KÅRKULLA SAMKOMMUN 4 | 2015 ÅRGÅNG 37

God Jul och Gott Nytt År till alla brukare, anhöriga och samarbets-

partners!

KONTAKTUPPGIFTER

OMSLAGET 4/2015Kårkulla samkommunTfn 0247 431 222 (växel)fornamn.efternamn@karkulla.fikårkulla.fi

Redaktion:Kårkullavägen 14221610 Kirjalainfo@karkulla.fi

Tryck:Oy FRAM Ab2015Omslaget trycks på miljövänligt och icke-klorblekt papperMultiOffset 140g/m2 (omslag)MultiOffset 90g/m2 (inlaga)

Ansvarig utgivare:Sofia Ulfstedt

Grafisk planering: Lycka

Ombrytning:Christa Liukas

Pärmbild:Jessica Kakko

TIDNINGEN OMSLAGET

Kårkullas tidning Omslaget ut-kommer med 3-4 nummer per år. Tidningen innehåller bland annat intressanta temaartiklar, intervjuer, aktuell information om Kårkullas evenemang och kurser med mera. Du får gärna skriva till Omslaget. Skicka ditt material till christa.liukas@karkulla.fi. För publicerade texter betalas ingen ersättning.

Redaktionsrådet

Christa Liukasredaktionssekreterare

0247 431 215

Eva-Maria Kankainen

redaktionsmedlem0247 431 377

Sofia Ulfstedtansvarig utgivare0247 431 200

Malin Haapanenredaktionsmedlem

0247 431 231

Gå gärna in och gilla oss på Facebook: www.facebook.com/Karkullasamkommun

Följ oss på Twitter: @karkullaskn

Omslaget4/2015 | ÅRGÅNG 37

3

LEDAREN | “Etik är en fortlöpande reflektion kring små och stora saker i vardagen”

AKTUELLT | Information om tillvägagångssätt inom Kårkulla samkommun vid misstanke om fysiskt övergrepp | Kårkulla investerar i solenergi | Samarbetsorgan för substans- och kvalitetsfrågor ska jobba för enhetlig utveckling

GÄSTKOLUMN | Lisbeth Hemgård: FDUV utbildar nya familjestödjare

MÅNADENS ROS

BRUKARBERÄTTELSER | Början av advent | Räddande ängel

JULANDAKT

BRUKARRÅDENS SEMINARIUM | Självbestämmande var temat när brukarråden träffades i Pargas

DRÖMMARNAS RESA | Anki Ullner i USA - När drömmar besannas

MINNEN FRÅN FÖRR | Kari Ström minns 60- och 70-talet på Kårkullabacken

ANHÖRIGTRÄFF| Anhörigträffarna på vårdhemmet lever vidare

ANHÖRIGTRÄFF | Informationsgång på tapeten när nämnden i Nyland och de nyländska anhörigråden träffades

KVALITETSARBETE | Certifiering ökar delaktigheten och hjälper organisationen i konkurrensen

UTMANANDE BETEENDE | “Ingen ska behöva känna sig hotad i sitt arbete eller i sitt hem”

SENIORRUTAN

KÅRKULLAPENSIONÄR | Märta Marjamäki: Kårkulla har lärt mig mycket

PKN I PARGAS | Pertti Kurikan Nimipäivät höll avskedskonsert i Pargas

OPTIMA 30 ÅR | Glädje och fest för framgångsrikt 30-åring

JUL HOS KÅRKULLA SAMKOMMUN

4

5

7

8

10

11

12

16

22

24

25

26

28

31

32

36

40

42

LEDAREN

4

Samhället står inför stora förändringar. När de träder i kraft vet vi inte. Vi vet heller inte vil- ken den slutliga formen kommer att vara

och hur det kommer att påverka oss på Kårkulla. Några saker är i alla fall helt klara; vi kommer att påverkas och vi kommer att behövas i framtiden också.

De processer som nu är igång skapar oro som o- frånkomligen också påverkar det dagliga livet och arbetsinsatserna. Oberoende av detta behöver våra brukare den omvårdnad och omtanke vi ger dem. Var och ens arbetsinsats, yrkeskunskap och yrkesetik är av stor betydelse.

Det finns en mängd olika verksamhetsformer och därmed arbetsuppgifter inom omsorgen. Allt ut-vecklas hela tiden var för sig, men det gemensam-ma för allt är den gemensamma värdegrunden och etiken. Värdegrunden för Kårkulla bygger på värde-ringarna om att Kårkulla samkommun erbjuder ser-vice av god kvalitet, som tillfredsställer behov och önskemål hos servicebrukare, servicebeställare och personal. Vad detta innebär finns stipulerat i diverse styrdokument i samkommunens kvalitets- handbok.

De skriverier och de radioinslag vi fått se respektive höra den senaste tiden är mycket beklagliga och riktar sig mot hela organisationen, trots att det som gett oss negativ press beror på enskilda människor som sannolikt inte varit på rätt plats i yrkeslivet. Det är synnerligen beklagligt, för att inte säga an-svarslöst, att alla duktiga anställda ska behöva lida för detta.

Kårkulla är en bra och nödvändig organisation för

de svenskspråkiga servicetagarna. Det pågår en intensiv utvecklingsperiod vars mål är att det som nu är bra ska bli ännu bättre och att liknande ne- gativa händelser inte upprepas. Avsikten är att alla inom organisationens alla delar ska kunna delta konstruktivt i denna utveckling. Detta gäller såväl anställda som beslutsfattare.

Jag ser fram emot den tid då vi är vi som jämlikt utvecklar Kårkulla till en organisation som framförs som ett gott exempel i massmedierna. Det finns alla förutsättningar till det.

För att komma från ord till handling behöver allt detta landa i verksamheten genom etiska reflek- tioner. Etik handlar om att göra rätt eller fel, att göra prioriteringar. Etik är en fortlöpande reflektion kring små och stora saker i vardagen och de etiska besluten bygger på intuition, förnuft, samvete, em-pati och fakta.

Sofia Ulfstedtsamkommunsdirektör

“Etik är en fortlöpande reflektion kring små och stora saker i vardagen”

5

AKTUELLT

Ledningsgruppen vid Kårkulla samkommun har på sitt möte den 1 juni 2015 gått in för förfarande att alla fysiska övergrepp ska polisanmälas.

Fysiskt övergrepp handlar inte om t.ex. knip eller motsvarande utåtagerande beteende, utan si- tuationer då personal eller brukare hamnat ut för ett medvetet fysiskt övergrepp. Enhetschefen och personalen kan ha svårt att objektivt utreda hän-delsen, vilket betyder att en utomstående part bor-de avgöra om det är en brottslig handling.

Information om tillvägagångssätt inom Kårkulla samkommun vid misstanke om fysiskt övergrepp

En polisutredning ger både personal, brukare och anhöriga en objektiv utredning som vid behov kan användas som grund för vidare åtgärder.

Mer information ges avledande socialkurator Malin HaapanenExpert- och utvecklingscentretKårkullavägen 14221610 KirjalaTfn 0247 431 231

Kårkulla samkommuns styrelse godkände 29.10.2015 en investering i solpaneler vid Kårkulla vårdhem i Pargas förutsatt att projektet får ett 30 procents investeringsstöd på totalkostnaderna.

Investeringen görs i samarbete med Kårkullas ellev-erantör Oulun sähkömyynti som erbjudit en ”nyc-keln i hand”-lösning. Elleverantören sköter också om ansökningen av statligt stöd för energieffektiva investeringar. Investering av solenergi har en stöd-procent på 30 av totalkostnaderna.

Att samkommunen börjar producera en del av elen som används på vårdhemsområdet stöder den rikt- ning som samkommunen tagit genom att stegvis övergå från oljeuppvärmda fastigheter till värmekäl-lor som utnyttjar förnybar energi.

Kårkulla investerar i ett 100 kW solpanelssystem vars årsproduktion är 93 000 kWh. Årskostnaden

Kårkulla investerar i solenergi

är 6 700 euro. Vårdhemsområdets årsförbrukning är ca 1 240 000 kWh, vilket betyder att vårdhems- området under sommaren producerar mer el än vad som går åt. Således blir Kårkulla elproducent och krediteras för den överlopps el som överförs tillbaka till nätet.

Kostnaderna för ett 100 kW:s solpanelssystem upp- går till 134 000 euro, som med ett 30 procents un-derstöd blir 93 800 euro. Med dagens elpriser ger det en återbetalningstid på knappt 14 år.

Projektet påbörjas genast.

Bild: Pixabay

6

AKTUELLT

Vad betyder allt det här, frågar vi vikarierande chef för Expert- och utvecklingscentret Fredrika Abrahamsson, som också fungerar som det nya organets ordförande.

– Det här är ett organ som ska föra verksamheten och EUC närmare varandra. Därför har vi represen- tanter med från alla verksamhets- och substans- områden i samkommunen.

Varför behövs ett sådant här samarbetsorgan?– Mycket handlar om utvecklingsarbetet inom Kårkulla. Utvecklingsarbetet ska inte enbart ske inom EUC, utan det ska ske och sker i verksamhet-en. Vi vill synkronisera utvecklingsarbetet och hitta gemensamma utvecklingsområden.

Hur ska ni jobba?– Jag tänker mig att vi träffas regelbundet, minst en gång per månad. Och så har vi en mejlgrupp där vi diskuterar och kan ta upp ärenden så att det också blir arbete mellan möten. Vi måste förstås göra upp en årsklocka för hur vi ska arbeta och fundera ut hur vi ska sprida information vidare. Trots att vi är en fast utsedd grupp kan vi kalla in enskilda anställ-da inom Kårkulla som har kunskap om något visst område.

Vilka är de största ärendena ni ska jobba med?– Jag har börjat med att gå igenom Kårkullas all-

Samarbetsorgan för substans- och kvalitetsfrågor ska jobba för enhetlig utveckling

männa målsättningar i ekonomiplanen och vi ska jobba för att stöda dem. Till exempel måste vi job-ba med att definiera värdegrunden. Det går hand i hand med att vi ska föra en diskussion om hur vi ska jobba vidare med etiska frågor. Vi ska också fun-dera över den samkommunala utbildningsplanen. Och så ska vi se på Valviras plan för egenkontroll inom socialservicen. Egenkontroll inom socialservi-cen är ett verktyg för utvecklingen och uppföljnin-gen av servicekvaliteten i det dagliga arbetet vid verksamhetsenheterna. Idén med egenkontroll är att varje verksamhetsenhet har en skriftlig plan för egenkontroll. Då kan olika missförhållanden och risker eller osäkerhetsfaktorer i samband med ser-vicen identifieras, förebyggas och snabbt rättas till. Vidare ska vi jobba med att utveckla arbetssätt och metoder för att implementera nationella kvalitets- kriterier i vår verksamhet.

