C:\Nybergh\Undervisning\Skrivråd-2007.wpd 23.10.2007

OM HUR MAN SKRIVER JURIDIK

Särskilt i studier inom privaträtten

Juris magistersavhandling / Öv-

ningsseminariearbete i obliga-

tionsrätt för professor / universi-

tetslektor Kalle Krävande, våren

2008, juris studerande Nils Nyfi-

ken.

(ex. på titelblad med alternativ)

i

FÖRORD

Denna korta skrift har tillkommit för att fylla de svenskspråkiga studenternas behov av

instruktioner i hur man skall gå tillväga för att skriva juridik. Samtidigt hoppas jag att den

också kan vara till hjälp för finskspråkiga studenter som vill använda sig av råd i ett

koncist och uppdaterat format. Det vetenskapliga skrivandet är inte beroende av vilket

språk man skriver på varför de finskspråkiga böckerna väl kan användas. Det kan

emellertid vara svårt att veta hur de svenska termerna lyder samtidigt som de

publicerade böckerna i ämnet inte alltid ger svar på frågor om den senaste utvecklingen

på området.

En skrift av detta slag har funnits åtminstone sedan 1980-talet på institutionen för

privaträtt vid Helsingfors universitet. Denna version är ett resultat av kumulerat arbete

som de svenskspråkiga lärarna lämnat efter sig, men det finns inte särskilt mycket

gemensamt längre med de tidigaste versionerna. Detta beror på den kontinuerliga

produktutvecklingen och på grund av den tekniska revolutionen på informationssökning-

ens område. Denna gång har Niklas Bruun, Johan Bärlund och Lena Sisula-Tulokas

kommenterat den första uppdaterade manuskriptversionen. Jag tackar för de goda

kommentarerna och jag har försökt beakta dem. Jag hoppas på ytterligare kommentarer

av alla som känner sig hågade – både lärarkolleger och författarna till lärdomsprov – då

motivet till denna skrift är höja nivån på de skriftliga arbetena. Det är något som gagnar

oss alla.

Porthania 22.10.2007

Frey Nybergh

ii

INNEHÅLL

FÖRORD. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . i

1 SYFTET MED DENNA FRAMSTÄLLNING OCH SKRIFTLIGA ARBETEN. . . 1

2 KRAVEN PÅ ARBETENA. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 12.1 Bestämmelser och anvisningar. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 12.2 Innehållsliga krav. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 2

3 MATERIALINSAMLINGEN. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 3

4 FRAMSTÄLLNINGSSÄTTET. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 74.1 Disposition. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 74.2 Källförteckning. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 84.3 Hänvisningar. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 94.4 Språkbruk. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 124.5 Den yttre utformningen. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 124.6 Längd.. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 13

5 BEDÖMNING. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 13

BILAGA IMELLANRAPPORTERING: HANDLEDNING FÖR SKRIVANDET.. . . . . . . . 15

BILAGA II

GRUNDER FÖR BEDÖMNING AV RÄTTSNOTARIEAVHANDLINGAR /ÖVNINGSARBETEN. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 16

BILAGA III

TYPISKA DRAG FÖR JURIS MAGISTERSAVHANDLINGARS BETYG . . . . 17

FÖRKORTNINGAR

DL Defensor LegisHD högsta domstolenHFD högsta förvaltningsdomstolenJFT Tidskrift utgiven av Juridiska föreningen i FinlandJT Juridisk tidskrift (Sverige)LM LakimiesTfR Tidskrift for Retsvitenskap (Norge)

iii

KÄLLOR

God vetenskaplig praxis 2002 God vetenskaplig praxis och handläggning av avvikelser från den. Forskningsetis-ka delegationen. Helsingfors 2002.http://pro.tsv.fi/tenk/SVE/Verksamhet/htksve.pdf

Husa m.fl. 2005Husa, Jaakko – Mutanen, Anu – Pohjalainen, Teuvo: Kirjoitetaan juridiikkaaHelsinki 2005.

Jensen m.fl. 2006Jensen, Ulf – Rylander, Staffan – Lindblom, Per Henrik: Att skriva juridik. Uppsala2006.

Sandgren 2006Sandgren, Claes: Rättsvetenskap för uppsatsförfattare. Ämne, material, metod ochargumentation. Stockholm 2006.

SLAF 2004Svenskt lagspråk i Finland. Statsrådets svenska språknämnd. Helsingfors 2004.

Sutela m.fl. 2003Marja Sutela – Tapio Määttä – Matti Myrsky: Ohjeita oikeustieteellisen tutkielmanlaatimiseen. Joensuun yliopisto. Joensuu 2003.

StudiehandbokenOikeustieteellisen tiedekunnan opinto-opas Helsingin yliopiston oikeustieteellinentiedekunta. Studiehandboken under det pågående läsåret. Se antingen denelektroniska versionen eller den tryckta.

Timonen 1998Timonen, Pekka: Johdatus lainopin metodiin ja lainopilliseen kirjoittamiseen.Helsinki 1998.http://www.helsinki.fi/oik/tdk/tutkopas.html/

Timonen m.fl. 1998Timonen, Pekka – Långkvist, Kurt – Ulfvens, Niklas: Råd till uppgörare av juridiskaskrivarbeten. Meddelanden från ekonomisk-statsvetenskapliga fakulteten vid ÅboAkademi, Rättsvetenskapliga institutionen Ser. A:412. Åbo 1994.

Wilhelmsson TfR 1985Wilhelmsson, Thomas: Den nordiska rättsgemenskapen och rättskälleläran, TfR1985 s. 181–197

Se Studiehandboken “Luku I” i avsnittet “Yleistä opintojen suorittamsisesta” (OTM-tutkielma)1

samt “Luku II” i avsnitten “Kieliopinnot”,“Harjoitusseminaarit” och “Syventyvät opinnot”.

1

1 SYFTET MED DENNA FRAMSTÄLLNING OCH SKRIFTLIGA ARBETEN

Denna framställning har tillkommit för att sänka tröskeln för juris studerande att ta

fram innehållsligt och tekniskt goda skriftliga arbeten. Trots att det finns en mängd

mera omfattande och nättillgängliga alternativ har det visat sig att skriftliga arbeten

ofta lämnar övrigt att önska. Här följer en järnranson utan vilken det inte går att

skriva rättsfallsanalyser, seminariearbeten, uppsatser och avhandlingar i de

juridiska studierna.

De juridiska studierna har traditionellt varit mycket centrerade kring "texttank-

ning" och därpå följande kontroller av den mekaniska inlärningen i form av

tentamina. Ur lärarens synvinkel har detta främst ur arbetsekonomisk synpunkt

varit ett ändamålsenligt sätt att kontrollera inlärningen av kunskapen. En nackdel

med metoden har varit att det hos studerandena sker en regression i förmågan att

formulera sig i skrift. När studerandena ställs inför de första skriftliga uppgifterna,

kan uppgiften kännas alltför krävande. Med tanke på framtida yrkesutövning, som

för de allra flesta jurister går ut på att uttrycka sig i skrift, är det ändamålsenligt att

satsa på dessa uppgifter under studierna. Det kommande författarskapet i

yrkesutövningen skiljer sig nämligen inte på ett markant sätt från det akademiska

skrivandet. De yttre formerna och kunskapsintresset varierar men förmågan att

behärska källorna och argumentera övertygande är de gemensamma nämnarna.

