Upload
others
View
2
Download
0
Embed Size (px)
Citation preview
Är elever intresserade av
matematik? En studie om intresset för matematikämnet i olika årskurser ur
ett elev- samt lärarperspektiv
Julia von Sydow
Institutionen för matematikämnets och naturvetenskapämnenas
didaktik
Självständigt arbete på grundnivå, UM6002, 15 hp
Grundlärarprogrammet med inriktning årskurs 4-6, 240 hp
Höstterminen 2014
Handledare: Jens Anker-Hansen
English title: Are pupils interested in mathematics?
Är elever intresserade av
matematik?
En studie om intresset för matematikämnet i olika årskurser ur ett elev-
samt lärarperspektiv
Julia von Sydow
Sammanfattning
Det är viktigt att ha goda kunskaper i matematik för att fungera i samhället både privat och
yrkesmässigt. Därför är det oroande att så många elever i den svenska skolan tycker att matematik är
ett tråkigt ämne. Denna studie har undersökt vad som intresserar elever i matematik samt hur dessa
intressen skiljer sig mellan elever i årskurs 3, 6 och 9. För att undersöka detta har kvalitativa intervjuer
av 5 lärare tillsammans med 262 elevenkätundersökningar använts. I studien framkom att elever är
mer intresserade av matematik än vad deras lärare trott. Intresset är högst i årskurs 3, sjunker i årkurs 6
för att sedan öka igen i årskurs 9. Det är främst matematikboken tillsammans med lekar och spel som
gör elever intresserade av matematik. Med hjälp av dessa resultat kan lärare få syn på vad som gör
elever intresserade av matematik för att sedan tillämpa detta i sin undervisning så att intresset för
matematik kan öka i den svenska skolan.
Nyckelord
Intresse, motivation, matematik undervisning, årskurser, lärarinflytande
Innehållsförteckning
Inledning ................................................................................................. 1
Bakgrund .......................................................................................................... 1
Sex kategoriseringar av motivation ....................................................................... 1
Tidigare forskning ............................................................................................... 2
Intresse och ålder ........................................................................................... 2
Läraren som motivator ..................................................................................... 2
Syfte och frågeställningar .................................................................................... 3
Metod ...................................................................................................... 3
Urval ................................................................................................................ 3
Datainsamlingsmetoder ....................................................................................... 3
Procedur ........................................................................................................... 3
Forskningsetiska principer ................................................................................... 4
Databearbetningsmetoder samt analys ................................................................. 4
Enkäter .......................................................................................................... 4
Intervjuer ....................................................................................................... 4
Resultat ................................................................................................... 4
Är elever intresserade av matematik? ................................................................... 4
Samhörighetskänsla ........................................................................................... 6
Intresseväckande ............................................................................................... 8
Autonomi .........................................................................................................10
Verklighetsförankring .........................................................................................11
Framtidsförankring ............................................................................................12
Belöning/bestraffning .........................................................................................13
Diskussion ............................................................................................. 14
Sammanfattning av de viktigaste resultaten .........................................................14
Bedömning av hållbarhet ....................................................................................15
Överensstämning med tidigare forskning ..............................................................15
Relevans för professionen ...................................................................................15
Vidare forskning ................................................................................................15
Referenser............................................................................................. 16
1
Inledning
Bakgrund
Det är viktigt att ha goda kunskaper i matematik för att fungera bra i samhället. Vikten av att ha
kunskaper i matematik betonas i kursplanen för matematik: ”Kunskaper i matematik ger människor
förutsättningar att fatta välgrundade beslut i vardagslivets många valsituationer och ökar möjligheterna
att delta i samhällets beslutsprocesser” (Skolverket, 2011 s. 62). Experter med matematiska kunskaper
är också viktiga inom vissa yrkesgrupper som tillexempel civilingenjörer och diverse
informationsteknologer. Dessa behövs för att samhället ska kunna förbättras och hela tiden utvecklas.
Därför är det ännu viktigare att många elever har goda kunskaper i matematik och att fler elever vill
söka vidare till sådana utbildningar. Trots att detta ämne är så viktigt visar flera undersökningar
Skolverket (2003a, 2003,b) har utfört på samma sak: intresset för matematik hos grundskolans elever
är väldigt lågt. Dessutom sjunker intresset för matematik drastiskt ju äldre eleverna blir. Det har visat
sig att yngre elevers naturliga nyfikenhet och lust att lära förändras under skolåren. En viktig faktor
för att bli bra på ett ämne är ofta att ha en god attityd och intresse för ämnet. Singh m.fl. (1988) har
funnit att elever som är intresserade av matematik oftare når framgångsrika resultat i ämnet än de
elever som inte drivs av detta intresse. Firsov (2006) problematiserar dock detta då han har undersökt
frågan om elever överhuvudtaget måste vara intresserade av matematik. Firsov har funnit att när lärare
ägnar en betydande del av sin tid åt att försöka få elever intresserade av matematikämnet får detta
istället motsatt effekt och ökar istället elevers negativa inställning till matematiken. Han menar vidare
att vi inte kan ha som mål att få alla elever intresserade av matematik då de har en rätt att inte tycka
ämnet är intressant. Även om ett intresse för matematik inte är nödvändigt så menar Firsov ändå att
intresse genererar framgång i ett ämne lättare än om ett intresse inte finns.
Sex kategoriseringar av motivation Davidsson och Flato (2010) har försökt reda ut begreppet motivation och har därför delat in källan till
motivation i 6 kategorier: samhörighetskänsla, intresseväckande, autonomi, verklighetsförankring,
framtidsförankring samt belöning/bestraffning. De menar att motivation kan uppstå från en
samhörighetskänsla som uppkommer av att klimatet i klassrummet är positivt och eleverna blir
motiverade av varandra. Alla känner att de har rätt att både lyckas och misslyckas vilket inger god
självkänsla och en vilja att delta i olika aktiviteter. En annan faktor som kan generera motiverade
elever är en intresseväckande undervisning. Intresset är en del av den inre motivationen vilket gör att
elever som är intresserade av ett visst ämne tar till sig kunskapen lättare och framförallt blir den mer
varaktig. Davidssons och Flatos (2010) tredje kategori för motivation är autonomi. Autonomi handlar
om att få eleverna mer delaktiga i undervisningen och låta de vara med och påverka hur
undervisningen ska bedrivas eller vad som ska tas upp. Delaktiga elever blir motiverade och får ett
bättre självförtroende i det aktuella ämnet t.ex. matematik. En av de viktigaste kategorierna för
motivation som Davidsson och Flato tar upp är verklighetsförankring som handlar om att eleverna vet
vad de ska ha för nytta av den kunskap de får med sig från skolan. De har funnit att många elever
anser att de inte får möjlighet att möta verkligheten när de befinner sig i skolan. De talar om att skolan
ofta är dekontextualiserad, alltså ofta inget verkligt sammanhang. Detta skapar omotiverade elever.
