Rapport Nr 4/07 - Kemi...ISSN: 0284-1185 Best.nr. 360 862 Sundbyberg, juni 2007 Utgivare: Kemikalieinspektionen© Beställningsadress: CM-Gruppen, Box 11063, 161 11 Bromma Tel: 08-50

Miljöledning och Giftfri miljö – kemikaliefrågorna i teori och praktik

Rapporten är framtagen i samarbete med Plast- & Kemiföretagen,

Teknikföretagen, Miljörevisorer i Sverige (MIS), NUTEK och TEKO-industrierna.

K E M I K A L I E I N S P E K T I O N E N

Rapport Nr 4/07

E n r a p p o r t f r å n K e m i k a l i e i n s p e k t i o n e n w w w . k e m i . s e

www.kemi.se

ISSN: 0284-1185 Best.nr. 360 862 Sundbyberg, juni 2007 Utgivare: Kemikalieinspektionen©

Beställningsadress: CM-Gruppen, Box 11063, 161 11 Bromma Tel: 08-50 59 33 35, fax 08-50 59 33 99, e-post: [email protected] Rapporten finns som nedladdningsbar pdf på www.kemi.se

Form och produktion: Blomquist Annonsbyrå Illustrationer: Johnny Dyrander, Illustrationer Miljömål, sid 6: Tobias Flygar Omslagsfoto: Matton Images/James Hardey Tryckeri: Centraltryckeriet Impress

mailto:[email protected]

Förord

Samhället står inför många utmaningar på miljöområdet. Riksdagen beslutade år 1999 att Giftfri miljö och andra miljökvalitetsmål ska nås inom en generation. För att nå Giftfri miljö behövs systematiska insatser av företag och organisationer som hanterar kemiska ämnen och varor. Därtill behövs en kraftfull lagstiftning inom EU och insatser på det globala planet. Viktiga åtgärder i företag gäller t.ex. avveckling av särskilt farliga ämnen och riskminskning vid hantering av kemikalier. Under senare år har industrin gjort många frivilliga insatser i sitt miljöarbete och ett betydelsefullt steg är införandet av miljöledningssystem. Fördelarna är många om samhällets mål också avspeglas i företagens strategiska miljöarbete.

Denna handbok har tagits fram för att underlätta arbetet med att integrera miljömålet Giftfri miljö i det dagliga arbetet genom att ta tillvara den potential som miljöledningssystemen utgör för ett strukturerat kemikaliearbete. Vi har särskilt haft små och medelstora företag i fokus. Ambitionen är att presentera en vägledning som inte bara talar om vad man kan göra, utan också visar på exempel och ger inspiration till hur man kan arbeta. Tonvikten ligger på målet Giftfri miljö men det principiella angreppssättet bör även kunna tillämpas på de övriga miljömålen.

Handboken har initierats av Kemikalieinspektionen och delvis finansierats av Miljömålsrådet. Författare är Torbjörn Brorson som är verksam vid bland annat WSP Environmental och Internationella institutet för industriell miljöekonomi (IIIEE) vid Lunds Universitet. Det är författaren, som med gedigen erfarenhet av arbete med miljöledningssystem och kemikalier, ger råd för det praktiska arbetet i företagen.

Kemikalieinspektionen har samordnat arbetet där Johanna Lissinger Peitz har varit projektledare med stöd av Anne-Marie Johansson.

En referensgrupp med representanter från myndigheter, branschorganisationer och intresseföreningar har deltagit i arbetet och lämnat värdefulla synpunkter. Ett särskilt tack riktas till Anders Normann och Märit Hammarström, Plast- & Kemiföretagen, Elinor Kruse, Teknikföretagen, Lena Seger, Miljörevisorer i Sverige (MIS), Cecilia Ankarstig och Tomas Gärdström, NUTEK samt Henrik Willers, TEKO-industrierna.

Förhoppningen är att denna publikation ska motivera och inspirera företag och organisationer i samhället att ytterligare stärka arbetet med kemikaliekontroll och därmed bidra till att miljökvalitetsmålet Giftfri miljö kan uppnås.

Kemikalieinspektionen

�

Innehåll

Läsanvisningar 5

Samhällets miljömål samspelar med företagens miljöledningssystem 6

Kemikalier i samhället 15

Risker med kemikalier 19

Lagstiftningen på kemikalieområdet 25

Miljöledningssystem 35

Miljöledning, kemikalier och Giftfri miljö i praktiken 39

Säkrare kemikaliehantering bidrar till Giftfri miljö PRIO – ett verktyg i kemikaliearbetet

Handlingsplan för säkrare kemikaliehantering De här kemikalierna använder vi

39

40

Kemikaliesvepet – vad finns i förråden?

Ordning, reda och säker kemikaliehantering

Farorna med våra kemikalier

Bättre kännedom om lagstiftningen

Säkerhetsdatablad på längden och tvären

Se över riskerna med kemikalierna

Skriftliga rutiner och instruktioner

Klarläggande av ansvar

Miljöutbildning med kemikaliefokus

Nu gäller det att komma vidare

Ständiga förbättringar Miljöpolicy

Fokus på de viktigaste miljöfrågorna

Våra betydande miljöaspekter på kemikalieområdet

Miljömålen anger riktningen

Förebyggande kemikaliearbete

Kemikalieutbytesplan

Miljörevision och kemikalier

62

Att söka kunskap på miljöområdet 71

Ordförklaringar 73

�

Läsanvisningar

Under årens lopp har det skrivits mycket om kemikalier och miljöförstöring. Böckerna och artiklarna kan säkert fylla åtskilliga bibliotek. Efter det att miljöledningsstandarden ISO 14001 introducerades 1996 har det publicerats ett växande antal handböcker om miljöledning. Även om Sveriges miljökvalitetsmål som introducerades 1999 har det skrivits en hel del. Att i en kortfattad handbok koppla samman kemikalier, miljö, miljöledning och miljömålet Giftfri miljö får ses som en utmaning, vilket det också verkligen är för företagen som ska gå från ord till handling. I den här rapporten omfattar ordet miljö både yttre miljö och arbetsmiljö. Avsikten med handboken är att både ge teoretisk bakgrund och handfasta råd i miljöarbetet. Den vänder sig särskilt till verksamhetsutövare i små och medelstora företag, men även till alla andra som har ett intresse av att lära sig mer om hur man kan arbeta för att förebygga och hantera miljö- och hälsorisker med kemikalier.

Teori och praktik i kemikaliearbetet Handboken är uppbyggd i två delar – en teoretisk och en praktisk. Så här är handboken upplagd innehållsmässigt: • Samhällets miljömål • Kemikalier i samhället • Risker med kemikalier • Lagstiftning på kemikalieområdet • Miljöledningssystem

Ungefär halva handboken kan betraktas som en teoridel. Här beskrivs Sveriges miljökvalitetsmål och de regionala miljömålen. Speciell tonvikt läggs på målet Giftfri miljö. Vidare ges en översikt av användningen av kemiska produkter i samhället och vilka risker som kan föreligga. Avsikten är inte att göra läsaren till miljöexpert eller toxikolog men det finns en hel del lättillgänglig information att använda som bakgrund för det praktiska arbetet. Handboken innehåller också ett avsnitt där lagstiftningen på kemikalieområdet beskrivs. Ett sådant avsnitt kan naturligtvis inte bli komplett utan här måste läsaren söka mer detaljerade kunskaper på annat håll. Kemikalieinspektionens webbplats är en lämplig ingång till kemikalielagstiftningen.

Den praktiska delen av handboken bygger på tillämpningen av miljöledningssystemet. Oavsett om du arbetar med ett certifierat miljöledningssystem eller ett förenklat system bör du känna igen dig i upplägget. Det finns dock ett antal referenser till ISO 14001 eftersom det är det mest välkända systemet. Vi följer dock inte standardens upplägg utan utgår från ett företag som gör ett krafttag för att göra kemikaliehanteringen säkrare. Den praktiska delen innehåller checklistor, exempel på rutiner och instruktioner samt många goda råd. Allt med bäring på kraven i kemikalielagstiftningen och systematiken i ISO 14001. Där det är motiverat görs kopplingar till målet Giftfri miljö.

Referenser till kraven i ISO 14001 förekommer på många ställen och genom en speciell symbol markeras vilket avsnitt i standarden som bör studeras närmare. Handboken beskriver dock inte alla detaljer i ISO 14001 utan läsaren förväntas ta del av texten i ISO 14001 och hjälpdokumentet ISO 14004. Dessutom finns det andra handböcker som generellt beskriver hur miljöledningssystemet kan införas i ett företag.

Att ta reda på mera Handboken avslutas med ett avsnitt som innehåller tips om litteratur, webbplatser och databaser. Vidare förklaras ett antal av de begrepp som används inom kemikalieområdet och i miljöledningssystemet.

Från pärm till pärm Handboken kan läsas från pärm till pärm eller de separata avsnitten var för sig. Genom den teoretiska delen läggs grunden för praktiken men du kan naturligtvis gå in var som helst och ta del av den information som känns angelägen.

Miljöledningssystem Handboken kan användas av företag som redan infört miljöledningssystem eller som planerar att göra det. Den innehåller många råd som sätter fokus på säkrare kemikaliehantering. Funderar företaget inte alls på att införa miljöledningssystem innehåller handboken många praktiska tips för att uppfylla miljömyndigheternas krav på egenkontroll och systematiskt arbetsmiljöarbete.

�

6

Begränsad klimatpåverkan Halten av växthusgaser i atmosfären ska i enlighet med FN:s ramkonvention för klimatförändringar stabiliseras på en nivå som innebär att människans påverkan på klimatsystemet inte blir farlig.

Frisk luft Luften ska vara så ren att människors hälsa samt djur, växter och kulturvärden inte skadas.

Bara naturlig försurning De försurande effekterna av nedfall och markanvändning ska underskrida gränsen för vad mark och vatten tål. Nedfallet av försurande ämnen ska heller inte öka korrosionshastigheten i tekniska material eller kulturföremål och byggnader.

Giftfri miljö Miljön ska vara fri från ämnen och metaller som skapats i eller utvunnits av samhället och som kan hota människors hälsa eller den biologiska mångfalden. Till miljömålet Giftfri miljö finns det nio delmål. Dessa beskrivs senare i handboken.

Skyddande ozonskikt Ozonskiktet ska utvecklas så att det långsiktigt ger skydd mot skadlig UVstrålning.

Säker strålmiljö Människors hälsa och den biologiska mångfalden ska skyddas mot skadliga effekter av strålning i den yttre miljön.

Ingen övergödning Halterna av gödande ämnen i mark och vatten ska inte ha någon negativ inverkan på människors hälsa, förutsättningarna för biologisk mångfald eller möjligheterna till allsidig användning av mark och vatten.

