Institutionen för folkhälso- och vårdvetenskap Vårdvetenskap

Rehabiliterande förhållningssätt inom hemvården En intervjustudie med vårdpersonal

Författare: Handledare: Carolina Falk Lena Hedlund Emily Olsson Examinator: Marianne Hedström Examensarbete i Vårdvetenskap 15 hp Sjuksköterskeprogrammet 180 hp 2012

2

SAMMANFATTNING

Syfte: Syftet med denna studie är att undersöka hur personalen uppfattar ett rehabiliterande

förhållningssätt i hemvården och vad det innebär för personalen att arbeta på

ett rehabiliterande förhållningssätt.

Metod: Studien är av kvalitativ design med semistrukturerade intervjuer med sex

sjuksköterskor, fyra undersköterskor och två vårdbiträden som alla arbetar inom hemvården.

Resultat: Av intervjusvarens analys framkom fem kategorier och fem underkategorier. 1) Få

göra själv och komma tillbaka, det vill säga att vårdpersonalen inte utför för många uppgifter

åt sin vårdtagare. Detta kan leda till ökat självförtroende hos vårdtagaren och en enklare

arbetssituation för personalen. 2) Organisationens betydelse med underkategorier a) resurser,

b) kunskap och utbildning samt c) samverkan mellan personal. 3) Hemmet som arbetsmiljö

med underkategorier a) tillgång till hjälpmedel och b) att arbeta i någons hem. 4) Svårigheter i

mötet, tillexempel när vårdtagaren sa nej till rehabilitering eller kommunikationssvårigheter

pågrund av psykisk sjukdom och demens. 5) Egenskaper hos personalen, som krävdes för ett

rehabiliterande förhållningssätt, tillexempel lyhördhet, ha självförtroende och vara empatisk.

Slutsats: Personalens uppfattning av ett rehabiliterande förhållningssätt stämde till stor del

överens med definitionen av rehabilitering i litteraturen. Hinder som personalen såg med att

arbeta på ett rehabiliterande förhållningssätt bestod främst i organisatoriska faktorer,

svårigheter i mötet med vårdtagaren samt att ha hemmet som arbetsplats. Vissa egenskaper

hos personalen var en förutsättning för rehabiliterande förhållningssätt. Studiens resultat kan

användas till att beskriva och definiera begreppet rehabiliterande förhållningssätt och öka

förståelsen för hur personalen kan arbeta utifrån detta förhållningssätt.

Nyckelord: Rehabiliterande förhållningssätt, Egenvård, Hemvård, Äldre.

3

ABSTRACT

Purpose: To investigate what the staff perceives that a rehabilitative approach is in home care,

also to explore what it means for staff to work on a rehabilitative approach.

Method: The study is of qualitative design with semi-structured interviews with six registered

nurses, four helping-nurses and two nursing assistants who all work in home care.

Results: The analysis of the material revealed five categories and five subcategories. 1) Do

things by yourself and come back, that is, that health professionals do not perform too many

tasks on behalf of the residents. This can lead to increased self-confidence of the patient and

easier working conditions for staff. 2) The organization's role with sub-categories a)

resources, b) knowledge and training, and c) interaction between staff. 3) The home as a

working place with sub-categories a) access to facilities and b) to work in someone's home. 4)

Difficulties in the meeting, such as when the patient said no to rehabilitation or difficulties in

communication due to the nature of mental illness and dementia. 5) Characteristics of staff

required for a rehabilitative approach, such as sensitivity, to have confidence and be

empathetic.

Conclusion: Staff's perception of a rehabilitative approach did largely agree with the

definition of rehabilitation in the literature. Obstacles that staff found to work on a

rehabilitative approach consisted primarily of organizational factors, difficulties in meeting

with the resident and to have the home as a workplace. Some characteristics of the staff were

a prerequisite for the rehabilitative approach. Our results can be used to describe and define

the term rehabilitative approach and understanding of how staff can work from this approach.

Key words: Rehabilitative approach, self-care, home care, elderly.

4

INNEHÅLLSFÖRTECKNING

INTRODUKTION ..................................................................................................................... 5

Problemformulering .............................................................................................................. 12

Syfte ...................................................................................................................................... 12

METOD .................................................................................................................................... 12

Etiska överväganden ............................................................................................................. 14

RESULTAT ............................................................................................................................. 15

1. Få göra själv och komma tillbaka ..................................................................................... 15

2.Organisationens betydelse ................................................................................................. 18

2. a) Resurser .................................................................................................................... 18

2.b) Kunskap och utbildning ............................................................................................. 19

2. c) Samverkan mellan personal ...................................................................................... 20

3. Hemmet som arbetsmiljö .................................................................................................. 20

3. a) Tillgång till hjälpmedel ............................................................................................. 20

4. b) Att arbeta i någons hem ............................................................................................ 21

4. Svårigheter i mötet ............................................................................................................ 22

5. Egenskaper hos personalen ............................................................................................... 23

DISKUSSION .......................................................................................................................... 24

Sammanfattning .................................................................................................................... 24

Resultatdiskussion ................................................................................................................ 24

Metoddiskussion ................................................................................................................... 30

Förslag till vidare forskning ................................................................................................. 31

Slutsats .................................................................................................................................. 32

REFERENSER ......................................................................................................................... 33

Bilaga 1 .................................................................................................................................... 39

Bilaga 2. ................................................................................................................................... 40

Bilaga 3 .................................................................................................................................... 41

5

INTRODUKTION

En åldrande befolkning

Sverige är ett av de länder i världen som har högst medellivslängd och den fortsätter att öka

för varje år (Statistiska Centralbyrån, 2002). År 2008 utgjorde andelen personer över 65 år

17,6% i Sverige (Socialstyrelsen, 2010a). Fram till år 2020 beräknas siffran ha stigit till 21%

(Statistiska Centralbyrån, 2002). Äldre personer behöver i högre utsträckning hjälp med sin

ADL, aktiviteter i det dagliga livet, än yngre personer (Hellström, Andersson & Hallberg,

2004). Detta innebär att mer resurser kommer att krävas för att ta hand om en allt äldre

befolkning, förutom det finns också krav på produktivitet och kostnadseffektivitet (Nortvedt,

2002). Den kommunala verksamheten för äldre över 65 år, där hemvård ingår, omsätter varje

år stora summor pengar. År 2008 kostade det lite drygt 88 miljarder kronor. Antalet personer

som får beviljat hemtjänst ökar för varje år, samtidigt som platserna på särskilda boenden

inom kommunerna minskas (Socialstyrelsen, 2010a).

Lagen om valfrihetssystem

I många kommuner idag kan den äldre välja utförare av hemvården (Socialstyrelsen, 2009). I

lagen om valfrihetssystem (SFS 2008:962), står att kommunen själv får ställa särskilda

sociala, miljömässiga och andra villkor för hur ett kontrakt för en utförare av hälsovård och

socialtjänster ska se ut. Alla villkor ska anges i en annons om valfrihetssystem eller i

förfrågningsunderlaget. Övriga villkor som ska anges i förfrågningsunderlaget är ekonomisk

ersättning, ingivande och handläggningstid för ansökan.

Hemvård

De vanligaste uppgifterna inom hemvården är de som rör hjälp med egenvård såsom

påklädning och tvättning, hjälp vid mobilisering och förflyttning, samt psykosociala insatser

som närvaro och aktivt lyssnande. Detta utförs i kombination med andra mer tekniska

insatser, exempelvis sondnäring, sätta urinkateter, stomivård samt smärtpump, vilka oftast

utförs av en sjuksköterska (De Vlieghera et al., 2005). Exempel på alternativ som finns för

äldre med behov av hjälpinsatser i en medelstor kommun i Sverige är; vårdboende, annat stöd

i boendet såsom exempelvis trygghetslarm, samt hemvård. Vilket av dessa som är aktuellt och

vad den äldre har rätt till beslutas av biståndshandläggaren i det individuella fallet. Hemvård

är ett samlingsnamn för begreppen hemsjukvård och hemtjänst, där hemsjukvård innefattar

exempelvis specifik omvårdnad som såromläggningar och injektionsgivning medan hemtjänst

innefattar omsorg och servicetjänster såsom tvätt, städning, matlagning samt personlig

omvårdnad som påklädning och hjälp med hygien (Uppsala kommun, 2011a). Av de äldre

6

personer över 65 år som är i behov av någon omsorg och omvårdnadsinsats i Sverige idag, så

får de flesta vård i hemmet. I slutet av 2008 fick cirka 150 000 äldre över 65 år hemtjänst. Fler

behandlingar som tidigare var sjukhusförlagda, görs nu på dagtid av hemvårdspersonal och på

särskilda boenden (Socialstyrelsen, 2010a).

Hemvårdens uppgift kan beskrivas som att hjälpa individen att behålla och förbättra sin

livskvalitet, att optimera den funktionella förmågan och uppnå självständighet. Detta skapas

genom vård som baseras på individens behov med sociala, fysiska, kognitiva och psykiska

aspekter (Thomé, Dykes & Hallberg, 2003). Resultatet av att använda sig av förebyggande

åtgärder inom hemvården, genom bedömning, planering samt uppföljning är att patienter som

får hemvård med förebyggande vård kan ha lägre behov av sjukhusinläggning (Thomé, Dykes

& Hallberg, 2003; Hallberg & Kristensson, 2004). I en studie av Wong et al. (2008) framkom

att hembesök i förebyggande syfte gjorde att tillfredställelsen med vården ökade. Äldre med

högre självupplevd tillfredställelse med livet, självupplevd god hälsa och avsaknad av

allvarlig sjukdom behövde lägre antal återbesök på sjukhuset (Wong et al., 2008). Fler

sjukhusbesök och fler besvär påverkar livskvaliteten negativt (Andersson, Hallberg & Edberg,

2006).

Egenvård

Dorothea Orem är en författare och teoretiker som haft stort inflytande i omvårdnadstänkande

och varit av stor betydelse med sin omvårdnadsteori. Teorin har på svenska kommit att kallas

”egenvårdsteorin” (self-care deficit nursing theory) (Kristoffersen, 2006). Den beskrevs år

1959 men utvecklades av Orem ända fram till år 2001. Den är en bred och generell teori om

vad omvårdnad handlar om och vad omvårdnad borde vara, den är ett uttryck för funktionerna

och relationerna i det som är gemensamt för all typ av omvårdnad. Teorin skapar ett sätt för

sjuksköterskor och sjuksköterskestudenter att tänka och att samla dem för att fortsätta

utvecklingen av yrket, strukturen, och stärka validiteten i omvårdnadsforskningen (Orem,

2001).

Det krävs förutsättningar för att teorin skall fungera, dessa beskriver Orem (2001) som olika

sätt att se på människan. Människan är en varelse som behöver avsiktlig kontinuerlig

feedback om dem själva och deras miljö för att överleva och behålla sin funktion. Människans

medverkan utvecklas genom kraften att handla med viljan, träning i form av vård av sig själv

och i att kartlägga sina behov och förmedla dessa. Den utvecklas också av att människan får

utforska, utveckla och överföra andra vägar och meningar för att identifiera behov och

7

förmedla sin vilja. Äldre människor upplever svårigheter i form av begränsningar för vad de

får göra i vården av sig själv, men även i sin egen medverkan för livsuppehållande åtgärder

(Orem, 2001).