Vad har du för förväntningar på samarbetsor-ganets arbete?– Jag känner att gruppen är väldigt representativ och att vi kommer att kunna samla den kunskap som finns inom organisationen. Det här kommer också att vara ett långsiktigt arbete. Vi är enga- gerade människor som ska jobba med det här och det kommer att föra verksamheten och EUC när-mare varandra. Det är en ära att vara med i den här gruppen. •

I höst tillsattes ett samarbetsorgan för substans- och kvalitetsfrågor vid Kårkulla samkommun. Or-ganet är utsett i och med den nya organisationsmodellen som togs i bruk första september 2015 och är avsedd att öka samarbetet mellan Expert- och utvecklingscentret (EUC) och linjelednin-gen. Organet består av representanter från olika substans- och verksamhetsområden. Mandat-perioden är 1.10.2015 till 30.9.2017, varefter samarbetsorganets verksamhet och sammansättning utvärderas.

7

Då en familj får ett barn med funktionsnedsätt- ning finns det ett stort behov av stöd. Sam-hället och serviceproducenter kan erbjuda

experthjälp, såsom medicinskt kunnande och re-habilitering. Men många familjer efterlyser stöd från andra familjer eller anhöriga som har egna erfar-enheter av ett barn med funktionsnedsättning. Då kan en familjestödjare rycka in.

Familjestödjare är FDUV:s nyaste projekt. Det pågår 2015–2017 och är ett utbildningsprogram som vi erbjuder närstående. För att bli familjestöd-jare ska man ha personlig erfarenhet av funktions- nedsättning, men man behöver inte vara förälder. Även vuxna syskon eller mor- och farföräldrar kan bli stödjare. I den moderna familjen är alla anhöriga en aktiv del av familjens välbefinnande.

Familjestödjarna kan ge information och fungera som ett psykiskt stöd för familjerna. Stödet formas efter vars och ens förmågor och intresse, men stöd-jarna är i första hand ett mentalt stöd och hjälper genom att berätta om sina egna erfarenheter och sprida den specifika kunskap som man själv har.

En familjestödjare behövs inte enbart i början då barnet är litet utan under många olika livsskeden. Familjestödjarna kan behövas till exempel då ett barn med utvecklingsstörning föds, då barnet börjar skolan, blir vuxet, flyttar hemifrån eller då föräldrarna blir äldre.

I den aktuella utbildningen deltar 20 anhöriga som representerar FDUV:s lokalföreningar i hela Sven-skfinland. Utbildningens omfattning är ungefär fem veckoslutskurser. Utbildningen pågår till våren 2017, men flera av dem som deltar vill gärna redan nu börja sitt uppdrag som familjestödjare.

FDUV har utbildat föräldrarådgivare sedan år 1978. En del av dem är aktiva än idag och är intresserade av att fortsätta arbeta med familjer. Tillsammans

med de nya familjestödjarna kommer de att bilda en pool av familjestödjare som kan anlitas då det behövs.

På FDUV hoppas vi att alla som arbetar med famil-jer hjälper till med att sprida information om famil-jestödjarna i de olika regionerna. Man får gärna bjuda in stödjarna för att utbyta erfarenheter och tillsammans fundera på vilket sätt familjerna just i den regionen kunde ha nytta av en familjestödjare. Vi behöver samarbeta mera och få kännedom om varandras kunnande, på det sättet kan vi tillsam-mans utveckla stödet för familjerna.

Lisbeth Hemgårdverksamhetsledare på FDUV

Lisbeth är utbildad vårdare, socionom och pol.mag från Helsingfors universitet. Hon har arbetat inom omsorgen med olika uppdrag i närmare 30 år. Hon har också ar-betat som journalist. Som FDUV:s verksamhetsledare har hon jobbat sedan år 2007.

FDUV är en nationell intresseorganisation för svensk-språkiga personer med utvecklingsstörning och de-ras anhöriga. Vi arbetar också för dem som har andra svårigheter med inlärning och kommunikation. FDUV har en omfattande projekt- och utvecklingsverksamhet som utgår från våra medlemmars och målgruppers behov.

Lisbeth Hemgård

FDUV utbildar nya familjestödjare

GÄSTKOLUMN

MÅNADENS ROS Sammanställning Christa Liukas

8

Månadens RosJubileumsåret till ära har Kårkulla samkommun de-lat ut sju stycken Månadens Rosor åt en “Kårkul-lait” – en person som inte är anställd av Kårkulla men som hjälper och stöder och förgyller vardagen för brukare och personal vid Kårkulla.

Månadens Rosor 2015 har gått till:Juni: Joakim HellströmJuli: Elof LindholmAugusti: Tiina RosenbackSeptember: Lasse ErikssonOktober: Ramona SkogNovember; Stefan SkogbergDecember: Asta Smeds

Månadens Ros i oktober till fotvårdare Ramona SkogVi på Fyrväpplingens serviceenhet vill tacka fot-vårdare Ramona Skog för det fina arbetet hon gör med våra brukares fötter. Vi uppskattar hennes professionella och lugna sätt att bemöta våra brukare. Ramona visar intresse för att lära känna våra brukare, och bemöter dem på ett individuellt och bra sätt. Njuter brukaren av fotvården ger hon mer av sin tid, medan hon jobbar snabbare med andra som vill att det går undan.

Ramona arbetar också långsiktigt och målmedve-tet, vilket vi nyligen fick bevis för, då hon efter en lång tid nu fick ge fotvård åt en brukare som inte velat ha fotvård tidigare. Vilken glädje för alla!

Kort sagt är Ramona en positiv och kunnig person som alltid kommer med ett leende på läpparna för att förgylla våra brukares vardag. Till 100 % värd en Månadens Ros!

Fyrväpplingens serviceenhet i Pargas

Vi tilldelade fotvårdare Ramona Skog hennes Må-nades Ros-diplom och en ros den 2.10.2015 på Snäckan i samband med ett arbetsplatsmöte. Hon var väldigt rörd över att ha blivit tilldelad den här, och det värmde hennes hjärta. Hon blev bjuden på kaffe och kaka också! T.v. enhetschef Heidi Svahnström, t.h. Ramona Skog.

Läs presentationerna av tidigare månaders mot-tagare av Månadens Ros i Omslaget nummer 2/2015 och 3/2015.

Tack för alla fina nomineringar!

9

Månadens Ros i november till serviceman Stefan SkogbergEnheterna i västra Nyland; Fyren, Österby, Flemingsgatan, Dagtek och Kvarnen vill utnäm-na vår allt-i-allo serviceman Stefan Skogberg till Månadens Ros. Stefan jobbar som serviceman för JA KUSTSERVICE som handhar fastighetsskötseln på enheterna i Hangö, Ekenäs och Karis.

Stefan:• Bemöter klienterna på ett fint sätt.• Är artig och vänlig.• Ställer alltid upp så fort det är möjligt.• Har humor.• Kan fixa det mesta.• (Verkar) aldrig stressad.• Är “goer”.• Säger alltid “Hej, hur har ni det här då” när han

kommer

Serviceenheterna i västra Nyland

Månadens Ros i december till Asta Smeds

Stefan Skogberg uppvaktas här av regionchef Trude Jansson-Wenberg, enhetschef Monica Fjäder-Strandberg från Fyrens se och enhets- chef Ia Gröndahl från Kvarnens se.

Asta Smeds får Månadens Ros för varm omtanke, i ord och handling, som omfamnar alla brukare på Näse sreviceenhet. Asta Smeds är mamma till en brukare på Näse serviceenhet men har omsorg och omtanke om alla brukare på enheten. När hon kommer på besök blir det glädjerop “Astamam-ma kommer”. Hon har tid att prata och se alla och kommer ofta med blommor, kakor, bär och saft o.s.v. till enheten.

Näse serviceenhet i Borgå

Allas vår Asta med regionchef Gunilla Backman och enhetschef Anne Nylund.

10

BRUKARBERÄTTELSER

Början av advent

Det var en gång en familj där det bodde mam-ma, pappa och två flickor. Först kom en flicka på 15 år och hette Lisa, sen kom en annan flicka som just hade fyllt ett år och hette Eva. Familjen var mycket troende och Lisa var myc- ket snäll och hjälpsam, hon hjälpte gärna till med det hon kunde för hon var en duktig flic-ka. Men när julen närmade sig hände något sorgligt. Hennes mamma blev så sjuk att hon nästan låg inför döden. Lisa fick då göra res-ten av det kvinnliga arbetet, hon städade till julen allas rum, julpyntade, lagade mat och skötte om Eva. Men hon var mycket orolig,

hon tänkte ”tänk om mamma dör, vad i all världen skall vi ta till oss då”. Den natten prat-ade en ängel till Lisa i drömmen med det var en sann, och Lisa visste vem som pratat med henne. Nästa natt bad hon för dem alla fyra men särskilt för deras sjuka, och morgonen därpå när Lisa kom och skulle laga morgonmål stod mamma själv och lagade mat. Hon sade att en ängel tog mig vid handen och sade ”bli frisk”.

Carola Hägg

Räddande ängel

Det var en gång en liten pojke som var bara fem år och hade farit ensam till det stora Me-delhavet och försökt simma där. Han var så liten så han fattade inte att det var mycket djupt och fanns stora farliga djur i vattnet. Poj-ken hette Melo. Då kom plötsligt en stor farlig blåval simmande närmare och närmare. Melo skrek och jämrade sig, vad skulle han ta sig till? Vattnet var mycket djupt och han hade inte lärt sig simma ännu, nu var han i stor fara. Han hade just sjunkit långt ner under vatt-net nära blåvalen. Då kom en delfin och tog honom på ryggen och simmade med honom till land. Melos föräldrar hade sett alltsam-mans och tänkt att nu är det slut med vår lilla

söta pojke. Men efter några minuter fördes han upp igen av delfinen. Melos föräldrar blev både förvånade och glada. Så de skyndade sig fram och tackade delfinen och gav fisk åt den som tack. Varenda gång Melo kastade en ny fisk åt honom hoppade han högt upp och fångade den med munnen. Men Melo och hans föräldrar började sköta om delfinen så han fick bli deras egen och härefter behövde Melos föräldrar aldrig mera vara rädda att han skulle drunkna eller råka ut för annan olycks- händelse, för delfinen vaktade honom som en mor vaktar sina barn.

Carola Hägg

Berättelserna är skrivna av Carola Hägg på Soldalens serviceenhet i Karleby under hösten 2015.

11

Tiden före jul detta år har varit präglad av tra-giska händelser. Vi har med oro kunnat följa med hur människor, som vi kallar terroris-

ter, skapar rädsla och sprider död omkring sig. Det finns antagligen människor som vill se en sådan värld, var människor är rädda, var människor inte vågar säga sin åsikt, eller ens synas ute på gator. En värld, var människorna sitter inne och hukar och är rädda är tydligen ett idealsamhälle för några.

Till all lycka finns det fler som inte vill ha ett sådant samhälle. Vi drömmer om ett samhälle där man kan, vill och vågar möta varandra. Var man kan lära av varandra och var man kan lita på varandra. Vi drömmer om ett samhälle där man talar olika språk. Tänker på olika sätt, ser olika ut, tror på olika sätt, men vill leva i gemenskap och samförstånd. Vi drömmer om ett samhälle där alla är lika värda och där den drivande kraften är nyfikenheten. Ny-fikenheten på vem du är, hur du tänker och vad du använder för ord för att beskriva det som för dig är viktigt och heligt.

