regeringen tittar bara på.

Det börjar skymma bland de arti-ficiella koltopparna, men det hind -rar inte MD Kahn att fortsätta las-ta hinkar fyllda med stenkol på ett lastbilsflak. Den kortväxte sotige pojken, som ser mycket yngre ut än sina 16 år, är inte anställd utan ”jobbar för sin farbror som säljer kolet vidare till mellanhänder”.

Tolvtimmars arbetsdagar gör att han bara hinner gå till skolan emellanåt. Likadant är det för de andra ungdomarna här, som sliter med både kläder och hy täckta av koldamm.

– Många går inte i skolan alls, och några arbetar gratis, berättar MD Kahn.

Familjen går först. Kolarbetar-na kan liknas vid moderna slavar – deras familjer har lån som måste betalas tillbaka till den beryktade ”kolmaffian”.

Vem som tillhör maffian är dock oklart.

Dagen därpå möter vi represen-tanter från två av traktens fackför-eningar. INDUC, som är Indiens största fackförening för kolarbeta-re, arbetar för att medlemmarna ska få bättre arbetsvillkor och högre löner.

– Minimilönen för våra kolar-betare ligger på 24 000 rupies i månaden (drygt 3 000 kronor), men kan gå upp till 100 000 rupi-es (12 000 kronor), säger INDUC:s generalsekreterare AK Jha.

AK Jha tror att kolbrytningen kommer att fortsätta i många årtionden framöver, och eftersom marken i Jharia är farlig att bo på på grund av de underjordiska bränderna så måste utsatta män-niskor flyttas till nybyggda hus på säker mark.

– Regeringen räddar liv genom att flytta på människor, säger han.

En inte lika positiv bild målas upp av Om Singh, som har varit medlem i fackförbundet JMS (Janta Mazdoor Sangh) sedan 1977. Han berättar att det statliga BCCL inte följer säkerhetsföre-skrifterna.

– De anställda bär inga skydds-masker mot koldammet, och det sker många olyckor i gruvorna, med upp till fem dödsfall årligen, berättar Om Singh.

Luftföroreningarna från de öppna bränderna och alla kol-kraftverk i området som spyr ut rök verkar vara ett problem som ingen vill ta ansvar för. Delstats-regeringen har planterat träd och lovat att miljön ska bli bättre, men ingenting sker för att verkligen minska utsläppen. Läget är värst för de arbetare som inte är an-ställda, de har inget skydd alls.

– Varken regeringen, polisen el-ler fackföreningarna stödjer dem. De utnyttjas av oseriösa kolhand-lare och utsätts ibland för tortyr. Ingen bryr sig om dem, säger Om Singh.

I Indien är det inte lika självklart som i Sverige vilken roll facket har. Det blir tydligt när represen-tanterna från fackförbunden får frågan om vilken roll kolmaffian spelar, och vem den egentligen består av.

Det blir tyst bland den grupp av män som befinner sig i rummet. De skruvar på sig och tittar ner i stengolvet. En man tar upp sin mobil och ringer ett samtal. Tio minuter senare är journalister från Jharias lokaltidningar på plats och ställer frågor om varför vi vill veta saker om kolmaffian.

Efter förklaringen att vi enbart ska skriva om miljöförstöring lugnar sig reportrarna. Indiens korrupta system där maffia, poli-tiker och fackföreningar hänger ihop, har plötsligt fått ett smutsigt ansikte.

JOHAN AUGUSTIN

Kommer du til Danmark, skal du arbejde.Danska socialdemokraterna har dragit i gång sin valkampanj inför årets val och vill ställa hårdare krav på invandrare och strama åt asylregler. (23/3 TT)

»Detta är helvetet på jorden»

kopplades in för att förhöra 15 fackliga i samband med protester mot uppsägningar på Volkswagens och Peugots fabriker i landet. Polisen ville veta vilka planer facket hade i framtiden.

... VÄRME. Osloborna kan komma att värmas av krema-toriet i Alfaset som ansökt om att koppla in sig på stadens fjärrvärmenät. Det rapporte-

rar tidningen Klassekampen.

... AVSKEDANDE. BBC sparkar tv-stjärnan Jeremy Clarkson på bilprogrammet Top Gear. Orsaken är att han attack-erade en producent då det inte fanns varm mat på hotellet där han bodde under en tv-inspelning.

... STÄMNING. Ryanair har stämt bagagepersonalens

fackklubb på Kastrup i Köpen-hamn eftersom det blev för seningar då facket pro-testerade mot dåliga anställ-ningsvillkor.

... MÖTE. I veckan inleddes World Social Forum i Tuni-sien. 70 000 deltagare från 4 000 organisationer i 128 länder träffas för att diskutera ett alternativ till en kapitalis-tisk samhällsordning.

INDIEN Koldammet lägger sig som ett tjockt dis över området och blockerar solens strålar. I delstaten Jharkhand bryts kol ur öppna gruvor där arbetsförhållandena för kolarbetarna är direkt hälsofarliga.

KOLBRYTNINGStörsta energikällanl Indiens 1,2 miljarder stora befolkning är världens mest energitörstande, trots att 700 miljoner saknar moderna elfa-ciliteter och 300 miljoner helt saknar el. Kol är den största energikällan.l I Jharia-området i delstaten Jharkhand finns 23 stora un-derjordiska kolgruvor och nio öppna dagbrott. Kolbrytningen i Jharia startade redan i slutet av 1800-talet. Den första bran-den, som ska ha startat genom kolbrytning, startade 1916 och många gruvor har sedan kol-lapsat på grund av bränderna. l En halv miljon människor bor på mark med risk för ras. Luftföroreningarna från brän-derna utsätter tusentals för hudsjukdomar och andnings-svårigheter. l Indien är världens tredje största kolproducent. Landet måste dessutom importera för att möta behovet från stålverk, elbolag och cementproducenter.

Coal IndiaBCCL är ett dotterbolag till Coal India Limited (CIL). Coal India är världens största kolproducentoch tillverkade nära en halv mil-jard ton kol 2012–2013. Företag-et har omkring 350 000 anställda.

Många ungdomar arbetar 12 timmar om dagen. 16-årige MD Kahn är inte anställd utan jobbar ”för sin farbror”.

Bränderna i gruvorna är så stora att ingen vet hur man ska släcka dem. Giftiga gaser sipprar ut från marken.

En halv miljon människor bor på mark som är farlig på grund av rasrisken.

... SKAMLISTA. Brittiska före-tag som inte betalar minimi-lön ska nu hängas ut på reger-ingens skamlista.

... MÖRKER. På lördag mel-lan klockan 20:30 och 21:30 släcks många lampor runt om i världen då Earth hour hålls för nionde året i rad för att påminna om att koldioxidut-släppen ligger på ohållbara nivåer.

Avskedad Clarkson. 

Foto: MATT DUNHAM