UR VÅRA RÖTTER

KOMMER FÖRÄNDRINGRapport III om politikens innehåll

NetRoots

Öppna kriskommissionen

Inledning

Öppna kriskommissionen startades som en reaktion på det socialdemokratiska partiets kriskommission. Det fanns (och finns) ett stort intresse från partiets medlemmar att vara med i utvecklingen och byggandet av framtidens socialdemokrati. Det fanns även en rädsla över att inte få vara med i denna process.

Strukturen i upplägget för den Öppna kriskommissionen följer kriskommissionens. Det handlar om att kritiskt granska och komma med konstruktiva förslag beträffande organisation, idédebatt och politik.

Öppna kriskommissionen var snabbt igång med diskussion, debatt och analys efter valförlusten. Många förslag har således framkommit inom de olika områdena. Även om Öppna kriskommissionen gör sammanställningar efter hand fortsätter debatten på nätet, i fikarummen och på möten.

En första rapport, rörande partiets organisation, presenterades av Öppna kriskommissionen 31 oktober 2010.

Denna rapport fokuserar på de diskussioner som har förts bland partiets gräsrötter beträffande politikens innehåll. En diskussion, som inte på något sätt är färdig eller ens i närheten av att vara komplett, men precis som i rapport I och II bjuder även denna genomgång på överraskningar och nya möjligheter för partiets progress. Denna rapport är en startpunkt, inte ett svar.

Syfte

Syftet med denna rapport är att göra en sammanfattning av förslag om politiskt innehåll som förts fram till och med 2011-01-22.

Frågeställning

Frågeställningen är som följer: Vad har lyfts fram av socialdemokratiska medlemmar när det handlar om politikens innehåll?

Metod och material

Arbetsgruppen har som metod använt sig av textanalys av googledokument, blogginlägg och debattartiklar av S-märkta skribenter. Därmed har arbetsgruppen fått fram ett brett underlag som det har kunnat gå att se tydliga tendenser i idédebatten utifrån och utanför partiets normala strukturer.

Avgränsning

Ett parti som består av närmare 100 000 medlemmar är svårt att överblicka. Det progressiva nätverket NetRoots består, i skrivandets stund, av cirka 600 bloggare. Sedan valförlusten har även en rad debattartiklar skrivits och debatten har vidare förts i radio och teve. Vi har därför inte haft tid och möjlighet att läsa och analysera allt som skrivits och sagts. Urvalet kan därför uppfattas som högst selektivt. S-bloggare och S-debattörer, som vi, inom den Öppna kriskommission, anser varit (och är) tongivande i eftervalsdebatten, har varit av avgörande betydelse för avgränsningen.

Analys

Det är viktigt att nu föra en aktiv debatt och utifrån den bygga en politisk bas. Den socialdemokratiska politiken måste ha sina rötter i idédebatten och ideologin. Avsaknaden av förankring av vår politik och otydligheten i denna, har skapat en osäkerhet hos väljarna. Vad står Socialdemokraterna för? Vad vilja socialdemokratin? Vilka visioner har partiet? Står partiet på arbetarnas sida? Vilsenheten bland väljarna har vuxit och Ilja Batljans analys talar sitt tydliga språk: ”Har du ett jobb och bor i Stockholm röstade du inte på oss”. När Moderaterna uppfattas som ett Socialdemokraterna light – hur uppfattas då socialdemokraterna bland väljarna? En livfull idédebatt, som tar sikte på framtiden och har en berättelse som tar avstamp i verkligheten, kan ändra den negativa trenden.

Vad har då gräsrötterna i partiet kommit fram till?

Det finns en del överraskande tankar i idédebatten som visar att Socialdemokraterna fortfarande har en hel del att lära sig beträffande sin egen ideologi men som, i det stora hela, kommer att ge en bättre stabilitet och slagförmåga inför framtiden.

Analysen visar att vår politik ska ha sin fasta och tydliga bas i socialdemokratisk ideologi. Med tydlig ideologisk utgångspunkt ska vi sedan ta oss an de utmaningar som samhället bjuder oss på. En rejäl omvärldsanalys ger oss ytterligare en viktig bas. Vi måste finna 2000-talets reformer och utgå från människors behov, inte se till redan uppbyggda system.Vi har valt att presentera idéer om politiken under ett antal rubriker placerade i bokstavsordning för enkelhetens skull.

Arbetsmarknaden

Utgångspunkten för en Socialdemokratiskpolitik för arbete är att vi måste tillåta alla att arbeta. Vårt mål måste vara ett samhälle utan långtidsarbetslöshet, vilket kräver en arbetsmarknad som klarar av att ta emot alla. Vi anser att socialdemokratin ska ha 2% arbetslöshet som mål.

Vi ser en oroande utveckling på arbetsmarknaden där parterna blir allt mera oviktiga i takt med att allianspartierna urholkar arbetsrätten på olika nivåer. Ett exempel är hur unga nyttjas i nöjesbranschen. Det välkända tv-programmet Idol som en miljonpublik varje fredagskväll har en baksida då det finns ett avtal som innehåller minst sagt tvivelaktiga skrivningar som deltagarna ska skriva på.

Att stärka fackens ställning kommer att bli en av socialdemokratins viktiga uppgifter för framtiden. Samtidigt ser vi att det finns alla anledning för fackföreningsrörelsen att rannsaka och se över strukturer.

Den svenska arbetsmarknaden är i stadd förändring och det har kommit fler och fler bemanningsföretag. Bemanningsföretag i sig är inte av ondo, om det regleras vad gäller lönevillkor med mera; men låter man detta kombineras med allt fler otrygga anställningar riskerar vi få en arbetsmarknad där ingen till slut vågar säga ifrån och då är vi farligt ute. På sikt riskerar systemet att allvarligt underminera den fackliga rörelsens möjligheter att påverka på arbetsplatserna vad gäller lön, arbetsvillkor med mera och vara arbetstagarnas röst i kontakter med arbetsgivarparten.

De försämringar som genomförts i arbetsrätten, till exempel mindre arbetsgivaresrätt att ensidigt undanta två personer från turordningsreglerna, måste tas bort.Det ska heller inte vara möjligt att sätta turordningsreglerna i Las ur spel genom attanvända bemanningsföretag.

Fas tre för arbetslösa är en förnedrande och många gånger rent utnyttjande form av åtgärd. Att skapa jobb och därmed säkra välfärden är en fråga om näringspolitik, en fråga där socialdemokraterna alltid har varit väldigt skickliga. Jobbpolitiken måste knytas till näringspolitiken och utbildningen samt till hållbar utveckling och miljö.En politik för arbete måste bäras upp av två ben. Det ena är åtgärder för att öka efterfrågan av arbetskraft, det vill säga att se till att det finns fler jobb att söka. Det handlar om traditionell näringspolitik med andra ord, samt att fylla igen hålen i välfärden. Det andra benet är utbildning. De som varit arbetslösa tappar snabbt kompetens inom sitt yrkesområde, och andra måste skolas om för att hitta ett jobb. Genomför snarast ett kunskapslyft där arbetslösa kan studera med generöst studiestöd i nivå med a-kassan. Generöst studiestöd stimulerar till byte av yrkesbana till bristyrken.

Vi måste återskapa ett anständigt arbetsliv i Sverige. Alla anställda ska ha tillgång till en bra företagshälsovård. Fler och fler arbetar under förhållande och till löner som är rent ut sagt oanständiga exempelvis städpersonal, bärplockare och lantarbetare. Det finns flera orsaker till detta, här följer några av dem.

Lavaldomen är den främsta orsaken till att den svenska modellen på arbetsmarknaden rämnar i sömmarna, eftersom den ger utländska företag en möjlighet att underavlöna sina anställda jämfört med resten av den svenska arbetsmarknaden. Trots upprepade varningar från LO och andra fackföreningar ryckte regeringen Reinfeldt på axlarna och tyckte allt var bra.

