Kvinnan före konsten

En studie av sju texter om Karin Boye

Författare: Jens Håkansson

Handledare: Peter Forsgren

Examinator: Lars Elleström

Termin: HT13

Ämne: Litteraturvetenskap

Nivå: Grundnivå

Kurskod: 2LI10E

Abstract

I den här uppsatsen undersöks sju texter om den svenska författarinnan Karin Boye

(1900–1941), publicerade mellan åren 1989 och 2013. Utifrån feministisk litteratur- och

biografiforskning av Gunilla Domellöf och Lisbeth Larsson diskuteras att och hur

personen Boye och biografiska läsningar av hennes skönlitterära produktion fortfarande

intresserar.

Bland resultaten finns slutsatsen att Boyes texter fortfarande ofta läses som själv-

biografiska, men att bilden av henne omarbetats; Boye betraktas inte längre som sjuk,

till skillnad från 1950-talets sexualisering och patologisering av kvinnliga författare.

Istället benämns hon lesbisk och den direkta kopplingen mellan hennes sexualitet och

hennes självmord är borta. Avsikten i hennes självmord ifrågasätts dessutom, vilket

ytterligare förändrar bilden av Boye.

En övergripande slutsats är att samma teman som var aktuella under mitten av

1900-talet, såsom sexualitet, psyke och självmord, återkommer i omvärderad form när

Boye blir läst och biograferad idag. Den biografiska traditionen är fortfarande aktuell,

trots att den uppmärksammats och motarbetats av bland andra Domellöf.

Nyckelord

biografi, författarorienterad läsning, biografisk tradition, kvinnliga författare,

feministisk litteraturforskning

2

Innehåll

1 Inledning ____________________________________________________________ 1

1.1 Metod och material ________________________________________________ 1

1.2 Bakgrund _______________________________________________________ 4

1.2.1 Biografiska läsningar ___________________________________________ 4

1.2.2 Lisbeth Larsson: Kvinnan och biografin ____________________________ 5

1.2.3 Gunilla Domellöf: Karin Boye och biografin ________________________ 7

2 Analys ______________________________________________________________ 9

2.1 Biografin tolkar verket _____________________________________________ 9

2.1.1 Direktöversättning av verk till biografi _____________________________ 9

2.1.2 Textens anspråk ______________________________________________ 12

2.2 Verket konstruerar författaren ______________________________________ 13

2.2.1 Författaren som romankaraktär __________________________________ 14

2.3 Förmedlade bilder av författaren ____________________________________ 15

2.3.1 Lesbisk _____________________________________________________ 16

2.3.2 Barn till alkoholist ____________________________________________ 18

2.3.3 Gråtmild och depressiv ________________________________________ 18

2.3.4 Men inte nödvändigtvis en självmördare___________________________ 19

3 Sammanfattning och alternativa läsningar _________________________________ 20

Referenser ____________________________________________________________ 23

1

1 Inledning

Den biografiska läsningen, som på olika sätt låter författaren och hennes liv framträda i

eller förklara hennes texter, är i Europa en lång tradition med historiska föregångare i

bland annat romantikens tilltagande individualism.1 Olika typer av författarorienterade

läsningar har levt kvar och skapats sedan dess. Syftet med den här uppsatsen är att visa

att det särskilt starka biografi- och personfokuset på den svenska författaren Karin Boye

(1900–1941) har fortsatt till idag, trots försök inom litteraturvetenskapen att bryta

mönstret. Den första fråga som jag med denna uppsats vill besvara är 1) om biografin

fortfarande är det som intresserar mest i fråga om Karin Boye, men eftersom svaret ja

ter sig uppenbart lägger jag störst vikt vid frågan 2) hur detta intresse uttrycks – närmare

bestämt hur man framställer Boye och hur man läser hennes texter.

Boyeforskningen domineras inte av biografiska perspektiv idag; däremot har int-

resset för personen Karin Boye varit fortsatt stort utanför forskarsammanhang, vilket

framkommer av den mängd biografiskt primär- och sekundärmaterial som publicerats

sedan slutet av 1900-talet. Andra kvinnliga författare vars verk blir lästa på biografiskt

fokuserade sätt är till exempel Sylvia Plath, Sonja Åkesson, Edith Södergran, Victoria

Benedictsson och Sapfo. Med utgångspunkt i Lisbeth Larssons feministiskt orienterade

forskning om författarbiografier kan man konstatera att i synnerhet kvinnliga författare

blivit föremål för intima biografiska perspektiv,2 vilket ger denna studie ett betydligt

större sammanhang än enbart Karin Boyes författarskap, som här får ses som ett exem-

pel ur ett större mönster för biografering av författare och kvinnliga författare i synner-

het. Att peka ut det begränsande biografiska perspektivet är särskilt relevant för ett så

centralt 1900-talsförfattarskap som Karin Boyes.

1.1 Metod och material

Huvuddelen av uppsatsen ägnar jag åt att visa att privatpersonen och det biografiska läs-

perspektivet har fortsatt intressera i fråga om Karin Boye och hur detta intresse uttrycks

och verkar i sju texter, som blir föremål för undersökningen. Texterna tar upp Karin

1 Petersson, Margareta (red.), Världens litteraturer, Lund 2011, s. 208. Här ges en övergripande slutsats

om romantikens övergång från kollektivt och homogent författande till idén om författaren som genial

och personligt skrivande individ. Ett exempel är den ”image”-liknande tendensen byronism: Olsson,

Bernt och Ingemar Algulin, Litteraturens historia i världen, Stockholm 1994, s. 290–292. 2 Larsson, Lisbeth, Sanning och konsekvens, Stockholm 2001. Larsson själv gör sak av att undvika gene-

raliseringar utöver slutsatsen att förhållningssätt till författare och biografier är könsberoende (s. 425).

Dock ser hon mönster i forskningen om kvinnan och den biografiska traditionen. Se t.ex. s. 336, 366f, s.

368 och s. 371.

2

Boye på olika sätt och har publicerats efter Gunilla Domellöfs avhandling I oss är en

mångfald levande (1986) under 1980-, 90- och 2000-talet. Bilden av Boye har under

dessa årtionden nyanserats och intresset för personen finns dessutom främst utanför for-

skarsammanhang numera. Undersökningen delas in i avsnitt efter de tendenser jag ob-

serverar, såsom de typer av kopplingar mellan verk och biografi som de olika texterna

gör eller bidrar till.

Uppsatsen kommer även att ge exempel på alternativa läsningar som kan hämmas

av ett alltför dominerande biografiskt perspektiv. Exemplen utgör inte en betydande del

av uppsatsen, utan ges kortfattat för att framhäva en viktig poäng:

Att se texten som författarens personliga uttryck är ett sätt att närma sig den, men

att läsa hennes texter som en mer eller mindre entydig självbiografi är en alltför grov

förenkling av litteraturens potential. Det stora intresset för personen Boye pekas ut för

att framhålla att det kan överskugga sidor av författarskapet Boye som också kan vara

intressanta – för somliga kanske till och med viktigast – men som inte nödvändigtvis

härleds till biografi eller intention.

Materialet som analyseras listas nedan i den ordning texterna publicerades:

1

”Idiot av glas? Ett försök att omvärdera

Karin Boyes minne”

Pia Svenhard-Garde (1989)

Artikel med syfte att uppmärksamma det faktum att

Karin Boye hade kärleksrelationer med kvinnor och att

Boyes sexualitet inte behöver kopplas till hennes psyki-

ska hälsa.

2 Karin Boye

Camilla Hammarström (1997)

Författarbiografi i Bokförlaget Natur och Kulturs serie

Litterära profiler och den första mer omfattande Boye-

biografin sedan 1950-talet.

3 Karin Boye. Ett verkligt jordiskt liv. Brev

red. Paulina Helgesson (2000)

Brevsamling med inledning av Helgesson (red.).

4 Karin Boye och hennes man

Kaj Björk (2011)

Biografi som lyfter fram Karin Boyes äktenskap, make

och samhälleliga och historiska situation.

5 Karin Boye och människorna omkring henne

red. Pia-Kristina Garde (2011)

Fotografier och självbiografiska anteckningar samt för-

ord och förklarande texter av Garde (red.).

