NR 2 2001

AleHistorisk tidskrift

FÖR SKÅNEHALLAND

OCHBLEKINGE

F

AleHistorisk tidskrift för Skåne, Halland och BlekingeuLges av De skånska landskapens historiska och arkeologiska förening ochLandsarkivet i Lund.

RedaktionskommittéF.d. länsantikvarie Carin Bunte, MalmöUniversitetslektor Gert Jeppsson, Lund, redaktörStadsarkivarie Göran Larsson, LundDocent Sten Skansjö, LundProfessor Anna Chrislina Ulfsparre, Lund

InnehållSid.

Suzanne Forsberg: Social verksamhet hos sjukkassori de skånska landskapenReflektioner utifrån sjukkassearkiven vid Landsarkivet i Lund

Jan Dahlin: I skuggan av baltutlämningenInternering och utlämning av tyska militära flyktingar i Sverige 1945-1946 9

Skånelandslitteratur 1998

1

29

BLOMS I LUND TRYCKERI AB. LUND 2001

Social verksamhet hos sjukkassori de skånska landskapen 1880-1920Reflektioner utifrån sjukkassearkiven vid Landsarkivet i Lund

Av Suzanne ForsbergArkivarie vid Landsarkivet i Lund

I denna artikel vill jag belysa social verksamhet inom sjukkassor i Skåne och Blekinge för perio¬den 1880 till 1920. Vilken roll spelade den sociala verksamheten för sjukkassorna? Vilka syftenlåg bakom den?

BakgrundSjuk- och begravningskasseväsendel utveck¬lades i stor skala under senare hälften av1800-talet. I städerna gick traditionen till¬baka på gillenas bruk att hjälpa kollegor i nödoch ta aktiv del av begravningen. På lands¬bygden var byarna uppdelade i gravlag.1Själva begravningsritualen i sig spelade enstor roll i samhället, en enkel begravning in¬nebar skam både för den döde och för dennesfamilj. Genom gemensamma ansträngningarkunde man spara ihop till kransar, fana ochlikvagn.2 Begravningskassor var således vik¬tiga för de obesuttna. De fortsatte att spelaroll fram till mitten av 1900-talet när denyngre generationens förändrade syn på be¬gravningen gjorde att kassorna fick svårt attnyrekrytera medlemmar.

Sjukkassornas framväxt ska ses utifrånsamhällsutvecklingen under 1800-talets andrahälft. Den industriella revolutionen spred sigfrån kontinenten till Sverige. I dess spårföljde en ny samhällsordning. Människorbröt upp från krisdrabbade jordbruk. De sominte emigrerade sökte sig till fabriker icentralorter och städer. På de nya orternablev de anonyma och saknade de gamlaskyddsnäten från födelseorten. Förenings¬livet fick en viktig roll för de nyinflyttade,

och förutom sjukkassorna tillkom blandannat nykterhetsrörelsen, fackföreningsrö¬relsen, frikyrkorörelsen och idrottsrörelsen.3Industrisamhället ställde nya krav på dengrupp som Monika Edgren4 kallar »mellan¬skiktet i samhället», dvs. det övre skiktet iarbetarklassen och det lägre i borgerskapet.Denna grupp ökade kraftigt vid sekelskiftet1900, och det är främst från detta mellanskiktsom sjukkassan rekryterade sina medlem¬mar. Genom sociala evenemang så somfester och föredrag knöts sjukkassans med¬lemmar samman. Vänskap verkar ha spelaten stor roll för sjukkassornas självbild. Dettakan man utläsa från namn på sjukkassor frånslutet av 1800-talet som, likt nykterhetsloger,kallade sig »hjälpsamma brödep>, »fasta vän¬ner» och liknande.5

Under 1870- och 1880-talen var sjuk- ochbegravningskassorna helt privata och utveck¬lades i ett heterogent mönster. Den svenskastatens inblandning i sjuk- och begravnings-kassoma inleddes 1891, då staten erbjödekonomiskt stöd för kassor som valde attfölja vissa normer. Efter detta följde en alltmer homogeniserande strategi ffam till detdefinitiva statliga övertagandet med all¬männa försäkringskassans införande 1963.6

Sociologen Rafael Lindqvist, som har

1

kunde aktiveras för att göra sjukkassan lön¬sam.