Egenvård är en mänsklig egenskap som individer måste utföra för sig själva eller ha någon

annan som utför det åt dem. Egenvårdens syfte är att tillföra och upprätthålla tillförseln av

material och förhållanden för att behålla livskvalitet, behålla fysisk och psykisk funktion och

främja utveckling inom ramarna för de nödvändiga förhållandena som krävs för livet, och för

integritet av utveckling och funktion. Materialen kan vara luft, vatten och mat medan

förhållanden kan ha att göra med säkerheten såsom en säker hantering av smittsamt material,

personlig hygien, hålla en normal kroppstemperatur, skydd mot risker. Begreppet

förhållanden kan även röra det som behövs för att främja fysisk, kognitiv, emotionell,

interpersonell och social utveckling i individens livssituationer. Behovet av material och

förhållanden baseras på individens behov. Egenvården måste läras, kontinuerligt utföras över

tid och anpassa sig till kraven som ställs på en människa, tillexempel utifrån vilken ålder

personen är i, hälsostatus, miljöfaktorer och nivåer av energi människan har (Orem, 2001).

Förutsättningar för att kunna utföra sin egenvård bygger på både bestående förutsättningar

som finns under hela livet och de som är situationsspecifika, det vill säga att de utvecklas när

en människa förlorar sin hälsa (Denyes, Orem, Bekel & SozWiss, 2001). Det framkom i en

studie på kroniskt sjuka patienter att livskvaliteten ökade om de fick utföra sin egenvård

självständigt. Patienterna ansåg även att det var tidssparande och praktiskt för dem, då de inte

behövde vänta på vårdpersonal för att utföra dessa handlingar. De menade att vara engagerad i

sin egenvård var likställt med att vara delaktig i beslut om sin vård. Patienterna beskrev även

sin egenvårdsförmåga som något de utvecklat under tiden de varit sjuka, en kompetens som

erhålls genom erfarenheter under sjukdomsförloppet (Pagels, 2004).

Om en människa inte kan utföra sin egenvård behöver denne hjälp från omgivningen. Mellan

vad individen kan utföra enligt sina egenskaper och vad individen faktiskt behöver, finns ett

behov eller en relation som Orem (2001) valt att kalla det. Med egenvårdsteorin för

omvårdnad menas att omvårdnad är ett svar på den brist på kapacitet som individer har där

förmågan till handling är nedsatt på grund av sjukdom, funktionshinder eller hälsostatus.

Förmågan till egenvård är icke statiskt utan kan ändras över tid (Orem, 2001). Hjälpbehoven

hos en äldre person kan vara kortvarigt eller långvarigt, det kan komma akut eller växa fram

gradvis under lång tid (Fermann & Naess, 2008).

8

Leenerts, Teel och Pendleton (2002) menade i sin studie att egenvård för att främja hälsa hos

äldre med eget boende, är ett komplext ämne med många dimensioner. Viktiga faktorer som

framhölls var att ha ett mål, motivation, upplevt värde av sig själv, gott fysiskt och

emotionellt tillstånd samt det kulturella sammanhanget. Förmågan att utföra sin egenvård var

också viktigt, där inkluderades medvetenhet, självständighet, problemlösning, relationer och

samarbete. Att kunna värdera sina kunskaper, sin självbild men också vad i egenvården man

klarade själv och det som kunde behövas hjälp med. Kommunikation, en hälsosam livsstil,

skapa mening samt att socialisera var stora bitar i att främja hälsan via egenvården. Allt detta

skulle göras i en god relation mellan vårdpersonal och äldre patienter. Relationen var baserad

på respekt och vårdande och den skapade en struktur för omvårdnadshandlingar som skulle

bygga upp egenvårdskapaciteten och visa patienten olika sätt att behålla hälsa vid åldrandet

(Leenerts, Teel & Pendleton, 2002).

En viktig aktivitet för att främja självständigheten och minska beroendeförhållandet till

personalen är att få sköta sin hygien så självständigt som möjligt. Hjälpmedel som stärker de

äldres muskler beskrivs som en nyckel för att underlätta vid tillfrisknande. Det är viktigt att

hjälpmedel såsom rullstol, rollator och ramper tillhandahölls snabbt så de äldre kan förflytta

sig både inne i det egna hemmet och utomhus (Randström, Asplund & Svedlund, 2011).

Ibland stämmer inte de äldres faktiska kapacitet till deras ADL ihop med den hjälp de får från

vårdpersonalen. De kan känna att de blir tvingade att ta emot hjälp som de inte behöver. Det

leder i sin tur till försämrad rehabilitering och gör de äldre passiva (Randström, Asplund &

Svedlund, 2011).

Rehabilitering

Rehabilitering betyder i de bästa fall att den äldre återvinner samma optimala funktion som

denne hade innan sjukdomen (World Health Organisation, 2010; Romøren, 2008).

Rehabilitering kan även innefatta insatser som ska hjälpa en person med förvärvad

funktionsnedsättning att utifrån sina behov och förutsättningar, få tillbaka och behålla den

bästa funktionsförmågan samt att uppnå självständighet (SOSFS 2007:10). Det huvudsakliga

målet med rehabiliteringsprogram ska vara att lära människan att klara av sin ADL utan hjälp

av en annan person. Om detta inte är möjligt skall rehabiliteringen inriktas på att minimera

behovet av utomstående hjälp genom olika tekniker och utrustning (Cameron & Kurrle,

2002).

9

Att ha många sjukdomar samtidigt, så kallad komorbiditet, disponerar för en långsammare

rehabilitering eller att personen aldrig återkommer till sin ursprungliga nivå (Romøren, 2008;

Wilkinson, Buhrkuhl & Sainsbury, 1997). Rehabilitering är en tvärprofessionell verksamhet

där patientens sjukdom, funktionsnedsättning och sociala situation är i fokus. Läkarens

uppgift är att behandla bakomliggande sjukdomar medan sjuksköterskan överblickar

omvårdnadsbehoven, administrerar läkemedel och tillsammans med undersköterskan och

vårdbiträdet tränar patienten i egenvård. Sjukgymnasternas område är muskelstyrkan,

uthållighet, rörelse och förflyttningshjälpmedel såsom gåstol, rullstol och proteser.

Arbetsterapeuten koncentrerar sig på ADL-funktioner, hjälpmedel i hushållet och anpassar

hemmiljön hos patienten (Romøren, 2008).

Behovet av rehabiliteringsservice för äldre växer och har gjort att intresset för miljön där

vården utförs har ökat, vilket inkluderar individens egna hem (Martin, Nancarrow, Parker,

Phelps & Regen, 2005). Hemvården efter utskrivning från sjukhus beskrivs som en process av

bedömning, planering, implementering och uppföljning. Det är av stor vikt att patienter får

göra sina rehabiliteringsövningar i hemmet som en del i deras dagliga aktiveter, för att

långsiktigt förbättra sin fysiska funktionalitet och öka livskvaliteten (Thomé, Dykes &

Hallberg, 2003). Därför är det viktigt att identifiera sådant som kan underlättas i hemmiljön

samt identifiera hinder som kan påverka de äldres funktioner (Stucki, Reinhardt & Grimby,

2007). Äldre personer med höftfrakturer och stroke har fördelar i att få en tidig utskrivning

från sjukhus och få rehabilitering i det egna hemmet. En viktig del i rehabiliteringen är den

sociala kontakten, att få socialt stöd och vara en del i samhället, detta ger energi och styrka för

tillfrisknandet (Randström, Asplund & Svedlund, 2011).

Livskvalitet och syn på hälsa

Äldre multisjuka med ett stort behov av hjälp med sin ADL indikerar låg livskvalitet

(Hellström, Andersson & Hallberg, 2004). Från tidigare studier har det framkommit att hög

ålder, flertalet kroppsliga besvär och att leva ensam är associerat med en låg livskvalitet. Om

anhöriga medverkar i vården av den äldre personen skattas livskvaliteten högre jämfört med

om enbart professionell vård ges (Hellström & Hallberg, 2001).

Faktorer som associeras till självskattad hälsa hos äldre över 65 år är kroppsliga psykologiska

faktorer såsom depression, smärta, kognitiv funktion och förtroende till sin egen balans. Även

aktiviteten med styrkan i olika muskeldelar av kroppen är av stor betydelse. Delaktighet och

personens medverkan i sin vardag är en annan faktor. Personens liv och bakgrund är också en

10

faktor som spelar in, med fritidsintressen och i vilken grad dessa förekommer, hur

hushållsarbetet är uppdelat, medicinska diagnoser, ålder, kön samt hur personen bor och

vilken inkomst personen har (Arnadottir, Gunnarsdottir, Stenlund & Lundin-Olsson, 2011).

Att leva ensam, vara rörelsehindrad i stor utsträckning, vara kvinna samt ha ett lägre

självbestämmande har visat sig vara förknippat med en sämre upplevd hälsa. De äldre hade

problem med att kunna höra, att se bra, att göra sig fin, tvätta sig, inkontinens, att kunna ta

promenader utomhus och inomhus samt att de hade problem med att tala (Dubuc, Dubois,

Raiche, Gueye & Hebert, 2011).

Maddox (1999) menar att synen på hälsa hos äldre skiljer sig avsevärt från vad

hälsopersonalen uppfattar som hälsa, därför borde personalen lyssna mer på de äldre och låta

dem vara en del i sin egen vård.

Personalen inom hemvården

Många äldre har flera olika sjukdomar och funktionsnedsättningar och är beroende av många

vård- och omsorgsinsatser samtidigt, detta ställer krav på samordning (Socialstyrelsen, 2009).

Att arbeta inom socialtjänsten, som innefattar vård av äldre, kräver lämplig utbildning och

erfarenhet enligt Socialtjänstlagen (SFS 2001:453), det är förutsättning för att ge god vård av

god kvalitet (Socialstyrelsen, 2010a). Andelen personal med adekvat vårdutbildning har de

senare åren ökat medan det totala antalet anställda inom vårdsektorn minskat (Socialstyrelsen,

2009).

I en studie av Randström, Asplund och Svedlund (2011) framkom att den äldre personen fann

det betydelsefullt att denne hade ett team som motiverade och hjälpte denne i rehabiliteringen.

Detta team bestod av sjukgymnast, arbetsterapeut, sjuksköterska samt vårdpersonal. Genom

att personalen gav de äldre ett empatiskt och vänligt bemötande upplevde de äldre att de blev

delaktiga och tillfredsställda med den vård de fick. Även artig kommunikation och

information ledde till större upplevd delaktighet (Randström, Asplund & Svedlund, 2011).

Genom att uppmuntra den som rehabiliteras, att fortsätta och inte ge upp när deras vilja

vacklar kan denne klara mer än den först trott (Lindelöf, Karlsson & Lundman, 2011).

Kontinuiteten av personalen samt att personalen hade ett uppmuntrande och stödjande

förhållningssätt var viktigt för kroniskt sjuka patienter när det gällde att utföra egenvård

(Pagels, 2004). Orem (2001) menar att sjuksköterskan skall lära och undervisa patienten i att

utveckla sina färdigheter, samt att uppmuntra patienten och ge feedback, i syfte att få

individen att själv kunna utföra sin egenvård.