Eleverna kan själva ha svårt att förstå hur undervisningen kan kopplas till verkligheten så detta måste
läraren göra explicit. Framtidsförankring kan också vara en viktig orsak för motivation där framtida
studier eller yrken motiverar eleverna att delta i undervisningen. Att koppla mål för framtiden till sin
undervisning kan öka elevernas motivation för att fortsätta med ämnet. Detta är en typ av yttre
motivation där framtida belöningar, att nå dit man vill, är det som motiverar. Den sista av Davidssons
och Flatos kategorier är belöning/bestraffning. Inom skolvärlden kopplas detta främst till det svenska
betygssystemet. Det brukar sägas belöna starka elever och bestraffa svaga elever som inte når upp till
2
målen. Det är betygen med kontrollerande syfte som särskilt minskar elevernas inre motivation. Betyg
som upplevs som informativa och inte dömande kan däremot ses leda till ökad motivation.
Tidigare forskning
Intresse och ålder
Det finns en hel del tidigare forskning om elevers intresse för matematik. Gemensamt för de flesta
studier som gjorts inom detta fält är att resultaten har visat att elevers intresse för matematik sjunker ju
äldre de blir. Köller m.fl. (2001) har undersökt hur tyska elevers intresse för matematik förändras från
årskurs 7 till 12 i den tyska skolan. De fann att intresset sjunker tydligt mellan årskurs 7 och årskurs
12. Anledningen till detta tros vara att kursplanen i matematik inte samstämmer med intressen hos
eleverna i de äldre åldrarna. Ingen eller liten koppling till vardagen gör att intresset hos dessa elever
sjunker. Köller m.fl (2001) hänvisar vidare till Eccles m.fl (1991) som funnit att elevers intressen
utanför skolan ökar ju äldre de blir. För de äldre eleverna finns det fler utomstående intressen som
konkurrerar med skolarbetet än hos de yngre eleverna och det är därför svårare att få de äldre eleverna
intresserade av matematiken om den inte kopplas till dessa intressen. I Brasilien har man också
undersökt hur intresset för matematik förändras genom den brasilianska skolan. Cardoso Utsumi och
Mendez (2000) undersökte hur intresset såg ut hos elever i åldrarna 11 – 19 år. I denna studie fann
man liknande resultat som Köller m.fl (2001): intresset sjunker ju äldre eleverna blir. De kom fram till
att orsaken till detta förmodligen är att innehållet i undervisningen förändras när eleverna blir äldre.
Matematiken blir svårare och eleverna upplever en minskad förståelse för ämnet vilket gör att intresset
också sjunker. Attard (2012) har även hon tittat på elevers intresse för matematik men främst på vilka
faktorer som påverkar elevers intresse för matematik. I en längre fallstudie undersökte hon hur elever i
årskurs 6 förändrar sitt intresse för matematik när de blir äldre. När de var yngre beskriver eleverna
hur undervisningen ofta gav tillfälle för samarbete och interaktion klasskamrater emellan. I
undervisningen användes dessutom konkret material och eleverna aktiverades ofta under lektionerna.
Gemensamt för det alla elever i Attards (2012) studie pratar om som positivt i de yngre åren är
variation. Många elever beskriver när de blivit äldre att detta är någonting som de nu saknar i sin
undervisning. När eleverna blir äldre är det mer eget arbete i boken som gäller. Det som eleverna
beskriver som roliga lektioner är lektioner där innehållet relateras till elevernas vardag och läraren
visar hur matematiken är användbar i praktiska situationer. Dessutom tycker eleverna om när de blir
utmanade på lektionerna. Elever tenderar alltså att klaga på hur enformig matematikundervisningen
kan vara i de äldre åren. De lämnas ofta ensamma att arbeta i sina matematikböcker. Detta menar
Attard är en faktor för avsaknad av intresse för ämnet.
Läraren som motivator
Det är inte många elever som klarar av att motivera sig själva genom hela skoltiden (Davidsson &
Flato, 2010). Där spelar läraren istället en stor roll. Attard (2012) har i sin undersökning funnit att ett
positivt pedagogiskt förhållande mellan lärare och elever är av stor vikt att utveckla för att få till ett
bestående engagemang för matematikämnet hos eleverna. Med ett positivt pedagogiskt förhållande
menar hon en relation mellan lärare och elever som optimerar lärandet och elevernas intresse för
matematikämnet. Eleverna i Attards (2012) undersökning beskriver att deras förhållande med sina
matematiklärare förändrades när de blev äldre. I årskurs 6 hade eleverna endast haft en lärare i
matematik som visste allt om deras kunskaper och vad de behövde jobba med. Det fanns ett
förtroende, ett positivt pedagogiskt förhållande, mellan eleverna och deras lärare. När de började i
årskurs 7 fick de fyra olika lärare i matematik och de kände då att ingen av lärarna hade någon vidare
koll på hur varje elev låg till. Detta gjorde att de tappade förtroendet för dessa lärare och enligt dem
minskade därför deras intresse för matematikämnet. Det positiva pedagogiska förhållandet
tillsammans med engagerade lärare anses alltså vara av stor vikt för elevers intresse för matematiken.
3
Syfte och frågeställningar Det finns en del tidigare forskning kring vad som påverkar intresset för matematik hos elever i olika
åldersgrupper. Gemensamt för dessa är att de har gjorts i andra länder som Tyskland och Brasilien.
Däremot finns det ytterst lite modern forskning om de faktorer som påverkar det sjunkande intresset i
svenska skolor genom grundskolans olika årskurser. Därför är en sådan studie relevant. Vad händer
med elevers intresse på vägen i den svenska skolan? Syftet med den här studien är att få kunskap om
elevers intresse i olika årskurser så att det som härleds ur detta kan användas i undervisningen av
lärare. Elevers intresse för matematik har undersökts i fyra svenska grundskolor. Fokus har varit att
titta på skillnader i intresse för olika åldrar på de aktuella skolorna. Detta har sedan fått fungera som
ett typexempel. I arbete med detta har svar på följande frågor sökts:
Hur skiljer sig elevers intresse för matematik i olika årskurser?
Vad motivererar elever att engagera sig i matematik?
Elevernas svar har jämförts mot lärares tankar om samma ämne och svaren har kategoriseras utifrån
Davidssons och Flatos (2010) kategoriseringar av motivation.
