!!

"#$$%&'!(&)*!+,-./!$)!0#1'#!2,*!34536!7#8!9:3:!!!

Anna Lundberg & Emma Söderman

2010-08-05

2

!""#$%&&'

Inledning………………………………………………………………………………………………………3

Allmänna bestämmelser om barnets bästa.........................................................................................................4

Tältlägret i Hal Far.............................................................................................................................................6

Hangaren i Hal Far.............................................................................................................................................9

Kontroll och godtyckligt myndighetsutövande ...............................................................................................11

Sammanfattningsvis.........................................................................................................................................11

Vi rekommenderar: .........................................................................................................................................17

1. Inledning Under Kristihimmelsfärdshelgen 2010 reste Anna Lundberg, Universitetslektor i mänskliga rättigheter på Malmö högskola, till Malta för att besöka Emma Söderman, magisterstudent i Globala politiska studier. Söderman skriver magisteruppsats om ensamkommande flyktingbarn1 som återsänts till Malta enligt Dublinförordningen2. Resan var en del av hennes fältstudie. Anna Lundberg närvarade i handledningssyfte.

Denna rapport är författad på grundval av resan.

Rapporten är ett av flera vittnesmål om levnadsvillkoren för de flyktingbarn utan vårdnadshavare som tvångsavvisas från Sverige till Malta i enlighet med Dublinförordningen.3 Under det senaste året har det återkommande rapporterats om undermåliga mottagningsförhållanden på Malta. Europarådets kommissionär för mänskliga rättigheter Thomas Hammarberg och EU:s kommissionär för inrikesfrågor med ansvar för bland annat asyl- och migrationsfrågor, Cecilia Malmström, tillhör dem som uttalat sig.4 De har, bland annat, uppmanat Sverige att utnyttja undantaget i artikel 3(2) av Dublinförordningen, den så kallade 1 Skyddsgrundsdirektivet artikel 2 (i) innehåller följande definition av ensamkommande barn:

”underåriga utan medföljande vuxen … som anländer till en medlemsstat utan att vara i sällskap med en vuxen som enligt lag eller sedvänja ansvarar för dem, så länge de inte faktiskt tas om hand av en sådan person; begreppet omfattar också underåriga som lämnas ensamma utan medföljande vuxen efter det att de rest in på en medlemsstats territorium.”

Asylprocedurdirektivet artikel 2 innehåller följande definition av ensamkommande barn:

”en person som är yngre än arton år och som anländer till medlemsstaternas territorium utan att vara i sällskap med en vuxen som enligt lag eller sedvana ansvarar för honom eller henne, så länge som han eller hon inte faktiskt tas om hand av en sådan person; begreppet omfattar också en underårig som lämnas utan sällskap av en vuxen efter att ha rest in på medlemsstaternas territorium.”

2 Dublinförordningen; Rådets förordning (EG) nr 343/2003 om kriterier och mekanismer för att avgöra vilken medlemsstat

som har ansvaret för att pröva en asylansökan som en medborgare i tredje land har gett in i någon medlemsstat, antogs den 18 mars 2003. Förordningen kallas även Dublin II eftersom den ersatte den gamla Dublinkonventionen (Dublin I) från 1997. En EU-förordning är tvingande och kan jämställas med nationell lag, omedelbart ifrån att den träder ikraft. Detta innebär att alla EU:s medlemsstater måste rätta sig efter förordningens bestämmelser. Förordningens regler kan inte ändras eller tas bort genom nationell lagstiftning.

3 Ett urval av rapporter som har bäring på situationen på Malta:

• Barns berättelser (kommande skrift i kampanjen barnets bästa främst). • Europarådets kommissionär för mänskliga rättigheter rapporterar om undermåliga mottagningsvillkor i Grekland: www.coe.int/t/commissioner/News/2010/100316. • “Everybody just tries to get rid of us.” MdM France survey and final report of the humanitarian mission in Malta 2007

• FN:s barnkommittés rekommendationer till staterna och allmänna kommentarer (se särskilt nr 6, 2005). • FN:s specielle rapportör för migranters rättigheter, rapport till FN:s råd för mänskliga rättigheter, tillgänglig på http://www.unicef.org/socialpolicy/index_49934.html • ”Everybody just tries to get rid of us.”Access to Health Care and Human Rights of Asylum Seekers in Malta. Experiences, Results and Recommendations, Paris, 2007. • “NOT CRIMINALS” MSF exposes conditions for undocumented migrants and asylum seekers in Maltese detention centers. • The European Court of Human Rights suspends the return of a seriously ill Afghan boy from Deportations from Hungary to Greece: http://www.ecre.org/resources/Press_releases/1528 • Unaccompanied Minors in Malta. Their Numbers and the Policies and Arrangements for their Reception, Return and Integration. EMN -National Contact Point for Malta. • Undocumented Children in Europe: Invisible Victims of Immigration Restrictions (2009), tillgänglig på http://www.picum.org/article/reports • Rapport om överföringar från Tyskland till Malta: http://www.asyl.net/fileadmin/user_upload/beitraege_asylmagazin/AM-2010-05-148-bender-bethke.pdf

• Lifos: – Italy: Pushed Back, Pushed Around: Italy’s Forced Return of Boat Migrants and Asylum Seekers, Libya’s Mistreatment of Migrants and Asylum Seekers, September 2009, 88pp.

– Human Rights Watch World report 2010. – Generaldirektörens riktlinjer avseende tillämpningen av Dublinförordningen i förhållande till Grekland. – Malta. Compilation Prepared by the Office of the High Commissioner for Human Rights 2009-03.

4 http://svt.se/2.33782/1.1897174/sverige_kan_stoppa_avvisningarna_till_malta?lid=senasteNytt_1765014&lpos=rubrik_18 7174

http://www.aftonbladet.se/debatt/debattamnen/varlden/article6634652.ab

suveränitetsklausulen, för att i större utsträckning undvika att återsända ensamkommande flyktingbarn till Malta. Detta är möjligt med stöd av principen om barnets bästa i FN:s barnkonvention. Mot denna bakgrund åkte vi till Malta för att studera förhållandena för flyktingbarn.

Det hör till ovanligheterna att i studier av EU:s migrationspolitik lyssna till flyktingbarns egna erfarenheter. Denna text bygger på samtal och umgänge med barn under fyra dagar. Det är inte möjligt att under några få dagar få en heltäckande bild av barns situation på Malta och rapporten gör inga anspråk på att vara uttömmande. Emellertid ger de samstämmiga berättelser barnen förmedlar, tillsammans med andra rapporter, en tämligen god bild av levnadsvillkoren för barn som tvångsavvisas till Malta från andra EU-länder.

