Rapport100% ekologiskt?– det agroekologiska och ekologiska jordbrukets

roll för livsmedelstrygghet och miljö

2

!""# $%&'&()*%+,

Förord

Detta är den sista rapporten av fyra i en serie som ly!er fram positiva exempel på hur lantbruket kan utformas så att det bidrar till en hållbar utveckling, med fokus på tryggad tillgång till mat för världens växande befolkning och den miljö vi alla i grunden är beroende av. De slår alla ett slag för en så kallad agroekologisk omställning av lantbruket, vilket en lång rad expertrapporter och internationella organisationer rekommenderat på senare år. Det innebär odlingssystem som baseras mer på biologisk mångfald, lokal kunskap och ekosystemtjänster än monokulturer och fossila bränslen för att uppnå både en långsiktigt tryggad försörjning och ett hållbart lantbruk.

Det är 40 år sedan FN:s första miljökonferens genomfördes i Stockholm. Idag "nns det omkring en miljard hungriga männ-iskor. Den »Gröna revolutionen« ledde visserligen till att livs-medelsproduktionen ökade dramatiskt på många håll i världen, men till priset av växande miljöproblem. Enligt FN är 60 procent av jordens ekosystemtjänster hotade. Den enskilt största orsaken är lantbruket. Idag ställs lantbruket i världen inför helt nya ut-maningar på grund av klimatförändringar, minskad biologisk mångfald, växande e!erfrågan på mat, foder, "brer och energi samt stigande oljepriser. För att klara dessa gigantiska utmaningar måste lantbruket förändras i grunden.

Vår egen rapportserie och en lång rad andra rapporter liksom även Naturskyddsföreningens policy för jordbruk och livsmed-elsförsörjning slår därför fast att det behövs en ny, verkligt grön, revolution inom lantbruket, som bygger på lokala förutsätt-

ningar och resurser och som använder naturens ekosystem som inspirationskälla. En omställning till ett grönt lantbruk kan i framtiden föda världens befolkning.

Men det räcker inte att öka lantbrukets produktion i världen i stort. En generell ökning av livsmedlesproduktionen är ingen garanti för livsmedelstrygghet på global nivå. Åtgärder för att minska fattigdomen generellt måste också vidtas. Mer mat måste produceras hos småbönder i fattiga länder där de hungrande människorna "nns. Den måste ske genom ett lantbruk som byg-ger på kretslopp av växtnäring, växtföljder och odlingssystem med en mångfald av arter och sorter. Det använder resurssnåla tekniker för vattenhushållning och odlingstekniker som binder kol, förbättrar jordar och motverkar klimatförändring. Dessutom behöver svinnet från jord till bord och konsumtionen av kött och mejeriprodukter minskas, särskilt i den rika delen av världen. Om lantbruket blir en del av en grön ekonomi, är möjligheterna goda att försörja världens befolkning med tillräcklig och näringsriktig mat idag och i framtiden, utan att basen för vår försörjning förstörs.

Johanna SandahlVICE ORDFÖRANDE, NATURSKYDDSFÖRENINGEN

3

!""# $%&'&()*%+,

Innehåll

Text: Fredrik Moberg (Redaktör), Albaeco, Jakob Lundberg, Johanna Björklund, Örebro universitet samt NaturskyddsföreningenProjektledning: Karin Höök, NaturskyddsföreningenLayout: Karin Brodén, BrodénDesignTryck: 2013ISBN: 978-91-558-0089-5Varunummer: 9550

1. Inledning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 42. Därför behövs det en förändring av världens livsmedelsproduktion . . . . . . . . 9 Lantbruket och planetens gränser . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 9 Ojämn fördelning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 18 Biologiska restriktioner för lantbruket . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 183. Vägen framåt – agroekologiska lösningar för framtidens lantbruk . . . . . . . . 20 Agroekologin inspireras av naturen på ett nytt sätt . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 20 Forskare och bönder lär av varandra i Nord och Syd . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 21 Positiva exempel från Nord och Syd . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 22 Att odla med mångfald som redskap . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 23 Trädjordbruk – lär av naturliga ekosystem . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 24 Ät mindre kött och »rätt« kött . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 27 Klimatsmart lantbruk – lantbruk som binder koldioxid . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 26 Porträtt . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 28 Från linjära !öden till kretslopp av kväve och fosfor . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 30 Så kan vattnet räcka till framtidens livsmedelsproduktion . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 32 Genvägar? . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 33 Evolutionär deltagardriven förädling – sorter och raser . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 34 Renässans för det lokala i en allt mer globaliserad värld? . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 34 Stadsodling – odla där människor bor! . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 35 Ekologiskt och närproducerat i större skala allt vanligare i Sverige . . . . . . . . . . . . . . . . 36 Hur mycket mat ska vi producera i Sverige . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 374. Slutsatser . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 385. Källor . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 39Appendix 1: Forskarpresentation . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 42

Rapporten är framtagen med stöd från Sida. Sida har ej deltagit i produktionen och ansvaret för innehållet är utgivarens.

4

!""# $%&'&()*%+,

En rad stora forskningsrapporter har på senare år konstaterat att det behövs en genomgripande kursändring inom lantbruket om en växande världsbefolkning ska kunna äta sig mätt samtidigt som de stora miljöutmaningarna möts (t ex MA, 2005; IAASTD, 2008). Förutom den ökande bristen på mark, vatten och biologisk mångfald, måste världens lantbrukare hantera klimatförändringar med e#ekter som stigande temperaturer, större osäkerhet i neder-börd och $er extrema väderhändelser som översvämningar och

torka (se t ex IPCC, 2007; Foley m $. 2011). På $era håll kom-mer ett varmare klimat dessutom att leda till en ökad förekomst av ogräs, skadedjur och sjukdomar bland växter och djur. Samman-taget innebär detta att resiliensen (Box 1) i livsmedelsproduktio-nen behöver stärkas avsevärt världen över. Redan vid två graders ökning av den globala medeltemperaturen förväntas de samman-tagna e#ekterna minska den möjliga produktionen i jordbruket avsevärt, till exempel med upp till 30 procent för stapelgrödan majs i södra Afrika till år 2030 (Lobell, m.$., 2008). Dagens bedömning är att jordens medeltemperatur riskerar att öka med mer än fyra grader (Världsbanken, 2012). Förutsättningarna för att produ-cera mat kommer dessutom att påverkas av ökad konkurrens om mark på grund av odling av energigrödor och "brer, fortsatt ökad köttkonsumtion samt urbanisering och andra typer av förändrad markanvändning. Samtidigt pekar det mesta på att e!erfrågan på livsmedel, globalt sett, kommer fortsätta att öka i framtiden på grund av en växande världsbefolkning med alltmer resurskrävande matvanor, om vi inte ändrar våra konsumtionsvanor.

Hur ska vi föda världen?Många ställer sig frågan om mer hållbara produktionssätt, till exempel ett certi"erat ekologiskt lantbruk, verkligen kan försörja världen. Vad säger forskningen? Egentligen är frågan fel ställd. Globala miljöhot, »peak oil« och det som en del kallar »peak fosfor« innebär att det relativt snart kommer att bli nödvändigt att producera mat baserat på lokala resurser och ekosystem-tjänster på ett sätt som bidrar positivt till naturen. Dessutom handlar det än så länge mer om fördelning än om hur mycket mat som produceras på global nivå. Förändrade dieter är en annan viktig faktor, speciellt konsumtionen av kött e!ersom den är avgörande för hur stora landarealer som matproduktionen kräver. Högre produktion med insatsintensiva produktions-

1. Inledning

Box 1: Resiliens – ett systems förmåga att klara av förändringResiliens är ett systems långsiktiga förmåga att klara av förändring och vidareutvecklas. För ett ekosystem, som en skog, kan det handla om att klara av till exempel stormar, bränder och föroreningar, och för ett samhälle om förmågan att på ett hållbart sätt hantera politiska oroligheter eller naturkatastrofer. För en risodlare i Syd handlar resiliens om förmågan att klara av alltifrån klimatförändringar och skadedjursangrepp till föränd-ringar i jordbrukspolitiken. För en mjölkproducent eller grönsaksodlare i Nord handlar det idag mer om att bygga säkerhet för att klara höjda oljepriser och förändringar i marknadspriset på den mjölk och de grönsaker man säljer. Resiliens innefattar alltså både systemens förmåga att stå emot stress eller förändring och att återuppbygga viktiga funktioner efteråt. I längden kräver detta en förmåga att anpassa sig och kunna förnya sig. Ökad kunskap om hur man kan stärka resiliensen i samhälle och natur blir allt viktigare för att klara av och minska de påfrestningar som klimatförändringar och annan miljö-påverkan innebär.

Klimatförändring, minskad biologisk mångfald, växande e!erfrågan på mat, foder, "brer och energi samt stigande oljepriser utmanar lantbruket i hela världen. Som en följd av detta har en rad internationella expertstudier på senare år konstaterat att det behövs en ny, verkligt grön, revolution inom lantbruket, som bygger på lokala förutsättningar och resurser och som använder naturens ekosystem som inspirationskälla. Det innebär en ökad grad av så kallade agroekologiska produktionssystem baserade på mångfald, lokala insatsvaror och ekosystemtjänster istället för monokulturer och fossila resurser, så som olja, konstgödselkväve och fosfatmalm – som är basen för dagens industriella livsmedelsproduktion.

5

!""# $%&'&()*%+,

metoder i den rika delen av världen leder inte nödvändigtvis till minskad hunger globalt. I Figur 1 visas olika typer av jordbruk i världen.

Den typ av lantbruk som behöver utvecklas för att klara fram-tidens utmaningar kallas i denna rapport för agroekologiskt lantbruk. Det har en vetenskaplig grund, agroekologi (Box 2), som till stora delar skiljer sig från utgångspunkterna i olika håll-barhetsinitiativ inom det konventionella lantbruk som dominerar i den industrialiserade världen idag.

År 2010 skrev FN:s speciella rapportör för rätten till mat, Olivier De Schutter, en rapport till FN:s generalförsamling. Den är baserad på en omfattande genomgång av aktuella vetenskap-liga studier och slår fast att agroekologi har fördelar framför det

industrialiserade lantbruket, speciellt för marginaliserade grupper i sårbara jordbruksområden. Agroekologiska produktionssätt ger dem en tryggare försörjning och ekonomisk utveckling. Att skala upp dessa erfarenheter är den stora utmaningen för framtiden enligt rapportförfattaren (De Schutter, 2010).

En omställning i denna agroekologiska riktning är viktig även ur en ekonomisk synvinkel e!ersom »business-as-usual« innebär en rad miljökostnader. Enligt de 200 experter som medverkade i »%e European Nitrogen Assessment« (ENA, 2011) kostar för samhället till exempel utsläppen av kväve från jordbruket samhället mellan 20 och 150 miljarder euro per år i Europa. Denna kostnad är enligt rapporten nästan dub-belt så hög som de inkomster som kvävegödslingen innebär

Box 2: Agroekologi (agroecology) Agroekologi är både den vetenskap och det praktiska lantbruk som använder kunskap om ekologi och andra principer för hållbarhet för att utveckla, studera, designa och bruka livsmedelsproducerande system. Agroekologin ser lantbruket som en multifunktionell helhet snarare än som producent av enskilda grödor och inkluderar ett stort antal tekniker, tillämpningar och innovationer – inklusive beprövad erfarenhet, samt lokal och traditionell kunskap – för att öka hållbarheten. Agroekologi är idag ett internationellt forskningsområde, och lantbrukssystem som bygger på denna forskning "nns över hela världen. Ett agroekologiskt lantbruk bygger alltså på djupare kunskap om naturen och om att arbeta med den i odlingen istället för emot. Det handlar till exempel om att skapa närings- och energikretslopp istället för att basera produktionen på ett stadigt !öde av insatsvaror utifrån (som till exempel konstgödsel och kemiska bekämpningsmedel). Man eftersträvar att integrera växtodling och djurhållning samt att utveckla en mångfald av arter och genetiska sorter som är anpassade till de lokala förutsättningarna. Agroekologi är dock en vetenskaplig ansats, ingen märkning som KRAV eller EU-ekologiskt och den skiljer sig också från dessa då den inte helt behöver utesluta användningen av konstgödsel och kemiska bekämpningsmedel (även om målet är att minimera eller helt utesluta denna typ av fossila insatsvaror). Trädjordbruk (agroforestry), som beskrivs senare i rapporten, är ett exempel på ett produktivt och mångfunktionellt system som utvecklas med agroekologi som grund. I rapporten används begreppet ekologiskt lantbruk för det certi"erade ekologiska lantbru-ket, som strävar efter att utveckla ett hållbart lantbruk med utgångspunkt i vetenskapen agroekologi. Med ett agroekologiskt lantbruk avses i rapporten ett lantbruk som utgår från vetenskapen agroekologi där det i undantagsfall kan använda sig av kemiska bekämpningsmedel och konstgödsel.

Figur 1. Olika typer av jordbruk i världen. Från rapporten »The State of Land and Water Resources« (FAO, 2011), FN:s livsmedels- och jordbruksorganisation (FAO)

6

!""# $%&'&()*%+,

i form av ökade skördar. Historiskt sett har omvandlingen av naturliga ekosystem till intensivt odlad jordbruksmark också varit ett av de allra största hoten mot biologisk mångfald. Vad detta innebär i ekonomiska termer i form av uteblivna ekosystem-tjänster är svårt att kvanti"era, men år 2008 kom %e Economics of Ecosystems and Biodiversity (TEEB, 2008) fram till att om den biologiska mångfalden fortsätter att försvinna i samma takt som nu (på grund av ett ohållbart lantbruk och andra faktorer som klimatförändringar och urbanisering) kan förlusten av landbase-rade ekosystemtjänster (se Box 3 och Figur 3) totalt sett uppgå till 7 procent av världens samlade BNP till år 2050.

Andra utvärderingar visar att ekologiska produktionssystem redan idag är lika högavkastande eller ger högre skördar än många industrialiserade odlingssystem, åtminstone i låginkomstländer (Bagdley, 2007). Vid en övergång från konventionellt jordbruk till ekologiskt i vår del av världen minskar skördarna generellt. Hur mycket beror på gröda. I långvariga fältförsök i Schweiz var till exempel de ekologiska potatisskördarna cirka 40 procent lägre än i det konventionella, medan avkastningen av ekologiskt höstvete var cirka 10 procent lägre (Mäder m.$., 2007). Svensk statistik visar att spannmålsskördar från ekologiskt lantbruk i genomsnitt är 40 procent lägre än konventionella, medan motsvarande si#ror för potatisskördarna är 50 procent lägre och för ärter 30 procent

Jordbrukslandskap i Tigray, norra Etiopien, ett av de områden som denna rapport lyfter fram som ett positivt exempel på agroekologisk odling.

Figur 2. Ett multifunktionellt perspektiv på lantbruket. I IAASTD används begreppet multifunktionalitet för att tydliggöra att lantbrukets olika roller och funktioner är sammankopplade. Detta perspektiv poängterar att lantbruket inte bara producerar livsmedel, foder, "brer och biobränslen, utan även immateriella nyttigheter som social trygghet, klimatreglering, cirkulation av växtnäring och kulturella tjänster.

Foto

: Ann

eli N

ordl

ing.

7

!""# $%&'&()*%+,

lägre. Skillnaden mellan ekologiskt och konventionellt odlad vall är i genomsnitt 15 procent lägre för de ekologiska (Jordbruks- statistisk årsbok, SCB, 2011). Det kan här vara svårt att jämföra skördenivåerna. Statistiken gäller första vallskörden och ekolo-giska vallar ger o!a högre avkastning vid andra skörden. Görs jämförelserna på samma typ av jord, ger skördarna i de ekologiska lantbruken ca 60–80 procent av skördarna i det konventionella.

I stora delar av världen är det dock tvärtom. Här kan me-toder baserade på agroekologisk kunskap höja produktionen markant. En övergång till ekologiska produktionsformer ökade till exempel produktionen med i genomsnitt 80 procent i förhål-lande till de tidigare använda produktionsmetoderna, enligt en studie gjord i 57 utvecklingsländer (Pretty, 2006). Detta beror

bland annat på att många av de tidigare använda metoderna som används i dessa länder har stor potential för skördeökning-ar om man i enlighet med agroekologiska principer utnyttjar

Box 3: EkosystemtjänsterEkosystemtjänster är alla de nyttigheter som ekosystemen tillhandahåller. Människans välbe"nnande och utveckling är helt beroende av dessa tjänster, till exempel luft- och vattenrening, klimatstabilisering, erosionskontroll, polline-ring av grödor, havets förmåga att producera "sk och eko-systemens förmåga att lindra effekter av naturkatastrofer.

Figur 3. Ekosystemtjänster – varor och tjänster som människor får från ekosystemen. Källa: Millennium Ecosystem Assessment, 2005.

8

!""# $%&'&()*%+,

gödsel och hushållskompost i odlingen och får tillgång till mer högavkastande, lokalt anpassat, utsäde, samt bättre kunskap om växtföljder (i vilken ordning grödorna odlas) och hur man kan reglera skadegörare utan användning av jordbrukskemikalier. O!a är just den ökande mängden organiskt material/mull i marken en nyckelfaktor. Den bidrar nämligen inte bara med näringsämnen till grödorna utan ger även många andra fördelar, till exempel jordar som behåller vatten längre under torrperioder och kan förhindra översvämningar vid skyfall. Förbättrad mark-struktur minskar även jorderosionen e!ersom rötter kan växa djupare och jordpartiklar bilda större och stabilare aggregat. Allt detta ger tryggare och högre skördar. Utsäde som förädlats lokalt med målet att anpassas till de lokala förhållandena ger på sämre jordar o!a både högre och säkrare skördar än hybrids-orter som förädlats fram av internationella förädlingsföretag för att användas över stora områden (Lin, 2011). Detta är viktig kunskap för att minska jordbrukets sårbarhet, bland annat inför klimatförändringarnas e#ekter.

Flera forskningsstudier pekar också på att dagens ekolo-giska produktionsmetoder har en större förmåga att binda kol i marken och att det "nns en stor potential att öka denna förmåga om metoderna utvecklas. En analys av 32 studier där markens kolförråd jämfördes i ekologisk och konventionell odling visade att markkolet ökade med 2,2 procent per år e!er en omställ-ning till ekologiskt jordbruk medan det var oförändrat när kon-ventionella odlingsmetoder fortsatte (Leifeld & Fuhrer, 2010). Olika växtföljder, högre andel vall (det vill säga $er perenna grödor) och e#ektiva kretslopp av näringsämnen är några av anledningarna till att dagens ekologiska lantbruk har fördelar när det gäller klimatpåverkan. En annan klimatfördel för det ekologiska lantbruket är att man inte använder konstgödsel som bidrar med stora utsläpp av växthusgaser världen över på grund av att fossila bränslen används vid tillverkning och transport. Dessutom bidrar tillverkningen av konstgödsel till utsläpp av lustgas som är en växthusgas som påverkar klimatet cirka 300 gånger mer än koldioxid.

Agroekologisk kunskap kan alltså bidra till minskad miljö-belastning och en lägre användning av fossila resurser samtidigt som skördenivåerna hålls på en rimlig nivå – något som blir allt viktigare i såväl den industrialiserade delen av världen som i de länder som brukar kallas för utvecklingsländer.

Ett komplicerat pusselDen här rapporten fokuserar på lantbrukets roll för matproduk-tionen i världen. Men det är förstås viktigt att även ta med till exempel "ske, vattenbruk, svamp, frukter, bär och vilt i en analys

av hur framtidens mat-, klimat- och miljöutmaningar kan han-teras på ett hållbart och rättvist sätt. Vilda bär, frukter, rötter och viltkött fungerar o!a som en viktig försäkring vid missväxt i jord-bruket eller uteblivna "skfångster. Cirka en miljard människor är beroende av "sk som sin främsta proteinkälla – inte minst många av de allra fattigaste hushållen på planeten – men År 2009 utgjorde "sk 16,6 % av den globala konsumtionen av animaliskt protein, och 6,5 % av allt protein. Si#rorna skiljer sig naturligtvis oerhört mellan länder och regioner. Fisk bidrar med i medel 33 cal/dag/per capita (FAO 2012 a, %e State of the World Fisheries and Aqu-aculture 2012.)