skrivit en avhandling om försäkringskassansutveckling, delar in de privata sjukkassorna ikategorier efter huvudmän. Han finner att deflesta var knutna antingen till nykterhets¬rörelser, religiösa samfund, fackförbund ellerarbetsgivare.7 Jag har delvis fått samma bild,grundad på en genomgång av primärkällor.På många ställen var flera sjukkassor verk¬samma samtidigt. Enbart från Trelleborgfinns arkiv från 26 olika sjuk- och begrav-ningskassor bevarade i Landsarkivet, och föralla de skånska landskapen rör det sig omcirka 700 olika sjukkassearkiv. Sjukkassor istäder och tätorter formades ofta utifrån enförening så som Lindqvist påvisat. Både istäder och på landsbygden var det vanligt attflera obundna sjukkassor var verksammasamtidigt på samma ort. Detta kan bero på attsjukkassornas ofta känsliga ekonomiska situ¬ation gjorde att många valde att gardera sigoch vara med i flera sjukkassor samtidigt.

En form av begravningskassa var hundra¬manna- eller tvåhundramannaföreningar.Detta gick ut på att man alltid höll ett fastantal medlemmar på 101 eller 201 personer.När en medlem dog lade de andra en kronavar till begravningen. En ny medlem inval¬des i den dödes ställe.

Hundramannaföreningama var endastöppna för män, och inom vanliga sjukkassorhade kvinnor ofta begränsade möjligheter attnå högsta möjliga sjukersättning.» Kvinnornavar dock ej passiva utan bildade sjuk- ochbegravningskassor enbart för kvinnor, exem¬pelvis hundrakvinnoföreningen »Inbördesverksamhet» i Landskrona 1894 och Hundra-mannakvinnoföreningen i Barkåkra. Av de273 sjuk- och begravningskassearkiv somfinns bevarade från Skåne perioden 1870-1933 finns det 8 stycken som är ägnade en¬bart för kvinnor och 24 stycken enbart förmän. De kvinnliga sjukkassorna fanns i tät¬orterna (undantaget Barkåkra) där ett till¬räckligt antal arbetande, engagerade kvinnor

Man valde in medlemmar i kassan efterrykte om skötsamhet och hälsa.1Rödebykas-sans arkiv från Rödeby i Blekinge finns detbevarade »Frejdebrev» och läkarintyg.9 Idessa garanterades de ansökandes goda hälsaoch kristliga levnadssätt. Sjukkassorna varinte menade för kroniskt sjuka, gamla ellerslarviga personer vars medlemskap kunde in¬nebära svåra ekonomiska ansträngningar förkassan. Således utestängdes de missanpas¬sade och sjuka i lokalsamhället. Man vartvungen att tänka på sjukdom och ålderdommedan man fortfarande var ung och frisk. Desom fick högst ersättningsnivå av sjukkassanvar ofta de som börjat spara vid tjugoårsål-dem och lyckats vara friska fram till medel¬åldern. Sjukkassorna blev ett forum för attdefiniera de skötsamma mot de slarviga. Förde riktigt sjuka och handikappade fanns detfattigvård. För den undre arbetarklassen somofta levde ett kringflackande liv som grovar¬betare och säsongsarbetare fanns lite hjälp attuppbringa.10 Sjukkassorna kunde därför, tro¬ligen oavsiktligt, inta en roll som ytterligaregräns mellan det etablerade samhället ochden undre arbetarklassen.

Med folkrörelserna förändrades umgänges-mönstren även på landsbygden. Istället föratt odla bekantskap efter grannskap blevlogens, frikyrkans och sjukkassans gemen¬skap ett sätt att distansera sig från de grannarsom inte var med i den nya gemenskapen ifolkrörelsen.1 1

Social verksamhet inomsjukkassornaDiskussionsklubb och föreläsningarskärper eller sänker klassgränsernaDe sjukkassor som anordnade föreläsningareller som i ett fall diskussionsklubb valdetroligen sina ämnen med omsorg. I Uppåkra

2

Rödeby-kassan.

AÄ*Ay~z?/e?£■

os« veterligen ej är... «ed lilsiariig sjukdom behäftad... ntäu torde knnna intages iHddeby-kassan, intygas.

i«y,Rekommendationsbrevfrån Rödebykassan.NOT:LLA: Rödebykas-sans arkiv volym E 1:1.

