Näspolyper och den täppta näsan - NAAF

16 allergi i prakxsis 2/2014

SAmmANFAttNINg

1 åke Davidsson överläkare, professor bitr., Örebro Universitet

2 mats holmström överläkare, professor, ÖNH-kliniken, Karolinska Universitets- sjukhuset, Stockholm

kontaktadress:Åke DavidssonCampus USÖ, Örebro UniversitetSE 703 62 Ö[email protected]

ett mycket viktigt budskap, och vårt huvudbudskap i denna framställ-ning, är att tänka på näspolyper och att inspektera näsan samt näskaviteteternas inre när patienter söker för nästäppa. Nasal polypos, som är en bekymmersam åkomma för dem som drabbas och som kostar stora summor för samhället samt belastar våra sjukvårdsinrätt-ningar, kan både diagnostiseras och behandlas på ett bra vis i dagens sjukvård. grundbehandlingen är medicinsk men även kirurgiska åtgärder är av vikt vid symptomgi-vande nästäppa. Patienters livskvali-té är rejält påverkad med ofta uttalad nästäppa, sekretion, sömnbesvär och nedsatt luktsinne. Då både medicinsk och kirurgisk behandling är effektiva, är det avgörande att ha goda möjligheter att inspektera näshålan och/eller ha diagnosen i åtanke, för att remittera vid behov. Dessutom är ofta nasal polypos associerad med nedre luftvägsbesvär och i cirka en tredjedel av fallen föreligger även en samtidig astma, vilket medför ställningstagande till behandling av hela luftvägen. orsak till uppkomst av näspolyper är okänd men en inflammation finns i luftvägsslem-hinnan, med ödemfyllda polyper som likt en druvklase oftast buktar fram från ethmoidalområdet i mellersta näsgången. vid misstanke om näspolyper skall även andra orsaker till nästäppa hållas i åtanke, såsom septumdeviation, allergi, infektion, idiopatisk rinit och tumör.

åKe DavIDSSoN1 och matS holmStröm2

Näspolyper och den täppta näsan

Nasala polyper är ett gissel för de drabbade. Nasala polyper påverkar på ett påtagligt vis

patientens livskvalité ( 1). Åkommor såsom nasala polyper och rinosinuit medför stora kostnader för samhället (2, 3) och även för de enskilda som behöver vård.

Symtom Patienterna besväras framförallt av en problematisk och ofta uttalad nästäppa, men även luktsinnespå- verkan och sekretion (2, 4). Speciellt besvärligt är det, om de nasala polyperna är i avancerat stadie och mycket stora, med tilltäppning av båda näskaviteterna. Vid nasal polypos har patienterna i ungefär en tredjedel av fallen också en astma. Det är å andra sidan även viktigt att även vid nedre luftvägssymptom och astma också inspektera näsan och tänka på en eventuell polypos eller annan nasal inflammation. Astma debuterar också i regel innan polyper upptäcks, och ibland finns en undran om det beror på att det dröjt innan inspektion av näsan gjorts med fiberskop, efter avsvällning. Dessut-om har många patienter med nasala polyper ett påverkat luktsinne (4). De upplever ofta en trötthet och någon gång huvudvärk. Huvudvärk är dock ovanligt som enskilt fenomen vid nasal polypos (5) och bör snarast leda misstanke till sekundär bihåleinfek-tion.

Diagnostik Redan år 1585 försökte Guilio Cesare Aranzi visualisera näskaviteten med hjälp av solljus och en flaska med vatten. Detta har sedan utvecklats via främre rinoskopi med reflektion av ljus på pannspegel till nutidens

huvudburna lampor och direkt främre rinoskopi. Under 1960- talet studera-de Messerklinger nasalkavitetens laterala vägg och det ostio-meatala komplexet och dess inverkan på dränage och ventilation av bihålor. Det var underlaget för den sedermera snabba utveckling som skett de senaste årtiondena av de redan på 1800-talet tillverkade endoskopen, för inspek-tion och behandling av kroppens hål- rum. Stora nasala polyper kan ses med främre rinoskopi, men om små sinonasala polyper ska upptäckas så måste endoskopi utföras av näskavi-teten/övre luftvägen. Dessutom är det av vikt att även svälla av näskaviteten och inspektera före och efter avsväll-ning, om inte diagnosen är omedel-bart uppenbar. Vid diagnos av nasala polyper är noggrann anamnes en självklarhet. En främre rinoskopi samt flexibel eller rigid endoskopi med optik bör om möjligt utföras. Vid tveksamhet om det är en näs-mussla eller en polyp kan man känna på förändringen med en «nästång», bomullspinne eller sug. Polypen är oftast tämligen rörlig och inte smärt- känslig. En näsmussla är tämligen orörlig och är mer öm än en polyp.