Det är bråttom att utveckla hållbara livsmedelssystem, men exakt hur sådana ser ut och hur man snabbast når dit är svårt att veta, och ändå behöver en sådan utveckling påbörjas nu. Det handlar med andra ord om att börja lägga ett pussel där inte alla pusselbitar är på plats. I en sådan situation måste man börja med den kunskap som "nns, se till att vara öppen för nya lös-ningar, nya pusselbitar, och utforska många möjliga vägar och lära av misstagen.

Denna rapport visar att framtidens hållbara lantbruk av nödvändighet bör utvecklas ur det lokala sammanhanget och i ett nära samarbete mellan forskare och praktiker. Slut-resultatet kommer förmodligen att variera väldigt mycket världen över, med en rad olika lösningar beroende på hur de sociala och ekologiska förutsättningarna ser ut. De fyra projekt som den här rapporten ly!er fram – från Brasilien, Etiopien, Filippinerna och Sverige – är exempel från fyra olika världsdelar, på platser där man kommit en betydande bit på vägen. Tillsam-mans med en rad andra exempel runt om i världen visar dessa att det går att öka matproduktionen och trygga försörjningen med hjälp av lokal ekologisk kunskap kombinerad med agroekolo-giska metoder som bevarar och drar nytta av biologisk mångfald och ekosystemtjänster (Box 3).

En av pusselbitarna som också berörs i rapporten är vikten av att ändra konsumtionsmönster. Den mat människor runt om i världen väljer att äta är starkt kopplad till markanvändningen och till hur många människor den tillgängliga jordbruksmar-ken kan försörja. Vad vi äter påverkar faktiskt hela landskapets utformning, det påverkar näringsläckage, bördighet, biologisk mångfald och vattenanvändning och många andra ekosystem-tjänster. Vår köttkonsumtion är en kritisk faktor i detta pussel, både hur mycket vi äter men också vilken typ av kött och hur de djur som köttet kommer ifrån är uppfödda – och vad de i sin tur har ätit.

9

!""# $%&'&()*%+,

2. Därför behövs det en förändring av världens livsmedelsproduktion

I många årtionden har jordbruksforskningen varit alltför ensidigt inriktad på att öka skördarna genom insatsmedel baserade på fossilenergi såsom konstgödsel och kemiska bekämpningsmedel m.m. Konstbevattning, högavkastande utsäde, kemiska bekämpningsmedel och konstgödsel har inte bara ökat produktionen av mat, dessa produktionsmetoder har med tiden också visat sig leda till förorenade brunnar, minskad biologisk mångfald, klimatförändringar, sänkta grundvatten-nivåer, övergödda sjöar och försaltade jordar. Dessutom har världens småjordbrukare och lands-bygdsbefolkningen i utvecklingsländerna i alldeles för liten utsträckning fått ta del av positiva e#ekter som den ökande produktionen medfört.När konstbevattning, högavkastande utsäde, kemiska bekämp-ningsmedel och konstgödsel kombinerades under den gröna revolutionen på 1960-och 1970-talet fördubblades skördarna på många håll i världen och många livsmedel blev billigare. Men det fanns en rad problem. Alla hade inte råd med de insatsvaror som krävdes för att öka skördarna och de moderna jordbruks-metoderna hade en miljöskadlig baksida. Minskad biologisk mångfald, övergödda hav och sjöar, förgi!ade brunnar, sänkta grundvattennivåer och försaltade jordar är några av de negativa bie#ekterna. Nu när allt $er ropar e!er ytterligare produktions-ökningar i jordbruket för att möta den växande e!erfrågan kan det ifrågasättas om en upprepning av den gröna revolutionens (Box 4) industriella produktionssätt är lösningen på den globala livsmedelskrisen.

Lantbruket och planetens gränserÅr 2009 presenterades ny forskning med sy!e att identi"era planetens biofysiska gränser (Rockström m.$., 2009). Den visar att mänskligheten redan passerat minst tre av nio identi"erade gränser som vi behöver hålla oss inom för att leva tryggt på jorden (Figur 4). De gränser som redan överskridits är påverkan på jordens klimat, utrotningen av arter och allt för hög tillförsel av gödande kväve till hav, sjöar och land. Dessutom är vi på god väg att överskrida $era av de andra. Forskarna betonar också att de nio processerna är starkt sammanlänkade – passeras ett gränsvärde kommer detta sannolikt att äventyra möjligheterna att hålla sig inom säkra nivåer för $era av de andra. Världens livsmedels-produktion är en starkt bidragande faktor till denna negativa på-verkan och speciellt till de tre gränsvillkor som redan överskridits (Foley m.$., 2011). Här nedanför går vi först igenom lantbrukets påverkan på de nio gränsvärdena för att i de kommande kapitlen gå igenom hur en agroekologisk ansats kan bidra till en livsmed-elsproduktion som håller sig inom planetens gränser och bidrar till en hållbar utveckling.

Klimatpåverkan (av jordbruket)Att beräkna jordbrukets inverkan på klimatet är komplicerat beroende på vad som tas med i statistiken. Vid olika beräkningar kommer man man till skilda resultat. Nedan ges några exempel på olika analyser. Jordbruket ligger bakom en stor del av de globala utsläppen av växthusgaser. Enligt FN:s klimatpanel IPCC står jordbruket för 14 procent av de globala utsläppen (Figur 5) medan Foley m.$. (2011) gör en bredare bedömning och drar slutsatsen att 30–35 procent av utsläppen härrör från jordbruket. Skillnaden beror på att IPCC:s beräkningar inte inkluderar utsläpp från körningar och transporter eller konst-gödseltillverkning e!ersom de ingår i transport- respektive

Box 4: Den gröna revolutionenDen gröna revolutionen som påbörjades på 1960-talet innebar att förädlat utsäde och nya jordbruksmetoder (konstbevattning, kemiska bekämpningsmedel och konst- gödsel) på samma sätt som det revolutionerat och bidragit till industrialisering och utveckling i Nord skulle användas för att göra detsamma i Syd. Detta medförde en fördubbling av världens matproduktion, men också miljöförstöring, till exempel övergödning av vatten-drag, artutrotning, förgiftat grundvatten och sjunkande grundvattennivåer. Dessutom gav det en allt orättvisare fördelning av mark och kapital, till förmån för ett mindre antal allt rikare markägare och livsmedelsföretag.

10

!""# $%&'&()*%+,

Figur 4. Planetens gränser (planetary boundaries) så som de identi"erats av Rockström m.!. (2009) för nio globala processer. Den inre gröna ytan representerar det säkra området som mänskligheten bör hålla sig inom för att undvika oförutsägbara och kanske oåterkalleliga globala förändringar. De processer som har passerat säkra nivåer är klimatförändringar (koldioxidhalt i atmosfären), biologisk mångfald (antal utrotade arter per miljon arter och år) och störning av den globala kvävecykeln (vilken hastighet mänskligheten "xerar kvävgas från atmosfären). För två av processerna - miljögifter och aerosoler i atmosfären – har det inte varit möjligt att fastställa gränsvärden. Illustration: Erik Rosin, Futerra, för Stockholm Resilience Centre.

industrisektorns utsläpp. Jordbruket släpper ut koldioxid dels genom förbränning av fossila bränslen (t ex traktordiesel och tillverkning av konstgödsel) och förlust av organiskt material från marken (minskad mullhalt). På så sätt bidrar jordbru-ket även till försurningen av världshaven som är en annan av de processer som forskarna tittat på i analysen av planetens gränser. Havsförsurningen beror på att den ökande halten av koldioxid i atmosfären medför att allt mer koldioxid löser sig i haven och bildar kolsyra som gör haven surare.

Internationellt sett beräknas djurhållningens (inklusive foder- odling, transport och markanvändning) samlade bidrag till växthusgasutsläppen vara 15 procent (Steinfeld, 2012). Utsläppen ökar e!ersom köttproduktionen är på stadig uppgång i världen. Metan och lustgas utgör de största delarna. Detta är en viktig skill-nad jämfört med andra sektorer där koldioxid från förbränning av fossila bränslen dominerar. Metan kommer främst från idisslarnas fodersmältning och lustgas från markberedning, inklusive gödsel- hantering. Det svenska jordbrukets utsläpp av växthusgaser sammanfattas i Figur 6.

Det är givetvis inte enbart själva odlingen som påverkar kli-matet utan även förädling, distribution och handel med livsmedel ger förstås också upphov till utsläpp av växthusgaser. Av hushål-lens samlade klimatpåverkan i Sverige kommer ca en tredjedel från livsmedlen. Den största delen av matens klimatpåverkan sker i själva jordbruksledet men förbättringar i själva odlingen kan ätas upp av konsumenternas beteende, till exempel hur man tar sig till a#ären och hur långt man reser för att handla.

Utsläpp av kväve och fosforKväve är ett livsnödvändigt näringsämne för såväl växter som djur. Utan tillräckligt med kväve bildas inte proteiner, men med för hög användning på åkermarken uppstår problem.

Under de senaste hundra åren har kvävets kretslopp påverkats radikalt av mänsklig aktivitet – särkilt jordbrukets. Globalt sett räknar man med att människan har dubblerat den mängd kväve som binds in i det biologiska systemet sedan 1960 (MA, 2005). Förutom att kväveläckage orsakar övergödning av våra hav och vattendrag så bidrar överskottet av kväve till försurningen, till att

Klimat

Havsförsurning

Ozonskiktet

Kväve och fosfor

FärskvattenMarkanvändning

Biologisk mångfald

Luftpartiklar

Kemiska föroreningar

11

!""# $%&'&()*%+,

Figur 5. Globala växthusgasutsläpp för olika sektorer år 2004 (Barker m !. 2007).

Figur 6. Det svenska jordbrukets utsläpp av växthusgaser, exklusive påverkan på markanvändning utanför Sveriges gränser (Cederberg m !. 2012).

Figur 7. Exempel på effekter vid olika globala medeltemperaturerökningar (jämfört med 1980–1999) Källa: Perspectives on climate change and sustainability. Climate Change 2007: Impacts, Adaption and Vulnerability. Contribution of Working Group II to the Fourth Assessment Report of the Intergovernmental Panel on Climate Change.

bryta ner ozon i stratosfären och till klimatförändringarna. Bland annat bildas den mycket kra!iga växthusgasen lustgas när orga-niskt bundet kväve bryts ner av mikroorganismerna i marken. Jordbruket bygger idag till stor del på ett linjärt $öde av kväve. Nytt kväve förs hela tiden in i systemet, på global nivå står "xering av lu!kväve för att tillverka konstgödsel för mer än häl!en av det kväve som härrör från mänsklig aktivitet, medan odling av kväve"xerande växter står för cirka en &ärdedel (Rockström m.$., 2009). Idag klarar många ekosystem inte av att ta hand om mer

kväve, vilket bidrar till att havsbottnar dör, klimatet förändras och att den biologiska mångfalden minskar (MA, 2005).

I Europa "xeras det idag tre gånger så stora mängder kväve som i början av 1900-talet. Industriella processer som då utveck-lades gjorde det möjligt att "xera lu!kväve och sedan 1950-talet har den industriella "xeringen av lu!kväve ökat explosionsartat. Detta har bidragit till problem som övergödning, nitrat i dricks-vattnet, klimatpåverkan med mera. Kostnaderna för de kvävere-laterade miljöe#ekter som är orsakade av jordbruket i Europa

del ur sektorn LULUCF

del ur sektorn Energi

sektorn Jordbruk

importerade varor, ingår inte i den svenska klimat- rapporteringen

12

!""# $%&'&()*%+,

har beräknats kosta samhället 20-150 miljarder euro per år enligt »%e European Nitrogen Assessment« som genomförts av 200 experter från 21 länder. Det kan jämföras med de 10-100 miljarder som lantbrukarna beräkas tjäna på att använda konstgödselkväve i form av ökade skördar.

I vår närmiljö märks jordbrukets ine#ektiva kväveanvänd-ning t ex i form av övergödning i Östersjön. 45 procent av det kväve som når Östersjön kommer från jordbruket. Man tvistar om vilka produktionssystem som läcker minst, men de $esta är överens om att lägre kvävenivåer i systemet, växtföljder med $eråriga grödor och jämnare regional fördelning mellan djur-hållning och växtodling, minskar läckagerisken (Wivstad m.$., 2009). Allt detta är viktiga beståndsdelar i ett lantbruk som utgår från agroekologiska principer.

Växter behöver även fosfor för att växa. Precis som alla andra levande organismer är de beroende av fosfor till exempel för att bära den genetiska informationen i sitt DNA och omsätta energi i sina celler, samt bilda protein. I det moderna jordbruket an-vänds idag stora mängder fosfathaltiga gödselmedel framställda genom brytning av fosfatmalm, men tidigare kom en stor del av fosforgödseln i världen från stora ansamlingar av fågelspillning.

Utsläpp av fosfor är tyvärr också den främsta orsaken till övergödning (alltför stor tillförsel av näringsämnen) i sjöar, dam-mar, $oder och $odmynningar runt om i världen, med gi!iga algblomningar, syrebrist, "skdöd och andra problem som följd. Mycket av fosforn kommer från erosion och avrinning från jord-bruksmark men också från mänskligt avfall som är orenat eller otillräckligt renat (även denna fosfor härrör ursprungligen från

A CENTURY AGO In 1903 commercial seed houses offered hundreds of varieties, as shown in this samling of ten crops.

80 YEARS LATER By 1983 few of those varieties were found in the National Seed Storage Laboratory.*

Figur 8. Minskad mångfald av sålda fröer i USA. En jämförelse mellan 1903 och 1983 som omfattade 66 grödor, visade att mer än 90 procent av de olika sorterna hade försvunnit. Globalt sett har omkring 75 procent av mångfalden av livsmedelsgrödor försvunnit under 1900-talet, enligt FN:s livsmedels- och jordbruks-organisation (FAO).Källa: National Geogra"c, juli 2011.

13

!""# $%&'&()*%+,

Figur 11. Kartan visar den globala utbred-ningen av odlingsmark (grön) och betes-marker (brun). Enligt FAO: s statistik upptar odlingsmark för närvarande över 1530 miljoner hektar (cirka 12 procent av jordens landyta, exklusive Grönland och Antarktis), medan betesmarker täcker ytterligare 3380 miljoner hektar (26 procent av den isfria landytan). Sammanlagt upptar jordbruk ungefär 38 procent av jordens landyta, vilket är den i särklass största markanvändningen på planeten. Källa: Foley m.!., 2011.

livsmedel som producerats av jordbruket). Samtidigt är fosfor en bristvara på åkrarna i många delar av världen. Afrika är världens största exportör av fosfatmalm samtidigt som det också är den kontinent som har det största behovet av nytillförsel av fosfor till de generellt sett magra jordarna som "nns där (Cordell et al., 2009). Enligt vissa analyser har mänskligheten börjat närma sig (eller kanske redan passerat) det som många kallar »peak fos-for«, den tid då de globala reserverna av brytvärd fosfor börjar minska. Fosforn kommer förstås inte att ta slut helt, det är ju ett av de vanligaste grundämnena i både jordskorpan och i haven. Problemet är att koncentrationen av fosfor o!ast är för låg för att det ska vara ekonomiskt intressant att utvinna den med da-gens metoder. Även om de $esta prognoserna är osäkra råder det inga tvivel om att brytvärd fosfor kommer att bli en bristvara förr eller senare (Carpenter och Bennet, 2011). Idag bryts det mesta av världens fosfatmalm i fem länder - Jordanien, Kina, Marocko inklusive Västsahara, Sydafrika och USA. Cirka 80 procent av den

fosfatmalm som anses vara brytvärd kommer från Marocko och Västsahara. Det innebär att »peak fosfor«, om eller när den inträf-far, kan medföra stora geopolitiska konsekvenser.

Förlust av biologisk mångfald Biologisk mångfald är variationsrikedomen inom arter, mellan arter och av ekosystem i landskapet. Denna mångfald ger oss allt från mat och kläder till mediciner och husrum. Dessutom "nns det en direkt koppling mellan biologisk mångfald och ekosystemens långsiktiga kapacitet att leverera ekosystemtjäns-ter som lu!- och vattenrening, samt pollinering av grödor och erosionsskydd.

Redan idag utrotas arter 100 till 1000 gånger snabbare än vad som anses vara naturligt. Om den globala medeltempera-turen stiger med 1,5 till 2,5 grader (jämfört med medeltempe-raturen 1980-1999) riskerar mellan 20 och 30 procent av alla växt- och djurarter att utrotas, enligt FN:s klimatpanel, IPCC.

Figur 10. Globala trender i produktion av spannmål och kött. Källa: IAASTD, 2008.

Figur 9. Global totalanvändning av kväve- och fosforgödningsmedel. Källa: IAASTD, 2008.

14

!""# $%&'&()*%+,

Detta innebär att ekosystemen blir mer sårbara och att deras långsiktiga förmåga att klara av förändringar i klimat och miljö (deras resiliens) riskerar att minska. Nu när den fossila energin behöver fasas ut blir också beroendet av ekosystemens förny-bara produktion av varor och tjänster allt viktigare.

Mångfalden är också grunden för förädling av växter och djur samt en försäkring inför framtiden. Klimat och miljö kommer med all sannolikhet att förändras allt snabbare och det är därför viktigt att bevara en mångfald av växter och djur med olika miljökrav som kan utföra samma funktion under de nya förhållandena.

Jordbrukets användning av kemiska bekämpningsmedel är en av orsakerna till förlusten av biologisk mångfald, men avskogning för att skapa utrymme för ny jordbruksmark och det monotona landskapet som dagens industrialiserade jordbruk medför bidrar också avsevärt. Enligt Millennium Ecosystem Assessment (2005) är 60 procent av planetens ekosystemtjänster överexploaterade eller hotade på grund av bland annat förstörda livsmiljöer, inva-derande arter, övergödning, miljögi!er och klimatförändring.

Den europeiska miljömyndigheten, EEA (2009), visar att odlingslandskapets växter och djur fortfarande minskar och är hårt ansatta av intensiva produktionsmetoder och igenväxning. Jord-bruk använder nästan häl!en av den europeiska landytan vilket gör att statusen för biologisk mångfald i regionen är starkt beroende av vilka produktionsmetoder som används.

Även i Sverige är många arter hotade på grund av den stor-skaliga rationaliseringen av lantbruket. Odlingslandskapets forna artrikedom är idag till stor del begränsad till områden som till exempel ängs- och hagmarker. Hoten kommer sig av att monokulturerna breder ut sig samtidigt som marker växer igen; med andra ord ett alltför intensivt och ensidigt jordbruk i vissa regioner medan det i andra snarare handlar om brist på aktivt lantbruk, särskilt när det gäller lantbruk med betande djur (Bernes, 2011).

Problemen är på många sätt desamma världen över även om det givetvis är stora regionala skillnader. Samma bild av ett akut läge där jordens land och vattenresurser är hårt belastade presen-terades i FAO-rapporten »%e state of the world’s land and water resources for food and agriculture« (FAO, 2011). Man pekar bland annat på att produktionsökningen inom lantbruket hittills på allt-för många ställen skett på bekostnad av mark- och vattenresurser.

Biologisk mångfald handlar inte bara om hotade vilda växter och djur utan också om den odlade mångfalden. För ca 100 år sedan var det ett hundratal grödor som försörjde världen. Idag dominerar fyra grödor stort – vete, soja, ris och majs. Förutom att allt färre grödor odlas så odlas dessutom allt färre sorter av varje gröda. FAO (2010a) uppskattar att omkring 75 procent av mångfal-

den av livsmedelsgrödor försvann under 1900-talet. Att den odlade mångfalden minskar ökar sårbarheten i odlingen. Om bara en viss sorts gröda odlas på en stor yta påverkas hela odlingen på likartat sätt om vädret slår fel, skadedjur angriper eller marken lider av näringsbrist. Utvecklingsarbete och fältförsök har visat att risk-spridning genom att odla $era grödor och många sorter lönar sig. O!ast är det någon gröda som klarar ändrade odlingsbetingelser.

