Mofly - Oktober 2008

nummer 5 - oktober 2008

Jubileumsaktiviteterna närmar sig sitt slut trots att det återstår ett par måna-der av året. Banketten den 20 septem-ber kan väl sägas vara höjdpunkten. Nu är det bara tio år kvar innan det blir dags för det verkligt stora jubileet. Blir den festen ännu bättre? Det är bara att vänta och se.

OKTOBER BETYDER JU att de flesta är tillbaka i ”vardagslunken” efter sommar, sol och semester. Det är glesare mellan fly-in-träffarna och det känns inte längre lika lockande att ge sig ut med vänner och bekanta på en stjärtsväng efter jobbet. Men visst finns det utmaningar kvar för oss piloter! Mörkersäsongen är snart över oss, och du som inte har mörker-behörighet borde fundera på att skaffa

Bara tio år kvarHasse Hellström

Ordföranden har ordetOktober 2008

Framtidsgruppen hade dragning på höstens första ärtsoppemiddag och det är mycket fokus på flygplan. Det är förståeligt eftersom det är vår kärnverksamhet. Framtidsgruppen har också lite funderingar på klubbens organisation, vilket jag personligen tycker är minst lika intressant. Att äga flygplan ihop kan vem som helst fixa, men det är viktigt att försöka behålla fördelarna med Aeroklubben. Samlingsplatsen kring flyg intresset

är viktigt och som delägare i ett flyg-plan ser jag också fördelar med att ha många pilotkompisar att dela glädje och kostnader med. Att byta flygplan i klubben är en lång process där många viljor skall tillgodoses. Man måste väga fördelarna med att ha fler plan av samma sort mot att tillgodose olika tycke och smak. Och mycket annat.

SNART ÄR DET höstmöte. Dags att fundera på styrelseval och annat viktigt. Tid och plats meddelas så snart som möjligt och jag hoppas du kommer !

VILL OCKSÅ PASSA på att tacka alla som hjälpte till på Göteborg Aero Show och festkommitténs jättefina arbete med banketten! Båda arrangemangen fungerade bra och det var fantastiskt trevligt att vara med. Kungen kunde tyvärr inte komma på banketten, men han var med ändå, bildligt talat och hänger nu i klubbhuset. Rolf Björkman med fru Gunilla representerade KSAK, som skänkte oss en fin guldplackett.

Redax

det. Gräsfälten är kanske lite blötare än i somras, men det går fortfarande bra att träna kortfältslandning på många av dem. Ring bara i förväg och kontrollera förhållandena. Det kanske inte är en så bra idé att flyga till norra Danmark nu när Kattegatt börjar bli kylslaget, men varför inte ta en heldagstur till Roskilde eller något av fälten i Oslotrakten? Det går att flyga utomlands utan att åka långt över vatten.

HÖST ELLER INTE: vi minns fortfaran-de den fina sommaren. Den som sedan i augusti med spänning väntat på att få reda på hur det gick med klubbresans öden och äventyr får nu äntligen läsa fortsättningen. Tack till Erik Öhman och Christer Karlsson för att de delar med sig av sina erfarenheter.

FÖR DIG SOM JUST börjat din PPL-utbildning är detta kanske det första nummer av Mofly Newsletter som du läser. Vi i redaktionen hälsar dig varmt välkommen: du, och dina kurskam-rater, behövs i Aeroklubben. Utan er blir det ingen förnyelse i klubben. Ta chansen att komma med i klubb-gemenskapen så tidigt som möjligt: delta i klubbgruppens arrangemang, var med på höstmötet, och kom ut och fika på lördags - efter middag-arna.

nummer 5 - oktober 2008mofly NEWSLETTER

2

denna afton. Men jubileumsfesten var inte bara en social upplevelse utan också en gastronomisk sådan.

KRÖGAREN ULF NETZLER bjöd på en skaldjurscanapé till förrätt och pärlhöna med rostade rotfrukter och madeirasås till huvudrätt. Till detta serverades viner av högre dignitet. Middagen avslutades med en hjort-ronmousse tillsammans med en sym-foni av olika bär.

AEROKLUBBENS JUBILEUMSBANKETT :

En himmelsk afton 901918 2008

Det var ett brett spektrum av välkläd-da deltagare som dök upp på festen denna kväll. Både åldersmässigt och flygerfarenhetsmässigt. Det var allt ifrån äldre flygrävar som hunnit lägga certet på hyllan till en elev som precis har börjat läsa PPL-teorin. Till mångas överraskning dök ock-så en hemlig gäst upp på middagen: tv-meteorologen Helen Johansson som har ett förflutet i Aeroklubben. Det pratades självklart mycket flyg

Stora banketter har varit tradition i samband med jubileumsfiranden i Aeroklubben. Och även denna kväll slogs det på stort. Men digniteten på evenemanget har inte undgått kritik. Ett flertal medlemmar har menat att kuvert-avgiften var för dyr och att det tra-ditionella firandet med trerättersmid-dag inte riktigt låg i tiden. Hursomhelst finns det en rimlig anledning att anta att de dryga 70-talet gäster som var där var riktigt nöjda. Aftonen hölls ihop mycket tack

Toppmöte. På middagen möttes fyra aeroklubbsordförande: Bo Bäckman (1973–1976 samt 1981–1984), Jan-Olof Wikström (1985–2001), Bertil Planvall (2002-2007) och Hasse Hell-ström som är klubbens nuvarande ordförande sedan 2008.

Den stora jubileumsbanketten den 20 september blev höjd-punkten på klubbens 90-årsfirande som har pågått under hela 2008. Ett stort antal medlemmar och gäster samlades på Ordenshuset i Göteborg för delta i högtidligheterna.


3

Under middagen fi ck Aero klubben två nya hedersmedlemmar. Ivan Hedin och Lars Bjurquist var helt ovetande att de skulle kvala in i en ny medlemskategori.