Barnens berättelser förstås i rapporten utifrån relevanta EU-direktiv5 samt Konventionen om barns rättigheter som antogs 1989 av FN:s generalförsamling (härefter barnkonventionen). Barnkonventionen är en av de konventioner som fått störst genomslag i både regional och nationell lagstiftning. Nedan följer ett urval av hänvisningar till barnkonventionens princip om barnets bästa, från barnkonventionen samt svensk och europeisk rätt. Vi kommer även att inleda varje kapitel med en genomgång av tillämpliga artiklar och direktiv.

Genom att tillträda barnkonventionen har Sverige förpliktigat sig att lyssna till barns erfarenheter. Svenska myndigheter är skyldiga att utreda, redovisa samt beakta barnets bästa i varje beslut som rör barn. Barnkonventionen innehåller 54 artiklar, varav 41 slår fast de faktiska rättigheter som tillkommer varje barn. Dessa ska läsas som en helhet. I följande rapport tar vi fasta på de sakartiklar som är av särskild relevans i möten med barn som tvångsavvisats till Malta.

Vi vill rikta ett stort tack till de barn på Malta som delat med sig av sina erfarenheter. Personnamn är utbytta för att skydda informanternas identitet.

!""#$%%&'()*+$##)"*),'-#'(&,%)+*'($*+&'

FN:s konvention om barnets rättigheter artikel 3'“1. Vid alla åtgärder som rör barn, vare sig de vidtas av offentliga eller privata sociala välfärdsinstitutioner, domstolar, administrativa myndigheter eller lagstiftande organ, skall barnets bästa komma i främsta rummet…”

FN:s konvention om barnets rättigheter artikel 12 “1. Konventionsstaterna skall tillförsäkra det barn som är i stånd att bilda egna åsikter rätten att fritt uttrycka dessa i alla frågor som rör barnet, varvid barnets åsikter skall tillmätas betydelse i förhållande till barnets ålder och mognad. 2. För detta ändamål skall barnet särskilt beredas möjlighet att höras, antingen direkt eller genom företrädare eller ett lämpligt organ och på ett sätt som är förenligt med den nationella lagstiftningens procedurregler, i alla domstols- och administrativa förfaranden som rör barnet.”

Dublinförordningen (15) ”Förordningen följer de grundläggande rättigheter och principer som erkänns särskilt i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna”

Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna6 artikel 24 “1. Barn har rätt till det skydd och den omvårdnad som behövs för deras välfärd. De skall fritt kunna uttrycka sina åsikter. Dessa åsikter skall beaktas i frågor som rör barnen i förhållande till deras ålder och mognad.

2. Vid alla åtgärder som rör barn, oavsett om de vidtas av offentliga myndigheter eller privata institutioner, skall barnets bästa komma i främsta rummet.”

Asylmottagningsdirektivet artikel 18:1

5 EU-direktiv, inom EU-rätten rättsakt som innehåller bindande bestämmelser som riktar sig till EU:s medlemsländer. I ett direktiv anges vilka mål som länderna ska uppnå. Direktiven används för att harmonisera lagstiftningen i länderna (Källa Nationalencyklopedin).

6 Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna behandlar för första gången i EU:s historia i en och samma text de medborgerliga, politiska, ekonomiska och sociala rättigheter som de europeiska medborgarna och samtliga personer som lever inom EU har. Rättigheterna har sammanfattats i sex stora kapitel: Värdighet, friheter, jämlikhet, solidaritet, medborgarnas rättigheter samt rättskipning. Läs mer här: http://www.europarl.europa.eu/charter/default_sv.htm

”I första hand skall hänsyn till barnets bästa tas när medlemsstaterna genomför bestämmelser som gäller underåriga i detta direktiv.”

Skyddsgrundsdirektivet (12) ”Medlemsstaterna bör i första hand ta hänsyn till barnets bästa när de genomför detta direktiv”.

Skyddsgrundsdirektivet 20:5 ”Medlemsstaterna skall i första hand se till barnets bästa vid genomförandet av de bestämmelser i detta kapitel som rör underåriga.”

Asylprocedurdirektivet (14) ”Dessutom bör det införas särskilda rättssäkerhetsgarantier för ensamkommande barn på grund av deras sårbarhet. I detta sammanhang bör medlemsstaterna i första hand ta hänsyn till barnets bästa.”

Utlänningslagen 1:10 ”10 § I fall som rör ett barn skall särskilt beaktas vad hänsynen till barnets hälsa och utveckling samt barnets bästa i övrigt kräver.”

Utlänningslagen 1:11 ”När frågor om tillstånd enligt denna lag skall bedömas och ett barn berörs av ett beslut i ärendet skall, om det inte är olämpligt, barnet höras. Den hänsyn skall tas till det barnet har sagt som barnets ålder och mognad motiverar.”

2. Besöket på Malta Under vistelsen på Malta 14-18 maj 2010 besökte vi, efter tillstånd från maltesiska myndigheter, bland annat följande platser:

• Hangar camp, Hal Far. Flyktingläger som tidigare varit förvaringsplats för flygplan, men som numera, tillsammans med containrar, utgör boende åt cirka 800 migranter

• Tent Camp, Hal Far. Ett tältläger där det bor cirka 1200 migranter.

Vi spenderade två dagar i Hal Far Tent Camp (härefter tältlägret) och två dagar i Hal Far Hangar (härefter hangaren) och träffade totalt femton barn som under senare år överförts från Sverige till Malta. Samtliga var pojkar mellan 14 och 18 år. Det är osäkert hur många barn, totalt, som faktiskt återsänts till Malta från Sverige. Hittills i år (t.om. 2/8) finns 25 beslut om överföring till Malta gällande ensamkommande barn. Under 2009 fattades beslut i 27 ärenden (enligt e-post från Migrationsverkets presstjänst den 2 augusti 2010). Personal från Migrationsverket är med på dessa resor. Hur många av dessa beslut som verkställts är osäkert, eftersom många barn väljer att avvika. När en person har avvikit överlämnas ärendet till polisen. Vid en avisning i dessa fall följer polisen med.

I samtal med migranter som levt under flera år på Malta kom det fram att uppskattningsvis 40-50 barn har tvångsavvisats hit från Sverige de senaste åren.