För ett litet land som Sverige blir det allt svårare att få till-gång till sortmaterial som lämpar sig att odla i alla svenska klimatzoner. Växtförädlingen har under de senaste trettio åren successivt övergått från att i huvudsak vara statlig till privat. Idag dominerar ett fåtal stora privata aktörer vilka inte ser de regionala svenska marknaderna som tillräckligt lönsamma för satsningar på sorter lämpade för t ex Norrlands inland. Istället tvingas Sve-rige många gånger använda sortmaterial som är framtaget för att passa nordtyska förhållanden.

MarkanvändningRedan idag upptar jordbruksmark 38 procent av planetens isfria landyta (se Figur 11) och jordbruk i olika former har under histo-riens gång trängt undan 70 procent av gräsmarkerna, 50 procent av savannerna och 27 procent av de tropiska regnskogarna (Foley m.$. 2011). Av denna är en tredjedel åkermark och resten betes-mark. Än så länge används den allra största delen av världens åker-mark till livsmedelsproduktion. Enbart några få procent används för odling av energigrödor. I begreppet livsmedelsproduktion ingår dock även foder till djur. Uppskattningsvis används ungefär häl!en av världens åkermark till foderproduktion (Ibid).

Trots denna historiska expansion börjar åker-, betesmark och ängar bli en bristvara i ett globalt perspektiv. Dels för att vär-defull åkermark går förlorad på grund av till exempel väg- och husbyggen, och dels för att e!erfrågan på livsmedel, energi och "brer hela tiden ökar. I ljuset av denna utveckling har den ökande e!erfrågan på mark tagit sig uttryck i såväl höjda markpriser som länders eller privata företags investeringar i mark utomlands, så kallad »land grabbing«, för att tillgodose sitt eget behov av olika produkter.

Även åkermarkens kvalitet är hotad. Lägre mullhalter, erosion, föroreningar, packningsskador, försaltning med mera är ökande problem. Kvalitetsbrist leder inte bara till lägre eller uteblivna skördar, en farhåga är att detta också på sikt skulle kunna leda till näringsfattigare livsmedel.

Kemiska föroreningarForskarna har ännu inte lyckats att de"niera en hållbar planetär gräns för kemikaliespridningens påverkan på ekosystemen.

15

!""# $%&'&()*%+,

Utifrån de kemiska föroreningarnas egenskaper och överskri-dandet av vissa gränsvärden i miljön och för vissa livsmedel (till exempel rester av bekämpningsmedel i frukt och grönt) kan det dock konstateras att mänskligheten i dag på en rad punkter överskrider vad som kan anses vara långsiktigt hållbart (Black-smith Institute, 2012). Utöver de ämnen som är de"nierade som direkt gi!iga är till exempel spridningen av långlivade organiska miljögi!er som bryts ned långsamt och ackumuleras i näring-svävarna att betrakta som farliga. Det "nns idag en rad miljö-gi!er som klassas som cancerframkallande, hormonstörande och reproduktionsstörande. Ämnen som inte nödvändigtvis är skadliga i ett kort perspektiv, men visat sig påverka människor och miljö negativt i långa loppet.

Inom lantbruket används kemiska bekämpningsmedel framförallt för tre sy!en: ogräsbekämpning (herbicider), insekts-bekämpning (insekticider) och bekämpning av svampsjukdomar (fungicider). I Sverige är ogräsmedlen helt dominerande och står för över 80 procent av den totala mängden kemiska bekämp-ningsmedel. I EU som helhet är svampmedlen den största gruppen (Eurostat, 2007).

Hur mycket bekämpningsmedel som används per arealenhet varierar kra!igt mellan olika länder. Skillnaderna beror delvis på biologiska faktorer. Varmare och fuktigare klimat medför till exempel o!ast större problem med olika skadegörare. Vilka grödor som odlas har mycket stor betydelse. Att Sverige har en låg användning förklaras till stor del av att vi inte odlar så mycket bekämpningsintensiva grödor och samtidigt har ett klimat som ger jämförelsevis små växtskyddsproblem.

Statistiken över bekämpningsmedelsanvändningen baseras o!ast på mängden verksamt ämne (aktiv substans). Det är ett trubbigt mått, e!ersom olika medel har helt olika dosering. En del kräver så lite som 10 gram verksamt ämne per hektar, medan andra preparat har doser på 1-2 kg. Den använda mängden säger heller inget om skadlighet för miljö och hälsa, e!ersom det hand-lar om många hundra helt olika kemiska substanser med olika ändamål och verkningssätt. Dessutom är den tillgängliga statis-tiken både gammal och av osäker kvalitet, vilket gör det svårt att jämföra användningen på ett korrekt sätt.

Bekämpningsmedelsanvändningen påverkar tyvärr inte enbart de ogräs eller skadeinsekter man vill åt, utan även till exempel nyttodjur som pollinerare och naturliga "ender till skade-djuren. Kemiska bekämpningsmedel var den faktor inom det kon-ventionella lantbruket som hade störst negativ e#ekt på biologisk mångfald i en omfattande studie i åtta europeiska länder (Gei-ger, et al., 2010). Utöver att arter slås ut, riskerar också rester av bekämpningsmedel i vatten och livsmedel att påverka män-

niskors hälsa. Även om det "nns gränsvärden för hur mycket bekämpningsmedelsrester som får "nnas i livsmedel kan dessa inte tolkas som att det är helt riskfritt att äta livsmedel med halter under gränsvärdet. Gränsvärdena begränsas av såväl analys-möjligheter som politiska kompromisser och dessutom studeras i regel en aktiv substans i taget utan att hänsyn tas till eventuella kombinationse#ekter. Samtidigt blir det allt vanligare att blanda en mängd olika bekämpningsmedel så att varje rest skall hamna under gränsvärdet.

Ett stort antal bönder och lantarbetare förgi!as av kemiska bekämpningsmedel årligen i världen, främst i utvecklingsländerna i Syd där detta också får allvarliga ekonomiska konsekvenser. I Afrika söder om Sahara kostar förgi!ning på grund av bekämp-ningsmedel samhället mer än det totala biståndet till hälsosektorn (UNEP, 2013). Många av de farliga preparat som är förbjudna i den industrialiserade världen, används fortfarande i Syd. Dess-utom kan medel som bedöms som relativt »säkra« i Europa få allvarliga konsekvenser när de säljs utan restriktioner och o!a för-varas lättåtkomligt. Förvaringskärl är alltid en bristvara och gamla behållare för bekämpningsmedel kan användas till mycket, som krukor eller vattentunnor. De som sprider gi!erna saknar o!a ordentlig skyddsutrustning, ibland har de ingen alls. Många kan inte heller läsa varningstexterna, som i många fall är tryckta på ett främmande språk.

Särskilt i exportgrödor som bomull, bananer och snittblom-mor används stora mängder bekämpningsmedel. Exempelvis besprutas bananplantorna på en konventionell plantage i Costa Rica $era tiotals gånger under de drygt nio månader det tar för plantan att bära fram mogen frukt. Den intensiva användningen drabbar miljön, ekosystemen och människorna i dessa länder

Figur 13. Total global produktion av bekämpningsmedel. Källa: IAASTD, 2008.

16

!""# $%&'&()*%+,

hårdast. Men små gi!rester kommer också till den rika världen i Nord genom exporten av produkterna. På så sätt kan man säga att »gi!cirkeln sluts«. De tio största bekämpningsmedelsföretagen i världen har nämligen sitt säte i USA eller EU. Tillsammans står dessa för över 90 procent av all tillverkning och försäljning av bekämpningsmedel i världen.

En nyligen genomförd sammanställning av EFSA (European Food Safety Authority) visar att allt färre livsmedel är fria från bekämpningsmedel och att allt $er ämnen hittas i ett och samma prov. Sammanställningen är baserad på $er än 77000 prover från cirka 500 typer av livsmedel runt om i Europa (EFSA, 2013). I den Svenska miljöövervakningen hittas rester av bekämpningsmedel även i ytvatten, grundvatten, bottensediment, regn och lu!. I yt-vatten hittades överträdelser av riktvärden i 43 procent av proven, dvs den koncentration då negativa e#ekter på organismer i vatten-ekosystemet kan ske (Nanos m.$. 2012).

Utöver bekämpningsmedel "nns $era andra kemikalier som är problematiska i jordbruket. En särskilt allvarlig metall

är tungmetallen kadmium. Kadmium "nns visserligen naturligt i många jordar (hur mycket beror på jordarten och markens ursprung), men halterna har ökat till farliga nivåer på många platser. Det "nns ett direkt samband mellan mängden kadmium i åkermarken och halten kadmium i grödan. Kadmium här-rör till största delen från lu!nedfall från koleldning och utsläpp från industrier, men också från spridning av avloppsslam och kadmiumförorenad fosfatgödsel, som medfört en ökning av åkerjordens kadmiumhalter under det senaste halvseklet (SGU 2013:01). Exponeringen för kadmium via maten kan förorsaka benskörhet och njurskador och en rad studier visar samband med e#ekter på hjärt-kärlsjukdom, diabetes, ökad dödlighet, reproduktions- och neurotoxicitet. Kosten är den huvudsakliga exponeringsvägen för kadmium och marginalen till kritiska exponeringsnivåer anses vara liten, eller obe"ntlig och det går inte att utesluta att en risksituation kan föreligga för delar av be-folkningen (Livsmedelsverket, 2010). Under senare år har $era nya vetenskapliga studier pekat på hälsoe#ekter av kadmium

Figur 14. Stora delar av Afrika, Latinamerika och Östeuropa har stora »skördegap« – regioner där jordbruksmarken inte når upp till sin fulla potential för att producera mat. Att överbrygga dessa gap skulle kunna öka den nuvarande livsmedelsproduktionen med mer än 50 procent. Källa: FAO, 2011.

Low productivity High productivity

High yield gap Low yield gap

17

!""# $%&'&()*%+,

vid lägre exponering än den som legat till grund för bedöm-ning av hur mycket kadmium människor »tål« att exponeras för (Kemikalieinspektionen, 2011).

VattenanvändningJordbruket i världen står för ungefär 70 procent av den globala vattenanvändningen (Foley m.$. 2011). För en balanserad diet på 3000 kilokalorier per person och dag behövs det hela 3600 liter färskvatten, eller 1,3 miljoner liter per person och år. Med en växande världsbefolkning och allt törstigare dieter (mer kött och mejeriprodukter) är vattnet i $oder, sjöar och grundvattenma-gasin redan idag så överutnyttjat att $oder som Colorado$oden, Gula $oden och Indus tidvis inte längre når ut till haven eller till sin naturliga slutdestination. Dessutom har grundvattennivåerna sänkts till alarmerande låga nivåer på många håll, t ex i delar av USA, Kina, Indien och Afrika söder om Sahara. Stora sjöar som Aralsjön har krympt till oigenkännlighet och häl!en av alla våtmarker i Europa och Nordamerika har försvunnit, främst på grund av att de dikats ut för att ge plats åt jordbruk och bebyg-gelse. I många områden tär man på grundvattnet för att bevattna jordbruket. Bevattning av omfattande tomatodlingar i Spanien har till exempel sänkt grundvattennivån med upp till en meter per år. I Sverige är däremot vattenbrist sällan ett allvarligt problem mer än lokalt och tillfälligt. I ett globalt perspektiv är vattenbrist

ett ökande problem som inte sällan leder till kon$ikter.På våra breddgrader är det o!are kvalitén på vattnet som kan

utgöra ett problem. I stora delar av t ex Nederländerna är höga halter av nitrat i dricksvatten ett hälsoproblem. Nitratet kommer från gödselanvändningen i jordbruket. Rester av bekämpnings-medel är en annan förorening som kan förekomma i vatten.

Många livsmedel som importeras från Syd till EU-länderna består egentligen mest av vatten – t ex gurka, tomat, citrusfrukter med mera. Den stora vattenanvändningen sker förstås vid själva odlingen. Till exempel behövs det ungefär 1200 liter vatten för att producera 1 kg vete, 16 000 liter för varje kg nötkött och

Mosaiklandskap i Etiopien. Foto: Anneli Nordling, Naturskyddsföreningen.

Foto

: Ann

eli N

ordl

ing

Figur 12. Ökad användning av bevattning. Källa: IAASTD, 2008.

18

!""# $%&'&()*%+,

2 700 liter för 1 kg ris. Att transportera vattenkrävande livsmedel från områden med vattenbrist till Nordeuropa som o!ast har till-räckligt med vatten, är förstås långt ifrån hållbart (SIWI, 2004).

AerosolerAerosoler är små lu!burna partiklar som både kan påverka vårt klimat och utgöra en hälsorisk. Det kan handla om alltifrån upp-virvlade damm- och jordpartiklar till sot som bildas vid förbrän-ning av fossila bränslen och biomassa. De kan alltså vara både naturliga eller antropogena (skapade av människan). En del av dessa partiklar (sot), bidrar till uppvärmningen. Andra, till ex-empel sulfater och organiska partiklar, re$ekterar solljus tillbaka till rymden och tenderar att kyla planeten. Den nuvarande uppfatt-ningen är att nettoe#ekten av alla partiklar är en nedkylning som uppskattas ha dolt en betydande del av det senaste århundradets förväntade uppvärmning. Lantbruket bidrar via användning av fossila bränslen och biobränslen samt olika naturliga partiklar, som pollen, damm och jord. Svedjebruk och anlagda skogsbränder för att ge plats åt nya odlingsbara ytor är också en bidragande faktor.

OzonlagretAtt ozonlagret påverkas negativt av freoner är allmänt känt. In-direkt har lantbruket via livsmedelskedjan varit en bov i dramat e!ersom livsmedel o!a behöver hållas kalla och många kylsystem historiskt sett använt sig av ozonförstörande freoner som köld-medium. Men i takt med att de skadliga freonerna fasats ut har lustgas från lantbruket seglat upp som ett av de största hoten mot jordens ozonlager. Att lustgas, eller dikväveoxid, är skadligt för ozonlagret har varit känt sedan 1970-talet, men gasen "nns trots detta inte upptagen i det så kallade Montreal protokollet, som varit så framgångsrikt med att avveckla de mest aggressiva äm-nena (freoner och haloner) att ozonlagret nu börjat återhämta sig. Lustgas är mindre aggressivt än dessa men släpps ut i betydligt större mängder. Jordbruket står för ca 50 procent av det totala utsläppet av lustgas i EU och häl!en av det kom år 2000 från göd-selhanteringen (Oenema m.$., 2007), resten kommer från industri och förbränning. E!ersom lustgas också är en av de farligaste växthusgaserna skulle minskade utsläpp gagna både ozonlagret och klimatet. Länge utgjorde även bekämpningsmedlet metyl-bromid i jordbruket ett hot mot ozonlagret. Det förbjöds dock i början på 2000-talet i de $esta länder på grund av dess ozonför-störande egenskaper.

Ojämn fördelningIdag produceras det faktiskt tillräckligt mycket mat för att mät-ta hela jordens befolkning (FAO, 2009). Mellan 1985 och 2005 ökade jordbruksproduktionen i världen med 28 procent (Foley m.$. 2011). Ändå lider omkring en miljard människor av hunger och kronisk undernäring, samtidigt som ungefär 1,5 miljard av jordens befolkning lider av fetma. Det viktigaste just nu är därför inte att öka produktionen i världen som helhet utan snarare att se till att maten når dem som behöver den mest. Dessvärre har de produktionsökningar som åstadkommits de senaste 30 åren med hjälp av teknik och vetenskap i alldeles för liten utsträck-ning nått fram till världens fattiga. Det konstaterar 400 obero-ende forskare och andra experter – med stöd av bland annat Världsbanken, UNEP, UNESCO, FAO och WHO – e!er en sex år lång studie »International Assessment of Agricultural Science and Technology for Development« (IAASTD, 2008). I studien rekommenderas ett paradigmski!e inom lantbruket till förmån för ekologiskt hållbara produktionsmetoder och ett ökat stöd till världens småbrukare. Idag försörjer världens ungefär 500 miljoner småbrukare i storleksordningen 2,5 miljarder männ-iskor med livsmedel (FAO, 2012).

En annan viktig anledning till att den mat som produceras i världen inte når fram till alla människor är bland annat handels- och jordbrukspolitik, till exempel att många länder i Nord kra!igt subventionerar det egna lantbruket. Det har påverkat världsmark-naden och o!a försvårat utvecklingen av lokala marknader för livsmedel i utvecklingsländerna, med negativa e#ekter på livsmed-elstrygghet och utveckling av ett hållbart lantbruk i dessa länder. De slutsatserna drog FN-studien Millennium Ecosystem Assess-ment och rekommenderade att en rad subventioner inom lantbru-ket måste förändras i grunden så att de gynnar ett hållbart lantbruk med mindre kemikalieintensitet och större fokus på multifunktio-nalitet, biologisk mångfald och ekosystemtjänster (MA, 2005). Att fattiga människor inte köper mat, beror också på bristande köp-kra!.

Ekologiska restriktioner för lantbruketOm man tar forskningen kring planetens gränser på allvar och lägger till att mänskligheten har nått eller är på väg att nå »peak oil« och inom en snar framtid även det som många kallar »peak fosfor« (när produktionen av fossil energi och fosfor börjar minska), så innebär det att den framtida livsmedelsproduktionen behöver byggas på andra resurser än just på olja och fosfor från gruvbrytning. Samtidigt med detta behövs en drastisk minsk-ning av det ekologiska avtryck som livsmedelsproduktionen orsakar.

19

!""# $%&'&()*%+,

Även om alla pusselbitar inte är på plats kan man med aktuell forskning som grund lista ett antal villkor som måste vara upp-

fyllda för att framtidens livsmedelsproduktion ska bli verkligt hållbar:

I de följande kapitlen fokuserar vi på idéer om hur man ska kunna uppfylla dessa villkor och lägga det pussel som framtidens håll-bara matproduktion innebär. Det är inget enkelt pussel. Det måste ta hänsyn till en rad olika intressen och lärdomar både från forsk-ningen och dagens olika produktionssätt – alltifrån universitetens bioteknikforskning till lokal erfarenhetsbaserad teknologi utveck-lad på landsbygden världen över. Ett $ertal forsknings- och poli-cyrapporter trycker på just detta, till exempel den ovan nämnda IAASTD (2008) och den brittiska regeringens Foresight-rapport »%e future of food and farming: Challenges and choices for glo-

bal sustainability« (%e Government O'ce for Science, 2011). Det "nns med andra ord starka argument för att forskare och praktiker behöver lära av varandra och uppmuntra en mångfald av lösningar. En avgörande fråga är dock hur resurser inom forsk-ning och utveckling ska prioriteras och hur politiska styrmedel som gynnar respektive missgynnar olika lösningar bör utformas. Här skiljer sig ståndpunkterna och en fortlöpande dialog i kom-bination med demokratiska beslutsformer både i internationella och nationella sammanhang är oerhört viktig.

Att den är baserad på lokala insatsvaror (när så är möjligt), biologisk mångfald och ekosystemtjänster, samt mindre användning av vatten.

Att en större andel jordbruksmark, samtidigt som den ger oss mat, också blir en »kolsänka«.

Att den innebär en radikal minskning av inbindning av kväve från atmosfären, det vill säga en kra!ig minskning av användning av konst-gödsel, som står för den huvudsakliga tillförseln »nytt« kväve idag.

Att mängden fosfor som läcker ut från jordbruksmark till sjöar, hav och andra vattendrag minskar drastiskt.

Att mat produceras på sätt som inte utrotar arter eller på annat sätt utarmar den biologiska mångfalden på ett oåterkalleligt sätt.

20

!""# $%&'&()*%+,

Redan i inledningen till denna rapport konstaterades att fram-tidens lantbruk behöver ställas om med hjälp av agroekologiska principer (se faktaruta, sid 5) för att klara framtidens utmaningar. Det innebär odlingssystem baserade på mångfald, lokala insatsva-ror och ekosystemtjänster istället för monokulturer och fossila resurser, så som olja och fosfor. Inom agroekologin används naturen som inspirationskälla, det vill säga ekologisk kunskap och ekologiska teorier om hur olika ekosystem fungerar ligger till grund för att utforma produktionen på en gård eller kanske till och med livsmedelsförsörjningen inom en hel region (IAASTD, 2008; De Schutter, 2010).