<-ÿ f,vi

l

anordnades under 1890-talet föreläsningar isamband med årsmöten. Föreläsningarnahade titlar som Alkoholens skadliga inver¬kan, Ett gott hem och Några af de allmän¬naste reglerna för hälsovård i hus och hem.12Det förekom även föredrag om resor, exem¬pelvis till Nordirland, och om allmän rösträttoch egnahemsfrågan. Föreläsningarna i Upp-åkra hölls oftast av prästen eller folkskollära¬ren på orten.13

Det var inte alla som uppskattade föredragom nykterhet och renhet. Den kände social¬demokraten Axel Danielsson såg, vid 1800-talets sista decennier, propagandan om nyk¬terhet och moralisk fostran som ett sätt förborgerskapet att vända bort fokus från deverkliga missförhållandena.14 Moderna civi¬lisationshistoriker och etnologer tenderar attge Axel Danielsson rätt på den punkten. Detfanns både sociala och medicinska skäl tillatt ha ett gott hem och att inte dricka förmycket alkohol. Genom att visa fram ett vår¬dat yttre definierade sig den lägre medelklas¬sen mot arbetarklassen även i situationer närde ekonomiska ramarna var likartade.15Även inom arbetarklassen markerade olikayrkesgrupper sin status genom ett vårdatyttre. Ett exempel på detta ser Susanne Lun¬

din i grafikerkåren i Lund vid sekelskiftet1900 i det att de genom rena skjortor kundeskilja sig från de övriga arbetarna.16

Den kände kulturteoretikem Norbert Eliaslyfter i sin civilisationsprocessteori fram tan¬ken på att västerländsk kultur utvecklar sigmot ökad självtukt och tyglat beteende ochatt detta skulle hjälpa de undre samhällsklas¬serna att bli delaktiga i de övre klassernasnätverk.17 Jag tar delvis avstånd från Eliasteori. Det är alldeles för okomplicerat att för¬klara förändringar i tid med en utstakad civi-lisationsprocess. Jag vill, som Eva Österbergformulerat det, mena att det var varken bättreeller sämre förr, det var snarare annor¬lunda.18 Det fanns en civilisation i Europasmedeltid, men den var annorlunda jämfördmed den på sent 1800-tal. »Civilisationen»var för den tidigindustriella samhällselitenbaserad på värderingar såsom dygd, nykter¬het och kristligt leverne. Det ansågs blandannat ociviliserat att vara svettig och smutsigoch att prata om avföring och sexualitet.19

Jag vill dock inte avföra alla Elias tankarom civilisation. Det finns delar av hans teorisom kan appliceras på sjukkassor i Skåne vidsekelskiftet 1900. Elias menar att de övreklassernas kultur fortplantades neråt i klass-

3

skikten. Prästen och folkskolläraren utgjordeen lärd elit i byn Uppåkra i vilken de genomsina föredrag förmedlade tankar till en jäm¬bördig storbondeelit men även till lantarbe¬tare och småbrukare som tillhörde en lägresamhällsgrupp. Genom att anamma ett hälso¬samt leverne, tolkat utifrån dåtidens ramar,ökade personen sin status i lokalsamhället.Samtidigt kunde man genom föredragentrycka ner dem som inte hade möjlighet attleva upp till idealen om renhet och nykterhet.Ronny Ambjörnsson menar att arbetarrörel¬sen genom skötsamhetsidealen förde en dub¬bel kamp: dels mot patriarkala företagsstruk¬turer, dels även mot dem inom sina egna ledsom underminerade skötsamhetsorganisatio-nen genom att maska och supa på arbetet.20

var vana att uttrycka sig, till exempel lantar¬betare och fabriksarbetare, tränas i debattmed vältaliga medlemmar av samhället. Dis¬kussionerna handlade bland annat om livrän-tesystem, ekonomiska problem och kvaliténinom folkskolan; de varvades med allmän¬bildande föredrag om kungar och hedniskagudar. I föreningen ingick även en kör somsjöng uppskattade visor mellan program¬punkterna.23

