TEMA | DAGLIG VERKSAMHET

KÅRKULLA SAMKOMMUN 3 | 2015 ÅRGÅNG 37

KONTAKTUPPGIFTER

OMSLAGET 3/2015Kårkulla samkommunTfn 0247 431 222 (växel)fornamn.efternamn@karkulla.fikårkulla.fi

Redaktion:Kårkullavägen 14221610 Kirjalainfo@karkulla.fi

Tryck:Oy FRAM Ab2015Omslaget trycks på miljövänligt och icke-klorblekt papperMultiOffset 140g/m2 (omslag)MultiOffset 90g/m2 (inlaga)

Ansvarig utgivare:Märta Marjamäki

Grafisk planering: Lycka

Ombrytning:Christa Liukas

Pärmbild:Christa Liukas

TIDNINGEN OMSLAGET

Kårkullas tidning Omslaget ut-kommer med 3-4 nummer per år. Tidningen innehåller bland annat intressanta temaartiklar, intervjuer, aktuell information om Kårkullas evenemang och kurser med mera. Du får gärna skriva till Omslaget. Skicka ditt material till christa.liukas@karkulla.fi. För publicerade texter betalas ingen ersättning.

Redaktionsrådet

Christa Liukasredaktionssekreterare

0247 431 215

Eva-Maria Kankainen

redaktionsmedlem0247 431 377

Märta Marjamäkiansvarig utgivare0247 431 200

Malin Haapanenredaktionsmedlem

0247 431 231

Gå gärna in och gilla oss på Facebook: www.facebook.com/Karkullasamkommun

Följ oss på Twitter: @karkullaskn

Omslaget3/2015 | ÅRGÅNG 37

3

LEDAREN | Samkommunen över tiden

AKTUELLT | Kårkulla samkommun 55 år | Byte av samkommunsdirektör | Uppdaterad förvaltningsstadga | Stort tack till Barnens By! | FDUV:s intressebevakningsgrupp på besök | Kampanjvecka lyfter fram delaktighet och självbestämmande

KOLUMN | Tillträdande samkommunsdirektörens hälsning

MÅNADENS ROS

GÄSTKOLUMN | Markku Niemelä: “Inom Rinnehemmet ser man förändringarna som skett i världen främst som nya möjligheter att förverkliga vår mission”

PRESENTATION AV REVISIONSNÄMNDEN | Omslaget presenterar: Kårkulla samkommuns revisionsnämnd

PRESENTATION AV ANHÖRIGRÅDEN | Anhörigråden 2015-2016

UNGDOMSARBETE | På ungdomsverkstaden Troja bekantar sig ungdomar med arbetslivet

UNGDOMSARBETE | Samarbete är nyckeln i uppsökande ungdomsarbete

DAGVERKSAMHET | EUC:s dagverksamhet – vad är det?

DAGVERKSAMHET | Mångsidig dagverksamhet i Närpes

DAGVERKSAMHET | Utvecklingstrender – från arbets- och dagverksamhet till social rehabilitering som främjar arbetslivsfärdigheter och delaktighet

JUBILEUMSFIRANDE | Jubileumsseminarium: Delaktighet och självbestämmande inom specialomsorgen

JUBILEUMSFIRANDE | Kårkulla 55 runtom i samkommunen

4

5

7

8

10

12

14

16

20

23

24

29

32

37

LEDAREN

4

Kårkulla samkommun firar i år sitt 55 verksamhetsår. Den ”egentliga födelsedagen” är 20 augusti. Då startade verksamheten på Kårkullabacken. Själva

kommunalförbundet grundades redan år 1956. Det har hunnit hända många saker under 55 år. Framför allt har synen på personer med utvecklingsstörning ändrats. Centralanstalterna som grundades i Finland på 1950- och 1960-talet utgick från att familjen skulle lämna ifrån sig sitt barn med utvecklingsstörning. I diskussionerna vid grundandet av Kårkulla uttalade sig professor Don-ner år 1953 på följande sätt: ” De sinnesslöa försummas ytterst sällan i hemmen. De utgör tvärtom ett centrum i hemmet, den axel kring vilket hemlivet kretsar. Det sin-nesslöa barnet kastar en dyster skugga på föräldrar, syskon och hemliv....Under sådana förhållanden innebär inrättandet av en anstalt att hemmen saneras, att man räddar de friska barnen och modern”.

Av ovan framförda citat förstår vi att synen på personer med utvecklingsstörning totalt har förändrats. Idag utgår vi från att alla människor är lika värda och alla människor har samma rättigheter. Kårkulla har varit en föregångare inom specialomsorgen på många sätt under de gång-na årtiondena, t.ex. just i synen på barnen, där vi tidigt ansett att barnens plats är i hemmet. Ett exempel bland många är att redan år 1985 avslutades specialsskolan i Kårkulla samkommun och undervisningen integrerades i kommunens verksamhet.

Idag utgör antalet brukare på Kårkullabacken i Pargas endast ca 4 % av alla våra 1298 brukare. Verksamheten finns ute i våra sju regioner, nära brukarnas hemorter. Verksamheten i de olika regionerna skiljer sig till en del från varandra, vilket beror på många faktorer. Det loka-la samhällets inflytande syns på många sätt i Svensk-finland, bland annat i samhällsstrukturen och -politiken och i kulturen. Det är en faktor som ibland är en stor ut-maning, men framför allt en stor rikedom i vår samkom-mun! Att kunna arbeta inom en samkommun som ger service till alla våra finlandssvenska kommuner är unikt.Under de sju år jag fungerat som samkommunsdirektör för Kårkulla samkommun har fokus legat på samkom-munens strukturer och de senaste åren på dess fram-tid och överlevnad. Att utveckla vår organisation till en välfungerande, modern samkommun kräver att organi-

sationens ”slimmas” och fungerar väl. I dagens värld måste organisationerna leva i samklang med samhäl-lets pulserande utveckling. Annars går organisationerna under. Euron har tyvärr blivit ”vår första konsult”, något som vi som jobbar med personer med utvecklingsstör- ning ogillar. Men också det är ett måste för att kunna överleva i dagens hårda ekonomisk-juridiska klimat. Strukturer, förvaltning och ekonomi finns till för att skapa ramarna för substansen, innehållet. De är inte varandras motsättningar.

Substansen ska och bör hela tiden utvecklas av de ca 1 000 anställda som finns i vår samkommun. Av varen-da en, varje dag med målet att alltid ge våra brukare den bästa tänkbara specialomsorg – på svenska. Det är vi bra på i Kårkulla, men vi får aldrig slå oss till ro – vi kan alltid bli bättre! Utvecklingen måste fortsätta, trots osäkra nya strukturer. Men kom ihåg – våra brukare finns kvar och behöver er!

Jag vill tacka er alla och en var för gott samarbete och för det stöd jag fått under min tid på Kårkulla med föl-jande ord, som min mormor skrev i min minnesbok:

Var dag har nog av sitt ansvar, ett nytt och väldigt krav.Var afton stå vita stjärnor och fråga dig vad du gav.

Märta Marjamäkiavgående samkommunsdirektör

Samkommunen över tiden

5

AKTUELLT

Kårkulla samkommun 55 årKårkulla samkommun firar 55 år i år. Det firades med ett jubileumsseminarium med temat “Delak-tighet och självbestämmande inom specialomsor-gen” den 17.9 i Åbo. Läs mer på sidan 32!

Kårkulla i Östra Nyland vill framföra ett stort tack till föreningen Barnens By. Under sommaren fick Kårkulla i Östra Nyland ett anslag för att köpa 15 stycken Ipads. Donationen gjordes av föreningen Barnens By.

Anslaget har möjliggjort att alla enheter i Östra Ny-land har en eller flera Ipads. Ipad är ett lätthanterligt datorverktyg som brukarna kan använda självstän-digt eller med hjälp av personal. Det finns många inbyggda hjälpmedel, vilket gör att det är möjligt att anpassa Ipaden efter brukarens behov. Med dessa nya Ipadar hoppas vi att brukarna ska få möjlighet att hitta nya sätt att uttrycka sig, få nya hjälpmedel som underlättar vardagen, vara mer aktiva på web-ben samt utöka alternativen för sysselsättning och underhållning. Det är mångsidigheten i detta verk-tyg som gör det så användbart. Dessutom är anta-let program s.k. ”appar” väldigt stort, vilket gör att det finns någonting intressant för alla. Vårt samhälle blir allt mera digitaliserat och nästan all information som finns i vårt samhälle i dag finns på nätet. Därför är det också en fråga om delaktighet. Det känns bra att vi nu kan erbjuda ytterligare ett alternativ för brukarna att vara delaktiga i samhället.

Detta arbete är endast i startgroparna men har redan fått positiv feedback både från brukare och från personal. Vi vill frambringa ett stort tack till föreningen Barnens By för möjligheten som den här donationen öppnar.Tack!

Jonathan WitickPedagogisk handledareOmsorgsbyrån i Borgå

Byte av samkommunsdirektörDen första oktober tillträder PM och socionom YH Sofia Ulfstedt från Pargas som samkommunsdirek-tör efter att Märta Marjamäki avgår i pension.

Läs mer om Sofia på sidan 7!

Stort tack till Barnens By!

Uppdaterad förvaltningsstadga

T.v. Benita Starck från Södis serviceenhet med en av de nya Ipadarna.

Kårkulla samkommun har en uppdaterad förvalt-ningsstadga som trädde i kraft den 1 september. I förvaltningsstadgan är personalorganisationen uppdaterad. Bekanta dig med vår uppdaterade förvaltningsstadga på vår webbplats: http://www.karkulla.fi/materialbank/ovriga-dokument

6

AKTUELLT

Den internationella dagen för personer med funk-tionsnedsättning firas den 3 december. En kam-panjvecka pågår under hela första veckan i de-cember. Tema för årets kampanj är delaktighet, självbestämmande och FN:s konvention om rät-tigheter för personer med funktionsnedsättningar. Det finns ett stort hopp om att denna handikapp- konvention har ratificerats av Finland vid det här la-get!

Kampanjveckan har tidigare ordnats av Kehi-tysvammaisten tukiliitto, men i år kommer flera handikapporganisationer att delta med olika ar-rangemang. Förutom SAMS är bland annat FDUV, Finlands Svenska Handikappförbund, Invalidför-bundet, CP-förbundet och Kehitysvamaisten tuki- liitto med. Kampanjen ska synas i hela Finland. Lokalavdelningar, nätverk och samarbetsgrupper uppmanas att ordna aktiviteter och tillställningar under veckan. Man kan ordna temakvällar, dela ut information om FN:s handikappkonvention och dis-kutera mänskliga rättigheter och delaktighet ur olika synvinklar. Som en del av denna delaktighetsvecka

planerar svenskspråkiga funktionshinderorganisa-tioner en gemensam självständighetsfest lördagen 5 december i Helsingfors.