Dagens industriella lantbruk har utvecklats i en värld där naturen på många sätt behandlades som en outtömlig källa till resurser och en oändlig mottagare av vårt avfall. Då allt fokus låg på högre avkastning för att trygga livsmedelsförsörjningen för världens befolkning, blev ett lantbruk som liknade tidiga successioner i naturen den e#ektivaste lösningen. I dag lever vi i en värld där vi hastigt närmar oss planetens hållbara gränser och är väl medvetna om att många av våra naturresurser snart riskerar att ta slut, en värld där vi i allt högre utsträckning måste se oss som »planetskötare«. Resurshushållning, fördelning, konsumtionsförändringar och ekologiskt anpassade lösningar blir allt mer avgörande för att trygga livsmedelsförsörjningen. I naturens egna ekosystem "nns de mest hållbara lösningar vi känner till och de kan då vara till hjälp. Agroekologiska produk-tionsformer är kunskapsintensiva, de kräver ekologisk kunskap och samtidigt kännedom om de lokala förutsättningarna, e!er-som produktionssystemens utformning bygger på kunskap om

egenskaper och processer i naturen med anpassning till det lokala sammanhanget.

I vissa delar av världen, till exempel i Brasilien, är agroekologi också en rörelse som utvecklats ur lokal ekologisk kunskap som en reaktion mot miljöförstöring och sociala missförhållanden orsakade av industriella produktionsmetoder. Rörelsens sy!e är att utveckla hållbara produktionssätt som tryggar människors tillgång till mat och samtidigt ger dem kontroll över den.

Agroekologin inspireras av naturen på ett nytt sättAgroekologin utgår ifrån kunskapen om komplexa interaktioner mellan arterna och deras livsmiljö, och om grundläggande ekolo-giska processer (till exempel succession, näringsämnens kretslopp och energi$öden), för att studera och designa hållbara system för livsmedelsproduktion (De Schutter och Vanloqueren, 2011). Men även dagens industrialiserade lantbruk använder faktiskt naturen som modell, genom att e!erlikna ett ekologiskt system i så kallad tidig succession. En tidig succession betyder att det inte har för$utit särskilt lång tid sedan en störning då ny mark blottades. Denna typ av lantbruk försöker alltså e!erlikna det stadium i ett ekosystem då det "nns gott om resurser, av energi, näringsämnen och vatten, så att de mest konkurrenskra!iga arterna kan maximera sin produk-tion, vilket ger en hög nettoproduktion av vetet, havren, majsen eller sojan. Genom att plöja och utrota »ogräs« hålls systemet kvar i detta resurskrävande stadium då arter med snabb tillväxt och stor konkurrensförmåga gynnas. I ett vilt ekosystem är detta inte håll-bart, det existerar bara när ett »nytt« område koloniseras, till exempel när regnet kommer e!er en torka, en skogsbrand eller en

3. Vägar framåt – agroekologiska lösningar för framtidens jordbruk

Lantbruket i Nord och Syd är beroende av en rad ekosystemtjänster såsom pollinering, vatten- rening, naturlig skadedjursbekämpning och upprätthållande av bördiga jordar. Att undvika fort-satt utarmning av världens ekosystem är därför avgörande för framtidens livsmedelstrygghet och för att minska antalet människor som svälter i världen. De projekt som ly!s fram i denna rapport är alla exempel på hur lantbruket kan utvecklas med hjälp av ett agroekologiskt angreppssätt så att det blir mer mångfunktionellt och gynnar produktionen av ekosystemtjänster, minskar sårbarheten för klimatförändringarna och stärker landsbygdsbefolkningens ställning. Exemplen visar också prov på hur lantbruket kan utvecklas för att binda mer koldioxid och därmed minska sitt bidrag till den globala uppvärmningen.

21

!""# $%&'&()*%+,

översvämning. E!erhand tar de fria resurserna slut och hushåll-ning, arbetsdelning och samarbete blir fördelaktigare än konkur-rens. Med kretslopp och komplext samarbete blir inget outnytt-jat, inget blir spill eller avfall. I agroekologisk forskning utvecklas hållbara livsmedelssystem genom att medvetet e!erlikna mer »mogna« ekosystem istället för de »pionjärliknande« ekosystemen som lantbruket mest liknar idag.

Forskare och bönder lär av varandra i Nord och SydDe exempel som ly!s fram tidigare i denna rapportserie från Etiopien, Brasilien och Filippinerna blandas i denna rapport till-sammans med en rad exempel från Sverige och andra länder i Nord. Tillsammans visar de tydligt hur forskare och lantbrukare i såväl Nord som Syd kan samarbeta för att hitta nya vägar mot en hållbar utveckling. Genom att kombinera ny forskning med lokal praktisk erfarenhet "nns det stora möjligheter att ständigt utveckla och förbättra odlingsmetoderna.

I Etiopien jobbar experter, som Sue Edwards och hennes man Tewolde Berhan Gebre Egziabher (se appendix 1), från lokal till nationell nivå tillsammans med landets lantbrukare. Med hjälp av en rad hållbara brukningsmetoder arbetar de för att återställa vattenbalansen och minska behovet av konstgödsel, samt komma till rätta med överbete, jorderosion och förstörda vattendrag. Projektet som inleddes 1996 koordineras gemensamt av ISD, Institute for Sustainble Development (Institutet för hållbar utveck-ling), Verket för jordbruks- och landsbygdsutveckling i Tigray (BoARD), Mekelleuniversitetet, lokalsamhällena och de lokala myndigheterna. Sy!et är att på ett hållbart sätt öka produktivi-

teten i jordbruket, trygga tillgången till mat, skapa bättre försörj-ningsmöjligheter och förebygga de svältkatastrofer som tidigare o!a drabbat trakten i samband med återkommande perioder av torka. De metoder som har introducerats av ISD i samarbete med lantbrukare och de lokala myndigheterna har även fördelen att de nyttjar tillgängliga lokala resurser och bönders kunskap.

I Brasilien arbetar organisationen Centro Ecológico och deras samarbetsorganisationer aktivt i nätverksstrukturer för att sprida kunskap och utveckla kompetensen inom ekologisk produktion i södra Brasilien. Genom att bygga upp och stärka olika nätverk med $era mindre centra får man större e#ekt än om allt kunskapsutbyte utgår från ett centra. Forskare, som till exempel André Gonçalves (se appendix 1) och lantbrukare lär av varandra inom alltifrån produktion och förädling till marknadsföring av certi"erade eko-logiska produkter för att stimulera till mer uthålligt jordbruk och ökat miljöskydd. Centro Ecológico har också en stark relation till lärare, genom ett nätverk bestående av 40 lärare i 10-15 skolor som arbetar med utbildning i miljövård tillsammans på skolorna. Centro Ecológico och deras samarbetsorganisationer har genom att arbeta aktivt med aktörssamverkan, kunskapsutbyte och kompetensutveckling i nätverksstrukturer kunnat påverka ut-vecklingen av ekologiskt lantbruk såväl regionalt, nationellt som internationellt.

På liknande sätt har organisationen MASIPAG i Filippinerna byggt ett banbrytande och e#ektivt samarbete mellan bönder och forskare. En av forskarna är Chito Medina (se appendix 1) som tillsammans med sina forskarkolleger och lokala lantbrukare har initierat ett projekt där man samlar in, förädlar och provodlar olika rissorter för att uppnå bättre lönsamhet, ökad försörjnings-trygghet, utökat medbestämmande och minskad sårbarhet för klimatförändringar. Dessutom har lokalbefolkningens sociala ställning, kosthållning och hälsa förbättrats.

I Sverige forskar Johanna Björklund (se appendix 1) till-sammans med lantbrukare i det som här kallas deltagardriven forskning. Tillsammans med ett tiotal lantbrukare i projektet »Klimatsmart lantbruk – hållbara lösningar för framtiden« har man ökat kunskaperna och erfarenheterna om hållbarare sätt att producera mat. Det handlar till exempel om att hitta sätt att pro-ducera livsmedel så att maten vi äter inte bidrar till den globala uppvärmningen utan tvärtom – hjälper till att bromsa klimat-förändringarna. Jordbruksmarker har nämligen möjligheter att binda in koldioxid på lång sikt och det "nns en stor potential att producera mat med hjälp av förnybar energi. Projektet visar också att betande djur kan ge mat utan att nämnvärt konkurrera med livsmedel som människor kan äta direkt, något som är en förutsätt-ning för att kunna föda en växande befolkning. En av de viktigaste

Forskare och bönder lär av varandra. Foto: Anneli Nordling

22

!""# $%&'&()*%+,

frågorna är att fasa ut klimatpåverkande fossil energi, bland annat genom att medvetet arbeta med biologisk mångfald som redskap. Det handlar om att kombinera ny forskning och nya kunskaper med praktiska erfarenheter hos lantbrukarna för att öka kunskapen om hur man på bästa sätt kan använda olika ekosystemtjänster, till exempel naturliga "ender, pollinerare, markmikroorganismer och kväve"xerande växter, på ett sätt som är hållbart och som ger en hög och stabil produktion.

En nyckelfaktor för att ersätta fossil energi med lokala resur-ser och ekosystemtjänster som man arbetat med i projektet är att utveckla mångfunktionaliteten. Till exempel kan lantbrukets husdjur göra mer än att bara producera mjölk, kött och ägg. De kan till exempel också bereda mark, sprida gödsel, minska ska-degörare och ogräs, värma hus och vara dragdjur. Lantbrukare och forskare i projektet »Klimatsmart lantbruk« poängterar att det är viktigt att testa en mångfald av idéer och metoder samt att föra en ständig diskussion om den framtid vi vill leva i. Men med en framtid som är mer oförutsägbar än någonsin och med utma-ningar av en omfattning som vi aldrig tidigare stått inför måste vi handla utan att alla pusselbitar "nns på plats.

Genom initiativ från Naturskyddsföreningen har forskarna från Etiopien, Brasilien, Filippinerna och Sverige besökt varandra och trä#at lantbrukare i de fyra länderna för att lära av varandras olika sammanhang och erfarenheter. Under ett gemensamt semi-narium i Stockholm, december 2009, trä#ades de för att summera erfarenheterna av detta projekt.

Positiva exempel från Nord och SydDet har skett en viktig och intressant läroprocess i de exempel som rapportserien (se referenslistan) hittills behandlat med medverkande från Institute for Sustainable Development i Etio-pien, Centro Ecológico i Brasilien och MASIPAG i Filippinerna. Rapportens huvudexempel från ett rikt land i Nord är projektet »Klimatsmart lantbruk« i Sverige, men en rad andra exempel behandlas också för att visa prov på olika pusselbitar som kan leda till ett mer hållbart lantbruk. De är alla lokala exempel på att det går att öka matproduktionen och trygga försörjningen med hjälp av agroekologiska principer, det vill säga genom lokal ekolo-gisk kunskap kombinerad med moderna agroekologiska metoder som bevarar resiliensen och drar nytta av biologisk mångfald och ekosystemtjänster.

Exemplena från Nord skiljer sig på så sätt att målet inte främst är att akut trygga matproduktionen, utan att visa förutsättningar för den nödvändiga övergången från ett helt fossilberoende pro-duktionssystem till system som bygger på förnybara resurser och lokala ekosystemtjänster med bibehållen produktion. För den industrialiserade delen av världen handlar frågan om en tryggad matproduktion på sikt om att lägga om livsmedelssystemet så att dess ekologiska avtryck och förbrukning av ändliga resurser minskar. Klimatförändringarna, pris$uktuationer på olja och den stora minskningen av den biologiska mångfalden visar med tyd-lighet att detta är avgörande för en tryggad livsmedelsförsörjning i framtiden oavsett om vi bor i Nord eller Syd. Nödvändigheten av

Möte mellan en lantbrukare från Brasilien och Sverige. Foto: Anneli Nordling

En stor och viktig del av organisationen MASIPAG:s verksamhet i Filippinerna är det unika samarbetet mellan forskare och bönder för att samla in, förädla och provodla olika rissorter. Foto: Achim Pohl.

23

!""# $%&'&()*%+,

denna omställning av vårt livsmedelssystem och de vinster som samhället kan göra genom att nyttja och värna speci"ka ekosys-temtjänster vinner allt större gehör i internationella forum.

I de exempel som ly!s fram i denna rapport utvecklar fors-kare och bönder tillsammans de ekologiska odlingsmetoderna genom att kombinera ny forskning med lokal praktisk erfarenhet och kunskap. Exemplen representerar olika kulturella, miljö-mässiga och socioekonomiska sammanhang i olika världsdelar, men de uppvisar ändå förvånansvärt många likheter i sättet att bedriva lantbruk. Några gemensamma nyckelkomponenter är:

för att bara odla en eller ett par grödor som de säljer till cen-trala uppköpare, också odlar till exempel grönsaker för själv-hushåll och säljer överskottet. I Syd ger det bättre ekonomi, ökad livsmedelstrygghet och mindre sårbarhet för till exem-pel svängningar på marknaden, torka och insektsangrepp.

bördigheten till exempel genom kompostering som bygger mullhalt, ökar jordens förmåga att leverera näring till grödan, ökar den vattenhållande förmågan och markens genomsläpp-lighet för skyfall – samtidigt som det kan fungera som en vik-tig kolsänka.

Nord, träd som bland annat ger foder, bränsle och skugga, samt fungerar som erosionsskydd och naturlig kvävegödslare.

genom att gynna skadegörarnas naturliga "ender, genom att använda växtföljder samt en mångfald av olika grödor och sor-ter för att minska den generella sårbarheten för skadegörare.

nätverksstrukturer för att så e#ektivt som möjligt utbyta ny kunskap om ekologiskt hållbar produktion både nationellt och internationellt.

-logiska marknader, men i Syd kan det även innebära interna-tionell försäljning av vissa väl utvalda produkter.

-gardrivet arbetssätt) för att minska beroendet av dyrt utsäde och vara bättre anpassade till de lokala förutsättningarna.

bönder och forskare, ett e#ektivt sätt att utveckla verkligt hållbara lantbrukssystem.

Att odla med mångfald som redskapSom synes i listan ovan är biologisk mångfald och ekosystem-tjänster centrala i $era olika avseenden. Vilda arter bidrar med pollinering, naturlig skadedjursbekämpning, rening av vatten och cirkulering av näringsämnen. På så sätt minskar behovet av såväl konstgödsel som kemiska bekämpningsmedel, något som lantbrukarna lärt sig att stimulera på olika sätt. Istället för konstgödsel använder Woldu och hans fru i Etiopien (Porträtt s.28) kompostering för att återcirkulera växtnäring till åkrarna. På liknande sätt tillförs växtnäring i Toninhos trädjordbruk i Brasilien (Porträtt s.29) genom vissa sorters träd som berikar jorden tack vare sin förmåga att binda lu!ens kväve (biologisk kväve"xering). I Sverige tar Hillevi (Porträtt s.28) hjälp av olika kväve"xerande baljväxter (till exempel bönor och ärter) och prenumererar på specialanpassade humlor som pollinerar hen-nes ekologiska tomater. Lantbrukarna Dan och Britt-Inger på Väddö i Roslagen använder gäss som »kompostkvarnar« vilka också hjälper till med ogräsrensningen i växthusen. I Filippinerna har Euni (Porträtt s.29) sedan länge gått över till ekologisk od-ling e!er att hans syn skadats av kemiska bekämpningsmedel. Idag har han stor ekologisk kunskap och vårdar bland annat sin 0,5 hektar stora skog så att den kan fortsätta att bidra med vattenrening och fungera som livsmiljö för skadedjurens natur-liga "ender, samt andra ekosystemtjänster som är viktiga för hans odlingar.

Förutom att gynna nyttodjur som på olika sätt bidrar till den naturliga skadedjursregleringen är de ekologiska lantbrukarna måna om att utforma hela odlingssystemet så att det inte gyn-nar skadedjur på det sätt som monokulturer tenderar att göra. Varierade växtföljder och mångfald av olika grödor och av lo-kalt anpassade sorter minskar mängden skadegörare. Genom att fokusera på kretslopp och mångfald istället för fossilbränsleba-serad teknik skapas mer komplexa och varierade livsmiljöer där en mångfald av fåglar, insekter samt andra djur och växter trivs. Ett sådant multifunktionellt jordbruk tenderar att vara mer resi-lient (se Box 1) och bidra med $er nyttigheter än bara livsmedel, vilket kan ge en tryggare försörjning samtidigt som det gynnar ekosystemtjänster, inklusive den biologiska mångfalden.

Hillevi Rundström driver ett ekologiskt lantbruk på Ljusterö i Roslagen. Hon säljer allt direkt från gården, och om det "nns något överskott också i den lokala a#ären. Hon lär sina kunder att välja produkter e!er säsong för att minska matens påverkan på

24

!""# $%&'&()*%+,

klimatet. Kunderna får också ökad förståelse för allt arbete som ligger bakom odlingen av grönsaker av hög kvalitet. På gården, som omfattar 10 hektar åker och 20 hektar skog, odlar Hillevi en mängd olika grönsaker, allt från dill till broccoli och rödbetor. I växthuset "nns gurka, paprika och tomat, och på fälten även blommor. Allt odlas ekologiskt, det vill säga utan tillförsel av kemiska bekämpningsmedel och konstgödsel. Istället används den egna gödseln från får, höns och hästar, kompletterad med inköpt hönsgödsel. Dessutom ser Hillevi till att ha en bra växt-följd för att hålla nere ogräs och skadegörare. De 12 fåren passar bra i gårdens dri!. De håller betesmarkerna öppna och behöver inte så mycket passning under tider då det är mycket att göra i grönsaksodlingen. Hundra hönor är också en del i det ekologiska kretsloppet på gården, de omvandlar grönsaksresterna till ägg, och till gödsel som kan användas i odlingen. Några islandshästar "nns också, mest för nöjes skull, men de ger ju också gödsel. Trots att Hillevi är nöjd med helheten på gården, undrar hon om det är e#ektivt att ha så många inriktningar. »Det är så lätt att man tänker att om det ska vara ekologiskt och hållbart så ska alla göra allting själv«, säger Hillevi. Hon tror att man istället måste tänka på bynivå. Till exempel utifrån hela Ljusterö och samarbeta så att man kan koncentrera sig och bli riktigt bra på att producera ett par olika produkter var. Tillsammans kan man ändå få sådan variation att det är intressant för de lokala kunderna. För att hen-

nes gård ska bli ännu mer hållbar måste kretsloppet mellan går-den och konsumenterna slutas i större utsträckning. Idag lämnar stora mängder näringsämnen gården via grönsakerna. »Så länge man inte sätter in människan i ekosystemet och recirkulerar våra rester blir det aldrig riktigt bra«, säger Hillevi. Tjugosju år som grönsaksodlare har gett henne en stor lokal ekologisk kunskap. De som handlar i gårdsbutiken, eller besöker henne när hon har »öppen gård« någon dag under sommaren, har chansen att lära sig mer om grönsakernas olika mognadstidpunkter och vad som kan odlas i den här delen av Sverige.

Trädjordbruk – lär av naturliga ekosystem för att uppnå viktiga miljö- och utvecklingsmål i Syd och kanske i Nord?De ekologiska odlarna i södra Brasilien återskapar och bevarar regnskog genom att odla sina bananer tillsammans med träd, buskar och örter som "nns naturligt i den utrotningshotade Atlantregnskogen. Denna typ av samodling kallas trädjordbruk (agroforestry). Den bidrar till att bevara den artrikedom som "nns i Atlantregnskogen men också till att öka koldioxidbind-ningen som behövs för att bromsa klimatförändringen. Förutom själva bananskörden ger de vilda växterna också andra frukter samt bär, virke och prydnadsväxter, som man kan sälja eller ha som ett tillskott till hushållet. Genom att man odlar en så stor mångfald av olika växter, eller bara gynnar dem som sprider sig

Trädjordbruk kallas det då lantbrukaren odlar sina grödor, exempelvis bananer, tillsammans med en mångfald av träd, buskar och andra örter. Ofta väljs träd som har kväve"xerande rotsystem som bidrar med naturlig gödsel för växtligheten runtomkring. Träden bidrar också med skugga och vindfång. Dessa system har visat sig binda mer koldioxid än monokulturer där endast en gröda odlas – något som blir en allt viktigare ekosystemtjänst med tanke på klimatförändringarna. Foto: Solomon H. Mariam.

