Rapport - skogsbruk utan hyggen

SKOGSBRUK UTAN HYGGEN

MB i

Rapport

Skogsbruk utan hyggen

Text: Sverker Rosell, Anders Lindroth, Anders Dahlberg, Lutz Fähser, Mats Hagner, Jonas Rudberg, Malin SahlinProjektsamordning och textgranskning: Jonas Rudberg, NaturskyddsföreningenLayout: Carina Grave-Müller, NaturskyddsföreningenOmslagsfoto: sxc.huTryck: åtta45Varunummer: 9037ISBN: 978-91-558-0023-9

Presentation av författarna 1Förord 2Hyggesfritt är ett laddat ord 3Definitioner och bakgrundsfakta 5Sverker Rosell: Hyggesfritt skogsbruk och kontinuitetsskogar 8 Anders Lindroth: Hyggesfritt bättre för klimatet? 10 Anders Dahlberg: Skogsbrukets påverkan på biologisk 16 mångfald – en jämförelse mellan skötselmetoderMats Hagner: Naturkulturmetoden: största möjliga nytta för markägaren 28Malin Sahlin: Hyggesfritt i praktiken - två exempel från Jämtland 35Jonas Rudberg: Hyggesfritt i praktiken – tätortsnära skogsbruk 38Lutz Fähser: En global utblick från centraleuropeisk horisont 41Naturskyddsföreningens slutsatser och förslag 45

Innehåll

1

Sverker Rosell Skogsskötselspecialist på Skogsstyrelsen med inriktning på mångbruk. Leder Skogsstyrelsens projekt om hyggesfritt skogsbruk och kontinuitetsskogar. Sverker har arbetat med produktions- och miljöfrågor vid skogsvårdsstyrelsen och skogsstyrelsen sedan examen 1976.

Anders Lindroth Professor i Naturgeografi vid Lunds universitet som forskar på interaktionen mellan klimatsystemet och olika ekosystem, främst skogar och våtmarker. Han har studerat hur upptag och avgång av CO2 påverkas av skilda klimat- och andra faktorer. Hans forsk-ning kring kolbalansen och skogsmarkers förmåga att ta upp koldioxid har stor betydelse för klimatforskningen. Lindroth är sedan 2008 ledamot av Kungliga Vetenskaps-akademin.

Anders Dahlberg Mykolog med inriktning på svamparnas ekologi vid Artdatabanken och Institutionen för skoglig mykologi och patologi, SLU. Han har bland annat studerat vilka faktorer som påverkar svamppopulationer, med särskilt fokus på mykorrhiza-svampar. Dahlberg har för Skogsstyrelsen lett delprojektet om skötselmetodernas påverkan på biologisk mångfald (se Rosells kapitel). Han har också medverkat i veten-skapsteater på Stockholms Stadsteater.

Lutz FähserDoktor i skogsekonomi. Fram till 2009 chef för skogsförvaltningen i Lübeck, Tyskland. Hans natur-nära skogsbruksmodell har blivit uppmärksammad och föremål för otaliga studiebesök av grupper från hela världen. Fähser är en flitigt anlitad föredragshållare på internatio-nella skogskonferenser och andra liknande sammanhang.

Mats HagnerProfessor emeritus, arbetade med skogsforskning 1970-1999 vid de två universiteten i Umeå. Hagner bedrev forskning om biologiska samband och om teknik i såväl Sverige, Kanada, Ost-Asien som Sydamerika. Han är fortfarande aktiv inom skoglig forskning och utbild-ning, men driver också uppfinnarverksamhet och akvarellmål-ning, spelar fiol samt skriver en bok med filosofiskt innehåll.

Jonas RudbergSkogshandläggare på Naturskydds-föreningens kansli. Arbetar bland annat med internationella kontakter, opinions-bildning, policyfrågor samt en gransk-ning av naturvårdspolitiken. Biolog och skribent.

Malin SahlinProjektledare för Hotade Skogar på Naturskyddsföreningens rikskansli. Arbetar med samordning av rikskansliets skogsarbete under 2010, hotade svenska skogar med höga biologiska värden och inventeringar.

Presentation av författarna


2

Vi har bett några namnkunniga experter att från olika håll belysa det hyggesfria skogsbrukets möjligheter och utma-ningar. De teoretiska och resonerande faktaspäckade kapit-len kompletteras med rapporter från några praktiska till-lämpningar av hyggesfritt skogsbruk samt röster med synpunkter från ett lokalt perspektiv.

Syftet är givetvis inte att täcka in alla aspekter av frågan eller att ge några definitiva svar – än mindre att publicera en handbok i skogsskötsel. Vårt syfte med skriften ”Skogsbruk utan hyggen” är i första hand att visa på möjlig

heter, mångsidiga vinster och därmed bidra till en utveckling mot ett hållbart skogsbruk. Som framgår av bredden på de åsikter som framförs i denna skrift är debatten redan igång.

Mikael KarlssonOrdförande

De åsikter som framförs av respektive författare sammanfal-ler inte nödvändigtvis med Naturskyddsföreningens.

Förord

Inte hyggesfritt. Contortaplantage, Norrbotten. Foto: Hans Sundström


2 3

Det slags skogsbruk vi känner till i dagens Sverige – trakt-hyggesbruket – är den utan jämförelse största orsaken till den kris för skogens biologiska mångfald vi idag upplever. Skyddsvärda skogar avverkas gång på gång. På forskarnas rödlistor finns tusentals hotade och missgynnade djur- och växtarter. Skogsbruk baserat på kalhyggen har skapat brist på livsmiljöer för dessa arter, har gjort urskogen till en näs-tan mytologisk företeelse som få av dagens människor upp-levt och har omvandlat landskapet på ett sätt som saknar motstycke. Decenniers avverkningar har frambringat de norrländska hyggeslandskapen – stora områden som när-mast kan betecknas som ekologiska öknar.

Trakthyggesbruket har dessutom omfattande negativa konsekvenser för en rad andra näringar och verksamheter som renskötsel, turism, rekreation och utomhuspedago-gik.

Hur kan det ha blivit så här? Svaret ligger säkerligen i den viktiga roll som skogen och skogsbruket spelar utifrån ett snävt ekonomiskt perspektiv – men också i samhällsdebat-ten och hur detta påverkar vår världsbild. Sveriges skogar har brukats under lång tid och utgjort råvara för en av våra, historiskt sett, mest framgångsrika exportnäringar. Skogsindustrin har haft, till synes obegränsad, tillgång till relativt billig råvara i vårt skogrika land och med ett högt förädlingsvärde har framför allt massa- och papperstill-verkning skapat stora exportinkomster. Skogsbolagen har undan för undan köpt upp varandra och vuxit till ekono-miska kolosser och, i flera fall, multinationella storföretag med produktion och försäljning över hela världen. Näringen har under lång tid varit en viktig maktfaktor i samhället med en framgångsrik lobby- och PR-apparat.

Trots att skogsnäringen idag endast står för en liten del av BNP uppfattas skogens och skogsbrukets betydelse för landets ekonomi ofta som helt avgörande. Skogsnäringen har framgångsrikt etablerat bilden av att skogen måste bru-kas för landets bästa, och med ”brukas” menas ”kalhuggas”. Detta är en bild som bland beslutsfattare verkar ha överlevt de senaste decenniernas samhällsdebatter – där hyggen i

fjällnära skog, kemisk bekämpning, gödsling med flera mil-jöskadliga metoder kritiserats.

Det har därför under lång tid varit i det närmaste tabu-belagt att ifrågasätta själva grundkonceptet för verksamhe-ten: trakthyggesbruket. Skogen brukar man genom att kal-hugga den – det är bara att fråga vilken jägmästare som helst. Allmänhet och personer från andra professioner, t ex biologer, som ifrågasatt kalhyggen har avfärdats just på grund av sin påstådda brist på insikt i skogsproduktionens villkor. Kritikerna har inte kunskapen att förstå hur det förhåller sig, menar man från näringens sida. Den debatt som förs förefaller ofta ha känslomässiga bottnar. Dogmer och tron på den egna verksamhetens förträfflighet saknar ofta stöd i vetenskapliga belägg. Att ny skogsråvara (i de allra flesta fall) växer upp där man kalhuggit har empirin visat. Men det är ett långt steg från denna iakttagelse till att säkert kunna säga att trakthyggesbruket är långsiktigt hållbart – ur vare sig ekologisk, social eller produktionsmässig syn-vinkel.

Skog växer långsamt. En så kallad omloppstid i hygges-bruket tangerar (och överstiger ofta) en levnadsålder. Därför måste forskningen om produktionsmetoderna i stor ut-sträckning grundas på modeller och antaganden. Exakt hur systematisk kalavverkning av den absoluta merparten av våra skogar under flera generationer kommer att påverka ekosystemen – och därmed den framtida råvarubasen – kan ingen idag säkert säga.

De få som höjt rösten inom näringens egna led har under lång tid avfärdats som ignoranta eller orealistiska dröm-mare. Först under senare år har det blivit möjligt att på allvar och med visst genomslag föra en debatt om alternativ till trakthyggesbruket. Ett exempel är det projekt som ini-tierades av Skogsstyrelsen där syftet var att studera såväl förekomsten av s.k. kontinuitetsskogar som möjligheterna till vad som då kallades kontinuitetsskogsbruk, sedermera av goda skäl omdöpt till hyggesfritt skogsbruk. Projektet pågick 2005-2007, levererade en rad intressanta resultat och har fått en uppföljning med syfte att fortsätta kunskapsut-

”Hyggesfritt” är ett laddat ord


4

vecklingen. Ett av kapitlen redogör mer utförligt för projek-ten. Andra exempel är det gehör som praktisk användning av alternativa brukningssätt fått bland ett antal småbru-kare, kommuner och andra offentliga markägare samt de fältförsök som numera utförs i skogsbolagens egen regi.

Detta är en sen men likväl god start. Ett viktigt skäl till att trakthyggesbruket så totalt dominerat det skogliga tän-kandet är att det i stor utsträckning har saknats ny kunskap om andra skogsbrukssätt. Eftersom man har ”vetat” att

trakthyggesbruket är överlägset andra metoder har alltför lite forskning och utveckling ägnats åt alternativen, vilkas fulla potential av detta skäl inte kunnat visas. Ett skogssek-torns Moment 22 om man så vill.

Skogsbruk utan hyggen i en väsentlig del av skogsland-skapet kan vara ett sätt att förbättra samspelet mellan vir-kesproduktion och skogens många andra värden för män-niskan, för våra medvarelser djuren och växterna och inte minst för det globala klimatsystemet.

FAKTATUTA 1: Trakthyggesbruk Trakthyggesbruk är ett system för skogsskötsel som innebär att man avverkar alla eller nästan alla träd samtidigt i ett skogsbestånd. Därefter anläggs ny skog, oftast genom plantering. Under dess utveckling kommer beståndet att röjas och gallras för att till sist slutavverkas på nytt. Därefter anläggs ett nytt bestånd osv. Man har alltså en bestämd start och slutpunkt i beståndsutvecklingen. Tidrymden däremellan benämns omloppstid. Skogar som sköts på detta sätt är normalt enskiktade, det vill säga att alla träd är ungefär lika stora och lika gamla. I samband med generationsväxling kan skogen tillfälligt vara tvåskiktad om föryngring sker under fröträd eller skärm. [Källa: Skogsstyrelsens sammanfattning av projektresultat ”Kontinuitetsskogar och hyggesfritt skogsbruk”, 2007.]

FAKTARUTA 2: Hyggesfritt skogsbruk Hyggesfritt skogsbruk är ett sammanfattande namn för system för skogsskötsel som låter skogsmarken vara kon-tinuerligt beskogad genom olika former av selektiv avverkning. Exempel på (mer eller mindre beprövade) metoder är plockhuggning, luckhuggning, dimensionshuggning, naturkultur, stamvis blädning, volymblädning m m. Att bläda innebär att skogen sköts med återkommande gallringar (blädningar) som utförs så att skogen förblir full-skiktad. Eftersom träden är olikåldriga och föryngringen sker gradvis saknar begreppet omloppstid (liksom i na-turskogen) relevans. Vissa räknar även trakthyggesbruk med t ex fröträdställning (skärm) som kalhyggesfritt, ef-tersom marken inte blir kal i strikt mening. Metoden innebär dock väsentligen, som den tillämpas i vårt land, samma sak som kalhuggning. Merparten av virket tas ut vid samma tillfälle och metoden bygger på ett skötsel-system med en artificiell omloppstid.


4 5

Trakthyggesbruket (se faktaruta 1) etablerades i Sverige på 1950-talet och har helt dominerat skogsbruket sedan dess. Detta innebär att åtminstone hälften av landets sko-gar systematiskt kalavverkats sedan mitten av förra seklet. Som företeelse är kalhuggning emellertid ingen nymodig-het. Betydande arealer har kalavverkats mer eller mindre fullständigt under något tidigare tillfälle. Skogsstyrelsen uppskattar att det endast finns omkring 2 miljoner hektar kontinuitetsskog (faktaruta 4) kvar i landet utanför befint-liga reservat och andra skyddade områden, dvs högst 10 % av den produktiva skogsmarken.

Hyggen har orsakat ekologisk kris i skogen Konsekvenserna för den biologiska mångfalden av trakt-hyggesbruket är numera väl kända. Det artificiella skapan-det av produktionsskogar med likartade bestånd leder till en brist på många typer av livsmiljöer och substrat i skogen. Detta påverkar i sin tur många djur- och växtarter negativt. Arter som är beroende av en kontinuerlig beskogning kan slås ut helt från skogar som kalhuggs. Många naturligt säll-synta eller svårspridda arter missgynnas starkt av den stor-

skaliga fragmentering av landskapet som trakthyggesbruket medfört, som vi belyser närmare i kapitlet om biologisk mångfald.

Trakthyggesbruket har också omfattande konsekvenser för andra näringar och nyttjandeformer, både sociala och ekonomiska. Inte alla är enbart negativa, hyggesbruket har exempelvis lett till ökade stammar av älg vilket ökat jaktut-bytet. De flesta andra konsekvenser är emellertid dystrare. Rennäringen drabbas negativt av skogsbruket, t ex genom att renbetet minskar på många håll. Tillgången på skog för rekreation minskar, även i städernas närhet där flest skogs-besök görs. I dessa fall drabbas också skolor och förskolor som får svårare att bedriva utomhuspedagogik. Besöksnäringen påverkas också negativt i områden där en levande naturskog utgör en viktig bas för verksamheten inom upplevelseturism.

En övergång till ett hyggesfritt skogsbruk på allt större delar av skogsarealen leder till en förbättring på många av dessa områden. Inte minst vore hyggesfritt skogsbruk i de flesta avseenden bättre för den biologiska mångfalden än trakthyggesbruk. Men även med hyggesfria metoder måste

Definitioner och bakgrundsfaktaJonas Rudberg, Naturskyddsföreningen

FAKTARUTA 3: Blädning Blädning är en form av hyggesfritt skogsbruk. Skogsstyrelsen skriver följande i sin Skogsskötselserie:”Blädning är en gallring där skogen efter avverkningen är fullskiktad. En skog som sköts med upprepade blädning-ar sköts med skogsskötselsystemet blädningsbruk. En fullskiktad skog har träd i alla storleksklasser, från små plantor till stora träd, i alla delar av skogen, och det finns alltid fler små än stora träd. Blädningsbruk förutsätter skuggfördragande trädslag och i Sverige innebär det granskog.” Blädning har ibland använts närmast som skälls-ord, på grund av det exploaterande skogsbruk som bedrevs under detta namn under första halvan av 1900-talet. Det moderna begreppet blädning täcker in många, men inte alla, hyggesfria skötselmetoder. Uppfattningen att det endast går att bedriva blädning eller annat hyggesfritt skogsbruk i fullskiktad skog är omstridd, se bl a kapitlet om Naturkultur-metoden i denna skrift.

En utförlig genomgång och beskrivning av metoden finns i Skogsskötselserien: Blädningsbruk (Lars Lundqvist m fl), se länk http://www.skogsstyrelsen.se/episerver4/templates/SNormalPage.aspx?id=36692


6

särskild hänsyn tas genom att t ex evighetsträd lämnas. Det är viktigt att komma ihåg att hyggesfritt skogsbruk i första hand är ett sätt att producera virke.

En hel del av de ovan nämnda negativa konsekvenserna mildras eller försvinner redan genom det faktum att skogen inte kalhuggs. Situationen förändras i starkt positiv riktning för vissa grupper av djur- och växtarter, och många av de hyggesfria metoderna är i betydligt högre grad förenliga med andra verksamheters behov och krav på skogen.