Det är fritt fram att utveckla egna kampanjaktion-er. Tanken är att genom samarbete och aktiviteter lyfta fram funktionshinderfältet som en enad front. Samtidigt vill man uppmärksamma beslutsfattare såväl på lokal som på nationell nivå om bland annat självbestämmande, arbete och delaktighet.

Kampanjveckans röda tråd är FN-konventionens artikel 1: Fulla och lika mänskliga rättigheter och grundläggande friheter för alla. Det är önskvärt att så många som möjligt kommer med som arrangör eller som deltagare i kampanjveckan. Kom med och jobba för ett rättvist och jämlikt Finland där alla kan känna sig delaktiga och inkluderade!

Nina af HällströmVerksamhetsledareSAMS – Samarbetsförbundet kring funktionshinder r.f

Kampanjvecka lyfter fram delaktighet och självbestämmande

FDUV:s intressebevakningsgrupp besökte Kårkulla samkommun

Den 7.9 besökte en del av FDUV:s intressebe- vakningsgrupp Kårkulla-backen i Pargas för att bekanta sig med Kårkulla samkommun. Gruppen besökte också Triangelns och Fyrväpplingens ser-viceenheter vid Kårkulla vårdhem.

Från vänster: Fredrika Abrahamsson, vik. chef för Expert- och utvecklingscentret vid Kårkulla | Susan Enberg, verk-samhetsledare för DUV Åland | Lisbeth Hemgård, verksamhetsledare för FDUV | Inger Tallgård, FDUV:s regionchef i Österbotten | Ann-Christine Ullner, erfarenhetstalare | Carl Lindgren, projektkoordinator för Steg för Steg | Miia Lind-ström, regionchef i Åboland vid Kårkulla | Ossian Wassborr, viceordförande för DUV Karlebynejden | Annette Tallberg, sakkunnig inom intressepolitiskt arbete vid FDUV | Mika Niskanen, styrelsemedlem i DUV Vasanejden.

7

Det är en ära att få skriva i egenskap av ny sam-kommunsdirektör för Kårkulla samkommun. Det nya uppdraget ska bli intressant och utmanande.

Arbetet som samkommunsdirektör kommer att innehålla mycket nytt, men Kårkullas verksamhet är bekant i och med att jag jobbat som enhetsledare på Övervägens boende samt som chef för Expert- och utveklingscen-tret. Mellan de två tidigare nämnda jobben var jag ca fem år på Axxell utbildning som utbildningsansvarig för social- och hälsovårdsbranschen, vuxenutbildning. Des-sa erfarenheter ser jag som värdefulla i mitt kommande uppdrag.

Som samkommunsdirektör kommer jag att jobba inom organisationen med att leda och utveckla Kårkulla men jag kommer också att jobba utåt från organisationen. I detta politiska läge handlar det mest om att synas och höras i olika sammanhang och jobba för Kårkullas fram-tida existens.

Jag ser Kårkulla som en organisation som ständigt utvecklas. För brukarna utgår servicen mer och mer från deras individuella behov, för personalen ökar ut-budet på fortbildning och kurser och det personalpo-litiska programmet utvecklas. Därtill har organisationen genomgått en förändring för att bli smidigare samt för att minska förvaltningskostnaderna.

Utveckling innebär förändring och förändring känns ofta obekvämt eftersom man inte riktigt vet vad det nya in-nebär. Tanken med att utveckla är trots allt att något ska bli bättre. Det kanske inte känns så i övergången mellan det gamla och det nya, men om man försöker engagera sig i förändringen och se den som en möjlighet till något bättre, har man redan kommit långt. Med en lång histo-ria på 55 år som Kårkulla har, har det hunnit utvecklas en mängd saker och utvecklingen fortsätter.

Vi och hela social- och hälsovården med oss står inför stora förändringar. I detta skede finns det fler frågor än svar gällande social- och hälsovårdens framtid. Förutom att social- och hälsovårdsreformen kommer att medföra mycket nytt, har och ska flera lagar uppdateras. Den 10- 11.9 fick jag ta del av mycket nytt inom branschen på

de nationella specialomsorgsdagarna i Helsingfors. Med på programmet fanns förutom inlägg om de nya lagar-na bland annat talturer som handlade om ratificeringen av FN-konventionen, självbestämmanderätt, vård ober-oende av patientens vilja, boendeplan, personer med funktionshinders deltagande i arbetslivet samt historisk tillbakablick på omsorgen genom tiden. Jag rekommen-derar att gå in på sidan https://koulutus.fcg.fi/Default.aspx?tabid=440 och ta del av föreläsningarna där.

Förutom ett digert och intressant program fick jag under dagarna träffa samarbetspartners och finska kolleger. Att knyta kontakter är viktigt eftersom jag ser det som värdefullt att ha ett gott samarbete med övriga aktörer på nationell nivå. Att ge och ta kunskap och idéer till och av varandra är alltid en vin-vin-situation.

En del orosmoln finns också på himlen – kommer Kårkulla att kunna fortsätta som en aktör eller splittras vi utgående från de kommande SOTE-områdena? Det vi vet är att våra brukare finns kvar, våra utrymmen finns kvar och vår personal finns kvar, så hur det än admin-istreras i framtiden tror jag att man tar tillvara det som redan finns.

Men så är det ju i livet, man vet vad man har i dag, men inte vad framtiden för med sig. Personligen tänker jag engagera mig helhjärtat och med positiv framtidstro på mitt jobb. Jag ser fram emot gott samarbete inom och utanför organisationen. 1+1 är alltid mer än 2.

Sofia Ulfstedttillträdande samkommunsdirektör

Tillträdande samkommunsdirektörens hälsning

KOLUMN

MÅNADENS ROS Sammanställning Christa Liukas

8

Månadens Ros

Jubileumsåret till ära delar Kårkulla samkommun ut sju stycken Månadens Rosor åt en “Kårkullait” – en person som inte är anställd av Kårkulla men som hjälper och stöder och förgyller vardagen för bruka-re och personal vid Kårkulla.

I förra numret av Omslaget presenterades mottagaren av den första Månadens Ros – Månadens Ros i juni. Nu presenteras mottagarna av juli, augusti och september Månads Ros!

Månadens Ros i juli till Elof Lindholm på Elof’s Taxi

Våran Elof han är brahan kör taxi mest var davi åka tryggt i hans bilibland blir det flera mil.

Han har god hand med ungdomar och barnlite av en pappa-typ är karl’n.Förståelsen finns för det mestaoch man känner att han vill vårt bästa.

Alltid är han snäll och gladhjälpsam och trevlig till vårt behag.Tålamod har han en redig dosså han är värd en egen ros!

Korttiden vid Dagtek serviceenhet i EkenäsElof Lindholm uppvaktades med diplom och ros samt kaffe och tårta av korttiden i Ekenäs.

9

Månadens Ros i augusti till Tiina Rosenback på Trattoria TranquilloTiina äger Café Tinka i Tjöck i Kristinestad och star-tade pop-up café Trattoria Tranquillo i Kristinestad år 2013 där utvecklingshämmade är med och ar-betar.

Pop-up caféet är ursprungligen ett italienskt påfund som togs till Finland av Jaakko Heinimäki. Tiina tog idén till Kristinestad och involerade Kårkulla och Eskoo i Kristinestad i ett vällyckat samarbete. “Jag vill att utvecklingshämmade ska synas mer i sam-hället”, säger Tiina i en artikel i Sydösterbottens tid-ning. Tiina är sympatisk, förstående, positiv, före-tagsam och ser möjligheterna istället för hindren. Hon sporrar våra brukare och visar att de kan!

Smultronbackens serviceenhet i Kristinestad

Månadens Ros i september till kultursekreterare Lasse Eriksson

Tiina Rosenback uppvaktades med diplom och ros.

Lasse Eriksson är kultursekreterare i Närpes och brukar komma och underhålla oss med sång-framträdanden och/eller allsång vid olika tillfällen. Det ryktas också att han är välbekant med den hemlige jultomten som brukar uppenbara sig på vår årliga julfest. Han är glad och skojfrisk och tar sig alltid tid för oss. Han har ett sätt att se brukarna och få dem att känna sig speciella när han väver in t.ex. deras hemort eller föräldrars yrke eller något annat som är av betydelse för dem, i någon historia eller något skämt.

Mosebackens serviceenhet i Närpes och Smultronbackens serviceenhet i Kristinestad

Mosebackens enhetschef Johanna Söderback, Ann-Sofi Ylsöbäck som är brukare vid Mosebackens dagverksamhet, och Smultronbackens enhetschef Sara Eriksson uppvaktar Lasse Eriksson med diplom och ros. Bild Sofia Östergård

10

GÄSTKOLUMN Översättning Robert Paul

Vem kan producera den allra billigaste om-sorgen? Dagens diskussion kretsar allt mer endast kring denna fråga. Man letar ef-

ter den billigaste omsorgen och för detta används konkurrensutsättning där priset är avgörande. Den gällande upphandlingslagen utgör ramarna för konkurrensutsättning. Här har den funktionsned-satta personen knappt något inflytande och inga valmöjligheter. Det är sedan en helt annan fråga huruvida billig omsorg är detsamma som förmånlig omsorg och om sådan omsorg uppfyller männi- skornas behov. Den frågan blir aktuell senare, i ett skede då skador uppstått, skador som är svåra och dyra att rätta till. Omsorgsbusinessen och -indus-trin är 2000-talets perspektiv på omsorg. Det tycks finnas en entydig marknad för det kommersiella, då vi inom specialomsorgen inte kunnat uppbringa några andra infallsvinklar som skulle vara starkare och mer betydelsefulla än bara det kommersiella. Kanske vi tycker att allt har fullbordats, nu då också centralanstalterna avskaffats nästan helt?

Social- och hälsovårdsreformen och den nya handikapplagstiftningen är slutet på specialom-sorgsdistrikten och den separata specialomsorgs-funktionen. Detta betyder dock ingalunda att be-hovet av understöd och hjälp på grund av kognitiv funktionsnedsättning skulle försvinna. Självsty-

relseområdena som uppstår med social- och hälsovårdsreformen kommer att behöva folk som kan specialomsorgsarbetet och som vet hur man skapar och inskaffar integrerade hjälp- och stöd-servicelösningar. Sådana lösningar behövs för att människor med kognitiv funktionsnedsättning ska kunna leva ett fullständigt liv tillsammans med an-dra människor.