Den 25 januari 1885 hade 250 personerkommit till ett möte i Anderslöv. Dagens dis¬kussionspunkt bar titeln Hvad är orsaken tilllantbrukets tryckta ställning och vad börgöras för densammas upphjelpande f 24 Han¬delsman Linden inledde med att be om ursäktför att han yttrade sig då han ej själv var lant¬brukare och framförde så sina synpunkter ifrågan. Därefter blev det tyst. Ingen begärdeordet. Pastor Åkerman, som bröt tystnaden,bad även han om ursäkt för att han inte varlantbrukare men höll även han ett anförande.Därpå uttalade sig lantbrukare Mårten Hans¬son, och en debatt startade i vilken även kon¬duktör Ebbestrand medverkade. Efter dettaföljde en diskussion om den växande klyftanmellan lantarbetare och husbonde, i vilkenförutom redan tidigare introducerade parteräven gästgivare Bengtsson kom med förslagoch lantbrukaren Jöns Svensson berättade attdet inte fanns några problem på hans gård dåhan gärna bjöd in sina tjänare i familjens ge¬menskap.25 Av vad man kan utläsa av proto¬kollet yttrade sig inte en enda lantarbetare.Genom att vinkla frågorna mot lantarbetar¬nas egna erfarenheter försökte troligen för¬eningens styrelse engagera de ovana de¬battörerna i diskussionen, något som verkadefruktlöst.

Ännu tydligare blev försöken den 22 no¬vember 1885 när diskussionspunkten hetteHvad är orsaken till att jordbruksarbetaren iallmänhet ej beflitar sig om att fortskajfa sigskicklighet i sitt yrke och hvad kan och bör

Exemplet AnderslövSammanträdet var besökt af så många som denrymliga tokalen kunde rymma. Det hela bar så attsäga en festlig prägel, icke minst derför att en deldamer hade hedrat sammanträdet med sina ackt-värda personers närvaro.21

Sammanträdet i citatet ovan hölls den 22 no¬vember 1885 av Anderslövs lantmanna- ocharbetareförening vilken fungerade både somsjukkassa och diskussionsklubb. Det senarehade som syfte att öka vältaligheten hos deoutbildade.

Vid det konstituerande mötet kandideradeflera män med titeln arbetare till styrelsen,22Det är svårt att utan vidare studier få reda påvad de menade med arbetare, då detta var envid definition av en dynamisk samhälls¬grupp. Min tolkning är att det rör sig främstom lantarbetare och eventuellt fabriks- ochbruksarbetare. De arbetare som ställde upp istyrelsevalet fick endast ett par röster var.Istället kom kassan att ledas av en bonde, enskräddare, en handelsman och en konduktör.Konduktören, Ebbestrand, var en av före¬språkarna för det pedagogiska i diskussions¬klubben. Genom diskussion skulle de som ej

4

göras för att hos honom väcka intresse här¬för? 26 Mötet var, vilket framgår av citatet pås.4, mycket välbesökt. Sekreteraren kommen¬terar särskilt att några damer besökte mötet.Att damernas närvaro över huvudtaget kom¬menteras tyder på att detta sågs som ovanligt.Sekreteraren menade till och med att damer¬nas närvaro bidrog till att skapa en festligstämning. Genom uttalandet framstår det somatt damerna var välkomna men ej hade sammastatus som de manliga deltagarna på mötet.Det var uppenbarligen inte kvinnors talekonstsom skulle utvecklas i diskussionsklubben.

Diskussionen inleddes av lantbrukareMårten Hansson som menade att om inte ar¬betarna själva tog initiativet skulle det noginte bli något av fortbildningen. Pastor Åker¬man talade efter Hansson om att man bordelåta lantarbetarna arrendera en mindre lotteller så kunde de få lön efter prestation, isyfte att premiera ökad kunskap. Efter pas¬torn tog Ebbestrand ordet, varpå ytterligarenågra personer yttrade sig, vilkas namn ejnämns i protokollet.27 Ingen av de nämndavar lantarbetare utan tillhörde i viss mån enelit i Anderslöv. Med en folksamling på upp¬skattningsvis 250 till 300 personer borde åt¬minstone några lantarbetare ha besökt mötet.Vid valet av styrelse 1885 kandiderade fleraarbetare, troligen lant- eller fabriksarbetare.Försvann dessa från föreningen då de inteblev invalda? Jag tror inte det. Det är svårt attfastställa utan vidare undersökningar varförlantarbetarna inte yttrade sig, men en tolk¬ning av tystnaden från Anderslövs lantarbe¬tare kan vara att de var osäkra över vad detkunde innebära att gå i polemik med pastornoch handelsmannen med flera. Dessa till¬hörde en annan klass, vilken lantarbetarenvar van att ta av hatten inför. Lantarbetarnahade lärt hustavlans budskap om lydnad föröverhögheten redan som barn. Att tala emotnär man var van att tiga kunde vara känsligt.Ännu en aspekt var att de som uttalade sig

var vana debattörer. En lantarbetare som varosäker på hur han skulle formulera sig kundetroligen riskera att tappa ansiktet inför för¬samlingen om han yttrade sig klumpigt. Manvar kanske helt enkelt rädd för att göra bortsig.