Levande sjöar och vattendrag Sjöar och vattendrag ska vara ekologiskt hållbara, och deras variationsrika livsmiljöer ska bevaras. Naturlig produktionsförmåga, biologisk mångfald, kulturmiljövärden samt landskapets ekologiska och vattenhushållande funktion ska bevaras, samtidigt som förutsättningar för friluftsliv värnas.

Grundvatten av god kvalitet Grundvattnet ska ge en säker och hållbar dricksvattenförsörjning samt bidra till en god livsmiljö för växter och djur i sjöar och vattendrag.

Hav i balans samt levande kust och skärgård Västerhavet och Östersjön ska ha en långsiktigt hållbar produktionsförmåga och den biologiska mångfalden ska bevaras. Kust och skärgård ska ha en hög grad av biologisk mångfald, upplevelse värden samt natur och kulturvärden. Näringar, rekreation och annat nyttjande av hav, kust och skärgård bedrivs så att en hållbar utveckling främjas. Särskilt värdefulla områden ska skyddas mot ingrepp och andra störningar.

Myllrande våtmarker Våtmarkernas ekologiska och vattenhushållande funktion i landskapet ska bibehållas och värdefulla våtmarker bevaras för framtiden.

Levande skogar Skogens och skogsmarkens värde för biologisk produktion ska skyddas samtidigt som den biologiska mångfalden bevaras samt kulturmiljövärden och sociala värden värnas.

Ett rikt odlingslandskap Odlingslandskapets och jordbruksmarkens värde för biologisk produktion och livsmedelsproduktion ska skyddas samtidigt som den biologiska mångfalden och kulturmiljövärdena bevaras och stärks.

Storslagen fjällmiljö Fjällen ska ha en hög grad av ursprunglighet vad gäller biologisk mångfald, upplevelsevärden samt natur och kulturvärden. Verksamheter i fjällen ska bedrivas med hänsyn till dessa värden och så att en hållbar utveckling främjas. Särskilt värdefulla områden ska skyddas mot ingrepp och andra störningar.

God bebyggd miljö Städer, tätorter och annan bebyggd miljö ska utgöra en god och hälsosam livsmiljö samt medverka till en god regional och global miljö. Natur och kulturvärden ska tas tillvara och utvecklas. Byggnader och anläggningar ska lokaliseras och utformas på ett miljöanpassat sätt och så att en långsiktigt god hushållning med mark, vatten och andra resurser främjas.

Ett rikt växt- och djurliv Den biologiska mångfalden ska bevaras och nyttjas på ett hållbart sätt för nuvarande och framtida generationer. Arternas livsmiljöer och ekosystemen samt deras funktioner och processer ska värnas. Arter ska kunna fortleva i långsiktigt livskraftiga bestånd med tillräcklig genetisk variation. Människor ska ha tillgång till en god natur och kulturmiljö med rik biologisk mångfald, som grund för hälsa, livskvalitet och välfärd.

Sveriges 16 miljömål Sveriges Riksdag beslutade om 15 nationella miljökvalitetsmål år 1999.

Två år senare fastlades ett antal delmål. Under 2005 introducerades miljömål 16 om biologisk mångfald. Målen följs upp i årliga rapporter (DeFacto) och vart fjärde år görs en fördjupad utvärdering.

7

Samhällets miljömål samspelar med företagens miljöledningssystem

Genom att vända perspektivet från miljöhot till miljömål har Sveriges riksdag tagit ett viktigt steg mot visionen om hållbar utveckling. De 16 nationella miljökvalitetsmålen visar riktningen för olika aktörer i samhället i detta arbete. Vad det gäller målet Giftfri miljö och andra mål kan näringslivet bidra på flera olika sätt. I det här avsnittet får du information om de olika miljömålen och en första inblick i hur de kan samspela med företagens miljöledningssystem.

Från hotbild till målbild Inom miljöområdet har det varit vanligt att arbeta med hotbilder. Hot som försurning, spridning av giftiga ämnen, klimatförändringar, övergödning och utrotningshotade arter har fyllt tidningsartiklar, läroböcker och samhällsdebatten under många år. Självklart är det viktigt att förstå vad som kan hända om vi inte gör någonting, eller gör fel saker, men risken finns att miljöarbetet blir färgat i alltför mörka och dystra nyanser. Hopplösheten kanske infinner sig vilket sällan leder till förbättringar. Ett mer konstruktivt angreppssätt på miljöfrågorna kan vara att identifiera ett framtida acceptabelt tillstånd och genom visioner, mål och delmål visa vägen dit. I samklang med detta synsätt har Sveriges riksdag antagit 16 miljömål för Sverige. Målen beskriver den kvalitet och det tillstånd i miljön som vi med nuvarande kunskaper kan betrakta som hållbart i ett längre perspektiv. Vi talar därför om Sveriges miljökvalitetsmål. Målen syftar till att: • Främja människors hälsa. • Värna den biologiska mångfalden och naturmiljön. • Ta till vara kulturmiljön och de kulturhistoriska värdena. • Bevara ekosystemens långsiktiga produktionsförmåga. • Trygga en god hushållning med naturresurserna.

Tidperspektivet är en generation Hur långt är då tidsperspektivet för miljökvalitetsmålen? Begreppet generationsmål används ofta i sammanhanget och ambitionen är att vi till nästa generation ska ha löst de stora miljöproblemen. I praktiken skulle detta innebära att mängder av viktiga åtgärder i Sverige ska vara genomförda till år 2020. Vad det gäller målet för klimatet har målsnöret spikats upp år 2050. En sak är uppenbar nämligen att resan till de olika målen riskerar att bli lång och säkert inte spikrak. Naturen behöver dessutom tid att återhämta sig för den historiska och nuvarande miljö

belastningen. Produktions- och konsumtionsmönster måste förändras både i Sverige och i omvärlden. Det är lätt att inse att de 16 miljömålen kräver stort engagemang hos många aktörer i samhället, både i ett nationellt och internationellt perspektiv. Målen och delmålen kommer som andra mål i samhället, eller i ett företag, att regelbundet utvärderas. Det är därför mycket sannolikt att vissa av delmålen efterhand ändrar karaktär och inriktning.

I handboken läggs tyngdpunkten på kopplingarna mellan miljömålet Giftfri miljö och miljöledningssystem men många av miljömålen påverkar den egna organisationen på ett eller annat sätt. Kemikaliefrågorna återfinns i fler miljömål än i Giftfri miljö. Att få översikt över allt detta är inte helt lätt men låt oss göra ett försök. Låt oss därför granska de miljömål vi enats om att uppnå. Under varje miljökvalitetsmål finns ett eller flera delmål som anger mer detaljerat vad som ska uppnås. Vidare finns det miljömål på regional och lokal nivå som på ett ännu mer konkret sätt berör industrier, tjänsteföretag och andra organisationer.

Så här berörs du av miljömålen i din verksamhet Alla kan göra en insats. Att skapa ett säkrare, resurssnålare och mindre förorenande företag gynnar både miljön och företagets ekonomi. Sveriges miljömål är både krävande och långsiktiga och det kan kanske kännas svårt för ett enskilt företag att bli delaktigt i processen. Som beskrivs i handboken finns det emellertid en rad enkla och praktiska åtgärder som kan ge stor effekt. I tabellen på nästa sida ges några exempel på områden där de flesta företag kan göra en insats som direkt eller indirekt samspelar med Sveriges miljömål.

Aktivitet Det här kan ditt företag göra Koppling till Sveriges miljömål

Inköp Varor och tjänster påverkar miljön och riskerna vid hanteringen. Att ta fram inköpsrutiner där hänsyn tas till hälsa och miljö är ett viktigt första steg. Inköparen har ju en nyckelroll i företagets miljöarbete genom att samarbeta med leverantörer och ställa miljökrav och krav på produkter som minskar riskerna i arbetsmiljön. Kundernas krav och önskemål är en viktig drivkraft för företags leverantörer att miljöanpassa sina varor och tjänster.

Ju större kund företaget är desto större möjligheter har det att påverka leverantörernas miljöanpassning av produkter och tjänster. Storleken har dock inte alltid betydelse och om många små kunder börjar ställa miljökrav så kan effekten bli likartad. De krav företaget vill ställa på produkter och tjänster ska inte vara fler eller mer komplicerade än att de går att följa upp. Om det inte finns ett system för uppföljning minskar trovärdigheten i kraven mycket snabbt.

Inköpen berör flera av Sveriges miljömål, exempelvis Giftfri miljö, Bara naturlig försurning, Frisk luft och Begränsad klimatpåverkan.

Transporter Att transporter av råvaror, produkter och människor påverkar miljön är ett välkänt fenomen. Vägtrafiken står till exempel för en tredjedel av koldioxidutsläppen. Den nuvarande trenden pekar mot fler transporter, snabbare leveranser, tätare tidsintervall och mindre sändningsstorlekar. Att samtidigt åstadkomma minskad miljöpåverkan är en stor uppgift för företag, transportföretag och samhället.

Ett företag kan åstadkomma förbättringar genom att först analysera transportflödena, kostnaderna och transporternas effektivitet. Att undvika onödiga transporter, att välja transporter och fordon med låg miljöpåverkan och se över bränslen, körsätt (EcoDriving), logistik, samlastning och annat är exempel på vettiga komponenter i miljöarbetet.

Transporterna berör flera av Sveriges miljömål, exempelvis God bebyggd miljö, Bara naturlig försurning, Frisk luft och Begränsad klimatpåverkan.

Energi Energiförbrukningen är stor i Sverige och de flesta verksamheter har mycket att vinna på effektivare energisystem och införande av mer miljöanpassad teknik. Inte minst med tanke på de ständigt ökande kostnaderna för fossila bränslen och elenergi, handel med utsläppsrätter och olika skatter, så går god energihushållning hand i hand med minskad miljöpåverkan.

Genom att analysera energiflödena, energianvändningen, energikostnaderna och energikällornas effektivitet får före-taget bättre förståelse för var förbättringar kan göras. Det går säkert att bli effektivare vad det gäller belysning, process, uppvärmning, ventilation, tryckluft och andra energikrävande aktiviteter.

Energifrågorna berör flera av Sveriges miljömål, exempelvis Bara naturlig försurning, Frisk luft och Begränsad klimatpåverkan.

Användning av kemiska produkter Kemikalieanvändningen är betydande i samhället. Vi klarar oss inte i vardagen utan kemiska produkter men samtidigt finns det anledning att vara varsam med användningen. De flesta företag hanterar kemikalier i processer, vid rengöring, i smörjoljor, i råvaror och färdiga produkter. Det är uppenbart att många företag kan göra en insats för säkrare kemikaliehantering.

Att känna till vilka risker som är förknippade med de kemiska ämnen som finns i verksamheten är en bra början. Det gäller sedan att översätta detta till en praktisk verklighet för att undvika negativ påverkan på människor och miljö. En stor del av handboken handlar om hur ett företag kan styra upp sin kemikaliehantering och göra den säkrare. Med relativt små åtgärder kan man åstadkomma betydande förbättringar på kemikalieområdet.