2 KRAVEN PÅ ARBETENA

2.1 Bestämmelser och anvisningar

De officiella bestämmelserna för uppsatserna och avhandlingen finns i studiehand-

boken "Oikeustieteellisen tiedekunnan opinto-opas” (för det läsår som pågår).1

Man får dock en fullständigare bild av vad det krävs av avhandlingen i boken

"Timonen, Pekka – Långkvist, Kurt – Ulfvens, Niklas: Råd till uppgörare av

juridiska skrivarbeten" (1994) eller "Timonen, Pekka: Johdatus lainopin metodiin

ja lainopilliseen kirjoittamiseen" (1998), se också på adressen:

http://www.helsinki.fi/oik/tdk/tutkopas.html/

En annan färsk framställning om temat är: Husa, Jaakko – Mutanen, Anu –

Pohjalainen, Teuvo: Kirjoitetaan juridiikkaa (2001 och 2005). Dessuom finns Marja

Sutela – Tapio Määttä – Matti Myrsky: Ohjeita oikeustieteellisen tutkielman

laatimiseen (2003) se på adressen:

http://www.joensuu.fi/oikeustieteet/valikko/index_3.html

2

Navigera vidare: Gradupaja>Ohjeita oikeustieteellisen tutkielman laatimiseen

I vissa av publikationerna koncentrerar författarna sig också på annat än formkrav.

De behandlar sättet att arbeta börjande med skrivprocessens inledande skede.

Även om man skall skriva arbeten som kommer i ett tidigare skede har man nytta

av dessa framställningar.

Under kurser, seminarier och projekt förväntas att deltagarna använder

någon av dessa böcker i stället för att göra misstag. Till och med formella fel kan

leda till ett lägre betyg om läsaren inte blir övertygad om att författaren använt

källorna på ett korrekt sätt. Det är viktigt att genast från första början anamma det

vetenskapliga sättet att skriva. För dem som skriver på svenska kan det löna sig

att se på vissa svenskspråkiga termer och dylikt i den svenskspråkiga versionen

av Timonens verk som dock särskilt när det gäller att finna material är kraftigt

föråldrad. Samma gäller också för EG-rättens del då Finland blev medlem först

1995. Det finns också hjälp att hämta från Sverige i verken Jensen, Ulf – Rylander,

Staffan – Lindblom, Per Henrik: Att skriva juridik (2006), Sandgren, Claes:

Rättsvetenskap för uppsatsförfattare (2006) och Kellgren, Jan – Holm, Anders: Att

skriva uppsats i rättsvetenskap (2007).

2.2 Innehållsliga krav

För alla former av skriftliga arbeten förutsätts det att man är väl hemmastadd i det

eller de rättsområden arbetet gäller. Detta betyder att man skall visa att det

inhemska relevanta materialet är nyttjat i tillräcklig omfattning. Användningen av

utländskt material beror mycket på ämnet och det är ofta direkt nödvändigt att visa

att man behärskar det nordiska materialet i en viss utsträckning.

Det går inte att entydigt definiera vad som är tillräckligt. Man kan alltså inte

utgå från att en viss på förhand bestämd mängd källor eller tidsanvändning är

tillräcklig. Olika personers arbetskapacitet varierar. Det är resultatet som bedöms

och inte mängden nyttjat material eller tillkomstprocessen. Författaren förväntas

behandla ämnet så uttömmande som möjligt och med ett självständigt grepp om

uppgiften. Detta innebär att det krävs mindre för en rättsfallsanalys eller ett

seminariearbete än för en uppsats och den slutliga höjdpunkten på skrivövningar-

na – avhandlingen.

Ett sätt att få en uppfattning om kraven är att se på publicerade artiklar i de

allmänna tidskrifterna inom juridiken (de inhemska LM, DL och JFT samt t.ex. JT

(Sverige) och TfR (Norge). Det lönar sig inte att bli nedslagen om det känns som

om det inte går att nå upp till samma nivå. En nybörjare börjar på en anspråkslösa-

re nivå och kan komma vidare endast genom att skriva. Man måste dock beakta

att ibland är artiklar i dessa tidskrifter upparbetade utdrag ur avhandlingar som

bedömts med de högsta betygen. Detta utvisar att en rätt ställd ambitionsnivå kan

leda till goda meriterande resultat. Många doktorsavhandlingar ger också en bra

Se God vetenskaplig praxis 2002 s. 12 f.2

3

bild av hur rättsvetenskap kan idkas. De kan fungera som förebilder i både

innehållsligt och tekniskt hänseende.

Oberoende på vilken nivå skrivandet sker måste grundmaterialet bearbetas

till en ny helhet. Det räcker inte att man kritiklöst plockar in utsagor ur olika källor

och radar dem efter varandra. Skrivandet av rättsvetenskaplig text – vilket det

således alltid är fråga om oberoende av den personliga ambitionsnivån – består

av bearbetning av tidigare texter ur en ny synvinkel. Man måste alltså med egna

ord säga det som man vill föra fram. Detta betyder ändå inte att allt skall skrivas

om. Lagtexter och förarbetesutsagor liksom även andra författares utsagor kan tas

in i texten antingen som direkt citat omgivet med citationstecken eller omskrivet.

I bägge fallen måste dokumentationen vara entydig, dvs. det måste komma fram

varifrån texten är tagen. Detta skall göras med noggranna hänvisningar som

företrädesvis genomförs med noter (se också avsnitt 4.3 nedan).

Det är synnerligen viktigt att vara noggrann med dokumentationen, eftersom

det emellanåt kommer fram fall där författaren antingen av uppsåt eller oeftertänk-

samhet gör sig skyldig till avvikelse från god forskningspraxis. Granskningen av

akademiskt skrivande bygger alltid på att läsaren har förtroende för att författaren

följer god forskninspraxis. Det vanligaste förekommande problemet är att det i

texten ingår delar som ord för ord är tagna från en annan text utan att delarna är

omgivna med citationstecken. Läsaren utgår nämligen då från att det är fråga om

författarens egen text fastän så inte är fallet. Den omständigheten att den

ifrågavarande delen av texten avslutas med en not, genom vilken det i sig på ett

korrekt sätt anges varifrån texten är tagen, är inte tillräcklig. Texten måste alltid

vara skriven med egna ord om den inte omges med citationstecken. Om så inte

är fallet är det fråga om plagiering. Med detta avses att lägga fram “text eller ett

avsnitt därur som någon annan tagit fram som sin egen”. Vid plagiering är det inte2

alls möjligt att arbetet godkänns. Om plagieringen är grov kan det även leda till

disciplinära påföljder såsom avstängning på viss tid enligt 19 § universitetslagen

(645/1997) och 20 § universitetsförordningen (115/1998). Den allvarligaste följden

vid alla fall av avvikelse från god forskningspraxis är ändå att en persons renommé

får sig en så allvarlig törn att den påverkar framtida arbetsmöjligheter.

Direkta citat skall man inte ta in i texten utan särskild orsak. En sådan orsak

kan vara att man jämför olika formuleringar sinsemellan. Efter citatet förväntar sig

läsaren att författaren med egna ord berättar vad det intressanta i citaten är.

3 MATERIALINSAMLINGEN

När ett skrivarbete inleds skall man ha bekantat sig med den inhemska litteratur

och rättspraxis som berör ämnet. Dessutom är det ofta nödvändigt att utnyttja

Se t.ex. Timonen 1998 s. 113 f.3

4

källor från andra nordiska länder. Orsaken till detta är att rättssystemen påminner

om varandra och respektive fråga kan ha behandlats mera ingående i de övriga

länderna. Finlands medlemskap i EU har lett till att man på många områden måste

utnyttja EG-rättsligt material. Detta förutsätter kunskaper i hur EU fungerar. Vid

behandling av ett tema som har en EG-rättslig anknytning blir denna sida betonad.

På motsvarande sätt sätter internationella aspekter sin prägel på teman med

allmänna internationella anknytningar.

I avhandlingsskedet måste användningen av källorna vara omfattande.

Särskild vikt måste läggas vid att alla representativa källor tas med. För dessa3

gäller vissa tumregler som dock inte är undantagslösa:

1. Om det finns flera upplagor av ett verk är den senaste att föredra. Det kan

finnas skäl att använda en tidigare upplaga när t.ex. framställningen till

någon del förkortats i en senare upplaga. Ibland har den nyaste framställ-

ningen inte gått att få tag på.