Konduktör Ebbestrand uttrycker sin besvi¬kelse över utvecklingen i diskussionsklubbeni ett brev till styrelsen den 10december 1886:

Dä de visal sig att Anderslöf sockens landtm.- ochArbetare förening. Trots styrelsens alla ansträng¬ningar, cj kunnat i någon mån utveckla sig ellerlemna önskat resultat i afseende på medlemmarnasöfning i diskussion m m, utan all vid alla förekom¬mande sammanträden endast ett fåtal, och alltidsamma personer, fått diskutera de framställda frå¬gorna ...2S

Mot målet en skolad underklassMan kan fråga sig varför man ville undervisaunderklassen i Anderslöv i debatteknik? Vardet ett uttryck för välgörenhet eller var det ettsätt att försöka driva sjukkassan till att bli enarbetareförening istället för en småborgerligsjukkassa? De försök till diskussionsklubbarsom startades upp inom fackföreningar ochnykterhetsloger verkar ha rönt större succé,möjligen beroende på att arbetarna där kundeundvika direkt konfrontation med präster ochannan elit, personer för vilka samhället på¬lade arbetarna att visa respekt och underdå¬nighet.29 Min tolkning är att samhällselitenförsökte minska avståndet mellan arbetareoch bönder genom att stimulera fortbildninghos arbetare, något som otvivelaktigt skulleleda till ökade ekonomiska vinster både förarbetare, bönder och medelklass. Samtidigtser jag inga bevis på eller uttryck för att mansträvade efter ett klasslöst samhälle, men inteheller efter ökade klassklyftor. För att an¬vända mig av Elias tankar ser jag det som attAnderslövs elit ville ha kvar en underklass,men en dygdig, nykter och skolad sådan somvisste att agera i industrisamhällets nätverkpå borgerliga premisser.

5

Det centrala i min tolkning är att diskus¬sionsklubben i Anderslöv och föredragen iUppåkra arrangerades av ortens elit. RonnyAmbjörnsson belyser bildandet av diskus¬sionsklubbar som ett sätt för arbetarklassenatt frigöra sig från borgerliga patriarkalamönster. I Ambjörnssons studie av nykter¬hetslogen i Holmsund i Norrland beskriverhan hur arbetarna använder föreläsningar ochdiskussioner för att ta del av den politiskaarenan mot det patriarkala systemet. Denstora skillnaden på Ambjörnssons diskus¬sionsklubb och den i Anderslöv var att dis¬kussionsklubben i Holmsund verkade fristå¬ende från den lokala eliten såsom kyrka ochskola. Således ser jag ingen konflikt i mintolkning av den borgerliga diskussions- ochforedragskulturen i vilken präster, handels¬män och folkskollärare stod för initiativenoch Ambjörnssons tolkning av diskussions-klubbama som tog avstånd från företags¬ledare, präster och lärare.30

jämföra föreningen i Anderslöv med Svedalasföreläsningsförening. Utifrån detta kan mantolka utflykten som en influens från arbe¬tarklasskulturen. Denna anammas av borger¬skapet inom Anderslövs sockens lantmanna-och arbetareförening och verkar uppskattasav alla kassans medlemmar, även borgerska¬pet. Häri ligger med andra ord ett element iden mellanståndsliga samvaron i Anderslövdär influenserna går från lägre stånd tillhögre, således i motsatt riktning jämfört medElias tankar om influensriktning nedåt. Verk¬ligheten visar sig vara mer dynamisk änteorin.

Fester var troligen de allra vanligastesociala aktiviteterna bland sjukkassor i deskånska landskapen, såvida man ej räknar detnärmast obligatoriska kaffet vid mötena. Destora gruppfestema hade rötter ner i bonde¬kultur.34 Vid festen vände sig sjukkassornaofta till allmänheten utanför kassan som påså vis kunde lockas till att bli medlemmar.