Kemikaliefrågorna berör flera av Sveriges miljömål men det är nog Giftfri miljö som man först tänker på.

Avfall Avfallsproblematiken brukar vara det första man tänker på när ordet miljö nämns. I samhället pågår det många åtgärder för att minska avfallsmängderna och göra avfallshanteringen säkrare. Avfalls-frågorna berör alla företag och kostnads- och miljöaspekterna är starka drivkrafter för att ta sig an avfallet på ett systematiskt sätt. Allt fler avfalls-slag får inte längre läggas på deponi och förbränning av avfall blir dyrare. Det gäller därför att förhindra uppkomsten av avfall och för det avfall som bildas finna så bra metoder för omhändertagande som möjligt.

Hur och var uppkommer avfallet? Vilka egenskaper har det? Hur stora är mängderna? Hanterar vi avfallet på ett bra sätt och följer vi lagstiftningen? Vad kostar avfallshanteringen nu och vad kommer den att kosta i framtiden? Ovanstående frågor kan vara början på ett systematiskt angreppssätt på avfallsfrågorna. Genom att förbättra rutiner och processer kan uppkomsten av avfall kanske förebyggas eller åtminstone minskas.

Avfallsfrågorna berör flera av Sveriges miljömål, exempelvis God bebyggd miljö, Begränsad klimatpåverkan och Grundvatten av god kvalitet.

Produktutveckling och produkter Produkternas miljöpåverkan har blivit allt mer betydelsefull. Produkter som belastar hälsa och miljö minimalt under sin livstid har många fördelar. Att göra rätt från början är naturligtvis bättre än att försöka rätta till felaktigheter i efterhand.

Att känna till kundernas krav på miljöområdet är en förutsättning för god affärsverksamhet. Vad det gäller utvecklingen av mer miljöanpassade produkter har fungerande rutiner för produktutveckling, i kombination med bevakning av kundkrav och myndighetskrav, i många fall visat sig vara ett framgångskoncept.

Produkternas miljöegenskaper kan exempelvis röra energiförbrukning, återvinning och kemikalieinnehåll. Här har vi därför kopplingar till Begränsad klimatpåverkan, God bebyggd miljö och Giftfri miljö.

�

Företaget kan beröras av flera olika miljömål För att inte göra exempelsamlingen i tabellen för lång kan man konstatera att många företag sannolikt även berörs av de av Sveriges miljömål som avser: Utsläpp till hav, sjöar och vattendrag. Utsläpp från processer, sanitära anläggningar och markytor förekommer i de flesta industriella verksamheter. Utsläpp till atmosfären. Utsläpp av stoft, luktande ämnen, lösningsmedel, köldmedia och annat tillhör vardagen i många verksamheter. Utsläpp till mark. Förorenad mark är ett problemområde som många företag måste hantera. Saneringen av föroreningarna är förknippad med stora kostnader och tar ofta lång tid.

Myndigheterna allt aktivare vad det gäller miljömålen Efterhand som miljömålsarbetet vuxit fram och mognat har tillsynsmyndigheternas roll blivit tydligare. Som företagare får du räkna med att frågor som rör de nationella, regionala och lokala miljömålen kan dyka upp vid besök av myndigheten samt i tillstånds- och tillsynsärenden. Samspelet med myndigheten underlättas säkert av att företagsledningen kan visa att man på ett eller annat sätt tagit till sig tankarna i miljömålen och genomför konkreta miljöförbättrande åtgärder. För de flesta företag är sannolikt detta inte något större problem och har företaget infört ett miljöledningssystem är ju målstyrning en central aktivitet.

Miljömål i rättsskipningen De svenska miljömålen är inte rättsligt bindande men kan uppfattas som ett förtydligande av de mål som uttrycks i miljöbalken i kap 1,1§ om en hållbar utveckling. Miljömålen kan vara en utgångspunkt för att få ledning i hur man som tillsynsmyndighet ska prioritera olika insatser. Ett annat exempel när miljömålen kan få betydelse är i samband med tillståndsärenden för miljöfarlig verksamhet där villkor kan utformas utifrån syften och mål i miljömålen om de är tillräckligt konkreta. Ett sådant villkor kan t.ex. gälla för användningen av en viss farlig kemikalie eller vilka utsläppskrav som ska gälla. En del kommuner använder Giftfri miljö i tillsynsarbetet genom att exempelvis efterfråga information om prioriterade utfasningsämnen och riskminskningsämnen samt vilka eventuella riskminskningsåtgärder som vidtagits för dessa ämnen.

Regionala och lokala miljömål Sveriges miljökvalitetsmål berör samhället på många olika sätt. För att få en regional och lokal förankring arbetar länsstyrelserna och kommunerna med att utveckla de övergripande målen och skapa miljömål som berör det egna geografiska området och de problemställningar som kan finnas där. På Miljömålsrådets webbplats finner du länkar till länsstyrelserna och det kan vara en god idé att ta del av de regionala och lokala mål som finns där ditt företag bedriver verksamhet. I avsnittet Miljöledning, kemikalier och Giftfri miljö i praktiken ger vi exempel på hur man kan resonera vad det gäller möjligheterna att införliva miljömålen i vardagsarbetet.

Flera olika drivkrafter bakom företagets miljömål Drivkrafterna bakom miljöförbättrande åtgärder i näringslivet är en kombination av lagstiftningens krav, insikten om miljöproblemens betydelse, samt övertygelsen om att det går att vinna marknadsandelar och förtroende genom ett framåtriktat miljöarbete. Ett sätt att använda Sveriges miljömål i företagets miljöarbete är att se målen som en tydlig vägledning till hur politikerna och vi själva vill se vårt samhälle i framtiden. En del företag och organisationer hävdar att de nationella miljömålen kan leda till ökade kostnader, men samtidigt vill nog de flesta arbeta för uthålliga samhällssystem. Många företag har redan gjort viktiga insatser på miljöområdet – helt i linje med miljömålen.

Har företaget infört ett miljöledningssystem ska kopplingen mellan de betydande miljöaspekterna och de egna målen vara mycket tydlig. För många företag kan det då vara rimligt att betrakta Sveriges miljömål som en av drivkrafterna att ta hänsyn till när man sätter sina miljömål och fastlägger företagets miljöstrategi. Figuren på nästa sida ger exempel på ett antal olika drivkrafter som kan påverka valet av miljömål.

Giftfri miljö I handboken lägger vi tonvikten på kopplingen mellan målet Giftfri miljö och företagets miljöarbete. Här följer därför en fördjupad beskrivning av mål och delmål för att minska riskerna med kemiska produkter i samhället. Kemikalieinspektionen är miljömålsansvarig myndighet för Giftfri miljö. Detta innebär bland annat att myndigheten aktivt ska genomföra aktiviteter och göra uppföljningar i anslutning till miljömålet. Vad det gäller Giftfri miljö och de andra miljömålen kommer det säkert efter hand att ske justeringar av hur delmålen är formulerade och vad som kan anses realistiskt att uppnå.

�

Exempel på drivkrafter när företaget

sätter sina miljömål

Minska miljöpåverkan av de betydande miljöaspekterna

Uppfylla kundkrav

Ekonomiska och tekniska förutsättningar

Sveriges miljömål

Vinna marknadsandelar

Minska miljöriskerna

Utnyttja resurserna på ett effektivt sätt

Minska kostnaderna Förbättra anseendet

Uppfylla frivilliga åtaganden

Regionala och lokala miljömål

Klara kommande lagstiftning

Giftfri miljö är ett utmanande mål Målet anger att miljön i Sverige ska vara giftfri år 2020. Giftfri miljö innebär att: Miljön ska vara fri från ämnen och metaller som skapats i eller utvunnits av samhället och som kan hota människors hälsa eller den biologiska mångfalden. Miljökvalitetsmålet Giftfri miljö bör enligt riksdagens beslut i ett generationsperspektiv bland annat innebära följande: • Halterna av ämnen som förekommer naturligt i miljön är

nära bakgrundsnivåerna. • Halterna av naturfrämmande ämnen i miljön är nära noll

och deras påverkan på ekosystemen försumbar. • All fisk i Sveriges hav och sjöar och vattendrag är tjänlig

som människoföda med avseende på innehållet av naturfrämmande ämnen.

• Den sammanlagda exponeringen i arbetsmiljö, yttre miljö och inomhusmiljö för särskilt farliga ämnen är nära noll och för övriga kemiska ämnen inte skadliga för människor.

• Förorenade områden är undersökta och vid behov åtgärdade.

Kemikalier finns överallt Ambitionsnivån vad det gäller att reducera riskerna med användningen av kemikalier är alltså högt satt i samhället.

Genom att anlägga ett helhetsperspektiv – från tillverkningen av kemiska ämnen till produktionsprocesserna, produkterna, användningen och avfallshanteringen – ska kunskaperna öka och riskerna minska. Lagstiftning och frivilliga åtgärder i företagen har i många fall minskat riskerna men bilden av verkligheten är komplex. Produktionen av kemiska ämnen i världen har ökat från sju miljoner ton till 400 miljoner ton under de senaste 60 åren. De olika ämnena ingår i tiotusentals, kanske hundratusentals olika kemiska produkter. Produkterna används i hela samhället och återfinns inom industrin, jord- och skogsbruket och hos enskilda människor. Många olika varor, exempelvis kläder och elektronik, innehåller kemiska ämnen. Kemikalierna är en förutsättning för samhällets utveckling och vårt ökade välstånd. Myntets baksida är att vissa kemiska produkter orsakar skador på miljön och människors hälsa. Ett välkänt fenomen är att kemikalierna sprids till platser där de inte var avsedda att hamna. De används kanske på fel sätt eller är det så man inte alltid känner till miljöegenskaperna och spridningsvägarna. Många av de farliga ämnena som förekommer i naturen härstammar från produkter som sedan länge är förbjudna att använda eller där bruket har minskat. Så är det bland annat med vissa bekämpningsmedel (DDT), tungmetaller (bly i bensin) och flamskyddsmedel.

10

Utsläpp förr och nu Ökad kemikalieanvändning behöver inte nödvändigtvis leda till ökad okontrollerad spridning. I Sverige har utsläppen av kemiska ämnen sedan länge minskat från stora punktkällor, exempelvis industrier och avloppssystem. Många industriföretag och branscher har gjort betydande insatser för att minska kemikalieanvändningen i sina processer och produkter. Diffusa utsläpp från byggnadsmaterial, elektronik, jord- och skogsbruk, förbränning och förslitning är dock svåra att överblicka och tar lång tid att åtgärda.

Ökade kunskaper krävs Kunskaperna om olika ämnens farlighet för hälsa och miljö bygger i många fall på ett omfattande batteri av laboratorietester. Praktiska observationer och forskning bidrar till att öka kunskaperna om farliga ämnens spridning i naturen och vad som blir konsekvenserna av detta. Forskare, industri och myndigheter är överens om att det krävs mycket arbete och resurser innan man kan säga om och hur ett ämne är farligt. Om alla kemiska ämnen som används vore grundligt testade, och om hanteringen anpassades därefter, så skulle man sannolikt kunna undvika de flesta hälso- och miljöriskerna. Men testmetoderna har brister och ger ingen garanti för att alla farliga egenskaper upptäcks. Och endast en liten del av de ämnen som används har testats tillfredsställande.