En annan bidragande orsak är fattigdomen som följde med fallet av det gamla östblocket. Vi har numera en rätt stor svart sektor bestående av papperslösa migrantarbetare som försörjer sig och sina familjer hemma genom att arbeta till slavlöner i Sverige. Att tro att vi kan stoppa detta genom hårdare gränskontroller är ett leva i en drömvärld, USA har världens hårdaste gränskontroll men migrantarbetarna har inga problem att ta sig in, eftersom de motiveras av överlevnad. De bor ofta i kyffen eller på arbetsplatsen, deras arbetsmiljö är usel och deras rättigheter är obefintliga. I spåren på detta finns även prostitution och människohandel. Det vi pratar om här är allt från en minister med en städhjälp boende i källaren till en väl organiserad verksamhet som genom bulvaner kan landa kontrakt i väl etablerade verksamheter. Det är en

grov ekonomisk brottslighet, som måste ses som en uppgift såväl för facket, men speciellt för landets rättsväsende.

En konsekvens som följer i spåren är att lönenivån pressas ner i sektorer av ekonomin där ovan beskrivna verksamheter är aktiva. Eftersom regeringen inte är så värst aktiv måste det innebära att regeringen Reinfeldt anser att städpersonal, lantarbetare och byggjobbare är överbetalda i Sverige. Regeringen har även skurit ner på resurserna till att förbättra arbetsmiljön. Pengarna för att utbilda skyddsombud har minskat, Arbetsmarknadsinstitutet – AMI – lades ner. Kontentan av politiken är tydligen att arbetsmiljö inte är ett stort problem i Sverige, eftersom resurserna tas bort. I och för sig måste skattesänkningarna finansieras, men det kan väl inte vara orsaken.

Lösningen ligger i en aktiv politik som har en klar och tydlig målsättning att återskapa en anständig arbetsmarknad. Det långsiktiga målet på EU-nivå måste vara att omintetgöra effekterna av Lavaldomen helt och hållet, tills dess måste den svenska regeringen tänja de juridiska gränserna till bristningsgränsen för att minimera verkningarna av Lavaldomen. Mera pengar måste läggas på bekämpning av ekonomisk brottslighet, och de stängda bankparadisen måste öppnas.

Arbetsmiljön måste föras högt upp på dagordningen, vilket innebär mer resurser för övervakning och forskning, men även till utredning av arbetsmiljöbrott. Det kommer också att på sikt leds till en bättre folkhälsa som minskar trycket på vården. Vi är också övertygade om att respektive huvudleverantör måste ha juridisk ansvarsskyldighet för de underleverantörer som anlitas.

Ett anständigt arbete ger även fler arbetade timmar. Den formella pensionsåldern är idag 65 år, men den reella är betydligt lägre än så. För en det ett frivilligt val att pensionera sig tidigare men för andra är det ett tvång därför att kroppen helt enkelt är slut.

Lönedumpning motverkas med en anständig a-kassa. De allra flesta löntagare ska vid arbetslöshet ha ett inkomstskydd som i ett första steg motsvarar 80 procent av tidigare inkomst. Det långsiktiga målet bör vara 90 procent. A-kassan ska finansieras gemensamt och solidariskt.

Behåll och utveckla en rikstäckande statlig arbetsförmedling av hög kvalitet med utbyggd samverkan med fackliga organisationer. Vid statligt subventionerade anställningar ska samråd ske med den fackliga organisationen. De villkor som erbjuds ska granskas och följas upp. Därkollektivavtal inte finns ska kollektivavtalsenliga villkor uppfyllas.

Sverige och andra länder måste skriva på ILO:s konvention nummer 94 som innebär att vi har rätt att kräva att varor och tjänster som köps av stat, kommun och landsting är producerade på ett sätt som inte kränker mänskliga rättigheter i arbetslivet.

EU

Socialdemokraterna i EU måste tydligare jobba för jämlikhet mellan stater och staters invånare. Vi bör också vara väldigt aktiva inom miljöarbetet och arbetsmarknadspolitiken.Sverige måste på sikt se närmare på eurosamarbetet och ta ställning till om det är lyckat att stå med ena foten inne samtidigt som vi så tydligt inte hör till. I en förlängning så måste vi

kanske, om vi ska vara kvar i EU, även vara med i eurosamarbetet fullt ut. Då bör det naturligtvis vara under förändrade villkor mot dagens, detta ska socialdemokrater i europaparlament och kommission arbeta för.

De sociala frågorna måste ges ett större utrymme i EU-arbetet. Vi vill att det i EU:s lagstiftning införs ett socialt protokoll som skyddar de fackliga rättigheterna. Dagens regler för arbetstagare som arbetar tillfälligt i annat EU-land, det så kallade utstationeringsdirektivet, måste ändras för att garantera lika lön för likvärdigt arbete.Den fria förenings- och förhandlingsrätten, liksom rätten att vidta stridsåtgärder för att upprätta kollektivavtal, måste säkerställas och garanteras inom hela EU.Den ekonomiska politikens övergripande mål i hela EU ska vara full sysselsättning, hög tillväxt och jämn inkomstfördelning.

Ett land på väg in i EU är Turkiet. I dag kan Turkiet vara Europas enda möjlighet till att minimera de mer långsiktiga effekterna av den globala finanskrisen. Och för Sveriges del så hastar det faktiskt.

Till att börja med så är Turkiet med sitt geostrategiska läge en brygga till Asien. Men Turkiet är mer än en geografisk brygga, Turkiet är även en länk till stora delar av arabvärlden och Sydasien ur ett idéhistoriskt perspektiv. Med en sekulär konstitution och ett sunnimuslimskt idépolitiskt arv har Turkiet unika förutsättningar att föra dialoger med stora delar av arabvärlden samt norra och östra Afrika. Dialoger som kan leda EU till en ökad handel med dessa kontinenter och därmed främja stabilitet och demokrati.

Europas problem är våra problem. Även fast vi klarat den första vågen av krisen förhållandevis väl med ”endast” en arbetslöshet runt nio procent så bedömer jag att vi säkerligen kan komma att betala mångdubbelt när nu nästa finansiella vågdal stundar under 2011. Ser vi till vår export och våra exportmarknader så är bilden allt annat än ljus. Av samtliga marknader på vår ”top-tio”-lista kommer en av framtidsmarknaderna, Kina, först på tionde plats med 3,1 procent av den svenska exporten. Plats ett till nio är alla länder inom Europa som har stora problem med sina ekonomier (Norge i viss mån undantaget). För att inte tala om de som har Euron som valuta.

"Top tio" ser ut så här:

1 Tyskland 10,1 %2 Norge 9,9 %3 Storbritannien 7,6 %4 USA 7,3 %5 Danmark  6,5 %6 Finland  6,2 %7 Frankrike 5,1 %8 Nederländerna 4,7 %9 Belgien 3,9 %10 Kina  3,1 %

Av de övriga BRIC-staterna, som väntas stå för tillväxtmarknaderna i den nära framtiden, placerar sig Ryssland på plats 14 med 1,6 procent och Indien på nittonde plats med en sjunkande svensk export.  Såväl Kina, Indien samt Ryssland har förstått att den marknad som

MENA utgör (Middle East and North Africa) är en av nycklarna till att bibehålla eller förstärka sin position i det globala spelet.

Därför är ett turkiskt medlemskap av största vikt för EU:s och vår framtid. Och om det är någon som har några andra idéer om hur vi annars ska öka - samt omfördela - vår export som exportberoende land är de varmt välkomna.

EU har även en stor roll att spela på området arbetsmarknadspolitik. Villkoren för anställda runt om i världen måste upp på den politiska agendan i Sverige och dessa frågor måste bli en del av den socialdemokratiska förnyelsedebatten. Vi måste som arbetarerörelse inse att världen hänger ihop och att det enda sättet att långsiktigt värna värdiga arbetsvillkor på den svenska arbetsmarknaden är värna arbetsvillkoren överallt.

Vi kan inte acceptera att vissa människor som jobbar i Sverige jobbar under slavliknande förhållanden där hot och misshandel förekommer. Vi måste tillsammans med andra socialdemokratiska partier inom EU formulera en gemensam politik för att säkra mänskliga rättigheter på jobbet för alla som jobbar inom EU. Vi måste använda EU som en positiv kraft för att påverka resten av världen i denna fråga.

Försvars- och säkerhetspolitik

Svensk underrättelsetjänst präglas idag av ett arv från 1947. Likt många andra sektorer i samhället har dessvärre omvärlden förändrats och vare sig lagrum eller myndighetsstrukturer haft förmåga att följa med. Den svenska underrättelse- och säkerhetstjänsten präglas idag av ett otal myndigheter som utför samma eller överlappande uppgifter. De olika intressen som står emot varandra blev tydliga under FRA-debatten 2008 där SÄPO och FRA till del motarbetade varandra.