11

Ett problem som beskrevs var då vårdpersonalen var stressade och utförde arbetsuppgifterna

skyndsamt, samt att det var dålig kontinuitet hos personalen. Detta ledde till att de äldre

upplevde en kränkning av deras integritet. De blev stressade och de kände en begränsning i

deras delaktighet och autonomi (Randström, Asplund & Svedlund, 2011).

Personalen som arbetar inom vård av äldre är ofta engagerade och känner att de gör ett viktigt

arbete som uppskattas av patienterna. Vårdpersonalens syn på en god arbetsplats utifrån sitt

perspektiv innebär att kunna se helheten, känna till sin arbetsuppgift, sitt och enhetens

uppdrag, vara synlig och bli bekräftad. Att få tillräckligt med tid att utföra arbetsuppgifterna,

tillräcklig bemanning, vara delaktig och kunna påverka genom att få delegeringar för beslut

samt få möjlighet att lära sig nya saker exempelvis genom utbildningar, känna trygghet och

veta att man arbetar säkert är andra perspektiv på en god arbetsplats (Socialstyrelsen, 2003a).

I en studie beskrevs hemvården som en krävande arbetsmiljö både psykiskt och fysiskt för de

anställda, med snäva tidsmarginaler att hålla för de anställda och fysiskt tungt arbete. Detta

skulle kunde leda till ökad stress samt smärtor i muskler och leder. I studien framkom att en

god ekonomi hos arbetsgivaren spelade en stor roll enligt personalen, men att det ofta gjordes

nedskärningar i denna med negativa konsekvenser som följd (Brulin, Winkvist &

Langendoen, 2000).

En bra arbetsplats ger inte bara de anställda en lön, utan även utrymme för sin kreativitet och

att utvecklas (Socialstyrelsen, 2003b). För att kunna vara kreativ på sin arbetsplats behövs

uppmuntran från både chef och kollegor, självständighet och frihet, ett utmanande arbete, en

lagom stor arbetsbörda samt tillräckliga resurser (Amabile et al., 1996).

Att vårdplatserna blir färre och att vårdtiderna kortas ned gör att fler äldre skrivs hem från

sjukhusen tidigare. Det innebär ett ökat tryck på den öppna vården och hemtjänsten. Det finns

för få läkare och sjuksköterskor inom hemsjukvården, det saknas även sjukgymnaster och

arbetsterapeuter som traditionellt arbetar med rehabilitering (Socialstyrelsen, 2009). Det finns

också bristande samordning och osäkerhet om hur ansvaret ska fördelas i insatserna för att

äldre ska få fortsätta bo kvar i sitt eget hem trots sina funktionsnedsättningar. Tillgången på

rehabiliteringspersonal kan inte längre täcka de äldres rehabiliteringsbehov, detta förutsätter

att även vårdpersonalen måste arbeta enligt ett rehabiliterande förhållningssätt

(Socialstyrelsen, 2007). I Uppsala kommun skall de aktörer och företag som vill erbjuda

hälso- och socialtjänst godkännas av kommunen. I förfrågningsunderlaget står bland annat att

12

verksamheterna ska se till att brukaren stärker sina funktioner och sin förmåga att klara sig

själv utifrån ett rehabiliterande förhållningssätt (Uppsala kommun, 2011b), dock definieras

aldrig begreppet i förfrågningsunderlaget.

Problemformulering

Det finns krav på att de aktörer som utför hemvård ska arbeta utifrån ett rehabiliterande

förhållningssätt. Detta ställer krav på personalens kunskap om vad det innebär eftersom det

inte definieras i förfrågningsunderlaget. Det finns få studier gjorda inom ämnet

rehabiliterande förhållningssätt i hemvården, därför kan denna studie bidra med kunskap i

ämnet.

Syfte

Syftet med denna studie är att undersöka hur personalen uppfattar ett rehabiliterande

förhållningssätt i hemvården. Vidare är syftet att undersöka vad det innebär för personalen att

arbeta på ett rehabiliterande förhållningssätt.

METOD

Design

En deskriptiv kvalitativ studie som baseras på intervjuer (Kvale & Brinkmann, 2009).

Urval

För att få bred täckning av materialet valdes sjuksköterskor, undersköterskor och vårdbiträden

som alla arbetade för någon hemvårdsaktör, med olika lång erfarenhet i sitt yrke och som

arbetat olika lång tid inom hemvården.

De intervjuade var elva kvinnor och en man, varav sex var sjuksköterskor, fyra var

undersköterskor och två var vårdbiträden. Variationen av hur länge de arbetat inom yrket var

från sju månader till 39 år. De hade arbetat inom hemvården mellan sex månader och 21 år.

Deltagarnas ålder var från 24 år till 61 år. Antal intervjuer fortlöpte till dess att intervjusvaren

inte längre tillförde någon ny information och en så kallad mättnad uppnåtts (Lundman &

Graneheim, 2008), vilket i denna studie medförde 12 intervjuer.

Datainsamlingsmetod

Semistrukturerade intervjuer utifrån frågeguide som författarna skapat som ställdes till

vårdpersonalen i hemvården (bilaga 1).

13

Tillvägagångssätt

En hemvårdsaktör i en medelstor stad i Sverige visade intresse för studien genom att kontakta

Uppsala Universitet där författarna var verksamma, med problemformuleringen att personalen

ansåg att begreppet ”rehabiliterande förhållningssätt” var otydligt och svårt att tolka. Därefter

kontaktades hemvårdsaktören per telefon och tillfrågades om intresse fortfarande fanns för

studien. Det resulterade i ett möte med verksamhetschefen för arbetsplatsen samt de

sjuksköterskor som var verksamma där. Ett godkännande från verksamhetschefen att studien

fick genomföras inhämtades. Ett informationsbrev kring studiens utformning och att

intervjuerna skulle genomföras under hösten 2011, skickades ut till de anställda på hemvården

genom verksamhetschefen (bilaga 2). Verksamhetschefen kontaktades per telefon när

projektplanen var examinerad och samma informationsbrev skickades återigen ut som en

påminnelse av studiens utformning. Åtta stycken anställda tackade ja till att delta i studien,

två av dessa personer ändrade sig och kunde inte ställa upp de planerade datumen på grund av

tidsbrist. Vid förfrågan ville de inte delta något annat datum heller. De sex återstående

intervjuerna genomfördes under två olika datum.

Då mättnad inte uppnåtts kontaktades ytterligare en verksamhetschef inom ett annat

hemvårdföretag. Information angående studien skickades ut till verksamhetschefen (bilaga 2)

som i sin tur vidarebefordrade detta till de anställda och datum för intervjuer bestämdes, sedan

inhämtades ett godkännande från verksamhetschefen att studien fick genomföras. Då

verksamhetschefen var positiv till studien och försäkrade att de anställda med stor sannolikhet

ville delta, bestämdes aldrig antalet anställda som ville delta innan författarna kom till

arbetsplatsen. Arbetsplatsen besöktes vid två tillfällen, då tackade sex personer frivilligt ja till

att delta i studien.

Utifrån genomläsning av aktuell litteratur samt att en provintervju genomfördes ansågs

intervjufrågorna kompletta för att användas, inga korrigeringar behövdes göras (Kvale &

Brinkmann, 2009).

Författarna intervjuade sex vårdpersonal vardera enskilt. Tio av intervjuerna skedde på

hemvårdens arbetsplatser under arbetstid med en anställd åt gången. Nio av dessa intervjuades

i ett enskilt rum och en intervjuades i fikarummet. Två anställda intervjuades på deras fritid,

en av dessa intervjuades i fikarummet och den andra i ett enskilt rum. Intervjuerna varade i

12-35 minuter och spelades in med bandspelare för att underlätta databearbetning och analys.

För att bevara konfidentialitet numrerades alla intervjuerna 1-12 i slumpmässig ordning.

14

Bearbetning och analys

Data som samlats in genom intervjuerna transkriberades ordagrant och texterna bearbetades i

en kvalitativ innehållsanalys (Lundman & Graneheim, 2008). Alla intervjusvaren lästes av

båda författarna. Författarna analyserade intervjusvaren från den första intervjun tillsammans

och därefter gav handledaren sina synpunkter. Sedan fortsatte författarna att analysera

resterande intervjusvar var för sig, om något av intervjusvaren var svårtolkade diskuterades

detta mellan författarna. Texterna delades upp i meningsbärande enheter, därefter

kondenserande meningsenheter som sammanfattade vad de intervjuade hade sagt. Sedan

tolkades innehållet i koder. Därefter sammanfattades koderna till fem kategorier och fem

underkategorier (bilaga 3).

Etiska överväganden

Ett tillstånd för att genomföra studien inhämtades från de båda verksamhetscheferna, sedan

skickades ett informationsbrev ut till dem som i sin tur vidarebefordrade detta till de anställda

(bilaga 2). Detta gjordes för att inhämta informerat samtycke. I samband med varje intervju

återupprepades informationen från informationsbrevet. Författarna informerade deltagarna att

deltagandet var frivilligt och att de närsomhelst kunde avbryta sitt deltagande i studien. Även

information om att de intervjuades namn, personuppgifter eller arbetsplats inte skulle nämnas

i den färdiga uppsatsen gavs. Det inspelade och skriftliga materialet som samlats in under

intervjuerna förvarades inlåst och efter att all data analyserats raderades allt det inspelade

materialet (CODEX, 2011). När intervjuerna genomfördes ställdes som en sista fråga om

deltagarna ville lägga till eller ta bort någon information som framkommit under intervjuerna

för att skapa trygghet och självbestämmande i intervjuerna.

15

RESULTAT

Analysen av intervjusvaren resulterade i fem kategorier och fem underkategorier kunde

identifieras.

1. Få göra själv och komma tillbaka

2. Organisationens betydelse

Underkategori:

a) Resurser

b) Kunskap och utbildning

c) Samverkan mellan personal

3. Hemmet som arbetsmiljö

Underkategori:

a) Tillgång till hjälpmedel

b) Att arbeta i någons hem

4. Svårigheter i mötet

5. Egenskaper hos personalen

Inom parentes anges numret på den av informanterna som citeras.

1. Få göra själv och komma tillbaka

Den övergripande definitionen av ett rehabiliterande förhållningssätt enligt intervjusvaren var

att vårdtagarna skulle få göra så mycket som möjligt självständigt utifrån sin egen förmåga.

Personalen skulle inte lägga sig i och ta över handlingar från vårdtagaren som denne skulle

kunna utfört självständigt, utan istället uppmuntra och stötta vårdtagaren till självständighet.

Personalen ansåg att när detta rehabiliterande förhållningssätt tillämpades behöll vårdtagaren

sin kapacitet till att utföra sin egenvård och ADL.

”Att de ska få göra så mycket saker som möjligt själv… allt de klarar av. Det

finns väl ingen gräns egentligen, allt från att klä på sig, till att borsta tänderna,

sätta upp håret.” (10)

”Exempelvis kan det ju vara istället för att lyfta upp dem ur sängen kanske kan

mera hålla i dem lite i armen och att de kanske i möjligaste mån ändå ska

försöka stadga upp sig själva…” (11)

16

Rehabiliterande förhållningssätt beskrevs även som att hjälpa vårdtagaren tillbaka till sin

ursprungliga funktion. Om detta inte var möjligt, få vårdtagaren att komma tillbaka till sin

bästa möjliga funktion och att optimera vårdtagarens hälsa. Personalen menade att de skulle

hålla vårdtagaren så frisk som möjligt och försöka fokusera på det positiva i allt det sjuka. En

vårdpersonal beskrev att det alltid finns något positivt att prata om även om vårdtagaren

drabbats av en sjukdom.