För att bli hedersmedlem måste man ha gjort särskilda insatser som har betytt mycket för klub-bens verksamhet och ha värnat om dess strävanden. Två personer visade sig leva upp till dessa krav under jubileumsmiddagen. Ivan Hedin som har varit med i klubben sedan 1963 har genom

sitt tekniska kunnande och sin pe-dagogiska talang utbildat många piloter i Aeroklubben genom åren. Han har dessutom varit flitig skri-bent i just denna tidning med sina populära teknikhörnor. Lars Bjurquist, som har varit medlem sedan 1979, har med sin prestige löshet visat att han har va-rit en sann klubbkamrat ut i fin-gerspetsarna. Han har dessutom varit en skicklig arrangör av olika klubbevenemang och visat prov på sin pr-förmåga – inte minst i sam-band med Aeroklubbens monter i Nordstan varje år.

Nya hedersmedlemmar i klubben

vare toastmastern och entertainern Jonas Kjellberg samt festkoordinatorn Lars Bjurquist som dessutom visade sig vara en riktig piano virtuos. KSAK:s generalsekreterare Rolf Björkman var också inbjuden och passade på att överlämna en hyllnings-plakett i guld till Aero-klubben.

GIVETVIS HÖLLS också en mängd tal. En stor del av dessa av personer som känner till klub-bens förflutna. Den före detta ordföranden Bo Bäckman berättade om en del, för många, nya fakta om klubbens his-toria. Före detta flygplatschefen Kurt

Klausson redogjorde med humor och entusiasm gamla flygminnen och en av klubbens äldsta medlemmar, Nils Olmin, berättade med stort hjärta och värme om sina klubbminnen.

EFTER MIDDAGEN serverades kaffe med avec och strax därefter var det dags att höja såväl stämningen som

volymen ytterligare. Medlemmen Anders Lundin hade kvällen till ära tagit med sig sitt band Soulbox vilket fick en och annan aeroklub-bare att dansa vilt innan

det var dags för alla flygfestare att vandra hem i Göteborgsnatten. Kanske med något rundare fötter än när de kom.

Aeroklubben hedrades med KSAK:s plakett i guld och som över-

lämnades av dess generalsekreterare Rolf Björkman.

Aeroklubben hedrades med KSAK:s plakett i guld och som över-

Jubileums-banketten blev höjdpunkten på

klubbens90-årsfirande

Gamla medlemmar fast ny kategori. Under jubileums-banketten tilldelades Ivan Hedin och Lars Bjurquist ett hedermedlemskap i Aeroklubben. foto : Mofly

i horisonten


4

Borås - Viareds flygplats blir kvarViareds flygplats utanför Borås har under året hotats av nedläggning sedan kommunen övervägt att an-vända marken till industri tomter. Borås flygplatsförening har där-för drivit ett intensivt arbete för att rädda flygplatsen. Nu ser dess framtid ut att vara tryggad. – Vid ett möte med kommunen förklarade man att flygplatsen inte kommer att läggas ner inom över-skådlig framtid, säger Claes Berg-qvist på Borås flygplatsförening. Arrende avtalet med kommu-nen löper ut år 2019. Nu arbetar flygplatsföreningen på att förlänga uppsägningstiden som för närva-rande endast är ett år.

ÄRTSOPPEKVÄLL:

Framtiden i fokus

foto

: Mof

ly

Torsdagen den 2 oktober var det till sist dags för årets för-sta ärtsoppekväll i klubbgrup-pens regi. Temat för kvällen var Aeroklubbens framtid.

Framtidsgruppen, som består av her-rarna på bilden plus Magnus Falck, har i uppdrag av styrelsen att fun-dera kring hur klubben kan utvecklas under de närmaste åren. Framförallt skall de identifiera frågeställningarna och skissa på vilka sorts lösningar som kan finnas. Förslag som medlemmar-na tycker verkar intressanta kan sedan vidareutvecklas av gruppen själv, av styrel-sen, eller av någon annan. Klubbkvällens syfte var att låta medlemmarna säga sitt om vad gruppen hittills kommit fram till.

FRAMTIDSGRUPPENS VISION, som skall vara ett mål att arbeta mot även om man inte når ända fram, är ambi-tiöst: ”Dubbelt antal flygtimmar till halva priset inom två år”. Statistik över antalet flygtimmar i augusti och september de senaste tio åren visar en tydligt vikande trend, och en fråga som gruppen ställer sig är hur mycket timpriset kan öka innan ett stort antal medlemmar låter sina certifikat förfalla. En observation man gjort är attmed stigande driftkostnader på grund av service och bränsle så sjunker

marknadsvärdet på våra flygplan, i vad mån de fortfarande går att sälja. Framtidsgruppen menar att om flottan skall omstruktureras så är det nu man skall försöka sälja befintliga flygplan; om klubben väntar till alla andra klubbar gör lika dant kan det bli ännu svårare att hitta köpare.

MED VAD SKALL vi i så fall köpa i stället ? Ett flygplan med Rotax-motor använder hälften så mycket bränsle och en X-klassad maskin har

lägre servicekostnad, förutsatt att några medlemmar utbildar

sig. Ett exempel på ett X-klassat flygplan med Ro-taxmotor är den franska DynAero MCR 4S. Im-portören menar att det

inte är orealistiskt att få ett timpris på hälften av LVB el-

ler LMZ. Deltagarna på klubbkväl-len visade intresse för denna kärra, och framtidsgruppen skall bjuda in importören till Säve för eventuell provflygning. Håll utkik på Aero-klubbens webbplats !

ETT ANNAT FLYGPLAN med en kan-ske snävare användarkrets är Chris-ten Eagle: ett aerobaticplan med en traditionell motor på 200 hästkraf-ter. Och kanske kan flera bli intres-serade av konstflyg ? Den bör i alla fall passa förespråkare för både låg- och högvingat: det är ett biplan.

Skycatcher i kraschEn prototyp av den kommande flyg-plansmodellen Cessna Skycatcher havererade förra månaden under en provflygning i Kansas, USA. I samband med stalltester på 10 000 fots höjd uppges flygplanet ha kommit in i en okontrollerbar spinn. Piloten, som fick använda fallskärmen, uppges endast ha fått lättare skador. Cessna Skycatcher är tänkt att släppas ut på marknaden i början av nästa år. Om haveriet påverkar tidsplanen är oklart.