Vi förordar en grundläggande översyn av såväl lagrum som organisationsstruktur och uppgifter. Idag finns det ingen aktör, vare sig SÄPO, MUST eller Regeringskansliets kriscenter, som kan göra anspråk på att ha en sammanhängande bild av vilka hot som påverkar Sveriges situation. Utöver de nämnda finns idag aktörer som EBM, FOI, Utrikespolitiska institutet, KBM, de olika universitetens forskningsprogram, samt en rad olika statliga verk som Tullverket som har sina behov och sina kanaler.

Vi kan se närmare på tre olika modeller - UK, DE och FR. Frankrike faller bort då lagstiftningen inte är ens i närheten med vår tradition men det finns ändå skäl att följa denna den dag vi själva gör något. UK och DE är de som ligger närmast och UK är den som hanterat mångfacetterade hotbilder, inklusive ekonomisk brottslighet och terrorism, under decennier.

Brittisk underrättelsetjänst är organiserad i tre block:

•Secret Intelligence Service (SIS), (MI6) med framför allt utrikesfokus•Government Communication Headquarters•Security Service, (MI5) med framför allt inrikesfokus

Till detta kan läggas Scotland Yard och Fraud Office som är mer av en operativ brottsbekämpningsresurs (den senare ekonomisk brottslighet). MI5 och MI6 fungerar då som uppdragsgivare eller leverantör av information beroende på verksamhetens karaktär.

Där SIS skulle kunna vara vårat MUST inkluderat FRA samt delar av FOI och MI5 representerat av SÄPO. Det som skiljer de brittiska och svenska strukturerna åt i grunden är den koordinering som finns i GCH och det är den som saknas i det svenska underrättelsekomplexet. Det är där vi får "den stora bilden" som Sveriges regering, riksdag och myndigheter borde efterlysa.

En annan modell vi kan titta på är den tyska. Det visar sig att den i allt väsentligt är organiserad i en enhet i praktiken, BDM, som har såväl polisiära som militära uppgifter. Det som försvårar med den tyska strukturen är att lagstiftningen blir allt annat än samstämmig med sin delstatsstruktur, det åskådliggörs bäst med att Tyskland hade vår "variant" på FRA-debatt som skiljde sig beroende på de regionala tillämpningarna hos delstatspoliserna.

Oavsett vilken modell vi väljer att titta på så måste en översyn ske av såväl lagrum som myndighetsstruktur i syfte att optimera Sveriges tillgång på relevant information samtidigt som medborgarna har ett koherent lagrum i form av integritetsrelaterad lagstiftning att förhålla sig till.

Försvarsmaktens personalförsörjning

Personalförsörjning till försvarsmakten är ett område där vi behöver nya tag. Alliansen valde att riva upp värnpliktssystemet. Att tro att en socialdemokratisk regering kan vrida tillbaka klockan och återinföra värnplikten i dess dåvarande format är sannolikt att vara väl naiv. Vad vi kan göra är dock att optimera försvarsmakten för att ta tillvara såväl kompetens som att utveckla andra samhällssektorer.

I grunden skulle vi kunna införa en två till tre månader lång allmän samhällsförsvarsplikt för alla ungdomar. Under tre månader hinner försvarsmakten att utbilda skyttesoldater till en nivå som skulle innebära att de kan sättas in i plutonsstrid. Under två till tre månader hinner andra sektorer utbilda brandmän, akutsjukvårdare, miljösanerare och andra funktioner som bidrar till samhällets skydd. Om vi sedan ser till Försvarsmaktens behov så kan sedan personal ur bägge grupperna rekryteras för kontraktsanställning. Här måste dock dagens modell ses över. Vilka ungdomar som idag väljer att läsa vidare en postgymnasial utbildning sorteras i för stor utsträckning fortfarande av socialgruppstillhörighet. Ungdomar med högutbildade föräldrar med goda inkomster väljer i större omfattning än ungdomar från lägre samhällsskikt att vidareutbilda sig.

En kontraktsutbildning borde istället kunna utformas på ett sådant sätt att den enskilde erhåller motsvarande studiebidrag samt samma belopp som studielån (utan ersättningskrav för tiden i uniform undantaget faktisk tid i utlandsmission som ersätts med regelrätt lön). För två års total tjänstgöring i uniform skulle sedan ytterligare två år med samma ersättning utgå. Efter fullgjorda studier utbetalas en utbildningsbonus givet att den enskilde ställer sig till de nationella insatsstyrkornas (hemvärnets) förfogande.

Maximalt skulle den enskilde kunna fullgöra tre perioder om två år vilket då skulle finansiera totalt sex års studier. Fördelen med denna modell är att den möjliggör för ungdomar som kommer från hushåll med svag studietradition och ekonomi att genom att skapa såväl incitament som finansiering av postgymnasial utbildning. Då Försvarsmakten idag är teknikintensivt bör även incitament för de naturvetenskapliga disciplinerna övervägas ytterligare. Detta skulle kunna skapa ett gott rekryteringsunderlag för svensk industri

samtidigt som Försvarsmakten åter kan komma att ha en folklig förankring.

Sverige har i bred politisk enighet beslutat att ingå i snabbinsatsstyrkor i EU:s regi. Sverige har nu haft huvudansvar för NBG 09 samt kommer ha det för den kommande NBG. Detta åtagande belastar den svenska försvarsbudgeten avsevärt och vi kan inte utesluta att annan prioriterad verksamhet – såsom vår närvaro i ett alltmer komplext närområde med gasledningen i svensk ekonomisk zon – får stryka på foten. Samtidigt med detta får ledarskapet en sned fördelning då Sverige nu ansvarat för en multinationell styrka fler gånger i rad.

Dessa snabbinsatsstyrkor bör vara ett europeiskt intresse med Sverige som en part. Därmed bör även finansiering ske med EU-gemensamma medel. Det skulle medge att för den stridsstyrka som organiseras av östersjöländerna, NBG, skulle kunna ha ett roterande ledarskap. Med ett roterande ledarskap minskar pressen på framför allt den svenska försvarsbudgeten samtidigt som det kommer verka kompetensöverförande och i sig stabilisera samarbetet rund östersjön.

Kulturen              En annan viktig pusselbit i framtidens socialdemokrati är kulturen. Vi lämnar nu sakta men säkert industrisamhället som vi känner det och går mot något nytt. Med upplevelse och kunskap som bärare så kommer kulturen spela en avgörande roll. Både som upplevelse, vilket det är mångt och mycket idag, men även som en kunskapsspridare. Med forskning vet vi att kulturen blir allt mera viktig på område efter område och då är det naturligt att socialdemokratin ger alla tillgång till kultur. Vi behöver se till att kulturen blir en viktig motor redan från skolan. Att musik/kulturskolan inte blir en budgetregulator utan en naturlig del av lärandeprocessen.

Kulturen är ett klassvapen som har används flitigt från borgerligheten. Det finns här en skillnad som vi måste vara vaksamma på. Socialdemokratins kultur är i mångt och mycket en deltagande kultur medan högerns är en åskådarkultur. Det finns också ett kommersiellt inslag i den borgerliga kulturpolitiken. Här ligger en fara att det blir sponsorer som styr det kulturella utbudet och styr vad man får utrycka från scenen. Vi säger dock inte kategoriskt nej till sponsring eller att det kan finnas delar där marknaden kan få ett utrymme. Men det måste analyseras ordentligt och utredas vilka konsekvensen detta kan få.

Det finns olika delar av kulturpolitiken. Vi kan se det med ungdomar som växer som individer när de utövar kultur. Vi kan se det som en förklaringsmodell för svåra samhällsproblem, men det är också en tillväxtmotor som ger arbetstillfällen. I småländska Vimmerby har exempelvis kulturen omvandlas till arbetstillfällen. Genom Astrid Lindgrens författarskap har ett stort antal arbetstillfällen skapats.

En skattereform som skulle kunna hjälpa idrotten och föreningslivet vore om arvoden blev avdragsgilla. Idag är föreningen skattebefriad upp till ett halvt basbelopp för utbetalade arvoden men mottagaren måste skatta för pengarna vilket gör att de inte är värda lika mycket för den arvoderade som för föreningen.