6 Karin Boye. Okända brev och berättelser

red. Pia-Kristina Garde (2013)

Brevsamling och texter av Garde (red.) om brevens

mottagare.

3

7

Den bästa dagen är en dag av törst

Jessica Kolterjahn (2013)

Roman med Karin Boye som huvudperson och be-

rättare.

Den stora del av materialet som skrivits av Boye själv, i huvudsak brev, kommer inte att

undersökas, eftersom det ligger utanför uppsatsens syfte. Däremot kommer jag att ta

upp det redaktionella kring dessa texter, såsom andras kommentarer. Jag vill dock

poängtera att en författares eget material, postumt publicerat eller inte, naturligtvis kan

påverka synen på liv och verk, även om det inte är relevant i en undersökning av bio-

grafiskt material som skrivits av andra än författaren själv.

Viktigt för dessa texter är dessutom det faktum att de ofta kritiserar tidigare bio-

grafering samtidigt som de själva befinner sig inom den biografiska traditionen. Margit

Abenius Boyebiografi Drabbad av renhet (1950) är en viktig utgångspunkt för många

av texterna. Författarnas och redaktörernas ofta starka reaktioner på Abenius biografi får

delvis ligga till grund för den egna texten. Pia-Kristina Gardes genomgående avpatolo-

gisering av Boye placerar henne nära nog per automatik i en polemisk ställning mot

Drabbad av renhet, som i mångt och mycket är en produkt av sin tid i fråga om hur

Karin Boyes sexualitet behandlas. Abenius patologisering av Boye tas upp av Lisbeth

Larsson, liksom andra kvinnliga författares motsvarande situationer i 1950-talsbiogra-

fier.3

Camilla Hammarström förklarar sin egen Abeniuspolemik i sitt förord: ”Att pole-

misera mot Margit Abenius blir nästan en nödvändighet för varje skribent som syssel-

sätter sig med Karin Boye eftersom hennes Boyebild varit så förhärskande och samtid-

igt så personligt färgad och affektladdad” med material som ”ibland är felaktigt” och

”som måste läsas med kritiskt öga”.4 En viktig motivering för Hammarströms biografi

är det faktum att förutom Abenius och Domellöfs texter hade mycket lite skrivits om

Boye vid tiden för Hammarströms bok. Att hon dessutom hyllar Domellöf, polemiserar

mot Abenius och istället vill etablera en för tiden ny läsning av Boye leder sammantaget

till slutsatsen att Hammarströms bok ämnar ersätta Drabbad av renhet.

Kaj Björks biografi fokuserar på en kortare tidsperiod än Boyes hela livstid och

omfattar även hennes make, och sedermera f.d. make, Leif Björk. Icke desto mindre är

han starkt kritisk mot Abenius, som han kallar ”påpasslig” som skriver om Boye kort

3 Larsson, s. 336.

4 Hammarström, Camilla, Karin Boye, Stockholm 1997, s. 9.

4

efter hennes död och senare som subjektiv eller egenmäktig vid skrivandet av Drabbad

av renhet.5

Även andras kritik framhålls i Björks biografi. Till exempel blev Boyes (f.d.)

svärmor ”upprörd över Abenius sätt att missbruka och misstolka brev från Karin som

hon fått till låns”. Josef Riwkin fann att Abenius ”gav en lögnaktig och kränkande bild

av hans kortvariga erotiska förbindelse med Karin”. Abenius nära förbindelser till Boye

motiverade hennes roll som biograf men ifrågasätts nu av Björk.6

Liksom Hammarström påpekar Björk inte bara subjektiviteten, utan att Drabbad

av renhet även innehåller felaktigheter. Hans kritik kan anses sammanfattad av slut-

satsen att Abenius ”blandade ihop rätt anspråksfulla diktanalyser […] med redovis-

ningar av biografiska data, som ibland är tveksamma och inordnade i fördomsfulla tolk-

ningsförsök”.7

1.2 Bakgrund

Nedan följer en bakgrund som tar upp biografisk forskning, kvinnor och biografi, samt

den plats Karin Boye haft i detta sammanhang sedan sin död 1941 och fram till 1980-

talet, då Gunilla Domellöfs avhandling I oss är en mångfald levande publicerades och

Pia-Kristina Garde påbörjade sin nyansering av Boyes liv och person.

1.2.1 Biografiska läsningar

För att ge en bild av det biografiska forskningsområdet och exempel på den problematik

som ett biografiskt perspektiv innebär, kommer jag här att använda mig av Sven Linnérs

kapitel ”Psykologisk och biografisk forskning” i antologin Forskningsfält och metoder

inom litteraturvetenskapen.8 Linnérs text är allmänt formulerad och är giltig för alla bio-

grafiska läsningar, i och utanför litteraturvetenskapliga sammanhang. Förutom den

tillgängliga översikten ger Linnér även en inblick i hur litteraturvetenskapen såg på för-

fattarbiografin under 1900-talet. Vid tiden för publiceringen av antologin (1970-talet)

hade det traditionella sättet att dra slutsatser om författaren enbart utifrån skönlittera-

turen avfärdats och intresset för läsarens psykologi var spirande.

Den övergripande frågan för biografiskt inriktade forskare är: Vad hos författaren

blir litterärt stoff? Linnér inleder med att ta upp den metodiska problematik som uppstår

5 Björk, Kaj, Karin Boye och hennes man, Stockholm 2011, s. 130ff.

6 Björk, s. 136f.

7 Björk, s. 137.

8 Linnér, Sven, ”Psykologisk och biografisk litteraturforskning”, i Forskningsfält och metoder inom litte-

raturvetenskapen, andra upplagan, red. Sture Allén m.fl., Stockholm 1974, ss. 148–173.

5

när verk ses som självbiografiska; skönlitteratur är inte en informationskälla på samma

sätt som icke-litterära dokument.9 Författare påverkas alltid av sin tid, miljö och kultur,

men det stoff de hämtar från sina liv omformas för det litterära formatet. I synnerhet ser

Linnér lyrik som en problematisk genre att läsa biografiskt, eftersom dikter är att betrak-

ta som konstverk i högre grad än som informativa texter.10

Linnér lyfter fram problem både vad gäller att använda författarens biografi för att

tolka verk och att försöka skapa sig en bild av författaren med hjälp av skönlitteraturen.

Han menar att en läsning som strikt följer en känd biografi förminskar verket, liksom en

biografi som utvinns enbart ur litterära verk blir overifierbar till stora delar.11

Utomlitte-

rära källor kan, liksom i all historisk forskning, vara opålitliga; det ligger dock i skönlit-

teraturens natur att den alltid är opålitlig som biografisk källa.12

Men Linnér avfärdar inte biografisk forskning helt och hållet. Han föreslår att

biografisk forskning motiveras när något, såsom ett visst tema, återkommer i littera-

turen, återfinns i icke-litterära källor eller betonas på annat sätt som gör det rimligt att

kalla det viktigt för författaren. Utomlitterära källor som brev, dagböcker, dokument och

personer kan – om de läses kritiskt – också visa på biografiska paralleller till verken.

Den aspekt av den biografiska forskningen han emellertid dröjer kvar vid är den

psykoanalytiska. Linnér menar att det ”strider […] mot all psykologisk rimlighet” att

fokusera en stor del av sitt författarskap på en känsla utan att själv dela den.13

Litterära

verk kan, enligt honom, ge upplysningar om ”de djupliggande skikt i personligheten

som i dikten får symboliskt uttryck”, vilket är områden där andra källor ”är stumma”.14

Oavsett fördelarna med biografisk forskning måste man, enligt Linnér, först be-

döma forskningens relevans och möjlighet: 1) Vad är värdefullt eller intressant i författ-

arens biografi? 2) Är det möjligt att få kunskap om detta?15

1.2.2 Lisbeth Larsson: Kvinnan och biografin

Efter att ha introducerat biografisk forskning generellt går jag här in på Lisbeth Lars-

sons senare, feministiska litteraturforskning om biografi. Jag tar upp relevanta observa-

tioner och insikter ur Larssons bok Sanning och konsekvens16

från 2001 om svenska för-

9 Linnér, s. 150.

10 Linnér, s. 160.

11 Linnér, s. 162f.

12 Linnér, s. 168.

13 Linnér, s. 161.

14 Linnér, s. 169.

15 Linnér, s. 166f.

16 Främst kapitlet ”Biografi”. Bokens två övriga delar berör självbiografier respektive dagböcker.

6

fattarbiografier, både allmänt och det Larsson nämner om Karin Boye. Hon är främst

inriktad på den skrivna och utgivna biografin och relaterade texter, men hon tar även

upp biografi i den mer allmänna betydelsen ”en människas liv”.