REACH och Giftfri miljö Åtgärder för säkrare hantering av kemikalier bedrivs i många enskilda länder men också inom ramarna för EU och i globala initiativ. För oss i Sverige blir ansträngningarna och framstegen inom EU allt viktigare. Dels får internationella regler mycket större genomslag, dels tillåts medlemsländernas regler inte att avvika från flertalet av de gemensamma EU-reglerna. EU:s nya kemikalieregler (REACH – Registration, Evaluation, Authorisation and Restriction of Chemicals) kommer etappvis införas inom de närmaste åren. Hur reglerna ska tillämpas i praktiken är i högsta grad viktigt för många företag. REACH kommer naturligtvis också påverka kemikaliepolitiken i medlemsländerna och kopplingen i Sverige till Giftfri miljö är uppenbar. REACH-förslaget är mycket omfattande med 1 300 sidor som ersätter 40 olika nuvarande lagstiftningar på kemikalieområdet. Förslaget innehåller grundläggande förändringar i systemet för att reglera kemikalierna.

Några exempel är: • Ett tydligt ansvar läggs på industrin när det gäller att ta

fram data om kemiska ämnen samt göra riskbedömningar och föreslå åtgärder för att hantera riskerna. Ansvaret läggs främst på tillverkare och importörer.

• Industrin ska registrera cirka 30 000 ämnen före år 2018 och riskbedöma cirka en tredjedel av dessa. På det sättet kan kunskapen om kemikalier som redan finns på marknaden öka.

• Kemikalier med vissa särskilt farliga egenskaper ska inte få användas utan särskilt tillstånd. Lagstiftningen ställer krav på att säkrare alternativ ska övervägas vid tillståndsprövningen av farliga kemikalier. Om alternativen är ekonomiskt och tekniskt rimliga ska de farliga ämnena bytas ut.

• En ny självständig europeisk myndighet baserad i Helsingfors ska administrera kemikaliesystemet.

Den här boken behandlar bara översiktligt de förändringar som kommer med den nya REACH lagstiftningen. För mer och aktuell information om REACH hänvisas till Kemikalieinspektionens webbplats (www.kemi.se).

Delmål till Giftfri miljö Miljömålet Giftfri miljö är skrivet på ett ganska visionärt sätt. I grova drag kan man förstå färdriktningen men exakt vad som ska genomföras och vilka hållplatser det finns på resan kräver förtydliganden. Riksdagen har därför formulerat nio delmål till Giftfri miljö. Myndigheterna på regional och lokal nivå har också uppmanats att ta fram mål med regional eller lokal prägel. Man kan konstatera att de nio delmålen på kemikalieområdet lägger tonvikt på kunskaper om kemiska ämnen hälso-och miljöegenskaper, om att användarna ska få information om dessa egenskaper, samt att särskilt farliga ämnen ska fasas ut. Framförallt ska nyproducerade varor inte innehålla sådana ämnen. Detta är tankar vi känner igen från den övergripande kemikalielagstiftningen.

Delmålen anger också att hälso- och miljöriskerna vid framställning och användning ska minska samt att det behövs indikatorer för att följa framstegen och motgångarna. Vidare behövs det riktvärden för ett antal ämnen. Det finns också mål för sanering av förorenad mark. Det sistnämnda delmålet kommer inte fortsättningsvis att kommenteras i handboken utan istället hänvisas till speciallitteratur inom området.

11

Kunskap och information Delmål 1: Senast år 2010 skall det finnas uppgifter om egenskaperna hos alla avsiktligt framställda e

ac

ller

h för utvunna kemiska ämnen som hanteras på marknden. För ämnen som hanteras i högre volymer oövriga ämnen som exempelvis efter inledande översiktliga tester bedöms som särskilt farliga skall uppgifter om egenskaperna finnas tillgängliga tidigare än 2010. Samma krav på uppgifter skall då gälla för såväl nya som existerande ämnen. Senast år 2020 skall det även så långs som möjligt finnas uppgifter om egenskaperna hos alla oavsiktligt framställda och utvunna kemiska ämnen.

Delmål 2: Senast år 2010 skall varor vara försedda med hälso- och miljöinformation om de farliga ämnen som ingår.

Utfasning av särskilt farliga ämnen Delmål 3: Nyproducerade varor ska så långt det är möjligt vara fria från: Nya organiska ämnen som är långlivade (persistenta) och bioackumulerande, nya ämnen som är cancerframkallande, arvsmassepåverkande och fortplantningsstörande, samt kvicksilver så snart som möjligt, dock senast 2007.

Övriga cancerframkallande, arvsmassepåverkande och fortplantningsstörande ämnen, samt sådana ämnen som är hormonstörande eller kraftigt allergiframkallande, senast år 2010 om varorna är avsedda att användas på ett sådant sätt att de kommer ut i kretsloppet.

Övriga organiska ämnen som är långlivade och bioackumulerande, samt kadmium och bly senast år 2010.

Dessa ämnen ska inte heller användas i produktionsprocesser om inte företaget kan visa att hälsa och miljö inte kan komma till skada. Redan befintliga varor, som innehåller ämnen med ovanstående egenskaper eller kvicksilver, kadmium samt bly, ska hanteras på ett sådant sätt att ämnena inte läcker ut i miljön. Spridning via luft och vatten till Sverige av ämnen som omfattas av delmålet skall minska fortlöpande. Delmålet omfattar ämnen som

människan framställt eller utvunnit från naturen. Delmålet om-fattar även ämnen som ger upphov till ämnen med ovanstående egenskaper, inklusive dem som bildats oavsiktligt.

Riskminskning Delmål 4: Hälso- och miljöriskerna vid framställning och användning av kemiska ämnen skall minska fortlöpande fram till 2010 enligt indikatorer och nyckeltal som skall fastställas av berörda myndigheter. Under samma tid skall förekomsten och användningen av kemiska ämnen som försvårar återvinning av material minska. Delmålet avser ämnen som inte omfattas av delmål 3.

Riktvärden för miljökvalitet Delmål 5: För minst 100 utvalda kemiska ämnen, som inte omfattas av delmål 3, ska det senast år 2010 finnas riktvärden fastlagda av berörda myndigheter.

Sanering av förorenade områden Delmål 6: Samtliga förorenade områden som innebär akuta risker vid direktexponering och sådana förorenade områden som i dag, eller inom en nära framtid, hotar betydelsefulla vattentäkter eller värdefulla naturområden skall vara utredda och vid behov åtgärdade vid utgången av år 2010.

Delmål 7: Åtgärder skall under åren 2005–2010 ha genomförts vid så stor andel av de prioriterade förorenade områdena att miljöproblemet i sin helhet i huvudsak kan vara löst allra senast år 2050.

Dioxiner i livsmedel Delmål 8: År 2010 skall tydliga åtgärdsprogram som medför en kontinuerlig minskning av halterna av för människan skadliga dioxiner i livsmedel ha etablerats.

Kadmium Delmål 9: År 2015 skall exponeringen av kadmium till befolkningen via föda och arbete vara på en sådan nivå att den är säker ur ett långsiktigt folkhälsoperspektiv.

12

Indikatorer behövs för att följa utvecklingen Det finns många sätt att följa kemikalieanvändningen i samhället. Produktionsvolymerna av enskilda ämnen ger viss information och förekomsten av ämnen i olika varor ger kompletterande information. Antalet myndighetsinspektioner och förelägganden speglar i någon mån hur det vardagliga kemikaliearbetet fungerar i företagen. Speciellt intressant, och tyvärr också ganska komplicerat, är det att följa ämnenas förekomster, koncentrationer och effekter i miljön. För att kunna följa Giftfri miljö och delmålen behövs alltså ett antal indikatorer. Förutsättningen för att kunna använda en indikator är att det finns tillförlitliga källor till fortlöpande dataunderlag. Man måste kunna mäta på samma sätt och ha tillgång till det man mäter på under många år.

Möjligheten att nå Giftfri miljö I DeFacto 2004 konstaterar Kemikalieinspektionen: ”Men det blir svårt att nå målet. Allra svårast är det att komma åt alla de föroreningar som redan är spridda i miljön. Det blir även en stor utmaning att minska tillförseln av farliga ämnen till samhället. Utmaningen ligger i att få fram kunskap om de farliga ämnenas egenskaper, att skapa regler för användningen och att förhindra att de ställer till skada. Men enbart lagar och regler räcker inte för att nå målet. Enskilda människor kan därtill anpassa sitt konsumtionsmönster och sin livsstil, och företag kan gå före och ta egna initiativ. Och myndigheterna kan informera, utveckla regler och riktlinjer och se till att reglerna följs. Det kommer att bli svårt att nå målet Giftfri miljö till år 2020. Men arbetet är i full gång och om alla gör sitt bästa kan vi nå långt”. Sammantaget utstrålar kommentaren en viss pessimism blandat med en ganska realistisk bild av den faktiska verkligheten.

Vem gör vad i miljömålsarbetet? Granskar man arbetet med Sveriges miljömål finner man ett betydande antal olika aktörer och intressenter. I slutändan är det väl de som lever just nu alltså du och jag, älgarna, älgörten och spiggen som borde vara mycket intresserade av vad som pågår på miljöområdet. På sikt är det alla efterkommande till oss som är de självklara intressenterna till miljömålen. I det kortare tidsperspektivet rör vi emellertid oss mer på de administrativa, policyskapande och övervakande planen. Möten, protokoll, mätrapporter, administration av webbplatser, informationsmöten och mycket annat hör till vardagen för den innersta kretsen i miljömålsarbetet. De flesta aktörerna finns i myndighetssfären, men både ideella organisationer och näringslivet följer och deltar i

arbetet med intresse. Det är också i näringslivet många av de stora förändringarna behöver äga rum om vi ska ha en möjlighet att nå målen. Låt oss ta del av en översikt av vad de olika aktörerna bidrar med.

Riksdagen Sveriges miljömål är antagna av Sveriges riksdag. Det första steget togs 1999 då de 15 nationella målen fastställdes. Vid olika tillfällen under åren 2001 – 2002 fattade riksdagen beslut om 69 delmål. Ytterligare ett par delmål har senare tillkommit. Riksdagen har också antagit tre åtgärdsstrategier för att nå miljömålen. Det sextonde miljömålet introducerades under 2005.

Regeringen Regeringen har det övergripande ansvaret för miljökvalitetsmålen. En gång per år rapporterar regeringen till riksdagen om hur arbetet går. Vart fjärde år lämnar Miljömålsrådet en fördjupad utvärdering till regeringen. Utvärderingen används därefter som en del av underlagen till regeringens miljöproposition. Den ska ge underlag till riksdagen om huruvida miljömålen, delmålen eller styrmedlen inklusive lagstiftning behöver revideras. Inom regeringen är det Miljödepartementet som har det övergripande ansvaret för miljöfrågorna.