Vi bör syvende och sist inspireras av den stora kulturreform som Norge har genomfört. Norges kulturpolitik kan inte kopieras rakt av, men vi kan hämta idéer från Norge och vidare

visar Norges reform på att det går att satsa rejält på kultur.

Landsbygdspolitik

Den gamla devisen ”hela landet ska leva” är bra men det krävs handling för att de ska kunna förverkligas. En fråga som socialdemokratin måste ställa sig är varför hela landet ska leva. Den frågan må vara skrämmande men med de diskussioner som förs kring att vinna storstadsinvånaren och medelklassen blir frågan alltså viktig. För visst är storstaden viktig, men på landsbygden finns andra värden och stad och land har i alla tider behövt varandra. Det lilla samhället är fortfarande är levande. Närheten till grannen finns fast det kan vara stort geografiskt avstånd som skiljer oss åt. I Stockholm är avståndet gigantiskt men i praktiken en halvmeter. Tyvärr så är storstaden norm även på landet och det upplevda avståndet börjar växa även här. Rädslan för det obekanta och främmande speglas i främlingsfientliga framgångar som inte hade varit lika påtagliga om landsbygdens folk upplevt att service och samhällsfunktioner finns till även ute i landet. Socialdemokratin har haft en roll i detta och det är dags att vi tar oss en funderare på vad som sker.

Så vad som måste ske är mycket konkret politik. Vi kan inte gå förbi infrastrukturen. Den är a och o för landsbygden. Med en modern infrastruktur kommer också jobben att utvecklas. Tittar vi idag så är det många som arbetar med upplevelser gärna åker ut till ”landet” för att få inspiration. Vi tror att det skulle finnas fler som skulle göra allvar av att bo på landsbygden om man kunde ta sig till staden, och jobben, snabbare.Landsbygden har allt för länge fått kämpa i total motvind mot myndigheter som centraliserar och lägger ned servicefunktioner. Läggs det inte ned så omorganiseras verksamheter tills de inte längre känns igen. Exempel på detta är Skattemyndigheten och Försäkringskassan, två myndigheter som borde finnas nära de människor de ska ge service till. Posten och lantbrevbärarservicen är ytterligare viktiga funktioner som dessutom har stor betydelse för äldre som vill bo kvar hemma länge, och för människor som vill kunna driva företag på landet.

En annan viktig del för utvecklingen av landsbygden är omställningen till ett grönt samhälle. Här har om man gör det landsbygden en möjlighet att ledartröjan. Men då gäller det att vi socialdemokrater som lever och verkar på landsbygden tar tag i frågan och att vi enas om att stad och land är beroende av varandra. Ser vi på energiomställningen så är det på landsbygden framtidens råvaror finns.

Självklart ska skatten användas i utjämnade syfte mellan kommuner/regioner. Precis som vädret så varierar, så varierar tillväxt och näringslivsutveckling från norr till söder. Solidaritet mellan regioner kommer att bli än mera viktig.

En annan viktig framtidsfråga är att landsbygden inte får bli till ett museum. Ett museum vill vi besöka då och då men inte bo i permanent. Här gäller det att vi finner en balansgång mellan Sörgårdsromantik och framtiden.

Utförsäljningen av de allmännyttiga bostadsföretagen måste stoppas samtidigt som vi ska arbeta för att antalet hyresrätter måste öka. Ett investeringsstöd bör införas för nyproduktion av bostäder. Viktiga frågor för både stad och landsbygd.

Miljö

Det är av största vikt att vi kan finna en mycket avancerad politik för grön omställning, politiken ska omfatta alternativa energikällor fossilt, leverera lösningar för avfallshantering, sophantering och infrastruktursatsningar både i glesbygd och i stadsmiljö.I det här fältet ingår ett återtagande av kontrollen över järnvägarna för att slippa att olika bolag skyller på varandra när det inte fungerar.

Vi vill se en rejält satsning på järnväg och kollektivtrafik. Höghastighetståg ingår i den satsningen. Vi vill se subventioner för spårbunden frakt.Investeringsstöd för klimatsmarta investeringar inom alla fält i form av en fond.Enorma investeringar skall göras i forskning på t.ex. alternativa flygbränslen och energiutvinning.Informationskampanjer kring hur klimatförändringarna drabbar och kommer att drabba om inget eller för lite görs.Det är i sammanhanget viktigt att påpeka att inverteringar i infrastruktur och miljöteknik även är näringspolitik. En god infrastruktur är en förutsättning för företagande och arbete i hela landet.Tillväxt är viktigt men kan inte vara en drivkraft som överskuggar ett globalt miljöansvar.Sverige skall sträva mot en ledande roll i det globala miljöarbetet. Här har vi socialdemokrater en gyllene möjlighet att utveckla vår vision Det gröna folkhemmet. Version 2.0.

Bostad

Bostadspolitiken är avgörande på så många fronter. Ungdomar som inte kan flytta hemifrån hamnar i vakuum mellan barndom och vuxenliv och förhindras därmed att börja sitt liv på riktigt. Bostadsbrist är också en av de drivande faktorerna bakom hemlösheten.

Många av våra bostadsområden är dessutom nedslitna och trångbodda, vilket tillsammans med hög arbetslöshet leder till sociala problem. Vi har inte råd med bostadsbrist. Bostadsbyggandet måste öka och de nedslitna områdena måste rustas upp.

Utan en fungerande bostadsmarknad kan inte arbetslösa flytta dit jobben finns. Bostadsbristen är inte bara ett socialt problem utan ett ekonomiskt och näringspolitiskt.

Hyresrätten är för de flesta den första bostadsformen de får. Hyresrätten är flexibel och en god tillgång till hyresrätter är en förutsättning för snabb rörighet på bostadsmarknaden. Hyresrätten är idag skattemässigt missgynnad jämfört med de andra upplåtelseformerna. En skattemässig likformighet mellan bostadsrätt, hyresrätt och villa måste skapas.

Näringsliv          Arbetsgivarna känner av den ökade oron och rörligheten i en ny tid. De vill skaffa sig handlingsutrymme. Det är fullt logiskt men slår mot den enskilde. Det är här som socialdemokratin har sin uppgift att trygga både företagsledaren och den anställde. Vi

socialdemokrater vet att man inte fattar rationella beslut om man känner otrygghet.

Om vi börjar med företagsledaren så kan vi här skilja på små och stora företag samt även se till ensamföretagaren. Stora företag behöver välutbildad arbetskraft. Vi ska även se till att de regler som finns är lätta att följa och att de myndigheter som följer företagen har en öppen och positiv attityd till att lösa problem. Att vi går från problemformulering till lösningsfokusering. Vi ska även här försvara företagarens behov av service mot eventuellt motstånd i systemen. Eller enkelt uttryckt, vi ska göra allvar av att verkligen minimera myndighetskrånglet. För att klara det handlar det om rejäl rannsakan av myndighetsutövning och dess innehåll. Vi måste klara det som centern lovat och lovat utan att genomföra.

Det behövs en hårdare reglering och tillsyn av den finansiella sektorn på global, europeisk och nationell nivå. Överdrivna bonusersättningar och direktörslöner måste hejdas.

Vidare så är det av stor vikt att vi har högskolor och universitet närvarande i hela Sverige så företagen kan ta till sig det senaste i forskning och utveckling. Vi måste se till att vi ger våra företag det rätta förutsättningarna att konkurrera med kunskap och kompetens. Vi ska inte konkurrera med dåliga löner och otrygga anställningar. Vi ska vara den kunskapsbärande nationen som folk och företag söker sig till för att utvecklas.

Ensamföretagare eller företagare med få anställda ska omfattas av våra socialförsäkringssystem eftersom många saknar den trygghet som en bra försäkring ger. Vi vet aldrig vad morgondagen för med sig. Vi tänker särskilt på de som tvingats starta eget för att de blivit av med jobbet. För att komma tillbaka på samma jobb som egenföretagare. Från att varit en i gänget är de forna arbetskamraterna konkurrenter. Reformen skulle dessutom gynna kvinnor som många gånger startar i liten skala för att sedan växa.