3. Materiella mottagningsvillkor Asylmottagningsdirektivet artikel 19:2 ”Underåriga utan medföljande vuxen som lämnar in en asylansökan skall från den tidpunkt då de tillåts resa in på territoriet fram till dess att de måste lämna den medlemsstat där asylansökan inlämnats eller prövas tas emot … hos en fosterfamilj … i förläggningar som utformats för underåriga … annan typ av inkvartering som är lämplig för underåriga …”.

Asylmottagningsdirektivet artikel 14 “Närmare bestämmelser om materiella mottagningsvillkor

1. Om inkvartering tillhandahålls in natura bör den beviljas i en eller flera av följande former:

a) Anläggningar som används i syfte att hysa sökande under prövningen av en asylansökan som lämnats in vid gränsen.

b) Förläggningar som garanterar en tillräcklig levnadsstandard.

c) Privathus, lägenheter, hotell eller andra lokaler som anpassats för sökande.

2. Medlemsstaterna skall se till att de sökande som försetts med sådan inkvartering som anges i punkt 1 a, 1 b och 1 c

a) åtnjuter skydd för sitt familjeliv,

b) har möjlighet att kommunicera med släktingar, juridiska rådgivare och företrädare för FN:s flyktingkommissariat (UNHCR) och icke-statliga organisationer som erkänns av medlemsstaterna.

Medlemsstaterna skall lägga särskild vikt vid att förebygga våld inom de anläggningar och förläggningar som anges i punkt 1 a och 1 b.

3. Medlemsstaterna skall se till att underåriga barn till sökande eller sökande som själva är underåriga inkvarteras, om så är lämpligt, med sina föräldrar eller med den vuxne familjemedlem som ansvarar för dem enligt lag eller sedvana.

4. Medlemsstaterna skall se till att flyttning av sökande från en anläggning till en annan sker endast om det är nödvändigt. Medlemsstaterna skall ge de sökande möjlighet att underrätta sina juridiska rådgivare om förflyttningen och sin nya adress.

5. Personer som arbetar vid förläggningar skall ha lämplig utbildning och vara bundna av tystnadsplikt, enligt den nationella lagstiftningen, beträffande uppgifter som de får kännedom om genom sitt arbete.

6. Medlemsstaterna får låta de sökande delta i förvaltningen av de materiella resurserna och de icke-materiella aspekterna av livet i förläggningen genom ett råd eller en rådgivande kommitté som företräder dem som bor på förläggningen.

7. Asylsökandes juridiska rådgivare och företrädare för UNHCR eller sådana relevanta icke-statliga organisationer som UNHCR utser och som erkänns av medlemsstaten skall ges tillträde till förläggningarna och övriga inkvarteringar för att biträda nämnda asylsökande. Detta tillträde får endast begränsas med hänsyn till säkerheten vid förläggningarna och inkvarteringarna och för de asylsökande själva.

8. Medlemsstaterna får under en rimlig tidsperiod, som skall vara så kort som möjligt, undantagsvis fastställa materiella mottagningsvillkor som skiljer sig från dem som föreskrivs i denna artikel, om

- det krävs en första bedömning av den sökandes särskilda behov,

- de materiella mottagningsvillkor som föreskrivs i denna artikel inte är tillgängliga i ett visst geografiskt område,

- de normalt tillgängliga inkvarteringsmöjligheterna tillfälligtvis är uttömda,

- den asylsökande befinner sig i en förvarsenhet eller i sådana anläggningar vid gränsen som de inte kan lämna.

Dessa olika villkor skall under alla förhållanden omfatta de grundläggande behoven.”

.$"+"$/,)+'0'1&"'2&,'

Tältlägret är omgärdat av trasiga dubbla inhägnader och ligger placerat bakom byggnadsmaterial. Det är stort som tre fotbollsplaner.

Här bor cirka 1200 personer, både vuxna och barn, i 45 tätt stående tält. Då många av tältlägrets invånare inte är registrerade är det är inte möjligt att säga det exakta antalet personer som bor här. Tälten är fördelade över tre rader med vita grusgångar emellan och står på upphöjda betongfundament. Med hjälp av linor hålls tälten fast i betongfundamenten.

Den dag då vi kommer dit blåser det mycket. Grus, sand och skräp virvlar runt och letar sig in i ögon och näsa. Blåsten gör att tältdukarna slår, vinden viner inne i tälten och ljudet är öronbedövande. Amir, 15 år, från Somalia berättar att det en gång blåste så mycket att hans tält kollapsade. Det var på vintern och det var mycket kallt, han visar oss en bild från sin mobil på det förstörda tältet.

Abdullah, 15 år, från Somalia, som överfördes från Sverige för tre månader sedan, bjuder in oss i sitt tält. Tältduken är grön av mögel på insidan och vi ser framför oss tätt stående våningssängar. Mellan våningssängarna hänger tyger och små ställningar av kartong och liknande material har byggts för att försöka skapa privata utrymmen i över- och undersängarna. Sängen och ett skåp som går att låsa är det enda privata de inneboende förfogar över. Mellan Abdullahs och hans grannes säng står två cyklar som måste flyttas ut för att vi ska kunna komma in. I tältet finns cirka 25 sängplatser. Det är flera vuxna män i tältet när vi kommer in, några som sover, några som sitter i sina sängar.

Abdullah visar oss sin säng och bjuder oss att sitta ner. Det är cirka 50 centimeter till hans grannes säng. Abdullah bor i en undersäng och det finns inte tillräckligt med utrymme att sitta upprätt. Det är mycket varmt i tältet. Barnen vi träffar berättar att tälten är oerhört varma på somrarna och extremt kalla på vintrarna.

Vi besöker fler tält där barn bor. I ett av tälten ska ett barn precis äta mat. Han har ris och en grönsaksröra i byttor bredvid sängen. Det finns inga kylmöjligheter i tältet och på sommaren är det mycket svårt att lagra maten. Från ett tält pumpar RnB musik ut med hög volym. Både ljud utifrån, från andra tält, och från de som bor tillsammans i tälten gör att det är svårt att sova berättar barnen.

Ett barn berättar att han alltid går och lägger sig efter den store man som sover i sängen ovan honom. Först när mannen ligger still och har somnat kan pojken gå till sängs. Han är rädd för mannen och för att våningssängen, som redan är trasig, ska falla ner över honom.