Metod
Urval Fyra olika skolor i Stockholm samt Strängnäs har deltagit i studien. Totalt har enkäter genomförts i
tretton klasser i årskurserna 3, 6 och 9. Resultatet innefattar enkäter från 262 elever. Intervjuer har
också genomförts med 5 av matematiklärarna till de aktuella eleverna.. Till stor del valdes de aktuella
skolorna ut på grund av tidigare kontakt med lärare på dessa skolor. Två av skolorna togs kontakt med
via ett mail som skickades ut till skolor i Strängnäs samt Stockholm. Syftet var dock inte att jämföra
resultaten på olika orter utan fokus ligger på de olika årskurserna.
Datainsamlingsmetoder För att undersöka frågeställningarna användes enkätundersökningar samt kvalitativa intervjuer.
Enkätundersökning som metod valdes för att få ett så stort elevunderlag som möjligt att analysera.
Eftersom syftet var att undersöka sambandet mellan elevers inställning till matematik samt ålder så
fungerar enkät som metod bra (Johansson & Svedner, 2010). Syftet med att ta med lärare som
försökspersoner var att förstå hur dessa lärare tänker när de lägger upp sin undervisning och om de
funderar över elevers intresse för matematik. Därför passar kvalitativa intervjuer bra då målet är att
försöka hitta mönster i hur lärare i de olika årskurserna tänker (Trost, 2005).
Procedur Proceduren för metoderna skiljer sig lite från skola till skola. Gällande de skolor där jag redan kände
vissa lärare tog jag direkt kontakt med dessa och frågade om de ville delta i studien. I de andra fallen
skickade jag ut ett mail till rektorerna på skolor som låg i min närmiljö och frågade om de kunde tänka
sig att delta i studien. I de fall där rektorerna svarade skickade de mitt mail vidare till passande lärare
som sedan tog kontakt med mig om de ville vara med. Jag tog mig sedan ut till skolorna och gav
lärarna enkäter som de sedan genomförde i sina klasser. När detta var klart kom jag sedan och
4
hämtade enkäterna. De lärare som skulle intervjuas fick ta del av intervjufrågorna innan intervjun.
Intervjuerna genomfördes på skolan och spelades in med hjälp av mobiltelefon.
Forskningsetiska principer I denna studie har grundläggande forskningsetiska principer tagits hänsyn till. De intervjuade lärarna
blev informerade om att de när som helst kunde välja att hoppa av studien.
I denna studie används dessutom benämningen lärare 1, lärare 2 o.s.v. att skydda
deltagarnas identitet. För eleverna som går i årskurs 3 och 6 skickades en blankett ut till deras föräldrar
via mail där de sedan fick godkänna att deras barn fick delta i studien. Endast de elever som fick
godkänt av sina föräldrar fick delta i studien. En sådan blankett skickades inte ut till eleverna i årskurs
9 då de är över 15 år och därför har rätt att själva besluta om deltagande.
Databearbetningsmetoder samt analys
Enkäter
Enkäterna sorterades efter årskurs och svaren sammanställdes sedan genom stapeldiagram för varje
årskurs. Varje fråga var kopplad till en av de sex kategorierna av Davidsson och Flato (2010) så svaren
på frågorna sorterades därefter under kategori. För varje årskurs undersöktes sedan vilken/vilka av de
sex kategorierna som var mest framträdande när det gäller elevers motivation/attityd.
Intervjuer
Efter varje genomförd intervju transkriberades det som sades. Transkriptionerna strukturerades med
nummer för varje citat samt sidnummer för alla sidor så att det skulle bli överskådligt. När alla
transkriptioner var klara sammanfattades varje lärares huvudåsikter och teman som var särskilt
framträdande i alla intervjuerna togs fram.
Resultat
I den här studien beskrivs 262 elevers intresse för matematik samt deras syn på
matematikundervisningen. Studien omfattar även fem lärare som undervisar eleverna i matematik.
Elevernas svar på enkäten samt lärarnas olika uppfattningar har sorterats utifrån Davidssons och Flatos
(2010) sex kategoriseringar för intresse. Vid analysen av resultatet framkom att de flesta av de
tillfrågade eleverna har ett medelmåttigt intresse för matematikämnet. Det var få som ställde sig helt
negativa till ämnet medan vissa av eleverna uttryckte att matematiken är väldigt rolig. Intresset för
matematik varierar dessutom något mellan de olika årskurserna. Den generella uppfattningen bland
lärarna var att de kan påverka elevernas intresse i en positiv riktning genom att själva vara
intresserade. Uppfattningarna gick däremot isär gällande varför elevers intresse för matematik kan
tänkas skilja mellan olika årskurser.
Är elever intresserade av matematik? I enkäten som delades ut till eleverna fick de svara på frågan om de tycker att det är roligt att ha
matematiklektion. Elevernas svar kan tydligt ses i diagram 1 nedan. Den generella uppfattningen bland
5
eleverna oavsett årskurs var att matematiken är sådär. Elever i årskurs 3 tenderar dock att tycka
matematiken även är mycket rolig. Ytterst få av de yngsta eleverna svarar att matematiken inte är rolig
över huvudtaget. I årskurs 6 tycker en lika stor andel av eleverna att matematiken är mycket rolig
respektive inte rolig alls. Årskurs 9 följer samma trend som årskurs 3 där de flesta av eleverna tycker
att matematiken är sådär följt av de som tycker den är rolig.
Diagram 1 visar elevernas svar på frågan ”Tycker du att det är roligt att ha matematiklektion?”
Elevernas lärare redogjorde för hur intresserade de upplevde att eleverna var av matematik i respektive
årskurs. Här gick det att se en tydlig skillnad i hur lärarna pratade om elevernas intresse för matematik.
Jag tycker att barnen naturligt är intresserade utav matematik så att jag tycker inte att
det behövs så mycket för att gör dom intresserade. (Lärare 1)
Lärare 1 som arbetar i årskurs 3 på lågstadiet beskriver sina elever som naturligt intresserade av
matematik. Detta är alltså inte någonting som hon behöver jobba med särskilt aktivt då den naturliga
nyfikenheten som finns hos barnen även finns i matematiken. En annan bild träder fram när lärarna på
mellanstadiet och högstadiet får samma fråga.
Speciellt det som jag är lite bekymrad över det är såna här elever som är väldigt duktiga
egentligen å att en del inte vill vidare utan dom vill stanna å ta den enklaste vägen…jag
skulle ju vilja att dom gick vidare å fick svårare uppgifter å lära sig mera å utvecklas i
matematiken. ”Nää det är så jobbigt” säger dom då. Att man inte orkar å eller vill ta
enklaste vägen. (Lärare 2)
Du det är svårt att få dom bli intresserad… Kanske inte när dom är yngre men när dom
är tonåringar och har gått ett antal år i skolan… Det är just den här problematiken man
möter hela tiden och att få dom att bli intresserade det är samtal som jag brukar ha
ganska ofta med dom… Sen äh att locka dom till det här… Det är inte lätt. (Lärare 4)
Lärare 2, som arbetar som mellanstadielärare i en årskurs 6, menar att eleverna blir lite lata när de blir
lite äldre. Det orkar inte göra mer än det som förväntas av dem. Plötsligt blir det lite motigt och den
naturliga nyfikenheten som lärare 1 beskriver verkar inte finnas i lika stor utsträckning. Lärare 4
jobbar på högstadiet och beskriver det snarast som en kamp att få eleverna intresserade. I dessa åldrar
6
är det jobbigt och någonting som lärare aktivt måste arbeta med. Vidare under intervjuerna resonerade
lärarna om vad detta i sådant fall kan bero på. Lärarna hade lite olika förslag på orsaken till
förändringen men alla var eniga att inställningen förändrades över årskurserna.
