Kontrollprogram för fladdermöss, Vindpark Lemnhult 2013-2015¶ss-Lemnhult-15… · Kontrollprogram för fladdermöss, Vindpark Lemnhult 2013-2015 Fil dr Johan Eklöf, Graptolit

Kontrollprogram för fladdermöss, Vindpark Lemnhult 2013-2015

Fil dr Johan Eklöf, Graptolit ord & natur

[email protected]

0733-661761

www.graptolit.com, www.fladdermus.net

Graptolit – ord & natur

20-

15

12

16

www.graptolit.com

FLADDERMÖSS OCH VINDKRAFT

Fladdermöss omkommer ibland vid vindkraftverk när de jagar insekter på hög höjd. De dödas

antingen genom direkt kollision med rotorblad eller genom inre blödningar orsakade av tryckfall. Det

stora flertalet olyckor verkar ske under varma, vindsvaga nätter, juli till september. Antal kollisioner

per verk är tillsynes oberoende av verkens konstruktion, belysning, inbördes placering och

vindparkens storlek. Däremot tycks höjden ha betydelse. Höga vindkraftverk är sämre för

fladdermöss än lägre verk. Riskområden för fladdermöss utgörs av ledlinjer i landskapet såsom

sjöstränder, floder, dalgångar och vägar. Även alléer, skogsbryn och stenmurar kan kategoriseras

som riskområden. Likaså kustlinjer och distinkta höjder är områden som bör undvikas. Risken för

kollision varierar kraftigt mellan olika arter. Högriskarter är framför allt sådana som normalt jagar på

hög höjd i fria luften, det vill säga större och mindre brunfladderms, gråskimlig fladdermus,

nordfladdermus, dvärg-, syd- och trollpipistrell. Det finns också indikationer på att även andra

fladdermöss kan röra sig kring verken och plocka insekter direkt från tornen. En sådan art är

brunlångöra. Vissa arter är svåra att kategorisera, till exempel barbastell. Denna art tillhör å andra

sidan en grupp fladdermöss med små kolonier, vilka är känsliga för exploatering av landskapet. För

mer information, se bl a Baerwald m fl. 2008, Rydell m fl. 2010, Rydell m fl. 2011 och Ahlén & Baagøe

2014.

UPPDRAG

Vindkraftverkens påverkan på fladdermöss utreds under tre år enligt rekommendation från

Naturvårdsverkets Vindvalsrapport (Rydell et al 2011). Kontrollprogrammet innefattar eftersök av

döda fladdermöss, manuell inventering med ultraljudsdetektor, automatisk registrering av

fladdermöss samt övervakning på hög höjd.

METODER

Manuell inventering

Vid den manuella inventeringen användes två handhållna ultraljudsdetektorer (Pettersson d240x och

Echometer Touch), med vilka fladdermössens ljud blir hörbara för människan. Olika arter har olika

ljudkaraktär, såsom frekvens och pulsrytm och kan därför artbestämmas. Området genomsöktes till

fots och i bil. Alla fladdermusljud noterades och i de fall det ansågs nödvändigt, spelades de även in

och analyserades i efterhand med hjälp av BatSound 4.2 (Pettersson Elektronik). Fladdermössens

utseende och flygsätt noterades då detta var möjligt för att göra en så säker artbestämning som

möjligt. Inventering skedde vid tre tillfällen under sommaren, från juli till september, enligt figur 1.

År 1. 2013

Hela vindparken inventerades vid tre tillfällen: 15 juli, 15 augusti och 20 september.

År 2: 2014

Sträckorna närmast verk 4, 8, 9, 13, 29 och 33 samt Hagasjövägen och Stensjövägen inventerades vid

tre tillfällen: 20 juli, 15 augusti och 16 september.

År 3: 2015

Sträckorna närmast verk 4, 8, 9, 13, 29 och 33 samt Hagasjövägen och Stensjövägen inventerades vid

tre tillfällen: 19 juli, 13 augusti och 20 september.