Förekomst Begreppet nasal polypos har varit känt sedan flera tusen år (6) och en målande beskrivning «polypous/ «many feet/många fötter», introduce-rades av Hippokrates redan cirka 400 år f.Kr. (7). De nasala polyperna är svullnader i slemhinnan. De är en manifestation av inflammation i de övre luftvägarna och har vanligen ursprung i ethmoidal- (silbensceller) området vid eller i meatus medius (mellersta näsgången) (fIgur 1, SIDaN 18). Histologiskt kan sinonasala polyper ha olika utseende, men gemensamt

allergi i prakxsis 2/2014 17

➥

för dem är infiltration av inflammato-riska celler, eosinofila granulocyter (ett kuriöst inslag är att Eos var en grekisk gudinna, gryningens gudinna, och när eosinofiler upptäcktes på 1800-talet så var färgen på eosinofila granulocyter, som morgonrodnaden), lymfocyter, mastceller, eller plasma-celler. Vidare föreligger en strukturell modifiering av blodkärl, epitel och lamina propria i form av ödem, för- tjockning av basalmembran samt körtelhyperplasi. Polyper som sitter på nässeptum är mycket ovanliga.

När det gäller etiologi/patogenes till nasala polyper, så är den är inte tydligt klarlagd. Genetisk benägenhet, anatomiska orsaker, infektion (bakterier, svampar och virus) och lokal immuno-logisk imbalans, har föreslagits spela roll vid uppkomst av nasala polyper. Orsaken är sannolikt heterogen, men i nuläget inte tydligt definierad.

En skillnad måste göras mellan nasala polyper som är symptomgi-vande och de som är icke-symptom-givande och antingen är övergående

eller finns, till dess de upptäcks vid endoskopi av näshålan. Generellt sett så förekommer näspolyper över hela världen och hos alla folkgrupper. Dessutom finns inga skillnader mellan européer (kaukasier) eller asiater/afrikaner vad gäller förekomst, men inflammationen domineras ej av eosinofiler lika tydligt i polyper hos asiater. I normalfallet sker upptäckt/debut av nasal polypos i 40-årsåldern vilket är ungefär 7 år senare än astmadebut, i medeltal.

Epidemiologiska studier av näs- polyper baseras på frågeformulär eller endonasal skopi. Enbart an- vändande av frågeformulär kan medföra att en överrepresentation av nasala polyper rapporteras. Endona-sal skopi är dock nödvändigt för att kunna bestämma mer exakt före-komst, prevalens av nasala polyper, än vad frågeformulär kan klara. Sålunda har vissa patienter små nasala polyper utan egentliga besvär och enda sättet att diagnosticera dem är att se polypen/erna vid direkt skopi,

då små polyper rimligen ger betydligt mindre symtom än stora. Sedan kan en problematik för bestämmande av förekomst av nasala polyper vara att patienter inte alltid söker läkare/sjuk-vård för sina besvär från övre luftväg, som kan vara orsakade av näspolyper. Cirka en tredjedel av patienter som upptäcks ha nasala polyper har inte vetskap om diagnosen (8). Det gäller alltså att vara lyhörd som under- sökande läkare och dessutom göra en noggrann undersökning av näs- hålorna och även den övre luftvägen i övrigt. Det är dock känt att de patienter som aktivt söker läkare för besvär med uttalad nästäppa och konstateras ha nasala polyper, har mer uttalad nasal polypos och även ett nedsatt luktsinne och minskad Peak nasal inspiratory flow (PNIF) (9). I en väl genomförd studie från Skövde av Leif Johansson et al från Sverige, rapporterades prevalens av näspolyper vara 2,7 % i en popula-tionsbaserad undersökning (10). I denna studie bestämdes prevalens