I miljömålspropositionen som presenterades 2005 konstaterar regeringen att fem av målen blir mycket svåra att nå. Dessa är Levande skogar, Ingen övergödning, Giftfri miljö, Begränsad klimatpåverkan, Hav i balans samt Levande kust och skärgård. Fler nationella åtgärder behövs men Sverige klarar inte att nå dessa mål på egen hand. I miljömålspropositionen lägger regeringen fast positioner och initiativ för arbetet med bland annat luftföroreningar, kemikalier och marina frågor inom EU.

Miljömålsrådet Miljömålsrådet har det övergripande ansvaret att samordna miljömålsarbetet. Rådet följer löpande upp arbetet med att nå målen och i juni varje år publicerar det en uppföljningsrapport (DeFacto). Vart fjärde år görs en fördjupad utvärdering av miljömålsarbetet, där rådet gör bedömningar och föreslår åtgärder. Miljömålsrådet administreras av ett kansli som ligger på Naturvårdsverket. I rådet ingår miljömålsmyndigheterna, andra myndigheter med ansvar för olika sektorer i samhället, länsstyrelser, kommuner, Svenskt Näringsliv och ideella organisationer. Samarbetet syftar till att på bred front driva arbetet för att nå miljömålen.

1�

Miljömålsansvariga myndigheter För att få en tydlig ansvarsfördelning i miljömålsarbetet har regeringen utsett en ansvarig myndighet för vart och ett av de 16 miljömålen. Naturvårdsverket har ansvaret för nio mål, medan Statens Strålskyddsinstitut, Kemikalieinspektionen, Sveriges Geologiska Undersökning, Skogsstyrelsen, Jordbruksverket och Boverket har huvudansvaret för var sitt mål. Arbetet med att formulera målen utgick från de horisontella miljöfrågorna nämligen: • Människors hälsa. • Den biologiska mångfalden och andra naturvärden. • Kulturhistoriska värden. • Ekosystemens långsiktiga produktionsförmåga och en

god hushållning med naturresurserna.

Regeringen ville säkra att dessa miljöfrågor fick tillräckligt fokus inom ramen för miljömålsarbetet och utsåg Naturvårdsverket, Boverket, Riksantikvarieämbetet och Socialstyrelsen som ansvariga myndigheter för dessa övergripande miljömålsfrågor. De miljömålsansvariga myndigheterna ska tillsammans med organisationer och företag som verkar inom en viss samhällssektor (exempelvis transportsektorn, jordbruket eller industrin) utveckla lämpliga indikatorer för miljömålsarbetet. Vidare ska myndigheterna samla data, redovisa måluppfyllelsen, föreslå kompletterande insatser och i övrigt verka för att miljömålen nås.

Länsstyrelser och kommuner Länsstyrelserna ansvarar för det regionala miljömålsarbetet. De beslutar om regionala delmål och samordnar uppföljningen av dessa. Kommunerna deltar genom att förankra, utveckla och förverkliga miljömålsarbetet i samspel med kommuninvånarna, näringslivet och andra intressenter. Lokala mål, åtgärdsstrategier och kommunal samhällsplanering skapar förutsättningar för miljö

arbetet på lokal nivå. Många kommuner har inlett arbetet med att utveckla lokala miljömål och strategier. Formerna för arbetet varierar, men införandet av miljöledningssystem och samordning med det lokala Agenda 21arbetet är vanligt förekommande. Andra exempel är att arbetet med miljöplaner, översiktsplanering, miljöbokslut och gröna nyckeltal. Arbetet med miljömålen kan inspirera när kommunen gör olika former av planering och prioriteringar. Exempel på områden där miljömålen kan ha stor betydelse är trafikplanering, energifrågor, fastighets- och bostadsutveckling och bevarande av värdefulla kulturmiljöer och byggnader. Kommunen kan också påverka genom att ställa miljökrav vid upphandlingar. Miljömålen kan naturligtvis användas i dialogen med näringslivet, exempelvis vid miljömålsstyrd tillsyn.

Näringslivet Sedan slutet av 1960-talet har det svenska näringslivet anpassat sig till en alltmer krävande miljölagstiftning. Efter hand insåg industrin att ett framåtriktat arbetssätt ger många fördelar. Genom att arbeta med miljöledningssystem, att miljöanpassa produktionen och produkterna, samt att vara öppen mot samhället, har många svenska företag lagt sig långt framme vad gäller miljömedvetenhet. Det visar sig bland annat genom att ett mycket stort antal svenska företag är miljöcertifierade. Föreningen Svenskt Näringsliv, som är representerad i Miljömålsrådet, har en positiv grundsyn på miljömålsarbetet. De 16 miljömålen innebar en viktig förändring när de kom till, och föreningen vill aktivt bidra till uppföljningsarbetet av miljömålen. Näringslivet påverkar vissa miljömål i hög utsträckning och andra i mindre omfattning. Det betyder att möjligheterna att uppnå en del av miljömålen i hög grad beror på möjligheterna för näringslivet att bidra med aktiva insatser.

1�

1�

Kemikalier i samhället

Utvinning, förädling och omvandling av råvaror har som resultat att kemiska ämnen ingår i varor som används och sprids i samhället. Vi talar här om tiotusentals olika ämnen som används i industrin och i vanliga konsumentprodukter. I det här avsnittet granskas användningen av kemikalier i industrin och samhället.

Den kemiska industrin i Sverige Kemiindustrin i Sverige har totalt cirka 65 000 anställda. Detta motsvarar nio procent av dem som arbetar inom tillverkningsindustrin. Läkemedelsföretagen, den kemiska basindustrin, färgföretagen, plast- och gummiföretagen, samt ett antal andra företag i kemibranschen, omsätter cirka 150 miljarder kronor om året. Läkemedelsindustrin är störst och står för ungefär av en tredjedel av omsättningen. Knappt en tredjedel av omsättningen utgörs av företag som tillverkar kemiska ämnen som går till vidareförädling eller används som en ingående råvara. Svensk industri exporterar betydande mängder kemiska produkter till länder inom och utanför EU. Totalt exporterar kemiindustrin för 95 miljarder kronor vilket är drygt elva procent av den svenska exporten. Ser man på antalet anställda inom de olika kemibranscherna framträder följande bild:

Bransch Antal anställda (2003)

Läkemedelsindustrin 16 500 Basindustri 13 200 Färgindustrin Gummiindustrin

3 700 6 800

Plastindustrin 16 700

Inom kemiindustrin finns det cirka 2 500 olika arbetsstäl än tällda

len. Många företag är små men 400 företag har mer20 medarbetare och i cirka 40 företag är antalet ansfler än 250 personer. Det är ganska naturligt att kemiföretagen satsar på forskning och utveckling. Inom kemiindustrin hittar man ungefär 10 000 personer med forskarutbildning och företagen satsar cirka tio miljarder kronor varje år på forskning och utveckling. Mer information om den kemiska industrin och olika initiativ på miljöområdet finns på Plast- & Kemiföretagens webbplats.

Många olika kemiska produkter i samhället Sammanlagt finns det i storleksordningen 70 000 olika kemiska produkter på den svenska marknaden. Produkterna består av cirka 13 000 olika kemiska ämnen varav cirka 260 tillverkas av kemiindustrin i Sverige. Den sammanlagda kemikaliemängden uppgår till cirka 75 miljoner ton. Bakom den stora volymen döljer sig framförallt petroleumprodukter i form av drivmedel och villaolja. Kemikalieproduktionen har ökat enormt under hela 1900-talet. 1930 tillverkades i hela världen en miljon ton kemikalier per år och i dag tillverkas varje år 400 miljoner ton. Man kan ställa sig den berättigade frågan hur alla dessa kemikalier påverkar miljön och vår hälsa. Vidare kan man undra hur de ”filter” är konstruerade som ska förhindra att ämnen med oönskade egenskaper sprids och används. Livsmedelstillsatser, bekämpningsmedel och läkemedel prövas av myndigheter i olika länder innan de släpps ut på marknaden. För övriga kemiska produkter finns inte motsvarande förprövning av myndigheter, utan ansvaret vilar på företagen som tillverkar eller importerar kemikalier. Nyheter med REACH är att företagen ska ta fram testdata för att kunna göra en registrering och att tillståndskrav införs för ämnen med särskilt farliga egenskaper.

Företagen, som tillverkar eller för in kemiska produkter, ska anmäla dessa till Kemikalieinspektionens produktregister, om den årliga volymen är minst 100 kg per produkt.

När det gäller varor som innehåller kemiska produkter, exempelvis elektronik och textil, saknas en sådan överblick (se avsnittet Lagstiftningen på miljöområdet). De mest kända miljöbovarna är numera belagda med förbud eller starka restriktioner (exempelvis bly, kvicksilver och PCB). Men kunskapen om varors innehåll av

kemiska ämnen är begränsad och fortfarande förekommer flera uppmärksammade ämnen i våra varor. Har man bokstavligen byggt in sådana ämnen i olika material kan det ta lång tid innan exponeringen upphör. Farliga kemikalier i ett bildäck är i bruksskede några år, farliga ämnen i en bil i cirka 15 år och farliga ämnen i byggnaden där bilarna produceras i kanske 100 år.

Nu är det inte så att den kemiska industrin i Sverige står för alla utsläpp av kemikalier till miljön. Exponeringen för kemiska ämnen i omgivningen är ett komplext samspel mellan många olika källor där utsläppen från produktionsprocesserna minskat i betydelse medan spridningen via olika varor blivit allt viktigare. Låt oss nu granska de viktigaste exponeringsvägarna, d.v.s. sätten människor och miljö utsätts för kemikalier.

Många exponeringsvägar Människan och andra levande organismer exponeras för kemiska ämnen på många olika sätt. En del exponering är avsiktlig och med gott uppsåt men spridningen av kemikalier med oönskade effekter (miljögifter) kan leda till negativa miljö- och hälsokonsekvenser. Miljögifter sprids både lokalt, regionalt och globalt. En viktig exponeringsväg för människan är via födan. Organiska miljögifter såsom DDT och PCB kan exempelvis spridas via fet fisk från Östersjön. En annan viktig orsak till exponering för kemiska ämnen är förorenad luft. Många undersökningar visar att stadsluften i flera europeiska städer innehåller många skadliga komponenter, exempelvis mycket små partiklar och kväveoxider. Något som speciellt bör uppmärksammas är att barns exponering för kemikalier kan se annorlunda ut jämfört med vuxna. Små barn stoppar exempelvis det mesta i munnen vilket kan ge ett större upptag. Vidare är ”avgiftningssystemen” ännu inte fullt utvecklade.

