Nummer 5 • 2002 | Sveriges största musiktidning

Morcheeba

David & the Citizens

Speedy J

Masayah

Paris

Joppe Pihlgren

ww

w.g

roo

ve

.st

2

Det enda jag är intresserad av just nu är somma-ren. Dagarna är långa och solstinna, fotbolls-VM är äntligen igång och musikfestivalernakänns extremt lockande. Dessutom har det kom-mit en hel del kanonplattor den senaste månaden(om du inte hittar recensionerna i pappers-Grooveså finns de på www.groove.st).

Just resorna till festivaler känns sommarlov.Bilen/tåget/bussen tar dig ut på äventyr i världenvare sig det innebär Småland eller utlandet. Heltplötsligt befinner man sig i ett sammanhang utanregler där dina enda åtaganden är att ha roligttre dygn i rad tillsammans med dina vänner. Rättokej förutsättningar. Kanske inmundigas ävenalkoholhaltiga drycker. Som grädde på det mosetkan du även se oräkneliga band om du orkarhasa dig från campingområdet.

I sommar kommer Groove att slå upp sitt tältinne på festivalområdet i Hultsfred och Arvika(kom gärna förbi och hälsa på artister och vinnskivor), själv lekte jag med tanken att även besö-ka Roskilde för första gången på många år mendet är nog lite överkurs. Två besök i laglöst landper sommar verkar vara min gräns. Å andrasidan vet man aldrig vad som händer. Inte mer änatt det nu är sommarlov och livet leker. Grooveåterkommer i början av september.

Ha det bra

Speedy J sid. 5

En fråga till Joppe Pihlgren sid. 5

Inget förskräckt våp sid. 5

Paris sid. 6

Skivlangning i förtid sid. 6

Masayah sid. 7

Ett subjektivt alfabet sid. 7

David & the Citizens sid. 9

Morcheeba sid. 11

Primal Scream sid. 12

Bokrecensioner sid. 16

Albumrecensioner sid. 19

Demorecensioner sid. 20

Vintern ärlångt borta

Ledare

Speedy Jsid. 5

Paris/2sid. 6

Masayahsid. 7

Primal Screamsid. 12

Chefredaktör & ansvarig utgivareGary Andersson, chefred@groove.st

SkivredaktörPer Lundberg Gonzalez-Bravo, info@groove.st

BokredaktörDan Andresson, da@groove.st

Bildredaktör Johannes Giotas, foto@groove.st

Layout Henrik Strömberg, hs@groove.st

RedigeringGary Andersson, Henrik Strömberg

Annonser Per Lundberg G.B.

DistributionKarin Stenmar, distribution@groove.st

Web Ann-Sofie Henricson, Henrik Ragnevi

Groovearbetare

GrooveBox 112 91404 26 Göteborg

Telefon 031-833 855

Elpost info@groove.st

http://www.groove.st

Omslag: Bobby Gillespie av Johannes Giotas

För icke beställt material ansvaras ej.

Tryckt på miljömärkt papper.

Tryck Geson Skandiatryckeriet ABUpplaga 75 000 ex.

ISSN 1401-7091

Mats AlmegårdDan AnderssonGary AnderssonKerstin BjörkJonas ElgemarkMattias ElgemarkFredrik ErikssonMoa ErikssonTorbjörn HallgrenAnnica HenrikssonPeter JernbergRobert LagerströmPer Lundberg G.B.

Björn MagnussonThomas NilsonMia OlssonJohanna PaulssonTove PålssonJeff RichtDaniel SeverinssonMagnus SjöbergPeter SjöblomMathias SkeppstedtHenrik StrömbergEvalisa Wallin

Gary Andersson

chefred@groove.st

Groove 5 • 2002

www.ahlens.com

Erbjudandena gäller t o m 7/8, så länge lagret räcker. Ett hus, tusen möjligheter.

Nya plattor!

Morcheeba Charango. CD 185·

Red Hot Chili Peppers By The Way. CD 185·Release 8 juli!

Inget förskräckt våp

Gro

ov

e 5

• 2

00

25

Var det bättre förr?

– Jag tycker att vi är bättre nu på en

massa sätt, men vi var skitbra i början

också. Vi lirade krattigare men vi

hade en bra popkänsla. Och vi såg

bättre ut. Vi var ett av de första riktiga

popbanden i Sverige och hade

Lambretta-T-shirts innan det fanns

ett band som hette Lambretta. Bara

det! Det kan man ju inte ha längre.

Och jag hade lugg som gick ner,

såhär, över ansiktet. Det finns en bild

på mig när jag sitter på någon väg-

krog i Norrland och dricker en kopp

mjölkchoklad. Antagligen har jag

precis gått upp ur bussen och har

sovit någonstans vid någon bensin-

mack och ska in och ta en fika och

sitter där, liksom. Då har man sovit i

bussen med randig skjorta och slips –

och slipsen är fortfarande kvar på

morgonen. Allting är kvar. Det är

jäkligt snyggt att kunna gå upp så på

morgonen, vakna utanför ett vägfik,

och man är popstjärna direkt.

Dan Andersson

En fråga till...

Joppe Pihlgren,

popsångare i

Docenterna

som i och med

Sverige varken

ser eller hör

firar 23 år

sedan singel-

debuten.

text: Henrik Strömberg

Speedy J

Jochem Paap väljer att dra techno-musiken till sin spets på sitt nyaalbum som Speedy J. Han har tidiga-re släppt ett antal hyllade album medallt från ambient musik till hårdastetechno, album som fungerat som hel-heter där många andra techno-artisters mest har varit en samlinglåtar.– På varje album jag släppt har jagfokuserat på en aspekt av mitt ska-pande. Men jag märkte att mångavar intresserade av den sortensmusik jag spelade under mina live-spelningar, folk frågade mig helatiden om jag skulle släppa ett live-album eller mer dansorienteradmusik.

Musiken på Loudboxer-CD:n ärdärför ihopmixad så som den skullehöras på en klubb.– Det har att göra med hur jag sertechno. Ett technospår är inte nöd-vändigtvis ett separat musikstycke,det är mer som ett verktyg. Ett bygg-nadsmaterial som man kan användaför att skapa en intressant helhet.

Jochem tar som exempel upp atten DJ bara behöver lyssna några fåsekunder på ett spår för att bedömadet, DJ:n är bara ute efter spåret omdet passar i en mix.– Techno är en väldigt fysisk typ avmusik, det är en upplevelse som fun-kar bäst på en klubb. För att varahelt ärlig så tycker jag technoalbum

som består av separata spår är rätttråkiga.

Det mest överraskande medLoudboxer är att vinylversion inteinnehåller låtarna från CD:n, ellerens färdig musik. På de två tolvornafinns det istället 200 ”locked groo-ves”, cirkulära loopar som är mindreän två sekunder långa. Med två turn-tables och en mixer kan skivköparengöra sin egen version av Jochemsmaterial.– Det är samma vision uttryckt påmotsatt sätt. Jag vill visa upp minmusik på ett annorlunda sätt, för jag

vill få fram det budskapet, atttechnomusik inte är musik, det är ettverktyg.

Jochem upprepar för fjärde ellerfemte gången samma idé, så uppen-barligen tycker han det är viktigt. Jagfrågar om han kan leva på sin musik.Han berättar att han inte tjänar såmycket på sina album. Pengarnafinns istället i publishing: filmmusik,dokumentärer, reklamfilm.– Ett album är som ett visitkort. Jagfår alltid många fler erbjudandenefter att jag just släppt en skiva.

Techno är ett verktyg

Moa Eriksson

moa@groove.st

En del skivor dör aldrig. En av dem är definitivt

soundtracket till Cabaret med Liza Minnelli i

huvudrollen som den dekadenta Sally Bowles

(1972). Att se Sally som en god förebild för

kvinnor är kanske inte moraliskt rätt eftersom

hon är prostituerad, alkoholiserad och mår

skit. Men på något sätt har hon ändå alltid

varit en symbol för den starka kvinnan för

mig.

Sally är snygg, tuff och sexig och vågar ta

för sig av livet. Hon vandrar iväg ifrån den ena

mannen efter den andra med ett ”bye darling”

slängt över axeln. Hon är så långt ifrån dröm-

men om den väna jungfrun man kan komma.

Framförallt är hon trots sin utsatthet stolt och

inget litet förskräckt våp. Det är lätt att ta sin

tillflykt till en sådan kvinnogestalt när man

aldrig riktigt blir kär och världen runt omkring

en saknar någon större mening.

När jag som sjuttonåring lyssnade på

henne var jag varken alkoholiserad eller pro-

stituerad (som väl är) men jag kände igen mig

i de sorgsna textraderna ”everybody loves a

winner so nobody loves me”. Trots att Sally är

showens stjärna så har hon ingen som verkli-

gen älskar henne. Och när hon väl träffar

någon är hon så livrädd för kärleken att hon

inte vågar sig in i det. Det känns som många

unga tjejer kan känna igen sig i det.

Själv började jag klä mig i korta svarta

klänningar med svarta stay-ups och höga

klackar. Jag vände på den stora känslan av

tomhet i bröstet och gjorde den till något

eftersträvansvärt. Man blir kanske inte lyckli-

gare av att veta att någon känner likadant

som en själv men man blir nog lite starkare.

Trots att jag är några år äldre nu och inte

längre känner mig oälskad och känslolös så

finns det inget härligare än att skråla med i

de fantastiska texterna som utgör Cabaret.

Det är inte bara en otroligt bra film utan även

förmodligen världens bästa soundtrack. Liza

Minnellis röst är otrolig och musiken får en

att vilja gå tillbaka i tiden och dansa char-

leston på en rökig nattkubb.

Detta är musikhistoria som aldrig blir

möglig. Och andemeningen är lika aktuell:

Sitt inte och förtvina ensam på ditt rum. Gå

ut och ha kul istället!

ww

w.g

roo

ve

.st

6

Skivlangning i förtid

Vill man köpa en ny skiva i New York går man

till Chinatown eller The Bronx. Inte HMV, Virgin

Megastore eller Tower Records. Näh, det bästa

är att ha jämna pengar i fickan, veta vad man

vill ha och strosa fram på södra delen av Broad-

way på väg mot Chinatown eller ta tunnel-

banan upp till de små skivaffärerna uppe i

The Bronx. Varför säger jag detta? Jo, själva

skivbrännandet i New York är nu en enorm

verksamhet och alla skivor som ligger på Topp

50 finns att köpa nybrända med fotokopierade

omslag på gatan.

I Chinatown står de i långa rader med

lådor på små bord och skriker ut sina titlar. En

CD kostar fem dollar eller fem för 20 dollar.

Fast har man jämna pengar, helst tre eller

fyra dollar, så kan man ju alltid påstå att

mannen på hörnet säljer nya Korn för fyra

dollar och man får då köpa den för tre. Och ja,

ni hörde rätt, jag sa nya Korn. För grejen är

inte att skivorna är billigare, nej, grejen är att

de finns på gatan två-fyra veckor innan de

släpps, med rätt omslag och allt. Och vågade

man åka upp till The Bronx så fanns Eminems

nya där hela tre månader innan den släpptes,

och inte på gatan utan i affärerna.

Varför? Jo, för ingen polis tänker åka upp

dit i onödan bara för att kolla om de säljer

olagliga CD-skivor. Det är det som är en av

fördelarna med att bo i stad med mycket

brottslighet, det finns alltid ett annat brott

som är viktigare och som polisen ägnar sig åt.

Men, säger nu skivsamlaren, är det värt

att köpa en bränd CD med fotokopierat

omslag? Nej, egentligen inte, men nu kan

man köpa alla de där skivorna man vill höra

men inte riktigt har lust att hosta upp 180

spänn för. Om man kan köpa nya Michael

Jackson för 30 spänn så är det ju definitivt

värt det för att sen kunna ägna en krönika åt

att berätta hur dålig eller ointressant den är,

eller hur?

Och vad gäller Eminem så sålde den så

ruskigt bra på gatan att den här i USA släpptes

en vecka för tidigt bara av den anledningen.

Dessutom, när vi ändå pratar om Eminem,

vad i helvete, ursäkta svordomen, är en limited

edition på två miljoner? Ni hörde helt rätt,

nya Eminem-skivan kom i en limited edition

på två miljoner med en DVD. Jag menar, har

jag missat nåt här? Betyder inte limited

limiterad? De limiterade skivor jag har är

oftast vinyl och trycks i 150 ex, eller i vissa fall

300. Vet inte om jag skulle kalla två miljoner

särskilt limiterad, men det är väl så att när en

artist som Eminem gör så är det viktigare att

tjäna pengar än att nån annan skulle råka få

sig en liten bit av kakan. Men jag har inte tid

att sitta här och vara bitter, jag måste ner till

Chinatown och köpa senaste Sonic Youth och

Primal Scream.

Det låter syntigt men likheterna medElastica och Lush är större än med Depe-che Mode och alltihop kryddas med ljudoch rytmer från leksakssyntar. Någonskrev att namnet Paris passade bra efter-som musiken låter fransk, men självahåller de inte riktigt med.– Men det finns en viss romantik ochParis är ju en romantisk stad, säger trum-misen Johan Efraimsson skämtsamt.

Han och resten av Paris – EmmaNylén, Annika Mellin och MattiasSvensson – sitter och äter på en klubb iGamla Stan i Stockholm där de senareska spela. Bandet föddes för ungefär tvåår sedan. Annika och Emma, som bådasjunger, spelar synt och gitarr, kom i kon-takt med varandra via en gemensamkompis, gillade varandras musik ochbörjade spela ihop. När Mattias, somspelar bas, skaffade en 8-kanalers portabörjade trion spela in demos hemma iAnnikas och Mattias sovrum.– Vi hade ju verkligen inga ambitionerfrån början. Vi ville mest utforska det vivar intresserade av i musikväg, sägerEmma.

Johan kom med i bandet och sovrum-met byttes mot en regelrätt replokal.

Förra demon, Return to Southfork, spe-lades in i Superheroes-sångaren ThomasTroelsens, enligt Emma, ”ascoola” stu-dio Delta Lab i Köpenhamn. Men på nyaOn TV har de återvänt till sovrummetsom, tillsammans med TV-tittande, gettinspiration till en del låtar.– En är inspirerad av Lucy i Dallas, sägerEmma varpå samtliga brister ut i skratt.

De är inte sena att påpeka att de gjordesin första spelning någonsin påHultsfreds demoscen i fjol och blev fram-röstade som bästa demoband. Idag ärParis ett flitigt liveband och ska blandannat spela på Arvikafestivalen ochinnan dess på Göta Källare i Stockholmvilket är rätt stort för ett demoband.Trots populariteten har ännu inget skiv-

bolag nappat men Paris verkar inte miss-trösta.– Vi vill glädja andra med vår musik menvi är inga pajaser. Det är ju på allvar,säger Annika.– Vi har så himla kul utan skivkontrakt sådet är inte det första jag vill nu. Jag vill liraute, inflikar Johan mellan ölklunkarna.

Sovrumspartyn och Dallas på TVtext: Johanna Paulsson

bild: Mattias Elgemark

Paris

Romantisk discosynt i indiepop-

dräkt? Nja, denna kvartett låter

sig inte placeras i ett fack.

Mathias

Skeppstedt

mas@groove.st

Gro

ov

e 5

• 2

00

27

einstürzende neubautenSlagborrar, bensindunkar och gummiband är

väl inte direkt klassiska musikinstrument.

Ändå har Einstürzende Neubauten i över 20

år bevisat att det är fullt möjligt att göra

vacker och angelägen musik med sådana

redskap. Sin första skiva spelade de in i en

betonghåla under en autobahnbro 1980.

Några månader efteråt rasade kongress-

hallen i Berlin. De såg det som ett tecken på

att de skulle erövra världen. Och det gjorde

de. Inte minst min.

Mitt musiklyssnande ändrades efter att

ha hört Kollaps. Länge kunde jag stå utanför

byggarbetsplatser och lyssna drömmande på

schyssta hammar- och sågljud. Med en kom-

pis förde jag ingående diskussioner om huru-

vida Bosch- eller Black & Deckerborrmaskiner

hade skönast ljud. Och än idag föredrar jag

oljefat framför ett vanligt trumset. MA

elektricitetNär Benjamin Franklin 1752 inledde sina drak-

experiment kan han knappast ha anat vilka

konsekvenser det skulle få, åtminstone inte

inom musiken. Förutom instrumenten – det

mest betydelsefulla av dem, elgitarren, slog

igenom redan i mitten av 1930-talet – och

deras nya uttrycksmöjligheter, avgörande för

rockmusikens födelse, kom elektriciteten

även att popularisera musikutövandet och

etablera artistkulten i takt med att sänd-

ningsmedier och inspelningsutrustning

utvecklades. Skulle kanske Milli Vanilli vun-

nit en Grammy, om det inte vore för det sist-

nämnda? DA

dick evansDick Evans kanske gjorde bort sig ordenligt

när han valde att gå solo. Tillsammans med

brorsan Dave spelade han med Paul, Adam

och Larry i The Hype och före det i Feedback.

Det var när Dick lämnade in som det började

hända saker med bandet. 1979 kallade de sig

U2 och resten är historia. Dick bildade istället

The Virgin Prunes som inte blev någon

direkt hit. PLG-B

text: Björn Magnusson

bild: Johannes Giotas

Masayah

Masayah är lång, iklädd jeanssvid ochbasketkängor. Hans användarvänligadebut har nyligen släppts och framför sighar han en lista av favoritlåtar som hansenare ska spela upp i P3. Chaka Khanoch Prince trängs med D’Angelo, ATribe Called Quest och Stevie Wonder.– När jag var 14-15 år började jag lirai ett band som körde Eric Clapton-

covers. Jag var aldrig sådan att jag vak-nade med soulskivorna. Jag har aldrighaft något brinnande musikintresseutan det har kommit på senare år,säger Masayah.

När Masayah började skriva egnalåtar valde han engelska som han pra-tar hemma med sin far från Uganda.Trots att han inte vill kalla sig musiker

eller sångare har musiken alltid funnitsi närheten. Som liten i Stockholms-förorten Dalen spelade han trombon ikommunala musikskolan men var merintresserad av brorsans gitarr. Förutomcovertiden har han också sjungit i EastGospel Choir och på musikskolan igymnasiet träffade han nuvarandesamarbetspartnern Oskar Skarp frånFjärde Världen.– Jag jobbar nog mer på ett traditio-nellt hiphop-vis än soulskrivande. Bådejag och Oskar gillar A Tribe CalledQuest. Vi hittar en loop och sedan näs-tan freestylar jag mig fram tills jag hit-tar en vibe, säger Masayah.

Trots att Masayah, numera 23 år,började med att köra för DeDe som16-åring och har medverkat på låtarmed bland andra Petter och Timbuktuser han sig fortfarande som en färs-king. Musiken är som en lång läro-process där influenserna vävs in.– Man härmar tills det sitter ochnågonstans på vägen hittar man sigsjälv. Jag trivs där jag är nu men jag lärmig fortfarande.

På sin debut har han samarbetatmed en handfull musikmakare. På ettav de mest omtumlande spåren GottaHave You har han trängt ihop sig medKaah i Studio Monica.– Han är kung bakom rattarna. Somartist är han där och som producent ärhan ännu mera där. Om man tycker atthan är grym så måste man förstå atthan sitter där och gör allting själv.

Att producera allt själv är ett mål.Why? har Masayah gjort och han troratt ingen kan göra det bättre än ensjälv. Då kan man hela tiden höja sinegen standard.– Där sitter det precis som jag vill hadet. Den är ett triangeldrama somhandlar om två män och en kvinna,klassikt kärleksdrama. Klassisk soul,bara gitarr, bas och trummor.

Höjer standardenEtt

subjektivt

alfabet

Läs reportage med den egensinniga

låtsnickraren Daniel Johnston,

rockveteranerna Docenternaoch old school-hiphoparna

People under the Stairspå Grooves hemsida www.groove.st

Med en av Sveriges vänaste röster är Masayah det

närmaste en svensk Nate Dogg det går att komma.

Hans debut doftar soul med hiphop-stänk som gör

det väldigt svårt att sitta stilla.

Du har väl sommarens bästa plattor?

1 Oasis ”Heathen Chemistry” i butik 1 juli

2 Gluecifer ”Basement Apes”ute nu

3 Korn ”Untouchables” ute nu

4 David Bowie ”Heathen”ute nu

5 Primal Scream i butik 29 juli

1. 2.

3. 4. 5.

www.sonymusic.se

Gro

ov

e 5

• 2

00

29

Den 1 maj känner jag mig lagom fräschefter Valborgsnattens fester. På Ölkaféet iMalmö sitter redan Magnus Bjerkert ochDavid Fridlund. Som vanligt är jag förse-nad.

Det är ett år sen jag intervjuade Davidand the Citizens och mycket har hänt sendess. De har släppt sitt första fullängds-album For All Happy Endings, de harturnerat runt halva Sverige och varit påframsidan av DN På Stan. Framförallthar i stort sett alla kritiker höjt dem tillskyarna.

Efter ett litet tag dimper Conny Fridhner på bänken bredvid de andra. Detvisar sig att ingen av dem är piggare änjag. Resterande bandmedlemmarnaAlexander Madsen och Mikael Carlssonhar gjort klokt i att sova vidare.– Vi har visat att vi är så bra som allatrodde. Vi har inte gjort bort oss, svararDavid på frågan om vad som hänt underdet gångna året.

Conny framhäver också att de alltidgett allt vare sig det varit flera hundrapersoner i publiken eller bara femton.Och så har de självklart blivit myckettightare.

Under årets gång har de turnerat såmycket att de knappt hunnit vara hemmai Malmö.– Jag känner mig helt hemlös, säger Mag-nus och ser bedrövad ut. Jag kan börjagå och sälja tidningar på stan!

De andra skrattar högt. Och är detnågot som känns karaktäristiskt förDavid and the Citizens så är det derassätt att kunna skämta om allting, ävennär det gäller jobbiga saker. De skrattarmycket och är snabba med de dräpandesvaren sinsemellan. Men de är långt ifrånnågra lustigkurrar när det gäller musi-ken. Tvärtom finns där ett stort allvar ibotten. Albumet är tillägnat Davidsmamma som gick bort för några år sedan

och det är kring sorgenefter henne som musi-ken kretsar.Dina texter går att läsasom dikter. Skriver dupoesi?– Nej, det gör jag inte.Men det är ju naturligt-vis en eloge till mig omdu tycker det. Texternaär ju väldigt seriösa.Tänk om folk hade sagt”Du David, dina texterär inte särskilt viktigaför dig va?”. Det hadeju varit hemskt.Är du religiös?– Ibland så drömmer jagom mamma att honfinns på något ställe därhon är lycklig och hardet bra. Jag hade natur-ligtvis önskat att det varså. Jag hoppas på ett livefter detta men jag vetinte direkt om jag ärreligiös. Jag är inte kris-ten eller så.Är det många som kom-mer fram till dig ochsäger att de känner igen sig i dina texter?– Nej, det har faktiskt ingen gjort. Däre-mot är det folk som gråter på våra spel-ningar ibland. Min bror gråter varje gånghan hör Something, Not Sunlight. Nu ärhan ju min bror i och för sig men det ärflera andra som gråter som jag inte kän-ner. En tjej kom förresten fram och sa atthon inte kan gå till jobbet utan att förstlyssna på vår skiva. Sånt blir jag nästanmest glad för.Får du en massa brev då?– Nej.– Vadå, du får ju massa snälla mail frånfolk, fyller Magnus i.

– Ja, fast jag kollar aldrig min mail. Jaghar datorfobi. Jag hatar datorer så in ihelvete!

David hatar matematik i lika höggrad och har därför inte orkat pina sigigenom Matte A som krävs för högskole-kompetens. Och eftersom han inte hin-ner ha ett vanligt jobb vid sidan av alltturnerande blir det skralt i kassan. Livetsom kritikerrosad musiker är långt ifrånglamouröst.– Jag får pengar från Soc men de gårdirekt till hyra och obetalda räkningar.Har ni tröttnat på att bli jämförda medBright Eyes?

– Jaaa, stönar alla tre uppgivet.De håller med om att det visserligen

finns vissa likheter i några låtar, menDavid and the Citizens har sitt egetsound som ingen kan ta ifrån dem.– Jag skulle aldrig kunna sjunga så därgalet som han gör, säger David och gören roligt elak imitation av Bright Eyessångare Coner Oberst.– Tidningar ska alltid komma på någotband de kan jämföra en med, sägerConny. Vi är faktiskt himla trötta på det.Det konstigaste är att så många jämföross med Belle and Sebastian. Det fattarjag inte alls. Vi är ju mycket hårdare.

David får många snälla mail men han läser dem

aldrig. Men det beror inte på att han är en task-

mört. Tvärtom är han väldigt snäll. Dessutom har

han gjort årets bästa svenska popalbum.

Dagen efter kvällen företext: Moa Eriksson

bild: Jeff Richt

David & the Citizens

info@vme.se

CRACKER Forever COOK 231CD / 280-1

Efter 11 år på scenen har Craker intagit högsta position i USA. Utsålda arenor är nu mera vardags-mat. Missa inte en årets största Amerikanska releaser.

MARY LORSON & SAINT LOW Tricks For Dawn COOK 224CD / 280-1

Rösten bakom de Velvet Underground influerade bandet Madder Rose, Mary Lorson, tog steget vidare och gjorde ännu mer mellankolisk och känslomässig musik och startade Saint Low. Denna unika uttrycks bas har gjort att Mary har fått mer intensitet i sitt skapande.

DAN BERN New American Language COOK 235CD / 280-1

Precis som hans fyra tidigare album så är debuten på Cooking Vinyl helt su-perb. ”New American Language” har fångat artisten i sitt fulla jag. Med helt outömmlig energi drar sig sex-manna sättning i genom 12 starkt Tom Petty och Bob Dylan inspirerade låtar.

BILLY BRAGG England, Half English COOK 222CD / 280-1

En legend är tillbaka ! Billy Bragg kommer här med det första musikaliska materialet sedan 1996… Hyllad come-back.

SHELLEY / DEVOTO Buzzkunst COOK 230CD / 280-1

För första gången på 25 år har Pete Shelly och Howard Devoto spelat in en platta tillsammans igen. tidigare mer kända under namnet Buzzcocks.

CLEM SNIDE Your Favorite Music COOK 207CD / 280-1

Sångaren Eef Barzelay från Boston bandet Clem Snide gjorde en bejublad spelning på Mosebacke i Sthlm. Re-release av bandets kritikerrosade album ”Your Favorite Music”.

GRANT-LEE PHILLIPS Mobilize COOK 232CD / 280-1

Grant-Lee Phillips, rösten och visionären bakom de hyllade bandet Grant Lee Buffalo. Ett helt fantastisk singer/songwriter album och med en helt oemotståndlig värme.

BOB MOULD Modulate COOK 237CD / 280-1

Här kommer ett sprillans nytt studio-album från Bob Mould som för de flesta antagligen är mera känd som Sugar och Hüsker Du s frontman. Nu har Bob hittat elektroninken med allt vad det innebär, synthar, samplers och datorer...

THE CHURCH After Everything Now This COOK 209CD / 280-1

The Church överbevisar sig själva och släpper en platta som är bland det starkaste bandet gjort. 10 låtar har spelats in och klassiker som ”Under The Milky Way” kommer att få konkurrens som publikens favorit under kommande turnéer.

KOMMANDE RELEASER PÅ COOKING VINYL SOFT CELL Mono Culture CD-s FRY 132CD PIXIES Demos CD COOK 234CD FRANK BLACK Black Letter Days CD COOK 240CD FRANK BLACK Devil´s Workshop CD COOK 243CD SOFT CELL Cruelty Without Beauty CD COOK 245CD

Gro

ov

e 5

• 2

00

211

Minns ni Alexei Sayle? Mest känd förlåten Dr Martens Boots och som dengalne ryssen i teveserien The YoungOnes. Fantastisk kille. Han har egentli-gen ingenting med detta att göra förutomatt han är sjukt lik Paul Godfrey, en avbröderna i Londontrion Morcheeba.

De två övriga i bandet är Ross God-frey och sist men inte minst den vackrasångerskan Skye Edwards. Det är hennejag pratar med, just när hon sitter i sin biloch försöker ta sig ut från London, mitti den värsta rusningstrafiken. Hon är påväg hem till sina två barn i kuststadenBrighton där hon bor sen ett tag tillbaka.Hennes mobiltelefon susar och efternågra meningar blir det tyst. Hon ärborta. Det är farligt att köra bil ochprata i telefon samtidigt. Efter någraminuter ringer hon tack och lov tillbaka.Nu har hon parkerat bilen och allt ärmycket lugnt.– Paul är väldigt mycket bandets musika-liske ledare, han är influerad av hiphopoch rytmer. Ross är mer den psykedeliskerock- och bluesmannen.

Vad blir det då om man sätter ihopdessa till synes olika personer med ensångerska som Skye? Hennes röst ärmagiskt avslappnande och hon kan fåden mest stressade storstadsbo att gå neri varv. De har gjort två storslagna skivor,den första heter Who Can You Trust ochden andra Big Calm. Den förstnämdainnehåller perfekt gå-ner-i-varv-musikoch på Big Calm finns ett gäng förtrol-lande låtar. Deras tredje skiva Fragmentsof Freedom är en mellanskiva utan denkaraktäristiska Morcheeba-stämningen.Nya plattan heter Charango och är en till-bakagång till det Morcheeba är bäst på.

– Vi har som vanligt spelat in i vår studioi Clapham i södra London. Skivan inne-håller mer än våra tidigare plattor, vi haren del gästmusiker som Lambchops KurtWagner.

De mötte Kurt på en festival i Spanienoch kom överens om att göra något till-sammans. Resultatet blev låten WhatNew York Couples Fight About, en hud-nära och vacker duett mellan Kurt ochSkye med en varsamt svängande gitarroch ett lugnt beat.