Nasala polyper har påtaglig inverkan på patientens livskvalitet. framförallt besväras patienterna av en problematisk nästäppa, men även påverkan på luktsinnet, sekretion och trötthet. FOTO: COLOURBOx.COM


av nasala polyper genom endoskopi. I jämförelse med en frågeformulärs-baserad studie från Finland där brev sändes till en grupp individer så förelåg positivt svar avseende om personerna i studien hade fynd av polyper i näsan, hos 4,3 % (11). Nasala polyper förekommer främst i högre åldrar och är ovanligt hos barn och unga vuxna, åtminstone vid lägre ålder än 20 år. Vuxna individer med samtidig astma och nasala polyper har ibland även en överkänslighet för acetylsalicylsyra vilket benämns Samter´s triad eller syndrom.

DifferentialdiagnostikPatienter med bilaterala näspolyper har alltid en kronisk rinosinuit. Det innebär att de i sin slemhinna har en inflammatorisk sjukdom som sannolikt är ett uttryck för störd relation mellan slemhinnan och omgivningen. Den inflammatoriska processen vid näspolyper är oftast dominerad av eosinofila leukocyter utan någon underliggande förklaring. I de fall då infektion är bidragande faktor till näspolyper kan oftare lymfocytär/leukocytär dominans ses såsom vid näspolyper hos barn med cystisk fibros (CF). Om barn har nasala polyper ska undersökaren tänka på att utreda för eventuell cystisk fibros och även fundera över eventuellt « immotile cilia « syndrom (12). Det bör påpekas att när «polyp» diskuteras hos barn med nästäppa så

rör det sig vanligen om en vegetativ adenoid i epifarynx, en s.k. «Veg Ad» vilket finns hos alla barn och ibland kan ge upphov till en besvärlig näs- täppa. Vidare skall hos såväl barn som vuxna alltid misstänkas allergisk rinit vid nästäppa. Anamnes och riktad allergidiagnostik ger diagnos. Om allergi och näspolyper finns samtidigt brukar detta göra polypbe-handlingen något mindre framgångs-rik. Vid besvärlig polypos skall hos vuxna Churg Strauss övervägas, men vanligare är NSAID-intolerans. Självklart kan kronisk rinosinuit utan polyper vara svår att skilja från polypsjukdom då sådan kan ge både nästäppa och sekretion, dock är luktsinnespåverkan mer vanligt vid näspolyper. Vid klinisk undersökning skall också strukturella skäl till nästäppa uteslutas som septumdevi-ation, slappa näsvingar eller skelett-felställning. Mer ovanliga skäl till nästäppa, men viktiga att utesluta är nästumör och specifik inflammation som Wegener´s granulomatos eller sarcoidos. Noggrann klinisk under-sökning efter avsvällning är obligat för all nasal diagnostik. Det bör också påpekas att nästäppa är vanligt under graviditet och uppträder hos cirka 25 % av gravida. Iatrogen nästäppa vid överförbrukning av adrenerga näsdroppar är också en vanlig orsak och sannolikt underdiagnostiserad som förklaring till långdragen nästäppa.

Vid ensidiga polyper är det viktigt

att utesluta underliggande malignitet. En dental maxillarsinuit kan också ge ensidiga polyper i mellersta näsgång-en liksom svampförekomst i bihåla som kan utvecklas till en allergisk fungal rinosinuit med polyper. Vid ensidiga besvär skall alltid främman-de kropp också misstänkas. En med- vetenhet om det hos sjukvårdspersonal, är extra viktigt när barn söker för ensidig nästäppa sedan en tid.

Behandling av näspolyperNäspolyper är som framgått en ganska vanlig sjukdom med olika bakomliggande orsaker och behand-lingen berör flera olika discipliner. Tidigare såg man på näspolyper som en rent kirurgisk sjukdom, men med ökad kunskap om sjukdomens patogenes och nya behandlingsvägar är det numera många specialiteter, utöver ÖNH, som är engagerade i behandlingen såsom lung-, barn- och allmänmedicin, men även tandläkare, allergologer och immunologer. Antal operationer har sålunda minskat dramatiskt till förmån för antiinflam-matorisk behandling, men en noggrann bedömning av eventuell bakomliggande orsak skall alltid göras, se ovan om differentialdiag-nostik, för optimal behandling.