Men jag kan absolut asså jag tror nog att det är deras inställning ändras men jag tror att
det har en del med å göra att det blir lite mer ganska mycket av det här att man bara ska
sitta å traggla matten att det blir inte lika spännande längre. Man kopplar inte det till
dom längre utan det blir bara mekaniskt. (Lärare 1)
Dom gör det här på tidigare skolan som lekar…Och det här gör barnen helt naturligt.
Det är ingen som säger till dom att det här är en ekvation… Sen kommer dom till
mellanstadiet där det fortsätter lite grann av det här. Och ja då börjar dom bli lite trötta
för att nu måste jag räkna. Men då är dom tvungna att göra det här. Sen kommer dom
till senare skolan. Vad händer där? … Här känner dom sig ganska tvungna, inte tvungna
men dom behöver göra det här för att det här är en del av deras hämtade kunskaper för
att få betyg och kunna gå vidare till gymnasiet. Och då tycker jag att det är just det här
gapet som finns där. (Lärare 4)
Både lärare 1 och lärare 4 pratar om att undervisningen förändras ju äldre eleverna blir. Från att i de
lägre årskurserna använda leken och elevernas vardag i undervisning går man mot en mer mekanisk
matematikundervisning i de högre årskurserna. Kopplingar till vardagen anses vara viktigt för
elevernas intresse hos lärare 1 och hon menar att det är denna som försvinner när eleverna blir äldre.
Lärare 4 menar snarare att det plötsligt ställs helt andra krav på eleverna vilket gör att de tycker att det
är tråkigt. Eleverna går från att leka matematik till att räkna matematik. Lärare 5 som undervisar i
årskurs 6-9 på högstadiet ger också sin förklaring på varför elevernas intresse förändras.
Jag tror många tyvärr i sexan tycker att dom är fantastiskt duktiga på sin typ av matte
vilket kan vara så där ganska grundlig matte… Så jag tror att många får sig en liten,
liten törn när det blir lite svårare när man bygger på lite… Så där upplever jag att
många kanske lite halvt går in i väggen för att sen tycka att det är lite roligare igen…
(Lärare 5)
I resonemanget ovan framkommer det att även lärare 5 är inne på att undervisningen förändras och att
eleverna har svårt att anpassa sig efter detta. Han menar att elever i årskurs 6 har svårt att ta till sig det
nya sättet att arbeta med matematik och därför sjunker deras intresse. Skillnaden mellan lärare 5:s
resonemang mot de andra lärarna är att han menar att eleverna sedan i årskurs 9 till viss del får tillbaka
sitt intresse igen när det har satt sig in i den nya typen av undervisning och vant sig vid denna. Detta
resonemang kan sägas styrka den bild som framträder i diagram 1 där intresset för matematik är högt i
årskurs 3 för att sedan sjunka i årskurs 6 och därefter öka något i årskurs 9.
Samhörighetskänsla I årskurs 9 är det flest elever som oftast känner sig oroliga för att göra fel på matematiklektionerna
(diagram 2) följt av årskurs 6 och sedan årskurs 3. Detta samband kan kopplas ihop med att
kamraterna verkar vara viktigare i dessa årskurser. Eleverna fick frågan om de tar hjälp av kompisar
eller hjälper själv kompisar som har det lite svårt. Många elever i årskurs 9 svarar att de ofta gör detta.
7
0%
10%
20%
30%
40%
50%
60%
Årskurs 3 Årskurs 6 Årskurs 9
Oftast
Ibland
Sällan/aldrig
Ej svarat
Diagram 2 visar elevernas svar på frågan ”Känner du dig orolig för att göra fel på matematiklektionerna”?
Dock är det en majoritet av alla elever som sällan eller aldrig känner sig orolig för att göra fel på
matematiklektionerna. Lärare 1 som undervisar i årskurs 3 är den enda av lärarna som själv säger sig
aktivt jobba med att skapa ett tillåtande klimat i klassrummet.
Å just också att jag försöker jobba upp ett klimat, att det är okej att vissa använder
liksom äh ritar när dom ska lösa uppgifter eller att vissa använder material när dom
löser uppgifter å jag försöker få fram att liksom alla sätt är bra sätt. (Lärare 1)
Genom att aktivt prata om att alla är olika och att det är okej att komma fram till ett svar på olika sätt
menar lärare 1 att hon arbetar med att stärka klimatet i klassrummet. Ett bra klimat stärker elevernas
samhörighetskänsla och det blir tryggare när man tillåts vara annorlunda eller göra på annorlunda sätt.
Eleverna tillåts göra fel i större utsträckning om klimatet i klassen är tillåtande. Elever i årskurs 3
verkar även vara de elever som känner sig tryggast med detta enligt diagram 2.
I årskurs 6 och årskurs 9 är alltså kamraterna viktigare för eleverna. Detta ger sig uttryck att det skapas
vissa normer om vad som är ”coolt” och inte. Lärare 5 och 2 menar att eleverna tenderar att anpassa
sig efter dessa normer för att känna sig som sina kamrater.
… lite i den åldern vad som anses ska va roligt och coolt så där och så kanske matten
inte ska vara så där jätteroligt heller så att när man så där anonymt kan svara så… äh
jag trodde inte att det skulle vara så positivt som det va. (Lärare 5)
… för att det är ju a eller är det kan ju vara att man inte vill skilja ut sig själv från dom
andra så mycket… (Lärare 2)
Båda lärarna upplever att det finns vissa normer i de högre klasserna angående vad som anses okej och
inte. Att tycka matematik är roligt är någonting som inte anses vara okej. Lärare 5 uttrycker en
förvåning över att intresset ändå blev så högt i enkäten och förklarar detta med att eleverna kanske är
mer sanningsenliga när de får svara anonymt på en enkät än när kamraterna frågar.
Samhörighetskänslan verkar alltså vara någonting som kan påverka elevers intresse för matematik
även om det kan vara missvisande då elevernas riktiga åsikter inte alltid kommer fram.