Social- och hälsovårdsreformen medför änd-ringar i kommunernas roll i specialomsorgsarbe-tet. Den nya kommunlagen styr utvecklingen av kommunerna i riktning mot lokala samfund som ska främja kommuninvånarnas välbefinnande och delaktighet. Kommunerna kommer också framöver att ha synnerligen viktiga servicefunktioner, bl.a. att stå som garanter för livslång inlärning som sträck-er sig från dagvård till grundutbildning och till det fria bildningsarbetet. Man har länge uppfattat

Markku Niemelä:

“Inom Rinnehemmet ser man förändringarna som skett i världen främst som nya möjligheter att förverkliga vår mission”

11

specialomsorgen endast som en servicefunktion. Idag behövs dock många innovativa lösningar för funktionsnedsatta personer som ska söka stöd i besluten som gäller deras delaktighet, det egna livet och förutsättningarna för bättre tillgänglighet i samhället. De kommande årens förändringar ut-manar och lockar till förnyelse och reformer.

Forskningen inom olika områden leder till tekniska innovationer, och nästan dagligen ser vi nya upp- finningar som skapas i olika delar av världen. Tek- nologin utvecklas på en bred, mångprofessionell bas för att lösa och eliminera olika utmaningar och hinder som människor stöter på. Sådana uppfin-ningar kunde vara till stor hjälp för personer med funktionsnedsättning, deras medhjälpare och olika organisationer. I stället för dystra och tråkiga inbe-sparingar kunde man här ha ett alldeles nytt och mer förmånligt sätt att hjälpa med och arbeta på. Olika applikationer och deras användning kräver kunnigt folk. Vad vi också behöver är levande dis- kussion om etik i stället för skräckhistorier om tek- nologispöken.

Rinnehemmet, som grundades år 1927, är en av de stiftelser och föreningar som sedan slutet av 1800-talet producerat olika former av stödser-vice för funktionsnedsatta finländare. De kommu-nala aktörerna kom in i bilden först på 1960-ta-let. Inom Rinnehemmet ser man förändringarna som skett i världen främst som nya möjligheter att förverkliga vår mission. Stiftelsen Rinnehem-met är kanske bäst känd som serviceproducent, ett arbete som fortsätter också i dagens konkur-rensförhållanden. Olika former för boende, delak-tighet och sysselsättning utvecklas kontinuerligt, numera i allt större utsträckning också utanför Nylands gränser. Stiftelsen har enorm specialkun-

skap i hälsovårdsfrågor och en av hörnstenarna är stiftelsens know-how gällande sällsynta diagnoser. Tidigare har hälsovårdsarbetet kraftigt fokuserat på anstaltsvården, men numera finns vi där man lever och bor. Stiftelsen bedriver också forskning i frågor om funktionsnedsättning, något som måhända är mindre känt. Frivillig- och medborgararbetet ökar.

Specialomsorgen är i behov av en grundlig re-form. Det räcker inte bara med ett ansiktslyft. En förträfflig inspirations- och idékälla inför de kom-mande årens arbete utgörs av FN-konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsätt- ning som förhoppningsvis ratificeras inom kort. Men en ännu bättre informationskälla är människor- na med funktionsnedsättning själva.

Markku NiemeläDirektör för stiftelsen Rinnehemmet

“Självstyrelseområdena som uppstår med social- och hälsovårdsreformen kommer att behöva folk som kan specialomsorg-sarbetet och som vet hur man skapar och inskaf-

far integrerade hjälp- och stödservicelösningar.

PRESENTATION AV REVISIONSNÄMNDEN Sammanställning Christa Liukas | Bild Christa Liukas

12

Omslaget presenterar: Kårkulla samkommuns revisionsnämndKårkulla samkommuns förtroendeorgan består inte enbart av fullmäktige, styrelse och regionala nämnder. Kårkulla har också en revisionsnämnd – så som kommunallagen förutsätter. Revisions- nämnden utses av fullmäktige och sitter mandatperioden 2013-2016. Men vem sitter med då i denna revisionsnämnd? Omslaget tog reda på.

Bo GrönholmRevisionsnämndens ordförandeParti SamlingspartietHemort EsboFamilj Fru, tre barn och fem barnbarnYrke Ekonom från Helsingin kauppakorkeakoulu. Senast jobbat som vd för en reklambyrå och lärare vid Konstindustriella högskolan, därefter utbildnings- uppdrag i olika konstläroverk.Kårkulla kort Kvalitet, ansvar, kapacitet

Jag har varit med i revisionsnämnden i 6-7 år, nu andra perioden som ordförande. Jag kände inte till Kårkulla före det. Samlingspartiet valde mig till för-troendeuppdraget eftersom jag talar svenska.

Hur ser du på Kårkullas roll och framtid?Jag vill tro på en framtid för Kårkulla. Men det är ännu oklart hur det kommer att se ut. Själv skulle jag vilja se att Kårkulla kunde bredda utbudet av tjänster och ha hela landet som sitt ansvarsfält.

Tapio OsalaParti De grönaHemort VasaFamilj SamboYrke EkonomIntressen Ringmärkning av stora fåglar (havsörn, fiskgjuse, kärrhök, ugglor), vinterbad, veteran-ishockey, rinkbandy

Jag har tidigare suttit med bland annat i Kårkullas styrelse.

Hur ser du på Kårkullas roll och framtid?Kårkulla är viktig organisation och jag hoppas att den kan fortsätta som tidigare, trots hotfulla organi- sationsreformer inom branschen.

Yngve EngblomParti SFPHemort KimitoFamilj Fru och utflugen son, tre barnbarnYrke Pensionerad företagare, jobbar med kom-munal- och församlingsförvaltning (förtrondevald/lekman)Intressen Familjen och naturen samt redovisning och förvaltningKårkulla kort En minoritet i minoriteten med stort expertkunnande. Uppriktig vilja att producera kva- litativa tjänster. En samkommun vi inte klarar oss utan i Svenskfinland.

Det är nu mitt adertonde år som förtroendevald i Kårkulla samkommun. Jag har hela tiden suttit med i fullmäktige och flera perioder också i den åboländska regionala nämnden. Eftersom jag är ordförande i revisionsnämnden i Kimitoöns kom-mun blir det naturligt att också ha en plats i Kårkul-las revisionsnämnd. Att få utvärdera helheten i den kommunala verksamheten är mycket intressant och lärorikt samtidigt som man har möjlighet att påverka och i viss mån styra utvecklingen. Jag tycker att jag har fått en tämligen bra helhetsbild av Kårkulla samkommuns verksamhet från Borgå i öster till Karleby i norr. Samkommunen känns som en del av mig.

Hur ser du på Kårkullas roll och framtid?Klienterna försvinner ingenstans så verksamheten behövs. Ännu är det för tidigt att säga någonting om ägarstrukturen i framtiden.

13

Anita TuominenRevisionsnämndens viceordförandeParti SDP/FSDHemort ÅboFamilj Man och tre fullvuxna och utflugna barn och fyra barnbarnYrke Pensionär. Har jobbat på flera ställen, senast på Åbo arbetsförmedlingsbyrå som spec. arbets- konsultent i över 20 år.Intressen Musik, jumppa, simning, sång och dansKårkulla kort För en klient ett bra ställe att bo i.

Jag kände till Kårkulla före jag gick med i revisions- nämnden, eftersom min första arbetsplats var på Kårkulla åren 1966-1968 som telefonväxel-kontor-ist. Att vara med i revisionsnämnden är intressant för man får noggrannare information om verksam-heten.

Hur ser du på Kårkullas roll och framtid?Förändringar blir det, men intressant att se i vilken mån Kårkulla förändras.

Hanna JärvinenParti SamlingspartietHemort PargasFamilj Två utflugna döttrar och en manYrke Pensionerad överläkare för FPAIntressen Många, bland annat att sköta om en herr-gård där det ordnas mycket evenemang, samt flera förtroendeuppdrag, bland annat ordförandeskap i Västra-Åbolands Hjärtförening och kommunala för-troendeuppdrag som Pargas stadsstyrelse.Kårkulla kort Viktig, sakkunnig, närstående.

Jag blev tillfrågad att vara med i revisionsnämnden och jag tycker det är en viktig uppgift. Jag kan lära mig mycket och kanske också ge någonting. Jag har besökt många enheter och det har varit mycket givande. I höst ska vi besöka Österbotten och det finns ännu mycket att lära sig om Kårkulla.

Hur ser du på Kårkullas roll och framtid? Ingen vet hur det kommer att bli, men vi måste vara öppna för olika möjligheter som kan bli aktuella. Kårkulla i sig behövs, men i vilken form och organ-isation är öppet.

Yngve Engblom, Anita Tuominen, Bo Grönholm, Hanna Järvinen och revisor Andreas Holmgård som fungerar som revisionsnämndens sekreterare. Tapio Osala saknas från bilden.

14

PRESENTATION AV ANHÖRIGRÅDEN Sammanställning Christa Liukas

Kårkulla samkommuns anhörigråd bildades kring årsskiftet 2014-2015 i enlighet med samkom-munens anhörigstrategi 2014-2016. I Omslaget 2/2015 presenterades Åbolands, mellersta Ny-lands, norra Österbottens samt södra och mellersta Österbottens anhörigråd. Nu är turen hos västra och östra Nylands anhörigråd.

Vi frågade anhörigråden varför de ville med i anhörigrådet och ur de ser på anhörigrådens uppgift.

Anhör ig råden 20 15 -20 16

Västra Nylands anhörigråd

Åsa Krookasa.krook@prakticum.fi

Jag vill kunna påverka hur min sons liv ser ut och att försöka få Kårkullas personal att se individerna. Anhörigrådet är ett litet försök till att göra anhörigas röst hörd.

Nanny SundströmRaseborgnanny.sundstrom@pp.inet.fi

Jag gick med i anhörigrådet för att kunna följa med vad som händer inom Kårkulla samt för att föra fram vad de anhöriga upplever och önskar. Anhöri-gas roll är viktig, det behövs en bra dialog mellan dem och vården.

Från vänster: Ann-Charlotte Degerth, Åsa Krook och Nanny Sund-ström. Bild: Trude Jansson-Wenberg

Kristina Egger-Landen.

Kristina Egger-LandenRaseborgstinaegger@gmail.com

Jag blev tillfrågad att vara med i anhörigrådet. An-hörigrådets roll är att det ska finnas en länk mellan anhöriga, brukarna och Kårkulla.

Ann-Charlotte DegertRaseborg040-5817243

Jag gick med i anhörigrådet för att jag vill kunna påverka Kårkullas verksamhet och ge goda råd. Anhörigrådets roll är säkert bra i sig och uppgiften är viktig, men det behövs bättre systematik för hur råden ska fungera, fastställda mötesdatum och hur man ska göra för att föra fram ärenden.

15

Anhör ig råden 20 15 -20 16Östra Nylands anhörigråd Gunilla ÅstedtBorgågmastedt@gmail.com | 050-5779553

Jag ville gå med i anhörigrådet för att jag ser möj-ligheter till att lyfta upp olika ämnesgrupper och aktuella frågor till diskussion. Samarbetet mellan anhöriga, brukare och personal är myck-et viktigt. Hur man får igång det hela återstår att se. Jag ser också att man kunde använda sig av anhöriga och deras kunskaper och engagemang i den sannolika kampen för Kårkullas existens i framtiden. Jag ser att anhörigrådet också i viss utsträckning kan påverka inställningsfrågor och attityder inom vårdkulturen. Dessutom kan an-hörigrådet påverka och utveckla informations-gången mellan anhöriga, brukare och personal.