25

!""# $%&'&()*%+,

själva, trivs även många olika vilda djur i odlingarnas närhet. En del av böndernas skörd äts förstås upp av vilda djur och lite av markytan upptas av växter som inte ger någon skörd. De är helt enkelt en del av systemet.

I trädjordbruk kombineras alltså olika sorters träd, buskar och jordbruksgrödor i odlingssystem som i mångt och mycket försöker e!erlikna naturliga ekosystem. På så sätt kan trädjord-bruk ses som en form av »biomimikry,« vilket är en växande forskningsgren där man genom att inspireras och lära sig av naturen försöker att hitta mer långsiktigt hållbara lösningar. Ett trädjordbruk gör detta genom att fokusera på kretslopp och mångfald istället för fossilbränslebaserad teknik. Dessutom ska-pas mer komplexa och varierade livsmiljöer i »$era våningar« där en mångfald av fåglar, insekter samt andra djur och växter trivs. Rätt utformat kan ett sådant odlingssystem binda jorden, stå emot skadegörare och gödsla sig själv – nästan helt utan människans hjälp. Genom att vara mer multifunktionellt bidrar det även med $er nyttigheter än bara livsmedel och kan därför ge en tryggare försörjning samtidigt som det gynnar ekosystem-tjänster och den biologiska mångfalden. På senare tid har träd-jordbruket ly!s fram i $era internationella fora och rapporter som en viktig länk i arbetet för att både nå de mål som satts upp i de globala miljökonventionerna (om till exempel biolo-gisk mångfald, ökenspridning och klimat) och för att nå FN:s millenniemål om halverad fattigdom och hunger.

Intresset för att utveckla perenna system för livsmedels-produktion som är produktiva och ekonomiskt bärkra!iga på nordligare breddgrader ökar också. Det handlar till exempel om alléodling av kväve"xerande träd som både ökar den totala

avkastningen i odlingen och har potential att binda in kol lång-siktigt. På bilden här intill syns ett exempel på alléodling där vete odlas tillsammans med popplar i södra Frankrike. Systemet producerar mer spannmål och timmer per hektar än om de två grödorna skulle odlas separat. På andra håll ligger fokus på odling av ätbara perenna växter i så kallade skogsträdgårdar. Betesdjur i artrika naturbetesmarker eller på skogsbete är också en form av agroforestry där marken kan bli en kolsänka och djuren hjälpa till att samla in energi från gräset och omvandla det till ätbart kött. Ett europeiskt nätverk, %e European Association of Agro-forestry, har just bildats för att sprida forskning och erfarenhet om agroforestry och gynna sådana produktionsformer i Europa.

Gårdstånga Nygård: Lokala ekosystemtjänster för att ersätta fossil energi – är det något för dagens storskaliga lantbruk i Nord? Gårdstånga Nygård några kilometer norr om Lund i Skåne, omfattar över 900 ha åker i konventionell produktion. Där odlar man helt plöjningsfritt, med fasta körspår, det vill säga man kör traktorer och redskap i samma spår över fälten varje gång för att minska packningen av jorden. På detta sätt gynnas en rad viktiga jordlevande organismer som i gengäld bidrar med ekosystem-tjänster som ökad bördighet, högre mullhalt, bättre struktur och lägre skadedjurstryck. Maskinparken är minimal eftersom man också direktsår med ett kombiredskap som samtidigt med sådden gör en lätt markberedning. Dieselbehovet har minskat med omkring 60 procent i förhållande till hur man odlade tidigare. På omkring 200 ha av åkermarken sår man efter skörden in en blandning av blommande örter; oljerättika, lupin, honungssört och alexandrinklöver, vilket gynnar den biologiska mångfalden i det storskaliga åkerlandskapet, och därmed naturliga fiender till skadegörare. Resultatet blir en lägre förbrukning av insektsbe-kämpningsmedel och att kväve hålls kvar#i marken#över vintern. På sikt ger det också högre mullhalt och en bättre markstruktur. Med stolthet tar gårdens inspektor, Josef Apell, en spade jord som kryllar av daggmaskar och säger att huvudskälet till denna förändring har varit att förbereda sig för radikalt höjda energipriser och för de klimatförändringar som kommer.

Ett trädjordbruk i södra Frankrike där poppelträd och vete odlas tillsam-mans. Systemet producerar mer spannmål och ved per hektar än om de två grödorna skulle odlas separat. Foto: Christian Dupraz.

26

!""# $%&'&()*%+,

Forskning visar också att man o!a får högre skörd totalt sett om man odlar $era grödor tillsammans på samma åker. Det beror bland annat på att växterna tillsammans kan utnyttja näringen bättre, konkurrera bättre med ogräs och förvilla skadegörare. Det gäller dock att välja växter som passar bra ihop och som kan dra nytta av varandra. På liknande sätt är mångfaldsbaserad odling grunden även i de etiopiska och "lippinska exemplen som ly!s fram i denna rapport (se föregående kapitel).

Även de svenska bönderna samodlar. De blandar till exem-pel olika grässorter, som timotej och ängssvingel med klöver och andra örter som kärringtand, svartkämpe och cikoria som djurfoder. När man blandar arter på detta sätt får man en vall som konkurrerar bra med ogräs och har bättre förutsättningar för att växa bra såväl när det är torrt som blött. Dessutom ger den ett gott och näringsriktigt foder. De svenska samodlarna blandar också havre och ärter tillsammans på samma åker. Havren stöder ärterna och växer de år som ärterna inte trivs, om det är för blött eller för torrt. Ärterna i sin tur kan ge bra skörd om inte havren trivs. När en större del av markytan är täckt minskar även mängden ogräs, och ärterna "xerar dessutom kväve till nytta för nästa års grödor.

Den ekologiska grönsaksodlaren i det svenska projektet sa-modlar o!a för att minska problemen med skadegörare och få mer näringsrika jordar. Vitklöver som får växa mellan broccoli tillsammans med tagetes, som insekter inte tycker om, är ett annat exempel. Naturligtvis går det lättare att tänka sig samodling av olika grödor i ett system där man skördar för hand, som i den brasilianska regnskogen. Det är svårare att se hur allt detta ska kunna skördas med en skördetröska. Om system för samodling ska byggas upp i det svenska jordbruket i större skala behövs det nya kreativa lösningar (se nedan).

»Klimatsmart« lantbruk: lantbruk som binder koldioxidAllt mer forskning och praktiska exempel visar att jordbruket har stor potential att fungera som sänka för koldioxid och på så sätt bromsa den globala uppvärmningen. Genom en omlägg-ning av produktionsmetoderna skulle världens jordbruksmark i stor skala kunna bidra till att minska koldioxiden i atmosfären. Det menar bland andra FN:s miljöprogram UNEP i rapporten »%e Natural Fix? %e Role of Ecosystems in Climate Mitiga-tion« (Trumper m.$., 2009), som drar slutsatsen att jordbruks-sektorn skulle kunna bli i stort sett koldioxidneutral år 2030 om hållbara jordbruksmetoder tillämpas i stor skala, till exempel att ersätta den energikrävande konstgödningen med kretslopp och kompostering, användning av naturgödsel och biologisk kvä-ve"xering. Ett annat sätt är att aktivt öka jordbruksmarkernas förmåga att binda in kol, till exempel genom odlingsåtgärder för högre skördar, förändrad markanvändning genom mer kantzoner och fältkanter, återskapande av våtmarker från mulljordar, samt ökad andel perenna grödor (Cederberg m.$., 2012). I tropikerna kan »plöjningsfritt« jordbruk vara viktigt e!ersom plöjning där exponerar de känsliga jordarna för stark sol och regn, något som snabbt minskar markens halt av organiskt material och därmed dess kolbindande förmåga (Lal m.$., 2004). En sådan omställning förbättrar dessutom markens bördighet, landskapets förmåga att hålla vatten och gynnar den biologiska mångfalden. En »win-win« situation med andra ord. De fyra projekten som beskrivs i rapporten är lyckade exempel på ett kolrikt jordbruk och kan därför visa på vägar dit.

Den typ av trädjordbruk (agroforestry) som praktiseras av bönderna inom Centro Ecológico har en särskilt stor potential att bli en viktig kolsänka (IAASTD, 2008) till skillnad från många

Kårsta säteri: Naturliga !ender till besvärliga skadegörareOlof Jansson på Kårtorps säteri nära Kinekulle i Västergötland är en av de ekologiska odlare som vittnar om det som även forsk-ning visar, att man har mindre problem med angrepp av skadegörare generellt sett i ekologiska odlingar, trots att grödorna inte besprutas. Eller kanske just därför. Vid användning av kemiska bekämpningsmedel minskas inte bara mängden skadedjur utan även deras naturliga "ender (Östman m.!., 2001). Ekologisk odling gynnar däremot den naturliga regleringen av skadedjur på grund av att man inte besprutar och har varierade växtföljder. På Kårtorps säteri "nns vallar med en mängd olika arter, alla fyra spannmålsslagen, oljeväxter, åkerböna och !era blommande ogräs i fälten som ger föda till en mångfald av naturliga "ender och pollinerare under hela sommaren. Här har man producerat ekologiskt sedan 1994 med 300 mjölkkor och cirka 560 ha åker och beten. I säteriets omgivningar har man både vaktel och kornknarr och så mycket som sex olika !addermusarter säger Olof Janson. Förutom att alla svenska !addermusarter är utrotningshotade så äter de stora mängder skadedjur. Man räknar med att en koloni på 50 !addermöss äter så mycket som 15 kg insekter under en säsong, bland annat jord- och natt!yn vars larver kan orsaka stora skador på trädgårds- och jordbruksgrödor (Jensen, 2011).

27

!""# $%&'&()*%+,

andra typer av odlingssystem som idag gör jordbruket till en av världens största källor till utsläpp av växthusgaser. Trädjordbruken i Brasilien binder faktiskt så mycket som 10–15 ton koldioxid per hektar varje år – lika mycket som 5-8 brasilianares årliga genom-snittsutsläpp (Gonçalves, 2008).

Perenna grödor, buskar och träd har en stor potential att bidra till att binda in kol i marken, e!ersom de har en större biomassa än annuella och minskar behovet av plöjning. Perenna system för livsmedelsproduktion världen över behöver öka. Platsens förut-sättningar avgör vad som odlas och hur. Dessutom kommer det innebära en förändring av vår diet, kanske kommer vi äta mer bär, frukt och nötter och mindre spannmål i framtiden. Forsk-ning för att ta fram perenna spannmålssorter blir allt vanligare och har uppvisat lovande resultat på senare tid.

För de svenska ekologiska bönderna i »Klimatsmart lantbruk«, är slåtter- och betesvallen viktig för att höja markens bördighet och därmed säkra höga skördar. Samtidigt är den en koldioxidinsam-lare. Forskning visar dessutom att artrikare vallar binder in mer kol än de som är artfattiga. De svenska ekologiska bönderna vill ha många arter i sina vallar för att få smakligt foder och stabila skördar trots att livsbetingelserna ski!ar från år till år. Fältforskning i USA visar att en sådan odling kan binda upp till tre gånger mer kol än dagens konventionella (Pimentel m.$., 2005).

Potentialen för att lagra in kol i jordbruksmark är inte oänd-lig e!ersom marken når ett nytt jämviktsläge då kolsänkan är mättad och markkolet inte längre ökar. Den tidsrymd innan mättnad uppnås varierar mellan platser och beror framförallt på utgångsläget i marken. För jordar i Europa (tempererade om-råden) är tiden från när markanvändningen förändrades till det nya jämviktsläget (d v s när sänkan har nått mättnad) runt 100 år. Jordar i boreala klimat har längre tid till jämviktsläge medan tropiska jordar når det inom 10 år. Som en kompromiss anger IPCC:s riktlinjer för växthusgasinventeringar 20 år som period för att markkolet ska stabiliseras e!er det att en åtgärd har satts in (Smith, 2005). Soussana m $ (2007) har ifrågasatt antagandet om kolsänkans mättnad i extensiva gräsmarker baserat på resul-tat från GREENGRASS-projektet där extensiva långliggande gräsmarker (mer än 150 år) visade betydande nettokolinlagring i marken. Dessa resultat har nyligen kommenterats inom Food Climate Research Network där brittiska forskare menar att resultaten från GREENGRASS baseras på $ödesmätningar av koldioxid och inte markprover vilket gör att man inte kan vara säker på att det överskjutandet kolet i balansen verkligen har lagrats in i marken. Vidare visar engelska långliggande försök i vall och betesmark på ökad kolinlagring under ca 50 år e!er en etablering men sedan förefaller ett nytt jämviktsläge vara etablerat (FCRN, 2012).

Ät mindre kött och »rätt« köttAllt mer forskning pekar på att vår konsumtion av kött är ohållbar på många sätt. I Sverige har konsumtionen ökat med 50 procent de senaste 20 åren och ökningen består i huvudsak av importerat kött från delar av världen där djurhållningen och foderproduktion bidrar till sjunkande grundvattennivåer, stor klimatpåverkan, avverkning av regnskog, minskad biologisk mångfald och över-gödning av sjöar och hav.

Idag används en stor del av världens åkrar till att odla djurfoder. Det krävs mycket större markarealer om man ska få samma mängd energi från kött än om man äter vegetabilierna direkt. Så i fram-tiden behöver allt $er äta animalieprodukter från djur som inte direkt konkurrerar med oss om föda, det vill säga djur som betar och äter hö och ensilage eller som är uppfödda på restprodukter.

Livsmedelsverket menar att det skulle vara bra för hälsan i Sverige att äta mindre kött. De menar att 25-35 procent lägre kött-konsumtion skulle vara tillräckligt ur näringssynpunkt (Enghardt Barbieri och Lindvall, 2003). Men det handlar inte bara om att minska köttkonsumtionen, utan även att välja kött med omsorg. Framtidens hållbara livsmedelssystem behöver sannolikt utgå ifrån en vegetarisk kosthållning och betrakta kött och "sk som tillbehör.

Om kött och mjölk till exempel kommer från djur som fötts upp på naturbete konkurrerar djuren inte direkt med oss om föda. När de betar så bidrar de också till att bevara och gynna biologisk mångfald. Som nämnts tidigare kan gräsmarker som betas eller skördas även vara viktiga kolsänkor. Kommer köttet från före detta mjölkkor är det ännu bättre. Då ger de mer än bara kött, de är mångfunktionella och deras miljöpåverkan kan fördelas på mer nytta.

En annan miljösmart åtgärd är att föda upp djur på rester från livsmedelsindustri och hushåll. Detta går alldeles utmärkt för de djur som inte idisslar, till exempel grisar och höns. Idag orsakar produktionen av foder cirka 70-80 procent av utsläppen av växt-husgaser för dessa djur. Om de däremot äter rester sluts krets-loppen bättre och utsläppen minskar avsevärt. Idag är det trots detta inte lagligt att ge djur hushållsrester. För att göra det möjligt behövs en strukturell förändring och kanske rent av en mindre skala så att lantbrukaren får kännbara återkopplingar – läggs nå-got gi!igt i grishinken riskerar det hamna i mitt eget kött och i $äsket som ska säljas. Ungefär häl!en av alla grisar i Sverige äter rester från livsmedelsindustrin idag. Att märka och marknadsföra det köttet skulle kunna driva på en utveckling i denna riktning.

Medveten användning av djurgödsel och kompostering av organiska rester är ytterligare ett utmärkt sätt att binda in koldi-oxid långsiktigt i marken. I Tigray har denna odling tillsammans med en rad andra åtgärder fört med sig så många positiva e#ek-ter att den helt förändrat lantbrukarfamiljernas livsbetingelser

28

!""# $%&'&()*%+,

P O R T R Ä T T Woldu och Hawariya, Från ravin till mångfaldsjordbruk i Etiopien

E!er en tid som stadsbor insåg Woldu och hans fru Hawariya att det inte fanns någon möjlighet att kunna ge familjen ett gott liv i staden. De "ck en bit mark av myndigheterna i en ravin och accepterade den med tanke på kunna hålla ett par djur där. Under regnperioden spolades tidigare jorden iväg längs branterna, men Woldu som sett hur grannbönderna i »Tigrayprojektet« (se Appendix 1) hade stoppat erosionen i ravinen på andra sidan kullen bestämde sig för att göra detsamma på sin mark.

Han började bygga stenmurar och diken ovanför sin odlings-mark som skydd mot vattnet. Sedan $yttade han jord med skott-kärra och spade som han fått av organisationen ISD, Institute for Sustainable Development (se Appendix 1), vilket till slut resul-terade i att han lyckades fylla igen ravinen. Det är en ständigt pågående kamp för att inte all mark ska spolas ner i dalgången, berättar han. Murarna och dikena måste repareras e!er varje regnsäsong. Idag använder paret inga kemiska bekämpnings-medel, men Hawariya tillverkar själv biologiska bekämpnings-medel och örtmediciner för att förbättra sina inkomster. Woldu har också lyckats gräva en sex meter djup brunn för hand som ger tillräckligt med vatten för hushållet och odlingarna året runt. Idag, e!er 6-7 års arbete, odlar de bland annat apelsiner, citron, lime, papaya, mullbär och banan som kommer från den lokala plantskolan som ISD har stöttat. Deras familj kan leva ett ganska gott liv av marken. Woldu tillägger: »Jag är fortfarande förvånad över hur bra det blev«.

Hillevi Rundström driver ett ekologiskt lantbruk på Ljusterö i Roslagen. Hon säljer allt direkt från gården, och om det "nns något överskott också i den lokala a#ären. Hon lär sina kunder att välja produkter e!er säsong för att minska matens påverkan på klimatet. Kunderna får också ökad förståelse för allt arbete som ligger bakom odlingen av grönsaker av hög kvalitet. På går-den, som omfattar 10 ha åker och 20 ha skog, odlar Hillevi en mängd olika grönsaker, allt från dill till broccoli och rödbetor.

I växthuset "nns gurka, paprika och tomat, och på fälten även blommor. Allt odlas ekologiskt, det vill säga utan tillförsel av kemiska bekämpningsmedel och konstgödsel. Istället används den egna gödseln från får, höns och hästar, kompletterad med inköpt hönsgödsel. Dessutom ser Hillevi till att ha en bra växt-följd för att hålla nere ogräs och skadegörare. De 12 fåren passar bra i gårdens dri!. De håller betesmarkerna öppna och behöver inte så mycket passning under tider då det är mycket att göra i grönsaksodlingen. Hundra hönor är också en del i det ekologiska kretsloppet på gården, de omvandlar grönsaksresterna till ägg, och till gödsel som kan användas i odlingen. Några islandshästar "nns också, mest för nöjes skull, men de ger också gödsel. Tjugo-sju års som grönsaksodlare har gett henne en stor lokal ekologisk kunskap. De som handlar i gårdsbutiken, eller besöker henne när hon har »öppen gård« någon dag under sommaren, har chansen att lära sig mer om grönsakernas olika mognadstidpunkter och vad vi kan odla i den här delen av Sverige.