Ny myndighet får ny logotypTransportstyrelsen, som blir infra-strukturens nya stormyndighet, har presenterat sin logotyp. Myndig-heten inrättas efter nyår.

1

Logotyp och grafisk profil

P A Gustafsson, Rickard Wanderydz, Hans Johansson och Mika Hanski blickar in i framtiden.

Framtids-gruppen

presenterade olika

lösningar


5

Det fi nns många sätt att ta till vara på den lilla papperslap-pen som många av er köpt loss från Luftis. Ett sätt är att ta sig runt i Sverige eller från Sverige till utlandet. Ett annat sätt är att utnyttja certifi katet för att ta sig upp i luften när man väl befi nner sig i utlandet.

Jag hade förmånen att inspireras av de något vingliga inflygningarna till det lilla fältet El Berriel på Gran Cana-ria redan i slutet av 2007 då jag var på tillfälligt besök i jobbet. Från min balkong kunde jag se, förutom solen och horisonten, de otaliga studsar som den lokala flygklubben utförde med varierande resultat. Vilken flyg-intresserad som helst skulle välja det-ta vackra skådespel på första parkett med en kall öl vid sin sida, i stället för en stökig och illaluktande grisfest. Dessvärre bedarrar den första av dessa aktiviteter i och med mörkrets antågande, medan den senare ökar i intensitet och tempo de-sto mörkare det blir. Jag visste redan då att jag skulle återvän-da till ön i slutet av januari och att det skulle finnas tillfälle till ledig tid (läs:tid för flyg).

EFTER ATT MEJL skickats till de angivna klubbadresserna fick jag ett svar. Jag var välkommen att ta en tur med instruktör en av dagarna under min andra vistelse på Gran Canaria. Jag möts upp av Héctor Marrero, en instruktör i 35-årsåldern med siktet inställt mot en kommersiell karriär inom flyget, som ber mig att genom-föra daglig tillsyn efter det att verk-staden tankat upp planet – ja ni läste

rätt, verkstaden utför tydligen inte enbart reparationer. Héctor visar upp klubbens samtliga sju flygplan som nyttjas av de 200 medlemmarna. En Piper PA28-180 Cherokee Challenger planerad för min stun-dande flygtur, och även resten av flot-tan, glänser i fräscha nymålade färger men som ofta är, så visar insidan den verkliga åldern. Klubben grundades redan 1951 och hade sin verksam-het förlagd på den nuvarande Gran Canaria Airport fram till 1969 då de

tvingades flytta till det mindre fältet El Berriel beläget längre söderut längs öns östkust i när-heten av Bahía Feliz.

Klubbstugan ligger nästan lite gömd runt hörnet på en av hangarerna. Jag uppmärksammar de klistermärken som fyller utsidan av ett av klubbens fönster. Och se där ! Någon från Aero-klubben har fullgjort sin pr-plikt genom att pryda fönstret med ett klistermärke. Jag är tydligen inte den ende Aeroklubbaren som besökt El Berriel.

VI SÄTTER OSS i planet och påbörjar pre-flight check. Efter en stunds brot-tande med den spanska checklistan överlåter jag läsningen och översätt-ningen till Héctor för att inte spilla för

GRAN CANARIA :

��

��

��

��

��

��

��

��

��

��

��

��

��

��

��

��

Fyra klimatzoner på 60 minuter

text och foto : Fredrik Edlund

Storslagen natur. Bland de karga klipporna i nordväst skymtar de små kanariska byarna som ännu inte drabbats av turisterna.

graf

ik : M

ofly

mycket tid. Vi taxar mot uppkörnings-platsen med motorn på tomgång (!) eftersom nivåskillnaden gör att vi rullar i god fart framåt. Det är till och med nödvändigt att stötta med bromsar för att vår taxande väg inte ska ändras från asfalt till grus. Efter motoruppkörning ställer vi upp i på bana 07. Tanken är att starta mot nordost och följa kusten runt (motsols). Banan är minst sagt spännande. Jag ser endast 50 meter framför mig, där-efter försvinner den.

,,brukar kallas en kontinent i

miniatyr


6

FAKTA : El BerrielICAO: GCLBHöjd över havet: 22 fotYta: AsfaltBana: 07/25Fält: 800 x 20 meter

Flotta:1 st Cessna 150L Aerobat2 st Cessna 1522 st Piper PA28-180 Cherokee Challenger1 st Piper PA28-140 (tvåsitsig)1 st Piper PA28R-200 Cherokee Arrow II

www.aeroclubgrancanaria.com

Las Palmas. Bebyggelsen tätnar när vi närmar oss Gran Canarias nordöstra del. Av öns totala befolkning på 800 000 invånare bor nära hälften i huvudstaden Las Palmas.

Slingrande taxibanor. Uppställda vid motoruppkörningsplatsen med vacker utsikt över havet. Strax dags att taxa ner till banan för start ...

Under starten märker jag att banan är allt annat än plan. I detta fall kan jag faktiskt inte erinra mig att jag va-rit med om värre. Efter ett antal ”berg och dalar” är vi i luften och vi stiger till 2 000 fot. Molnen tilltar och vädret förändras från sol till växlande molnighet. Det är vanligt förekommande enligt Héctor som förklarar att vädret kan skilja rejält mellan norra och södra Gran Cana-ria som en följd av bergsmassivet Los Pechos som delar ön i en östlig och en västlig del. Vi passerar den tätbebyggda huvudstaden Las Palmas och svänger västerut mot den gröna delen av ön. Gran Canaria har fyra klimatzoner och brukar kallas en kontinent i miniatyr. Ibland kan man få uppleva paradoxen att på bara en timmes bilavstånd både kunna sola och bada på stranden och leka i snön uppe i bergen. Hela ön är uppdelad som bitarna i en tårta med djupa raviner, som sträcker sig från öns centrum och hög-sta toppen Pico de las Nieves (1 949 meter över havet) ut till kusten. Det bildar också naturliga avgränsningar för de olika kommunerna på ön.