Även Nils-Erik Pihlström är medlem i Östra Nylands anhörigråd. Tyvärr fick Omslaget inte tag på honom.

Från vänster: Janica von Veh, Gunvor Flykt och Daniela Spring. Bild: Jonathan Witick

Gunvor FlyktBorgågunvorflykt@hotmail.com | 044-0700300

Vi föräldrar har levt med våra funktionshindrade barn både natt och dag, så jag tror att vi har en hel del kunskaper. Jag vill vara med i anhörigrådet och bidra med det jag kan och vet. Alla strävar vi ju till samma mål - nämligen att de funktionshin-drade ska få leva ett så bra liv som möjligt. Jag är mycket tacksam för att anhörigråd har bildats. De fyller ett tomrum som funnits. Jag tror att de har en stor uppgift. Den anhörigstrategi som gjorts upp för Kårkulla samkommun verkar vettig och bra. Jag hoppas att vi i vårt anhörigråd ska kunna diskutera oss fram till vettiga och konkreta saker som alla berörda parter kan omfatta.

Janica von VehPernå, Lovisajeavv@hotmail.com

När jag blev tillfrågad om jag ville vara med i an-hörigrådet tyckte jag att det skulle ge mig mera in-syn i hur man kan följa med, bygga upp och bidra till verksamheten för våra anhöriga inom Kårkullas olika enheter och intresseområden. Jag hoppas anhörigrådets uppgift är samarbete med alla parter, dvs. brukarrådet, personalrådet och dagverksam-heten. Vi i rådet kan kanske också föra fram sak-er som den enskilda anhöriga inte kan, vill, vet hur osv. Kort sagt föra de svagares talan.

Daniel SpringBorgålidamica76@gmail.com | 050-4687669

Jag ville gå med i anhörigrådet för att kunna med min erfarenhet vara med och stöda och påverka Kårkullas service och verksamhet så att våra bruka-re ska ha det bra. Att våra brukare ska ha möjlighet att ha ett bra liv, kunna vara en unik person med egna behov och inte en i mängden. Samtidigt hop-pas jag att andra anhöriga, stödpersoner, också vågar ta kontakt till anhörigrådet om det är något de funderar över, så att anhörigrådet kan vara en länk mellan våra brukare, anhöriga och Kårkulla.

16

När jag besöker ungdomsverkstaden en morgon i augusti finns ännu inga ungdo-mar på plats. Det är varmt och soligt ute,

en riktigt fin sensommardag. Då känner man inte av problem med sysslolöshet. Det är sommar, sommarlov, man umgås utomhus med kompisar. Men när höstens mörker, regn och dysterhet tar över vet man kanske inte längre vad man ska göra. Ungdomarna hittar till Troja via kompisar, föräldrar, barnskyddet, uppsökande ungdomsarbete eller Arbets- och näringsbyrån.

På ungdomsverkstaden Troja bekantar sig ungdomar med arbetslivetUngdomsverkstaden Troja på Trädgårdsgatan i Åbo erbjuder både verkstadsarbete för ungdomar och uppsökande ungdomsarbete. Troja riktar sig främst till ungdomar mellan 15 och 29 år, men den senaste tiden är allt fler som kommer till Troja över 30 år gamla. Det är den allt högre arbetslösheten i samhället som speglar sig i Trojas verksamhet. Unga vuxna med utbildning får inte jobb. Att hitta jobb för yngre ungdomar utan utbildning och arbetserfarenhet är näst intill omöjligt. Trojas verksam-het behövs.

Troja har tre huvudsakliga verksamhetsområden. Det är själva verkstaden, det är köket och det är uppsökande ungdomsverksamhet. Verksamheten administreras av Kårkulla samkommun. På Tro-ja jobbar fyra personer. Det är verksamhetsledare Marina Sjöblom-Kyllönen, handledare i verkstaden och i köket samt en uppsökande ungdomsarbe-tare. I verkstaden handleder Pia Tikkanen cirka sju ung- domar åt gången. Där gör man praktiska arbeten som träslöjd, handarbete, målning och fotografer-

UNGDOMSARBETE Text Christa Liukas | Bild Christa Liukas

17

ing. Samtidigt med den praktiska handledningen får varje person även individhandledning. Syftet är att komma vidare och hitta sysselsättning för tiden efter Troja.– Främst är verkstadsarbetet en form av social träning, berättar Marina Sjöblom-Kyllönen. Ungdo-marna lär sig hålla tider, ta emot arbetsuppgifter, samarbeta med olika sorters människor samt an-dra sociala och praktiska färdigheter. För ungdomarna kan det vara livsviktigt att jobba vid Troja – som ett medel för att få livet på räls. Det ger en orsak till att stiga upp på morgonen, en vet-tig dygnsrytm och en känsla av sammanhang och samhörighet.

Arbetsprövning ger arbetserfarenhetUngdomarnas arbete på Troja är alltså praktik, det vill säga arbetsprövning. Arbetsprövning är ett bra sätt att bekanta sig med olika sorters arbete och för att få arbetserfarenhet. De ungdomar som inte är berättigade till arbetslöshetsunderstöd får det under arbetsprövningen, medan de som redan är berättigade kan få förhöjt understöd. Totalt kan en person vara på arbetsprövning i ett år, men endast sex månader på ett ställe. Medan arbetsprövnin-gen pågår försöker personalen på Troja hela tiden tillsammans med ungdomen hitta en lösning för

framtiden. Dörrarna till Troja står öppna också efter arbetsprövningens slut. Då kan man fortsättnings-vis komma på individhandledning. Troja är också skyldig att följa upp ungdomarna i 36 månader.– För de yngre ungdomarna är det främst studie-plats vi försöker hitta. Att få ett jobb utan utbildning och arbetserfarenhet är hopplöst, berättar Marina. Ofta är det fråga om ungdomar som inte sökt sig vidare efter grundskolan eller som avbrutit sina studier. Många har börjat studera flera gånger utan att hitta sin plats. De äldre ungdomarna och över 30-åringarna som redan har utbildning vill många gånger fortsätta studera då de märker att de inte finns jobb inom deras bransch. Troja hjälper också ungdomarna att hitta arbetsprövning på andra platser, men det blir allt svårare trots att arbetsgivaren inte behöver betala ut lön. Det är nämligen så att organisationer som samarbetsförhandlar inte får ta personen på arbetsprövning.– Till exempel var Åbo stad tidigare en stor erbju-dare av arbetsprövningsplatser, men nu har staden samarbetsförhandlat, så det går inte längre. Arbetsprövning är bra för erfarenhetens skull, men ingen garant för jobb. Fastän personen i fråga skulle ha gjort mycket bra i från sig under arbets- prövningen, är det inte sagt att arbetsgivaren är vil-

UNGDOMSARBETE

18

lig eller har möjlighet att anställa personen när ar-betsprövningen tar slut. Men arbetet är inte bara hopplöst, det finns även solskenshistorier och många ungdomar som hittat sin plats och det är många som det går bra för.– Vi är en liten enhet och man blir mycket bekant med ungdomarna, säger Marina. Många håller kontakten till oss och besöker oss med jämna mel-lanrum och berättar hur det går för dem. Det är mycket givande. På Troja finns också ett kök där det tillreds cir-

ka 30 lunchpersoner dagligen. Där kan ungdomar också bekanta sig med att jobba i kök under hand- ledning av Lotta Gustavsson. Dagligen kommer brukarna från Kårkullas arbetscenter i Åbo, Flätan, till Troja för att ära lunch.– Det är pedagogisk en viktig sak att ungdomarna träffar olika sorters människor, säger Marina. Många ungdomar kommer också till Troja för att bara umgås. – Vi måste komma ihåg att verksamheten är frivillig för ungdomarna. De måste vilja bli hjälpta. Alla vill inte det och då är det deras beslut.

Kårkulla administrerarTrojas historia började år 2002 i form av förenin-gen och projektet Kringlan. Det var ett EU-finansi-erat projekt för att hjälpa svenskspråkiga Åbobor med specialbehov som löpte risk att bli margina- liserade. EU-finansiering är projektbetonat och det gick inte att få fortlöpande finansiering. För att få ny finansiering öppnade Kringlan verkstaden Troja för långtidsarbetslösa och fick finansiering från länssty-relsen. År 2008 började Kringlan med uppsökande ungdomsarbete och fick finansiering av Under-visnings- och kulturministeriet. På grund av osäk-erheterna med finansieringen kom man till slut fram till en punkt då det inte längre gick att fortsätta som Trojas verksamhetsledare Marina Sjöblom-Kyllönen.

19

en förening. Kårkulla samkommun hade från börjat suttit med i föreningens styrelse och år 2010 köpte Kårkulla verksamheten. I dag administreras Troja av samkommunen. Finansieringen är fortfarande brokig och kortsiktig men verksamheten har fått en viss kontinuitet. Finansieringen kommer delvis från Undervisnings- och kulturministeriet, NTM-cen-tralen, Åbo stad, fonder och från Kårkulla. Verksamheten riktar sig till svenskspråkiga ung-domar i Åbo. I Åboland har både Pargas och Kimi- toön egna ungdomsverkstäder. Åbo stad sköter om det finskspråkiga ungdomsarbetet, men köper tjänsten för svenskspråkiga av Troja.– Vi har ett mycket gott samarbete med Åbo stad. På finskt håll finns verkstäder som är specialise-rade på ungdomar med vissa sorters problem, till exempel spel- eller drogmissbruk. Då kan vi lotsa ungdomarna vidare till specialiserad hjälp, berättar Marina. Trojas personal får också gå på alla utbildningar som Åbo stad ordnar för sina finskspråkiga ung-domsarbetare. Marina är tacksam för att de har bra möjligheter till utbildning. Arbetet är tungt, men mycket givande, säger Ma-rina som jobbat med ungdomar i närmare 30 år, först som lärare, sedan med arbetslösa.– Det här är så oerhört viktigt, säger Marina. •

UNGDOMSARBETE Text Christa Liukas | Bild Christa Liukas

20

Johanna är den enda svenskspråkiga uppsökande ungdomsarbetaren i Åbo. Hennes arbete går ut på att ta kontakt med

ungdomar som är utan studieplats, jobb eller sys-selsättning och erbjuda dem sin hjälp. Ett jobb som blivit mycket lättare i och med att ungdomslagen ändrades så att andra stadiets utbildningsinstans-er och armén är skyldiga att meddela hemkom-munens ungdomsarbetare om någon avbryter och hoppar av.