Traditionen att utgå från enbart författarbiografin, vilket Sven Linnérs samtid av-

färdade, ser Lisbeth Larsson som avslutad i och med 1950-talets nykritik. Emellertid

observerar hon även ett förnyat intresse för författarbiografin, bland annat i och med ny-

tillkomna inriktningar som feminism, nyhistoricism och postkolonialism.17

Larsson problematiserar biografin i allmänna ordalag i likhet med Linnér. Bland

annat tar hon upp sanning och sanningsanspråk hos skrivna biografier, självbiografier

och personligt material som brev och dagböcker.18

Hennes övergripande poäng är att

varje utgiven text är ytterligare en berättelse i sig och att ingen texttyp i sig blir ”mer

sann”. Dessa tankar tycks mynna ut i frågan om den utgivna biografin egentligen borde

betraktas som en litterär genre.19

I fråga om kvinnors biografier och självbiografier är Larssons underliggande och

ibland uttryckliga frågor vem som berättar vad om sig själv eller någon annan, hur och

när detta berättas, och om berättaren blir trodd. En observation hon lägger fram tidigt i

sin text är den traditionella synen på kvinnor som oförmögna att skriva sanningen om

sina egna liv.20

Under 1900-talet växte sig psykologin starkare som disciplin och samma århund-

rade skiftade biografier från att vara en idealiserande berättelse till att bli alltmer psyko-

logiserande.21

Viktigt för biografin var biografens närhet till personen man skrev om.

Larsson menar att Margit Abenius använder detta som motivering i sin biografi Drab-

bad av renhet om Karin Boye från 1950. Hon ser Abenius perspektiv som psykoana-

lytiskt, vilket var ett modernt och vanligt perspektiv att lägga på kvinnliga författare.

Det psykoanalytiska i Abenius biografi och flera andras uttrycks i form av en

patologiserande och sexualiserande berättelse om föremålet för biografin, där det dess-

utom görs tydliga kopplingar mellan sexualitet och psykisk obalans. Larsson noterar att

50-talsbiografier om författarinnorna Karin Boye, Victoria Benedictsson, Edith Söder-

gran och Agnes von Krusenstjerna är berättelser om kvinnan som blir sjuk av sitt icke

utlevda begär.22

17

Larsson, s. 13; s. 20. 18

Larsson, s. 16; s. 18:f. 19

Larsson, s. 348. 20

Larsson, s. 15. 21

Larsson, t.ex. s. 245–249. 22

Larsson, s. 336.

7

I fråga om Karin Boyes samtidsmottagande tar Larsson upp det som bland andra

Gunilla Domellöf tidigare observerat, nämligen att kvinnors skönlitterära texter tas emot

som texter skrivna av just kvinnor, med alla kulturella föreställningar det för med sig in

i bedömningen. Manliga kritikers och litteraturvetares oförmåga att läsa kvinnors texter

på samma villkor som mäns ser Larsson, Domellöf och andra som den största broms-

klossen vid läsningen av kvinnors verk.23

I den senare kvinnliga biografiska traditionen, som bland andra Domellöf ingår i,

ser Larsson att man vill uppnå ”en ny förståelse av kvinnliga författares texter genom en

personlig upplevelse grundad i delad könstillhörighet” och detta ”i ljuset av den nya

feministiska teoribildningen”.24

En av dessa nyläsningar har gjorts av Domellöf och tas

upp nedan.

1.2.3 Gunilla Domellöf: Karin Boye och biografin

I sin avhandling I oss är en mångfald levande från 1986 kritiserar Gunilla Domellöf det

stora intresset för Karin Boye som person till skillnad från hennes texter. Avhandlingen

handlar till största delen om Karin Boyes samtidsmottagande, litteraturkritik och plats i

den allmänkulturella modernismen, samt hennes tre tidigaste romaner i ny läsning; det

första syfte som Domellöf själv anger är dock att avhandlingen ska ”leda över intresset,

som tidigare inriktats på Karin Boye som privatperson och personlighet”, till Boyes roll

i litteraturhistorien.25

En av avhandlingens feministiska ingångar till diskussionen om kvinnliga förfat-

tarskap är könsanalogin mellan barnafödande och konstskapande. Detta diskursiva drag

eller sätt att tänka medger kvinnans potential som konstnär, men har ”lett till föreställ-

ningen att kvinnan skapar konst på samma sätt som hon skapar barn, alltså utan den

medvetenhet och kontroll, som utmärker mannens andliga skapande.”26

Den etablerade bilden av Boye som tragisk och ”evangelisk” menar Domellöf

började i och med Margit Abenius’ Drabbad av renhet. Domellöf menar att Abenius

betraktar Boye som ”ren och ovärldslig” och att Boye placeras i en andlighetstradition,

medan Domellöf själv vill visa författarskapets större sammanhang, utan att för den

sakens skull förneka dess religiösa inriktning.27

23

Larsson, s. 366f. 24

Larsson, s. 368. 25

Domellöf, Gunilla, I oss är en mångfald levande, Stockholm 1986, s. III (ingress). 26

Domellöf, s. 48. 27

Domellöf, s. 141f.

8

Snarare än att, som Lisbeth Larsson, ta upp det patologiserande i Abenius skild-

ring, kritiserar Domellöf att det biografisk-psykologiska perspektivet dominerar, och att

Abenius överhuvudtaget ser ”diktarsubjektet […] som konstverkets meningskonsti-

tuerande princip.”28

Som avhandlingens titel antyder är det istället den litterära textens

mångfald, i det här fallet modernistiska texters många skikt, som är utgångspunkten för

Domellöfs nyläsningar.

Att se diktarpersonligheten som den meningskonstituerande principen gällde för

en läsart som var utbredd vid tiden för publiceringen av Boyes romaner. I synnerhet

gällde detta kvinnliga författare. Ironin i Boyes roman Astarte lästes exempelvis som

Boyes egen ironi och den samhällssatiriska läsningen uteblev,29

Merit vaknar mottogs

som en ”kvinnlig självrannsakan” och Kris sågs som en kvinnas religiösa omvändelse

från gamla ideal eller rentav en självbiografi eller -bekännelse – alla tre läsningar i

huvudsak av det som Domellöf kallar ”textens manifesta yta”30

och med fokus på huru-

vida en tänkt författarintention genomförts framgångsrikt. Det bör nämnas att Boyes

egen syn på litteratur, av hennes egna texter att döma, var radikalt annorlunda mot hur

hon lästes av sin samtid.31

Boye kanoniserades som en tidig modernist vars texter förstås som personliga och

”en metafysisk förklaring av hennes kamp”.32

Abenius ser, enligt Domellöf, Boyes

litteratur som ett direkt uttryck för hennes medvetande och lesbiskhet. Abenius har ”en

oproblematiserad uppfattning om verklighetsåtergivning och författarintention”; hon

”stannar i det privata” och avvisar ”generell giltighet” hos Boyes texter.33

Författarskapet Boye dominerades under 1900-talet av biografiska läsningar inom

litteraturforskningen och då i synnerhet utifrån den bild som Abenius förmedlade. Idag

lär situationen vara annorlunda i forskarsammanhang och den bild av Boye som fram-

träder i utomvetenskapliga biografiska läsningar har förändrats och breddats med tiden.