8
Eleverna behöver inte bara känna samhörighet med sina kamrater. De kan också känna en
samhörighetskänsla med sina lärare. Lärare 1 redogör för sitt arbete med att bygga relationer med sina
elever där hon aktivt arbetar med att förändra negativa attityder mot matematik.
Asså det finns en del som redan har som inställning att dom har stämplat sig själva som
att ”jag kan inte matte” åå det går ju liksom inte jag med på utan då är jag mer så här
”jo det kan du visst det kom igen nu nu hjälps vi åt du kan det här du kan det här”. Så
jag märker i den här klassen att det är faktiskt väldigt många som är väldigt positivt
inställda till matte efter att jag har varit med dom nu en hel termin. (Lärare 1)
I resonemanget ovan framkommer det att lärare 1, genom att aktivt arbeta med relationsbygge, har
påverkat eleverna i den mån att de är mer positiva till matematiken. Hon menar att genom att hela
tiden peppa elever och få dem att tro på sig själva kan man påverka deras attityd åt en positiv riktning.
Lärare 2 och lärare 5 bygger vidare på detta resonemang och beskriver hur viktigt det är att själv vara
positiv till sitt ämne och förmedla denna känsla till sina elever.
Jag tror att man kan påverka. Äh ja genom att visa själv att man tycker att det är roligt
å va positiv å tycka att det här ska bli jättespännande. ”Det här är roligt” å vara
entusiastisk själv. Det tror jag i alla fall kan smitta av sig på några sen tror jag inte att
man kan omvända alla (Lärare 2)
Äh det kan man nog göra ganska till stor del genom att själv försöka vara positiv till
matte. Å dom frågar ju ofta det också liksom ”tycker du att det här är kul” så här? ”Ja
självklart”. ”Men har du liksom haft någon användning av det här på fritiden och så
här”? ”Ja det här använder jag ofta både här och här när man jobbar med det eller när
man är ute i trädgården eller bygger om ett område man har”. (Lärare 5)
Lärare 5 beskriver särskilt hur hans elever är intresserade av vad han tycker om matematiken. Därför
är det enligt honom viktigt att förmedla en positiv inställning och att själv berätta vad han använder
matematiken till. Eleverna tar avtryck av detta och genom att själv vara engagerad menar lärare 3 att
man i alla fall kan påverka några elever även om det är svårt att få med sig alla.
Intresseväckande Utifrån de data som samlats in har en jämförelse gjorts mellan det eleverna faktiskt är intresserade av
samt vad lärare tror elever är intresserade av. Detta har även kopplats till hur lärarnas undervisning ser
ut. De flesta av lärarna tror att eleverna främst är intresserade utav problemlösning och kluriga
uppgifter där de får arbeta med kamrater och jämföra lösningsförslag medan de tror att vissa elever
också gillar att jobba på i matematikboken.
Jag tror att dom tycker att det bara blir spännande lite när dom upptäcker att dom förstår
att det finns ett mönster… Dom tycker att det är kul när vi gör vi jag brukar göra så hära
en del så här problemlösning på tavlan så får dom jobba i grupper… när vi samlar olika
lösningsstrategier på tavlan det tycker dom är kul. (Lärare 1)
A en del tycker ju att det är roligt å få kluringar å få fundera å tänka å så å andra tycker
att det är jätteroligt att få räkna vidare å bara räkna… Vi har ju haft en del såna här
problemlösningslektioner… Dom är engagerade och jag tycker det är bra lektioner när
det är så. (Lärare 2)
I resonemangen ovan beskriver lärarna hur de upplever att eleverna blir engagerade av kluriga
uppgifter där de får arbeta tillsammans med kompisar. Att se hur andra löser uppgifter är också
någonting som lärarna menar att eleverna uppskattar. Lärare 3 och 4 tror mer på att eleverna gillar
laborativa lektioner där de får undersöka saker med hjälp av praktiska inslag.
9
Spontant tänker jag på en lektion där vi arbetade med volym. Vi hade kärl med olika
storlekar och former, där vi sedan hällde vatten och gissade vilken figur som var störst.
Det tyckte eleverna var spännande, det var alltså ett laborativt inslag som även var
visuellt och tydligt för dem. (Lärare 3)
Egentligen, det är när man har en laborativ lektion då... Där hade vi då en lektion i
geometri där dom skulle räkna area… Ja, för det första fick dom, det var lite laborativt.
Dom fick rita. Dom fick klippa. Det var lite av det som finns på tidigare skola. Bara det
att dom får ja hantera ja klippning och klistring och hela det där så det blir en
avslappnad lektion. Dom blir lite mer lugna. (Lärare 4)
Lärarna beskriver att eleverna uppskattar konkreta inslag i undervisningen där de får se varför saker
blir som de blir. Det blir på så vis väldigt tydligt för dem vad det handlar om och de får då lättare för
att förstå saker inom matematiken. Lärare 4 pratar också om att eleverna tycker om att använda
kroppen. De får använda händerna och skapa saker. Det gör dem avslappnade och på så vis blir
eleverna mer intresserade av vad läraren pratar om. De blir mer mottagliga för innehållet.
När eleverna fick svara på frågan vad de tycker är roligast med matematiken blev svaren något
annorlunda än de som förmedlades från lärarna även om det till viss del stämde överens. 26 % av
eleverna i årskurs 3 tycker främst om att arbeta i sin matematikbok på olika sätt. Övriga svar i denna
årskurs handlade väldigt mycket om egen räkning med de fyra räknesätten. Endast 5 % av eleverna
svarade att de tyckte problemlösning var roligast. Matematikboken var populär även i årskurs 6 och 9.
19 % av eleverna i årskurs 6 tycker om att arbeta i boken jämfört med 22 % i årskurs 9. Andra saker
som är populärt i årskurs 6 är mattespel och diverse lekar. 23 % av eleverna svarade att det var det som
de tycker är roligast med matematiken. Detta är även populärt i årskurs 9 där 11 % av eleverna tycker
detta är roligast. Eleverna i årskurs 9 tar även upp att ”det man förstår” är roligt medan hela 12 %
svarar att ingenting är roligt. Denna siffra är högst i årskurs 9. Endast 0,4 % av alla elever oavsett
årskurs svarar att praktiskt eller laborativt arbete är roligast.
Trots att lärarna har en bild av vad de tror intresserar deras elever utformar de undervisningen på ett
annat sätt än förväntat. Problemlösning och laborativa inslag får en ytterst liten del av undervisningen.
Alla lärare lägger istället upp sin undervisning på samma sätt: genomgång samt egen räkning i boken.
Dessutom använder i princip alla lärare matematikboken som en guide till vad de ska gå igenom.