”… att man bistår, alltså man hjälper någon, som är på väg att förbättras, eller

någon som har mått ganska dåligt, att man hjälper den på traven till att gå mot

en bättre hälsa eller ett bättre fysiskt tillstånd.” (11)

”…även om det är att en person är väldigt, väldigt sjuk så finns det alltid

någonting som är positivt, och som är värt att lyfta… det kan ju tillexempel vara

för en person att man pratar om hennes katter när man är hemma, för dom är det

bästa hon har och dom får henne att må bra.” (12)

Enligt intervjusvaren framkom att arbeta på ett rehabiliterande förhållningssätt förutsätter att

personalen samarbetar med vårdtagaren och låter denne vara med och ta beslut, bland annat

om sin egen fortsatta vård, vad denne önskar utföra av sina rutiner och i vilken ordning. Även

att utföra handlingar tillsammans med vårdtagaren, såsom att laga mat eller bädda sängen

ansågs rehabiliterande av vårdpersonalen. En god kommunikation var en förutsättning för att

inga missförstånd skulle uppstå mellan vårdpersonal och vårdtagaren och att båda parter

skulle vara insatta i händelseförloppet.

” … hos X ska vi göra frukost och då skulle man ju gärna göra frukost

tillsammans med X, det är ju också att arbeta rehabiliterande … vi ska hjälpa X

med personlig hygien och påklädning… bädda sängar, allt ska man ju göra

tillsammans med kunden.” (1)

” …och att tillexempel ha vårdplaneringar med patienten och doktorn hemma,

och att den patienten får medverka till att utforma sin vård och sin

hemmasituation. Det tycker jag känns som ett rehabiliterande förhållningssätt

för mig.” (12)

17

” Att man talar om det från första början hur förflyttningar ska gå till. Så att den

kunden kan ha en aning om hur vi ska jobba tillsammans då.”(7)

Att arbeta på ett rehabiliterande förhållningssätt underlättar fysiskt för personalen, enligt

vårdpersonalen. Arbetet skulle således bli lättare när vårdtagarna kräver mindre hjälp

eftersom de blir mer självständiga. Enligt personalen blir vården effektiviserad med färre

arbetsmoment. Ur intervjusvaren framkom det att det krävs av alla att de tänker på hur

kroppen skall användas och hur de ska arbeta ergonomiskt. Det tunga arbetet trodde

personalen kunde innebära kroppsskador om de inte arbetade ergonomiskt.

”Underlättar det ju i vårt jobb… jag får färre moment, ju mer självgående och

friska vi har… spar jag ju min energi, resurser.” (4)

” Det här tycker jag är viktigt, hur man ställer sig… det här med

kroppsställningarna och sånt, det är viktigt...det är viktigt att jobba på ett bra

sätt. För annars får man ju mycket skador. Man skadar ju sin egen kropp. Det

har man märkt själv.” (7)

Vårdpersonalen ansåg att det blev både roligare och lättare att arbeta på ett rehabiliterande

förhållningssätt. Det kändes bra i själen och personalen upplevde att de fick mycket i utbyte

av vårdtagarna när de svarade bra mot behandlingen. En personal uppgav att om personalen

tänkte framåt kunde detta bidra till att arbetet kändes mer stimulerande.

” ..om de kan göra saker själva istället för att vi ska göra saker åt dem. Då

kanske de blir lite gladare... mindre psykisk påfrestning på personalen..” (5)

” …det blir ju en lättare arbetssituation för dem, en roligare… Så det tror jag

absolut att det gör jobbet lättare och roligare för dem… också att de känner att

det är lite träning, lite rehabilitering, lite framåttänkande i deras dagliga arbete.”

(12)

Att arbeta på ett rehabiliterande förhållningssätt skapar enligt vårdpersonalen många positiva

konsekvenser för vårdtagarna. Det positiva som kan inträffa för vårdtagarna är att de blir

18

friskare, gladare och tryggare enligt personalen. Vårdtagarna behåller därför sin funktion så

att de kan klara sig självständigt i hemmet. Vårdtagarna får även bättre livskvalitet och de mår

bättre när de får utföra saker själva enligt personalen. Detta tror personalen kan leda till färre

skador och sammantaget möjliggör det kvarboende hemma. Om personalen inte arbetar på ett

rehabiliterande förhållningssätt anser de att vårdtagarna kan förlora balansen, vilket enligt

personalen leder till ökad fallrisk samt att vårdtagarna kan bli handlingsförlamade.

”Förhoppningsvis så får vi ju… lite friskare, självgående, gladare… tryggare

brukare.” (4)

”För de själva också, det måste ju kännas bättre att få göra saker själv.”(3)

”Sen kan kunderna ta vissa felsteg… då blir det svårare… Kunderna kan skada

sig.” (7)

2.Organisationens betydelse

2. a) Resurser

En vårdpersonal uttryckte behovet av en god ekonomi för att kunna arbeta rehabiliterande.

Genom att arbetsgivaren skapar förutsättningar för ett rehabiliterande förhållningssätt krävs

en tillräcklig ekonomi.

”Bra ekonomi så vi kan få mycket hjälpmedel, underlätta så de klara sig mer

själva, tid, utbildad personal.” (5)

Tiden var av stor betydelse för vårdpersonalen i deras dagliga arbete inom hemvården. Många

ansåg att om det uppstod en tidsbrist bidrog detta till att personalen blev stressade. Därmed

var det svårt att arbeta rehabiliterande, då flera ur vårdpersonalen upplevde att

rehabiliteringen var något som tog extra tid i arbetet. Två av intervjupersonerna upplevde att

det fanns en tidsbrist medan andra tyckte att det fanns gott om tid.

” …jag märker ju själv att man faller ju in i den här fällan när man är under

tidpress att man gärna gör saker åt dom.” (1)

19

”Om man har bråttom, om man har många att gå till, inte har möjlighet att

vänta… allting går ju långsammare... tiden räcker inte till.” (3)

” …jag tycker jag har gott om tid. Det är nog många som överdriver för sig

själv, man vill komma så fort som möjligt till alla, så ingen behöver vänta... Men

man vet ju att det får ta sin tid.” (10)

Några intervjupersoner ansåg att det saknades personal och det sågs som ett problem för att

kunna utföra ett rehabiliterande förhållningssätt. En annan vårdpersonal beskrev att ibland

arbetade man två personal hos en vårdtagare när behov av detta fanns, detta ansågs som

positivt. Personalomsättning var något som förekom frekvent och det var flera missnöjda

över.

”Organisatoriskt tror jag det krävs mer personal…” (12)

”Vi har mycket dubbelbemanningar när det behövs. ”(7)

”Och ja, utbyta personal runtomkring, det sker jättemycket. Personal, alltså

undersköterskor och vårdbiträden, som jobbar inom hemtjänsten…” (8)

2.b) Kunskap och utbildning

En svårighet i att arbeta på ett rehabiliterande förhållningssätt enligt vårdpersonalen, är att

viss kunskap saknas hos personalen. Utbildning ansågs som en förutsättning för att arbetet

skulle kunna fungera. Flera ansåg att det var viktigt att personalen höll sig uppdaterade och att

de spred informationen till varandra. Kunskap behövdes enligt personalen om hur en uppgift

skulle utföras praktiskt samt varför den skulle göras. En personal beskrev att introduktionen

på arbetsplatsen var en viktig del för att kunna utföra sitt arbete korrekt och för att arbeta

rehabiliterande.

”Utbildad personal… Mer erfarenhet… Förflyttningsteknik…

Undersköterskeutbildning.” (5)

20

”Jag har ju egentligen ingen riktig vårdutbildning, men jag fick ju ändå en

introduktion till vårdyrket av arbetsgivaren som jag ändå tyckte var väldigt

nyttig… Annars så blir man ju kanske så att man kastas ut i ingenstans och man

vet inte riktigt hur det ska gå till”. (11)

2. c) Samverkan mellan personal

En aspekt som framkom från intervjusvaren var att det måste finnas ett samarbete mellan

olika personalkategorier, men även mellan samma personalkategori, för att arbeta på ett

rehabiliterande förhållningssätt. Om personalen utgick från samma rutiner och en gemensam

handlingsplan, skulle detta enligt personalen innebära en bättre vård för vårdtagaren. Vikten

av en god stämning i personalgruppen för att främja samarbetet framkom även från ett par

personer ur vårdpersonalen.

”Och sen vi jobbar ihop med rehabiliteringspersonalen, sjukgymnast,

arbetsterapeut, och tillexempel dietisten som ser till att de äter rätt, och alla

möjliga fler… Som tillsammans håller de friska, någorlunda.” (8)

”...rätt stämning i personal gruppen.. vi jobbar på ett sånt sätt då blir det som en

vana..får in det i tankesättet, i personal gruppen” (2)

”Det underlättar för personalens arbete att vi har rutiner… att de vet ur de ska

arbeta… Har rutiner… viktigt för brukarna att det görs på samma sätt av alla…

att det blir så lika som möjligt” (6)

3. Hemmet som arbetsmiljö

3. a) Tillgång till hjälpmedel

I resultatet av intervjusvaren framgick att hjälpmedel och hygienmaterial så som

förflyttningshjälpmedel, gånghjälpmedel, handskar och handsprit var förutsättningar för att

arbeta rehabiliterande inom hemvården. Att ha tillräckligt med hjälpmedel skapade trygghet i

personalens dagliga arbete med vårdtagaren, men förenklade även i vardagen för vårdtagaren

och skapade även trygghet för denne.

21

”… Och även att det finns det materialet man behöver, handskar, handsprit… så

att man känner att man kan ta i och gå den där extra biten och inte känna att det

blir för påfrestande för en själv.”(11)

” Hjälpmedel… Handtag, rullator, käpp, nypa att plocka saker från golvet… så

de klarar sin vardag och känna sig trygga...”(5)

4. b) Att arbeta i någons hem

Att ha någon annans hem som arbetsplats uppgav viss personal som svårt. De uppfattade att

vårdtagarna inte ville ändra på inredningen och flera i personalen ansåg inte detta konstigt

heller, eftersom det ändå var vårdtagarens hem. I hemmet kunde även andra människor finnas,

såsom anhöriga som hade åsikter om rehabiliteringen och personalens arbete. En vårdpersonal

uttryckte att det kunde vara positivt att anhöriga såg personalens arbete eftersom de då kunde

se att deras närstående fortfarande kunde utföra saker i sin vardag.

”Men eftersom de bor i sina egna lägenheter är det svårt att få dem att ändra. De

flesta kunderna vill ju inte förflytta saker och ting och det förstår man ju, för de

är ju vana vid att ha tillexempel radion vid sängen, så det är lite svårt. Men man

gör så gott man kan.” (7)

”Jag tror väl också att det blir en positiv konsekvens för att anhöriga kan också

se då att, trots att mamma är så sjuk och har precis kommit hem från sjukhuset

och hon kanske ska dö hemma, så, ändå kan mamma fortfarande göra saker och

hon har fortfarande en glimt i ögat.” (12)

Många ur personalen uttryckte att vårdtagarna i vissa fall bodde väldigt trångt och att detta

ställde till problem när avsikten var att arbeta på ett rehabiliterande förhållningssätt. Även

temporära faktorer såsom blött golv ansågs vara ett problem av personalen. De uppgav att de

inte kunde ge god vård på ett optimalt sätt när rummen var för trånga. Personalen ansåg att

man kunde hjälpas åt för att miljöanpassa bostaden.