Ett sådant samhälle är kanske en utopi, men vi har nog ingredienserna för att skapa ett sådant samhälle. När terrordåden i Paris ägde rum, så var det många som sade att man inte får ge efter för rädslan, för då har terroristerna vunnit. Det är just rädslan som vi behöver kuva. Rädslan för det som är främmande, för det som är annorlunda.

Julens budskap handlar om utanförskap. Om en familj på resa, om att inte ha rum bland annat folk. Julen handlar om svaghet och om litenhet. Just därför betonar vi inför julen gästfriheten, omtanken,

och beskyddande av det som är svagt. Julen är givmildhetens högtid, osjälviskhetens högtid.

Vi möter en Gud som är ett spädbarn. En Gud som ser varje enskild individ, som unik. Men också en Gud som älskade världen, ja just världen, så att han sände sin son. Sådan är Gud, han ser indivi- den och älskar hela världen.

Och visst liknar det rätt mycket den människobild som vi har lärt oss att se. Att varje människa måste mötas som en individ, för att vi skall kunna förstå oss på och kommunicera. Men samtidigt är det klart att varje människa har ett omätligt värde och är värd all kärlek och omsorg som den ka ta emot. Låt denna jul få bli en högtid så vi lär känna en människa som tänker annorlunda är vi, ser annor-lunda ut och kanske inte ens talar samma språk som vi. Låt oss ge en människa en upplevelse av att vara sedd, älskad och välkommen.

Men då får vi ge avkall på vår egen rädsla och osäkerhet och gräva fram vår nyfikenhet.

Då kan julen ge oss många trevliga överraskningar.

Ben ThilmanOmsorgspräst

Omsorgsprästens julandakt

JULANDAKT

BRUKARRÅDENS SEMINARIUM Text Christa Liukas | Bild Eva-Maria Kankainen

12

Första dagen bjöd på välkomsttal bl.a. av styrel-seordförande Veronica Hertzberg och samkom-munsdirektör Sofia Ulfstedt, presentationsrun-da och fest med middag i centralförvaltningens festsal. Efter middagen uppträdde Kevin Stocks och det var fullt på dansgolvet när alla dansade och bekantade sig med varandra. Efter festen var det gemensam transport till Hotell Kalkstrand i Par-gas centrum.

Följande dag bestod av seminarium med temat ”Självbestämmande – rättigheter och skyldigheter”.Åbolands regionchef Miia Lindström berättade om aktuell lagstiftning och förändringar som är på gång gällande självbestämmande och delaktighet. Mycket av förändringarna som är på kommande har att göra med FN:s konvention om mänskliga rättigheter för personer med funktionsnedsättning.

Den 21-22 oktober samlades Kårkulla samkommuns alla åtta brukarråd för ett stort seminarium i Pargas. Den 21 oktober hade alla åkt med kollektivtrafiken till Åbo, därifrån en gemensam buss förde brukarråden till Kårkullabacken och centralförvalt-ningen i Kirjala i Pargas.

Självbestämmande var temat när brukarråden träffades i Pargas

Vad betyder självbestämmande för er, frågade Miia brukarråden. ”Att få bestämma själv”, “Samarbete mellan personal och boare”, ”Att få bestämma själv inom de ramar som finns. Personalen ska ha res-pekt för de som de sköter” och ”Att få komma hem när man vill, men på boende måste man komma hem vissa tider. Men det fungerar bra, jag bara ringer och meddelar personalen om jag blir sen” var några av svaren.

Brukarråden funderade också på hur brukarråden kan hjälpa till för att öka självbestämmande och delaktighet. På dagverksamheterna finns det lådor där vem som helst kan lämna in tips på ärenden som brukarråden borde diskutera. Tyvärr brukar lådorna vara ganska tomma. Man borde marknads-föra möjligheten mera.

13

Ledande socialkurator Malin Haapanen höll en föreläsning om begränsande åtgärder, skyddsåt-gärder och övervakning – vad de är, i vilka fall de behövs och vad det förutsätts för att man ska få göra dessa åtgärder.– Man gör alltid ett avtal och en plan som alla god-känner innan man får använda en begränsande åt-gärd, berättar Malin.

Före det var dags för alla att åka hem innehöll da-gen också arbete i mindre grupper och föreläsning om brukarnas möjligheter att påverka sin egen vardag till exempel genom säsongssamtal, hus-möten, arbetsplatsmöten och brukarråd.

Brukarrådens seminarium kunde förverkligas gen-om finansiering från Kårkullas jubileumsfond, stif-telsen 7:e Mars Fonden och William Thurings stif-telse. •

Det var full fart på dansgolvet när Kevin Stocks uppträdde under kvällsfesten.

14

BRUKARRÅDENS SEMINARIUM Bild Eva-Maria Kankainen & Christa Liukas

Kvällsfest med middag och dans på Kårkullabacken. Annika Backman fungerade som konferencier tillsammans med John Lindroos. Nästa dag samlades alla på Hotell Kalkstrand för in-tressanta föreläsningar med inslag av pausjumppa med musik.

15

Vi frågade ordföranden vid brukarråden vad de tyckte om den stora brukarrådsträffen!

John Lindroos | Kimito Annika Backman | Pargas

”Vi har varit med och planerat dagarna. Det har gått bra att samarbeta och alla har det bra. Det har varit mycket jobb att fundera på att vem gör vad. Stämningen är lugn och bra. Vi har träffat nya män-niskor i dag. Vi har ätit vår tre rätters middag och nu väntar vi på att musiken ska börja med Kevin Stocks! I morgon ska vi få höra om självbestäm-mande och det är viktigt och intressant.

Paula Häggblom | Kristinestad

Det har varit jätteroligt och spännande! Det var första gången jag reste med tåg och det är första gången jag är här på Kårkullabacken. Maten var god och Kevin är bra!

Richard Östdahl | Kronoby

Det bästa hittills har varit att få träffa kompisar och nya bekanta. Jag har sett Kevin på tv och nu ska det bli musik och dans. Det är som det ska vara!

Daniela Lindholm | Karis

Det har varit bra med seminariet, föreläsningarna har varit intressanta. Festen på Kårkullabacken var rolig, men det skulle ha varit roligare om vi hade fått en rundvandring på området.

Daniela Frankenhauser | Esbo

Det har varit en bra dag och det bästa har varit att komma samman och träffa vänner. Programmet verkar intressant. Kevin är höjdpunkten och jag ska dansa om det blir bra musik!

Måns Alexander Backman | Borgå

Jag är första gången i Pargas och det här är min första gång som jag deltar på brukarrådsdagarna. Här är många nya människor. Det har varit god mat, musik och det har varit roligt att få träffa andra. Det har varit en riktigt bra kväll!

Hanna Skog | Korsholm

Det är första gången jag är på Kårkulla-backen. I Pargas har jag varit en gång tidigare. Det har varit en jätterolig dag med tre goda maträtter! Höjdpunkten har varit musik med Kevin Stocks!

16

Anki Ullner i USA – När drömmar besannas

DRÖMMARNAS RESA Text Christa Liukas | Bild Jessica Kakko

Elvis har alltid varit Ann-Christine ”Anki” Ullners största idol. Det var som femåring som hennes mamma spelade Elvis låt ’O Sole Mio – It’s Now or Nev-er på en LP-skiva som Anki hittade Elvis. “Jag tyckte om sången och melodin fast jag inte förstod orden”, säger Anki. Ända sedan tonåren har Anki drömt om att besöka Elvis hem Graceland i Memphis, USA. I oktober 2015 gick drömmen i uppfyllelse.

17

“Jag sjunger i Elvis gamla mikrofon

Love Me Tender i Sun Studio.”

- Anki

DRÖMMARNAS RESA

18

Det var ett år sedan som Anki såg annonsen om en temagruppresa till Elvis hemtrakter i Elvis Fun Club-tidningen. Därmed började

planeringen för resan. Jessica Kakko från Bäckåk-ergårdens serviceenhet som Anki bor på följde med som handledare. Anki berättar för Omslaget om alla tiders resa.

Elvis hemstad MemphisGraceland var fantastiskt. Huset bestod av tre våningar och man kunde besöka bottenvåningen och mellersta våningen. Den översta våningen var privat – där bor Elvis dotter Lisa Marie när hon besöker Memphis på semestern.– Det var så fint där! I trädgården stod Elvis flyg-plan som jag var inne i. På flygplanets toalett var lavoaren av guld! Och istället för vanliga flygplans-säten fanns det soffor och säng, berättar Anki. I Memphis besökte Anki också den kända Sun Studio där Elvis spelat in låtar.– Jag fick sjunga i samma mikrofon som Elvis sjun-git i. Jag sjöng Love Me Tender. Det var extrakul, säger Anki.

Varför är Elvis den stora favoriten?– Han sjunger så bra! Han är helt oskolad i musik och helt självlärd från en fattig familj. Och så är han

så förbaskat snygg!, utbrister Anki. Huvudmålet för resan var att besöka Graceland, allt annat kom på köpet som Anki uttrycker det. Och det var inte så lite som kom på köpet.– Jag fick verkligen valuta för pengarna.

Resan var två veckor lång och det var en grupp på 30 finländare som åkte i en gemensam buss med egen chaufför och finländsk guide. Guiden Jukka besökte USA för 138:e gången och tillförde mycket för resan. Tillsammans färdades gruppen 2 800 km i bussen. Resan gick igenom en massa intressanta platser; Atlanta, Chattanooga, Nashville, Memphis, Vicksburg, New Orleans och Montgomery. Memphis bjöd på en hel del minnesvärt förutom Graceland. Anki fick bland annat vittna en andpar-ad på ett hotell. Hotellet hade skolade änder som bodde på hotelltaket. Varje dag klockan 11 tog än-derna hissen ner från taket, gick längs med röda mattan och hoppade i fontänen. På kvällen uppre-pades proceduren åt andra hållet.

Förutom Elvis är en annan av Ankis stora idoler Martin Luther King och resan innehöll även ett besök till Martin Luther King-centret. De besökte också en baptistkyrka i Memphis där Martin Luther King fungerat som präst. Ur högtalarna spelades

Elvis hem Graceland i Memphis. “Kyrkan där Martin Luther King jobbade som präst. I kyrkan fick vi höra hans inspelade predikan.”

19

en predikan av Martin Luther King.– Han kom så nära på något sätt, säger Anki som känner samhörighet med Martin Luther King. Det var nästan så man kunde ta i det.– Vi gör lite samma jobb – jag i mindre skala, han i större. Mänskliga rättigheter är jätteviktigt för mig. Martin Luther King kämpade för de mörkhyades rättigheter och jag kämpar för de utvecklingsstör-das rättigheter.