Kvinnor delar på 24 toaletter och 24 duschar, och det finns lika många till männen. Barnen berättar att toaletterna ofta är trasiga och att det för det mesta bara finns fyra eller fem toaletter för männen att dela på. Vattnet i lägret är, om det finns tillgängligt, gult. Folk blir ofta sjuka, många vi träffar pratar om tuberkulos. Även diarré och maginfluensa är vanligt. Då vattentillgången är dålig är det också svårt för barnen att sköta sin hygien. Amir visar ett foto på ett smutsigt handfat där han brukar borsta tänderna, tvätta sig och tvätta sina kläder. Att tvätta kläder är tungt berättar Amir, inte som i Sverige där det finns maskiner. Först måste han rengöra handfatet, sedan tvätta alla sina kläder däri. Det är svårt att få jeansen rena. Den blöta tvätten hänger han upp på linorna som håller fast tältet. På vintern, när det är kallt, är det svårt att få tvätten torr. Amir hänger då tvätten inne i tältet, vid sin säng.

Tillgången till el är dålig. Den stängs ofta av, ibland många timmar, utan förvarning. Då använder

migranterna gasplattor för att laga mat, vilket är både dyrt och farligt. Barnen berättar att det hänt flera olyckor där tält brunnit ner. En gastank kostar 90 euro och därefter kostar den 11 euro att fylla på, vilket måste göras ungefär varannan vecka.

1&%/&,)%'0'1&"'2&,'

Hangaren är en stor plåtbyggnad som tidigare varit förvaringsplats för flygplan.

Den har de senaste åren fungerat som bostad åt mellan 300-600 personer åt gången.

Migranterna uppskattar att ungefär hälften av flyktingarna i hangaren är barn. När vi först besöker hangaren bor där cirka 300 personer. Inne i hangaren är det mörkt och skumt. Golvet är av betong och det är oerhört smutsigt. Det står sängar i grupper om cirka tio. Varje person har, precis som i tältlägret, försökt skapa sig ett litet privat utrymme genom att bygga in sin säng med ställningar, tygskynken och papp. Hangaren har högt i tak och till vänster finns ett inhägnat utrymme, som ett litet rum med galler runt, vilket är låst. Här förvarar några av migranterna sina personliga tillhörigheter, men det är i princip helt tomt . Till skillnad från i tältlägret har inte varje person ett eget skåp, utan i hangaren samsas de i grupper om det inhägnade utrymmet. Vi kikar in och ser att det står lite grytor på en hylla.

Utanför hangaren, på en stor asfalterad yta, finns ett 30-tal containrar som utgör bostad åt 500 personer. Totalt bor det således cirka 800 personer i Hal Far Hangar Camp. Det är svårt att säga en exakt siffra eftersom många i hangaren, liksom i tältlägret, bor där utan att vara registrerade.

På asfaltsplanen står det bajamajor uppställda. Vissa av dessa är duschar, andra toaletter. Barnen berättar att duscharna inte fungerar, för att duscha måste de hämta vatten i en hink och sedan hälla det över sig. Vattentillgången i hangaren är mycket dålig, det finns endast vatten på två ställen i form av vattenslangar, vilka vattnet långsamt rinner ur. Härifrån måste allt vatten tas till matlagning, tvätt, dusch och som dricksvatten.

Barnen berättar också att det finns alldeles för få toaletter. På morgonen blir köerna långa och många som har problem med magen, och äldre män som har problem med prostatan, kan inte hålla sig. Bakom

bajamajorna är stanken påträngande, på marken finns avföring och urin och luften är full av tusentals flugor. Barnen berättar att de är rädda för de sjukdomar som sprids till följd av de sanitära missförhållandena.

Det finns ett gemensamt kök, vilket är ett rum med bänkar och gasplattor. Barnen berättar att köket är nyrenoverat. Tidigare fick alla i lägret dela på sex gasplattor, nu finns det 24 stycken. Det är fortfarande för få och flyktingarna i lägret organiserar sig i grupper efter ett kösystem när de ska laga mat. Trots detta blir det ofta bråk om köket och tillgången till kokplattorna.

I hangaren är läget allvarligare än i tältlägret. Människorna är smutsigare och deras kläder mer slitna. Det är att svårare att upprätthålla hygienen här.

På natten efter vårt första besök försämras förhållandena ytterligare. Ett stort el-aggregat ramlar ner från en av väggarna och börjar brinna. Det är inte mer än två meter från aggregatet till den första raden av sängar. Branden sprider sig snabbt och går inte att stoppa.

När vi kommer till hangaren på förmiddagen efter branden är förödelsen total. Det stinker av rök. Många människor kommer fram till oss och vill visa var det brunnit och hur mycket. Väggar och tak har färgats svarta av elden och av ungefär en tredjedel av sängarna återstår endast metallskelett. Ett av barnen visar oss ask under en säng. Askan har formen av en portfölj och man kan se att den varit full av saker. Många är förtvivlade eftersom alla deras tillhörigheter brunnit upp, däribland deras resedokument och tillfälliga uppehållstillstånd. Lägerchefen har enligt migranterna sagt att de som ”äger” sina sängar (det vill säga är officiellt registrerade i hangaren) kommer att få ett intyg om branden, och att de med intyg snabbt ska kunna få sina papper förnyade. De som bott i lägret utan att vara registrerade kommer däremot inte att få någon hjälp att ordna nya dokument.

De cirka 300 personer som tidigare bott inne i hangaren är nu hemlösa. Några veckor efter branden, när vi pratar med en pojke på telefon, får vi veta att många fortfarande inte fått någonstans att bo. Vissa har dragit ut sina sängar på den asfalterade ytan utanför hangaren och sover där. Andra har flyttats till det redan överbefolkade tältlägret. En pojke som bor i tältlägret berättar att branden förvärrat situationen även där. Hans tält är nu ännu mer trångbott än det var innan och han berättar att folk dricker alkohol och bråkar ofta.

3-%+,-""'-45'/-6+748"0/+'#7%60/5)+*9+:;&%6)'

Varje barn har tilldelats ett nummer som de använder i kontakterna med myndigheter och socialarbetare. För att ha rätt till en sängplats eller ekonomiskt bidrag måste de registrerat sig tre gånger i veckan. Vid registreringen bildas långa köer och barnen berättar att det kan ta upp till fyra timmar.

Socialarbetare finns under dagtid i receptionen. De uppfattas av barnen mer som en kontrollinstans än personer att vända sig till då man behöver hjälp. Exempelvis är det socialarbetare som utför nämnda registrering, samt inspekterar att tälten är städade. Om inte ett tält är städade straffas alla som bor där genom nedsatt ekonomiskt bidrag. De som återsänts från annat EU-land har en svår ekonomisk situation då de fått sitt ekonomiska bidrag nedsatt från 130 till 80 euro. De få som har kontakt med sina familjer i Somalia berättade att de skickar ungefär hälften av bidraget till dem.