2. I första hand skall en forskningspublikation användas framom läro-/hand-

böcker eller populära framställningar av samma författare. Ibland måste man

avvika från detta krav då en uppdatering endast finns i t.ex. en läro-

/handbok.

3. Om samma författares ställningstagande i en rättsfråga har ändrats är det

ofta skäl att föra fram den omständigheten att uppfattningen ändrats.

4. Källorna skall inte väljas ensidigt så att endast källor med en uppfattning

används.

5. Materialinsamlingen kan inte göras punktvis vid arbetets inledande utan

relevant material kan publiceras i ett mycket sent skede. Därför måste

materialinsamlingen ske kontinuerligt till ett så sent skede som möjligt.

6. Hänvisningar kan ske endast till källor som man haft till handa i någon form.

Om originalet inte har gått att få måste man hänvisa till den källa man har

tillhanda och sedan redogöra för hänvisningen till den intressanta källan.

Vid användningen av utländskt material måste man vara försiktig, eftersom värde-

ringen av materialet är svår. Detta problem blir ännu större då man samlar material

via Internet.

Det är all anledning att notera att nordiskt material har en särställning jämfört

med annat utländskt material. Det finns flera orsaker till detta. På ett allmänt plan

är det fråga om att den s.k. rättskälleläran i huvuddrag är enhetlig. Inom vissa

rättsområden är rättslikheten stor medan den på andra kan vara obetydlig. Det

finns flera olika frågor som uppkommer när nordiskt material används och som

Wilhelmsson behandlat i sin artikel “Den nordiska rättsgemenskapen och

W ilhelmsson TfR 1985 s. 181–197. Se avsnitt 3.1 Nordiskt material som källa till4

sakargument, 3.2 Nordiskt material som auktoritetsargument, 3.3 Nordiskt material som stöd för

förståelsen av egna källor och 3.4 Import av dogmatiska konstruktioner.

Se Studiehandboken Luku II, Tiedekunnan oppiaineet.5

Se adresserna: 6 http://www.finlex.fi/sv/laki/, http://www.suomenlaki.com/

http://www.edilex.fi/saadokset/Edilex

Se t.ex. ingångssidan: 7 http://eur-lex.europa.eu/sv/index.htm

5

rättskälleläran”. Då man läser artikeln måste man beakta att EU-medlemskapet4

i viss mån har tillfört nya drag till de frågor som behandlas i artikeln. Allt har dock

inte förändrats. En stor del av de gamla lagarna är fortfarande i kraft och

rättssystemet har inte ändrats på ett sätt som förhindrar det nordiska materialets

användning. Norge och Island är EES-stater medan de övriga nordiska länderna

är medlemsstater. En stor del av lagstiftningsinitiativen utgår numera från EU.

Fortfarande gäller dock att de nordiska samhällena påminner mera om varandra

än de övriga medlemsstaterna. Därför är det intressant att undersöka hur

genomförandet av direktiven sker i de nordiska länderna.

Det är sällan nödvändigt att uppmana studenter att de inte skall förbli "eviga"

materialsamlare. Det är ändå ganska vanligt att skrivskedet inleds onödigt sent.

Vissa frågor dyker upp först när man försöker formulera en sak med egna ord.

Skriva lär man sig genom att skriva. Materialet skall också utnyttjas på ett effektivt

sätt och inte för att visa ovidkommande saker. Detta innebär oundvikligen att man

också lägger ner arbete på att söka fram material som det visar sig att det inte går

att utnyttja i framställningen.

Då man står inför valet av källmaterial är framställningen i 4 kap. Timonen

1998 till stor hjälp. Olika källor såsom författningstexter, förarbeten, rättsfall och

litteratur skall användas med beaktande av vissa krav. Om man vill få en utförlig

bild av informationssystemen inom rättsvetenskapen rekommenderas ämneshel-

heten valfria studier i rättsinformatik inom ramen för ämnesstudierna.5

Författningstexterna hittas i databasen Finlex, Uppdaterad lagstiftning, i

verket Finlands lag – Suomen laki i pappersversion eller i elektronisk form i

databasen eller i databasen Edilex. I vissa fall måste ett visst skede av en lag6

rekonstrueras då lagändringar skett ofta och då de publicerade lagböckerna inte

innehåller den version som varit i kraft under den tid som är föremål för bedömning

t.ex. i samband med en analys av ett prejudikat. I sådana fall behövs databasen

Författningssamlingen – Asetuskokoelma och/eller årgångarna av författningssam-

lingen i pappersformat. EG-författningstexterna finns på samtliga officiella språk

i EU, dvs. också på finska och svenska.7

Med förarbeten avses kommittébetänkanden, lagberedningsavdelningens

publikationer, utlåtanden av laggranskningsrådet samt riksdagshandlingar (dvs.

regeringens proposition, utskottens betänkanden och eventuella sakkunnigutlåtan-

den vid utskottsbehandlingen). Riksdagsbiblioteket är den bästa platsen då man

Se om de olika möjligheterna Timonen 1998 s. 69 ff.8

Se kommissionens ingångssida: 9 http://ec.europa.eu/index_sv.htm och domstolens:

http://curia.europa.eu/en/content/juris/index.htm

Se närmare om de olika möjligheterna Timonen 1998 s. 81 ff. men beakta att åtminstone10

i pappersversionen är det som sägs om Internet-möjligheten att utföra sökningar redan föråldrat.

6

skall studera riksdagshandlingarna. Man kan också besöka det virtuellt på

adressen: http://www.eduskunta.fi/kirjasto/. Regeringens propositioner är som det8

slutliga PDF-dokumentet på adressen: http://www.finlex.fi/sv/. På de olika

ministeriernas hemsidor hittar man material som föregår regeringens propositioner.

De olika myndigheternas hemsidor är också till stor hjälp i vissa fall (t.ex.

Konkurrensverket och vissa sektormyndigheter som Energimarknadsverket och

Kommunikationsverket).

Då man går igenom rättsfallen på området sker det lättast genom portalen

Finlex på adressen: http://www.finlex.fi/sv/. Man får mera ut av sökningen med

Finlex om man på förhand har bekantat sig med de olika registren och de senaste

årsböckerna, eftersom man då fått en bild av vilka slag av fall det finns inom det

område man är särskilt intresserad av. Databasen Oikeuskäytäntö kirjallisuudessa

– Rättspraxis i litteraturen som också funnits i bokform underlättar en att hitta

analyser av prejudikat. Den finns på också i Finlexportalen på adressen:

http://www.finlex.fi/sv/oikeus/foki/

De EG-rättsliga instanserna är dels kommissionen (särskilt vid konkurrensä-

renden) och EG-domstolarna.9

Många rättsfall – ofta de färskaste – publiceras och kommenteras i juridiska

tidskrifter (LM, DL, JFT etc.) och i serien KKO:n ratkaisut kommentein som givits

ut från och med 1998. De här rättsfallen utgör emellertid endast en liten del av

praxis. I bland är det motiverat att använda opublicerade rättsfall från HD, HFD

eller avgöranden från lägre rättsinstanser. Beroende på temat kommer även

avgöranden från andra särskilda instanser såsom marknadsdomstolen, konsu-

mentmyndigheter osv. i fråga.10

Det lättaste sättet att få tag på relevant litteratur är att söka litteratur med

hjälp databaser på Internet. När det gäller utländsk doktrin är HeinOnline och

Westlaw till stor hjälp. En bra utgångspunkt är juridiska fakultetens hemsida på

adressen: http://www.helsinki.fi/oik/kirjasto/verkkoaineistot/verkkoaineistot.htm

Det nyaste verket på området – förutsatt att det verkligen är färskt –

innehåller ofta i sin litteraturförteckning de flesta andra verk av nytta. Det kan vara

givande att allra först bekanta sig med förteckningen över slagord och därifrån

välja ut dem som har beröringspunkter med ens eget ämne. Man skall alltid

försöka få tag på den nyaste upplagan av ett verk. Böcker, vilka är akademiska av-

handlingar, särskilt doktorsavhandlingar, är ofta omfattande i sina litteratur-

förteckningar. För att få en uppfattning om kvaliteten på böcker kan det löna sig

att söka fram en recension av dem i någon tidskrift. Här är opponentutlåtanden

Länkarna till de övriga robotarna kommer på Googles söksida efter att man inlett en11

sökning.

