KonflikthanteringPersonal från gruppboendet Hellegård

berättar hur de löser konflikter med ungdomarna

Författare: Monica Nunez

Handledare: Karin Borgström

InnehållAbstract.................................................................................................................. 31 Inledning......................................................................................................... 52 Syfte och frågeställningar................................................................................6

2.1 Frågeställningar...............................................................................................6

3 Centrala begrepp............................................................................................. 73.1 Ensamkommande flyktingbarn och ungdomar................................................7

3.2 HVB-hem..........................................................................................................7

3.3 Kommunikation................................................................................................7

4 Bakgrund......................................................................................................... 84.1 Beskrivning av det boende där intervjuerna ägt rum.......................................8

4.2 Ensamkommande flyktingbarns situation........................................................8

4.2.1 Ungdomarnas boende under utredningsprocessen..................................9

4.2.2 Asylprocessen för ensamkommande barn och ungdomar......................10

4.3 En vanlig dag på Hellegård.............................................................................10

5 Teori.............................................................................................................. 125.1 Konfliktteori....................................................................................................12

5.1.1 Konfliktens olika faser..............................................................................12

5.1.2 Destruktiva och konstruktiva konflikter...................................................13

5.1.3 Olika sorters konflikter............................................................................13

5.2 Självidentitet..................................................................................................14

5.3 Rollteori..........................................................................................................14

6 Tidigare forskning.......................................................................................... 166.1 Ensamkommande flyktingbarns situation......................................................16

6.2 Konflikthantering på ungdomshem................................................................18

7 Metod........................................................................................................... 207.1 Val av metod..................................................................................................20

7.2 Urval...............................................................................................................20

7.3 Intervjuer........................................................................................................21

7.4 Etiska aspekter och överväganden.................................................................21

7.5 Validitet och reliabilitet..................................................................................22

7.6 Generalisering................................................................................................24

7.7 Analysmetod..................................................................................................24

8 Resultat och analys........................................................................................258.1 Vad är en konflikt?.........................................................................................25

8.1.1 Konflikter kan uppstå ur ett missförstånd...............................................25

8.1.2 Konflikter är något negativt.....................................................................26

8.1.3 Konflikter är ett samspel mellan individer...............................................27

8.2 Hur uppstår konflikter mellan ungdomarna, respektive mellan ungdomar och personal?.................................................................................................................28

8.2.1 Det uppstår missförstånd på grund av bristande kommunikation..........29

8.2.2 Det uppstår missförstånd på grund av bristande språkförståelse...........30

8.2.3 Det uppstår brister i samarbetet.............................................................30

8.2.4 Ungdomarna befinner sig i en stressig situation och en mångkulturell miljö 32

8.2.5 De skilda rollerna blir synliga...................................................................32

8.3 Hur hanteras konflikterna?.............................................................................34

8.3.1 Samtal......................................................................................................35

8.3.2 Tydlighet, struktur och rutiner.................................................................37

8.3.3 God kommunikation................................................................................39

9 Slutdiskussion................................................................................................ 419.1 Metoddiskussion............................................................................................43

9.2 Förslag på fortsatt forskning..........................................................................45

10 Källförteckning.............................................................................................. 46Bilaga.................................................................................................................... 50Intervjuguide........................................................................................................ 50

AbstractConflict handlingPersonnel from the Hellegård group accommodation recount how they solve conflicts with the young people

Author: Monica Nunez

The basic attitude in the Swedish society is that unaccompanied refugee children shall get the care and support they need from social authorities on the basis of the children’s needs and own good.

The aim of this study has been to learn how the personnel of one so-called HVB (Home for Support or Living) handles the conflicts that arise among the children and between the children and the personnel. The study’s character is qualitative. It relies on semi-structured interviews with four persons that work on one HVB for unaccompanied refugee children. The collected empirical material has been structured and analyzed using a communications definition and through the eyes of conflict theory, identity theory and development theory. The interviews have been interpreted from a personnel’s perspective.

My results show that conflicts arise in the group accommodation, but that they seldom become serious, thanks to a conflict handling including preventive work, dialogue and well-structured daily routines. The results also point out that conflicts arise because the children find themselves in a stressful situation in a multicultural environment where various unknown languages are spoken and where they themselves don’t master the new country's language, increasing thus the risk for misunderstandings and inadequate communication. This also influences the children’s willingness to cooperate in daily duties.

Sökord: ungdomar, youth, konflikt , conflict, konflikthantering, conflict resolution

Antal ord: 16 568

1 InledningÅr 2007 gjorde jag min fältstudie på ett anvisningsboende som tog emot asylsökande ensamkommande ungdomar i åldersgruppen 14 till 18 år. Under min vistelse där väcktes mitt intresse kring hur personalen hanterar konflikter med ungdomar som har olika kulturella bakgrunder och pratar olika språk.

Antalet ensamkommande asylsökande barn och ungdomar har enligt Migrationsverket ökat dramatiskt de senaste åren.

När ungdomen anlänt till Sverige och sökt asyl inleder Migrationsverket en utredning för att pröva asylansökan. På Migrationsverkets mottagningsenhet får ungdomen en mottagningshandledare, underrättas om socialtjänstens ansvar och får sig tilldelad en god man. Ungdomen blir antingen placerad hos släktingar eller på ett hem för vård eller boende (HVB-hem) som svarar för tillsyn dygnet runt för ungdomen (Aktuellt om ensamkommande barn och ungdomar, Migrationsverket juni 2011).

Ensamkommande ungdomar som placeras på institution, exempelvis ett HVB-hem, kan uppleva en tydlig kontrast i sin tillvaro jämfört med om de placeras hos släkt eller i familjehem. Orsaken är den mångkulturella och -språkliga miljö de hamnar i (Ålund 1996).

Arbetet med ensamkommande barn som söker asyl medför ett stort ansvar. Det kan vara psykisk påfrestande för personalen, som ofta måste ompröva sina egna uppfattningar. Personalen bör därför ha en fördjupad kunskap om hur de ska bemöta människor i utsatta situationer (Olsson & Olsson 2000).

Den här rapporten handlar om de konflikter som kan uppstå på ett HVB-hem och hur de hanteras. Hellegården (fingerat namn) är ett exempel.

5

2 Syfte och frågeställningarSyftet med undersökningen är att ur personalperspektiv beskriva konfliktsituationer och konflikthantering på ett HVB-hem för ensamkommande flyktingbarn. Den gruppen har en ytterst begränsad kunskap i svenska språket och svensk samhällskunskap, vilket minskar möjligheten att röra sig fritt och kommunicera med omgivningen. Dessa omständigheter kan i sin tur göra det svårt för ungdomarna att hantera konfliktsituationer.

2.1 FrågeställningarHur ser den intervjuade personalen på följande frågor:

Vad är en konflikt? Hur uppstår konflikter mellan ungdomarna, respektive mellan ungdomar och

personal? Hur hanteras konflikterna?Hur kan personalens beskrivningar förstås i relation till de ensamkommande flyktingbarnens situation?

6

3 Centrala begrepp

3.1 Ensamkommande flyktingbarn och ungdomarDen definition på ensamkommande flyktingbarn som Sverige och UNHCR (United Nations High Commissioner for Refugees, FN:s flyktingkommissariat) använder är: ”Ensamma barn och ungdomar är barn under 18 år som befinner sig utanför sitt ursprungsland och är åtskilda från bägge sina föräldrar, eller från sina juridiska/sedvanliga huvudsakliga vårdnadshavare.” UNHCR använder också numera uttrycket ”unaccompanied/separated children”. Begreppet får anses omfatta även barn som efter ankomsten till det nya landet lämnas utan vuxen företrädare (UNICEF 2010).

3.2 HVB-hemI Socialtjänstförordningen 3 kap. 1 § definieras HVB-hem (hem för vård eller boende) på följande sett: ”Med hem för vård eller boende avses ett hem inom socialtjänsten som tar emot enskilda för vård eller behandling i förening med ett boende. Om ett sådant hem drivs av ett bolag, en förening, en samfällighet, en stiftelse eller en enskild individ krävs dessutom att verksamheten bedrivs yrkesmässigt” (SoL 3 kap. 1 §).

3.3 KommunikationOrdet kommunikation kommer från latinets communicare, vilket innebär att det finns något som är eller ska bli gemensamt (Malten 1998). Kommunikation definieras som grunden för allt samspel mellan människor (Nilsson 2005). Det ligger till grund för vårt ömsesidiga förstående. När vi inte lyssnar på varandra ordentligt kan det leda till missförstånd, och i slutändan till många konflikter (Lind 2001).

7

4 BakgrundI denna bakgrundsbeskrivning berör jag det boende där intervjuerna ägt rum. Jag tar även upp de ensamkommande flyktingbarnens situation och belyser hur asylprocessen för unga ensamkommande flyktingar går till. Till slut beskriver jag hur en dag för ungdomarna på gruppboendet ser ut.

4.1 Beskrivning av det boende där intervjuerna ägt rumHellegård, där intervjuerna gjorts, är ett HVB-hem som tar emot ensamkommande flyktingbarn som söker asyl eller har fått uppehållstillstånd. Gruppboendet ska vara en neutral miljö för ungdomarna, och det är deras behov som ska vara vägledande. Gruppboende har 13 platser för ungdomar mellan 14 och 18 år. Personalen består av åtta personer med olika utbildning. Dessa jobbar både dag- och nattskift, eftersom ungdomarna är i behov av vuxenstöd dygnet runt.

Personalens uppgift är att stödja och hjälpa ungdomarna att bli självständiga och att skapa ett kontaktnät som ska leda till en snabbare integration i det svenska samhället (Personligt samtal 2009-06-19).

Personalen på Hellegård ansvarar för att:

Organisera ungdomarnas vardag avseende boende, sjukvård, skola, arbete eller praktik samt fritid.

Samarbeta med Migrationsverket, stadsdelsförvaltningar, myndigheter och andra organisationer.

Tillsammans med ungdomarna upprätta en genomförandeplan. Förbereda ungdomarna på beslutet om asylansökan. Introducera ungdomarna i svensk samhällsstruktur. Vägleda ungdomarna till ett liv utan stödinsatser. Föra journal och vid behov avge en skriftlig sammanfattning. Informera socialnämnden ifall andra eller ytterligare insatser behövs för barnet

eller den unge.

4.2 Ensamkommande flyktingbarns situationDe flesta till Sverige ensamkommande flyktingbarn och -ungdomar är pojkar i åldern 16–17 år från Irak, Somalia eller Afghanistan. Under 2006 anlände 816 asylsökande barn och ungdomar utan vårdnadshavare till Sverige. Motsvarande siffra för 2007 var 1264; för 2008 var den 1510 och för 2009 var den 2250. År 2010 hade migrationsverket till och med november tagit emot 2393 ansökningar om asyl från ensamkommande barn och ungdomar, och den 20 juni 2011 hade 1550 barn sökt asyl i

8

Sverige. (Migrationsverket, Aktuellt om ensamkommande barn och ungdomar 2011-06)

2006 stiftades en ny lag som ger stat och kommun delat ansvar för ensamkommande flyktingbarn. Kommuner som tar emot sådana och sörjer för deras omvårdnad och boende får ersättning av staten. Migrationsverket prövar asylärendet, medan kommunen utreder barnens behov av boende, vård och omsorg. Vidare är det kommunens ansvar att också ta reda på om det finns släktingar i Sverige som barnet kan bo hos (ibid).

Ansvaret för de asylsökande ensamkommande barnen regleras främst av socialtjänstlagen (SoL 2001:453), lagen (1994:137) om mottagande av asylsökande m.fl. (LMA), lagen (2005:429) om god man för ensamkommande barn samt lagen (2008:344) om hälso- och sjukvård åt asylsökande m.fl. (Migrationsverket, Ett gemensamt ansvar för ensamkommande barn och ungdomar 2011-04).

Migrationsverkets ansvar gentemot asylsökande ensamkommande barn och ungdomar är bland annat att ta emot och pröva ansökan om asyl, teckna överenskommelser med kommunerna om mottagande av ensamkommande barn som söker asyl, samt att anvisa ensamkommande barn med beviljade uppehållstillstånd till en kommun för boende. Från 1 juli 2006 ska boendet för ensamkommande barn tillhandahållas av vistelsekommuner. Därmed har dessa kommuner ansvar för att barnet får det stöd och den hjälp som föreskrivs i socialtjänstlagen. Sedan 2008 det är landstinget som, enligt lagen om hälso- och sjukvård, bär ansvaret att erbjuda ensamkommande barn hälso- och sjukvård samt tandvård i samma utsträckning som andra barn som är bosatta inom landstinget. (Ibid.)

I en rapport från länsstyrelserna och Socialstyrelsen, (Hem för vård eller boende för barn och unga. Slutrapport från en nationell tillsyn 2006–2008) poängteras att det är socialnämnden som har ansvar för att följa upp barnens eller de ungas förhållanden på det HVB-hem där de är placerade. Socialnämnden ska bland annat överväga eller ompröva vården minst var sjätte månad utifrån de kriterier som anges i socialtjänstförordningen (2001:937), och se till att barnens behov av kontakt med sina föräldrar eller andra närstående tillgodoses. Handläggaren bör ha personlig kontakt med varje barn minst en gång i halvåret.

4.2.1 Ungdomarnas boende under utredningsprocessenUnder asylsökningsprocessen placeras de ensamkommande ungdomarna på två olika ställen tills de har fått uppehållstillstånd.

Ankomstkommunen är den svenska kommun dit den ensamkommande ungdomen först anländer, där ungdomen givit sig tillkänna sig för en svensk myndighet (t.ex. en polismyndighet). Ankomstkommunen kan erbjuda ett provisorisk boende tills

9

ungdomen anvisas en annan kommun. Ungdomen får sina mest omedelbara behov tillgodosedda, men individuella utredningar, insatser eller vårdplaner görs inte i ankomstkommunen. (Migrationsverket, Aktuellt om ensamkommande barn och ungdomar, 2011- 06)

Anvisningskommuner är de kommuner med vilka Migrationsverket tecknat avtal, och det är anvisningskommunen som tar ansvar för den enskilda ungdomens boende och omvårdnad, och som ansvarar för att ungdomen får det stöd och den hjälp som föreskrivs i Socialtjänstlagen. Kommunen får statlig ersättning av Migrationsverket. Ungdomarnas placeras i gruppboende eller familjehem medan asylansökningen utreds. Även de ungdomar som fått uppehållstillstånd får stanna kvar i det boende där de placerats en tid efter att uppehållstillståndet beviljats, medan socialtjänsten gör en individuell utredning och en plan för insatser och/eller vård (ibid.).

