ISSN 1652-2303© Numismatiska forskningsgruppen ochförf. Foto förf. om inget annat anges.

www.numismatiskaforskningsgruppen.su.se

myntstudierMynttidskriften på Internet

RedaktionelltMyntstudier utges av NumismatiskaForskningsgruppen (Gunnar Ekströmsprofessur i numismatik och penning-historia) vid Stockholms Universitet.Ansvarig utgivare är Kenneth Jonsson.Artiklarna kommer enbart att behandlamynt och därmed relaterad informa-tion, d.v.s inte medaljer, sedlar ochpolletter.

Distribution sker endast i detta elek-troniska format (PDF), som alla in-tresserade själva kan skriva ut på pap-per. För att skriva ut den laddar man nerfilen till sin egen dator. För utskriftkrävs Adobe Reader som går att laddaner gratis från Adobes hemsida:www.adobe.com

Skriv lämpligen ut uppslag som bör-jar med udda sidor först och vänd där-efter sidorna och skriv ut jämna sidor.Efter vikning har man tidskriften i A5-format. Bilderna blir bäst om mananvänder en laserskrivare med 1200punkters upplösning per tum. Äldrenummer kan hämtas från hemsidan (seovan).

Antalet nr per år varierar. När in-sända manuskript fyller ut ett nytt nrläggs det ut på hemsidan.

Artiklar kan skickas med e-post till: kenneth.jonsson@ark.su.se eller på dis-kett till Kenneth Jonsson, Numis-matiska Forskningsgruppen, Stock-holms Universitet, 106 91 Stockholm.Bilder kan skickas i elektroniskt for-mat (TIFF eller JPEG) eller per postsom vi skannar in.

Nr 2005:4 - december

Nya vikingatida myntfyndfrån MalmöområdetCecilia von Heijne

Arkeologiska undersökningar i Malmöområdet i sam-band med byggandet av Öresundsbron och Citytunnelnhar gett flera nya fynd av vikingatida och medeltidamynt. I Almdala, Lockarp sn, har bl.a. ett nytt vikinga-tida depåfynd påträffats.

Arkeologiska undersökningarUnder det senaste decenniet har omfattande arkeolo-giska undersökningar bedrivits i Malmöregionen. In-ledningsvis gjordes en mängd undersökningar i sam-band med Öresundsprojektet och byggandet av bronmellan Sverige och Danmark. Efter det har arkeologiskaundersökningar utförts med anledning av Citytunnelnsom är en anslutning för tåg och bilar från de centraladelarna av Malmö till bron mot Danmark. I skrivandestund är Citytunnelprojektet inne i ett intensivt bygg-nationsskede och beräknas vara klart år 2011.

De arkeologiska undersökningarna har resulterat iflera nya myntfynd från Malmöområdet. Ett område därvikingatida och medeltida mynt har påträffats är Lock-arp, strax söder om Malmö. I Lockarp byggs järnväg såatt det skall bli möjligt för tåg att köra direkt från Ystadoch Trelleborg till Köpenhamn och Lund utan att förstpassera Malmö. Även i den angränsande socknen Bun-keflo har vikingatida myntfynd påträffats i sambandmed arkeologiska undersökningar inför anläggandet avÖresundsförbindelsen (von Heijne 2004 fynd 1.13 och1.14).

ingen betydelse och högre valörer blev istäl-let plåtmynten och sedan sedlarna. Eftermyntreformen 1776 förvann de äldre silver-mynten. Däremot fortsatte kopparmynten attcirkulera (t.ex. 2 och 1 öre sm till ½ och ¼skillings värde). De hade präglats i mång-miljonupplagor och även 1777 och 1778 bi-behölls kopparvalörerna vid nypräglingen(små upplagor) trots att de officiellt ersattsav skillingräkningen. Först 1802 hade såmånga försvunnit ur cirkulation att det blevnödvändigt att återuppta kopparmyntningenoch nu för första gången i skillingräkning.Riksgäldskontoret gav ut polletter (ej mynt)1799-1802 i skilling riksgäldsräkning.

Under 1700-talets andra hälft ger fleramyntfynd en felaktig bild av myntcirku-lationen eftersom de kan innehålla mycketgamla mynt som rimligtvis inte fanns i cirku-lation längre. De speglar därför snarast enmisstro mot penningpolitiken fr.o.m KarlXII:s tid då först nödmynten infördes ochsenare när sedlarnas sjunkande värde gjordeatt många kunde förlora en förmögenhet.Som exempel kan nämnas en skatt frånBälinge i Skåne (SHM 8841), slutmynt 1779,med 1.052 mynt varav 10 av 13 utländskamynt var präglade på 1600-talet.

Fr.o.m. 1700-talets slut är det svårt att stu-dera cirkulationen eftersom skatterna upp-hör.

LitteraturPersson, C. 1993. Engelska mynt i svenskaskatter - en studie av de vikingatidadepåernas sammansättning med utgångs-punkt från de engelska mynten. C-uppsats iarkeologi. Stockholms universitet, ht 1993.SML - Sveriges mynthistoria. Landskaps-inventeringen. Stockholm 1982-.Tingström, B. 1986. Plate money. Theworld's largest currency. Arlöv 1986.Wallroth, K.-A. 1918. Sveriges mynt 1449-1917. Numismatiska Meddelanden XXII.Wolontis, J. 1936. Kopparmyntningen iSverige 1624-1714. Helsingfors 1936.

FörkortningarSHM - Statens Historiska Museum, Stock-holm.

AktuelltForskningCNS kallas det projekt där alla vikingatidamyntfynd i Sverige ska publiceras. Åtta vo-lymer, totalt ca 51.400 mynt, har hittillstryckts och ytterligare en (ca 6.300) trycksunder 2006. Resterande mynt (f.n. ca187.200) kommer enbart att publiceras på In-ternet och ett första fynd finns nu tillgängligt:(www.numismatiskaforskningsgruppen.su.se).Projektet saknar sedan mycket lång tid fastpersonal. Det nya mediet kommer därför attförenkla arbetet och innebär en mängd för-delar för användarna. Bl.a. är det möjligt attuppdatera fyndlistorna och illustrationerna(målsättningen är att illustrera samtliga ex.)kan studeras i 5-10 gångers förstoring.

LitteraturGöran Wahlquist (red.), Samlaren SvenSvensson. Alla dessa mynt. Svenska Numis-matiska Föreningen Smärre skrifter 11. Stock-holm 2005. Till 150-årsminnet av Sven Svens-sons födelse 1855 har Svenska Numisma-tiska Föreningen och Kungl. Myntkabi-nettet gett ut denna skrift med ett antal ar-tiklar som alla handlar om Svensson ochhans samlande i alla former. Det har blivit envacker skrift med många intressanta upp-lysningar och kommentarer.

Kenneth Jonsson

2 19

Lockarps bytomt är belägen på slättom-rådet söder om Malmö. Kyrkan är grund-lagd under tidig medeltid, men ombyggdunder 1880-talet. Äldsta belägget för ort-namnet ”Lokkathorp” är 1238. Namnformentillhör en kategori ortnamn som kraftigt ex-panderade i Skåne under slutet av vikinga-tiden och är en sammansättning av mans-namnet ”Lokki” (den lockige) samt efterledet–torp (Svenskt ortnamnslexikon 2003:Lock-arp). Torp-namnen sätts ofta i samband mednyetablering av bosättningar under yngrejärnålder. I Lockarpsområdet har emellertidlämningar påträffats som visar på en bebyg-gelsekontinuitet från romersk järnålder tillhistorisk tid. Bebyggelsen har dock genom-gått en kraftig omorganisation under vi-kingatiden (Ifverson & Heimer 2005, 34).Bland de vikingatida fynden från Lockarp,förutom mynten, finns ett bronsbleck medinristade runor (MHM 12756, 19). Det kantroligen dateras till första hälften av 1000-talet. Möjligen består skriften av fem runor,antingen fyra t-runor och runan a eller tre t-runor en bindruna samt runan a (Gustavson2005).

Myntfynd från Almdala, Lockarp snI samband med arkeologiska undersök-ningar under åren 2001-2003 av Lockarpsbytomt, Citytunnelprojektet område 8, harfem mynt påträffats som härrör från tidenföre 1100.

Fig. 1. Tyskland, Oberlothringen. Myntort? Ca1020-1030. Myntet tillhör ett depåfynd sompåträffats i samband med arkeologiskaundersökningar i Almdala, Lockarp sn, Skåne.Foto: Malmö Kulturmiljö.

Tre engelska mynt och ett tyskt mynt ut-gör ett litet depåfynd som påträffats i ettgrophus år 2001. Med mynten tillvaratogsresterna av en börs. I grophuset fanns ocksåen vågskål, träkol, brända stenar, järnslaggoch ämnesjärn. Två rännor anslöt till grop-huset och har tolkats som luftkanaler. Fyn-den gör att byggnaden tolkas som ensmedja. Fynd av sländtrissor och bennålartyder på att byggnaden i något skede ävenanvänts för textilhantverk (Ifverson &Heimer 2005, 24).