I Oppmanna sockens sjuk- och begrav-ningskassa kom festerna att spela en storekonomisk roll. Festerna gick med vinst ochfinansierade delar av kassans övriga verk¬samhet. Från räkenskaperna efter en fest den13 juni 1920 går det att utröna vad som er¬bjudits under festen: regementsmusiker frånKristianstad hade spelat, en trollkarl hadeuppträtt, man hade haft en skjutbana, ett kaféoch kaffebönsgissning. Dansen, kaféet och»lyckans påse» var de enskilt mest inkomst¬bringande nöjena. Kaffebönsgissningen,kramlådan och lyckobreven gav mindre in¬täkter. Festen anordnades i samarbete medArkelstorps hembygdsförening, och bådaföreningarna gjorde en vinst på vardera 700kronor.35 Festkassan var verksam i åt¬minstone femton år. Den utgjorde en egenavdelning av sjukkassan och stor energi ladespå arbetet runt festerna.

Det gick kanske inte lika bra för Freja nr 1,Lunds kvinnliga sjuk- och begravningskassa.

Utflykter och festerFester och utfärder var vanliga sociala verk¬samheter inom sjukkassor under 1880- till1920-talen. I Anderslövs sockens lantmanna-och arbetareförenings arkiv står att läsa:

Utfärden till Börringe den 21 juli 1886. I Utfärdensom gynnades af ett ypperligt väder, deltogoomkring 300 personer från Andcrslöf och Grönbyförsamlingar, Åtskillige tal höllos och belåtenhetenmed festligheten tycktes vara allmän.31

Mats Lindqvist ser de stora organiserade ut¬flykterna som en arbetarkulturen förete¬else.32 Jag skulle inte vilja tolka Anderslövs-föreningen som en renodlad arbetarförening.Föreningen lånade element från arbetarrörel¬sen, men i grunden var initiativtagarna ochstyrelseledamöterna till stor del hämtade urmedelklassen. Lindqvist visar på umgängeöver klassgränser inom föreläsningsför-eningen i Svedala.33 Jag menar att man kan

6

I protokollet från den 4 april 1904 står attläsa:

perioden, såsom nykterhetsförbunden, ar¬betarföreningarna, idrottsföreningarna ochfrikyrkorna. Skilde sig den sociala verksam¬heten hos sjukkassor från den hos de andraföreningarna och hur kan detta i så fall för¬klaras? Det hade även varit intressant att tadel av etnologiskt material, personers min¬nen av de tidiga sjukkassorna och hur detfaktiskt kändes att diskutera politik medprästen och handelsmannen. En annan frågasom jag ställt mig rör sjukkassorna och utan-förskapet. Hur kommer det sig att vissa per¬soner var utestängda från sjukkassorna? Hurdefinierades denna grupp? Vilka strategierfanns det för dem att kämpa sig in i gemen¬skapen?

Sjukkassearkiven vid Landsarkivet i Lundinnehåller ett rikt outforskat material sominom en snar framtid kommer att finnastillgängligt. Det kan användas åtminstone isocialhistoriska, kulturhistoriska och medi¬cinhistoriska sammanhang. Välkomna tillarkivet!

Ordförande redogjorde öfver räkenskaperna frånbalen i Folkets Park den 27 februari 1 904, ett över¬skott på 4 kr o 4 öre och det tyckte komiten var ejför mycket för deras besvär afven för tvättning afduktyg.56

Balen, vilket jag tolkar som en finare benäm¬ning av dans, gick knappt runt. Inträdet hadelegat på 1.50 kr för män, 1 kr för kvinnor och75 öre för medlemmar.37 Tyvärr skrev sekre¬teraren inte ner orsakerna till varför ekono¬min gick dåligt. Tog Folkets Park för mycketbetalt ? Eller var intresset bland medlemmaroch allmänhet för lågt? Festkommittén ver¬kade ändå relativt tillfreds. De gjorde alltgratis, även tvätt av duktyg, och festen blevej den sista i föreningens historia.

Resultat och sammanfattningsamt vidare frågorJag har med denna artikel haft för avsikt attge exempel på social verksamhet hos sjuk¬kassor i Skåne och Blekinge under perioden1880 till 1920 med fokus på Skåne. Jag harmed avstamp från Norbert Elias teori om ci-vilisationsprocess och utveckling resoneratrunt borgar- och arbetarkultur i sjukkassanssociala verksamhet. Jag tycker mig kunna sesociala evenemang med rötter från bådahållen. Det borgerliga inslaget exemplifierasmed föredrag och diskussionsklubb. De arbe¬tar- och allmogekulturella inslagen mani¬festeras i utflykter och fester. Sjukkassorkunde användas politiskt för att definieragrupper samt förmedla värderingar som gyn¬nade inte bara god hälsa utan även det in¬dustriella samhällets organisation.