Behandlingsmålen är att:●● återskapa en fri luftväg●● normalisera luktsinnet●● förhindra recidiv

Före val av behandlingsstrategi måste

Figur 1. Patienter med nästäppa skall bli ordentligt undersökta med näsinspektion såväl före som efter avsvällning av näskaviteten. När näspolyper påvisas skall dessa behandlas i första hand med lokala corticosteroider, och vid mer uttalade besvär systemiska steroider och eventuellt kirurgi. På bilden ses a) Normal avsvullen näskavitet med nässeptum och framkant av nedre näsmusslan i vänster näsborre b) Solitär polyp och c) Polyper både ovan och under concha media.

a b c

allergi i prakxsis 2/2014 19

➥

möjligheten av underliggande eller samtidig sjukdom övervägas och bedömas. Samtidig astma skall värderas liksom underliggande infektion i bihålesystemet inklusive tänder, ASA-intolerans, ciliedysfunk-tion, immunbristtillstånd eller allergi som möjligen kan potentiera sjukdo-men.

Medicinsk behandling: Även om vi fått mer förfinade kirurgiska tekniker på senare år är alltid basbehandlingen antiinflamma-torisk. Undantagen är ensidiga polyper av dentalt infektiöst ursprung eller svamporsakad sinuit som båda kräver kirurgiska åtgärder. Dokumen-tationen bakom rekommendation att förskriva intranasala corticosteroider vid näspolyper är synnerligen väl grundad med högsta evidensläge (2). Denna behandling har dels direkt effekt på näspolyperna med möjlighet till minskad storlek men också på de rinitsymtom som åtföljer näspolyper-na (täppa, sekretion, nysningar, lukt- sinnesnedsättning). Symtomen min- skar men återkommer ofta då steroiden sätts ut. Polyper kan ibland helt gå i regress på lokal corticosteroid- behandling och behandlingseffekten kan objektivt mätas med näs-PEF (peak expiratory flow) eller rinometri. Ett problem med spraybehandling är att endast en begränsad del når mellersta och övre näsgångarna där polyperna sitter varför spraytekniken sannolikt är viktig. Sprayen skall riktas lateralt mot ögat-örat för bästa effekt och för att undvika hög dos på septum nasi. Lokala steroider kan ges som spray eller droppar. Jäm- förande studier som ger råd om vilken form som är bäst, saknas. Däremot vet vi att det finns ett dos-responssamband vid bruk av nasala corticosteroider som gäller både spray och droppar (2). Vid spraybehandling används dubbel allergidos, d.v.s. 2 puffar på båda sidor 2 gånger dagligen. Terapiutvär-dering skall göras regelbundet för att finna lägsta underhållsdos av steroiden. Ofta blir behandlingen mångårig och i en finsk studie visades att 20 år efter polypdiagnos hade fortfarande mer än 80 % av patienter-na polypsjukdomen kvar (13). Gene-rellt kan sägas att den lokala steroid-

effekten inte är lika god på luktsinnesnedsättning som på nästäppa men bättre än placebo.

I EPOS-dokumentet 2012 rekom-menderas en symtomstyrd medicine-ring ( 2). Om patienten på en VAS- skala anger 0–3 avseende besvär av polypsjukdomen anses lokala steroider räcka och patienten kan följas upp inom primärvården (fIgur 2). Vid VAS >3 bör patienten följas av ÖNH-läkare och ordineras lokal corticosteroid om VAS är 3–7 med tillägg av systemisk steroid om VAS är >7 alt terapisvikt på lokal corticoste-roid. Under de senaste åren har ett par RCT-studier gjorts dubbelblinda-de och placebokontrollerade och de visar en mycket god effekt av syste-miska steroider som givits under cirka 2 veckor (2). I Sverige har denna behandlingsform blivit väl etablerad och används i regel redan vid VAS >3. Man kan härvid mäta god effekt på såväl symtom som polypstorlek. Inte minst brukar patienter med luktsin-nesnedsättning kunna uppleva åter- komst av luktsinnet, tyvärr oftast temporärt. Doser av prednisolon brukar rekommenderas mellan 30–40 mg varje morgon i 5 dagar och sedan utsättning under de följande 10 dagarna i sjunkande dos. Ett vanligt schema är 30 mg i morgondos vecka 1, sedan 20 mg i en vecka och tredje veckan 10 mg (Acta). Cirka 2 kurer per år kan ges till patienter som ej har kontraindikationer. Den totala kortisonbelastningen måste beaktas då många polyppatienter har samtidig astma.