7

över doktorsavhandlingar ibland till stor hjälp på grund av att de är rätt så utförliga.

I Finland publiceras de vanligen i tidskriften Lakimies eller JFT. Det traditionella

sättet att systematiskt söka fram litteratur var att gå igenom bibliotekens register

och nyhetsförteckningar samt i bibliografier. Dessa sätt kan nyttjas som

komplement till de ovan nämnda databaserna.

Ett nytt sätt att leta efter material är att använda sig av sökrobotar på Internet.

Sådana är Google, Yahoo, Ask, AllTheWeb, Live, Lycos, Technorati, Feedster,

Bloglines, Altavista och A9. Ett snabbt sätt att få en uppfattning om någon fråga

eller fenomen är att använda en encyklopedi av vilka Wikipedia på nätet hör till de

kändaste. Innan en hänvisning görs måste man dock ta ställning till vilken källa11

som är tillförlitlig och representativ. Ofta är användningen av denna typ av

källsökningsinstrument det första ledet i en sökning i att finna den källa som

slutligen skall användas.

4 FRAMSTÄLLNINGSSÄTTET

4.1 Disposition

Framställningens disposition skall vara konsekvent och tydlig. Författaren skall

hela tiden vara på det klara med vilken fråga det rör sig om och varför denna fråga

behandlas där den behandlas. Texten måste också formuleras så att läsaren utan

svårigheter kan följa författarens tankar. Dispositionen framställs i form av en inne-

hållsförteckning där alla rubriker och underrubriker finns antecknade med

sidnumrering. Läsaren kan på förhand med hjälp av denna bilda sig en uppfattning

om arbetets struktur.

Det är redan under arbetets gång mycket lätt att hålla sig med en ajourförd

innehållsförteckning. Man gör det tekniskt på det lättaste sättet genom att utnyttja

textbehandlingsprogrammets automatiska funktion som framställer innehålls-

förteckningen på nytt efter varje ändring i rubrikerna i avhandlingstexten. Detta

förutsätter att man märkt ut alla rubriker och underrubriker i texten med koder.

Det lönar sig redan i planeringsskedet av arbetet att göra upp en preliminär

disposition som sedan vid behov justeras. I det praktiska arbetet skall man inte

skriva på stora ändringar i den gamla versionen utan att först spara den t.ex. under

ett annat filnamn. Man kan då utan tidsförlust återgå till den tidigare versionen om

ändringen visade sig vara förhastad. Man skall undvika att överarbeta disposi-

tionen/innehållsförteckningen med alltför många underrubriker. Man kan dock inte

ge en allmängiltig regel om hur en disposition skall se ut. En tumregel som man

kan utgå ifrån är att det i kandidatavhandlingar sällan lönar sig att operera med

Se ytterligare om detta Timonen 1998 5 kap.12

Se även Timonen 1998 s. 146 ff.13

Offentligt tryck är samlingsnamnet på de dokument som produceras av regering, riksdag,14

kommuner och olika myndigheter.

8

underrubriker med mera än fyra nivåer (t.ex. att 2 kapitlet har avsnitten 2.1, 2.1.1

och 2.1.1.1). Läsningen blir nämligen besvärlig om det kommer nya underrubriker

så gott som på varje sida.

För att det skall vara möjligt att uppgöra en god arbetsdisposition måste

författaren läsa in sig i materialet i en tillräcklig omfattning för att självständigt

kunna behandla sin frågeställning. Det är i hög grad beroende på individuella

egenskaper och vanor när det lönar sig att inleda skrivandet. Samma gäller även

arbetsmetoderna vid inläsningsskedet. En del föredrar att göra korta anteckningar

enligt sin arbetsdisposition medan andra gör detaljerade anteckningar angående

enskilda verk som lästs mer eller mindre intensivt.12

Särskilt i projektskedet ingår det seminarier där en mellanrapportering

genomförs för att underlätta och styra skrivarbetet i begynnelseskedet. För en

sådan rapportering är de frågor som tas upp i bilaga I Mellanrapportering:

Handledning för skrivandet till hjälp.

4.2 Källförteckning

Alla nyttjade källor skall nämnas i källförteckningen (dock inte författningar och

rättsfall). Om det förekommer rättsfall i en större mängd är det skäl att göra upp

ett särskilt rättsfallsregister ur vilket det framkommer på vilken sida/-or fallet

behandlas. Endast de källor som man hänvisat till i arbetet skall medtas.13

Följande uppgifter skall ges om böckerna: Författarens namn (släkt- och

förnamn angivna på det sätt som de är skrivna på titelbladet), verkets fullständiga

titel, del, upplaga, tryckort eller utgivningsort (här måste man vara konsekvent),

tryckår eller utgivningsår.

Samma principer följs då det gäller artiklar. Följande uppgifter medtas i

källförteckningen: Författare, artikelns fullständiga rubrik, tidskriften (med dess

vedertagna förkortning), nummer (inom parentes; behöver inte nämnas om

tidskriften har löpande numrering av sidorna), de sidor där artikeln börja och slutar,

utgivningsår. Har artikeln utgivits i en separat samlingsverk (t.ex. en festskrift) bör

publikationens namn samt tryck- eller utgivningsort nämnas.

Författarna anges i alfabetisk följd i litteraturförteckningen. Har man flera verk

av samma författare anges de internt i kronologisk ordning. Alla tryckta källor

anges i en förteckning, ifall inte t.ex. det offentligt trycket är så omfattande att det14

finns skäl att göra en särskild förteckning över detta.

Nuförtiden måste man också ta ställning till hur källor på Internet skall anges.

Det har blivit allt vanligare att man hittar källor som PDF-dokument på olika

9

hemsidor. I synnerhet när det är fråga om offentligt tryck är det dokument som

finns i elektronisk form identiskt med det som finns på papper varför det inte finns

någon orsak att sätta upp hemsidans adress. Samma gäller även andra källor som

publicerats på papper. Endast i sådana fall där källan endast finns på en hemsida

i html-format måste man uppge hemsidans adress i källförteckningen tillsammans

med det datum då man senast granskat källan. Ibland måste man använda ett

annat sätt för dateringen. I portalen WSOYpro finns databasen Juridiikkaonline där

texterna i bokserien Oikeuden perusteokset återges i delvis uppdaterat skick. När

den elektroniska versionen använts är det intressant att datumet för uppdateringen

av texten återges och inte datumet då besöket på hemsidan skett.

Orsaken till att källförteckningen skall göras exakt är att läsaren skall kunna

söka fram samma källa som författaren använt sig av. Den vetenskapliga metoden

bygger på ett krav på kontrollerbarhet.

4.3 Hänvisningar

Här behandlas hänvisningarna i den ordning som de har betydelse som rättskällor,

dvs. lagar, förarbeten, rättsfall och litteratur. Då det finns tillämpliga lagrum skall

man hänvisa till dem direkt och inte via någon andrahandstext såsom förarbeten

eller läro-/handböcker. Behandlingen av hur dessa skall tolkas förutsätter att man

tar del av och redogör för vad som sägs i förarbetena. När en lag har funnits så

länge att det finns praxis skall man redovisa för denna och analysera den. Detta

låter sig göras bäst genom att beakta det som tidigare sagts i litteraturen

(doktrinen).