PORTRÄTT Hillevi på Ljusterö, odlar och lär ut ekologiskt och klimatsmart

29

!""# $%&'&()*%+,

PORTRÄTT »Euni« Eugenio Geraldo, Mångfaldsbonde från Mindanao, Filippinerna

E!er att Euni förlorat sin fru i barnsäng försörjer han själv sex barn på sina fem hektar mark. Fram till 1999 besprutade han sina ris- och grönsaksodlingar med kemiska bekämpningsmedel som skydd mot skadeinsekter och sjukdomar. E!er att ha gått en kurs ordnad av MASIPAG (se Appendix 1) började han istället odla ekologiskt. Ett av huvudskälen var att han tidigare fått bekämp-ningsmedel i ögonen och fått nedsatt syn. Men det handlade också om en vilja att bevara den biologiska mångfalden. Bekämp-ningsmedlen påverkade den naturliga skadedjursregleringen så

att insekter och fåglar försvann, berättar han. Dessutom ville han att barnen skulle få nyttigare mat. Idag är han en så kallad MASI-PAG-bonde vilket bland annat innebär att organisationen utbil-dar honom i nya brukartekniker och risförädling, som han sedan vidareförmedlar till andra bönder. Idag har Euni stor ekologisk kunskap och ett väluttänkt schema för hur gården ska brukas så att näringsämnen kan återcirkuleras på bästa tänkbara sätt. Hans mångfaldsjordbruk innefattar bland annat ris, majs, sorgum och banan samt grönsaker som brytbönor, aubergine och tomat. Han har också ett halvt hektar skog. »Skogen är en källa till vatten till mina odlingar, samtidigt som den gynnar skadedjurens naturliga "ender. Därifrån får jag också kokosnötter som vi både kan äta och sälja vidare på marknaden«. På kullarna runt risfälten odlar han trädet »Madre de cacao« (kakaons moder). Namnet har det fått för att kakao och ka#e trivs så bra i dess skugga. Dessutom "xerar trädet kväve och drar upp näring till de övriga odlingarna. Löven kan också användas som foder och grenarna till ved, berät-tar Euni. I hans odlingssystem ingår också ankor, som han föder upp på skörderester, och "skdammar med tilapia, som han ibland säljer på marknaden i det närbelägna samhället.

PORTRÄTT »Toninho« Antônio Borges Model, Trädjordbrukare, Brasilien

Toninho är en av trädjordbrukarna (se sid 24) som är knutna till organisationen Centro Ecológico i södra Brasilien. I banan-odlingen kombinerar han olika sorters träd, buskar och jord-bruksgrödor medans hans fru odlar blommor för att sälja på marknaden. De spar lämpliga självsådda träd och buskar samt planterar en del träd som passar bra ihop med bananplantorna. Han försöker på så sätt e!erlikna den Atlantregnskog som fanns på platsen »innan kolonisatörerna kom och högg ut nästan allt värdefullt timmer«. Idag "nns det ett 20-tal olika sorters träd i hans odling. Sedan han gått över till ekologisk odling får han 80 procent kvar av försäljningsvärdet. Förr blev det sällan mer än 20 procent kvar netto, resten gick till mellanhänder.

30

!""# $%&'&()*%+,

(se rapporten »Ekologiskt i Etiopien« Naturskyddsföreningen, 2008). Sådana lösningar för att bromsa klimatförändringarna, har stora förutsättningar att lyckas just därför att det "nns så starka sociala och ekonomiska drivkra!er till förändringarna.

På liknande sätt har lantbrukarna i MASIPAG-projektet på Filippinerna utvecklat olika system för att öka biomasseproduk-tionen och odla träd på fältkanterna, vars blad gödslar risodling-arna. Samodlingen ökar den totala produktionen och därmed ökar mängden inbunden koldioxid. En av nyckelkomponenterna i kol-bindande (»kolrik«) odling är just att öka mångfalden i odlingen och att medvetet öka samverkan mellan alla olika komponenter.

Från linjära "öden till kretslopp – lösningen på ohållbar användning av kväve och fosforKväve är som sagt en av planetens gränser som nu överskridits (se kapitel 2). I jordbruket är det den totala mängden växtnäring som tillförs livsmedelssystemet, i form av konstgödsel, foder eller baljväxters kväve"xering som i slutändan avgör hur mycket som läcker ut ur systemet. Det mesta av den fosfor och det kalium som förs in läcker förr eller senare ut i våra vattendrag medan kvävet till stor del omvandlas till lu!burna kväveföreningar redan på gårdarna, till exempel på gödselplattor och komposter. Det mesta av kvävet avgår till lu!en igen som kvävgas, ammoniak,

På Hulta Norrgård, ett lantbruk 20 km söder om Linköping i sydöstra Sverige, arbetar man med att minska sitt beroende av fossila resurser och ersätta detta med lokala resurser och ekosystemtjänster. Gården är ett nav i arbetet med kretslopp av näringsämnen och självförsörjning av livsmedel som har drivits i Hultabygden, i form av »Hultabygdens kretsloppsför-ening« under 14 år. De bygger en parallell till dagens ohållbara livsmedelssystem, för att visa att det går och för att sprida kun-skapen till andra människor och bygder som vill arbeta för en hållbar utveckling.

Djuren, med cirka 20 mjölkkor, är navet i kretsloppet, genom dem cirkulerar växtnäring. Deras gödsel, tillsammans med en stor variation av växter som odlas, gör jorden bördig. Näst intill allt foder som djuren äter kommer från gårdens 70 hektar åker och beten. Gården har över 70 olika skiften, och alla fältkanter och åkerholmar där vilda växter och djur kan "nna föda och skydd ger förutsättningar för en stor biologisk mångfald. Det kräver mycket arbete och eftertanke att hålla alla dessa marker öppna och bruka dem på bästa sätt.

Den ekologiska mjölken levereras till mejeriet i Linköping, några närboende hämtar också direkt i gårdens mjölktank. I den lilla gårdsbutiken bredvid ladugården kan man också handla lo-kala produkter från byarna omkring. Kött från nöt och lamm kan köpas från gården genom återtag från slakteriet.

Frågan är inte om vi ska ha kretslopp utan hur, det är det enda som är hållbart på sikt, säger Börje Johansson som driver gården tillsammans med sin fru Helen och de två sönerna. Att återföra djurens gödsel till åkern är det allra viktigaste, efter-som 80 procent av växternas näring har gått via djuren. Redan idag tömmer Börje dessutom 18 urin- och slambrunnar från urinseparerande toaletter i byarna runt omkring. Detta räcker till näringsförsörjningen för 2 av gårdens drygt 40 hektar åker.

Vi måste ha kretslopp för att minska läckaget av näringsämnen till vattnet, och för att minska transporterna samt för att bibe-hålla jordarnas bördighet.

Börje menar att när man tillför mycket konstgödsel och odlar intensivt minskar mullhalten och man suger ut mik-ronäringsämnen, så som koppar, magnesium och mangan. Effekten av den naturliga gödseln kanske ändå är störst på mikrolivet i marken. I en undersökning hade Helen och Bör-jes gård 43 daggmaskar på en halv kvadratmeter, medan den konventionella granngården i jämförelsen hade 3!

Hos Helén och Börje på Hulta Norrgård kan man lära sig om det ekologiska kretsloppsjordbruket, anpassat efter det lokala landskapet och baserat på lokala resurser och tjänster. Utifrån deras gård är det lätt att fundera vidare på hur detta lantbruk kan utvecklas för att klara anpassningar till ett förändrat klimat och i än högre grad drivas på förnybar energi. Samt ge alla de funk-tioner som den omgivande bygden behöver, och i än högre grad kommer att behöva för att minska växthusgasutsläppen.

I en forskningsstudie som var en del av projektet Klimats-mart lantbruk, har gårdens nuvarande resursanvändning och produktion av ekosystemtjänster jämförts med tre alternativa scenarier med olika grader av intensitet i användningen av in-satser och i produktionen. Medan mjölkproduktionen var hö-gre i scenariot med konventionell drift ökade produktionen av ekosystemtjänster och nyttjandet av lokala förnybara resurser kraftigt för det ekologiska lantbruket tack vare en hög självför-sörjningsgrad av foder och energi under de förhållandena som rådde i studien. Figur 15 visar tydligt att mångsidigheten av olika ekosystemtjänster går förlorad när intensiteten är högre. Ju högre intensitet i mjölkproduktionen desto färre ekosystem-tjänster producerar gården.

Hulta Norrgård: ett svenskt lantbruk med ekosystemtjänster i fokus

31

!""# $%&'&()*%+,

Figur 15. Produktion av ekosystemtjänster i det nuvarande ekologiska multifunktionella produktionssystemet på Hulta Norrgård utanför Linköping (A) och för tre alternativa produktionsscenarier: B) lågintensiv ekologisk produktion, C) ekologisk produktion för att maximera avkastningen och D) konventionell produktion för att maximera avkastningen.

32

!""# $%&'&()*%+,

lustgas eller andra kväveoxider, medan resten av kvävet tillsam-mans med fosfor och kalium rinner vidare i landskapet (Wivstad m.$., 2009).

I ljuset av detta är en minskad animalieproduktion en viktig del i att komma till rätta med problemen. Det minskar den totala mängd kväve som är i omlopp i produktionen och på olika sätt läcker ut. Att anpassa produktionen så att man kan använda stall-gödsel mer e#ektivt, minska andelen plöjd mark och ha varierade växtföljder är olika sätt att få läckaget att minska. Dessutom behö-ver kretsloppen mellan djur och växter och mellan stad och land slutas bättre för att minska behovet av »nytt« kväve till livsmed-elsproduktionen (Wivstad m.$., 2009). När växtodling och djur-hållning separeras i olika produktionssystem, olika landsändar, eller som idag till och med i olika delar av världen, blir det oba-lans. Ju längre från ladugården desto större blir transportbehovet för att sprida gödseln. Risken blir då en obalans i spridningen så att för mycket gödsel sprids på åkrar nära ladugården och i djur-täta områden, medan konstgödsel eller gröngödsling krävs för att få acceptabel skörd i andra områden. Ju längre transporter desto större risk för läckage. Skalan på djur- och foderproduktion be-höver anpassas för att e#ektivisera kretsloppet.

Så kan vattnet räcka till framtidens livsmedelsproduktionI Sverige är tillgången till vatten o!ast inget problem, men glo-balt sett är vatten en av huvudkomponenterna för att kunna förse en växande världsbefolkning med livsmedel samtidigt som $era av de allra torraste områdena på planeten förväntas bli allt torrare på grund av klimatförändringarna. Jordbruk är den sektor som använder allra mest vatten i världen idag. Enligt Rockström och Falkenmark (2006) måste analysen av den glo-bala utmaningen kring vatten, livsmedelsförsörjning och håll-bar utveckling genomgå ett paradigmski!e och vidgas till att även gälla hushållning av regn och bevarande av markfuktighet (s.k. grönt vatten), inte bara begränsas till det vatten som "nns i vattendragen. Det är extra viktigt e!ersom huvudparten av all mat i världen faktiskt produceras i regnförsörjt jordbruk och de $esta vattendragen i världen redan är fullt utnyttjade eller överutnyttjade. Dessutom har konstbevattning många negativa miljökonsekvenser, till exempel sjunkande grundvattennivåer, försaltade jordar och påverkan på biologisk mångfald då $oder däms upp för att bilda reservoarer för konstbevattning. Sam-mantaget blir det därför allt viktigare att höja e#ektiviteten i vattenanvändningen, »more crop per drop«, till exempel genom att »skörda regnet« (Box 5) och samla det i lokala dammar samt i form av markfuktighet. Här "nns en stor potential, främst i Afrika men även i delar av Asien.

Mångfald av sorter och lokalt anpassad förädlingUnder den gröna revolutionen på 1960- och 1970-talen började forskare att utveckla en rad högavkastande sorter som började odlas på fälten. Detta räddade enligt vissa beräkningar upp till en halv miljard människor undan svält och skonade enorma regnskogsområden i Sydostasien som annars hade förvandlats

Box 5: Så gör lantbrukarna i Tigray, Etiopien, för att få vatten och jord att stanna där de behövs

Utifrån en helhetssyn på landskapet har Tigrayprojektet stimulerat en rad åtgärder för minskad jorderosion och förbättrad vattenhushållning, till exempel:

- Dräneringsdiken och konstruktion av vallar uppströms för att minska hastigheten på vatten!ödet och dämpa jorderosionen under regnperioden. - Jord deponeras i och mellan varje konstruktion och kom-binerat med plantering av inhemska träd- och grässorter har detta visat sig vara en effektiv metod för restaurering av raviner som uppstått på grund av erosion.- Reglering av betestrycket i känsliga sluttningar, något som leder till en återväxt av vegetation som binder mat-jord, bromsar upp vatten!öden och gör så att grund-vattenreservoarer kan fyllas på.- Kompostering som förbättrar den vattenhållande kapaciteten i rotzonen och gör så att grödorna klarar torka och översvämningar bättre (kompost gör jorden mer lucker så att den både kan släppa igenom mer luft ner till rotzonen under regnperioden och hålla kvar mer vatten vid torrperioder).- Flera metoder för att samla in och spara regnvatten (’rainwater harvesting’) har spritts genom projektet med hjälp av innovativa bönder. På så sätt kan vattentillgång-en säkerställas över hela året.- Återetablering av inhemska växter och träd längs slutt-ningar i avrinningsområden stabiliserar jorden samt skyd-dar marken mot sol och kraftiga regn.- Tigrayprojektet har särskilt uppmuntrat kvinnor till att förkultivera de grödor som kräver lång växtperiod (4-5 månader) i en plantskola, till exempel hirs och sorg-hum. Dessa plantor planteras sedan ut när regntiden startar istället för att så frön på åkrarna vilket kräver en mycket längre växtperiod. Utan denna åtgärd skulle dessa långsäsongsgrödor sannolikt försvinna helt.

33

!""# $%&'&()*%+,

till jordbruksmark. Å andra sidan tappade många lantbrukare viktig kunskap om sitt eget utsäde (frön eller rotknölar) i och med den gröna revolutionens industrialiserade jordbruk, samtidigt som den ökade e#ektiviseringen förde med sig en rad negativa e#ekter på människor och miljö.

I ljuset av detta är det intressant att lantbrukarna i Tigray, Etio-pien, i regel föredrar mer ursprungliga lokala växtsorter framför de moderna förädlade sorter som också "nns tillgängliga som utsäde på marknaden. Det visar en studie genomförd i Tigray av fors-kare från Universitetet for miljø og biovitenskap (UMB) i Norge (Abera, 2007). I Tigray "nns det en mängd olika lokala sorters korn (Hordeum vulgare) med stor genetisk variation som odlats fram under tusentals år genom att bönderna valt att spara utsäde från de moderplantor som visat sig växa bra under de lokala miljö- och klimatförhållandena. Många av de moderna sorterna skulle kunna växa bättre om tillgången på vatten och gödsel var jämn och od-lingarna aldrig drabbades av sjukdomar eller skadedjur. Men för många lantbrukare i Afrika hör insatsmedel som konstbevattning, konstgödsel och kemiska bekämpningsmedel till ovanligheterna. De har helt enkelt inte råd. Deras jordar är också i regel marginella, det vill säga de är magra, fälten är små och vattenbristen stor. Där ger hybridsorterna o!a sämre avkastning än de lokalt anpassade sorterna, som är torkresistenta, har djupa och stora rotsystem för att ta upp näring långt ner i marken och som dessutom ger mer strå som blir föda åt djuren. De tåliga, lokalt förädlade, växtsorterna är med andra ord anpassade just till att ge en jämn avkastning i den lokala miljön, vilket är viktigare för en bondefamilj än hög av-kastning ett visst år men ingen skörd ett annat. En decentraliserad urvalsprocess baserad på lokal ekologisk kunskap är därför viktig att bevara för att kunna slå vakt om den genetiska variationen i de odlade växtsorterna. En stor mångfald av sorter är också viktig. Bönderna i alla de fyra projekten blandar o!a $era olika sorter av en gröda på ett och samma fält för att få jämn skörd under olika förhållanden och för att förvilla skadegörare.

Organisationen MASIPAG i Filippinerna bildades som en reaktion mot att Filippinernas risproduktion intensi"erades med hjälp av kemiska bekämpningsmedel, konstgödsel och kommer-siellt utsäde. Bönderna menade att det gav upphov till växande hälso- och miljöproblem. Kärnan i organisationens verksamhet är en lantbrukardriven växtförädling utifrån lokala lantsorter. Genom att samla in och förädla olika lokala rissorter för att bättre anpassa risodlingen till varierade miljöförhållanden får man säkrare skördar. Minst lika viktigt är att man utifrån den bondebaserade växtförädlingen tillsammans med forskare driver en utveckling som stärker landsbygdsbefolkningens ekonomiska och sociala situation. Mångfalden av egna rissorter är på så sätt en

viktig bas i det hållbara jordbruk som MASIPAG utvecklar e!er-som den gör bönderna mindre beroende av lån, dyrt utsäde och jordbrukskemikalier. Idag ökar intresset för MASIPAGs sorter bland både forskare och utsädesföretag.

Genvägar?För att möta den ökande e!erfrågan på livsmedel i världen och klara klimatförändringarna sätter allt $er sin tilltro till genetiskt modi"erade grödor. Men MASIPAG:s arbete i Filippinerna visar att det går att öka skördarna genom att bevara och utveckla den odlade och vilda biologiska mångfalden. Rätt använda kan de lokala och traditionella sorterna dessutom minska sårbarheten mot klimatförändringarna och stärka landsbygdsbefolkningens ställning genom att minska lånebehov och trygga livsmedels-försörjningen.

MASIPAG och en rad andra organisationer i Syd menar också att marknadsföring och subventioner av genmodi"erat utsäde, konstgödsel och bekämpningsmedel har fått många lokala sorter att falla i glömska eller helt försvinna. Lantbrukare som tidigare sparat utsäde år e!er år sparar helt enkelt inte längre utsäde av sina egna lokala majs-, ris- eller sojasorter när de går över till genmodi"erat utsäde. Utvecklingen av genmodi"erade grödor så som den hittills sett ut riskerar alltså att leda till minskad genetisk mångfald av livsmedelsgrödor i världen. Det kan i sin tur utgöra en risk för mångfaldsjordbruket och möjligheterna för fattiga småjordbrukare att anpassa sig till framtida klimat- och miljö-förändringar.

Detta utesluter inte att ett ansvarsfullt nyttjande av genmo-di"ering kan komma att spela en roll för framtidens resurssnåla och klimatsmarta produktionssystem. Den stora internationella jordbruksstudien IAASTD (2008) är till exempel inte emot fortsatt utveckling av genmodi"erade grödor, men uttrycker en stark oro för att de hittills utvecklats mycket snabbare än vår kapacitet att granska dess miljö- och hälsoaspekter. Dessutom konstateras det att genmodi"ering av grödor hittills har tenderat att koncentrera ägande av resurser, driva upp kostnaderna, hämma oberoende forskning och undergräva den fortsatta utvecklingen av lokala jordbruksmetoder och möjligheterna att spara utsäde. IAASTD menar dock att många problem skulle kunna lösas om biotekniken istället fokuserade på lokala prioriteringar som identi"eras genom öppna deltagardrivna processer som inkluderar alla berörda parter.

Evolutionär deltagardriven förädling – sorter och raser med bred genetisk variation har stor anpassningsförmåga Världen över ökar behovet av att stärka livsmedelsproduktio-nens resiliens inför dagens och kommande klimatförändringar.

34

!""# $%&'&()*%+,

För detta är en mångfald av sorter med lokal anpassning och stor genetisk variation av största vikt. Mycket av den genetiska mångfalden hos våra kulturväxter och lantraser har dessvärre gått förlorad i takt med att färre och färre sorter marknadsförs och odlas. Detta är en av e#ekterna av förädlingens starka fokus på genetiskt uniforma plantor och raser med hög avkastning som kan odlas eller födas upp över stora områden. Denna typ av förädling har gett höga skördar, baksidan är dock ett stort behov av fossilbaserade insatser så som konstgödsel och kemiska be-kämpningsmedel, erosion av genetisk mångfald och en koncen-tration av förädlingen som gjort kostnaderna för utsäde höga för många småbrukare. I nationella och internationella nätverk arbetar nu lantbrukare och forskare med evolutionär deltagar-driven förädling. Detta innebär att man utgår från lantsorter och raser och istället för att förädla fram en genetiskt homogen sort, bevarar den genetiska variationen och förbättrar sorten el-ler rasen genom odling eller uppfödning, urval, inkorsning och utvärdering. Sorternas skilda egenskaper minskar skadegörares e#ekter och ökar chanserna att få en jämn avkastning även om förhållandena varierar. Genom att öka den genetiska variatio-nen i sortmaterialet ökar anpassningsförmågan till oväntade e#ekter av klimatförändringarna. I regel "nns det alltid någon sort eller ras med gener som kan hantera just det man har problem med. Lokal förädling och omfattande spridning och odling av lokalt anpassade sorter och raser motverkas dock av internatio-nell lagsti!ning och patent på gener och utsäde.