Annan medicinsk behandling: Antibiotika kan användas vid före-komst av positiv odling och tecken på infektion i näsa/bihålor. Vid infek-tionsutlöst inflammation aktiveras eosinofiler vilket troligen förklarar varför lokala corticosteroider har effekt vid infektion. Det föreligger dock inga skäl att behandla med antibiotika utan synliga infektions-tecken (purulent sekret). Koksalt används alltmer vid akut och kronisk rinosinuit men evidens för nytta vid polypsjukdom saknas (2). Många använder dock nässköljning för symtomlindring vid näspolyper. Evidens saknas även för lekotrienan-tagonister, anti-IL5, antihistamin och antifungal terapi (både lokalt och systemiskt). Aspirindesensitering har provats till patienter med ASA-intole-rans och visst vetenskapligt stöd finns för användning, men underlaget är ej av hög vetenskaplig kvalitet.

Kirurgisk behandlingSådan övervägs vid bristande effekt av medicinska åtgärder. Detta innebär att per orala steroider i kombination med lokala inte har givit tillräcklig symtomeffekt. Kirurgi skall alltid föregås av CT för bedömning av sjukdomens omfattning och för att operatören skall få en bild av anato-miska relationer mellan näsa, bihålor och skallbas. Röntgen per se utgör ej indikation för kirurgi utan skall ses som ett hjälpmedel. Tillgång till endoskopisk kirurgi har givit stora möjligheter till säkrare kirurgi,

• Mild = VAS 0–3

• Moderat = VAS >0–7

• Allvarlig = VAS >0–10

Figur 2. vaS-skala 10 cm i enlighet med ePoS (2).

VAS > 5 påverkar QoL (hos vuxna)

Hur besvärliga är dina rinitsymtom?

ALLVARLIGHETSGRAD

Inte besvärlig Värsta tänkbara besvär


genom förbättrad bild under opera-tion. Navigationsutrustning tjänar samma syfte medan shaverinstru-ment har medfört möjlighet till skonsammare och mer precis kirurgi. Det kirurgiska målet är att eliminera polyperna och öppna de bihålor som är förtätade. Genom att skapa mer utrymme får dessutom den lokala corticosteroiden bättre möjlighet att nå inflammationsfokus. Det är dock viktigt att understryka för patienten att vi sällan botar näspolypsjukdomen med kirurgi utan att vi skapar bättre förutsättning för fortsatt lokal behandling. Kirurgi kan dessutom bidra till öppna infektionshärdar i avstängda bihålor. I en svensk studie har även visats att polypkirurgi kan förbättra astmasymtom och PEF- värden (14). Kirurgi har givetvis också en viktig roll vid ensidig polypsjukdom där infektion med svamp eller bakterier kan vara orsaken och kirurgisk öppning är botemedlet! De patient-grupper med polypsjukdom som oftast blir föremål för kirurgi är de med ASA-intolerans, där kirurgin i första hand är symtomatisk och syftar till att förbättra näsandningen men knappast påverkar sjukdomsförloppet på sikt. Generellt kan sålunda sägas att alla patienter skall ha nasal corticosteroid postoperativt och att sådan signifikant uppskjuter behov av reoperation vid jämförelse med place-bo.

Slutsats Nästäppa är ett symptom som är förenat med påtaglig nedsättning av livskvalité. Patienter som söker med detta symptom skall bli ordentligt undersökta med näsinspektion såväl före som efter avsvällning av näskavi-teten. När näspolyper påvisas skall dessa behandlas i första hand med lokala corticosteroider och vid mer uttalade besvär systemiska steroider och eventuellt kirurgi. Andra orsaker till nästäppa bör uteslutas såsom anatomiska förträngningar, allergi, infektion, hormonella orsaker eller näsdroppsmissbruk. Vid nästäppa av inflammatorisk orsak är risken för samsjuklighet i astma ökad, varför även nedre luftvägsbesvär skall efterfrågas.

rEFErENSEr 1. F Radenne, C Lamblin, LM

Vandezande et al. Quality of life in nasal polyposis. J Allergy Clin Immunol 1999; 104 (1): 79–84.