Jag försöker att när vi kommer till ett nytt ämne att vi går igenom det tillsammans… å
sen blir det att dom jobbar självständigt å repeterar för att få in a färdighet
färdighetsträning liksom… Vi utgår från matteboken det här ska vi hinna med… Asså
just för lite färdighetsträning också… för att det kommer ju komma ett prov framför
dom sen när det är nationella liksom å då måste dom ju kunna skriva, göra
uppställningar. (Lärare 1)
Om vi säger att jag har att jag tittar på avsnittet i matteboken: ”vad handlar det om? Hur
kan jag göra det här äh lite mer levande? Hur kan jag göra så att dom ska förstå”? Å sen
så väljer jag ut sen vad det är som dom ska öva på… (Lärare 2)
Personligen så vill jag väll att man ska komma till mer problemlösning än att bara sitta
och mala i boken. Men tycker väll att malandet också är viktigt för att få en
grundtrygghet för att då kunna lösa problemuppgifter… Så att jag försöker väll att ha
både lite nöta, lite genomgång, lite problemlösningar, gruppövningar en hel del...
(Lärare 5)
Alla ovanstående lärare beskriver hur de ofta har samma struktur på sin undervisning men att de ibland
lägger in inslag som bryter det vanliga lite grann t.ex. gruppövningar och problemlösning. Många
10
utgår från matematikboken när de planerar sin undervisning. Lärare 5 beskriver det som att inlärningen
faktiskt sker i ”nötandet” i matematikboken. Därför är detta viktigt att ha med även om det anses
”tråkigt” av många.
På frågan vad som är tråkigast på lektionerna svarar de flesta elever (11 %) oavsett årskurs att
genomgångar är det tråkigaste med matematiken. Trots detta förekommer de nästan varje lektion.
Lärare 4 är väl medveten om att eleverna ogillar detta men använder sig alltså mycket av det ändå.
Det är jobbigt ibland… har du genomgång, vilket jag har ganska ofta, varje vecka har
jag det måste jag säga och det klagar dom ”uh ingen mer genomgång” brukar dom säga.
För jag vill att dom ska lära sig dom här termerna. Det ska vara addition, det ska vara
subtraktion, det ska vara... (Lärare 4)
I lärare 4:s ovanstående resonemang går det att förstå att hon tycker det är viktigt med genomgång för
att se till att eleverna använder sig av rätt terminologi. Denna får de inte från boken så den måste
komma någon annanstans ifrån. Senare under intervjuen pratar hon också om att det blir en krock
mellan vad eleverna tycker är tråkigt, vad som händer på lektionen och vad de faktiskt förmedlar att de
vill göra på matematiklektionen.
Fast jag när jag tittade lite så här på den första gruppen så där ser jag men ”vi bara
räknar i boken”. Och där blir det en kontrovers. För att dom vill göra klart det som finns
i boken för att då kan man matematik. Och det jag brukar säga ibland ”men tänk om det
skulle finnas tusen uppgifter i boken. Om du inte hinner göra tusen uppgifter som finns
i boken, är du inte godkänd i matematik då”? (Lärare 4)
Enligt lärare 4 uttrycker eleverna i enkäten att de alltid jobbar i matematikboken och att de tycker det
är tråkigt. Men när de väl kommer till lektionerna uttrycker de att de faktiskt bara vill jobba i boken
för att det är det som är ”riktig” matematik. Har man räknat klart ett kapitel i boken, då kan man
innehållet. Detta menar hon är någonting som blir problematiskt då eleverna får en felaktig bild av vad
matematiken faktiskt handlar om, vad syftet är.
Autonomi
Ytterst få av eleverna i studien anser att de får vara med och bestämma på lektionerna i matematik.
Eleverna i årskurs 6 och 9 upplever till högre grad att de sällan eller aldrig får vara med och bestämma
vad som ska hända på lektionerna än eleverna i årskurs 3 (se diagram 3). En elev i årskurs 6 beskrev
det som att ”jag ska inte bestämma, det är lärarna som bestämmer”. Svar som liknar detta förekommer
i alla årskurser och vissa elever menar även att de inte vill bestämma. De är nöjda med att det är
läraren som bestämmer. På frågan om vad de får vara med och bestämma över var det flera elever som
svarade ”ingenting” med ett utropstecken efter. Det elever ändå får vara med och bestämma över
verkar till exempel vara vilken nivå de ska jobba på i boken. Många elever i årskurs 6 och 9 vill vara
med och bestämma över vad de ska göra på lektionerna även om de inte vet vad de vill vara med och
bestämma om.
11
Diagram 3 som visar elevernas svar på frågan ”Tycker du att du får vara med och bestämma vad som
händer på matematiklektionerna”?
Verklighetsförankring Flera av de yngre eleverna anser att de har mycket nytta av det de jobbar med i matten utanför skolan
(se diagram 4). Då främst när de handlar eller bakar/lagar mat samt använder klockan. I årskurs 6 och
9 är det fler elever än i årskurs 3 som svarat att de inte ser någon nytta av det de gör på matten just nu.
Denna svarsfrekvens är högst i årskurs 6. I denna årskurs svarar flest elever att de använder
matematiken i affärer när de handlar. I årskurs 6 svarar även flera elever att de använder matematiken
vid matlagning och bakning medan detta svar existerar ytterst lite i årskurs 9. I årskurs 9 är det istället
främst när de handlar som eleverna säger att de använder matematiken. Flera pojkar har också svarat
att de använder matematiken när de spelar TV-spel.
0%
10%
20%
30%
40%
50%
60%
70%
Årskurs 3 Årskurs 6 Årskurs 9
Ja, mycket nytta
Sådär, lite nytta
Nej, ingen nytta
Ej svarat
12
Diagram 4 som visar elevernas svar på frågan ”Har du nytta av det du gör på matten just nu i ditt liv som
barn/tonåring utanför skolan”?
Alla lärare beskriver mer eller mindre att de knyter innehållet på matematiklektionerna till elevernas
vardag på ett eller annat sätt. Främst handlar det om att eleverna ska få en förståelse för vad matematik
faktiskt är och att det är någonting de ska använda i vardagen. Vardagsanknytningen ger matematiken
ett syfte menar några av lärarna. Anknytningen till verkligheten används också som en intresseväckare
av vissa lärare för att deras elever ska bli intresserade av det som sker på lektionerna.
Jag försöker använda mig utav exempel som eleverna kan känna igen från sin vardag.
Dels för att de ska tycka det är kul med matte och förstå hur man faktiskt kan använda
den i vardagen, men även för att det kanske kan bli enklare att förstå de moment som
annars är svåra för vissa. (Lärare 3)
A, försöker väll i början av varje ämnesområde om jag tänker så liksom ”vad kan vi
använda det här”? Har dom inga idéer får man ju berätta ”a men det här använder man
ju till exempel på (ohörligt) eller på fritiden” så att dom också ser liksom får en
koppling varför jobbar vi med det här i skolan och varför lär vi oss om matematik?