De engelska mynten är samtliga frånÆthelred II:s regeringsperiod (978-1016),med övervikt för den senare delen genomtyperna Helmet som präglades ca 1003-1009och Last Small Cross från ca 1009-1016. Dentyska mynttypen (fig. 1) är mycket ovanlig ifynd från Sverige. Förutom myntet från Lock-arp är endast ytterligare tre mynt kända isvenska fynd varav en är obol. Det äldstafyndet (t.p.q. 1021) är från Kännungs, Hellvisn, Gotland som sammanlagt består av 1564mynt (SHM-KMK 20879). Typen är känd istörst antal i ett fynd från Corcelles i Schweizmed 31 exemplar av totalt 1118 mynt (Cahn1969:156, nr 1075-1105). Detta fynd daterastill 1033/34. Typen har en genomsnittsviktpå 1,35 g och är troligen präglad i Ober-lothringen av en okänd myntherre (Cahn1969, typ 68). På åtsidan finns bokstaven Einom en pärlring. På frånsidan avbildas ettkors med punkter i korsvinklarna, även detinom en pärlring. Inskrifterna är oläsliga.Mynttypen har sannolikt präglats ca 1020-1030. Följaktligen kan depåfyndets t.p.q.(slutmynt) ungefärligen bestämmas till 1020.Övervikten av engelska mynt i fyndet kaninte sägas vara representativt för fynd fråntiden, även om depåfynd från Skåne gene-rellt sett har en genomsnittligt högre andelengelska mynt än exempelvis fynd från Born-holm (von Heijne 2004, 157). Med tanke påfyndets ringa storlek går det emellertid inteatt dra några större slutsatser av fyndetssammansättning.

Det fick inte någon effekt på myntcirku-lationen eftersom de knappt hade präglatssedan den senaste inflationsperioden. Denlägsta valören blev öret men säkerligen föratt mildra effekterna av viktsänkningen dröj-de det till 1609 innan myntningen av 1 öretåterupptogs som då också fick sänkt vikt.

Under Gustav II Adolf hade kopparexpor-ten från Falun fått stor betydelse för helalandets ekonomi. När kopparpriset föll be-slutade man att dämpa prisfallet genom attbehålla kopparn inom landet genom att präg-la mynt av den. Samtidigt avhjälpte man bris-ten på silvermynt som uppstått genom atten miljon riksdaler skulle betalas till Dan-mark för Älvsborgs lösen efter freden 1611.Kopparmyntningen inleddes 1624 och varegentligen tänkt som ett provisorium, menden blev permanent genom fortsatta prisfalloch fick mycket stor omfattning. Klagomå-len på den starkt varierande vikten för kop-parklippingarna (som i många fall räknadesefter vikt, vilket medförde att förlusternakunde bli stora beroende på räknesätt) gjor-de att man 1627 blev tvungen att gå över tillatt prägla rundmynt i koppar som skulle räk-nas efter det nominella värdet. Klippingarnaavlystes slutligen 1629, då de kunde inlösasmot rundmynt (Wolontis 1936, 71-72). Attklippingarna försvann snabbt visas av enskatt från Gamlaö, Östergötland (SML 1.81)med slutmynt 1629. Alla 58 ex. var rundmynti koppar. Med en maximal cirkulationstid avfem år är kopparklippingarna de mynt somunder nyare tid cirkulerat kortast tid (fig. 1).Fortsatta värdefall för rundmynten gjordeatt det efterhand blev lönsamt att exporteradem som koppar, vilket förbjöds 1633 ochsamma år sattes rundmynten ned till halvasitt nominella värde (Wolontis 1936, 91-92).Exporten av dessa kopparmynt syns i skat-terna på 1640-talet där Gustav II Adolfs rund-mynt försvunnit och ersatts av Kristinas.

Hur de äldre mynten försvunnit ur cirku-lation samt hur man undvek de nya koppar-mynten framgår av en skatt med slutmynt

1626. Den hittades 1876 vid Kvarngatan iNyköping. De svenska mynten bestod av 1guldmynt och 1.879 silvermynt varav endast2 var präglade före 1604 (daler 1559 och 4öre 1575), men kopparmynt saknas helt(SHM 5871).

Fr.o.m. 1624 och framåt består skatternaofta av antingen bara silver- eller bara kop-parmynt. Många silverskatter består ocksåenbart av, eller är helt dominerade av, lägrevalörer.

För silvermynt enligt den nationella mynt-räkningen (mark, öre) var det fram till 1664regel att halt och/eller vikt sänktes fortlö-pande med kortare eller längre tidsintervall.Fr.o.m. 1665 ökade silvermyntningen mycketkraftigt för att undvika de problem somkopparmyntningen medfört. Mellan 1664och 1754 var också markmynten lika värde-beständiga som riksdalern med undantag förmyntningen 1718 med valörer i carolin (caro-lin var en benämning på 2-marken). Det pre-kära statsfinansiella läget under slutet avKarl XII:s regering, med bl.a. utgivningenav nödmynten från 1715, gjorda att äldremynt mer eller mindre framgångsrikt drogsin från cirkulation. De mynt som gömts un-dan kunde emellertid sedan cirkulera på nyttfram till 1776. Öresmynten i silver fick emel-lertid sin vikt och halt sänkt vid två tillfällenefter 1664. Kopparmynten var utsatta förkraftiga prisfluktuationer under hela 1600-talet och plåtmynten, som infördes 1644, fårses som ett nytt försök att hitta en lösningpå ett svårt problem. Kopparpriset stabili-serades först några år in på 1700-talet (Ting-ström 1986, 218-220). Den prisrelation somfastställdes 1665 (1 öre i silver = 3 öre i kop-par) blev bestående fram till 1776 (i prakti-ken präglades de flesta kopparmynten hä-danefter i öre sm). Kopparmynten, i såvälkm- som sm-valörer blev härefter heller inteproblematiska som de varit tidigare.

Efter Karl XII:s död 1718 blev öresmynteni silver och kopparmynten de huvudsakligamynten i omlopp. Markmynt i silver fick

18 3

Ett danskt ensamfunnet mynt är slaget förErik Ejegod (1095-1103) i Roskilde, typ Hbg5 (MK 130:200166). Myntet är fragmentarisktoch hade ett hänge. Det påträffades i sam-band med utgrävningar år 2003 i ett stolphåltillhörande en mer än 30 meter lång bygg-nad av trelleborgtyp, d.v.s. ett hus med buk-tande väggar och dubbla stolprader där denyttre radens stolpar är snedställda och hjäl-per till att bära upp taket. Byggnaden kan havarit uppdelad i sex rum. Stolphålet medmyntet var beläget i byggnadens västra del.Fynd av mynt i stolphål finns under vikinga-tiden, men kan inte sägas vara vanligt före-kommande. Ett intressant exempel är ett myntfrån ett stolphål söder om västporten i Trelle-borgen vid Slagelse på Själland (von Heijne2005, fynd 4.107). Att deponera föremål istolphål i samband med byggande är emel-lertid långt ifrån inskränkt till att omfatta myntutan även fynd av exempelvis guldgubbar,keramik och ben är känt. Föremålen tolkasvanligen som byggnadsoffer. Avsikten varatt skydda huset mot onda krafter och gelycka åt dem som skulle bo i byggnaden.

Tack till Chatarina Ödman som bistått medinformation om myntfynden och Peter Ilischför referens till Corcelles.

Lista över mynten i depåfyndet från Alm-dala, Lockarp sn

TysklandMyntort? (Oberlothringen)

1. Myntherre? Ca 1020-1030. Dbg –. MHM12756:1073.

EnglandÆthelred II

2. Long Cross ca 997-1003. London, God-wine, Hd 2630 var. MHM 12756:1071.

3. Helmet ca 1003-1009. Lincoln/London(L[?]), Asfrith (Osferth) ([?]SFERÐ). Hd18202856. MHM 12756:1072.

4. Last Small Cross ca 1009-1017. Exeter,

Isengod (Isegod). Hd 551. MHM12756:1070.

Litteratur:Cahn, E. 1969. Die Münzen des Schatzfundesvon Corcelles-près-Payerne. Schweize-rische Numismatischer Rundschau 48(1969), 106-226.Dbg - H. Dannenberg. Die deutschenMünzen der sächsischen und fränkischenKaiserzeit. I-IV. Berlin 1875-1904.Hbg - Hauberg, P. 1900. Myntforhold ogudmyntninger i Danmark indtil 1146. Kö-penhamn.Hd - Hildebrand, B.E. 1881. Anglosachsiskamynt i Svenska Kongliga Myntkabinettet,funna i Sveriges jord. Stockholm.von Heijne, C. 2004. Särpräglat. Vikinga-tida och tidigmedeltida myntfynd från Dan-mark, Skåne, Halland och Blekinge (ca800-1130). Stockholm Studies inArchaeology 31. Stockholm. Diss.Gustavson, H. 2005. Verksamheten vidRunverket i Stockholm. Nyfynd 2002. Nyttom runer. Meldingsblad om runeforskning,nr 18 (2003, publ. 2005). Oslo.Ifverson, P. & Heimer, O. 2005. Almdala. Enstorgård från sen vikingatid och tidig med-eltid i Lockarp, Skåne. Meta 2005:2, 21-38.MHM - Malmöhus Museum.MK - Malmö Kulturmiljö.Svenskt ortnamnslexikon. 2003. Red. M.Wahlberg. Språk och Folkminnesinstitutet.Uppsala.

Islamiska mynt, särskiltvolga-bulgariskaTill minne av Thomas S. Noonan(1938-2001)Gert Rispling

Vikingatida silverskatterDe vikingatida svenska myntskatterna ärviktiga för kunskapen om vikingatiden. De

Gotland hade en egen myntning där denäldsta typen präglades under mycket långtid (ca 1140-1225), men äldre ex. försvannändå snabbt ur omlopp (p.g.a. snabb cirku-lation?). Den försvann sen helt när den följ-des av en serie typer ca 1225-1288.