Många av barnen berättar att de inte vågar klaga hos socialarbetarna eftersom de är rädda för att straffas. Straffen utdelas i form av nedsatt bidrag, att barnen blir fråntagna rätten till en sovplats eller rätten att överhuvudtaget ansöka om bidrag. Detta har hänt flertalet av de barn vi möter. Dessa barn flyttar runt mellan olika sängar, beroende på var en vän kan erbjuda en sovplats. De överlever på en matranson om dagen, vilken delas ut av myndigheterna.

Migranterna berättar att de några veckor innan vår ankomst protesterat mot förhållandena i hangaren. Den utlösande faktorn var att lägerchefen förbjudit migranterna att be på området. Migranterna blockerade ingången till lägret och vägrade att släppa in lägerchefen. De vägrade även att förhandla innan de fått besked om lägerchefens avgång. Migranterna berättar att chefen för hangaren är mycket hårdare än chefen för tältlägret. De blockerade ingången till lägret under två dagar och därmed kunde ingen registrera sig.

Ett av barnen vi träffat, Ibrahim, överfördes från Sverige till Malta bara några veckor innan tidpunkten för protesten. Han förstod inte vad protesten handlade om och deltog inte heller i den. Efter protesten fick alla, även Ibrahim, nedsatt bidrag med 30 euro eftersom de inte registrera sig.

<&##&%=&++%0%/*;0*'

Vi konstaterar att maltesiska myndigheter inte lever upp till minimibestämmelserna i EU:s direktiv om asylmottagande. Utöver detta framhöll Europarådets kommissionär för mänskliga rättigheter, Tomas Hammarberg, nyligen i en rapport att otillräcklig tillgång till mat och bostad utgör omständigheter vilka kan leda till levnadsvillkor som är omänskliga och förnedrande (se artikel 3 i Europeiska Konventionen)7. Mottagningsförhållanden i de öppna lägren på Malta är långt ifrån tillräckliga för att skydda barnen från omänsklig och förnedrande behandling eller bestraffning. Att återsända barn till sådana förhållanden innebär, sett i ljuset av Tomas Hammarbergs rapport, en kränkning av artikel 3 i Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna.

4. Barnens boendesituation gör att det saknas förutsättningar att skydda dem mot övergrepp

I barnkonventionen artikel 16 anges att inget barn får utsättas för godtyckliga eller olagliga ingripanden i sitt privat- och familjeliv, sitt hem eller sin korrespondens och inte heller för olagliga angrepp på sin heder och sitt anseende. Barnet har rätt till lagens skydd mot sådana ingripanden eller angrepp.

Artikel 19 slår fast att konventionsstaterna ska vidta alla lämpliga åtgärder för att skydda barnet mot alla former av fysiskt eller psykiskt våld, skada eller övergrepp, vanvård eller försumlig behandling, misshandel eller utnyttjande, innefattande sexuella övergrepp. Sådana skyddsåtgärder bör innefatta effektiva förfaranden för såväl upprättandet av sociala program som syftar till att ge barnet och dem

7

Criminalisation of Migration in Europe: Human Rights Implications, Tomas Hammarberg Council of Europe Commissioner for Human Rights. Strasbourg 2010

Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna, artikel 3.

”Ingen får utsättas för tortyr eller omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning.”

som har hand om barnet nödvändigt stöd, som för andra former av förebyggande och för identifiering, rapportering, remittering, undersökning, behandling och uppföljning av fall av ovan beskrivna sätt att behandla barn illa samt, om så är lämpligt, förfaranden för rättsligt ingripande.

Barnens boendesituation är undermålig och det saknas förutsättningar att skydda barnen mot övergrepp. I de två flyktinglägren i Hal Far (hangaren och tältlägret) bor barn tillsammans med vuxna, utan kontinuerlig närvaro av socialarbetare. Många (både barn och vuxna) i lägren har flytt från krig och har både innan och under sin flykt utsatts för trauman. Barnen vi möter berättar att många av männen som bott i lägren i flera år blivit galna till följd av vad de varit med om samt till följd av deras nuvarande situation. Detta gäller framförallt de som återsänts till Malta från ett annat EU-land. Det är vanligt männen i lägren dricker alkohol och det gör dem våldsamma. Vidare gör trångboddheten att de som bor i lägren måste samsas om otillräckliga resurser. Det är inte ovanligt med våldsamma bråk.

Vid ett tillfälle går vi tillsammans med ett av barnen, Mohammed, förbi en grupp män som diskuterar högljutt. Mohammed berättar att männen bråkar om vilka som ska få bo i deras tält, det är helt enkelt för trångt och alla får inte plats. Som beskrivits ovan förvärrades även trångboddheten efter branden i hangaren.

Flera av barnen berättar att de är rädda för andra migranter som bor i deras tält. Ahmed, 15 år, som återsändes från Sverige till Malta för cirka ett år sedan, berättar att de bor en man i hans tält som är galen. Flera gånger har mannen varit hotfull och våldsam. Han lyssnar på hög musik så att ingen i tältet kan sova på nätterna, han bestämmer när det ska vara tänt eller släkt och han var en gång nära att skada en av de andra boende med sin kniv. Alla i lägren har enligt barnen varsin kniv. Ahmed säger att de försökt få socialarbetarna att förstå att de inte längre kan ha denna våldsamma och galna man i sitt tält. Socialarbetarna lyssnar inte utan säger att de kan ringa till polisen om något händer.

I hangaren är stämningen mer hotfull än i tältlägret. Vi möter många arga och frustrerade människor som berättar att de bott i hangaren i flera år. De pratar högljutt om EU:s och Sveriges flyktingpolitik, om hur det under åren kommit flera myndighetspersoner och journalister till lägret men att det ändå inte blivit bättre.

I denna miljö, präglad av extrem trångboddhet och bristfällig tillgång till el, vatten och sjukvård samt där frustrerade, traumatiserade och missbrukande vuxna vistas tillsammans med barn, finns inte förutsättningar för att skydda barnen från att bli vittne till, eller själva bli utsatta för övergrepp. Det kan också tilläggas att sjukvården i Sverige rapporterar om hur barn på flykt, i förvar eller i flyktingläger i Europa ofta utsätts för sexuella övergrepp.8 Man kan med fog hävda att ensamkommande barn som under lång tid placeras i flyktingläger tillsammans med vuxna män, varav många är traumatiserade efter att ha upplevt krig och förtryck, löper en stor risk att utsättas för övergrepp.