(Lärare 5)
De ovanstående lärarna beskriver hur viktig verklighetsanknytningen är för dem i sin undervisning.
Det är alltså viktigt att eleverna ser en mening med det de gör på matematiken och förstår varför den
finns i skolan. Lärare 3 menar också att vardagsrelaterad matematik kan göra att vissa elever förstår
områden i matematiken lättare än om det bara hade stått massa saker i matematikboken som de ska
lära sig. Vardagsanknytningen kan alltså även användas för att nå kunskap i matematik.
Framtidsförankring På frågan om de kommer ha nytta av det de gör på matematiken i framtiden svarar de flesta elever i
alla årskurser ja eller kanske (se diagram 6).
13
Diagram 6 som visar elevernas svar på frågan ”Tror du att du kommer ha nytta av den matematik du
räknar just nu när du blir vuxen”?
Några av lärarna pratar lite grann om framtidsförankring i deras undervisning. Annars är det främst
vardagsförankring som verkar ha fokus. Lärare 4 resonerar att framtidsförankringen främst ligger hos
eleverna själva och att det hänger på dem om de har ett sådant perspektiv eller inte.
För den som tänker att den kanske ska bli jurist satsar mycket på språk och SO ämnen
och har den fallenhet och vill. Men den eleven klarar också matematik men varför? Jo
eleven har just det som kallas för vilja. (Lärare 4)
Lärare 4 menar att vissa elever har en drivkraft, en vilja. Andra har det inte. Detta gör att vissa därför
är mer motiverade än andra att arbeta med matematiken. Lärare 5 menar snarare att
grundskolematematiken är lätt att koppla till vardagen medan gymnasiematematiken samt
universitetsmatematiken lättare går att koppla till elevernas framtid.
Det är viktigt senare matte också men då blir det ju ändå mer för fortsatta utbildningar
och lite mer specifikt det här upp till nians matte det är ju ändå vardagsmatte så att den
tycker jag är väldigt viktig för att klara av samhället som vi lever i. (Lärare 5)
Av lärare 5:s ovanstående resonemang framkommer att matematiken upp till årskurs 9 är så kallad
”vardagsmatte” medan senare matematik istället kan sägas vara matematik för framtiden.
Vardagsförankringen är alltså tydlig i grundskolan medan det senare bli viktigare med
framtidsförankring på t.ex. gymnasiet. Där ska man välja en inriktning för att kunna bli det man vill
bli. I årskurs 9 förekommer också några svar, på vad de ska använda matematiken till, som är kopplat
till framtida utbildningar. Dessa förekommer inte i de andra årskurserna. I årskurs 9 är detta mer
aktuellt då eleverna söker till gymnasiet.
Belöning/bestraffning
I elevenkäten blev eleverna tillfrågade vad deras lärare gör när de går bra för dem respektive när det är
svårt. Eleverna i årskurs 3 får beröm eller en belöning i form av en guldstjärna när det går bra för dem.
Beröm är också det vanligaste i årskurs 6 men här är det dessutom 28 % av eleverna som anser att
läraren inte gör någonting när det går bra för dem. Samma sak kan man se i årskurs 9 där 32 % av
eleverna har svarat att läraren inte gör någonting när eleverna lyckas. Beröm är dock vanligt även för
de äldre eleverna. I årskurs 9, men även till viss del i årskurs 6, har några elever även svarat att de får
högre betyg när det går bra för dem. Detta kan också ses som en typ av belöning likt den guldstjärna
som förekommer i årskurs 3 där betyg inte existerar. Ingen elev har svarat att de blir bestraffade när
det går sämre på lektionen. Majoriteten av alla elever anser istället att de får hjälp av sina lärare. I
årskurs 9 finns det dock vissa elever som menar att deras lärare inte gör någonting när de har svårt på
matten. Här har även en del elever svarat att det de vill ändra på är att de ska få mer hjälp när de
behöver och att det behövs fler lärare samt mindre klasser.
14
Diskussion
Syftet med den här undersökningen var att undersöka vad som intresserar elever i matematik och
huruvida intresset skiljer sig mellan olika årskurser i grundskolan samt vad lärare anser om detta.
Sammanfattning av de viktigaste resultaten
Elever intresserar sig för många olika saker när det kommer till matematik. Resultatet var väldigt
spretigt på sina håll, i alla årskurser. Även om det fanns vissa saker som flera elever tyckte var
intressant fanns det otroligt många svar som endast förekom en eller två gånger. Detta tyder på en stor
variation i vad som intresserar elever i matematik. Generellt kan man dock säga att det som främst
intresserar elever är förvånansvärt nog matematikboken som man ofta hör mycket klagomål om.
Boken tillsammans med mattespel och lekar intresserar mest i alla årskurser. Kan hända att en
kombination av dessa två skulle vara lyckat. Genomgångar som lärare håller stenhårt fast vid kanske
ibland behöver ge plats åt andra aktiviteter då detta är det som elever tycker är tråkigast. Det som
verkar vara jobbigt är då att sitta still en längre tid och lyssna på någon annan. Elever vill bli mer
aktiverade än så och spel och lekar kan vara ett sätt att få till detta. Något som kan ses som väldigt
komplext är att även om många elever gillar matematikboken så är det nästan lika många som tycker
väldigt illa om den. Några av lärarna pratade även om att det är svårt att tillgodose allas behov då alla
elever är olika. Utifrån resultat kan man därför dra slutsatsen att det inte finns ett enda lyckat recept för
att få elever intresserade. Undervisningen bör varieras så att alla elevers behov kan tillgodoses vid
något tillfälle. Detta verkar även gå hem hos eleverna då många ville att undervisningen skulle bli mer
varierad. Lärare bör kanske släppa lite på sin hårda struktur (genomgång – färdighetsträning i bok –
prov) och inte gå igenom varje arbetsområde på samma sätt hela tiden. När lärare 4 beskrev en lektion
som hon tyckte att eleverna verkade intresserade på pratade hon om en lektion där hon hade brutit sitt
vanliga mönster och gjort arbetsgången ”bakvänd” i hennes mening. En viktig sak att lyfta är också att
lärare inte riktigt verkar ha koll på vad deras elever tycker är intressant med matematiken. De har en
tanke om vad som intresserar eleverna men deras undervisning verkar inte färgas av detta då de väldigt
sällan har med det som tror eleverna tycker är roligt, t.ex. laborativa inslag. Eleverna svarar dessutom
inte att det är det de tycker är roligast så där blir det en intressant problematik.