4.2.2 Asylprocessen för ensamkommande barn och ungdomarPå Migrationsverkets mottagningsenhet tilldelas ungdomen en mottagningshandledare samt underrättas om socialtjänstens ansvar och om att en god man kommer att utses. Ungdomen blir akut placerad på institution eller hos släktingar. Socialtjänsten startar en utredning enligt 11 kap. 1 och 2 § SoL och utser eventuellt en särskild vårdnadshavare. Under utredningen kan ett beslut fattas om att ungdomen ska placeras i familjehem, och då genomförs en utredning enligt 6 kap. 6 § SoL. En god man träder in istället för vårdnadshavaren eller förmyndaren och ska därmed ansvara för barnets personliga förhållanden och sköta dess ekonomiska angelägenheter. Hon/han håller kontakt med den unge, dennes boende, det offentliga biträdet, skolan och socialtjänsten. Den unge skrivs in på skola/gymnasium och erbjuds hälsosamtal hos skolsköterska. Den anvisade vistelsekommunen ansvarar för att ungdomen så länge det är nödvändigt tas om hand på institution eller i familjehem och i övrigt får den hjälp som föreskrivs i socialtjänstlagen.

Om barnet/ungdomen beviljas uppehållstillstånd i Sverige, permanent eller tidsbegränsat, blir det socialnämnden i vistelsekommunen som ska anmäla behov av en särskilt förordnad vårdnadshavare hos tingsrätten. Dennes arbete blir mera inriktat på daglig omsorg och långsiktig planering för barnets framtid än på de frågor som aktualiseras vid barnets ankomst till Sverige och inledande vistelse här. Får barnet uppehållstillstånd fortsätter placeringen i HVB-hem, i boende med stöd, i familjehem hos godkänd släkting eller i fosterfamilj. Får barnet avslag på sin asylansökan av Migrationsverket kan beslutet överklagas till Migrationsdomstolen (Migrationsverket, Ett gemensamt ansvar för ensamkommande barn och ungdomar, 2011-04).

4.3 En vanlig dag på Hellegård 7.00: Väckning, eftersom ungdomarna ska gå till skolan på vardagar. På helger

får de sova längre, beroende på om det finns inplanerade aktiviteter.

10

8.00–9.00: Morgonmöte för personalen. Nattskiftets personal rapporterar och informerar om det som har hänt under natten. Dagpersonalen planerar dagens och eventuellt helgens aktiviteter. Efter mötet tar man hand om de individuella åtagandena för var och en av ungdomarna.

12.00–13.00: Lunch för de ungdomar som är hemma. 14.00–14.30: Rapport till kvällspersonalen. 16.00–18.00: Personal och ungdomar förbereder och äter middag tillsammans

efter ett särskilt schema. 18.00–22.00: Fritid. 22.00: Rapport till nattpersonal och läggdags för ungdomarna.

I de dagliga rutinerna ingår också samtal för upprättande av en genomförandeplan samt kontakter med god man och olika myndigheter.

11

5 TeoriI följande kapitel presenterar jag konfliktteori, Giddens självidentitetsbegrepp samt Goffmans rollteori, vilka utgör grunden för detta arbete.

5.1 KonfliktteoriDet finns inte någon entydig definition av vad en konflikt är, men det pågår mycket forskning kring begreppet.

”Ordet konflikt kommer från latinets conflictus, som betyder sammanstötning. I litteraturen definieras detta på olika sätt, bland annat: motsättning, strid eller tvist som kräver lösning.” (Respons uppslagsbok, 1999, Fb–K)

Forskningen rör sig med många olika definitioner av begreppet konflikt. Enligt Carlander (1990) har konflikter alltid uppstått bland människor, oavsett ålder och kulturell tillhörighet. De har alltid funnits och kommer alltid att finnas, både bland barn och vuxna. Hur barn lär sig hantera konflikter under barndomen påverkar hur de hanterar dem som vuxna. Det är under barndomen maktmönstren grundläggs, synen på hur en konflikt löses – eller inte går att lösa –, synen på medmänniskor och omvärld. För att barnen ska lära sig den här grunden behöver de vuxna förebilder. De vuxna överför sina egna ideal och har därför ett stort ansvar (Carlander 1990).

Folger, Poole och Strutman (2009, s 5) ger ytterligare en definition:

”Conflict is the interaction of interdependent people who perceive incompatibility and the possibility of interference from others as a result of this incompatibility.” (kursiv i original)

Författarna lyfter fram att individer i konflikt uppfattar en oförenlighet som kan leda till att deras egna intressen och mål störs. Denna oförenlighet upplevs, oavsett om den existerar eller ej, vilket ger förutsättningar för en konflikt att uppstå. Folger med flera poängterar även att en central orsak till oförenlighet är kommunikationsproblem, eftersom oförmåga att kommunicera kan leda till missförstånd och vidare till en konflikt. Dock betonar de att det inte räcker med kommunikationssvårigheter för att en konflikt ska uppstå, det måste även finns en underliggande meningsskiljaktighet mellan de inblandade. I resonemanget om hur definitionen bör tolkas påpekar författarna som det viktigaste att konflikter är en form av mänskligt samspel som vidmakthålls genom de inblandades beteende. Detta samspel kan ta sig olika skepnader, så det finns många sätt att betrakta konflikthantering. (Folger, Poole och Strutman 2009, jfr Utas Carlsson 2001)

12

5.1.1 Konfliktens olika faserEnligt Ekstam (2000) har konflikter olika faser:

Störningsfasen: Den första fasen karakteriseras av att inblandade individer börjar polarisera sina ståndpunkter. De drar allmänna slutsatser och blir alltmer ovilliga att lyssna till motpartens åsikter. Parterna upplever situationen som allvarlig, samarbetsnivån sjunker och det uppstår en känsla av motsatsförhållande.

Svårighetsfasen: Den andra fasen karakteriseras av att de berördas bild av konfliktområdet splittras än mer. Känslorna tar över och logik och förnuft försvinner. Konflikten blir uppenbar och omgivningen påverkas. De inblandade i konflikten vänder sig till andra för att söka stöd, vilket leder till att olika fraktioner bildas.

Den offentliga fasen: I den tredje fasen har konflikten blivit offentlig. Det har startats en kamp som handlar om att vinna eller förlora. Ur konflikt om sak har uppstått en konflikt om personlighet. Alla berörda känner sig otrygga.

Krav på lösningsfasen: I den fjärde och sista fasen upplevs situationen som ohållbar. Det råder öppen strid med ett aggressivt utagerande beteende. Samtliga berörda mår psykiskt dåligt och lider av sömnsvårigheter, ångest och dylikt. Sekundära konflikter med grund i den primära uppstår. (Ekstam 2000)

5.1.2 Destruktiva och konstruktiva konflikterKonflikter kan vara destruktiva, kännetecknas av oavbruten upptrappning och behov av att finna en syndabock (Carlander 1990). De inblandade kan också neka till och blunda för konflikten (Stensmo 1997), vilket leder till att samarbetet inom gruppen försvagas (Nilsson 2005).

Konstruktiva konflikter kännetecknas av medvetenhet om den, öppenhet och en gemensam önskan bland de inblandade om att tillsammans försöka lösa konflikten, vilket leder till ökad medkänsla och trygghet (Carlander 1990).

Även Maltén (1998) använder begreppen destruktiva och konstruktiva konflikter. Författaren menar att konflikträdsla råder när de inblandade undviker att ta itu med konflikten. Det visar på en destruktiv konfliktsyn, vilket leder till apati, stagnation och förändringströghet. Om man istället använder en konstruktiv strategi vid konflikthantering uppfattas konflikten som en utmaning och en positiv möjlighet till bland annat engagemang och utveckling. (Maltén 1998)

5.1.3 Olika sorters konflikterSvedberg (2003) delar in begreppet konflikt i olika huvudgrupper: sakkonflikt, rollkonflikt, pseudokonflikt, intressekonflikt och personlig konflikt.

13

Sakkonflikter handlar om parternas oenighet om fakta eller om hur en situation bör beskrivas.

Rollkonflikter kan uppstå ur oenighet om innehållet i en roll som tilldelats en viss grupp eller en individ. De eller den som fått rollen anser sig ha en viss funktion, andra har en annan uppfattning om vad som ingår i rollen.

Pseudokonflikter innebär att parterna i själva verket är överens, men att kommunikationsbrister leder till oenighet. Grunden kan vara olika syn på, eller olika information om, en viss situation, vilket gör att tolkningarna går isär.

Intressekonflikter innebär att de inblandade har motstridiga, rivaliserande och oförenliga intressen. Detta kan bero på att parterna har olika värderingar och därför gör olika prioriteringar (Svedberg 2003).

5.2 SjälvidentitetDen brittiska sociologen Anthony Giddens beskriver den moderna människans identitet, eller självidentitet som han kallar det, som en process där individen hela tiden analyserar och reflekterar över sin egen identitet i relation till samhället. På det sättet skapar individen en sammanhängande berättelse om sitt liv.

Den identitet man förr i tiden föddes in i framstår numera i allt högre grad som personens eget ansvar. Det hänger samman med den osäkerhet, de tvivel och de valsituationer den moderna människans livssituation alltmer kännetecknas av. Vanor och rutiner spelar därför en betydelsefull roll i varje barns liv för att skapa trygga relationer mellan barn och omsorgspersoner. Rutinerna och strukturen ger barnet redskap för att våga lita på sin omgivning. Sålunda formas tidigt i våra liv enligt författaren en ontologisk trygghet som hjälper oss att avskärma ångest och rädsla. Utan denna grundläggande tillit riskerar barnet att utveckla ångest och otrygghet gentemot sin omgivning. (Giddens 1999)

5.3 RollteoriGoffman (2004) använder sig av dramaturgiska begrepp för att belysa hur individer agerar i olika sammanhang. Vardagslivet är ett skådespel med fastställda mönster där individerna (aktörerna) spelar olika roller, som i en teater där de tolkas och bedöms av andra (publiken) – både medvetet och omedvetet – när de framträder (på scen). Människan påminner om en aktör som spelar en roll, och denna roll förändras beroende på vilka som observerar, eller vilken publik rollen spelas inför och i vilket syfte rollen spelas. Beroende på vilken scen aktören befinner sig på finns det enligt Goffman olika normer för denna att förhålla sig till. Han lyfter även fram att ”när en individ spelar en roll förutsätter han av sina observatörer att de ska ta det intryck som framskapas inför dem på allvar” (Goffman 2004, s 25). Publiken väntas med andra ord tro på att den individ de ser framför sig i hög grad har de egenskaper som han eller hon

14

utger sig för att ha/spelar upp, och att saker och ting på det hela taget är vad de verkar vara.

Goffman använder begreppen frontstage och backstage. Med dessa menar han att individen beter sig olika beroende på vilken roll denne spelar. Han använder begreppet sociala roller för att tydliggöra hur människan kan spela olika roller beroende på vilken scen man rör sig på, och för att beskriva omgivningens och även sina egna förväntningar och agerande. Den främre rollen är formell och följer omgivningarnas förväntningar. På scen vill individen göra ett gott intryck, och för att skapa detta försöker han eller hon kontrollera vad som förmedlas genom sitt agerande. Den andra delen av den sociala rollen utspelas i kulisserna (backstage). Här kan individen träna på att uppföra sig i olika situationer. I den bakre rollen kan innehavaren vara mer avspänd och lägga rollgestalten åt sidan. Individen behöver inte ”sätta upp en pjäs” för någon annan. I kulisserna gör det inte så mycket om uppförandet avviker från det förväntade. Här kan de som inte agerar utifrån förväntningarna på den sociala rollen tränas upp eller sorteras bort. Vidare tar författaren upp att individens roller kan vara förknippade med olika ”team” där varje team har en uppsättning gemensamma normativa förväntningar som teammedlemmarna bör känna till och agera efter. Om en teammedlem inte uppträder som förväntat kan teamet dels göra insatser för att täcka över misstaget, dels peka ut den som gjort misstaget, vilket i sin tur kan ge individen skamkänslor för sitt misslyckande. (Goffman 2004)

15

6 Tidigare forskningJag har sökt bland rapporterna på Socialstyrelsens hemsida, liksom på Universitetsbibliotekets hemsida och i olika databaser såsom CSA och ERIC. På Libris där jag har använt mig av sökorden ungdomar/youth, konflikt/conflict, konflikthantering/conflict resolution och ensamkommande flyktingbarn/ unaccompanied children, samt andra synonymer i olika kombinationer. Bara orden konflikter och konflikthantering genererade länkar till ett stort antal böcker inom området. Jag har inte hittat material som handlat specifikt om konflikter på HVB-hem för ensamkommande flyktingbarn, men däremot om konflikter i skolor och på andra institutioner för ungdomsvård. I första hand har jag valt att använda mig av svensk litteratur, vilken jag bedömt som mest betydelsefull för min uppsats. I möjligaste mån har jag använt mig av nyare forskning och litteratur.

6.1 Ensamkommande flyktingbarns situationI Broken Spirits av Drožđek & Wilson – en antologi med 44 bidrag från experter på flyktingproblematik – beskrivs behandlingsinsatser som är speciellt anpassade till offer för krig, politiskt förtryck och tortyr. I kapitlet av Adam & Van Essen (2004) konstaterar författarna att antalet ensamkommande barn i Europa ständigt ökar. De menar att en orsak kan vara att antalet konflikter runt om i världen blir flera, och att grymheten i dem har ökat, vilket leder till att familjer splittras då familjemedlemmar dödas. En annan anledning kan vara den ekonomiska situationen i världen: barn som lever i extrem fattigdom skickas iväg av sina familjer i hopp om en bättre framtid. Författarna bygger sitt resonemang på tidigare forskning och existerande teorier. De lyfter fram ett antal uppgifter som en ung människa måste gå igenom för att utvecklas som tonåring och ung vuxen. Att leva i en miljö där organiserat våld florerar kan hindra detta arbete och senare leda till psykiska besvär. De ensamkommande barnens utsatthet blir ännu större då de separeras från sitt hemland och sin familj. I den process där de ska hitta sin identitet i det nya landet är de därför mycket sårbara.