VI PASSERAR DEN lilla pittoreska fiskebyn Agaete på vår vänstra sida och till höger blickar vi ut över Atlan-ten där Teneriffa och berget El Teide, Spaniens högsta bergstopp, reser sig majestätiskt ur havet med sina 3 718 meter. Vi fortsätter vår färd längs kus-ten. Den låglänta terrängen har bytts ut mot karga klippor som störtar rakt ner i havet. I många av dalgångarna ligger små byar dit turisterna aldrig skulle hitta berättar Héctor. Vägarna är näst intill oframkomliga och går genom berg och raviner. Vinden gör sig påmind med rejäla vertikala kast. Héctor pekar på ett av bergen och sä-ger att så fort vi rundar den punkten kommer vinden att bli stadig igen, och mycket riktigt – han har tydligen flu-git här förr …

DEN NORRA DELEN av ön har en läg-re medeltemperatur med mer regn och betydligt mer grönska än den södra,

som är varmare, har fler soltimmar och nästan inte har någon vegetation. Ett tydligt bevis på detta är att de flesta av öns turistorter breder ut sig i långa rader längs sydkusten. Jag frågar om det är okej att vi går ner till 500 fot över stränderna längs Maspalomas och Playa del Inglés och Hector är inte sen att ge klartecken. Det är spektakulärt att se de enorma sanddynerna breda ut sig. Det sägs att sanden blåst ända hit från Sahara. Det är en konstig känsla att tänka att vi för en stund sedan flög över enorma berg med tät vegetation.Det gäller uppenbarligen att hänga med i skiftet mellan klimatzonerna. Vi närmar oss El Berriel och trots den kuperade landningsbanan lyckas jag med landningen utan större överrask-ningar. Jag blir ombedd att fälla in klaff så fort alla hjulen tagit mark. Bergsvin-darna som emellanåt drabbar flygplat-

sen kan lätt ge planet lyftkraft på nytt, och med full klaff ute kan det tvinga piloten att genomföra en oönskad go-around. Vi taxar (uppåt) till klubben och parkerar. En trevlig flygtur att minnas runt en minst sagt spektakulärminikontinent med dess varierande natur och klimatzoner.


7

På Svenska Flygfälts flygplats-plejtar anges särskilt bullerkäns-liga områden med röda diagonala streck. Normalt rör det sig om bo-stads- och sommarstuge områden som ska fredas mot störande flyg-trafik. Men en racerbana ? På kartan över Malmö Airport ( Sturup ) har man markerat ut just Sturup Raceway som särkilt bullerkänslig. På KSAB, som tar fram Svenska Flygfält, känner man heller inte till varför racerbanan skulle vara bullermarkerad. – Det var en bra fråga . Närnågon begär att ett område ska markeras brukar vi i de flesta fall respektera det. Det kan ha varit tornet som begärt det, säger An-ders Westlund på KSAB. Men när Mofly ringer Sturup-tornet är man lika frågande. Flyg-ledaren Andreas Cronqvist tar emellertid en snabb titt i AIP och noterar att området även där är markerat med diagonala streck. I AIP betyder det dock att området är bebyggt och inte bullerkänsligt. En tes är att det har blivit ett missförstånd i överföringen till Svenska Flygfält. Och längre än så här kommer vi inte. Ingen av de ansvariga för racer-banan känner i vilket fall inte till att man där skulle vara speciellt känsliga för flygplansljud ...

TONY RIBBÅSPORTRÄTTET

Snart sista klareringen

Hans röst har hörts i flygetern under 33 år. I slutet av månaden blir flygledare Tony Ribbås pensionär. Men helt tyst blir det inte. Åtminstone inte på nätterna.

Bullerkänsligracerbana

Ur Svenska Flygfält – Malmö Airport

Tony Ribbås, som nu går i pension är en riktig flygledarveteran. Han är till och med född i Säve kontrollzon. Han började först den militära flygledarutbildningen på gamla F2 Hägernäs 1972. Men snart hoppade han över till den civila utbildningen som först låg på Bromma men under studieperioden flyttade till Sturup i Skåne. Sin praktik gjorde han på Torslanda flygplats under en kortare period i mitten av 1970-talet. Det är förklaringen till att en och annan aeroklubbare minns honom redan därifrån. När han sedan var klar med utbild-ningen började han jobba först jobba på Kungsängen utanför Norrköping. Men i samband med att på Säve flyg-plats skulle öppna en civil del 1977 flyttade han tillbaks hem till Göte-borg för att arbeta här.

I DAG ÄR TONY RIBBÅS den som har suttit längst tid i Sävetornet. Fast sedan han började har han gjort en mindre avstickare. Mellan åren 1989 och 1995 var han på Landvetter. Och många aeroklubbare kan vittna

om den goda relationen med honom. – Vi har ju ganska nära kontakter hela tiden. Jag har ju också varit med på några av mötena som klubben har haft, berättar han.

TONY RIBBÅS BERÄTTAR också att han med tiden lärt känna igen många av rösterna på radion, även om han inte alltid vet hur personerna egentli-

gen ser ut. Det är också lätt att som flygledare höra om någon pilot är osäker. – Det hör man fak-

tiskt ganska tydligt. Då pratar jag lite långsammare och kollar hur lä-get är. Hur känner du nu inför att bli pensionär ? – Det blir ju en omställning och man kommer nog att sakna jobbet. Men ett helt stillsamt pensionärs-liv kommer det inte att bli. Tony kommer fortsätta sitta i tor-net under nätterna då AFIS-tjänsten är öppen. Dessutom kommer han att arbeta som flygledarinstruktör på Entry Point North, den skandinavis-ka flygledarutbildningen i Skåne.

Tony Ribbås föddes i

kontrollzonen

foto

: Mof

ly


8

Den sista helgen i augusti arrangerade Aeroseum Göte-borg Aero Show. Även Aero-klubben var med på ett hörn.

Att använda ordet ”succé” för den första årliga (?) Göteborg Aero Show vore närmast en underdrift: enligt Göteborgs-Posten uppges 45 000 per-soner ha besökt evenemanget, och då är inte alla de som stod på Snikens Kulle och i Aeroklubbens trädgård inräknade. Eftersom det inte borde vara möj-ligt att ha sådan tur med vädret som arrangörerna hade måste vi dra slut-satsen att någon mutat meteorologen. Klubbgruppen ska undersöka möjlig-heten att göra likadant till klubbresan nästa sommar.