”Ja, en del har det väldigt trångt. Det är jättesvårt, för jag menar, om man ska

kunna utföra en bra vård så måste det finnas gott om utrymme för det… Och de

22

flesta som bor hemma har det väldigt trångt hemma och det kan även vara så att

de har mycket saker omkring sig. Så det kan vara jättesvårt. Och röra sig och

hjälpa till ordentligt.” (7)

4. Svårigheter i mötet

Personalen som intervjuades uttryckte många uppfattningar om vårdtagarnas upplevelser och

inställningar till ett rehabiliterande förhållningssätt. Flera personer ur vårdpersonalen uppgav

att vårdtagaren sa nej till den föreslagna vården, såsom exempelvis såromläggningar,

stödstrumpor, kateter, läkemedel men även övningar i förflyttningar. Detta innebar svårigheter

att arbeta på ett rehabiliterande förhållningssätt enligt personalen. Anledningen som

personalen kunde se till att vårdtagarna nekade rehabilitering var rädsla för fall, avsaknad av

livsglädje eller att vårdtagaren rent allmänt var negativt och passivt inställd. En personal

uppgav att vissa vårdtagare såg hjälpen som en rättighet och att de hade betalt för en god

service enligt vårdtagaren.

”…det beror på att dom vågar inte, dom äldre är väldigt rädda att dom ramlar…

Dom patienterna kan vara de som vägrar. Det kanske har hänt att dom har ramlat

tidigare och dom vill inte att det ska ske igen.” (7)

”Att personen motsätter sig, den vill helt enkelt inte rehabiliteras, utan kanske

liksom ingen livsglädje eller har ingen livslust kvar.” (11)

” …de tycker att det har rätt till den service de betalar för. Förväntar sig att man

ska få ett glas vatten och så får man inte det serverat då kan man ju tycka att det

är dålig service” (4)

Vårdpersonalen uppgav att det fanns begränsningar för att arbeta på ett rehabiliterande

förhållningssätt utifrån vårdtagarnas psykiska och fysiska tillstånd. De beskrev dementa

vårdtagares svårigheter att ta instruktioner samt kommunikationssvårigheter med dem. Även

psykiskt sjuka vårdtagare hade svårigheter med kommunikationen och det krävdes mycket

energi från personalen att uppmuntra dessa vårdtagare till att rehabiliteras enligt personalen.

Det fanns även en del fysiska hinder hos vårdtagarna såsom när de var väldigt sjuka, hade

23

kroniska sjukdomar och när det handlade om vård i livets slutskede. Om vårdtagaren var

mycket sjuk ansåg en vårdpersonal att man ändå kunde behöva sköta allt åt vårdtagaren.

”Många är dementa. Där kan det vara, när inte kommunikationen riktigt är

ömsesidig, de har svårt att ta in det jag ber om eller det jag säger där kan jag

känna att det ibland är svårt… det behöver ju inte vara att det är dementa men

det kan ju bero på andra saker att de har svårt… psykiskt sjuk på nått sätt, det är

ju också en kategori där det blir fel någonstans i kommunikationen.” (1)

”Dels kan det ju vara... amputation… Där får man ju förhålla sig till det, alltid

göra det bästa av det och tänka på det. Du kan ha sjukdomar som inte går att

göra något åt, som är kroniska och då får man följa patienten och göra det så bra

som möjligt. Så det blir ju en successiv försämring för dem…” (9).

”Om de är väldigt sjuka, då kan de inte göra så mycket själva. Vid vård i livets

slut…” (5)

5. Egenskaper hos personalen

Det framkom från intervjusvaren att vissa egenskaper hos personalen krävdes för att arbeta på

ett rehabiliterande förhållningssätt. Personalen behövde en förmåga att skapa förtroende hos

vårdtagaren och utstråla trygghet, så att denne kunde lita på att personalen handlar utifrån

vårdtagarens bästa. Personalen ansåg det viktigt att ha förmågan att se förändringar och

reagera på dessa samt att vara lyhörd för vårdtagarnas sinnesstämning. Viljan att göra det så

bra som möjligt för vårdtagaren och vara empatisk var en självklarhet hos personalen.

”Framförallt att man är trygg i tron på sig själv, sin egen förmåga, att man vågar

vara drivande...” (12)

”Det är inte så lätt att bli äldre, det är ju så, det är inte så lätt att bli gammal, sjuk

och rörelseinskränkt. Och känna att man håller på att bli glömsk… att man hör

dåligt, ser dåligt.. Det är väldigt viktigt att man förstår hur de då kan reagera.”

(9)

För några av vårdpersonalen var rehabiliterande förhållningssätt något självklart, något som

gjordes dagligen, som gick automatiskt och som de inte dagligen reflekterade över.

24

”Jag kan inte påstå att det finns med mig i tankarna… Det går ju av sig självt…

det är självklart för mig… det har ju blivit någonting som man bara gör på något

sätt. Man tänker nog inte riktigt på det… Det är något som är svårt att sätta

fingret på.” (10)

DISKUSSION

Sammanfattning

Sjuksköterskorna, undersköterskorna och vårdbiträdena som intervjuades i denna studie

definierade ett rehabiliterande förhållningssätt som att inte utföra för många uppgifter åt sin

vårdtagare, inte ta ifrån dem sin handlingsförmåga, hjälpa vårdtagaren att få göra själv och

komma tillbaka. Genom ett rehabiliterande förhållningssätt menar personalen att de får färre

arbetsuppgifter, kan lägga energi på annat samt förebygga slitage på kroppen. Vårdpersonalen

ansåg även att vårdtagarna blev tryggare, mer självständiga och fick ökad livskvalitet. Det

krävdes resurser för att göra ett optimalt arbete möjligt så som tid, pengar och tillräckligt med

personal. Personalen uttryckte att de borde samverka i hög grad och gärna med andra

yrkeskategorier mot ett gemensamt mål. Andra aspekter som personalen tyckte hade betydelse

för ett rehabiliterande förhållningssätt var utbildning, kunskap, tillgång till hjälpmedel och en

anpassad bostad. Svårigheter som framkom under intervjuerna med att arbeta på ett

rehabiliterande förhållningssätt var när vårdtagarna sa nej till rehabilitering, eller pågrund av

psykisk sjukdom och demens inte kunde samarbeta med personalen samt fysiska sjukdomar i

hög grad som kunde försämra förutsättningarna för rehabiliteringen. Egenskaper

vårdpersonalen behövde var lyhördhet, att ha självförtroende och vara empatisk för att arbeta

enligt ett rehabiliterande förhållningssätt.

Resultatdiskussion

Intressant i denna studie var att den övergripande definitionen av ett rehabiliterande

förhållningssätt som framkom i intervjuerna till stor del överensstämde med definitionen i

litteraturen av rehabilitering, det vill säga att få vårdtagaren tillbaka till sin ursprungliga

funktion (World Health Organisation, 2010; Romøren, 2008) samt att hjälpa en person med

funktionsnedsättning att behålla sin funktionsförmåga och uppnå självständighet utifrån sina

behov och förutsättningar (SOSFS 2007:10). Om total självständighet av ADL inte kan

uppnås inriktas rehabiliteringen på att minimera behovet av utomstående hjälp (Cameron &

25

Kurrle, 2002). Detta menade personalen i intervjuerna skulle ske genom att personalen låter

vårdtagaren utföra så mycket som möjligt självständigt, som att sköta sin egen hygien,

förflytta sig och klä på sig själv. Randström, Asplund och Svedlund (2011) fann att en viktig

aktivitet för att främja självständigheten och minska beroendeförhållandet till personalen är att

få sköta sin hygien så självständigt som möjligt.

Den generella uppfattningen i intervjuerna var att låta vårdtagaren utföra all sin egenvård själv

men en personal i denna studien berättade att personalen utförde all omvårdnad när

vårdtagaren var mycket sjuk och krävde det. Orem (2001) menar i sin egenvårdsteori att

omgivningen måste hjälpa en människa att klara den egenvård denne inte klarar av själv. Det

finns ett behov av hjälp i relation till individens egenskaper och vad individen faktiskt

behöver. Orem (2001) anser att det är sjuksköterskans uppgift att undervisa patienten i att

utveckla sina färdigheter, samt att uppmuntra patienten och ge feedback, i syfte att få

individen att själv kunna utföra sin egenvård. Detta stämmer till stor del överens med svaren

som framkom i intervjuerna där personalen uttryckte vikten av samarbete med patienten och

att hålla en god kommunikation så att båda parter skulle vara överens och insatta i det

fortsatta rehabiliteringsarbetet. Ur en intervju i denna studie berättades att personalen borde

lyfta fram det positiva ur vårdtagarens situation, även om denne är mycket sjuk. Genom

positiv uppmuntran och motivering att fortsätta rehabiliteras kan vårdtagaren klara mer än

denne trott från början (Lindelöf, Karlsson & Lundman, 2011).

Det har framkommit i denna studie att det finns stora fördelar att arbeta enligt ett

rehabiliterande förhållningssätt, både för vårdtagare och för personalen. Personalen upplevde

sitt arbete som lättare fysiskt då vårdtagarna krävde mindre hjälp när de ökade sin

självständighet. Då arbetet ofta var fysiskt tungt kunde det innebära skador på kroppen för

personalen, i och med detta menade personalen att de borde tänka på att arbeta mer

ergonomiskt. Simon et al. (2008) menar att det är känt att vårdpersonal inom hemvården

drabbas av belastningsskador men att det inte enbart är det fysiska arbetet som skapar dem,

utan även den psykosociala påfrestningen och stressen som arbetet innebär. I motsats till detta

uppger vårdpersonalen att arbeta på ett rehabiliterande förhållningssätt som stimulerande, att

det skapar en bra känsla i själen och att personalen får mycket i utbyte från vårdtagarna.

Personalen inom äldrevården känner ofta att de utför ett viktigt arbete som uppskattas av

patienterna (Socialstyrelsen, 2003a).

26

Även vårdtagarna har stora vinster i att personalen arbetar på ett rehabiliterande

förhållningssätt, enligt informationen som framkommit ur intervjusvaren. Vårdtagarna anses

kunna bli friskare, tryggare och gladare, vilket leder till en bättre livskvalitet. I en tidigare

studie tillfrågades kroniskt sjuka patienter om betydelsen av att få utföra sin egenvård

självständigt och där framkom att deras livskvalitet ökade, de ansåg det som tidssparande och

praktiskt samt menade de att vara engagerad i sin egenvård var likställt med att vara delaktig i

beslut om sin vård (Pagels, 2004). I en liknande studie framkom det att patienterna anser att

självständighet i egenvården ledde till ökad självkänsla, självförtroende och bibehållandet av

god mental hälsa. För att öka vårdtagarens förmåga till egenvård skulle personalen bland

annat; låta vårdtagaren få göra så mycket som denne kunde göra själv, låta det ta extra tid och

identifiera behov hos vårdtagarna (Chang, 2009).