Ett av de stora problemen som företagen har i stora delar av landet, och större ju längre bort från de finansiella centren, är finansieringen. Här behöver vi få fram riskkapital som ger de lokala företagen, gamla som nya och stora som små, möjligheter att utvecklas. Bilden är att det inte handlar om några stora summor men trots detta är dagens befintliga finansiärer inte villiga att ställa upp. Inte minst ute i landets mindre kommuner så är det otroligt viktigt att små företag skapas och växer. Att bygga upp ett näringsliv i en kommun på ett, eller några få, stora företag har inte visat sig vara en lyckad lösning. Katastrofen då kommunens ”enda” bärande arbetsgivare har blivit ett faktum för många i krisens spår. Uppgivenheten som följer är minst lika allvarlig som själva nedläggningen. Många små kommuner har lidit i onödan. De har inte sett de möjligheter som kan uppstå. Här har socialdemokratin en uppgift att finna lösningar. Att ge hopp och trygghet. Visst sker nu en omställning till fler små företag som suger upp arbetskraften. Men vad sker i morgon?

Segregation

Investeringsprogram skall skapas för att motverka ytterligare bostadssegregation i storstäderna, gärna med grön prägel. Närdemokrati skall stimuleras genom att lokala förvaltningar öppnas upp. Framförallt så bör man försöka blanda bebyggelsen så att även när bostadsbehovet förändras så finns möjlighet att stanna i stadsdelen, detta för att skapa lokalt engagemang och kontinuitet i skolor med mera.

Sjukvård

Det behövs en diskussion om hur sjukvården kan bli bättre på att involvera patienterna och hur patienternas valmöjligheter ska stärkas. Partiets Hälsovalsmodell behöver utvecklas så att den på allvar bejakar medborgarnas vilja att påverka och göra egna val.

Vi vill se initiativ där partiet lyfter fram bemötandefrågorna och servicefrågorna inom den offentliga sjukvården. Många landsting har mycket att lära sig av serviceföretagens sätt att arbeta med kundrelationer och bemötande. Exempelvis borde sjukvården ingå vårdkontrakt med patienterna. Kontrakten ska vara utformade som löften från sjukvårdens sida som konkret och tydligt anger vad patienten har att förvänta sig av vården.

Patientsäkerheten måste upp på den högsta politiska dagordningen. Det är oacceptabelt att 100 000 patienter skadas varje år av felbehandlingar och orimligt att 15 procent av inläggningarna på sjukhus är läkemedelsrelaterade. Partiet borde ha som mål att Sverige ska ha världens säkraste sjukvård och ha en nollvision för antalet döda.

Sjukvårdens svaga sida är utan tvekan den bristfälliga tillgängligheten. Det är oacceptabelt att vårdköerna inte har blivit mer än marginellt kortare sedan vårdgarantin trädde i kraft 2003. Vägen till kortare vårdköer går via att involvera medarbetarna, bedriva ett systematiskt förbättringsarbete och ta små steg varje dag.

Den framtida socialdemokratiska sjukvårdspolitiken måste bli synonym med korta vårdköer. Vi borde omedelbart sätta upp målet att skapa en helt köfri sjukvård.

Svensk sjukvård hävdar sig väl vid jämförelser internationellt. Det regionala självstyret tillhandahåller en sjukvård som är rättvist fördelad, håller hög kvalitet och är kostnadsmässigt effektiv.

I Sverige ska det inte vara tillåtet att göra vinst på den generella välfärdens verksamheter som exempelvis vård, skola och omsorg. Som det är nu går skattepengar från dig och mig rakt ned i redan kapitalstarka aktieägares fickor utan att göra ett uns nytta för vare sig barn, gamla eller sjuka. Här ligger ett tungt ansvar på den sittande moderatstyrda regeringen och framför allt på dess partikompisar ute i kommunerna och landstingen som ytterst är ansvariga för vården och omsorgen.

Skolan

Skolan i relation till barns sociala miljö måste vara ett centralt perspektiv ur jämlikhetssynpunkt. Vi måste se till att barnen har en miljö som är tillåtande och utvecklande framför disciplinerad och prestationskrävande. Individernas olikheter och möjligheter måste tas tillvara vilket kräver en lärarutbildning som tar pedagogiken till nästa nivå. Här ska vi satsa liksom på den sociala miljön i skolan. Nolltolerans mot mobbing, fulltolerans mot olikhet.

I ett Sverige där mera än en halv miljon barn definieras som fattiga av Rädda barnen finns det en hel del att göra i skolan. Detta kan tyckas vara små saker men att styra upp skolan värld skulle underlätta enormt för den som har små inkomster. Det som skrämmer är att det i dagsläget kan skilja kraftigt mellan skolor i samma kommun.

Vi ska gå i bräschen för den avgiftsfria skolan där skolan ska stå för en klassresa i respektive låg-, mellan- och högstadium. Vi ska slå fast att insamlingar, vare sig det är i skolans eller föräldraföreningens regi, inte ska vara tillåtna. Inte till fadderbarn och definitivt inte till blommor till lärare. När skridskoåkning är obligatoriskt så ska det finnas låneskridskor till de som inga har. När skolan arrangerar en utflykt så ska skollunchen ingå och det ska vara mera studiebesök än tillfälle för shopping i programmet för eleverna. Allt detta skulle göra livet lättare för fattiga föräldrar vare sig de är ensamstående eller i par.

Det finns i dag goda exempel på skolor som valt bort läxor helt och i stället satsar på extra stöd under skoltid och mera lärarledd tid. Barn behöver få tid till rekreation och lek, inte ta med sig jobbet hem på ett sätt som få vuxna skulle acceptera. Vi vet dessutom att läxorna drabbar utsatta barn extra mycket och vi vet att stöttningen i hemmen många gånger inte existerar. Barnen som inte får hjälp hemma med sina läxor riskerar hamna än mera efter om de redan innan haft det svårt.

Orsaken att vissa barn inte lyckas är i sanning komplexa, det finns inga enkla orsaker.Dåliga hemförhållanden är en viktig faktor. Om det är en stökig miljö i hemmet på grund av trångboddhet är det naturligtvis en faktor som påverkar skolarbetet. Vem kan jobba hemma om man hela tiden ska ha tre småsyskon som pockar på uppmärksamhet och om det inte finns någon möjlighet att sitta i en lugn miljö. Det kan också finnas mer klassiska sociala problem som försvårar.

Det är också så att skolans arbetssätt inte passar alla barn. Vi är alla olika och vissa individer tar helt enkelt inte in information genom traditionell undervisning. Skolan måste därför ha ett så varierat arbetssätt att det passar alla barn.

Det finns ett behov för ett ökat stöd för ledningsfunktionen, för rektorerna. Idag finns inget som helst verktyg för arbetsledaren i skolan, rektorn, att se vilka av lärarna som behöver stöd i sitt arbete.

Inte att peka ut, inte att hänga, utan att förbättra, Vem behöver mer fortbildning? Vem behöver stöd för att förbättra sitt arbetssätt? Det är i klassrummet, i mötet mellan lärare och elev, som skolans uppgift och funktion konkretiseras och arbetsledningen måste ges verktyg för att kunna förbättra och förfina den processen.

Skolan måste dessutom bli en plats där eleverna redan tidigt lär sig att demokrati är fint. Det innebär att demokratin i skolan ska göra det helt möjligt att på ett enkelt sätt låta eleverna påverka sin skola, arbetsmiljö och inlärningsprocessen. Skolan och det politiska styret i kommunerna ska på olika sätt uppmuntras för att kunna ge barn och unga delaktighet även i politiskt arbete.

Det finns de som hävdar att skolan haft svårt att hänga med i samhällsutvecklingen och i dag ligger ett halvt sekel efter sin tid. En enorm utmaning för socialdemokratin att greppa. Fakta är att resultaten hos elever i Sverige sjunker och har så gjort under en tid. Eftersom dagens traditionella skolsystem utformades för mera än 150 år sedan så borde det finnas saker att göra. Ett exempel på detta är att vi fortfarande har ”potatislov” på hösten trots att det troligen var många år sedan eleverna gick hem för att under en veckas tid hjälpa till med höstskörden av potatis…

Tekniken ger i dag möjligheten att skapa en högeffektiv och tidsenlig skola där elevernas, lärarnas, föräldrarnas och samhällets intressen tillgodoses. Vi hävdar att det finns goda skäl att titta närmare på UNESCO:s utredning ”Learning to be”, en utredning som när den presenterades 1972 ansågs vara långt före sin tid och omöjlig att genomföra då tekniken saknades. Det hindret finns inte i dag. Inlärningsprocessen skulle både snabbas upp och underlättas av interaktiva dataprogram, alla med möjlighet att anpassas individuellt. Förespråkare för ”Learning to be” hävdar att elevens kunskaper utvärderas kontinuerligt och automatiskt vilket i sin tur skulle helt ta bort behovet av betygssättning. Det är viktigt att påpeka att detta inte handlar om någon slags IT-satsning i skolan utan om ett helt nytt sätt att ta in kunskap. Skolan skulle förändras kraftigt som arbetsplats då systemet helt eliminerar behovet av förberedelsetid och betygssättande för läraren. En förändring som skulle innebära reglerad arbetstid och fritid för lärarkåren.