De vedertagna sätten att hänvisa till källorna skall följas för att undvika

missförstånd. Det är fråga om att i fotnoter underrätta läsaren i vilken källa den

tanke finns som man återger mer eller mindre med egna ord. Läsaren skall med

stöd av noten och källförteckningen lätt och snabbt kunna finna källan utan eget

källsökningsarbete. I noterna kan man hålla sig till att enbart dokumentera

(dokumenterande not), dvs. det framkommer vilken källa författaren har nyttjat och

vilket ställe i källan. Därutöver finns det diskuterande noter vilket betyder att

författaren jämför källor sinsemellan och tar ställning till ställningstagandena i

källorna i förhållande till hur han eller hon själv tycker. Dessutom kan man närmare

beskriva någon detalj. Denna teknik skall användas med eftertanke så att inte

framställningen blir svåröverskådlig. Om det är fråga om saker som är centrala

med tanke på framställningens tema är den rätta platsen för diskussionen i

brödtexten. Hänvisningstekniken behandlas närmare nedan vid litteraturhänvis-

ningarna då det ofta är fråga om sådana även om hänvisningar till förarbeten görs

på motsvarande sätt.

Lagar. Man hänvisar till lagar genom att skriva ut namnet på lagen i den form

den har i författningssamlingen eller i databaserna. Rent tekniskt lönar det sig alltid

att plocka lagtexterna i elektronisk form för att undvika att det uppstår felslag. Det

Se SLAF 2004 s. 193 ff. Observera att verken Finlands Lag och Suomen Laki är utgivna15

av en privat förläggare (Talentum, tidigare Kauppakaari och Juristförbundets Förlag) och att

signumen i verken inte kan användas i hänvisningar. Då äldre upplagor av verken används skall

man beakta att signumsystematiken ändrades på mitten av 1990-talet.

10

är en smaksak om datumet för givandet sätts ut eller om man nöjer sig med

författningssamlingens nummer och årtal. För att entydigt identifiera en lag räcker

nummer och årtal, se t.ex. lag om rättshandlingar på förmögenhetsrättens område

(228/1929). Lagen gavs 13.6.1929 och detta är inte en uppgift som märkbart

underlättar sökningen. I verket Svenskt lagspråk i Finland (förkortas SLAF) återges

hur laghänvisningar och hänvisningar till internationella konventioner skall göras.

Där jämförs hur man skall göra det på svenska och finska varför de som skriver

på finska eller översätter också har nytta av boken. I vanliga fall hänvisar man15

till lagrum i brödtexten och använder inte alls noter.

När namnet på en viss författning skall upprepas är det praktiskt att använda

en vedertagen förkortning av den och om en sådan inte finns att själv bilda den.

Förkortningarna skall återges i en särskild förteckning och första gången en

förkortning används skall hela namnet återges med förkortningen inom parentes.

Lagrum i lagar med en kapitelindelning där paragrafernas numrering löper

kapitelvis hänvisar man till så här: KSL 4:1 (1 § i 4 kapitlet i konsumentskyddsla-

gen). Man använder således inget paragraftecken. Till lagrum i lagar med en

löpande numrering hänvisar man så här: RättshL 36 §.

Förarbeten. När man hänvisar till förarbeten är det ändamålsenligt att

använda den tryckta pappersversionens sidnummer. Om denna inte finns till

hands måste man hänvisa till underrubriker eller detaljmotiveringarna genom

paragrafnummer. I Finlex och riksdagens databaser finns sedan 2001 handlingar-

na som PDF-dokument vilket alltid möjliggör hänvisning till sidnummer.

Rättsfall. Då man hänvisar till äldre rättsfall kan man med fördel kort referera

ifrågavarande fall så att läsaren inte i onödan behöver slå upp det. För nyare rätts-

falls del kan man utnyttja den rubriktext, som återfinns i Finlex eller i HD:s årsbok

respektive andra instansers register både på finska och på svenska. Sålunda

undviker man ofrivilliga inexaktheter genom översättning. Ibland kan dock sam-

manhanget kräva att man återger utsagor ur domskälen i de olika instanserna för

att man i tillräcklig detalj skall kunna få stöd för sin argumentering. Detta gäller i

synnerhet när formuleringen “fråga om”... använts i rubriken varför det blir

nödvändigt att själv beskriva vad fallet gällde. Identifieringsuppgifterna för

rättsfallet skall uppges exakt. Har det publicerats i HD:s eller HFD:s årsbok anges

redogörelsens eller notisens nummer (t.ex. HD 1974 II 15, observera dock

numreringen från och med år 1987 för HD:s del), i övriga fall anges datum och

diarienummer samt liggarens nummer (fi. taltio). Har fallet tagits ur en tidskrifts

rättsfallskommentar och inte ur ett officiellt register måste detta nämnas. I normala

fall skall dock de officiella databaserna användas.

Litteratur. Det finns ingen absolut regel om hur man skall göra litteraturhän-

Se Timonen 1998 s. 136 ff. där de olika sätten förklaras åskådligt. I denna framställning16

används ett sätt som är kort och informativt: Släktnamnet (vid officialtryck lämplig förkortning) och

årtalet för utgivningen anger att det är fråga om ett separat verk. På motsvarande sätt hänvisar man

till en tidskriftsartikel eller artikel i ett samlingsverk (t.ex. Nybergh JFT 2005 s. 585 – 602). På detta

sätt ser läsaren genast vilkendera publikationsformen det är fråga om utan att se i källförteckningen.

I praktiken sker ingen formell betygssättning genom beslut i fakultetsrådet utan17

handledaren tar kontakt och ger arbetet tillbaka för en upparbetning.

11

visningar. Den traditionella metoden med fotnoter är läsarvänlig och tydlig. Man16

kan ta modell av någon nyare doktorsavhandling. Det är även möjligt att placera

hänvisningarna inom parentes i texten. Nackdelen med detta system är att

diskuterande kommentarer inte kan tas med på grund av att texten då blir onjutbar

att läsa. Man måste således anpassa uttryckssättet efter hänvisningstekniken. I

varje fall måste man vara konsekvent. Man skall alltid hänvisa till en utnyttjad källa.

Det kommer inte på fråga att bara ange att en författare är av den eller den åsikten

utan att meddela var denna ståndpunkt finns dokumenterad. Långa citat skall

undvikas och om det är nödvändigt att citera någon författare mera utförligt kan

man placera citatet i ett eget avsnitt med mindre radavstånd, bredare marginal och

eventuellt mindre textstorlek för att avskilja det från den övriga texten. På samma

sätt kan man redogöra för någonting som inte hör till kärnan av det som behandlas

men som i en not skulle göra texten tungläst.

Ibland förekommer det att en framställning innehåller hänvisningar i hu-

vudsak till endast några källor per kapitel samt att avhandlingstexten följer

källornas framställningsordning. Detta är ett tecken på att framställningen är

osjälvständig och att författaren inte bildat sig en egen uppfattning av det problem

som behandlas. Detta är en allvarlig kvalitativ brist som ofta leder till underkänt

betyg eller om det förekommer i mindre omfattning till att betygssättningen blir

lägre än annars. Ännu allvarligare är det om det är fråga plagiering (se ovan17

underavsnittet 2.2).

Om man hänvisar till flera källor i samma not är det en god tumregel att ange

dem i kronologisk ordning. Ibland kan det emellertid vara nödvändigt att gruppera

dem annorlunda t.ex. då man redogör för olika meningsriktningar, talar om olika

länder eller annars opererar med källor som har olika utgångspunkter.