Författarna lyfter fram vissa för flyktingbarn specifika fysiska påfrestningar som kan leda till Posttraumatisk stressyndrom (PTSD) och depression. De nämner tre områden: För det första: traumatiserande upplevelser och kronisk stress som barnets utsatts för i hemlandet. För det andra: själva flykten, som kan vara en långdragen process med både separationer och ögonblick av livsfara. För det tredje och sista: de svårigheter barnen konfronteras med i det nya landet, exempelvis språksvårigheter, oro för släktingar, identitetskonflikter och besvärliga kontakter med myndigheterna. (Adam & Van Essen 2004)

Richard Lazarus var en psykolog som forskade om hur vi bemästrar problem och svårigheter i vardagen. Han skriver i Stress and emotion – a New Synthesis (1999) att

16

tonåren är en viktig utvecklingsfas och att barn och ungdomar som migrerar eller flyr under den perioden riskerar att drabbas av svårigheter i skapandet av identitet och autonomi. Å andra sidan kan deras utveckling främjas om de får lämna traumatiserande miljöer och hittar trygghet i det nya landet. För att hantera sina erfarenheter av extremt våld kan de exempelvis ta ut sina aggressioner på yttre objekt, ägna sig åt hämndfantasier eller inta en misstrogen attityd. Det är ett slags copingstrategi som riskerar att leda in barnet i ett anti-socialt beteende som också påverkar deras identitetsskapande. Coping är en psykologisk term som handlar om en persons förmåga att hantera stressfyllda och känslomässigt krävande situationer. Det är det sätt på vilket individen försöker bemöta, bemästra och anpassa sig till såväl inre som yttre hot. Denna jag-funktion är endast delvis möjlig att påverka viljemässigt och styrs av hur hotet uppfattas och av hur man tidigare i livet lärt sig att handskas med liknande hot. Hur effektiva en individs copingstrategier är beror på personlighetstyp, arten av hot eller stress, hur länge hotet har existerat och vilka möjliga utvägar situationen erbjuder. Exempel på copingstrategier är undvikande, distansering och tystnad. (Lazarus 1999)

De språksvårigheter barnen ofta kämpar med i det nya landet gör det svårt för dem att uttrycka sina känslor, vilket kan resultera i utåtriktad aggressivitet och sämre självförtroende. För att hjälpa dessa ungdomar krävs en trygg miljö med stöd, omsorg och uppmuntran. (Adam & Van Essen 2004)

I studien Unaccompanied Young Adult Refugees in Sweden, Experiences of their Life Situation and Well-being, som är en kvalitativ uppföljningsstudie, beskriver Wallin & Ahlström (2005) hur ensamkommande flyktingungdomar upplevde sin egen livssituation och sitt välbefinnande sju år efter att de fått permanent uppehållstillstånd. Studien omfattade 34 ensamkommande flyktingar som vid 16–26 års ålder hade placeras i en kommun i Sverige. Resultatet visade att de flesta kände sig nöjda med sina liv och hade börjat anpassa sig till det nya landet. Men studien visade även att några kände sig ensamma och uttryckte missmod och depression. Författarna lyfter fram att ensamkommande flyktingbarn och -ungdomar ofta konfronterats med terror, rädsla eller förföljelse, och när de kommer till Sverige befinner de sig ofta i en mycket utsatt situation. De har tvingats överge allt i ett desperat försök att finna trygghet och säkerhet i ett nytt land. Många av de ensamkommande barnen har dessutom traumatiserats före och under flykten. Vidare utgör det en svår psykisk stress att leva under ovisshet i väntan på beslut om uppehållstillstånd och i oro för föräldrar och anhöriga i hemlandet. Dessa barn är ofta känslomässig sköra. (Wallin & Ahlström 2005)

Rädda Barnens rapport Att möta ensamkommande barn undersöker och beskriver uppbyggnaden av det första asylhemmet i kommunal regi för ensamkommande barn

17

samt de 17 ungdomar som bodde där. Syftet var att ta reda på om asylhemmet kunde fungera som modell för omhändertagande av barn som kommer till Sverige utan familj. Bakgrunden var den kritik som riktats mot Migrationsverkets enheter sedan ett stort antal barn försvunnit och andra uppvisat svåra psykiska symtom. Rapportförfattarna Brendler & Lindqvist konstaterar att många ensamkommande flyktingbarn lider av svåra psykiska symptom, såsom depression, suicidförsök, sömnsvårigheter och psykosgenombrott. Dock är det oklart om dessa symptom har att göra med de trauman många av dem upplevt innan de kom till Sverige, eller om påfrestningarna under den långa asylprocessen bidrar till att de utvecklar dessa symtom. (Brendler & Lindqvist 2004)

6.2 Konflikthantering på ungdomshemKonflikter och konflikthantering är ett mångfasetterat och omfattande ämne. Forskning pågår inom ett flertal olika vetenskapliga discipliner. Litteraturen om konflikter och konflikthantering är både rik och varierad. Beteendevetenskaplig litteratur inriktas i första hand på premisser och metoder för konflikthantering. Dock har jag inte hittat specifik forskning om konflikthantering med ensamkommande flyktingbarn.

Enligt den internationella forskaren Rahim handlar konflikthantering om strategier för att begränsa konflikternas negativa aspekter och istället ge de positiva aspekterna ökat utrymme. Syftet kan exempelvis vara ökade kunskaper och bättre gruppresultat – det vill säga effektivitet och prestationsförmåga i en organisatorisk miljö. (Rahim 2002)

Ellmin belyser konflikthantering ur flera olika perspektiv. Han är fil dr. i psykologi och har arbetat som förskole- och skolspykolog under många år. Enligt Ellmin går konflikthantering ut på att analysera orsaker till konflikter och att söka lämpliga handlingsalternativ. Det finns ingen enskild metod som gäller för all konflikthantering, eftersom varje konflikt måste hanteras med hänsyn till specifika förhållanden. (Ellmin 2008)

Rapporten Konflikters sociala karriärer. Sociologiska perspektiv på ungdomshemmens konflikthantering (2009) redovisar ett forskningsprojekt som genomförts av fil.dr David Wästerfors under åren 2006–2008. Studien fokuserar på en öppen institution för åtta till tio tonårspojkar, men innehåller dessutom vissa jämförelser med två slutna institutioner. Enligt Wästerfors har konflikter inom ungdomsvården en viss tendens att förklaras i termer av individer med problem, såsom utagerande eller aggressivt beteende. Bot mot konflikter söks ofta i behandlingsmetoder som Aggression Replacement Training (ART), motiverande samtal och relationsskapande förhållningssätt.

Wästerfors studerar konflikthantering ur ett sociologiskt perspektiv, där syftet är att öka förståelsen för att konflikter skapas i sociala sammanhang, i relationen mellan

18

människor. Ett sådant perspektiv medverkar till att förbättra vår förmåga att hantera konflikter utan att genast moralisera eller söka den skyldige.

I rapporten uppmärksammas institutionen som sådan och dess vardagsliv. I vilka situationer uppstår konflikter? Hur hanteras de av personal och ungdomar? När eskalerar ett bråk, och när sker det motsatta, att bråket avvärjs och ebbar ut? Wästerfors finner till exempel att tiden mellan olika aktiviteter och oplanerad tid, såsom raster och under kvällarna, gärna fylls med bråk. Det förekommer även bråk när ungdomarna inte finner en aktivitet meningsfull. En nyinkommen ungdom upplevs i regel som bråkigare än de ungdomar som har bott på institutionen en tid. Personalens reaktioner på konflikter, om de reagerar, är i huvudsak av två slag: dels direkta reaktioner, exempelvis att personalen säger till eller tar tag i den unge, dels institutionella sanktioner, exempelvis ett avdrag eller en indragen hemresa. Reaktionerna kan också vara en kombination av dessa. Men personalen kan också välja – och gör det ofta – att inte reagera eller ingripa, eftersom själva åtgärden kan bidra till att bråket accelererar.

Det sociologiska perspektivet på konflikterna, tillsammans med betoningen av deras grogrund i institutionens vardagliga sysslor, ger enligt Wästerfors personal och ungdomar möjlighet att tillsammans identifiera tidpunkter och sammanhang där konfliktnivån är särskilt hög (eller låg) och därigenom finna metoder att hantera olika typer av konflikter. (Wästerfors 2009)

Szklarski undersöker och beskriver i sin studie How do Children Feel in Conflict Situations? – Swedish and Polish Children´s Emotions in Relation to Conflicts hur ungdomar (barn) upplever och uppfattar konflikter och därmed når en större förståelse för denna viktiga del i sina liv. Den empiriska grunden för avhandlingen är data som samlats in i Sverige och Polen. Cirka 110 ungdomar i 12-årsåldern deltog. Genom att studera samma problem i två olika kulturella sammanhang breddas perspektivet, och förståelsen för ungdomarnas erfarenheter av konflikter ökar. Resultaten visar att tre slags känslor kan uppstå hos barnet i samband med konflikter: negativa, positiva och neutrala känslor, men att negativa upplevelser överväger. Bland de negativa erfarenheterna är de av depressiv natur särskilt skadliga och har störst inverkan på barnens mentala välbefinnande. (Szklarski 1997)

19

7 MetodI detta kapitel diskuterar jag vilka val som lett fram till min datainsamlingsmetod. Jag resonerar även kring etiska aspekter och överväganden, reliabilitet, validitet och generalisering.

7.1 Val av metodUndersökningen är kvalitativ och ansatsen deskriptiv (beskrivande). Vid en deskriptiv undersökning försöker undersökaren att med hjälp av ett insamlat datamaterial beskriva ett förhållande eller händelseförlopp (Kvale 1997; Esaiasson m.fl. 2007). För att besvara undersökningens frågeställningar har jag intervjuat personalen på ett HVB-hem som tar emot ensamkommande flyktingbarn och -ungdomar i åldern 15–21 år. Jag har valt att intervjua personal med olika yrken, kön och utbildningar för att få en bredd i min undersökning.

Kvale (1997) lyfter fram att intervjuer kan leda till att både intervjuaren och informanten lär sig och upptäcker nya saker. När informanten tvingas tänka över något som tidigare framstått som en självklarhet får han/hon en ny syn på saken och kan på så vis upptäcka nya dimensioner i en situation (ibid.). Att dela ut enkäter till olika HVB-hem hade möjligtvis gett mig flera svar, men syftet med denna uppsats är att få en deskriptiv bild av konflikter och konflikthantering. Därför var enkäter aldrig ett alternativ för mig. Att jag bara intervjuade personer från ett enda HVB-hem berodde på att bara de hade möjlighet att ställa upp på intervjuer. Två andra gruppboenden blev tillfrågade, men platscheferna där var inte på plats, och ingen annan i personalen hade möjlighet att ta ställning till min förfrågan.

Jag valde intervjuer som metod för att få djupgående svar från informanterna och därmed en bild av hur de själva uppfattar konflikter, konfliktsituationer och konflikthantering. Kvale (1997) menar att halvstrukturerade intervjuer utgående från en intervjuguide är en lämplig metod för att få en bild av informantens föreställningsvärld. Utifrån svaren kan undersökaren tolka det beskrivna fenomenets innebörd. (Ibid.)

7.2 UrvalJag har avgränsat min undersökning till Hellegård – som alltså är ett fingerat namn –, och alla informanterna är anställda där. Efter kontakt med boendets chef fick personalen information om mitt examensarbete och att jag önskade informanter. Därefter besökte jag Hellegård och delade ut ett informationsblad och ett brev om samtycke (bilaga 1 och 2). De som var intresserade fick sedan underteckna och lämna in brevet. Inga brev kom in, men personalen anmälde sitt intresse muntligt till sin chef efter en direkt fråga om deltagande. Detta resulterade i att fyra personer intervjuades.

20

Jag valde att intervjua både chefen och personal (med olika utbildning), vilket ger en bredare empiri i min studie. De intervjuade var män och kvinnor mellan 28 och 49 år. Deras yrkeserfarenheter inom institutionsvård grundade sig på 1½–8 års arbete.

7.3 IntervjuerDjupintervjuer har genomförts med fyra personer. Syftet med en samtalsintervju eller djupintervju är ofta att kartlägga människors uppfattningar inom ett visst område, för att därigenom kunna utveckla begrepp och definiera kategorier (Esaiasson m.fl. 2007). De intervjuer jag gjorde hade formen av fria samtal med utgångspunkt i en i förväg bestämd intervjuguide. Där fanns dessutom möjlighet för informanterna att själva ta upp sådant som de uppfattade som viktiga frågeställningar. Jag hade möjlighet att göra mindre ändringar i guiden vartefter djupintervjuerna gav ny information och nya frågeområden tillkom. Detta är en fördel med djupintervjuer. (Kvale 1997)

Jag har använt mig av halvstrukturerade intervjuer med följdfrågor. Kvale beskriver dem som intervjuer med flera teman och förslag till frågor, öppna för förändringar om det behövs för att följa upp svar och tankegångar från informanten (Kvale 1997). Intervjuerna var cirka 30 minuter långa och spelades in på band. För att få spontana svar meddelade jag inte intervjufrågorna i förväg. Intervjuerna ägde rum på arbetsplatsen.

Vid utformningen av intervjuerna tog jag hänsyn till olika aspekter. En var att alla intervjufrågor skulle ha sin grund i uppsatsens frågeställningar och syfte. En annan var att konflikter ofta uppstår i vardagliga situationer, varför jag frågade om hur ungdomarnas och personalens samarbete i vardagen ser ut, till exempel vid måltider och städning, eller när ungdomarna ska till skolan och under deras fritid.

Jag inledde varje intervju med frågan om vad informanten ansåg att ordet ”konflikt” betydde. Tanken var att öka min förståelse för vad som därefter skulle komma fram under intervjun.