En låttitel som The Great LondonTraffic Warden Massacre får mig intres-serad. Skye berättar att Paul skrev textenefter en traumatisk trafikupplevelse förett tag sedan.– Han hade kört runt länge och letat par-kering. Han hittade en till slut men råkadeha ena hjulet på trottoaren och bilen blevivägforslad av en bärgningsbil. En veckasenare när han fått tillbaka bilen fick hanböter för att han parkerat för långt ifråntrottoaren!

När Morcheeba för en månad sedanpresenterade sina nya låtar för pressenoch sina fans var det i den mäktiga medel-tidskyrkan Union Chapell i Islington,London. Med sig hade de en orkester ochför den sittande andlösa publiken preste-rade de storverk. Men Skye är inte likapositiv.– Det fanns inga sköna vibrationer där.Det verkade som publiken mest varintresserad av att sitta och analysera ochobservera. Jag föredrar en publik somnjuter och går in i musiken. London ärsvårt, just för att hela musikbranschenfinns där.

De tre i Morcheeba träffades på enfest i mitten av nittiotalet.– Det var i Greenwich och Paul speladeskivor. Jag kom så tidigt att det bara varvi tre där. Jag berättade att jag ville säljamitt trumset och så kom vi in på musik.Sedan höll vi kontakten. De gillade minröst och vi spelade in låten Trigger Hippie.

Tidigare skrev Skye dikter och gjordeegna låtar med sin akustiska gitarr. Litesenare körade hon i ett funkband. MenMorcheeba är det första riktiga bandhon varit med i.– Det är först nu jag känner att min röstutvecklats och blivit stark. Framföralltunder den senaste långa turnén. Jag gårhos en sångpedagog någon gång i måna-den, bara för att se att allt är som detska.

Skye berättar att hon för tillfället lyss-nar mycket på musik. Joni Mitchell,Ricki Lee Jones och Stan Getz är artistersom förgyller tillvaron hemma i Brigh-ton. För övrigt är det hennes två barn,sonen på sex år och dottern på fyra somhörs.– Båda håller på att slå på pianotangen-terna. Min son älskar att slå med kinesis-ka ätpinnar på köksbordet. Men jag villinte påverka dom till att bli musiker, detär en hård bransch – speciellt om manska nå toppen.

En tvåbarnsmamma i rusningstrafik

och två huliganliknande bröder, en

av dem med parkeringsproblem.

Kan det bli något vettigt? Svar ja.

Trippiga trafikantertext: Jonas Elgemark

Morcheeba

Bobby Gillespie sitter och äter frukostpå balkongen till sitt hotellrum i Stock-holm. Det är i slutet på maj och kvälleninnan har en promotionfest för PrimalScreams nya album hållits inne i stan.Bobby, som flugits in för att närvara påfesten, var där i tio minuter och visadeupp sig. Sedan tröttnade han och åktetillbaka till hotellet.– Jag hade ingen lust att vara social,förklarar han. Jag ville åka hem ochlyssna på Big Star.

Även ute på balkongen spelar hanBig Star, närmare bestämt Jesus Christfrån deras tredje album Sister Lovers.Och det visar sig bero på att Bobby blevpappa för några månader sedan.– Igår morse innan jag flög hit speladejag Jesus Christ på akustisk gitarr förmin son. Han skrattade medan jag sjöngför honom... det var ett lyckligt ögon-blick. Jag hade inte lyssnat på skivan påväldigt länge men efter det var jagtvungen att ta med den hit. Jag lyssnadepå Jesus Christ innan jag somnade igåroch det första jag gjorde när jag vaknadei morse var att lyssna på den igen.

Bobby som inledningsvis besvaratalla frågor med enstaviga ord skinerupp när han får prata om musik hangillar. Ännu mer entusiastisk blir hannär han börjar prata om sin nya favorit-grupp.– Sugababes! Deras singel Freak LikeMe är helt fantastisk. Mani älskar denockså. Tycker du om den?

Jag tyckte om hon den rödhåriga somhoppade av.– Åh, det känner jag inte till, men skivanär jättebra. Annars är den bästa låt somgjorts de senaste åren Bootylicious medDestiny’s Child. Fantastisk låt.– Beyonce, can you handle this?, sjungerBobby vilket han sedan fortsätter attgöra lite när som helst under intervjun.

I slutet på juli släpps Primal Screamsåttonde album som troligtvis kommeratt heta Evil Heat – en skiva som intekommer att låta särskilt mycket somvare sig engelska tonårsgrupper elleramerikanska r’n’b-divor. Bobby harbeskrivit den som till hälften underligpsykedelisk elektronisk musik och tillhälften vansinnig explosiv vit rock’n’roll.Ungefär så låter också de sju spår frånalbumet man har släppt ifrån sig på enförhandsskiva. Bobby och de andra harfortsatt göra våldsbejakande heroinrockmed Kevin Shields från My BloodyValentine som på förra albumet Exter-minator. Dessutom har de slutit fredmed Andrew Weatherall – mannen somför ett decennium sedan producerade deflesta låtarna på Primal Screams storamästerverk Screamadelica. Den härgången har Weatherall varit involveradpå tre spår. Framför allt den hypnotisktvackra Autobahn 66, som av Bobbybeskrivits som ”Neu möter Beach Boys”och ”det bästa Primal Scream gjort sedanHigher Than the Sun”.

Med på förhandsskivan finns däremotinte de två låtar som mixats av den

legendariske discoproducenten GiorgioMoroder. Eller The Lord is My Shotgunsom Robert Plant spelar munspel på.Eller Lee Hazlewood- och Nancy Sinatra-covern Some Velvet Morning på vilkenBobby sjunger duett med Kate Moss.– Hon är en vän till oss och vi tänkteatt hon skulle vara perfekt för låten.Hon är faktiskt en riktigt bra sångerska.Kate Moss är en äkta rock’n’roll-flicka.

En ny skiva med Primal Scream äralltid en stor händelse. Det har varit såända sedan Screamadelica höjde ribbanför vad brittiska band kunde göra påskiva. Den var en klassiker i sammaögonblick den släpptes och till skillnadfrån många andra skivor som hyllades ibörjan på nittotalet, som MassiveAttacks Blue Lines och Björks Debut,låter Screamadelica lika förkrossandebra idag. Inget annat band har lyckatsskapa ett lika perfekt möte mellan rock-och dansmusik. Budskap? ”I’m gonnaget high until the day I die”.

Uppföljaren Give Out But Don’tGive Up blev något av ett antiklimax.The Screams åkte till den amerikanskasödern och gick vilse bland för mycketknark och för mycket boogierock.

Vanishing Point var deras andrastora mästerverk. Primal Scream skrevnågra av sina bästa låtar någonsin ochsmyckade ut dem med dub, krautrockoch samplade filmrepliker från b-filmensom gav albumet dess namn. Och lätnågra månader senare Adrian Sherwoodgöra en psykotisk dubversion av skivan.

Och så den urskiljningslöst aggressivaExterminator som föddes ur ilskan överNATO:s globala fascism.

Men att fråga Bobby om PrimalScreams gamla skivor är inte stor idé.– Jag lyssnar inte på dom. Vi ser aldrigtillbaka, bara framåt. När skivorna ärinspelade och vi spelat låtarna live såblir dom... någonting annat. Fast jagspelade faktiskt Accelerator hemma hosmin flickvän nyligen och den lät fruk-tansvärt bra.

Den politiska ilskan som prägladeExterminator skulle egentligen följasupp med en ännu kraftfullare attack påden nya skivan. Så blev det inte. Efterden 11:e september valde man att heltoch hållet göra om refrängen på denredan innan terrordåden kontroversiellalåten Bomb the Pentagon. Den heternumera Rise.– Den ursprungliga titeln hade förstörtlåten. Den var alldeles för uppenbar ochsensationalistisk. Rock’n’roll måste hamer mystik över sig än så. Och låtenhandlar om så mycket mer än den därraden. Om alienationen av arbetarklassen.Pornografiseringen av militarismen.Drogkulturen som ett sätt att kontrollerafolket.Ni spelar i Arvika i sommar.– Yeah, vi gillar festivaler i Sverige. Detär alltid bra atmosfär och folk här verkargilla Primal Scream, i... säg Tyskland,har ju ingen hört talas om oss.– Visste du att Destiny’s Child spelade iStockholm igår förresten? Ingen sa något

ww

w.g

roo

ve

.st

12

Pappor på barrikadernaElektronisk punkparanoia och Kate Moss? Du vet aldrig

vad du kan vänta dig av Primal Scream. I sommar kom-

mer inte mycket vara viktigare än deras nya album.

Eller att se dem på scen någonstans. Groove har gjort

två intervjuer. Mani berättar att de vuxit upp och

slutat knarka ihjäl sig. Och Bobby sjunger Destiny’s

Child för Thomas Nilson och fotograf Johannes Giotas

när de träffar honom i Stockholm.

Gro

ov

e 5

• 2

00

213

till mig. Jag hade verkligen velat gå ochse dom.... Beyonce, can you handle this?

Plötsligt får Bobby syn på vad somvisas på MTV som står på tyst inne påhotellrummet. Japp. Det är Sugababes.

Han rusar fram till tv:n och vriderupp ljudet. Sedan ropar han på Manisom nyligen dykt upp ute på balkongenoch ögonblicket senare sitter även Maniklistrad framför tv:n.– Den är otroligt bra, säger Mani.– Det är en klassiker, säger Bobby.

De är närmast i extas. Bobby demon-strerar för Mani hur Sugababes rörde signär de var med på Top of the Pops.Mani försöker engagera Bobby i fråganom huruvida den blonda tjejen somersatt den rödhåriga tidigare var med i

Atomic Kitten eller inte. Och så tar låtenslut och Bobby sätter på Big Star igen.

Tre veckor tidigare. Mani sitter i sinlägenhet i Manchester och gör telefon-intervjuer. Manchester är kallt och gråttoch fruktansvärt enligt Mani. Inspelning-arna av albumet är vid den här tidpunk-ten inne i sin slutfas. Mani låter entusi-astisk när han pratar om skivan.– De elektroniska rötterna från Screa-madelica finns där och en stor dospunkrock från Exterminator. Det är…förvirrande elektronisk punkparanoiaoch vi är väldigt stolta över det. Det ärhemskt trevligt att vara med i PrimalScream just nu.

Andrew Weatherall är tillbaka som pro-ducent på några låtar.– Och det är jättebra. Andrew sviker enaldrig, han vet vad han gör och han vetvad Primal Scream handlar om och dethan gör åt oss blir alltid väldigt, väldigtbra.Men när ni samarbetade med honom påVanishing Point körde väl allt ihop sig?– Jo, men jag tror att alla var lite upp-fuckade den gången. Primal Scream varuppfuckade av droger och annat ochAndrew visste nog inte vart han var påväg med skivan. Men jag tror att allahar vuxit upp lite sedan dess, blivit mermogna och kanske lite mer självsäkra,så jag tror att det här var rätt tidpunktför Andrew att jobba med oss igen.

Ni lyckades få Giorgio Moroder attjobba med er?– Ja, Giorgio gör ett par mixar åt oss.Vi har ju en mer elektronisk inriktningpå den här skivan och Giorgio är kungenav electronica.Gillar du disco?– Jag älskar disco! Jag tror att alla i Pri-mal Scream varit förälskade i discoganska länge nu. Om vi kunde göradisco med punkgitarrer tror jag att detskulle kunna bli väldigt bra. Det skulle ialla fall vara en underlig kombination.Ni har dessutom haft Kate Moss ochRobert Plant inne i studion?– Ha ha ha, visst är det helt jävlabisarrt? Vi träffade Robert påpuben runt hörnet från studion

ww

w.g

roo

ve

.st

14

och frågade honom om han ville spelamunspel på en låt på skivan och han sa”visst, jag är där halv fyra i morgon”och han dök bara upp och spelade ochdet blev jättebra.Och Kate Moss?– Kate hade aldrig sjungit på en skivaförut men hon var toppen. Inte alls baraett vackert ansikte.Så det kommer inte låta som NaomiCampbell-skivan då?– Ha ha ha… nej. Kate Moss har mycketmer koll än Naomi Campbell någonsinskulle drömma om att ha.

Mani – eller Gary Mounfield somhan egentligen heter – blev medlem iPrimal Scream hösten 1996, strax efteratt de spillror som återstod av hansförra band Stone Roses slutligen lagtner verksamheten. Stone Roses hade dåspenderat fem år och ett okänt antal avskivbolagsmogulen David Geffens miljo-ner på inspelningarna av sitt andra ochsista album The Second Coming – enskiva som varken kommersiellt ellerkvalitetsmässigt blev vad någon hadehoppats på.– Det är lite sorgligt. Vi levde aldrig utvår potential, vi kunde blivit så mycketbättre än så men vi orkade bara inteanstränga oss på slutet. Efter alla rätte-gångarna (mot skivbolaget Silvertone)hade vi förlorat mycket av magin.Vad skulle du gjort om du inte gått medi Primal Scream?– Gud... ingenting är uteslutet. Jag skullekunna suttit i fängelse, langat droger...jag vill nog helst inte tänka på det. Attgå med i Primal Scream var det bästasom kunde hända mig. Det räddade påsätt och vis mitt liv.Vad är den största missuppfattningenom Primal Scream?– Att vi är ett gäng psykotiska heroin-missbrukare. Kanske förut, men absolutinte nu. Visst, vi röker gräs och så ibland,men det finns inga riktiga heroinproblemi bandet längre. Jag tror inte att drogerkommer ta död på någon i Primal Scre-am. Vi är ett mycket renare band nu änvi någonsin varit och det beror nog påatt vi varit tvungna att växa upp. Vi ärinte så unga längre, vi är ju närmarefyrtio allihopa. Flera av oss har dessutom

blivit pappor, Andrew och Bobby harvarsitt barn, Robert Young har två... detfår en nog att se annorlunda på livet.Det har blivit dags att bli män.Och efter konserterna i sommar kommerni gå direkt till hotellrummen, dricka enkopp té och lägga er tidigt?– Ha ha ha... nej! På turnéerna är detpartytime för The Screams. Men vikommer kanske inte festa lika vansinnigtsom förut.Ni har döpt om Bomb the Pentagon tillRise?– Ja... om vi hade släppt den som Bombthe Pentagon hade det förmodligen blivitupplopp på gatorna och vi hade omedel-bart fått sparken från vårt skivbolag. Vihar fortfarande för mycket att säga fördet. Dessutom var det helt vanliga män-niskor som dog... om man bortser frånPentagon, och det hade varit orättvistoch respektlöst mot dem. Det är syndegentligen för jag tycker att Bomb thePentagon var en fantastisk låt och denskrevs långt innan den 11:e september.Sedan hände det där och det fuckadeupp oss lite.Hur tycker du att världen har föränd-rats efter den 11:e september?– USA har fått fritt fram att bomba sön-der vilket land dom vill och resten avvärlden har slutit upp i ledet bakomdem. George W Bush är en cowboy ochjag har inte känt att världen varit så härhotad sedan Ronald Reagan satt medfingret på avtryckaren. Det är farligatider vi lever i.– Sedan 1946 har USA varit inblandadei nästan varje krig på planeten och jagtror att de var för blasé för att tro att desjälva skulle kunna bli attackerade. Jagtror att det var en chock för etablisse-

manget i USA att någon kunde göra detdär. Men det är deras eget fel. Om dominte lagt sin näsa blöt i alla andras ange-lägenheter så hade dom blivit lämnadeifred.Ni attackerade NATO kraftigt på förraskivan.– Vi försökte stå upp emot deras imperi-alistiska militarism. Vi älskar Amerikaoch vi älskar folket och vi älskar musi-ken. Vi gillar bara inte hur deras regeringbehandlar resten av världen. Det är somom varenda land har blivit ett flygfältför amerikanska och brittiska plan somär på väg att bomba sönder något tredjevärlden-land. Det måste finnas någonopposition emot de här människornaannars kommer dom bara fortsätta attmörda folk världen över och ta kontrollöver allt. Någon måste säga åt dom attdra åt helvete och lämna världen ifred.Jag har läst att du bad vice premiärmi-nister John Prescott att hälsa Tony Blairatt du skulle nita honom om du fickchansen.– Yeah, jag såg Prescott på Burger Kingav alla ställen och gick fram till honomoch skällde ut honom för killen är enbedrägare och Tony Blair är en jävlabluff. När han valdes pratade han enmassa om den brittiska musikindustrinoch Stone Roses och Oasis... vilket hanbara gjorde för att få ungdomsrösterna.Han är en fitta. Om jag någonsin serhonom kommer han få stryk.Du gillar inte att leva i Tony Blairs Stor-britannien?– Jag gillar inte att bo i Storbritannienöverhuvudtaget. Men tyvärr är det härvi bor och här vi måste göra vår musik.Förhoppningsvis blir vi någon gång till-

räckligt framgångsrika för att kunnaflytta härifrån.Hur är tillståndet för brittisk musik då?– Om jag ska vara ärlig så tråkar detmesta byxorna av mig. Alla dom härbanden... Starsailor och Travis och jävlaColdplay... det är så tryggt, så fegt.Dom tar inga risker. Jag gillar musiksom får nackhåren att resa sig och fårdet att kännas som om jag blivit injiceradmed elektricitet. Men det finns nästaninga band i Storbritannien som görsådan musik idag.Vad lyssnar du på för musik? – The Hives och Soundtrack of OurLives. Dom har gjort mig glad över attdet finns band som fortfarande är rockpå riktigt. Jag gillar verkligen det somhänder i Sverige just nu. Vi ska ta medoss Sahara Hotnights som förband pånågra konserter. De är rock’n’roll.

– Ha ha ha, sa han det? Att han baralyssnade på svenska band? Tja, om hansäger det kanske han gör det, ler Bobby.– Du får inte skriva det här nu, för dåkommer det verka som vi försöker ställain oss för den svenska publiken helatiden, men när Sverige slagit England ifotbolls-VM planerar Andrew Innes[gitarrist i Primal Scream och skotte] atttrycka upp gula och blå Primal Scream-t-shirtar med resultatet på ryggen för attgöra alla engelsmän förbannade.

Om nu bara Teddy Lucic hade fått inden där bollen vid sitt friläge hade PrimalScream kunnat göra sommarens bästa t-shirt. Nu får vi istället nöja oss medatt de förmodligen gjort sommarensbästa album.

text:

Thomas Nilson

tn@groove.st

foto:

Johannes Giotas

foto@groove.st

AN

R.B

BD

O

NY SMAKDANDELION APPLE

ww

w.g

roo

ve

.st

16

BöckerLagom till solen är det ett odelat nöje att kunna presentera en

sida varmt rekommenderad sommarlitteratur. Och den här

gången finns det mer än bara de tre recensioner pappersutgå-

van erbjuder. På Grooves hemsida går dessutom att läsa Peter

Sjöbloms djupdykning i King Crimson och Gary Andersson,

enkom för er skull, reder ut begreppen ”Race, place and space”

i rapmusiken.

Dan Andersson/bokredaktör

”New York Rocker – My Life In The BlankGeneration”GARY VALENTINESidgwick & Jackson

”Jag hade hört The New York Dolls förstaplatta och jag gillade den.” Redan där, i förs-ta meningen, sätts tonen för nästföljande 270sidor. Där, under The New York Dolls St.Valentine’s Day Massacre Show den 15februari 1974, bestämmer sig 18-årige GaryLachman för att det där är något han villvara en del av och inleder, som Valentine, sjuår av rock’n’roll. 1981, 25 år gammal, pen-sionerar han sig. Inte för att han har någotval – New York tröttnade ganska snabbt påhonom. Inte heller har han mycket att visafrån sin tid i _generationen: bas på Blondiesförsta album, sitt namn på två av bandetslåtar, däribland debutsingeln X-Offender, samten singel med egna projektet The Know. Detär, i stort sett, allt. Och historien hade mycketväl kunnat sluta där om det inte varit förNew York Rocker, Valentines självbiografiskaredogörelse för 1970-talets New York ochvad som kom att kallas punk.

Iklädd solglasögon och en smal svart slipsguidar Valentine läsaren från det CBGB’ssom våren 1974 bara var ännu en bar påManhattan, via de första stapplande repeti-

tionerna med Blondie, in i det New Yorkmånga före honom försökt fånga men endastett fåtal kommit närmre än anekdoterna. FörValentine omgärdar ingen romantik staden,eller tiden, och inget annat än han själv ochett antal misstänkt kvicka one-liners ställsunder nämnvärt smickrande belysning. Möjli-gen prioriterar han sin egen historia påbekostnad av sitt liv i musiken – en fyramånader lång turné med punkfarfar Iggy Popavhandlas lite väl hastigt. Men med undantagför en nypa arrogans och en handfull bitter-het gentemot sina tidigare bandkamrater,levererar Valentine ett omistligt stycke rock-historia.

Dan Andersson

"Isis: A Bob Dylan Anthology"DEREK BARKER (red)Helter Skelter Publishing

Sfären "Bob Dylan" rymmer inte bara Dylansjälv, utan också ett frikostigt persongalleriav utomstående som gör legenden till vad denär. Som den ökände A.J. Weberman som förtrettiotalet år sedan rotade i Dylans soptun-nor efter "bevismaterial". Kanske bara en för-virrad hippie med för mycket tid och för literespekt men likaväl roten till den både löje-väckande och intellektuellt kittlande företeel-sen "dylanologi". Det bor en Weberman i deflesta Dylan-fans, men tack och lov lyckasmajoriteten hålla honom någorlunda i schack.

Derek Barker har i 17 år gett ut tidningenIsis. I ett hundratal nummer har han publice-rat insiktsfulla och roande artiklar i ämnetDylan. Isis är en vital del av sfären "BobDylan". I Isis: A Bob Dylan Anthology samlarhan några av dessa essäer, artiklar och inter-vjuer, plus en del tidigare opublicerat materi-al. Det som skiljer boken från de flesta andraDylan-biografier är att den berättar rapso-diskt, i nedslag istället för efter en samman-hängande kronologi.Tekniken fungerar för-bluffande väl. Det är varierad ochunderhållande läsning med gott om hejdlösaanekdoter. Visst är analysen av Time Out ofMind gaggig, och visst skiljer sig inte skild-ringarna av tre klassiska konserter särskiltfrån de knäböjande bootlegrecensioner somfinns på nätets många Dylan-sajter. Mendessa mindre plumpar hör till undantagen.Robert Sheltons samtal 1968 med Dylansföräldrar är unikt och belysande. Intervjunmed Martin Carthy om Dylans tid i England ibörjan av 60-talet är underbar. Likaså kapit-len skrivna av Dylans gamla turnéledare AlAronowitz. För att inte tala om Peter Higgin-sons tillgivna studie The Psychosis ofDreams.Trots att den bara bygger på renaantaganden om Dylans förmodade, ständigtunderliggande psykos är argumentationenbåde övertygande och ödmjuk. Higginsonsavsnitt är ett exempel på Isis-antologinstrumf: man kommer Bob Dylan lite närmare.En illusion antagligen, men likväl en fröjd försansade fans som mini-Webermän tillika.

Peter Sjöblom

”To Major Tom – The Bowie Letters”DAVE THOMPSONSanctuary Publishing

Det finns människor som Gary Weightman.Sedan han var tolv år gammal – strax efterDavid Bowies framträdande på Top of thePops sommaren 1972 – har han skrivit ochskickat hundratals brev till sin idol, utan attnågonsin få ens ett livstecken till svar. För deflesta hade det kanske stannat vid de förstanervösa kontaktförsöken. Men för Weight-man, som behöll kopior av breven, fortsattedet i över 30 år, från Bournemouths inter-natskola, via anställning på en av Londonsresebyråer, till fru, barn och hus i förorten. Dehär människorna, de finns.

Sedan finns människor som Dave Thomp-son.

Thompson, som tidigare gjort sig ett namninte minst med Bowiebiografin MoonageDaydream från 1994, har i antologin ToMajor Tom – The Bowie Letters samlatWeightmans korrespondens med sångaren.Tanken, konceptet, är en slags subjektiv real-tidsbiografi, där alla vändningar och tvärakast behandlas utan förmånen att kunna pla-cera dem i det större sammanhang som efterhand utvecklades till Bowies kameleontkar-riär. Helheten avtäcks skiva för skiva, skepnadför skepnad, i brev efter brev som samtligabidrar med ytterligare en bit till pussletBowie. Men trots att det finns människorSOM honom, finns inte Gary Weightman,annat än för att berätta historien om DavidBowie. Och visst är det, med undantag för ettantal onödigt utdragna ”Ursäkta att jag inteskrivit till dig på ett tag, men…”, en fascine-rande bild som målas upp till förmån för desom inte var med. Men fanatiker som Weight-man, som lever sina liv genom popidoler, de ären sorts människor.Thompson, som hängivetkastar sig in i 30 år av allt från musikhisto-ria och världspolitik till kommungränsdrag-ning och fingerar en halv livstids korrespon-dens för att berätta historien om DavidBowie, är en annan. Och efter 370 sidor avTo Major Tom framstår Weightman som nor-mal i jämförelse…

Dan Andersson

Ke

rsti

n B

jörk

Gro

ov

e 5

• 2

00

219

AlbumSläpp hästarna fria. Låt ängarna blomma.

Spring genom sommarnatten. Palla äpplen.

Gå på konsert. Nu tar vi ledigt till september.

Kolla på www.groove.st för de recensioner ni

saknar. Eller så syns vi på någon festival i

sommar.

Per Lundberg G.B./skivredaktör

AFTER FEED-BACK”The First Emotion”Nu Metal/VMEAlla som tycker att After Feed-Back har ettdåligt namn räcker upp en hand. Som tur ärbehöver det inte betyda att musiken är dålig.After Feed-back låter Korngitarrer, de låterP.O.D., de låter Dennis Lyxzén, de låter hip-hopmetal och nu metal. Det rockar.

Bandet med det gåtfulla bandnamnet bil-dades två år efter OS i Barcelona i Barcelona.Just det, i Barcelona. Och det svänger bra omkatalonernas platta. After Feed-back bestårav sex bandmedlemmar. Det inkluderar en DJsom kör samplingar och scratchar. Det svänger.

The First Emotion är tolv låtar lång.Ganska jämnbra, ingen som sticker ut, inteheller någon som sticker in. Ja, ja. Alla låtarligger på G som i godkänt, alltså. Det räcker.

Torbjörn HallgrenAPHRODITE”Aftershock”V2För något år sedan var det ungefär lika cooltatt gilla svenska dansband som drum’n’bass.Men d’n’b blev aldrig totalknockat. Genrenvilade bara upp sig, reste sig på nio och är nuredo att svara kritikerna med ett par feta jab-bar. Dieselboy, Adam F & J Majik och Aphro-dite är bara några som nu visar ett suveräntfotarbete och hårt nyp i handskarna.

Efter ett kort Intro smäller Aphrodite införsta högern med Heathaze. Det är intensivt,svettigt och riktigt jävla bra. Sen blir det barabättre. Put a Cut On it är en explosiv jungles-mäll som ingen kan stå rak för. Rah Diggasrap på den är så vass att man börjar undraom inte Aphrodite kör med granatsplitter iljudmixen. Men Aftershock har mer änaggressiv jungle och det är därför jag gillarden så mycket. Hoochie med sina MassiveAttack-samplingar och Be With Me är d’n’bmed en stor dos triphop. I Culcutta blandasatmosfäriska orientaliska klanger in. En plat-ta man måste ha helt enkelt!

Mats AlmegårdARCHIVE”You All Look the Same to Me”WarnerDenna platta är symfonisk, luddig i kanterna,snudd på sakral, utdragen och… alldeles fan-tastisk. Själva pratar brittiska trion Archiveom rockmusik, men då menar de så som PinkFloyd tolkade genren för 15 år sedan.

Första spåret på You All Look the Sameto Me heter Again och är drygt 16 minuterlång. Det är ett av de mest rörande musik-stycken jag hört sedan Roger Waters sjöng ommånens mörka baksida. Låten pulserar ochvibrerar, lyssnaren kastas mellan att kännalivslust och att drabbas av uppgivenhet. Pom-pös rock har sällan låtit bättre eller mer hud-

lös. Denna exceptionella uppvisning fortsättersedan i spår som smygande funkynglet Numb,hektiska eposet Finding it So Hard och sprö-da Meon där sångaren Craig Walker ackom-panjeras av gråtande stråkar.

Som helhet uppfattar jag You All Lookthe Same to Me som en osannolikt stark plat-ta som inte sticker ut bara på grund av denhöga kvaliteten, jag har inte hört någon artistgöra sån här musik på bra många år. Detkanske är dags för fler att följa efter nu?

Gary AnderssonBLAO”The Album”Blao/BorderHiphop- och soul-kollektivet Blao hamnadeefter den lovande debuten för några år sedan iett slags väntläge med stämpeln osvenskt.Men inget bolag verkade veta riktigt vad deskulle göra av Blao. 1999 när deras förstapromo-samling kom sökte alla efter rappareoch vokalister på svenska men Blao fortsatteenträget att leverera högklassiga grejer påengelska. Kollektivets laguppställning är idagsläget Jaqee, som gör smäktande soul, ochde mer bångstyriga rapparna Glaciuz The ICY,Sublime PH, Split Personality och Spec.

På nya The Album består den höga klas-sen men det går inte att komma ifrån attJaqee och Glaciuz The ICY svänger hårdast.Deras prestationer var och för sig och tillsam-mans är läskigt bra. Glaciuz flyter som enväloljad cykelkedja och Jaquees röst förmed-lar total närvaro. Kanske behöver Blao enrejäl hit för att även en bredare krets ska för-stå deras talang.Varför inte starka och klist-riga V.I.P. eller rumpskaksvänliga Goin On?

Björn MagnussonDAVID BOWIE”Heathen”Columbia/SonyBowiefans världen över håller andan:TonyVisconti är tillbaka som producent, Bowie harbytt skivbolag, han gör covers av Pixies- ochNeil Young-låtar. Men vi kan vara lugna. Detvar länge sedan Bowie gjorde bort sig (någonsom minns Tin Machine eller Never Let MeDown?). Men allt är glömt och förlåtet.