Det är i sig inget nytt att den personorienterade läsningen är allmänt utbredd i

icke-akademiska sammanhang. Ett exempel är TV-dokumentären Ja visst gör det ont…,

som sändes i SVT år 1981 inför visningen av filmatiseringen av den dystopiska roma-

nen Kallocain (1940). I dokumentären översätts Kallocain i första hand till Boyes reak-

tion på situationerna i Tyskland och Sovjetunionen. Materialet som jag analyserar i näs-

28

Domellöf, s. If (ingress). 29

Domellöf, s. 30; s. 48. 30

Domellöf, s. 38. 31

Domellöf, t.ex. s. 20ff. 32

Domellöf, s. 47f. 33

Domellöf, s. 141ff.

9

ta avsnitt visar att intresset för upphovspersonen Karin Boye och författarorienterade

läsningar är fortsatt starkt.

2 Analys

I det här avsnittet sammanställer jag de tendenser jag har observerat i de sju aktuella

texterna om Karin Boye. Avsnittet delas in i underrubriker för att diskutera hur de olika

texterna använder biografin som källa till kunskap om skönlitteraturen, hur författaren

konstrueras utifrån litteraturen, respektive vilka bilder av författaren som förmedlas.

2.1 Biografin tolkar verket

När en författares biografi är känd och dokumenterad, som i fallet Karin Boye, ligger

det nära till hands att jämföra författarens liv med hennes verk genom att tolka de litte-

rära texterna utifrån författarens privatliv och samtid. Sådana läsningar har gjorts i flera

av de undersökta texterna, medan andra istället enbart gör anspråk på att kunna påverka

antingen läsningen av Boyes verk eller uppfattningen av personen Boye.

2.1.1 Direktöversättning av verk till biografi

I de texter jag tar upp återkommer en typ av biografisk läsning oftare än andra. I stort

innebär den att man mer eller mindre systematiskt läser Karin Boyes texter som själv-

biografiska och att man genomgående pekar på motsvarigheter i författarens liv. Det

handlar om såväl dikters mottagare och betydelser, som händelser och känslostämningar

i romaner och noveller.

Den tidigaste av texterna, Pia Svenhard-Gardes artikel ”Idiot av glas?” från 1989,

har som främsta syfte att omvärdera Karin Boyes minne genom att framhålla att hon var

lesbisk och att den direkta kopplingen mellan detta och hennes vacklande psykiska häl-

sa inte är självklar.34

Avpatologiseringen är en tidig ansats till den förändring av den

allmänt tillgängliga bilden av personen Karin Boye som de övriga texterna har inne-

burit. Detta är särskilt relevant för Boye, eftersom den omfattande Boyebiografi som

fanns tillgänglig vid tiden för Gardes artikel var Margit Abenius Drabbad av renhet.

Som tidigare nämnts har Lisbeth Larsson placerat denna text i 1950-talstendensen hos

biografier att sjukförklara den sexuellt hämmade kvinnan.35

34

Svenhard-Garde, Pia, ”Idiot av glas?”, i Lambda nordica 1989:1, s. 102–129. 35

Larsson, s. 336

10

I sin artikeln använder Garde bland annat av Karin Boyes verk för att rama in sin

diskussion; huvudpersonen i Kris (1934), en roman med homoerotiska inslag, kallas

”Karin Boyes alter ego” och olika kärleksdikter citeras eftersom de tillägnats kvinnor.36

Den här läsarten återkommer sedan i de flesta av texterna. Camilla Hammar-

ströms biografi från 1997 tar ställning emot Abenius37

och för Domellöf, som hon

menar ”frigör Boyes litterära produktion från den biografiska belastning som följt för-

fattarskapet”.38

Domellöfs avhandling, med första syfte att peka på andra läsningar än

biografiska, nådde med andra ord ut till författaren av 1900-talets andra mer omfattande

Boyebiografi.

Ändå befinner sig Hammarström i traditionen av biografiska läsningar, vilket

även Lisbeth Larsson konstaterar.39

Efter att ha tagit upp Abenius och Domellöf i sitt

förord går hon vidare till att på första kapitlets första sida koppla händelsen i novellen

”Preludium” till en händelse i Karin Boyes liv, närmare bestämt hennes första upplev-

else av sin homosexualitet – ett tema som även kopplas till Boyes poesi.40

Paralleller

mellan liv och dikt återkommer sedan, i synnerhet i biografins första hälft. Till exempel

läses Kris återigen som självbiografisk och det antik-grekiska i Boyes poesi ses som en

hänvisning till ”en kultur där homosexualitet var mer accepterat”.41

Det ska dock tilläg-

gas att det jämte de rent biografiska läsningarna görs mycket utförliga tolkningar av

Karin Boyes texter där kopplingarna till författarna är få.

I Pia-Kristina Gardes böcker om Karin Boye finns inte samma tydliga ställnings-

tagande mot en ”biografisk belastning”. I sin fotobok från 2011 gör Garde istället

mycket direkta tolkningar av Boyes verk utifrån hennes biografi. Återigen ses noveller

som erfarenheter ur författarens liv42

och karaktärer i Kris konstateras uttryckligen vara

specifika personer ur verkligheten.43

Även framtidsdystopin Kallocain (1940) nämns och att ”[i]ntrycken från resan

[till Sovjetunionen 1928] sägs ha påverkat Karin Boye då hon skrev romanen”.44

Karin

Boyes personliga reaktion på det samtida Europa är i flera av texterna viktigare än ex-

36

Svenhard-Garde. S. 110ff. 37

Abenius, Margit, Drabbad av renhet, Stockholm 1950. Biografin inleds med orden: ”Föreliggande bio-

grafi över Karin Boye bygger självfallet i första hand på författarinnans litterära verk [samt brev och sam-

tal].” (s. 7). 38

Hammarström, s. 9. 39

Larsson, s. 371. 40

Hammarström, s. 11.ff 41

Hammarström, s. 42; s. 55. 42

Garde, Pia-Kristina (red.), Karin Boye och människorna omkring henne, Lund 2011, s. 10; s. 50. 43

Garde 2011, s. 74; s. 80. 44

Garde 2011, s. 108.

11

empelvis relationen mellan den faktiska romantexten och samtiden eller den totalitära

staten som litterärt motiv bland romanens övriga delar.

Den text som dock gör den mest genomgående direktöversättningen av verk till

liv är Jessica Kolterjahns roman Den bästa dagen är en dag av törst (2013). Här är

Karin Boye huvudperson och får i presens och ur jag-perspektiv berätta om sin tid i

Berlin på 1930-talet.

Karin Boyes poesi får bidra till en del av romanens ordval. Första delen inleds

exempelvis med ett utdrag ur dikten ”Ingenstans”, som bland annat innehåller meningen

”Jag är sjuk av gift.”; ordet gift används sedan i romanen för att beteckna samkönad att-

raktion eller homosexualitet, och dikten har därmed fått en tydligt biografisk tolkning.45

Senare säger den förälskade berättaren att ”Min hud är full av fjärilar”,46

vilket är titeln

på en dikt i samlingen För trädets skull.47

Även Boyes prosa kommer till användning, möjligen som tydligast vid en tillba-

kablick till förälskelsen Viva:

Men så fastnar min blick på Viva Liljewalls nacke. Jag stirrar på den. Den är smal, huden

är vit och mjuk. Jag fantiserar om hur jag sträcker ut handen och smeker den. Och jag vet

att jag är värd evig fördömelse.48

I Kris återfinns en liknande passage, där en inre dialog mellan Malin 1 och Malin 2 äger

rum under en bön:

Malin 1. Du sitter där och hör detta till slut. Du skall fatta dig själv i hela ditt elän-

de, du ska ha lite till, det gör dig så gott – jag hatar dig.

… Fader vår, som är i himmelen…

Malin 1. Och vet mig fördenskull vara värd en evig fördömelse.

Då hon lyfte huvudet efter bönen, fastnade hennes blick i Siv Lindvalls nacke. En

fin smärt pelare, som steg ur fulländade halsåsar som en lugn hymn.49

Malin Forst och Siv Lindvall har lästs som verklighetens Karin Boye och Viva Lilje-

wall, en tolkning som återkommer i de övriga texter jag undersöker.