Renässans för det lokala i en allt mer globaliserad värld?I en alltmer globaliserad värld pratar allt $er om nya fördelar med lokal livsmedelsproduktion och handel. I Brasilien har Centro Ecológico satsat på lokala system för handel och certi"ering av ekologiska produkter. I Filippinerna utgör det unika samarbetet inom MASIPAG för att samla in, förädla och provodla olika lokala rissorter ett alternativ till storföretagens industriellt framtagna utsäde. Och i Sverige handlar allt $er på bondens marknad och i gårdsbutiker. Framtidens hållbara jordbruk har många olika skal-nivåer att ta hänsyn till. Lösningarna måste inkludera såväl lokala och regionala som globala perspektiv.

Långt ifrån alla fattiga småbönder i Syd vill certi"era sig enligt de internationella systemen och satsa på exportjordbruk. Nationella importregler och det faktum att det kan vara relativt kostsamt att låta internationella certi"eringsorgan utvärdera och certi"era lantbrukarna har fått organisationen Centro Ecológico i Brasilien att satsa på ett mer lokalt system. De menar att deras system för handel med och certi"ering av jordbruksprodukter innebär en rad fördelar för bönderna i regionen, bland annat bättre förutsättning för större mångfald i jordbruket. När billig olja och snedvridna subventioner är historia kan förhoppningsvis miljöförstörande monokulturer av soja för produktion av kra!-foder till västvärldens kor och grisar bli allt ovanligare, menar Centro Ecológico. Förhoppningsvis till förmån för en agroeko-logisk omvandling mot ett mer variationsrikt lantbruk baserat på lokala ekosystemtjänster och biologisk mångfald, med sy!e att stimulera till en långsiktigt hållbar landsbygdsutveckling på de fattiga ländernas egna villkor.

Ett annat exempel på lokal matproduktion som verkar gyn-nas alltmer på grund av bristande tillgång på billig olja och större konkurrens om livsmedlen på världsmarknaden är stadsodling.

Stadsodling – odla där människor bor!Stadsnära jordbruk och stadsodling i olika former blir allt vanli-gare runt om i världen. Det kan bidra till att bekämpa undernä-ring och fattigdom samt minska transporter, främja energisnål odling och under kontrollerade former använda urbant avfall och vatten som insatsvaror. I Kongo-Kinshasa har till exempel 800 hektar stadsmark omvandlats till jordlotter för att öka tillgång-en på färska grönsaker och bidra till extrainkomster för 16 000

Jätteväxthus som planeras i Linköping. Ett exempel på experiment med stadsodling (urban agriculture) på höjden. Det vertikala växthuset är ut-format för att minimera behovet av energi, vatten och bekämpningsmedel. Illustration: Plantagon International AB.

35

!""# $%&'&()*%+,

familjer. I Senegals huvudstad Dakar har familjer startat kiosker för att sälja sin överskottsproduktion och i de colombianska städerna Bogotá och Medellín odlar hundratals familjer sina egna grönsaker i återvunna vatten$askor, gamla däck och lådor. Idag bor mer än häl!en av världens befolkning i tätorter och enligt FN:s bedömningar beräknas två tredjedelar av världens befolkning bo i städer år 2030. En stor del av denna befolkningstillväxt sker i ur-bana slumområden i fattiga delar av världen. Fattiga människor i städer använder i genomsnitt 60-80 procent av sina inkomster till mat (FAO, 2010). Denna höga andel beror på att många fattiga län-der, särskilt i Afrika, förlitar sig mer på import av livsmedel än de gjorde för ett par decennier sedan. När matpriser stiger blir därför stadsodling allt viktigare för överlevnad och försörjning medan det i rikare delar av världen snarare är så att till exempel koloniträd-gårdar bidrar till biologisk mångfald, rekreation, social gemenskap och ökad trivsel. Men i framtiden kan det på grund av bristande tillgång på billig fossil energi och större konkurrens om livsmedlen på världsmarknaden med stor sannolikhet bli ett ökande behov av lokal produktion i både Syd och Nord. Så har det varit tidigare även i Nord under kristider, till exempel under världskrigen då det od-lades potatis i Stockholms parker och koloniträdgårdar, ja till och med mitt på Gustav Adolfs torg. Med växande klimathot, stigande bränslepriser och oro för global livsmedelkris kan det mycket väl bli aktuellt igen. Stadsjordbruk kan med andra ord bli ett viktigt kom-plement till landsbygdsbaserat jordbruk, och därigenom sprida risker, minskar transportbehov, möjliggör täta kretslopp, använda av överskottsvärme och ge god tillgång till färska grönsaker. En oro är förstås att grönsaker och andra livsmedel som odlas i stads-miljö kan bli hälsovådliga på grund av lu!föroreningar och andra typer av utsläpp. Enligt en studie som gjorts av Sahlgrenska sjuk-huset bedöms det i nuläget inte innebära någon ökad hälsorisk att konsumera stadsodlade grönsaker i Sverige (Tondel, 2010).

Ekologiskt och närproducerat i större skala allt vanligare i SverigeLokala marknader kan ge nya möjligheter att få ersättning för ekologiska och sociala mervärden i produktionen även i stor-skaliga livsmedelssystem, det visar ett antal framgångsrika svenska exempel. Det "nns en växande trend i Sverige, främst hos storstadsbefolkning, att köpa ekologisk och närproducerad mat och man är villig att betala mer för det man då köper. En övertygelse om att det är hälsosammare, men också ett moraliskt ställningstagande och en tillfredställelse med att man bidrar till något positivt i sin närhet, istället för till miljöproblem och sociala

Hästa gård: ett av världens största stads-jordbruk och »Stockholms närmaste bonde« Hästa gård ägs av Stockholms stad och ligger mitt emellan förorterna Kista, Akalla och Rinkeby i nordvästra Stockholm. Gården omfattar ungefär 200 fotbollsplaner (185 hektar) och producerar både ekologisk spannmål och grönsaker som säljs i den egna gårdsbutiken. I butiken säljs även KRAV-märkt kött från de lamm, kor och grisar som fötts upp på gården. Ute i små husvagnar på åkern bor hönor och kycklingar vars burar !yttas till en ny plats varje dag. Djuren bidrar också med en massa gratisarbete eller ekosystemtjänster om man så vill. Hönorna pickar i sig skadedjur och kycklingarna som !yttas runt i sina burar ser till att marken gödslas. Gårdens grisar är en del av det lokala kretsloppet genom att de föds upp på överbliven mat från en lokal livsmedelsaffär, alltifrån bu-tiksbakat bröd som ratas av konsumenter efter bara en dag till frukt som blivit lite skrynklig. Förutom själva lantbruket har gården en viktig pedagogisk funktion där den ligger mitt i den stadsnära förortsmiljön. Tyvärr verkar Hästa gård inte att kunna fortsätta sin verksamhet, framtiden är oviss.

Kor som håller landskapet öppet, gynnar den biologiska mångfalden och tillgodogör sig växter som människan inte kan äta direkt.

36

!""# $%&'&()*%+,

missförhållanden, är viktiga drivkra!er. Denna ihållande trend har på senare år lett till utveckling och tillväxt av en rad nya fram-gångsrika företag som saluför närproducerad mat och har iden-titet, ekologi, etik och socialt ansvar som ledord. Saltå kvarn, ett bageri utanför Södertälje som startade 1964 för att baka bröd på biodynamiskt mjöl och som idag vuxit lavinartat genom sin vision »att sälja sådant som de själva vill äta« är ett exempel. Man säljer fortfarande sitt eget bröd i hela landet, men är också leverantör till COOP:s ekologiska sortiment av importerade gryner, bönor och linser med mera. År 2007 uppmärksammades Saltå kvarn AB av Dagens Industri som ett av de snabbaste växande företagen i Stockholms län. Man har en nära kontakt med sina leverantö-rer och har tillsammans med dessa utvecklat ett ersättningsystem som baseras på lantbrukarnas åtgärder för miljö, biologisk mång-fald och hållbarhet. Forskningen kring planetens gränser har varit utgångspunkten för projektet. Ett annat exempel är »Sju Gårdar« i Uppland som producerar ekologisk mjölk från just sju gårdar. På deras webbsida kan man läsa om gårdarna och om den ekologiska idén bakom företaget, som var först i Sverige med att klimatcerti-"era sin mjölk. Ett liknande fokus på det lokala har Wapnö gård utanför Halmstad, Sveriges största mjölkproducent. De har ett eget mejeri där man tar hand om mjölken producerad av de drygt tusen korna som fått äta sig mätta på gårdens egenproducerade foder, men även granngårdarnas. Wapnö gård är öppen dagligen för visning så att konsumenter får lära sig om dagens djurhållning. På många platser i landet säljs »lådprenumerationer« på lokala produkter, av lantbrukare i samarbete eller av en lokal entreprenör med detta som a#ärsidé. Trenden är tydlig. En stor mängd olika

livsmedel, allt från kött och bröd till grönsaker och mjöl, säljs idag på detta sätt (se exemplet om Hästa gård).

Ekologisk mat för alla?Idag importeras ungefär häl!en av den mat som konsumeras i Sverige och allt mindre pengar används till mat. I genomsnitt lägger medelsvensken idag ungefär 13 procent av sin inkomst på livsmedel. Av de 13 procenten är cirka 40 procent varor som läsk, godis och snacks. I USA lägger man cirka 7 procent av inkomsten på livsmedel och i fattiga länder är det vanligt att upp till 80 procent av inkomsten används för att köpa mat.

Köttkonsumtionen i Sverige har ökat dramatiskt de senaste decennierna och köttimporten har ökat i ungefär samma takt. En stor del av detta importerade kött serveras på restauranger och i storhushåll. Dessutom äter de svenska djuren mycket foder som importerats, till exempel soja från Sydamerika. Köttproduktionen är alltså beroende av stora odlingsytor som åter"nns långt utan-för Sveriges gränser. Den utbredda produktionen av soja i till exempel Sydamerika är dessutom en starkt bidragande orsak till att regnskogen har huggits ner och att de artrika savannerna har plöjts upp. Odlingen sker med hjälp av stora mängder kemiska bekämpningsmedel och konstgödsel vilket medför en rad allvarliga konsekvenser för miljö och människor lokalt.

Hur vi äter spelar, teoretiskt sett, en stor roll för hur många människor maten kan räcka till. I Sverige används idag ungefär hä!en av all spannmål till djurfoder, mat som vi själva skulle kunna äta. Man brukar säga att ungefär 90 procent av energin i genomsnitt försvinner när till exempelvis spannmål äts av

Figur 16. Så stort är matsvinnet i olika led, från jord till bord. Källa: Lundqvist m.!. 2008. Saving Water: From Field to Fork; Curbing Losses and Wastage in the Food Chain. SIWI.

Figur 17. Fördelning av matsvinnet i olika delar av världen. Källa: Lundqvist m.!. 2008. Saving Water: From Field to Fork; Curbing Losses and Wastage in the Food Chain. SIWI.

Edible  crop  harvest

37

!""# $%&'&()*%+,

djur istället för att ätas direkt av människor. Mat handlar givet-vis inte bara om energi utan också om till exempel protein och proteinkvalitet, men oavsett hur man räknar så står det klart att maten räcker till $er om vi äter en större andel vegetabilier. På global nivå "nns uppgi!er om att ungefär häl!en av åkerarealen används för produktion av djurfoder. Än så länge utgör odling av energigrödor endast några få procent.

Korta somrar och långa kalla vintrar gör att Sverige inte brukar beskrivas som en av världens kornbodar. Men det "nns två resurser som är otroligt värdefulla för Sverige: bördiga jordar och rent vat-ten. Sverige har relativt sett unga jordar, e!ersom det var istid för inte så länge sedan. Det "nns därför mycket bördig mark, bland annat i form av stora leriga slätter som är gamla näringsrika sjö-bottnar. I många jordar i Afrika, Asien och Latinamerika däremot har näringsämnen under årmiljoner vittrat och förts bort av regnet. Om Sverige ser till att skapa e#ektiva kretslopp mellan djur och åker samt stad och land "nns det därför goda förutsättningar för att våra jordar ska kunna fortsätta vara bördiga under lång tid framö-ver. I andra delar av världen behövs däremot ett mer omfattande arbete för att jordarna ska bli och förbli bördiga på ett hållbart sätt.

Förutom att Sverige har bördiga jordar och gott om vatten är trycket från sjukdomar och skadegörare relativt lågt, bland annat tack vare det kalla klimatet. Det innebär sammantaget att Sverige har goda förutsättningar att producera mat utan kemiska bekämp-ningsmedel. I takt med att förutsättningarna försämras i andra delar av världen, när regn uteblir, havsnivån höjs och för med sig översvämningar av bördig jordbruksmark eller om det helt enkelt blir för hett för odling i klimatförändringarnas spår, blir det allt mer angeläget att utnyttja all åkermark som "nns i Sverige.

På andra håll i världen är bristen på vatten ett stort hot mot livsmedelsförsörjningen, och situationen kommer troligtvis att bli avsevärt mycket allvarligare i takt med klimatförändringarna. I Australien, Kina, USA, södra Europa och på många andra håll märker man det redan. Redan idag är de stora importörerna av mat i världen de länder som har störst vattenbrist, till exempel Al-geriet och Libyen, Saudiarabien och Iran, men också Spanien och Kina. Där ökar importen när långvarig torka inträ#ar och grund-vattennivåerna sjunker. I vissa delar av Afrika har nederbörden minskat under senare år, regnen kommer mer oregelbundet och det blir allt svårare att förutsäga när och var det kommer att regna och hur mycket. Att det blir allt svårare att förutsäga väder och nederbörd är ett faktum i stora delar av världen. Det ställer ökade krav på att designa resilienta odlingssystem som kan bu#ra och återhämta sig e!er störningar i vädret. System med en stor mångfald av arter och sorter är i regel bättre rustade i detta avseende än system med en eller mycket få arter och sorter. I Kenya till exempel, uppmanar regeringen därför lantbrukare att diversi"era sin produktion samt att odla mer lokala sorter

som är torktåliga; allt för att sprida riskerna. Det ekologiska lantbruket är beroende av en väl fungerade jord

med ett aktivt mikroliv. Ständig tillförsel av organiskt material ökar på sikt jordars mullhalt, något som också gör att vattenhushåll-ningen blir bättre. Vattnet hålls kvar längre i jorden som också blir mer genomsläpplig för stora regnmängder. Att öka mullhalten i jorden (med hjälp av till exempel kompost) är o!a det bästa sättet att rehabilitera utarmade jordar i till exempel Afrika. En mycket utarmad jord med väldigt låg mullhalt ger nämligen låga skördar även om man lägger på stora givor konstgödsel.

Skadegörare är ett stort problem i många odlingar och kan bli ett ökande problem om klimatet blir fuktigare och varmare. I system med en mångfald av arter och sorter är det o!a lättare att ha skadegörarna under kontroll. I trädjordbruk (agroforestry) odlar man i olika nivåer (mark, buskar, träd) och mångfalden av arter kan vara enorm. På så sätt sprids riskerna och skadegörarna får svårare att föröka sig. Framtidens produktionssystem måste därför ha större mångfald. Följaktligen kommer troligen våra matvanor att behöva ändras i framtiden. Kanske ingår nötter, frukter och kött från vilda djur i högre grad. Kanske kommer mattallriken att se helt annorlunda ut i framtiden.

En del hävdar att det inte kommer att gå att försörja världen med ekologisk produktion då skördarna i de industrialiserade länderna kan bli 10-50 procent lägre, beroende på gröda och produktionsförhållanden. Det har samtidigt visat sig att många jordbrukare runt om i världen med små resurser och lantbruk, någon eller några få hektar, o!a kan öka sina skördar till det dubbla om de får tillgång till agroekologisk kunskap och börjar odla eko-logiskt. Redan idag uppskattar man att de små lantbruken försörjer cirka häl!en av världens befolkning, en del hävdar att det är hela 70 procent. Idag uppskattas de små lantbruken i Afrika stå för 90 procent av kontinentens livsmedelsproduktion. Att öka skördarna i områden där de hungriga "nns är det bästa sättet att öka livs-medelstryggheten i världen. De fattiga och hungrande är dessvärre de som idag sist får ta del av den ökade produktionen av livsmedel.

Om maten ska räcka till $er måste vi dessutom minska på svinnet, i alla led från jord till bord. I genomsnitt slängs eller förloras en tredjedel av all mat som produceras i Nord och Syd, vilket snabbt borde kunna minskas med e#ektiva åtgärder. I Nord handlar det mest om svinn i handels- och hushållsled, medan det i Syd främst är skörde- och lagringsförluster.

Det "nns många osäkra faktorer som kan drabba framtidens matförsörjning hårt, till exempel klimatpåverkan och föränd-ringar i livsmedelskedjans energiförsörjning. Allt mer tyder på att det behöver utvecklas robusta (resilienta) system med en rik mångfald, system som i så hög utsträckning som möjligt bygger på lokala resurser och ekosystemtjänster istället för fossila resurser, ett till 100 procent ekologiskt inriktat lantbruk.

38

!""# $%&'&()*%+,

4. Slutsatser

Ekologiska åkrar i Etiopien. Risbonde i Filippinerna.

Idag produceras det tillräckligt mycket mat i världen. Att så många fortfarande går hungriga är snarare en fråga om till exempel orätt-vis fördelning av resurser och bristande köpkra! än för låg produk-tion, globalt sett.

Dagens livsmedelsproduktion är en starkt bidragande orsak till att mänskligheten nu i $era avseenden närmar sig eller har passerat planetens hållbara gränser. Den förväntade befolkningsökningen och fortsatt stigande kon-sumtion av kött och animaliskt protein innebär att livsmedels-produktionen i världen sannolikt behöver öka samtidigt som an-vändningen av fossil energi, som är basen för dagens industriella jordbruk, behöver minska både på grund av klimatförändringarna och stigande priser på fossil energi, vilket är en ohållbar utveckling. Sannolikt behöver den rika delen av världen drastiskt ändra sina konsumtionsvanor och även äta mindre kött och animaliskt pro-tein och istället äta mer vegetabilier.

Höginkomstländer måste minska sina anspråk på de globala icke förnybara resurserna (som fossil energi och fosfor), samt mark och ekosystem.

Det behövs en omfattande kursändring inom jordbruket för att på ett hållbart sätt komma till rätta med fattigdom och hunger i världen. Framtidens jordbruk måste baseras mer på biologisk mångfald och ekosystemtjänster än på fossil energi.

För att få till stånd en ekonomisk utveckling av jordbruket i Syd krävs bättre organiserade marknader globalt, regionalt och lokalt. Deltagardriven forskning (i vilken de som ska genomföra för-ändringarna deltar) samt förbättrad kunskapsöverföring mellan forskare och lantbrukare (och genom samarbeten mellan både Nord-Syd- och Syd-Syd) förbättrar lantbrukets anpassningsför-måga och stärker utvecklingen av hållbara ökningar i jordbruks-produktionen. Exemplen i denna rapport från Etiopien, Brasilien, Filippinerna och Sverige visar tydligt att det "nns alternativ till det kemikalie- och fossilenergiintensiva jordbruket. De visar att det går att öka avkastningen och minska sårbarheten mot klimatförändringarna med modern ekologisk produktion som är ekosystemtjänst- och mångfaldsbaserad.

Foto

risb

onde

. Ach

im P

ohl

39

!""# $%&'&()*%+,

5. Källor

Abera, F.A. 2007. Diversity, adaptation and G x E interaction of barley (Hor-deum vulgare L.) varieties in Northern Ethiopia. Doktorsavhandling vid Universitetet for miljø- og biovitenskap, Ås, Norge.

Ackefors, H. 2009. Global "sheries - threats and opportunities. In: Fisheries, sustainablity and development., pp. 35-68. Kungl. Skogs- och Lantbruks-akademien, Stockholm.

Bachmann, L., Cruzada, E. and Wright, S. 2009. Food Security and Farmer Empowerment – a study of the impacts of farmer-led sustainable agricul-ture in the Philippines. Misereor/MASIPAG. www.masipag.org

Badgley, C., Moghtader, J., Quintero, E., Zakem, E., Chappell, M., Avilés-Vázquez, K., Samulon, A. and Perfecto I. 2007. Organic agriculture and the global food supply. Renewable Agriculture and Food Systems, 22(2): 86-108.