Går vi tillbaks ett tjugofemtal år i tiden var många av de kemiska riskerna förknippade med utsläpp från någon industri. Man kunde exempelvis påvisa höga halter av bly kring ett glasbruk eller klorerade organiska föreningar i närheten av en massafabrik. Här har det dock skett många förbättringar och riskpanoramat för kemiska ämnen ser nu annorlunda ut. Det förefaller som vi i stället för betydande utsläpp från ett antal punktkällor fått utsläpp av små mängder från många olika källor. Man kan peka på följande omständigheter: • Kemiska ämnen ingår i många olika varor och sprids

därför på många olika sätt. Som exempel kan vi ta datorer och annan elektronik där användningen ökat på ett sätt som ingen kunde förutsäga för 25 år sedan. Ny teknik och globalisering har alltså medfört att sprid

ningen av kemikalier via datorer och tiotusentals andra varor sker över hela jordklotet.

• Gamla synder gör att kemikalier fortfarande sprids i miljön. Förorenad mark är ett exempel på detta. Vissa kemiska ämnen finns upplagrade i teknosfären. PCB i fogmassor, asbest i byggnader, bly i batterier, samt de ozonförstörande freonerna i gamla kylskåp kan få illustrera detta. Ett annat exempel på global spridning är att det går att påvisa miljögifter på platser där de aldrig tidigare använts, Som exempel finner man svårnedbrytbara föreningar såsom DDT, PCB och PFOS i de arktiska ekosystemen.

• Kemiska ämnen används som tillsatser i många kemisk-tekniska varor. Funktionskraven på tvättmedel och hygienprodukter ökar vilket i många fall medför att ytterligare ett kemiskt ämne tillsätts, och så kanske ytterligare ett, och så ännu ett…

• Användningen av kemikalier i jord- och skogsbruk är betydande. Bekämpning av ogräs och skadegörare kan exempelvis utföras med hjälp av kemiska preparat.

• Olyckor och felanvändning av kemikalier är en annan källa till spridning. Bara i Sverige har vi under senare år haft ett antal olyckor som orsakat, eller kunde ha orsakat, betydande spridning av farliga ämnen. Den okontrollerade spridningen av akrylamid vid tunnelbygget i Hallandsåsen, stora mängder miljö- och hälsofarlig rök vid brand i en anläggning för återvinning av gummidäck i Malmö, utsläpp av tusentals ton svavelsyra vid en fabrik i Helsingborg är alla exempel på när saker och ting inte gick som det var planerat.

• Farliga ämnen används vanligtvis inte av ren okunskap. De har en viktig funktion och kan av ekonomiska eller tekniska orsaker inte alltid ersättas. Glädjande nog går utvecklingen framåt och efterhand uppstår tekniska lösningar på svåra problem. Avvecklingen av ozonförstörande freoner i kylanläggningar och borttagande av bly i bensin är sådana exempel

• Kemikalieanvändningen kan vara en överlevnadsfråga i vissa länder. Insektsmedel mot malariamyggan, råttgift i spannmålslager och bekämpningsmedel i jordbruket kan ha en viktig funktion att fylla.

• Ett problemområde som uppmärksammats under senare år är de omvandlingar av kemiska ämnen som sker i tekniska system eller i naturen. De mikrobiella processerna i ett avloppsreningsverk kan förändra ett industriellt avloppsvatten och nya (ofta okända) ämnen kan spridas till vattendragen. Ett problemområde som uppmärksammats relativt nyligen är spridningen av läkemedelssubstanser. Här förefaller det som att de mikrobiella processerna i reningsverket inte har så stor

16

nedbrytande förmåga utan vissa aktiva substanser och deras metaboliter verkar passera relativt opåverkade ut i recipienten.

Av ovanstående framgår det att de kemiska ämnenas öden och effekter i miljön är både intressanta och respektingivande. Många massiva exponeringar för kemikalier har upphört i arbetslivet och effektiva reningsanläggningar har minimerat utsläppen från fabrikerna. Vi uppfattar därför den typen av källor till kemikaliespridning som godtagbart kontrollerade i många länder. Den mer smygande oron över de många små utsläppskällorna, användningen av ett otal olika kemikalier i samhället och den globala spridningen, har sedan en tid stått högt på dagordningen hos forskare, politiker och näringslivet. Det verkar ju faktiskt som om alla befolkningsgrupper och alla ekosystem är exponerade för låga doser av kemiska ämnen. Hur detta påverkar oss och andra organismer på lång och kort sikt är självklart en viktig frågeställning. Bilden blir än mer osäker av att vi inte har tillräckliga kunskaper om ämnenas hälso- och miljöeffekter.

Risk för spridning av kemiska ämnen Kemiindustrin som sådan står för ett antal olika riskscenarier. Spill, läckage, bränder, explosioner okontrollerade utsläpp till luft och vatten är exempel på risker som måste hanteras på ett förebyggande sätt. Lagstiftningen är strikt och många företags interna kontrollsystem är väl utvecklade. Trots detta händer det olyckor där kemikalier är en del av händelseförloppet. Kemiindustrin släpper också ut kemiska ämnen till omgivningen. Även här är lagstiftningen krävande och under årens lopp har många företag installerat reningssystem, modifierat processer och bytt ut många farliga ämnen.

Granskar man översiktligt de kemiska hälsoriskerna inom industrin så dominerar arbetsmiljöfrågorna inom vissa branscher medan det är utsläppen till omgivningen som orsakar miljöproblem i andra branscher. Vidare förekommer en omfattande och viktig spridning av kemikalier via varor. Bilar, däck, kylskåp, färger, hemelektronik och många andra varor innehåller ett flertal olika kemiska komponenter. Ser man på kemikalieanvändningen i stort inom industrin och i samhället kan risker uppstå i varje steg i ett livscykelperspektiv, från utvinning eller syntes av kemiska ämnen, till avfallshanteringen.

Här följer några exempel: • Utvinning av råvaror kan medföra att kemiska ämnen

sprids. Gruvdrift i Sverige och andra länder är exempel på detta.

• Transport och lagring av kemiska produkter. Ett exempel är transport och lagring av olja och andra fossila bränslen.

• Utsläpp och avfall från industrier där kemikalier tillverkas eller förädlas.

• Vid industrier där kemikalier används som tillsatser i processerna uppstår utsläpp och avfall som kan utgöra risker.

• Hälso- och miljöfarliga ämnen kan uppstå som biprodukter i industriella processer, vid avfallsförbränning eller vid andra processer. Miljögiftet dioxin (egentligen en grupp av ämnen) och PAH (en grupp av polyaromatiska föreningar) kan exempelvis bildas vid förbränningsprocesser.

• Användning eller förbrukning av varor som innehåller kemikalier.

• Spridning av kemiska ämnen från andra källor än industrier. Exempelvis sjukhus, laboratorier, energiproducerande anläggningar, jordbruk, skogsbruk, kontor och bostäder.

• Utsläpp från transportsektorn. Bränslehantering, avgaser samt slitageprodukter från däck och vägbanor bidrar till spridningen av kemiska ämnen och partiklar.

• Spridning av kemikalier från avfallshantering och avloppsvattenrening.

Riskminskning inom industrin och i samhället Ovanstående bild av kemikaliesamhället ger ett komplext och delvis nedslående intryck. Det pågår dock sedan många år tillbaka arbete med att förstå och minimera riskerna med kemiska ämnen. Kunskaperna ökar genom olika tester på kemikalier, miljöövervakningen utvecklas och de kemiska analysmetoderna blir alltmer sofistikerade. Vidare utnyttjas olika beräknings- och simuleringsmodeller för att vi ska få bättre förståelse för kemikaliernas spridning och effekter i miljön. Efter hand som kunskaperna ökat har försiktighetsåtgärderna också ökat. I vissa fall har de farliga ämnena helt avvecklats eller har användningen kraftigt minskat. Några exempel på framgångsrika åtgärder är: • Avvecklingen av de ozonnedbrytande klorfluorkarbo

nerna (s.k. freoner). • Många farliga bekämpningsmedel är inte längre

godkända för användning. • Användningen av kvicksilver är belagd med starka

restriktioner.

17

• Minskad användning av klorerade lösningsmedel (trikloretylen, perkloretylen och metylenklorid) i många sammanhang.

• Aromathalten i lösningsmedel har minskat. • Tungmetaller som bly och kadmium används nästan

inte längre i färger.

Listan på liknande åtgärder kan göras lång. I många fall har lagstiftningen drivit på frågan, men det är också vanligt att de tillverkande företagen gör frivilliga insatser för att bli av med de farligaste ämnena. Bättre arbetsmiljö kan vara ett av skälen till förbättringsåtgärderna. Det som drivit utvecklingen snabbt framåt under senare år är att många industriella och offentliga kunder ställer krav på att säljaren både ska kunna deklarera varornas kemiska sammansättning samt visa att varan inte innehålla vissa farliga ämnen. Bilindustrins krav på sina underleverantörer att avveckla bly, kadmium och andra ämnen i olika komponenter är exempel på detta. Att anpassa företagets varor till samhällets och kundernas krav kan vara en viktig framgångsfaktor i konkurrensen med andra företag. Det finns mycket som tyder på att konsumenternas intresse för miljö- och livsstilsfrågor är på uppgång vilket troligen kommer att innebära att kraven på miljöanpassade varor fortsätter att öka.

1�

1�

Risker med kemikalier

Så här långt i handboken har vi granskat de nationella miljömålen med fokus på målet Giftfri miljö. Vi har vidare fått en översikt över kemisk industri och en introduktion till några av spridningsvägarna för kemiska produkter. Nu ska vi ta del av grundläggande information kring riskerna med kemikalier.

Kemikalier är ett omfattande begrepp Kemikalier är en del av vår vardag och det är inte möjligt att undvika dem. De finns i maten i ditt kylskåp, i schampot, i bensintanken, i färgerna på väggen och i stort sett överallt. Vissa är naturliga medan andra är syntetiska. De naturliga kemikalierna bildas vid biologiska och geokemiska processer i mark, vatten, atmosfären och i de levande organismerna. Många av dessa ämnen kan utnyttjas av människan direkt i den form de förekommer i naturen. De flesta måste dock renframställas genom någon form av separation från andra ämnen som de förekommer tillsammans med. Exempelvis kan man utnyttja havsvatten för att tillverka koksalt och bensin kan separeras från råolja genom destillationsprocesser. Nu är det tyvärr inte så enkelt att alla naturliga ämnen är ofarliga. Tvärtom visar det sig att naturligt bildade ämnen som exempelvis svamp- och bakterietoxiner tillhör de giftigaste ämnena vi känner till. Det finns också naturligt bildade ämnen som kan betraktas som miljögifter. Naturliga ämnen kan också ställa till miljöproblem genom att de uppträder i naturen i ”onaturliga” koncentrationer. Lagom koncentration av fosfater och nitrater i en havsvik stimulerar tillväxten på ett balanserat sätt. Överskott av dessa ämnen resulterar i kraftig algtillväxt med en illaluktande soppa som det påtagliga resultatet av överdosen i näringstillförsel.