5. Barn som återsänts till Malta diskrimineras Artikel 2 i FN:s barnkonvention anger att Konventionsstaterna ska respektera och tillförsäkra varje barn inom deras jurisdiktion de rättigheter som anges i denna konvention utan åtskillnad av något slag.

Skyddsgrundsdirektivet artikel 32: ”Medlemsstaterna skall tillåta fri rörlighet inom sina territorier för personer som innehar flyktingstatus eller status som skyddsbehövande i övrigt på samma villkor och med samma begränsningar som för andra tredjelandsmedborgare som lagligen befinner sig inom deras territorium.”

Begreppet jurisdiktion i barnkonventionen innebär att varje stat ansvarar för att rättigheterna i konventionen tillkommer de barn som faktiskt vistas inom statens territorium. Idén med ickediskrimineringsprincipen är att alla människor, i egenskap av att de är människor, åtnjuter mänskliga rättigheter, oavsett ställning. Detta förutsätter att alla barns rättigheter respekteras och skyddas. Det betyder dock det inte att alla barn ska behandlas exakt lika. De barn som befinner sig i en sårbar och utsatt position har exempelvis rätt till ett särskilt stöd vid åtnjutandet av sina rättigheter (se nedan avsnitt 7, med hänvisning till artikel 22). Att FN har antagit en konvention om barns rättigheter är ett uttryck för världssamfundets insikt om barns sårbara och utsatta ställning. Den utsatthet som är betecknande för flyktingbarn har i sin tur lett till att staterna har åtagit sig att ta ett särskilt stort ansvar att respektera, skydda och tillgodose deras mänskliga rättigheter.

8 Intervju med psykolog Ann Drottberger: http://svt.se/2.52493/1.1894237/dor_hellre_an_skickas_tillbaka

Flyktingbarn som återsänts till Malta utsätts för diskriminering i en rad avseenden. För det första erkänns inte barnen vi träffar som barn av maltesiska myndigheter. Därmed finns inte samma rättsliga skydd som tillkommer andra barn på Malta. Skälet till att barnen inte bedöms vara under 18 år är att de i sina kontakter med maltesiskt myndighetspersoner själva uppgett att de är vuxna. Detta dels för att släppas ur de fängsliga förvar som alla migranter, inklusive barn, placeras i när de först anländer till Malta, dels för att de ska kunna få resedokument som möjliggör vidare flykt från Malta. Den svenska åldersbedömningen, enligt vilken barnen är under 18 år, tillmäts ingen betydelse när barnen kommer tillbaka till Malta.

Tre barn berättar för oss att de bevittnat misshandel utförd av myndighetspersoner eller att de utsatts för våld av malteser och då inte fått någon hjälp av varken polis eller andra myndigheter. Att vara underårig skulle enligt barnen enbart innebära ytterligare risk för godtycklig myndighetsutövning. Sammanfattningsvis finns det inte en önskan hos barnen att definieras som barn, eftersom de inte har något förtroende för de maltestiska myndigheterna.

Asylmottagningsdirektivet artikel 10 ”Medlemsstaterna skall bevilja underåriga … asylsökande tillträde till utbildningsväsendet på liknande villkor som medborgare i värdmedlemsstaten, så länge som en utvisningsåtgärd mot dem eller deras föräldrar inte har verkställts …”

Skyddsgrundsdirektivet artikel 33 ”1. För att underlätta integrationen av flyktingar i samhällslivet skall medlemsstaterna inrätta sådana integrationsprogram som de finner lämpliga eller skapa villkor som säkerställer tillgång till sådana program…”

Inget av de barn vi träffar på Malta går i skolan som andra barn. Inget av barnen har en god man eller en representant som stöttar dem i deras kontakter med myndigheter. Detta är ett problem som även har tagits upp av FN:s barnrättskommitté, som uppmanar Malta att arbeta för att flyktingbarn ska ges tillgång till utbildning och hälsovård.9 Barnen vi möter räknar inte med att kunna gå i skolan utan strävar hela tiden efter att få någon dags anställning inom byggsektorn eller på något hotell. Tidigt på morgonen sätter de sig längs med vägkanterna i Hal Far eller närmare huvudstaden och väntar på att någon arbetsgivare ska erbjuda arbete för dagen.

Mohammed, 15 år, från Somalia, berättar att han brukar sitta och vänta i brännande sol. Mohammed överfördes från Sverige till Malta för ett år sedan och visar oss ett sjukintyg från Sverige där det står att han har extrem ångest och att en överföring till Malta allvarligt kan skada hans hälsa. Mohammed berättar att han mår mycket dåligt och bara sover två eller tre timmar per natt eftersom han tänker så mycket. Han berättar att han tänker på sin situation på Malta och på kriget i Somalia som dödat många av hans familjemedlemmar, samt på vad som hänt honom under flykten från Somalia. Mohammed har ofta svår migrän och till följd av detta missade han att registrera sig några gånger. Sedan länge har han varken bidrag eller sängplats i lägren. Han bor där det finns en ledig plats, när en kompis kan avvara sin säng.

Mohammed har endast fått jobb en enda dag under det år han varit på Malta. Arbetet gick ut på att bära stenar som vägde cirka 60-70 kilo. Mohammed berättar att han hade han burit sten i 6-7 timmar och för det fått 15 euro. ”They treat you like you are a monkey” säger han.

Att barnen aldrig fått gå i skolan innebär att de inte, förutom enstaka ord, talar maltesiska. Detta medför ytterligare utsatthet i kontakt med myndigheter då barnen berättar att tolk sällan är närvarande.

Barnen utsätts för kränkande behandling på grund av sin afrikanska bakgrund, av såväl myndighetspersoner som privatpersoner. Vi bevittnade vid upprepade tillfällen hur malteser skrek glåpord efter barnen och hur barnen, p.g.a. sin hudfärg, nekades att stiga på bussarna. Flera barn berättar om övervåld och om sin rädsla för rasismen på Malta. Att rasism förekommer på Malta bekräftas i en rapport av FN:s särskilde rapportör om migranters rättigheter, Jorge G. Bustamante, publicerad 2006, som behandlar den maltesiska militärens

övervåld i samband med en demonstration 2005.10

9

(CERD/C/304/Add.94, para. 13, se även om mänskliga rättigheter på Malta av FN:s råd för mänskliga rättigheter, publicerad på Lifos. Rapporten är daterad 2009-03-12).