Bernes, C. 2011. Biologisk mångfald i Sverige. Naturvårdsverket, Monitor 22.

Blacksmith Institute and Green Cross Switzerland. 2012. World’s Worst Pollution Problems Report. http://www.worstpolluted.org/2012-report.html

Carpenter, S.R. and Bennett, E.M. 2011. Reconsideration of the planetary boundary for phosphorus. Environ. Res. Lett. 6: 014009

Cederberg C., Landquist B. och Berglund B. 2012. Potentialer för jordbruket som kolsänka. SIK. Rapport 850, 2012.

Cordell, D. 2010. The Story of Phosphorus: Sustainability implications of global phosphorus scarcity for food security. PhD thesis. Linköpings Universitet.

Cordell, Dana. Drangert, Jan-Olof. White, Stuart. 2009. The Story of Phos-phorus: Global Food Security And Food For Thought. Global Environmental Change. Vol. 19. pp. 292–305

De Schutter, O. 2011. Agroecology and the Right to Food. Report presented at the 16th Session of the United Nations Human Rights Council, 8 March 2011.

De Schutter, O. and Vanloqueren G. 2011. The New Green Revolution: How Twenty-First-Century Science Can Feed the World. Solutions, Volume 2, Issue 4, Page 33-44.

EEA, 2009. Progress towards the European 2010 biodiversity target. EEA Report No 4/2009. European Environment Agency, Copenhagen. Available at: http://www.eea.europa.eu/publications/progress-towards-the-european-2010-biodiversity-target

EFSA, 2013. EFSA Journal 2013;11(3):3130 [808 pp.]. doi:10.2903/j.efsa.2013.3130

Einarsson, P. 2010. Räcker maten, räcker marken? – Om hunger, jordbruk, handel och global solidaritet. Forum Syd förlag.

Enghardt Barbieri, H. och Lindvall, C., 2003, Svenska näringsrekommenda-tioner översatta till livsmedel, Livsmedelsverket. www.slv.se/upload/dokument/rapporter/mat_naring/RapportSNO.pdf

Eurostat, 2007. The use of plant protection products in the European Union - Data 1992-2003. http://epp.eurostat.ec.europa.eu/cache/ITY_OFFPUB/KS-76-06-669/EN/KS-76-06-669-EN.PDF

Falkenmark M. & Rockström J. 2006. The new blue and green paradigm: breaking new ground for water resources planning and management. Journal of water resources planning and management 132, 129-132.

FAO. 2009. How to feed the world in 2050? Issues paper from the UN Food and Agriculture Organization: www.fao.org/wsfs/forum2050/wsfs-back-ground-documents/issues-briefs/en/

FAO, 2010a. 2nd State of the World’s Plant Genetic Resources for Food and Agriculture report (SoWPGR-2):www.fao.org/agriculture/crops/core-themes/theme/seeds-pgr/sow/sow2/en/

FAO, 2010b. Growing greener cities. http://www.fao.org/ag/agp/greenercities/pdf/GGC-en.pdf

FAO, 2011. The state of the world’s land and water resources for food and agriculture (SOLAW) - Managing systems at risk. Food and Agriculture Organization of the United Nations, Rome and Earthscan, London.

FAO, 2012 b. Statement on Rio +20. From Bioversity, FAO, IFAD and WFPNo sustainable development without eradication of hunger and extreme poverty. http://www.fao.org/fsnforum/sites/default/"les/"les/Statement%20on%20Rio.pdf

FAO 2012 b, The State of the World Fisheries and Aquaculture 2012.

FCRN, 2012. Newsletter 2012-05-31. Food Research Climate Network. www.fcrn.org.uk

Foley, J.A. N., Ramankutty, K. A., Brauman, E. S., Cassidy, J. S., Gerber, M., Johnston, N. D., Mueller, C., O’Connell, D. K., Ray, P. C., West, C., Balzer, E. M., Bennett, S. R., Carpenter, J., Hill, C., Monfreda, S., Polasky, J., Rockström, J., Sheehan, S., Siebert, G. D., Tilman, and Zaks, D. P. M. 2011. Solutions for a cultivated planet. Nature. doi:10.1038/nature10452

Foresight The Future of Food and Farming, 2011. Final Project Report. The Government Of"ce for Science, London.

Geiger, F. et al. 2010. Persistent negative effects of pesticides on biodiversity and biological control potential on European farmland. Basic and Applied Ecology 11:97-105.

Gonçalves, A. L., 2008. Ecological Agriculture in the Torres Region of Rio Grande do Sul, Brazil: Tradeoffs Or Synergies? PhD-thesis, Faculty of the Graduate School, Cornell University.

Henrysson, J. och Höök, K. 2007. Mat, klimat och utveckling. Rapport, Natur-skyddsföreningen. 30 sid. www.naturskyddsforeningen.se/upload/Forenings-dokument/Rapporter/rapport_miljo_matklimatutveckling.pdf

40

!""# $%&'&()*%+,

IAASTD, 2008. Agriculture at a Crossroads – International Assessment of Agricultural knowledge, Science and Technology for Development (IAASTD): Executive summary of the Synthesis Report.

IPPC, 2007a. Technical Summary. Contribution of Working Group III to the Fourth Assessment Report of the Intergovernmental Panel on Climate Change.

IPPC, 2007b. Technical Summary. Impacts, Adaptation and Vulnerability. Contribution of Working Group II to the Fourth Assessment Report of the Intergovernmental Panel on Climate Change. Sammanställning i Henrysson J. och Höök K. (2007). Mat, klimat och utveckling.

Jensen, K. 2011. En kort beskrivning av de viktigaste grupperna av naturliga nyttodjur i Sverige. Länsstyrelsen Västra Götaland Rapport 2011:19 (www.lansstyrelsen.se/vastragotaland/Sv/publikationer).

Jordbruksverket och Statistiska centralbyrån, 2011. Jordbruksstatistisk årsbok 2011.

Kemikalieinspektionen, 2011. Kadmiumhalten måste minska – för folkhälsans skull. En riskbedömning av kadmium med mineralgödsel i fokus. Rapport Nr 1/11.

Lal, R., Grif"n, M., Apt, J., Lave, L. and M. Morgan, M. 2004. Managing Soil Carbon. Science 304: 393

Lantbrukarnas Riksförbund, Naturskyddsföreningen och Svenska kyrkan, 2006. Trialogen. Jordbrukspolitik och internationell solidaritet. www. svenskakyrkan.se/578828

Leifeld J & Fuhrer J. 2010. Organic farming and soil carbon sequestration: what do we really know of the bene"ts? Ambio 39(8), 585-599.

Lin, B.B. 2011. Resilience in Agriculture through Crop Diversi"cation: Adaptive Management for Environmental Change. Bioscience, 61: 183–193

Livsmedelsverket, 2010. Remiss av Naturvårdsverkets uppdatering av »Aktionsplan för återföring av fosfor ur avlopp«. Dnr 1812/10.

Lobell D. B., Burke M. B., Tebaldi C., Mastrandrea M. D., Falcon W. P. and Naylor R. L. 2008. Prioritizing climate change adaptation needs for food security in 2030. Science 319 (5863): 607–10.

Lundberg, J. och Moberg, F. 2008. Ekologiskt i Etiopien. - odling i samspel med naturen ger ökad lönsamhet och bättre riskspridning. Rapport, Natur-skyddsföreningen. 28 sid. www.naturskyddsforeningen.se/upload/Forenings-dokument/Rapporter/engelska/Report_international_Ethiopia.pdf

Lundberg, J. och Moberg, F. 2009. Ekologiskt i Brasilien – Deltagardriven certi"ering och lokal handel för ett hållbart lantbruk. Rapport, Naturskydds-föreningen. 24 sid. www.naturskyddsforeningen.se/upload/Foreningsdokument/Rapporter/jordbruk/ekologiskt-i-brasilien.pdf

Lundberg, J. och Moberg, F. 2010. Ekologiskt i Filippinerna - Risbönder och forskare lär av varandra i unikt växtförädlingsprojekt för ökad biologisk mångfald och minskad sårbarhet. Rapport, Naturskyddsföreningen. 28 sid. www.naturskyddsforeningen.se/upload/Foreningsdokument/Rapporter/jordbruk/ekologiskt_jordbruk_"lippinerna.pdf

Lundqvist m !. 2008. Saving Water: From Field to Fork; Curbing Losses and Wastage in the Food Chain. SIWI.

Millennium Ecosystem Assessment, 2005: www.MAweb.org

Mäder P., Fliessbach A., Dubois D., Gunst L., Fried P. and Niggli U. 2002. Soil fertility and biodiversity in organic farming. Science 296(5573):1694-7.Naturvårdsverket, 2005. Utsläpp av metan och lustgas från jordbrukssektorn under perioden 1990 till 2012. Rapport 5506.

Nanos, T., Boye, K. & Kreuger, J. 2012. Resultat från miljöövervakningen av bekämpningsmedel (växtskyddsmedel) – Årssammanställning 2011. Ekohy-drologi 132. Institutionen för mark och miljö, Sveriges lantbruksuniversitet, Uppsala.

Neely, C., Bunning, S. and Wilkes, A., 2009. Review of evidence on drylands, pastoral systems and climate change: Implications and opportunities for mitigation and adaptation. (Land and Water Discussion Paper #8). FAO, Rome. http://www.fao.org/uploads/media/LWdisc_paper8_temp.pdf

Oenema, O., Oudendag, D. and Velthof, G. L. 2007. Nutrient losses from ma-nure management in the European Union. Livestock Science 112, 261-272.

Pesticide Action Network International, 2010. »Communities in Peril: Global Report on Health Impacts of Pesticide Use in Agriculture.«. Available at: http://www.pan-international.org/panint/"les/PAN-Global-Report.pdf

Pimentel, D., Hepperly P., Hanson, J., Douds, D., and Seidel R. 2005. Environ-mental, Energetic, and Economic Comparisons of Organic and Conventional Farming Systems. Bioscience, 55(7): 573-582.

Pretty, J. 2006. Agroecological Approaches to Agricultural Development. Background paper for the World Development Report 2008. World Bank, Washington, DC. http://siteresources.worldbank.org/INTWDR2008/Resourc-es/2795087-1191427986785/PrettyJ_Agroec ologicalApproachesToAgriDevt%5B1%5D.pdf

Richardson D., Crutzen K. and Foley C. J. 2009. A safe operating space for humanity. Nature 461: 472-475 DOI 10.1038/461472a

Rockström, J., Steffen, W., Noone, K., Persson, Å., Chapin, III, F.S., Lambin, E., Lenton, T.M., Scheffer, M., Folke, C., Schellnhuber, H., Nykvist, B., De Wit, C.A., Hughes, T., van der Leeuw, S., Rodhe, H., Sörlin, S., Snyder, P.K., Costanza, R., Svedin, U., Falkenmark, M., Karlberg, L., Corell, R.W., Fabry, V.J., Hansen, J., Walker, B.H., Liverman,

41

!""# $%&'&()*%+,

SGU, 2013. Bedömningsgrunder för grundvatten. SGU-rapport 2013:01

SIWI, 2004. Water - more nutrition per drop. Towards sustainable food pro-duction and consumption patterns in a rapidly changing world. Stockholm International Water Institute (SIWI) and International Water Management Institute (IWMI)

Smith, P., Andrén, O., Karlsson, T., Perälä, P., Regina,Kk., Rounsevells, M., Van Wesemaels, B. 2005. Carbon sequestration potential in European croplands has been overestimated. Global Change Biology, 11, 2153-2163.

Soussana, J. F, Loiseau, P., Vuichard, m !. (2004). Carbon cycling and seques-tration opportunities in temperate grasslands. Soil Use and Management, 20, 219-230.

Steinfeld, H., 2012. »Shrinking Livestock’s Long Shadow«. Föreläsning av Henning Steinfeld från Livestock, Environment and Development (LEAD) inom FAO. SLU Uppsala 29 March 2012.

Stokstad, E. and Vogel G. 2003. Mixed message could prove costly for GM crops. Science 302: 542-543

Sutton M. A., Howard, C. M., Erisman, J. W., Billen G., Bleeker A., Grennfelt, P., van Grinsven, H. and Grizetti, B. (eds.), 2011. The European Nitrogen Assess-ment. Sources, Effects and Policy Perspectives. Cambridge, UK.

TEEB, 2008. The Economics of Ecosystems and Biodiversity: An Interim Report. European Commission, Brussels.

The Millennium Ecosystem Assessment: www.maweb.org/

Tondel, M. 2011. Miljömedicinsk bedömning av stadsodlade livsmedel. Sahlgrenska Universitetssjukhuset, Arbets- och miljömedicin, Västra Göta-landsregionens Miljömedicinska Centrum.

Trumper, K., Bertzky, M., Dickson, B., van der Heijden, G., Jenkins, M. and Manning, P. 2009. The Natural Fix? The role of ecosystems in climate miti-gation. A UNEP rapid response assessment. United Nations Environment Programme, UNEP-WCMC, Cambridge, UK.

UNEP, 2013. Costs of Inaction: on the Sound Management of Chemical.

Wivstad, M., Salomon E., Spångberg J., och Jönsson H. 2009. Ekologisk produktion – möjligheter att minska övergödning. CUL, SLU, Uppsala.

World Bank, 2007. World Development Report 2008: Agriculture for Devel-opment. Washington DC.

World Bank, 2012.Turn Down the Heat. Why a 4 C Warmer World Must be Avoided. Washington DC.

World Health Organization, 1990. Public health impact of pesticides used in agriculture. Geneva.

Öberg, S. 2008 Spindlar i odlingslandskapet. Mångfald, återkolonisering och kondition. Fakta jordbruk nr. 3:2008, SLU, Uppsala.

Östman, Ö., Ekbom, B. och Bengtsson, J. 2001. Ekonomisk nytta av naturliga "ender till bladlöss. Fakta jordbruk nr 12:2001, SLU, Uppsala.

42

!""# $%&'&()*%+,

Appendix 1: Forskarna som deltagit i studierna som ligger till grund för denna rapport

Porträtt: Tewolde Berhan Gebre Egziabher och Sue Edwards är initiativtagare till Tigrayprojektet, EtiopienDet äkta paret Tewolde och Sue är eldsjälarna bakom Tigrayprojektet. Tewolde har ägnat en stor del av sitt liv åt frågor som rör den biologiska mångfaldens bevarande och de etiopiska böndernas rättigheter till sina egna genetiska resurser. För det sistnämnda vann han det alternativa Nobelpriset, Right Livelihood Award, år 2000. Hans långa och brokiga karriär inbegriper allt ifrån att ha doktorerat i Wales till att vara chef för Etiopiens motsvarighet till Natur-vårdsverket. År 2006 tilldelades han FN:s stora miljöpris Champions of the Earth Award. Sue Edwards som är född i England men bosatt i Etiopien sedan 1968 är föreståndare för Institute for Sustainable Development (ISD) i Addis Abeba – organisationen som ligger bakom Tigrayprojektet. Hon är botaniker med växters släktskap (taxonomi) som specialitet, men också lärare och vetenskapsjournalist samt redaktör för Flora of Ethiopia and Eritrea, ett projekt om sju volymer som går ut på att beskriva de 6500 – 7000 växtarter som "nns i området.

Porträtt: Professor André Gonçalves arbetar för Centro Ecológico i Brasilien och har doktorerat vid Cornell University i USAAndré Gonçalves är professor i agroekologi vid Instituto Federal Catarinense och teknisk koordinator vid Centro Ecológico. Han disputerade år 2008 vid amerikanska Cornell University med en avhandling som jämför ekologisk och konventionell bananodling. Resultaten visar att ekologisk bananproduktion visserligen är något mindre produktiv mätt i antal kilo per hektar, men är mer ekonomiskt fördelaktig i långa loppet eftersom ekobananer innebär högre inkomster för producenterna och minskade kostnader för dyra insatsvaror som bekämpningsmedel och konstgödsel. Dessutom är ekoodlingarnas trädjordbruk bättre för den biologiska mångfalden i den unika Atlantregnskogen och bidrar med betydligt !er ekosystemtjänster och därmed ökad samhällsekonomisk nytta. Innan han påbörjade sin forskning arbetade han för Centro Ecológico med samordning av olika projekt inom hållbart lantbruk och lands-bygdsutveckling inriktad på smålantbrukare och gräsrotsorganisationer. André var en av huvudförfattarna till »In-ternational Assessment of Agricultural Science and Technology for Development« (IAASTD), en internationell utvär-dering av jordbruksvetenskap och teknik för utveckling.

Porträtt: Chito Medina forskare och nationell samordnare för MASIPAG, FilippinernaChito är nationell samordnare för organisationen MASIPAG och han delar sitt arbete där med en tjänst på universi-tetet. Han har en doktorsexamen från Canada och har varit medförfattare till IAASTD (se ovan). »För att kunna ta sig ur fattigdomen och hungerfällan är det avgörande att jordbrukarna deltar aktivt och inte reduceras till att bli passiva mottagare«, framhåller Chito. Hans föräldrar var småbrukare som "ck studera på samma universitetet där han själv senare läste agronomi och biologi. Han visste tidigt att han ville hjälpa bönderna att hitta en väg ut ur fattigdomen och började därför att engagera sig i MASIPAG. Han ser sin roll som en länk som kan underlätta att saker sker och att information sprids inom MASIPAG:s nätverk. Genom sin bakgrund är han ett levande bevis på det unika partnerskap för utveckling mellan bönder och forskare som själva namnet MASIPAG betyder på "lippinska.

Porträtt: Johanna Björklund, forskningsledare för projektet Klimatsmart Lantbruk, Sverige och en av författarna till denna rapport, berättar själv:»Jag har under många år forskat på hållbar livsmedelsproduktion och ekosystemtjänster i jordbruket vid Centrum för uthålligt lantbruk (CUL) vid SLU i Uppsala. Nu jobbar jag på Örebro universitet, bland annat för att utveckla ett måltidsekologiskt forum som är ett tvärvetenskapligt forsknings- och utbildningssamarbete mellan naturvetenskap och måltidskunskap med den helhetssyn på vår livsmedelsförsörjning som behövs för att vi ska få en faktisk föränd-ring till stånd. Hur ser en hållbar livsmedelsproduktion ut och hur blir råvarorna attraktiva måltider för att fungera som drivkrafter i en förändring av våra konsumtionsmönster? Min forskning gör jag tillsammans med lantbrukare och andra forskare i deltagardrivrivna nätverk, bland annat i projektet »Klimatsmart lantbruk – hållbara lösningar för framtiden« men också i ett nystartat projekt med syfte att undersöka potentialen i att odla och äta mat producerade i så kallade trädjordbruk (»agroforestry«) under svenska förhållanden. Jag ser mig verkligen som en förändringsinrik-tad forskare som samarbetar med aktörer i samhället för att bidra med forskningsbaserad kunskap i omställningen till en hållbar livsmedelsförsörjning.«

Naturskyddsföreningen. Box 4625, 11691Stockholm. Tel 08-702 65 00. info@naturskyddsforeningen.se

Naturskyddsföreningen är en ideell miljöorganisationmed kraft att förändra. Vi sprider kunskap, kartlägger miljöhot,skapar lösningar samt påverkar politiker och myndigheter såvälnationellt som internationellt.Föreningen har ca 191 000 medlemmar och finns ilokalföreningar och länsförbund över hela landet.

Vi står bakom världens tuffaste miljömärkningBra Miljöval.

www.naturskyddsforeningen.seMobil hemsida (wap): mobil.naturmob.se

Ge oss kraft att förändra Pg 90 1909-2

Detta är den sista rapporten av fyra i en serie som ly!er fram positiva exempel på hur lantbruket kan utformas så att det bidrar till en hållbar utveckling, med fokus på tryggad tillgång till mat för världens växande befolkning och den miljö vi alla i grunden är beroende av. De slår alla ett slag för en så kallad agroekologisk omställning av lantbruket, vilket en lång rad expertrapporter och internationella organisationer rekommenderat på senare år. Det innebär odlingssystem som baseras mer på biologisk mångfald, lokal kunskap och ekosystemtjänster än monokulturer och fossila bränslen för att uppnå både en långsiktigt tryggad försörjning och ett ekologiskt hållbart lantbruk.