Heathen är väldigt lätt att ta till sitt hjär-ta, speciellt i jämförelse med hans två senasteplattor som varit lite för konstnärliga ochdistanserade för min smak.Tony Visconti varsenast inblandad på 1980 års Scary Monstersmen Heathen är inte en så karaktäristisk Vis-conti-produktion som Low eller Heroes. Bowiehar alltid varit starkt beroende av sina medar-betare och musiker och det som ofta kanhända är att personen Bowie försvinner ut iperiferin, men inte här. På Heathen står han icentrum som stark låtskrivare och framföralltsångare. Så bra och självsäker har han intelåtit på länge. Alldeles säkert har Heathen

varit kul att göra. Bara idén att spela in Pixies-låten Cactus säger mycket om en mer avslapp-nad inställning. För övrigt en av höjdpunkternaoch Bowie gör den till sin egen och tar framnågot nytt av en låt som tidigare var väldigtmycket tidstypisk Pixies. Andra höjdpunkterär vackra Slip Away som för tankarna tillStation to Station där Bowie sjunger nästanlika bra som i Wild is the Wind. Smått despe-rata Afraid är en lysande rocker. Neil YoungsI’ve Been Waiting for You är inte direkt nöd-vändig men görs med trovärdig glöd.

Heathen är ett viktigt album för Bowie,just för att han nu skakat av sig de värstapretentiösa konstambitionerna. Något somhan tvingade på sig själv för att skaka av detkreativa vakuum och dåliga rykte som åttiotaletinnebar. Med Heathen har åtminstone jag fåtttillbaka den David Bowie jag längtat efter länge.

Jonas ElgemarkTHE CARETAKER”A Stairway to the Stars”V/Vm TestZombierna har tagit över balsalen. Din dans-partner har legat i jorden sedan 40-talet.TheCaretaker (han med tvillingdöttrarna i TheShining) står för musiken, hans samling medbortglömda balsalsklassiker har spenderat desenaste 60-70 åren i limbo. Hans grammofongår i fel hastighet, och ljudet från de gamlahögtalarna försvinner i ekot i den gigantiskasalen. A Stairway to the Stars är definitivt envärdig efterföljare till Aphex Twins SelectedAmbient Works II. Obehagligt bra.

Henrik StrömbergCEE-LO ”Cee-Lo Green & His Perfect Imperfections”Arista/BMGCee-Lo Green är en slätrakad 26-åring frånAtlanta som ser mätt ut. Men trots att CeeLo, förutom med sin egen grupp Goodie Mob,medverkat på skivor med bland andra Outkast,De La Soul, Common och Lauryn Hill visarhan på sin debut en osviklig hunger. Cee-LoGreen & His Perfect Imperfections är eneklektisk skruvad stuvning med den ständigahuvudingrediensen funk. När han medverkadehos David Letterman och spelade den kanskeallra starkaste låten Closet Freak inkorpore-rade han Rick James klassiker Superfreak ochvid en annan spelning lär han gjort SpandauBallets True vilket kanske säger en del omCee-Los sätt att rita en egen karta.

Cee-Lo har fått ett minst sagt bra motta-gande och det är inte svårt att ställa sig inkön. Cee-Lo Green & His Perfect Imperfec-tions är ett dubbelt musikaliskt Kinderägg därCee-Lo själv står för godsakerna som sångare,rappare, låtskrivare och producent. Men äggetinnehåller också en smittsamt svängig odefini-erbar drog som även du bör upptäcka.

Björn Magnusson

DANZIG”7:77 Luciferi”Spitfire/PlaygroundFlummig, flummig, flummig, bra och spännan-de. Danzigs senaste platta är en upplevelse.Han experimenterar hej vilt och vågar därandra rockers i hans ålder lever på hoppet attkidsen ska upptäcka deras gamla plattor.

Glen Danzig har själv producerat stuketoch slutprodukten är excellent.Varje låt är likaindividuell som grönsakerna i Billhälls frukt-och grönsaksdisk. Svårt att säga vilken låtsom är coolast. Wicked Pussycats loja hiphop-stil, Angel Blakes blockflöjt och I Luciferisintro är grejjer som inte hackor rår på. God ofLight och Black Sabbath-inspirerade NakedWitch skulle ge Gunde Svan ståpäls, om hangillade Danzig vill säga. En del gamla fansmisstycker säkert ändå. Glen låter ganska sällansom en gammel ylande Elvis, men variationen irösten tycker jag är till fördel mer än nackdel.

Torbjörn HallgrenDIVERSE ARTISTER”Adorable”Pitch AdjustDenna samling kommer förmodligen bli mittsoundtrack till sommaren 2002. Jag hoppasatt sommarkvällarna blir lika ljumt smekandesom dessa houselåtar. Det är själfull, varm ochvacker deep house i alla elva spår.

Bäst är Ronin feat. Astrids You Give Medär de svepande househarmonierna matcharAstrids nyanserade stämma perfekt. Fast detfinns många andra höjdpunkter på plattan:Tapani Tolpanniemis Jazzin´ Around är funkigtbra, Physics feat. Lou Lous City Lights är enperfekt följeslagare i storstadssommaren.Musik som passar lika bra till en tillbakalutaddag på stranden som till en kall öl på ett svet-tigt dansgolv. Sommaren är här…

Mats AlmegårdDIVERSE ARTISTER”Rough & Tough – The Story of Ska 1960-1966”Trojan/BorderTrotjänaren Trojan fortsätter att pumpa utmusik från Jamaica. Den här gången med ettdubbelalbum som genom 52 låtar täcker inden livaktiga ska-perioden. Självfallet hållermaterialet skyhög klass och här finns klassikersom I’m in the Mood for Ska, Jezebel, MissJamaica och Doctor Dick. Men mycket avmaterialet kan hittas på Trojan Ska Box Setoch det känns onödigt att äga båda två.

Robert LagerströmDJ SHADOW”The Private Press”Island/UniversalJosh Davis älskar musik. Obskyr, okänd, oex-ploaterad musik. Han gillar det så mycket atthan gör ett helt album om det. Han gör detför sig själv, men också för alla kämpande

ww

w.g

roo

ve

.st

20

ww

w.g

roo

ve

.st

Demo

Som sagt, den genomgående policyn i dennaspalt har varit att försöka skriva upp ny musik.Visst, jag slänger mig kanske lite vårdslöstmed superlativen men många gånger är detbefogat. Det är ofta ett stort steg mellan desom avhandlas här och merparten skivor somtrillar in. Denna omgång var glappet betydligtmindre. Antingen har mina krav höjts eller såsjunker den genomsnittliga kvalitén i taktmed att dygnstemraturen ökar.

Därför plockar jag först fram Kelly 8 somvar på häppet att komma med i förra numret.Deras aggressiva knävelrock lyckas på under-liga vägar trassla sig igenom alla klichéer inomden hårdare alternativrocken. Lite Albini plusen hel del Umeå-emo men med betydligt star-kare sångmelodier. Finfin balans mellan sten-hårt slammer och muntert hopp.Ta därförtag i Pelle Gunnerfeldt så ordnar sig säkertsaker och ting!

Mer skrammel från Alarma Man som påbåda sina inskickade skivor stilrent lotsar miggenom punkig instrumentalsurf.Vansinnes-tempo i klass med tidiga Man or Astro Man?,avigt och dissonant plus naturligtvis snortajt.Mer spacerock än western-nostalgi. Har deDevo-looken på scen kan framgången bli enorm.

Några som definitivt inte hymlar medwestern-nostalgin är Quaterhorse. Gödseldof-tande lantlighet snyggt lirat av en sextett.Sångaren Michael Hanssons extremt behagligaröst ligger inte speciellt långt ifrån Loosegoats-Christians vilket muntrar upp mig ännu mer.Dessutom har de turen att ha en begåvad mun-spelare och viljan att arrangera snygga körer,vilket är ovanligt.

Jag släpper taget om gitarrerna tillsammansmed Convox och Donkey on Da Beatbox sombåda rör sig i electropop/nintendo-land. Spe-ciellt Convox övertygar mig om tjusningen medsinusvågor och monofona dataspelsmelodier.DoDB är möjligtvis något mer dansinriktademen även de kan bli värdiga arvtagare till Pusseller Pluxus så småningom.

Aubergine Soul har däremot råd med ensampler och fyller den med klassisk soul ochskön disco. Avalanches lekfullhet korsas medett oemotståndligt sväng och kärlek i maski-nerna. Perfekt på en svettig sommarklubbeller i en Kadett med bristande ljudåtergivningsom kompositören själv föreslår. Pressa en12” blir min högljudda uppmaning.

För kontakt:Kelly 8: jacob@matador.seAlarma Man: Hjortronhagsg. 8D, 413 17 GbgQuaterhorse: quaterhorse@listen.toConvox: pepperkaksninja@hotmail.comDonkey on Da Beatbox:per.lindkvist.536@student.lu.seAubergine Soul: auberginesoul@hotmail.com

Fredrik Eriksson

musiker som aldrig får någon mainstream-uppmärksamhet. För den här plattan är, somdess föregångare var, samplingsbaserad.Tid-ningen Muzik beskrev DJ Shadows förrafullängdare Endtroducing... som kom för sexår sedan som det bästa dansalbum som gjorts.Får man ett sådant benämnande så är detklart att man tar extra tid på sig att samman-ställa nästa.

Det hade nog inte behövts, men han hadefullt upp med turnerande och en mängd olikasidoprojekt. Bland dessa UNKLE-kollabora-tionen med James Lavelle och Brainfreeze-projektet med Cut Chemist från Jurassic 5,båda genomförda med stor framgång. Mankan också säga att dessa projekt har rötter ihiphop men är så mycket mer än så. De är ljud-kollage samplade, skapade och förfinade avmusiker i sann Double Dee & Steinski-anda.Precis så är det också med The Private Press.Att kalla det för ett hiphop-album är fel. Attrabbla upp musikstilar som inkorporeraskänns onödigt. DJ Shadow har tagit på sig sinsamplomatic-supermankostym och skapar ettalster som bara kan beskrivas som underbart!Knappast nydanande, med producerat med ensådan finess och klass att man måste inse attDJ Shadow håller fortet.

Peter JernbergELF POWER”Creatures”Shifty Disco/MNWIbland känns det skönt att ha fel. I årets förstanummer av Groove oroade jag mig i en recen-sion av Elf Powers The Winter is Coming somfick vänta 18 månader på europeisk distribu-tion, för att bandets då nyligen inspelade upp-följare Creatures skulle dröja lika länge. Men,nej då, det tog bara några månader, varefterden engelska etiketten Shifty Disco belönadede tålmodiga med 34 minuter av den mestsjälvklara, effektiva och melodistarka folkpopAthensbandet frammanat hittills under sinåtta år långa karriär. Poplåtarna som alltidvilat där, bakom en vägg av experimentlustaoch nyfikna arrangemang, lyfts fram i en mertillbakalutad inramning av elgitarrer ochstämsång.Tyvärr innebär Creatures, Elf Powerstredje europeiska album på lite mer än ett år,att bufferten av tidigare triumfer är uttömd.Om inte Shifty Disco letar sig ännu längre till-baka i arkiven kommer trogna fans den härgången verkligen få vänta på en ny skiva.

Dan AnderssonFAULTLINE”Your Love Means Everything”Blanco Y Negro/WarnerDet är mörkt och varmt. Det är elektroniskt ochdet är indie. Det är riktigt bra sång, bland annatav Chris Martin från Coldplay och MichaelStipe från R.E.M. Det är samma känsla somMassive Attacks Mezzanine, fast utan hiphop

och reggae. Det är Faultlines nya album, ochdet borde vara i din skivsamling.

Henrik StrömbergGASMAN”The up to No Good Super Champion of theWorld”Brickland/VMEGasman från Sandviken ger allt och lite tillnär de greppar instrumenten. Det är sköntmed band som går direkt på utan krusiduller.Å andra sidan så ska väl inte oi-punk låta pånågot annat sätt. Full fart från första ackor-det, vidare i ett rasande tempo som aldrig ver-kar vilja ta slut.Vilja och kraft slår oftast fin-lir och notläsande, Gasman har förmodligenaldrig tänk en tanke på att det ska låta snyggtoch välgjort. Med ett stenhårt slag i solarplexus följt av en rak vänster vinner varjematch.

Per Lundberg G.B.GRANADA”Takes a Lot of Walking”V2Med klassiskt mjuka popslingor säkrar Grana-das sångerska Anna Järvinen den välkomnandekänsla som hennes röst bjuder. Smekandelångsamt och melankoliskt skapar pianot ochtrumpeten med rösten en bild av murrig jazz-klubb med rökiga siluetter på väggarna.

På vissa delar av skivans spår tar instru-menten över helt och för att vara en popskivakänns det ovanligt vad de faktiskt kommerundan med utan att bli alltför pretentiöstkonstnärligt. Paralleller går att dra till svenskaGrand Tone Music, men där dock Granadabygger ut ljudbilden med en rikare variationav klanger. Med en halv snutt countrygitarr,massa pop och mjuk sammet gör Granada enskiva som får lyssnaren att luta sej tillbaka ien mysig fåtölj, sörpla en kopp te och efter-tänksamt fundera på om det egentligen inte ärsån här musik man borde lyssna på oftare.Och även om Takes a Lot of Walking iblandhar sina väl långsamma passager finns detnog en hel del att hämta i ett live-framträdande.

Evalisa WallinADAM GREEN”Adam Green”Rough Trade/BorderMoldy Peaches ena hälft Adam Green harsläppt sitt första soloalbum. Om ni gillarnämnda band borde ni gilla det här. Självtycker jag att Moldy Peaches är aningen över-skattade. Det är inte särskilt kul när de sjungerom knark och blandar in pubertala sexanspel-ningar här och där. Överhuvudtaget har jagsvårt för musik som är ämnad att bara varakul utan något riktigt allvar i botten. Detkänns ungefär som att kolla på Varanteatern.

Greens soloalbum är även det som gjortför skojfriska indiepopgrabbar. Lagom indieoch lagom grabbigt.Vad det gäller den musi-

kaliska talangen så hade Adam kunnat göraen riktigt bra popskiva om han velat. Men medså här mycket ironi, snuskiga texter och för-skräckliga (ironiska) gitarrsolon går det knap-past att ta på allvar. Har du den här humornkommer du förmodligen att älska skivan.

Moa ErikssonGUIDED BY VOICES”Universal Truths and Cycles”Matador/BorderUnder de 16 år som förflutit sedan skivdebutenhar Ohios fyllbultar Guided By Voices bevisatsig allt annat än greppbara. Inte för att musikenär nämnvärt svår att placera – en bra dag görde storslagen gitarrdriven popmusik, en dåligbara pop. Som sämst är de frustrerande –smått mästerliga Alien Lanes (1995) visarmed all önskvärd tydlighet vilka höjder de ärkapabla att bestiga – men aldrig sämre änbra. Istället är det bandmedlemmarnas galop-perande kreativitet det är svårt att hålla jämnasteg med. Inte nog med att de, inte minstRobert ”Mr GBV” Pollard själv, spottar ur sigsidoprojekt i allehanda konstellationer undermer eller mindre fantasirikt uppdiktade namn,de hoppar dessutom till synes på måfå runtbland de amerikanska alternativbolagen. Pånågot sätt har de alltid haft ett hem i MatadorRecords och det är dit de nu, efter två paus-plattor, återvänder med Universal Truths andCycles, 46 minuter tillika 19 fantasieggandetitlar av skoningslös pop. Det är hos dem de harhaft sina bästa dagar och det här är en av dem.

Dan AnderssonLEE HAZLEWOOD”For Every Solution There’s a Problem”DIVERSE ARTISTER”Total Lee”City Slang/VirginLee Hazlewood har dammat i arkivet och hittattio sparsmakade, outgivna låtar. Ja, egentligenelva med den gömda For My Birthday. Resulta-tet har blivit en riktigt bra platta med ett flertalädelspår som den Cohen-liknande Dirtnap Sto-ries och framfört allt Your Thunder and YourLightning, en låt av bästa Hazlewood-märke.

Total Lee ger artister som Tindersticks,St.Thomas, Jarvis Cocker och Evan Dando enmöjlighet att i samlad trupp framföra sinahyllningar till gamle Lee. Ojämnt men mednågra toppar, bland dem Madrugadas förhäx-ande Come on Home to Me.

Peter SjöblomISAN”Clockwork Menagerie”Morr MusicInnan Isan började ge ut alltmer formulaistiskaalbum så släppte de en mängd låtar på sju-och tiotummare, seriöst svåråtkomliga vinyl-skivor från små perifera skivbolag. Nu samladepå den riktigt bra skivan Clockwork Menagerie.Isan hade redan från början en obotlig analog

Album

På www.groove.st kan du vinna

nya, fräscha skivor med

följande favoritartister:

Sonic Youth (Universal)

Non Phixion (VME)

Pixies (VME)

Hultsfreds-samling (Sony)

Paola (Virgin)

fetisch, men dessa låtar har en mörkare ton,och de naivistiska melodierna som dominerarsenare skivor saknas nästan helt. Skön chill-out-musik med bett.

Henrik StrömbergHÅKAN LIDBO”06.10.60”Mitek/www.nursery.a.seDen här mannen har bredd. Enerverandereklammusik, stompande tech-house, finurligelectronica, och det här – minimalistisk menändå rejält svängande techno. Han sveper indig i en varm filt av ljud. 06.10.60 är ett 60minuter långt verk, ständigt muterande, menändå samma. Det är otroligt hur han vridaoch vända på ett begränsat källmaterial, ochändå hålla spänningen uppe. Förklaringen ärenkel. Håkan har de bästa ljuden.

Henrik StrömbergELENI MANDELL”Thrill”Hot/MNWEleni Mandell är en ung amerikanska somhittills släppt tre album, varav Thrill är detandra. Och det är en efterlängtad svensk dis-tribution. Eleni Mandell är nämligen en artistman inte kan sluta lyssna på när man väl bör-jat. Thrill är jazzig, ofta med lite kabaréstuk,och trots att hela albumet är sammanhålletoch verkar genomtänkt flyger tankar och refe-renser runt i huvudet som ystra bin. Det kanlåta som en vemodig PJ Harvey i amerikanskastorstadsstadsdelar, som ett underjordisktVaya Con Dios.Till och med som en kvinnligTom Waits, vilket till slut blir en ofrånkomligjämförelse. Men inget känns tillräckligt. EleniMandell är helt egen – det räcker så. Thrill ären fullständig upplevelse, en balsam för allasinnen, och borde vara representerad i varjeskivhylla. Lysande. Lysande.

Magnus SjöbergTHE MO”City Heart”National Förra året såg jag The Mo spela på Malmö-festivalen.Trots att de då inte släppt en endaskiva och var så gott som okända, hade deredan en trogen fanskara framför scenen somsjöng med i varenda låt. Små söta popflickorsprang runt och delade ut reklam för derasdemo till alla närvarande. Det var omöjligt attmissa dem vare sig man ville eller ej. Likadantär det med deras musik. När man väl hört denär det svårt att göra sig av med den. Melodi-erna biter sig fast i hjärnan och vägrar släppa.Att det här svenska glamrockiga bandet siktarhögt märks verkligen men frågan är om dehåller hela vägen. De påminner till en viss delom The Ark men med mindre musikal och merskitigt punksound. Att David Bowie är en avhusgudarna hemma hos sångaren Niklas Stene-mos behöver man knappast tvivla på. En del

melodier är nära på geniala men ändå kan jaginte helt svälja det.Vissa saker känns lite…töntiga? Det är som om de nästan vill förmycket ibland.Texten/arrangemanget går lättöver gränsen för vad som är snyggt och blirtillgjort. De hade definitivt tjänat på att tonaner på körandet, saxofonsynten och de käckatillropen. Men de har som sagt melodier värdaatt lägga på minnet. Monaco och I´m GonnaDance är två av dem som det säkerligen kom-mer skakas till på sommarens spelningar.

Moa ErikssonMUSHROOMHEAD”XX”UniversalEfter hiphopkollektiven kom metalkollektiven,såsom Slipknot och American Head Charge.Och Mushroomhead, vars musik påminner omAmerican Head Charge, men med så mångakockar blir det även ett eget sound. Och ettbra sound. Mushroomhead rockar aggroröv!

Bandet startade i Cleveland 1993 som ettsidoprojekt, alla spelade då i egna band. Mensidoprojektet blev en kroxelikrax som växtesig större än nån kunde ana. Det sägs attmedlemmarna började bära masker för attinte bli igenkända men numer ingår maskernai en hård image som stämmer överens medmusiken; aggressiv rap, metal och technoljud.En hårdare form av Faith No More. MikePatton håller säkert med när han hör mäster-liga Solitaire Filthy Hands och pompösa NeverLet Go. I slutet av 90-talet hade Mushroom-head två dansöser på scenen – Roxy och Horne.Den som ser bandet live till sommaren får vetaom så fortfarande är fallet. Hur som helst sålär det vara skarpladdade, sevärda konserter.

Torbjörn HallgrenNON PHIXION”The Future is Now”Landspeed/VMENon Phixion slog igenom 1998 med I ShotReagan som Looptroop senare gjorde om tillJag sköt Palme.Två år senare kom BlackHelicopters, första tolvan från efterlängtadefullängdaren The Future is Now, och vägenverkade ligga vidöppen för Brooklyn-borna IllBill, Sabac Red, Goretex och DJ Eclipse. Dåvalde man att hoppa av Matador och ägna sigåt att mest ge ut halvdåliga white labels, ochjag var säkert inte ensam om att tro att deinte skulle orka komma tillbaka. Nu är äntligendebutalbumet här och jag vet inte hur stor delav det som legat färdig sedan 2000, men alltlåter fräscht och jag har i alla fall knappt hörten enda låt tidigare.

Non Phixion gör som vanligt politisk hiphopkryddad med otroliga konspirationsteorier.Man är arga på allt i samhället där de endaljuspunkterna är droger, musik och sex. Ill Billsbrorsa Necro har såklart producerat någrafina bitar där framför allt The C.I.A. is Trying

to Kill Me med suverän stråksampling förtjänaratt framhållas. Man har dessutom tagit hjälpav lite större namn, och förhoppningsvis haringen missat übertunga Rock Stars av DJPremier. Sedan har Pete Rock gjort If You GotLove och Large Professor bidrar med tre spårav vilka Drug Music är allra bäst. Dessutomhar Juju från Beatnuts, som också gästrappar,gjort musiken till Suicide Bomb. Den låtenbevisar dock bara teorin att Beatnuts spararalla bra beats till sina egna album. Annars äri stort sett varenda låt bra med undantag förballaden (!) Say Goodbye to Yesterday, somtrots bra text om livet på gatan faller på sinmesiga sångrefräng. Lite besviken är jag ocksåpå Strange Universe med MF Doom, som påpapperet låter som en klassiker men mestbara är jobbig. The Future is Now är ändå detförsta hiphopalbumet på länge där både textoch musik håller absolut toppklass, och det ärså klart med god marginal årets bästa hittills.

Daniel SeverinssonPELZIG”Drive Your Engine Clean”Payola/BorderTyska femmannaorkestern Pelzig överraskarmed pigg och lekfull alternativ rock klädd irelativt klassisk dress. Basen och gitarren driverlåtarna framför sig medan sången är aggressivoch kantig. Drive Your Engine Clean får migatt tänka på hur Mark E. Smith och The Fallkan låta, skevt och kantigt. Och spännande.

Många spår pockar på uppmärksamhet.Exempelvis Afghan Whigs-rykande Fastball,försiktiga Team Wavelab, stötiga och ryckigaMild Shag med sin mullrande bas, hypnotiskaMotor och gnisslande mästerverket Cecilia’sOn the Run. Få av plattans elva låtar lämnarmig oberörd. Drive Your Engine Clean visaratt rockmusiken fortfarande kan kännas upp-hetsande på 2000-talet.Tänk att ett gäng tys-kar får mig att tro igen.

Gary Andersson

Gro

ov

e 5

• 2

00

223

Album

PIXIES”Pixies”Cooking Vinyl/VMEPixies var/är i mina ögon världens mest spän-nande rockband. Deras intuitiva, luftiga ochoberäkneliga musik innehåller enorma mängderenergi och text- och låtförfattaren BlackFrancis snirklar sig genom själsliga passagerman inte visste fanns. Bandet frustar hårdalternativ rock men bjuder samtidigt på mycketfinlir. Och även om deras klassiska platta heterDoolittle (1989) så låter alla fem plattornafrån tiden 1987-1991 fortfarande bättre ändet mesta i genren.

Denna demoplatta innehåller nio låtar ochär bara 18 (!) minuter lång, men det märktejag inte ens vid första genomlyssningen efter-som allt är så fantastiskt bra. Materialet spe-lades in i mars 1987 tillsammans med de åttalåtar som sedan blev stenhårda debuten ComeOn Pilgrim. Sju av Demos nio låtar återfannssedan på de följande plattorna och på singlarmen då i mer producerade versioner, här är dei sin råaste och mest ursprungliga form. Sub-bacultcha är exempelvis replokalsmässig ijämförelse med hur den låter på Trompe LeMonde (1991). Fast här känns den faktisktcharmigare. Broken Face är dock snarlik SurferRosa-versionen från 1988 medan Down to theWell låter mer inspirerad än på Bossanova(1990). Dessutom är In Heaven och Rock aMy Soul outgivna pärlor att beundra ochkanske vråla till. Pixies regerar fortfarande!

Gary AnderssonARCHER PREWITT”Three”Thrill Jockey/MNWSom en väl inrotad del i det chicagoianskamusiklivet överraskar inte Archer Prewittdirekt. Hans tredje fullängdare ekar mer TheSea and Cake än Roy Harper. Första halvanär direkt svåråtkomlig med hemliga melodieroch knöligt smetiga arrangemang. Introt slåran i en slags neopsykedelisk anda som kännslätt unken. Efterdyningarna från detta rullarpå i ett par låtar men någonstans på mitteninträffar något. Plötsligt kan man förstå hansfascination inför sjuttiotalets superpop. Härfinns finfina melodier som sjungs sådär lagomanonymt och ger låtarna större utrymme änartisten själv.Vackra körer och ett vänligt rif-fande, mer uptempo och direktare än vad jagtidigare har hört av Prewitt. Släktskapet medJim O´Rourkes Eurerka är påtaglig. Kalasbra.

Fredrik ErikssonSENTRIDOH”Free Sentridoh Songs From Loobiecore”Domino/MNWVad finns det att tillägga om Lou Barlow?Sebadoh följde mig hårt under några år. Dåoch då återvänder jag till misären och denmärkliga cyniska humorn i de tidigare skivorna,

sällan något efter Harmacy. Det totala miss-lyckandet att inte lyckas se dem på en scen,känns rätt. Jag gillar Lou Barlow.

Demos skulle kanske någon kalla Sentridoh-skivorna. Oftast räcker dessa trasiga inspelningaratt fånga en Barlow-låt. Skit i lo-fi eller vaddet nu är. Givetvis går det inte att ta bort fem-ton år av Barlowskt svårmod. Det finns där imelodierna: bitterheten, kärvheten. ”I´m downon my knees again!” Och, denna ändlösaånger som i wwjd? (What would Jesus do?).Bad Habits och None of Your Goddam Biz-ness är klassiska ballader av stora mått.Smått kaos i Songfull/Rehole, sådant mantrodde att Eric Gaffney hade patent på. Allahar de verkligen hjälpt till att värma upp mintilltro till en ny Sebadoh-platta. Free Sentri-doh... innehåller fina stunder jag unnarmånga.

Fredrik ErikssonSEX PISTOLS”The Box Set”VirginDet finns inget uppror som inte förr eller senarekan förpackas. Låt det bara bli historia ochdärmed lättare att förenkla, och det kan bli enharmlös bjudkartong med chokladpraliner.Sedan kan man skriva ”historiskt värde” ivarudeklarationen och folk sprättar plastenoch mumsar förtjust på godiset medan stålarnarullar in. Det vet skivbolagen. Det vet ocksåSex Pistols som återförenades för några årsedan och bland annat spelade på Roskilde-festivalen 1996. Själv låg jag i tältet och för-sökte sova, för jag vägrade se åldrade nicke-dockor i ett fånigt kasperspel.

Den här trippelboxen är lika mycket enteater som återföreningen var. En kartongmed fler krispiga grodor än ätligheter. Förutomhela Never Mind the Bollocks (som fortfarandeär bra rock’n’roll) och singlar är det ettmeningslöst hoprafs av snarlika demos, taskigarepetitioner och konsertupptagningar meddåligt ljud. Historiskt relevant? Knappast. Fördet som Sex Pistols var, den innebörd ochbetydelse de hade och fortfarande skulle kunnaha, ryms i allt väsentligt på Bollocks. Detbehövs inte fem versioner av No Feelings(varav en instrumental), fyra Anarchy in theUK och lika många Pretty Vacant. Det baraförminskar historien. Och förstorar JohnLydons och Virgins penningpungar, om folkköper det. Och det tror jag de kommer attgöra. För Sex Pistols har blivit något som kanförpackas och säljas med löften om nostalgioch historiskt värde. Punk? Tja, det är välsom det ironiskt hette på en gammal Definitivt50 spänn:-platta: ”man kallar det bara punkså kan man sälja vad skit som helst.”

Peter Sjöblom

SPEEDY J”Loudboxer”Novamute/PlaygroundJochem Paap fortsätter att utveckla sin mini-malistiska techno mot hårdare och hårdarelandskap. Den som hört hans album G-Spoteller Ginger från mitten av 90-talet vet att hankan göra atmosfärisk warpliknande electronicaockså. Men av det hörs inte mycket här. Loud-boxer är nog det aggressivaste och mestavskalade Speedy någonsin gjort.

CD-versionen av albumet består av 14 spåroch är uppdelat i tre faser rent musikaliskt.Spår ett till sex börjar lite försiktigt och tre-vande kring en melodislinga som återkommer,förändras och förskjuts lite. Interzil skiljer sigfrån resten av skivan. Det är ett stillsamt elekt-riskt bygge med mycket samplade röster.Därefter tar kaoset över. Melodislingan somfaktiskt fick ganska mycket utrymme i börjanav skivan försvinner. Spår åtta till fjorton ärhårt bankande tribaltechno som närmar sigindustrimusikens fokusering på rytmer. Det ärmaniskt och rituellt. Om man orkar lyssna pådenna monotona energi är det riktigt fascine-rande. Men det är inget för huvudvärksdagar.