Resan bjöd på en massa program som man kunde välja mellan, men man behövde inte delta i allt. Ibland blev det lugna kvällar på hotellet. Då satt Anki och klistrade in lappar, biljetter, broschyrer och kartor i en enorm mapp för att ha som minne efteråt.– Till varje ny plats vi kom ville jag först av allt ha en karta!

Atlanta, Nashville och New OrleansI Atlanta besökte Anki huset som varit inspirationen till boken Borta med vinden. – Jag har sett filmen på tv när jag var ung. I huset fanns kläder som användes i filmen. Jag tyckte om den. Författaren hade fått inspiration till boken från det här huset. Atlanta bjöd också på besök till museet World of Coca Cola och nyhetshuset CNN.

“Vår reserutt. Sex stater och 2 800 km.” “World of Coca Cola museum. Där fick man dricka li-monad hur mycket som helst!”

Elvis grav i trädgården i Graceland.

DRÖMMARNAS RESA

20

I Nashville besökte Anki Country Music Hall of Fame och fick följa med en tre timmar lång direktsänd radiokonsert med countrystjärnor på Grand Ole Opry.– Där har också Elvis uppträtt i tiderna! I New Orleans besökte Anki ett museum om or-kanen Katrina. Som mest hade 80 procent av New Orleans legat under vatten.

En kväll på hotellet i New Orleans bjöd på en spän-nande händelse. Det blev vattenläckage i grann-rummet och vatten började strömma in i Ankis och Jessica rum. Snabbt som bara den flyttade hotell-personalen dem till ett nytt rum från fjärde våningen till den elfte. Men Anki hann redan tänka att det var Katrina nummer två som slog in. New Orleans bjöd också på spännande mat. På Court of Two Sisters fick Anki smaka på sköld-paddssoppa.– Det var gott! Och på stans bestående inneställe Café Du Monde serverade man enbart specialiteten friterad bulle rullad i florsocker samt kaffe. Överlag var mat-en under resan jättegod.– Till frukost fick man våfflor och lönnsirap!

Att åka hjulångare på Missisippifloden var också en upplevelse. En dag överraskade deras guide Jukka med att föra dem till träskmarker två timmar norr om New Orleans på alligatorsafari. Det var en av Ankis favoritupplevelser. Guiden berättade att det simmade omkring giftiga ormar som kommit dit först efter orkanen Katrina.

Respektfullt bemötandeDet som Anki och hennes handledare Jessica är mest nöjda med är det bemötande som Anki fick uppleva.– Personalen på hotellen var riktiga hundrapoän-gare. Jag tycker så om den amerikanska stilen, jag gillade det starkt! När vi kom tillbaka till Europa un-drade jag riktigt hur folk betedde sig. De borde åka till Amerika och lära sig hur man beter sig, säger Anki. Anki har svårt med balansen och är van att promenera med gåstavar. Inför resan fick hon hyra en promenadstav från Apuvälinekeskus i Åbo. I tul-len i USA var Anki och Jessica lite nervösa för att de kan vara så stränga, men där släppte de Anki förbi kön genom en egen grind och på flygplatsen kuskades de omkring i golfbilar.

“Jag med guiden Jukka på alligatorsafari i Kraemer. Vi såg alligatorer, sköldpaddor och giftiga ormar. Spän-nande!”

“Jag och Jessica vid Mexikanska golfen. Härlig strand med vackra snäckor!”

21

– Det var så respektfullt att de vara alla hun-drapoängare i miljonklassen! Och busschauffören sträckte alltid ut handen när jag skulle stiga av med min stav, berättar Anki.

På en så lång resa tillsammans med ett gäng människor svetsas man ihop på ett speciellt sätt. Medresenärer uppskattade Ankis sällskap stort och en dam höll ett avskedstal när resan led mot sitt slut där hon berättade att hon rest en hel mas-sa, men att det här var den mest speciella resan av dem alla, eftersom Anki var med. Många fick en helt ny bild av personer med specialbehov.

Drömmen”I have a dream” sade Martin Luther King. Ankis resa till USA var en långtidsdröm som gick i upp- fyllelse och ett bevis på att allas drömmar kan förverkligas oberoende av specialbehov. De kräver kanske lite mer planering och arbete. Anki tog allting med ro och hon tycker hon hade det bästa av resesällskap i Jessica.– Jessica är ungdomlig som än äldre syster men klok som en gammal mor, berömmer Anki.

“Vi åkte hjulångare längs Missisippifloden från New Orleans.”

“Grand Ole Opry i Nashville. I tre timmar satt vi som publik i en direkt radiosändning och lyssnade på levande countrymusik. Häftigt!”

I sin dagbok inför resan har hon skrivit att Jessica är pirrig och uppe i varv, men att hon själv är lugn som en filbunke.– När jag landade i USA kändes det som att kom-ma hem. Och jag led inte alls av jetlag så som Jes-sica gjorde.– Allt med resan gick så bra som det kunde gå. Jag bad till gud att allt skulle gå ihop och allt klaf-fade bit för bit. Det var ledning från gud, en gåva. Det kunde inte ha varit bättre. Till och med vädret var perfekt med sol varje dag och 30 graders värme. Anki njuter av värme.– Tusan vad jag frös som en hund när vi kom hem med flyg tillsammans med Jessica, säger Anki.

Det kändes onekligen lite tomt att komma hem igen efter en sådan upplevelse och efter att ha planerat resan så minutiöst så länge. Men ingen kan ta den upplevelsen från Anki – hennes livs resa. Nu har hon en hel del bilder att gå igenom och klistra i album.– Vi fotade massor, säker 400 bilder. Som tur tycker Anki om att samla minnen i al-bum.•

22

MINNEN FRÅN FÖRR Text Christa Liukas | Bild Christa Liukas & Kårkullas fotoarkiv

– Jag var tio år gammal när jag flyttade hit på 60-ta-let. Jag bodde på Blåsippan men mest på Riddar-sporren i ett litet rum på Trippen. Numera finns inte Blåsippan mer och Riddarspor-ren är nyrenoverad och inrymmer dagverksamhet vid Saktis serviceenhet samt Kojan som hör till Tri-angelns serviceenhet.– Ja, jag växte upp här. Vi var många barn här på 60-talet. Vi lekte i sandlåda. Det fanns en skola här och så fanns det en spårvagn utanför skolgården som man kunde leka i. Den kom från Åbo. Jag kommer ihåg att för länge länge sedan hade Rid-darsporren en egen matsal och eget brasrum, det

var många som bodde där på 60-talet. Så fanns det Fyris A och Fyris B, de byggdes på 70-talet. Det fanns också avdelningen Gullvivan i det gamla tegelhuset. Och på Allehandan fanns det vävstolar.

Det är många speciella händelser som fastnat i Ka-ris minne.– Vi gjorde en film på Riddarsporren med Stephen Hook och Eskil Engström. Jag spelade julgubben. Det var roligt, mycket skojigt. Vi hade en magnet i ett täcke så att det flög upp i luften och julgubben for under täcket. Vi åkte till Esbo för att visa upp filmen.

Kari Ström på rehabiliteringsen-heten Hyddan i Pargas.

Kari Ström minns 60- och 70-talet på KårkullabackenKari Ström är 57 år gammal och bor i Ekenäs.

Han är på besök på rehabiliteringsenheten Hyd-dan vid Kårkullabacken i Pargas. Det väcker många minnen. Senast han varit här var på 1960- och 70-talen när han bodde på vårdhemmet som barn. Kari har ett minne som en elefant och berättar många intressanta historier om hur livet på Kårkullaback-en såg ut på 60- och 70-talen.

23

– Vi var i skolköket och bakade och övade på att laga mat. Sedan åkte vi pulka. Vi brukade gå till Kårlaxbutiken och handla. En gång åkte vi hund-släde. Hundarna kom ända från Tammerfors. Vi åkte runt på ringvägen. – Det stora köket byggdes på 60–70-talet. På mat-pauserna brukade vi vara ute och gunga. Jag kom-mer också i håg att vi kuskade mat från köket till Fyris och de andra avdelningarna.– På 70-talet hade vi en mopoklubb. Vi målade mopederna gula och gröna och vi plockade reservdelar och putsade. Vad gjorde ni sedan med mopederna?– Vi åkte med dem till Kirjala bro och till Kårlax.

– En gång hade vi ett stort scoutläger på Kårkul-laområdet. En annan gång var vi ute och seglade med andra scouter. Jag tycker om att segla. Sedan kommer jag ihåg Strandtorp på 70-talet, Kårkullas sommarstuga. Vi åkte ut dit och båthuset var bor-ta. Vattnet och vinden hade fört bort det.– På jumppatimmarna hade pojkarna blåa strump-byxor och flickorna bruna. Jumppalärare på 60-ta-let var Pia Ristola. Och Maj-Britt Vaskivuo var lära-re. Vi jumppade med ringar och hade bänkjumppa.

Kari Ström som pojke på 60-talet på Riddarsporren.

– Jag tycker det var trevlig personal på Kårkulla. Men nu trivs jag bäst i Ekenäs, för alla mina bekan-ta har flyttat bort från Kårkullabacken. Då hade jag mycket kompisar här. Många har flyttat till sina egna kommuner men på 60-och 70-talet bodde alla här. Nu har personalen minskat här. Det var roligt att flytta till Ekenäs till egen lägenhet och jag har mera kompisar i Ekenäs nu. •

Kårkullabacken på 60-talet.

Kari minns hundspannet som besökte Kårkulla på 60-talet.