Jag använde mig av bandspelare för att spela in samtliga intervjuer. Inspelningarna har sedan transkriberats ordagrant och sammanställts genom tematisering och meningskoncentrering. Kort uttryckt innebär det senare att informanternas utsagor omformuleras koncist, långa utsagor pressas samman och den väsentliga innebörden av det sagda omformuleras i några få ord. (Kvale 1997)

7.4 Etiska aspekter och övervägandenKvale betonar vikten av etiska överväganden före varje undersökning. I min undersökning har jag iakttagit de etiska principer som kallas informationskrav, konfidentialitetskrav, nyttjandekrav och samtyckeskrav. Jag har även tagit hänsyn till kravet på anonymitet och frivilligt deltagande samt på att forskaren ska ha ett

21

vetenskapligt ansvar inför sitt yrke och undersökningspersonerna, vilket innebär att ett forskningsprojekt ska leda till kunskaper med värde. (Kvale 1997)

Informanterna fick skriftlig information om syftet med studien och om att det var frivilligt att delta. Före intervjuerna informerade jag varje informant om att de när som helst kunde avbryta deltagandet. Jag anser därför att informationskravet är uppfyllt. Jag bad om tillstånd att spela in samtalen. Personalen på gruppboendet tillfrågades och gav sitt medgivande till undersökningen. Alla informerades vid intervjutillfället om att intervjun skulle behandlas konfidentiellt. De upplystes även om att de skulle få godkänna intervjuerna sedan jag transkriberat dessa, och att de skulle få ta del av den färdiga rapporten.

Jag har informerat intervjupersonerna om att bandet ska förstöras efter arbetets slut och att intervjumaterialet bara ska användas för den här undersökningen.

För att avidentifiera intervjupersonerna har jag valt att använda mig av ett påhittat namn för HVB-hemmet och att inte nämna personers namn, utbildning eller tidigare arbetslivserfarenhet. Därmed vill jag så långt som möjligt skydda informanternas anonymitet.

7.5 Validitet och reliabilitetFör att förstärka validiteten i min kvalitativa undersökning använde jag Kvales (1997) schema validering i sju stadier. Dessa är tematisering, planering, intervju, utskrift, analys, dialog om validering och rapportering. Tillsammans utgör de en betydelsefull påminnelse om vikten av att säkerhetsställa undersökningens tillförlitlighet genom hela studien (Kvale 1997, sid. 214).

Min avsikt har varit att följa detta schema för att säkerställa valideringen ända fram till slutresultatet av detta arbete.

Enligt Kvale är studiens validitet beroende av att man studerar det man verkligen har haft för avsikt att undersöka. Tematisering innebär då att intervjuaren formulerar intervjufrågor utifrån studiens syfte och frågeställningar. Dessutom är det viktigt att informanterna utgörs av de individer som är mest lämpade att bidra med betydelsefullt datamaterial (Kvale 1997). Detta har jag tagit hänsyn till. Intervjufrågorna är också formulerade efter uppsatsens syfte och frågeställningar.

Planeringen ska anpassas efter vilken kunskap som eftersträvas. Undersökningens validitet kommer att bero på hur bra planeringen är och vilka metoder som används (Kvale 1997). Det kan vara en svaghet i min planering att undersökningen inte bygger på intervjuer från flera informanter från olika HVB-hem, vilket hade gett mig ett bredare empiriskt datamaterial. Denna svaghet kan leda till minskad validitet. Men det faktum att informanterna kom från just det valda HVB-hemmet gör också

22

intervjupersonerna mer representativa för att belysa mina frågeställningar och undersökningens ämnesområde. Alla informanter hade nämligen erfarenhet av arbete med ensamkommande flyktingbarn. Detta borde öka validiteten.

Andra faktorer som kan påverka validiteten är själva intervjusituationen och nedtecknandet av vad som sagts. Kvale (1997) menar att validiteten i en intervju bygger på tillförlitligheten i intervjupersonens utsagor och på intervjuns kvalitet.

Intervjupersonernas olika roll inom HVB-hemmet Hellegård var av intresse för förståelsen av konflikthantering. Det faktum att jag som intervjuare aldrig arbetat på ett HVB-hem eller träffat informanterna tidigare, och därför inte heller visste något om dem som personer, gjorde att jag gick in i arbetet med öppna ögon. Informanterna fick med egna ord beskriva sin vardag, vilket jag anser ökar trovärdigheten i intervjuerna. Då intervjuaren alltid påverkas av egna föreställningar och tidigare erfarenheter har jag försökt göra allt jag kunnat för att så lite som möjligt påverka de svar jag har fått.

Den information som getts under intervjuerna har kontrollerats. Om det uppstått oklarheter har de retts ut. Vid utskrift av intervjuerna har jag valt att använda en litterär stil. Kvale (1997) betonar att en litterär stil gör det lättare att förmedla andemeningen i intervjupersonens berättelse till läsaren. Beträffande utskriften skriver Kvale att även valet av språkform vid översättning från talspråk till skriftspråk påverkar validiteten. Som jag tolkar honom menar han att valet av stil och språkform i en utskrift också beror på vad utskriften ska användas till. Om den exempelvis ska ge ett allmänt intryck av intervjupersonens åsikter kan det vara rätt att omformulera och koncentrera utsagan. Om däremot en utskrift ska fungera som underlag för en psykologisk analys måste den vara ordagrant nedtecknad.

För att säkra utskriftens reliabilitet och förbättra kvalitén transkriberade jag först intervjuerna ordagrant, därefter läste jag igenom transkriptionen samtidigt som jag lyssnade på inspelningen. Till sist läste jag igenom utskrifterna en gång till för att säkerställa att inga för analysen betydelsefulla detaljer försvunnit i omvandlingen från tal till text. Vid transkriptionen var jag medveten om att egna tolkningar, bedömningar och avgöranden kan påverka resultatet, och därför gjorde jag den så ordagrant som möjligt för att öka intervjuns reliabilitet. Eftersom intervjuerna hade spelats in var det lätt att gå tillbaka och exakt höra vad som sagts, vilket enligt Kvale (1997) ökar möjligheten för en god reliabilitet. Syftet med att öka intervjuresultatens reliabilitet är enligt honom att motverka personligt godtycke. Dock kan en alltför stark tonvikt på reliabilitet motverka kreativitet och föränderlighet. (Ibid.)

För att förbättra reliabiliteten utgick jag från intervjuguiden under intervjuerna och försökte undvika ledande frågor som kunde påverka informanternas svar. De bandspelare jag använde vid intervjuerna var av hög kvalitet, och jag hade därför inga

23

svårigheter att höra och skriva ner precis vad intervjupersonerna sagt. Överflödiga data som tystnad, skratt och annan icke-verbal kommunikation valde jag att inte notera, detta för att lyfta fram det väsentliga i informanternas utsagor, men även för att underlätta analysen. Till presentationen av undersökningsresultaten har jag valt ut vissa intervjucitat. För att underlätta läsförståelsen redigerade jag de valda intervjucitaten till en läsbar skriftlig form. I och med detta följde jag Kvales (1997) riktlinjer för rapportering av intervjucitat.

7.6 GeneraliseringKvale (1997) beskriver tre former av generalisering: naturalistisk, statistisk och analytisk. Relevant för denna undersökning är den analytiska generaliseringen. Den går ut på att bedöma i vilken omfattning undersökningsresultaten kan ge vägledning för vad som kan komma att ske i en liknande situation (ibid.). Eftersom jag vid intervjuerna inte tagit hänsyn till kön anser jag att resultatet av denna studie inte är generaliserbart. Det kan vara av avgörande betydelse för resultatet om det är enbart flickor, enbart pojkar eller såväl flickor som pojkar som bor i ett HVB-hem.

7.7 AnalysmetodVid intervjuanalysen använde jag mig av meningskoncentrering. Den går ut på att långa uttalanden från informanterna pressas samman i kortare, där den väsentliga innebörden av det sagda omformuleras i några få ord (Kvale 1997). Jag gick också igenom de transkriberade texterna från mina intervjuer och delade in svaren enligt intervjuguidens frågeställningsområden. Varje frågeställning utgör ett tema, och detta är i sin tur är uppdelat i underteman. På så sätt fick jag fram likheter och olikheter mellan svaren. Jag använde mig sedan av olika teorier, vilka jag redogör för i kapitel 5, för att analysera de svar jag fått.

24

8 Resultat och analysEmpirin är indelad i tre teman. Varje tema representerar en av undersökningens frågeställningar, det vill säga hur ser personalen på a) vad är en konflikt? b) hur uppstår konflikter mellan ungdomarna, respektive mellan ungdomar och personal? samt c) hur hanteras konflikterna?.

Resultat och analys av det första temat har fått tre underrubriker. Det andra har fem underrubriker och det tredje temat tre. Ämnets karaktär gör det svårt att dra exakta gränslinjer mellan innehållet i de olika underrubrikerna. De tre temana är också rätt olika till omfång. Jag har valt att lyfta fram de intervjusvar som jag betraktar som representativa och som kan ligga till grund för den fortsatta analysen.

8.1 Vad är en konflikt?Alla de intervjuade fick frågan vad ordet konflikt betyder för dem. Deras uppfattningar kring vad konfliktbegreppet innebär tenderar att likna varandra.

Syftet med denna fråga var att ta reda på informanternas egen syn på begreppet konflikt, vilket har betydelse när jag analyserar resultatet.

Resultat och analys av frågeställningen presenteras utifrån följande rubriker:

Konflikter kan uppstå ur ett missförstånd. Konflikter är något negativt. Konflikter är ett samspel mellan individer.

8.1.1 Konflikter kan uppstå ur ett missförståndEnligt denna undersökning menar de flesta i personalen att konflikter uppstår ur missförstånd på grund av språkförbistring, misstolkningar, meningsskiljaktigheter eller olika viljor, något som leder till osämja, dispyter, konfrontationer eller konflikter. Någon kanske blir ledsen eller förolämpad. De flesta informanter beskriver konflikter som någonting negativt. En informant beskrev konflikter som en oenighet, som ett resultat av att en del individer i en viss situation har svår att acceptera att vi har olika åsikter.

”En konflikt kan vara missförstånd, eller en meningsskiljaktighet kan det vara ... eller att den ungdomen inte har gjort det den ska göra, städa köket efter sig så att nästa ungdom som ska använda köket hittar den ren när den ska laga mat, så det kan bli, men väldigt lite alltså. Jag skulle egentligen önska att de var mer trygga så att de kunde säga åt varandra mer, men ibland gör språket eller ungdomarnas inställning att de inte förstår varandra ... i en sån där kollektiv anda borde de ta mer ansvar för varandra också ...”

25

Backlund (2006) påpekar att missförstånd uppstår när sändaren och mottagaren inte kan enas om vad det är för signaler som skickas mellan dem. Då brister alltså kommunikationen. Detta kan kopplas till vad som framkommer hos personalen, att de flesta definierar konflikt som missförstånd på grund av språkförbistring. Undersökningen visar att svenska är huvudspråk i gruppboendet. I och med att ungdomarna inte behärskar huvudspråket – personal och ungdomar talar inte samma språk – riskerar sändarens signaler att bli diffusa då mottagaren (ungdomen) inte kan tolka sändarens (personalens eller andra ungdomars) språk.

Språk och språkförmåga är en av människans främsta tillgångar. Genom språket kan vi umgås, uttrycka våra känslor och föra vidare kunskaper och erfarenheter. Genom språket kan vi kommunicera med varandra och ta del av avsikter, så att vi tillsammans kan planera och förverkliga planer. När språket saknas faller en förutsättning för mänsklighetens överlägsna skicklighet att förändra sin omvärld genom samarbete.

I det här fallet – när ungdomarna inte behärskar språket – brister det i både kommunikation och samarbete. Jämför med avsnitt 5.1, där Folger, Poole och Struman lyfter fram kommunikationsbrist som en central orsak till konflikter. Nilsson (2005) definierar kommunikation som grunden för all interaktion och allt samspel mellan människor. Lind (2001) betonar att kommunikation ligger till grund för att människor ska förstå varandra; dock händer det att vi inte lyssnar på varandra, vilket resulterar i missförstånd som i sin tur leder till att konflikter uppstår (Lind 2001).

Nilsson och Waldemarson (2007) poängterar att vi i samtal ibland utelämnar betydelsefull information, vilket leder till att mottagaren inte förstår vad sändaren vill få fram. Detta resonemang utvecklas vidare av Backlund (2006) som påpekar att sändarens signaler kan vara svävande och otydliga. Dessutom kan oväsen medverka till att interferenser och störningar uppstår i kommunikationen (Backlund 2006). En annan orsak till varför kommunikation inte fungerar lyfts fram av Nilsson och Waldemarson (2007). Eftersom varje deltagare i ett samtal utgår från sig själv kan det de säger tolkas på olika sätt, samtidigt som alla inblandade förutsätter att budskapet tolkas på samma sätt av både mottagare och sändare. Resultatet kan bli onödiga missförstånd och störningar i samspelet (Nilsson och Waldemarson 2007).

8.1.2 Konflikter är något negativtEtt exempel på hur konflikter definierades som något negativ löd så här:

”Konflikt – det är när det blir missförstånd och man inte förstår varandra, man blir osams, det är något negativt, kanske det är bäst att undvika det.” (Informant)

Undersökningen visar att vissa informanter definierar konflikter som något negativ. En anledning till detta kan vara att det för personalen helt enkelt är påfrestande att försöka lösa alla konflikter som beror på bristande kommunikation orsakad av otillräckliga

26

språkkunskaper. Bristen på kommunikation gör det svårt att fokusera på konflikternas kärna.