Det finns också vissa saker man måste beakta när man hänvisar till källor på

Internet. Då en källa finns som PDF-dokument på en hemsida är det dokument

som finns i elektronisk form identiskt med det som finns på papper varför det inte

finns någon orsak att hänvisa till hemsidans adress i noten varje gång. Här är

samma förfarande som gäller för källor i allmänhet att föredra. Bilda en informativ

förkortning av källan som anges i noten. Endast i sådana fall där källan endast

finns på en hemsida i html-format måste man uppge hemsidans adress i

källförteckningen tillsammans med det datum då man senast granskat källan. I

noten är det också i dessa fall bäst att endast ange källan genom en förkortning.

Svenska språknämnden bytte namn till Språkrådet den 1 juli 2006.18

Se Studiehandboken Luku I, OTM-tutkielma. I denna text har marginal- och radavstånds-19

standarderna inte använts för att spara på papper. I övrigt är utformningen av texten uppgjord för

att fungera som exempel.

12

4.4 Språkbruk

I bland är språket i studenters skriftliga arbeten invecklat och svårfattligt. Detta är

inte alls eftersträvansvärt när man skriver rättsvetenskaplig text. Ordspråket 'det

dunkelt sagda är det dunkelt tänkta' säger det väsentliga. En provläsning med en

studiekamrat eller någon närstående person kan hjälpa en att höja textens nivå.

I samband med språkstudierna ges kommentarer om korrekt språkbruk.

Språket skall till sin stil vara neutral sakprosa och man skall sträva efter en

lättfattlig framställning. I synnerhet skall man undvika att direkt översätta källor till

svenska. Källor som finns på ett annat språk måste man skriva om till flytande

svenska. Innan skrivarbetet inleds är det nyttigt att skaffa "Skrivregler", utgivna av

nämnden för svensk språkvård (det finns en ny upplaga år 2000). Där finns bl.a.18

regler för kommatering och användning av stor respektive liten bokstav. Det finns

också rent språkliga råd i SLAF.

Man har numera genom universitetets datorer tillgång till många språkliga

databaser såsom MOT, se adressen: http://mot.kielikone.fi/mot/helyo/netmot.exe

Utöver dessa databaser kan de sökrobotar (Google mm.) som finns

tillgängliga via Internet användas för att finna språkligt gångbara uttryck och

begrepp. Man kan lätt utveckla goda granskningsrutiner. Till dessa hör att

åtminstone använda sig av textbehandlingsprogrammets språkgranskningsfunktion

innan arbetet lämnas in.

Ett bristfälligt eller direkt felaktigt språk kan försvåra eller förhindra en riktig

uppfattning av författarens tankar och inverkar då sänkande på betyget. Slutligen

utgör maturitetsskrivning på svenska ett bevis på att studeranden fullständigt

behärskar det svenska språket. Motsvarande gäller maturitetsskrivning på finska

för finskspråkiga.

4.5 Den yttre utformningen

De skriftliga arbetena skall vara prydliga och snygga till det yttre. Med detta avses

det resultat som uppnås med normala skrivare till datorer. Det skall finnas ett titel-

blad som t.ex. kan utformas såsom titelbladet till denna framställning. De olika

delarna av arbetet skall placeras i följande ordning:1) Titelblad

2) Sammandrag (endast i avhandlingar)19

3) Innehållsförteckning

4) Förkortningar

5) Källor

6) Texten

Se Studiehandboken Luku I, OTM-tutkielma.20

13

7) Bilagor (tabeller, rättsfallsregister, standardavtal osv.).

Rättsfallsanalyser, seminariearbeten och uppsatser skall vara hopnitade (en nit i

övre vänstra hörnet) och avhandlingen skall vara nitad längs med ryggen samt

dessutom limmad med ett ryggband. I vissa fall godkänner lärare att seminariear-

beten levereras i elektroniskt format och då är PDF-formatet det bästa även om

textbehandlingsprogrammens format också godkänns. I varje fall förutsätts att

läraren uttryckligen godkänner detta distributionssätt.

4.6 Längd

Rättsfallsanalyser, seminariearbeten och övningsuppsatser skall omfatta minst det

sidantal som handledaren har angett (vanligtvis 15 – 20 sidor) medan avhand-

lingen skall vara 60 – 80 sidor lång. För avhandlingen bestäms vidare i studie-

handboken att sidorna skall vara A 4 pappersstorlek, fonten 12 punkter Times New

Roman eller motsvarande (dvs. proportionerlig font = i praktiken annan font än

courir = skrivmaskinstyper där alla tecken tar lika mycket plats på papperet),

radavståndet 1,5, vänster marginal 3 cm och de övriga marginalerna 2,5 cm, dvs.

höger-, över- och undermarginal. 20

Fastän dessa tekniska krav inte gäller övriga skriftliga arbeten finns det ingen

orsak att märkbart avvika från dem. I alla fall får man inte manipulera den yttre ut-

formningen så att bedömningen av längden blir svår eller så att läsbarheten blir

lidande. Särskilt vid nyttjande av proportionerliga fonter måste man fästa upp-

märksamhet vid att inte pressa in alltför mycket text per sida. En allmän tumregel

är att en rad skall innehålla 65 – 80 tecken inklusive mellanslag för att den skall

vara läsbar. Härvid skall punktstorleken på fonten vara 12. Avstavningen skall vara

påkopplad och den högra marginalen skall vara jämn. Typografiska finheter såsom

att fontstorleken i noter och indragna stycken är mindre är givetvis tillåtna,

eftersom de inte i någon betydande grad inverkar på sidantalet.

5 BEDÖMNING

För bedömningen av de mindre skriftliga arbetena gäller det som anges separat

för dem i studiehandboken eller i samband med den kurs det är fråga om. För

övningsseminarierna gäller fakultetsrådets beslut 17.11.2005 § 11, bilaga A (se

bilaga II nedan). De bestämmelser som finns angående bedömningen av

avhandlingen gäller förfarandet. Dessutom finns fakultetsrådets beslut 8.12.2005

§ 8, bilaga A med rubriken Typiska drag för juris magistersavhandlingars betyg (se

bilaga III nedan). Kontentan av dessa handlingar är att man vid bedömningen

fäster speciell uppmärksamhet vid huruvida användningen av källorna är mångsi-

Se även Studiehandboken, OTM-tutkielma.21

14

dig och kritisk samt huruvida framställningssättet är självständigt och kritiskt. Detta

framkommer t.ex. av om författaren kunnat jämföra olika författares åsikter och

själv kunnat ta ställning till dessa på ett moget sätt. Både arbetets innehåll och

utformning påverkar bedömningen.21

Även om ett arbete till sitt innehåll är av hög klass inverkar det nedsättande

på betyget om det tekniska utförandet är störande vid läsningen.

BILAGA IMELLANRAPPORTERING: HANDLEDNING FÖR SKRIVANDET

Frågor som uppkommer vid skrivandet och som måste klargöras innanarbetet inleds och behandlas under mellanrapporteringen

Meningen med mellanrapporteringen är att säkerställa att deltagarna kommer i gångmed sitt seminarie-/avhandlingsarbete. Det ganska vanligt att en del har "startsvå-righeter". Även om man inte har sådana svårigheter finns det också en risk för attdet sker energispillan genom att arbetsinsatsen inte görs med eftertanke.Mellanrapproteringens uppgift är därför att hjälpa alla deltagare på traven. Det ärdock bäst att genast påpeka att det hårda arbetet skall utföras av författaren.Lärarens och de övriga deltagarnas roll är endast att bidra med uppbyggande kritik.

För att mellanrapporteringen skall fylla sin funktion krävs vissa saker av detpapper som skall presenteras. Seminariet går ut på att deltagarna skall presenterasin forskningsplan. Detta låter ambitiöst men man skall faktiskt ta skrivuppgifternasom ett forskningsarbete även om det är ett lärdomsprov. Detta betyder attförfattaren övar sig och håller på att lära sig i vetenskapligt skrivande.