Mats AlmegårdSOLEDAD BROTHERS”Steal Your Soul and Dare Your Spirit to Move”Estrus/BorderMed en sån titel kan det inte vara dåligt. Omförra plattan var rå och brutal så är dennarent ut sagt pornografisk. Uppbackad avpiano och saxofon får Soledad Brothers bluesen ny kostym. Hade den skivan kommit i slu-tet av 40-talet så hade Oliver, Ben och Johnnyspelat på strippklubbar där invigda maffiabrö-derna suttit med en cigarr i handen och enpokergiv i andra. I raden av amerikanskarockband är Soledad Brothers det fräschasteoch snyggaste. Kanske borde producenternatill Sopranos lyssna på Soledad Brothers närde ska välja musik.

Per Lundberg G.B.SUPERNATURAL”Dreamcatcher”WarnerNär skivbolaget valde jättetråkiga Mathildaistället för Marcela i slututtagningen gick luf-ten totalt ur Popstars. Hur kunde de? Marcelavar ju programmets självklara stjärna. Marcelavar ju helt bedårande. ”Man skulle vilja doppahenne i choklad och dricka upp henne” somnågon uttryckte det. Och att den här skivanknappast hade varit bättre om Marcela varitmed i Supernatural är förstås en helt oviktigdetalj i sammanhanget.

Thomas Nilson

SVENSKA AKADEMIEN”Med anledning av_”DNM/MNWSvenska Akademien från Landskrona bestårav rapparen Sture Allén d.y., toastaren General-Knas och producenten Doncho. DebutalbumetMed anledning av_ är en vild mix av stilar därreggae och ragga utgör de viktigaste bestånds-delarna. Ambitionsnivån är hög, inte minst påtexterna, och man drar sig inte för att ha medhela tre spår åt spoken word-hållet. Mångalåtar är arga och samhällskritiska somD.N.E.P. där Sture rappar om bossar som fårett skott och att slåss mot allt som går i blått.Andra som får ovett är ekonomer, journalisteroch artister som inte vill något med sin musik.Som tur är finns det också plats för gladalåtar som Den obligatoriska slagdängan ochrepresent-spåret Landets krona. Allra bäst ärdock Den elfte som behandlar terrorattackernai höstas, och som ursprungligen släpptes pånätet under namnet Evig envig. Den gav ocksågruppen ett Swedish Hip-Hop Award för bästaMP3-släpp. På minuskontot måste införas attdet saknas omedelbara låtar och att beatseninte alltid har rätta tyngden. Ibland låter detockså simpelt med toastande på svenska, menMed anledning av_ är absolut ett starkt album.

Daniel SeverinssonUGLY CASANOVA”Sharpen Your Teeth”Sub Pop/MNWSommaren 1998 när Modest Mouse klivit avscenen möttes de av en konstig syn. En hel-knäpp kille rusade in blödande efter att haslagit sönder ett fönster, pekade med tummenoch presenterade sig som Ugly Casanova. Avnågon anledning blev bandet imponerade avgalenpannan och erbjöd honom att hänga meddem. Under turnén spelade Edgar Graham, somhan egentligen heter, upp några egna låtar förbandet och för tidiga konsertbesökare.

Efter turnén blev han ombedd att spela insin musik och försöka få det utgivet. Grahamgjorde så, men försvann efter det. Ingen vetvar han tagit vägen, men förra året hittadesett vattenskadat paket adresserat ”Sub Pop,Seattle,WA”, vilket innehöll Ugly Casanovasinspelningar. På den vägen är det. Sub Popansåg materialet lovande och beslöt sig för attge ut det, utan Grahams godkännande. BrianDeck och Isaac Brock steg in i rollen somproducenter och framför, tillsammans med ettgäng likasinnade, flera låtar på plattan. Musi-ken låter som om Beta Band hade varit ameri-kaner och slagit sig ihop med Beck och TomWaits. Det är skruvade ljudbilder, oregelbundnasugande takter och en kakafoni av teatralisksång. Endast en galenpanna kan vara upphovs-man till detta. Faktiskt riktigt spännande. Ochväldigt hemligt. ”Shey Shaw! Shey Shaw!”.

Annica Henriksson

Fors

man

&B

od

enfo

rs

www.jc.se

20 MILES”Keep it Coming”Fat Possum/MNWJudah Bauer och brorsan Donovan har knå-pat ihop sin tredje skiva. Konstaterar ganskasnabbt att Keep it Coming är den minstintressanta. Inte för att det är dåligt utanjust att det inte bränner och sparkar somföregångarna. Orsaken kan vara att Judahvarit upptagen med Jon Spencer BluesExplosion. En annan markant skillnad är attJudah och Donovan den här gången använtsig av fler musiker och fler instrument. Detsom tidigare var en smutsig duo bestående avgitarr och trummor har blivit ett fullt bandmed allt vad det innebär. Gillar man före-gångarna ska man inte låta sig skrämmasbort av Keep it Coming, den växer – men dettar tid.

Per Lundberg G.B.50 CENT”Guess Who’s Back?”Full Clip/Goldhead50 Cent levererar kompakt gettohiphop ilångsam lunk där gangsterstereotyperna stårsom spön i backen.Variationen är dessutomfrånvarande vilket får mig att gäspa högt.Det tristaste är att Nas sänker sin höga läg-stanivå genom att medverka på två av spå-ren…

Gary AnderssonAFU-RA”Life Force Radio”Koch/PlaygroundSympatiska Afu-Ra är nere med DJ Premier.Som vanligt borgar dennes medverkan förhög kvalitet och de två låtar han produceratär bland de bättre på skivan. Det som är litesynd är att han dessutom producerat helaplattan exekutivt och att hans speciella sounddärför ligger som en matta över alla andraslåtar också. Afu har en bra röst, vettiga tex-ter och dessutom god smak när det gäller attvälja producenter och gästrappare (M.O.P.,Guru, RZA, Big Daddy Kane). Problemet äratt det, precis som på förra plattan, är liteför många midtempo-låtar där Afu-Ra intelåter riktigt engagerad utan mest bara åkermed beatet istället för att ta kommandotöver det. Bäst på plattan är utan tvivel EasyMo Bee-producerade anthemen Hip Hop, därAfu över ylande gitarrer visar att han kanvara hård om han bara vill. Sortera under”bra men kan ännu bättre”.

Daniel SeverinssonAKUFEN”My Way”Force Inc./BorderKanadensiska Akufen vill gå sin egen väg,han vill sampla de små, små bitarna somingen annan skulle sampla. Dessa fragmentav vanlig melodiradiomusik sätter han sedanihop till svängig tech-house. Strukturen pålåtarna är alltså liknande det man kan hörapå vilken framåt house-klubb som helst, menljudbilden känns väldigt udda. Definitivt enbra idé. Ett helt album blir i mesta laget, menen låt då och då är riktigt intressant.

Henrik StrömbergKELLI ALI”Tigermouth”V2Sneaker Pimps sångerska gör solokarriär.Som jag har väntat! Jag har legat sömnlösav oro för vilka producenter hon skulle arbe-ta med. Så spännande...

Till att börja med så har Kelli Daytonbytt namn till Kelli Ali. Ett uppenbart geni-drag som säkert säljer fem plattor till hosden trendkänsliga teenybopper-publiken ochderas föräldrar. Det verkar vara den potenti-ella målgruppen. Producenthjälp har Kellifått av Rick Nowels, Marius De Vries ochgamla Doors-trummisen John Densmore. Detringer inte några enorma igenkänningsklock-or hos mig. Igenkänningsvibbar får man dockav musiken. Man har hört allt för mångagånger förut. Pop, inte mer. Inte ens bra pop.Bara slätstruken, intetsägande, tillrättalagd,

oförarglig pop.Tonåringar kan lätt maxa sinstereo med denna platta utan att få ett hojttillbaka om att sänka. Nej, detta var riktigtsorgligt.

Peter JernbergTHE ALICE BAND”The Love Junk Store”SonyAmerikansk singer/songwritermusik av bandmed tre kvinnor.Tyvärr blir det också precissom man föreställer sig. Mycket akustiskgitarr och låtar som trevar sig fram någon-stans mellan Alanis Morrisette och DollyParton. OK, vissa låtar sticker ut och höjersig över mängden, men i längden blir detjämntjockt. Och det blir det just på grund avatt variationen mellan låtarna är för spar-smakad. Det som sticker ut är just därför attman vågat ta något annat grepp än de kon-ventionella. Mycket i denna genre behöverannorlunda grepp för att utvecklas, annarsslår man huvudet i betongväggen av grå tris-tess varje gång man till slut hör ett a-moll.Och det är synd på så fina ackord.

Magnus SjöbergANDRÉ ANDERSEN”Black On Black”Frontiers/PlaygroundMycket klassiska influenser. Då menar jagfrån just klassisk musik. Ryskfödde keybor-disten André Andersen visar upp hela sittregister. Bach möter dubbla baskaggar, JohnLord och tuggande symaskinsgitarrer. Horri-belt är en snäll beskrivning.

Per Lundberg G.B.JOSEPH ARTHUR”Redemption’s Son”Real World/VirginJoseph Arthurs förra fullängdare Come toWhere I´m From var ett mörkt album sombitvis hade mästerliga spår. Och det är tyvärrmed det i bakhuvudet jag griper mig an dettahans senaste alster. Men tyvärr infinner siginte den där känslan som på allvar griper tagi en. På tidigare album har ofta produktio-nen, med infallsrika arrangemang, varit detsom gjort att låtarna tagit det där klivet frånriktigt bra vardagslåtar till de minnesvärda.Ofta har det varit de mörka delarna i musi-ken som lyfts fram och tillsammans medArthurs ofta introspektiva texter gjort upple-velsen närmast klaustrofobisk. Här finns intemycket av det kvar. Lite av den instängdakänslan kan anas i Permission, men det räck-er inte särskilt långt. Låtmässigt hållerJoseph Arthur klassen, men ovan nämndafaktorer gör att det inte blir den där ädelste-nen till album man önskat: Joseph Arthur ärhär bara en hygglig amerikansksinger/songwriter. Och det är trist när manvet att han kan vara så mycket mer.

Magnus SjöbergASTRO PUPPEES»Little Chick Tsunami«Evangeline/MNWFörsta låtan, Over Her Head, är en riktigt sötpopdänga. Andra låten, Girlfriend in a Box,är en helt okej popdänga.Tredje låten är enmindre spännande popdänga. Fjärde låtenmärker jag inte om den är en popdänga alls, ifemte låten har jag glömt om det är en skivajag lyssnar på eller om det är radion som stårpå och småputtrar kravlöst. I sjätte låteninser jag att jag slutat lyssna och sedan rin-ner resten förbi, in i ena örat och ut genomdet andra. Både Bangles och Sam Phillipshar gjort detta med betydligt större skärpaoch framgång.

Peter SjöblomTHE ATARIS”Anywhere But Here”Kung Fu RecordsTänk dig Blink 182 blandat med Green Dayplus en smula Nirvana-riff och lite mer fan-tasi och du har The Ataris som i en liten ask.Jag kan inget annat än att erkänna att jag,som sann pessimist när det gäller ameri-kansk skolrock, blev glatt överraskad när ski-van började snurra.

Det här låter nämligen inte alls som deflesta inte helt oförutsägbara MTV-rockers.Dessa små kaliforniengrabs verkar faktisktha tänkt lite själva och insett vikten av ös ochden personliga pricken över i-et och har lyck-ats få ihop något så ovanligt som en skiva idenna musikkategori som faktiskt är intres-sant. Helt klart ett säker kort att ta med sigom man vill få en lagom rebellisk highschool-känsla på den obligatoriska grillfesten i som-mar.

Tove PålssonAQUILA»Say Yeah«StarlightNär Terra Nova sprack startade sångarenFred Hendrix istället Aquila, ett perfekt bandför alla som gillar träbent AOR-rock.

Peter SjöblomSHERRIÉ AUSTIN”Followin’ a Feelin´”We/KommunikationDet är inte bara Kasey Chambers som kom-mer från Australien och sjunger country. Mendet är den enda likheten också. För närKasey lyssnade på Neil och Steve så hadeSherrié Dolly och Loretta som idoler. Nas-hville-country, smetig och blöt. I USA kom-mer hon att sälja mega-platina-guld. I Sveri-ge blir det ingenting.

Per Lundberg G.B.BEEM”Just Lit”Down and CountingBara för att Beem kan ta höga kvidandetoner och lärt sig producera som de storasoul/r’n’b-stjärnorna betyder det inte attmusiken funkar. Alltså, först och främst föl-jer Beem D’Angelo alldeles för närgånget.Eller kanske vår egen Kaah. Sen har ju tex-terna inget innehåll. Lika bra då att göra somi fantastiska slöjammaren Skin som ärinstrumental. Alltså, ljudbilden är prickfrioch precis så där på-gränsen-till-vilt-soulsex-ig som den ska vara, men visst kunde mangöra det mer eget? Som på hiphoppiga Allfor Lunch med tunga rapgästerna Abe ochEdison. Eller som på lite kusligt elektoniskaA SAAB and a Gun. Eller som på kantigaSeven med sina akustiska gitarriff. Då rege-rar ju Beem. När musiken skevnar till nårJust Lit världsklass. Som i hemslöjdade You(It Doesn’t Work) med Stina Engström påvän sång.

Sammantaget framstår faktiskt Just Litsom en enormt stark platta med sina elementav hiphop, soul och electronica. Måste försö-ka luska ut vem Fredrik Mjelle är.

Gary AnderssonBELLE AND SEBASTIAN"Storytelling"Jeepster/PlaygroundNumera vantrivs jag i Belle and Sebastianstrevliga sällskap. Det charmiga hos dem harefter ett antal år blivit präktigt. Jag vet intevad som är felet, det låter ju precis somförut. Fint. Även om Storytelling inte är enny riktig skiva med mys-skottarna utan ettsoundtrack till en film av Happiness-regissö-ren Todd Solondz, är det just de riktiga låtar-na som fullkomligt stämplar in i koftpräktig-heten. Ett av filmens egentliga tema Fictionklingar behagligt vilket säkert beror på attjag slipper höra en mesvingelröst som sjungeri ett register där den absolut inte hör hemma.När de sedan slaktar sin egen låt I Don´tWant to Play Football (precis som någonskulle vilja ha med Stuart Murdoch i någotlag) i latinoanda associerar jag snarare tillnågon endagars båtkryss än det en gång såfantastiska popbandet Belle and Sebastian.Däremot tror jag att Solondz Storytellingkan bli en av höstens höjdare.

Fredrik Eriksson

Groove 5 • 2002 / övriga recensioner / sida 1

THE BELLRAYS”Meet the Bellrays”Poptones/BorderSWAN LEE”Enter”PlaygroundJag har ofta undrat varför det finns så få ski-vor med kvinnliga sångerskor i min samling.Få se nu: Patti Smith, PJ Harvey, Madonnasåklart, Beth Orton och Destiny’s Child finnsdär. Även flera gamla soulsångerskor frånden gamla goda tiden: Betty Wright, ArethaF, Supremes, Shirelles etc. Och så mellanting-en Janis Joplin, Lulu och Julie Driscoll. Ja,vår egen Sophie Zelmani. Men sedan då?Okej, det har alltid varit fler killar som gjortmusik, men det finns ju flera brudar där uteockså. Men varför tilltalas jag inte av derasmusik? Jag pallar inte med de barmagadesessorna Shakira, Britney, Anastasia ochAguilera. Jag avskyr skönsjungande CelineDion. Jag hatar högtravande fjantballader.Frågan är: hur kommer det sig att vi är över-östa med dessa hemska sångerskor? Är detså att de enda tjejer som sysslar med musikbara vill göra den typen av musik? Är det föratt majoriteten tjejer har så jävla kassmusiksmak och är stora konsumenter av justdetta? Eller är det för att det är väldigtmycket enklare att få skivkontrakt om manhar en liten mage, ett dockansikte och villsjunga plastig r'n'b? Finns det flera SaharaHotnights där ute som inte släpps genomgrinden? Jag bara undrar...

Hur som helst, det är här vi kommer in påThe Bellrays. Lisa Kekaula låter inte somnågon av de tidigare nämnda. Nej, hon låtersnarare som om hon tagit sånglektionerhemma hos Robert Plant eller Ian Gillan.Tjejen sjunger verkligen som en hel karl.Eller snarare mer som en karl än Plant ochGillan tillsammans. Ibland låter hon till ochmed som Black Crowes Chris Robinson. Jös-ses. Det är stökig, stökig tidig 70-tals-rock.Jävligt souligt, energiskt, men med ganskadålig variation. Det låter tyvärr som om defortfarande står och harvar i ett garage. Menjisses, vilken röst hon har! Hon inte barakraxar som Janis Joplin utan sjunger verkli-gen. Phew! Lisa Kekaula måtte vara detkvinnliga svaret på tjurnacken Henry Rollins.

Å andra sidan har vi danska poptrion SwanLee, vilka har en söt frontfigur med en gällstämma som tyvärr påminner om frökenApril Tears. Eller om det vill sig riktigt illa,fröken Lambretta. Ibland lyckas hon dock fåfram en nasal och charmigt barnslig sång.Swan Lee gör powerindieballader med låttit-lar som Flowers in the Wintertime, DreamAway, Stay Tonight... Ja, ni förstår grejen.Gäsp. De försökte även få sin TomorrowNever Dies med i en Bondfilm. Kanske är denya och fräscha i Danmark, men jag tyckerde är ganska tråkiga.

Annica HenrikssonJOHN BERRY”All the Way to There”¨TessJohn Berry poserar i cowboyboots, på enhästrygg och lutad mot gitarrlådan på engrusväg. Country tror ni. Ja, möjligen efterNashvilles allra mest slätstrukna estetik.Egentligen är det bara en repris på sammagamla blandning av FM-balladklichéer ochvästkustsörja som florerat i decennier ochsom inte ändrats ett dugg genom åren.

Peter SjöblomCLAUDIA BONARELLI”Everything Happens Only a Certain Num-ber of Times”Mitek/www.nursery.a.seDet är lätt att man sitter och väntar på atttrummorna ska dra igång. Claudia Bonarellisalbum låter som techno fast utan oompf. Allabasljud är mjukt dova, som om de kom frånlägenheten bredvid. Därutöver innehållerljudbilden en del skumma knarranden och liteknastertorrt knaster. Claudia Bonarelli stårsig rätt bra i konkurrensen i clicks+cuts-

facket, men inte så bra att hon syns på långthåll.

Henrik StrömbergBOWES & MORLEY”Moving Swiftly Along”STC Recordings/PlaygroundÄr du sugen på rejält stabbig studiomusiker-poprock då hittar du dina favoritartister här.Bowes & Morley kör mitt i gatan för att und-vika att något oförutsett ska hända – och delyckas otroligt bra! Vet inte om det är de ste-reotypa och fattiga texterna eller den snitsla-de vuxenmusiken som får mig att må illaförst, det enda jag vet är att jag måstestänga av Moving Swiftly Along med engång. Adjö Bowes & Morley – och jag sägerinte på återseende.

Gary AnderssonBRANT BJORK AND THE OPERATORS”Brant Bjork and the Operators”DunaPå forne Kyuss-trummisen Grant Bjorksförra platta Jamalaya fanns det en tydlig pri-mitiv 70-tals-känsla. Där fanns höjdpunkter,men det är först nu det känns som Brant hit-tat hem. Nu glider han smidigt över monoto-na partier, några hiphopflirtar och ett gängsmarta refränger. Allt med en laddning somvägrar släppa och man sugs in i ljudbilden.Det nedstämda riffandet som Kyuss höll påmed är ersatt av mer instrumental variation.Den jazziga orgeln i instrumentala CocoaButter ger en skön easy listening-känsla, ochmaniskt malande Hinda 65 med underbartuppkäftig sång. Jag kommer på mig självmed ett stort leende när refrängen i Smarty’sPants kommer. Mitt i prick! Och den funkigaElectric Lalliland mynnar ut i ett psykede-liskt jazzlandskap. Så här håller det på,Brant Bjorks platta är en av de häftigasteupplevelserna i år.Värt att kolla upp är ävenBrants sidoprojekt Che med sköna AC/DC-glimtar.

Jonas ElgemarkSOLOMON BURKE”Don´t Give Up On Me”Fat Possum/MNWCarl Wilson, den yngsta av The Beach BoysWilsonbröder, avled i cancer 1998. Om Brianvar geniet och Dennis själen, var Carl utantvivel rösten. I ett försök att återförena ban-det, Brian hade sedan 1980-talet bara påpappret varit en del av gruppen, påbörjades1995 inspelningen av ett nytt album med TheBeach Boys. Endast ett fåtal låtar färdig-ställdes innan det hela urartade i countryfar-sen Stars & Stripes Vol 1, men en av dem,Soul Searchin´, sträckte sig långt bortom alltnågon vågat förvänta sig av de överårigastrandpojkarna. Carl sjöng låten som om detvar det sista han gjorde i livet. Det blev detockså. Men trots låtens historiska betydelse,och kvalitet, har den förblivit outgiven.Varjeår avtar hoppet om att den någonsin kommeratt släppas – inte minst när den nu dyker upppå Don´t Give Up On Me, bluesetiketten FatPossum Records godhjärtade försök att åter-uppliva soullegenden Solomon Burke.Visstär det fortfarande en bra låt och Burkesavskalade balladversion, i linje med resten avskivan inspelad live i studion, gör den ingenotjänst. Och visst står den sig bland Van Mor-risons, Bob Dylans och Elvis Costellos bidragoch, inte minst, Dan Penns titelspår. Men närBurke sjunger de första raderna ur SoulSearchin´ är det Carls version, med Briansstämmor och blåsarrangemang, som ljuderinnanför trumhinnorna.

Dan AnderssonBURNING SPEAR»Live at Montreux Jazz Festival 2001«Burning SpearEn av reggaens mest besjälade röster inspe-lad på anrika Montreux-festivalen förra året.Fast Burning Spear är inte vid samma vokalavigör som han en gång var. Han går ut bra,men tappar under konsertens gång. Å andrasidan kan han luta sig mot ett tätt kompbandutökat med blåsare som kan både jazz och

reggae. När Burning Spear själv hoppar inbland slagverken svänger det riktigt ordent-ligt.

Peter SjöblomJERRY CANTRELL”Degradation Trip”RoadrunnerEnligt legenden lär Jerry Cantrell ha låst insig fyra månader i sin lägenhet i slutet av1998. Han tvättade sig sällan, skaffade sigCharles Mansonskägg och skrev 25 låtar. 14av dem finns på Degradation Trip, de övrigakommer nästa år. Förresten, han åt barahemkörd mat under dessa fyra månader, såpizzabuden i Seattle borde kunna Cantrellsfavvopålägg utantill.

För er som inte vet – Cantrell speladegura i Alice in Chains. Han skrev på egenhand mästerverken Would, Them Bones ochRooster. Förträffliga låtar, då som nu. PåDegradation Trip hittar du ingen så bra låt.Nope, siree. Det insåg tydligen hans gamlaskivbolag också, för Cantrell fick sparken.Börja inte gråta för det, fans av Alice inChains, börja inte gråta för det. Numer liggerhan på Roadrunner. Och det finns bra låtar,men ingen som är direkt ”Yes, siree!”, ingensån.

Första singelvalet är tredjespåret, AngerRising. Den är bra. Även sjunde spåret Hell-bound är en låt som får betyget okej upphöjttill 3. I alla fall versen. Men det finns ingenlåt där det låter som om Jerry sjunger ”Sau-ron made a big mistake, try to see it once myway”, ingen låt man blir helt tokig av ochkänner för att stanna hemma fyra månader,odla skägg och bara sjunga med. Ingen sån.

Torbjörn HallgrenCHRISTIAN FALK hosts SWEDISH OPEN”Dirty Dancing”Telegram/WarnerGamle Imperiet-basisten Christian Falk görinte bara jinglar för SVT nuförtiden, häråterkommer han med sitt houseprojekt Swe-dish Open. Och visst låter det snyggt och enaning glassigt som man kunde tro. Men liteför själlöst och mesigt för min del.

Det som får mig att höja på ögonbrynenär österländska funkdängan Oriental Wind,Gypsy King med sin mysiga vibrafon och Tim-buktus gästspel på syntiga Men, Women,Boys, Girls.

Gary AnderssonCOMET GAIN”Realistes”Milou/BorderMed en betryggande mängd attityd och enknippe kalaspop kan man slå en värld medhäpnad. Comet Gains klassiska brittiska 80-talsindie kommer säkerligen att välta mer änmig av stolen. Den värme och vänlighet somgenomsyrar Realists är inte ovanlig numera,men brukar oftast tangera det charmiga ochinte alls inrama fantastisk musik. DavidChristian, eller Feck, vad än han vill kalla sig,är verkligen en låtskrivare som kan sinasaker. Lägg då till bitterljuva och lagom des-perata tonårstränktande texter som i all sinenkelhet och sina klassiska teman ter sigsmått lysande. En hyllning till Creationpap-pan Alan McGees gamla band Biff BowPow!s She Never Understand och saken ärklar. Fast första knippet originallåtar skullesjälvaste McGee gråta sig till sömns för, kan-ske i sällskap av bröderna Reid. Det kännstryggt att det finns kvar skön indiepop avklassiskt snitt som inte är gullig utan tål attlyssnas på gång efter gång.

Fredrik ErikssonCOUNTING CROWS”Hard Candy”Geffen/UniversalStora i USA. Counting Crows spelar mitt-i-vägen-rock som inte säger någonting. Föralla som gillar Ledin, Lundell och som anseratt Calle Bildt verkar vara en schysst kille.

Per Lundberg G.B.

Groove 5 • 2002 / övriga recensioner / sida 2

THE CRYSTAL METHOD»Tweekend«Tiny E Music/PlaygroundDenna big beat-sörja som The Crystal Met-hod serverar är svår att svälja. Dels luktarden gammalt och dels så svänger den förvå-nansvärt dåligt (även om man försöker inbil-la sig att det är 1997 igen). Tweekend ärsåledes tämligen redundant. Jag har bestämtför mig att denna typ av dansmusik var roli-gare än så här…

Gary AnderssonCUSTOM BLUE”All Follow Everyone”?Svävande ljudväggar á la Air och drumbeat ála Massive Attack skiljer denna brittiska duofrån ”new acoustic”-vågen. Och det sista devill vara är ett vanligt gitarrband. Det lustigaär att det råkar dock vara de The Verve-inspi-rerade låtarna, kompletta med stråkar ochallt, som jag gillar bäst. One More Time harsamma driv som Come On. Och om Structurehade varit svartare hade även den kunnatplatsa på Urban Hymns. So Long Summerdoftar amerikansk västkustpop. Men i övrigtflyter låtarna mest omkring utan att väckaminsta anstöt. Däremot blir jag lite sugen påatt höra en uppföljare till denna debutplatta.

Annica Henriksson DAMON & NAOMI with KARIHARA»Song to the Siren: Live in San Sebastian«Sub Pop/MNWSong to the Siren är betydligt bättre än denrosade men i mina öron pösiga Damon %Naomi with Ghost. Det jordnära akustiskasoundet bara utökat med Ghost-gitarristenMichio Kariharas elektriska solon klärDamon & Naomis transparanta folkpopbetydligt bättre. Musikens eteriska mysticismblir mer potent i det mindre formatet. EnDVD med en fil från turnén medföljer också.

Peter SjöblomKIMYA DAWSON”I´m Sorry that Sometimes I´m Mean”Rough Trade/BorderThe Moldy Peachers naiva reaktion på väst-världens välfärdsångest förra året resultera-de i lika delar förvirring och glädje. Kimyaoch Adams taffliga lo-fi- och navelskådandebetraktelser var lika oskyldiga som absolutpunk som någonsin Minor Threat. Ett kraf-tigt ickeställningstagande till någonting därmicrovärlden är den enda som finns. KimyaDawsons soloskiva I´m Sorry that Someti-mes I´m Mean fortsätter in i den smått autis-tiska verklighet där gränsen mellan barn ochvuxen inte är tydlig. Där sådana klichéer somatt barn är så äkta, plötsligt är ett ställnings-tagande och måtto. Där varken berättelsernasom hon berättar eller låtarna hon skriver ivanlig mening kan kallas för bra. Jag kanofta tröttna på just vuxna människors krys-tade försök att vara barnsligt naturliga – vadär det för mening med människor som lallarrunt som femåringar? Men Kimya har viktigapoänger i det hon gör och drar sig inte för attpå sitt sätt beskriva den obehagliga tillvaronvi har i väst.Vi kan alltid vara barn medanbarn i Mozambique tvingas vara vuxna närde är fem. Det blir extra tydligt i den social-realistiska Hold my Hand som är äckligt när-varande. Då är det befriande att därefterhöra Timmy, Hunter, Ginny och Danielle skri-ka om vad för ”stinky stuff” de gillar. Oskyl-digt men inte alls distanserat utan allerstä-des närvarande.

Fredrik ErikssonDECEMBER WOLVES”Blasterpiece Theatre”Wicked World/MNWOm man tycker att tillvaron är lätt ytlig ochbehöver något som ruskar om en så ärDecember Wolves det enda som behövs. Pro-gressiv death metal i ett rasande tempo. Per-sonligen så är jag inte behov av att skakasom då jag finner tillvaron trevlig och gemyt-lig.

Per Lundberg G.B.

DEEP-DIVE-CORP.”Bevare of Fake Gurus”Jubilee/SonyAkta er för falska gurus. Börja med Deep-dive-corp. Fast gillar ni urvattnad världsmu-sik med klubbambitioner kan ni förståsslänga ett öga på Deep-dive-gubbarnas skiva.En slö sörja av lika delar Enigma och DeepForest, om ni minns dem. Hoppas bara debetalar royalties till urbefolkningarna desamplat.