Fram till ca 1450 präglades därefter baraen typ av penningen (W-brakteaten) menmed stadigt lägre silverinnehåll. Detsammagäller för goten ca 1340-1450. För bådepenningen och goten gäller att myntförsäm-ringen begränsade cirkulationstiden tillhögst 40 år. Efter en myntreform ca 1450skedde sen en snabb myntförsämring var-för cirkulationstiden på 1500-talet var så kortsom en eller två decennier.

Nyare tid 1520-Under Gustav Vasa 1521-1560 kan man följamyntcirkulationen bra fram till inledningenav 1540-talet. År 1536 började valörer mel-lan 2 öre och 1 mark att präglas (men ingalåga valörer slogs under några år). Fram tillsdess hade mynten försämrats gradvis, mentrots det fanns troligen fortfarande myntfr.o.m. Sten Sture d.y. i omlopp fram till 1542då det uppenbarligen går en gräns vid en nykraftig myntförsämring. De få skatter (allasmå eller mycket små) som finns därefterindikerar att mynten före 1536/42 nu för-svunnit ur cirkulation. Bristen på skattfyndkan också vara en fingervisning om att folki allmänhet tappat förtroendet för mynt som

ett sätt att bevara ett kapital. Ett undantagutgörs av den internationella (och värde-beständiga) talern vars motsvarighet dalerninfördes 1534 i Sverige. Den kom i Sverigeatt präglas regelbundet fram till 1871 (medundantag för perioden 1655-1717 då denendast slogs under tre år). Dalern, från 1604riksdalern, och dess delar levde sitt eget livoch påverkades inte av de inhemska infla-tionsperioderna eftersom de främst använ-des i den internationella handeln och somförmögenhetsbevarare och kommer därförinte att behandlas närmare här. I principkunde de hålla sig i cirkulation under obe-gränsad tid, i praktiken kring ett halvsekel.Det förtjänar att nämnas att de äldstasvenska skatterna med (utländska) talrar till-hör 1550-talet och de upphör först vid 1600-talets mitt.

Erik XIV satte igång en massutmyntningav underhaltiga klippingar. T.ex. kan det så-väl 1563 som 1564 ha myntats fler än 1 mil-jon ex. per år (Wallroth 1918, 32). Därmedinleddes en kraftig inflationsperiod som va-rade till 1574. Efter en reform 1574 infördesåter bättre mynt. Under 1580-talet prägladesinga markvalörer (hertig Karls markmynt hadenärmast provmyntskaraktär) utan bara delägsta valörerna (½ öre, örtug [nu 3/4 öre]och fyrk). År 1590 inleddes en mycket kraf-tig inflationsperiod med nominellt högrevalörer i form av 8 och 4 öre (klipping) avnästan ren koppar. Under dessa inflations-perioder försvann de bättre, äldre myntenur cirkulation.

Under Sigismund reformerades mynt-ningen åter med bättre mynt 1593 men delägre valörerna blev snart helt dominerande(2 öre och övriga högre inhemska valörerpräglades inte efter 1594).

Som riksföreståndare fortsatte Karl (IX)att prägla de lägre valörerna (4 och 2 öreendast 1602-1603). I samband med en reform1604 bytte dalern namn till riksdaler. Dalernblev härefter ett namn för 4 mark och viktensänktes med en tredjedel för markvalörerna.

Fig. 1. Gustav II Adolf. Säter. 1 öre (klipping)1626. Kopparmyntningen i Sverige inleddes medklippingar som blev mycket kortlivade. Detta ex.hann bara cirkulera i tre år innan det avlystes1629. Örebro Läns Museum.

4 17

myntfynd som deponerades i jord undervikingatidens tidigare del (ca 800-970 e.Kr.)domineras helt av mynt från Orienten, sär-skilt från det islamiska riket (även kallat Kali-fatet, d.v.s. kalifens rike). Vid sidan av deislamiska mynten finns smärre mängder avsasanidiska (d.v.s. persiska före islam),bysantinska, karolingiska (franska), nor-diska (från Hedeby i Schleswig-Holstein)och engelska. Under vikingatidens senaredel (ca 970-1080, Gotland 970-1140) mins-kade det orientaliska inslaget kraftigt. Väst-europeiska mynt, främst tyska och engel-ska, cirkulerade då i vårt land i stora mäng-der. De engelska (anglosaxiska) mynten blevförebilder till den första kungliga skandina-viska myntningen som ungefär samtidigt (ca995) uppstod i Danmark (troligen Lund),Norge (okänd myntort) och Sverige (Sig-tuna).

De handelsmönster som befordrade islami-ska silvermynt – dirhemer – från Rysslandtill östersjöområdet förändrades över tiden.Denna handel var i början centrerad tillLadogasjön, vid vars stränder nordbor sla-git sig ned sedan ca 750-760. I början av900-talet hade dessa vikingar (varjager) flyt-tat sin östersjöterminal från Ladoga tillNovgorod, som låg mera skyddat från över-fall. Det råder inget tvivel om att Gotlandhade en viktig roll. Hela 78 procent av deorientaliska mynten funna i Sverige (totalt84.000) kommer från fynd på Gotland. Mot-svarande siffra för Öland är 7 procent, medanhela svenska fastlandet (inkl. Skåne-Ble-kinge-Halland) står för 15 procent. Gotlandsroll är märklig, eftersom de skriftliga källornasnarare utpekar Birka som den internatio-nellt viktigaste marknadsplatsen. Det äremellertid klart, att gotlänningarna själva varaktiva i handeln med Ryssland eftersom fyn-den på Gotland skiljer sig från fynd i andradelar av Östersjöområdet. Mynten har alltsåinte förvärvats genom sjöröveri och plund-ringar.

ÖsteuropaAlltsedan 600-talet utgjorde khazarernas rikemellan Kaspiska havet och Svarta havet denenda staten i Östeuropa. Khazarer (även’kazarer’, men ’k’ uttalas egentligen somtyska ’ch’, alltså kh) utövade kontroll ändabort till mellersta Dnjepr och mellersta Volga,men stora områden i norra och centrala Ryss-land beboddes av fria finska och baltiskastammar. De judiska khazarerna underkuvadebulgarerna vid Volga, som därför antog is-lam ca 900, i ett försök att med hjälp frånKalifatet kasta av sig det khazariska oket.Den nya marknaden i Bulgar (arab. Bulghâr)vid Volgakröken blev den viktigaste portenför handel mellan det islamiska Kalifatet ochNordeuropa och dess uppkomst bidrog utantvivel till khazarrikets minskande betydelseunder 900-talet. På 860-talet hade början tillen rusisk stat etablerats med centrum iNovgorod, senare i Kiev, på bekostnad avkhazarerna. Ruserna i Kiev, enligt den ryskaNestorskrönikan med anor från Roslagen iUppland, slaviserades under 900-talet ochutvecklades till Östeuropas mäktigastestatsbildning. Både khazarer och volga-bulgarer tillfogades förödande nederlag.

Volga-bulgarernaFram till ca 900 levde bulgarerna vid Volgaett nomadiserande liv, i likhet med andra tur-kiska folk på den ryska stäppen. Boskaps-och hästuppfödning var deras huvudsak-liga syssla och grunden för deras ekonomi.Skatter betalades med hästar. Ingen perma-nent huvudstad tjänade som säte åt härska-ren, som flyttade från en plats till en annanoch som bodde i ett stort tält. Källorna näm-ner att invånarna tillbragte vintern i hus avträ och sommaren i tält, men det framgår ävenatt samhället på sikt omvandlades frånnomadism till fast boende. Islam var väl etab-lerad bland bulgarerna och det fanns fleramoskéer av trä på deras territorium. Denvolga-bulgariska myntningens uppkomstoch bestånd sammanhänger med den vik-

Prägl.tid Cirkul.tidRomersk järnålderFastlandet, Öland 50-193 <50-100 Samtida importGotland 50-193 <50-100 Importerades på 300-talet(?)

FolkvandringstidFastlandet 400-550 <50 Importerades ca 470-550Gotland 400-550 <50 Importerades ca 470-550Öland 400-480 <50 Importerades på 470-talet?

VendeltidFrisiska 700-750 <50

VikingatidIslamiska 800-1010 <30-75Västeuropeiska 970-1140 <30-50Svenska 995-1035 <30

MedeltidSvealand 1180-1200 <20 Myntindragning ca1196/1200

1200-1250 <6-10 Myntindragningar vart 6:e-10:e år1250-1290 <15 Myntindragningar ca 1265, 1280

Götaland 1150-1196 <20? Myntindragning ca 11961190-1256 <6-10 Myntindragningar vart 6:e-10:e år1250-1290 <15 Myntindragningar ca 1265, 1280

Fastlandet 1290-1318 <28 Myntindragning 13191319-1363 <21 Myntindragningar 1340, 1354, 13631363-1405 <401405-1440 <601440-1478 <401478-1520 <20-40 Inflation i slutet av Sturetiden

Gotland 1140-1225 <30 Snabb cirkulation1225-1288 <60 Sänkt vikt och halt1288-1340 <501340-1450 <401450-1554 <10-40

Nyare tidGustav Vasa 1521-1542 <20Gustav Vasa 1542-1560 <20Erik XIV-Johan III 1560-1574 <10 Massmyntning av klippingar m.m.Johan III 1574-1592 <20 Låga valörer längre tidSigismund-Karl IX 1593-1604 <11 Sänkt vikt och halt 1604Karl IX-Gustav II Ad 1604-1632 <5-30Kristina-Karl XI 1632-1664 <40Karl XI 1664-1690 <55Karl XI-XII 1690-1715 <50Karl XII-Gustav III 1715-1776 <70Gustav III - Karl XIV 1776-1832 <55?Oskar I 1833-1855 <11 Ny mynträkning 1855Oskar I - Karl XV 1855-1872 <17 Ny mynträkning 1873Oskar II, Gustav V 1873-1942 <70

Tab. 1. Försök att ange cirkulationstiden för mynt i Sverige under olika perioder.