DET ÄR AEROSEUM som tagit initiativtill och anordnar flygshowen. Aero-klubbens eventuella deltagande hade diskuterats sedan i våras, och resultatet blev att vi hjälpte till med rangering och parkering av besökande flygplan mot att vi gratis fick tillgång till ett stycke mark på utställningsområdet. PR-gruppen monterade ett tält, vår skärmutställning och lite rekvisita för att informera om och locka elever

till framtida teorikurser. Publiken på Göteborg Aero Show är lite mer flygintresserad än den vi möter i Nordstan, så de som tjänst-gjorde i tältet hade ganska mycket att göra, framförallt på lördagen. Mika Hanski representerade skolgruppen och tog vara på intresseanmälning-arna. De som skrev upp sig kommer att kontaktas under hösten.

ÄVEN I KLUBBENS trädgård var det full fart. Grillen varmkördes hela da-garna, och under de två dagarna sål-des 250 hamburgare och ett okänt antal korvar. Inköpsansvarige Lasse Bjurquist var nöjd: den sista av de inköpta hamburgarna såldes när sista programpunkten på söndagen – en

Vem mutade meteorologen?

uppvisning av JAS 39 Gripen – på-gick som bäst. Med pr-jobb på ”an-dra sidan”, rangering (av 49 flygplan), och grillning gavs det rikliga tillfällen att samla arbetspoäng. Totalt deltog ett tjugotal medlemmar, och styrelsen riktar ett stort tack till er.

VARKEN AEROKLUBBEN eller Ae-roseum visste vad vi skulle vänta oss, så det blev en skarp inlärningskurva. PR-gruppen har sammanställt erfa-renheterna så att det blir ännu bättre nästa år, då evenemanget är tänkt att återkomma. Du som är medlem kan hitta detta dokument på PR-grup-pens sida på de interna klubbsidorna på klubbens webbplats.

GÖTEBORG AERO SHOW 2008 :

Aeroklubbens kalender 2009Dags att skicka in dina bilder.

Snart börjar vi trycka nästa års kalender med medlemmarnas egna bilder. Därför vill vi återigen ha flygrelaterade foton från från alla möjliga årstider.

Mejla dina foton till oss senast fredagen den 14 november. Har du en papperskopia? Kontakta redax så löser vi det.

Kalenderförsäljningen startar i mitten av december.

mofly @ aeroklubben.se

9

KALENDER

2007

KALENDER

2008

��

��

��

��

��

��

��

��

KALENDER2009

��

��

��

��

?

I ett tält på Göteborg Aero Show informerade bland annat P A Gustafsson och Peter Andersson om Aeroklubbens verksamhet. foto : Jonas Holmberg.


9

Blåst på Plzen

Innan vi startade hade vi funderat en del på hur vi bäst skulle ta oss över bergen mellan Polen och Tjeckien. De är inte särskilt höga jämfört med Alperna, men med toppar på uppåt 5 500 fot och låg molnbas så kan det vara tillräckligt. Vi hittade dock ett bra pass strax sydväst om Wrocław. Överlämningen till Prag Informa-tion gick hur smidigt som helst. Vi i LVB låg några minuter efter KIE på detta benet också och drog nytta av att få information om frekvenser med mera lite i förväg, genom att lyssna på vad KIE fick för instruktioner. Håkan Torbjär i hö-gersitsen rattade flitigt på COM2:an för att även lyssna på kom-mande frekvenser.

NÄR VI NÄRMADE OSS Karlovy Vary rattade vi in AFIS som varnade för byig och varierande vind, dock hu-vudsakligen i banriktningen. Vi fick klar inflygning drygt tio nautiska mil från fältet och hade god tid att för-bereda oss och att spana efter banan. Vinden gjorde att bästa beskrivningen av sättningen är ”distinkt”, men allt höll och alla mådde bra efteråt. Efter en viss förvirring över navi-geringen på marken, och efter ett be-

sök av en liten tankbil, gick vi bort till terminalen. Efter betalning tog vi en snabb titt på väderleksrapporterna för Plzen och konstaterade snabbt att vindarna var lika byiga men dessutom i form av sidvind där. Vi bestämde oss snabbt för att stanna istället. Damen på flygplatskontoret berättade att det pågick en filmfestival, men att hon skulle försöka hjälpa oss att hitta rum. Vi surrade fast planen och efter bara en kort stunds väntan så var vi på väg ner mot staden. Karlovy Vary är en mycket vacker stad men kanske mer känt under det tyska namnet Karlsbad. Den har i drygt 600 år varit en vallfartsort för människor som vill dricka hälsobrunn från stadens varma källor.

PÅ ONSDAGSMORGONEN höll vin-den i sig. Vi hade planerat att ta oss

till Dresden, men vi plockade fram kar-torna för att i stället försöka hitta ett fält som hade lämpligare riktning med avseen-de på vinden. Till slut valde vi Magdeburg. Flygningen dit var i stort sett odramatisk, förutom att München

Information hade väldigt svårt att höra oss alla tre. Flygplatspersonalen på Magdeburg hjälpte oss snabbt med hotellbokning och taxi. Magdeburg låg förr i DDR och har nog få förut-sättningar att bli någon större turist-magnet.

PÅ TORSDAG MORGON såg vädret inte roligt ut. Fronter av alla möjliga

av ChristerKarlsson

��

��

��

��

��

��

��

��

��

��KLUBBRESAN 2008DEL 2

I förra numret av Mofly berättade Erik Öhman om hur tre av klubbens flygplan tog sig ner mot Polen och Wroclaw. I detta nummer fortstätter Christer Karlsson berättelsen om resan genom Tjeckien och Tyskland. gr

afik

: Mof

ly

Vi hade planerat att ta oss till Dresden, men

vi plockade fram kartorna för att i stäl-let försöka hitta ett fält som hade lämp-ligare riktning med

avseende på vinden.