Enligt Lennéer Axelson och Thylefors kan en anledning till konflikternas negativa klang vara att de uppfattas som aggressiva då de bara tar upp ytliga orsaker till konflikten istället för själva kärnan. (LennéerAxelson och Thylefors 2005)

I citatet ovan poängterar informanten att konflikter är något negativt som möjligtvis borde undvikas. Utas (2001) poängterar att vi ofta uppfattar konflikter som negativa och som något vi försöker undvika, vilket kan leda till att de istället växer okontrollerat. Konflikter är dock en förutsättning för liv och växande och behöver inte i sig vara negativa. Det är vår bristande förmåga att handskas konstruktivt med dem – och våra dåliga erfarenheter av dem – som gör att vi känner obehag redan vid tanken på en konflikt. Slyke (2001) skriver att konflikter många gånger upplevs som negativa och påfrestande. Det kan exempelvis gälla vid svårigheter som behöver undvikas eller som snabbt måste lösas. Konflikter hör till vår vardag, och i många fall skaffar vi oss nya kunskaper genom dem, som senare kan användas för att förändra vår omgivning. (Slyke 2001)

8.1.3 Konflikter är ett samspel mellan individerEn informant anger att en konflikt innebär att:

”... när man tycker olika kan man absolut göra utan att det är en konflikt, men när det blir svårt att lösa att man har olika åsikter om någonting och då blir man oenig, eller missuppfattning, eller att man tolkar varandra på fel sätt och det leder till något negativt, att någon blir ledsen eller förolämpad.” (Informant)

Till skillnad från andra menar denne informant att konflikter leder till oenighet på grund av olika synsätt, felaktiga uppfattningar eller olika tolkningar av något, och att vi har svårt att acceptera att vi kan ha olika åsikter. Detta stöds av Wall och Callister (1995), som skriver att det finns en uppsjö av konfliktdefinitioner, men att det centrala budskapet ofta är att ”en konflikt är en process inom vilken en part upplever sina intressen bli motsatta och negativt bemötta av en annan part” (Wall & Callister 1995, s. 517, egen översättning). Denna definition kan jämföras med det som redovisas i kapitel fem, där Folger, Poole och Stutman (2009) lyfter fram som ett grundläggande drag att konflikten inbegriper två eller flera individer, varav en uppfattar en motstridighet i förhållande till den andre. Det informanten tar upp i citaten ovan kan även kopplas samman med det Folgers m.fl. (2009) uttrycker, nämligen att konflikter är interaktioner mellan individer som är beroende av varandra och som anser sig ha olika syften med att uppnå sina mål. Vidare skriver de att konflikternas mest väsentliga drag är den interaktion mellan individerna som framträder genom parternas uppförande och sätt att reagera på varandras handlingar (Folger, Poole och Stutman

27

2009). Detta kan jämföras med Larsen (2002), som menar: för att konflikter ska uppstå måste parterna aktivt gripa in mot varandra – oenigheter och motsättningar är i sig inga konflikter, men de kan leda fram till sådana (Larsen 2002). Arne Maltén (2000) menar att ”En konflikt uppstår vid en sammanstötning”, en kollision eller en oförenlighet mellan mål, intressen, synsätt, värdesystem, grundläggande behov eller personlig stil. Författaren berör inte hur många som ingår i konflikten (Maltén 2000).

8.2 Hur uppstår konflikter mellan ungdomarna, respektive mellan ungdomar och personal?

På frågan om hur konflikter uppstår pekar informanterna på en mängd olika situationer. Konflikter kan uppstå på grund av missförstånd eller meningsskiljaktigheter som orsakats av till exempel bristande språkkunskaper eller kulturkrockar. Konflikter kan även uppstå när ungdomarna inte gör vad som förväntas av dem, exempelvis när de ska laga mat eller städa, eller då personalen försöker sätta gränser och hävda boendets regler.

Personalen betonar att klara och tydliga strukturer påverkar känslan av sammanhang i tillvaron, vilket är viktigt för att höja livskvaliteten hos ungdomarna i boendet, vilka befinner sig i en utsatt situation.

Vidare menar den intervjuade personalen att många konflikter beror på ungdomarnas stressiga situation. På boendet bor det 12 till 13 ungdomar från olika länder, och de delar sin vardag med personalen i ett kollektivboende där alla måste hjälpa till. De mest konfliktfyllda situationerna uppstår vid matlagning och städning, eller – för vissa ungdomar – när de ska gå upp på morgonen för att gå till skolan. Konflikter mellan ungdomarna handlar ofta om datatider eller vilket tv-program man ska titta på.

Något som lyfts fram av alla intervjuade är att konflikterna oftast uppstår i vardagliga situationer som matlagning och städning. Vardagssysslor kan anses vara enkla att utföra och göras enbart på rutin, men i själva verket krävs det att alla är överens om att alla ska hjälpa till och att var och en tar till sig de regler och rutiner som krävs för att vidmakthålla en struktur i vardagen.

Resultat och analys av den här frågeställningen presenteras utifrån följande rubriker:

Konflikt uppstår:

när det uppstår missförstånd på grund av bristande kommunikation, när det uppstår missförstånd på grund av bristande språkförståelse, när det uppstår brister i samarbetet, när ungdomarna befinner sig i en stressig situation och en mångkulturell miljö, när de skilda rollerna blir synliga.

28

8.2.1 Det uppstår missförstånd på grund av bristande kommunikationSå här kan en beskrivning av hur konflikter uppstår lyda:

”Ungdomarna kan inte förstå varandra ordentligt och de behärskar inte svenska språket heller. De kan inte utrycka vad de tänker och känner, och de andra kan inte förstå vad de tycker och känner på grund av språket, vilket innebär att konflikter och missförstånd lätt kan uppstå, inte bara mellan ungdomarna, utan också mellan oss och ungdomar.” (Informant)

Enligt citaten ovan uppstår konflikter mellan ungdomarna, respektive mellan ungdomarna och personalen, när ungdomarna inte kan utrycka vad de tänker och känner på grund av att de inte behärskar det främmande landets språk, och att personalen inte talar ungdomarnas språk. Missförstånd och meningsskiljaktigheter på grund av detta leder till konflikt. Något som kan påverka och även förstärka missförstånd är att ungdomarna kommer från olika länder med olika kulturer och att de har olika viljor.

Citatet ovan kan kopplas till Folger, Poole och Strutman (2009) i tidigare kapitel om forskning (Kap. 6). De poängterar att en grundläggande orsak till stridigheter är kommunikationsproblem. Bristande förmåga att kommunicera kan leda till missförstånd som kan resultera i en konflikt. Även Ekstam lyfter fram att en vanlig orsak till missförstånd och konflikter är bristande kommunikation (Ekstam 2004).

Citatet kan även kopplas till vad Folger med flera skriver om att det många gånger inte bara är kommunikationssvårigheter som ligger till grund för en konflikt, utan även underliggande meningsskiljaktigheter mellan de inblandade (Folger, Poole och Strutman 2009).

I gruppboendet finns det regler som ungdomarna själva har gått med på, exempelvis städ- och matlagningsschema. När ungdomarna inte vill följa dessa och personalen är tvungen att säga ifrån kan det uppstå meningsskiljaktigheter som leder till konflikter. Inte bara bristande kommunikation, i det här fallet till följd av otillräckliga språkkunskaper, utan även meningsskiljaktigheter kan alltså leda till konflikter. Flera av informanterna nämner att många av konflikterna på gruppboendet uppstår på grund av att ungdomarna bryter mot gruppboendets regler. Personalen förväntar sig att ungdomarna ska följa reglerna, men så sker inte. Detta att individer har skilda förväntningar på något är också enligt Ellmin (2008) en orsak till varför konflikter uppstår.

8.2.2 Det uppstår missförstånd på grund av bristande språkförståelseEn informant påpekar att konflikt uppstår när:

29

”… missförstånd uppkommer mellan ungdomarna, med språket till exempel, eftersom de kommer från olika länder, olika vilja …”. (Informant)

Grünbaum & Lepp nämner att ett mängd olika konflikter har sin startpunkt i störningar i kommunikationen, eftersom det leder till att de språkliga missförstånden stärks (Grünbaum & Lepp 2005). Även om störningar inte leder så långt som till konflikter bidrar de till olust, irritation och misstänksamhet (Nilsson & Waldemarson 2007). Enligt Larsen (2002) liksom Folger m.fl. (2009) är kommunikation allmänt sett svår och spelar en viktig roll i de flesta konfliktsammanhang. Missförstånd och kommunikationsproblem kan göra det svårare att uppnå en konfliktlösning. Missförstånd kan ligga i att de inblandade tolkar ord på olika sätt och i vissa situationer talar utifrån två helt skilda ”världar” (Larsen 2002). Detta kan jämföras med vad vissa informanter tar upp, nämligen att ungdomarna inte kan utrycka sig ordentligt och att de inte heller förstår det nya landets språk, vilket kan leda till konflikter och missförstånd.

Informanterna nämner också konflikter på grund av en för ungdomarna helt främmande situation. Den svenska kulturen och hela samhället står långt ifrån deras egen kultur, samtidigt som de måste leva tillsammans och samspela med okända individer. Likaså är ungdomarnas tillit till omgivningen och samhället liten. De vågar inte berätta för personalen hur de mår, eftersom de är misstänksamma och rädda för att den informationen ska föras vidare till andra myndigheter och påverka deras asylprocess.

I kapitel 7 redovisar jag forskning av Adam & Van Essen (2004) kring de ensamkommande ungdomarnas utsatta situation, där författarna betonar att de språksvårigheter som barnen ofta kämpar med i det nya landet kan göra att de får svårt att uttrycka sina känslor, vilket kan resultera i utåtriktad aggressivitet, lägre självförtroende och sämre självkänsla. Detta påstående stämmer överens med vad några informanter uppger. Dock menar Nilsson & Waldemarsson (2007) att olika individer kan tolka språket på många olika sätt, eftersom språk är så mångtydigt. Därför är risken stor att individer missuppfattar och feltolkar varandra. Många gånger är det sättet att kommunicera som skapar problem, inte själva innehållet i kommunikationen. Genom att kommunicera otydligt försöker vissa individer undvika ansvaret för vad de sagt och gjort. (Nilsson & Waldemarsson 2007)

8.2.3 Det uppstår brister i samarbetet”… eller att den ungdomen inte har gjort det den ska göra, städa köket efter sig så att det kommer att nästa ungdom som ska laga mat så och det uppkommer dispyt, det kan bli konflikt men väldigt lite alltså. Jag skulle egentligen önska att de var mer trygga så att de kunde säga åt varandra mer i en sådan där kollektiv anda. De borde samarbeta mer och ta ansvar för varandra också men det gör de

30

ju inte, de kommer från olika länder, pratar olika språk och har olika kultur, de är ungdomar med olika viljor, det är väldigt individualistisk /…/ De befinner sig i en miljö där det bäddar för konflikter, det blir sällan stora konflikter måste jag säga, men att de går runt och är småarga på varandra det vet jag att de är.” (Informant)

Citatet visar att konflikter kan uppstå när ungdomarna i vardagliga situationer inte gör det de förväntas göra enligt gruppboendets regler, rutiner och strukturer, vilket leder till att samarbetet brister.

På gruppboendet vistas ensamkommande ungdomar från olika länder som pratar olika språk, och där arbetar vuxna som inte heller behärskar de olika språk som talas i boendet. Alla dessa individer har olika sociala bakgrunder, behov och roller, och de ska samarbeta dygnet runt för att få till stånd en fungerande vardag. Ungdomarna är ofta uppfostrade i patriarkaliska kulturer, och när de kommer till Sverige uppstår lätt kulturkrockar, exempelvis i vardagliga sysslor som att laga mat och städa. I sina hemländer har de blivit uppfostrade till att kvinnorna ska ta hand om hemmet. Det är då inte så lätt för dem att ta till sig en annan syn på könsroller, att män och kvinnor ska dela på det praktiska arbetet i hemmet. Många av dessa ungdomar kan inte alls laga mat och har ingen vana vid att delta i hemarbete.

En annan faktor som kan leda till konfliktsituationer i gruppboendet är det sociala samspelet mellan ungdomarna. De är i olika ålder och har olika viljor, något som i sig kan störa samarbetet.

Utas (2001) och Thornberg (2006) betonar att det inte är konstigt att konflikter uppstår, eftersom de är en del i det sociala livet. De anser att förekomsten av konflikter i en grupp är en naturlig del i grupputvecklingen. Olsson & Olsson (2010) skriver att det varje dag uppstår konflikter i vår sociala tillvaro. För att hålla liv i relationer och skapa nya behöver vi hantera dessa påfrestande situationer genom samarbete. Med den utgångspunkten kan vardagen ibland upplevas som konfliktfylld, men för det mesta inte, eftersom vi alla har taktiker och strategier för att hantera konflikter.

I alla grupper skapas normer och arbetsformer, och för att vi ska kunna fungera tillsammans och samverka på ett tillfredställande vis måste individerna i gruppen inta olika roller för att reglera behov och resurser. Konflikter blir då bara följden av situationer man inte klarar av att lösa. Risken med olösta konflikter är att de växer sig större och att fler individer dras in, varvid det blir svårare att hitta lösningar där alla inblandade får sina behov tillfredsställda. Hanteras konflikter rätt bidrar de istället till en god utveckling. De är av den orsaken inte alltid negativa, även om det i första hand är så vi relaterar till ordet konflikt. (Olsson & Olsson 2010)

31

8.2.4 Ungdomarna befinner sig i en stressig situation och en mångkulturell miljö

”Delvis tror jag att ungdomarna befinner sig i en stressig situation, här finns massa kulturkrockar, de bor i en mångkulturell miljö, delvis tror jag också att språket gör en hel del till att det uppstår missförstånd, för att man inte kan prata med varandra, som i och för sig kan leda till konflikter. Språket är en jättestor del i livet.”(Informant)

Intervjupersonen lyfter här fram att det uppstår konflikter när ungdomarna befinner sig i en stressig situation och en mångkulturell miljö. De kommer från olika länder med skilda kulturer, talar olika språk och har egna viljor, och de måste anpassa sig till en ny grupp och ett nytt land.

Enligt Slyke kan en konflikt uppkomma i vilken social miljö som helst och i alla betydelsefulla relationer, den kan uppstå mellan två eller flera individer, eller inom oss själva (Slyke 2001).

När ensamkommande ungdomar placeras på ett gruppboende socialiseras de in i en ny grupp med nya regler och normer. De måste lära sig vad som fungerar i det nya sociala sammanhanget och vad som fungerar för dem själva. Med sin bakgrund i olika kulturer tror jag att de uppfattar olika situationer på sinsemellan skilda sätt. Den nya omgivningens behov och krav kan komma i konflikt med deras egna behov och krav. Bono (1986) skriver: ”Konflikter uppstår därför att människor behöver delta i samma situation, men ser mycket olika på situationen.” Författaren fokuserar här på det sociala samspelet mellan individer och hur dessa uppfattar situationen (Bono 1986, s. 65).