Henrik StrömbergDIO”Killing the Dragon”Spitfire/PlaygroundRonnie James Dio måste leva i en mardröm.Hur han än vrider och vänder på sig så blirdet bara Dio-riff, Dio-riff, Dio-riff. Det höll detre första plattorna, men nu är det bara job-bigt och tråkigt att lyssna på.

Gitarrljudet på Killing the Dragon låterlikadant som det gjorde på Dream Evil, detalbum där Craig Goldy tog över staffettyxanefter Vivian Campbell. Goldy försvann ganskasnabbt, med hedern i behåll 1988, men gicksedan åter med i Dio-legionen. Inför den härplattan försvann han igen och numer är DougAldrich the keeper of dioriffs. Ljudbilden gersken av en gitarrist som stämplade in, spela-de, stämplade ut och sedan gick hem. Men dehade säkert roligt i studion. När RonnieJames spelade upp licket till Better in theDark trodde säkert bandmedlemmarna atthan skojade... Usch, det var elakt sagt om engammal rockhjälte, ångest ångest ångest!Men licken till Rock & Roll och Guilty ärskitbra, så skålarna väger jämnt.

Förresten, kan inte ZTV spela in verklig-hetssåpan The Dios? Det hade varit coolt!Mamma Dio slappnar i soffan medan PappaDio posar framför en fotograf med två svartakandelabrar i handen. ”Hurry up James dar-ling, we’re invited to the Dokkens at 17:00”.

Torbjörn HallgrenDIVERSE ARTISTER”24 Hour Party People”London/WarnerGanska exakt tio år efter att skivbolaget Fac-tory gick omkull kommer regissören MichaelWinterbottoms film 24 Hour Party Peopleom det legendariska bolaget och dess grun-dare Tony Wilson. Factory var hem åt HappyMondays, men framförallt var Factory hemåt Joy Division och New Order. Soundtrackettill filmen innehåller åtta låtar med de sist-nämnda grupperna, däribland Joy Divisionstre klassiska singlar och New Orders nyskriv-na Here to Stay, tre låtar med Happy Mon-days och en med Vini ”Johnny Marrs ersätta-re i The Smiths i ungefär en vecka innanMorrissey lade ner gruppen” Reillys TheDurutti Column. Dessutom några punk- ochhouseklassiker som inte gavs ut på Factorymen som på ett eller annat sätt hör hemmahär ändå. Även om jag personligen hade valtatt inkludera i alla fall någon New Order-låtfrån andra halvan av åttiotalet (förmodligenBizarre Love Triangle) är urvalet på skivanhelt oklanderligt. Ett utmärkt soundtrack.Låt oss nu hoppas att även filmen får svenskdistribution.

Thomas NilsonDIVERSE ARTISTER”The Acid Lounge Vol. 1”Hed KandiEnligt reklam i engelska musiktidningar skadenna samling revolutionera loungemusikengenom att ta den från soffan till rännstenen.Med dubbel-CD:n följer en dystopisk tecknadserie. Ett försök att tuffa till en musikstilsom annars förknippas med dyra barer ochinredningsaffärer. Men när jag lyssnar på ski-van märker jag inte mycket av de nya inten-tionerna. Det är fortfarande smart, sval ochlyxig loungemusik. Av det mörka framgårlite. Och det är synd. Det skulle vara intres-sant med mer experimenterande inom loung-eväggarna. Det mesta av skivan går obe-märkt förbi. Men Kruder & Dorfmeister visar

på High Noon att de fortfarande är att räknamed. Andra pärlor på skivan är tangokungar-na Gotan Projects Epoca och galningenBobby Trafalgars Sweet Revenge (han somgjorde efterhängsna Kung Fu Girl). I dessaspår är det inte direkt rännstenen, men detkänns inte helt tryggt i skinnsoffan heller.Framförallt Bobby Trafalgar lyckas framkal-la en mörkare agentstämning som jag gillarskarpt.

Mats AlmegårdDIVERSE ARTISTER”Anotherwise”BalunsUnderrubriken lyder ”A collection of Balunssingles”. Baluns ger ut psy-trance. Behöverjag rita en karta?

Henrik StrömbergDIVERSE ARTISTER”Back to Mine Orbital”DMC/GoldheadOrbital blandar och ger i Back to Mine-seri-en, låtar de använder på denna mix-CD inne-fattar PJ Harvey, Jethro Tull, John Barry,Plaid och Lee Perry. Helt enkelt en skönblandning som funkar på vilken efterfest somhelst där tempot och även känsloläget skiftarrejält mellan de 19 spåren. Bland de mysi-gaste låtarna hittas Celebrate the Bullet medsvala The Selecter, DSR:s knirkiga Babaloooch The Divine Comedys sorgfulla Lost Pro-perty.

Gary AnderssonDIVERSE ARTISTER”The Beach House Marbella Vol. 1”UniversalNär innehavarna till Buddha Bar i Parisbestämde sig för att släppa en samlings-CDmed låtar som gick hett i deras bar blev destilbildare. Ett antal restauranger, klubbaroch barer har släppt loungesamlingar somförsöker fånga något av de olika ställenasatmosfär.Turen har kommit till ett hotell iSpanien. Det ser fint ut på bilderna.Vackrarum och en inbjudande pool precis vid havet.Men det är musiken som är det viktiga ochdet har man glömt här. Riktigt anonym bak-grundsmusik som ska ge ett mondänt ochsobert intryck. Det blir aldrig kul. Likaintressant som att bläddra i ett nummer avSköna hem.

Mats AlmegårdDIVERSE ARTISTER“Constant Elevation”Astralwerks/VirginPå skivans baksida hävdar man att alla sam-lingar som gjorts förut har dokumenterattidigare och nuvarande hiphop, men aldrigframtiden. Detta anser sig Constant Eleva-tion vara först med att göra. Med tanke påatt det här inte är ett dugg bra hoppas jag attde har fel. Respekterade hiphop-producentersom El-P, Peanut Butter Wolf, Madlib ochChief Xcel får inte till det alls och de merdansorienterade låtarna av till exempel Omidär inte heller bra.Visst är soundet futuris-tiskt men det räcker inte att kalla låtar förWading Venus eller Vox Apostolica för attvara innovativ.

Daniel SeverinssonDIVERSE ARTISTER”Destination du Monde – Mykonos”Bar de LuneJavisst gör sig denna lättlyssnade och iblandtillbakalutade variant av house bra när solenär på väg upp eller ner i grekiska arkipelagen– det finns heller inget som säger att vi nord-bor skulle må dåligt av den i vår hemmiljö.Så ta på dig flip-flopsen, fyll kylväskan ochgå ut i parken med CD-spelaren i handen ochnjut av värmen från solen, musiken och män-niskorna runt omkring. Du är värd det!

Gary AnderssonDIVERSE ARTISTER”Funk Spectrum IV”Beechwood MusicÄnnu en samling som ska få funkofilerna ioss (?) att ta på oss stora hattar och pimp-pälsen och hänga coolt i baren. Och funken

Groove 5 • 2002 / övriga recensioner / sida 3

här låter som funk ska göra: svettig, intensivoch sexig. Sammanställarna Cut Chemist ochKeb Darge har haft rena julafton. På plus-kontot ligger det faktum att de inte valt klas-siker.

Gary AnderssonDIVERSE ARTISTER”Hultsfred Rockparty 1981-2001”Diesel/SonyFestivalen nere i djupaste Småland presente-rar denna jubileumsplatta då föreningen fyl-ler 20 år och självklart rockar dubbel-CD:nstenhårt. Många stora artister som The Cult,The Prodigy, Nick Cave, Bob Hund, EbbaGrön, Ramones, Motörhead,The Cure, Iggyoch The Hives trängs bland de 39 spåren därförsta plattan innehåller rock och pop medanen del tjejer och dansakter hittas på denandra.

Gary AnderssonDIVERSE ARTISTER”Kenny Dope Presents Disco Heat”Beechwood MusicÄnnu en samling som ska få discofilerna i oss(?) att dra på oss platådojjor och skjortormed stora slag för att svänga våra lurviga.Och discon här låter som disco ska göra:glad, spänstig och otvungen. Käre Kenny Dhar dessutom lyckats mixa in en Police-låt,kanske inte ett givet disco-val.

Gary AnderssonDIVERSE ARTISTER”Kitty-Yo Int. 2002.02”Kitty-yoDet tyska bolaget kitty-yo ger ut spännandemusik i gränslandet mellan (post)rock ochelectronica. På denna samling trängs ett parriktigt bra artister: Laub,Tarwater, Rechen-zentrum, Raz Ohara, Peaches och JeansTeam. Synd att samlingen inte motsvarar för-väntningarna. Laubs två spår är båda hämta-de från deras Filesharing och det är bättreatt köpa den om man vill ha skönt avslapp-nad elektronisk pop.

De övriga artisterna gör här olika samar-beten. Louie Austen tillsammans med Pea-ches, Raz Ohara och Mathias Schaffhäuser.Det känns dock inte som om de vill någotannat än att ha lite kul i studion. Det är lek-fullt och det är ju inget fel i det. Men det blirlarvigt också och det känns ju inget vidare.De enda som lyckas någorlunda är Tarwatervs. Rechenzentrum. De håller lite hårdare iimprovisationstyglarna och det är nog denenda låten på skivan som jag kommer attlyssna på i framtiden.

Mats AlmegårdDIVERSE ARTISTER”Music for Adults Only”Followup/PlaygroundJaha ja, denna housesamling säljs som barn-förbjuden musik i brist på bättre lockelse.Men, alltid lurar det väl någon. Innehålls-mässigt stompar bägge CD-skivorna på rättbra. Speciellt spår som Drink to Get Drunkmed Sia och souliga It’s Yours med Jon Cut-ler och E-Man. På klubb frammanar låtarnasäkert glada tillrop. Men jag kväver iställetgäspningar med jämna mellanrum.

Gary AnderssonDIVERSE ARTISTER”Perfecto Presents… Hernán Cattàneo,South America”Perfecto/PlaygroundDetta eviga housestånkande går inte att fåtyst på, tydligen. Här kommer nämligen ännuen ihopmixad dubbel-CD med massvis avmodern dansmusik – och jag börjar bli riktigttrött på hela sörven. Allt låter faktiskt lika-dant. Jag behöver en break från skiten.

Gary AnderssonDIVERSE ARTISTER”Play it Forward”Topsound/BonnierAmigoNär demoband är riktigt taffliga blir de baratill tomma poser, till pappfigurer som påmin-ner om rock- eller popband. Och javisst, detär nästan omöjligt att vara nydanande ellertill och med att göra något eget. Därför för-

svinner också så många många band utan attgöra avtryck i historien. Sen finns det artis-ter som har potential. På Play it Forwardstavas det Samuel. Samuel Ljungblahd görsoul. Sval men ack så lättantändlig. BestDays är funkig som vilken Kaah-låt som helstmed skön och avig gitarrslinga, doo-wop-körer och ett beat som skickligt håller tillba-ka extasen. Att sen breaket mitt i låten ärknackigt rör mig inte i ryggen. Hoppas jagfår höra mer av Samuel snart.

Gary AnderssonDIVERSE ARTISTER ”Poet - A Tribute to Townes Van Zandt”Catfish/KommunikationTownes Van Zandt är en av de mest begåvadelåtskrivare världen haft. När han lämnadeoss för gott på nyårsdagen 1997 lämnadehan efter sig ett pärlband av låtar som andrakunnat döda för att ha gjort: Kathleen, OurMother the Mountain, Tower Song och kan-ske hans mest kända, Pancho & Lefty. Medtexter med en ovanlig lyrisk känslighet – atten tributskiva till honom döps till Poet ärpassande. Och att många spelat in hanssorgsna sånger är inte förvånande.Towneslåtar är lika rörande men enkla till formen,enkelheten ett arv från den amerikanskasångtradition han var så djupt rotat i.

Men få har kunnat matcha Townes självifråga om framförande och intensitet. Låtar-na fick en ytterligare dimension av hansnasalt klagande röst som ekade av bådeHank Williams och Bob Dylan. Att det varhan själv som bäst gjorde sina egna låtarframgår av Poet. För även om den påminnerom vilka starka låtar det handlar om, får inteLucinda Williams, Roy Benson, John Prine,Steve Earle, Pat Haney eller ens EmmylouHarris det att rulla rysningar längs ryggra-den. Undantagen heter Cowboy Junkies ochWillie Nelson som bägge hittar in i HighwayKind och Marie och ger dem en personliginnebörd. Robert Earl Keen gör också ett braval med Mr. Mudd & Mr. Gold – det låternästan som att han skrivit den själv.

Sedan kan man undra varför Walkaboutslyser med en flagrant frånvaro. De har tidiga-re gjort suveräna tolkningar av Townes, och ihonom hade Chris Eckman själv en beundra-re.

Peter SjöblomDIVERSE ARTISTER"Rock On: Greatest Hits from the ObserverLabel"HeartbeatProducentlegenden Winston "Niney" Holnessbolag Observer släppte under 70- och 80-talen en hel del ädelreggae. Samla flera avbolagets hits på ett ställe och du får en allde-les utmärkt platta med pärlor som DennisBrowns Westbound Train, Observer All StarsTeach Them Love och Ken Boothes härligtsouliga Left with a Broken Heart. Kändagrejer jovisst, men tidlöst bra låtar.

Peter SjöblomDIVERSE ARTISTER”Soca Leaders”Jet Star/PlaygroundKanske kan Soca Leaders vara plattan somger denna karibiska musiktyp ett uppsving iNorden på samma sätt som reggaen och rag-gan fått, svängiga låtar finns det i alla fallgott om. Hysteriska Gimme Ah Bligh medIwer George, Burning Flames badstänkandeMash it Up och Atlantiks r’n’b-flirtiga Aheadin Life ger mig alla något somrigt i blicken.Perfekt till sena sommarfester med lämpligmat och (framförallt) dryck..

Gary AnderssonDIVERSE ARTISTER”Sult – Spirit of the Music Vol. 1”Hummingbird/KommunikationSult är namnet på ett program inspelat förden iriskspråkiga TV-kanalen TnaG, lett avDónal Lunny och med tyngdpunkt påirländsk musik och artister. Här finns bådetraditionella kända verk som Raglan Road(med en Mark Knopfler som nästan lyckas

låta som Van Morrison), och artister somframför egna kompositioner, exempelvisnämnde Van Morrison och Sharon Shannon.Allt som oftast känns det bra och livfullt. Detstörsta problemet med detta album är dockatt det kommer tio år för sent för den storapubliken. När världs- och folkmusiken varsom störst i Sverige hade den irländskamusiken en liten särställning, och ett albumsom detta hade fått större uppmärksamhetän den lär få idag. Numera är den markna-den tyvärr mättad, och den som en gång upp-skattade den irländska musiken i alla dessvariationer kan ha förlyssnat sig på den ochsökt intressantare jaktmarker. Skulle intres-set fortfarande finnas kvar är detta värt enlyssning, här finns både det rent traditionellaoch sånt som ligger i dess gränsland. Och detsvänger på samma sätt det alltid har gjort.

Magnus SjöbergDIVERSE ARTISTER»Svensk jazzhistoria Vol. 8:Topsy Theme1956-1959«CapriceCaprice fortsätter sin ambitiösa musikarkeo-logiska jazzserie där gammalt klassisktmaterial varvas med outgivna inspelningar.Den åttonde volymen (av planerade tio) täck-er in den tidigaste Nalen-perioden. Mycket avden svenska jazzen levde fortfarande underpåverkan från swing och storband, menbopen trängde sig på och intressantare aktö-rer som Monica Zetterlund och Jan Johans-son klev in på scenen. Svensk jazzhistoria ärett entusiastarbete för likasinnade, men somsådant är det med beröm godkänt.

Peter Sjöblom DIVERSE ARTISTER»Tighten Up –Trojan Reggae Classics 1968-74«»Tighten Up Vol. 2«Trojan/BorderTighten Up hette en serie Trojan-samlingarfrån tidigt 70-tal som för många blev den för-sta kontakten med reggae. En ojämn serie vil-ket dubbeln Trojan Reggae Classics 1968-74visar. Spanish Harlem och Kansas City luktarsunktunna medan Untouchables låt som getthela serien sitt namn och Kingstonians Suffe-rer är suveräna. Den och Rudy Mills JohnJones finns också på påTighten Up Vol. 2 somär en frikostigt utökad variant av original-LP:n med samma namn. Schysst som party-fond och jämnare än dubbeln, men fortfarandelite för lalligt om man är ute efter tyngre grej-er. Coolast är Richard Aces Hang ‘em High.

Peter SjöblomDIVERSE ARTISTER»Trojan Upsetter Box Set«Trojan/BorderLee Perrys producent- och artistkarriär settgenom Trojanska ögon. De tre CD:na ger enosminkad bild av hans värv, från de tidigatrevande försöken till senare års omdömeslö-sa utgivningar. Inte oväntat är CD två denbästa, med 70-talsinspelningarna från BlackArk-studion. Hör bara Susan Cadogans svin-bra version av Fever!

Trojan Upsetter Box Set är inte denbästa Perry-samlingen, men en prisvärdsnabböversikt med tillräckligt många braexempel på vad som gör honom till en ikon.

Peter SjöblomDIVERSE ARTISTER”Queen of the Damned”WarnerAaliyah, må hon vila i frid, var ingen vidareskådespelerska. Innan hon gick bort hannhon med att spela in vampyrkalkonen Queenof the Damned. På detta soundtrack medver-kar Linkin Park, Disturbed, Static-X, Defto-nes och Tricky. Givetvis så suger musiken såmycket att man nästan mår dåligt.

Per Lundberg G.B.DRAKKAR”Razorblade God”Dragonheart/MNWMig veterligen så det bara Hammerfall somkommer undan med att köra riddare-och-

Groove 5 • 2002 / övriga recensioner / sida 4

rustningar-temat. Drakkar från Italien är enparodi på en parodi. Ställer mig frågan hurmånga power metal-band det finns egentli-gen?

Per Lundberg G.B.EMINEM”The Eminem Show”Interscope/UniversalWithout Me är visserligen det poppigasteEminem gjort på ett bra tag, men annarskommer säkert många av mellanstadietjejer-na som gallskrek sönder min hörsel i Globenförra februari att bli besvikna. De självklarahitsen har till stor del fått ge vika för hårdalåtar som White America där Eminem görupp med skivbranschens och samhällets atti-tyd till hiphop. Fast mycket är förstås sig liktjämfört med tidigare album. Eminem rapparfortfarande mest om hur mycket han älskarsin dotter och hur mycket han hatar hennesmamma och sina föräldrar. Ny på hatlistanär producenten Jermaine Dupri som i SayWhat U Say får sina fiskar varma av bådeDr. Dre,Timbaland och Eminem. Den senaresvrånga kvinnosyn får också större utrymmeän vanligt. ”Can a bitch don’t want no beefwith Slim?” frågar sig Eminem på SquareDance och svaret blir självklart ”No!”. Låtarsom Drips och Superman kommer säkert inteheller att rekommenderas av RFSU.

Musikaliskt är The Eminem Show intelika bra som sin föregångare, men som rap-pare är han oantastlig. Det är svårt att fattaatt det är samma kille som gjorde 5 StarGenerals med Shabaam Sahdeeq för fem årsedan. Samtidigt som det låter enkelt ochsjälvklart så rappar han med sån inlevelse attman orkar höra om hans jobbiga familj ännuen gång.

Daniel SeverinssonSIDSEL ENDRESEN/BUGGE WESSEL-TOFT»Out Here. In There.«Jazzland/UniversalStämningstät musik mellan pianobaseradjazz och electronica. Sidsel Endresen har enviss fallenhet för vokala experiment, men nårlängst när hon sjunger lågmält som en bris.Det är ojämnt, både stilistiskt och kvalitativt,men topparna är svåra att negligera. Allrabäst är Neil Youngs Birds i en version somkan göra Hederos & Hellberg avundsjuka.

Peter Sjöblom ENGINE”Superholic”Metal Blade/BorderNär man ger sig på en cover så tycker jag attman ska ge låten en personlig prägel. Enginegör Cures Fascination Street i värsta TribalInk-versionen. Det är inte ett dugg sexigt ochframför allt inte bra. Engine är kassa på attspela och göra låtar. De är dessutom dåligapå att spela covers.

Per Lundberg G.B.THE FAINT"Danse Macabre"Saddle CreekSedan The Faint bildades i början av 90-talethar deras sound förändrats ganska radikalt.Från indie-poppig musik till det syntpoprock-iga och svarta melodier som Danse Macabreinnehåller. Intressanta skruvar, syntiga sling-or och dansanta rytmer skapar en intressantatmosfär med en doft av 80-tal.

Spåren är ibland sorgset desperata, som iLet the Poison Spill From Your Throat,ibland stenhårt studsiga med bisarra strup-ljud. Den här typen av musik har aldrig legatmig varmt om hjärtat. Men The Faints land-ning nånstans mellan pop och synt, med beto-ning på det senare, är snyggt och smart för-packat.Tillgängligt utan att bli tråkigt, ochmed vital variation.

Evalisa WallinTHE FLAMING LIPS”Yoshimi Battles the Pink Robots”WarnerJag hade stora förhoppningar på FlamingLips uppföljare till The Soft Bulletin. Därför

gick mungiporna snabbt ner efter att lyssnatigenom Yoshimi Battles the Pink Robots för-sta gången. Det första knippet låtar kännsofokuserade och banala. Resten av skivansom en jämntjock sörja av halvtempolåtarutan riktning, oengagerat och grunt. Jag för-står fortfarande inte riktigt titelspårets bådadelar. Den instrumentala del två var säkertväldigt lustig att göra men jag stör mig bara.Efter att ha tillbringat dagar att tränga in iden återstående delen av smeten har jag vis-serligen fastnat för en svängig basslinga påThe Morning of the Magicians och en fantas-tisk singel i Do You Realize?, trumspelet påHypnotist ligger också underbart någonminut. Men det räcker inte som försvar förvarför resten fyller mig med samma känslaav tung huvudbakfylla som en överkonsum-tion på ett fint vin ger. Musiken är stor,drömsk, mjuk, och filmiskt följsam, på dethela taget superbehaglig om det intages ismå mängder. Men elva låtar på sammarecept ger fetma.The Flaming Lips är abso-lut inte dåliga, men detta går på rutin och äri skriande behov av dynamik.

Fredrik ErikssonTHE FLATLANDERS»Now Again«New West/PlaygroundMan kan inte värma en sufflé, sa PaulMcCartney för längesen apropå spekulatio-nerna kring Beatles återförening. Det bordeFlatlanders ha tänkt på. I början av 70-taletgjorde de en enda platta som blev mytom-spunnen i countrykretsar när Jimmie DaleGilmore, Butch Hancock och Joe Ely senareblev stora solonamn. De borde ha låtit legen-den vila. När de 30 år senare går ihop igensvänger det inte lika anpråkslöst och char-merande längre, utan låter kliniskt och styl-tigt. Paul McCartney hade rätt. En uppvärmdsufflé säckar ihop.

Peter SjöblomFLOGGING MOLLY»Drunken Lullabies«Burning HeartDrunken Lullabies är inspelad med SteveAlbini i Chicago, men det behövs bara ettenda namn för att beskriva hur det låter:ThePogues. Det finns knappt en enda låt på ski-van som inte har en direkt motsvarighet iPogues låtkatalog. Och som med alla imita-törer är frågan naturligtvis oundviklig:Vadär det för mening med det?

Peter SjöblomDEN FLYGANDE BOKRULLEN”Tarrschwein”Arko/BonnierAmigoDen Flygande Bokrullen har med två tidigarefullängdare och en EP gjort sig till ett eta-blerat namn bland svenska utövare av klez-mer, den judiska dansmusiken. Också påTarrschwein bjuder de på sig själva ochhumor utan att det blir tokroligt. Det svängerordentligt och är dessutom tillräckligt varie-rat för att inte bli tråkigt och enahanda.

Peter SjöblomFOZZY”Happenstance”Steamhammer/MNWAtt heta Fozzy och vara före detta ameri-kansk brottare som dessutom ägnar sina latadagar åt att göra heavy metal går inte ihop imin skalle. Kan vara en av årets största kal-koner.

Per Lundberg G.B.THE FREE FRENCH”Running on Batteries”Hitback/MNWIbland, dock alltför sällan, kommer det enskiva med något band som fullständigtknockar en. Ofta hör man aldrig mer ifråndessa, eller så visar sig uppföljarna vara vällama. Frustrerande och sorgligt. Men jag blirlika lycklig varje gång det dyker upp en sådanskiva, och jag tvivlar sällan i min förtröstan.För en av vårens lyckligare perioder svararThe Free French, som med Running on Bat-teries lyckas förena det mesta av värde i den

brittiska poptraditionen. I sina mer spretigastunder låter de som ett new wave-inspireratMull Historical Society. I de lugnare som ettsvävande XTC. Brittiskt så det förslår, mennär det låter så här får nästan alla gitarrto-ner i världen vara brittiska. Popmusik attspola rent hjärnan med. Klockrent som enBeckhamfrispark.

Magnus SjöbergFREEDOM CALL”Eternity”SPV/PlaygroundPop kan spelas på många olika sätt. FreedomCall blandar in pompösa syntar och storakörer och en massa metal. I mindre doser ärpower metal rätt så trevligt. Det är ocksåFreedom Call.

Per Lundberg G.B.FUTURE 3”Like…”April/WMETredje albumet från Future 3, och jag försö-ker hålla mig vaken. Alldeles för snäll elek-tronisk musik. Like… är rätt trevlig lyssningett tag, men snart kliar det i fingrarna eftersnabbspolningsknappen. Kom igen, berörmig! Men nej.

Henrik StrömbergGAROU»Seul«ColumbiaHuääääh! Hjälp! Jag skruvar fort som attanner volymen för jag vill inte att det här skaläcka ut i trapphuset. Inte för att jag villskryta, men mina grannar verkar tycka attjag är en schysst kille och jag vill inte sabbadet med nån jävla fransksjungande kanaden-sare och hans känslosamma (läs: slippriga)Baywatch-ballader och sexiga (läs: skitnödi-ga) rockare. Betyder inte Seul »själ« förres-ten? Nä, det kan det bara inte göra. I så falltänker jag anmäla Garou till Konsumentver-ket för falsk marknadsföring. Quelle horreur!

Peter SjöblomGEEZ’N’GOSH”Nobody Knows”Guidance/BorderTyske Atom Heart är minst sagt mångsidig.Mest uppmärksamhet fick han för ett par årsedan när han som Señor Coconut tolkadeKraftwerk som elektronisk rumba och cha-cha-cha. Nya albumet är inte lika spektaku-lärt men innehåller en hel del njutbart mate-rial, en skönt ryckig fusion av house,electronica och knaster- och klick-technouppblandat med soulelement. Clickhouse omman så vill. Och bättre än det mesta i genren.

Robert LagerströmGENEROUS MARIA”Command of the New Rock”?Debutalbumet från göteborgarna i GenerousMaria visar på ett kompetent och fullfjädratband. Men hela produkten luktar lite för för-utsägbart och konceptet är gammalt och väl-beprövat. Det låter lite Monster Magnet,Sabbath givetvis och en och annan Zeppelin-tendens. Ljudbilden är lyckat fuzzig och ski-tig. Men Generous Maria lider för ofta av detvanliga fenomenet odynamiska arrangemangoch för lite riktiga låtar. Dock glimtar det tillpå tre, fyra ställen. Soulflight visar att sång-aren Göran Florström även behärskar merstämningsfulla toner. Instrumentala Ashramof the Absolute är skönt driven och visar påmusiker fulla av fantasi. En bra försmak påvad Generous Maria är bäst på. Nästa gånghoppas man på mer av den varan.

Jonas ElgemarkGHOULTOWN»Tales from the Dead West«Corazong/KommunikationJag kan vara väldigt långsint ibland. Ghoul-town påminner mig om det. Att de fick skrivapå för Steve Earles Corazong-ettikett störmig oerhört mycket då han bad Freakwaterkyssa honom i röven. Ghoultown är bara enhop posörer som tror det räcker med attskruva upp tempot till psychobillynivå, smin-

Groove 5 • 2002 / övriga recensioner / sida 5

ka sig som Alien Sex Fiend och göra skräck-country. Men tyvärr guys, det gör det inte, omni nu inte vill framstå som första gradenspappskallar. Tales from the Dead West skaner under det kistlock från under vilken denkröp fram.

Peter SjöblomGO GO MARKET»Hotel San Jose«Evangeline/MNWDen som hört Chuck Prophets tidiga skivorkan knappast undgått att lägga märke tillden bedårande kvinnorösten som höjer fleraav låtarna. Den tillhör Stephanie Finch somnumer sjunger i Go Go Market. Men den somhoppas på ökendramatik á la Prophet hoppaspå fel saker. Hotel San Jose, där just poj-kvännen Prophet bistår med både produktionoch låtskrivarhjälp, går i popstil och harnågra bra spår som den »dramatiska balla-den« Him. I sin helhet är det dock en lätt-glömd historia där Finchs röst inte kommerhelt till sin rätt.

Peter SjöblomGORILLAZ”Laika Come Home – Spacemonkeyz vs.Gorillaz”Parlophone/CapitolOkej, här kommer en dubversion av Gorillazdebutalbum. Och det låter precis som mankan tro. Inte speciellt spännande. Och mäktasegt.

Gary AnderssonTHE GREAT DECIEVER”A Venom Well Designed”Peaceville/PlaygroundDet är snyggt i vissa stunder, den metal somGreat Deciever visar upp.Tänker då på närdet låter drömskt och när gitarren svävariväg på ett Wayne Hussey-moln. Förutom detså är det ingen vidare trevlig lyssning.

Per Lundberg G.B.GREIF OF EMERALD”Christian Termination”Listenable/VMEPå något underligt sätt så försöker Greif ofEmerald kombinera death och black metal.Det lyckas de inte med. Sämst låter det närdeath metal-influenserna dominerar. Riktigttrevligt är Greif of Emerald när black metal-solen lyser starkast. Då känns det symfonisktoch vackert. Då är Greif of Emerald bra.