,,

Strut rakt ut. Liksom låga moln kan hård vind ställa till det för privatflygare. I Karlovy Vary låg den dock rätt i banan. Icke så i Plzen och Dresden som fick hoppas över. foto : Erik Öhman


10

slag låg kors och tvärs över vår färd-väg och rörde sig långsamt österut. Vi åkte ändå ut till fältet men insåg att vi var tvungna att vänta. Vi frågade om vi fick titta in i allmänflyghanga-rerna under tiden vi väntade och fick en grundlig visning av en man ur flygplatspersonalen, komplett fri från stress. Den ena hangaren hade bland annat hade två motordrivna vändski-vor med sex plan per vändskiva. Bara att vrida på skivan så att ens eget plan gick att köra ut.

FRAMÅT EFTERMIDDAGEN, när vi nästan gett upp hoppet om att ta oss hem dök det upp nya prognoser som såg mer lovande ut än tidigare. Vi be-stämde oss för att ge oss iväg. Vi var förberedda på alternativa ställen att stanna på om vädret skulle försämras igen. Det var långt ifrån något top-penväder men flygbart, och vi landa-de två timmar senare på Roskilde.

EFTER EN SNABB tankning och be-talning var vi på väg igen. Vi började nu få bråttom för att klara stängnings-tiden för Säve. Håkan flög sista be-net i LVB och ville logga lite instru-menttid. Vi steg upp till flygnivå 60 som avsetts och njöt till en början av utsikten. Det var dock ett kortvarigt nöje. I höjd med Ängelholm gick vi in i moln och därefter såg vi inte så mycket mer än insidan av moln fram till att vi låg på ILS:en på Säve.

ERIK ÖHMAN OCH JAG var de som före årets utflykt hade minst erfaren-het av reseflyg. Den största lärdomen vi båda drog är hur enkelt det är. Flygledningar och flygplatserna tar väl hand om en. Visst får man vara beredd på att ändra lite på planerna efter vädret, men det går oftast att ta sig fram till slut. Erik och jag fick båda mersmak och kunde inte vänta mer än tre veckor innan vi drog till Tempelhof, men det är en helt annan historia …

Ovan. Den pittoreska tjeckiska staden Karlovy Vary, även kallad Karlsbad, var en positiv överraskning. foto : Henrik Gildebrand

Vänster. Deltagarna på klubbresan 2008 : Erik Öhman, Christer Karlsson, Henrik Gildebrand, Jesper Vasell, Håkan Torbjär, Bo Särnsjö, Marguerite Beaulieu, Björn Lengstrand och Peter Andersson. foto : hjälpsam tysk

Nedan. Allmänflyghangaren på Magdeburgs flygplats hade stora vändskivor på samma sätt som i ett gammalt lokstall. foto : Erik Öhman


11

8nummer 5 - oktober 2008

Polisflyget kritiserasEn utredning slår fast att det finns ett fortsatt behov av polisens helikoptrar. Sam tidigt kritiseras Polis-flyget i en haverirapport.

Statens haverikommission kritiserar ledningen för Polisflyget efter olyckan i Sisjön utanför Göteborg förra året då en pilot omkom. Man pekar ock-så på bristande rutiner och ett dåligt arbetsklimat inom organisationen. Något tekniskt fel på den kraschade helikoptern har inte hittats. Polisen har i dag sex helikoptrar av märket Eurocopter: två är sta-tionerade i Göteborg, två i Stock-

holm, en i Östersund och en i Boden. Dessutom finns en Bell 206 för ut-bildningsändamål. Tidigare fanns yt-terligare en helikopter i Malmö, men efter Sisjöhaveriet ersatte den den kraschade Göteborgshelikoptern.

I POLISENS EGEN utredning om he-likoptrarnas framtid slår man fast vik-ten av ett framtida polisflyg. Stockholm föreslås få en större he-likopter som bland annat ska kunna transportera egna insatsstyrkor vid behov. Den ena av Stockholms heli-koptrar ska samtidigt flyttas till Skåne som behöver en egen polishelikopter.

foto : Rikspolisstyrelsen

info från Luftfartsverket

HEJ IGEN flygarvänner ! Somma-ren har lagt sig till ro och den mer väderdramatiska hösten har tagit vid. Det var ett bra tag sedan vi hade informationskanalen öppen från oss här på Göteborg Kontroll.

DÄRMED ÄR DET INTE sagt att det varit ”lugnt” i luften. Läget är tyvärr sig likt när det gäller luft-rumsintrång – de förekommer med stadig frekvens. För egen del har jag hittills varit med om fem intrång det här året vilket kanske låter lite, men faktum är att det är fem för många. Till och med augusti månad lig-ger de officiella störningsrapporter-na ungefär i nivå med föregående år när det gäller all trafik (inte enbart

VFR-trafik till och från Säve). När det gäller mina fem ”avslöjanden” så har jag även talat med vederbö-rande via telefon för att reda ut vad som hänt, och kanske är det den mest effektiva varianten. För att förtydliga ytterligare så handlar det inte bara om intrång sidledes utan naturligtvis även höjdledes. För att få lämna en viss höjd krävs klare-ring, liksom att göra entré i kon-trollerad luft. Tänk gärna tillbaka på utbildningens glada dagar; hur hanterade ni klareringar och hur planerade ni era sträckflygningar genom kontrollerade luftrum ?

SÅ EN RAPPORTERING gällande vårt numera inarbetade Eurocat system. Vi har blivit rappare på att

hantera färdplanslösa flygningar, men det kan dock förekomma att vi inte har möjlighet att pussla ihop trafiken med den färdplansburna trafiken.

TÄNK GÄRNA PÅ att det inte en-bart är frekvensen som är en mätare på flygledarlast, eftersom det pågår samordningar mellan tre sektorer i Malmö samt Copenhagen Con-trol, Såtenäs, Trollhättan, stridsled-ning, segelflygklubbar med mera som inte hörs ut på frekvensen. Ha tålamod när vi inte svarar direkt på era anrop. Vi finns där – jag lovar! Flyg lugnt och håll öronen öppna för klareringar. Det blir säkrare för alla.