Resultaten från Skogsstyrelsens delprojekt om naturvär-den visar bland annat följande1:

Hyggesfritt skogsbruk är i sig gynnsamt för: •marksvampar•skogsmesar•kärlväxter•mossor knutna till äldre skog•hänglavar (i viss mån)•barklevande lavar (i viss mån)

Hyggesfritt skogsbruk är i sig inte gynnsamt för •arter knutna till död ved•arter knutna till gamla träd

Skogsstyrelsen framhåller att särskild naturhänsyn är lika viktig i hyggesfritt skogsbruk som vid trakthyggesbruk, men också att ”samma hänsyn vid hyggesfritt skogsbruk är mestadels mer kostnadseffektivt än vid trakthyggesbruk.”2

Enligt de beräkningar som Skogsstyrelsen gjort innebär hyggesfritt skogsbruk oftast en sämre ekonomi. Man anger intervallet 10-35% uttryckt som nuvärdesförlust, siffran varierar med diskonteringsränta (alltså den tänkta framtida ekonomiska utvecklingen av kapitalet). Lönsamheten i trakthyggesbruk kontra hyggesfritt skogsbruk är emellertid omstridd, vilket framgår av kapitlet om Naturkultur-metoden.

FAKTARUTA 4: Kontinuitetsskogar Skogsstyrelsens har med begreppet kontinuitetsskogar försökt avgränsa potentiellt värdefulla skogsområden ge-nom att identifiera skogsområden med dokumenterad lång trädkontinuitet. Skogar som uppfyller definitionen har vanligen höga naturvärden. Men alla skogsområden med arter som är knutna till kontinuitet uppfyller inte defini-tionen. Skogsstyrelsen uppskattar att det finns ungefär 400 000 ha ”trolig” kontinuitetsskog i landet och ytterli-gare ca 1,8 miljoner hektar ”möjlig”.Skogsstyrelsens ursprungliga definition ”… områden som varit kontinuerligt trädbevuxna utan väsentliga träd-slagsbyten sedan år 1700” (praktiskt är det dock ofta svårt att dokumentera 300-årig trädkontinuitet). Kontinuitetsskogar är skogar som aldrig varit kalhuggna. Men mycket av den skogsareal som inte kalhuggits ham-nar utanför Skogsstyrelsens definition. Se vidare en diskussion om begreppet i kapitlet om biologisk mångfald.

1 Skogsstyrelsen: Kontinuitetsskogar och hyggesfritt skogsbruk, PM 2007-09-06 2 Skogsstyrelsen: Kontinuitetsskogar och hyggesfritt skogsbruk, PM 2007-09-06


6 7

FAKTARUTA 5: Vad säger skogsvårdslagen om hyggesfritt skogsbruk? Skogsvårdslagen, som tillkom för att garantera råvaruförsörjningen till skogsindustrin, utgår i sin konstruktion från ett skogsbruk med trakthyggen, med ”omloppstider” och därmed i stort sett likåldriga skogar. Det finns t ex regler för hur många plantor det minst måste finnas vid viss tid efter slutavverkning och för när skogen får res-pektive skall slutavverkas.Men hyggesfritt skogsbruk är enligt lagen möjligt så länge man inte avverkar mer än vad som definieras som av-verkning för att ”främja skogens utveckling” (vilket normalt innebär röjning och gallring inom trakthyggesbruket). Detta beskrivs i föreskrifterna och de allmänna råden till 10 § SVL och regleras genom en kurva som anger det lägsta virkesförråd som ”bör” finnas kvar efter en sådan avverkning. Nivån är helt relaterad till trädens medel-höjd.Skogsvårdslagen ställer också krav på att en sådan avverkning ska gynna ”rätt” trädslag, dvs de som kan ge en tillfredsställande produktion, samt att kvarlämnade träd ska vara tämligen jämnt fördelade över ytan.Hyggesfritt skogsbruk medför ofta ett större uttag än vad 10 § tillåter. Denna kurva ligger emellertid långt över den nivå där skyldighet att anlägga ny skog inträder (5 § SVL). Det innebär att Skogsstyrelsen i många fall måste bevilja dispens från 10 §-kurvan om lägsta virkesförråd, ifall hyggesfritt skogsbruk ska kunna bedrivas. Detta sker ibland, se vidare kapitlen om hyggesfritt i praktiken sid 35 ff. I det uppmärksammade fallet i Lycksele, där markä-garen Harald Holmberg vill bedriva hyggesfritt skogsbruk, har dispens inte beviljats.

Virkesförrådsdiagram hämtad från bilaga till Skogsstyrelsens föreskrifter och allmänna råd till 5 och 10 §§ skogsvårdslagen.

Lägsta virkesförråd efter en avverkning i barrskog som syftar till att främja skogens utveckling.

Virkesförråd i barrskog, björkskog och blandskog av barrträd och björk som anger den nivå där skyldighet att anlägga en ny skog normalt inträder.

Med barrskog avses bestånd som till minst 7/10 består av tall och/eller gran. Med björkskog avses bestånd som till minst 7/10 består av björk. Med bland-skog av barrträd och björk avses be-stånd som till minst 7/10 består av så-dana trädslag.


8

Hyggesfritt skogsbruk och kontinuitetsskogar Sverker Rosell, Skogsstyrelsen

Skogsstyrelsen har sedan 2005 engagerat och fördjupat sig i konsekvenserna av hyggesfritt skogsbruk i jämförelse med trakthyggesbruk och studerat förekomsten av skogar med naturvärden kopplade till kontinuitet.

Resultaten från detta arbete finns samlade i Kontinuitetsskogar och hyggesfritt skogsbruk (Meddelande 1:2008) samt delrapporter. Ytterligare resultat och underlag publiceras löpande.

Den forskning som har bedrivits om hyggesfritt skogs-bruk är av liten omfattning vilket medfört att det är svårt att ge entydiga svar på alla frågor kring hyggesfritt skogs-bruk. För att kunna ge mer exakta svar kring tex skogstill-växt krävs långsiktiga jämförande försök på olika markty-per och geografiska lägen i landet.

På Skogsstyrelsen pågår ett arbete med att ta fram rikt-linjer för hyggesfritt skogsbruk utifrån de begränsade kun-skaper som nu finns. De synpunkter som framförs i denna text har ännu inte hunnit att diskuteras tillräckligt internt och externt. Vissa justeringar kan komma framöver.

Sedan 1950-talet har vi i Sverige i huvudsak tillämpat trakthyggesbruk. Tidigare har olika brukningsformer till-lämpats och den totala dominansen efter år 1950 för trakt-hygggesbruket var en reaktion mot upprepade avverkning-ar av de grövsta träden som resulterat i glesa skogar med dålig tillväxt.

Vid trakthyggesbruk eftersträvar man att skapa skogar där träden är av samma ålder och storlek och vi får då en-skiktad skog. Vid trakthyggesbruk utglesas den ca 2 m höga ungskogen först med röjning och när träden är ca 10 m höga med gallring. Gallringen kan sedan upprepas en till tre gånger beroende på mark och hur mycket som gallras ut varje gång. Då tas klenare och skadade träd bort för att gynna de grövre träden som när de uppnått viss ålder och dimension slutavverkas. Sedan utförs plantering eller så föryngras skogen med fröträd. Därefter är det åter dags för röjning, gallring och slutavverkning.

Fördelen med trakthyggesskogsbruk är att det är enkelt att administrera och överblicka samt att slutavverkningen

ger ett stort ekonomiskt utbyte. Kalavverkning är med da-gens kunskap och teknik enklare att utföra än att bara av-verka vissa träd i en skog.

Den främsta nackdelen med metoden är att det sker en drastisk miljöförändring vid kalavverkning som missgynn-ar och hotar ett stort antal växt- och djurarter såsom vissa mossor, lavar, svampar och insekter beroende av bland annat död ved, vissa mykorrizabildande marksvampar, skogsfåglar med flera.

Om man istället bibehåller skogar med träd av olika åld-rar och storlek har vi en flerskiktad skog. Om vi i denna skog bara gallrar ut vissa träd och lämnar kvar träd av olika stor-lek så har många av ovanstående växter och djur bättre möjligheter att långsiktigt finnas kvar och man tillämpar då så kallat hyggesfritt skogsbruk. Andra fördelar med hyg-gesfritt skogsbruk i jämförelse med trakthyggesbruk är minskad risk för näringsutlakning till vattendrag och min-dre risk för markförsumpning efter avverkning.

Hyggesfritt skogsbruk innebär dock oftast sämre ekono-miskt utbyte och en minskad skogstillväxt. När man plock-ar ut stora träd ökar risken att skada träd som ska stå kvar. Dessa skador kan lätt bli inkörsport för röta.

Ytterligare motiv för hyggesfritt skogsbruk kan vara att man av estetiska skäl eller kulturmiljöskäl vill behålla en oförändrad landskapsbild. Rennäringen kan också föredra hyggesfritt skogsbruk i t ex hänglavsrika skogar.

Bäst förutsättningar för hyggesfritt skogsbruk har en virkesrik skiktad granskog sett ur produktionssynpunkt. Granen föryngrar sig lättast vid blädning medan det är svårt att föryngra ljusälskande trädslag som asp, rönn, sälg och tall.

Skogsstyrelsen ser gärna att hyggesfritt skogsbruk ökar där detta är motiverat ur miljö-, social, kulturmiljö-, sköt-selsynpunkt eller med hänsyn till rennäringen. Objekt som bedöms ha lång skoglig kontinuitet prioriteras liksom sumpskogar som är lämpliga att bruka. Andra angelägna objekt kan vara skyddszoner mot vattendrag och nyckel-biotoper. Hyggesfritt skogsbruk är dock inte synonymt med


8 9

god naturvård i alla avseenden då det ofta är de största trä-den som avverkas. Eftersom det ofta är de största träden som har eller kan få högst naturvärde så måste särskild miljö-hänsyn tas vilket innebär att en del stora träd måste sparas som evighetsträd.

För att inte tappa för mycket i skogstillväxt så får man inte ta ut för stor volym ur ett skogsbestånd när man till-lämpar hyggesfritt skogsbruk och detta finns reglerat i skogsvårdslagen 10 §. Lagstiftningen anger det lägsta vir-kesförråd som bör finnas kvar efter avverkning för att inte

skogen ska tappa för mycket i tillväxt (se faktaruta 5 i bak-grundskapitlet). Undantag från lagstiftningen kan fås för specifika skogar där det finns starka skäl ur natur-, kultur- eller friluftslivssynpunkt.Det är viktigt att hyggesfritt skogsbruk inte används pri-märt för att undvika återväxtkostnader och utan tanke på konsekvenser för den framtida virkesproduktionen. Hyggesfritt skogsbruk får inte heller användas för att legi-timera avverkning i skogar som av naturvårdsskäl bör un-dantas från skogsbruksåtgärder.

FAKTARUTA 6: Skogsstyrelsens publikationerFör dig som önskar ytterligare information: www.skogsstyrelsen.se/bokhandeln

Meddelande: Meddelande 1:2008 Kontinuitetsskogar och hyggesfritt skogsbruk

Rapporter:22:2008 Kontinuitetsskogar och Kontinuitetsskogsbruk7:2008 Regionala analyser om kontinuitetsskogar och hyggesfritt skogsbruk19:2008 Hyggesfritt skogsbruk i ädellövskog20:2008 Kontinuitetsskogar och hyggesfritt skogsbruk i ädellövskogar21:2008 Skoglig kontinuitet och historiska kartor23:2008 Naturkultur Utvecklingen i försöksserien de 10 första åren24:2008 Jämförelse av ekonomi och produktion mellan trakthyggesbruk och blädning i skiktad granskog-simulering4:2009 Kartläggning och Identifiering av kontinuitetsskog


10

Skogens roll i den globala kolbalansen Den ökning av koldioxidkoncentrationen i atmosfären som har pågått sedan industrialismens början beror på att vi tillför mera koldioxid till atmosfären än vad som tas upp i hav och i vegetation. Tillförseln av koldioxid till atmosfären genom förbränning av fossilt kol var under perioden 2000-2006 ca 7,6 Gigaton C per år och avskogningen bidrog med ytterligare 1,5 Gigaton1 C per år (Fig. 1). Totalt sett tillfördes atmosfären således 9,1 Gigaton C per år under den perioden. Av dessa tillförda mängder stannade 4,1 Gigaton C (Fig. 1) kvar i atmosfären, medan 2,2 Gigaton C togs upp av haven och resten, 2,8 Gigaton C per år togs upp av den terrestra delen av jorden som inte är berörd av avskogning.

Vegetationens upptag av koldioxid från atmosfären är kopplat till vegetationens produktionsförmåga och globalt

sett är det skog, gräsmark och jordbruksmark som har den största produktionsförmågan. Skog utgör ca 30 % av jordens landyta medan gräsmarker upptar 16 % och jordbruksmark ca 10 % av ytan. Nettokolbalansen för jordbruksmarker är i stort sett noll eftersom allt som producerats konsumeras och därmed bryts ner och återförs till atmosfären efter en kort tid. Gräsmarker och skog har grovt sett samma net-toupptag av koldioxid per yt- och tidsenhet och därmed kan vi omedelbart dra slutsatsen att skogen spelar en mycket stor roll för jordens kolbalans. Man kan uttrycka det som så att skog och gräsmarker tillsammans ger atmosfären en ’rabatt’ på emissionerna motsvarade ca 35 %. Vi kan också konsta-tera att om vi helt kunde upphöra med avskogningen så skulle situationen förbättras men koldioxidhalten i atmos-fären skulle ändå fortsätta att öka med dagens omfattning av fossila utsläpp.

Skogens interaktion med atmosfären på ekosystemnivåDe två grundläggande processerna som bestämmer ett skogsekosystems utbyte av koldioxid gentemot atmosfären är fotosyntes och respiration (Fig. 2). Genom fotosyntesen tas koldioxid upp (assimileras) från den luft som omger de gröna växtdelarna och därmed skapas ett flöde av koldi-oxid från atmosfären ner mot växttäcket. Detta upptag av koldioxid kallar vi bruttofotosyntes eller på engelska ’Gross Primary Production’ (GPP). Eftersom växterna är levande organismer så sker det hela tiden cellandning och i denna process frigörs koldioxid både från ovanjordiska växtdelar och från rötterna. Denna process som då skapar ett flöde av koldioxid ut från växten till atmosfären betecknar vi auto-trof respiration (Ra). I ekosystemet har det under lång tid ansamlats organiskt material genom att växtdelar dör och faller ner till marken. Detta material är under ständig ned-brytning av de mikroorganismer som finns i systemet och

Hyggesfritt bättre för klimatet?Anders Lindroth, Lunds universitet

1 1 Gigaton = 1 000 000 000 ton (en miljard ton), C= kol.

atmospheric CO2

fossil fuel emissions

deforestation

ocean

7.6

1.5

4.1 2.8

2.2

CO2 flux (Pg C y-1)

Sink

Source

Time (y)

2000- 2006

Figur 1. Utvecklingen av den globala kolbalansen under peri-oden 1850-2006. I höger kant av figuren ges värdena som medeltal för perioden 2000-2006. Efter Canadell et al. (2007) samt www.globalcarbonproject.org.


10 11

även detta skapar ett flöde av koldioxid ut från systemet till atmosfären. Detta betecknar vi heterotrof respiration (Rh).

Eftersom vi är intresserade av att följa hur mycket koldi-oxid som flödar ut och in i atmosfären, måste vi hålla reda på vilken riktning dessa olika flöden har. Inom mikrome-teorologin, som är den vetenskapsgren där utbytesprocesser med atmosfären studeras, har man av tradition valt att de-finiera ett uppåtriktat flöde som positivt och ett nedåtriktat som negativt. Därmed får GPP negativa värden och Ra och Rh positiva värden. Som en konsekvens av detta blir net-toutbytet (på engelska, NEE; Net Ecosystem Exchange) mel-lan skogsekosystemet och atmosfären lika med summan av dessa olika flöden. Ett negativt värde på NEE innebär såle-des att ekosystemet har tagit upp mera koldioxid än det har emitterat.

Det traditionella sättet att beräkna utbytet av koldioxid

mellan ett skogsekosystem och atmosfären är att mäta den totala mängden kol, både i mark och i vegetation, vid två olika tidpunkter och sedan ta skillnaden mellan dessa. Om den totala kolmängden har ökat över tiden så har systemet tagit upp mera kol än det har avgett och alltså fungerat som en sänka gentemot atmosfären. Problemet med denna me-todik är att man måste ha ett relativt långt tidsintervall, fem till tio år, mellan dessa mätningar för att kunna säkerställa eventuella skillnader med rimlig noggrannhet. Men med ny teknik kan vi nu i stället direkt mäta gasutbytet av koldi-oxid mellan atmosfären och ekosystemet med en tidsupp-lösning av 30 minuter. Det betyder att vi i detalj kan följa hur ett skogsekosystem reagerar på förändringar i solin-strålning, temperatur, fuktighet mm. Ett exempel på en sådan mätning ges i Fig. 3. På natten är nettoutbytet positivt, det vill säga flödet av koldioxid går från skogen till atmos-fären, vilket är naturligt eftersom den enda process som är

Nettoutbyte NEE = GPP + Raa ++ RRhh

Bruttofotosyntes (GPP) Autotrof

respiration (Ra)

Förnafall

Markkol

Heterotrof

respiration (Rh)

DOC

Figur 2. Grundläggande processer för kolflöden i ett skogsekosystem.