Att få regelbunden träning i självständighet leder enligt personalen i denna studie till bättre

balans, vilket minskar fallrisken och sammantaget innebär detta möjliggörandet av

kvarboende i hemmet. Det finns olika sätt att minska fallrisken hos äldre, i litteraturen finns

evidens för att det skulle vara effektivt att exempelvis göra individuella riskbedömningar hos

vårdtagaren i dennes hemmiljö, att hjälpa vårdtagaren träna sina muskler och att öva balansen

(Gillespie et al., 2009). Detta nämns specifikt i en intervju där ett rehabiliterande

förhållningssätt beskrivs som att istället för att lyfta en vårdtagare ur sängen kan denne få

stödja upp sig själv och på så sätt stärka sina egna muskler och då förhindra fall.

En personal beskrev en god ekonomi som en förutsättning eftersom det skulle kunna skapa

förutsättningar i syfte att främja ett rehabiliterande förhållningssätt. När fler och fler blir äldre

krävs större resurser för att ta hand om den åldrande befolkningen, dessutom finns det krav på

produktivitet och kostnadseffektivitet (Nortvedt, 2002). Mellan år 2004 och 2008 ökade

kostnaderna för de ordinära boendena med 5,2 miljarder (Socialstyrelsen, 2010a). Alltså får

hemvårdssektorn en ökad ekonomi men frågan är om dessa spenderas rätt eller om det är en

tillräcklig ökning i förhållande till ökningen av vårdtagare. Brulin, Winkvist och Langendoen

(2002) menar att en god ekonomi hos arbetsgivaren spelar en stor roll enligt vårdpersonalen,

men ofta görs det nedskärningar i budgeten med negativa konsekvenser för personalen och

vårdtagarna som följd.

Tiden var en aspekt i det rehabiliterande arbetet. Personalen i intervjuerna menade att för att

låta vårdtagaren utföra sin ADL så självständigt som möjligt krävdes tillräckligt med tid. Här

skiljde sig svaren mellan de olika intervjupersonerna, vissa tyckte att det fanns gott om tid

27

medan andra uttryckte en tidsbrist inom hemvården. Det fanns dock inget mönster eller

samband i hur länge de arbetat, deras ålder eller yrkeskategori i relation till om de upplevde

sig ha gott om tid eller inte. Randström, Asplund och Svedlund (2011) menade att de äldre

kände begränsningar i autonomin och mindre delaktighet då vårdpersonalen var stressad och

utförde sina arbetsuppgifter skyndsamt. De äldre blev även själva stressade och otrygga. Brist

på kontinuitet av vårdpersonal kan också skapa otrygghet hos äldre (Randström, Asplund &

Svedlund, 2011). Att personalomsättningen var stor och att det saknades personal på

arbetsplatserna framkom som ännu ett problem för att arbeta på ett rehabiliterande

förhållningssätt enligt vårdpersonalen. Intervjupersonerna berättade att tillräckligt med

personal skulle behövas för att hinna med att arbeta på ett rehabiliterande förhållningssätt.

Inom hemvården och på vårdboenden vårdas äldre människor, men skillnaden är att på

vårdboenden är patienterna ofta sjukare och i större behov av tillsyn och av hjälp med sin

ADL (Hellström et al., 2004). Orsaken till att en individ beviljas hemvård beror ofta på en

tidigare historik av stroke, begynnande demens eller behov av hjälp med ADL (Thumé,

Facchini, Tomasi & Vieira, 2010). Det saknas forskning på ledarskap och organisation inom

hemvården, däremot finns forskning på vårdboendens organisation. Dessa anses kunna

jämföras eftersom patientklientelet har likheter i behovet av hjälp från vårdpersonalen. Att

enbart öka bemanningen räcker inte för att öka vårdkvaliteten, utan det som krävs är ett aktivt

ledarskap från vårdenhetschefens sida. Chefen bör fokusera på strukturen på arbetsplatsen,

samordning av personal, att klargöra roller samt övervakning över hur arbetet fungerar. Att

anställa utbildad personal kan innebära minskad personalomsättning (Havig, Skogstad,

Kjekshus & Romøren, 2011). Om bemanningsnivån inom vårdenheten är högre, får varje

vårdtagare mer tid av personalen, men det leder inte till ökad vårdkvalitet (Arling, Kane,

Mueller, Bershadsky, & Degenholtz, 2007). Rantz och medarbetare (2004) menar att god

vårdkvalitet inte behöver kosta mer pengar, utan att det viktigaste är att ledningen har viljan

att arbeta med kvalitetsutveckling och att personalen ser till att vårdtagarna får sin basala

omvårdnad tillgodosedd. Det är dock intressant att ingen av intervjupersonerna i föreliggande

studie uttryckt behovet av ett fullgott ledarskap som en förutsättning för rehabiliterande

förhållningssätt.

För ett arbete inom socialtjänsten, där vård av äldre inkluderas, krävs en lämplig utbildning

och erfarenhet enligt Socialtjänstlagen (SFS 2001:453). Detta är något som informanterna

beskrivit i föreliggande studier som en förutsättning för att arbeta rehabiliterande. De ansåg

att kunskap behövdes för att veta hur och varför en uppgift skulle utföras praktiskt. Ur en

28

intervju framkom vikten av en god introduktion på arbetsplatsen om arbetstagaren inte hade

någon vårdutbildning. Att personalen sprider kunskap sinsemellan samt höll sig uppdaterade

på nya rön inom yrket beskrevs av intervjupersonerna som av stor vikt.

Att personalen utgår från gemensamma handlingsplaner och mål samt håller en god

kommunikation innebär för vårdtagarna att de får en bättre vård, enligt personalen i

intervjuerna. All omsorg ska dock ges individuellt med hänsyn till den enskilda personens

behov, önskemål och förväntningar (Socialstyrelsen, 2009). Det har även visat sig att

vårdtagare finner det betydelsefullt att ha ett team som hjälper och motiverar dem i

rehabiliteringen (Randström, Asplund & Svedlund, 2011). Detta stämmer till stor del överens

med berättelser från intervjuerna om att ett samarbete inom personalen och även med

rehabiliteringspersonalen är en viktig förutsättning för rehabilitering.

Att ha tillräckligt med hjälpmedel framkom under intervjuerna som en förutsättning för det

rehabiliterande arbetet, exempel på hjälpmedel kunde vara handsprit, handskar, rollator samt

rullstol. Att följa basala hygienrutiner såsom att använda handsprit vid kontakt med de äldre

samt handskar när detta krävs är lika viktigt som på sjukhusen, då personalen rör sig mellan

många olika patienter dagligen. Detta kan innebära svårigheter när man arbetar hemma hos en

patient (Fermann & Naess, 2008). Att ha tillgång till rätt sorts hjälpmedel vid exempelvis

förflyttningar är en förutsättning för att personalen inte skall skada sig (Simon et al., 2008).

Intervjupersonerna uppgav att många vårdtagare bodde trångt och detta innebar problem för

rehabiliteringen. Ur intervjuerna framkom även att personalen hade en tro på att man

tillsammans med vårdtagaren kunde hjälpas åt för att miljöanpassa bostaden, men i vissa fall

verkade detta svårt då vårdtagaren inte ville ändra på inredningen. Det är viktigt att identifiera

sådant som kan underlättas i hemmiljön samt identifiera barriärer som kan påverka

vårdtagares funktioner för att främja rehabilitering (Stucki, Reinhardt & Grimby, 2007).

Övermöblerade och trånga hem är utmaningar som både hemvårdspersonal och äldre ställs

inför, när det gäller att exempelvis utföra de äldres personliga hygien. Ibland kan en

ombyggnation eller tilltag av hjälpmedel behövas, vilket kan uppfattas som kränkande av den

äldre. Att lösa problemen kräver samarbete och dialog mellan både den äldre, dennes

närstående samt vårdgivaren (Fermann & Naess, 2008).

Att ha hemmet som arbetsplats menade vårdpersonalen i intervjuerna som något inte helt

enkelt. De fick anpassa sig och samarbeta med vårdtagaren när det bland annat gällde

29

möbleringen. Detta var något personalen accepterade eftersom det ändå var vårdtagarens egna

hem. Hemmet och tillhörigheterna är symboler för identiteten hos en människa. De äldre kan

uppleva det som en invadering att bli vårdad i hemmet, och hemmet kan få en annan betydelse

med hjälpmedel och andra människor som vistas där. Det krävs en balansgång mellan att

skapa en bra arbetsmiljö för personalen och en god hemmiljö för patienten (Fermann &

Naess, 2008).

Att arbeta i någons hem sågs av personalen som något inte helt okomplicerat, då det bland

annat kunde finnas anhöriga där som hade åsikter om personalens arbetssätt och

rehabiliteringens utformning. Anhöriga bör dock ses som en resurs, om dessa medverkar i

vården skattas livskvaliteten högre jämfört med om enbart professionell vård ges (Hellström

& Hallberg, 2001).

Ur intervjusvaren framkom även att vårdtagarens inställning till rehabilitering kunde spela en

stor roll i arbetet. I flera fall beskrevs att vårdtagare tackat nej till föreslagna behandlingar

som exempelvis såromläggningar, katetersättning eller övningar i förflyttning. Vissa ansåg att

vårdtagaren hade rätt att säga nej och förmodade att vårdtagarens motiv till nekande var av

rädsla för fall, avsaknad av livsglädje eller en allmän negativ inställning hos vårdtagaren. En

intervjuperson berättade att vissa vårdtagare såg hjälpen som en rättighet och att de hade

betalt för en god service. Det har visat sig i tidigare studier att rehabiliteringsövningar i

hemmet långsiktigt förbättrar den fysiska funktionaliteten och ökar livskvaliteten (Thomé,

Dykes & Hallberg, 2003). Vanliga sjukdomar som äldre kan drabbas av är höftfrakturer och

stroke, även dessa har stora fördelar i tidig utskrivning från sjukhus och rehabilitering i det

egna hemmet (Randström, Asplund & Svedlund, 2011). Detta ter sig en aning motsägelsefullt

att de äldre väljer att tacka nej när rehabilitering visat så goda resultat tidigare. Det är dock

känt att många äldre minskar sin aktivitet ju äldre de blir, trots att de vet om fördelarna av att

vara aktiv (Prohaska et al, 2006).

När personalen tillfrågades under intervjuerna om svårigheter för att arbeta på ett

rehabiliterande förhållningssätt uppgav många att vårdtagarens fysiska och psykiska tillstånd

ställde till problem. Bland annat nämndes amputeringar, många kroniska sjukdomar samtidigt,

vård i livets slutskede samt demens som stora problem för en optimal rehabilitering. När en

vårdtagare har många sjukdomar samtidigt, så kallad komorbiditet, leder det till en

långsammare rehabilitering eller att personen aldrig återkommer till sin ursprungliga nivå

(Romøren, 2008). Personalen upplever det svårt att rehabilitera personer med fysiska

30

nedsättningar, dock är det kanske dessa som behöver rehabiliteringen mest. Individens behov

av hjälp kan bero på att förmågan till handling är nedsatt på grund av funktionshinder,

sjukdom eller hälsostatus (Orem, 2001). Intervjupersonerna menade även att det fanns en

svårighet i kommunikationen, särskilt om vårdtagaren var dement eller led av psykisk

sjukdom, och kanske kunde detta vara en del i graden av förståelse hos vårdtagaren. Om

vårdtagaren lider av demens kan detta innebära kommunikationssvårigheter med missförstånd

som följd och det kan leda till en ökad psykisk belastning för personalen (Wångblad, Ekblad,

Wijk & Ivanoff, 2009).