Per Lundberg G.B.DAVID GRUBBS»Rickets & Scurcy«Fat Cat/BorderDavid Grubbs från gamla Gastr del Sol görmusik som inte är direkt bekymrad, men vältankfull med mycket lätta inslag av Go-Bet-weens och Nick Drake. Lite synd bara att hanibland krånglar till det med opåkallade takt-byten – han skulle uppnå mer om han tog denraka vägen. Eller åtminstone renodla avighe-ten som han gör i Precipice och Crevasse, tvåelectronica-experiment som överraskar motslutet av skivan.

Peter SjöblomHAGALAZ’ RUNEDANCE»Frigga’s Web«Hammerheart/BorderTredje plattan från Andrea Haugen, medtrummor som dundrar och syntar som pyser.Jag tar mig för pannan av all fetlagd natur-romantik. Det är gudinnor hit och urtid ditoch det väller så mycket dimma ur texternaatt det är ett under att man ens kan se skivanframför sig. Att vara andlig och ge uttryckför det är en sak, att ha en mental maskeradär en annan. Den gränsen har Hagalaz’Rundedance passerat med fjorton stensätt-ningar.

Peter SjöblomHAMRIN»Long Way Home«Temrec/KommunikationBjörn Hamrin har ett illustert förflutet sominhoppande munspelare hos så vitt skildaartister som Eric Bibb, Cyndee Peters ochRobert Johnsons gamla band Bottle-Ups.

Han har medverkat i ett par grupper somfast medlem, och Long Way Home är hanssolodebut. Som bäst låter det som en kors-ning av Dr. John och Ry Cooder. Long WayHome ligger strax över genomsnittet försvenska bluesplattor, mycket tack vare attHamrin är en bättre sångare än de flesta igenren.

Peter SjöblomHAYSEED DIXIE”A Hillbilly Tribute to AC/DC”DualtoneFyra håriga hillbillies från Nashville byterelgitarrer och trummor mot fioler och banjosoch spelar Highway to Hell, Dirty DeedsDone Dirt Cheap, T.N.T. och Back in Black.Underhållande, men mer charmigt än bra.

Peter Sjöblom HELI”Öronknark”Streetzone/BorderJag gillade låten Skumma typer från Redli-ne-samlingen Den svenska underjorden medHeli och hennes man Karl Katharsis somkom för två år sedan, den svängde och svepteskönt. Efter fler låtar på samlingar kommernu Helis fullängdsdebut Öronknark och jagär inte längre lika impad. Hennes naiva texterpå svenska köper jag men hennes röst är vekoch flytet styltigt. Dessutom har Redline-Masse standardproddat alltför många låtarpå plattan, det känns genast mer spännandenär andra producenter varit inblandade (kan-ske inte så konstigt eftersom Masse jobbatmed väldigt många rappare de senaste åren,hans beatförråd måste börja sina).

Texterna verkar annars vara viktiga förHeli. Hon håller inte tillbaka på varken åsik-ter eller könsord vilket gör att man verkligenlyssnar ordentligt. Emellanåt känns docksvordomarna väl utstuderade, men skivbo-lagsskämtandet i Nu ljuger hon är rätt kul.Heli är stöddig trots att hon är (och låtersom) en liten flicka, men Öronknark är inteså värst bra. Roligast är faktiskt alla gäs-ter…

Gary AnderssonJUDY HENSKE»High Flying Bird«Collectors’ Choice Music/BorderJudy Henske var aldrig den typiska folksång-erskan. Hon var mer vidsynt än de flesta ochhennes vokala utspel så kraftfullt och sexigtatt det måste fått stämbanden att svintokrul-la sig på Peter, Paul & Mary.

High Flying Bird från 1964 är Henskesandra platta. Hon rör hon sig världsvant fråntrad till Hoagy Carmichael, med ett kompsom sammangifte folk och rock ett år innanDylan vände upp och ner på Newportfestiva-len. Det är kanske just för att materialet ärså brett som High Flying Bird fortfarande ärfräsch. Den sitter inte fast i en tidstypiskgenre – efter snart 40 år är den lika suveränoch unik.

Dock undrar jag varför Collectors’ Choi-ce Music ger ut High Flying Bird nu då Elek-tra släppte bägge Henskes två första plattortill lågpris för mindre än ett år sedan.

Peter SjöblomHIGH ON FIRE”Surrounded by Thieves”Relapse RecordsStenhårt och blytungt och med en intensitetså man slungas bakåt. Amerikanska trionHigh On Fire imponerar för att de dels harden goda smaken att mala på i sina instru-mentalpartier och för att de också vågartänja på metalbegreppet. Givetvis är omsla-get bedrövligt, fullt av smådjävlar, yxor ochfladdermöss.Texterna är också tveksamma,men musikaliskt är det som sagt intressant.Det kryllar av riff som Toni Iommi skullevara klart stolt över. Ondskefullt och fascine-rande. Klart godkänt.

Jonas Elgemark

HOLST»Härmapa«Kanalj/Border»Sonic Youth, Psychotic Youth, det är ung-dom överallt«. Holst, som är lika mycket ettband som Wilmer X-basisten Thomas Holstsjälv, vrider vardagen i egensinniga texter, ochlåtarna är energiska där det behövs. Det äralltså mer än skånskan som Holst hargemensamt med Bob Hund. Men Härmapaär varmare och mindre spänd än någonsinBob Hund – här är det är inte så jävla märk-värdigt med saker och ting. Kör på och skit ikrusidullerna.

Och bara så att det blir sagt: titellåten ärskitbra.

Peter SjöblomHONEYMOON SUITE”Dreamland”Frontiers/PlaygroundBorde få göra soundtracket till alla norda-merikanska filmer och tv-serier. Kanadensar-na är gamla i gamet och har hållit ihop i 20år. Märks att de är riktigt samspelta. Dream-land innehåller ändå en del bra spår. Undoneär en trevlig historia som skulle kunnat varitledmotiv till Felicity eller Doktorn kankomma. Honeymoon Suites musik varkenkittlar eller upprör, en axelryckning.

Per Lundberg G.B.TONY HUMPHRIES/DIVERSE ARTIS-TER”Fabric 04”FabricJag står inte ut. Insmickrande lounge-klubb-musik av värsta sort. En skiva som kananvändas som definition av ordet ”intetsä-gande”.

Henrik StrömbergHUNDRED REASONS”Ideas Above Our Station”Columbia/SonyBlev orättvist kallade för ett nu-metal-band.Istället bör de kallas för rockband. Hör spårav Quicksand, Fireside och Ash. HundredReasons klarar av balansgången mellan attvara cred och kommersiell. I England är deredan stora, så frågan är om svenskarna tardem till sitt hjärta.

Per Lundberg G.B.THE (INTERNATIONAL) NOISE CONSPI-RACY“The First Conspiracy”Burning HeartÄntligen har det vi alla väntat på hänt. Nuhar INC:s skiva med deras samlade singlaräven blivit tillgänglig för oss i kalla norden.Vilket är en stor lättnad eftersom Kina liggerväldigt långt bort, där den har funnits rättlänge i smyg, och det kan bli lite jobbigt attspringa dit på lunchen även om jag själv skul-le göra det utan att tveka. Det är nämligensåhär: har man väl hört det en gång så ärman fast för alltid och står beredd på stanför att slå ner första bästa tant som kommeri ens väg för att få tag på det absolut sistaexet. Denna riviga frustrationspop blir som engrym men befriande drog. Det är helt enkeltför bra för att vara sant och dessutom harman texter som slår alla propagandablad ochkurser i världen. Bara sparka av tofflorna,hissa svarta flaggan, höj volymen och märkhur din tillvaro genast blir så mycket mer. Nubehöver du inte ens CD-växlare.

Tove PålssonDAS ICH”Anti´Christ”MassacreTyska goth/industri-bandet Das Ich harsläppt ett gäng album sedan debuten 1989.Själv har jag väldigt svårt för den här typenav musik. Den ska föreställa ond och farligmen låter mest bara mesig. Några stråkpar-tier är i och för sig stämningsfulla och litetyngd skapas ibland med hjälp av piano, menman måste nog höra dem live tillsammansmed de spektakulära showerna man utlovarför att de ska komma till sin rätt.

Daniel Severinsson

Groove 5 • 2002 / övriga recensioner / sida 6

INRAGE”Built to Destroy”Scarlet/MNWDaniel Bergstrand, som bland annat produce-rat Meshuggah, är skyldig till Built to Des-troy.Visst kan man höra lite Entombed- ochlite Meshuggah-influenser men det gör dethela bara bättre. Inrage är egna och gör egenmusik. Det går en röd tråd av trash genomskivan. På den tråden knyts lite death och litemetal. Built to Destroy är en bra skiva somär värd all uppmärksamhet. Band som Inra-ge borde få mer uppmärksamhet på hemma-plan och inte bli ett av alla de svenska bandsom är skitstora i Europa men helt okändahär hemma.

Per Lundberg G.B.JACKDRAG”The Sun Inside”Shifty Disco/När Jackdrags låtskrivare John Dragonettska beskriva nya skivan säger han ”Jag för-sökte föreställa mig hur det skulle låta omPaul MacCartney skulle producera PinkFloyd en sommar” Han säger också: ”Om jagskulle varit där skulle min roll förmodligenvara reducerad till att sitta stenad utanförstudion och titta på indianfilmer i technico-lor.” Hur som helst så har Jackdrag gjort enperfekt sommarplatta. Men det känns intemycket solariebrun strandraggare över musi-ken, snarare kan känslan liknas vid att ligga igräset och titta upp i himlen med 3-D-glasö-gonen på.

Bandet debuterade för två år sedan medSoft Songs LP:Aviating, en lite försiktigaredebut. Nu är det mer experimenterade, mergitarrer, tyngre beats. Allt med ett starkt psy-kedeliskt filter som ramar in plattan snyggt.Jackdrag kan konsten att smycka ut en enkelpoplåt med en mängd små detaljer, tänja ochvrida på det som uppfattas normalt ochresultatet blir smått genialisk musik.

Jonas ElgemarkJETHRO TULL»Living with the Past«Eagle/PlaygroundÅrtionde efter årtionde fortsätter Jethro Tullatt attrahera nya lyssnare. Men idag är demestadels en matt reflektion av deras egetförflutna. Deras konserter består fortfarandetill stora delar av gamla favoriter. Låtar somAqualung och Locomotive Breath sitter likasäkert i låtlistan som smörkrämen i wiener-brödet. Och de nya låtarna är ofta urvattnadevarianter på gamla teman. Bäst på liveinspe-lade Living with the Past är den lilla svitenav akustiska låtar. Där slipper man i alla fallhöra de tröttsamma B-hårdrocksgitarrerna.

Peter SjöblomJOELBITAR”Välkommen till JoelBitar”StabilHuddinges JoelBitar leder tankarna till bådeFint Tillsammans, First Floor Power och 80-talets efterpunk med popförtecken. Det härär bandets debut – en femlåtars mini-CD påeget bolag – och det är svårt att säga hur dekommer att utvecklas. Än så länge kännsderas musik lite studentikos och planeratnipprig.

Peter SjöblomJOHN’S CHILDREN”The Complete”NMCFör några år sedan stod jag framför en scenpå en modklubb i London. I strålkastarnastod några gubbar i fula frisyrer och fram-förde John’s Children-låtar. Faktum är attdet faktiskt var John’s Children som krupitfram från den sten de borde ha stannatunder. Spelningen var inget vidare. Det varmer kuriosa att se dem, precis som andralegendariska band. Kanske ska man undvikadenna typ av spelningar och istället låta dembibehålla den stora vördnad man känner fördem som de tjugoåriga rockstjärnorna. Joh-n’s Children har, trots den smärre framgångde hade när det begav sig 1966-68, blivit ett

legendariskt band, främst för att Marc Bolanvar bandets sångare och låtskrivare under enmycket kort period. Bolan hoppade av efterett gräl och vi vet ju alla hur den historienfortsatte. John’s Children hann bara släppanågra singlar under den tid de existerade. Enplatta, Orgasm, spelades in på ett ameri-kanskt skivbolag, men släpptes inte förrän1970. Det tragiska är att hela Orgasm-plat-tan förstördes genom att göra den till en liv-eupptagning. Låtarna är inte ens inspeladeframför en riktig publik, skriken kommerfrån Beatles-filmen A Hard Days Night.Hmm, pinsamt. Att sedan Killer Ben är enrip-off på Woolly Bully och inledningen tillJagged Time Lapse är snott från SmallFaces Understanding ger ju inte bandet merrespekt. Men på denna dubbelsamling finnsflera spår från Orgasm, men denna gång utande skrikiga tjejerna, exempelvis suveräna ButShe’s Mine. Även psykedeliska SmashedBlocked, där endast sångaren Andy Ellisonmedverkar plus ett gäng studiomusiker, är enriktig pärla. Även den andra versionen TheLove I Thought I’d Found finns inkluderad.Här finns även Bolans låt Desdemona ochMidsummer Night’s Scene som båda är rik-tigt njutbara. Och de korta intervjusnuttarnafrån BBC med den torra programledaren ärväldigt roande, även om ljudkvalitén är varie-rande. The Complete är det enda du behövermed John’s Children.

Annica HenrikssonKYLE JONES A.K.A. SCRATCH“The Embodiment of Instrumentation”Ropeadope/MNWScratch, som till vardags beatboxar medmera i The Roots, släpper skiva som aptitre-tare inför gruppens efterlängtade album. Jagtror inte att ett enda beat eller en enda bas-gång är samplad eller spelad utan Scratchgör allting själv utom att rappa och sjunga.Förutom kompisarna från The Roots medver-kar Dice Raw och andra, mindre namnkunni-ga, Philadelphia-rappare.Trots att Biz Mar-kie måste skämmas för att han ens släppteMake the Music With Your Mouth, Biz varjegång han hör ett fullblodsproffs som Scratchbeatboxa, blir det i längden lite tradigt närnästan all musik görs med munnen. Klartbästa låten That´s What We Talkin´ Abouthar också helt följdriktigt en svängig blås-hook som sin starkaste tillgång. Hoppas attScratch hädanefter koncentrerar sig på attförgylla The Roots plattor och shower iställetför att släppa mera eget material.

Daniel SeverinssonJOSHUA”Singing to Your Subconscious”Defiance/ZombaEn fråga som alltid dyker upp när det dimperned plattor med nya amerikanska band ärföljande: Hur fick de ett skivkontrakt? Alter-nativt:Vill den amerikanska marknaden inteha något som låter annorlunda? De fyramannarna i Joshua må vara duktiga musiker,kan få till ett okej sväng och sångaren har enren, schysst röst. Men de avviker inte detminsta från collegepop-mönstret. Jag behö-ver inte ens beskriva hur de låter, det vet niredan, ni har hört det alltför många gånger.Det finns ingen som helst önskan hos de härbanden att göra något vågat, något konstigt,något som står ut. Eller kanske drömmer allaom att vara suggestiva som Tom Waits, menbolagen hindrar dem.Vad vet jag? Som van-ligt kan jag tänka mig att Joshua kommer slåganska okej i hemlandet, även om de inte harnågra riktigt bra refränger. Bara de spelas påcollegeradion eller i Felicity ska det nog gåvägen. Risken är dock gigantiskt stor att dedrunknar i havet av ointressanta amerikan-ska collegerockband.

Annica HenrikssonKAIA”Oregon”Mr Lady/BorderOkej, här har vi en ännu kvinnlig upplaga avElliott Smith. Sparsmakat akustiskt, med

vissa americanainslag. Och ja, hon älskarsina vänner, sina föräldrar, säkert sin poj-kvän, gud (kanske?) och Oregon. Det sist-nämnda för det är så sött.Visst, Dalsland harsäkert också sin tjusning. Men skit vad jaghatar all denna lycka! Det spelar ingen rollhur ofta hon brister ut i gråt och kallar signervöst freak när det hela inramas av friahästar och verandor i gryningen. Hon kan sinCure och gör en förtjusande liten truddeluttav Catch. Låter inte introt på Baby Animalssom Joy Divisions finaste Love Will Tear UsApart? Bäbisdjur? Vad ger man.

Fredrik ErikssonKARI»Pilot«GMRDet låter kanske konstigt, men för mig ärPilot den bästa uppföljaren till Tori AmosFrom the Choirgirl Hotel.Till skillnad frånTori Amos tappar Kari Rueslåtten inte sub-stansen. Kari har valt att göra det mesta påegen hand – på så vis är Pilot en återgång tillhennes första obskyra platta efter att honlämnat norska The 3rd and the Mortal. Medsmå medel skapar hon stämningar som ärlika delar vintrig granskog och oroliga dröm-mar. Mycket tilltalande.

Peter SjöblomKARUAN”Dohuki Ballet”Sunshine Enterprises/OK, jag följer instruktionerna. Jag lagar migen kopp te, och studerar omslaget undertiden. Det är inte vidare intressant. Jag lyss-nar på skivan medan jag dricker te. Och jagblir uttråkad. Karuans etno-indie-electronicaförmår inte inspirera mig till nya filosofiskahöjder, den förmår faktiskt inte inspirera migalls. Bortsett från en sampling från videontill Windowlicker så känns Dohuki Ballet all-deles för humorlös.

Henrik StrömbergKEVLAR”The Great Collapse”A Westside FabricationDet är egentligen ingen mening att rabblaupp skrammelumeåbandens amerikanskareferenser längre. De utgör ett unikum isvensk rock. Stilsäkert har Fireside, HimKerosene, Cobolt och Kevlar med flera lotsatoss in i sin egen värld av ömsint vemod ochbröstgitarrer.Tyvärr sticker The Great Collapse varken uteller berör särskilt mycket. Kevlar vet hurman handskas med rundgång och tonårsfru-stration. Dissonanserna sitter som de ska, deaviga melodierna likaså. Refrängerna är var-ken lättåtkomliga eller särskilt svåra. For-men börjar kännas långtråkig utan att detför den skull är särskilt dåligt. Musiken harinte utvecklats de sista fem åren, bara förfi-nats till att de största sträckningarna övergitarrhalsen ändå sker medhårs.

Fredrik ErikssonKHOLD”Phantom”Moonfog/MNWJag imponeras och fascineras av norsk blackmetal. Men är tvungen att gå ett steg extraför att beskriva Khold.Tempot är inte likainfernaliskt högt. Syntmattorna inte likatäta. Sången inte lika brölig. Khold är smar-tare än så. Den tyngd som ett lägre tempoinnebär och att gitarrerna får en ännu mercentral roll gör Phantom till ett formbartstycke stål.Texter på gammal norska kanlåta träigt men i den formen blir det mystisktoch intressant. Man behöver inte ha lyssnatpå Immortal, Satyricon och Gehenna för attuppskatta Khold. Phantom bryter ny markoch ger nya fans.

Per Lundberg G.B.KILLER"Sickeningly Pretty & Unpleasantly Vain"UniversalInför sommarens festivaler känns det tryggtatt bland alla skivsläpp hitta något som tillen början låter som ett klassiskt rockband.

Groove 5 • 2002 / övriga recensioner / sida 7

Det finska bandet Killers debut SickeninglyPretty & Unpleasantly Vain är ett försök tillatt sätta sig på poprockkartan, både i hem-landet och övriga Europa.

I promotionpappren berättar man om ensångerska som är "gjord av karisma och sexappeal" och tre tonårspojkar vars rockdröm-mar verkar ha gått i uppfyllelse. Och på nåtsätt hoppas jag nästan att de fortsätter efterdebutplattan, det måste kännas himla tråkigtatt bara prestera något som de allra flestabara kommer att rycka på axlarna åt.

Killer kommer att bli det där festivalban-det som spelar på en av de mindre scenernamen ändå lyckas dra en halvpackad publiksom har vägarna förbi. Hyfsad rock och kan-ske ett bra live-framträdande.Tyvärr kommerpubliken nog, liksom jag efter att ha sattpunkt för denna mening, glömma gruppensnamn och lägga konsertminnet nånstanslångt bak i hjärnans lager där det så små-ningom försvinner.

Evalisa WallinCHRIS KNIGHT»A Pretty Good Guy«Dualtone/KommunikationMatematiken bli bara allt underligare i sing-er/songwriter- och altcountryvärlden. Där gårdet vid det det här laget ungefär ett hundra-tal ickeoriginella tråkmånsar på varje tjog.Chris Knight hör definitivt till överskottet.Har du redan hört John Prine och Guy Clarkbehöver du inte Dan Baird-producerade APretty Good Guy. Och har du inte hört dem –gör det istället för att ödsla tid på ChrisKnight.

Peter SjöblomKREIDLER”Eve Future”Wonder/BorderKreidler överraskar med ett 25-minutersminialbum fyllt med sju vackra låtar. Detlåter som om de framför elektronisk musikmed hjälp av en symfoniorkester. Eller i allafall med hjälp av ljuden från en. Som omMichael Nyman skulle göra elektroniskmusik. Plattan frammanar bilder av ett1800-tals kostymdrama i science fiction-miljö. Peter Greenaway korsat med StarTrek, kanske. Kul.

Henrik StrömbergJIM KREMENS»Spun«Evangeline/MNWMan måste spela Spun väldigt högt för attden inte ska sugas upp av soffan och mattanoch, om du inte haft hjärta att slänga den,den där fula virkade duken du fick av mor-mor. Musiken är nämligen så harmlöst slätatt den är ett tacksam rov för möblemanget.Spelar man skivan högt blir den istället irri-terande och du inser att egentligen låter deninte som något annat än en indieupplaga avPaul McCartney efter Wings.

Peter SjöblomED KUEPPER»Today Wonder«Hot/MNWEd Kuepper (uttalas som Cooper) har gjortflera försök att synas i rockhistorien. Delssom medlem i tidiga Saints, sedan LaughingClowns och därefter gitarrgrymma The Aints.Likväl har han aldrig fått något brett erkän-nande, och hans solokarriär har varit sviktan-de under senare år. Men 1990, när han spela-de in Today Wonder som nu får ensenkommen återutgåva, var han på en kreativtopp.

Trots den sparsamma sättningen medbara akustisk gitarr och trummor har dendet typiskt vidsträckta australiensiska soun-det. Att det är en mer informell inspelningmärks när Kuepper ofta släpper låtarna friasom om han jammade med sig själv, tillexempel när Eternally Yours skarvlöst över-går i Tim Hardins If I Were a Carpenter.Sedan kan han binda dem lika lätt vid ettbluesigt, jordnära groove.

Trots att plattan med de avslutande live-

låtarna klockar in på knappt 80 minuter sit-ter man som uppslukad hela tiden.TodayWonder är kort sagt en skitbra platta.

Peter SjöblomLABRAT”Ruining it for Everyone”Visible Noise/MNW”File under grindcore” står det i pressrelea-sen. Jaha. Labrat har ingen aning om vadgrindcore är. Labrat borde lyssna in sig påNasum så kanske de förstår. Enda glädjenmed Ruining it for Everyone är titeln ClintEastwood is Very Hard, Innit. Allt annat ärskit.

Per Lundberg G.B.LARS HOLLMER’S GLOBAL HOME PRO-JECT»SOLA«Krax/BonnierAmigoSvenskar associerar oftast Lars Hollmermed Samla Mammas Manna och Boevespsalm. Utomlands är han betydligt mer kändi artrockkretsar, närmast en ikon. Knappastunderligt då att han ibland arbetar medutländska musiker, som på SOLA, tillsam-mans med japanska musiker. Men musika-liskt känner Hollmer-lyssnaren igen sig. Detär en humoristisk och frejdig blandning avbalkansk musik, klezmer och artrock. För-modligen inget som kommer att föra honomut i det svenska folkhemmet, snarare enbekräftelse på vilken talang Sverige missar.

Peter SjöblomLAST TRIBE»Witch Dance«Frontiers/PlaygroundELEGY»Principles of Pain«Locomotive/PlaygroundIbland gör jag vad jag kan för att glömma80-talet, men nog fan finns det någon sompåminner mig om hur det var. Eller lät. Hård-rockarna Last Tribe till exempel som väl intebytt kalender sedan 1985. Någon vill kanskeveta att Jaime Salazar från Flower Kingsoch Midnight Sun trummar, samt att basistenDick Löwgren tidigare varit med i ArchEnemy och In Flames.

Elegy hamnar i en liknande osmaklig pro-gressive metal-fålla. De rullar gärna ut storasyntmattan, lassar in tonvis med ylgitarreroch en sångare som låter som mupparnasGonzo i falsett. Att de turnerat med YngwieMalmsteen säger allt.

Peter SjöblomLEM”Emerging Property”Livid/Första spåret låter som The Orbs Towers ofDub och på den vägen är det. Lems dubbigachill out-musik känns som en snäll och rättfeg version av The Orb. Ganska behagligt ibakgrunden, men alltför intetsägande för attkännas nödvändigt.

Henrik StrömbergLITTLE AXE»Hard Grind«Onu Sound/BorderLittle Axe, alltså Skip McDonald, lägger endub- och hiphopestetik till bluesen varför detär svårt att kategorisera Hard Grind. Detnegativa är att den varken blir det ena ellerdet andra. Man får greppen ur respektivegenre men inte innehållet. Hard Grind är enförvånansvärt osvängig platta. Bim Shermanoch Ghetto Priest gästar, och Adrian Sher-wood producerade.

Peter SjöblomJACK LOGAN»Monkey Paw«Trocadero/MNWOm låtarna var lika intressanta som soundetskulle Monkey Paw vara roligare att lyssnapå. Ibland låter det som om om musiken ärinspelad i en rymlig replokal, ibland knastrargitarrerna till långt ut i ena kanten, iblandnågot annat ljud som ligger långt bak, nästanoåtkomligt.Visserligen skiftar låtarna i stil,från rena Springsteen till punk på gränsen

till hysteri. Men oavsett vilka stilar Loganger sig in i, så går han sällan utanför respek-tive genres välkända form. Egentligen är detbara den underliga bluesen Glass Eye Bluesom verkligen överraskar.

Peter SjöblomLOWFISH”Maintain the Tension”Suction/Morr MusicJag hade väntat mig mer av Lowfish. Efterden underbara remixen på kompisen SolventsA Panel of Experts var mina förväntningaralltför höga. Minialbumet Maintain the Ten-sion är väl inte dåligt, i alla fall inte om mangillar leksakselectronica, men det når aldrigsamma höjder som förut nämnda remix.Tycker du att komplicerade och subtila melo-dier är tråkigt, och att de väldigt elektroniskaljuden från en analogsynt är det bästa somfinns, då är detta en skiva för dig.

Henrik StrömbergLUCKSMITHS”Where Were We?”Matinée/BorderLucksmiths fick ett välförtjänt svensktgenombrott när de spelade på Emmaboda-festivalen 1999. En trogen skara fans harsedan dess fått uppleva australiensarna ettflertal gånger när de uppträtt i Sverige.Senast i höstas tillsammans med Aerospace.Samlingsalbumet Where Were We? ärLucksmiths sjunde album och här samsassingelhits med tidigare outgivet material. Dethandlar oftast om treminuterslåtar stöptaefter ett klassiskt poprecept. Ibland får manlite väl söt eftersmak men utmärkta låtarsom Myopic Friends, Can´t Believe My Eyeseller Southernmost är klockrena. I Prefer theTwentieth Century har skön leksaksorgel ochför tankarna till Ladybug Transistor. Lekfull-heten och fingertoppskänslan är självklar.Where Were We? är en bra start för den oin-vigde Lucksmithslyssnaren.

Jonas ElgemarkRAUL MALO”Today”Gravity/BMGRaul Malo, en gång i tiden med i snuskigtframgångsrika Mavericks, byter gubbcoun-tryn mot poplatin. Som man kan tro ärToday slickad och förutbestämd att bli enhit, men det hindrar inte att Every LittleThing About You är en riktigt bra låt, intealls långt från Jimmie Dale Gilmore.

Peter SjöblomMASTODON»Remission«Relapse/MNWSmått överväldigande fullängdsdebut fråndessa amerikanska dödsmetallare som sätterallting precis där det ska vara och samtidigtkänns kreativa.Till skillnad från många somvill stila med svåra taktbyten och misslyckas,får Mastodon till ett smidigt flyt också i demest komplicerade partierna. Jag har över-huvudtaget mycket lite att invända mot påRemission. Låtarna är riktigt bra och spän-nande, det svänger och soundet är precis rätt.Skivan är för övrigt inspelad i Man or Astro-mans studio!

Peter SjöblomMATTHEW”Everybody Down”RykodiscMatthew är inte en singer/songwriter utan ettgäng grabbar från Chicago som spelar alter-nativrock. Förr utmärkte sig alternativrockengenom att vara ett indiealternativ till destora bolagens kommersiella arenarock. Denstod för det originella. Idag kan man väl ioch för sig fortfarande se den som ett alter-nativ till den kommersiella musiken men vaddet gäller originalitet har den gått förlorad. Imina öron låter så kallad ”amerikansk alter-nativrock” alltid likadant.

Sångaren Brian McSweeney har en fan-tastisk röst men jag skulle aldrig kunna skil-ja ut den från mängden. Det är samma röst,samma attityd, samma gitarrbaserade musik

Groove 5 • 2002 / övriga recensioner / sida 8

som annars. Så även om det är bra kommerjag troligen aldrig att lyssna på den här ski-van igen. Det skulle i så fall vara den dyna-miska singeln Everybody Down som i sig ärnågot speciellt.

Moa ErikssonMECCA»Mecca«Frontiers/PlaygroundDet är tre saker som gör mig irrationellträdd. Det är höjder, getingar och att Jeff Por-caro ska återuppstå från de döda och möjlig-göra en återförening av den kända sättningenav Toto.

Mecca är nästan lika skräckinjagandeoch får mina tänder att klappra som en kas-tanjettorkester på 45 varv. Denna, ahem,»supergrupp« består av medlemmar ur Sur-vivor och just Toto. Med detta sagt har jagonödiggjort mig själv som rescensent, fördärmed vet ni exakt hur det låter: på prickensom all annan uppblåst, svulstig, FM-anpas-sad gubbhårdrock alltid låtit och kommer attlåta i alla tider därtill.