12

aktiv under natten är respirationen. Så småningom kommer fotosyntesen igång allteftersom solinstrålningen öka och flödet blir negativt vilket innebär att skogen tar upp mer än den avger. I den undre figuren visas solinstrålningen och man kan tydligt se sambandet mellan solstrålning och kol-dioxidflödet, ökande strålningsintensitet ger ökat upptag (större negativa värden) av koldioxid.

Men eftersom vi är intresserade av att veta hur kolbalan-sen varierar över säsonger och år så gör vi sådana mätning-ar kontinuerligt sekund för sekund, ofta under flera års tid. Genom att summera dessa kontinuerliga mätningar kan vi

bestämma årskolbalanser för alla de skogar där vi har möj-lighet att göra sådana mätningar. En viktig lärdom från dessa studier är att förändringen av kolförrådet i en typisk svensk skog är mycket liten jämfört med omsättningen av kol i systemet. Nettoutbytet är således skillnaden mellan två stora flöden och detta innebär att årsbalansen kommer att vara mycket känslig för påverkan på endera av dessa kom-ponenter. Detta illustrerar också en del av problematiken med att förutsäga hur framtida klimatförändringar kom-mer att påverka kolupptaget i våra skogar. Om till exempel en ökad temperatur påverkar respirationen mera än foto-

Figur 3. Dygnsvariationen av nettoutbytet av koldioxid (övre) och solinstrålning (undre) över ett ca 100-årigt blandbestånd i Uppland.


12 13

syntesen, eller vise versa, så får det stor betydelse för net-toutbytet. Kolbalansen i dagens svenska skogsbrukDagens svenska skogar är utsatta för en aktiv skötsel som innefattar flera olika åtgärder som har påverkan på koldi-oxidutbytet. Förutom skötsel så har även ålder och andra faktorer betydelse för hur kolbalansen utvecklas under en omloppstid. För att skapa en bättre kunskap om hur sådana faktorer påverkar skogens roll i klimatsystemet genomför-des ett europeiskt projekt med deltagare från fem länder

(Sverige, Finland, Storbritannien, Frankrike och Italien) där vi gjorde mätningar av koldioxidutbytet på ett antal olika kronosekvenser2 . I samtliga fall innefattade skötseln slutav-verkning genom kalhuggning. Vårt bidrag till studier om denna frågeställning var att vi mätte kolbalansen över ett färskt kalhygge samt 30-, 60- och 100-åriga skogsbestånd i ett skogsområde i Uppland. Analyser av dessa data resulte-rade i att vi kunde etablera en enkel generell modell som fungerade för samtliga kronosekvenser3. För att beskriva hur det kan se ut i en svensk skog har jag exemplifierat med en skog som har ett maximalt upptag om -225 gram kol per

Figur 4. Ackumulerade kolflöden från en 30-årig tallskog i södra Sverige under 2002. I detta fall är nettoutbytet större än medelvärdet för svensk skog, ca -250 g C m-2 år-1 och utgör ca 20 % av bruttoupptaget. En hektar av en sådan skog tar såle-des upp ca 9,1 ton CO2 per år.

2 En kronosekvens består av ett antal bestånd av olika ålder av samma trädslag som växer i likartat klimat, under samma skötselbetingelser och på samma typ av mark.

3 Lindroth et al., 2009


14

kvadratmeter och år samt en omloppstid av 100 år (Fig. 5). Dessa värden är ganska typiska för en svensk ’medelskog’ på fast mark. Utsläppen under det första året efter kalhugg-ning är på årsbasis ungefär lika stort som det maximala upptaget som inträffar i beståndets ’medelålder’. Utsläppen minskar efterhand som plantorna börjar växa till sig och tack vare annan vegetation som växer in. Efter ca 12 år är systemet i balans, dvs fotosyntes och respiration balanserar varandra och efter ytterligare ca 15 år har förlusterna under de första 12 åren hämtats in. Medelupptaget räknat över hela omloppstiden är ca 50 % av det maximala upptaget.

De stora kolförlusterna i början av omloppsperioden beror på att det finns stora mängder dött organiskt mate-rial i systemet både ovan mark och i marken och dessa bör-jar omedelbart brytas ner av mikroorganismerna. Förutsättningarna för hög nedbrytningshastighet är dess-utom särskilt goda på ett öppet hygge med höga temperatu-rer och god markfuktighet.

Om man önskar optimera nettokolupptaget i dagens skogsbruk, dvs bestämma när ett bestånd ska skördas för att kolupptaget ska bli så stort som möjligt behövs kunskap av denna typ. De analyser vi har gjort baserade på denna kunskap visar att tidpunkten för optimal skörd ur kolupp-tagssynpunkt ligger ganska nära idag gällande praxis. Detta innebär att andra åtgärder måste vidtas om man önskar att öka sänkan i skogen med oförändrat virkesuttag (se nedan).

Den svenska skogen spelar idag en viktig roll i den glo-bala kolbalansen sett i proportion till dess omfattning. Våra beräkningar av Sveriges skogars kolbalans, som baseras på en kombination av modeller som testats mot gasutbytesmät-ningar och data från riksskogstaxeringen, visar att det år-liga nettokolupptaget är ca 29 miljoner ton C. Den årliga avverkningsvolymen innehåller ca 18 miljoner ton C vilket ger ett minsta nettoupptag om 11 miljoner ton C. Av det skördade materialet hamnar en mycket liten del i långlivade produkter, medan resten hamnar i produkter som bryts ner

eller förbränns relativt snabbt och därmed återemitteras till atmosfären. Även om man räknar med miniminivån så motsvarar detta ca 65 miljoner ton koldioxid dvs ungefär lika mycket som vi släpper ut genom användning av fossila bränslen. Det är intressant att notera att medelupptaget i den svenska skogen, räknat på minimivärdena ovan, är ca -50 g C m-2 år-1 vilket är nästan 50 % mer än det globala med-elvärdet för perioden 2000-2006 om man räknar upptaget i skog och gräsmarker lika och att upptaget på dessa ytor är 2.8 gigaton C per år. Detta stämmer ganska väl med den globala bilden att det är skogarna på höga latituder på norra halvklotet som är de största kolsänkorna.

Kolbalansen i morgondagens svenska skogsbruk Kurvan som beskriver sambandet mellan nettoupptaget av koldioxid och skogens ålder (fig. 5) indikerar att det kan finnas möjligheter att öka medelupptaget i skogen under förutsättning att de initiala förlusterna kan reduceras och att det maximala upptaget kan bibehållas. Ett tänkbart al-ternativ att åstadkomma detta vore att helt undvika kalhyg-gesfasen och i stället skörda genom upprepade gallringar. Det finns ett fåtal studier som visar att effekterna av gallring på nettoutbytet av koldioxid kan vara mycket små om ens mätbara. I en studie i Finland i ett tallbestånd som gallrades till 74 % av den ursprungliga grundytan fann man ingen reduktion alls av nettoupptaget av koldioxid. Förlaringen i detta fall var att markvegetationen svarade för ett ökat upp-tag och detta tillsamman med en minskad autotrof respira-tion, kompenserade helt för kronskiktets minskade foto-syntes.

Vi har även gjort egna studier av gallringseffekter på trädens transpiration5 . I ett blandbestånd av tall och gran där 76 % återstod efter gallring, med bibehållen fördelning mellan trädslagen, fann vi att transpirationen ökade med ca 20 % under de två på varandra följande åren. Den starka kopplingen mellan transpiration och fotosyntes gör att vi vågar dra slutsatsen att även fotosyntesen ökad med ungefär

5 Lagergren et al., 2008


14 15

Beståndsålder

0 20 40 60 80 100

Nettoupptag (g C m-2år-1)

-300

-200

-100

0

100

200

300

Utsläpp

Upptag

Beståndsålder (år)

Medelupptag

Potential

Figur 5. Nettoupptag som funktion av beståndsålder i en typisk svensk skog. Det röda fältet illustrerar den period under vilket beståndet är en källa av CO2 till atmosfären, det blå den period som krävs för att kompensera för de initiala utsläppen och slutligen det gröna fältet som är den period under vilket beståndet ackumulerar kol totalt sett.

samma värden. Vår tolkning av detta var att de kvarva-rande träden fick ökad tillgång till näring och ett bättre ljusklimat och kunde därigenom snabbt öka sin fotosyn-tes.

Underlaget för att dra definitiva slutsatser om gallringars effekter på kolbalansen är idag för svagt men de fåtal studier som finns pekar på mycket intressanta möjligheter. En vik-tig förutsättning i detta sammanhang är givetvis att återbe-skogningen efter gallring fungerar. Det är A och O i dessa sammanhang att så snabbt som möjligt återskapa en blad-

yta som kan assimilera koldioxid. Det är utanför min kom-petens att bedöma huruvida detta är möjligt men frågan huruvida ett kalhyggesfritt skogsbruk skulle kunna öka nettoupptaget i skogen får enligt min mening inte förbli oprövad. Antag att medelupptaget i skogen skulle kunna utgöra 60 % i stället för 50 % av det maximala (se Fig. 5) så skulle detta betyda att Sveriges skogar skulle ta upp ytterli-gare 20 miljoner ton CO2 per år. Som av en händelse motsva-rar detta 30 % inbesparad emission. Värt att pröva kanske?

Net

toup

ptag

(g C

m-2

år-1)


16

Introduktion Tanken svindlar och man blir lätt ödmjuk när man vandrar fram i en gammal naturskogsartad barrskog. Skogens inne-vånare och dess miljö har utvecklats till vad det är idag under mycket lång tid, flera tiotals miljoner år. Detta har förstås inte skett i Sverige, utan där skogarna befunnit sig geografiskt under olika tidsepoker. Sett i ett längre tidsper-spektiv har inte de boreala barrskogarna alltid legat som en brett band runt norra halvklotets landmassor utan likt vandrande nomader förflyttat sig på grund av jordens många nedisningar och ändrat klimat.

Den biologiska mångfalden i de svenska skogarna är där-för ett resultat av en lång evolutionär resa i kombination med vilka arter som lyckats sprida sig hit efter den senaste inlandsisen och Sveriges naturgivna förutsättningar. Människans brukande av skog har därtill starkt och i ökan-de grad påverkat förutsättningarna, och därmed förekom-sterna, för skogens arter, i synnerhet sedan kalhyggesbruket infördes i stor skala kring 1950.

Som en följd av modernt skogsbruk och allt intensivare skötsel minskar livsutrymmena för många skogsarter sta-digt. I Sverige, Finland och Norge bedöms ungefär en tion-del av skogens arter vara rödlistade. Att arter är rödlistade innebär att deras populationer minskar eller att arterna är mycket ovanliga och att de på sikt riskerar att försvinna från de nordiska länderna. För att motverka denna utarmning är det avgörande att naturhänsyn i vardagens skogsskötsel görs på bästa sätt eftersom arealen skyddad skog i Sverige inte på långa vägar räcker för att klara skogens artmång-fald.

På senare år har intresset för så kallad hyggesfri skogs-skötsel ökat, bland annat med förhoppningen att det skulle kunna vara bättre på att förvalta vissa naturvärden än tra-ditionellt kalhyggesbruk. Hyggesfri skogsskötsel skulle vara positivt, framförallt för mykorrhizasvampar men även för många fåglar, hänglavar, landmollusker och kärlväxter. Rent allmänt ger en variation av skogsskötsel också större

mångfald av förutsättningar för olika arter och därmed berikande för skogens mångfald. Självfallet skulle hygges-fritt på många sätt vara bra för många naturvärden. Men jag bedömer att hyggesfria metoder kommer att vara av mindre betydelse eftersom det är orealistiskt att de skall kunna rea-liseras i större skala. Det är bara på små arealer skogsmark i Sverige som det finns skogsmässiga och ekonomiska för-utsättningar för att kunna bedriva hyggesfri skogsskötsel idag. Skall hyggesfritt komma till stånd krävs andra incita-ment för skogsägare för att göra det attraktivt att bedriva på produktiv skogsmark. Därför kommer det vara av större betydelse att naturhänsynen vid trakthyggesbruk utformas på bästa sätt, följs upp och anpassas till den nivå som krävs för att få den mångfald vi önskar ha i framtiden.

Nedan för jag ett resonemang kring dessa frågor; varför arter är hotade, varför många arter framförallt finns i gamla skogar, naturskogsartade eller under långa tider plockhugg-na, varför dessa s k kontinuitetsskogar är betydelsefulla och vad hyggesfri skogsskötsel skulle kunna tillföra i förhål-lande till traditionell skogsskötsel.

Skogens arter förklarar var de finns och kommer att finnasFör att förstå varför skogens arter har den ekologi och de anpassningar till sin miljö som de har, liksom varför många av dem är hotade och rödlistade idag, behöver vi ha ett evo-lutionärt och historiskt perspektiv.

Den främsta orsaken till att antalet rödlistade arter i skog är så stort är att i princip all skogsmark sköts allt intensi-vare för att producera allt mer virke och massa. Skogsbruksskötta skogar skapar helt andra förutsättningar för biologisk mångfald än vad som fanns i naturskogstill-ståndet eller där människan under lång tid har utnyttjat skogar mer extensivt. Rationellt skogsbruk med trakthyg-gesbruk – som innebär kalhyggen, likåldriga skogar med ett trädslag och korta omloppstider – ger andra miljöer och andra förutsättningar än vad den naturliga dynamiken gav

Skogsbrukets påverkan på biologisk mångfald – en jämförelse mellan skötselmetoderAnders Dahlberg, Artdatabanken


16 17

med storskaliga störningar i form av i första hand brand och storm och där ingen ved skördades.

Det är därför inte konstigt att många arter som anpassats till naturskogsförhållanden idag är hotade eftersom de med modernt skogsbruk har fått sina livsutrymmen starkt be-skurna. Men självfallet finns det också arter som knappt påverkas eller rent av gynnas av trakthyggesbruk; exempel på det senare är rotticka och älg. Ett annat exempel är törn-skata som till följd av nedgången av arealen buskrik natur-betesmark numera har merparten av sin svenska förekomst på just hyggesmark. Samtidigt vill jag lyfta fram att precis som att skötsel av en skog kan vara produktionsinriktad, kan den vara inriktad på att få så höga naturvärden som möjligt. Vilken skötsel man då skall ha beror förstås på vilka arter eller andra naturvärden man har som mål. Det kan både innebära att skog lämnas för fri utveckling och att man genom olika slags skogsskötsel upprätthåller och skapar de förutsättningar som olika arter fodrar.

Naturen har inget mål med sitt varande. Det är bara män-niskan förunnat att kunna ha detta utvärderande och pla-nerande perspektiv. Vi skall därför inte glömma att det är med ett antropocentriskt perspektiv som vi pekar ut vilka värden, till exempel naturvärden, en skog har och vilka vi vill skall finnas i framtiden.

Länge var en hög och värdefull skogsproduktion allena-rådande huvudmål i den svenska skogspolitiken. Sedan 1993 har skogspolitiken dock omformulerats till att inne-fatta både produktion och miljö, som dessutom skall väga lika tungt. Miljömålet preciseras med att ”Skogen skall bru-kas så att växt- och djurarter som naturligt hör hemma i skogen ges förutsättningar att fortleva under naturliga be-tingelser och i livskraftiga bestånd…”. För att kunna reali-sera detta behövs goda kunskaper om skogens arter, mil-jöer och processer. Eftersom praktisk skogsskötsel och skoglig forskning huvudsakligen är, och har varit, inriktad på att producera gran och tall, är kunskapsläget för två arter, milt sagt, något bättre än för våra övriga drygt 20 000 skogs-

levande arter. Samtidigt är den sammanlagda kunskapen om skogsle-

vande arters ekologi i Sverige stor och ökande. I stora drag vet vi vilka skogsmiljöer och andra förutsättningar som krävs för att skogens olika arter skall kunna leva vidare, även om det är stora kunskapsluckor för många enskilda arter. I princip minskar populationerna för alla arter som huvudsakligen eller uteslutande har sina förekomster i sko-gar med naturskogskvaliteter; på gamla träd, på grov död ved och där dessa funnits länge, eftersom tillgången på dessa miljöer blir allt ovanligare och fragmentiserade. Skall si-tuationen förbättras är det dessa brister som skall åtgär-das.