När Johanna får höra om en svenskspråkig ung-dom som avbrutit studierna eller som inte har någon sysselsättning efter grundskolan, ringer hon upp dem och erbjuder dem sin hjälp. – Det är alltid lite knepigt att ringa som en främling och be dem komma och träffa mig, säger Johanna. Det är viktigt att försöka skapa ett förtroende redan under det första samtalet.

Alla är inte alls mottagliga för hjälp. Speciellt de yngsta i 15-årsåldern som inte har sysselsättning efter grundskolan är många gånger trotsiga och vill

inte bli hjälpta. Om ens föräldrar hållit på och tjatat vill man inte att ytterligare en vuxen ringer upp och försöker hjälpa.– Men då försöker jag bara meddela om att jag finns om det behövs. Så att de ska veta att det finns en person som vill hjälpa dem att hitta rätt och som bekräftar deras val.

Vissa ungdomar träffar Johanna en eller två gånger. Det kan handla om att hjälpa till med praktiska sa-ker som att skriva en cv, ringa ett samtal eller fylla i en blankett. Andra ungdomar besöker Troja varje vecka. Fram till slutet av augusti har Johanna hand-lett 35 personer, varav fem varit över 30 år gamla, som inte egentligen omfattas av ungdomslagen eller ungdomsgarantin.

Tanken med ungdomsgarantin har varit bra. Den har bidragit med att ungdomsarbetslöshet fått mer synlighet och en ekonomisk satsning från Under-visnings- och kulturministeriets sida. Men garantin har inte kunnat uppfyllas i praktiken. Syftet är att ungdomar under 25 och nyutexaminerade unga

Samarbeteär nyckeln i uppsökande ungdomsarbete

Johanna Rosenqvist jobbar som uppsökande ungdomsarbetare vid ungdomsverkstaden Troja. När jag träffar henne börjar jag med att fråga vad jobbet som uppsökande ung- domsarbetare går ut på och hur en typisk arbetsdag ser ut. Till svar får jag ett skratt – det finns inga typiska arbetsdagar.

21

vuxna under 30 ska få någon form av sysselsätt- ning inom tre månader. Men det är svårt att garan-tera sådant när det inte finns tillräckligt med platser att erbjuda.

För det mesta försöker Johanna hjälpa till med att hit-ta ett jobb, en studieplats eller en arbetsprövnings- plats. Det är svårt att hitta jobb åt en person utan utbildning och arbetserfarenhet och därför är stu- dier eller arbetsprövning det mest realistiska alter-nativet. Många ungdomar lotsar Johanna vidare till arbetsprövning till Trojas ungdomsverkstad. – Det viktigaste är att skapa en positiv erfarenhet av att arbeta, säger Johanna.Men jobbet är inte slut i och med en arbets- prövningsplats. Vid sidan om arbetsprövningen handleder Johanna och Trojas verksamhetsledare Marina Sjöblom-Kyllönen ungdomarna för att hitta lösningar för tiden efter arbetsprövningen.

Johanna fungerar ofta också som moraliskt stöd för ungdomarna. Ibland kan det vara fråga om ett samtal på finska till Arbets- och näringsbyrån som

kan kännas övermäktigt. Då sitter Johanna bred-vid och nickar och uppmuntrar under samtalets gång. Eller så kan det vara fråga om ett nervöst läkarbesök. Då kan ungdomen få hjälp av Johanna som följer med som stöd.– Första gången kommer jag kanske med ända till läkarmottagningen och sitter med och bekräftar och uppmuntrar personen. Nästa gång följer jag med till ytterdörren. Jag försöker lära ungdomarna att klara sig själva och göra mig själv onödig, säger Johanna.

Det är många olika saker som Johanna kan vara till hjälp med. Alltid är det inte studier, jobb eller ar-betsprövning som är det rätta alternativet för den hjälpbehövande. Många ungdomar har mentala problem, depression och ångest. Då kan hjälpen som behövs vara att hitta till en psykolog.– Vi samarbetar mycket med Folkhälsans ungdoms- poliklinik.

Överlag går Johannas jobb mycket ut på samar-bete och nätverk. Det gäller att känna till rätt per-

Johanna Rosenqvist är den enda svenskspråkiga uppsökande ungdomsarbetaren i Åbo.

UNGDOMSARBETE

22

soner att kontakta beroende på vilken typ av hjälp ungdomarna behöver. Till exempel vet Johanna vil-ka personer hon ska ringa på Arbets- och närings-byrån för att få kontakt med någon som pratar svenska och känner till ungdomsfrågor. Johanna är också i kontakt med studiehandledarna i de svenskspråkiga skolorna och träffar både elever och deras föräldrar i årskurs 9 för att berätta om verksamheten och den hjälp hon kan erbjuda. Troja är med i nätverk med alla ungdomsverkstäder och uppsökande ungdomsarbetare i Egentliga Finland, samt i ett nätverk av alla svensk- och tvåspråkiga ungdomsverkstäder i Finland. Johanna samarbetar också med sina finskspråkiga kolleger i Åbo.– Om en person till exempel flyttar från Åbo till Ny-stad kan jag hjälpa med att få kontakt med ung-domsarbetet där.

Många svenskspråkiga Åboungdomar talar flytande finska, då är det också lätt att handleda dem vidare till någon annan ungdomsverkstad i Åbo som är specialiserad på någon viss typ av hjälp som ungdomen behöver. Det finns flera finsk-språkiga ungdomsverkstäder i Åbo samt tio styc-ken uppsökande ungdomsarbetare.

Vi återgår till den typiska arbetsdagen. Johanna ar-betar mycket på fältet. Hon följer med på besök till exempel till läkaren, bekantar sig med olika ut-bildningsinstanser tillsammans eller diskuterar och handleder under till exempel en promenad. Om en person inte till exempel har råd att ta bussen in

till stan och besöka Johanna på Troja, tar Johan-na bussen för att träffa ungdomen. Det finns ändå regler. Till exempel gör Johanna aldrig hembesök, utan man träffas på en neutral plats. Johanna sät-ter sig heller aldrig i en bil med ungdomen bakom ratten. Om personen har drogproblem träffar man heller inte denna ensam, utan i par med någon an-nan handledare på Troja. Trots att jobbet till stor del utspelar sig på fältet försöker Johanna vara på plats på Troja mellan klockan 9 och 15 då ungdomarna jobbar på verkstaden för att kunna handleda dem.– I jobbet har man fått lära sig inställningen att man gör vad man kan för att hjälpa och att man inte ska ta det personligt om man inte lyckas lösa någons problem eller om personen inte vill ta emot hjälp, berättar Johanna. Ibland har man jobbat länge med att hitta en lösning tillsammans med ungdomen som först varit ivrig för möjligheten, men som ändå inte velat gå vidare och låtit alternativet vara. Man måste komma ihåg att det är frivilligt för ungdomar-na att ta emot hjälpen och de måste vilja komma vidare och bli hjälpta för att det ska fungera. Det svåraste med jobbet har varit att dra gränsen för när jag gjort tillräckligt och att inte känna mig skyl-dig om jag inte lyckats med att hitta rätt väg för personen.

Det mest givande med jobbet är däremot när man verkligen lyckats och personen senare ringer för att berätta att de hittat sin plats, att de har det bra. Man kan göra skillnad och hjälpa människor att hit-ta sin plats i livet. •

Det är viktigt att försöka skapa ett förtroende redan under det första samtalet.“

23

EUC:s dagverksamhet - vad är det?

I februari i år startade Expert- och utvecklingscentrets dagverksamhet på Kårkullabacken i Pargas. Vad går det ut på, det frågar vi avdelningsskötare Mia Bergman.

Behovet av en habiliterande, kartläggande och dokumenterande dagverksamhet har funnits en längre tid. Från och med februari

2015 är två handledare anställda på EUC:s dag-verksamhet. Verksamheten har inte kommit igång fullständigt, men nu i oktober ska EUC:s dagverk-samhet fungera som tänkt.

Planen är att de anställda på EUC:s dagverksam-het ska arbeta med brukare som kommer till reha-biliteringsenheten Hyddan och till Undersöknings- avdelningen. EUC:s pedagogiska handledare vid vårdhemmet fungerar som spindeln i nätet. Vid be-hov åker hon och träffar brukaren, anhöriga och personalen på boende- och dagverksamheten samt personalen på omsorgsbyrån före vistelsen på Hyddan eller Undersökningsavdelningen. Peda- gogiska handledaren kartlägger brukarens behov och tar med sig informationen till Hyddan och Un-dersökningsavdelningen och till EUC:s dagverk-samhet. Därefter funderar teamet på vilka insatser som behövs under vistelsen.

Pedagogiska handledaren utbildar och hand- leder personalen vid EUC:s dagverksamhet i an-vändning av olika bedömnings- och kartläggnings- instrument.

Efter vistelsen samlar pedagogiska handledaren all information som framkommit under vistelsen och åker till boendet eller dagverksamheten för att hjäl-pa med implementering av rekommendationerna. Vid behov ordnas också videomöten med expert-er, representant från Hyddan och Undersökning-savdelningen, EUC:s dagverksamhet och fältet.

Handledarna vid EUC:s dagverksamhet har en mångsidig, kartläggande och habiliterande arbets- uppgift. All planering av service är individbaserad och utgår från individuella behov. Handledarna gör bedömningar och kartläggningar och skriver rap-porter över gjorda insatser. De gör också besök till olika ställen (affärer, simhall, bio osv.) enligt be-hov och möjligheter. Verksamheten utvecklas ännu men det här är en början. •

DAGVERKSAMHET Text Mia Bergman

DAGVERKSAMHET Text Christa Liukas | Bild Christa Liukas

25

Mångsidig dagverksamhet i Närpes

I ett år har dagverksamheten i Närpes vistats i nya utrymmen i centrum av Närpes. Utrymme-na är fräscha och nyrenoverade och befinner sig

i nedrevåningen av ett tvåvåningshus som också inrymmer lägenheter. Kårkulla hyr utrymmen från en privat fastighetsägare. Innan Kårkulla flyttade in renoverades utrymmena enligt dagverksamhetens behov.– Tidigare befann vi oss i utrymmen lite längre bort från centrum, berättar Johanna Söderback, enhet-schef vid Mosebackens serviceenhet som dag-verksamheten i Närpes tillhör.

De tidigare utrymmena ägdes av Närpes stad och var enkom byggda för Kårkullas dagverksamhet.– Men byggnaden är byggd på 1980-talet och hade gjort sitt, säger Johanna. Det blev aktuellt med nya utrymmen.

Allt som allt deltar 27 brukare i Mosebackens dag-verksamhet. – Brukarna kommer från nejdens olika boenden och så har vi dem som bor med föräldrar. Dagverksamheten har goda kontakter till lokala företag och brukarna jobbar främst med under-leverantörsarbeten. Men verksamheten är mycket mångsidigare än så.