Peter SjöblomTHE MEN»The Men«BorderEn lundensisk »supergrupp« med medlem-mar ur bland andra gamla Sinners.Tolv soul-och rhythm’n’blues-klassiker levereras på endryg halvtimme. Dessvärre får The Men intetill det erforderliga, självklara svänget för attdet ska rycka i benen. Faktiskt känns låtarsom Out on the Floor, Got Love if You WantIt och I Don’t Need No Doctor förvånansvärtstela.

Peter SjöblomMINUS 8»Minuit“Compost/Berlin/München-baserade Compost fortsätteratt ge ut skivor för hotellbaren. Jazzigtloungetugg som är välproducerad och oklan-derlig, men samtidigt fasligt ointressant. Bos-sainfluenserna till trots så svänger det heltenkelt inte. Men det kanske inte är meningenheller. Letar man bakgrundsmusik till fes-ten/baren är detta perfekt. Att lyssna aktivtpå? Nej då får man inte ut mycket av flöjter-na…

Mats AlmegårdMISTRESS”Mistress”Rage of Achilles/BorderOavsett musikstil så måste man faktisktkunna spela för att det ska låta bra. Det ärväl bara Eilert Pilarm som kommer undan.Mistress tar i så de spricker med sin musik.Punkinfluerad hardcore-rock. Inte alls bra.Inte alls charmigt. Bara kasst och pinsamt.

Per Lundberg G.B.DARIO MOLLO/TONY MARTIN”The Cage 2”Frontiers/PlaygroundTony Martin sjöng en kort period i BlackSabbath. Dario Mollo är en italiensk gitarr-hjälte. Det är inte under några omständighe-ter någon ursäkt.Trodde att jag skulle sväljatangentbordet när Dario spelade de inledan-de tonerna till Dazed and Confused. Närsedan Tony sjunger de första raderna har jagredan stängt av. Italienare och Sabbathsång-are ska hålla sig borta från riktig musik ochägna sig åt pudelrock istället.

Per Lundberg G.B.MONDO GROSSO»MG4R“SonyJapanerna har börjat att intressera sig rejältför nujazz/loungemusiken. Lava släppte nyli-gen en skönt housig platta och nu är detMondo Grossos tur. Och ja, det svänger gan-ska bra. Men denna skiva har samma pro-blem som många andra inom genren. Det ärför snyggt tillbakalutat. Producenterna ochmusikerna är helt enkelt för duktiga. Derasperfektionism ställer inga frågor till lyssna-ren. Man vet att saxsolot kommer att sitta

som ett skott i krysset. Och det är trist närmusik inte överraskar, när det styr över i upp-visningar av hur mycket de medverkandekan. Då blir det lite för mycket studiomusi-kerjazz utan själ och nerv. Bara i spåret Livefeat. Face lyckas det komma igång lite mer.Versionen av denna låt är en Smith & Mightyremix och de tillför drum ´n basskrydda tillMG:s musik. Dessa rytmer förmår väcka merliv i produktionen och då blir det genast merangeläget.

Mats AlmegårdMORGAN HERITAGE FAMILY”Know Your Past”Continental/PlaygroundAtt rafsa ihop ett gäng plastiga reggaelåtarsom luktar ”modernt” coverband lång vägtilltalar inte mig. Know Your Past betyderinget för mig. Inte för dig heller gissar jag.

Gary AnderssonMR BRADY”Dusty Baker”Battleaxe/BorderPå debuten Dusty Baker har Mr. Brady frånSan Diego producerat alla låtar utom ensjälv. Imponerande, men det är naturligtvisingen slump att andra rappare betalar för attfå professionell hjälp. Brady gör visserligenokej beats men eftersom han inte är någonspektakulär rappare hade det inte skadatmed lite större variation i musiken. Fast itunga spår som The Basics måste man natur-ligtvis skaka rejält på skallen. Plus för käns-la och vilja, minus för enformighet.

Daniel SeverinssonMUSIQ”Juslisen”Def SoulMusik handlar delvis om att drömma sigbort. Ibland kan präktighet ge mig näsblod.Musiq är på gränsen och nya Juslisen gör ialla fall att jag ligger vågrät i soffan i pre-ventivt syfte. Svärmorsdrömmen Musiq ärhelt enkelt killen hela dagen och ger oss inteens en antydan till lite orättfärdig hankypanky. Det positiva är att texterna känns ärli-ga och uppriktiga, frågan är vem som orkarlyssna – förutom de miljoner amerikaner somköpt albumet. Musikaliskt rör sig Musiq iD’Angelo-lightland. D’Angelo framstår allt-mer som r’n’b-scenens Beatles där i principvarje platta lånar harmonier från BrownSugar. Ändå är Caughtup ett spår där Musiqvisar att han kan vara en funkig liten racka-re, men det får inte mig att resa mig från sof-fan.

Björn MagnussonJEB LOY NICHOLS”Easy Now”RykoDen andefattiga Easy Now låter som en söm-nigare variant av Van Morrison i americana-tappning. Men Jay Loy Nichols har inte röstatt matcha inspiratören, och då blir det intemycket kvar.

Peter SjöblomFREDRIK NORDSTRÖM»On Purpose«CapriceSTÅHLS BLÅ»Dancing«DragonDen årliga utmärkelsen Jazz i Sverige måvara prestigefylld och ge extra tyngd åt enskarriär, men under de senaste åren har ski-vorna som utsetts varit väldigt sterila. Så ockOn Prupose. Den unga saxofonisten Nord-ström medger att formen är viktig, och dethörs. Inte ens när On Purpose närmar sigfrijazzen brister den av galen extas fast dentigger om det.

Basisten Filip Augustson och vibrafonis-ten Mattias Ståhls återfinns också i StåhlsBlå. Precis som Nordströms band har dennakvartett ett intellektuellt anslag, men kännsändå mer äventyrliga. Jämförelsen låter kan-ske helt absurd, men Dancing låter lite somom Archie Shepp hade spelat vibrafon. Denhar lite av det underdimensionerade groove

Shepp kunde ha i sina mer lågmälda stunder,och det finns små men dock likheter också imelodierna. Särskilt när Joakim Milder spe-lar saxofon mot Ståhls vibra. Smakfulltgenomfört och ett exempel på att intellektinte nödvändigvis måste utesluta känsla.

Peter SjöblomNUSPIRIT HELSINKI”Nuspirit Helsinki”Guidance/BorderDet finska kollektivet har under fyra års tidproducerat, spelat live och agerat diskjockey-er. Grabbarna har influerats av svart musikoch gjort en hel del sjyssta låtar. Men när detnu är dags för debutalbumet fattas detnågot. Musiken har tillverkats med ett kyligtanslag och är flyktig, småseg och faktisktofta dödstråkig.

Robert LagerströmOAKENFOLD”Bunkka”Perfekto/PlaygroundEndast Fan och hans mormor saknas för attlistan över gästartister ska vara komplett påPaul Oakenfolds debutalbum. Allt för attmaximera målgruppen. Gillar du indie? Fårvi fresta med ett poänglöst spår med PerryFarrell? Mer inne på hiphop? Vi har gettmassor av deg till Ice Cube för att han skagasta oinspirerat på Get Em Up. Eller före-drar du nu-metal-pop? Vi har bett rapparenfrån Crazy Town att göra en obeskrivligthemsk insats.

Bunkka är inte ett jättedåligt album, mendet känns inte det minsta ärligt. Paul Oaken-fold har sett hur framgångsrikt ChemicalBrothers, Prodigy och nu senast Timo Maassnärjt publiken med rockinspirerad electroni-ca, och nu vill han göra samma sak. Nog ärplattan habilt producerad, men det kännssom de flesta låtarna är fyllnadsmaterial.För att vara en platta från ”världens störstaDJ” så imponerar det inte.

Henrik StrömbergOASIS”Heathen Chemistry”SonyJag säger då det: ett tröttare rockband fårman leta efter! Oasis är så mätta att detsipprar gröt ur mungiporna på ögonbryns-bröderna genom hela Heathen Chemistry.Det är som att köra bil med handbromsenåtdragen, som att simma i en lerpöl, som attkräva kärlek av en skyltdocka. Låtarna gårhela tiden på tomgång eftersom pengarnaredan hämtats hem för länge sedan och denfejkade rebellattityden runnit av – ingentingåterstår av det Oasis som en gång för mångaår sen verkade intressant. Kvar finns baratomma gester och loja ackordsföljder. Kvarfinns bara skuggan av en röst. Av en kraft.Det ekar tomt innanför skalet.Vilket main-stream-magplask Heathen Chemistry är. Inteens halvsovande 40-åringar kan lockas avdetta.

Gary AnderssonPAUL O’REILLY»First Thing in the Morning«Loose/BorderTill rösten påminner irländaren Paul O’Reillyom vår egen Kristofer Åström, och tilluttrycket om Alisdair Roberts från AppendixOut. O’Reilly delar också Roberts problemmed att nå ut ur sin egen sfär. Han fastnar iett inåtvänt begrundande, visserligen fintinramat av bra akustiskt gitarrspel, men hansitter liksom instängd i sin egen bubbla, Härfinns potential, men O’Reilly skulle tjäna påatt jobba med kommunikationen.

Peter SjöblomORISHAS»Emigrante«CapitolOrishas blandning av latinorytmer och hiphopfunkar inte. I teorin låter det intressant men ipraktiken blir resultatet varken eller. Låtarnakänns Hobbex. Jag säger tack, men nej tack.

Gary Andersson

Groove 5 • 2002 / övriga recensioner / sida 9

OTEP”Sevas Tra”CapitolBara för att man ställer en kvinna framförmikrofonen och säger åt henne att skrika ochbröla så är det inte per automatik bra. Otepär helt enkelt inte något bra band. Nu-metalär en genre fylld till bredden av urusla bandmed urusla låtar och urusel attityd och Otepär inget undantag trots att musiken är någotmörkare än all den övriga smörjan. Den härgenren måste få ett slut och det nu. Jag hop-pas på ett band som verkligen drar saken tillsin spets och sätter punkt.

Per Lundberg G.B.P18”Electropica”Tabata Tour/VirginTiteln är en programförklaring.Tropisk funk-jazz korsat med klubbmusik. Det är inte bra.

Henrik StrömbergP. DIDDY & THE BAD BOY RECORDS pre-sent…»We Invented the Remix«Bad Boy/BMGP. Diddy presenterar här rejält omgjorda(och ganska bleka) versioner av låtar såsomegna Bad Boy for Life, Mary J:s No MoreDrama och Biggie Smalls Notorious B.I.G.Tyvärr känns det hela bara hjälpligt intres-sant. Produktionen är ju så komplett att allkänsla runnit av låtarna innan de ens hunnitur högtalarna. Hitkänsla saknas också på WeInvented the Remix och detta är underligteftersom P. Diddy har det i överflöd i vanligafall. Som jag ser det är denna platta bara ettlitet mellanspel utan riktig glöd. Fast jag serfram emot Cheri Dennis kommande platta,hennes röst är glödhet.

Gary AnderssonPAOLA»Stockcity Girl«VirginMed sin underligt gammaldags melodi fårAbove the Candystore mig att trilla ur stolenvarje gång. Sådana låtar finns knappt längre,och det finns framför allt inga fler på Paolasdebut. Jag vet inte om det är Paolas irrite-rande flickighet. Eller att hon har en tunnröst, och för den delen ett uttal, som stör merän charmar. Eller att kompet är stelt. Jag vetbara att Above the Candystore är en sensa-tionell låt omgiven av alldeles för mycketStockcity Girl.

Peter SjöblomPARKER”Delusions of Grandeur”Parker/V2Hemliga trion Parker spelar på Delusions ofGrandeur klämmig powerpop som inte kännsspeciellt modern eller angelägen sommaren2002. Å andra sidan är det menat att baravara slit-och-släng-musik. Lite Blondie, liteRamones light, lite flangiga gitarrer ochnaiva flicktexter.Tror dock ingen annan kom-mer att fastna för detta heller.

Gary AnderssonPEAUX”Peaux”BonnierAmigoSom en ambient stressförhöjare lånar Peauxelement från både det stämningsskapandeinstrumentella och det monotont dataspels-malande. På vissa ställen lyckas man ocksånästan kombinera de två till en rofylld mono-toni, eventuellt uppbrutet av motsatsfylldapartier – som att minna om störningsmomen-tets betydelse för ron.

När Peaux lyckas måla upp stämningarblir det ofta riktigt bra, liksom i de mer över-raskande partierna, men lite för ofta låter denästan som en Brian Eno med dåligt närmin-ne upprepandes samma strofer i det oändli-ga. Och då får Peaux en att nästan kryparunt väggarna av frustration, att längta efterett förlösande slut på looparna. Men fastänatt albumet kan beröra på olika plan vid engenomlyssning känns det inte tillräckligt sub-stansfullt för att lämna spår efter sig. Jag

känner ingenting inför det efteråt. Och detska väl inte vara meningen?

Magnus SjöbergPIEBALD"We Are the Only Friends We Have"Defiance– Jag vill att vi liknar Weezer, för dom är jät-tehäftiga.– Nej, jag vill vara som Blink 182 för domhar en massa brudar i videon.– Men om vi försöker krångla ihop vårt trå-kiga sound med båda dom banden, så blir detju som en kompromiss!– Och tänk så bra det kan bli!– Ja, det gör vi!

Så dessa tappra amerikaner gick in i stu-dion, kom ut som muppar med ett album därde definitivt konstaterade att de bara hadevarandra, We Are the Only Friends We Have.Yeah (urk).

Och sen skulle sagan fått ett lyckligt slutom det inte vore för att Piebald dessutomfick för sig att försöka sälja sin skiva. Förvis-so med en uppmaning om att lyssnaren skaberätta om något som de inte hört eftersomde inte kan föreställa sej det själva. Det härär faktiskt något av det tråkigaste jag hörtpå länge. Om de nödvändigtvis ska fortsättaspela sin mesiga rock som låter precis somallt annat kan de väl hitta ett litet berg,bygga ut det med myyycket ljudisolering ochskona resten av världen från deras klyschigamelodier, riff och texter. Snälla.

Evalisa WallinPITCHTUNER”Fight up the Winding Stairs”Doxd/BorderTvå tyskar och en japanska har bestämt sigför att göra elektronisk bubbelgumspop.Typ.Det är bara det att resultatet är lätt enerve-rande att lyssna på. Jag säger nej.

Henrik StrömbergPOLAR”Out of the Blue”Certificate 18Ryktet på stan viskar om att norska Polar ärgrabben för stunden när det gäller drum’n’-bass. Kanske som en reaktion mot den löjligtuppspeedade drum’n’bass-scenen innehållerOut of the Blue en hel del lugn breakbeat,närmast atmosfärisk. Dessutom får vi någraklassiskt uppbyggda drum’n’bass-spår. Rättbra faktiskt. Är det förresten någon som harPolars telefonnummer? Jag tänkte bararinga och säga att 1996 var sex år sen.

Henrik StrömbergPLANET X»Live from Oz«SPV/BorderJag undrar vad som ska ta kål på mig först,Tony MacAlpines speedwaygitarr eller denaturvidriga syntarna. Just när jag tänkt tan-ken färdigt tystnar uppvisningshårdrockenoch en joker hoppar fram – Virgil Donati!Han drar av ett fyra minuter långt trumsolooch jag faller död ner på golvet.

Peter Sjöblom.ROBERT PLANT”Dreamland”Mercury/UniversalDet var i mitten av åttiotalet som RobertPlant och hans band flyttade in i mitt hjärta.Då hade de redan lagt av, orsaken var atttrummisen John hade dött. Robert fortsattesolo och gav ut skivor i en jämn takt. Påvåren 2001 gav Robert sig ut på turné. Hantog med sig några musiker som spelat medJeff Buckley och framförde några egna låtar,någon Led Zeppelin och framför allt covers.Den aprilkvällen i Göteborg visade RobertPlant varför han är en av världens bästasångare. Robert Plant är den av de gamladinosaurierna som fortfarande är hungrig.Som insett att det inte går att leva på gamlameriter. Han finns redan i historieböckernaefter åren med Led Zeppelin. Nu skriver hanin sig som soloartist också. Plant ger intebara det gamla liv på nytt. Han skapar heltnya dimensioner och målar nya ljudlandskap.

Dreamland är en coverplatta. Men det är intevilka covers som helst. Loves Hey Joe blir enryslig och suggestiv historia. Dylans OneMore Cup of Coffee är i original en vackersång. När Robert Plant tolkar den blir den enmördarballad.

Robert har tillsammans med folk frånbland annat Portishead, Reprazent och Mas-sive Attack gjort ett strålande album sombör vara lika självklar i de svenska hemmensom bokhyllan Billy.

Per Lundberg G.B.PYOGENESIS”She Make Me Wish I had a Gun”Hamburg/MNWVar det NoFX som uppfann tvåtakts-punkmed stämsång? I vilket fall som helst så vardet inte tyska Pyogenesis. De må vara stora ihemlandet men jag hoppas innerligen att deinte blir något i gamla Svedala.

Per Lundberg G.B.RADAR BROS”And the Surrounding Mountains”Chemikal Underground/BorderFå spelar melankolisk pop som Radar Bros.På tredje albumet fortsätter trion från Kali-fornien i invanda spår, gör högklassig musikmen lyckas ändå inte infria alla förväntning-ar. Melodierna är inte riktigt lika klockrenasom på förra plattan The Singing Hatchetoch materialet bjuder inte heller på sammavariationsrikedom. Men kanske är jag gnäl-lig. And the Surrounding Mountains är trotsallt ett bra popalbum som förtjänar plats iskivhyllan.

Robert LagerströmRAKOTH”Planeshift”Earache/MNWAtt Sagan om ringen skulle föra med sig såmycket skit var jag aldrig beredd på. Akustis-ka gitarrer, flöjtar, syntar, sagor, black metal-sång och trummor nedslängda i en pöl av dyoch slam. Resultatet blir så löjligt att manknappt finner ord. Rakoth diggar Tolkien. Jaghatar Tolkien.

Per Lundberg G.B.RANDY”You Can´t Keep a Good Band Down”Burning HeartEgentligen känns det nästan onödigt att skri-va om den här skivan en gång till. Eller en nyskiva också, eftersom man vet att det alltidär som det brukar med Randy.Precis så under-bart bra att skavsåren ännu en gång slits sön-der och slagorden som viner i luften får CheGuevara att vakna och skaka rumpan påscen. Precis som vanligt. Och You Can´t Keepa Good Band Down är förstås inget undan-tag. Oh, nej. Bättre kan man inte ha det. Ocheftersom den redan kommit ut en gång så blirdet en nostalgitripp á la tecknad film, förut-om att Törnrosa inte alls gifter sig med prin-sen, utan skjuter kungen, lämnar slottet ochblir gatumusikant istället. Jag kan väl sägaså här: om du lyssnade sönder skivan efter envecka förra gången, kan jag lova dig att duinte kommer att bli besviken på denna nya,förbättrade, version.

Tove PålssonRATAD”Garcia”Rage of Achilles/BorderFrån Alingsås kommer Ratad.Tydligt influe-rade av Neurosis och Breach, enda skillnadenär att sången är mer death. Klart intressantband som kan bli något riktigt stort. Låtarnaoch attityden finns. De behöver bara slipa litetill så kommer det att gnistra utav helvete.

Per Lundberg G.B.RECLOOSE”Cardiology”Planet eDet är något med överhypade album som fårmig att resa ragg.Vad är det med den härtolkningen av house som är så fantastisk?Och efter ett antal genomlyssningar så är jagfortfarande frågande.Visst, jag gungar med,det svänger okej – särskilt på M.I.A. med

Groove 5 • 2002 / övriga recensioner / sida 10

Genevieve på sång – men mycket mer än såär det inte.

Henrik StrömbergROB REDDY’S SLEEPING DOGS»Seeing by the Light of My Own Candle«Knitting FactoryAlbert Ayler är en av många referenser närdet talas om Rob Reddys musik, och detstämmer gott. Ayler spökar både i melodieroch i Reddys saxofonton. Men Reddys musiksaknar Aylers upprymda lekfullhet och rör-lighet. Seeing by the Light of my Own Candleslår inga kullerbyttor, tar inga uppriktigaglädjesprång. Den rör sig tungfotat och sna-var över sitt eget intellekt. Ambitionerna ärkanske goda men musiken förbålt trist.

Peter SjöblomROOTS MANUVA”Dub Come Save Me”Big Dada/PlaygroundRodney Hylton Smith gör under namnetRoots Manuva låtar influerade av lika delardub och hiphop. Musiken är släpig men inteslapp, nyfiken men inte påstridig. Bästa spå-ret är pulserande avslutningen Witness Dub,annars passerar Dub Come Save Me förvå-nansvärt obemärkt. Jag hade väntat mig mer.

Gary AnderssonROSE TATTOO”Pain”SPV/PlaygroundÄnda sedan 1980 har Rose Tattoo plågat ossmed sin testosteronstinna boogierock. BonScott vänder sig i graven.

Per Lundberg G.B.RUFF ENDZ»Someone to Love You«Epic/SonyFram med den stora popcornskålen – härkommer en hel bytta med smör! Davinch ochChi som utgör duon Ruff Endz fortsätter påsitt andra album att producera modern r’n’b,vilket innebär stora stråkar, refränger och,inte minst, känslor. Kärleksproblem domine-rar som väntat texterna och om du inte kanfå nog av gråtmilda ballader är Someone toLove You rena julafton.

Gary AnderssonRUSH”Vapor Trails”WarnerEn gång i tiden var Rush ett av mina favorit-band.Tyckte då att Geddy Lee var en ganskacool sångare och basist. Att Alex speladegitarr på ett banbrytande och flippat sätt ochatt Neil verkligen förtjänar en professur itrummor. Vapor Trails förvånade mig på ettpositivt sätt. Rush vill gå framåt och inteköra fast i sin gamla symfonirock. VaporTrails är en pop-platta utförd och gjord avtre grymma musiker. Storhetstiden för Rushär över men det här är ändå en trevlig invittill en ny publik.

Per Lundberg G.B.SAGOR & SWING»Melodier och fåglar«HäpnaSagor & Swing fortsätter gå längs stigensom Bo Hansson (både med och utan LoffeKarlsson) trampade upp. Och som förut är debra på att väva mossmystik och barrstäm-ning i nordiskt moll. Men mina invändningarär fortfarande desamma som mot förstaplattan: varför så uppenbart bygga sitt soundpå någon annans verk? Eric Malmberg ochUlf Möller är tillräckligt skickliga för att deskulle kunna åstadkomma något både braoch personligt – jag ser fram emot dagen delämnar wannabe-stadiet.

Peter SjöblomSCIENZ OF LIFE”Project Overground”Sub Verse/MNWFörra plattan Coming Forth by Day hade rik-tig klass och denna trio fortsätter på ProjectOverground att producera snygg, medvetenoch underjordisk hiphop dagarna i ända. Ochjag kan lyssna på det hur länge som helst.Skönt hitfri är Project Overground dessut-

om, här finns bara solida beats och rakrygga-de rhymes.Vad mer behövs?

Gary AnderssonSCOOTER”Encore Live and Direct”Sheffield Tunes/EdelDet finns inga ord.Det finns inga ljud.Det finnsingen grammatik.Scooter live är en totalthjärndöd, språkdöd och könlös upplevelse.

Per Lundberg G.B.SCREAMING HEADLESS TORSOS»1995«Fuzelicious Morsels/BorderTa bort allt som är kul med Funkadelic ochParliament och lägg till allt som trist medZappa, och yowza, där har ni ScreamingHeadless Torsos. Gruppen leds av fusiongitar-risten David Fiuczynski, och detta är somtiteln säger en återutgåva av en gammalplatta. Dessutom utökad med två tidigareoutgivna covers, en på Hendrix’ Little Wingoch en på Beatles Something – som om origi-nalskivans tolv låtar inte var illa nog. Huvud-löst var ordet!

Peter SjöblomSEAGULL SCREAMING KISS HER KISSHER“Red Talk”Cherry Red/BorderDet bästa kvinnliga rockband som kommitfrån Japan, enligt uppgift. Och visst, det finnsingen anledning att säga emot. Nu känns detväl som att man inte direkt varit tvungen attarmbåga sig fram mellan alla kvinnligajapanska rockband, men det spelar ingen roll.För SSKHKH står sig stark även i en inter-nationell jämförelse. Det är egentligen intespeciellt originellt, men det finns ett driv ochen övertygelse som bryter ned och oskadlig-gör ens kritiska öron. Ljudbilden är skitig,väl anpassad till uttrycket. Om Strokes lyss-nat på Buzzcocks och tagit ut svängarna merhade det kunnat låta så här. Och har manbara minsta lilla rocköra bör man genastmata det med Red Talk.

Magnus SjöbergSENDER BERLIN”Gestern Heute Morgen”TresorPå med syrgastuberna och spänn fast er irymdskeppet –nu lämnar vi jorden för enannan värld. Framtidstechnofunk pulserar ihörlurarna och bilderna av den nya världensätter spår i låttitlar som Eine andere Weltoch Spaziergang in Neos Kosmos. Dessutomkan man studera SB:s version av framtiden ibildhäftet som medföljer.

SB består av de tre DJ:erna, producen-terna och festfixarna Hendrik Vaak,TorstenLitschko och Alexander Lukat. De träffadespå den legendariska Berlinklubben Tresor ochför tre år sedan släpptes deras första samar-bete i form av en debut-CD. GHM är derasuppföljare och den känns mognare än debu-ten. Som mycket annat på Tresor handlar detom minimalistiskt dansant techno. GHM ärdock inte enbart hårt strukturerad technoutan även ljusa och luftiga ambientmattor,gungande dubrytmer och en del slingrigamelodier.

Ready for take-off!Mats Almegård

THE SEWERGROOVES»Revelation Time«Low ImpactSewergrooves blir bättre för var platta, mende har fortfarande svårt att variera soundettillräckligt. Men låt vara att Revelation Timeär lite jämntjock, ett par bra låtar har denallt. Fastnar särskilt för North by… och Letthe Devil Take Tomorrow.

Peter SjöblomSEX PISTOLS”Jubilee”VirginSamtidigt med den suspekta Sex Pistols-boxen släpps den här samlingen av modellen”Sex Pistols mest önskade” för att högtidlig-hålla 25-årsjubileet av att God Save the

Queen släpptes. Klassiker som den och Anar-chy in the UK är lika bra som alltid, menkvaliteten gick upp i rök efter Never Mindthe Bollocks. Pistols efter Johnny Rotten ärrena farsen, vare sig det är tågrånaren Ron-nie Biggs eller Sid Vicious som sjunger.Trevideoklipp ingår som lockbete.

Peter SjöblomSHARON JONES AND THE DAP-KINGS”Dap-dippin’ with…”Daptone/GoldheadSharon Jones och hennes band levererar hårtsvängande dynamitfunksoul på Dap-dippin’with… Klanderfri, klassisk partyfunk heltenkelt. Som spritter och smittar. Så läggifrån dig virkningen mormor, och sväng delurviga till What Have You Done for MeLately? eller Give Me a Chance. Det svängerju, katten!

Gary AnderssonSISSY PROZAC”Speed”Eternity RecordsSissy Prozacs muskulösa adrenalinriffigapop är inledningsvis som ett slag i solar plex-us – jag sitter med munnen som en fågelholkoch bara undrar vad som hände. Låten Speedär verkligen totalstark, så här borde ju nyaWannadies-plattan låtit! Men efter ett parspår saggar plattan ihop rejält och visar uppen symfonisk-postrockig-trallig sida som fårmig att vända bort huvudet. Gotta WearShades är i sammanhanget en synnerligenvämjelik låt. Kim Wilde-covern Kids in Ame-rica suger också kraftigt – så förmodligenblir den en radiohit. Konstigt nog så avslutasplattan med en långsamt trippig favorit i ochmed No Worry. Av tretton låtar finns i allafall två jag gillar. Men de gillar jag iställetrejält.

Gary AnderssonSKINDRED”Babylon”RCA/BMGNu måste det få ett slut. Det verkar finnas enouttömlig tarm som bara pumpar ur sig rap-metal-band. Skindreds sångare Benji sjöngtidigare i Dub War och det är ingen som helstursäkt. Skindred är trist och upprepande.Väntar med spänning på en återförening av24-7 Spyz och Living Colour. Då jävlar skadiggas slapbas.

Per Lundberg G.B.NIELS SKOUSEN”Dobbeltsyn”RHONDA HARRIS”The Trouble with Rhonda Harris”SUPERJEG”Alt er ego”Auditorium/PlaygroundTre exempel på dansk musik just nu, och entämligen stark triss.

Niels Skousen är en sångpoet som sjung-er på modersmålet och utforskar sammamusikaliska melankoli som till exempel Wal-kabouts och Willard Grant Conspiracy. Dob-beltsyn har bra låtar och en skön och luftigljudbild.

Anhängare av Arab Strap, Sophia ochTindersticks bör glädjas åt gruppen RhondaHarris utmärkta debut. The Trouble withRhonda Harris brinner med en klar menlångsam glöd. Covern på Leonard CohensAvalanche är talande för hur skivan låter:mjuk, nästan seren, men paradoxalt nog meden oro som inte släpper. Fin balans mellanmanlig och kvinnlig sångerska gör bara TheTrouble till en ännu bättre skiva.

Superjeg har också ett melankoliskt dragi sin musik, men intar en poppigare ställning.Tråkigt nog tar skivan inte tag ordentligt,mycket på grund av den anonyma och liteveka sången.

Peter SjöblomSOFT CELL»The Very Best of Soft Cell«Mercury/UniversalHade det inte varit för Tainted Love är dettveksamt hur många som kommit ihåg Soft

Groove 5 • 2002 / övriga recensioner / sida 11

Cell idag. Knappt någon att de turnerade medLydia Lunch och Birthday Party i början av80-talet. Soft Cell förtjänar upprättelse, förnär allt kommer omkring var Marc Almondoch Dave Ball en utmärkt popduo som blan-dade billiga syntljud med härligt sleazigpopestetik, soul, dekadent schlager och ensorts klantintellektualism till något som lik-nade en neonljusvariant av Scott Walker.