Autoboxar

Autoboxar möjliggör inspelning av ultraljud under en eller flera nätter. De inspelade ljuden lagras på

ett minneskort och förs över till en dator och analyseras i efterhand med hjälp av BatSound 4.2

(Pettersson Elektronik). Detta avslöjar vilka fladdermusarter som har rört sig i närområdet under den

aktuella inspelningsperioden. Autoboxar placerades vid de utvalda verken (4, 8, 9, 13, 29 och 33) vid

tre tillfällen, i samband med manuell inventering (figur 2). Varje box spelade in ljud under minst två

nätter i rad vid varje tillfälle. För mer information om ljudanalys, se Russ (2012).

År 1. 2013

Autoboxar placerades vid verk 4, 8, 13, 29 och 33 under nätterna 15-17 juli, 15-17 augusti och 20-22

september. En autobox placerades även vid verk nr 3 under inventeringen 15-17 juli.

År 2: 2014

Autoboxar placerades vid verk 4, 8, 9, 13, 29 och 33 under nätterna 20-23 juli, 15-17 augusti och 12-

17 september.

År 3: 2015

Autoboxar placerades vid verk 4, 8, 9, 13, 29 och 33 under nätterna 19-22 juli, 13-15 augusti och 20-

28 september.

Inspelning på hög höjd

En autobox monterades i nacellhöjd i verk 9 (2014 och 2015) för att spela in passerande fladdermöss

på hög höjd (figur 2, bild 1). Boxen slogs på och av med hjälp av sms och var programmerad att

påbörja inspelning 30 minuter innan solnedgång och avsluta inspelning 30 minuter efter soluppgång.

Inspelning skedde i första hand under samma perioder som markinventeringen, men även under

ytterligare nätter med goda förhållanden. Ljuden har analyserats med hjälp av BatSound 4.2

(Pettersson Elektronik).

2014: juli (20-23, 28-31), augusti (2-8, 15-17, 20-29) och september (3-7, 12-17): sammanlagt 32

nätter. Endast de nätter som sammanföll med markinventeringen analyserades till 2014 års rapport. I

denna rapport har de resultaten återanalyserats (och i några fall korrigerats) samt kompletterats

med övriga nätter. Resultatet kan därför skilja sig något från tidigare redovisning.

2015: juli (2-6, 17-22), augusti (2-15, 22-25), september (10-17, 20-28): sammanlagt 42 nätter.

Eftersök

En yta med radien 50 m runt varje vindkraftverk avsöktes efter döda fladdermöss, vilket i praktiken

innebar de gruslagda vändplanerna. I buskage och skog är sannolikheten att påträffa döda

fladdermöss liten, då dessa områden är allt för svårletade och tidskrävande. Eftersöks gjordes i

samband med upphämtning av utplacerade autoboxar (figur 3).

År 1. 2013

Verk 4, 8, 13, 29 och 33 eftersöktes vid tre tillfällen: 17 juli, 17 augusti och 22 september. Dessutom

avsöktes verk 3, 6, 12, 18, 22, 25 och 27 vid ett tillfälle var (3, 18, 22, 25, 27 – 17/7; 6, 12 – 17/8)

År 2: 2014

Verk 4, 8, 9, 13, 29 och 33 eftersöktes vid tre tillfällen: 23 juli, 17 augusti och 17 september.

År 3: 2015

Verk 4, 8, 9, 13, 29 och 33 eftersöktes vid tre tillfällen: 22 juli, 15 augusti och 28 september.

Dessutom avsöktes verk 17, 19 och 27 vid ett tillfälle var (15/8).

A

B

C

D

E

F

G

H

I

J

Figur 1. Manuell inventering.

Tre tillfällen per år, 2013-2015


Figur 3. Eftersök.



Ett tillfälle, 2013


Figur 2. Inventering med autoboxar.