En ny grundskola för en ny tid

Hur ska dagens skola kunna rusta eleverna med alla de kunskaper och erfarenheter som de behöver för att klara av att leva i, arbeta och vara en del av morgondagens samhälle?

Det är en viktig fråga att diskutera ned på djupet, något som saknas i svensk skoldebatt och skolpolitik, något som Lennart Swahn anser som kontaktat Öppna Kriskommissionen och bidrar med nya tankar och nya perspektiv till framtidens skola. Förslaget är så pass nydanande att . Han är idag pensionerad men har arbetat på expertnivå internationellt med utbildningsfrågor inom bland annat FN. I en analys av morgondagens skola presenterar han en helt ny syn på skolan och dess möjligheter.

Lennart Swahn anser att dagens skoldebatt fokuserar på helt fel saker. Sverige hamnar efter resten av världen när det handlar om utbildning. Politikerna i Sverige väljer att fokusera på att felet med svensk utbildning beror på mänskliga fel. Eleverna lär sig inte och lärarna är inte rätt utbildade. För att finna lösningar på de mänskliga felen väljer Sveriges politiker att införa åtgärder som en ny lärarutbildning, införs lärarlegitimation, nationella prov, betyg i tidigare åldrar och liknande.

Det är helt fel sätt att tänka när det handlar om att förstå vad som har gått fel i svensk skola och vad som behöver göras för att utbildningen i Sverige ska bli förstklassig. För att kunna göra det måste man förstå varifrån dagens skola kommer en gång i tiden. Lennart Swahn anser att problemen med skolan och skolresultaten handlar om ett systemfel, inte mänskliga fel. Därmed behövs en helt annan lösning för att komma tillrätta med problemen.

Lennart Swahn poängterar att dagens skola har sitt ursprung i jordbrukssamhället som fanns 1842. Upplägget på läsåret med två terminer i skolan, ämnen och innehåll samt pedagogiskt upplägg och hur byggnader ska se ut har styrts utifrån detta hela tiden. Det fungerar inte i modernare samhällen med helt andra krav på tiden, arbetets innehåll och hur ett samhälle ska skötas och tas omhand. Vi kan inte klaga på skolresultaten eftersom vi har ett skolsystem som inte klarar av framtidens och samhällets utmaningar och möjligheter.

Många krafter försöker att påverka och styra skolan men alla arbetar inom samma paradigm. Det här måste brytas och nytänkande etableras. Lennart Swahn pekar ut en väg som om den förverkligas kommer att skaka om skolan i dess grund men det är just det som den behöver.

Troligtvis har den skola som vi har i Sverige nått sin vägs ände och det enda som kan göras för att förbättra resultat och liknande är finjusteringar.

Dagens skola klarar inte av att ge förstklassig utbildning. Det traditionella sättet att undervisa på och bygga hela skolsystemet utifrån fungerar inte längre. För att ta jättesteg framåt behövs något helt annat.

Ute i världen finns en annan diskussion krig framtidens skola. Lennart Swahn för fram att skolforskningen och utredningar har pekat ut andra utvecklingsmöjligheter för skolan som är väl värda att titta närmare på. Han själv förespråkar en utveckling som skapar nya förutsättningar.

Den nya skolan som ska skapas kommer att leda till att

1: Eleverna hamnar i centrum. Eleverna kommer att lära sig mer kunskaper både när det handlar om ämnesinnehåll men även om samhället, arbetslivet och fritidslivet. De kommer att växa som människor och bli aktiva samhällsmedborgare. Deras utbildning blir också mer individualiserad och anpassad till deras inlärningsstilar fullt ut.

2: Lärarna blir mer professionella och kan fokusera på att utveckla eleverna, inte ämnesfokus som idag.

3: Skolåret blir längre med fyra heltider med kortare ledigheter mellan vilket gör att skoldagarna blir fler och eleverna lär sig mer.

4: Skola blir helt och hållet genominfluerad av IT. IT hjälper eleverna att lära sig mer och på en rad olika sätt.

5: Kostnaderna för kommunerna blir lägre men effekten större.

Det skolforskningen utomlands pekar på är att dela upp läsåret i fyra delar. Varje del får ett eget namn med ett eget innehåll men alla delarna bygger på varandra. Årskurserna delas in i fyra grupper. Första terminen heter Lära veta, andra terminen heter Lära göra, tredje heter Lära samleva och den fjärde heter Lära vara. De olika grupperna kommer att hamna i var sin ”Lära…” och startar därmed i olika delar av dessa. Det gör att det blir mindre grupper som pedagogerna arbetar med.

Organisationen kring lärandet förändras. Istället för att det är som idag med en ensam pedagog som har hand om 30 elever på en gång utvecklas det till att det blir en pedagog, tio lärarassistenter och tio elever i ett klassrum. Detta klassrummet har gjorts om till medierum som innehåller datorer och annan IT-teknik. Samtidigt ska det finnas grupper som bygger på en pedagog, tio lärarassistenter och 20 elever som arbetar i olika grupprum.

Det är en annan organisation som bygger på att det finns en huvudpedagog som arbetar som handledare för eleverna och lärarassistenterna. Lärarassistenterna i sin tur är äldre elever som arbetar tillsammans med de yngre i de årskurser som de yngre har. På det sättet repeterar de äldre eleverna sina kunskaper samtidigt som de lär sig att ta hand om andra på ett bra sätt.

Lennart Swahn tror mycket på tekniken och han anser att eleverna ska ha bra tillgång till datorer, helst en per elev. IT gör att eleverna utvecklas både snabbare och djupare. Det måste satsas rejält på detta.

Speciella program ska finnas i varje ämne som eleverna arbetar med och utgår helt ifrån i sina studier. Programmen är inriktade på olika inlärningsstilar och är därmed skräddarsydda som gör att eleverna lär sig bättre och på ett mer varierat sätt. Dataprogrammen ska vara interaktiva som gör att eleverna aktivt är med i det som sker i dessa program. På det sättet går eleverna att bli objekt i utbildningen till att bli aktiva subjekt. Lärarassistenterna hjälper och guidar eleverna och det gör att kunskaperna fastnar djupare hos de båda grupperna.

Dataprogrammen ska tas fram av de bästa pedagogerna och mediearbetarna. Självklart spelar dataspelsföretagen en nyckelroll i att ta fram dessa program. Privata dataföretag som Microsoft och Apple kan vara med på ett annat sätt och satsa. Hårdvaran anpassas direkt till skolvärlden, liksom de interaktiva programmen.

De olika terminernas innehåll bygger på kunskaper och delaktighet i sin egen utbildning, arbetslivet, samhällslivet och fritiden.

”Lära veta”-terminen bygger på att eleverna är i skolan och tillägnar sig ämneskunskaper men också kunskaper i att hantera olika verktyg som behövs på morgondagens samhälle. De skräddarsydda inlärningsprogrammen används här i denna del av läsåret. Eleven går vidare när ett avsnitt behärskas. Framstegen som en elev gör är styrande för utvecklingen. Ständigt ska en utvärdering ske tillsammans med eleverna vilket gör att dessa skapar en förståelse för sin egen utveckling och kunskapsnivå. Därmed kan betygssystemet slopas.

Allt arbete sker i lärcentret i skolan och därmed behövs inget förarbete eller rättningsarbete. Lärarna kan fokusera på att bedöma eleverna, handleda lärarassistenterna samt övervaka elevernas utveckling. En elitkår av lärare skapas på detta sätt som också kan få tid att arbeta med att ta fram program och arbeta med programutvecklare. Lärare som blir över anställs inom andra sektorer där eleverna också kommer att vara.