2. Fokkens WJ, Lund VJ, Mullol J, Bachert C et al European Position Paper on Rhinosinusitis and Nasal Polyps 2012.Rhinol Suppl 2012; (23): 3 p preceding table of contents 1–298.

3. Hellgren J, Cervin A, Nordling S, Bergman A, Cardell LO. Allergic rhinitis and the common cold--high cost to society. Allergy 2010; 65(6): 776–83. Epub 2009 Nov 26.

4. The so-called ‘allergic’ nasal polyp. Davidsson Å, Hellquist HB. ORL J Otorhinolaryngol Relat Spec 1993; 55(1): 30–5.

5. Eweiss AZ, Lund VJ, Barlow J, Rose G. Do patients with chronic rhinosinusitis with nasal polyps suffer with facial pain? Rhinology 2013;51(3): 231–5.

6. Vancil ME. A historical survey of treatments for nasal polyposis. Laryngoscope 1969; 19: 163–8.

7. Drake-Lee A. In: Mygind N, Nacleiro R, editors. Allergic and non-allergic rhinitis: Clinical aspects Nasal polyps. Copenha-gen: Munksgaard, 1993: 167–73.

8. Klossek JM, Neukirch F, Pribil C, Jankowski R, Serrano E, Chanal I et al. Prevalence of nasal polyposis in France: A crosssectional, case-control study. Allergy 2005; 60(2): 233–7

9. Johansson L, Brämerson A, Holmberg K, Melén I, Åkerlund A, Bende M. Clinical relevance of nasal polyps in individuals recruited from a general population based study. Acta Otolaryngol 2004; 124(1): 77–81.

10. Johansson L, Åkerlund A, Holmberg K, Melén I, Bende M. Prevalence of nasal polyps in adults: the Skövde populationba-sed study. Ann Otol Rhinol Laryngol. 2003; 112(7) :625–9.

11. Hedman J, Kaprio J, Poussa T, Nieminen MM.Prevalence of asthma, aspirin into- lerance, nasal polyposis and chronic obstructive pulmonary disease in a population-based study. Int J Epidemiol 1999; 28(4): 717–22.

12. Weber SA, Ferrari GF. Incidence and evolution of nasal polyps in children and adolescents with cystic fibrosis. Braz J Otorhinola-ryngol 2008; 74(1): 16–0

13. Vento SI, Ertama LO, Hytönen ML,Wolff CH, Malmberg CH.Nasal polyposis: clinical course during 20 years.Ann Allergy Asthma Immunol 2000; 85(3): 209–14.

14. Ehnhage A, Olsson P, Kölbeck KG, Skedinger M, Dahlén B, Alenius M, Stjärne P; NAFS Study Group. Functional endoscopic sinus surgery improved asthma symptoms as well as PEFR and olfaction in patients with nasal polyposis. Allergy 2009; 64(5): 762–9. doi: 10.1111/j.1398–9995. 2008.01870.x. Epub 2009 Feb 2.

Tilleggsbehandlingfor pasienter med

alvorlig allergisk astma,som fortsatt har

symptomer til tross foroptimal behandling**

For mer informasjon se: www.xolair.no

XOLAIR®

NO1402174080

Vi er Novartis. Vi leter. Alltid.Vi utvikler legemidler for å bedre, forlenge og redde liv.