Lasse Ek, LFV

Ny klubbhandbok för medlemmarnaAeroklubben har tagit fram en handbok med samlade uppgifter om sådant som medlemmarna ska eller bör känna till. Arbetet med detta har i huvudsak genomförts av Albert Nummelin och Henrik Gilde brand. Klubbhandboken är dels en bra vägledning för elever och nya med-lemmar men även för de som har varit med ett tag i klubben och be-höver uppdatera sig på dess rutiner och regler. Ambitionen är att den ska ha ett pedagogiskt upplägg och vara lätt att hitta i. Den finns nu upplagd som pdf-fil på medlemssidorna och tanken är att den ska uppdateras två gånger per år. – Vi tar ytterst gärna emot syn-punkter på innehållet, säger Albert Nummelin.


12

Aeroklubbare i

F KUS

MargueriteBeaulieuArbetar som språkkonsult inom fordonsindustrinBor i Bergsjön, nära Agnesbergs rapportpunktfo

to: M

ofly

Tog certifikat : – 23 juli 2008. Flygplanstyper som du flugit ? – Cessna 150 och 172 Därför började jag flyga … – Jag fick inte tillfälle att flyga tillräckligt ofta som passagerare, vilket jag varit under 20 år. Flyg-ning har också varit ett återkom-mande tema i mitt liv. Min far var radartekniker på Avro Lancaster bombplan mellan 1939 och 1945. Mitt flygintresse väcktes ordent-ligt efter flygshowen i Abbotsford 1974.Hur ofta flyger du? – Väldigt ofta det senaste året, och gärna med andra. Jag älskar att resa till nya ställen, gamla stäl-len. Till och med att ligga i vänt-läge ost. Flygminne från Aeroklubben : – Vi skrattade mycket på resan till Tempelhof i Berlin 2007. Årets klubbresa till Östeuropa var också fantastisk. Jag rekommenderar klubbresor som ett bra sätt att få bredare och djupare erfarenhet.Flygdrömmar? – Alltför många! Kanadensiska västkusten i ett sjöflygplan mel-lan Vancouver och Alaska. Kunna parkera ett flygplan på uppfarten. Åka så högt i en MiG att man ser jordens krökning. Mitt bästa flygtips : – Höjd är din bästa vän – för-utom på kort final.

Medlem i Aeroklubben sedan 2005; gästmedlem innan dess

Barkaby i elfte timmen

Anledningen till stängningen är att Järfälla kommun ska bygga bostäder i området. Barkaby flygklubb har sedan mili-tären ägde fältet haft ett arrendeavtal på ett år i taget. Och när kommunen tog över fältet på 1990-talet fortsatte ettårsuthyrningen. Men nu är klub-ben uppsagd.

PÅ BARKABY FLYGPLATS görs det omkring 30 000 rörelser per år. Ma-joriteten av dessa är enmotoriga flyg-plan. – Om det blir som kommunen vill upphör all flygning efter den 1 januari säger Bo Danielsson som är ordförande i Barkaby flygklubb. Flygklubben är landets största och totalt rör det sig om drygt 600 medlem-mar som blir hemlösa. Ett större problem är de 120 flygplan som kommer att sakna tak över huvudet. För närvarande finns ingen lösning på var alla dessa ska ta vägen. Både Vallentuna norr om Stockholm och Skå-Edeby har kommit på tal men där finns inga hangarutrymmen. – Även Bromma har nämnts men det uppfattar jag inte som ett seriöst förslag, säger Bo Danielsson.

I KLUBBEN ÄR oron stor och fråge-tecknen många. – Vi kämpar vidare om en förläng-ning och ska träffa kommunen nästa gång i november men vid förra mötet hade ingenting förändrats, fortsätter Bo Danielsson. Det är kallt stål från båda håll.

För två år sedan slogs Barkaby flyg-klubb ihop med Botkyrka flygklubb som då inte längre kunde vara kvar på Tullinge flygplats. Nu ser hela Stock-holmsregionen ut att bli utan en flyg-plats för allmänflyget.

KOMMUNSTYRELSENS ordförande i Järfälla kommun, Eva Lennström (m), poängterar att sedan man över-tog flygplatsen från försvaret för ett antal år sedan har kommunen varit mycket tydliga gentemot flygklubben att man skulle komma att bebygga närområdet.

– Därför har vi haft det här arrende-avtalet på bara ett år i taget, säger hon. Järfälla har haft en enorm befolknings-ökning de senaste åren. Det har redan börjat byggas i när-heten. Tanken är att ett antal tusen perso-ner ska bo i området. Byggbolagen har nu

köpt marken i förvissning om att fly-get försvinner.

– MIN DRÖM VAR en gång i tiden att kunna kombinera bostäder och flyg, men det står nu klart att det inte går av rena miljöskäl. Vi tvingas välja mellan flyg och bostäder, menar Eva Lennström. Enligt Eva Lennström är det klart att flygplatsen att stängas vid årsskif-tet. Men det kommer att finnas möj-lighet att ha kvar flygplanen i hanga-rena i väntan på en lösning. Men när de väl sedan startat däri-från finns ingen möjlighet att landa igen.

Det mesta talar för att Barkaby flygplats norr om Stockholm kommer att stänga vid årsskiftet. Sveriges största flygklubb blir hemlös och huvudstaden saknar en plats för allmänflyget.

��

��

��

��

��

Grafik : Mofly

KLUBBHUS GENOM TIDERNAAEROKLUBBENS HISTORIA


13

901918 2008

Man får lätt uppfattningen att Torslandatiden var en tid på ett och samma ställe. Fel: klubben har faktiskt aldrig varit så länge på en och samma plats som nu.