Om detta finns det en bred och välgrundad samsyn bland skogsekologer. Den biologiska mångfalden i svensk skog håller på att förändras och trivialiseras som ett resultat av allt mer intensivt skötta produktionsskogar som ger helt andra och mer ensartade biologiska förutsättningar än gångna tiders dynamik i naturskogar eller extensivt plock-huggna skogar.

Naturvård i svensk skog baseras på en samverkan mellan staten och skogsnäringen. Principen är att skogsnäringen skall ansvara för en ansvarsfull förvaltning av skogens alla värden, inklusive naturvärden, på all skogsmark som en betydande del i den sammanlagda hushållningen av natur-värden i skogen i Sverige. Det innebär olika grad av natur-hänsyn i skogslandskapet; en generell hänsyn som tas i sam-band med skogsskötsel och som utgör en form av basnivå, ibland en förstärkt hänsyn samt områdesskydd för skogs-områden med särskilt höga naturvärden och som staten svarar för. Sköts detta på ett bra sätt blir behovet av skyddad skog betydligt mindre för att nå samma mål eftersom en hel del naturvärden då kan fortleva i den brukade skogen. Paradoxalt nog har situationen för skogens mångfald aldrig varit så dålig som idag, trots att arealen skog som skyddats är större än tidigare, att viss naturhänsyn tas och att mer-parten av skogsmarken är certifierad. Arealen skogsmark


18

som kalavverkats har aldrig varit så stor och ökar hela tiden. Dagens intensivt skötta skogar kommer aldrig att kunna hysa likartad artmångfald.

Arter bryr sig inte om nationsgränser eller om naturen är skyddad eller inte. Finns det lämpliga förutsättningar för en art och arten kan sprida sig dit och framgångsrikt eta-bleras så gör den det. Arter är inte beroende av att det måste vara en naturskog, utan snarare av att det finns t ex träd som växer länge på samma plats eller lämpliga kvalitéer av grov död ved. Därför kan en del av dessa miljöer skapas och skö-tas i brukad skog, t ex genom en klok generell miljöhänsyn vid avverkningar, röjningar, gallringar och annan skogs-skötsel. Men andra miljöer fodrar naturskogar och deras naturliga dynamik. En helt annan sak är att det är den po-litiska ambitionsnivån, påverkad av skogsnäring och den allmänna opinionen, som till slut avgör balansen mellan skogens olika värden. Vad som görs idag är dock inte till-räckligt för nå riksdagens miljömål.

En grundläggande förutsättning för det delade ansvaret mellan skogsnäringen och staten, vad som brukar kallas den svenska modellen, är att de miljökrav som arter behöver också i hög grad tillgodoses och skapas av skogsbruket. Det är därför nödvändigt att använda alla tillgängliga kunska-per om skogslevande arter och se om deras miljökrav kan tillgodoses vid skogsskötsel och när områdesskydd är nöd-vändigt. Som i alla sammanhang, är det viktigt att beakta nya fakta och bedömningar liksom att ha en öppenhet för att kunna ompröva tidigare slutsatser för att kunna fatta kloka naturvårdsbeslut.

Naturvård har idag större fokus på att förvalta än att be-vara. Skydd av skog med höga naturvärden är förstås en vik-tig del, men lika viktigt är sköta skog på ett sådant sätt att det kontinuerligt finns och skapas förutsättningar för de arter vi vill skall finnas kvar. Det är otvetydigt så att vissa arters mil-jökrav aldrig kommer att kunna tillgodoses i produktions-skog utan kräver skyddade områden för att de skall kunna fortleva. Däremot kan produktionsskog vara värdefull för många andra arter om deras miljökrav kan tillgodoses.

Kontinuitet betyder inget och alltPå senare tid har begrepp som ”kontinuitetskrävande” eller ”kontinuitetsberoende” och ”kontinuitetsskogar” ofta figu-rerat i naturvårdsdiskussionerna. Man har använt dem för att försöka förklara förekomsten av arter i naturskog och för att peka ut skogar med höga naturvärden i form av arter. Men eftersom det inte finns någon enkel definition på kon-tinuitet har begreppen uttolkats och använts med olika be-tydelse. En okritisk användning av ”kontinuitetsberoende” kan lätt förmedla ett statiskt synsätt, dvs att arter bara finns i skogar med en lång kontinuitet och att just dessa skogar är den enda förutsättningen för att arternas fortlevnad. Så är det förstås inte. Med kontinuitet menas att någonting finns hela tiden, i tid eller rum, men det behöver inte innebära oföränderlighet!

Det är mer biologiskt verklighetsnära att ha ett dyna-miskt perspektiv på hur arter och livsmiljöer uppträder. Ingen art är i strikt bemärkelse beroende av kontinuitet i en viss miljö i sig utan snarare av att det finns en kontinuitet av lämpliga miljöer i tid och rum som arten klarar av att spri-da sig till. Det krävs därför dels att det finns lämpliga livs-miljöer, och att sådana nyskapas i motsvarande grad som de försvinner inom spridningsbara avstånd, dels att arter hela tiden finns i tillräckligt stora populationer i landskapet för att kunna spridas och nyetableras. Artmångfalden i en skog är därför inte bara ett resultat av vilka arter som fun-nits och finns i just i denna skog, utan också vilka som finns i landskapet runt omkring. Man kan uttrycka det som att det är det biologiska arvet på såväl skogs- som landskaps-nivå som avgör vilka arter som kommer att finnas framgent. Det biologiska arvet i en skog efter en avverkning är de arter eller strukturer (t ex död ved, äldre träd, intakta miljöer i äldre skog) som finns kvar och som möjliggör för arterna att på nytt etableras i området. Men det biologiska arvet finns också på landskapsnivå i form av att det finns källom-råden för arter att spridas ifrån för att kunna återetable-ras.

I takt med att en allt större andel av skogslandskapet av-


18 19

verkats har arealerna skogar med naturskogsmiljöer mins-kat och avståndet mellan dessa har blivit allt större. Därmed minskar också successivt möjligheterna för arter huvud-

sakligen knutna till dessa miljöer att spridas till brukad skog. De kvarvarande skogarna med värdefulla naturvär-den får därför en allt större betydelse för att arter överhu-vudtaget skall finnas kvar i skogslandskapet och om det skall vara möjligt för dessa arter att kunna etablera sig i skött skog. Finns det lämpliga miljöer och tillräckligt stora po-pulationer av arterna i närheten av brukad skog kan de eta-blera sig. Finns det äldre skog med garnlav i anslutning till en uppväxande produktionsskog kan garnlaven successivt sprida sig in i kanterna av denna, högst 100 meter under en skogsgeneration, om den gamla skogen får stå kvar. På samma sätt kan en kryddspindling etableras i unga örtrika granskogar – om det i det omedelbara grannskapet finns

Kontinuitet inom en skog

Biologiskt landskapsarv





Schematisk bild - relationen mellan biologiskt arv inom en skog och ett landskap.

Alla skogsbestånd innehåller en edafisk mosaik (markmosaik) av olika ståndortsförhållanden (här markerat med siffrorna 1-7) som olika arter inom skogsekosystemet är anpassade till. Selektiv avverkning i form av t.ex. plockhuggning innebär normalt endast en småskalig successionsstörning hos det lokala skogsekosystemet och arterna kan här lätt återinvandra från närom-rådet när ny skog växer upp (C1). Kalavverkning av motsvarande skogsområde medför däremot ett kontinuitetsbrott hos det lokala skogsekosystemet och arterna måste återinvandra från omgivningarna (C2). Detta medför att endast lättspridda arter kan återetablera sig när ny skog växer upp på kalhygget och vissa sällsynta och svårspridda arter återkommer sannolikt aldrig (ur: Kers 1977).

A1 (skogsyta) B1 (plockhuggning) C1 (återväxt)

A2 (skogsyta) B2 (kalhuggning) C2 (återväxt)

SUCCESSIONSSTÖRNING

KONTINUITETSBROTT


20

lämpliga skogar med rikliga förekomster av denna svamp-art, så att den kan spridas in med sporer.

Med begreppet kontinuitetsskogar avses i realiteten sko-gar som ännu inte har kalavverkats eftersom de generellt har högre naturvärden. Skogsstyrelsen har i ett försök att identifiera dessa skogar definierat dem som skogar som haft en minst 300-årig kontinuitet av träd. Men det är viktigt att vara införstådd med att det inte bara är orörda naturskogar som kan innehålla höga naturvärden. Ofta kan också gamla skogar som under lång tid påverkats av människan men aldrig kalavverkats, ha höga naturvärden. Plockhuggning och dimensionsavverkning har skett i de allra flesta skogar och därmed normalt i alla gamla skogar som avverkas idag, undantaget i södra Sverige där de första kalavverkade sko-garna redan är så gamla att det är dags för att avverka dem. I och med att kalavverkning började ske i stor omfattning först kring 1950 kan man i princip kalla alla skogar som inte kalavverkats för kontinuitetsskogar. Samtidigt måste man vara införstådd med att hur höga naturvärden en skog har beror på flera omständigheter och att kontinuitetsskogar kan ha såväl höga som låga naturvärden. Det avgörande för hur värdefull en skog är för den biologiska mångfalden är därför inte om skog kallas kontinuitetsskog, naturskog eller någonting annat, utan om det faktiskt finns höga naturvär-den där eller inte. Och det beror både på skogens och det omgivande landskapets biologiska förutsättningar och his-toria.

Arealen kontinuitetsskogar i Sverige minskar snabbt Det är förstås av intresse att veta hur mycket kontinuitets-skog det finns kvar i Sverige eftersom det är bland dessa skogar som de stora naturvärdena finns. Hur mycket det är beror förstås på hur kontinuitetsskog definieras. I ett försök av Skogsstyrelsen och Riksskogstaxeringen vid SLU för några år sedan bedömde man att det fanns 2,2 miljoner hektar kontinuitetsskog utanför skyddade områden. Men kriterierna för att avgränsa denna areal var bl a att spåren av mänsklig aktivitet skulle vara minimala, varför denna

siffra snarare visar hur stora arealer skog det finns med ele-ment av naturskogskaraktär. Äldre tiders dimensions- och plockhuggning lämnade som regel ett betydligt större bio-logiskt arv än vad dagens skogsbruk gör och avsevärt mer än under kalhuggningens barndom utan naturhänsyn 1950-90. Dessutom har dessa dimensionsavverkade skogar haft lång tid och bättre förutsättningar att få arter etablerade som i första hand förekommer i äldre skogsmiljöer. Under de senaste 60 åren har arealen som kalavverkats successivt ökat. Därmed har arealen skog med högre naturvärden i landskapet starkt minskat och i takt med det har också för-utsättningarna för många arter att kunna återetableras minskat starkt.

Det kan därför vara mer funktionellt att ha ett biologiskt synsätt på vad som skall definieras som kontinuitetsskog. Den stora skiljelinjen i naturvärden finns mellan skog som kalavverkats och inte kalavverkats. Det kan därför vara rimligt att betrakta all skogsmark som ännu inte kalavver-kats som kontinuitetsskog. Med den avgränsningen är area-len kontinuitetsskog uppemot 10 miljoner ha, dvs omkring 40 % av all skogsmark. Alla kontinuitetsskogar innehåller då förstås inte lika höga naturvärden utan innehållet beror på skogens och det omgivande landskapets historia tillsam-mans med vad varje skog har för förutsättningar för olika arter. De mest värdefulla skogarna är som regel antingen skyddade (som nationalparker, reservat eller biotopskydds-områden), omfattas av naturvårdsavtal eller är utpekade som nyckelbiotoper1. Men fortfarande finns det stora area-ler skogar som har höga naturvärden och som faller utanför dessa kategorier, framförallt i mellersta och norra Sverige. Arealen skog som aldrig avverkats minskar stadigt och kommer med nuvarande trend att saknas helt utanför skyd-dade områden om ett par decennier.

Med detta perspektiv på kontinuitetsskogar kan det fö-refalla som att det finns gott om tid att säkerställa skogens naturvärden. Så är dock inte alls. Lokalt och regionalt har nästan all kontinuitetsskog försvunnit. I ett pågående pro-jekt kombinerar forskare vid SLU satellitdata med data

1 Nyckelbiotop är endast en klassificering av naturvärden och inget skydd. I teorin har nyckelbiotoper ett visst skydd genom bl a certifieringssystemen men i praktiken avverkas ändå

150-350 kända nyckelbiotoper årligen, enligt Skogsstyrelsens beräkningar (Red. anm.)


20 21

från Riksskogstaxeringen för att studera trakthyggesbru-kets påverkan i Vilhelmina kommun under en 50-årsperiod. Analyser planeras av de områden som har avverkats sedan 1958, varav många påverkats av dimensionshuggningar och blädning, samt av dagens tillstånd med hjälp av data från den nationella landskapsinventeringen (NILS). Bildsviten är ett illustrerande exempel hur snabbt och omfattande kontinuitetsskog på landskapsnivå omvandlas till kalhygge och rationellt skött skog. En liknande utveckling har skett och pågår snabbt i såväl andra delar av Sverige som i Finland och Ryssland. Hyggesfritt eller kalhygge – spelar det någon roll?Den stora skillnaden mellan skogsskötsel med trakthyg-gesbruk och hyggesfri skogsskötsel är förstås att vid kalav-verkning avverkas alla träd vid ett tillfälle medan vid hyg-gesfri skogsskötsel lämnas per definition merparten av träden kvar vid varje avverkningstillfälle. Här kommer istället träd att kontinuerligt och successivt avverkas med kanske ett par decenniers mellanrum. Beprövad kunskap för att göra detta finns för ädellövskog och granskog, däre-mot inte för tallskog. Vid såväl kalavverkning som hygges-fri skötsel skall naturhänsyn lämnas och certifieringssyste-men bör rimligen också gälla oavsett skogsskötsel.

När man beaktar att naturhänsyn skall tas vid all av-verkning och hur värdefull den kan vara för den biologiska mångfalden är varken kalhyggesbruk eller hyggesfri skogs-skötsel någon vinnare. Det beror helt på vilken och hur mycket naturhänsyn som tas och hur den utformas. Hyggesfri skogsskötsel innebär därför lika lite som kalhyg-gesbruk per automatik bra eller dålig naturhänsyn. Hyggesfri skogsskötsel i sig behöver inte innebära att skogs-arter får bättre förutsättningar. Snarare kan det vara en fara om begreppet hyggesfri skogsskötsel på felaktiga grunder får ett rykte om sig att vara naturmässigt bättre än traditio-nellt skogsbruk - men får en sämre naturhänsyn. Arter rea-gerar inte på skötselmetoden i sig utan på hur mycket lämp-liga miljöer det finns och skapas. I realiteten bedrivs

Trakthyggen (gul färg) i Vilhelmina kommun sedan 1958 då Skogsstyrelsen registrerade första avverkningsanmälan i om-rådet. Kartan, som täcker ca 1500 km2, visar skog (grön), vat-ten (blå) och myr, kalfjäll och annan öppen mark (grå).

1958

1973

2004

Bild

er: J

ohan

Sve

nsso

n oc

h Pe

r San

dstr

öm, i

nstit

utio

nen

för s

kogl

ig re

surs

anal

ys, S

LU


22

trakthyggesskötsel med kalhyggen på nästan all skogsmark och arealen som har bedömts ha förutsättningar att kunna skötas med hyggesfri skötsel är knappt 5 %. Inte minst för tallskogar som länge förbisetts i naturvården är det mycket angeläget att snarast omgående utveckla metoder och inci-tament eller styrmedel för hyggesfri skötsel. Genom att möj-liggöra och realisera trädkontinuitet även i produktionsskog av tallskog skulle betydligt mindre arealer tallskog behöva skyddas för att säkerställa bl a dessa skogars mångfald av marksvampar, t ex goliatmusseron.

Många skogslevande arter har sin huvudsakliga före-komst, eller förekommer uteslutande, i skogar som inte ka-lavverkats, kontinuitetsskogar. I skötta skogar skapas inte många av de miljöer som dessa arter fordrar. När man sam-manställer känd kunskap om vid vilka skogsåldrar olika arter uppträder får man en tydlig bild av att brukad yngre skog har betydligt färre arter i allmänhet, och rödlistade arter i synnerhet, än äldre skog. Särskilt äldre skogar med inslag av naturskogskaraktärer har större artmångfald och

starkare populationer av rödlistade arter.Anledningen är att äldre skog binder mer solenergi, har

större energiflöden till skogens näringsvävar och därmed större förutsättningar för en hög biologisk mångfald i kom-bination med en betydligt högre strukturell variation och ett biologiskt arv. Detta biologiska arv är betydligt större i kontinuitetsskog än trakthyggesbrukad skog som oftast är mer att beteckna som ensartad plantageskog. Det biolo-giska arvet i kontinuitetsskogar har byggts upp under lång tid och är ett resultat av att dessa arter funnits i det omgi-vande landskapet och kunnat spridas in.