516

tiga handelsled som under 900-talet gick överbulgarernas område och som i Samarkandhade anknytning till Sidenvägen. Såsom IbnFadlan och andra arabiska källor vittnat om,gick kamelkaravaner med orientaliska varoroch silvermynt från Transoxanien till mellers-ta Volga, där vikingar och andra nordbormötte för handel med pälsverk, slavar, va-pen, m.m. Den volga-bulgariske härskarengaranterade marknadens aktörer säkerhet, förvilket han tog en tiondel av värdet i tull. Påsamma sätt var på 800-talet khazarerna mel-lanhand för denna interkontinentala handel,som då gick via Kaukasus och Kaspiskahavet. Om det på 800-talet var abbasidiskamynt som det handlades med, var det på900-talet samanidiska dirhemer som tillfreds-ställde nordbornas längtan efter silver. Närde islamiska mynten spreds till de mindreutvecklade områdena i norr, uppstod ett be-hov av egna mynt. Dessa skulle i görligastemån likna de reguljära islamiska för att drafördel av deras goda rykte och underlättaspridningen av de egna. De behövde emel-lertid inte vara perfekta, ty avsikten var ald-rig att de skulle accepteras och spridas inomKalifatet. Imitationer av islamiska mynt bör-jade framställas i det khazariska riket på 830-talet (A. Bykov 1971) och i det Volga-bulga-riska emiratet i början av 900-talet (R. Vas-mer 1925). Khazarernas mynt kan följas i eneller möjligen två kronologiska grupper på800-talet, men de förlorar sig sedan blandalla oidentifierade grupper på 900-talet. Deflesta imitationerna är anonyma, med tvåpseudoislamiska myntsidor av umayyadisk,abbasidisk eller samanidisk typ. Både blandkhazariska och volga-bulgariska imitationerfinns emellertid mynt, som representerar ettmera utvecklat stadium. Dessa är ’halv-imitationer’, till hälften khazariska resp.volga-bulgariska. Khazarerna nådde av nå-gon anledning aldrig fram till en officiell, egenmyntning, men det gjorde däremot volga-bulgarerna. Officiellt volga-bulgariska mynt– med två icke-anonyma myntsidor – fram-

kom redan 1832 (C.M. Frähn 1832a) och där-efter har volga-bulgarerna av de flestaorientalister antagits vara källan till huvud-delen av imitationerna i fynden. Det finnsinga skriftliga källor om den volga-bulgariskamyntningens uppkomst och historia, mende många myntfynden i östra och norra Eu-ropa är en källa till kunskap. Ungefär 10 pro-cent av de islamiska mynten i myntskatternaär imitationer, men variationerna är stora. Detidigaste skatterna innehåller inga imitatio-ner, möjligen en och annan illegal förfalsk-ning tillverkad inom Kalifatets gränser. Un-der 900-talet steg exporten av islamiska myntkraftigt och den kulminerade under 950-ta-let. Vissa 900-talsfynd har större andel imi-tationer än andra (Noonan manuskript; Risp-ling 2005): Kokriat, Spasskij, Kazan’, Ryss-land (65 av 300 lästa, 100% imitaioner, t.p.q.[d.v.s. yngsta mynt] 287 e.h./900 e.Kr.).Klukowicze, Semiatycze, Polen (934 varav15% imitationer, t.p.q. 289 e.h./901-2 e.Kr).Giekau, Plön, Schleswig-Holstein, Tyskland(397 [+8 europeiska] varav 19% imitationer,t.p.q. 309 e.h./921-2 e.Kr). Maloe Borševo,Chocholskij, Voronezh, Ryssland (106, var-av 88% imitationer, t.p.q. 315 e.h/927-8 e.Kr.).Máramaros, historiska Ungern, nu Ukraina(368 varav 34% imitationer, t.p.q. 323 e.h./934-5 e.Kr.). Bezliudovka, Charkov, Charkov,Ryssland (1092 varav 90% imitationer, t.p.q.324 e.h./935-6 e.Kr). Stampstudier av inteminst det volga-bulgariska materialet har letttill stora framsteg inom islamisk fyndmynts-numismatik.

Volga-bulgariska emirerMed hjälp av stampkopplingar har Frähnsoch Vasmers teori om imitationernas ur-sprung bekräftats. Fas 1, 2 och 3 i Bulgarförenas genom en stor stampkedja, K101(K=kedja, S=singel). Kedjans äldsta del här-rör från 295 e.h./907-8 e.Kr. och den yngstafrån 332 e.h./943 e.Kr. (fig. 1). De tre förstaemirerna är i kedjan namngivna på ett antalfrån varandra kronologiskt separerade halv-

samtida mynt från andra hälften av förstaårhundradet till slutet av 100-talet e.Kr. dåimporten upphörde p.g.a. av att myntenssilverhalt sänktes kraftigt. Mynt från sammaperiod importerades till Gotland, men san-nolikt först på 300-talet och var då redanstarkt slitna när de importerades. Eftersomendast ett mycket litet antal yngre mynt im-porterades är det mycket svårt att bedömahur länge mynten cirkulerade. Cirkulations-spår i form av slitage är svåra att bedömaeftersom, som nämnts, en del var slitna re-dan när de importerades. De förekommer inteheller tillsammans med andra föremål somgår att datera. Det är omdiskuterat om dena-rerna cirkulerade så länge att de fanns pa-rallellt med guldmynten under nästa period.Det får snarast bli en kvalificerad gissningatt de cirkulerade ca 50 och i extremfall merän 100 år.

Folkvandringstid 400-550Importen består av i princip enbart guldmynt(solidi) från det väst- och östromerska riket.Importen inleddes ca 470 och pågick i vissaområden till ca 550. Köpkraftsvärdet för ettmynt var mycket högt (kanske motsvarandeca 2.500-5.000 kr idag) och de kan därför intei egentlig mening ha cirkulerat i någon störreutsträckning. Trots det finns det ett stortantal lösfynd och det finns t.ex. fynd i hälf-ten av Gotlands socknar. Myntens slitage,de är genomgående mycket väl bevarade,tyder inte på att de cirkulerat i större omfatt-ning eller under längre tid. En normal cirkula-tionstid kan därför ha rört sig om en genera-tion.

Vikingatid 800-1140Under vikingatiden importerades mycketstora mängder mynt. Först islamiska myntvia Ryssland ca 800-1000, sedan västeuro-peiska (framförallt tyska och engelska) ca970-1140. Det senare årtalet gäller Gotlandoch Öland, på det svenska fastlandet upp-hörde importen redan i slutet av 1000-talet.

Eftersom importen var kontinuerlig under iprincip hela perioden finns det mycket godaförutsättningar för att studera hur längemynten höll sig i omlopp. Under det äldreskedet kan cirkulationstiden sättas till 30-75år och under det yngre till 30-50 år.

Medeltiden 1140-1520På det svenska fastlandet varierade förhål-landena mycket kraftigt under medeltiden. ISvealand försvann de typer som börjadepräglas ca 1180 ur cirkulation ca 1196/1200.Därefter infördes tidsbegränsade typer vil-ket betydde att varje typ cirkulerade högstca 6-10 år. Detta fortsatte fram till ca 1250. IGötaland började myntningen ca 1150 ochfram till ca 1196 var myntningen sannoliktblygsam. Därefter rådde liknande systemsom i Svealand med tidsbegränsade typer(utan samordning) fram till ca 1250. Fr.o.m.ca 1250 och fram till 1363 skedde mynt-indragningarna för det mesta samordnat påfastlandet och med längre intervaller. Efter1363 var inte mynten längre tidsbegränsade,d.v.s. i teorin hade de obegränsad cirkula-tionstid eftersom inflationen var mycketblygsam under lång tid. En snabb mynt-cirkulation gjorde emellertid att de ändå ipraktiken inte cirkulerade längre än en ge-neration eller drygt det.

Erik av Pommerns örtugsmyntning varmycket omfattande och dominerade mynt-cirkulationen till ca 1470. I beskuret skickfanns fortfarande enstaka ex. i omlopp i bör-jan av 1600-talet (t.ex. i fynd med slutmynt1611 [Långlöt/Åstad, Öland - SHM 398]). Ien ny myntordning 1478 sänktes myntenshalt och i fynden kan man se att det med-förde att äldre örtugarna försvann ur cirku-lation. Det faktum att de äldre örtugarnauppvärderades från 8 till 10 penningar (1örtug = 8 penningar enligt mynträkningen)fick uppenbarligen ingen större effekt. I bör-jan på 1500-talet förkortade en snabbare in-flationstakt myntens cirkulationstid till mind-re än en generation.