ANHÖRIGTRÄFF Text Miia Lindström | Bild Miia Lindström

24

Då Kårkulla startade sin verksamhet för 55 år sedan beslöts det att en centralanstalt för utvecklingsstörda skulle byggas i Svensk-

finland. Centralorten för verksamheten blev Pargas i Åboland, då Åboland ansågs vara mitt i Svensk-finland, mellan Österbotten och Nyland. Eftersom avstånden är långa i vårt svenskspråkiga område, bestämdes det att det två gånger i året skulle ord-nas anhörigdagar på Kårkulla vårdhem, som cen-tralanstalten senare blev att heta. En gång på våren och en gång på hösten ordnas det än i dag anhörig-dag på vårdhemmet. Det ordnas busstransport till och från regionerna till Pargas med en övernattning i Åbo. På programmet brukar det traditionellt finnas gemensam lunch, kaffe på enheterna och en and-aktsstund i kapellet. Ofta har man under årens lopp ordnat informationstillfällen och program under dagarna. Speciellt då det skett någon förändring i verksamheten har informationstillfällen ordnats. Förutom vistelse på enheterna och samvaro med nära och kära har anhörigdagarna även kommit att bli en samlingspunkt för många anhöriga. Många anhöriga har färdats till anhörigdagarna i tiotals år och funnit vänner i varandra, vid brukarna och även vid personalen. De brukare som inte har anhöriga kommande på besök, har möjlighet att delta i en utfärd under anhörigdagen, med tanken att också de ska ha en lite annorlunda och speciell dag. Höstens anhörigdagar ordnades 24-25.10.2015. Deltagarantalet var lite lägre än det brukar, men ett trettiotal anhöriga kom från våra regioner på besök. Lördagen var resdag och väl framme åts middag på enheten. På kvällen blev det inkvartering på ho-tellet. På söndagen ordnades en gemensam lunch i matsalen och därefter ett informationstillfälle. På informationstillfället presenterades vår nya sam-

kommunsdirektör Sofia Ulfstedt. Samkommunsdi-rektören berättade om aktuellt inom verksamhet-en och om förändringar som är på kommande på grund av social- och hälsovårdsreformen. Det diskuterades allmänt om Kårkullas situation och anhöriga var aktiva i att fråga och kommentera. Miia Lindström, ny regionchef i Åboland, presen-terade sig. Anhöriga fick fråga och diskutera även praktiska ärenden på vårdhemmet. Dagliga verk-samhetens produkter fanns till salu i matsalen och handeln var ivrig under dagen. Andakten föll bort från programmet, då omsorgsprästen denna gång inte kunde närvara. På vårens anhörigdagar plane-ras dock ett större engagemang kring den kyrkliga verksamheten inom Kårkulla. Eftersom många anhöriga besökt vårdhemmet under långa perioder i sitt liv, har platsen blivit vik-tig för många. Några anhöriga har valt att besöka vårdhemmet någon gång ännu efter att de mist sina kära som bott på vårdhemmet. På vårdhem-met planeras nu en minnesplats som alltid kommer att vara öppen för anhöriga och andra personer att besöka. •

Anhörigträffarna på vårdhemmet lever vidare

Lisbeth och Magnus Nymark besöker anhörigdagarna flitigt. De är även båda representanter i Åbolands an-hörigråd.

25

Informationsgång på tapeten när nämnden i Nyland och de nyländska anhörigråden träffades

ANHÖRIGTRÄFF Text Christa Liukas | Bild Christa Liukas

Syftet med träffen är ett gemensamt intresse av samarbete och för att föra de anhöri-ga närmare beslutsfattandet. Efter att an-

hörigråden fått en allmän presentation om Kårkulla, berättar anhörigråden i västra, mellersta och östra Nyland för nämnden om hurdana frågor de disku-terat under sina möten i år. För det första vill råden höra hur nämnden tänker kring social- och hälsovårdsreformen. – Även anhörigperspektivet borde beaktas i re-formen! Nämnden svarar att det är svårt att säga något om reformen, för de förtroendevalda inom Kårkul-la vet inte något mer än det som står i medierna. Alla bollar är fortfarande i luften. Det som är klart är att organisationen inte kan fortsätta på samma sätt administrativt, eftersom en samkommun enligt förslaget inte kan ordna socialvård. – Vi gör allt vi kan för att kämpa för Kårkulla, intygar nyländska nämndens ordförande Kari Hag-fors. Det största samtalsämnet för mötet blev informa-tionsgången. Det finns alltid utrymme att förbättra informationen mellan Kårkulla och anhöriga, säger råden. Anhörigråden efterlyser mycket mer infor-mation direkt från enheterna om vad som är aktu-ellt. Förslag på kanaler är någon sorts månadsbrev, sociala medier, e-post och traditionell post. Efter att man börjat tala mer om självbestäm-mande och delaktighet har många brukare blivit

mer medvetna och säger till personalen att ”det här får du inte berätta, för jag bestämmer själv”. För personalen är det en ständig balansgång mellan att ge information till anhöriga och att respektera brukarens integritet. Överlag efterlyses mer marknadsföring av Kårkul-la också till dem som inte känner till Kårkulla från förut och till föräldrar med barn med funktions- nedsättning. En mamma berättar att de fick käm-pa länge för att få service av Kårkulla, eftersom de inte ens visste om den service som Kårkulla kunde erbjuda dem. Ett problem är att det inte går att marknadsföra direkt till familjerna, eftersom det är hemkommunerna som besluter om köp av tjänster från Kårkulla. Man behöver också minska på barriärerna mel-lan personal och anställda. Dialog och öppenhet samt samarbete över gränser är det viktigaste. I lilla Svenskfinland har vi inte råd med att hålla på och försvara domäner. Anhörigråden och nämnden är överens om att det var jättebra att denna träff mellan dem ordnades och att samarbetet måste fortsätta. Ett konkret resultat av mötet är att råden och nämnden kom överens om att anhörigrådens PM skickas direkt till nämnden, så att kontakten upprätthålls. •

Rågbrödssmörgåsarna och jultårtorna ham-nade i skymundan när nyländska nämnden och anhörigråden i Nyland träffades i Hel- singfors den 1 december. Istället stod god och konstruktiv diskussion i fokus.

En del av förtroendevalda, anställda och anhöriga som träffades i Helsingfors.

KVALITETSARBETE Text Fredrika Abrahamsson | Bild Christa Liukas

26

I samkommunens ekonomiplan för åren 2015-2017 anges att certifieringsprocessen påbörjas 2015 med målet att hela verksamheten är certifi-

erad inom år 2017. Expert- och utvecklingscentret, EUC, ansvarar för planeringen och genomförandet av certifieringsprocessen. För att underlätta och strukturera arbetet med certifieringen har Kårkulla tagit i bruk ett verktyg, IMS Integrated Manage-ment System.

Certifiering enligt ISO 9001-standardenKvalitetstyrning är viktigt för alla organisationer. Den hjälper oss att analysera de egna processerna samt kundernas behov för att kunna uppfylla målen. ISO

9001 är världens mest kända kvalitetsstandard och ledarskapsmodell. Standarden bygger på en filo-sofi om ständig förbättring och är ett utmärkt verk-tyg för att förbättra verksamheter, processer och ledarskap. Genom certifieringen förbättras medar-betarnas delaktighet och riskhanteringen stärks. Ett ISO 9001-certifikat visar att organisationen fungerar effektivt på ett systematiskt och kund- orienterat sätt. Certifiering enligt ISO 9001-stand-arden ger ett giltigt bevis på kvalitetsarbete och är ett stöd i marknadsföringen samt hjälper organisa-tionen i konkurrensen. Ett fungerande kvalitetsled-ningssystem certifieras av en ackrediterad tredje part. Vår certifiering sköts av Inspecta Sertifiointi Oy.

Certifiering ökar delaktigheten och hjälper organisationen i konkurrensen- Certifiering av kvalitetsledningssystem enligt ISO 9001-standarden

Exempel på processbeskrivning i IMS. Här processbeskrivning för responsförfarandet. Processbeskrivningen är ännu under arbete.

27

Årliga revisioner görs för att hålla certifikatet giltigt, därmed garanteras ständig utveckling inom orga- nisationen. Ledningsprinciperna inom ISO 9001 handlar om Ledarskap, Kundfokus, Processinrik-tning, Systemangreppssätt för ledning, Medarbe-tarnas engagemang, Faktabaserade beslut, Rela-tioner till leverantörer och Ständiga förbättringar.

IMS (Integrated Managemant System) är pro-grammet vi har tagit i bruk som verktyg i arbetet med certifieringen. Det är ett verktyg för kvalitets- ledning som stöder funktioner i standarden ISO 9001. IMS är en webbaserad och lättanvänd pro-gramvara för organisationers utveckling. I IMS kan man skapa ett visuellt operativsystem för organisa-tionen, oavsett storlek.

Funktionerna i IMS programvaran anpassas till organisationens mål och behov. IMS-funktionerna är bl.a. processbeskrivningar, dokumenthantering, behandling av respons och utvärderingar, resultat-mätningar samt sammanställning av handböcker. Rent praktiskt betyder detta att man i IMS kan hit-ta beskrivningar på de skeden som görs på olika nivåer i det dagliga arbetet. I ett överskådligt pro-cesschema ser man hur uppgiften framskrider med

Skribenten Fredrika Abrahamsson är vik. chef för Expert- och utvecklingscentret.

olika ansvarspersoner. De olika stegen i proces- schemat är beskrivna med kritiska faktorer, möjliga risker, metoder och anvisningar samt uppkomna och spårbar data. Dokument och blanketter samt eventuella mätningar eller rapporter som hänför sig till processen eller uppgiften finns länkade till pro-cessbeskrivningen.

Arbetsgruppen för certifieringsprocessen rep-resenteras av:Fredrika Abrahamsson (ansvarig tjänsteman)Fredrik Laurén (personal)Gunilla Backman (verksamheten)Kristiina Juvas (artbetarskyddet)Mia Bergman (EUC-verksamheten)Susanne Tuure (utvecklingsarbete)Hilve Sandblom (utvecklingsarbete)

I tidtabellen för certifieringsarbetet har arbets-gruppen kommit så långt att man byggt upp de flesta processbeskrivningar, granskat dokument samt samlat mätare och rapporter. Inkommande vinter kan man påbörja interna auditeringar och utbildning för anställda. När kvalitetsledningssys-temet är implementerat inom verksamheten kan den egentliga certifieringen påbörjas.

Ledningssystemet enligt ISO 9001 ska vara det vardagliga hjälpmedlet som bidrar till effektivitet och lönsamhet. En välfungerad verksamhet leder till arbetstillfredställelse och trivsel. •

Certifiering enligt ISO 9001-standarden ger ett giltigt bevis på

kvalitetsarbete.“

28

UTMANANDE BETEENDE Text Kristiina Juvas & Pia Lindevall | Bild Christa Liukas

Ingen ska behöva känna sig hotad i sitt arbete eller i sitt hem. Även om hotfulla situationer ofta förekommer ska de inte ses som normala eller som att de hör till arbetet eller boendemiljön. Våld eller hot om våld är alltid en onormal händelse – ifall det betraktas som ”en del av arbetet eller livet” märk-er man inte behovet av utvecklande av miljön och arbetet med personer med utmanande beteende. Enligt arbetarskyddslagen gällande arbete förknip-pat med en uppenbar risk för våld, ska arbetet och arbetsförhållandena ordnas så att risken för våld och våldssituationer i mån av möjlighet före-byggs. På arbetsplatsen ska det finnas sådana ändamålsenliga säkerhetsarrangemang eller sä- kerhetsanordningar som behövs för att förhindra eller begränsa våldet, samt möjlighet att larma om hjälp. För arbetsplatser ska arbetsgivaren utarbeta anvisningar om rutiner vid hotfulla situationer.

Analysering av olycksfallsstatistiken och ge-mensam oro över brukarnas och personalens välmående ledde till ett samarbete mellan arbetar-skyddschef och ledande terapeut. Behov förekom att utveckla kunskap hos personalen samt utveck-la processer inom organisationen kring utmanande beteende. Arbetet påbörjades med små steg hösten 2011. Våren 2013 grundades en mång-

professionell arbetsgrupp med arbetarskyddschef, dåvarande utvecklingschef, ledande psykolog, ledande terapeut och en vårdare. Arbetet kom igång ordentligt våren 2014 då det gjordes en en-kät för att utreda personalens erfarenheter, behov och tankar kring utmanade beteende. Frågefor-mulären skickades till alla anställda inom vården. Svarsprocenten var ca 30. Personalen uttryckte en önskan om att få mera utbildning gällande förebyg-gande av utmanande beteende, i arbetarskydds-frågor, i frågor kring begränsande åtgärder samt i fysiska sätt att bemöta brukare med utmanade beteende. Hösten 2014 tillsatte ledningen en ar-betsgrupp med arbetarskyddschef, personalchef, ledande psykolog och ledande terapeut med rät-tigheten att kalla in även andra sakkunniga. Därtill arrangerades ett samarbetsmöte med myndigheter (arbetarskyddsinspektion, åklagare och polis).