Novartis Norge AS

50614_Xolair_ann_Allergi_210x297_hoyre_april_2014.indd 1 28.04.14 14.59

Dose Antall sprøyter Antall Totalt injeksjons- (mg) 75 mg 150 mg injeksjoner volum (ml) 75 1 0 1 0,6150 0 1 1 1,2225 1 1 2 1,8300 0 2 2 2,4375 1 2 3 3,0450 0 3 3 3,6525 1 3 4 4,2600 0 4 4 4,8

Kroppsvekt (kg)Utgangsnivå >20-25 >25-30 >30-40 >40-50 >50-60 av IgE (IE/ml) >30-100 * * * * * >100-200 * * * * * >200-300 * * * * * >300-400 * * * * * >400-500 * * * * * >500-600 * * * * * >600-700 * 225 * * 375 >700-800 225 225 300 375 450 >800-900 225 225 300 375 450 >900-1000 225 300 375 450 525 >1000-1100 225 300 375 450 600 >1100-1200 300 300 450 525 600 >1200-1300 300 375 450 525 >1300-1500 300 375 525 600

Kroppsvekt (kg)Utgangsnivå >60-70 >70-80 >80-90 >90-125 >125-150av IgE (IE/ml) >30-100 * * * * *>100-200 * * * * *>200-300 * * * * 375>300-400 * * * 450 525>400-500 * 375 375 525 600>500-600 375 450 450 600 >600-700 450 450 525 >700-800 450 525 600 >800-900 525 600 >900-1000 600 >1000-1100 >1100-1200 >1200-1300 >1300-1500

Xolair «Novartis» INJEKSJONSVÆSKE, oppløsning 75 mg og 150 mg: Hver ferdigfylte sprøyte inneh.: Omalizumab. 75 mg, resp. 150 mg, L-arginin. hydrochlorid., L-histidin. hydrochlorid., L-histidin., polysorbat 20, aqua ad inject. ad 0,5 ml. Indikasjoner: Tilleggsbehandling for å forbedre astmakontrollen hos voksne, ungdom og barn ≥6 år med alvorlig vedvarende allergisk astma, som har en positiv prikktest eller in vitro reaktivitet på et helårs luftbårent allergen, redusert lunge-funksjon (FEV1 <80% hos pasienter ≥12 år), hyppige symptomer på dagtid eller oppvåkning om natten, og som har hatt ere dokumenterte alvorlige astmaeksaserbasjoner til tross for daglig inhalasjon av høy-dose kortikosteroider og langtidsvirkende beta2-agonist til inhalasjon. Behandling med Xolair bør kun vurderes hos pasienter med påvist IgE-mediert astma. Tilleggsbehandling av kronisk spon-tan urticaria hos voksne og ungdom ≥12 år med utilstrekkelig respons på behandling med H1-antihis-taminer. Dosering: Behandling bør initieres av lege med erfaring i diagnose og behandling av alvorlig vedvarende astma eller kronisk spontan urticaria. Allergisk astma hos voksne, ungdom og barn ≥6 år: Dose og frekvens fastsettes på bakgrunn av ut-gangsnivået av IgE (IE/ml), målt før behandlingsstart, samt kroppsvekt (kg). Gis s.c., se Administrering. Før 1. dose gis, skal pasientens IgE-nivå bestemmes vha. kommersielt tilgjengelig total serum IgE-test for dosefastsettelse. Basert på disse målingene kan det være behov for 75-600 mg omalizumab gitt som 1-4 injeksjoner ved hver administre-ring. Pasienter med IgE <76 IE/ml har mindre sannsynlighet for nytte av behandlingen. Legen bør forsikre seg om at voksne og ungdom, med IgE <76 IE/ml, og barn (6-<12 år) med IgE <200 IE/ml har klar in vitro reaktivitet (RAST) på et helårs allergen før behandlingen starter. Se tabell 1 for omregningsskjema, tabell 2 og 3 for doseringsskjema for voksne, ungdom og barn (≥6 år). Pasienter med utgangsnivå av IgE eller kg kroppsvekt utenfor grensene i doseringsskjemaet, bør ikke behandles. Maks. anbefalt dose er 600 mg hver 2. uke.Tabell 1: Omregning fra dose til antall sprøyter, antall injeksjoner og totalt injeksjonsvolum ved hver dosering:

Tabell 2: Dosering hver 2. uke, voksne, ungdom og barn (≥6 år).

* Dosering hver 4. uke: Se tabell 3.Blanke felt: Skal ikke behandles. Ikke tilgjengelige data for doseanbefaling.

NO1402174080

50614_Xolair_ann_Allergi_55X251_venstre_april 2014.indd 128.04.14 13.24







NO1402174080








NO1402174080








NO1402174080


◗◗

Documents

Näspolyper och den täppta näsan - NAAF