Brukarna är indelade i fyra grupper. Tre av grupper-na jobbar i de nya utrymmena på Nybrovägen. En grupp, som kallas servicegruppen, har sedan mars 2015 sin bas i utrymmen vid boendet på Häggvä-gen. Gruppen jobbar med, som namnet antyder,

Det råder full aktivitet på Nybrovägen 4 i Närpes en onsdagsförmiddag. Här klistras etiketter på lock till tomataskar, blanketter läggs i kuvert och prylar sorteras. Tre grupper av brukare jobbar med olika sorters underleverantörsarbeten.

I anknytning till dagverksamheten finns en liten bod som säljer produkter som brukarna tillverkat.

DAGVERKSAMHET

26

Tarmo Mäkinen har jobbat på K-Supermarket i Närpes sedan slutet av 1990-talet.

Ulf Helenlund och Magnus Nixell jobbar koncentrerat med att klistra etiketter på tomataskar.

Teresa Råholm och Robert Hoxell vid sina arbetsbord.

27

att åka omkring och ge olika sorters service. Bland annat städar gruppen de allmänna utrymmena på boendena i Närpes och utför trädgårdsarbeten. Gruppen jobbar också med underleverantörsar-beten.

Dagverksamheten har många samarbetspartners. Närpes vuxeninstitut och DUV ordnar anpassade kurser för brukarna som är en del av dagverksam-heten. Även samarbetet med Närpes församling är gott och församlingen ordnar månatliga träffar för brukarna. Brukarna besöker också simhallen varannan vecka.– Det är mycket att koordinera, men vårt nya läge i centrum gör att det är korta avstånd, säger Jo-hanna. Brukarna har också lätt att delta i fysio- och talterapi om de beviljats sådant. Musikterapin finns i Kristinestad dit brukare som beviljats det åker med taxi.

Utrymmen på Häggväggen där servicegruppen har sin bas. Till vänster väntar foton som ska på utställning.

Daniel Ivars jobbar med att städa de allmänna utrym-mena på Kyrkbackens boende på Bollställsvägen.

28

DAGVERKSAMHET

Dagverksamheten i Närpes samarbetar också med Hoppets stjärna som är en organisation som bedriver internationellt biståndsarbete främst bland barn och barnfamiljer. Två grupper åker varsin efter- middag i veckan till Hoppets stjärna för att sortera och packa kläder. Sedan i sommar jobbar brukar-na också med att lägga Hoppets stjärnas månads-brev i kuvert en gång i månaden.– Det är verkligen till en stor hjälp, säger Hoppets stjärnas verksamhetsledare Karolina Wägar. För oss tar arbetet med månadsbrevet en hel arbets-dag, senast gjorde gruppen från dagverksamheten det på två timmar.

Det är också möjligt att delta i utlokaliserad ar-betsverksamhet, till exempel i kök eller butik. Bland de utlokaliserade brukarna finns Tarmo Mäkinen som har jobbat i K-Supermarket i Närpes sedan slutet av 1990-talet. Tarmo jobbar fem dagar i veckan i butiken. Tarmo har skött jobbet utmärkt, säger köpman Tuomas Peltola. Främst jobbar Tar-mo med att packa upp drycker i hyllorna och sköter om flaskreturen. – Synd att Tarmo var ledig i juli, då hade han be-hövts som mest vid flaskreturen, säger Tuomas Peltola. – Flaskreturen är den roligaste arbetsuppgiften, säger Tarmo.

Förutom underleverantörsarbeten och samarbeten har Mosebackens dagverksamhet också egna pro-jekt. Brukarna tillverkar egna produkter som kort och ljus som säljs i deras egna lilla hantverksbod vid dagverksamhetens utrymmen på Nybrovägen. I fjol fick dagverksamheten dessutom fondmedel för ett fotoprojekt som förverkligats i år. Varje brukare har fått en engångskamera och åkt omkring och fo-tat. Alla har valt ut ett av sina foton som förstorats. Fotona blev sedan en utställning i Närpes bibliotek under september månad, Kårkulla samkommuns 55-års jubileumsfirande till ära. •

Ovan: Jonna Backlund sätter ihop lådor på Hoppets stjärna.Nedan: Ann-Sofi Ylsöbäck och Teresa Råholm sorterar kläder för hjälpförsändelser. Gunilla Rönnlund-Nygård från dagverksamhetens personal hjälper till.

29

Lagstiftningsförändringar under beredningSocial- och hälsovårdministeriet tillsatte i janu-ari 2012 en arbetsgrupp (TEOS-arbetsgruppen), som hade som uppgift att komma med förslag till hur lagstiftningen kring delaktighet i arbetslivet för grupper i svag ställning på arbetsmarknaden kunde för-nyas. Avsikten var att förnyelsen skulle både förenhetliga lagstiftningen och utveckla verk-samheten. Arbetsgruppen överräckte sin slutrap-port till ministeriet 23.10.2014. Slutrapporten innehåller ett lagförslag till en lag om social rehabilitering av personer i svag ställ-ning på arbetsmarknaden. Denna speciallag skulle ersätta lagen om rehabiliterande arbetsverksamhet samt delar från olika lagar som berör stöd för att få ut personer med funktionsnedsättning i arbetslivet, arbetsverksamhet, arbetsträning samt dagverk-samhet.

Speciallagen skulle tillämpas på personer i svag ställning på arbetsmarknaden, d.v.s. möjligheten att få service skulle inte vara beroende av diagnos utan behovet skulle bli avgörande. Huvudansvaret för att främja deltagande i arbetsliv-et för personer i svag ställning på arbetsmarknaden

skulle i fortsättningen ligga på arbets- och närings-förvaltningen. Socialvården skulle koncentrera sig på social re-habilitering för personer som har svårt att placera sig i arbetslivet. Socialvårdens service indelas i två delar: Service som främjar arbetslivsfärdigheter och service som främjar delaktigheten. Verksam-heten inom båda serviceformerna förverkligas så att klienten kan delta i planerandet av servicehel-heten, innehållet i servicen och utvärderingen av servicehelheten. Den nya lagstiftningen skulle medföra att arbets- och näringsbyråernas service till personer i svag ställning på arbetsmarknaden måste förstärkas och skräddarsys. Samtidigt måste också samar-betet mellan arbets- och näringsförvaltningen och socialvården förstärkas.

Den nya speciallagen länkas till SOTE-reformen och förnyandet av handikappservicelagstiftningen (VALAS). Social- och hälsovårdsministeriet tillsatte i maj 2013 en arbetsgrupp (VALAS) med uppgift att utreda hur den speciallagstiftning som gäller per-soner med funktionsnedsättning bör reformeras.

Utvecklingstrender – från arbets- och dag-verksamhet till social rehabilitering som främjar arbetslivsfär-digheter och delaktiget

I Finland har förnyelsebehovet av servicen inom olika former av arbetsverksamhet och dagverksam-het samt i fråga om stöd för att få ut personer med funktionsnedsättning i arbetslivet varit föremål för intensiva diskussioner under de senaste åren. Lagstiftningen på området upplevs som splittrad och ansvarsfördelningen är oklar, de som är i en svag ställning på arbetsmarknaden får inte alltid det stöd de behöver, den service man får är beroende av diagnos och servicen till personer med funktionsnedsättning är isolerad från övrig service. På nationell nivå är lagstiftningsförändringar, kvalitetsrekommendationer och ett treårigt projekt med stöd från Europeiska Socialfonden för im-plementering av kvalitetsrekommendationerna aktuella.

DAGVERKSAMHET Text Gunveig Söderbacka | Bild Christa Liukas

30

DAGVERKSAMHET

Arbetsgruppens målsättning var att sammanjämka den nuvarande handikappservicelagstiftningen och lagen om specialomsorger om utvecklingsstörda till en ny speciallag om handikappservice, för att säkerställa likvärdiga tjänster för olika handikapp- grupper. Dessutom skulle gruppen utreda övriga reformbehov. Arbetsgruppens förslag blev klart 31.3.2015. I förslaget framför man att lagstiftningen skulle revi- deras genom att en lag om specialtjänster före-skrivs. Lagen skulle komplettera socialvårdslagen, som tillämpas som en allmän lag för socialvården.

Beredningens viktigaste linjedragningar är föl-jande:Lagen ska förstärka delaktighet och självbestäm-mande för personer med funktionsnedsättning.I speciallagen ska finnas all kärnservice och den ska vara avgiftsfri.

Man gör inte skillnad på personer med funktions- nedsättning och personer med svår funktions- nedsättning, utan i stället för diagnosen är behovet av service avgörande. Det är meningen att lagen ska skrivas så att en person med funktionsnedsättning har rätt att få just den service han/hon behöver och inte så att skill-nader i förpliktelser att ordna servicen bestämmer vilken service personen får.

I den föreslagna lagen finns bestämmelser om ordnande av verksamhet dagtid för sådana per-soner med funktionsnedsättning vars delaktighet och sociala kontakter inte kan stödjas genom de tjänster som avses i en ny, under beredning varande, lag (TEOS) som gäller social rehabilitering av personer i svag ställning på arbetsmarknaden. Avsikten är att verksamheten under dagtid ska stödja lagens syfte om likabehandling i samhället, så att man genom servicen kan söka lösningar på hur man kan slopa hinder för deltagande och möj-

liggöra social växelverkan också för personer vars behov av stöd kräver stort kunnande och eventuellt också en stor lyhördhet för behoven via olika kom-munikationssätt. Verksamhet dagtid ska ordnas fem dagar i vec-kan eller mer sällan, om detta med hänsyn till det individuella behovet och livssituationen för en per-son med funktionsnedsättning, på det hela taget tillgodoser hans eller hennes intresse.

Man gör inte skillnad på personer med funktions- nedsättning och personer med svår funktionsnedsät-tning, utan i stället för diag-nosen är behovet av ser-

vice avgörande.“Beredningen av lagförslaget om särskild ser-vice med anledning av funktionshinder länkas till SOTE-reformen och till beredningen av lagen om social rehabilitering av personer i svag ställning på arbetsmarknaden (TEOS). Om dessa lagförslag går igenom kommer verk-samhet under dagtid att i framtiden ordnas endera enligt lagen om social rehabilitering av personer i svag ställning på arbetsmarknaden eller enligt lagen om särskild service med anledning av funktionshin-der. Den service som socialvårdens serviceprodu-center kan erbjuda är då social rehabilitering som främjar arbetslivsfärdigheterna, social rehabilitering som främjar delaktigheten och verksamhet dagtid. Detta betyder alltså att man avstår från begreppet arbetsverksamhet.