Naturhänsyn kan förstärka biologisk mångfald på tre sätt. För det första kan det för vissa arter fungera som en s k livbåt, hjälpa dem att överleva hygges- och ungskogsfasen fram till skogen blir äldre igen. För det andra bidrar det till att skapa bättre strukturella förutsättningar för biologisk mångfald i det uppväxande beståndet. Slutligen bidrar dessa partier av skog till att förstärka och sprida skogslandskapet biologiska arv, och underlättar därmed för arter att spridas

0

1000

2000

hygge

röjningsskog

gallringssko

g

slutavverkn

ingsskog

överhållen skog

naturskog

Antal rödlistade arter vid olika skogsåldrar.

80 % av skogsmarksarealen

Rödlistade arter förekommer framförallt i gammal skog

}


22 23

och återetableras i resten av landskapet.En grundläggande princip är att det bästa sättet att för-

valta naturvärden är att utgå ifrån de värden som redan finns. Det är så enkelt som att om det finns lämpliga mil-jöer men arternas populationer ligger för långt bort, så kom-mer de inte att etableras. Det gäller därför att identifiera var höga naturvärden finns och avgöra hur dessa skall skötas, om det är mest lämpligt med områdesskydd eller om man kan utforma skogsskötsel med generell miljöhänsyn på ett sätt så att en stor del av naturvärdena kan finnas kvar och

fortleva. Det är summan av all naturhänsyn på landskaps-nivå, utformningen och var den ligger som är det viktiga för den biologiska mångfalden. Detta innebär också att det biologiska arvet i skogslandskapet var mycket större innan trakthyggesbrukets införande och därefter successivt har minskat och fortsätter att minska i takt med att arealen kontinuitetsskogar minskar. Genom införandet av natur-hänsyn och certifiering har minskningstakten blivit lägre, men den fortsätter. I takt med att allt färre skogar hyser detta naturskogsarv kommer det bli allt svårare för dessa arter att överhuvudtaget kunna spridas in och potentiellt etableras i det nya skogslandskapet.

Det är mindre skillnad mellan en skog som är skött med trakthyggesbruk och hyggesfri skötsel än mellan dessa och en skog som har en naturlig dynamik. Den senare har kon-tinuitet vad gäller såväl levande träd som t ex grov död ved och gamla träd. Eftersom skogsskötsel alltid syftar till att producera och ta bort ved blir tillgången på äldre trädmil-jöer och död ved mer begränsad. Den grova döda vedens kvalitet blir dessutom helt annorlunda eftersom den inte skapas naturligt utan i samband med avverkning. En stor

0

200

400

hygg

e

röjnin

gssk

og

gallri

ngss

kog

slutav

verkn

ingss

kog

överh

ållen

skog

natur

skog

huvudsaklig förekomstgenerell förekomst

0

50

100

hygg

e

röjnin

gssk

og

gallri

ngss

kog

slutavv

erknin

gssko

g

överh

ållen s

kog

natur

skog

huvudsaklig förekomstgenerell förekomst

Rödlistade boreala arter

Alla boreala arter

Ovanstående illustrationer visar antal boreala lavarter vid olika skogsåldrar. Överst rödlistade boreala arter och ovan visas alla boreala arter.


24

del av denna döda ved körs dessutom sönder i samband med avverkning, framförallt vid markberedning men även vid gallringar. Det är ett troligt scenario att mängden grov död ved kan komma att vara ännu lägre med hyggesfria metoder som följd av att man avverkar oftare och därför kommer att köra med maskiner vid fler tillfällen.

Den stora skillnaden är att vid hyggesfri skötsel kommer det kontinuerligt att finnas träd över hela skogsområdet till skillnad från vid kalavverkning där det som finns kvar är den generella hänsyn som lämnats. Detta ger förstås goda förutsättningar för i första hand mykorrhizasvampar som är beroende av sin symbios med träden för att kunna fort-leva efter en avverkning.

Mykorrhizasvampar - beroende av trädkontinuitetMykorrhizasvamparnas markmycel är ofta stora, 10-100 m2, och kan år efter år producera fruktkroppar. Mycelen är långlivade och kan potentiellt bli mycket gamla och äldre än träden. I princip kan ett mycel av en mykorrhizasvamp fortleva på en och samma plats så länge det finns träd kvar på platsen. Forskning och fältobservationer visar att många av dessa svampar ofta bara förekommer med enstaka mycel i de skogsområden där de finns och att de har uppenbara svårigheter att återetableras efter kalavverkning. Som regel

saknas de i den nya skog som kommer upp. Delvis beror det på om det finns äldre skog i grannskapet varifrån de kan spridas in. Ett exempel på detta är den eftertraktade mat-svampen goliatmusseron som nästan uteslutande förekom-mer i sandtallskogar i norra Sverige som har en lång träd-kontinuitet. Den har aldrig påträffats i skog yngre än 50-60 år och bara undantagsvis i skog som uppkommit efter kalav-verkning – och då i anslutning till kvarlämnade träd. Det finns goda kunskaper om att merparten av ett träds mykorr-

Mängden träd är avgörande för mängden mykorrhizasvvamp, ju mer träd desto mer mykorrhizasvamp. Antalet arter beror på bl a trädkontinuiteten, dvs skogsmarkens biologiska arv. Fotografierna visar ett långtidsförsök i Oregon, USA och diagrammet det generella samband man funnit.

15% 40% 100%

0 100 %Kvarvarande trädtäcke

Män

gd s

vam

p


24 25

hizasvampar fortlever om träd får stå kvar och att de genom sina markmycel sprids och etableras på de träd som växer upp runt omkring. Överlevnaden av mykorrhizasvampar är proportionell till hur mycket träd som blir kvar efter en avverkning. Hyggesfri skötsel med kontinuerligt trädklädd skogsmark skulle därför möjliggöra för mykorrhizasvam-pars mycel att bli betydligt äldre och arter som annars skul-le försvinna i samband med kalavverkning att fortleva.

En annan grupp arter som kan gynnas av hyggesfritt skogsbruk är lavar och i första hand granskogens hänglavar. Hänglavar sprids främst genom fragmentering av bålen och har ofta inga svårigheter att etablera sig i uppväxande skog. Men de är starkt spridningsbegränsade och beroende av att kunna spridas in från äldre skogar med hänglav. Beräkningar visar att spridning inte sker mycket längre än cirka 100 m under 100 år. Det är till och med så att olika former av plock-huggning eller skärmträdställning ofta skapar bättre förut-sättningar genom att öka solinstrålningen samtidigt som de kvarvarande träden med hänglavar inte blir vindexpo-nerade. Studier från Norge visat t ex att långskägg har gynn-sammare miljöer i granskogar som blädats eftersom de är

ljusare än i granskogar utan mänskliga ingrepp. Men skall hänglavar gynnas är det viktigt att en stor andel av gra-narna tillåts att bli tillräckligt gamla innan de avverkas. I alperna finns granskogar där man kontinuerligt huggit ut små ytor i många hundra år. Här saknas grova gamla granar och därmed dess barklevande lavar. Men här fortlever alla hänglavar. Lavar som är knutna till granbark kan också gynnas av blädning genom att det skapar ett gynnsamt mik-roklimat, speciellt om man har förstärkt naturhänsyn för grova äldre träd.

Många fåglar och kärlväxter kan gynnas av hyggesfritt skogsbruk men också av förstärkt hänsynFåglar är rörliga och förflyttar sig över förhållandevis stora områden för att finna lämpliga miljöer och är därför mindre beroende av enstaka bestånd. Men hyggesfri skötsel innebär flerskiktade och olikåldriga skogar som ger påtagligt för-bättrade förutsättningar för häckningar och födosök för bland annat skogsmesar och exempelvis lavskrika. Samtidigt kan väl planerad och i synnerhet förstärkt naturhänsyn vid trakthyggesbruk både i form av enstaka grova träd eller

Tabell. En förenklad översikt av hur rödlistade skogslevande arter och signalarter påverkas av skogsskötsel med trakthygge , hyggesfritt och naturlig skogsdynamik i ett längre tidsperspektiv. Plustecknen visar hur goda förutsättningar detta urval arter har med dessa tre scenarier. Observera samtidigt att alla arter har olika ekologiska krav och att det för alla artgrupper även finns andra arter som kan gynnas eller knappt påverkas av skogsskötsel.

Skogslevande naturvärdesarter Trakthyggesbruk Hyggesfritt Naturskogsdynamik

Mykorrhizasvampar ++ +++

Vedlevande svampar + +++

Hänglavar + +++

Bark och vedlevande lavar + +++

Kärlväxter (+) + +++

Mossor + +++

Fåglar + +++

Insekter + +++


26

dungar göra mycket stor nytta för fågelfaunan. Det stora flertalet skogslevande kärlväxter i äldre skog

överlever kalavverkningar även om många arter missgyn-nas och minskar i antal och tillväxt. Men med en god gene-rell naturhänsyn kan även mer krävande växter som t ex guckusko eller knärot klara hygges- och ungskogsfasen. Individer av växter är på samma sätt som marksvampar ofta långlivade och kan fortleva på ett och samma ställe mycket länge. Mossor är mer känsliga än kärlväxter för uttorkning och för många arter är dagens naturhänsyn inte tillräcklig för att de ska kunna fortleva in i det nya beståndet. Med ett hyggesfritt skogsbruk skapas ett mer gynnsamt mikrokli-mat, men samtidigt bedöms flertalet av mossorna kunna återetableras under en skogs livstid varför nettoeffekten av hyggesfritt är litet. Vedlevande mossarter kommer att miss-gynnas eftersom hyggesfritt förmodligen medför att mer död ved körs sönder av skogsmaskiner.

Var kan man sköta skog med hyggesfria metoder?Det få skogsmarker som idag har förutsättningar för hyg-gesfri skötsel är granskogsmarker som är olikåldriga och flerskiktade samt bokskogar vilka redan sköts hyggesfritt. För tallmarker är det svårare att finna fungerande och eko-nomiskt möjliga skötselmetoder, men en högre grad av t ex fröträdställning, grupper av evighetsträd, mindre brän-ningar av avgränsade hänsynsytor med lämnade träd, upp-repad luckhuggning över större områden, längre omlopps-tider och mindre brukningsenheter skulle vara sätt att bättre sköta tallskogens biologiska arv som försvinner i intensivt skött tallskog.

Det går att klara skogens mångfald – men inte samtidigt med en hög skogsproduktionDet finns idag en solid kunskap om att det moderna skogs-bruket snabbt håller på att minska och trivialisera mång-falden i skogen. Skogsbruk ger helt nya förutsättningar för arter som under 10-tals miljoner år anpassats till natur-

skogskvaliteter. Brukade skogar blir inte gamla, de är mer likformiga och har en betydligt lägre variation i miljöer och därmed ändrade förutsättningar för olika arter, jämfört med naturskogar. Företeelser som att levande träd finns på ett och samma ställe under århundraden, grova gamla träd och grov död ved är ovanliga. Förvisso finns det inte något idealtillstånd på vad som skall finnas i en skog. Natur är för-änderlig, det råder ingen balans, jämvikt eller idealtillstånd, utan naturen och dess artinnehåll utvecklas successivt och dynamiskt hela tiden efter rådande förutsättningar.

Men samtidigt har vi människor alla möjligheter, och ansvar, att på bästa sätt förvalta och utveckla de värden vi vill skog skall ha i framtiden. Det kommer förstås aldrig finnas något rätt svar på hur stor vikt vi skall lägga vid vär-den som timmer, massa och energi, friluftsliv och jakt, bio-logisk mångfald, andra etiska och estetiska aspekter eller så kallade ekosystemtjänster som t ex inlagring av koldioxid. Men det är genom våra kunskaper och val av skogsskötsel som vi avgör hur den biologiska mångfalden kommer att vara i framtiden. Långsiktigt kommer förstås klimatet att avgöra vilka förutsättningar det finns för skog av olika slag, men skogar blir gamla och skogsskötsel har ett 50-100 årigt perspektiv. Den helt avgörande faktorn för dagens och mor-gondagens biologisk mångfald i svensk skog är därför hur vi sköter skogen idag.

Såväl synsättet på, som det faktiska hänsynstagandet till, naturvärden vid skogsskötsel har förbättrats markant under de senaste 20 åren. Dagens avverkade skogar har potentiellt ett betydligt större biologiskt arv med sig in ungskogsstadiet än de skogar som bokstavligen kalavverkades 1950-1980. Det finns numera ett engagemang och en kunnighet om natur hos många skogsbrukare. Dessutom har många av de mest värdefulla skogsområdena skyddats. Men samtidigt som det blivit mycket bättre, blir det dock stadigt sämre för skogens artmångfald eftersom summan av skyddad skogs-mark och naturhänsyn inte på långa vägar motsvarar för-lusten av kontinuitetsskogar. Skillnaden är att försämring-


26 27

en går betydligt långsammare nu än vad den gjorde tidigare. Skogsstyrelsen konstaterade nyligen att statens sammanlagda ansträngningar med att skydda skog tillsam-mans med skogssektorns åtaganden genom skogsvårdslag, skogscertifiering och frivilliga åtaganden inte räcker för att uppnå riksdagens uppsatta miljömål för skogen.

Klokt skött innebär den svenska modellen för naturvård i skogen att om tillräckligt stor naturhänsyn tas vid ordina-rie skogsskötsel, behöver inte lika stora områden skyddas som annars. Dock behöver större områden än idag skyddas. Det avgörande är hur väl hela kedjan av skogsskötselåtgär-der förmår att skapa och sköta lämpliga förutsättningar för skogens arter. Naturpåverkan av skogsskötsel har inte bara att göra med hur skog avverkas utan också alla andra steg däremellan. Vid alla dessa steg har graden av naturhänsyn stor betydelse, t ex vid val av trädslag, markberedning och plantering, röjning och gallring, skogsbränsleuttag, göds-ling m m. Långsiktigt är det också de sammantagna förut-sättningarna på landskapsnivå som är avgörande för sko-gens mångfald, inte främst vad som händer i enskilda skogar. Med detta sagt, skall det också understrykas att den enskilda skogens naturvärden är helt avgörande för hur mångfalden skall kunna utvecklas, eftersom man måste utgå från var arterna och det biologiska arvet finns och att de är starkt utarmade i yngre till medelålders skog.

Det avgörande är då inte i första hand om man har trakt-hyggesbruk och kalavverkar med naturhänsyn eller om man har någon form av hyggesfri skogsskötsel med naturhänsyn utan vilka förutsättningar för mångfald som de ger upphov till under hela skogens omloppstid. Självfallet kan det för enskilda skogar vara mycket värdefullt att ha hyggesfri sköt-sel för att säkerställa t ex förekomster av hänglavar, mykorr-hizasvampar eller behålla en olikåldrighet och skiktning av trädskiktet som gynnar många skogsfåglar. Men det är en skötsel som snarare är inriktad på att förvalta vissa natur-

värden än att producera virke. För tätortsnära skogar som används mycket för friluftsliv och annan rekreation kan hyggesfritt vara en lämplig skötsel.

Men för att behålla, förvalta och skapa naturvärden i skogslandskapet vid normalt skogsbrukande kommer hyg-gesfria metoder att ha begränsad potential. Det är onekligen så att mykorrhizasvampar, och några andra artgrupper del-vis skulle gynnas med hyggesfri skötsel om man samtidigt har en god naturhänsyn. Men samtidigt kommer förutsätt-ningarna att bli sämre för vedlevande arter eftersom det oftare kommer vara maskiner i dessa skogar som kan köra sönder den lilla mängd grova döda ved som skapas. Det kommer också vara av största vikt att evighetsträd som har stora naturvärden verkligen lämnas kvar också vid hygges-fri skötsel. Det finns en uppenbar risk med hyggesfria me-toder att även dessa träd åker med ut eftersom de har de största ekonomiska värdena. Vid trakthyggesbruk finns det stora möjligheter att ta bra naturhänsyn för alla artgrupper, såväl för vedlevande arter som för arter knutna till gamla träd eller mykorrhizasvampar. Det är långt ifrån alltid bra idag och här finns också en mycket stor potential till för-bättringar. Naturhänsynen är inte bara det som sker vid en avverkning utan också vad som sker vid all skogsskötsel under en skogs hela omloppstid. Vid t ex röjning och gall-ring borde det vara självklart att som en kompletterande målbild, måna om att skapa förutsättningar för en rik mång-fald.

Hyggesfri skogsskötsel skulle vara ett välkommet inslag i svensk skogskötsel som skulle berika mångfalden. Men det är tyvärr bara få skogar och en liten areal skogsmark där det finns förutsättningar för att kunna bedriva hyggesfritt skogs-bruk idag. Det är därför mer avgörande vad som kommer att ske på trakthyggesbrukad mark, att naturhänsynen där är tillräcklig och att arealen skyddad skog är tillräckligt stor.