8.2.5 De skilda rollerna blir synliga”Det händer, och det kan bero på många olika saker, mycket för att de är stressade i situationen här, här är många ungdomar från olika länder som inte pratar samma språk och inte kan uttrycka sig riktigt. De kan inte säga vad de tänker och känner, och de andra kan inte förstå vad de tycker och känner, och då liksom att det är laddat för konflikter hela tiden, inte bara mellan dem, utan också mellan oss och dem, vi har olika roller. Det är ungdomar som är ensamma utan föräldrar och släktingar i ett främmande land, de är mitt i puberteten och ingår i en ny grupp. Vi ska vara förebild för dem, sätta gränser och ska hjälpa dem, men det är inte lätt, så ja, det händer att det blir konflikter.” (Informant)

Informanterna tar även upp en annan orsak till konflikter, nämligen att ungdomarna och personalen har skilda roller. Ungdomarna befinner sig i puberteten och samtidigt i en stressig situation som ensamkommande i ett främmande land. Mitt i allt detta måste de finna sin roll och anpassa sig till nya grupper. Detta kan kopplas till vad Kohli &

32

Mather (2003) tar upp och som redovisas i kapitel 7, Tidigare forskning. Författaren skriver att ensamkommande barn ställs inför en rad nya och främmande situationer i det nya landet. Många måste tänja på sina psykologiska gränser för vad som är ett lämpligt och acceptabelt beteende. De möter nya regler, normer och sedvänjor, och de tvingas anpassa sig snabbt till den nya situationen. Många ensamkommande barn bär på upplevelser av krig och separation som kan vara svåra att bearbeta. Även asylprocessen kan innebära en stressig och påfrestande erfarenhet för dem. All denna stress kan medföra att barnen och ungdomarna känner sig otrygga och upplever att de tappar kontrollen över sina liv. Detta kan inverka på barnens psykiska välbefinnande. (Kohli & Mather 2003)

Enligt Goffmans (2004) rollteori, som redovisas i kapitel fem, är vardagslivet en teaterpjäs där individerna (aktörerna) har olika roller på samma sätt som på en teater, där aktörerna framträder (på en scen) och deras skådespeleri bedöms av andra (publiken), både medvetet och omedvetet. I ett främmande land träder de ensamkommande flyktingbarnen in på en okänd scen, där de ska betraktas och bedömas. De förväntas förhålla sig till den nya scenens normer. Att växla arena, eller scen, för den sociala rollen kan leda till förvirring och osäkerhet, något som i sin tur kan påverka utgången av en konflikt. Goffman skriver att anpassningen till en ny scen med nya normer är en process som handlar om individens medvetenhet om de roller denne har. När aktören ständigt måste spela olika roller kan det ibland vara svårt att veta vilken roll som gäller, något som kan leda till att en rollkonflikt uppstår. (Goffman 2004)

Författaren använder sig även av begreppet rolldistans för att förklara hur individen i sociala situationer utvecklar en förmåga att hålla isär sina olika roller och att distansera sig från dem. För att få rolldistans måste man dock vara medveten om vilken roll man spelar. Utan rolldistans kan man upplevas som socialt förvirrad. (Goffman 2004)

En ungdom som placeras i ett gruppboende måste finna sin plats i en ny grupp. Det sker i samspel med andra ungdomar som redan vistas i boendet. I den nya situationen tvingas de ständigt anpassa sig till nya roller och nya scener. De blir lätt stressade, vilket kan resultera i rollkonflikter. Ungdomen skapar så småningom sin egen roll och finner sig till rätta i gruppen.

Detta kan jämföras med vad Goffman (2004) skriver, nämligen att de ungdomar som inte kan hålla isär sina olika roller utan distanserar sig från dem lätt uppfattas som socialt förvirrade eller avvikare. Personalen på gruppboendet å sin sida måste hela tiden hålla på sin professionella roll, vilken delvis styrs av lagar och regler om hur de ska göra. Likaså har de en roll som vuxna förebilder: de ska vara vägledande för ungdomar utan föräldrar och familj. När flera är inblandade i framträdandet kallar Goffman (2004) det för teamframträdande, och hur dessa ser ut beror på vilken scenen

33

är. I fallet Hellegård deltar personal och ungdomar i teamframträdandet, och de gör det med olika roller på en och samma scen.

Beträffande regler och normer menar Goffman (2004) att aktörer uppträder enligt de normer och regler som gäller på den scen de för tillfället befinner sig på. I den scenen finns det dels krav på aktörerna från omgivningen, men även aktörerna själva ställer krav på omgivningen (ibid.). I vårt fall förväntar sig personalen och omgivningen att ungdomarna ska agera utifrån de regler och normer som råder på gruppboendet och i det svenska samhället. Ungdomarna ställer krav på personalen; de förväntar sig att personalen ska uppfylla de åtaganden som gjordes när ungdomarna placerades på gruppboendet (se avsnitt 4.1).

8.3 Hur hanteras konflikterna?Undersökningen visar att personalen inte har någon specifik metod de använder sig av för att hantera konflikter, men alla är överens om och betonar att de använder sig av förebyggande insatser som exempelvis samtal, regler och struktur.

På frågan om hur personalen löser konflikter uppger en informant att de försöker arbeta förebyggande, att det finns regler som de utgår ifrån och att de samtalar med ungdomarna för att undvika konflikter. De har en genomförandeplan och en riskanalys för varje ungdom. Informanten poängterar att riskanalysen används som ett hjälpmedel, eftersom vissa ungdomar är mera aggressiva än andra, och det är viktigt att all personal är informerad om hur de ska förhålla sig till varje ungdom.

När det väl uppstår en konflikt, vilket i många fall sker på grund av missförstånd då personal och ungdomar inte talar samma språk, tar personalen hjälp av andra ungdomar som pratar bättre svenska. Ibland är problemet att personalen använder väldigt korta och enkla meningar, vilket kan leda till att en del av budskapet faller bort. Informanten anser att kommunikationen brister när det inte går att förstå varandra. Det uppstår också konflikter på grund av ungdomarnas stressade situation.

En annan informant lyfter fram, i likhet med den första, att samtal och kommunikation är vad de mest använder sig av, samt att dessa används både i förebyggande syfte, genom tydlighet i samtalet, och genom struktur och rutiner för att skapa en trygg miljö. Eftersom de är noga med vilka regler de sätter upp och försöker ha så få som möjligt, anser informanten att chansen ökar att få dem accepterade av ungdomarna. Det gäller dock att som vuxen inte backa från de regler som har bestämts. På så sätt kan ungdomen förstå vad som gäller, och samtidigt uppnå trygghetskänsla. Det är ett tillvägagångssätt de jobbar efter är för att minimera konfliktsituationer i så stor utsträckning som möjligt.

34

Ytterligare en av informanterna betonar att de förebygger konflikter genom samtal. Den fjärde intervjupersonen lyfter liksom de andra tre fram att de hanterar konflikter genom förebyggande arbete, och det innebär att de strukturerar så mycket som möjligt, så att ungdomarna vet vad som förväntas av dem. Om det väl uppstår en konflikt gäller det först och främst att inte överrösta ungdomarna, utan att prata lugnt med dem.

Resultat och analys av den här frågeställningen presenteras utifrån följande rubriker:

Konflikter hanteras genom förebyggande insatser som:

Samtal Tydlighet, struktur och rutiner God kommunikation

8.3.1 SamtalDe flesta informanterna uppger, med olika ordalydelse, att:

”Det är ju samtal och kommunikation som vi använder oss av som förebyggande ansats. Vid mindre, vardagliga, konflikter tar vi upp konflikten direkt på plats. Då blir det mycket upprepningar, och vi tar hjälp av bilder, kroppsspråk och ritar för att kunna kommunicera bättre.”(Informant)

Enligt Ander syftar förebyggande arbete till att undvika att problem uppstår. Insatserna är oftast relativt breda och når många individer (Ander 2005). Larsen betonar att man kan förebygga negativa konflikter genom kontinuerlig övervakning och en rad allmänna och särskilda åtgärder för att förbättra den psykosociala miljön och kommunikationen (Larsen 2002).

Informanterna säger att ett sätt att arbeta förebyggande är att samtala. När språket inte räcker till tar personalen hjälp av tolkar. Ett exempel rörde två ungdomar med ursprung i olika länder och som hamnade i konflikt, och där personalen inte riktigt kunde förstå hur den uppstått. Ungdomarna förstod inte varandra och de kunde inte förklara för personalen vad som egentligen hade hänt. Personalen måste först lugna ner dem och sära på dem, för att sedan så fort som möjligt finna en tolk och lösa situationen. Vid vardagliga konflikter sker kommunikationen med hjälp av upprepningar, bilder och kroppsspråk. Men signaler som betyder en sak i ett land kan betyda något annat i ett annat. Tumme upp kan kanske betyda något negativt, och då krävs det mycket tålamod för att individerna ska förstå varandra.

Intervjupersonerna nämner ett annat sätt att kommunicera, nämligen att rita upp saker. Ibland finns det också bland ungdomarna de som kan ganska bra svenska eller engelska, och då kan de hjälpa varandra. Maltén (1998), se avsnitt 5.1.2, betonar att vi kommunicerar oavsett om vi vill det eller inte, även när vi inte yttrar ett enda ord. Han

35

hänvisar till forskare som menar att endast sju procent av budskapet överförs med hjälp av ord. 38 procent förmedlas via tonläge, klang, betoning och tempo. Kroppsspråket står för hela 55 procent av kommunikationen. Minst 70 procent av kommunikationen är sålunda renodlat icke-verbal (ibid.). Enligt Lind är det inte enbart vad som sägs som är av betydelse, utan även hur det sägs. Kroppsspråk, ansiktsuttryck och tonläge kan säga något helt annat än vad orden gör (Lind 2001). Det finns många olika typer av samtal och kommunikation. I kommunikationen kan goda sociala relationer och trygghet utvecklas, vilket är en god utgångspunkt för konfliktlösning (Maltén 1998).

Lennéer-Axelson och Thylefors lyfter fram att det bästa sättet att lösa en konflikt är att kommunicera, och att se till att konflikter framträder vid samtal (Lennéer-Axelson och Thylefors 1997).

Nelsson poängterar vikten av en grundläggande färdighet i samtalsmetodik, eftersom kvaliteten på hjälpare-klientrelationen är av största vikt för att samtalet ska bli framgångsrikt (Nelson 2005).

En informant anger att:

”Ju mera förebyggande kan man arbeta desto bättre är det /…/ förebyggande, det är att prata, samtala, sätta ord hela tiden på sakerna. Och det finns också kontaktpersonerna, de som jobbar med ungdomarna. Är det små konflikter då löser vi dem på plats eller så fort ungdomarna har lugnat ner sig.”(Informant)

Den intervjuade anger att de tar upp en konflikt så fort som möjligt, eller samtidigt som den uppstår. Jämför med det Asmervik m.fl. (2001) skriver om att undvika större problem i grupp, utan att istället ta itu med små konflikter redan när de uppstår. Personalen bör bearbeta dessa med de inblandade själva, vid sidan av de andra som inte är delaktiga. På det sättet kan synpunkter från de övriga i gruppen senare bidra till en konfliktlösning (Asmervik m.fl. 2001). Detta påpekande stämmer överens med det som uppges av informanten.

Wästerfors (2009), som refereras i tidigare kapitel, lyfter fram hur personalen med hjälp av ett sociologiskt perspektiv på konflikthantering kan få personal och ungdomar att tillsammans identifiera tidpunkter och sammanhang där konfliktnivån är särskilt hög (eller låg), och därigenom finna vägledning i olika typer av konflikter (Wästerfors 2009).

8.3.2 Tydlighet, struktur och rutiner”Det är ju tydlighet i samtal, kommunikation som vi använder oss av, alltså. Jag tänker både förebyggande, att sätta ord och genom strukturen göra så att det blir så lite konflikt som möjligt, att verkligen välja så lite /=så få regler/ som möjligt

36

de reglerna man har, så får man inte backa som vuxen, det är det som gäller, och att ungdomarna förstår det. Det tror jag alltså, förebyggande det är ju det bästa.”(Informant)

Av undersökningen framgår att personalen strävar efter tydlighet i samtalen, vilket tillsammans med gällande regler och rutiner skapar strukturer som är gynnsamma för att förebygga och öka möjligheterna att hantera och minimera konflikterna.

Enligt intervjupersonerna är ett sätt att hantera och förebygga konflikter att vara tydlig, hålla sig till reglerna och vara konsekvent. På så sätt skapas även en god och trygg relation till ungdomarna. Lika viktigt är att lära känna dem. I gruppboendet får ungdomarna inflytande och får vara med och utforma vilka regler som ska gälla, exempelvis för städning, matlagning och fritid.

En annan informant poängterar att personalen hanterar konflikter genom att skapa så tydliga strukturer som möjligt. Personalen lägger stor vikt vid att strukturera vardagen för att skapa den trygghet som ligger i att ungdomarna vet vad som förväntas av dem. Här kan vi dra paralleller till resonemangen i avsnittet om självidentitet och utvecklingsteori, där Giddens (1999) skriver att vanor och rutiner spelar en väsentlig roll för att individen ska kunna känna trygghet och skapa goda relationer. Han beskriver hur det ständiga upprepandet av rutiner ger individen grundläggande verktyg för att strukturera sin existens och att våga lita på sin omgivning. (Giddens 1999)

Enligt Giddens (1999) lär sig individen genom fungerande rutiner att lita på sin omvärld och att känna sig trygg i hanteringen av hot och faror. Författaren sammanfattar detta i begreppet ontologisk trygghet. Han anser att rutinerna kan hjälpa mot känslor av otillräcklighet och ångest. Kan man inte vidmakthålla rutinerna kan kritiska situationer uppstå, exempelvis vid radikala förändringar av vardagslivet. När det gäller att skapa en trygg relation mellan barn och omsorgsperson, understryker författaren, spelar vanor och rutiner en betydelsefull roll.

Den närande miljö som omsorgspersoner under normala förhållanden skapar, hjälper barnet att få en uppfattning av sig själv som en egen individ (Giddens 1999).

”Det man kan göra förebyggande tycker jag, det är att strukturera så mycket som möjligt, så att de vet vad som förväntas av dem.”(Informant)

För var och en av de olika sociala roller unga flyktingar intar varje dag finns motsvarande förväntningar från omgivningen. Personalen förväntar sig exempelvis att ungdomarna ska integreras i det svenska samhället – och därmed uppföra sig enligt omgivningens normer och förväntningar. I gruppboendet finns också regler och rutiner som personalen förväntar sig att ungdomarna ska respektera. Personalen strukturerar

37

vardagen så mycket som möjligt, exempelvis genom städ- och matlagningsscheman, regler för när de får spela dataspel och planering av fritiden.