Nationella kvalitetsrekommendationerKVANK, som är ett samarbetsnätverk för organi-sationer och offentliga aktörer, som verkar för och ger service till personer med utvecklingsstörning,

31

grundade 21.3.2012 ett utskott för arbets- och dagverksamhet. Utskottets målsättning var att utarbeta nationella kvalitetsrekommendationer för arbets- och dagverksamheten med beaktande av kommande lagstiftningsändringar på området. Nationella kvalitetsrekommendationer för service för arbetslivsinriktad verksamhet och verksamhet inriktad på delaktighet är nu under sista bearbet-ning och borde bli klara till årsskiftet. Kvalitetsrekommendationerna grundar sig på New Directions från Irland. New Directions är ett program för att förnya arbets- och dagverksamhet-en på Irland.

Förslaget till kvalitetsrekommendationer innehåller tio rekommendationer. De handlar om på vilka om-råden och på vilket sätt vi borde ge stöd inom ser-vice som stöder sysselsättning och delaktighet. Rekommendationerna skrivs så att i varje rekom-mendation ingår en beskrivning av det mål som ef-tersträvas och en beskrivning av innehållet i stödet till klienten. Kvalitetsrekommendationerna stöder det praktis-ka förverkligandet av den delaktighet och det indi-viduellt utformade stödet, vilka de nya lagförslagen föreskriver.

Implementering av nationella kvalitetsrekom-mendationer via projektunderstöd från Euro-peiska SocialfondenSom en naturlig fortsättning på verksamheten efter att kvalitetsrekommendationerna fastställts, plan-erar organisationerna inom KVANK att söka pro-jektmedel från Europeiska socialfonden för åren 2016-2018 för att implementera kvalitetskriterier-na. Projektets huvudman är Kehitysvammaisten Palvelusäätiö och ansökan görs inom oktober 2015. Till samtliga organisationer, som är medlem-mar i KVANK, riktas förfrågan om samarbete i form av ett intentionsavtal. Kårkulla har varit med i planeringen av projektet

ända sedan planeringsgruppen inledde sitt arbete i slutet av juni detta år.

Genom att implementera kvalitetsrekommenda-tionerna vill man förnya strukturerna för och inne-hållet i verksamheten under dagtid. Via projektet vill man göra kvalitetsrekommenda-tionerna kända för såväl serviceproducenter, ser-viceanvändare som serviceköpare.

Inom projektet ska det göras en handbok för hur kvalitetsrekommendationerna används rent prak-tiskt. Dessutom planerar man regionala seminarier som är öppna för serviceproducenter, servicean-vändare och deras anhöriga samt för serviceköpar-na. Som en viktig del av projektet planeras work-shops där man går igenom kriterierna, hur man tar dem i bruk och förverkligar dem. Under det sista året av projektet görs en utvärde- ring där man också funderar över hur man behöver gå vidare för att utveckla servicen. •

Skribenten Gunveig Söderbacka är t.f. utvecklare av dag- och arbetsverksamheten vid Kårkulla samkom-mun.

JUBILEUMSFIRANDE Text Christa Liukas | Bild Christa Liukas

32

Jubileumsseminarium:

Delaktighet och självbestämmende inom specialomsorgenKårkulla samkommun firade sitt 55-års jubileum i arbetets tecken, men den 17 september ord-nades ett jubileumsseminarium i Åbo. Cirka 140 personer samlades i Alvarium i Åbo för att följa med seminariet som belyste delaktighet och självbestämmande ur olika aspekter.

Självbestämmanderätt i lagstiftning och i praktikenSusanna Hintsala är enhetschef för medborgaren-heten vid Förbundet utvecklingsstörning och berät-tar om självbestämmanderätt både i lagstiftningen och i praktiken.– Självbestämmanderätt innebär individens rätt att bestämma om saker som berör en själv. Det kan handla om såväl stora som små saker som rätten att bestämma var man bor, vad man äter, hur man klär sig och var man tillbringar sin fritid. Nästan alla grundläggande och mänskliga rättigheter innehåller dimensioner som berör självbestämmanderätten. Finland skrev under FN-konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättningen redan år 2007, men kon-ventionen har ännu inte ratificerats för att lagstift-ningen som förutsätts för att innehållet i konvention kan förverkligas i praktiken släpar efter. Lagstiftning- en om begränsande åtgärder är väldigt luddig. En lag om självbestämmanderätt är under beredning. Meningen är att främja självbestämmanderätten och definiera begränsande åtgärder så tydligt som möjligt. I praktiken kan självbestämmandet begränsas av så kallad inlärd hjälplöshet. Detta sker när man känner att man inte kan påverka. Om vi inte kan

uppnå önskat resultat börjar vi lätt tro att vi inte kan påverka våra liv och vi lär oss att bli hjälplösa. Det-ta leder till passivitet och till och med depression. Såväl personer med utvecklingsstörning som per-sonal kan lära sig hjälplöshet om vi upplever att vi inte kan påverka.

Susanne Tuure, utvecklare av boendeverksam-heten vid Kårkulla samkommun, fortsätter diskus-sionen om självbestämmande i praktiken – att få lägga sig när man vill, laga sin egen mat och prata ostört i telefon. Delaktighet leder till självbestäm-mande och Tuure räknar upp praktiska arbetssätt med vilka man stöder delaktighet och självbestäm-mande inom Kårkulla. Dessa är bland andra kon-taktperson, säsongssamtal, ip-möten, husmöten och brukarråd. Tuure berättar också om det na-tionella IMO-projektet om självbestämmanderätt där Kårkulla deltar med 16 andra organisationer och vars syfte är att förbereda inför kommande lag om självbestämmanderätt. I och med projektet har Tuure fått bekanta sig med enheter i olika organi-sationer. – Det har varit nyttigt att se arbetssätt hos an-dra aktörer, till exempel mötesteknik som stöder brukarnas styrkor och färdigheter och olika per-soncentrerade arbetssätt.

33

Självbestämmanderätten behöver utvecklas på alla nivåer, avslutar Tuure, på samkommunal nivå, bland personal och bland brukare.

Verksamhetsmodell som stöder brukar-nas delaktighetHilve Sandblom, enhetschef vid Mocca serviceen-het vid Kårkulla, berättar om sitt examensarbete till högre yrkeshögskoleexamen ”’ Alla med – alla dagar’: kvalitetsarbete i vardagen - Hur öka brukar-nas delaktighet med hjälp av en attraktiv organisa-tion”. Syftet med avhandlingen är att beskriva hur man kan öka brukarnas delaktighet inom Kårkulla samkommun och målet är att skapa en verksam-hetsmodell som ger ramar för det konkreta kva- litetsarbetet i vardagen. I avhandlingen frågar Sand-blom hur delaktiga brukarna är i våra social- och hälsovårdsorganisationer enligt tidigare forskning, hur man kan öka brukarnas delaktighet med hjälp av transformativt ledarskap och en hurdan verk-samhetsmodell som stöder brukarnas delaktighet och medarbetarnas roll som sakkunniga. I en attraktiv organisation är kvalitetsarbetet en naturlig del av vardagen. Brukarperspektivet och delaktighet är viktiga begrepp. Brukarperspektivet innebär att man möjliggör brukarens delaktighet. Brukaren är inte längre en passiv mottagare av service, utan en aktiv del av verksamheten. Trans-formativt ledarskap innebär ett ledarskap där man leder med kunskap och motiverar och inspirerar personalen. Resultatet av avhandlingen visar att brukarnas delaktighet ännu förverkligas dåligt i praktiken, trots att detta uppmärksammats i lagstiftning och i arbetsmetoder. Nytänkande och nya arbetsmo- deller behövs. Med transformativt ledarskap kan man inspirera och motivera med sin kunskap och det skapar förutsättningar för brukarcentrerad ser-vice. Vad ska då göras för att förbättra läget? En-ligt Sandblom behövs regelbundna brukarforum på

Styrelseordförande Veronica Hertzberg hälsade alla välkomna.

Hanna Grandell uppträdde med sångerna The Rose och Gabriellas sång och fick stående ovationer.

Susanna Hintsala berättade bland annat om pågående lagstiftning kring självbestämmande.

Susanne Tuure föreläste om delaktighet och självbestäm-mande inom Kårkulla samkommun.

JUBILEUMSFIRANDE

34

enheterna, kommunikationsstödjande hjälpmedel, ledarskapsutbildning som stöder brukarcentrerad service samt tid för dialog och reflektion. Verksamhetsmodellen som avhandlingen resul- terade i består av fyra lådor: 1. Det socialpedago-giska förhållningssättet. 2. Tydliga roller. 3. Kollekti-va arbetsmetoder. 4. Kvalitetsutveckling. – Lyckas vi med de tre första lådorna, så lyckas vi också med den fjärde, säger Sandblom.

Läs Hilve Sandbloms avhandling på adressen: http://urn.fi/URN:NBN:fi:amk-201405168294

15 år utan institutionerRiitta-Leena Karlsson är funktionshindersombuds-man vid Stockholms stad och berättar om funk-tionshinderpolitiken i Sverige. Karlsson har jobbat i 40 år vid Stockholms stad och sedan 2002 med sitt nuvarande arbete på kansliet för mänskliga rät-tigheter och demokratiutveckling. Arbetet går ut på att bevaka funktionshinderfrågor ur alla aspekter i Stockholm. Sverige ratificerade FN-konventionen om rät-tigheter för personer med funktionsnedsättning år 2009. Det har inneburit många positiva saker för funktionshinderpolitiken i Sverige, säger Karlsson, för det ställer krav på staten och kommunerna. I Sverige har institutioner varit förbjudna sedan år 2000 efter att en tvingande lagstiftning med en tidsgräns stiftades år 1997. I dag innebär boende enligt LSS (lag om stöd och service för vissa funk-tionshindrade) att alla boenden ska vara jämförbara med alla andra boenden, att boendena ska finnas i samhällets gemenskap, att de inte får finnas i anslutning till kategoribyggnader (t.ex. sjukhus och äldreboenden), att bostäderna ska vara fullständigt normala med kök och badrum, att det får bo högst 5-6 personer i en gruppbostad, att man har me- ningsfull fritid och att man har tillgång till stöd och service av god kvalitet. För att nå delaktighet, inflytande och ett självstän-

Ann-Christine Ullner är utbildad erfarenhets- talare och bor på Bäckåkergårdens ser-

viceenhet i Åbo och jobbar på arbetscentret Flätan. Ullner har samlat ihop en lista på åtta punkter om vad delaktighet och självbestäm-mande betyder för henne.1. Att få vara kär i någon, i den man vill.2. Att få ha ett sexliv. Många tror att personer med utvecklingsstörning inte har sexlust och känslor, men det stämmer inte.3. Att själv få bestämma hur man har det hem-ma.4. Att få vara delaktig inom olika beslutande or-gan. Jag är med i FDUV:s Steg för steg och i Kårkullas brukarråd. Jag är intresserad av poli-tik och samhället.5. Att besluta och få min röst hörd dagligen när det till exempel gäller pengar, matlagning eller resor.6. Att bli respekterad i olika livsskeden. Prata inte med en åldring som till ett barn!7. Att inte bli respektlöst behandlad av andra. Personalen ska inte göra beslut över ens huvud.8. Att inte bli mobbad.