Inspelning, nacellhöjd

RESULTAT

Sammanlagt identifierades 9 arter i vindparken: större brunfladdermus, gråskimlig fladdermus,

nordfladdermus, dvärgpipistrell, trollpipistrell, brunlångöra, barbastell, vattenfladdermus, samt

mustasch-/tajgafladdermus. Området är alltså tämligen artrikt. Det sistnämnda artparet går inte att

skilja på genom ljudanalys och de beskrivs normalt som en och samma. Med största sannolikhet

rörde det sig om tajgafladdermöss då dessa är mycket vanliga i det småländska skogslandskapet.

Även övriga fladdermöss ur släktet Myotis är svåra att skilja åt och dessa anges endast som Myotis

sp. i boxinventeringen. I vindkraftssammanhang spelar det mindre roll vilken av dessa arter det är, då

ingen av dem anses vara högriskarter. I den manuella inventeringen kunde dock vattenfladdermöss

och mustasch-/ tajgafladdermöss särskiljas i de flesta fall. De inspelningar som 2014 identifierades

som fransfladdermöss kunde inte verifieras och anges istället som Myotis sp.

Vindparkens vanligaste art var nordfladdermus, vilken förekom vid alla besök och vid alla inventerade

verk. Arten noterades också vid alla manuellt inventerade sträckor utom H-I och J (figur 1).

Dvärgpipistrell och Myotis sp. var nästan lika vanliga och noterades vid alla verk utom nr 3

(dvärgpipistrell), vilket endast inventerades 2013. Dessa arter förekom dock i färre antal och

noterades inte lika frekvent under den manuella inventeringen. Brunlångöra noterades först 2014

men var sedan tämligen vanlig. Större brunfladdermus och gråskimlig fladdermus var regelbundna

besökare men i relativt litet antal. Gråskimliga fladdermöss var vanliga i augusti 2013 men var senare

inte lika frekventa. Övriga arter var endast tillfälligt förbipasserande.

Bild 1. Placering av Autobox och mikrofon i nacellhöjd.

Sträcka År nnoc vmur enil ppyg mdau mmb msp

A-B 2013 2 1 1

B-C 2013 1

C 2014 2 2

C 2015 1

B-D 2013 2 2

B-D 2014 1 1

B-D 2015 1

D-E 2013 1 2 1

D-E 2014 1 2

D-E 2015 2 1

E-F 2013 1 1

E-J 2013 1

E 2014 1

E 2015 1

J 2014

J 2015 1

D-G 2013 2 1

D-G 2014 3 1

D-G 2015 1

D-I 2013 1 1

H-I 2014 1

H-I 2015 1

Tabell 1. Artförekomst. Manuellt inventerade sträckor

nnoc = Nyctalus noctula (Större brunfladdermus)

vmur = Vespertilio murinus (Gråskimlig fladdermus)

enil = Eptesicus nilssonii (Nordfladdermus)

ppyg = Pipistrellus pygmaeus (dvärgpipistrell),

pnat = Pipistrellus nathusii (trollpipistrell)

paur = Plecotus auritus (brunlångöra)

bbar = Barbastella barbastellus (barbastell)

mmb = Myotis mystacinus/brandtii (mustasch-/tajgafladdermus)

mdau = Myotis daubentonii (vattenfladdermus)

msp = obestämd ur släktet Myotis

Bild 2. Nordfladdermus (foto: Jens Rydell)