De syntetiska ämnena tillverkas genom kemiska synteser, d.v.s. kemisterna utgår från kemiska byggnadselement som kombineras ihop till helt nya ämnen. En del av de syntetiska ämnen är exakt likadana som de naturliga ämnena medan andra inte tidigare förekommit i naturen. Vissa ämnen som framställts syntetiskt har alltså ingen motsvarighet i naturen. Trots att de reaktiva ursprungsämnena kan medföra risker vid tillverkningen har de färdiga polymererna, exempelvis nylon och

akrylplast (plexiglas), under lång tid använts på ett sätt som inte medfört några kända effekter på människors hälsa eller den omgivande miljön. Motsatsen gäller tyvärr för ett antal ämnen som framgångsrikt använts och spritts i stor skala men där man först efter ett antal års användning upptäckte oväntade effekter. I vissa fall har detta resulterat i att ämnena har förbjudits i många länder. Exempel på sådana ämnen är bekämpningsmedlet DDT och PCB som bland annat använts i fogmassor och lim.

Det förekommer olika synsätt på de naturliga och syntetiskt tillverkade kemiska ämnena. De naturliga kemikalierna uppfattas då i allmänhet som mindre farliga än de syntetiska. Etanol (vanlig sprit) som uppkommer som en biprodukt vid bakning av bröd uppfattas av en del som mindre farlig än exakt samma molekyl som framställts i en kemisk syntes i en kemifabrik.

Några grundbegrepp Vi måste se på de naturliga och syntetiska ämnena med öppna ögon och väga de goda och dåliga egenskaperna mot varandra. Att hantera alla kemikalier på ett säkert sätt och sträva efter att använda de minst farliga ämnena är en grundläggande princip att leva efter. För många kemikalier har vi tillräckliga kunskaper om effekter på människor och miljö för att kunna göra kloka överväganden om hur och var vi kan använda ämnet. För andra ämnen är kunskaperna så begränsade att vi har svårt att bedöma vad som händer om ämnet sprids i miljön och tas upp av olika levande organismer. Då behöver vi inta en försiktig hållning. Låt oss börja med att klarlägga några grundläggande begrepp. I den här publikationen har vi redan använt begreppen kemikalier, kemisk produkt, kemiskt ämne lite huller om buller utan att exakt definiera vad som menas.

Kemikalier Begreppet kemikalie använder vi ofta om allt möjligt från enskilda ämnen till komplexa blandningar av olika ämnen. Det kan vara klokt att börja med att försöka skilja på begreppen kemiska ämnen och kemiska produkter. Om inte annat så är det från juridisk synvinkel viktigt att hålla reda på begreppen. Men även mellan olika myndigheter kan det förekomma skillnader i hur man använder begreppen till vardags.

Kemiska ämnen Ett kemiskt ämne är väldefinierat och kan i de flesta fall beskrivas entydigt med en kemisk formel. Man kan alltså ge ämnet en identitet med den kemiska formeln men också genom ämnets CAS-nummer. Det sistnämnda numret är en unik sifferkombination för varje ämne i Chemical Abstract Service (CAS) systemet. Exempel på kemiska ämnen är syrgas, koksalt och saltsyra. Koksalt har som bekant formeln NaCl och CAS-numret 7647-14-5. Letar du efter information om ett kemiskt ämne är det goda chanser att du hittar rätt om du använder namnet eller den kemiska formeln. CAS-numret ger emellertid en helt annan precision i sökandet. Det finns även andra vägar att söka på vilka vi återkommer till efterhand. Ett exempel på sökväg är EG-nummer som är ämnets nummer i EINECS, eller om ämnet inte finns upptaget i EINECS, dess nummer i ELINCS (se ordförklaringarna).

Organiska och oorganiska ämnen Kolatomer kan kombineras med varandra och med många andra grundämnen i en häpnadsväckande mängd olika kombinationer. Kemiska ämnen som innehåller grundämnet kol kallas för organiska ämnen. Många av de organiska ämnena utgör byggstenarna i de levande organismerna och livet är i högsta grad kolbaserat. Kombinationsmöjligheterna har resulterat i att kemisterna så här långt har lyckats framställa miljontals organiska ämnen, varav några tiotusentals används i större omfattning. Oorganiska ämnen är inte baserade på kolföreningar utan här är det andra grundämnen som utgör byggstenarna. Exempel på oorganiska ämnen är metaller, metallföreningar och salter.

Både organiska och oorganiska ämnen kan vara farliga för människan och miljön. Den akuta giftigheten är naturligtvis av intresse i sammanhanget men de båda ämnesgrupperna har även andra egenskaper

Kemiska produkter En kemisk produkt kan vara ett enskilt ämne eller en blandning av ämnen vilket oftast benämns preparat och

beredningar. Ofta blandar man olika kemiska ämnen för att åstadkomma en viss önskad egenskap. Ett vanligt handdiskmedel innehåller exempelvis tensider, parfymämnen och ett antal andra olika ämnen. Det är vanligt att en kemisk produkt bär ett produkt- eller varunamn. Sådana namn kan vara ganska fantasifulla och ger sällan någon information om vilka kemiska ämnen som ingår.

Hantering av kemiska produkter Hantering av kemiska produkter kan till exempel innebära tillverkning, bearbetning, behandling, förpackning, förvaring, transport, användning, omhändertagande, destruktion, konvertering, saluförande eller överlåtelse.

Övriga produkter (varor) Eftersom lagstiftningen skiljer sig vad det gäller kemiska produkter och övriga produkter används i detta sammanhang ofta ordet vara som samlingsbegrepp för alla produkter som inte är kemiska produkter. I EU:s nya kemikalielagstiftning används ordet artiklar för produkter och varor som inte är kemiska produkter.

Kemiska ämnens farlighet – inneboende egenskaper Förståelsen för varför ett ämne eller en grupp av ämnen ger upphov till miljöskador eller inverkar negativt på människors hälsa har ökat. Vissa kemiska strukturer kan ge upphov till biologiska skadeeffekter genom att de på olika sätt påverkar ämnesomsättning eller andra grundläggande funktioner. Andra kemiska strukturer är farliga för att de snabbt kan frigöra stora mängder energi och därmed orsaka bränder och explosioner. Vissa kemikalier har kemiska och fysikaliska egenskaper som gör att de kan transporteras långa sträckor och därmed spridas över stora områden. En hel del ämnen bryts endast långsamt ner i naturen och kan förflyttas mellan olika levande varelser. De kan därmed orsaka biologiska effekter under en längre tidsperiod och på olika nivåer i ekosystemen. Det finns ytterligare ett antal egenskaper hos en kemikalie som kan göra den farlig.

Man kan konstatera att ett ämnes farlighet hänger samman av dess inneboende egenskaper. Egenskaper som exempelvis brand- och explosionsbenägenhet, giftighet (toxicitet) på kort och lång sikt, hur snabbt ämnet bryts ned i naturen, samt dess tendens att bioackumuleras (lagras upp i levande organismer), är av stort intresse i sammanhanget. Egenskaper hos kemikalier som måste beaktas med stort allvar är cancerogenicitet (förmåga att framkalla cancer), mutagenicitet (förmåga att påverka arvsmassan), reproduktionsstörande (förmåga att

20

påverka fortplantningen), samt förmågan att orsaka skadliga effekter på det endokrina systemet (hormonsystemet) hos levande organismer.

Effekter på levande organismer Kemiska produkter kan orsaka många olika effekter på människors hälsa och ekosystemen. Effekterna uppstår som en kombination av den ”inneboende farligheten” och exponeringen. Används ett farligt ämne i ett syntessteg i en sluten reaktor i en kemisk fabrik blir sannolikt exponeringen mycket liten. Ingår ett farlig ämnen i en vara som varje dag används av tusentals personer blir risken för exponering betydligt högre. Exponeringen är alltså beroende av många olika faktorer, exempelvis mängden ämnet förekommer i och under hur lång tid, hur det sprids, tillgänglighet för levande organismer och förmåga att brytas ner i naturen. När man bedömer exponeringen ska man också ha känsliga arter eller grupper, exempelvis barn och gravida i åtanke. Med risk avses vanligen sannolikheten för att skada/effekter/ påverkan ska uppkomma. Risken kan bedömas genom att väga samman farligheten med sannolikheten för exponering. Ur ett praktiskt perspektiv på ett företag kan man lämpligen ställa sig följande grundläggande frågor:

Exponering Kan de kemiska produkter som vi Kan de kemiska produkter vi använder använder orsaka akuta skador? orsaka skador på länge sikt?

Människor Finns det risk för brand, explosion, akut förgiftning, frätskador, kvävning eller andra risker?

Finns det risk för cancer, hjärt- och kärlsjukdomar, luftvägssjukdomar, allergier, påverkan på nervsystemet, påverkan på arvsmassan, reproduktionsstörande och hormonstörande effekter?

Miljö Finns det risk för spill, läckage, brand, explosion, direkta störningar i närområdet eller andra risker?

Finns det risk för försurning, övergödning, ökande växthuseffekt, upplagring och anrikning i levande organismers vävnader, nedbrytning av ozonskiktet, bidrag till negativ påverkan regionalt och/eller globalt?

Vilka är de farliga ämnena? I de flesta länder har miljömyndigheterna identifierat kemiska ämnen som anses som speciellt farliga. Det finns också ett antal internationella listor över miljö- och hälsofarliga ämnen. Vidare har många industriföretag gjort listor över kemiska ämnen som man internt belagt med speciella restriktioner i användningen. Information om kemiska ämnens egenskaper finns i handböcker, uppslagsverk och på Internet. I slutet av handboken finns det exempel på databaser som kan nås via Internet. Långt ifrån alla ämnen är tillräckligt undersökta från miljö-och hälsosynpunkt och med tanke på att det finns cirka 15 miljoner olika kemiska ämnen, samt att det tillkommer

flera hundratusen nya ämnen varje år, blir bilden ganska komplex. Som tur är används inte alla dessa ämnen och för många av de kemikalier som används i samhället finns åtminstone grundläggande information. Det finns naturligtvis också en ganska stor grupp av ämnen med mycket omfattande dokumentation på miljö- och hälso- området. Söker du efter en viss kemikalie på internet finns det anledning att uppmärksamma att det gäller att göra någon form av kvalitetskontroll av informationen. Många av databaserna håller hög kvalitet och genererar trovärdig information. Det finns dock många privatpersoner och intresseorganisationer som lägger ut information. Här kan det vara på sin plats att fundera över hur pålitlig informationen är.