28

Naturkulturmetoden: största möjliga nytta för markägarenMats Hagner, SLU

Sammanfattning Naturkultur är en ekonomisk princip som maximerar nu-värdet i varje grupp av träd som konkurrerar med varandra. När trädvalet görs av en välutbildad person kan hänsyn tas till skogens alla värden: biodiversitet, rekreation, mångbruk och klimat. Till skillnad från alla andra metoder för skogs-skötsel utnyttjas lokal konkurrens mellan enskilda träd och ett optimalt trädval sker med största möjliga hänsyn. Med hjälp av ett särskilt dataprogram optimeras metoden peng-amässigt. Naturlig föryngring utnyttjas där den finns, men luckor planteras om naturplantor saknas. Detta gör att prin-cipen kan användas överallt. Om stora skador uppkommit vid gallringen eller om små träd står i täta grupper justerar man med röjsåg något år efter gallringen.1 Genom att åter-växten består av alla träd som inte uppnått ekonomisk mog-nad blir skogen ständigt produktiv och nästa skörd av vuxna träd kommer tämligen snart efter en gallring. Kostnaderna för återväxt och röjning blir avsevärt mindre. Virkesskörden innehåller allt grövre timmer med allt bättre kvalitet när de träd som odlas väljs ut av en specialutbildad person (träd-märkare). Hänsyn till trädens olikheter och inbördes kon-kurrens medför en förädling och det ekonomiska nettot blir högt. Plockhuggning utförd av en person som saknar till-räcklig kompetens kan dock skada skogens långsiktiga värde.

En specialutbildad person väljer träd vid gallringDet nya är att träden som skall skördas väljs ut av en certi-fierad person som ser till att målet, ”största möjliga nytta”, uppnås. Före arbetet i skogen intervjuas skogsägaren om sina önskemål och trädmärkaren presenterar sin kunskap om hur biodiversitet skall bevaras och vilka hänsyn som krävs i skogsvårdslagens 30 §. Nytt är också att begreppet ”bestånd” ersätts med ”trädgrupp”. Om målsättningen skall uppfyllas måste tätt stående stora träd plockas bort så att ett enda träd, dominanten, får utnyttja det mesta av gruppens

En halvcirkel blåvit färg läggs snabbt på varje sida av stammen. Den skall synas även ovanför snön.

1 Ordet gallring används här för avverkning enligt Naturkulturmetoden, som tekniskt sett kan liknas vid en serie upprepade gallringar, ej att förväxla med gallring som ett led i trakthyggesbruket.


28 29

ljus och näring. Vid gallring enligt denna princip skördas det största trä-

det ifall detta efter gallringen annars skulle ha givit dålig ränta på sitt eget värde. Det största trädet skördas också om det är fördelaktigt för trädgruppens långsiktiga värde att det ersätts av ett något mindre träd med bättre egenskaper. Dominanten håller genom sin konkurrens tillbaka tillväx-ten i de mindre träden i gruppen, vilka då får önskvärda egenskaper, liten årsring, rak stam och få, klena grenar. Dominanten växer fritt utan konkurrens från lika stora träd och mognar så snart som möjligt. Den snabba tillväxten innebär att räntan på dominantens eget värde blir hög och trädet hinner bli mycket stort innan det är moget. Principen resulterar därför i att skogen ger grövre och värdefullare virke än när lika stora träd får växa bredvid varandra.

Två anledningar finns till att ett stort träd ger mycket högre netto än ett litet, avverkningskostnaden per kubik-meter sjunker med ökande storlek samtidigt som priset på virket ökar.

Endast de träd som ger god ränta på sitt eget värde läm-nas vid gallringen. Dessa är i ekonomiskt avseende omogna och därför goda investeringsobjekt.

Trädvalet sker med tanke på alla värden, även de icke-monetära. En halvstor gran räknas som mogen om den står i vägen för skott från ett älgpass. Om en trädgrupp hindrar utsikten från en välbesökt utsiktspunkt tas alla träd bort. Mångfald och biodiversitet beaktas såsom i all skoglig verk-samhet. Evighetsträd, högstubbar, skyddszoner etc. gynnar miljön.

Om ett litet träd står inklämt bland andra småträd så är det moget om trädgruppens värde ökar genom att det skör-das. Om många långa granar står intill varandra kommer en utglesning att få de kvarlämnade att blåsa omkull. Alla är därför mogna och resultatet kan bli ett mindre hygge.

Trädmärkning i praktiken – ett exempelTrädmärkaren, som i detta fall heter Eva, sörjer alltså för att trädgruppens sammanlagda värde optimeras långsiktigt. Det vetenskapliga uttrycket är att hon maximerar trädgrup-pens nuvärde, vilket är summan av alla framtida inkomster och utgifter diskonterade med den ränta som skogsägaren kan uppnå vid alternativ placering av sina pengar.

För att bedöma vilka träd som skall lämnas vid gall-ringen måste Eva intervjua skogsägaren, som heter Erik. Hon frågar honom om hur gallringen skall gå till. Vilka maskiner skall användas? Vem skall köpa virket? Hur skall inkomsterna från avverkningen investeras? Den sistnämn-da uppgiften räknar hon om till en räntenivå. Hon tar också i detalj reda på var älgpassen är placerade, var utsiktspunk-ter finns, var han önskar att skogen skall vara orörd, hur evighetsträd och högstubbar skall väljas, vilken hänsyn som skall tas till svamp- och bärställen och hur skogsbryn skall formas med tanke på stormskador. Hon måste också ta reda på när han tänker gallra nästa gång.

Tänker Erik sälja virket som en rotpost, dvs som stående skog till högstbjudande? I så fall beskriver Eva de träd som skall skördas: antal, storlek och kvalitet, så att en annons kan utformas.

Efter intervjun med Erik laddar Eva sin dator med upp-gifter om ränta, virkesprislista och skördekostnader.

På plats i skogen börjar Eva arbetet med att ta reda på hur större träd kommer att växa efter gallring. Årsringen avgör vid vilken diameter träden är ekonomiskt mogna (detta kallas inom Naturkultur Mogendia). Efter gallring ger de största träden inte längre acceptabel ränta på sitt eget värde. Endast evighetsträd, eller träd i områden som skall lämnas orörda, tillåts bli större.

Stora avverkningsmaskiner är för dyra för att hantera småträd. Därför använder Eva datorn även för att räkna ut diametern hos det minsta träd som skall märkas (Minidia).


30

Om vanliga skördare och skotare används ligger denna undre gräns på ca 11 cm i dagens Sverige.

Vid gallring kan det ibland uppstå så stora luckor att de skall planteras. För att kunna lägga in kostnaden för detta vid trädmärkningen går Eva runt i skogen ett tag och mäter ”frihetstal”, dvs antal nya skott i toppen, på tall- och gran-plantor i luckorna. En lucka måste vara ganska stor innan det är motiverat att plantera i dess mitt. Eva vet att frihets-talet på tall skall vara över 10 för att luckan skall anses stor nog att plantera. Storleken på en sådan lucka beror på mar-kens bördighet.

Så börjar Eva märka träd. Ringen med blåvit färg sitter kvar i mer än två år. Linoljefärgen är inte giftig och sprutar ut i en stråle utan att bilda dimma. Det långa tunna röret gör att hon lätt når stammen även där grenar sitter i vägen. Färgen sprutar ut sidledes vilket gör det enkelt att lägga en halvcirkel på vardera sidan av stammen.

På första punkten märker Eva först två träd som passerat Mogendia. Sedan plockar hon bort tre mindre träd med så stora skador och fel, att de självklart skall lämna plats för bättre träd. Därefter utser hon ett bra träd till dominant och

plockar bort dominantens två huvudkonkurrenter. Dominanten, som är femton meter lång, utnyttjar marken effektivt inom sex meters radie (0,4 ggr trädhöjden). Trädgruppen inom denna cirkel består då av en dominant och ett antal rekryter. Någon av dessa får bli dominant i framtiden. Om stor risk för stormfällning föreligger på grund av att skogen länge varit tät, reducerar Eva måttet 0,4. Skogen förblir då tätare.

Det ideala med tanke på volymproduktionen är att re-kryterna har tillräcklig plats för att bilda lika stor årsring som dominanten. Är det stor risk för att rekryterna kommer till skada innan dominanten skall ersättas lämnas många rekryter.

Eva fortsätter sedan till nästa trädgrupp. Efter gallringen följer berikande plantering i stora luckor som saknar natur-lig återväxt. I Sverige finns nämligen lagstiftning sedan åtminstone 1903 med krav på återväxt. Om planteringen utförs redan första sommaren kan insektsskyddade plantor sättas ytligt i mossan i samma förband som på ett vanligt hygge. Till skillnad från blädning, som enbart kan utföras på de tio procent av svensk skogsmark som anses vara lätt-

Figur 1


30 31

föryngrad, kan Naturkultur tillämpas överallt eftersom luckor planteras på vanligt sätt. Längs kanten på ett hygge är det inte ekonomiskt motiverat att plantera eftersom plan-torna växer mycket långsamt på grund av konkurrensen från stora träd. Detsamma gäller för luckor i skogen.

Något år efter gallringen kan det vara motiverat att gå över arealen med röjsåg. Detta sker endast om det förekom-mer stora områden med stark trängsel bland träd med dia-meter över 5 cm. Även stora träd som skadades allvarligt vid gallringen kan behöva dödas med hjälp av röjsågen.

Naturkultur, som är namnet på den serie av åtgärder som beskrivits, har visat sig fördubbla avkastningen på områden där metoden tillämpats i Sverige. Den ökade avverknings-kostnaden vid gallringen uppvägdes av ökade intäkter från grovt virke. Kostnaden för återväxten blev låg, eftersom omogna träd täckte ca 90 % av markytan även på svårför-yngrade marker. Volymtillväxten var långsiktigt minst lika hög som vid kalhyggesbruk, varför varje avverkning skulle innehålla lika många kubikmeter som vid sådant skogs-bruk. Nettointäkten efter försäljning av virket blev därför lika hög som vid konventionellt hyggesbruk. Återväxt-

kostnaderna blev starkt reducerade och utfallet av grova träd inträffade mycket närmare i tiden än efter kalhuggning. Trots den ökade intensiteten i skogsbruket, med trädmärk-ning och gallring i stället för kalhuggning, blev därför det sammanlagda nettot mycket stort.

Den ökade kompetens som används vid trädvalet gör att hela spännvidden av värdeskillnader mellan enskilda träd kan tillgodogöras. Skogen förädlas när någon ges tid att beakta både vitalitet, skador och sjukdomar. Utöver detta tillkommer att förbättrad hänsyn kan tas till miljö, mång-bruk och rekreation. Skogsmarken släpper inte heller ut samma mängd växthusgaser på grund av kalläggning och markberedning. Nationens intresse gynnas därför av att utbildning och certifiering av trädmärkare pågår tills det finns tillräckligt många trädmärkare för att klara av Sveriges totala skörd.

Illustrerat exempelUtgångspunkten är en vanlig ”slutavverkningsskog” i

mellersta Sverige (Figur 1). Tätheten och trädens storlek växlar på ett naturligt sätt. Som vanligt är de flesta träden

2 4 6 8 10 12 14 16 18 20 22 24 26

1

2

3

4

5

Virkesvalitet i bottenstocken

Träd nummer

2 4 6 8 10 12 14 16 18 20 22 24 260

500

1000

1500

Skogsägarens nettoinkomst om trädet skördas nu

Träd nummer

Figur 2 Figur 3


32

mer eller mindre defekta. Bottenstockens värde är ca hälften av trädets hela nettovärde. Erik står längst till vänster och Eva märker den mogna tallen nr 4.

Givetvis vill man vid gallringen lämna kvar de träd som i framtiden ger högst värde, dvs. de träd som har hög kvali-tet i bottenstocken (Figur 2).Samtidigt vill Erik omedelbart

tjäna så mycket pengar som möjligt (Figur 3). I så fall skör-dar han bara de värdefulla tallarna nr 4 och 25. De andra träden ger mycket litet netto. Somliga träd kostar mer att skörda än Erik tjänar på virket. Skall Erik investera genom att lämna träd, vill han naturligtvis få god ränta på arbe-tande kapital (Figur 4). Trädets räntabilitet ger tillsammans

2 4 6 8 10 12 14 16 18 20 22 24 260

3

6

9

12

15

18

Ränta på trädets värde om det lämnas

Träd nummer

2 4 6 8 10 12 14 16 18 20 22 24 260

20406080

100120140160

Vinst i nuvärde om trädet lämnas

Träd nummer

Figur 6

Figur 4 Figur 5


32 33

med tillväxten efter gallring information om den vinst han kan göra genom att lämna ett träd till dess det uppnått mog-nad i ekonomiskt avseende (Figur 5).

Emellertid konkurrerar träden med varandra, vilket gör att bästa räntabilitet uppnås om ett relativt stort träd slipper konkurrens av något lika stort träd. Maximal avkastning uppnås i skogen om några få dominanta träd disponerar så mycket av tillväxtresurserna som möjligt. Dominanta träd med god kvalitet lämnas därför så långt ifrån varandra att de inte konkurrerar. Runt varje dominant bildar småträd en grupp. Någon av de små blir dominant efter nästa gall-ring. Efter att Eva arbetat sig fram genom hela området blir skogen så gles som i figur 6. Om området är utsatt för hårda vindar måste betydligt fler träd lämnas. I den centrala luck-an sker berikande plantering.

Teori mot verklighetDen skog som visas i figur 6 ser gles ut. Det beror främst på att den är tvådimensionell. I verkligheten upplever vi aldrig skog på det viset eftersom vi ser även de träd som står bakom

den första raden av träd. Av detta skäl visar jag med fotot på nästa sida en skog som nyss gallrats efter märkning av träd enligt principen Naturkultur. Det är min egen skog i Jämtland, där jag märkte träden på 25 hektar.

Resonemang vid gallring Eva kommer in i skogen från vänster (Figur 7). Den stora tallen nr 4 är troligen ekonomiskt mogen. Den har mycket högt drivningsnetto, 1569 kr, vilket är den summa som skogsägaren får kvar när han sålt virket och betalat avverk-ningen. När Eva använder datorn ser hon att räntan på trä-dets värde bara blir 1.8 %, om det står kvar och träd i när-heten gallras bort. Erik får mera, 3 %, vid placering av pengarna i bank. Tallen är därför mogen och Eva märker den.

Tall nr 1 har då befriats från konkurrens av den stora tallen. Datorn visar att nr 1 kommer att ge 9 % ränta. Radien i trädgruppen runt nr 1 är 0,4 x 20 = 8 m. Nr 1 påverkas starkt av tallarna nr 2 och nr 3, men inte av nr 5 som står för långt bort. Datorn räknar ut att trädgruppen får maximalt

Figur 7


34

nuvärde om nr 1 tas bort och om nr 2 och 3 lämnas. Att datorn ger detta besked beror på att nr 2 har väsentligt bätt-re kvalitet i bottenstocken än nr 1. Emellertid visar det sig att nuvärdet hos trädgruppen är nästan lika stort, om man i stället lämnar nr 1 som dominant och tar bort nr 2. Det beror på att nr 1 är större än nr 2. Avståndet mellan 2 och 3 är så litet, att nr 3 kommer att få sin grönkrona deformerad under den tid det tar för nr 2 att växa upp till full storlek. Eva märker tall nr 2 och går vidare till nästa trädgrupp.

Avsteg från detta resonemang, som är optimalt med tanke på markens långsiktiga värdeavkastning från virke, sker när andra värden, såsom biologisk mångfald, rekrea-tion, vilt, renbete, jakt, klimat eller fornlämningar, motive-rar det. Den sammanlagda bedömningen gör att markens totala värde maximeras på varje punkt. Erik får uthålligt största möjliga nytta av sin fastighet och detsamma gäller för hela nationen.


34 35

Detta kapitel bygger på ett fältbesök den 8 juni 2009 tillsam-mans med Sten Edlund från Skogsstyrelsen i Jämtland. Två skogsområden där hyggesfria skogsbruksmetoder har an-vänts besöktes. Vallbo, Åre kommun. Här har Statens Fastighetsverk genomfört en hyggesfri avverkning i ett område med höga sociala värden. I Ulvsjö, Bräcke kommun har en privat markägare använt sig av principen Naturkultur vid avverkning av sin skog.

Nedanstående text ger inte en fullständig redogörelse för vare sig skogsbruket eller tillståndet i de båda skogarna. Notera att endast delar av områdena har besökts.

Vallbo, Åre kommun, Jämtlands länStatens Fastighetsverk genomförde i september 2008 en hyggesfri avverkning i ett skogsområde i anslutning till byn Vallbo i västra Jämtland. Skogsområdet håller mycket höga sociala värden och nyttjas flitigt av både bybor och turister både sommar och vintertid.

Inför avverkningen fördes en dialog mellan bybor och Statens Fastighetsverk vilket var en av anledningarna till att Fastighetsverket valde en hyggesfri brukningsmetod.