Även romanen Kallocain och dess tillkomst tas upp av Kolterjahn. Berättaren sä-

ger att ”Berättelsen ligger klar i mitt inre. Den har legat där sen min resa till Sovjetuni-

onen.”50

och när hon till slut lämnar Berlin är manuskriptet halvfärdigt. Det framhålls

45

Kolterjahn, Jessica, Den bästa dagen är en dag av törst, Stockholm 2013, s. 10; s. 169. 46

Kolterjahn, s. 226. 47

Boye, Karin, ”Min hud är full av fjärilar” i För trädets skull, Stockholm 1935, s. 30. 48

Kolterjahn, s. 122. 49

Boye, Karin, Kris, Stockholm 1934, s. 128f. 50

Kolterjahn, s. 86.

12

alltså att Kallocain delvis skrivs i 1930-talets Berlin, i det blivande Nazityskland, och

att det samtida Sovjetunionen var bidragande; tidigt i romanen säger berättaren nämlig-

en att hon ”blev förfärad och beklämd av det förtryck jag såg när jag besökte landet

[Sovjetunionen].”51

Efter denna uppräkning av exempel på biografiska läsningar i de olika texterna

kan man konstatera att den biografiska läsningen av Boyes litteratur lever vidare. I de

flesta fallen är man sannolikt verkets ursprungliga stoff på spåren, men läsningen blir

inte mer än en ytlig avkodning som ofta enbart går ut på att ringa in verklighetens

motsvarigheter i verken. Under Boyes samtid dominerade, enligt Gunilla Domellöf, en

läsart som gav ”en entydig innebörd förankrad i textens manifesta nivå.”52

Med samma

ord kan man beskriva de biografiska läsningar av Boyes Kris, Kallocain och poesi som

redovisats ovan.

2.1.2 Textens anspråk

En relaterad tendens som återkommer i de flesta av texterna, oavsett genre, är anspråket

på att kunna påverka läsningen eller att i sin biografi försöka komma Karin Boye nära.

Även utan eller bortsett från direkta kopplingar mellan liv och verk är det i texterna vik-

tigt att känna och förstå personen Karin Boye. Texterna fokuserar på personen Boye och

närmar sig författarskapet Boye via biografin i första hand. Dessa anspråk återfinns i

olika former i det material jag hittills nämnt, såsom Gardes fotobok, i vars förord ”för-

fattaren och privatpersonen Karin Boye” är det som boken vill visa.53

I Gardes nästa bok, Okända brev och berättelser (2013), är hänvisningar till

Boyes litterära skrivande, litteraturkritik eller journalistik få. Det är större fokus på per-

sonen än hennes gärning, i synnerhet om man ser till att Garde i inledningen åtar sig att

berätta om ”Karin Boyes privata situation”.54

Även i brevsamlingen Ett verkligt jordiskt

liv (2000), vill redaktören Paulina Helgesson ”ge läsaren en möjlighet att möta

människan Karin Boye” och ”inte bara det skönlitterära författarskapet”.55

I det under-

sökta materialet finns det alltså inte bara en tendens till biografiska läsningar, utan även

ett intresse för personen Boye som till och med bortser från hennes texter, vilka ju är an-

ledningen till att Boye överhuvudtaget blev en offentlig person.

51

Kolterjahn, s. 13. 52

Domellöf, s. 38. 53

Garde 2011, s. 7. 54

Garde, Pia-Kristina (red.), Okända brev och berättelser, Lund 2013, s. 11. 55

Helgesson, Paulina (red.), Ett verkligt jordiskt liv, Stockholm 2000, s. 5f.

13

Samtidigt kan tillgängliggörandet av Karin Boyes egna brev bidra till att man inte

längre behöver hennes använda hennes skönlitterära verk för att bilda sig en uppfattning

om henne, eftersom mer och varierat biografiskt material gjorts tillgängligt. De biograf-

iska läsningar som ändå görs har dessutom en bredare grund att stå på än Boyes skön-

litteratur och Abenius biografi. Det stora fokuset på den kvinnliga författaren är proble-

matiskt om de resulterande texterna förmedlar den misogyna diskurs som både Larsson

och Domellöf observerat,56

men ett utforskat icke-litterärt biografiskt material bidrar

också till att öka kunskapen om personen och gör biografiska läsningar av hennes verk

mer eller mindre överflödiga som direktöversättlig kunskapskälla.

I Kaj Björks biografi (2011) är det Karin Boyes heterosexuella äktenskap med

Leif Björk som står i fokus. Biografin är en allmänhistorisk redogörelse med en viss

tendens till personliga anekdoter och endast vid några tillfällen ges kortfattade

beskrivningar av möjliga självbiografiska utgångspunkter för Kris, Kallocain och för ett

mindre urval av Boyes poesi. Men efter förordets beskrivning av vad Björk åtagit sig i

och med biograferingen, lägger han till att ”Sådana kunskaper kan påverka läsningen av

hennes [Karin Boyes] verk.”57

och därmed breddar han syftet med sin biografi till att

även kunna omfatta eller användas vid litteraturtolkning.

Björks text är i sig dock inget typiskt exempel på den kvinnobiografiska tradition

som Larsson och Domellöf har som teman i sina respektive forskningsprojekt, utan kan

delvis läsas som ett rent traditionsbrott. Till exempel är Björks text innehållsmässigt

betydligt bredare än vad den personspecifika titeln antyder (Karin Boye och hennes

man) och polemiken mot Margit Abenius är stark. Det är en författarbiografi, men

anspråket att kunna påverka läsningen av författarskapet följs inte av ett uteslutande

intimt eller personligt perspektiv, utan samhälle, politik och historia ges mycket

utrymme. Den kunskap som ska kunna påverka läsningen av Boyes verk tycks alltså

snarare syfta på något betydligt större än enbart Boyes privatliv – även om det person-

liga onekligen också får utrymme i Björks biografi.

2.2 Verket konstruerar författaren

Vi känner till mycket om Karin Boye; många dokument finns bevarade, i vilka man

även får upplysningar om dokument som försvunnit eller förstörts, och fram till relativt

nyligen var många av Boyes samtida fortfarande i livet och kunde bidra med informa-

56

T.ex. Larsson, s. 366f; Domellöf, s. 48. 57

Björk, s. 8.

14

tion. Bristen på källor är alltså ingen anledning till att försöka konstruera författaren

Boye. Däremot ges olika bilder av Boye baserat på den redan kända författaren, men

detta tar jag upp i ett eget avsnitt (2.3).

Den fiktiva Karin Boye som figurerar i Jessica Kolterjahns roman Den bästa dag-

en är en dag av törst bör emellertid ses som konstruerad i någon mån; Kolterjahn själv

kallar romanen en ”litterär fantasi”, till skillnad från en biografi.58

Det är alltså i första

hand fråga om en nykonstruerad Karin Boye.

2.2.1 Författaren som romankaraktär

Om biografin får tolka verket är det inte en orimlig tanke att verket då tillåts konstruera

biografin, eftersom verken kan förmedla något – eller bidra till att förmedla något – som

inte nödvändigtvis återfinns i biografiska källor.59

Jessica Kolterjahn har med hjälp av

biografiskt material skrivit romanen Den bästa dagen är en dag av törst (2013), där

Karin Boye är huvudperson, men även Boyes skönlitteratur har fått vara styrande.

I romanen används fler litterära och utomlitterära källor än jag har möjlighet att

undersöka här; Kolterjahn själv sammanfattar det genom att i ett kort förord skriva: ”Jag

har även lånat Karins egen röst ibland.”60

Det går att ställa frågan om den röst Kolter-

jahn lånat alltid är Boyes eller om även andras material har kommit till användning.

Vi har redan sett att romanen innehåller parafraser och tillämpningar av Boyes

prosa och poesi. Därtill finns det Kolterjahn själv skapat. Jag undviker att definiera i

detalj vad som kan verifieras i eller spåras till olika typer av källor och vad som är helt

och hållet Kolterjahns egen berättelse, eftersom en sådan exakthet och utförlighet inte

ryms här.