Vad är delaktighet för mig?

Enhetschef Maria Vaskivuo, Ann-Christine Ullner och Jessica Kakko från Bäckåkergårdens serviceenhet i Åbo. Ullners föredrag fick rungande applåder.

35

digt liv krävs kunskap om mänskliga rättigheter och ändrade attityder, säger Karlsson. Förutsättningar för självbestämmande är bland annat att man känner att ens synpunkter och åsik-ter räknas, att man får uttrycka sina önskemål och drömmar, att regler som begränsar en kartläggs och diskuteras och att man har möjlighet att göra egna val, räknar Karlsson upp.– Som en brukare uttryckte det: ”Jag vill också ha möjlighet att göra mina egna misstag”. Man kan inte leva i en för skyddad tillvaro. De misstag som inte är livsfarliga måste man få göra, man lär ju sig av sina misstag. Det är också viktigt att ha goda kontakter till sina anhöriga och man ska få hjälp för att upprätthålla kontakterna, men det finns en gräns för hur mycket föräldrar får lägga sig i. Att kunna kommunicera med brukaren är livsvik-tigt. Har man inte ett verbalt språk betyder det inte att man saknar förmågan att uttrycka sig – man måste bara hitta de rätta metoderna. Karlsson berättar om ett exempel där man länge funderade på hur man skulle kunna kommunicera med en man som varken kunde uttrycka sig verbalt eller kroppsligt. Då kom man fram till att det går att kommunicera med ögonen. När han tittar upp i ta-ket betyder det jo, och när han tittar ner i golvet betyder det nej. Också finansieringen måste utgå från individuella bedömningar. Dessa bedömningar enligt ”Stock-holmsmodell” har Kårkulla också tagit i bruk och samarbetat mycket med Stockholms stad.

Vad är läget då nu i Sverige efter 15 år utan institu-tioner? Det finns både bra och mindre bra aspekter, summerar Karlsson. Till exempel ser man tendens-er att vanor och sätt på de nya gruppboendena har institutionaliserats och då är det inte längre samma sak som att leva som alla andra. Det finns utrymme för att förbättra de anställdas kompetens och fort-bildning. Många gånger skapar bristande beman-

ning hinder för tillgång till fritidsaktiviteter. Även stora åldersskillnader bland boende är ett problem. Det förekommer också att allt fler, speciellt yngre brukare, inte alls vill bo på grupphem. De har al- drig bott på institution och varit mycket integrerade i samhället på daghem och skolor och det är en helt främmande tanke att flytta ihop med främ-mande människor. Men att flytta från institution har gjort livet bättre för det flesta. För det mesta flyttade man ut dem med gravaste handikapp och svåraste problem sist, men det visade sig att just dessa personer mådde bäst av att flytta. Till exempel var det en man som bodde på institution och han åt precis allt som kom i hans väg, till och med cd-skivor. Då undrade man hur han ska klara av att bo i ett gruppboende. Men när han flyttade slutade han äta allt. Han mådde bra. De tidigare problemen hade antagligen berott på att han inte mådde bra på institutionen.

Självbestämmande genom tidernaClara Kronqvist-Sundström har jobbat 40 år på Kårkulla och pensionerades från tjänsten som re-gionchef i Åboland i våras. Hon ger ett historiskt perspektiv på självbestämmande. Processen har bestått av fyra faser; normalisering, integrering, in- klusion och medborgarperspektivet. Kårkullas historia står i relation till var vårt sam-hälle har befunnit sig och Kårkullas historia bär med sig var tids politiska situation, attityder, lagar och samhällssituation. På 1960-talet då Kårkulla grundades var Finland ett annat land än vad det är i dag. Återuppbygg-nad efter kriget pågick ännu. Familjerna var stora,

Att flytta från institution har gjort livet bättre för

det flesta.“

36

sociala förmåner låg i sin vagga och dagvård fanns inte. Samhället var inte särskilt intresserat av barn med utvecklingsstörning. Familjerna uppmanades att lämna ifrån sig sina barn och skaffa nya. Barnen som kom till institution omhändertogs. Men insti-tution var bra då det begav sig. Det fanns närmast till hands för det man ville uppnå. Familjerna fick avlastning och barnen med utvecklingsstörning, som på den tiden var befriade från undervisning, fick vård och undervisning. När Kronqvist-Sundström började jobba på Kårkulla på 70-talet pågick ändlösa diskussioner om vad som var normalt. Måttstocken var klar på 70-talet – som alla andra. Det var lätt att definiera normal på 70-talet, då var begreppet mycket sma-lare. I dag är det mycket svårare. Vi har blivit allt mer individualistiska och det hänger inte nödvän-digtvis samman med tolerans. Kårkullas institution i Pargas hade 120 platser och det fanns planer på att utvidga. Men man bör-jade få kontakter till Norden och fick nya influens-er. I övriga Norden hade man kommit längre med institutioner och började anse att institutioner inte var det bästa. Istället för att utvidga institutionen riktade Kårkulla in sig på öppenvård och ville stöda familjer. På 1980-talet började integreringsperio- den och avvecklingen inom Kårkulla. Arbetet gick långsamt, för det fanns många hemmaboende som behövde bostad, men Kårkulla klarade inte av att bygga boenden i öppenvården i den takt som krävdes. Kårkulla har över tiden startat verksamheter som behövts och verksamheten har hela tiden levt ef-ter samhällets behov. Med tiden har andra aktörer i samhället tagit över en del. Men tanken om delak-tighet har alltid funnits med, det är inget nytt be-grepp men ett ständigt arbete. – För att Kårkulla ska kunna agera och vara en dynamisk organisation behövs delaktighet på alla nivåer. Kårkulla har varit bra för många, men ibland räcker man inte till. Allt är inom ständig förändring. •

Hilve Sandblom framför en fullsatt sal.

Riitta-Leena Karlsson bjöd på en uppskattad föreläsning med mycket humor.

Clara Kronqvist-Sundström har följt med utvecklingen inom Kårkulla samkommun under 40 år.

Samkommunsdirektör Märta Marjamäki sammanfattade dagen och uppmanade att alla ska ta till sig det vi hört och som riktlinjer för Kårkullas följande 55 år.

JUBILEUMSFIRANDE

37

JUBILEUMSFIRANDE Text Eva-Maria Kankainen | Sammanställning Christa Liukas

Jubileumsåret till ära vill vi hylla vår organi- sation och önska den all lycka i framtiden! Kårkulla har erbjudit service från 1960 och

detta bevisar att organisationen har en stark och viktig roll som den svenskspråkiga serviceprodu-centen. I år och framöver önskar vi inom sam-kommunen satsa på vår synlighet och berätta om vår verksamhet mer aktivt. Marknadsföring är ett ganska nytt begrepp inom samkommunen och ett viktigt sådant. En hel del har gjorts i marknads-föringssyfte och vi kommer i framtiden att arbeta systematiskt med rekryteringen i vår organisation. Det finns rekryteringsteam i alla sju regionerna inom Kårkulla. Rekryterarna ansvarar för synligheten och marknadsföringen på sitt område. Nu i höst kom-mer rekryterarna att ordna jippon runtom i Svensk-finland för att fira de 55 åren som gått. Vi kommer

Kårkulla fyllde 55 år 20 augusti 2015, varma gratulationer tillönskas hela organisationen! Kårkulla samkommun har långa traditioner inom den svenskspråkiga specialomsorgen samt handikappser-vicen. Finlands alla 33 svensk- och tvåspråkiga kommuner hör till samkommunen (förutom Åland) och vår verksamhet består idag av 42 serviceenheter och ca 100 verksamhetspunkter. För tillfället ger vi service åt ca 1 600 personer och närmare 1 000 personer arbetar i Kårkullas tjänst. Vår verk-samhet har startat för 55 år sedan med att erbjuda vård och omsorg för utvecklingsstörda personer till att idag ha vuxit till en organisation som erbjuder service inom boende-, dag- och arbetsverk-samhet, undersökning, rehabilitering och krisvård, sakkunnigservice och rådgivande verksamhet, familjevård och stödjande verksamhet samt missbrukarvård.

Kårkulla 55 runtom i samkommunen!

också att synas på många håll och kanter i framtid-en. Vi kommer att vara aktiva i alla regionerna, där samkommunen är verksam. Tillfällen som ordnas är av olika karaktär. Vi ordnar allt från jippon och evenemang till att vi står på torg och berättar om vår verksamhet för allmänheten och delar ut mate-rial och karameller. Vi besöker skolor och informer-ar studeranden om vår organisation. Vi hoppas på att kunna sprida information om oss på ett positivt och varmt sätt.

Vi önskar med dessa tillfällen kunna informera om och lyfta fram vår verksamhet och samtidigt ordna minnesrika stunder med och för våra brukare. Det här är en otrolig möjlighet för alla att vara med och hylla samkommunen i alla regionerna!

38

JUBILEUMSFIRANDE

Jubileumsfest för brukarna i ÅbolandDen 16 september samlades närmare 160 brukare från Åboland i festsalen på Kårkullabacken i Pargas för att fira att Kårkulla fyllde 55. Bild Christa Liukas

Det blev trångt om saligheten. Märta Marjamäki hälsade alla välkomna.

Pinsar delades ut till brukare som jobbat 10, 20 respektive 30 år.

Alla bjöds på kaffe och god tårta.

Axxells studerande bjöd på manikyr. Mats Prost bjöd på musik.

39

RekryTeam Sydösterbotten representerar

Under året har brukarna vid dagverksamheten vid Mosebackens service i Närpes jobbat med ett fotoprojekt där varje brukare fått en engångskamera och fotat sin omgivning. Alla har valt ut ett foto som förstorats och ramats in. Projektet utmynnade i en fotoutställning i Närpes huvudbibliotek. Dagverksamheten beslöt att hålla fotoutställningen under september månad i samband med Kårkullas jubileumsfirande. Bild Johanna Söderback

Fotoutställning i Närpes

Tisdagen den 15 september befann sig RekryTeam Sydösterbotten i form av Johanna Söderback och Sara Eriksson på Yrkesakademin, enheten i Närpes. Detta var teamets första rekryteringstillfälle och riktade sig främst till närvårdarstuderande. Bild t.v. Ebba Granström | Bild t.h. Johanna Söderback

Kårkulla samkommunKårkullavägen 142 | 21610 KirjalaTfn 0247 431 222 (växel öppen, vardagar kl. 9–15)fornamn.efternamn@karkulla.fiinfo@karkulla.fi

kårkulla.fi

100712

ECONOMY

2

Trycksak