Verk Datum nnoc vmur enil ppyg pnat paur bbar msp antal arter

3 130715-17 1 16 5 3

4 130715-17 16 2 2 3

4 130815-17 8 12 1 2 4

4 130920-22 2 2 4 3 4

4 140720-23 107 18 6 31 4

4 140815-17 2 6 1 2 4

4 140912-17 1 1 1 4 1 20 6

4 150719-22 15 2 3 3

4 150813-15 1 11 6 1 1 3 6

4 150920-22 4 5 2 3

8 130715-17 5 1 2

8 130815-17 2 2 4 3 4

8* 130920-22 1 2 2

8 140720-23 1 19 5 2 6 5

8 140815-17 1 1 15 9 6 4 6

8 140912-17 1 1

8 150719-22 8 4 3 3

8 150813-15 9 5 1 5 4

8 150920-22 1 2 2

9 140720-23 1 67 10 1 11 5

9 140815-17 1 1 6 5 1 5

9 140912-17 1 1 1 3

9 150719-22 23 3 5 3

9 150813-15 4 15 2 3

9 150920-24 1 2 2 1 1 5

13 130715-17 19 1 2 3

13 130815-17 1 1 5 8 9 5

13 130920-22 1 1 2 1 1 5

13 140720-23 1 30 16 2 10 5

13 140815-17 1 2 2 3 4

13 140912-17 1 2 1 1 1 5

13 150719-22 12 2 2

13 150813-15 1 7 5 4 3 4

13 150920-24 2 1 2 3 1 5

Tabell 2. Artförekomst och antal inspelningar per autobox och natt.

* tekniskt fel, autoboxen spelade bara in del av natt









Verk Datum nnoc vmur enil ppyg pnat paur bbar msp antal arter

29 130715-17 1 1 2

29 130815-17 5 2 3 3

29 130920-22 1 1 2

29 140720-23 5 3 6 3

29 140815-17 1 1 2 1 4

29 140912-17 1 1 2

29 150719-22 2 3 2

29 150813-15 4 2 2 3 3

29 150920-23 1 1 1 1 4

33 130715-17 3 1

33 130815-17 1 38 5 3 4

33 130920-22 1 1 2 1 4

33 140720-23 14 12 1 6 4

33 140815-17 7 4 2 3 3

33 140912-17 1 5 1 1 1 1 5

33 150719-22 6 9 2 3

33 150813-15 20 19 2 3 4

33* 150920-21 5 1 1 3

Passager på hög höjd

Autoboxen som var placerad i nacellhöjd (verk 9) spelade in ljud under sammanlagt 74 nätter: 32

nätter 2014 och 42 nätter 2015. Under 16 av dessa nätter noterades en eller flera fladdermöss,

sammanlagt 25 passager under hela inspelningsperioden. Detta motsvarar ungefär en

fladdermuspassage var tredje natt under sommaren. Vanligast på hög höjd var större

brunfladdermus, vilken noterades vid 13 tillfällen. Gråskimlig fladdermus och nordfladdermus hade 4

respektive 8 noteringar vardera.

År Månad Passager per natt

2014 jul 0,50

2014 aug 0,25

2014 sep 0,11

2015 jul 0,00

2015 aug 0,63

2015 sep 0,33

TOT 0,34

Tabell 2. forts. Artförekomst och antal inspelningar per autobox och natt.









Tabell 3. Antal passager på hög höjd per natt och månad

Datum Temp Vind Nnoc Vmur Enil

140721 16,0 6,5 1

140722 20,0 6,0 1 1

140805 17 4,5 1

140816 13,0 6,5 1

140817 11,0 7,0 1

140828 14 5 1

140916 11,0 7,5 1

150804 16,0 4,5 2

150806 16,0 2,5 3

150807 18,0 4,5 1 1

150810 18,0 4,0 1 1

150822 16,0 6,0 1

150823 15,0 3,5 2

150911 11,0 5,5 1

150915 13,0 5,5 2

150923 15,0 4,0 1 1

Eftersök

Sammanlagt gjordes 61 eftersökningar efter döda fladdermöss under tre år (2013-2015),

huvudsakligen vid de utvalda verken 4, 8, 9, 13, 29 och 33. Två individer hittades och identifierades.

En dvärgpipistrell vid verk 8 och en större brunfladdermus vid verk 9, varav båda hittades 2015.

Verk datum art

8 150813 ppyg

9 150928 nnoc

Tabell 4. Arter och inspelningar på hög höjd.