10 (E/CN.4/2006/73/Add.1, se även rapporten om mänskliga rättigheter på Malta av FN:s råd för mänskliga rättigheter,

6. Flyktingbarns rätt till hälso- och sjukvård säkerställs inte Barnkonventionen artikel 24 erkänner barnets rätt att åtnjuta bästa uppnåeliga hälsa och rätt till sjukvård och rehabilitering. Konventionsstaterna ska sträva efter att säkerställa att inget barn är berövat sin rätt att ha tillgång till sådan hälso- och sjukvård. I artikel 39 står det att alla lämpliga åtgärder ska vidtas för att främja fysisk och psykisk rehabilitering samt social återanpassning av ett barn som utsatts för någon form av vanvård, utnyttjande eller övergrepp; tortyr eller någon annan form av grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning; eller väpnade konflikter. Sådan rehabilitering och sådan återanpassning ska äga rum i en miljö som befrämjar barnets hälsa, självrespekt och värdighet.

Asylmottagningsdirektivet artikel 17 “1. Medlemsstaterna skall i den nationella lagstiftningen för genomförande av bestämmelserna i kapitel II om materiella mottagningsvillkor och hälso- och sjukvård beakta den speciella situationen för utsatta personer, till exempel underåriga, underåriga utan medföljande vuxen, funktionshindrade, äldre, gravida, ensamstående föräldrar med underåriga barn, och personer som utsatts för tortyr, våldtäkt eller andra allvarliga former av psykologiskt, fysiskt eller sexuellt våld…”

Asylmottagningsdirektivet artikel 18 “1. I första hand skall hänsyn till barnets bästa tas när medlemsstaterna genomför bestämmelser som gäller underåriga i detta direktiv.

2. Medlemsstaterna skall se till att underåriga som varit utsatta för någon form av övergrepp, försummelse, utnyttjande, tortyr eller grym, omänsklig och förnedrande behandling eller som har drabbats av väpnade konflikter ges tillgång till rehabilitering, och se till att lämplig psykisk vård tillhandahålls och att det ges tillgång till kvalificerad rådgivning när så behövs.”

En pojke från Somalia som bor i tältlägret, Fahed, 15 år, berättar att han har en gammal skottskada i sitt ena ben. Han hamnade mitt emellan två stridande grupper när han var åtta år. Fahed är den enda i sin familj som överlevt kriget i Somalia. När vi går mellan tältlägret och hangaren haltar han och vi frågar om benet gör mycket ont. Han säger att det går upp och ner, men att han igår promenerat en del och att det därför gör mer ont idag. För att dämpa smärtan får han ibland panodil av en kompis. Han har försökt få vård för sin skada på Malta, men den vård som ges till flyktingar har inte tillräckligt med resurser och är överbelastad. Under det år han varit tillbaka på Malta, efter att ha blivit överförd från Sverige, har han inte fått vård. Fahed berättar att värken i benet blivit mycket värre sen han kom tillbaka till Malta. Han tror att det är för att maten och vattnet är av så dålig kvalité och berättar att hans hälsotillstånd kraftigt försämrats.

Sjukvård för migranter på Malta finns endast i begränsad utsträckning och erbjuds av den humanitära organisationen MSF (Medecine Sans Frontiers) vid ett tillfälle i vecken. Då får cirka hälften av de runt 70 migranter som brukar söka vård hjälp. Vården är inriktad på psykiska besvär. En man vi träffar berättar att han håller på att bli blind på sitt ena öga och att han skulle behöva en operation. Han har väntat sedan 2004 på tid för operation, men när vi träffar honom har han precis fått beskedet att det inte blir någon operation. Mannen är oerhört frustrerad och säger till oss att det varit många människor från olika Europeiska länder som besökt lägret och pratat med flyktingarna. De har berättat om förhållandena och om bristen på sjukvård, men ändå händer det ingenting.

Barnen berättar att många av migranterna på Malta är sjuka. Dels handlar det om skador från hemlandet eller flykten, dels om sjukdomar som utvecklats på Malta: exempelvis TBC, gonorré eller syfilis. Flera påpekar att smittorisken är stor i och med att de bor tätt och de sanitära förhållandena är dåliga. Många i lägren har också psykiska besvär, vaknar och skriker högt mitt i natten, pratar för sig själva och är våldsamma.

7. Flyktingbarn får inget utökat stöd för att kunna åtnjuta sina rättigheter

Artikel 22 i barnkonventionen slår fast att konventionsstaterna ska vidta lämpliga åtgärder för att

publicerad i Lifos. Rapporten är daterad 2009-03-12).

säkerställa att ett barn som söker flyktingstatus eller anses som flykting i enlighet med tillämplig internationell eller nationell rätt och tillämpliga förfaranden och oberoende av om det kommer ensamt eller är åtföljt av sina föräldrar eller någon annan person, erhåller lämpligt skydd och humanitärt bistånd vid åtnjutandet av de tillämpliga rättigheter som anges i denna konvention. I de fall då föräldrar eller andra familjemedlemmar inte kan påträffas, ska barnet ges samma skydd som varje annat barn som varaktigt eller tillfälligt berövats sin familjemiljö av något skäl, i enlighet med denna konvention.

Skyddsgrundsdirektivet artikel 20:3 i Direktivets kapitel om internationellt skydd: ”Vid genomförandet av detta kapitel skall medlemsstaterna beakta situationen för utsatta personer, till exempel underåriga, underåriga utan medföljande vuxen …”

Ett barn vi möter berättar att hans vän blivit tvångsavvisad och han frågar om vi vill följa med och möta upp vännen på flygplatsen. Hans vän, Amid, 15 år, från Somalia, har transporterats från Sverige efter att ha varit där i nio månader . Som tolvåring lämnade Amid hemmet och familjen i Mogadishu efter att han hotats att tvångsrekryteras som soldat till en militant grupp. Amid tog sig via Etiopien och Sudan till Libyen, där han var förvarstagen i sju månader. Därefter genomförde han den farliga båtfärden till Malta. Väl på Malta hölls han i ett fängelseliknande förvar under sex månader och bodde sedan fyra månader i hangaren. Så följde han med en transport till Sverige för att söka asyl. Men ansökan prövades inte eftersom Amid är ett Dublinärende.

Då Amid anländer till Maltas flygplats är han trött och förvirrad. Dagen innan hade han gripits av polis i Sverige och sedan spenderat natten inlåst i förvar, Migrationsverkets låsta enhet, i Örkelljunga. Amid hade inte kunnat sova någonting under natten. Han hade inte fått hämta sina saker eller fått säga hej då till sina vänner. Två personer från Migrationsverket i Sverige följde med Amid på resan. Han berättar att personalen lämnat över honom till maltesisk polis med orden ”honom ser vi väl snart i Sverige igen”. Polisen och personalen från Sverige skrattade berättar Amid. Detta var det sista Amid såg av den svenska personalen.