Den besökta delen av skogen är tämligen produktiv och ursprungligen ganska gles med ett naturligt skiktat bestånd av övervägande gran och en del inslag av löv och tall. Den har en tidigare historia av dimensionsavverkningar1 och det var sparsamt med död ved i området med undantag av ett par lågarika2 områden som var undantagna denna avverk-ning. Skogsstyrelsen bedömde traktplaneringen som väl genomarbetad med bra kantzoner till bäckar och fuktiga partier samt hänsyn till död ved, naturvärdesträd, kultur-lämningar, stigar och risbon som finns i området. Omkring 200-300 naturvärdesträd hade bandats, främst grova tallar.God hänsyn till lövträd, främst asp, hade tagits.

Under genomförandet av avverkningen så har fastig hetsverket valt att avverka genom uttag i stickvägar3 genom

området, i vilka alla träd tas ut. Mellan stickvägarna har man endast gjort mindre uttag. Detta har resulterat i att området har fått behålla mycket av sin ursprungliga struk-tur. I vissa områden där träden har stått tätt har gallring skett för att skapa luckor och främja tillväxten av yngre in-divider. Ingen markberedning har gjorts i det besökta om-rådet. Stickvägarna är till största delen risade för att mini-mera körskador.

Vid avverkningen gjordes ett uttag på ca 40 % av volymen virke. En första gallring av ett område som senare ska kalav-verkas brukar ofta ligga på 35-40 %, så den gallring som gjordes i Vallbo kan anses vara ganska kraftig. Nivån ligger mellan 10§ och 5§ SVL, dvs uttaget är större än vad lagen normalt medger men inte så stort att man måste anlägga ny skog enligt lagens krav. Trots det höga uttaget har området bibehållit sin skogskänsla. Statens Fastighetsverk har i Vallbo avverkat med god hänsyn till både kultur- och so-ciala värden. Naturvärdena i skogen är måttliga, och hänsyn till dessa värden har tagits. Död ved har lämnats i form av lågor och torrakor, gamla träd, all asp och alla naturliga högstubbar. Nya högstubbar har också skapats. God hänsyn har tagits till särskilt grova träd av både barr och löv. Både

Hyggesfritt i praktiken – två exempel från Jämtland Malin Sahlin, Naturskyddsföreningen

Vallbo: tillskapad lucka för att främja tillväxten av yngre individer

1 Förr vanlig i stora delar av norra Sverige, innebär att man endast avverkar träd över viss grovlek. 2 Låga = dött, liggande träd, ofta av stor betydelse för många arter. Bristvara i dagens produktionsskog.3 En stickväg är en ”väg” för skogsmaskiner inne i skogsbeståendet.


36

lokalbefolkning och tjänstemän från Skogsstyrelsen anser att resultatet är tillfredsställande.

Den här metoden verkar ha lämpat sig väl för området vid den första gallringen. Skogen är produktiv och naturligt skiktad vilket förmodligen kommer resultera i en fullt ac-ceptabel naturlig återväxt. Hade områdets naturvärden dä-remot varit högre och mer spridda skulle det troligen på sikt bli svårt att klara dessa vid ett uttag av samma storlek. Ulvsjö, Bräcke kommun, Jämtlands län På fastigheten i Ulvsjö besöktes skog där principen Naturkultur har använts vid avverkning. Området utgjor-des dels av en barrdominerad skog med bitvis rikliga inslag av björk och asp, dels av en gallrad skog dominerad av tall. Markägaren har gått över fastigheten i två omgångar. Den första omgången var en ren Naturkultur-gallring där Mats Hagners principer för trädval uteslutande har använts. Detta virkesuttag skedde 2007, utan någon strategi för na-turvårdande avsättningar. Det andra virkesuttaget skedde vintern 2008/09 och genomfördes med större fokus på mil-

jöhänsyn, även om trädvalsprincipen var densamma. Det första området som besöktes var gallrat tidigare, dock åter-stod ett stort antal stämplade4 träd som ej hade avverkats.

Längre in i samma område har skogen gallrats hårdare. Gallringen var nyligen utförd, även här återstod en del stämplade träd. Området har avverkats så att en del större luckor har skapats. Markägaren har under omställningen från likåldrig, enskiktad skog till flerskiktad skog för fram-tida hyggesfritt skogsbruk skördat en relativt stor andel av förrådet för att få en maximal skiktning samt skapa förut-sättningar för en generös etablering av ny skog underifrån. Uppskattningsvis har medeluttaget varit 40 % upp till max-imalt 60 %.

Markägaren har avsatt cirka 25 % av arealen till natur-vård. Tillvägagångssättet har varit att lämna större områden helt orörda i vissa delar. I andra delar är hänynsytorna upp-delade i mindre ”mikromiljöer” som skall integreras i pro-duktionsskogen. I principen Naturkultur är det Skogs-

Vallbo: gallrat område mellan stickvägarna.

Ulvsjö: område med stor tillskapt lucka. Ett par träd i kanten är stämplade men ej avverkade.

4 Stämpling innebär att de träd som ska avverkas markeras med snitsel e dyl5 Skogsstyrelsen använder ofta två nivåer för naturhänsyn vid kalavverkning, en lagnivå som måste följas och en högre ”rådgivningsnivå” som är önskvärd (men frivillig)


36 37

styrelsens s k rådgivningsnivå5 som ligger till grund för trädvalet för privata markägare. Hur stor natur- och miljö- hänsyn som tas avgör således markägaren själv med ledning av rådgivningsnivån. I det besökta området noterades stämplade naturvärdesträd av grov asp som ej hade avver-kats.

Markägaren på fastigheten i Ulvsjö väljer ut naturvär-desträd på följande sätt:

• Stora, gamla träd med viss del död ved i kronan läm-nas.

• Vid behov av en hög lövandel lämnas lövträd i varie-rad ålder och storlek. Andel löv bör överstiga 20 %.

• Missvuxet, skadat eller dött träd lämnas såvida det ej konkurrerar med särskilt fina produktionsträd.

SlutsatserNaturkultur bygger i grunden på ekonomiska kalkyler vid val av träd. I skogar med höga biologiska värden är risken således stor för en förlust av den biologiska mångfalden på sikt. Konkreta restriktioner om naturvårdshänsyn samt hänsyn till sociala värden bör ställas upp inom principen Naturkultur. Metoden lämpar sig för produktionsskogar.

Den avverkning som gjorts av Statens Fastighetsverk i samband med avverkningen i Vallbo är, med det stora ut-taget, en kraftig gallring. God hänsyn har tagits, i samråd med bofasta, till skogens sociala och kulturella värden. Naturvärdena i denna skog är måttliga, och hänsynen till de befintliga naturvärdena var, i de besökta delarna av sko-gen, god. Det stora uttaget av träd hade dock inte varit möj-ligt, med full hänsyn till de biologiska värdena, om skogen haft större koncentrationer av höga naturvärden.

Ulvsjö: grov björk t.h lämnat som evighetsträd.

Vallbo: stickvägar där majoriteten av avverkningen skett i området.


38

En intressant aspekt av hyggesfritt skogsbruk är möjligheten att tillämpa det i tätortsnära skogar, dvs skog som ligger mindre än tre kilometer från en tätort.1 I de allra flesta tät-ortsnära skogar bedrivs idag ett ”normalt” skogsbruk, dvs enligt trakthyggesmodellen. Skogen kalhuggs även om sär-skild hänsyn till rekreation ibland tas. Genom att helt över-gå till hyggesfritt skogsbruk i tätortsnära skog kan skogarna behålla en stor del av sina rekreationsvärden, samtidigt som ett uttag av virke sker. Märta Berg, som är Naturskydds-föreningens expert på tätortsnära skogar, menar att i de fall där tätortsnära skogsbruk är nödvändigt bör det vara hyg-gesfritt.

– Men tätortsnära skogar bör i första hand ha en rekrea-tionsinriktad skötsel, dvs en skötsel med målsättningen att bevara biologiska, sociala och kulturella värden. Det hyg-gesfria skogsbruket måste också anpassas till den tätortsnä-ra skogens unika ställning som den skog som de flesta män-

niskor använder för sin vardagsrekreation. Forskning visar att allmänheten inte uppskattar kalhyggen och spår från skogsbruksåtgärder.2

Vilka värden är det som hotas? – Idag minskar tillgången på tätortsnära skog i takt med

att vägar, bostäder, köpcentra och industrier breder ut sig. Trakthyggesbruket bidrar till ytterligare minskad tillgång. Vistelse i skogen minskar stressen, sänker blodtryck och puls och kan innebära att sjukdomar läker snabbare. Att leka och lära i skogen gynnar också barns fysiska, mentala och sociala utveckling. Att uppleva djur och växter på nära håll ökar också förståelsen för sambanden i naturen – och av miljöproblemen. Naturskyddsföreningen skulle gärna se att kommuner, som äger en större del av den tätortsnära skogen, såg det samhällsekonomiska värdet av att bevara den tätortsnära skogen, exempelvis bättre folkhälsa, ökad turism och större attraktionskraft för kommunen.

Hyggesfritt i praktiken – tätortsnära skogsbruk Jonas Rudberg, Naturskyddsföreningen

1 Det finns ingen allmän definition av tätortsnära skog. För Naturskyddsföreningen är tätortsnära skog ett skogsområde som helt eller till större delen ligger inom eller högst tre kilometer från en tätort. I områden där det råder brist på tätortsnära skog innefattas även skog som ligger längre bort än tre kilometer. Naturskyddsföreningen använder SCB:s definition av tätort: ”hussamlingar

med minst 200 invånare, såvida avståndet mellan husen normalt icke överstiger 200 meter”.2 Gundersen, V., Public preferences for forest structures: A review of quantitative surveys from Finland, Norway and Sweden, Urban Forestry & Urban Greening 7 (2008) 241–258.

I Yttringeskogen på Lidingö bedrivs fältförsök med hyggesfritt skogsbruk. Foto: Klas Ancker


38 39

Yttringeskogen i Lidingö kommun strax utanför Stockholm är ett populärt och välbesökt område med höga sociala vär-den. Tusentals människor har detta som sin närmaste skog och varje höst går tävlingen Lidingöloppet rakt genom sko-gen. Här pågår också ett av de fältförsök som Skogsstyrelsen lagt ut inom ramen för sitt projekt.

Skogen och skogsbruket på Lidingö har länge varit före-mål för debatt. Lidingö är en till ytan liten kommun med ca 43 000 invånare, landets femte mest tätbefolkade. I princip all skog på ön är tätortsnära skog. Ett antal natur-, miljö- och friluftsorganisationer har bildat en gemensam skogs-grupp som för dialog med kommunen som äger och brukar all skog på ön.

Yttringeskogen är en tätortsnära blandskog med tall, gran, björk och inslag av ädla lövträd. Den totala ytan som ingår i försöket är 4,8 hektar. Skogen har en god bonitet (G24) och ett relativt högt virkesförråd (265 m3sk/ha före avverkning).3 Föryngringsförsöket består av tre orörda kon-trollytor och sex volymblädade ytor med ett planerat uttag på cirka 30 % av volymen. Tre av de volymblädade ytorna kommer att markberedas för att förbättra förutsättning-arna för föryngring av tall. Planen är att göra ett nytt uttag om ca 15 år när virkesförrådet åter ligger på samma volym som före avverkningen.

Försöket avser, på sikt, att besvara följande frågor:• Hur påverkas rekreationsvärdena och naturvärde-

na?• Hur utvecklar sig den långsiktiga skogsproduktio-

nen över tiden?• Är markberedning och plantering nödvändig för att

säkra föryngringen i beståndet?Enligt önskemål vid samråd med intressenterna i Skogsgruppen lämnades gamla tallar kvar. Särskild hänsyn till sociala värden togs, exempelvis lades stickvägar ut så att de inte skulle synas från befintliga stigar och riset har dra-gits undan från stigarna. Uttaget av virke minskades efter önskemål till drygt 20 %.

Klas Ancker är aktiv i Lidingökretsen av Naturskydds-föreningen och var då försöket genomfördes sammankal-lande i skogsgruppen där kretsen ingår. Klas berättar om gruppens kritiska synpunkter: Kretsen är en av organisa-tionerna i skogsgruppen, och har kritiska synpunkter på försöket:

Hur tycker du att skogsgruppen har fått komma till tals?”Skogsgruppen fick tyvärr komma in först i ett mycket sent skede. Kallelse till möte kom med mycket kort varsel (strax före jul 2006), och därför kunde bara några få medlemmar ur gruppen delta. Beslut om åtgärder krävdes i januari.”

Har ni fått besöka skogen i fält och diskutera de planerade åtgärderna?

”Ja, då planen redan var beslutad av Skogsstyrelsen. Vi anser att nyttan av föryngringsförsöket är svår att förstå. Det finns också frågetecken om genomförandet: är det tillräckligt många och stora ytor för att vara statistiskt relevant? Gynnar markberedning rekreationsvärden? Föryngring är inte den tätortsnära skogens problem. Svensk skog hyser i genom-snitt cirka 39 000 småplantor per hektar , redo att växa upp i de luckor som uppstår efter vid hyggesfri avverkning.”

Tycker du att man har lyssnat på och tagit hänsyn till skogsgruppens synpunkter?

”Man har lyssnat, men dåligt. Skogsgruppen ville inte ha några försöksytor alls. Vi tvivlar på att det blir bättre re-kreationsskog genom den avverkning som sker inom för-söksytorna, med och utan markberedning. Trots att vi på plats, för ansvarig tjänsteman, pekat ut ömtåliga växtloka-ler, förstördes dessa vid avverkningen.”

Vilka konsekvenser har den genomförda avverkningen för de sociala värdena samt de biologiska värdena?

”Tyvärr har de sociala värdena inte gynnats i Yttringeskogen. Vandringar med förskolebarn och skolbarn som tidigare skett regelbundet har uteblivit då man upplevt att alltför mycket sevärt har förstörts vid avverkningen.”

Anser du att hyggesfritt skogsbruk kan vara ett alter-nativ till trakthyggesbruk på Lidingö?

3 Bonitet anger skogens bördighet eller ungefärliga produktionsförmåga. Värdena är typiska för äldre skog i denna del av landet.


40

”Kalavverkning är alltid det sämsta alternativet i en tätortsnä-ra skog och hör överhuvudtaget inte hemma där. Samtidigt har vi svårt att se hur rekreationsvärdena skulle gynnas av det hyggesfria skogsbruk som bedrivs i försöket.”

Övriga synpunkter: ”Vi har inte fått bra svar på frågor vi ställt om t ex princi-perna för urval av träd för avverkning. Vilken metodik till-lämpar man? Man har även avverkat ett femtontal 180-åriga tallar och granar. Dessa var att betrakta som naturvärdes-träd som ska sparas enligt FSC-certifieringens regler. Vidare har man inte tagit bort (konkurrerande) träd runt gamla tallar och aspar som sparats, vilket står i försökets skötsel-plan. Man genomförde en utmärkt naturvärdesinventering,

men i ett mycket sent skede i planeringen, strax före avverk-ning. Vi anser att försöket borde ha inletts med en sådan inventering. Utifrån denna skulle man sedan ha resonerat sig vidare och i samråd med Skogsgruppen komma fram till en plan.”

Försöksytor innebär att vetenskaplig metodik använts för utläggning, med kontroller och upprepningar. Demonstrationsytor saknar denna vetenskapliga försöks-design. Utöver de nyanlagda ytorna finns ett antal tidigare anlagda försök med olika typer av hyggesfritt skogsbruk som beskrivs närmare Skogsstyrelsens rapporter från pro-jektet.4

FAKTARUTA 7: Fältförsök med hyggesfritt skogsbrukInom Skogsstyrelsens projekt om hyggesfritt skogs-bruk och kontinuitetsskogar har sju fältförsök anlagts.

Remtliden, Lappland demonstrationsyta

Halåsen, Jämtland demonstrationsyta

Halåsen, Jämtland försöksyta

Fångåmon, Jämtland försöksyta

Yttringeskogen, Uppland försöksyta

Eriksköp, Halland försöksyta

Blinkarp, Skåne försöksyta

4 Grundfakta om fältförsöken inklusive Yttringeskogen i detta kapitel bygger till stor del på Skogsstyrelsens rapport 2008:22, slutrapport för delprojekt Skötsel – hyggesfritt skogsbruk.

Cirka 20% av virket har avverkats. Foto: Klas Ancker


40 41

Historiskt sett har skogarnas utredning varit mycket större än idag. För några miljoner år sedan fanns det omkring sex miljarder hektar(ha) skog i världen, på snart sagt alla slags jordar. Men för ett antal tusen år sedan började människan se på dessa primära skogar som objekt för ekonomisk pro-duktion – istället för subjekt med ett mångsidigt och håll-bart liv.