Som en förutsättning för rehabiliterande förhållningssätt nämndes specifika egenskaper hos

vårdpersonalen under intervjuerna, dessa var lyhördhet, empati, förmåga att skapa förtroende

och att utstråla trygghet. Detta stämmer överens med vad vårdtagarna tycker då patienterna

ansåg i en studie där de blev intervjuade om vad bra vårdpersonal är för något. Enligt

patienterna är det de som visar förståelse, omsorg, skapar förtroende och har god kunskap om

åldrandet och sjukdomarna det kan medföra (Van der Elst, de Casterlé & Gastmans, 2011). I

en annan studie framkom artig kommunikation och empatiskt bemötande som viktiga delar av

vårdpersonalens egenskaper (Randström, Asplund & Svedlund, 2011).

Metoddiskussion

Innan varje intervju påbörjades fick intervjupersonen en upprepning av informationen i

informationsbrevet (bilaga 2) och studiens syfte lästes upp, detta för att inhämta informerat

samtycke (Kvale & Brinkmann, 2009). Då denna information inte innehöll några värderingar

eller fakta om begreppet rehabiliterande förhållningssätt anses inte detta kunnat påverka

resultatet. I kvalitativa studier kan dock inte forskaren distansera sig till föremålet för studien

då forskaren är en medskapare av texten, det vill säga att forskaren ställer frågorna och kan

med sitt kroppsspråk, tal och uppförande påverka intervjupersonen och även intervjusvaren.

Således kan inte intervjustudiens resultat vara oberoende av forskaren (Lundman &

Graneheim, 2008).

Intervjufrågorna i kvalitativa studier bör vara enkla och korta (Kvale & Brinkmann, 2009). I

vissa av intervjuerna förstod inte informanterna alla begrepp i frågeställningen. Detta kan bero

på frågornas utforskande art samt att författarna i fråga nummer ett ville att informanterna

själva skulle ge en definition av begreppet rehabiliterande förhållningssätt.

Då merparten av intervjuer genomfördes på arbetstid skapade detta vissa störningsmoment vid

intervjutillfällena. Exempelvis att telefonen ringde (2 intervjuer) eller någon kollega kom in

31

för att ställa en fråga (1 intervju). Detta kunde skapa en stress och känsla av att arbetstid

försvann och mer arbete fick göras under kortare tid. Författarna tror dock att färre deltagare

ställt upp om intervjuerna gjorts på personalens fritid. Merparten av intervjuerna genomfördes

även i ett enskilt rum vilket var bra för att behålla konfidentialitet (Kvale & Brinkmann,

2009). Två intervjuer genomfördes dock i fikarummet. Vid intervjutillfällena var fikarummet

tomt men det fanns en risk för att andra människor skulle komma in dit. Det skulle kunna

innebära att den som blev intervjuad inte kände att denne kunde vara lika trygg och öppen i

sina svar, då inte full anonymitet kunde garanteras för dessa två individer.

Det finns oftast inte en sanning utan flera alternativa tolkningar i kvalitativ forskning

(Lundman & Graneheim, 2008). För att minska riskerna för feltolkningar läste författarna

samtliga intervjuer tillsammans samt analyserade den första intervjun gemensamt för att

säkerställa att samma sätt att analysera användes. Därefter analyserade författarna hälften av

intervjuerna vardera enskilt, resultaten jämfördes sedan sinsemellan. För att ett resultat skall

anses tillförlitligt ska en författare bland annat noggrant beskriva datainsamling, urval,

analysprocess samt att stämma av med handledaren under arbetets gång, vilket är utfört i

denna studie (Kvale & Brinkmann, 2009).

Intervjuerna varade mellan 12-35 minuter, således var de inte alltid långa men intervjusvaren

var ändå mycket informativa och ansågs ge svar på syftet. Intervjuerna fortgick till att en så

kallad mättnad uppstått, vilket innebar att ingen ny information framkom från intervjuerna.

Ett resultats giltighet innebär att det är representativt eller typiskt för det som skall beskrivas.

Valet av deltagare har betydelse för resultatets giltighet (Lundman & Graneheim, 2008). I

denna studie intervjuades hemvårdspersonal som ansågs ha något att berätta om ämnet

rehabiliterande förhållningssätt. Endast en informant var man, men det anser författarna ändå

vara representativt då merparten inom yrket är kvinnor (Brulin, Winkvist & Langendoen,

2000).

Förslag till vidare forskning

När fler människor blir äldre (Statistiska Centralbyrån, 2002) och när resurserna inte räcker

till kommer fler äldre behöva vårdas i hemmet av sina anhöriga (Socialstyrelsen, 2010b). I

studien nämnde en personal de anhörigas betydelse och deras uppfattningar av ett

rehabiliterande förhållningssätt, detta skulle vara intressant att inkludera i framtida forskning.

32

Slutsats

Personalens uppfattning av ett rehabiliterande förhållningssätt stämde till stor del överens med

definitionen av rehabilitering i litteraturen (World Health Organisation, 2010; Romøren,

2008; SOSFS 2007:10; Cameron & Kurrle, 2002). Hinder som personalen såg med att arbeta

på ett rehabiliterande förhållningssätt bestod främst i organisatoriska faktorer, svårigheter i

mötet med vårdtagaren samt att ha hemmet som arbetsplats. Särskilda egenskaper krävdes

också hos personalen som empatisk förmåga, lyhördhet, att vara trygg samt att ha en vilja.

Studiens resultat kan användas till att beskriva och definiera begreppet rehabiliterande

förhållningssätt och öka förståelsen för hur personalen kan arbeta utifrån detta

förhållningssätt.

33

REFERENSER

Amabile, T. M., Conti, R., Coon, H., Lazenby, J. & Herron, M. (1996). Assessing the work

environment for creativity. The Acacemy of Management Journal, 39(5). 1154-1184.

Andersson, M., Hallberg, I. R. & Edberg, A. K. (2006). The final period of life in elderly

people in Sweden: factors associated with QOL. International Journal of Palliative Nursing,

12(6), 286-93.

Arling, G., Kane, R. L., Mueller, C., Bershadsky, J. & Degenholtz, HB. (2007). Nursing effort

and quality of care for nursing home residents. The Gerontologist, 47(5), 672-82.

Arnadottir, S. A., Gunnarsdottir, E. D., Stenlund, H. & Lundin-Olsson, L. (2011).

Determinants of self-rated health in old age: A population-based, cross-sectional study using

the International Classification of Functioning. BMC Public Health, 11(670).

Brulin, C., Winkvist, A. & Langendoen, S. (2000). Stress from working conditions among

home care personnel with musculoskeletal symptoms. Journal of Advanced Nursing, 31(1),

181-189

Cameron, I. D. & Kurrle, S. E. (2002). Rehabilitation and older people. The Medical Journal

of Australia, 177(7), 387-91.

Chang, S. H. (2009). Beliefs about self-care among nursing home staff and residents in

Taiwan. Geriatric Nursing, 30(2), 90-8.

CODEX, Centrum för forsknings och bioetik. (2011). Regler och riktlinjer för forskning:

Informerat samtycke. Hämtat 3 maj 2011 från http://www.codex.vr.se/manniska2.shtml

Dubuc, N., Dubois, M. F., Raiche, M., Gueye, N. R. & Hebert, R. (2011). Meeting the home-

care needs of disabled older persons living in the community: does integrated services

delivery make a difference? BMC Geriatrics, 11(67). doi:10.1186/1471-2318-11-67

Denyes, M. J., Orem, D. E., Bekel, G. & SozWiss, G. B. (2001). Self-care: a foundational

science. Nursing Science Quarterly, 14(1), 48-54.

De Vlieghera, K., Paquaya, L., Grypdonckb, M., Woutersa, R., Debailliea, R. & Geysa, L.

(2005). A study of core interventions in home nursing. International Journal of Nursing

Studies, 42(5), 513–520.

34

Fermann, T. & Naess, G. (2008). Kapitel 17: Vård och omsorg för äldre i ordinärt boende. I

M. Kirkevold, K. Brodtkorb & AH. Ranhoff (Red). Geriatrisk Omvårdnad: God omsorg till

den äldre patienten, ss.197-217. Stockholm: Liber

Gillespie, L. D., Gillespie, WJ., Robertson, M. C., Lamb, S. E., Cumming, R. G. & Rowe, B.

H. (2009). Interventions for preventing falls in elderly people. Cochrane Database of

Systematic Reviews, 15(2).

Hallberg, I. R. & Kristensson, J. (2004). Preventive home care of frail older people: a review

of recent case management studies. Journal of Clinical Nursing, 13(6), 112-20.

Havig, A. K., Skogstad, A., Kjekshus, . LE. & Romøren, T. I. (2011). Leadership, staffing and

quality of care in nursing homes. BMC Health Services Research, 11(1), 327.

Hellström, Y., Andersson, M. & Hallberg, I. R. (2004). Quality of life among older people in

Sweden receiving help from informal and/or formal helpers at home or in special

accommodation. Health and Social Care in the Community, 12(6), 504-16.

Hellström, Y. & Hallberg, I. R. (2001). Perspectives of elderly people receiving home help on

health, care and quality of life. Health and Social Care in the Community, 9(2), 61-71. doi:

10.1046/j.1365-2524.2001.00282.x

Kristoffersen, N. J. (2006). Teoretiska perspektiv på omvårdnad. I Kristoffersen, N. J.,

Nortvedt, F. & Skaug, E-A. (Red.). Grundläggande omvårdnad del 4 (s. 40-41). Stockholm:

Liber.

Kvale, S & Brinkmann, S. (2009). Den kvalitativa forskningsintervjun (2.uppl.). Lund:

Studentlitteratur

Leenerts, MH., Teel, CS. & Pendleton, MK. (2002). Building a model of self-care for health

promotion in aging. Journal of Nursing Scholarship, 34(4), 355-61.

Lindelöf, N., Karlsson, S & Lundman, B. (2011). Experiences of a high-intensity functional

exercise programme among older people dependent in activities of daily living. Physiotherapy

Theory and Practice, Early Online, 1–10, DOI: 10.3109/09593985.2011.611217

Lundman, B & Graneheim, U. H. (2008). Kvalitativ innehållsanalys. I M, Granskär & B,

Häglund-Nielsen. (Red.). Tillämpa kvalitativ forskning inom hälso- och sjukvård. (s.159-172).

Lund: Studentlitteratur.

35

Maddox, M. (1999). Older women and the meaning of health. Journal of Gerontological

Nursing, 25(12), 26-33.

Martin, G. P, Nancarrow, S. A, Parker, H., Phelps, K., Regen, E. L. (2005). Place, policy and

practitioners: on rehabilitation, independence and the therapeutic landscape in the changing

geography of care provision to older people in the UK. Social Science Medicine, 61(9),1893–

1904.

Nortvedt, P. (2002). Kapitel I: Klinisk omvårdnad – realiteter och utmaningar. I Almås, H.

(Red.). Klinisk omvårdnad del 1 (s. 11). Stockholm: Liber.

Orem, E.D. (2001). Nursing – concepts of practice. USA: Mosby Inc.