Under större delen av Tors-landaepoken var klubbens lokaler uppdelade. Själva

kansliet låg inne i stan medan klubb -utrymmena fanns ute vid fältet. Inledningsvis hade man klubb-utrymmena på ovanvåningen i den gamla flygrestaurangen på Torslanda. Byggnaden uppfördes 1923 i sam-band med att flygplatsen invigdes och troligtvis flyttade klubben in redan då. Flygrestaurangen fick emellertid rivas 1949 då den låg i vägen för bana 22 som skulle förlängas. I stället hade flygvapnet några min-dre glamorösa baracker bakom sta-tionsbyggnaden som klubben fick hål-la till i under några år. Ekonomin var inte den bästa så man fick vänta med att skaffa egna lokaler. Några foton därifrån har dock inte gått att finna. År 1959 var det äntligen dags att in-viga ett nytt eget klubbhus i den norra delen av fältet. Men då SAS snart gjor-de anspråk på den stora hangaren intill fann man det lämpligare att flytta till den östra delen av fältet år 1964. Och huset tog man med sig ! Men efter några år stod det klart att Aeroklubben skulle flytta till Säve. Där uppfördes ett nytt knallblått litet plåthus som klubben skulle hyra av flygplatsen. ”Plåten var ett krav från driftbolaget med den motivering att terminal byggnaden och klubbstugan skulle vara så enhetliga som möjligt” skrev Mofly i november 1977. Inflyttningen skedde året därpå och nu har klubben varit på samma ställe här i 30 år.

1923 – 1949: flygrestaurangen på Torslanda. Aeroklubben hade under de första loka-lerna på ovanvåningen i flygrestaurangen på Torslanda. Men egent-ligen var den bara tillgänglig för de mest prominenta klubbmed-lemmarna. Det var en ståtlig byggnad som var utrustad med både inackorderingsmöjlig-heter och dansbana. okänd fotograf

1959 – 1964: Lilla klubbhuset på Torslanda. Huset uppfördes då ekonomin hade stabiliserats i klub-ben. Man fick också tillgång till den stora hangaren i närheten alldeles gratis. inled-ningsvis.okänd fotograf

1964 – 1978: samma hus fast på ny plats. År 1964 flyttade man klubbstugan över en natt via landnings-banan till den västra sidan av flygplatsen. Hangarerna låg nu strax intill. Huset finns kvar än i dag och numera har en pap-persfirma kontor här. foto : Mofly

Dagens klubbhus sedan 1978.Under många år var frågetecknen stora kring var klubben skulle ta vägen när Torslanda lagts ned. Det blev Säve och här har Aeroklubben hållit till i 30 år. Fak-tum är att klubben aldrig varit så länge på samma plats nå-gon gång tidigare.foto : Mofly 1977

Carl - Johan Sundberg

Ett himla flyttande

Uppmaning. Ur Mofly i juli 1978.


14

Nästa

kommer som ett pappers-nummer och skickas ut runt jul till medlemmar och andra flyg aktörer i landet.

Grattis :PPL :

Björn Hall 2008 - 08-18Marcus Höglund 2008-08-23Love Håkansson 2008-08-25

Peter Vas 2008-09-12Jörgen Palm 2008-10-06

Spolad Cessna.Den sista helgen i september var det dags för höstens tvätt- och vaxdag. Erik Öhman gav GYX:en en rejäl kalldusch. foto : Arne Sandsgård

UNDER STYRELSEMÖTET den 6 oktober fattades en del beslut. Bland annat justerades det tidigare beslutet att ge återbäring av bräns-leskatten till eleverna när peng-arna finns tillgängliga från Skatte-verket. Vi kunde glädjande nog kon-statera att det finns ett utrymme för att ta ut timpriset för skolning utan skattepåslag. Beslutet innebär minskad administration och gör att timpriset ser mer aptitligt ut för den oinvigde. Det ekonomiska re-sultatet till och med augusti ser bra ut och likviditeten är god.

VI HAR FLUGIT lite drygt 2 400 timmar till och med september. Service och reparationer löper på riktigt bra. LMZ har just återkom-mit från 500-timmars och vi skall se till att få den krånglande ampe-remetern lagad i Roskilde så snart som möjligt. Gångtidsförlängning för GYX står för dörren. Västkustflyg redogjorde för läget med de nya reglerna EU-OPS1 som trädde i kraft 28 september. Det är i skrivande stund oklart om reglerna

ens accepteras av alla medlemmar i EASA. För att svara upp mot dessa regler har Västkustflyg tagit fram manual och en beskrivning av hur organisationen för luftvärdighets-granskning skall se ut. Det kan dock ta en tid innan Luftfartsstyrelsen har granskat doku-menten och utfärda de tillstånd som behövs. Aeroklubbens flygverksam-het påverkas inte direkt, men om tillståndet dröjer så kan det bli pro-blematiskt.

DET FINNS FÖR närvarande ingen plan för H50P-möten under hösten. H50P-gruppen arbetar med saken och har lovat att återkomma.

STYRELSEN BESTÄMDE datum för höstmötet till onsdagen den 19 no-vember. Vi ville egentligen ha mötet tidigare men det skulle gett en alltför snäv frist för inkommande motioner. Nu gäller 19 oktober som sista dag för inlämnade motioner. Kallelse kommer till medlemmarna senast 9 november.

Karl Ekwall, styrelsen

info från styrelsenNya

medlemmarMofly hälsar följande

nyblivna aeroklubbare välkomna till klubben :

Jonas Enghage – ordinarieMartin Jacobsson – ordinarie

John Kangas - Mikko – ordinarie

Joachim Pfeil – elevPer Kundig – ordinarie

Mattias Schwedin – ordinarieEmanuel Dahl – ordinarie

Redaktionen Ansvarig utgivare : Hasse Hellström Utgivningsort : Göteborg 2008

Redaktionen består av :Peter Andersson [email protected] 0709 - 87 47 55Fredrik Edlund [email protected] 0708 - 77 88 24Robert Grou [email protected] 0704 - 22 85 66Carl - Johan Sundberg [email protected] 0704 - 48 23 62

redaktionen mottager tacksamt bidrag och material till Moflytill någon av ovanstående adresser eller till [email protected]

Mofly Newsletter ges ut av:Aeroklubben i Göteborg • Säve Flygplatsväg 32 • 423 73 Säve

Telefon 031-92 61 00 • Telefax 031-92 64 43 • Västkustflyg 031-92 59 15pg 24 06 12-2 • bg 508-00 15 • www.aeroklubben.se • [email protected]

901918 2008

Documents

Mofly - Oktober 2008