De primära, jungfruliga skogarna var som de mest ut-vecklade och sofistikerade företag man kan föreställa sig, med oändliga erfarenheter av upp- och nedgångar och stör-ningar, men som alltid startade om på nytt utifrån nya för-hållanden. Vi borde studera dessa tidlösa, framgångsrika mekanismer.

Primära skogar, både i boreala, tempererade och tro-piska, har gemensamma karaktärsdrag:

• Hög biodiversitet: en riskförsäkring. Kontinuitet i en naturskog gör det möjligt för delarna i systemet att specialisera och anpassa sig.

• Naturlig föryngring: sker hela tiden när förutsätt-ningarna är goda. Den nya växtgenerationen börjar med ett fantastiskt överflöd av 50 000 eller rentav 100 000 förplantor per hektar. Detta ger en extrem konkurrens och urval och till slut specialisering. De olika arterna har olika funktioner i systemet.

• Låg entropi: de primära skogarna är väl organise-rade system med minimum av import från omgi-vande ekosystem, drivna av solenergi.

Skogen, en krympande resursDet totala skogstäcket har idag krympt till 3,3 miljarder hektar, med en nuvarande minskning på cirka 20 miljoner ha per år1, en yta större än Götaland och Svealand tillsam-mans. De återstående skogarna kan delas upp i:

• 1,1 miljarder ha primär skog (gammelskog, ”old growth forest”) som är nästan helt opåverkad av människan

• 2,2 miljarder ha sekundärskog (produktionsskog, ”seminatural forest”) som till största delen är skapad eller omformad av människan.

Ytterligare ca 1 miljard ha tidigare skog har genom avverk-ning i modern tid blivit så degraderad och förstörd att den inte längre har någon social eller ekonomisk användning.

Sannolikt kan vår konsumtion av skogsprodukter mins-ka med åtminstone 50 % utan att vår livskvalitet försämras. Detta kan ske genom ersättning av andra material, återbruk och tekniska förbättringar m m. Dessa mekanismer kom-mer att börja verka när virkesprodukter blir svårare att få tag i och därmed dyrare.

Verksamma inom vetenskap, skogsbruk och virkesindu-stri borde först och främst se som sin uppgift att beskriva och förklara för sina kunder konsekvenserna av dessas öns-kemål. De borde förklara de negativa effekterna på naturen, skogen, färskt vatten, långsiktig ekonomi och samhällets välfärd. Endast då har konsumenterna ett reellt val och möjlighet att fatta ansvarsfulla beslut.

I Tyskland har 250 års erfarenheter och de trettio se-naste årens dåliga ekonomiska resultat i skogsbruket gjort att myndigheter och skogsägare nu återvänder till naturens måttstock. De strävar nu mot den hållbara utveckling som definierades på miljökonferensen i Rio de Janeiro 1992.

Skogsbruk i återvändsgrändVårt jordklot har endast begränsade resurser. Skogar är produktiva, förnybara utan kostnad inom gränser definie-rade av naturen själv. Skogar är levande ekosystem. Om skötsel och skörd tangerar eller spränger gränserna för håll-bart liv i skogen förlorar vi inte bara möjligheten till förny-else, utan också andra fördelar som skogens ekosystem-tjänster.

Det finns tillräckligt med kunskap om skogsbruk för att göra de rätta sakerna – eller åtminstone för att undvika att göra fel saker. Olyckligtvis agerar vi människor som kol-

En global utblick från centraleuropeisk horisont Lutz Fähser, f.d. chef Lübecks skogsförvaltning

1 Enligt författarens uppskattning. Officiell statistik anger lägre tal (12,9 miljoner ha, FAO 2005). Siffrorna bygger på ländernas egen rapportering. FAO:s skogdefinition räknar även med plantager .


42

lektiv inte alltid rationellt. Industrialiserade länder som Tyskland och Österrike har

en nästan 300-årig tradition av professionellt skogsbruk. Det mesta av tillväxten har skett i människoskapade skogar med monokulturer, enskiktade bestånd och snabbväxande, ofta ej inhemska, arter. Skörd innebar normalt kalhuggning, gallring och annan skötsel i syfte att öka tillväxten. Konstgödning och kemiska bekämpningsmedel framstod som nödvändigt för att uppnå mognad och ekonomiska volymer.

Denna modell var framgångsrik så länge som naturens reserver kunde buffra denna stress, arbetskraften var billig, produkterna gav hög vinst och allmänheten ännu inte kände till den ekologiska ”tidsinställda bomben”. Den som riskerar försämra levnadsförhållandena och välfärden dramatiskt för framtida generationer.

1992 års miljökonferens i Rio de Janeiro blev den hittills mest spektakulära händelsen för att stoppa det centraleu-ropeiska skogsbrukets långa odyssé. En exploaterande, icke hållbar användning av skogen hade lett till ekonomisk och social erosion. Det blev uppenbart att skogsindustrin hade hamnat i en återvändsgränd.

Det nya paradigmet var helt enkelt anpassning till natu-ren. Istället för intensiva ingrepp i naturen och ersättande av natur med fysiska, kemiska och genetiska substitut bör-jade skogsbruket bejaka naturliga processer i skogen som en produktionsfaktor att stärka och skydda.

Naturnära skogsbruk i LübeckDet första konceptet grundat på strikt anpassning till natu-ren utvecklades och publicerades 1994 i Lübecks stadsskog som Naturnära skogsbruk.2

Exemplet Lübeck och dess naturnära skogsbruk visar en trend mot ekologisk markanvändning, inte bara inom Tyskland, utan hela EU.

Centrala begrepp i Lübecks-modellen för skogsbruk:• För att skapa hållbara, skötta skogar måste man

närma sig sammansättningen, strukturen och funk-tionen av de lokala, naturliga skogsekosystemen.

• Målen för skogsskötseln och uttaget av virke måste baseras på det ekosystemens naturliga produktions-förmåga (i Tyskland 4-15 m3/år)3.

• Den ekonomiska principen för ett framgångsrikt skogsbruk är att minimera insatsen - och inte att maximera uttaget.4

Den praktiska skogsskötseln bygger på att man ser skogen som ett komplext system vars ekologiska, sociala och eko-nomiska tillgångar förser både växter, djur och människor med nyttigheter.

• Endast selektiv avverkning förekommer. Luckan i krontäcket får inte överstiga 0,25 hektar.

• Naturlig föryngring är den huvudsakliga föryng-ringsmetoden. Plantering förekommer endast i un-dantagsfall, och då bara med inhemska trädslag.

• Modellen klarar sig utan röjning i de flesta fall, ef-tersom skogens naturliga struktur prioriteras. Gallring kan göras för att avlägsna stammar av un-dermålig kvalitet, men ska inte omintetgöra kon-kurrensen mellan träd.

• Avverkning av enskilda träd bestäms av en minsta måldiameter för respektive trädslag. Denna är 65 cm för bok (Fagus sylvatica) och 75 cm för ek (Quercus sp) vid brösthöjd, dvs 1,3 meter.

• Minst 10 % av träden lämnas permanent som hög-stubbar, boträd, naturvärdesträd o dyl, eller för att de är extremt särpräglade eller vackra.

• Minst 10 % av skogsarealen lämnas till fri utveckling som referensområden.

2 International Journal of Ecoforestry 11 (1), 1995, Canada.3 Sverige är motsvarande siffror 2-10 m3/år.4 Förklaringen till denna princip är enkel. Skogsbruket arbetar (liksom jordbruket) med levande

system som viktigaste produktionsfaktor. Levande organismer är endast kapabla till en mycket begränsad respons på insatser och kan till och med kollapsa av stress från övergödning, chock eller annan onaturlig påverkan.


42 43

Följande metoder är inte tillåtna, enligt Lübecks-modellen:

• Kalhyggen• Monokulturer• Införande av främmande trädslag• Användning av bekämpningsmedel och gödsel• Påverkan på jordmånen genom kompaktering,

plöjning etc• Utdikning av fuktiga områden• Utfodring av vilt• Störande aktivitet under ekologiskt känsliga

perioder

Det naturnära skogsbruket ger förbättrade ekonomiska re-sultat, vilket bland annat beror på

• låg input• låga risker, få sjukdomar• låg skada på jord och återstående bestånd• hög naturlig produktivitet• högt värde på avverkat timmer och andra virkespro-

dukter

Många tyska storstäder har nu infört Lübecks skogsbruks-koncept, t ex Berlin, München, Bonn, Düsseldorf och Göttingen. Chefen för det tyska naturvårdsverket (BfN), Beate Jessel, har framhållit Lübecks-modellen som en före-bild för både det offentliga och privata skogsbruket.

Plantageskogsbruk – ett gigantiskt experimentJag har studerat och utvärderat trädplantager i Asien, Afrika, Nord- och Sydamerika under nästan 30 år. Jag har sett de flesta av ”mirakelarterna”: akacia, douglasgran, eu-kalyptus, gmelina, furu och teak. Och överallt har jag lagt märke till en liknande utveckling:

FAS 1: höga förväntningar, guldgrävarandaFAS 2: tekniskt genomförande på stora arealer, statsbi- dragFAS 3: goda ekonomiska resultat i första och andra om- loppstidFAS 4: ökning av sjukdomar i antal och intensitet, ökad tillförsel av gödsel och kemiska bekämpnings- medel – protester från lokalsamhällenaFAS 5: förfall, degraderat land till salu eller bara övergivet – utarmade lokalsamhällen, svårigheter för människor att överleva

Denna process sker regelbundet och i stor skala i industri-ella plantager. Jag har sett det i South Carolina, USA (tall), Jari, Brasilien (gmelina, eukalyptus, tall), Malaysia (akacia), Ghana (teak), Portugal (eukalyptus) och även i Tyskland (tall, gran).

Kan vi då inte ta lärdom av denna process? Problemet är ofta psykologiskt. Mot erfarenheterna står förhoppningar, i fas ett och två uppfattas plantagerna som det framgångs-rika undantaget från tidigare misslyckanden i regionen. När snaran sen dras åt är det för sent. De ansvariga besluts-fattarna är pensionerade eller döda, investeringar är förlo-rade, ekosystem förstörda, lokalbefolkningen rotlös. Företagen är borta sedan länge – kanske igång med nya experiment på nya platser och med nya mirakelarter.

Normalt görs inte dessa ”experiment” fler än fyra eller fem omloppstider. Detta innebär 30-100 år i tropikerna, 100-300 år i tempererade och boreala skogar. Industriella trädplantager är inte hållbara. Och vad värre är: de lämnar ekosystemen kraftigt skadade och skjuter enorma kostnader på lokalbefolkningen och samhället, idag och i morgon.

Ett argument om ofta anförs för plantager är funktionen som s.k. kolsänka5, för att motverka den globala uppvärm-ningen. Plantager kan förvisso ta upp koldioxid men endast

5 För definition och diskussion av begreppet kolsänka se kapitlet om skogen och klimatsystemet .


44

i låg grad och för en mycket begränsad tid. Det vore mycket mer effektivt att bibehålla gammelskogen med dess höga mångfald och att sköta andra skogar på ett naturorienterat sätt. Intakta skogar är mångfaldigt bättre kolsänkor än unga plantager, eftersom skogsprodukter från de senare (massa, papper, biobränsle mm) har en kort livscykel där koldioxi-den avges till atmosfären inom några år. Många plantager är t o m nettokällor för växthusgaser under de första åren, då koldioxid frigörs efter kalhuggning då jorden blottläggs och solinstrålningen ökar.

Plantager rättfärdigas ofta med den stora efterfrågan på skogsprodukter. Men den som känner till plantagernas de-struktiva effekter, för både naturen och samhället, kan

omöjligen rekommendera en medicin som ger tillfällig lind-ring men dödar på sikt! Skall skogsbruket verkligen fort-sätta med industriella trädplantager, när vi ser de destruk-tiva effekterna av dessa experiment?

Bearbetning: Jonas RudbergÖversättning: Vera Billing, Jonas RudbergTexten bygger till del på ett föredrag av Lutz Fähser (”Why nature hasn t invented (exotic) plantations yet”, 2006) och har tidigare publicerats i tidskriften Fri Jord 2/2009.

För att balansera efterfrågan på skogsprodukter i framtiden måste vissa mått och steg vidtas, exempelvis:

• undvika, minska eller ersätta konsumtion av skogsprodukter• öka återvinningsgraden• förbättra den tekniska effektiviteten vid biobränsleanvändning• introducera hållbart skogsbruk i de resterande kommersiella skogarna• återplantera och restaurera minst 1 miljard ha utarmat tidigare skogsland• stoppa förlusten av ca 20 miljoner ha skog per år i världen


44 45

Naturskyddsföreningens slutsatser och förslag

Ovanstående är Naturskyddsföreningens preliminära slut-satser och förslag. Föreningen kommer att fortsätta driva frågan om hyggesfritt skogsbruk. Detta är än mer angeläget då det blivit uppenbart att varken lagstiftning eller frivil-lighet är tillräckliga för att stoppa utarmningen av våra skogar. Under lång tid har såväl lagen som efterlevnaden av den haft stora brister. FSC-certifieringen är i grunden en god tanke, men har i många stycken för svaga regler och är

för närvarande helt otillräcklig när det gäller sanktioner för regelbrott.

Vi vill med denna skrift uppmana alla med intresse för den svenska skogen – enskilda, organisationer och företag - att delta i den fortsatta debatten och i arbetet med att ut-veckla metoder för ett skogsbruk som är uthålligt, i ordets alla bemärkelser.

• Hyggesfritt skogsbruk innebär olika slags alternativ till trakthyggesbruk som skulle kunna ge en rad fördelar, genom att virkesproduktionen på ett bättre sätt kan kombineras med bevarande av skogens andra värden, för t ex rekreation, turism, rennäring och biologisk mångfald.

• Hyggesfritt skogsbruk skapar oftast skogar som är mer attraktiva och tillgängliga för rekreation och naturpedagogik. Därför är det särskilt angeläget att hyggesfritt skogsbruk bedrivs i tätortsnära skogar, i de fall där dessa brukas.

• Hyggesfritt skogsbruk har en del fördelar för den biologiska mångfalden. Detta gäller långt ifrån alla arter, men det är betydligt färre arter som gynnas av hyggen.

• Det är viktigt att hyggesfritt skogsbruk inte bedrivs i kontinuitetsskogar som har sådana naturvärden att de bör undantas helt från skogsbruk, vilket ofta är fallet. Sannolikt gäller detta merparten av arealen kontinuitetsskog (så som Skogsstyrelsen definierar begreppet).

• Lämpliga delar av dagens trakthuggna skogar behöver ställas om till hyggesfritt skogsbruk, dvs att skogar återskapas som lämpar sig för hyggesfritt skogsbruk.

• Hyggesfria metoder bör kombineras med artspecifika hänsynsåtgärder i många fall, t ex för tjäderspelplatser.• Hyggesfritt skogsbruk ger inte per automatik bra naturvård, men det har en många gånger större potential för

bra naturvård än trakthyggesbruket. Om inte tillräcklig naturvårdshänsyn tas finns risken att metoderna ger varierade, flerskiktade skogar som har kontinuerlig beskogning men som är fattiga på död ved och riktigt gamla träd. Oavsett skötselsystem måste specifik naturvårdshänsyn tas, dvs evighetsträd och död ved lämnas mm.

• De fältförsök som idag genomförs behöver skalas upp rejält. Ett förslag på en målsättning som behöver diskuteras kan vara att hyggesfritt skogsbruk ska bedrivas på minst 500 000 hektar senast år 2015.

Den svenska modellen för skogsbruk har skapat en kris för skogens biologiska mångfald. Skogsbruket baserat på kalhyggen har skapat brist på livsmiljöer för flera tusen djur- och växtarter och har omvandlat landskapet dramatiskt. Skyddsvärda skogar avverkas gång på gång.

I Skogsbruk utan hyggen diskuterar vi hur virkesproduktionen bättre skulle kunna kombineras med andra värden – som bevarande av biologisk mångfald, minskad klimatpåverkan och rekreation. Vi vill med denna skrift uppmana alla med intresse för den svenska skogen att delta i den fortsatta debatten och att utveckla metoder för ett skogsbruk som är uthålligt, i ordets alla bemärkelser.

Naturskyddsföreningen. Box 4625, 11691 Stockholm. Tel 08-702 65 00. [email protected] Naturskyddsföreningen är en ideell miljöorganisation med kraft att förändra. Vi sprider kunskap, kartlägger miljöhot, skapar lösningar samt påverkar politiker och myndigheter såväl nationellt som internationellt. Föreningen har ca 180 000 medlemmar och finns i lokalföreningar och länsförbund över hela landet.

Vi står bakom världens tuffaste miljömärkning Bra Miljöval.

www.naturskyddsforeningen.se Mobil hemsida (wap): mobil.naturmob.se

Documents

Rapport - skogsbruk utan hyggen