6 15

imitationer. Den volga-bulgariska mynt-ningen inleddes med en intensiv imitativperiod (ca 900-950) och följdes av en offi-ciell period (ca 950-1000) med mera spora-disk myntning som är sämre företrädd i fyn-den (fig. 2). I svenska fynd finns samman-lagt fler än 3.000 mynt från dessa två perio-der. Imitativa faser är approximativt dateradegenom t.p.q. (terminus post quem, yngstamynt i fyndet). Asterisk * betyder officiellfas. Gamla och nya rön förenas i den föl-jande furstelängden.

Ahmad b. ”D” cAbdallah Yaldawar (Bulgar901-913/920 e.Kr.)Almish, al-Amir Yaltawar, Jacfar b. cAbdallah(Bulgar 913/920-930/935)Mika’il, Mikal b. Jacfar (Bulgar 930/935-943/953)Mika’il ”A”, Mika’il b. Ahmad (Suwar? 935/941-946/950)* Talib b. Ahmad (Suwar 949-959)cAbdallah b. Tegin (Bulgar? 952/955)* cAbdallah b. Mika (Bulgar 957-959)

* Mu’min b. Ahmad (Suwar 972-977)* Mu’min b. al-Hasan Yaltawar (Bulgar 969-987)* cAdud al-Dawla cAbd al-Rahman b.Mu’min (Bulgar? Suwar? 997/998)

Ibn FadlanDet Volga-bulgariska riket omtalas i ett fler-

tal arabiska och persiska skriftliga källor.Den viktigaste är Ibn Fadlan, bl.a. därför atthan ger namnet på den volga-bulgariske le-daren. Hans namn var Almush bin Shalkay(eller Almish bin Shilki). Hans muslimskanamn var Jacfar b. cAbdallah. På mynten fi-gurerar han med de två titlarna ”emir” och”elteber” (Yaltawar). Namnet på Ibn Fadlansvolga-bulgariske kung har en nyckelroll iförsöken att upprätta en lista över de volga-bulgariska härskarna på 900-talet (se ovan).De övriga emirerna känner vi till enbart tackvare mynten.

Ibn Fadlan ingick i en grupp resenärer ut-sända av kalifen i Bagdad. Resan frånBagdad till Volgakröken tog drygt ett år.

ner ur cirkulation om

1. nya mynt ges ut med lägre vikt/halt jäm-fört med cirkulerande äldre mynt (om detnominella värdet skrivs upp på de äldrekan de fortsätta att cirkulera)

2. sämre (utländska) mynt tränger ut debättre inhemska (Greshams lag)

3. metallvärdet ökar så att det överstiger detnominella värdet

Guldmynt med internationell valör (dukat)behöll i princip sin vikt och halt oförändradfrån 1654 till 1868. Detsamma gäller daler/riksdaler/4 riksdaler riksmynt från 1534 till1871.

Ibland kunde äldre, bättre mynt hålla sig icirkulation en längre tid genom att de upp-värderades eller att mynten beskars på pri-vat initiativ. Alternativt kunde inflations-mynt överleva en myntreform genom att vär-det sänktes.

Mynten försvinner annars mer konkret urcirkulation genom att de exporteras, depo-neras i jorden eller smälts ner. I genom-gången nedan görs ett försök att ange hurlänge mynt stannade kvar i cirkulation. Föremedeltiden var alla mynt importerade medundantag för Sigtunamynten. Det betyddeatt dessa importmynt inte fungerade sommynt med ett nominellt värde utan derasvärde bestämdes av metallinnehållet. Förjämförelsens skull har de emellertid ocksåtagits med här. De hade i princip möjlighetatt cirkulera under obegränsad tid, men närdet finns fynd för att göra en bedömning ärofta 50 år en övre gräns.

Det finns många källkritiska problem för-knippade med hur cirkulation ska definie-ras. Cirkulationstiden kan i princip beräknaspå två sätt. Antingen kan man se hur längeen myntgrupp utgjorde t.ex. ca 10% av myn-ten i cirkulation eller hur länge ca 10% av enursprunglig utmyntning höll sig i cirkulation.Med det senare alternativet undviker manatt mynt från en period med stor utmynt-

ning skenbart får en längre cirkulationstidom den följs av en period med låg utmynt-ning. Svårigheterna att beräkna de två alter-nativen är emellertid uppenbara, men denförsta är minst problematisk varför den i prin-cip har valts här.

I brist på skriftligt material som kan belysamyntens cirkulationstid får skattfyndenssammansättning utgöra en utgångspunkt.De har framförallt två brister. Dels finns detinte skattfynd under alla perioder eller i till-räckligt antal. Dels är det i grunden osäkerthur väl de speglar de mynt som fanns i om-lopp under olika tider. Det beror i sin tur påatt mynten i en skatt kan ha samlats underen kortare (aktiv skatt) eller längre tid (pas-siv skatt) och/eller att man valt ut äldre myntmed högre vikt/halt. Det är uppenbart attbåda exemplen finns under i princip alla ti-der (jfr Persson 1993). Om det finns ett fler-tal skatter med likartad sammansättning frånen viss period kan man anta att de ger engod bild av mynten i omlopp vid den tiden.Det är en princip som jag har följt här vilketbetyder att jag har gjort tolkningar av skatt-fyndens sammansättningar för att kunna be-döma vilka mynt som fanns i allmän cirkula-tion vid varje givet tillfälle. Om dessa tolk-ningar är riktiga får framtiden eventuellt ut-visa. Det är också värt att notera att det ärrelativt vanligt att små skatter (upp till ettpar dussin mynt) har en mycket komprime-rad sammansättning både vad gäller tid ochvalörer.

Definitionsproblemen och osäkerheter ikällmaterialet gör sammantaget att beräk-ningar av den cirkulerande myntstockenssammansättning under olika tider varierarmellan helt säkra till mycket osäkra. Ämnetär också så komplicerat att det skulle krävaen mer omfattande redovisning och inte skeså kortfattat som här (tab. 1).

Romersk järnålder 0 - 400 e.Kr.De äldsta importerade mynten var romerskadenarer. På fastlandet pågick importen av

Fig. 1. Volga-bulgarisk imitation av pseudo-samanidisk typ med myntortsnamnet Samarqand(Samarkand i Uzbekistan) och årtalet 6 (dvs 306) efter hijra (918/19 e Kr). Kalifens namn ärkorrumperat, men utan tvivel avses al-Muqtadir (295-320/908-32) i Bagdad. Vidare citeras namnetpå den regerande samanidiske fursten vid denna tid, Nasr bin Ahmad (301-31/914-43), som hade sittsäte i staden Bukhara (Buchara, Uzbekistan). Verklig myntort är Bulgar (arab. Bulghâr) och verkligmyntherre - utan att hans namn står på myntet - är troligen Almish al-Amir Yaltawar (913/20-930/35), samme vb emir som Ibn Fadlan mötte i Bulgar i maj 922. Stampkopplingar med mynt som bärtiteln ”al-Amir Barman”, som numera läses ”al-Amir Yaltawar”. I övrigt sedvanliga korancitat, föröversättning se nästa mynt (fig. 2). Myntet dateras med hjälp av tpq till ca 323/934-35, dvs till Almishssista år vid makten. Enligt dateringar på basis av myntfynd efterträddes Almish ungefär detta år avsonen Mikail.Referenser: Rispling K102 55/R34. Detta stamp-par nu känt utanför Ryssland i sex ex, varav tvåpublicerade i CNS, 1.2.29.742,815 (där felaktigt klassificerade som samanidmynt). NumismatiskaForskningsgruppen 167, ex Peus auktion 384, nr 1123, ex Axel Wahlstedts samling, således med allsannolikhet fyndmynt från Sverige. Dirhem, 2,83 g. Foto: Kenneth Jonsson.

14 7

Avresan skedde i april 921 och ankomstentill Bulgar ägde rum i maj 922, men då hademan tillbringat vintern i samanidernas rike.Därifrån gick färden på kamel utefter en ruttöster om Kaspiska havet, genom turkarnasland. Man ville inte färdas den närmastevägen, via Kaukasus, för att undvika kon-takt med khazarerna, som var överordnadevolga-bulgarerna. Dessa betalade skatt tillkhazarerna. Den bulgariske kungen ville hakalifens stöd och hjälp med att bygga enfästning mot de överlägsna khazarerna.Dessutom var syftet att stärka islam, intro-ducera islamisk lag, bygga en moské medminbar (predikstol) samt islamisering av helalandet. I framställningar om volga-bulgarer-na förekommer ofta en uppgift att dessaskulle ha övergått till islam först i sambandmed Ibn Fadlans besök, alltså 922. Men is-lam fanns redan i området. Enligt vår äldstakälla (Ibn Rusta, ca 290-300/901-912) var is-lam väl etablerad bland bulgarerna och detfanns några moskéer av trä på deras territo-

Fig. 2. Officiellt volga-bulgariskt mynt, Suwar 366/976-77.Åtsidans centrumfält: Det finns ingen gud utom Gud (Koranen 47:19) allena. Han har ingen vid sinsida (6:163). Överst ett klanmärke (tamgha) för den styrande klanen i Suwar (Bulgarmynt har annantamgha). Inre omskrift, med början kl 13: I Guds namn! Detta silvermynt är präglat [i] Suwâr år 366(sanat sitt wa-sittûn (!) thalâth mi’a). Yttre omskrift: ”Gud råder över din bestämmelse, från förstastund till den sista. Den dagen kommer, då de troende ska glädjas över Guds hjälp” (30:4-5).Frånsidans centrumfält med början uppifrån: Till Allah! Muhammad är Allahs sändebud. (Kalif:) al-Tâ’ic lillah. (Emir:) Mu’min bin Ahmad. Omskrift: Muhammad är Guds sändebud (48:29), sänd frånGud med rätt vägledning och gudstro, för att den - trots månggudadyrkarnas avsky - skall segra överall annan tro (9:33).Referenser: Rispling S788. Detta stamppar känt i 15 ex. Frähn 1832a, nr 3 (= Vasmer 1925, nr 17).Tornberg 1856, nr 94 (detta ex, år 366/376). Janina 1962, pl. 3 nr 2. Welin 1966, nr 1191. Granberg1967, nr 1600, pl. XXX nr 7. Uppsala Universitets myntkabinett (fyndmynt från Sverige utanproveniens). Dirhem, 3,83 g. Foto: Kenneth Jonsson.