Enligt Goffmans rollteori (se avsnitt 5.3) kan samhället liknas vid en teater där alla individer spelar olika roller. Teatern spelas på en scen med en publik som aktören vill göra intryck på. Aktörerna spelar sin roll utifrån omgivningens förväntningar, och rollerna gestaltas olika beroende på sammanhang. Författaren understryker att roller är ombytliga och föränderliga. Exempelvis medför livet som student andra roller än det som yrkesarbetande. När vi växlar arena lämnar vi ofta en roll, samtidigt som vi får eller tar en ny. Med de givna rollerna följer förväntningar på hur vi ska uppföra oss. Dessa förväntningar kommer delvis från andra, delvis från oss själva. I mötet med en främling måste vi avläsa dennes egenskaper för att kunna placera honom eller henne i rätt kategori, vilket i sin tur ställer krav på hur denne främling bör uppföra sig och agera. Detta spel mellan agerande och förväntningar sker omedvetet så länge förväntningarna infrias. Men om främlingens agerande inte är det förväntade blir vi medvetna om våra förväntningar. Enligt författaren medför detta att främlingen betraktas som avvikande. Om hon eller han själv inte riktigt förstår eller har någon konkret uppfattning om hur rollen ska ”spelas” kan personen ifråga må dåligt, bli generad och osäker. (Goffman, 2004)

I den här undersökningen kan Hellegård liknas vid en teater där personal och ungdomar spelar olika roller beroende på sammanhang; ibland är personalen aktörer och ungdomarna publik, ibland omvänt. Oftast har personalen rollen att ta hand om ungdomarna, samtidigt som den har krav på sig och förväntningar om hur ungdomarna ska uppföra sig. Personalen förstärker dessa förväntningar genom att ha regler och strukturera ungdomarnas vardagsliv, och försäkrar sig på det sättet om att ungdomarna vet vad som förväntas av dem.

För var och en av de olika sociala roller unga flyktingar intar varje dag finns motsvarande förväntningar från omgivningen. Personalen förväntar sig exempelvis att ungdomarna ska integreras i det svenska samhället – och därmed uppföra sig enligt omgivningens normer och förväntningar. I gruppboendet finns också regler och rutiner som personalen förväntar sig att ungdomarna ska respektera. Personalen strukturerar vardagen så mycket som möjligt, exempelvis genom städ- och matlagningsscheman, regler för när de får spela dataspel och planering av fritiden.

Om någon av ungdomarna inte följer regler och rutiner kommer denne att upplevas som avvikande. Enligt en intervjuperson kan det leda till att ungdomen tvingas att flytta ut. Detta kan kopplas till vad Goffman (2004) lyfter fram om främlingens agerande: När ungdomen inte agerar som förväntat blir personalen medveten om sina egna föreställningar om främlingen, vilket medför att främlingen betraktas som en avvikande som inte agerar efter personalens och omgivningens förväntningar.

38

Informanterna betonar att de genom samtal kan upprätta en god relation till ungdomarna, och att strukturer och rutiner bidrar till att skapa en trygg miljö för de unga flyktingarna.

Adam & Van Essen (2004) beskriver hur viktig en trygg miljö är för att kunna hjälpa dessa ungdomar – en miljö där tonåringen får stöd, omsorg och uppmuntran.

8.3.3 God kommunikation”Där det är lite från gång till gång beroende på situation och vad konflikten handlar om. Det är ingenting statiskt, utan det är situationsbestämt utifrån individuella skillnader, men när det har uppstått konflikter eller när vi inte själva lyckas göra oss förstådda då tar vi hjälp av varandra eller tolk. Vi har ju medarbetare, kolleger som jobbar här, inte alla, men vissa pratar samma språk som vissa av ungdomarna, men vi ska ju prata svenska med dem, det är väldigt viktigt att svenskan blir huvudspråket så alla förstår. Men när det krävs ordnar vi fram en tolk eftersom språket har stor betydelse för en bra kommunikation. En bra kommunikation är en viktig förutsättning för en lyckad hantering av konflikter, det är också viktigt att ungdomen känner sig lyssnad och förstådd, i mötet det är viktig att få fram en bra kontakt med ungdomarna, att förstå varandra, på det viset blir det lättare att hantera en konflikt”. (Informant)

Av informantens citat framgår att ett sätt att hantera och förebygga konflikter är att ta hjälp av varandra eller av en tolk för underlätta samtal. På Hellegård tar man hjälp av de i personalstyrkan som talar samma språk som ungdomarna, och om det krävs kallar man in en tolk. Informanten lyfter fram att språket är väsentligt för att skapa en god kommunikation, vilket i sin tur är en förutsättning för att hantera redan uppkomna konflikter och för att förbygga dessa. Språket har också stor betydelse i ”det goda mötet” för att få bra kontakt med ungdomen, som då kan känna att någon lyssnar och förstår.

Weirsøe (2004) påpekar vikten av god kommunikationsförmåga för att bemöta en konflikt och hitta en lösning på det problem som ligger bakom. Likaså är det angeläget att man talar om konflikten och varför den har uppstått. (Weirsøe 2004)

Enligt Lennéer-Axelson & Thylefors (2005) ska konflikthantering resultera i en varaktig lösning av problem och tillgodose alla inblandades behov, även om det sistnämnda kan vara svårt. Konflikthantering handlar också mycket om förebyggande arbete. Om man har förståelse för konfliktens orsaker och dynamik går det att lösa många konflikter innan de växer sig stora. Självkännedom och kommunikationsförmåga är viktiga förutsättningar för konflikthantering. Det handlar om en balansgång där inkännande, tolkning av kroppsspråk och verbal kommunikationen ingår (Lennéer-Axelson & Thylefors 2005).

39

Hansson-Pourtaheri (2001) betonar vikten av kontakt mellan individer för att det goda mötet ska kunna äga rum. Det goda mötet kan väcka positiva känslor, medan ett otryggt möte kan väcka rädsla, uppgivenhet och frustration. När mötet inte blir som tänkt är det viktigt att försöka förstå de bakomliggande anledningarna för att efteråt finna lösningar på de konflikter det otrygga mötet kan ha lett till. (Hansson-Pourtaheri 2001)

Arbetet med att bygga upp en trygg kontakt med barnen blir alltid mer tidskrävande om kulturklyftor och bristande kunskap i det svenska språket finns med i bilden (Angel & Hjern 2004).

Wallin och Ahlström (2005) skriver, som redovisats i kapitel 5, att flyktingbarnen befinner sig i en situation där de saknar möjlighet att uttrycka vad de känner på sitt modersmål. En person som lider av depression får det svårare att lära språket och väljer kanske att undvika sociala kontakter (Wallin och Ahlström, 2005). Enligt Hensel (1991) är kommunikation det bästa sättet att underlätta och lösa en konflikt. Lennéer-Axelson & Thylefors (1997) betonar hur konflikter kan försvåras om de inblandade inte kommunicerar, eller om de har dålig kommunikation. Bristande kommunikation kan förvärra en konflikt eftersom den kan leda till känslor av frustration och ilska. (Ibid.)

Människor lär sig redan som barn – mer eller mindre bra – att hantera konflikter, och vi bär med oss dessa kunskaper in i vuxenlivet. För att utvecklas måste vi ständigt sträva efter att förbättra vår kommunikationsförmåga och konflikthantering (Lind 2001).

40

9 SlutdiskussionSyftet med undersökningen var att ur ett personalperspektiv beskriva konfliktsituationer och konflikthantering på ett HVB-hem för ensamkommande flyktingbarn. Jag ville även lära mig mer om begreppet konflikt och om konflikthantering i arbetet med ensamkommande flyktingungdomar.

Studiens resultat kan ge ökad förståelse för komplexiteten i de olika begrepp och frågeställningar jag arbetat med.

Jag kan konstatera att det inte finns någon metod för konflikthantering som fungerar i alla slags konflikter. Det finns heller ingen allmängiltig metod som fungerar för all personal eller för alla individer. Tvärtom står en mängd alternativa metoder och teorier till förfogande.

Resultatet visar även att konflikter uppstår för att ungdomarna befinner sig i en stressig situation i en mångkulturell miljö där det talas olika språk och där ungdomarna inte behärskar det nya landets språk, vilket kan leda till bristande kommunikation och ökar risken för missförstånd. Detta påverkar även ungdomarnas samarbetsvillighet vid vardagliga göromål. Studien konstaterar att det uppstår konflikter på gruppboendet, men sällan allvarliga sådana. Det beror på att konflikterna hanteras genom förebyggande arbete från personalens sida i form av samtal, struktur och rutiner.

Samtalet går ut på att personal och ungdomar gemensamt försöker diskutera sig fram till en slutsats i konfliktfrågan, vilket i regel resulterar i någon form av kompromiss. Genom att först och främst lugna ner ungdomen lyckas personalen avdramatisera konflikter och minska negativa upplevelser. Detta hjälper personalen att nå ett öppnare kommunikationsmönster och därigenom att hantera konflikter på ett mer kontrollerat sätt. Strukturer och regler går ut på att skapa rutiner som hjälper ungdomarna att känna sig trygga. Så skapas även en god och trygg relation till ungdomarna. Hammar Chiriac & Hempel (2005) tar upp att det bästa sättet att hantera gruppkonflikter troligtvis är att förebygga dem. Genom att tidigt skapa ett öppet klimat kan gruppmedlemmarna vänja sig vid att oenigheter är en del av människans vardag. Konfliktförebyggande arbete kräver omsorg om hur gruppen ska arbeta ihop, liksom acceptans för mångfald och olikheter (Hammar Chiriac & Hempel 2005).

Utifrån personalens beskrivningar av sina relationer till ungdomarna kunde jag förstå att den är medveten om de ensamkommande flyktingungdomarnas utsatta situation på grund av bristande språkkunskaper och kulturkrockar, och inte minst ungdomarnas nya roller och förväntningarna från omgivningen. Personalen beskriver ett slags beredskap

41

och en medvetenhet om vad som är relevant för att kunna hantera ungdomarnas situation.

Enligt Malmström (2003) har många flyktingungdomar varit med om traumatiska händelser som krig, förföljelse eller övergrepp. Dessa kan utgöra ett hot mot deras grundläggande trygghet och leda till att barnen mister sin tillit till vuxenvärlden (Malmström 2003). Barn med sådana erfarenheter lider ofta av sämre emotionellt välbefinnande eller psykisk ohälsa, vilket gör dem till en sårbar grupp i behov av professionellt mottagande (Almqvist 1997).

I kapitlet Tidigare forskning redovisas en rapport av Brendler & Lindqvist (2004), där författarna tar upp att ungdomar som söker asyl i Sverige befinner sig i en desorienteringsfas, där mötet med det nya landet kan bli ansträngande på grund av ett nytt språk och nya regler samt annan kultur och livsstil (Brendler & Lindqvist 2004). I samma kapitel redovisas en uppföljningsstudie av Wallin & Ahlström (2005), där författarna lyfter fram hur ungdomarna på grund av språksvårigheter saknar möjlighet att uttrycka vad de känner. Detta har fått ungdomarna att söka närmare kontakt med inhemska medborgare för att underlätta språkinlärningen. De som lider av depression möter dock extra svårigheter därvidlag och kanske börjar undvika sociala kontakter (Wallin & Ahlström 2005).

Språk, kunskap och tolkningsförmåga är viktiga förmågor vid kommunikation och samtal. Därför anser jag att det är viktigt att den personal som arbetar med ensamkommande flyktingungdomar har kunskap om hur man kan hantera konflikter och generellt hur man kan arbeta med ungdomar i utsatta situationer.

En idé som uppstått, grundad på studiens resultat, är att personalen redan vid första mötet med dessa ungdomar, då de i många fall inte kan varandras språk, tar sig tid att – genom tolk om så krävs – lyssna till ungdomarnas önskningar, tankar, bekymmer och känslor. Det första mötet mellan personal och ungdomar kan vara det viktigaste för dem båda, för fortsatt samarbete och samverkan.

Kunskap om ensamkommande flyktingsungdomar hjälper personalen att förstå deras beteende. Men även personalens tolkningsförmåga spelar stor roll, eftersom det är genom den personalen får möjlighet att förstå såväl det ungdomen säger som det den inte kan sätta ord på.

Enligt Stenhammar och Ulfhielm (1998) utgår varje tolkning från förförståelse. Tolkningen är aldrig objektiv utan påverkas av förväntan, exempelvis på vilket syfte en utsaga har.

Enligt Thurén (2007) menas med förförståelse – ett centralt begrepp inom hermeneutiken – att vi inte uppfattar yttervärlden endast genom våra sinnen. Allt vi är

42

med om, ser, hör, tänker och tycker grundas på förförståelse. Denna i sin tur bygger på våra egna livserfarenheter och upplevelser av världen runtomkring oss och ser följaktligen olika ut beroende på vilken kultur vi vuxit upp i. Förförståelsen ändras vartefter och utökar hela vår erfarenhet.

Vid ett möte eller en intervju mellan personal och ungdom växer personalens tolkning fram i mötet mellan pensonalens förförståelse och ungdomens upplevelser och utsagor. Den tolkningen leder till ny förståelse som i sin tur blir förförståelse i framtida tolkningsförsök. Personalens kunskaper och erfarenheter växer. Därför det är viktigt att personalen i sitt arbete får tillfälle att reflektera över sina egna erfarenheter. Genom reflektionen kan erfarenheterna utvecklas till kunskap.

Enligt Hansson-Pourtaheri (2001) kan det goda mötet väcka positiva känslor, medan det otrygga mötet kan väcka rädsla, uppgivenhet och frustration. När möten inte blir som tänkt är det betydelsefullt att förstå de bakomliggande orsakerna för att finna lösningar på de konflikter som det otrygga mötet kan ha lett till (Hansson-Pourtaheri 2001). Vid arbete med immigranter är det på grund av bland annat kulturklyftor och språksvårigheter tidskrävande att nå en trygg kontakt (Angel & Hjern 2004).

Enligt Olsson & Olsson (2010) innebär arbetet med ensamkommande flyktingbarn ett stort ansvar och psykiska påfrestningar, bland annat för att personalen ofta måste ompröva egna uppfattningar för att inte felbedöma eller generalisera. Anställda som möter människor i utsatta situationer bör därför få god utbildning och stöd när de möter den utsatta människans problem, exempelvis genom handledning eller interna kurser. (Olsson & Olsson 2010).

Efter att ha arbetet med denna undersökning anser jag att personal som arbetar med utsatta individer till viss del har ett ansvar att utbilda sig själv om konflikter och konflikthantering. Som socialarbetare krävs det mod för att arbeta med sig själv innan man ska arbeta med utsatta människor. Den syn vi som individer har på konflikter påverkar hur vi hanterar dem och kan i högsta grad komma att överföras på de individer vi arbetar med.