Kemikalier i miljön Begreppet miljö används i många olika sammanhang och här kan vi lämpligen tillämpa den definition som används i miljöledningsstandarden ISO 14001, nämligen: Omgivningar där en organisation verkar, vilket inkluderar luft, vatten, mark, naturresurser, flora fauna, människor och samspelet mellan dessa. För den som är insatt i biologiska termer påminner nog ovanstående definition om hur ordet ekologi brukar

förklaras. Inom ekologin försöker man ju beskriva samspelet mellan biolog-iska samhällen och den icke-levande (vatten, mark, bergarter, atmosfären) omgivningen. Försöker man beskriva kemiska risker i miljön hamnar man i ett komplext sammanhang där olika ämnen rör sig mellan de levande organismerna och den

”döda” omgivningen. Att försöka skydda miljön från kemikalier blir därför en stor utmaning. Antalet ekosystem är mycket stort, antalet levande varelser ännu fler och hur en enskild kemikalie uppträder i olika sammanhang kan vara svårt att förutse. Det som gäller toxiciteten av ett ämne för ett kräftdjur i en sjö kanske inte gäller på samma sätt för en rapphöna i odlingslandskapet.

Det gäller alltså att ha klart för sig vem man vill skydda från kemiska risker och att vara medveten om att generaliseringar och förenklingar kan göra att man går vilse i sin riskbedömning. För den som vill fördjupa sig i kemiska risker i miljön finns det en omfattande litteratur i ämnet. Den vetenskap som studerar effekterna av

21

kemikalier på ekosystem kallas ekotoxikologi. Man betraktar ekotoxikologin som ett tvärvetenskapligt ämne som omfattar miljökemi, toxikologi och ekologi.

Kemikalierna fördelar sig En grundläggande frågeställning vad det gäller kemikalier rör hur de fördelar sig och rör sig i miljön. En del ämnen stannar där de hamnar men det vanligaste är att kemikalien fördelar sig i naturen mellan mark, vatten, atmosfären och de levande organismerna. Vissa ämnen omvandlas till andra ämnen och bryts förr eller senare ner till koldioxid, vatten och andra enkla föreningar. Andra ämnen är förvånansvärt motståndskraftiga och lyckas överleva under långa tidsperioder. Hur ett ämne fördelar sig mellan de olika sfärerna beror på dess kemiska egenskaper. Tre egenskaper är viktigare än andra nämligen: Förmåga till nedbrytning. Inverkan av solljus, mikroorganismer, syre och en hel del andra processer kan förkorta kemikaliens livslängd avsevärt. Bryts ämnet snabbt ner lär det inte kunna sprida sig långt från utsläppspunkten. Motsatsen är mycket stabila ämnen som överlever under lång tid och där koncentrationen i miljön kan byggas upp efterhand. Kända exempel är organiska ämnen som DDT och PCB. Tungmetaller är naturligtvis mycket stabila i miljön och en kvicksilverförgiftad sjö repar sig inte i första taget. Flyktighet. Atmosfären är självklart ett effektivt verktyg för spridning av flyktiga ämnen. Spridning av svaveldioxid från förbränning av eldningsolja är ett exempel på långväga spridning av ett kemiskt ämne. Vattenlöslighet respektive fettlöslighet. För att göra en komplicerad verklighet något enklare kan man konstatera att vattenlösliga ämnen huvudsakligen återfinns i vattendragen och att de mer fettlösliga ämnena fördelar sig mellan sediment, jord och de levande organismerna. En del av de mer kända miljögifterna är både stabila och fettlösliga. Här kombineras två egenskaper som gör att ett ämne som DDT kan förflytta sig från en alg till ett kräftdjur till en fisk och allt högre upp i näringskedjan. DDT som visar sig förekomma i bröstmjölk hos ammande mödrar är ett exempel på fettlöslighetens betydelse för spridningen av ett miljögift.

Giftighet En kemikalie som betraktas som giftig för en levande organism ger upphov till negativa biologiska effekter. Celler, organ, vävnader och fysiologiska system kan påverkas och resultatet kan bli sjukdomar, kroniska skador eller leda till döden. Mycket förenklat kan man

säga att det är dosen som avgör om en kemikalie är ett gift eller inte. I verkligheten beror giftigheten på samspelet mellan mängd olika faktorer. Kemikaliens upptag, fördelning i kroppen, avgiftningsmekanismer och samspel med olika molekyler är exempel på faktorer som har stor betydelse för giftigheten. Man skiljer ofta på akut och kronisk giftighet. Akut giftighet uppträder vanligen relativt snart efter exponeringen för ett ämne och kan i värsta fall leda till döden. Det finns olika testmetoder för att ta reda på ett ämnes akuta toxicitet och metoderna går i princip ut på att försöksorganismer utsätts för olika doser av ett misstänkt giftigt ämne. Begreppet LD50 (letal dos) är fortfarande vanligt och anger den dos som dödade 50 procent av de exponerade testorganismerna. Ett högt värde anger låg giftighet och ett lågt värde hög giftighet. I tabellen redovisas LD50 för ett antal välkända miljögi r. Det är intressant att konstatera att giftigheten varierar avsevärt mellan de olika ämnena.

Ämne LD50 * Undersökt djurart

DDT 113 råtta

PCB 1000-4000 råtta

Kadmiumklorid 88 råtta

Kvicksilverklorid 37 råtta

Aluminiumklorid 3700 råtta

Tetrametylbly 109 råtta

2,3,7,8-tetraklordi-oxin (”dioxin”, TCDD)

0,0006-0,003 marsvin

” 0,1-0,3 mus

” 1,2-5,1 hamster

*mg/kg kroppsvikt; tillförsel via munnen (oral)

Förutom att man kan ha etiska synpunkter på försök där djuren dödas är det ett välkänt fenomen att olika levande varelser kan ha mycket varierande tolerans för en viss kemikalie (se exempelvis dioxin i tabellen). Vad som är giftigt för en mus kanske en hund klarar av att leva med, eller tvärtom. Även om det är svårt att översätta data från en organism till en annan så är det grunden för dagens toxikologi. Kronisk giftighet uppträder efter lång tids exponering. Man kan exempelvis få i sig en kemikalie via födan eller genom att man exponeras i arbetsmiljön. Den dagliga dosen blir kanske låg men negativa effekter kan ändå uppträda på lång sikt. Det kan exempelvis röra sig om störningar på nervsystemet, leverskador och störd

22

fortplantning. Orsakerna till skadorna kan bero på många olika verkningsmekanismer. Kemikalien kan binda till arvsmassans molekyler (DNA, RNA), härma kroppens hormoner, störa enzymsystemens funktion, blockera olika receptorer i kroppen eller på andra sätt störa cellmaskineriet.

Ekotoxikologi Att studera ett enskilt ämnes effekter på en levande organism kan vara svårt nog. Att studera ett enskilt ämnes påverkan på olika organismer i ett ekosystem är knappast lättare. Miljöriskbedömningen ska ta hänsyn till olika arter, olika fysiologi, olika känslighet, olika levnadsstrategier och mycket annat. För att kunna göra detta måste ekotoxikologen använda sig av avancerade analytiska metoder inom miljökemin, tolka resultaten från toxikologiska undersökningar av olika växter och djur och kombinera allt detta med kunskaperna om hur olika ekosystem fungerar.

Det låter komplicerat men under senare år har det hänt mycket på det ekotoxikologiska området. De miljökemiska analysmetoderna har blivit allt känsligare. I många fall har det dessutom blivit billigare att leta efter kemikalier i miljön. Det har också under senare år genomförts många toxikologiska undersökningar av olika mikroorganismer, växter och djur. Ett ganska stort antal analysmetoder har vuxit fram med avsikten att studera effekter i vattenmiljön. Många miljögifter hamnar förr eller senare i vattendragen och det finns all anledning att fundera över hur både lägre och högre organismer påverkas. Vattenlevande djur exponeras ju konstant via hud, gälar och födan. Hur alla de hundratusentals arter som lever i sjöar och hav påverkas av olika kemikalier vet vi inte tillräckligt om. Vi vet inte heller med säkerhet hur de arter som äter fisk och andra djur påverkas. Att gravida kvinnor bör undvika fet fisk (lax) från Östersjön är exempelvis ett kostråd som uppmärksammats av många. Här är det förekomsten organiska klorerade kemikalier som ligger bakom rekommendationen.

Ekotoxikologiska testmetoder I den bästa av världar borde man studera riskerna med kemikalier i det ekosystem man vill skydda. Här uppstår tyvärr många svårigheter. Växter och djur exponeras samtidigt för många olika ämnen vilket gör det svårt att avgöra vad som ligger bakom en viss biologisk effekt. Dessutom finns det en naturlig variation i många avvikelser. Det är inte ovanligt att sådana avvikelser visar sig på liknande sätt som förgiftningssymptom från ett kemiskt ämne. Fortplantningsförmågan kan vara

reducerad av naturliga orsaker, könsfördelningen kan variera, fosterskador kan förekomma med olika frekvens över tiden och så vidare.

De testmetoder som används för att studera kemikaliers giftighet i miljön bygger i princip på att man vill ta reda på hur olika nivåer i näringsväven påverkas. På nivån längst ner studerar man hur en alg som via fotosyntes tar hand om solenergin påverkas av kemikalien. Sedan kan man granska ett litet kräftdjur som äter algen och slutligen fisken som äter kräftdjuret. Den information som man får fram översätts i termer som ska göra det möjligt att utvärdera miljörisken. Metoderna kan i ett inledande steg vara inriktade på den akuta giftigheten och ger då bara begränsad information om eventuella kroniska effekter. Resultaten anges ofta i begrepp som EC50 - och LC50 -värden. Ett säkerhetsdatablad för en kemisk produkt innehåller exempelvis denna typ av ekotoxikologisk information. De flesta människor blir tyvärr inte så mycket klokare av detta. Låt oss därför göra ett försök till förklaring hur man ska förstå några grundläggande ekotoxikologiska begrepp. Testerna bygger på ett relativt begränsat antal testorganismer så här kommer en kort presentation av dem och hur testresultaten presenteras:

Det är gröna växter som utför fotosyntesen, d.v.s. arbetar som primärproducenter och överför solenergi till energirika sockermolekyler. I vattenekosystem har bland annat små planktonorganismer denna grundläggande uppgift. I testsammanhang används exempelvis mikroalgen Selenastrum capricornutum i laboratorierna. Man tillsätter det ämne man vill studera i olika koncentrationer i ett antal akvarium med alger. Sedan studeras hämningen av tillväxten av antalet nya individer under tre dygn. Här används begreppet IC50 (inhibit concentration).

För att studera kemikaliens giftighet för en primärkonsument väljer man ofta en vattenloppa eller hinnkräfta. Vattenloppor av släktet Daphnia är mycket vanliga i sammanhanget. Genom att studera vilken koncentration som efter 48 timmar ger dödlighet/orörlighet kan laboratoriet fastställa giftigheten. Toxiciteten uttrycks exempelvis som ett LC50 -värde (dödlig konc

Documents

Rapport Nr 4/07 - Kemi...ISSN: 0284-1185 Best.nr. 360 862 Sundbyberg, juni 2007 Utgivare: Kemikalieinspektionen© Beställningsadress: CM-Gruppen, Box 11063, 161 11 Bromma Tel: 08-50