Förebyggande av utmanande beteende kräver parallella insatser på flera olika områden. Åtgärder inom olika delområden har hittills varit:

1. Utbildning av personal och anhörigaSamkommunen valde MAPA (Management of Ac-tual or Potential Aggression) -metoden varsmål är att lära ut hur man bemöter, förebygger och

”Ingen ska behöva känna sig hotad i sitt arbete eller i sitt hem”

Utmanande beteende är ett beteende som skadar, skrämmer eller upprör känslor hos både per-soner som har beteendet och personer i dess omgivning. Enligt olycksfallsstatistiken orsakar ut-manande beteende över 90 % av arbetsolycksfall och -tillbud i Kårkulla samkommun. Hos brukare är motsvarande andel över 60 % av alla olycksfall och olycksfallstillbud. Situationen är oroväckande. Det skriver Kårkullas arbetarskyddschef Kristiina Juvas och ledande terapeut Pia Lindevall i denna artikel, där de redogör för arbetet kring utmanande beteende från olika vinklar.

29

förhåller sig till personen med krävande beteende utan att kränka, skada eller provocera. Utbild-ning i riskanalys är viktigt. Under utbildningen ges praktiska och effektiva, men ändå säkra och tryg-ga, färdigheter i hur man skyddar sig själv, andra brukare eller sina arbetskamrater. Utbildningen består av teori och praktiska övningar. Utbildnin-gens längd är 2-5 dagar beroende på beställar-ens behov. Metoden används i flera organisationer inom specialomsorg och mentalsjukvård i Finland. Flera kurser har redan arrangerats i år och under 2016 ordnas sammanlagt 21 utbildningstillfällen. MAPA-utbildningen kompletteras med ett internt utbildningspaket "Trygg arbetsmiljö och utmanande beteende" som består av tre moduler:• Arbete kring personer med utmanande

beteende - bakomliggande orsaker, förebyg-gande åtgärder. Ledande terapeut Pia Lindevall har sedan hösten 2014 hållit ca 30 utbildning-stillfällen.

• Arbetarskyddsfrågor kring utmanade beteende, lagstiftning. Utbildare är vik. arbetarskyddschef Kristiina Juvas.

• Begränsande åtgärder inom vård och omsorg, lagstiftning. Denna del dras av ledande so-cialkurator Malin Haapanen.

Ingen utbildning för anhöriga har tillsvidare arrang-erats.

2. Utvecklande av den fysiska och psykiska verksamhetsmiljönOlägenheter i den fysiska och psykiska verksam-hetsmiljön inverkar på välbefinnandet och bidrar till förekomst av irritation och utmanande beteende. Arbetarskyddsriskbedömning görs årligen på alla verksamhetsställen enligt modellen som togs i bruk 2010. Resultaten gås igenom tillsammans med fastighetschefen och personalschefen för att noggrannare utreda problemen samt åtgärda dem. Musikterapeuten deltar i värdering av ljudmiljön. Riskbedömningar ger också mycket viktigt infor-mation för planeringen. Under de senaste åren har man satsat på utveck-landet av kunskaper i konflikt- och problemhanter-ing samt förebyggande av mobbning.

3. Allmänna riktlinjerInom Kårkulla samkommun poängterar vi hela per-sonalens ansvar gällande rapportering av utveck-lingsbehov. Arbetarskyddsriskbedömningen görs som samarbete verksamhetsställsvis för att vara så täckande som möjligt. Täckande rapportering gällande olycksfall och olycksfallstillbud är en förutsättning för planering av åtgärder kring förebyggande av utmanande beteende. Rapportering sker via det elektroniska

Skribenterna ledande terapeut Pia Lindevall och vik. arbetar-

skyddschef Kristiina Juvas.

30

UTMANANDE BETEENDE

HaiPro-systemet. Ibruktagande av systemet har skett via omfattande utbildning och skriftlig infor-mation via olika kanaler samt personlig handled-ning vid behov. Via HaiPro -systemet rapporteras alla olycksfall och tillbud som sker brukare och an-ställda, också självdestruktivt beteende och läke-medelsavvikelser. Det finns även instruktioner för tillvägagångsförfarande vid misstanke om fysiskt övergrepp (se sid. 5). Målsättningen är att utvidga HaiPro-rapporte- ringssystemet att täcka även respons och feed-back från anhöriga och utomstående. Systemet ska ersätta det nuvarande responssystemet.

4. Processbeskrivningar och anvisningarUtvecklandet av förebyggande åtgärder har även inneburit uppdatering och förnyelse av anvisningar inför krävande situationer:• Anvisning gällande utmanade situationer i sam-

hället (ny)• Verksamhetsmodell gällande trygg arbetsmiljö

(ny)• Handlingsplan mot mobbning och osakligt be-

mötande (uppdaterat)• Välkommen till Kårkulla - Introduktion för nyan-

ställda (uppdatering på gång)• Alkohol- och drogpolicy för Kårkulla samkom-

mun (uppdatering på gång)• Anvisningar kring eftervård (under arbete)• Brukartransporter, utfärder, simturer (under ar-

bete)

5. Brukarspecifika utgångspunkter och målVälutbildad och motiverad personal har en central roll i arbetet. Personalen bör kunna tolka utmanande beteende som tecken på brister i personens kom-munikation, fysiskt och psykiskt välmående eller som brister i miljön eller rätt bemötande, inte som avsiktligt eller manipulerande handling. Råd-givande sektorn och personalen på EUC (Expert- och utvecklingscentret) kan hjälpa personalen på

enheterna i kartläggning av bakomliggande orsak-er och i planering av individbaserade förebyggande åtgärder. Uppdatering och utveckling av kunskaper och välmående behövs kontinuerligt. Utvecklan-det av individuella habiliterings- och stödplaner, välfungerande kommunikation, fysiskt och psykiskt välmående, gott liv - salutogenes (begriplighet, hanterbarhet, meningsfullhet) samt ändamålsenli-ga utrymmen och habiliterande miljö har stor be-tydelse för välbefinnande för brukare och förebyg-gande av utmanande beteende.

6. MätareDet är svårt att mäta resultat av förebyggande ar-bete. Som mätare använder vi olycksfalls- och till-budsstatistik, kvalitetsmätning ur personalperspek-tiv och kvalitetsmätning ur brukarperspektiv. Behov av att utveckla kvalitativt noggrannare mätare finns.

SlutordArbetet med riktlinjer och tillvägagångsätt kring utmanande beteende har kommit bra igång, men det finns ännu mycket att göra. Målet är att kunna skapa ett liv för brukaren där utmanande beteende förekommer så lite som möjligt och att brukaren får rätt och respektfullt bemötande även om ut-manande beteende förekommer. Personalens välmående är likaväl en mycket viktig sak. Om per-sonalen mår bra, har tillräcklig kunskapsnivå samt känner sig trygga i sitt arbetsliv, återspeglas detta i brukarens liv i form av ökat välmående.

Arbetet med utmanande beteende omfattar alla verksamhetsområden och alla verksamhetsnivåer (organisationsnivå, regional nivå, lokal nivå, indi-viduell nivå). Insatser från olika yrkesgrupper och sammarbete över yrkesgruppsgränser behövs. Vi i arbetsgruppen uppmanar personalen, anhöriga och brukarna själva att modigt ta kontakt med ar-betsgruppens medlemmar. Med samarbete över- vinner man allt! •

31

Bästa Seniorer!

Sommarens resa 2016 går till Åland, Mariehamn den 8–9.6.2016.Där finns Zusine Degerlund-Mattson som välkomnar oss,

har ordnat hotell, mat och program.Båtresan bokad med Viking Line och den innehållerresa t/r med konferansrum och buffémat den 8.6.

och två hytter på hemresan den 9.6.Information med preliminära priser har skickas till kontaktpersonerna i regionerna

som berättar vidare på sina möten, och tar emot anmälningarna.Slutdatumet för anmälningar bestäms i början av 2016 så det finns tid att fundera ännu.

God Jul och Gott Nytt År 2016.Vi ses på sommarresan

Stina KarlssonKontaktperson i Åboland

Seniorrutan

Mariehamns stadshus.

SENIORRUTAN

KÅRKULLAPENSIONÄR Text Christa Liukas | Bild Christa Liukas

32

– Enligt mig är ”sote”-tanken helt okej, alltså att man slår samman social- och hälsovården. Människans behov uppstår inte enligt sektorer. Men för att få en genuin gemensam social- och hälsovård borde man också ha någonslags gemensam utbildning. Professionerna är så starka i sig så de måste kom-ma närmare. Men det växer nog mossa på mina ögon före det händer, säger Märta Marjamäki ett par månader efter sin pensionering från Kårkulla. Märta hann avsluta rond ett av den omtalade social- och hälsovårdsreformen (”sote”) som föll i grundlagsutskottet, men rond två med centerstyrd regering får hon lämna åt sin efterträdare. – Regeringen har inte öppnat sig om vad de rik-tigt tänker. Det är avgörande för Kårkulla bl.a. hur mycket de tänker låta privata och tredje sektorn komma med. Om man hör till ett område borde man få sälja tjänster till andra områden. Det vikti-gaste ur finlandssvenskt perspektiv är nu att lobba aggressivt ur klienternas perspektiv. Verksamheten

kommer att garanteras men hur organisationen kommer att se ut vet man inte. Nu tycker Märta att det är skönt att kunna följa med från sidan och ha åsikter, men inte vara tvun-gen att fatta beslut. För det är något hon gjort myc-ket av under sina 46 år i social- och hälsovårds-branschen. – Socialvårdssidan kom ganska sent med i bilden. Som 6-åring bestämde jag mig för att bli sjukskötare efter att jag vunnit en läkarväska när jag skickade in en teckning till den svenska tidnin-gen Allers. Min fransklärare försökte locka mig att läsa franska, men sjukskötardrömmar höll i sig. Så 1967 flyttade Märta från sin hemstad Borgå till Vasa och började studera på Vasa sjukskötar-skola därifrån hon blev färdig sjukskötare år 1969 blott 20 år gammal. Första arbetet var inom spe-cialsjukvården i Borgå kretssjukhus. År 1970 fly-ttade Märta till Åbo och började jobba vid Åbo universitets centralsjukhus barnklinik. Hos special-

Märta Marjamäki: Kårkulla har lärt mig mycket

I höst pensionerades Märta Marjamäki efter sju år som samkommunsdirektör vid Kårkul-la samkommun, 46 år inom social- och hälsovårdsbranschen och närmare 35 år som chef. Social- och hälsovård är något hon har i ryggmärgen.