Programmen som eleverna använder sig av hjälper till aktivt i lärandet och pedagogen blir en handledare. Skolan kan användas mycket mer flexibelt. Vuxenutbildningen kan få ta del av dessa lokaler och verksamheten bedrivs 16 av dygnets 24 timmar. Eleverna kan också arbeta hemifrån.

Nästa steg är ”Lära göra”. Här sker undervisningen utanför skolan/lärcentret. Eleverna är nu ute i arbetslivet för att lära sig mer om hur det går till här. Pedagoger finns också här ute som aktivt hjälper arbetsgivarna med att ta hand om eleverna men också hjälper eleverna på olika sätt. Arbetslivsorienteringen ska börja så tidigt som möjligt för eleverna. De ska bekanta sig med olika yrken och branscher för att utveckla en förståelse för hur arbetslivet är men också kunna tidigare finna ett yrke eller område i arbetslivet som man skulle kunna arbeta med.

Eleverna får inte bara kunskaper om arbetslivet utan också värdefull arbetslivserfarenhet som gör att de är mer anställningsbara men också har bra möjligheter att få ett sommarjobb. Den praktiska erfarenheten är mycket viktig.

I nästa steg, ”Lära samleva” är eleverna både ute i samhället och lär sig hjälpa till på olika sätt men också förstå hur samhället fungerar men också på skolan som lärarassistenter. Tanken är här att eleverna ska utvecklas till att bli ansvarstagande samhällsmedborgare som tar hand om andra och är rädd om de gemensamma egendomarna. Det är en social fostran som sker här. Eleverna lär sig hur det är att leva i ett samhälle men också att ta hand om andra exempelvis genom att vårda och stödja andra människor.

I det fjärde steget, ”Lära vara”, får eleverna möjlighet att ute i samhället bli en aktiv del av fritidslivet. Denna del utvecklar personligheten hos eleverna. Detta är den ”kreativa” delen av utbildningen som är förlagt ute i föreningslivet. Kunskaper som har lärts in i skolan omsätts här i kreativa handlingar. Ett nytt ämne införs i de högre årskurserna med fokus på kreativitet som heter ”Kreativitetens grunder”. Här får man hjälpa till och leda andra barn och ungdomar i olika fritidsaktiviteter, allt ifrån idrott till kulturaktiviteter, hjälp med studierna med mera. Eleverna lär sig att ta ansvar för organiserandet och ledandet av verksamheter och människor. Det kan även gälla de vuxna.

På det här sättet får eleverna möjlighet att lära sig mer på kortare tid och omsätta sina kunskaper i andra delar av samhället. Ute i denna tillägnar sig eleverna kunskaper som gör att de står rustade att gå ut i arbetslivet, gå till högre studier, vara aktiva i fritidslivet samt vara ansvarstagande samhällsmedborgare som aktivt vill vara med i utvecklingen av den.

Kommunerna kommer att spara pengar på denna förändring men dessa vill Lennart Swahn istället ska gå till förskolan. Genom att satsa resurserna läggs nämligen grunden för barnens framtid. Detta måste göras. Alla skolor blir också bra skolor vilket leder till att friskolorna konkurreras ut. Elever med behov kan få rätt stöd redan från början.

För oss socialdemokrater är det viktigt att ta tag i alla delar av vår politik, vrida och vända på allt och våga komma med nya idéer. Vår politik ska bygga på systemkritik och hur systemen drabbar människor. Vi ska via vår politik komma med lösningar som löser systemfelen. Skoldebatten och skolpolitiken av idag påminner mycket om varandra. Det är samma problemformulering och lösningar som presenteras.

Vår skolpolitik ska bygga på systemkritik och därmed måste vi också komma till insikt om att skolan behöver förändras i grunden. Lennart Swahns idéer ska ses som ett bidrag till socialdemokratins skolpolitiska utveckling.

Socialförsäkringar

Innan de borgerliga gjorde om sjukförsäkringen höjdes röster för att göra försäkringen mera modern och flexibel. Att bara kunna vara sjuk antingen 25, 50, 75 eller 100 procent är fel och stelbent. Självklart ska hela skalan från 0 till 100 procent kunna användas. Dessutom ska vi vara otroligt tydliga med individuell rehabilitering. Inte utreda i oändlighet. Snabbare tempo från diagnos till åtgärd. Skräckfall där människor gått sjukskrivna i tio år utan åtgärd från kassan får helt enkelt inte existera. Självklart är det fel, utredningen ska vara snabb, i tät samverkan med den drabbade och det ska vara lösningsfokuserat.

Inkomsttaket i sjukförsäkringen måste höjas. Det långsiktiga målet ska vara 90 procent av inkomsten i ersättning. Karensdagen bör slopas så snart som möjligt.

Rigida tidsgränser har setts som ett av de främsta problemen med den nya sjukförsäkringen. Men vår nye socialförsäkringsminister måste fråga sig varför det som fungerar i resten av världen inte tycks fungera i Sverige.

Alliansen menar att en reformerad sjukförsäkring måste förses med tidsgränser. Utan dem kommer vi successivt att glida tillbaka till det system som rådde, är deras huvudlinje. Det enda som möjligen ska diskuteras är hur gränserna ska dras och vilket utrymme till undantag de måste innehålla.

Är det borgerliga tänket verkligen bättre? Vi ställer oss milt sagt tveksamma till det. Att den förra sjukförsäkringen hade brister håller vi med om. Men vad bägge systemen har gemensamt är att de har vattentäta skott mellan huvudmännen – vården, Försäkringskassan, Arbetsförmedlingen och kommunernas socialförvaltningar. Alla arbetar sekventiellt istället för tillsammans, undantaget de s.k. överlämningsmötena som nu inrättats. Det är ett i grunden felaktigt synsätt och resulterar obönhörligen i att system kan skylla på varandra när ansvarsfrågan är otydlig. Den som genomgår rehabilitering ska ha sin anställning skyddad under hela processen.

Vad vi vill se är ett system som baseras på FINSAM. I praktiken innebär det att vi vill se alla aktörer, inklusive patient, samverka från första dagen på alla sjukskrivningar som sträcker sig över 30 dagar. 30 dagar är en lång tid som bekant. En process som innebär att alla tvingas samverka och bidra efter sitt behov och sin förmåga och inte invänta att nästa aktör tar vid. I denna form kan alla aktörer snabbt identifiera vad de kan bidra med för att underlätta den enskildes rehabilitering.

Vi kommer i sammanhanget osökt in på vad den enskilde kan bidra med och då närmar vi oss ordet ”solidaritet”. Vi skulle vilja bidra med vad vi anser vara viktigt med det ordet i just fallet med sjuk- och socialförsäkringarna.

Vi talar allt som oftast om en solidariskt finansierad sjukförsäkring. Denna försäkring är ett av de system som håller ihop samhället och det är av yttersta vikt att försäkringen fungerar. Utan denna försäkring kommer samhället på sikt delaminera. Men för att den skall fungera krävs att alla inblandade bidrar efter sin förmåga. Även den sjukskrivne.

Är det rimligt att inte ställa krav på den kraftigt överviktige med knä- och höftproblem att gå ner i vikt? Är det rimligt att inte begära av hjärtinfarktpatienten att den skall sluta röka? Dessa kommer även på kort sikt att överutnyttja systemen genom att förbehålla sig rätten till en livsstil som förlänger sjukperioden och ökar risken för ytterligare sjukskrivningar relaterade till dessa, i grunden, osunda vanor. Vanor som kost och annat som de medvetet valt. Och därmed medvetet – i vissa fall med det stöd som erfordras naturligtvis – kan komma tillrätta med. Vi hävdar att de individer som väljer att inte komma tillrätta med vad de själva kan göra för att minska trycket på såväl sjukvård som sjukförsäkring är djupt osolidariska med de som skulle kunna behöva längre sjukskrivningar eller mer vårdresurser.

Vi vet att detta är att sticka ut hakan men vi måste i vår förnyelse se till vad ordet solidaritet egentligen innebär. Vi har fastnat i resonemang kring den solidariska finansieringen och ser

inte vilken form av solidaritet som kan få denna försäkring att fungera långsiktigt. Och vi måste i detta ta bort stuprören och det sekventiella tänkandet som råder idag och se individen som vi beskriver. Känner sig individen sedd så tror vi oss kunna påstå att den enskilde inte har några problem med att visa solidaritet på det sätt vi försökt illustrera.