Den Boye som framträder i romanen visar tidigt ett utbrett självhat; hon undviker

sin spegelbild i det hon kallar ”avsmak”.61

Hon är liktgiltig och deprimerad i perioder,

för att under berättelsens gång motvilligt närma sig acceptansen av sin sexualitet. Döden

är en återkommande tanke, och en inre konflikt målas upp där ”homoerotiska besvär” är

en part i det hon kallar ”Dödsmakterna."62

Omskrivningen till bildspråk är även typisk

för den fiktiva Boyes tal, vilket blir särskilt tydligt i en dialog med den mer direkt ut-

58

Kolterjahn, s. 4. 59

Som tidigare nämnts konstaterade även Sven Linnér, i en tid då intresset för författarbiografin var litet

bland forskare, att litteratur kan bidra med kunskap där andra källor är stumma; Linnér, s. 169. 60

Kolterjahn, s. 4. 61

Kolterjahn, s. 11. 62

Kolterjahn, s. 20f.

15

tryckta rumskamraten Kajsa. Boyes älskare och medarbetare Josef Riwkin är samtals-

ämne (min kursiv):

”Hur kan du vara med en sådan här man! Jag förbjuder dig att någonsin träffa

honom igen.” […]

”Jag sa ju till honom från början att jag inte ville ha något med förlaget att göra,

och nu beklagar han sig över att jag inte hjälper till. Han utnyttjar mig och kastar sedan

bort mig som en gammal trasdocka.”

”Han är en idiot!”

”Han har goda avsikter, men när andra människors livsmål avlägsnar sig för långt

från hans egna blir han en schackspelare och börjar flytta omkring sina medmänniskor

som pjäser.”63

Trots att huvudpersonen är romanens berättare och hela berättelsen ges i tempus

presens visas förhållandevis lite av huvudpersonens inre. Tvärtom är berättaren ofta nå-

got av en extern betraktare. Här följer två exempel på hur det kan se ut när berättaren

bara ger det yttre skeendet trots att hon per definition har tillgång till huvudpersonens

inre (min kursiv): ”Jag hör att hon ropar på mig men jag böjer bara ner huvudet och

ökar på stegen.”;64

”Vi är uppenbart bedövade av kvällens upplevelse […].”65

Det labila psykiska tillståndet, det indirekta språket i berättande och dialog (jäm-

fört med andra karaktärers) och den förhållandevis stumma jag-berättaren skapar en

psykiskt sårbar och svåråtkomlig Boye, som inte röjer mycket av tankar och känslor.

Detta gör henne öppen för tolkning.

Det faktum att romanen skildrar den psykiskt hårt påfrestade Boyes väg till själv-

acceptans snarare än till självmord gör det svårt att kalla romanen ytterligare en be-

rättelse om kvinnan som blir sjuk av sin sexualitet, vilket ju enligt Lisbeth Larsson var

hur Boye och andra kvinnliga författare framställdes på 1950-talet.66

Samtidigt går det

inte att kalla Kolterjahns litterära fantasi för en förskönande bild av Boye, utan hon

tillåts fortfarande vara sjuk, men nu utan självklara kopplingar mellan sexualitet och

sjukdom.

2.3 Förmedlade bilder av författaren

Bilden av Karin Boye har förändrats under de årtionden som gått sedan hennes död.

Somliga förändringar kan kopplas förändrade värderingar i samhället. Till exempel har

den homoerotiska och patologiserade självmördaren Boye i senare texter blivit den les-

63

Kolterjahn, s. 174. 64

Kolterjahn, s. 107. 65

Kolterjahn, s. 130. 66

Larsson, s. 336.

16

biska Boye, som inte nödvändigtvis ville dö och vars psykiska tillstånd inte behöver

kopplas till hennes sexualitet.

2.3.1 Lesbisk

Den patologisering som Lisbeth Larsson observerade att Karin Boye och andra kvinn-

liga författare omfattades av på 1950-talet67

har avtagit. Ingen av texterna undviker att

tala om Boyes homosexuella relationer eller att ta dem på allvar och flera av texterna är

öppet kritiska mot Abenius. I Gardes artikel från 1989 lyfts den lesbiska Boye fram och

kopplingen mellan sexualiteten och det eventuella självmordet ifrågasätts, vilket är nå-

got som återkommer i olika former i de senare publicerade texterna.

Möjligen är Kaj Björks biografi något svårtolkad i vissa fall. Det är till exempel

oklart varför han tecknar upp en miljö vid Åhlinska skolan, där Karin läste från 15 års

ålder, med en ”mycket dominant” rektor som förordade ömhetsbetygelser kvinnor emel-

lan och återhållsamhet mellan kvinnor och män.68

Björk nämner även en senare ”ryktes-

spridning kring Boye” under vilken hon kallades ”pervers”, men förtydligar inte vad det

rör sig om eller varför.69

Utan förtydligande är även beskrivningen av en del av Berlins

uteliv, där ett citerat vittne talar om ”perversiteter” och levande ”karikatyrer” i områden

”nära […] Berlins förbrytarkvarter”;70

det är det förnazistiska Berlins uteliv för homo-

sexuella och andra normavvikande som åsyftas.

Trots några oklarheter finns det ingen omedelbar anledning att ana fientlighet i

Björks text. Han är som de andra biograferna kritisk mot Abenius och mot uppfattning-

en att Karin Boye helt säkert hade för avsikt att dö. Han försvarar även Boyes sambo

Margot Hanel i det att han påpekar att han inte finner den ”intellektuella obetydlighet”

hos henne som andra däremot gärna framhållit.71

Karin Boyes sexualitet får överlag mycket utrymme i texterna. Under Karin Bo-

yes livstid pågick diskussioner om man istället för att betrakta homosexuella handlingar

som kriminella skulle se homosexualitet som något sjukligt.72

Det har nu gått en tid

sedan moralisk och medicinsk fördömelse återfanns i lagar eller sjukdomsregister i

Sverige, men Karin Boye fick i någon mån leva med både kriminaliseringen och

67

Larsson, s. 336. 68

Björk, s. 10f. 69

Björk, s. 79. 70

Björk, s. 88. 71

Björk, s. 130. 72

Hammarström, s. 158.

17

förspelet till sjukdomsförklaringen. Boyes stundom religiösa läggning73

gör det även

aktuellt att nämna att hennes sexualitet och kärleksrelationer knappast lär ha stämt

överens med den samtida kristenhetens sexualmoral och att detta ledde till

känslomässiga och praktiska konsekvenser för Boye. Sexualiteten är kort sagt

fortfarande något av det som intresserar mest hos Boye, men attityden och tonen i

texterna lär ha förändrats och förmildrats parallellt med att samhällets sexualnormer

omvärderats. Sexualitet och samhälle är onekligen ett relevant tema i fallet Boye, vare

sig man talar om författarskapet, privatpersonen eller den offentliga personen Boye.

Det som däremot kan diskuteras är hur hennes sexualitet benämns, vilket varierar

texterna emellan. Eftersom Boye hade relationer med både kvinnor och män är bisexuell

det ord vars bokstavliga betydelse passar in på hur Boye agerade i praktiken, medan les-

bisk och homosexuell förekommer oftare. Karin Boyes ”bisexualitet” nämns av Garde

vid ett tillfälle och då som det symtom som Boye sökte psykoanalysbehandling för.74

Benämningen lesbisk tas upp av Hammarström i den första av hennes Boyebio-

grafis noter: ”Karin Boyes homosexualitet hindrade henne inte från att också ha rela-

tioner med män under sitt liv. […] I den nyare forskningen verkar man mindre och min-

dre fokusera på att fastställa en given essentiell homosexualitet, utan ser det som en de-

finition med ett rörligt innehåll som kan se olika ut under olika perioder av en homosex-

uell människas liv.”75

Begreppen problematiseras dock inte vidare.