33

iserade sig på inre medicinsk och kirurgisk sjukvård vid Helsingfors sjukvårdsinstitut. År 1973 fick hon jobb som avdelningsskötare vid inre medicinska vid Åbolands sjukhus. Vid 24 års ålder och nästan yngst på avdelning började hon sin ledarskapsba-na. Sedan utbildade hon sig till överskötare, under ett år undervisade hon på Vasa sjukskötarskola och 1979 var hon tillbaka på sitt gamla jobb på Åbolands sjukhus. Märta hann också jobba en kort tid som vikarierande ledande skötare vid Pargas hälsocentral.

Tiden på länsstyrelsen lärde förvaltningÅr 1983 sökte länsstyrelsen en hälsovårdsinspek-tör. Märta sökte jobbet och fick det. – Det blev min långvarigaste arbetsplats, jag jobbade där fram till år 2000, alltså i 17 år, säger Märta. Det är också arbetsplatsen där jag lärde mig allra mest. Jag skötte om hela hälso- och sjukvården inom dåvarande Åbo och Björneborgs län. Det fanns 13 sjukhus i länet och jag hade hand om dem, samt om alla svenska frågor. Det var här som jag lärde mig om förvaltning. Medan Märta jobbade på länsstyrelsen hann hon också utbilda sig till humanist kandidat och politices magister med socialpolitik som huvudämne. Men efter 17 år på samma plats kände Märta att hon behövde förändring. Arbetet hade blivit för bekant och rutinartat. Det var då som Pargas stad sökte en ny social- och hälsovårdsdirektör. Märta såg sin chans och stannade vid Pargas stad i sex år. – Det ansågs som unikt då att jag lämnade tjän-sten som hälsovårdsinspektör för att jobba vid en kommun. Inställningen var att man inte får de statli-ga tjänsterna så där bara, då lämnar man dem inte så lätt heller. Men jag ville prova på något nytt. Det var som social- och hälsovårdsdirektör som Märta för första gången kom ordentligt i kontakt med socialvården. Hon fick välja var hon ville ha sitt kontor och hon valde socialbyrån för att kom-ma den sociala sidan närmare. År 2004 omorgani-

serades Pargas stad och Märta blev personalchef med fortsatt ansvar för utvecklingen av social- och hälsovården. – Att vara personalchef var väldigt lärorikt för jag var chef för personal inom branscher jag inte var bekant med från tidigare, som tekniska sektorn och lärarna. År 2006 lediganslog Åbolands sjukhus tjänsten som personal- och utvecklingschef. Märta kunde inte låta bli att söka jobbet. Hon fick det och det blev hennes tredje anställning vid Åbolands sjukhus. – När jag började där tänkte jag att här blir jag. Jag har alltid trivts där och Åbolands sjukhus har en speciell plats i mitt hjärta. Men år 2008 ledi-ganslogs tjänsten som samkommunsdirektör vid Kårkulla. Folk sade åt mig att gå inte till den biku-pan. Så jag blev förstås intresserad av vad det var fråga om. Så Märta tog kontakt med Kårkullas t.f. samkom-munsdirektör Martin Nordman för några snabba frågor – ett samtal som avslutades 45 minuter se-nare. Märta sökte och fick jobbet bland 5-6 andra sökande.

KulturskillnaderNär Märta började på Kårkulla blev kulturskillnaden mellan social- och hälsovården mycket tydlig. – Det är mycket mer diskuterande inom so-cialvården. Inom hälso- och sjukvården är det raka-re rör. Klimatet är helt enkelt helt annorlunda. Det som Kårkullas klienter behöver är egentli-gen en blandning av social- och hälsovård. Därför skulle det vara bra att disciplinerna kom närmare varandra. – När jag var lärare inom vårdutbildningen brukade jag förklara social- och hälsovården som en gran. I toppen av granen är social- och hälsovården ihopslagen i form av social- och hälsovårdsmin-isteriet. Sedan grenade de sig från varandra i nu-mera nerlagda social- och medicinalstyrelsen. En nivå neråt var de ihopslagna i länsstyrelsen medan

KÅRKULLAPENSIONÄR

34

de igen var frånskilda inom kommunerna, berättar Märta. Ett problem är att socialvården inte utvecklats lika starkt som disciplin så som medicinen och vården gjort. – Socialvården är kritiserad för att den inte kun-nat föra fram sig tillräckligt och har en underlägsen ställning jämfört med sjukvården. Kanske är det för att det är lättare att forska inom sjukvården? Eller för att socialvården har uppstått från fattigvården? Det är synd att det är så för socialvården är mycket omfattande och mångfacetterad. Och mycket av det som i dag kallas för välbefinnande och hälso-fostran handlar just om att må bra socialt, t.ex. kul-tur inom äldrevården. Det var inte bara kulturskillnaden mellan social- och hälsovården som blev tydlig för Märta när hon började på Kårkulla. Då märkte hon också vilka kul-turskillnader det fanns mellan regionerna. Det har varit en positiv krydda men samtidigt en utmaning, för samma lösning passar inte alla regioner. Som samkommunsdirektör har Märta fått höra kritiken att hon fokuserat för mycket på förvaltning och strukturer. Men det var politikernas beställning när de anställde henne – hon skulle utveckla för-valtningen och strukturen och modernisera organ-isationen. – Substans och struktur ska inte ställas mot varandra. Strukturer är till för att ge ramar och un-derlätta vardagen för dem som vårdar.

Eftersom Märta jobbat med personalfrågor tidi-gare låg dessa frågor nära hjärtat. Märta började med att beställa e-postadresser till alla anställda, anställa mer folk på it-sidan som år 2008 bestod av en person, anställa en personalchef och göra upp en personalstrategi med handlingsprogram, göra om arbetarskyddschefen till en heltidstjänst samt anställa en verksamhetschef. – Jag har försökt öppna Kårkulla utåt. Kårkulla har alltid haft bra nätverk inom omsorgen men sak-nat nätverk till den förvaltning som styr Kårkullas verksamhet. Genom mina tidigare jobb hade jag mycket kontakt till ministerierna och jag försökte ta med mina nätverk till Kårkulla och upprätthålla dem till fördel för Kårkulla för att kunna lotsa fram Kårkulla genom skären. Visst har mitt fokus legat på förvaltning och struktur. Kårkulla har haft en kul-tur av ”låt alla blommor blomma”, och visst får alla blommor blomma, men de ska göra det i en rabatt och de måste skötas om och få näring. En av de mest minnesvärda förändringarna som Märta blev känd för var det s.k. ljusdirektivet som väckte mycket uppståndelse. Det var efter att gar-dinerna fattat eld på en enhet som Märta bestämde att inga levande ljus var tillåtna någonstans i sam-kommunen. Det tyckte många att var fruktansvärt – hur kan förbjuda levande ljus i människors hem? – Det var brandmyndigheterna som sade att om jag inte förbjuder levande ljus så gör de det. Vi tolkade det som så att vi som hyresvärdar kan förbjuda det. Senare har levande ljus också blivit förbjudna i alla skolor och äldreboenden. Att ändra på traditioner är känsligt. Ljusdirektivet ledde till att Märta bl.a. fick brev från en anställd, som konstaterade att ”en kall fläkt drar genom Kårkulla…”.

Organisationsförändring och ”sote”Några år före Märta började som samkommundi-rektör hade Kårkulla genomgått en organisations-förändring där man hade ökat på antalet chefer. I

Jag började se på sam-hället lite annorlunda efter att ha försvarat

denna sektor.“

35

en knappa tusen personers organisation fanns ca 100 ledare. År 2011 inledde styrelsen på initiativ av Märta en organisationsförändring som bland annat minskade på antalet mellanchefer. Det var en lång process som tog två år i anspråk. När organisa-tionsförändringen var klar började så småningom diskussionerna om social- och hälsovårdsrefor-men. Genom svängarna med reformen blev det krassa politiska systemet ännu mer bekant för Märta. Trots att mycket handlat om förvaltning och struktur har Märta varit mycket intresserad av sub-stansen. Specialomsorg var inte bekant för Märta från tidigare, trots att hon kommit i kontakt med Kårkulla både som hälsovårdsinspektör och som social- och hälsovårdsdirektör. – Hela handikappservicen öppnade sig för mig i och med Kårkulla. Det här området är nog det tyngsta inom social- och hälsovården. Arbetet kräver mycket spännvidd och jag beundrar vårdar-na som jobbar inom Kårkulla. En tanke som blivit allt mer självklar för Märta under hennes tid på Kårkulla är att det enda rät-ta perspektivet inom specialomsorgen och handi- kappservicen är de mänskliga rättigheterna. Det tar lång tid för samhällets attityder att förändras, men det är det här perspektivet som vi måste förstärka. – När jag mött våra klienter har det gjort ett stort intryck på mig, det är ju dem vi jobbat för. Inom förvaltning handlar det mycket om pengar och papper. Det stämmer att jag är en förvaltningsmän-niska, men när jag träffat klienter och fått upple-va deras öppenhet och spontanitet har det ändå känts som att jag kommit nära den lilla människan på Kårkulla, om inte fysiskt så i förståelse. – Oberoende av hur det blir med social- och hälsovårdsreformen måste man leva med tiden. Jag har börjat se på samhället lite annorlunda efter att ha försvarat denna sektor. Det har öppnat ögo-nen för hur polariserat samhället är. En röd tråd som hela tiden gått genom Kårkulla

och genom hela samhället är ekonomin. Så krasst som det än låter så har euron blivit en konsult. – Ingen ledare inom social- och hälsovården skulle vilja att ekonomin styr. Det värsta är att man vet att egna beslut stramar åt, men man är tvun-gen att fatta besluten för att hela organisationen ska kunna fortsätta att existera. Det har varit extra svårt inom Kårkulla, eftersom det är en så person-altung organisation. Ledarskap har varit någonting som fascinerat Märta under hela hennes arbetskarriär. – Det är en personlig utmaning, att kunna göra saker så att man får människor med sig och moti-verar dem. På Kårkulla fick jag verkligen använda alla kunskaper jag hade med mig i ryggsäcken. Jag tycker om utmaningar och ledarskap är något man aldrig blir färdig med, utan man utvecklas ständigt. – Jag har säkert uppfattats som en hård ledare. Och jag är mycket medveten om att jag borde ha besökt fältet mer. Men i det här jobbet kom det aldrig ett tillfälle där det fanns extra tid. Men nu finns det tid. Märta säger att hon inte saknar själva arbetsuppgifterna, men hon saknar det sociala nätverket som jobbet gav. Överlag är det ganska skönt att få följa med hur läget utveck-las sittandes hemma i soffan, utan att behöva fatta beslut. Men man kan alltid försöka påverka på olika sätt. •

Märtas porträtt avtäcktes under styrelsens avskeds- middag för Märta.