Den maltesiska polisen frågade sedan var Amid bodde under sin tidigare vistelse på Malta. Amid svarade i hangaren i Hal Far. Polisen frågade om han hittade dit. Amid svarade ja, och därmed var det inledande mottagandet av maltesiska myndigheter över. Amid berättar att han mår dåligt, han vet inte var han ska sova i natt och han har inte några pengar. Hans kompis som mött upp honom försöker lugna honom och säger att allt kommer bli bra. Att Amid behöver sova och att de sedan tillsammans ska ordna upp allt. När vi någon dag senare pratar med Amid har han fortfarande inte fått någon hjälp eller några pengar från maltesiska myndigheter.

De barn vi träffar beskriver Maltas mottagande efter överföringen från Sverige med liknande termer. Alla hade dock inte förmånen att mötas upp av en vän, utan beskriver hur de själva fick gå ut till Hal Far från flygplatsen. I Hal Far har de sedan under en första tid tilldelats en säng, men denna har de förlorat rätten till efter någon eller några månader. Barnen berättar att detta skett då de inte haft möjlighet att registrera sig eftersom de haft tillfälliga arbeten några dagar. I samband med att de förlorat rätten till en sängplats har maltesiska myndigheter även dragit in deras ekonomiska bidrag på 80 euro.

8. Avslutningsvis Det är viktigt att framhålla att många av de barn vi träffar på Malta är resursstarka unga människor. Många har lyckats bibehålla en framtidstro, de är entusiastiska och vill berätta för oss om livet i Sverige. I våra samtal hjälper barnen varandra med översättning så att vi ska förstå. Samtalen pendlar mellan somaliska, engelska, svenska och arabiska. Flera visar upp sina lånekort från olika svenska bibliotek. Ingen av dem vi

frågar känner dock till att de har några specifika rättigheter för att de är barn, snarare tvärtom. Att vara migrant och underårig med tillfälligt uppehållstillstånd, som förlängs på årsbasis, på Malta innebär ett liv i otrygghet, i ständig rädsla och utan framtidsutsikter. Barnen vi träffar har varit på flykt i många år. De har rest genom Sudan, Somalia och Libyen. Färdats över Saharaöknen, åkt farliga små båtar, rest runt i olika europeiska länder och suttit i förvar under mycket svåra förhållanden. Blivit återsända till Malta, tappat hopp, fått nytt hopp.

Barnen på Malta lever under villkor som aldrig hade accepterats om det var svenska barn. Otrygghet och rädsla framkommer tydligt i barnens berättelser. Livet i lägren präglas av svårigheter att få tillräckligt med pengar till mat och andra förnödenheter, av trångboddhet och av en våldsam miljö där barnen inte kan skyddas från att bli vittne till eller utsättas för övergrepp. Barnen lever åtskilda från resten av det maltesiska samhället och deras rörelsefrihet begränsas av rädslan för rasistiskt våld och av deras knappa ekonomiska resurser. Barnen litar inte på polisen eller på vakterna i lägret utan förknippar dem med deras tidigare erfarenheter i fängsligt förvar på Malta. Barnen som återsänts från Sverige berättar att de är i betydligt sämre psykiskt skick nu än när de kom till Sverige. De erfarenheter vi fick ta del av under vårt besök på Malta är ett uttryck för att barns grundläggande mänskliga rättigheter i dessa fall inte skyddas eller tillgodoses.

Sverige har formellt inget ansvar för barn som överförts till Malta. Dock är Sveriges flyktingpolitik, genom bland annat Dublinförordningen, en del av EU:s flyktingpolitik. Sverige har ett ansvar för att utvecklingen av den gemensamma flyktingpolitiken står i linje med de konventioner om mänskliga rättigheter som Sverige undertecknat. Sverige har också en skyldighet att inte återsända barn till förhållanden där barnens grundläggande rättigheter riskerar att kränkas.

9. Konklusioner och rekommendationer När vi lyssnat på barnens egna berättelser framträder en tydlig bild av situationen för barn som överförts till Malta från Sverige. På följande punkter brister Maltas mottagande av dessa barn:

Skolgång. Inget av barnen har fått tillgång till skola, och barnen berättar att de gett upp hoppet om att få gå i skola på Malta.

Sjukvård. Tillgången till sjukvård är otillräcklig, barnen upplever inte att de utan att betala kan få tillgång till den vård de behöver.

Tolk i möte med myndigheterna. Barnen berättar att tolk ofta inte är närvarande samt att de inte heller litar på de tolkar som ibland finns tillgängliga.

Boende. Trångt boende i tält eller i en flygplanshangar, tillsammans psykiskt instabila vuxna, utgör inte lämpliga bostäder för någon, allra minst barn.

Skydd från våld och övergrepp. Många av de boende i lägren mår psykiskt mycket dåligt och det är ofta bråk i lägren. Barnen upplever inte att personalen lyssnar när de säger att de är rädda eller behöver hjälp.

Diskriminering. Barnen går ej i skolan som andra barn på Malta, har inga alternativ till försörjning förutom tunga och underbetala arbeten, samt utsätts återkommande för rasistiska påhopp, både verbala och fysiska.

>0',)8-##)%6),&,?''

Svenska Migrationsverket:

• att upphöra med överföringar av barn till Malta. Detta då barnen inte i nuläget kan skyddas mot övergrepp, samt då de med stor sannolikhet kommer tvingas leva under villkor som kan leda till omänsklig och förnedrande behandling (artikel 3 ECHR). Barnens berättelser om de rättighetskränkningar de erfar på Malta är samstämmiga. Malta brister inte enbart i efterlevandet av enskilda rättigheter, barns rättigheter kränks på en rad områden.

• att använda Dublinförordningens undantagsbestämmelse i högre utsträckning, såsom görs i andra EU-länder (jämför Tyskland, Spanien och Frankrike).

Svenska myndigheter:

• att utreda tillämpningen av Dublinförordningen vid överföringar av barn från Sverige till EU:s alla medlemsstater. Det har framkommit att barn många gånger inte får sina grundläggande rättigheter

tillgodosedda i det första asyllandet. De utsätts för våld och övergrepp, får inte information om sitt asylärende och erhåller inte en rättssäker prövning av sin asylansökan.