rium (”Majoriteten är muslimer. De harmoskéer i byarna och elementarskolor medböneutropare och imamer”). Detta bekräf-tas fullt ut av Ibn Fadlan, som under sittbesök fann åtskilliga muslimer och moskéer,förutom en khatîb (predikare) och enmu’adhdhin (böneutropare). Ibn Fadlan be-rättar också om en konflikt som Bulgar hademed Suwarstammen. De sistnämnda mot-satte sig islams införande på deras område.De tidiga arabiska källorna tiger annars omislamiseringens början i Bulgar. Det finns envolga-bulgarisk mynttyp som stödjer en ti-digareläggning av islamiseringen av volga-bulgarerna till ca år 900.

Ibn Fadlans berättelse är välkänd blandarkeologer och historiker, särskilt mötet medvikingarna (ruserna) som hade kommit tillBulgar för affärer. En detalj: i fråga omvikingarnas kvinnor säger Ibn Fadlan föl-jande: ”...Alla dessa kvinnor har över brös-tet en dosa av järn, koppar, silver eller guld,allt efter mannens förmögenhet och inkomst.

ort Madînat al-Salâm (Bagdad), år 187 (802/3 e.Kr.). Dirhem, 2,01 g, nit (=varit hängd).Lowick nr 1363.

5. Kalif al-Muctamid 870-892 e.H. MyntortArmîniya år 267 e.H. (880/1 e.Kr.). Dirhem,3,32 g, ögla. Fnr 48. Tbg II 404.

LitteraturBrenner, E. 1691. Thesaurus NummorumSweo-Gothicorum, Thet är En Skatt afSwenskt Mynt. Stockholm 1691.CNS 8 – Corpus nummorum saeculorum IX-XI qui in Suecia reperti sunt. 8. Östergöt-land. 1. Älvestad – Viby. Motala 1983.Dijkman, P. 1686. Observationer, som kunnagifwa någon anledning till dhe fornaSwenskars och Göthers Penninge-Räch-nings beskaffenhet uthi många hundradeår tillbaka. Stockholm 1686.Ilisch, L. 2004. Die imitativen solidi mancusi.”Arabische” Goldmünzen der Karolinger-zeit. Fundamenta Historiae. Geschichte imSpiegel der Numismatik und ihrer Nach-barwissenschaften (red. R. Cunz), 91-106.Klat, M. Catalogue of the post-reform dir-hams. The Umayyad dynasty. London 2002.Lindahl, Anders. 1972. Forntidsrapsodi iLysing. Strövtåg i Lysingsbygden (red. Bro-lin). Ödeshög.Linder Welin, Ulla. S. 1964. Elias Brennersarabiska guldpenning och andra dinarerfunna i Sverige. Nordisk Numismatisk Års-skrift 1964, 5-25.Lowick, N. Early Abbasid coinage. A typecorpus 132-218 AH/AD 750-833. London1996 (stencil).Stenberger, Mårten. 1964. Det forntidaSverige. Lund.Tbg - Tornberg, C.J. Numi cufici RegiiNumophylacii Holmiensis quos omnes interra Sueciae repertos digessit etinterpretatus est. Uppsala 1848.Walker, J. A catalogue of the Arab-Sassanian coins. London 1941.

Hur länge cirkulerade mynten under olika tidsperioder?Kenneth Jonsson

På 1960-talet kunde man i Sverige blandgångbara mynt ännu hitta de som hade präg-lats efter 1873 då våra nuvarande öres- ochkronmynt infördes. Det betyder att de äldstamynten då hade varit i cirkulation i närmarehundra år även om de bara utgjorde enmycket liten andel av myntstocken. Idag ärde äldsta mynten i cirkulation präglade på1960-talet. Det beror på att fram till 1962/8präglade man ännu mynt i silver och p.g.a.att deras metallvärde redan inom två decen-nier blivit betydligt högre än det nominellavärdet har de förvunnit ur cirkulation ochsmälts ner.

Det senare exemplet visar hur utomstå-ende faktorer kan påverka myntcirkulationen.Förändringen kan ske med omedelbar ver-kan eller som en långsam eller snabbare pro-cess. Generellt kan man säga att mynt kantas ur cirkulation p.g.a. statens åtgärder el-ler p.g.a. marknadens utveckling. Statliga åt-gärder sker ofta med omedelbar verkan ochhänger samman med att mynten dras in p.g.a.

1. fiskala åtgärder, d.v.s. återkommande s.k.myntindragningar i samband med tron-skiften men även under en regeringspe-riod (t.ex. 1340 och 1354)

2. ny mynträkning införs som berör alla el-ler en del av de cirkulerande mynten(1776, 1855, 1873)

3. att låghaltiga silvermynt sätts ner i värdeoch ersätts av mynt med högre silverhalt(t.ex. 1363, 1574, 1593)

4. att mynt löses in av andra skäl (t.ex. Gus-tav II Adolfs klippingar eller Karl XII:snödmynt)

Marknadens utveckling får inte samma ome-delbara effekt men medför att mynt försvin-

8 13

Till varje bröstdosa hör en ring, vid vilkenen kniv är fäst. Om halsen har de halsringarav guld eller silver. — Ofta har kvinnormånga sådana halsringar.” Med tanke på attde flesta orientaliska mynten från svenskjord är funna på Gotland, är det intressantatt konstatera, att de ruser som Ibn Fadlanträffade i Bulgar uppenbarligen inte var frånGotland. Kvinnornas dosa med en kniv fast-satt i en ring syftar på skandinaviska ovalaspännbucklor (inte gotländska dosformigaspännen, eftersom man inte fäster redskapvid dessa). Ibn Fadlans ruser var snararesvear eller upplänningar. Ruser och Rus’ harallmänt tolkats som härlett ur Roslagen, somär kustområdet i landskapet Uppland (norrom nuvarande Stockholm). Kanske komruserna från Birka, som under vikingatidentillhörde Roslagen (Roden >rodd >rodds-lagen >Roslagen >rus >Rosija >Ryssland),men i så fall hade de bott i Ryssland en längretid och blivit påverkade av ryskt mode (Jans-son 1983, 216). De halsringar som Ibn Fadlannämner är kända som ”permiska ringar” ochi Ryssland brukade de bäras runt halsen,såsom i Ibn Fadlans berättelse. Hade kvin-norna kommit direkt från Sverige hade deanvänt ringarna som armringar, ty permiskaringar är i de svenska fynden alltid vridnaoch omgjorda till spiralringar att ha runt arm-leden (t.ex. i 1999 års fynd från Spillings,Othem sn, Gotland, med 14.300 mynt, t.p.q.870).

Den tidigaste översättningen som någon-sin gjordes av Ibn Fadlan är från 1814 ochden var till danska. I Köpenhamn fanns näm-ligen ett av tre kända manuskript till Yaqut,författaren till Mucjam al-buldan(Geographisches Wörterbuch, 1866). HosYaqut fanns diverse utdrag ur Ibn Fadlan.Än viktigare blev den tyska översättningengrundad på Yaquts manuskript i S:t Peters-burg. Den gjordes 1823 av den tyskättadeC.M. Frähn, som var sin tids störste kän-nare av islamiska mynt.

HistorikChristian Martin Frähn bevisade tidigt exis-tensen av officiella volga-bulgariska myntav islamisk typ (Fraehn 1832a). Genom sinöversättning av Ibn Fadlans Risâla (Rese-brev, Fraehn 1832b) kände Frähn till volga-bulgarerna och den ”slavernas kung” somIbn Fadlan 310/922 mötte i Bulgar, Almish b.Shilki. Frähns tre volga-bulgariska mynt gavnamnen på tre emirer till, nämligen Talib b.Ahmad, Mu’min b. al-Hasan och Mu’min b.Ahmad, förutom myntorterna Suwar ochBulghar och årtalen 338/949-50 och 366/976-77. Volga-bulgarerna blev det första folket idet medeltida Ryssland som utpekades somkälla till imitationerna i de vikingatida-medel-tida myntfynden. Kunde volga-bulgarernaframställa islamiska mynt i eget namn, låg derimligen också bakom de många anonymaimitationerna av islamiska mynt i myntfyn-den, menade Frähn. Frähns volga-bulgariskateori accepterades allmänt, men det var först1925 som en mera systematisk studie gjor-des (Vasmer 1925).