36

Redan då punkbandet Pertti Kurikan Nimi-päivät (PKN) deltog i Eurovisionsfestivalen i våras fanns det på Kårkulla tankar på att bjuda in bandet till Pargas. En mörk och regnig decemberkväll blev konserten i PIUG i Pargas verklighet. Arrangörer var Kårkulla och Pargas stad. Konserten är samtidigt en av PKN:s avskedskonserter. Pertti ska pensionera sig då han fyller 60 år om ett år, berättar bandets trummis Toni för mig.

Stämningen i PIUG är förväntansfull. Många glada och bekanta ansikten dyker upp i vimlet. Det känns spännande att om en stund få stå öga mot öga med så kända personer som medlemmarna i PKN. Litet pirrigt är det också för många, som undrar om ljudet kommer att vara för högt eller om punk-musiken är för skränig. Någon har förberett sig in-för konserten med ett vinterbad och någon säger sig vara litet nervös.

Pertti Kurikan Nimipäivät höll avskedskonsert i Pargas

PKN I PARGAS Text Annika Lahtinen | Bild Annika Lahtinen

37

Kvällen inleddes med en spelning av förbandet ”Another Wasted Night”, som på svenska bety-der ungefär ”Ännu en bortkastad natt” med par-gaskillarna Dennis Ekman (sång), Axel Rantanen (trummor), Kalle Grönroos (bas) och Sigge Möller (bas). Alla killarna är 16 år, går i skola i Pargas och deltar också i ”Show 8”. De har spelat tillsammans i ett år och haft hela nio spelningar under den tid-en. Dennis säger att han alltid tyckt om att sjunga. Kalle frågade honom en dag om han kan sjunga och om han vill vara med i ett band. På den vägen är killarna. Pojkarna gör själva sånger och Kalle har gjort en låt, ”Out of my Life”, om Dennis förhållande till sin tidigare flickvän. Den charmige och trevlige Dennis har jobbat litet på Kårkulla och säger att han gärna gör det igen. Han vet inte ännu vad han ska bli som stor, men helst skulle han jobba med något där han kan an-vända sin röst. Bandet har aldrig spelat för Kårkulla förut, men

Another Wasted Night var för-band för PKN.

Dennis säger att de gärna gör det igen. De ska nu hålla en liten paus med spelningarna, för de ska un-der vintern släppa sin första skiva. Dennis hälsning till Omslagets läsare:”Lyssna på vår musik när vi släpper mera. Gilla oss på Facebook och Instagram.”

38

Medlemmarna i PKN känns väldigt nära och sym-patiska. Medan förbandet spelar dansar Toni från PKN med några konsertbesökare framför scenen. Under pausen går solisten Kari omkring och hälsar på publiken i kaffekön. Han tar var och en i hand och presenterar sig, vilket känns väldigt trevligt. Medlemmar i andra band kunde ta modell av Kari och Toni i PKN. Efter pausen sätter PKN igång. Låtarna är de-finitivt punk – de är rebelliska, hemlagade och känns äkta. Idéerna till texterna är tagna ur kil-larnas vardag. Eurovisionslåten ”Aina mun pitää” (Alltid måste jag) handlar om sådant de upplever andra säger att de måste göra under dagens lopp. Andra låtar är ”Kuusi kuppia kahvia” (Sex koppar kaffe), ”Läski-Kari” (Fläsk-Kari), ”En viihdy kotona” (Jag trivs inte hemma), ”Mä vihaan maailmaa” (Jag

hatar världen), som är en låt tillägnad poliser och politiker. Alla sånger är på finska utom en, som är på engelska, för killarna kan inte svenska, säger solisten Kari.

Solisten Kari har karisma. När han ser sin publik i ögonen börjar damernas hjärtan fladdra. Kari gör intryck på många och någon säger sig vara litet förtjust i honom. Då bandet kommit fram till låten ”Senkin pöljäpää” (Du din dumskalle) blir det stopp. Pertti kommer inte ihåg ackorden. Han får instruktioner av sin ba-sistkollega, men säger sedan ”Sori, en muista nyt” (Förlåt, jag kommer inte ihåg nu). Sedan bara byter killarna låt. Inget problem med det, varken för killar-na själv eller publiken.

PKN I PARGAS

39

Ellen, Siri och Kajsa trivdes på konserten.

Spontana kommentarer från publiken mellan låtarna är ”Jag tycker om det här!”, tummar kom-mer upp och flera personer dansar intensivt från början till slut framför scenen. Stämningen är god och folk ser ut att trivas. Volymen är ganska hög, men de som behöver kan använda öronproppar. Systrarna Ellen (14), Siri (12) och Kajsa (10) Lindström hör till de yngsta på konserten. Flickor- na säger att de tycker om punkmusik och att de tidigare varit på konserter på scoutläger. De tycker att konserten är bra och att alla spe-lade och sjöng fint. Flickorna säger att de också skulle kunna tänka sig att jobba på Kårkulla då de blivit litet äldre. De önskar alla Omslagets läsare en trevlig dag. •

40

OPTIMA 30 ÅR Text Optima | Bild Optima/Bjarne Westerlund

Glädje och fest för framgångsrik 30-åring

Festgästerna intog scenen och hjälpte Dennis Rönngård med sången och stämningen.

Glädje, stolthet, sång och tacksamhet dominerade då specialundervisningen i Nykarleby firade 30 år.

Gästerna var över 200 och stämningen på topp.

– När får vi komma på fest? Den frågan har vi fått många gånger. Och i dag är det dags att fira – vi firar tillsammans med er som tillbringat tre år av er ungdomstid i Nykarleby. Så inledde rektor Sixten Snellman sitt välkomst-tal då Optimas yrkesinriktade specialundervisning i Nykarleby, tidigare Yrkesträningsskolan, firade 30 år den 2 oktober.

– Ni har förmedlat glädje, förnöjsamhet och stolthet över att gå i skola här. Det är härligt att få jobba med ungdomar som visar upp en så stark utveck-ling, fortsatte Snellman. För de tillresta tidigare studerandena var det ro-ligt att återse skolan, elevhemmet, gamla kompi- sar och personal. Från Raseborg hade ett gäng åkt med invataxi för att få vara med på festen.

41

Skolan startade 1985 i Nykarleby, Kårkulla sam-

kommun hade framsynt tagit initiativ till utbildning efter träningsundervisningen.“Tidigare studerande Christian Heikius uppträdde

med ett pianostycke och intervjuades i samband med detta av utbildningsledare Kristina Kul-las-Norrgård. – Jag studerade här 1994-96. Sen började jag jobba på Tallkotten i Oravais där jag fortfarande jobbar. Jag jobbar också på HVC-lagret. Jag trivs.

Roland Grankulla gick ut skolan 1994. Under hans studietid renoverades byggnaden på Åmin-nevägen och skolan verkade i Farmfrys-fastighet-en. Grankulla hade därför ett specialuppdrag. – Jag hade körkort och körde mat från Yrkes- skolan i Jakobstad till skolan varje dag. Efter skolti-den började jag köra ut mat för hemservicen. I dag jobbar jag på Intek och bor i Larsmo i egen lägen-het. Här lärde jag mig olika saker som man behöver i livet.

Skolan startade 1985 i Nykarleby, Kårkulla sam-kommun hade framsynt tagit initiativ till utbildning efter träningsundervisningen. År 1990 då Optima tog över fanns det 13 studerande i skolan. I dag är studerandena 143 till antalet och de finns utspridda i elva enheter i Nyland, Åboland och Österbotten. Optima är den enda svenska specialyrkesläroan-stalten i Finland. Optimas specialundervisning har länge haft ett unikt budskap, utbildningen omfattar en utbildningsgaranti som innebär att alla ska ha en plats att gå till när skolan tar slut. – Optimas ledning har trott på oss och gett oss möjligheter och stöd. Vår styrka är personal med en stabil värdegrund som verkligen vill jobba med ungdomar som behöver extra mycket stöd. Det är den atmosfären som familjerna möter här och som ger goda resultat, poängterade Snellman.

Festtalaren Carola Lithén riktade ett varmt tack till alla som har varit involverade på ett eller annat sätt i specialundervisningen och som generöst har bidragit med sin kunskap, sin tid och sitt engage-mang. – Optima är en plantskola för personlig tillväxt, en kunskapsförmedlare och en attitydfostrare. Var och en av oss behöver få pröva våra vingar, men det ska ske i en krets där vi kan känna oss trygga och förstådda, och där det inte gör något om vi misslyckas lite grann, sade Lithén.

Festen avslutades med dans och fri samvaro till tonerna av Dennis Rönngård med orkester. Före det hade bl.a. Optimas styrelseordförande Ken-neth Holmgård, regionchef Ann-Catrine Vuolle från Kårkulla samkommun och stadsdirektör Gös-ta Willman från Nykarleby stad hunnit gratulera 30-åringen. En 30-åring som formats av rektor Snellmans kunskap och engagemang. – I dag ska vi glädjas tillsammans över det goda samhället vi har, vi gläds med varandra och gläds över att Optimas yrkesinriktade specialundervisning tagit stora kliv framåt under 30 år! Vi ser bakåt med tillfredsställelse och framåt med tillförsikt! •

42

JUL HOS KÅRKULLA SAMKOMMUN

God Jul och Gott Nytt År!Juletider innebär att tomteverkstäder tar rum i Kårkullas dagverksamhetsenheter. Det pysslas och visas prov på otroliga hantverksfärdigheter när brukarna tillverkar produkter för julmarknader och -försäljningar. Här har ni ett smakprov på hantverkskonsten inom samkommunen!

Julskyltning för hantverkarboden vid Mose-backens dagverksamhet i Närpes. Skyltnin-gen gjord av Maria Senkas, bild Johanna Sö-derback.

Cementstövlar med ljus på Smultron-backens serviceenhet i Kristinestad.

Jens Öst har tillverkat fågelbräden för Lövögårdens julförsäljning vid Bennäs serviceenhet i Pedersöre.

Cementtomtar och tovade tomtar och ängel på Smultronbackens serviceenhet.

Här tillverkas kransar för Lövögårdens julförsäljning vid Bennäs serviceenhet.

43

Grantomtar på Intek serviceenhets julförsäljning.

Handel på den årliga julbasaren på Treklangens serviceen-het den 27.11.

Julförsäljning vid Intek serviceenhet i Jakobstad.

Många juliga produkter på Treklangens serviceenhets julförsäljning i Helsingfors.

Produkter som Flätan tillverkas för Mocca serviceenhets julmarknad i Pargas.

Kort som Flätan i Åbo tillverkat för Moccas julmarknad.

Juliga produkter tillverkade på Intek serviceenhet. Fina krukor som ljusstakar hos Intek.

Kårkulla samkommunKårkullavägen 142 | 21610 KirjalaTfn 0247 431 222 (växel öppen, vardagar kl. 9–15)fornamn.efternamn@karkulla.fiinfo@karkulla.fi

kårkulla.fi

100712

ECONOMY

2

Trycksak