Det finns sällan särskilt mycket att säga om endast en disposition. Därför skallman göra upp en forskningsplan där man satt till pappers svar på de frågor somnämns nedan i punkterna 1 – 5. Det är fråga om de arbetsskeden som skall gåsigenom. Se också angående denna fråga Timonen, Pekka: Johdatus lainopin meto-diin ja lainopilliseen kirjoittamiseen 5 kap. och särskilt avsnitt 5.1.3.

1) Preciserad frågeställning— Vilken eller vilka frågor avser författaren att söka svar på? Har han

eventuellt någon eller några "hypoteser"?Detta är väsentligt med hänsyn till arbetets kvalitet. En god

frågeställning underlättar skapandet av den enhet – den "röda tråd" –som åtminstone avhandlingens bedömare uppfattar som ett mycketviktigt kriterium för en god avhandling.

— Varför upplever författaren denna frågeställning som (teoretiskt och/ellerpraktiskt) meningsfull?

— Har författaren några särskilda värdemässiga utgångspunkter eller mål(förutom att bli färdig) med sitt arbete?

2) Temats avgränsning— Förhållandet till frågeställningen

3) Material— Hurdant rättskällematerial (nationellt och internationellt) har författaren

påträffat och vad hoppas författaren ytterligare finna (allmänt omlitteratur, förarbeten, praxis etc. angående frågan)?

— Vad för eventuella andra typer av material (intervjuer, kartläggning avavtalspraxis m.m.) avser författaren att använda?

— Hur avser författaren att använda materialet?4) Särskilda problem

— Om det för författaren har dykt upp några särskilda problem gällandeinnehållet i avhandlingen eller metoden finns det möjlighet att preciseradem för att vid handledningsseminarietillfället kunna behandla dem.

5) Utkast till disposition med motiveringar

BILAGA II

GRUNDER FÖR BEDÖMNING AV RÄTTSNOTARIEAVHANDLINGAR / ÖVNINGS-ARBETEN (Ingen officiell översättning finns ännu av fakultetsrådets beslut17.11.2005 § 11, bilaga A.)

OIKEUSNOTAARIN TUTKIELMIEN / HARJOITUSTÖIDEN ARVIOINTI

Oikeusnotaarin tutkielmassa / harjoitustyössä opiskelijan tulee osoittaa perehtynei-syytensä oikeudelliseen ajatteluun ja kykyä käsitellä oikeudellisia ongelmiakirjallisesti oikeustieteen menetelmin. Tutkielma / harjoitustyö on harjoitusseminaa-rin yhteydessä tehtävä 15–20 tekstisivun laajuinen kirjallinen työ. Koska oikeusno-taarin tutkielmat tehdään harjoitusseminaareissa, joissa tehdään myös muitaharjoitustöitä, tulevat arvosteluperusteet koskemaan yhtälailla muitakin kirjallisiaharjoitustöitä kuin oikeusnotaarin tutkielmia.

Tiedekunnan yhteisten arviointiperusteiden tarkoituksena on täsmentääoikeusnotaarin tutkielmien / harjoitustöiden tavoitteita ja kytkeä ne työstäannettavaan arvosanaan. Tavoitteena on riittävän yhdenmukainen arvostelutiedekunnan eri oppiaineissa sekä opiskelijan oikeusturvan varmistaminen.Opiskelijoille kriteerit kertovat niistä seikoista, joihin opinnäytteiden kirjoittamisessaon syytä kiinnittää huomiota. Arviointiperusteet ovat julkisia.

Oikeusnotaarin tutkielma / harjoitustyö arvostellaan asteikolla: 0 = hylätty, 1 = välttävä, 2 = tyydyttävä, 3 = hyvä, 4 = kiitettävä ja 5 = erinomainen.

Arvioinnissa käytetään arvostelulomaketta. Lomakkeessa on viisi kohtaa, jotkaotetaan huomioon arvosanaa määrättäessä. Lopullinen arvosana ei välttämättä oleosioiden keskiarvo. Tutkielma / harjoitustyö arvioidaan kokonaisuutena, jolloin mm.itsenäinen ja oivaltava ote palkitaan. Työn pituus ei korvaa laatua. Arvostelussaotetaan huomioon muun muassa aiheen vaikeusaste. Jos jokin osioista arvioidaanarvosanalla 0, työ ei ole valmis tarkastukseen jätettäväksi.

Hyvän tutkielman tunnusmerkit:

1. Tehtävänasettelu ja aiheen rajausTehtävänasettelu on selkeä. Tutkielman tarkoitus ja tavoitteet on määritelty.Aiheen rajaus ja tarkastelunäkökulma on onnistunut. Tutkimus perustuuasianmukaiseen aineistoon.

2. Rakenteen selkeys ja systemaattisuus Rakenne on harkittu, esitys etenee systemaattisesti. Tutkimuskysymys jasiihen löydetty vastaus on esitetty selkeästi.

3. Lähteiden käyttöTutkielma perustuu riittävään määrään monipuolista oikeuslähdeaineistoa.Oikeuslähdehierarkia on hahmotettu asianmukaisesti. Pelkkä kirjallisuudenreferointi ei riitä.

4. Argumentointi ja päätelmien johdonmukaisuusTutkielman kannanotot ja pohdinnat ovat johdonmukaisia ja aineistoa kyetäänarvioimaan myös kriittisesti. Tulokset ja päätelmät muodostavat loogisenkokonaisuuden. Tutkielma sisältää itsenäistä johtopäätöskeskustelua.

5. Esitystapa ja kirjallinen ilmaisuTutkielma on kieliasultaan selkeä, ymmärrettävä ja viimeistelty. Tutkielmamuodostaa johdonmukaisesti jäsennellyn, tiiviin kokonaisuuden, jossaolennaisin tulee esille. Esitystapa ja tyyli ovat oikeudellisen asiaproosantasolla, ja ne noudattavat tieteenalan käytäntöjä. Viittaustekniikka noudattaaalan käytäntöjä. Viittaukset ja luettelot on laadittu huolellisesti.

17

BILAGA III

TYPISKA DRAG FÖR JURIS MAGISTERSAVHANDLINGARS BETYG (Ingenofficiell översättning finns ännu till fakultetsrådets beslut 8.12.2005 § 8, bilaga A.)

OTM -tutkielmien arvosanoille tyypillisiä piirteitä

Seuraavassa kuvataan tunnusmerkkejä, jotka ovat tyypillisiä eri arvosanoille.Tarkoituksena on edesauttaa, että tiedekunnan eri oppiaineissa tutkielmienarvostelussa noudatettaisiin suurin piirtein vertailukelpoisia asteikkoja. Erioppiaineissa ja erityyppisissä opinnäytetöissä painotukset voivat kuitenkin vaihdella.Samankin arvosanan sisään mahtuu jo keskenään erilaisia tutkielmia ja erityisestiarvosanojen rajoilla erot ovat usein "hiuksenhienot", jolloin kokonaisvaikutelma onratkaiseva. Mikään tutkielma ei ole täydellinen. Vähäisiä puutteita jollakinosa-alueella voi korvata toisen osa-alueen onnistumisella. Tavoitteena on myösantaa opiskelijalle viitteitä siitä, mihin tutkielman arvostelussa kiinnitetään huomiotamainesanaa määriteltäessä.