Det man generellt kan säga om elevers intresse för matematik i olika årskurser är att de intresserar sig
väldigt mycket för liknande saker. Intressant var att de årskurser som är mest lika gällande elevers
intresse är årskurs 3 och årskurs 9. Det är även i dessa årskurser som intresset är som störst. I årskurs 6
går intresset ner lite och detta är väldigt intressant. Lärare 5 menade ju att detta beror på att
undervisningen i matematik kommer in i ett skede just här där den förändras från den undervisning
eleverna fått på lågstadiet. Mellanstadiet kan alltså vara en övergångsperiod mellan två olika sätt att
bedriva undervisning och därför går elevernas intresse för matematik ner just då eftersom de försöker
anpassa sig till den ”nya” undervisningen. En sak som också blir tydlig är att samhörighetskänslan blir
viktigare i årskurs 6 och årskurs 9. Kompisarna blir här väldigt viktiga och detta kan alltså påverka
elevers intresse för ett ämne som matematik. Lärare 2 beskrev det som att elever som har negativa
åsikter om ett ämne kan påverka kamrater i samma riktning. Detta kan vara väldigt olyckligt och
någonting som man absolut bör fundera på hur man som lärare ska bemöta. I de högre årskurserna kan
man även se att betygssystemet kommer in som en faktor för elevers intresse. Det handlar då snarare
15
om att betygen kan göra elever motiverade att arbeta med matematik och detta är då inte precis samma
sak som att de är intresserade av detta.
Bedömning av hållbarhet
Det finns vissa saker med denna studie som går att kommentera gällande hållbarheten. Det kan t.ex.
vara av betydelse om årskurs 6 tillhör högstadiet eller mellanstadiet på skolorna som deltagit i studien.
I min studie har jag undersökt klasser där båda fallen förekommer vilket kan ha påverkat resultatet. En
annan sak som går att kommentera gällande hållbarheten är att vissa av lärarna tittade igenom
elevernas enkätsvar innan de blev intervjuade. Detta kan självfallet ha påverkat deras svar i intervjuen.
Istället skulle man ha intervjuat lärarna innan enkätundersökningen genomfördes för att lärarnas svar
inte skulle färgas för mycket av elevenkäterna. Problemet när man utför en enkätundersökning är
också att man inte får möjlighet att fråga försökspersonerna vad de menar med vissa svar. På vissa
enkäter var svaren otydliga eller så hade försökspersonerna missuppfattat frågan och svarat på något
helt annat. Detta gör att det skapas ett visst bortfall som bör tas hänsyn till i resultatet.
Överensstämning med tidigare forskning
Jämfört med tidigare forskning har denna studie fått både liknande och en del olika resultat. Tidigare
forskning av till exempel Köller m.fl. (2001) har visat att elevers intresse för matematik sjunker ju
äldre de blir. I denna studie har resultatet visat att elevers intresse sjunker vid en viss ålder, nämligen
mellanåren, för att sedan öka igen. Detta skiljer sig alltså lite från vad Köller m.fl kommit fram till.
Attard (2012) fann i sin forskning att elever tycker att variation i undervisningen är viktig för att de
ska tycka att det är roligt. Detta framkommer även i denna studie som viktigt för eleverna. Hon tittade
också på hur lärare kan påverka elevernas intresse för matematik genom att själva förmedla sitt
intresse och skapa en relation med sina elever. Lärarna i denna studie menade att de tror sig kunna
påverka sina elever genom att själva vara engagerade på lektionerna men detta samband har inte
kunnat påvisas i denna undersökning.
Relevans för professionen
Resultaten som framkommit i denna undersökning kan med fördel användas av lärare i grundskolan
för att analysera sin egen undervisning gällande elevers intresse. Många av de lärare som medverkade
i studien blev förvånade av resultatet på deras elevers enkäter. Man kan också se att den undervisning
som lärarna förespråkade inte helt stämde överens med den som eleverna vill ha. Resultaten kan därför
användas av lärare som är intresserade av vad som intresserar elever i matematik och kan på så vis
använda detta för att analysera sin egen undervisning och eventuellt förändra denna så att den passar
eleverna bättre. Förhoppningsvis kan detta påverka elevernas intresse för matematik i positiv riktning
så att fler elever söker vidare till utbildningar med sådana inriktningar.
Vidare forskning
Det finns många fler saker man skulle kunna ta reda på utifrån de resultat som framkommit i denna
studie. Det mest intressanta skulle vara att göra ett nedslag i mellanstadiet där intresset för matematik
verkar gå nedåt och då även titta på årskurs 4 och 5. Det skulle vara intressant att ta reda på möjliga
16
förklaringar till varför elevers intresse är lägst just i dessa skolår. Matematikboken verkar vara central
i många lärares undervisning oavsett i vilken årskurs de undervisar i. Det skulle också vara intressant
att undersöka detta närmare och titta på vilken syn lärare har på matematikboken samt hur den
används i undervisningen.
Referenser
Attard, C. (2012). Engagement with mathematics: What does it look like? Australien Association of
Mathematics Teachers 17(1). S. 9-13.
Cardoso Utsumi, M., & Mendes, C. R. (2000). Researching the Attitudes Towards Mathematics in
Basic Education. Educational Psychology 20(2), s. 237-243.
Davidsson, L. & Flato, D. (2010). Motivera mera – möjligheternas pedagogik. Malmö:
Epago/Gleerups utbildning AB.
Firsov, V. (2006) Måste man vara intresserad av matematik? I J, Boesen., G, Emanuelsson., A,
Wallby., K, Wallby. (red). Lära och undervisa i matematik – internationella perspektiv. Göteborg:
Nationellt centrum för matematikutbildning.
Johansson, B. & Svedner, P O. (2010). Examensarbetet i lärarutbildningen. Uppsala:
Kunskapsföretaget AB.
Köller, O., Baumert, J., & Schnabel, K. (2011). Does Interest Matter? The Relationship between
Academic Interest and Achievement in Mathematics. Journal for Research in Mathematics Education,
32(5), s. 448-470.
Roddick, C. & Sliva Spitzer, J. (2010). Succeeding at Teaching Secondary Mathematics. Your first
year. California: Corwin.
Singh, K., Granville, M., Dika, S. (2002). Mathematics and Science Achievement: Effects of
Motivation, Interest and Academic Engagement. The Journal of Educational Research 95(6). S. 323-
332.
Skolverket. (2003a). Nationella kvalitetsgranskningar 2001-2002. Lusten att lära – med fokus på
matematik.
Skolverket. (2003b). Nationella kvalitetsgranskningar 2001-2002. Självkänsla och skolans vardag. En
enkätstudie av elevers och lärares attityder till information och kommunikation, lusten att lära, tid för
lärande.
Skolverket. (2011). Läroplan för grundskolan, förskoleklassen och fritidshemmet 2011.
Trost, J. (2005). Kvalitativa intervjuer. Lund: Studentlitteratur
Stockholms universitet/Stockholm University
SE-106 91 Stockholm
Telefon/Phone: 08 – 16 20 00
www.su.se