Arbetet som ligger bakom denna artikelhar väckt fler frågor än vad det besvarat. Mittmaterial har varit begränsat till sjukkassorna.Det hade varit intressant att göra jämförelsermed andra föreningar som växer fram under

Noter1 Bringéus 1994 s. 21.2 Skarin Frykman 1994 s. 93-99.' Berggren och Greift 1992 s. 36. Hellspong och Löv¬gren 1995 s. 331.* Edgren 1994 s. 136.5 Exempelvis. LLA: Lunds kvinnliga sjuk- och begrav-ningskassa »Fasta wänner» och sjukkassan »Hjälp¬samma bröder» i Trelleborg.6 Mårtensson, Å. m.fl. 1998 s. 1377 Lindqvist, R. 1990 s. 44f.* Carlson 1994 s. 119.9 LLA: Rödebykassans arkiv volym ELI.10 Lindqvist, M, 1987 s. 91.11 Hellspong och Lövgren 1995 s. 3331.12 LLA: Uppåkra sjuk- och begravningskassas arkivvolym ALL Protokollsbok från Uppåkra sjukhjälpsför-ening,15 LLA: Uppåkra sjuk- och begravningskassas arkivvolym ALL Protokollsbok från Uppåkra sjukhjälpsför-ening.o Lindqvist, M. 1987 s. 128.i' Stearns 1972 s. 63.

7

Freja nr 1 Lunds kvinnliga sjuk- och begravningskassasarkiv, volym A 1: 1.

Oppmanna sockens sjuk- och begravningskassas arkiv,volym G 1: 1.

Rödebykassans arkiv, volym E 1:1.Uppåkra sjuk- och begravningskassas arkiv, volym A

1:1. Protokollsbok från Uppåkra sjukhjälpsförening.Sami reflektioner vid genomgången, ordnandet och för¬

tecknandet av övriga sjukkassearkiv vilka jag intehänvisat direkt till i artikeln.

Lundin 1992 s. 89.i’ Elias 1991 s. 309.1 8 Österberg 1996 s. 8219 Frykman och Lövgren 1992 s. 185-220.20 Ambjörnsson 1988 s. 261.21 LLA: Anderslövs allmänna sjukkassas arkiv, volymA 1:1. Ur Anderslövs sockens lantmanna- och arbetare¬förenings arkiv.22 LLA: Anderslövs allmänna sjukkassas arkiv, volymA 1:1. Ur Anderslövs sockens lantmanna- och arbetare¬förenings arkiv.23 LLA: Anderslövs allmänna sjukkassas arkiv, volymA 1:1. Ur Anderslövs sockens lantmanna- och arbetare¬förenings arkiv.24 LLA: Anderslövs allmänna sjukkassas arkiv, volymA 1:1. Ur Anderslövs sockens lantmanna- och arbetare¬förenings arkiv.25 LLA: Anderslövs allmänna sjukkassas arkiv, volymA 1: 1. Ur Anderslövs sockens lantmanna- och arbetare¬förenings arkiv.26 LLA: Anderslövs allmänna sjukkassas arkiv, volymA 1:1. Ur Anderslövs sockens lantmanna- och arbetare¬förenings arkiv.27 LLA: Anderslövs allmänna sjukkassas arkiv, volymA 1:1. Ur Anderslövs sockens lantmanna- och arbetare¬förenings arkiv.28 LLA: Anderslövs allmänna sjukkassas arkiv, volymA 1:1. Ur Anderslövs sockens lantmanna- och arbetare¬förenings arkiv, protokoll från styrelsemöte den 29 de¬cember 1885.2<s Ambjörnsson 1988 s. 82.30 Ambjörnsson 1988 s. 83.31 LLA: Anderslövs allmänna sjukkassas arkiv, volymA 1: 1. Ur Anderslövs sockens lantmanna- och arbetare¬förenings arkiv.32 Lindqvist, M. 1987 s. 158.33 Lindqvist, M. 1987 s. 97.34 Frykman och Löfgren 1992 s. 37.35 LLA: Oppmanna sockens sjuk- och begravningskas¬sas arkiv, volym G 1:1.36 LLA: Freja nr 1 Lunds kvinnliga sjuk- och begrav¬ningskassas arkiv, volym A 1:1.17 LLA: Freja nr 1 Lunds kvinnliga sjuk- och begrav¬ningskassas arkiv, volym ALL

Tryckta källorAmbjörnsson, Ronny 1988 Den skötsamme arbetaren

Malmö.Berggren, Lars och Grciff, Mats 1993 Från sillmarknad

till SAAB-fabrik, industrialisering, organisering ochpolitisk mobilisering i Malmö Malmö.