The Very Best of Soft Cell går fråndebutsingeln Memorabilia till This LastNight in Sodom-plattans bluesiga Down inthe Subway, över charmanta singlar somBedsitter och Say Hello, Wave Goodbye.Remixarna av den sistnämnda och TaintedLove lämnar mig däremot kallsinnig. Medförsöket att uppdatera Soft Cell försvinneren stor del av deras charm, ungefär som omman skulle retuschera en 70-talsfilm för attman tycker att kläderna är för fula…

Peter SjöblomSONIC YOUTH”Murray Street”Geffen/UniversalJan Gradvall gjorde en gång en intervju medTelvisions ledargestalt Tom Verlaine. PåInnerkonvolutet till Marquee Moon hadeGradvall noterat att de båda gitarristernaRichard Lloyd och Verlaine sitter ner mittemot varandra och spelar och undrade omsittandet möjligtvis påverkat Televisionsmusik.Verlaine var skeptisk. Släktskapetemellan Television och Sonic Youth har medMurray Street aldrig varit starkare. I ochmed att Kim Gordon mer eller mindre perma-nent spelar gitarr skimrar deras gitarrskram-mel som aldrig förr. Polyfoniskt, tredimensio-nellt och vackert. Samma böljade, organiskaliv som i Televisions höjdpunkter på MarqueeMoon och Adventure. Den engelska musiktid-ningen the Wires intervju med Sonic Youthtidigare i våras porträtterade dem spelandesi sin studio.Visst, de satt ner. Gradvall hadenog hittat formeln till fenderskimrets magiändå.Murray Street är den andra delen i SonicYouths trilogi som började med NYC Ghostsand Flowers, om nedre Manhattan, men gersnarare en lantlig känsla. Inte några punkex-plosioner utan följsamma smeksamma intro-verta slingrande låtar som visserligen, när denår klimax, kan försvinna i ett hav av rund-gång, men på ett väldigt behärskat och kon-trollerat sätt.Thurston Moore står som van-ligt för de mer snärtiga popdängorna, sominledande Empty Page och Radical Adults.Den förra med vackra saxofoner och klassis-ka oktavåkningar. Kim bidrar med outsidernPlastic Sun som ger New York-chickheten enbehövlig trendkänga. Den sju låtar korta ski-vans geometriska höjdpunt, Karen, står LeeRanaldo för. Där även Jim O´Rourke visar atthan numera är en viktig och oersättlig del avSonic Youth 2002 genom sina elektroniskabearbetningar. Murray Street visar upp ettbehärskat och avspänt Sonic Youth som kan-ske inte längre överraskar men som ber migatt lyssna ingående och mycket.

Fredrik ErikssonSOUNDISCIPLES”Audio Manifesto”Peaceville/PlaygroundTribal Ink fick inget skivkontrakt. Det fickdessvärre Soundisciples. Nu-metal är enhemskt genre som måste dö. Soundisciples äringet och kommer aldrig att bli något.

Per Lundberg G.B.SPUNK»Den øverste toppen på en blåmalt flagg-stang«»Filtered Through Friends«Rune Grammofon/BonnierAmigoNorska Spunk är en tummelplats för intryckav frijazz, österländsk musik, marscher, bluesoch modern klassisk musik. Bara just intryck,för inget blommar ut i någon entydig stil. Detråder fullt musikaliskt inbördeskrig på Denøverste toppen…, man får ducka för hysteris-ka röster och vildsinta samplingar, kasta sig

undan för blörtbrölande saxofoner och hukasig för panikslagna stråkinstrument. Spunkhar ett stort övertag över många andra somgör improvisations- och dekonstruktionsmu-sik: de är utåtriktade och dessutom modiganog att vara underhållande.

Filtered Through Friends är en remixadversion av Spunks debut Det eneste jag vet erat det ikke er en støvsuger. Flertalet norskaexperimentalister och electronicaprominenserframhäver beståndsdelar i Spunks musikeller gör om dem helt till sina egna verk. Detär en mer dystopisk platta än Den øverstetoppen…, bitvis bra, men ofta utan Spunksegen anarkistiska lekfullhet.

Peter SjöblomSTAR ONE»Space Metal«Inside Out/BorderArjen Anthony Lucassen lever vanligtvis utsina rockoperalater i Ayreon men slår tillmed ett nytt bombastiskt projekt – Star One.Utan någon egentlig handling kretsar allalåtar kring ett och samma tema, rymden. Attdet är plågsamt pompöst är överflödigt attpåpeka. Mest synd tycker jag om Hawkwind-komplettisterna som blir tvungna att skaffabelätet till skiva eftersom Lucassen lyckatslura Hawkwind-sångaren Dave Brock attsjunga på plattan. Undrar hur, under pistol-hot kanske?

Peter SjöblomTHE STRIKE BOYS”Grapefruit Flavoured Green Tea Time”Stereo Deluxe/När Tommy Yamaha och Martin Kaiser görsin andra fullängdare som The Strike Boysblir resultatet riktigt bra. Duon bjuder på enavspänd och funkig resa som tar sikte påsoul, deep house och downtempo. Det svängerofta duktigt och med på plattan finns singel-låtarna Dope och La Vida Revolucion samtsenaste tolvtumsspåret Sundowner.

Robert LagerströmSUMER»Iraq«sw/EDEN»Autentisk« är ett farligt ord som ofta tjänartill att låsa fast folkmusik i sitt eget förflutna,Men det kan också användas för att beskrivaen genuin kvalitet. Sumer med bas i Göteborglåter autentiska, i ordets bästa betydelse. Ochdet trots att halva oktetten faktiskt är skandi-naver! Det hade varit snudd på omöjligt attgissa utan att läsa namnen på omslaget, förderas handlag med den irakiska musiken ärverkligen övertygande.Tillsammans medGroupas Fjalar är detta en av de bästa tradi-tionsrelaterade skivorna just nu.

Peter SjöblomSUPER COLLIDER”Raw Digits”Rise Robots RiseEn ny bekantskap för mig. En trevlig sådan.Super Collider gör bra electronica som allamed smak för det lite oväntade och experi-menterande inte bör missa. Det låter lite somom Prince samarbetat med Mouse on Mars.Det funkigt sexiga i Princes musik blandasmed det lekfullt galna som Mouse on Marsstår för. Det känns fräscht, kul och vågat.

Mats AlmegårdTALON”Talon”Frontiers/PlaygroundHeavy metal från den lättare skolan. Kalifor-nienbandet som tidigare hette Voxen ochhade en låt med i toppenfilmen Outbreakmed Dustin Hoffman. Hemma i sångarenMichael O´Maras skivsamling hittar man för-modligen alla Dokkens och Scorpions plattor.Kompetent men alltför tråkigt för att manska känna något på allvar.

Per Lundberg G.B.TEMPUS”Tempus”SMTÄrligt talat förstår jag inte alls vad dessamänniskor egentligen vill. En schizofren

blandning av punkrock, 80-tals logdans ochförvirrad Broder Daniel-depression är välinte riktigt det som skapar nya musikälskare.Att de dessutom ser ut som en halvblind ochbakfull Marilyn Manson har ju visserligeningenting med musiken att göra. Men självahelheten får en att undra om det inte är BertKarlsson som fått en ny snilleblixt och försö-ker göra någon slags trendig ungdomsschla-ger. Ibland får man helt enkelt inse att det ärsvårt att göra riktigt bra texter på svenska,en del lyckas och en del låter som Bert-Ovesblandade hits. Nej, det vore nog bra för Tem-pus att vandra tillbaka till karaokemaskinenoch öva några år till.

Tove PålssonTHUNDERBALL”Scorpio Rising”ESL Music/BorderThunderball består av producent-teamet SidBarcelona och Steve Raskin som blev hyfsatomskrivna med sitt debutalbum Ambassa-dors of Style som kom för ett tag sedan. Nuhar uppföljaren kommit och den bör bli likahypad den. Ett trevligt, mjukt och skönt ljud-innehåll som ligger åt liquid funk-drum'n'-bass uppblandat med funkiga sambaoidadeckar-breaks. Låter faktiskt som perfektfilmmusik, stundtals nästan övernoggrantproducerat. Inget utrymme för misstag härinte. Detta gör att den kan kännas lite släts-truken efter ett par lyssningar. En jämn, heltOK skiva. Inget mer, inget mindre.

Peter JernbergMARY TIMONY”The Golden Dove”Matador/BorderPå den förra Heliumsångerskans andra solo-album ligger uttrycket fortfarande långtifrån Heliums gitarrmalande. Många avlåtarna på The Golden Dove är enkla, subtilaoch lite svävande.Tempot är ofta lugnt, bal-ladlikt, men här finns melodier och arrange-mang som förflyttar lyssnaren från det lugnaoch trygga till det samtidigt obehagliga ochavskalat storslagna. Från den oroliga vaggvi-san Dr. Cat till den ambivalent uppstyckade14 Horses.Timony låter ofta som en merkonkret Jane Siberry eller en lite avigareKristin Hersh, även om inte referensernakänns självklara. Det blir heller aldrig svår-lyssnat, utan lyckas vara lättillgängligt sam-tidigt som det är intressant.

Magnus SjöbergTRICKY”A Ruff Guide to…”Island/UniversalTricky, när han inte springer omkring i Toolsvideor, ligger numera på Anti Records. Sinvana trogen ger då hans gamla bolag ut enBest of-samling, så att de kan dra in liteextra kosing. Hela sex av 17 låtar är frånTrickys första och bästa skiva, Maxinquaye.Givetvis. Egentligen önskar jag att låtarnafrån Maxinquaye inte var med. För är detnågon skiva med Tricky man bör äga, så ärdet Maxinquaye. Därefter kan en sådan härsamling passa bra, eftersom Trickys bästalåtar ÄR med på den. Och man slipper alltfyllnadsmaterial hans senare skivor excelle-rar i.

Henrik StrömbergERIK TRUFFAZ”Mantis”Blue Note/UniversalFransmannen Erik Truffaz är liksom NilsPetter Molvaer och Niels-Henning ÖrstedPedersen klart influerad av dansmusik, menhan är först och främst en jazzmusiker medtrumpet som huvudinstrument. Det som ihans karriär gett eko i klubbvärlden ärremixplattan Revisité och möjligtvis det fak-tum att Mad Mats hade en Truffaz-vinyl upp-flippad i sin skivcase på en reklambild förTelia för några år sedan. Men misstag erinte! Mantis är först och främst en jazzplat-ta som kräver sin lyssnare. Huvudsättningenär Truffaz på trumpet, Phillipe Garcia påtrummor, Michel Benita bas och gitarristen

Groove 5 • 2002 / övriga recensioner / sida 12

Manu Codjia. Mest utrymme får naturligtvisTruffaz, men även Codjia, och de samspelarpå både ett ypperligt tekniskt och själfulltsätt. På låten Magrouni lånas även tunisiskesångaren Mounir Troudi in och sprider litearabiska vibbar. Om du är nere med jazzen ärdetta en riktigt rolig bekantskap. Men om duär ute efter en lättsam slick platta med jazz-vibbar bör du nog leta efter något annat.

Peter JernbergTWICE A MAN”Agricultural Beauty”sw/EDENNär Karl Gasleben besökte Indien för tre årsedan hade han med sig en video och enbandspelare. Resultatet blev ett radiopro-gram, men idén till Agricultural Beauty föd-des. Plattan är uppbyggd som en reseberät-telse sett genom en europés ögon.Texterna ärmestadels signerade indiern Zac O´Yeah menmusiken är fortfarande paret Karl Gaslebensoch Dan Söderqvists. En del känns igen frånTwice a Mans 80-tals-produktion men deösterländska influenserna är ofta närvaran-de. Covern på George Harrisons Within YouWithout You är en omsorgsfull och kärleks-full hyllning. Favoriten är Shant-Shanti, ettlångt sextiotalsdoftande stycke som kliverrakt in i hjärtat. Full av värme och mystik.Noises of India är en annan och det osar avcurry.

Detta är första livstecknet från Twice aMan på ett tag och dessutom med sång. Slutdina ögon och följ med på en fascineranderesa.

Jonas ElgemarkTWINE”Recorder”Bip-hop/www.bip-hop.comSpår ett. Duon Twine bränger lite på en gitarroch förvränger det med diverse dsp-filter. Detgnisslar. Det är jobbigt. Andra spåret ekarförbi obemärkt.Tredje spåret och Twine ska-par en dröjande, industriellt melankoliskkänsla. Lite som Biosphere. Det är riktigtbra.

Twine rör sig omkring i ungefär sammaljudlandskap på albumets åtta låtar, menkvalitén skiftar betänkligt. Lite för mycketdatornörderi och lite för lite musicerande.

Henrik StrömbergTYRANT/DIVERSE ARTISTER”Pushing Doors Marked Pull”Fabric/Craig Richards och Lee Burridge har mixatihop en samling med 16 låtar ganska roligdeep house. Gillar man mixade samlingarmed deep house är detta ett givet köp. Självär jag ganska trött på både mixade samling-ar och deep house, så…

Henrik StrömbergUNO & FREDÁ”Samling 2002”Metronome/WarnerDet fanns en tid då Uno Svenningson tillhör-de de mest intressanta populärmusikaliskarösterna i Sverige. Det var efter Fredásgenombrott med brottarhiten Vindarna i slu-tet av 1980-talet.Tyvärr klev Fredá in på denlite väl asfalterade och utjämnade stigen frånTusen eldar 1988, och där har Uno blivitkvar också som soloartist. Fredá var bäst påde två första albumen, En människa och Väl-kommen hero. Och när nu Uno ska samman-fatta sitt musikaliska värv är det naturligtvissoloalbumen som får störst plats, och det äringet att säga om. Men att det bara finns fyraFredálåtar av 18 inalles är lite futtigt. Jaghade gärna sett något spår till från Hero-albumet för jämviktens skull. Å andra sidanfinns det ju mer substansfulla Fredásamling-ar redan. Men Uno har ju haft sina stundersom soloartist också. Under ytan är ju tillexempel faktiskt en bra låt, även om mankanske hört den ofta. Det gäller många andralåtar på albumet också, men där blir mantrött bra mycket fortare. Med färre låtarkanske det hade känts fräschare, men det ärbara spekulationer. Uno Svenningson har fun-

nit sin nisch i den musikaliska tillvaron, ochkan skriva bra låtar.Tyvärr skulle jag viljabyta ut alltför många för att jag ska gillasamlingen.

Magnus SjöbergURSULA 1000”Kinda’ Kinky”Eighteenth Street Lounge MusicSom namnet på bolaget skvallrar om bestårdenna platta av loungemusik, fast modernsådan, inga gamla soundtracks eller reklam-snuttar från 60- och 70-talet, även om ljud-bilden är densamme. Ursula 1000 lutar meråt David Holmes-hållet. Det är schysst gung,enkla melodier och väldigt mycket cocktail-party. Samtidigt är det för snyggt och försnabba beats och inte alls lika charmigt som60-talets lounge. Åter igen, perfekt som bak-grundsmusik på något trendigt ställe. Och detsom är kinda’ kinky med plattan är attomslagstecknaren kallas Shag. Fniss.

Annica HenrikssonVADER”Revelations”Metal Blade/BorderFördomsfull som jag är trodde jag aldrig attett så bra band kunde komma från Polen.2000 släppte dom Litany, årets bästa deathmetal-platta. Så egentligen kom det väl intesom en chock när Revelations är nästan likabra.Vaders metal smeker samtidigt som denbiter. Låtarna och produktionen är så nyanse-rad att man lätt hör vad det sjungs om, ensak jag har svårt med hos andra band isamma genre.Vader är ett hårt turnerandeband och ännu mer hårt arbetande. Ändasedan starten 1986 har man kämpat trotsatt järnridån gjorde det svårt att få tag påinstrument och musik från väst. Sånt imparpå mig, det borde impa på alla.

Per Lundberg G.B.VELVET BREEZE»Gothic Tales«Maniac MediaJag vet inte om Velvet Breeze försöker skapaen ny genre, indiepopmetal. Man kan annarstro det, med tanke på sångaren. Han låtersom han kommit direkt från ett orkeslöstpopband och glömt att ställa om rösten. Fastå andra sidan är det praktiskt taget det endasom gör Velvet Breeze annorlunda. Låtarna isig är travar av fantasilösa hårdrocksriff sominte nödvändigtvis passar ihop. Gothic Taleslåter som en demo från ett band som anting-en inte vet vad de vill eller helt enkelt saknartalang att genomföra det.

Peter SjöblomTHE VENUE»Mmhm!«SDCSvenska The Venue frossar stilsäkert i mod-spop á la The Who och The Creation. Det ärretro från polotröjorna till de flerstämmigakörerna, men härligt hela vägen i nio original-låtar på mindre än en halvtimme. Sisten utatt le lyckligt är Mark Knopfler! Besök TheVenue nu på www.thevenue.rock.vg.

Peter SjöblomVIBES»4«Knitting FactoryVibrafon är ett instrument som kan utnyttjastill mer än bara såsig caféprogramsjazz. Meden fantasifull vibrafonist skulle instrumentetkunna skapa psykedeliskt skimrande lager.Men det händer sällan.Vibes 4 är sammagamla vibrasoppa som vanligt. Botten nåsmed ännu en meningslös cover på en av Beat-les gräsligaste låtar, Michelle. Noterar attDebbie Harry sjunger på Me and You. Stack-arn.

Peter SjöblomVICIOUS MARY”Vicious Mary”Frontiers/PlaygroundTill hösten kommer ett Bon Jovi-album. Dåkan Vicious Mary turnera med dem. Då kanspandexbyxeförsäljningen ta fart. Då kan detbli populärt med permanentat hår. Då blir det

legitimt att tycka om Richie Sambora. Framtills dess kan du njuta av Vicious Marys släts-trukna arenarock.

Per Lundberg G.B.THE VINES”Highly Evolved”CapitolDessa australier har hypats av NME men jaghör bara glimtvis vad denna brittiska skrik-blaska kan ha fastnat för. I Get Free och inle-dande titelspåret påminner de lite om Nirva-na, men annars låter de som vilket(überhypat) popband som helst. Känns somde saknar något, Highly Evolved har ingenriktig stake. Och mesiga popband lider vi juingen brist på direkt.

Gary AnderssonWAXOLUTIONISTS”Plastic People”Instant/BorderÖsterrikiska Waxolutionists gör tillbakalutadelektronisk musik med mycket hiphopbeatsoch scratch. Ibland har man med rap och närden är på engelska orkar jag intressera mignågon minut i taget, annars bara någrasekunder. Det är inte dåligt men det saknashjärta och Plastic People kan nog barafunka som bakgrundsmusik på kafé ellerreklambyrå.

Daniel SeverinssonLOTTA WENGLÉN»Scratch«Margit Music/BorderMalmötösen Lotta Wenglén debuterade förraåret med plattan Golden Green och följer nuupp den med en femspårs mini-CD. Softakustiskt dominerad pop med jazzinfluenseroch bekännelsetexter.Wenglén rör sig alltså ien välbekant genre och är inte tillräckligtoriginell för att sticka ut.

Peter SjöblomWEEZER»Maladroit«GeffenJajaja, Rivers Cuomo och de andra i Weezerhar gjort en del vansinnigt vackra poplåtarmed tillhörande »tuffa« gitarriff i sina dar,men vad händer nu då? Jo, ingenting. Ingen-ting nytt under solen i alla fall. Maladroit germig precis det jag väntade mig, men inte detjag behöver, från Weezer.

American Gigolo låter som om den fannsmed på bandets första (klassiska) blå platta,Dope Nose är typiskt collegeslyngelsvajigmed sina »Ooooh-ohhh-ohhh-ohhh«-körer,Slob är precis lagom slackeraktig, BurndtJamb sockersöt och Space Rock patenteratrymlig Weezer-rock. Och sen har vi Death andDestruction. En ballad som tar tag i mig meden gång. Den flyter långsamt som en massivflod. Och över den ståtar en gigantisk ek medrep som man kan slunga sig ut med. Som ettmysigt semesterkort från barndomen. En tillsynes lycklig barndom. Om inte texten gått:»Every time that I call you/You find someway to ditch me«.

Sen kan man ju undra varför de snorgamla T. Rex-riff i Take Control och dessut-om tar med singelhiten Island in the Sun frånförra plattan?

Gary AnderssonWYCLEF JEAN»Masquerade«Columbia/SonyClefs två tidigare soloplattor The Carnivaloch The Ecleftic var solida genreöverskridaremed hög användarvänlighet – en mix av gläd-je, nyfikenhet och mänsklig värme. Dessutomsålde de miljonupplagor världen över. Självhar Fugees-anföraren de senaste åren hafthög profil i media via diverse samarbeten ochjippon, och nu är det alltså dags att fortsättadet egna musikaliska värvet. Och det låtersom jag väntat mig. Masquerade innehållersmeksam musik och textmässigt berättarClef vad han sett under sin uppväxt och i sittliv som firad världsstjärna. Men han är aldrigunderjord,Wyclef Jean är en kommersiellartist som inte skäms för vad han åstadkom-

Groove 5 • 2002 / övriga recensioner / sida 13

mit. Han känner att han inte behöver låtsas –han försöker istället sprida positiva vibratio-ner via sina låtar och sina framträdanden.Men ibland verkar han bara fåna sig i MTV-soffan dagarna i ända, och trots hans oftasmaklösa samplingar dyker plattorna upp imin CD med jämna mellanrum. Detsammagäller för Masquerade. Fast den är inte likatajt som föregångarna, den verkar vara etthafsverk i jämförelse.

Gary AnderssonYABBY YOU»Dub It to the Top 1976-1979«Blood and Fire/PlaygroundDub It to the Top fortsätter där Blood andFires tidigare Vivian »Yabby You« Jackson-samling Jesus Dread slutade. Dub It to theTop är bra men kan inte riktigt mäta sig medhans tidiga inspelningar.Visserligen klararYabbys musik dub-behandlingen bra eftersomde enskilda beståndsdelarna i hans låtar ärså melodiska i sig, men jag saknar ändå hansuttrycksfulla röst som här bara flashar förbinågon enstaka gång.

Peter SjöblomYING YANG TWINS“Alley – The Return of the Ying Yang Twins”Koch/PlaygroundEnligt D-Roc och Kaine själva var deras för-sta album en stor succé i USA men jag kanvilligt erkänna att jag aldrig hört talas omgruppen tidigare. Min gissning är i och för sigatt det här nog funkar bättre på andra sidanAtlanten än i Sverige.Ying Yang Twins hartillsammans med producenten Beat-In-Azzgjort ett album som låter fjärran från vad vihar vant oss vid från andra Atlanta-grupper.Ying Yang Twins gör inte smutsig funk utansouthern bounce i samma skola som MasterP. Synd bara att killarna rappar lika gapigtoch dåligt som No Limit-bossen. Musiken ärannars hyfsad ibland. Skulle jag vara beväp-nad och i sällskap med ett gäng riktiga thugspå en klubb och DJ:n satte på till exempelstenhårda Alley skulle jag säkert skjuta hål itaket, åtminstone med en champagnekork.När jag lyssnar hemma stör jag mig iställetpå de usla supa/röka/knulla-rimmen.

Daniel SeverinssonWARREN ZEVON»My Ride’s Here«Artemis/SonyWarren Zevon har helt klart sina bästa plat-tor bakom sig.Visserligen är det värt att all-tid kolla upp honom, för man vet ju aldrig.Men det är sällan det händer något man interedan hört. Det är som om Zevon bara bytertitel på gamla låtar. Nu för tiden är det roli-gaste att kolla vilka som är med och spelar.Den här gången medverkar David Lettermanpå sång och hans vapendragare Paul Shafferpå orgel!

Peter SjöblomZION TRAIN»Original Sounds of the Zion«Universal Egg/BorderDIVERSE ARTISTER»Roots of Dub Funk 2«TantyDet är med Original Sounds of the Zion sommed syntetiskt framställt citron. Den liknarriktig citron, men det är ändå något somsmakar konstigt. Zion Train har helt klartlyssnat på rootsreggae och tung dub, men deframställer sin egen motsvarighet syntetiskt.De tre engelsmännen tar i med digitaleffekteroch houseinfluenser tills de spricker. Det blirbara för mycket och för fel.

Roots of Dub Funk 2 sitter inlåst isamma laboratorium. Kelvin R, mannenbakom det engelska producentkollektivetDub Funk Association, har sammanställt denandra plattan med sina egna inspirationskäl-lor. Här ryms dubbare från världen över(inklusive Sverige) och deras ambition attsmälta ihop electronica, etno och reggae ärintressant på papperet. I verkligheten är detsom att köra in skallen i ett dataspel. Detgurglar och bubblar och snörvlar, men inget

av det suger till i maggropen som den bästaduben gör.

Peter SjöblomZUCO 103”Tales of High Fever”CrammedBrasiliansk sångerska samarbetar med tyskkeyboardist och holländsk trummis tillikaprogrammerare. På sitt andra album fortsät-ter trion att blanda samba och bossa medjazz, funk och dansmusik vilket sällan blirsärskilt kul. Det hela känns både slentrian-mässig och småtråkigt och det finns massorav betydligt bättre, äkta brasiliansk musik attta till sig.

Robert Lagerström

VINYL:

Mobbade barn med automatvapen delar entolva med Form One (Blenda.com). Tvålåtar gjorda av DC som är en mästare påsmutsigt sväng. MBMA fortsätter att sättagomseglen i gungning på Musiken. Som van-ligt humor, skarpsinne och mina öron är fast-klistrade på högtalarna. Form One imponera-de på nyligen släppta Swedish Ish och hansnasala flöde på Stress Syndrome ger mer-smak.

Calle P från Göteborg debuterar medbumpigt dansgolvsvänliga Det här (RabidRecords) producerad av Olof från The Knife.Påminner utan övriga jämförelser om Fatta-ru på deras demos. Kaxigt och hårt medosviklig partykänsla.

Björn Magnusson

T.R från Eslöv har släppt sin första ochsjälvbetitlade tolva på SaarVi. Marcus Saxellstår för musiken och A-sidan TpunktR harett av hans typiska svidande beat. T.R levere-rar som vanligt osmakliga rim om hur hårdhan är och vilka våldshandlingar han tänkerutföra. Det som skiljer honom från de flestaandra svenska rappare som kör på sammatema är att han alltid låter som om hanmenar allvar. Därför blir man överraskad avDåtid, nutid, framtid som är en riktigt käns-losam betraktelse av livet och där Saxellsamplar Falling från Twin Peaks. Så långt ärplattan till full belåtenhet, men helhetsin-trycket dras ner något av bounciga Upp medfingret som dels är småtråkig och dels släpptpå nätet för länge sedan.EP:n In These Here Words är ett samarbetemellan talangfulle rapparen ShortFuse ochproducenten Steadysession som också fått genamn åt labeln. Musiken är proffsig medmycket melodier, och Dream of You har enskön gitarrslinga, men det är ändå för tillrät-talagt och slickt för min smak. Undantagetär Wicked and Wild med Caspian One Nine86 som enligt pressmaterialet mest är ettskämt men som jag tycker är enda spåretmed riktig attityd.

Daniel Severinsson

Cari Lekebusch gör bra kompromisslös tech-no igen. Body Mechanics EP (Audio Meka-nixc) är tre spår byggda på samma ljudele-ment, i botten en malande industrimaskin, pådet ekande syntaccenter och det mänskligainslaget i form av några korta talade senten-ser, och så förstås den snabba hårda bas-gången. Aningens mjukare är Abi LindbergsThe Funky Side of Tellus EP (Riotplan).Någonstans långt innanför basgången i 140+bpm finns en funklåt som vill ut. Men jag vetinte. Det låter lite klichéartat. Mixa över tillnästa låt, tack.

Henrik Strömberg

Man blir på riktigt gott humör när det dykerupp en tiotums vinyl med handmålat psyke-deliskt omslag. Medföljer gör också enunderbar serietidning med huvudfiguren Spa-celord som är en kopia av klaviaturspelaren

Jens Unosson och med de andra medlemmar-na som bifigurer. Och norrländska The Spa-cious Mind har med sin Reality and Blip-crotch (Countryman) gjort det igen.Tvålåtar på runt en kvart styck och deras flytan-de psykedelia är i toppklass. Kan knappastuttrycka det bättre än en amerikansk kollegaskrev ”The Spacious Minds are psyhedelicwarlords born to groove”. På den fyralåtarssplitsingeln med Spasms och Honky Tonk All-stars (Eat My Records) är det Spasms tvålåtar som imponerar mest, framförallt WhenOur Love där Torbjörn Peterson låter som enblandning av en helgalen Elvis och en mersansad Iggy. Riktigt uppmuntrande med enkreativ gnista som genomsyrar varenda tonoch frasering. Honky Tonks bidrag är merstandardrock, men också med en nerv som ärsvår att värja sig för.

Jonas Elgemark

Det har gått fem år men The Prodigys åter-komst Baby´s Got A Temper (XL/Play-ground) – släppt i en instrumental version påen väldigt limiterad tolvtummare – låter somom den var inspelad en vecka efter The Fatof the Land. Om deras gamla fans inte är förupptagna med Linkin Park och P.O.D. går desäkert på eländet en gång till.

Thomas Nilson

Peter, Bjorn and John som gjort sig mer ellermindre kända på andra håll gör underbar BigStar-pop på Education Circle. Skirt, skim-rande och frenetiskt på samma gång. A-sidans Spectordoftande Failing and Passinggår absolut inte heller av för hackor. Övervik-tigt sommarmys på denna 7” utgiven på egnabolagat PB &J.

Betydligt sömnigare ter sig Moonbabiespå sin fyrspårs 7” Standing on the Roof/Fil-tering The Daylight E.P (A BouncingSpace). lessenpop som inte lyckas väckanågra som helst medkänslor. Fint men trist.The Afrobullrider skenar glatt iväg i tillgaragepunkens nästen på en obetitlad själv-utgiven fyrlåtars 7”. limkänsla och på dethela taget vackert riffande på fyra kortautbrott.

Fredrik Eriksson

Groove 5 • 2002 / övriga recensioner / sida 14