Richard Vasmers arbete är fortfarandestandardverket i ämnet. Förutom Almish(Almus, Almush) föreslog Vasmer följandeemirer: Mika’il b. Jacfar, Talib b. Ahmad,Mu’min b. Ahmad, Mu’min b. al-Hasan ocheventuellt cAbdallah b. Tegin. Dessutomskulle mynt med al-Amir Barman (eller Bar-mal) tillskrivas bulgarerna. Vasmers furste-lista har visat sig riktig. Vissa andra uppgif-ter i Vasmers arbete är felaktiga, men det be-ror på felläsningar i publicerad litteratur, somVasmer vidarebefordrade utan att kunna kon-trollera deras riktighet (t.ex. Vasmer 1925, nr13, som rätteligen är år 347). Vasmer urskiljdeolika stadier i utvecklingen av myntningen.De tidigaste mynten var delvis av samanidisktyp, delvis volga-bulgarisk. En typ (Vasmer1925, nr 1) var det bästa beviset för att emirenMika’il b. Jacfar skulle knytas till volga-bul-garerna (jfr Zambaur 1927, 202, där Mika’ilfortfarande uppfattas som samanid). Inskrif-ten med myntortsangivelsen Bulghar var re-

ingick (CNS 8.1.7).I Heda socken, två mil söder om Vadstena,

har liknande mynthängen påträffats. Härhade man dock inte använt riktiga mynt. Istäl-let har silverfolie pressats över mynt. Sedanhar silverfolien monterats på bronsskivor.Mynten som använts som mallar varumayyadiska dirhemer slagna i staden Wasitår 729/30 respektive 738/9 e.Kr. (Lindahl 1972,21f.).

Intressant i sammanhanget är även engulddinar som enligt Dijkman ska vara fun-nen i en hög vid Vadstena (Dijkman 1686, I.Observation. IIII). Dinaren ägdes då av EliasBrenner som senare avbildade myntet meduppgift att det hittats i Sverige (Brenner 1691,I.10). Det finns ingen anledning att tvivla påfynduppgiften (CNS 8.1.23). Inskriften pådinaren är något korrumperad vilket visar attdet inte rör sig om en äkta dinar och i enartikel diskuterar Linder Welin dinarens möj-liga ursprung och ålder. Här visar Linder

Welin på likheter med andra efterprägladedinarer. Slutsatsen är att den bör klassifice-ras som västeuropeiskt, möjligen ett eng-elskt importföremål från 700-talets sista årti-onde. På svenska fastlandet har det inte hit-tas något efterpräglad dinar förutom denna”Brenners dinar” (Linder Welin 1964, 18f).Myntet ingår idag i Uppsala universitetsmyntkabinett (fig. 6). Lutz Ilisch har nyligenkatalogiserat och diskuterat 21 exemplar avefterpräglingar av arabiska guldmynt frånkarolingisk tid. Han delar in dem i sju grup-per varav han antar att fyra har präglatsinom det karolingiska riket (inkl. Brennersex.; Ilisch 2004, grupp IV.1) och minst en iEngland. Ilisch daterar dem till 780- och/el-ler 790-talen (Ilisch 2004, 104).

MyntförteckningKvarnbacken, grav 1, Vadstena, Östergöt-land, 2005 (mynten har bestämts av GertRispling). ÖLM dnr 553/04, KMK dnr 711-714-2005.

Sasanidiska riket1. Khusraw II 591-628 e.Kr. Myntort RD(Rayy) år 37 (627 e. Kr.). Drachm, 2,40 g, ögla.Fnr 47.

KalifatetTabaristan, abbasidiska ståthållare

2. [cUmar] (771-780 e.Kr.) eller [Sacîd] (776-779 e.Kr.). Myntort Tabaristan år [12]7 PYE(=AH 162, 778 e.Kr.). 1/2 drachm, 0,51 g, frag-ment. Walker nr 268-270 (cUmar, pl. XXIV 7och 8) och nr 282-283 (Sacîd, pl. XXV, 1 och2).

Umayyad3. Kalif Hishâm 724-743. Myntort Wâsit år122 e.H. (739/40 e.Kr.). Dirhem, 2,74 g, ögla.Fnr 55. Klat nr 715. Tbg I 55.

Abbasid4. Kalif Harun al-Rashid 786-809 e.H. Mynt-

Fig. 5. Kalifatet. Abbasid. al-Muctamid 870-892.Armîniya 267 e.H. (880/81 e.Kr.). Dirhem,Försedd med ögla av brons. Foto: KennethJonsson.

Fig. 6. Karolingiska riket? Ca 780-800.Efterprägling av dinar från den abbasisidiskadynastin. Funnen vid Vadstena före 1686.Uppsala universitets myntkabinett. Foto: KennethJonsson.

12 9

trograd – spegelvänd – och därför svårläst,medan myntets alla övriga inskrifter var po-sitiva och direkt läsbara. Trots att Vasmer isitt arbete uttryckligen skrev ”Randlegendein verkehrter Richtung”, blev detta i fyndenmycket frekvent förekommande nyckelmynttill stor del obeaktat av senare tiders orienta-lister (Vasmer nr 1 = Rispling 1990, nr 16,K101 17/R12).

S.A. Janina presenterade nya typer påmynt i Moskva, som Vasmer inte hade hafttillgång till (Janina 1962). Tyvärr ägnade Jan-ina stort utrymme åt en förment ny typ, sominte alls är volga-bulgarisk. Ett fragmenta-riskt mynt med delvis förlorade inskrifterpåstods vara utgivit för Jacfar b. cAbdallah –kungen i Bulgar – men det är i själva verketsamanidiskt, slaget i al-Khuttal 293 för al-Harith b. Asad och, på frånsidan, al-Muktafi,Ismacil b. Ahmad och Jacfar b. Ahmad; allt påbasis av ett stampidentiskt, oskadat exemp-lar i Stockholm. Janina urskiljde nio faser avvolga-bulgarisk myntning, av vilka fas 2, 4och 6-9 utan vidare kan accepteras. Janinaansåg med rätta att al-Amir Barman varsamma person som den som Ibn Fadlan kal-lade Jacfar b. cAbdallah, och att denne Bar-man var far till Mika’il b. Jacfar. Hennes date-ring av far och son till ca 308/920 resp. ca324/935 är plausibel (jfr furstelistan ovan). IcAbdallah b. Mika från Bulgar identifieradeJanina ytterligare en emir. Mynt från Bulgarhade alltid Mu’min b. al-Hasan som mynt-herrre och ett tamgha-tecken liknande ett”V”. Motsvarande mynt från Suwar bar nam-net Mu’min b. Ahmad och alltid något an-nat bitecken, menade Janina. Det tydde påatt Bulgar och Suwar hade skilda myntningarunder olika myntherrar, som styrde över varsin del av riket. Janinas uppdelning förut-sätter dock att myntorten på Mu’min b.Ahmads Suwarmynt skrevs utan bi- (= [sla-get] i [Suwar]), en språklig anomali. Ulla S.Linder Welin presenterade nya typer (Welin1967).

MyntcirkulationDet finns inga skriftliga källor till den volga-bulgariska myntningens uppkomst och his-toria, utan vi får lita till mynten och mynt-fynden, som koncentreras till östra och norraEuropa. Frågan om myntcirkulationen skabedömas utifrån fyndens sammansättning,men svårigheterna är många. Erfarenheterfrån Skandinavien visar ofta att äldre bestäm-ningar behöver revideras, på grund av orien-talisternas oförmåga att skilja på imitationeroch officiella kalifatmynt. Just imitationermed ursprung i europeiska Ryssland har ennyckelroll för frågan om myntcirkulation el-ler icke. En i fyndlitteraturen inte ovanliguppfattning är att köpmän och andra rese-närer förde med sig islamiska mynt från Kali-fatet och mer eller mindre direkt transporte-rade dem till fyndplatsen, t ex polskaKlukowicze eller ungerska Máramaros. En-ligt denna teori var det snarare de resandehandelsmännen som cirkulerade mellan Kali-fatet och fyndplatserna, inte mynten. Om defunna skatterna enbart bestod av mynt frånKalifatet skulle denna teori vara plausibel,men de vikingatida myntskatterna från fynd-områdena utanför Mellanöstern och Cen-tralasien utmärker sig genom sitt i kronolo-giskt och geografiskt hänseende starkt blan-dade innehåll, så mycket talar för att det fannsen verklig myntcirkulation även utanför Kali-fatet (Noonan manuskript). Att volga-bul-gariska mynt och andra imitationer skulle hacirkulerat och accepterats som mynt i Kali-fatet är uteslutet. Volga-bulgariska mynt cir-kulerade under 900-talet i hela europeiskaRyssland utom i söder (Ukraina, Moldavien).I nordvästra Ryssland, Baltikum och Got-land fortsatte de att cirkulera fram till ca 1150,alltså långt efter importens upphörande ca1015. Tydligen spreds de volga-bulgariskamynten till de områden som var vana vidmynt. Något förvånande är att området kringmellersta Volga, myntens ursprung, nästanhelt saknar fynd med volga-bulgariska mynt(Noonan 1980). Men den låga frekvensen

Riksantikvarieämbetet finansierade under-sökningen. Det visade sig att graven varmycket välbevarad trots att den låg endasten decimeter under markytan. Huruvida gra-ven varit en stensättning eller en hög medkärnröse går inte att fastställa.

Centralt i stenpackningen framkom ettbrandlager med ett dåligt bevarat keramik-kärl. I botten av urnan låg inte mindre än treovala spännbucklor. Strax intill fanns ytter-ligare en oval spännbuckla. De har prelimi-närt daterats till 800-tal. I anslutning till grav-urnan och brandlagret hittades ett 100-talpärlor, hängsmycken, spännen m.m. Flerta-

let av pärlorna är av karneol, bergskristall,glas och ett mindre antal är silverarbeten.Därtill kommer fyra förgyllda hängsmyckenoch fyra hela mynt omgjorda till smycken.Unikt i fyndmaterialet är brända fragmentav ett krucifix i horn (fig. 3).