En annan Boyeforskare har däremot gått närmare in på begreppet lesbisk. I sin av-

handling Kärleken utan namn (2010) om lesbiska romaner tar Liv Saga Bergdahl upp

bland andra Karin Boyes roman Kris. När hon först diskuterar begreppsdefinitioner

konstaterar hon att ordet lesbisk inte har en självklart betydelse.76

En föreslagen

definition är att ”känslomässiga, sociala och politiska aspekter bör inräknas i definition-

en av begreppet lesbisk”;77

en annan ӊr att definiera relationen mellan kvinnor som les-

bisk i stället för att definiera en person som lesbisk”.78

I brist på konsensus lämnar Bergdahl sin egen definition öppen och fokuserar på

”den samkönade kärleken och dess kvinnliga aktörer”; lika öppen är hennes definition

av lesbisk litteratur, som istället för att utgå från författarens sexualitet ”lägger […]

73

Till exempel är Margit Abenius och Gunilla Domellöf överens om att den religiösa inriktningen är en

av de centrala delarna för Boyes författarskap; Domellöf, s. 142. 74

Garde 2011, s. 130. 75

Hammarström, s. 254. 76

Bergdahl, Liv Saga, Kärleken utan namn, Umeå 2010, s. 30. 77

Bergdahl, s. 28. 78

Bergdahl, s. 29.

18

störst vikt vid textens innehåll”.79

Hon undersöker ”romaner skrivna av kvinnor, om les-

biska karaktärer och/eller relationer, och för lesbiska läsare i bemärkelsen att litteraturen

skildrar lesbiska ur ett inifrånperspektiv”.80

Bergdahls läsning av Kris är alltså ett exempel på hur det lesbiska i Karin Boyes

litteratur kan studeras utan ett direkt biografiskt perspektiv, men ändå som en för verket

grundläggande tendens. Det queera kommer igen i såväl Boyes privata och offentliga liv

som i hennes författarskap, men kopplingen där emellan och ett ställningstagande för

benämningen av Boyes egen sexualitet är inte nödvändig för läsningen.

2.3.2 Barn till alkoholist

I de av texterna som återberättar Boyes barndom är en viktig aspekt det faktum att hen-

nes mor Signe Boye hade alkoholproblem. I synnerhet Hammarström dröjer kvar vid

detta och kopplar det dessutom till Boyes psykiska hälsa och kreativitet. Hammarström

nämner att barn till alkoholister drabbas av ”skuldkänslor, svag självkänsla och sorg”

och att de har en ”stark fantasivärld”.81

Boyes ”mors alkoholmissbruk kom att i grunden

prägla hennes föreställningsvärld” och återfinns enligt Hammarström på olika sätt i hen-

nes allra tidigaste poesi och dramatik.82

Händelser i barndomen får hos Hammarström utgöra den tidigaste grunden till

Boyes litterära teman och förmågor. Man kan kalla detta en ansats till en psykoanalytisk

biografering, vilket skulle vara i likhet med Abenius Drabbad av renhet (som dock

främst psykologiserade Boyes sexualitet) och kan då möjligen ses som fortsättningen på

en tradition att tillämpa psykoanalytiska perspektiv i kvinnliga författares biografier.

2.3.3 Gråtmild och depressiv

Även Garde lägger tonvikt vid moderns alkoholism. Hon framhåller i sin fotobok att

Boye själv kallat moderns drickande hennes ”mest uppskakande” barndomsminnen.83

I

samma bok framhålls Karin Boye som en gråtmild och depressiv människa. Hennes

mors beskrivning av Boye som barn, ”lugn, lydig, vänlig och melankolisk”,84

inleder

och sedan följer Gardes jakt på fotografier av en leende Karin Boye. ”Det är sällan man

79

Bergdahl, s. 35. 80

Bergdahl, s. 36. 81

Hammarström, s. 18ff. 82

Hammarström, s. 21; s. 30; s. 32. 83

Garde 2011, s. 22. 84

Garde 2011, s. 22.

19

ser Karin Boye le på fotografier tagna av henne som barn”, menar Garde.85

Även senare

i livet var det ”en för ovanlighetens skull skrattande Karin Boye” som syntes på bild.86

I

boken nämns inte det möjligen tidstypiska i att man relativt sällan ser leenden på äldre

fotografier.

Boye var enligt Garde även en person som grät ”ofta och av många olika skäl”.87

Kaj Björk framhåller också detta. Exempelvis berättar han att om Boye i Berlin, när hon

”föll i gråt inför bänkarna i parken, de enda där judarna fick sitta.”88

Det är möjligt att

denna episod inkluderats som ett led i att avfärda påståendet om Boyes nazistsympati-

er.89

Men även senare berättas det att Boye ”fick […] ett av sina gråtanfall”.90

I Kolterjahns roman ges en tydlig bild av Boye som känslomässigt labil. ”Ibland

känns det som om gråten är det enda språk jag har kvar”, uttrycker hon vid ett tillfälle.91

Hon säger senare: ”Det har alltid varit ett gift, ett straff, att jag känner begär efter kvinn-

or.”92

I och med tillägget ”ett straff” kan man läsa in religiösa eller nära nog psykotiska

undertoner. Samtidigt är det, som nämndes i föregående avsnitt, inte fråga om den typ

av sjukdomsförklaring som gavs av Abenius på 1950-talet.

2.3.4 Men inte nödvändigtvis en självmördare

Avsiktligheten i Karin Boyes självmord är flitigt ifrågasatt i många av texterna. Garde

påpekar redan 1989 att Boyes självmord var lika halvhjärtat utfört som hennes tidigare

försök, men att yttre omständigheter gjorde att det här tillfället hade dödlig utgång.93

Även Hammarström ifrågasätter självmordet som avsiktligt.94

Kaj Björk är tydlig med att omvärlden såg Boyes död som självmord, medan

omständigheterna kring dödsfallet är desto oklarare: ”Karin Boyes död tolkades snabbt

av media som självmord.”95

Han menar sig inte kunna ringa in en direkt orsak till Boyes

beslut, utan menar att självmordet ”[m]ed tiden blev […] ett självklart faktum.”96

Det är

85

Garde 2011, s. 26. 86

Garde 2011, s. 86. 87

Garde 2011, s. 44. 88

Björk, s. 118. 89

Björk avfärdar nämligen detta påstående; Björk, s. 88. 90

Björk, s. 127. 91

Kolterjahn, s. 45. 92

Kolterjahn, s. 169. 93

Garde 1989, s. 124f. 94

Hammarström, s. 244f. 95

Björk, s. 128. 96

Björk, s. 129.

20

alltså fråga om en etablerad bild av den avsiktliga självmördaren Karin Boye som

suddas ut och ersätts med Gardes retoriska fråga: ”Vem vet?”97

Det ligger till viss del i självmordets natur att vara ifrågasättbart, bland annat

eftersom den person vars avsikter man ifrågasätter inte kan föra sin egen talan. I fråga

om kvinnliga författare ligger det nära till hands att se en återkommande myt om

kvinnan som begår självmord, en mytbildning som inte tar hänsyn till självmordets bak-

grund, motiv och avsiktlighet.

Några exempel är Victoria Benedictsson (1850–1888), Virginia Woolf (1882–

1941), Sylvia Plath (1932–1963) och möjligen – men mycket osäkert – Sapfo (600- och

500-talet f.Kr.). Det går att ställa frågan om dessa kvinnor betraktats och lästs annorlun-

da om deras självmords respektive bakgrund framhållits oftare än självmordet i sig; rim-

ligtvis borde olycklig kärlek som självmordsorsak innebära betydande skillnader i om-

världens attityd och den bortgångnas avsikter om man jämför med självmordet som

föregås av en obehandlad psykos, där både avsiktlighet och tillräknelighet kan ifråga-

sättas.

Relevansen för Karin Boye är att det i det analyserade materialet tycks finnas en

viss tendens till att ställa frågan om självmordet kan ha varit en olyckshändelse, en

benämning som mycket väl kan ge en annan bild av Boye och förändra förut-

sättningarna för biografiska läsningar av hennes skönlitterära texter – något som inte

varit möjligt så länge man varit överens om avsiktligheten i hennes självmord.

3 Sammanfattning och alternativa läsningar

Jag har försökt presentera den senaste tidens biografiska läsningar av Karin Boyes för-

fattarskap liksom den biografi som görs gällande och används eller kan användas till så-

dana läsningar. För att undersöka detta valde jag sju texter om Boye, publicerade mellan

åren 1989 och 2013. Lisbeth Larssons respektive Gunilla Domellöfs forskning var det

avstamp som gjorde undersökningen av biografiska läsningar relevant vad gäller kvinn-

liga författare och Karin Boye specifikt.