Vad vi alla kan göra för att förebygga konflikter är att lära oss självförståelse, något som ökar möjligheten att förstå samspelet mellan oss själva och den miljö vi befinner oss i (Ellmin 2008).

9.1 MetoddiskussionI den här delen av diskussionen väljer jag att kritiskt granska både mig själv och mina arbetsmetoder.

Till att börja med har jag genom arbetets gång upplevt att ämnesvalet varit alldeles för brett. Konflikthantering med ensamkommande flyktingungdomar består av en mängd

43

olika delar, och det har varit avgörande att lyfta fram dem alla för att nå en helhetssyn. En avgränsning av arbetet hade nog lett till större enhetlighet, bland annat beträffande teori och tidigare forskning. Då mitt ämne berör både konflikthantering och ensamkommande flyktingungdomar ansåg jag det viktigt att knyta an till tidigare forskning inom både dessa områden. I teoriavsnittet har jag valt att lyfta fram konflikteori, självidentitet och rollteori för att fläta samman studien. Detta gör möjligen att studien kan uppfattas som rörig. Min ambition var från början att belysa konflikthantering med just ensamkommande ungdomar, eftersom denna grupp är särskilt utsatt. En svårighet jag stötte på – och som begränsade mig – var att inte hitta preciserade vetenskapliga studier om just detta ämne. Det blev alltså svårt att avgränsa arbetet.

Beträffande metodval för den här studien tror jag fortfarande att det var rätt att välja den kvalitativa arbetsmetoden med djupintervjuer. Den gav mig möjlighet till djupare förståelse av informanternas beskrivningar av sin relation till de ensamkommande flyktingbarnen.

Hade jag i stället valt en kvantitativ metod hade jag exempelvis kunnat arbeta med en enkät, där studiens resultat kunnat analyseras med statistiska metoder. Det hade varit lämpligare om jag velat undersöka en representativ eller gemensam variabel. Dock hade jag inte uppnått den djupare förståelse som syftet var med denna studie.

En fördel med kvantitativa metoder är att man med en enkätundersökning hade kunnat uppnå högre reliabilitet, eftersom enkäten kan upprepas både vid andra tillfällen och med andra urval. Hade jag använt mig av enkäter hade jag också kunnat ställa identiska frågor till alla informanter och lättare kunnat generalisera. Jag hade även haft möjligheten att i efterhand intervjua personal från olika HVB-hem, vilket hade givit större möjligheter till generalisering av studien.

Vid kvalitativa djupintervjuer är det svårare att nå detta slags tillfredsställande reliabilitet; om intervjun skulles göras igen så skulle informanterna nämligen med stor sannolikhet inte ge samma svar.

Trots allt menar jag att den kvalitativa metoden var den mest lämpade för denna studie, eftersom jag strävat efter djupförståelse och rättvisande information. De kvalitativa djupintervjuerna ger i detta fall studien en högre validitet. De intervjuer jag genomförde hade formen av fria samtal med utgångspunkt i en på förhand given intervjuguide. Min avsikt var att tillåta informanterna att utveckla sina svar fritt. Som intervjuare kunde jag sedan avbryta med följdfrågor som jag ansåg relevanta för studien, vilket är en fördel med djupintervjuer. Detta gör det möjligt att uppnå högre validitet.

44

Något som jag i efterhand har reflekterat över var mitt beslut att skriva examensarbetet ensam. Jag gör nu bedömningen att studien hade vunnit på om jag gjort den tillsammans med någon annan. En annan persons synpunkter hade underlättat en del svåra överväganden, exempelvis valet av vilka teorier som skulle knyta ihop studien.

Att föra loggbok under arbetets gång hade hjälp mig under själva arbetsprocessen, bland annat för att en tillbakablick kunde ha givit mig svar på något arbetsmoment som jag var osäker på.

Med handledarens hjälp har jag dock hållit mig på rätt spår och kunnat ta mig igenom arbetet. Därigenom har jag uppnått studiens syfte och även fått större insyn i och kunskap om ensamkommande flyktingsungdomars svåra situation, såsom alla de nya roller dessa ungdomar måste spela och alla de förväntningar från samhälle och omgivning som påverkar dem vid ankomsten till ett helt nytt land.

9.2 Förslag på fortsatt forskningI mitt sökande efter material som handlade specifikt om konflikter på HVB-hem för ensamkommande flyktingbarn hittade jag inget. Vad jag skulle finna intressant för vidare forskning vore nya perspektiv på konflikt och konflikthantering rörande ensamkommande flyktingbarn eller ungdomar. Det skulle kunna handla om genus-, ungdoms- och personalperspektiv eller juridiska och internationella perspektiv. Denna forskning skulle kunna ge nya kunskaper kring hur arbetet med ensamkommande flyktingungdomar påverkas av konflikter och konflikthantering.

45

10 KällförteckningAdam, H & Van Essen, J (2004) In-Between: Adolescent Refugees in Exile. I Drožđek

B & Wilson J.P (red) Broken Spirits – The Treatment of Traumatized Asylum Seekers, Refugees, War and Torture Victims. New York: Brunner Routledge.

Almqvist, K (1997). Refugee Children – Effects of Organized Violence and Forced Migration on Young Children’s Psychological Hhealth and Development. Göteborg: Kompendiet.

Ander, B (2005) Möten i mellanrummet: Socialt förebyggande arbete med ungdomar. 1. uppl. Stockholm: Gothia.

Angel, B & Hjern, A (2004) Att möta flyktingar. Lund: Studentlitteratur.

Asmervik, S, Ogden, T & Rygvold, A-L (red) (2001) Barn med behov av särskilt stöd: grundbok i specialpedagogik, 3. rev. uppl. Lund: Studentlitteratur.

Backlund, Britt (2006). Inte bara ord. En bok om talad kommunikation. Lund. Studentlitteratur

Bono, E de (1986) Konflikter, Ett bättre sätt att lösa dem, Stockholm: Värnamo: Fälths Tryckeri

Brendler-Lindqvist, M (2004) Att möta ensamkommande barn. Stockholm: Rädda barnen.

Carlander, M (1990) Konflikter och konfliktbearbetning: en idéskrift för hemmet, förskolan, skolan, fritidshemmet och föreningslivet. Solna: Almqvist &Wiksell Läromedel.

Ekstam, K (2000) Handbok i konflikthantering. 1. uppl. Malmö: Liber ekonomi.

Ekstam, K (2004) Praktisk konflikthantering. 1. uppl. Malmö: Liber ekonomi.

Ellmin, R (2008) Konflikthantering i skolan – den andra baskunskapen. Stockholm: Natur& kultur.

Esaiasson, P, Giljam, M, Oscarsson, H & Wägnerud, L (2007) Metodpraktikan. Konsten att Studera Samhälle, Individ och Marknad. 3 uppl. Stockholm: Norstedts juridik.

Folger, JP, Poole, MS & Stuttman, RK (2009) Working Through Conflict. Strategies for Relationships, Groups, and Organizations. 6 upplagan. Pearson Education Inc.

46

Giddens, A (1999) Modernitet och självidentitet: självet och samhället i den senmoderna epoken. Göteborg: Daidalos.

Giddens, A (2003) Sociologi. 3 uppl. Lund: Studentlitteratur.

Goffman, E (2004) Jaget och maskerna. En studie i vardagslivets dramatik. 4 uppl. Stockholm: Norstedts Akademiska Förlag.

Grünbaum, A & Lepp, M (2005) Dracon i skolan – drama, konflikthantering och medling. Lund: studentlitteratur.

Hammar Chiriac, E & Hempel, A (2005) Handbok för grupparbete – att skapa fungerande grupparbeten i undervisningen. Lund: Studentlitteratur.

Hansson-Pourtaheri, A (2001) Otrygga möten – psykologiska tankemodeller och strategier. I Carlender, J, Eriksson, K, Hansson-Pourtaheri, A & Hensel, N (1991): Social Leadership Skills in Young Children. Roeper review. vol.14:1 s.4–6

Hensel, N. (1991): Social Leadership Skills in Young Children. Roeper review. vol.14:1 s.4–6

Kohli, R & Mather, R (2003) Promoting Psychosocial Well-being in Unaccompanied Asylum Seeking Young People in the United Kingdom. Child and Family Social Work 8, pp 201–212.

Kvale, S (1997) Den kvalitativa forskningsintervjun. Lund: Studentlitteratur.

Larsen, R (2002) Konflikter och oenighet på arbetsplatsen. Lund: Studentlitterattur.

Lazarus, R. S (1999). Stress and Emotion – a New Synthesis. London: Free Association Books.

Lennéer-Axelson, B och Thylefors, I (1996) Om konflikter – Hemma och på jobbet. Stockholm: Natur och Kultur.

Lennéer-Axelson, B & Thylefors, I (2005) Arbetsgruppens psykologi. 4 (omarb.) utg. Stockholm: Natur och kultur.

Lind, E (2001) Medkompis – medling och konflikthantering i skolan. Jönköping: Brain Books AB.

Malmström, C (2003) Barn utan uppehållstillstånd – Rapport från hearing i riksdagen den 24 september 2003. Stockholm: Rädda Barnen.

47

Maltén, A (1998) Kommunikation och konflikthantering – en introduktion. Lund: Studentlitteratur.

Maltén, A (2000) Det pedagogiska ledarskapet. Lund: Studentlitteratur.

Moe, S (1995) Sociologisk teori. Lund: Studentlitteratur.

Nelson-Jones R (2005) Grundläggande samtalsmetodik – en bok för hjälpare. Lund: Studentlitteratur.

Nilsson, B (2005) Samspel i grupp. Lund: Studentlitteratur.

Nilsson, B & Waldemarson, A-K (2007) Kommunikation: samspel mellan människor. Lund: Studentlitteratur, 3 uppl.

Olsson, B-I & Olsson, K (2010) Människor i behov av stöd. 4 uppl. Stockholm: Liber.

Respons uppslagsbok (1999) Fb–K, uppslagsordet Konflikt.

Rahim, MA (2002) Mot en teori för att hantera organisatoriska konflikter. The International Journal of Conflict Management, 13, 206-235. International Journal of Conflict Management, 13, 206–235.

Socialstyrelsen (2002) Förbättringen och mottagandet av barn från annat land som kommer till Sverige utan medföljande legala vårdnadshavare (s.k. ensamkommande barn). Redovisning av regeringsuppdrag. Stockholm: Socialstyrelsen.

Socialstyrelsen (2007) Mottagande av ensamkommande barn. Stockholm: Socialstyrelsen.

Slyke V, E J (2001) Konfliktlösning på nytt sätt. Falun: Egmont Richer.

Stenhammar & Ulfhielm (1998). Hur får vi det vi behöver? (Rapport) Spånga: Socialstyrelsen

Stensmo, C (1997) Ledarskap i klassrummet. Lund: Studentlitteratur.

Svedberg, L (2003) Gruppsykologi: om grupper, organisationer och ledarskap, 3 [bearb., uppdat. och utök.] uppl. Lund: Studentlitteratur.

Svensk författningssamling (2005) Svensk författningssamling. Stockholm.

Thornberg, R (2006) Det sociala livet i skolan – Socialpsykologi för lärare. Stockholm: Liber.

Thurén, Torsten (2007). Vetenskapsteori för nybörjare. Stockholm: Liber förlag.

48

Utas Carlsson, K (2001) Lära leva samman: undervisning i konflikthantering: teori och praktik. (Ny utg).

Wall, JA Jr & Callister RR (1995) Conflict and Its Management. Journal of Management, 21, 515-558.

Wallin, A-M & Ahlström, G (2005) Unaccompanied Young Adult Refugees in Sweden, Experiences of their Life Situation and Wellbeing: A Qualitative Follow up Study. Ethnicity and Helth Vol. 10 No, 2.

Weirsøe, B (2004) Empatisk kommunikation: giraffspråket i pedagogiken. Lund: Studentlitteratur.

Elektroniska källor

Migrationsverket Aktuellt om ensamkommande barn och ungdomar, 2011-06. www.migrationsverket.se/info/418.html 2011-06-10 kl. 15.35.

Migrationsverket Ett gemensamt ansvar för ensamkommande barn och ungdomar (2011- 06). www.caremacare.se/download/18.78fcf371269cd4cda980004286/ensamkommandebarn_sv.pdf 2011-06-10 kl. 20.13.

Szklarski, A. (1997). How Do Children Feel in Conflict Situations? – Swedish and Polish Children´s Emotions in Relation to Conflicts. Linköpings Universitet.www.ibv.liu.se/enheter/pius/pdf/szklarski_children.pdf 2012-02-06 kl. 14.00.

UNICEF De osynliga barnen Rapport av om ensamkommande barn och deras boende under asylprocessen, 2010.www.unicef.se/assets/de-osynliga-barnen.pdf 2011-06-10 kl. 20.18.

Wästerfors, D (2009) Konflikters sociala karriärer. Sociologiska perspektiv på ungdomshemmens konflikthantering, Forskningsrapport nr 3 2009. www.stat-inst.se/pagefiles/643/konflikthantering-i-ungdomsvard-ur-ett-sociologiskt-perspektiv.pdf 2011-06-10 kl. 04.23.

49

Bilaga

Intervjuguide1. Hur länge har du arbetat på Hellegård?

2. Vad har du för utbildning?

3. Hur många ungdomar bor på Hellegård?

4. Hur länge stannar ungdomarna kvar?

5. Vad är det som avgör hur lång tid ungdomarna stannar kvar?

6. Vad är konflikt för dig?

7. Förekommer konflikter bland ungdomarna?

8. Anser du att det förekommer konflikter mellan dig/personalen och ungdomarna?

9. Vad anser du den eller de vanligaste konflikterna mellan ungdomarna eller mellan ungdomarna och personal?

10. Hur uppstår konflikter mellan ungdomarna, respektive mellan ungdomar och personal?

11. Tycker du att ungdomarnas utsatta situation gör dem mer otåliga så att det lättare kan uppstå konflikter?

12. Har ni någon gemensam metod eller perspektiv som ni använder er av för att hantera konflikter?

13. Förekommer det att ungdomarna kan vara aggressiva mot dig/er? Hur gör ni i så fall?

14. Hur hanterar du konflikter när de väl uppkommer?

15. Vilket tillvägagångssätt använder du/ni när det inte lyckats att lösa en viss konflikt?

16. Hur hanterar eller övervinner ni språksvårigheterna vid konflikthantering?

50