Pagels, A. (2004). Egenvård – Kapacitet i vardagen vid kronisk sjukdom. Vård i Norden,

73(4). 10-14.

Prohaska, T., Belansky, E., Belza, B., Buchner, D., Marshall, V., McTique, K., Satariano, W.

& Wilcox, S. (2006). Physical activity, public health, and aging: Critical issues and research

priorities. Journal of Gerontology Series B, Psychological and Social Sciences 61(5), 267–

273.

Randström, K. B., Asplund, K. & Svedlund, M. (2011). Impact of environmental factors in

home rehabilitation - a qualitative study from the perspective of older persons using the

International Classification of Functioning, Disability and Health to describe facilitators and

barriers. Disability and Rehabilitation, e-publication, doi:

doi:10.3109/09638288.2011.619621

Rantz, M. J., Hicks, L., Grando, V., Petroski, G. F., Madsen, R. W., Mehr, D. R…, Maas, M.

(2004). Nursing home quality, cost, staffing, and staff mix. The Gerontologist, 44(1), 24-38.

Romøren, TI. (2008). Kapitel 2: Äldre, hälsa och hjälpbehov. I Kirkevold, M., Brodtkorb, K.

& Ranhoff, H. A. (Red.). Geriatrisk omvårdnad – God omsorg till den äldre patienten (ss. 35-

36). Stockholm: Liber.

SFS 2001:453. Socialtjänstlagen. Stockholm: Socialdepartementet. Hämtat 2 december 2011,

från http://www.riksdagen.se/webbnav/index.aspx?nid=3911&bet=2001:453

36

SFS 2008:962. Lagen om valfrihetssystem. Stockholm: Socialdepartementet. Hämtat 11 maj

2011, från http://www.notisum.se/rnp/sls/lag/20080962.htm

Simon, M., Tackenberg, P., Nienhaus, A., Estryn-Behar, M., Conway, P. M. & Hasselhorn, H.

M. (2008). Back or neck-pain-related disability of nursing staff in hospitals, nursing homes

and home care in seven countries--results from the European NEXT-Study. International

Journal of Nursing Studies, 45(1), 24-34.

Socialstyrelsen, (2003a). Kompetensförsörjning inom vård och omsorg om äldre och

funktionshindrade. Del I – Övervägningar och bedömningar. Stockholm: Socialstyrelsen.

Hämtad 10 november 2011 från

http://www.socialstyrelsen.se/Lists/Artikelkatalog/Attachments/10801/2003-131-

21_200313121.pdf

Socialstyrelsen, (2003b). Kompetensförsörjning inom vård och omsorg om äldre och

funktionshindrade. Del II – Faktagrund och beräkningar. Stockholm: Socialstyrelsen.

Hämtad 10 november 2011 från

http://www.socialstyrelsen.se/Lists/Artikelkatalog/Attachments/10802/2003-131-

22_200313122.pdf

Socialstyrelsen, (2007). Rehablitering för hemmaboende äldre personer. Stockholm:

Socialstyrelsen. Hämtad 11 maj 2011 från

http://www.socialstyrelsen.se/Lists/Artikelkatalog/Attachments/9199/2007-123-

26_200712326.pdf

Socialstyrelsen, (2009). Vård och omsorg om äldre. Lägesrapport 2008. Stockholm:

Socialstyrelsen. Hämtad 11 maj 2011 från

http://www.socialstyrelsen.se/Lists/Artikelkatalog/Attachments/8465/2009-126-

44_200912644.pdf ISBN 978-91-978065-4-1

Socialstyrelsen, (2010a). Lägesrapport 2010: Folkhälsa, Hälso- och sjukvård, Individ- och

familjeomsorg, Stöd och service till personer med funktionsnedsättning, Vård och omsorg om

äldre. Hämtad 10 november 2011 från http://www.socialstyrelsen.se/publikationer2010/2010-

3-14/Documents/2010-3-21%20L%C3%A4gesrapport%202010.pdf

37

Socialstyrelsen, (2010b). Lägesbeskrivning 2010: Stöd till personer som vårdar eller stödjer

närstående. Hämtad 6 december 2011 från

http://www.socialstyrelsen.se/lists/attachments/18210/2010-12-23.pdf

SOSFS 2007:10. Socialstyrelsens föreskrifter och allmänna råd om samordning av insatser

för habilitering och rehabilitering. Stockholm: Socialstyrelsen. Hämtad 11 maj 2011 från

http://www.socialstyrelsen.se/sosfs/2007-10

Statistiska Centralbyrån (2002). Befolkning efter ålder och kön. Hämtad 3maj 2011 från

http://www.SCB.se/statistik/BE/BE0701/2000I02/BE51ST0303_05.pdf

Stucki, G, Reinhardt, J. D. & Grimby, G. (2007). Organizing human functioning and

rehabilitation research into distinct scientific fields. Part II: Conceptual descriptions and

domains for research. Journal of Rehabilitational Medicine, 39(4), 299–307

Thumé, E., Facchini, L. A., Tomasi, E. & Vieira, L. A. (2010). Home health care for the

elderly: associated factors and characteristics of access and health care. Revisita de Saude

Publica, 44(6), 1102-11.

Thomé, B., Dykes, A. K. & Hallberg, I. R. (2003). Home care with regard to definition, care

recipients, content and outcome: systematic literature review. Journal of Clinical Nursing,

12(6), 860-72.

Uppsala Kommun, Äldrenämnden. (2011a). Senior guiden: En vägledning till aktiviteter och

tjänster för äldre i Uppsala kommun. [Broschyr]. Uppsala: Elanders. Hämtad 2 december

2011 från

http://www.uppsala.se/Upload/Dokumentarkiv/Externt/Dokument/Senior/2009/seniorguiden_

2011.pdf

Uppsala Kommun, Äldrenämnden. (2011b). Uppsala kommuns förfrågningsunderlag för

valfrihetssystem inom hemvård. Hämtad 3maj 2011 från

http://www.uppsala.se/Upload/Dokumentarkiv/Externt/Protokoll/Namnder/Aldrenamnden/ald

renamnden_2011/forfragningsunderlag_hemvard_8_2011.pdf

Van der Elst, E., de Casterlé, B. D. & Gastmans, C. (2011). Elderly patients' and residents'

perceptions of 'the good nurse': a literature review. Journal of Medical Ethics, 29. E-publ.

38

Wilkinson, T. J., Buhrkuhl, D. C. & Sainsbury, R. (1997). Assessing and restoring function in

elderly people - more than rehabilitation. Clinical Rehabilitation, 11(4), 321-8.

Wong, F. K., Chow, S., Chung, L., Chang, K., Chan, T., Lee, W. M. & Lee, R. (2008). Can

home visits help reduce hospital readmissions? Randomized controlled trial. Journal of

Advanced Nursing, 62(5), 585-95.

World Health Organization, (2010). World Health Organization Health topics. Electronic

Citation. Hämtad 14 november 2011 från http://www.who.int/topics/ rehabilitation/en/.

Wångblad, C., Ekblad, M., Wijk, H. & Ivanoff, SD. (2009). Experiences of physical strain

during person transfer situations in dementia care units. Scandinavian Journal of Caring

Sciences, 23(4), 644-50.

39

Bilaga 1 Intervjufrågor Man □ Kvinna □

Inledande frågor

• Ålder?

• Vilken yrkeskategori tillhör du?

• Hur länge har du arbetat i yrket?

• Hur länge har du arbetat i hemvården?

Intervjufrågor

• Vad innebär rehabiliterande förhållningssätt för dig?

• Beskriv ett tillfälle då du arbetat på ett rehabiliterande förhållningssätt.

• Finns det situationer när det är svårt att arbeta på ett rehabiliterande förhållningssätt?

• Vilken betydelse kan ett rehabiliterande förhållningssätt ha för kunderna?

• Vilken betydelse kan ett rehabiliterande förhållningssätt ha för personalen på er

arbetsplats?

• Vilka förutsättningar behövs för att kunna arbeta på ett rehabiliterande

förhållningssätt?

Följdfrågor

• Kan du ge exempel...?

• Kan du utveckla...?

• Kan du motivera…?

• Har jag förstått dig rätt…?

• På vilket sätt…?

Avslut

• Är det något du vill lägga till eller ta bort?

• Kan vi höra av oss till dig om det är något vi behöver komplettera?

40

Bilaga 2.

Till personalen på hemvården

Härmed tillfrågas Du om Du vill delta i en intervju angående

rehabiliterande förhållningssätt

Vi är två sjuksköterskestudenter från Uppsala Universitet som ska skriva vårt examensarbete

(c-uppsats) inom ämnet rehabiliterande förhållningssätt inom hemvården.

Syftet med vår studie är att ta reda på hur begreppet rehabiliterande förhållningssätt kan

uppfattas och hur det fungerar inom hemvården idag. I framtiden kommer man kunna

använda den kunskapen till att forska ytterligare inom ämnet samt använda sig av inom

utbildning, i syftet att förbättra vården för de äldre och sjuka.

Vi vill intervjua sjuksköterskor, undersköterskor och/eller vårdbiträden. Intervjuerna kommer

äga rum på Din arbetsplats under arbetstid och de tar cirka 20 minuter. Intervjuerna spelas in

med en bandspelare, som ingen annan än undertecknade kommer att lyssna på. Materialet

kommer att avidentifieras för att sedan skrivas ned och analyseras. Resultatet presenteras i en

c-uppsats vid Institutionen för Folkhälso- och Vårdvetenskap som tillhör Uppsala Universitet.

Inga personuppgifter eller var du arbetar, kommer finnas med i uppsatsen och materialet

förvaras inlåst. Deltagandet är frivilligt och du kan närsomhelst avbryta ditt deltagande i

studien.

Vi kommer att befinna oss på Din arbetsplats under hösten 2011, exakta datum meddelas

senare. Om du är intresserad av att delta i vår studie, meddela din verksamhetschef.

Vår handledare heter Lena Hedlund (lena.hedlund@pubcare.uu.se, telefon 018-471 6629) och

har Du frågor eller funderingar kring studien och utförandet, är Du välkommen att kontakta

oss Emily Olsson eller Carolina Falk.

Uppsala den 11 maj 2011

Emily Olsson, emily.ohlsson@hotmail.com, tel: 0705-171558

Carolina Falk, cnaro_555@hotmail.com, tel: 0738-459072

41

Bilaga 3

Exempel på innehållsanalys

Meningsenheter Kondenserade meningsenheter

Kod Underkategorier Kategorier

..se till att brukarna… gör så mycket som möjligt själva, det dom klarar av själva.

Se till så att brukarna gör så mycket som möjligt självständigt.

Utföra så mycket som möjligt självständigt

Att få göra själv och komma tillbaka

Att jag då som undersköterska har funktionen att assistera och uppmuntra till att pröva vidare det man kanske har klarat av tidigare..

Genom att assistera och uppmuntra brukaren att pröva vidare och utföra saker

Uppmuntra och assistera

Egenskaper hos personalen

..det är ju lätt för hemtjänsten att bara gå in och göra åt dom, för att dom måste vidare, jag tror att det är tiden som inte riktigt räcker till..

Lätt hänt att personalen utför handlingar åt vårdtagarna på grund av tidsbrist.

Tidsbristen leder till att personalen utför åt vårdtagarna.

Resurser Organisationens betydelse