Mynten är samtliga orientaliska silver-mynt från det Sasanidiska riket eller frånKalifatet. Det äldsta är präglat 626/27 e.Kr.och det yngsta 880/1 e.Kr. De övriga myntenär präglade 739/40 och 802/3 e.Kr.(fig. 4-5).Ytterligare ett femte mynt, i form av ett frag-ment fanns i brandlagret. Det har dateratstill 778 e.Kr. En 14C-analys gjord på bräntben från brandlagret gav en datering tillmellan 810-1020 e. kr. (Ua-24702, 2 sigma).Sammantaget visar detta att graven är an-lagd under 900-talet. Vid kommande bear-betning av fyndmaterialet borde dateringenkunna snävas in ytterligare.

Fyndmaterialet kan jämföras med det sompåträffades i Aska, Hagebyhöga socken, ettpar kilometer från Vadstena. Vid borttagandeav ett par rösen på 1920-talet framkom härmycket rikt utrustade vikingatida gravar. Deinnehöll bland annat smycken, däriblandfem silverberlocker, spännen, hästutrust-ningar, och köksgeråd. Till ovanligheterna idetta fyndmaterial hör en orientalisk brons-kanna. På kannan finns en förvanskad ara-bisk inskrift (Stenberger1964, 709ff.). Ävenett fragmentariskt, obestämt islamiskt mynt

Fig. 2. Graven sedan den frilagts. Foto:Östergötlands länsmuseum.

Fig. 3. Del av ett krucifix i horn. Skala ca 2:1.Foto: Östergötlands länsmuseum.

Fig. 4. Sasandidiska riket. Khusraw II 591-628e.Kr. RD (Rayy) 37 (627 e. Kr.). Drachm. Förseddmed ögla av silver. Foto: Kenneth Jonsson.

10 11

av jordfynd där kan ses som en parallell tillfyndbilden i andra mera utvecklade, mone-tära samhällen (England, Tyskland). Fyndendär är få och små, eftersom mynten hadestörre värde ovan jord än under. Frånvaroav fynd eller ett litet antal fynd i ett områdebetyder inte nödvändigtvis att området varfattigt eller outvecklat.

Ytterligare lästipsMer om volga-bulgarerna och vikingatidenfinns att läsa hos Thomas S. Noonan, sla-vist och medeltidshistoriker, som innehadeen professur i historia – särskilt rysk medel-tidshistoria – vid ett amerikanskt universi-tet. Noonan specialiserade sig på fyndenav de vikingatida orientaliska mynten i Öst-och Nordeuropa. Genom att kombinera rönfrån arkeologi och numismatik kunde hanpresentera ny kunskap om historien utöverde skrivna källorna. Noonans insatser an-ses allmänt som banbrytande.The Vikings in the East: Coins and commerce.Developments around the Baltic and theNorth Sea in the Viking Age. Birka Studies3 (red. Björn Ambrosiani & Helen Clarke),Stockholm 1994, 215-236.The Islamic World, Russia and the Vikings,750-900: the numismatic evidence. Alder-shot 1998. Nytryck av sex viktiga artiklar.Noonans fullständiga bibliografi:Roman Kovalev & Gert Rispling, Thomas SNoonan in memoriam (1938-2001). RévueNumismatique 2002, 375-383.

LitteraturAurivillius, C. 1775, De nummis arabicis inSviogothia repertis. Nova Acta RegiaeSocietatis Scientiarum Upsaliensis II, 1775,79-107.Bykov, A. A. 1971, O chazarskom chekaneVIII-IX vv. Trudy GosudarstvennogoErmitazha (Works of the State Hermitage),XII (Numizmatika IV:12), Leningrad 1971, 26-36 och 193-194 (engelsk sammanfattning).CNS - Corpus nummorum saeculorum IX-

XI qui in Suecia reperti sunt. 1.1 - . Stock-holm 1975 -.Czapkiewicz, M. et al. 1964, Skarb monetarabskich z Klukowicz powiat Siemiatycze.Wroclaw 1964.Fraehn [Frähn], C.M. 1832a, Drei Münzender Wolga-Bulgaren aus dem X. Jh. nachChristi Geburt. Mémoires de l’Acad. Impé-riale des Sciences de Saint-Pétersbourg,6e sér. I, 1832, 171-204.[Ibn Fadlan] Fraehn, C.M. 1832b, Dieaeltesten arabischen Nachrichten ueber dieWolga-Bulgaren, aus Ibn Foszlan’sReiseberichte, Mémoires de l’Acad. Impé-riale des Sciences de Saint-Pétersbourg,6e sér. I, 1832, 527-577.[Ibn Fadlan] Zeki Validi Togan, A. 1939, IbnFadlan’s Reisebericht, Leipzig 1939.[Ibn Fadlan] Kovalevskij, A.P. 1956, KnigaAchmeda Ibn Fadlana o ego puteshestviina Volgu v 921-922 gg, 2 uppl. Charkov 1956.Granberg, B. 1967, Förteckning över kufi-ska myntfynd i Finland. Helsingfors 1967.Janina, S.A. 1962, Novye dannye omonetnom chekane Volzhskoi Bolgarii X v.Materialy i issledovaniia po archeologiiSSSR 111, 1962, 179-204.Jansson, I.1983, Gotland och omvärldenunder vikingatiden - en översikt. Gutar ochvikingar. Stockholm 1983, 207-247.Noonan, T.S. 1980, Monetary circulation inearly medieval Rus’: A study of Volga Bul-gar dirham finds. Russian History/HistoireRusse 7:3, 1980, 294-311.Noonan, T.S. 2001, Volga Bulghâria’s tenth-century trade with Sâmânid Central Asia.Archivum Eurasiae Medii Aevi 11 (2000-2001), 140-218.Noonan, T.S., Dirham hoards from medie-val western Eurasia c.700-c.1100 (manu-skript).Pettersson, K.G. & Welin, U.S. Linder 1963,The Slubbemåla hoard. Meddelanden frånLunds Universitets Historiska Museum1962-63, 286-323.Rispling, G. 1985, Islamic imitations. Nord-

isk Numismatisk Årsskrift 1982 [tr. 1985], 27-40.Rispling, G. 1990, The Volga Bulgarianimitative coinage of al-Amir Yaltawâr(Bârmân) and Mîkâ’îl b. Jacfar. SigtunaPapers. Commentationes de nummis saecu-lorum ix-xi in Suecia repertis, Nova Series 6,(red. K. Jonsson & B. Malmer) Stockholm1990, 275-282.Rispling, G. 2005, Osteuropäische Nachah-mungen islamischer Münzen. Sylloge derMünzen des Kaukasus und Osteuropa.Orientalisches Münzkabinett Jena, 1 (red.S. Heidemann & N. Nebes), Jena 2005, 95-125.Tornberg, C.J. 1848, Numi cufici RegiiNumophylacii Holmiensis quos omnes interra Sueciae repertos digessit et inter-pretatus est. Uppsala 1848.Tornberg, C.J. 1856, Symbolae ad remnumariam Muhammedanorum, del III. ActaRegiae Societatis Scientiarum UpsaliensisIII:2, Uppsala 1856.Vasmer [Fasmer], R. 1925, Beitr. zurmuhammedanischen Münzkunde. II, Überdie Münzen der Wolga-Bulgaren. WienerNumismatische Zeitschrift 58, Neue Folge18, 1925, 63-84.

Fig. 1. Kvarnbacken. Undersökningsområdet tillhöger. Åkervägen med graven syns i bildensvänstra del. Foto: Östergötlands länsmuseum.

Welin, U.S. Linder 1966, The Kufic coins inthe hoard from Hägvalds in Gerum, Gotland,Nordisk Numismatisk Årsskrift 1966, 82-124.Welin, U.S. Linder 1967, Volgabulghariskafurstar i svenska silverskatter. Nordisk Nu-mismatisk Unions Medlemsblad 1967, 170-172.von Zambaur, E. 1927, Manuel de généa-logie et de chronologie pour l’histoire del’Islam. Hanovre 1927.

Fem mynt och ettkrucifix - vikingatidabrandgrav innehöllsensationella fyndEmma Karlsson

I början av maj 2004 hittades ett stort antalskelettdelar vid schaktningsarbeten påKvarnbacken i utkanten av Vadstena. Detstod snart klart att det rörde sig ommänniskoskelett. Efter kart- och arkivstudiersamt en förundersökning på platsen kundedet konstateras att det var den medeltidaavrättningsplatsen som påträffats. I augusti2005 genomfördes en slutundersökning. Detvisade sig då att platsen innehöll fler spän-nande lämningar (fig. 1).

Undersökningsområdet avgränsades aven åkerväg. Vid schaktningen framkom ettflertal stenar i kanten av denna väg. Dessatogs bort i tron om att de var förstärkning avvägen. Det konstaterades dock snart att såinte var fallet. Under stenarna kom ett brand-lager med sot, kol, brända ben och keramik.Här fanns alltså förutom en medeltida be-gravningsplats även en förhistorisk grav.Det skulle visa sig att graven hade ett mycketrikt innehåll.

Då brandlagret och stenpackningen fort-satte in under grusvägen gav länsstyrelsentillstånd att schakta bort den för att på såsätt kunna undersöka hela graven (fig. 2).