Tutkielmien arvioinnissa tarkastajat kiinnittävät huomiota seuraaviin osa-alueisiin:S tehtävänasettelu ja sen johdonmukainen toteuttaminenS tutkimuksen aihealueen hallintaS lähteiden riittävyys, relevanttius ja lähdekritiikkiS argumentointi ja päätelmien johdonmukaisuusS tulosten esittämistapa, kiinnostavuus ja merkittävyysS innovatiivisuusS tutkielmatyön itsenäisyyden asteS tutkimuseettinen korrektiusS kielellinen sujuvuus, selkeys ja kieliasu, tieteellinen tyyli

OTM -tutkielmat arvioidaan seitsenportaisella mainesana-asteikolla laudaturista(korkein) approbaturiin (heikoin). Eri arvosanoille esitetyt tyypilliset piirteet ovatyleisluontoisia ja niitä voi soveltaa kuhunkin oppiaineeseen soveltuvalla tavalla.

Laudatur

Työssä on selkeästi ja eksplisiittisesti ymmärretty sen merkitys oman oikeudenalankannalta. Kysymyksenasettelu on itsenäisesti valittu, innovatiivinen ja johdonmukai-sesti suoritettu. Tutkimuksen perustana oleva tieteellinen monipuolinen kotimainenja kansainvälinen lähdeaineisto on valittu relevantisti ja on tavanomaista laajempi.Teoreettisen keskustelun ja aiempien tutkimusten tuntemus on poikkeuksellisenhyvää ja käsitteistö relevanttia ja taitavasti johdettu aiemmasta tieteellisestäkeskustelusta. Aineiston käsittely on perusteellista. Tutkielma osoittaa erinomaistakykyä argumentoida itse ja punnita eri argumentteja. Monipuolinen, taitavasti eriasiat huomioonottava pohdinta osoittaa taitoa perehtyä, jäsentää, toteuttaa jaraportoida tieteellistä tutkimusta. Kieli on tasokasta tieteellistä tekstiä. Tutkielmatäyttää kovimmatkin tutkimuseettiset vaatimukset. Tutkielma osoittaa itsenäistä,kriittistä ja innovatiivista tutkimusotetta. Tutkielma olisi tieteellisten tulostensaansiosta julkaistavissa sellaisenaan tai lyhennettynä jossakin alan tieteellisessäjulkaisusarjassa tai aikakauslehdessä.

Eximia cum laude approbatur

Tutkielma osoittaa tekijän syvällistä perehtyneisyyttä aiheeseensa. Tutkimuksenkysymyksenasettelu on itsenäisesti valittu ja johdonmukaisesti suoritettu.Tutkimuksen perustana oleva tieteellinen kotimainen ja kansainvälinen lähdeaineistoon monipuolinen ja relevantisti valittu. Teoreettisen keskustelun ja aiempien

18

tutkimusten tuntemus on hyvää ja käsitteistö asianmukaista. Kaiken kaikkiaantutkielma ilmentää itsenäistä, kriittistä, innovatiivista tutkimusotetta: kykyäargumentoida itse ja punnita eri argumentteja. Tutkielma täyttää erinomaisestitutkimuseettiset vaatimukset. Muotoseikat ja kirjoitustyyli täyttävät tieteelliselletutkimukselle asetetut kriteerit. Kieli on tasokasta tieteellistä tekstiä. Opinnäytetyöolisi tieteellisten tulostensa ansiosta muokattuna julkaistavissa jossain alantieteellisessä julkaisussa tai aikakauslehdessä.

Magna cum laude approbatur

Valittu näkökulma on kiinnostava. Kysymyksenasettelu on rajattu täsmällisesti jajohdonmukaisesti suoritettu. Käytetyt käsitteet on selkeästi esitelty. Johdanto jatutkimuksen kysymyksenasettelu osoittavat perehtyneisyyttä omaan oikeudenalaan.Tutkielmassa on käytetty aiheen kannalta keskeistä lähdeaineistoa. Aihepiiriin onsyvennytty monipuolisen sekä kotimaisen että kansainvälisen lähdeaineiston avulla.Lähteiden valinta ja argumentointi kertovat kriittisestä tutkimusotteesta. Johtopää-tökset ovat johdonmukaisia ja hyvin perusteltuja. Työn tutkimuseettiset vaatimukseton otettu hyvin huomioon. Raportoinnin tieteelliset käytännöt, muotoseikat, ulkoasuja kieli hallitaan eikä niissä juurikaan esiinny virheitä.

Cum laude approbatur

Cum laude approbatur tulisi olla eräänlainen "normaaliarvosana", joka annetaantutkielmalle, ellei ole erityisiä syitä nostaa tai laskea arvosanaa. Tutkielmamuodostaa hyvän ja toimivan kokonaisuuden. Valittu lähestymistapa voi ollatavanomainen. Tutkimuksen oikeudenala tunnetaan melko hyvin. Kysymyksenaset-telu on tiedostettu ja sen mukaan tutkielma on toteutettu. Valitut lähteet ovatrelevantteja tutkimusongelman kannalta ja kattavat riittävässä määrin myöskansainvälistä aineistoa. Tutkielma sisältää myös omia perusteltuja päätelmiä eikäperustu systemaattisesti aikaisempaan kirjoitettuun. Tutkimuseettiset kysymykseton otettu huomioon. Tutkimus on muodollisesti moitteeton ja käytetty kieli on hyvää.

Non sine laude approbatur

Tutkielman kysymyksenasettelua on pohdittu, mutta siinä on puutteita. Työ sisältäähyvän selostuksen otsikossa mainitusta aiheesta. Teoreettinen ulottuvuus onheikko. Lähteet eivät kaikilta osin ole relevantteja tai olennaisia lähteitä puuttuu. Työei perustu systemaattisesti aikaisempaan kirjoitettuun, mutta lähteitä referoidaankuitenkin laajasti. Tulokset esitetään melko kaavamaisesti ja niiden tulkinta jätetäänpaljolti lukijan tehtäväksi. Yhteys tutkimuksen kysymyksenasetteluun jää joissainkohdin puutteelliseksi. Lähteitä ei arvioida kriittisesti. Kielenkäyttö on melko hyvää.

Lubenter approbatur

Tutkielma osoittaa puutteita tekijän osaamisessa. Tutkimuksen kysymyksenasette-lua pohditaan jonkin verran. Lähdeaineistossa on selkeitä puutteita ja ulkomainenaines puuttuu suuressa määrin. Lähteitä referoidaan ja ne jäävät irrallisiksi tailiittyvät vain löyhästi omaan tutkimusongelmaan. Käsitteiden määrittely onpuutteellista. Lähdeaineistoa seurataan usein orjallisesti, vaikkei tekijä syyllistyplagiaattiin. Johtopäätöksinä esitetään lähinnä aikaisempien jaksojen tiivistelmä.Kieliasussa on puutteita.

Approbatur

Tutkielman usealla eri osa-alueella esiintyy suuriakin puutteita. Lähestymistapa eiole onnistunut. Työ perustuu sattumanvaraisesti valittuihin harvoihin lähteisiin, joita

19

käytetään referoiden. Lähteet ovat pääosin muita kuin tutkimuksellisia lähteitä, esim.perusoppikirjoja. Tutkimuksen tarkoitus ja käsitteistö jäävät epäselviksi. Tutkimus-tehtävä on ilmaistu sekavasti eikä sitä ole perusteltu. Tutkimuksen metodisissavalinnoissa sekä aineiston analyysissa on selviä puutteita. Tulokset on esitettyluettelomaisesti kommentoimatta. Johtopäätökset ja pohdinta puuttuvat tai ovaterittäin niukat. Kieliasussa on selviä virheitä. Lähteiden merkinnässä, lähdeluettelos-sa ja tutkielman rakenteessa on puutteita.

Improbatur (työ palautetaan pääsääntöisesti opiskelijalle)

Työssä on lainattu lähteitä ilman asianmukaisia viitteitä. Sitaateista puuttuvatlainausmerkit siitä huolimatta, että alaviitteessä on mainittu lähde. Lähteitä onseurattu orjallisesti. Työtä leimaavat selkeät väärinymmärrykset. Kielessä onvakavia puutteita. Työ on selkeästi liian suppea.