Tabell 5. Funna döda individer

Bild 2. Större brunfladdermus, Nyctalus noctula. Funnen vid verk 9

DISKUSSION OCH ÅTGÄRDER

Resultaten skiljer sig en del mellan de undersökta åren vad gäller artsammansättning och aktivitet

över säsongen, även om de dominerande arterna är de samma. Förklaringen ligger troligen i

väderskillnader. Medan till exempel 2014 var en ovanligt varm sommar, kom säsongen 2015 igång

sent och det mesta, inklusive fladdermössens aktivitet var förskjuten cirka en månad. Av de

undersökta åren sticker 2014 ut med ungefär dubbelt så många inspelningar per natt sett över hela

sommaren, men en förklaring är enstaka individer av nordfladdermus som tillfälligt uppehöll sig på

en och samma position och genererade många inspelningar.

Den mest intressanta skillnaden är avsaknaden av brunlångöra 2013, vilken senare var tämligen

vanlig. Arten är relativt tyst och kan förbises, men förklaringen kan också ligga i att de långörade

fladdermössen har lockats till verken i jakt på insekter. Brunlångöra brukar dock inte betraktas som

en högriskart, men dess jaktteknik, att plocka insekter från ett underlag, snarare än i luften, skulle

kunna innebära en risk vid vindkraftverk. På senare tid har denna art visat sig förekomma på högre

höjd än man tidigare har noterat (Rydell pers. komm., Pettersson, opubl.) Inga inspelningar gjordes

dock på hög höjd i den här studien.

Den vanligaste arten på hög höjd var större brunfladdermus. En förklaring är att de ofta jagar högt

upp och rör sig över stora områden. Samtidigt hörs deras ekopejling på något längre avstånd än

andra arters och skulle därför kunna vara något överrepresenterad. Nordfladdermus, vilken är den

vanligast förekommande arten i parken noterades förhållandevis få gånger på hög höjd sett till antal

noteringar vid marknivå, särskilt i jämförelse med större brunfladdermus och även gråskimlig

fladdermus.

I snitt passerade en fladdermus på hög höjd var tredje natt. Extrapolerar man det till alla verk sker i

teorin 10 fladdermuspassager per natt i vindparken. I praktiken sker passagerna dock inte jämnt

utspritt. Fladdermöss noterades på hög höjd endast i en femtedel av de undersökta nätterna och i ett

par fall var det sannolikt också en och samma individ. Flertalet passager (85 %) skedde vid en

vindhastighet på 6 m/s eller lägre. Medelvindhastigheten under nätter med passager var 5,5 m/s

medan nätter utan passager hade en medelvind på 7,5 m/s. Det tyder alltså på att fladdermöss

mestadels flyger på hög höjd vid lägre vindhastigheter och endast då riskerar olyckor.

Tyvärr finns ännu lite jämförbar data från andra vindparker i Sverige, men 25 passager på 74

undersökta nätter utspridda på två år är sannolikt tämligen lite. Olycksfrekvensen är dock inte noll.

Två fladdermöss har hittats under de tre år som kontrollprogrammet har pågått. Officiellt gjordes 61

eftersökningar, men i praktiken blev det fler, då vändplanerna i viss mån undersöktes även vid

utsättning av autoboxar. En av de döda fladdermössen var en art (dvärgpipistrell) som faktiskt inte

har spelats in på hög höjd, men den anses allmänt vara en högriskart i dessa sammanhang. Uteblivna

inspelningar kan ju innebära att det finns ett visst mörkertal. De båda fynden av döda individer

gjordes efter relativt blåsiga nätter med en medelvind på 8,7 respektive 9,6 m/s. Ingen av dessa

nätter uppvisade några passager på hög höjd. Det är dock svårt att säga hur länge fladdermössen har

legat döda. Dvärgpipistrellen var halväten och förruttnad, men den större brunfladdermusen kändes

relativt färsk och uppvisade inga ytliga spår av angrepp. Båda fynden låg mitt på de grusade planerna

vid verk 8 respektive 9 och syntes tydligt på håll. De flesta eftersökningar gjordes på förmiddagar för

att minimera risken att de döda fladdermössen hinner ätas upp av andra djur. Men båda fynden

gjordes på seneftermiddagen. Det verkar alltså som fladdermöss ändå får ligga kvar ett tag. Men

enligt vindkraftstekniker på plats har inga som arbetar i området stött på döda fladdermöss. Det

tyder på att fynden är relativt sällsynta. Om detta beror på en låg olycksfrekvens eller att

fladdermössen snarare hamnar utanför de grusade vändplanerna är svårt att säga.