Sayd Qutb, Muslimska Brödraskapets kanske viktigaste ideolog, definierade dessa mekanismer i sitt paradverk ”Social Justice in Islam”. Han menar att kollektivet har ett ansvar att se om individens trygghet, men det innebär att individen har ett ansvar att bidra efter sin förmåga – inte bara i pengar utan även i egenansvar för det den råder över – till kollektivet. Allt efter sin förmåga.

Utrikes               Vi pratar om att världen blivit mindre och det är sant. Idag så är Thailand svenskarnas nya Mallorca. Att ta en weekend i en europeisk huvudstad är inga problem. Via internet och Facebook så har vi vänner över hela världen som vi pratar med. Att vi flyttat gränserna för vad som är vårt närområde är faktum. Utvecklingen bjuder oss på stora möjligheter men också nya politiska utmaningar som socialdemokratin får ta till sig.

Om vi börjar med utmaningarna så handlar det om att det uppstår nya klyftor som vi måste förhålla oss till och skapa en politik som motverkar. Det handlar bland annat om digitala klyftor mellan de som kan kommunicera med omvärlden och de som inte har möjligheten. Här ligger både frågan om kunskap och teknik. Vidare så behöver vi öppna upp skolan så att klassrummet blir världen och inte bara en gammal karta med Sovjetunionen. Vi måste lära oss förstå och möta de nya kulturer som kommer till oss och som vi möter på resor. Vidare blir den lilla världen viktigare när den stora blir så påtaglig. Vi ser hur våra invandrare tar med sig sin kultur och genom att de känner sig trygga i den så kan de ta klivet ut i det svenska samhället. Här måste vi förstå att vi inte ska överge våra gamla kulturer för att vi lever i ett mångkulturellt samhälle utan lära av varandra och ge varandra ömsesidig respekt för våra bakgrunder .

Under 80-talet gav staten bidrag till ANC på 100-tals miljoner kronor. Jag tycker att det är en självklarhet för svensk utrikespolitik att alltid stötta utveckling mot ett fritt och öppet demokratiskt samhälle oavsett hur samhället ser ut och vem som leder det. Vi tror inte på deltagande i väpnade aktioner, ska vi delta i den typen av operationer ska det vara med civilt bistånd med enda syfte att stötta civilbefolkningen. Det är en oerhört komplicerad process att upprätta ett demokratiskt system. En sak som krävs är t.ex. tillit mellan medborgare, här kan svenskt bistånd i form av pengar, projektledning osv göra stor skillnad. Sverige bör också arbeta för att stärka FN och arbeta för internationella överenskommelser kring reglering av kapitalmarknader.

Frågan om ett svenskt medlemskap i Nato måste analyseras och debatteras öppet. Medborgarna riskerar annars att ställas inför fullbordat faktum. Finland har exempelvis under lång tid gjort upprepade och förutsättningslösa utredningar för att ha en stabil grund att agera utifrån. Sverige har under många år gått motsatt väg genom gradvisa anpassningar men upprepat argument som baseras på gamla ställningstaganden. En öppen och bred utredning är att föredra. Och vi bedömer det nödvändigt av flera skäl att den sker tvärpolitiskt och utan att enbart försvarsberedningen blir inbladade, även frågor som energiförsörjning, finansiella realiteter och handelsbalanser är nödvändiga för att ge en rättvisande bild av verkligheten.

Svenska Afghanistankommittén pekar idag ut en väg som kan leda till fred och demokrati i Afghanistan. Den vägen skiljer sig från vår nuvarande. ”Vi måste övertyga det afghanska folket om att vi är där för att vinna deras fred, inte vårt krig”, skriver Torbjörn Pettersson, generalsekreterare för Svenska Afghanistankommittén.

Denna enkla mening är nyckeln. Han klargör tre nyckelpunkter:

”Det första och viktigaste är att vi måste övertyga det afghanska folket om att vi är där för att vinna deras fred inte vårt krig. Så länge insatserna i Afghanistan främst motiveras av att bekämpa Al-Qaida kommer de att ifrågasättas av afghanerna. Är det därför vi låter krigsherrarna sitta kvar? Är det därför vi blundar för korruptionen?

För det andra måste det övergripande målet att främja fred och utveckling i Afghanistan få ett tydligare genomslag i avvägningen mellan de insatser som görs på olika vägar. Den militära problemformuleringen måste tonas ned till förmån för politisk dialog och civil återuppbyggnad. Mer specifikt bör detta syfta till att få till stånd ett funktionsdugligt och legitimt statsbygge som kan leda fortsatt utvecklingssamarbete.

För det tredje bör bistånd inte kanaliseras via militära strukturer och de militära fredsfrämjande insatserna måste hållas isär från det arbete som humanitära aktörer utför. USA:s bistånd är idag främst ett instrument i den militära strategin. Tanken är att biståndsprojekt som skolor, kliniker och vägar ska vinna afghanernas sympati och förtroende för utländska styrkor.”

Målen avgör alltid insatsen. Är målet att besegra Al-Qaida kommer kriget aldrig att avslutas, därför att den typen av krig är svårt att vinna med mindre än att man dödar alla potentiella motståndare. Är målet verkligen fred, måste vi ta vägen som Pettersson pekar ut. I ett demokratiskt Afghanistan finns dessutom ingen plats för vare sig krigsherrar eller Al-Qaida.När Sverige tog beslutet att gå in med trupp i Afghanistan var uppgiften den som Pettersson pekar på i sin artikel, men sedan ledningen för trupperna förflyttats till US Army har målen förändrats.

Problemet med den militära insatsen i sin nuvarande form är att den är fokuserad på att ge igen för 11 september, inte demokrati. Vi är inte principiellt emot svensk trupp i Afghanistan, men närvaron måste göras av rätt orsaker och leda till rätt mål. Nuvarande insats är ingendera och måste därför avslutas. Om FN åter tar kontroll över styrkan kommer frågan i helt annat ljus.

Välfärden

Den privata marknaden drivs av en sak som är övergripande allt annat nämligen vinstintresset. På rätt ställe utgör marknaden förutsättningen för att vi ska kunna fördela resurser till vården, skolan och omsorgen. När så denna drivkraft tar sig in i den generella välfärden blir det inte bra. Marknaden tar inte solidarisk hänsyn på det sätt som ett generellt välfärdssystem gör. Därför är det viktigt att vi fortsättningsvis gemensamt efter bärkraft finansierar välfärden och får utdelning efter behov.

Att som den moderatledda regeringen sträva efter välfärdens torra kärna är inte önskvärt. Vi ska ha saftiga välfärdsfrukter att plocka längs livets stig.

Tid är i dag en bristvara för familjer i dag. Vi ska söka framtida lösningar i att skapa tid för varandra. När vi gick från 12 till åtta timmars arbetsdag så höjdes röster som sa att det var helt omöjligt. I dag ska kravet på sex timmars arbetsdag inte ligga allt för avlägset. Att utöka och förändra föräldraförsäkringen är nödvändigt. Föräldraförsäkringen ska göras mera flexibel, exempelvis ska föräldrarna kunna ta ut sin ledighet under en betydligt längre tidsperiod än i dag.

Föräldraförsäkringen bör förändras så att en tredjedel av tiden viks åt vardera föräldern. Den resterande tredjedelen ska föräldrarna fritt kunna överlåta mellan varandra. Avskaffa vårdnadsbidraget och lagstifta om rätt till bra barnomsorg även på obekväma tider.

Vi måste ta tag i frågan om tandvård. Tänderna är en del av kroppen och god tandhälsa ska vara en rättighet i alla åldrar. Det är inte heller rimligt att som i dag skilja på syn- och hörselskada när samhället ställer upp med hjälpmedel.

Övrigt

Vi vill se en förändring av synen på samhällets utgifter från det som kallas kostnader till det som vi kan kalla investeringar. Allt som betalas ut för att hjälpa människor att få utbildning eller stöd när egen försörjning inte är möjligt kan ses som investeringar.Alla politiska beslut och förslag skall bottna i två saker:

att de främjar ekonomisk jämlikhet

att de tar största möjliga hänsyn till social och ekologisk hållbarhet.