Sammanfattningsvis fann jag att flera av de texter jag undersökte ofta låter Karin

Boyes biografi tolka hennes verk. Dels sker en form av direktöversättning av verk till

biografi, där motsvarigheter pekas ut och verken läses som självbiografiska, dels gör

texternas redaktörer och författare ofta anspråk på att påverka läsningen av litteraturen

97

Garde 1989, s. 125.

21

eller på att komma Karin Boye nära. Texterna av Garde, Hammarström och Kolterjahn

är de som tydligast kopplar Boyes verk till hennes liv, medan Björk är betydligt

försiktigare och Helgesson dröjer kvar vid personen Boye hellre än författarskapet –

något som visar att intresset för författaren kan vara större än intresset för hennes verk.

Boyes verk har inte behövt utgöra grunden till vår kunskap om henne, eftersom

det finns mycket material utöver skönlitteraturen att tillgå. Däremot nykonstrueras hon i

en av de undersökta texterna, och då i form av en nedstämd men annars ofta obestämbar

romankaraktär.

Till skillnad från att helt och håller konstruera en ny person förmedlar de flesta av

texterna vissa bilder av författaren. Boye kallas oftast lesbisk eller homosexuell trots

sina heterosexuella relationer med män; i forskningen råder det dock inte konsensus vad

gäller begreppen. Det framhålls flera gånger att Boye var barn till en alkoholist och att

det lär ha präglat hennes sinnelag och författarskap. Det berättas om hennes gråt och

depressivitet, men hennes självmord ifrågasätts eftersom mycket tyder på att det inte var

helt avsiktligt.

Det finns inte bara ett fortsatt intresse för personen Karin Boye, utan det är ofta

även samma teman som diskuteras, om än i förändrad form. Självmord och sexualitet är

viktiga ämnen, men kopplingen mellan Boyes död och hennes sexuella läggning har för-

svunnit; Boye har avpatologiserats. Det biografiska läsarperspektivet är bredare idag än

för 50 år sedan, främst för att mer material skrivits eller gjorts tillgängligt och det finns

även en viss uttrycklig vilja att göra mer än att bara läsa Boyes texter som självbiograf-

iska.

Den här uppsatsen skrevs inte med avsikten att förespråka en hållning som helt

och hållet bortser från författarbiografin. Däremot har det biografiska perspektivet

dominerat läsningen av Boyes litterära verk, och det senare utgivna materialet visar att

intresset för personen Boye lever vidare både i sig och som tolkningsgrund för

läsningar. Larsson och Domellöfs forskning och observationer har setts som en till-

räcklig grund för att motivera denna studies relevans, men även de olika icke-biograf-

iska läsningar som görs är en anledning att avtäcka och undersöka biografins fortsatta

dominans.

I viss mån har jag redan pekat på alternativa läsningar. Liv Saga Bergdahls

avhandling nämndes, i vilken lesbiskhet är ett bärande tema i läsningen av romanen

Kris, utan att i särskilt hög grad utgå från författaren själv. Den redan nämnda Domellöf

22

presenterar även hon i sin avhandling utförliga läsningar av Boyes tre första romaner

där hon betraktar dem som idéromaner snarare än speglingar av Boyes liv.

Kort vill jag komplettera med ett par andra läsningar av Boyes författarskap, som

antingen kan riskera att hamna i skymundan för det stora intresset för personen Boye,

eller helt enkelt som förslag på andra sätt att närma sig Boyes texter än via biografin.

En typ av läsning ger Johan Svedjedal, när han i tidskriften Samlaren går från

verk till liv (och inte det omvända) i en litteratursociologisk artikel.98

Svedjedal under-

söker Boyes och andra författares situation och tar avstamp i romanen För lite (1936),

vars huvudperson liksom Boye är en författare som får kämpa för brödfödan. En istället

helt textfokuserad och strukturalistisk läsning av ett litet urval av Boyes poesi finner

man i Sverker Göransson och Erik Mestertons samling av diktanalyser Den orörliga

lågan.99

Till sist passar det kanske att nämna Karin Boyes egna skrifter om litteratur, där

hon bland annat förespråkar läsarperspektivet och tanken på den mångbottnade texten

framför den författarorienterade läsningen. I essän ”Tendens och verkan” talar hon

exempelvis om hur det författaren avsåg eller menade kan skilja sig från diktens

faktiska inverkan på läsaren.100

98

Svedjedal, Johan, ”Rymden och tvåkronan”, i Samlaren 2009, s. 139–184. 99

Göransson, Sverker och Erik Mesterton, Den orörliga lågan, Göteborg 1998. 100

Boye, Karin, ”Tendens och verkan”, i Tendens och verkan, Stockholm 1949, s. 94–99.

23

Referenser

Primärt material

Björk, Kaj. Karin Boye och hennes man. Stockholm: Hjalmarsson & Högberg Bok-

förlag, 2011.

Garde, Pia-Kristina (red.). Karin Boye och människorna omkring henne. Lund: Eller-

ströms förlag, 2011.

Garde, Pia-Kristina (red.). Karin Boye. Okända brev och berättelser. Lund: Ellerströms

förlag, 2013.

Hammarström, Camilla. Karin Boye. Stockholm: Bokförlaget Natur och Kultur, 1997.

Helgesson, Paulina (red.). Karin Boye. Ett verkligt jordiskt liv. Brev. Stockholm: Albert

Bonniers förlag, 2000.

Kolterjahn, Jessica. Den bästa dagen är en dag av törst. Stockholm: Bokförlaget Fo-

rum, 2013.

Svenhard-Garde, Pia. ”Idiot av glas? Ett försök att omvärdera Karin Boyes minne”. I

Lambda nordica. 1989:1, ss. 102–129.

Sekundärkällor

Abenius, Margit. Drabbad av renhet. En bok om Karin Boyes liv och diktning. Stock-

holm: Albert Bonniers förlag, 1950

Bergdahl, Liv Saga. Kärleken utan namn. Identitet och (o)synlighet i svenska lesbiska

romaner. Umeå: Umeå universitet, 2010.

Boye, Karin. ”Tendens och verkan”. I Tendens och verkan. Stockholm: Albert Bonniers

förlag, 1949, s. 94–99.

Domellöf, Gunilla. I oss är en mångfald levande. Karin Boye som kritiker och prosa-

modernist. Stockholm: Almqvist & Wiksell International/Universitetet i Umeå,

1986.

Göransson, Sverker och Erik Mesterton. Den orörliga lågan. Analyser av femton 1900-

talsdikter. Andra reviderade upplagan. Göteborg: Bokförlaget Daidalos, 1998

[1990].

Ja visst gör det ont… Ett program om Karin Boye inför tisdagens och onsdagens före-

ställningar av Kallocain. Stockholm: SVT2. Sveriges Television, måndag 23

november 1981.

Larsson, Lisbeth. Sanning och konsekvens. Marika Stiernstedt, Ludvig Nordström och

de biografiska berättelserna. Stockholm: Norstedts Förlag, 2001.

24

Linnér, Sven. ”Psykologisk och biografisk litteraturforskning”. I Forskningsfält och

metoder inom litteraturvetenskapen. Andra, omarbetade och utvidgade upplagan.

red. Sture Allén m.fl. Stockholm: Wahlström & Widstrand, 1974, ss. 148–173.

Olsson, Bernt och Ingemar Algulin. Litteraturens historia i världen. Tredje upplagan.

Stockholm: Norstedts förlag, 1994.

Petersson, Margareta (red.). Världens litteraturer. En gränsöverskridande historia.

Lund: Studentlitteratur, 2011.

Svedjedal, Johan. ”Rymden och tvåkronan. Karin Boyes För lite och den författar-

sociala debatten”. I Samlaren. årg. 130, 2009, ss. 139–184.

Skönlitteratur

Boye, Karin. För trädets skull. Dikter. Stockholm: Albert Bonniers förlag, 1935.

Boye, Karin. Kris. Stockholm: Albert Bonniers förlag, 1934.

Karin Boyes texter ovan är Litteraturbankens korrekturlästa digitala utgåvor.

Se http://www.litteraturbanken.se.