Närvaron av barbastell är värd att nämna, men två inspelningar på tre år får i sammanhanget anses

försumbart och det finns inget som tyder på kolonier eller etablerade jaktmarker i området.

I en dom från december i år, fastställdes att en vindkraftpark i Västra Derome, Varbergs kommun

skall använda sig av Bat mode, det vill säga avstängning av verk vid låga vindhastigheter nattetid

under sommarhalvåret (Mark- och miljööverdomstolen 2015). Detta baserades delvis på

kunskapsbrist då parken endast var inventerad innan uppförande. Mätningar gjordes visserligen på

hög höjd, men ett kontrollprogram har inte genomförts. Större brunfladdermus (stor fladdermus),

vilken är den art som troligen är mest utsatt, var vanlig i Derome-området och dessutom noterades

hela 11 arter, varav tre rödlistade. Bat mode får alltså anses relevant i detta fall. Men i domen

framgår också att om verksamhetsutövaren undersöker förekomsten av fladdermöss efter det att

vindkraftverken uppförts kan villkoret om avstängning upphävas eller möjligen justeras. Det är just

detta som har gjorts i den aktuella studien i Lemnhult och till skillnad från Västra Derome är det färre

arter, färre större brunfladdermus och framför allt en ordentlig genomgång under tre års tid.

Nästa år kommer Naturvårdsverket att sammanställa resultat från ett flertal svenska kontrollprogram

i en uppföljning av 2011 års Vindvalsprojekt. Det kan inte uteslutas att resultaten från denna studie

då kan analyseras i ljuset av ny kunskap. Men som sagt, allt tyder på att få fladdermöss passerar på

hög höjd i Lemnhults vindpark och att olycksfrekvensen är så pass låg att åtgärder inte behöver

vidtas.

Referenser

Ahlén I. 2002. Fladdermöss och fåglar dödade av vindkraftverk. Fauna och flora 97:3: 14-22.

Ahlén I. & Baagøe H. J. 2014. Bat diversity and wind power. Investigations required for risk assessment in Denmark and Sweden. Recommendations for authorities handling wind power and nature conservation matters

Baerwald E F, D’Amours G. H, Klug B J, Barclay R M R. 2008. Barotrauma is a significant cause of bat fatalities at wind turbines. Current Biology 2008 (18:16): 695

Mark- och miljööverdomstolen, Svea Hovrätt. 2015. Rotel 060201 Stockholm. Mål nr. M 11101-14

Russ J. 2012. British Bat Calls: A Guide to Species Identification. Pelagic Publishing.Rydell J., Bach L., Duborg-Savage M-J., Green M., Rodrigues L., Hedenström A. 2010. Bat mortality at wind turbines in northwestern Europe. Acta Chiropterologica 12(2): 261-274.

Rydell J, Engström H, Hedenström A, Kyed Larsen J, Pettersson J & Green M. 2011. Vindkraftens effekter på fåglar och fladdermöss. En syntesrapport. Naturvårdsverket rapport 6: 467

Läs mer om fladdermöss:

Eklöf J. & Rydell J. 2015. Fladdermöss - i en värld av ekon. Hirschfeld förlag.

Documents

Kontrollprogram för fladdermöss, Vindpark Lemnhult 2013-2015¶ss-Lemnhult-15… · Kontrollprogram för fladdermöss, Vindpark Lemnhult 2013-2015 Fil dr Johan Eklöf, Graptolit