Bringéus, Nils Arvid 1994 »Vår hållning till döden»Dödens riter red. Kristina Söderpalm, Borås.

Carlson. Gösta 1994 »Begravningskassor - för värdighädanfärd» Dödens riter red. Kristina Söderpalm.Borås.

Edgren, Monika 1994 Tradition och förändring, köns-relationer. omsorgsarbete och försörjning ino»tNorrköpings underklass under 1800-lulet Malmö.

Elias, Nurbet 1991 Från svärdet till plikten, samhälletsförvandlingar Stockholm.

Frykman, Jonas och Lövgren, Orvar 1992 Den kultive-rude människan Kristianstad.

Hcllspong, Mats och Lövgren. Orvar 1995 Land ochstad, svenska samhällen och livsformer från medeltidtill nutid Malmö.

Lindqvist, Mats 1987 Klasskamrater. Om industrielltarbete och kulturell formation 1880-1920 Stock¬holm.

Lindqvist, Rafael 1990 Från folkrörelse till välfärds-byråkruti, Det svenska sjukförsäkringssystemets ut¬veckling 1900-1990, Malmö.

Lundin, Susanne 1992 En liten skara äro vi... En studieav typografer vid 1900-talets första decennierMalmö.

Mårtensson, Åke, Broberg, Carl. Sjöstrand. Gösta ochFrykholm, Ulla 1998 Från erkänd till allmän, Kristi¬anstad.

Skarin Frykman, Birgitta 1994 »Det skulle visas utåt attman hade lik i huset ..., om arbetarbegravningar iGöteborg vid sekelskiftet 1900» Dödens riter red.Kristina Söderpalm, Borås.

Stearns. Peter N. 1972 Samhälle i förvandling, Europassocialhistoria från 1870-talet till våra dagar Stock¬holm.

Österberg, Eva 1996 Folk förr, historiska essäer Es¬kilstuna.

ReferenserOtryckta källor från Landsarkivet i Lund(LLA)Anderslövs allmänna sjukkassas arkiv, volym ALL

Lrr Anderslövs sockens lantmanna- och arbetareför¬enings arkiv.

s

I skuggan av baltutlämningenInternering och utlämning av tyska militära flyktingari Sverige 1945-1946Av Jan DahlinLandsarkivet i Lund

Denna uppsats är en bearbetad och utvidgad version av det föredrag som författaren höll vidårsmötet med De skånska landskapens historiska och arkeologiska förening i april år 2000.Framställningen bygger delvis på källmaterial som tidigare inte varit tillgängligt och känt för denhistoriska forskningen, t.ex. ett förut plomberat lägerarkiv.

militära flyktingarnas ankomst, interneringoch utlämning. Den uppmärksammar deskånska läger där de hölls internerade ochberör slutligen omständigheterna kring derymningar som förekom. Avsikten är inteminst att uppmuntra till fortsatta studier avinternering och utlämningar samt av hurlokalsamhället och människor på berördaorter påverkades av de mer eller mindre dra¬matiska händelser som inträffade strax efterkriget. För sådana undersökningar finns ettrikt källmaterial framsprunget ur det lokalahändelseförloppet. Framställningen redovi¬sar det komplicerade källäget och nytt mate¬rial som påträffats.

InledningDen 25 januari 1946 lämnade ett sovjetisktfartyg Trelleborg med cirka 150 utlämnadebaltiska militära flyktingar ombord. De hadenågon dag tidigare förts från läger och sjuk¬hus i Kristianstadstrakten. Deras öde gavupphov till 1900-talets mest uppslitandeflyktingdebatt, som skapade en klyfta mellanPer-Albin Hanssons regering och stora delarav folket. Än idag är den s.k. baltutläm¬ningen en av de historiska händelser som visvenskar bär med oss, men de flesta är okun¬niga om att ett långt större antal tyska in¬terner lämnades ut samtidigt.

Skeendet kan analyseras ur många olikaperspektiv: Sovjetunionens, de baltiska län¬dernas och Sveriges, rikspolitikemas ochdiplomaternas, militärledningens, ledarskri¬benternas och den allmänna opinionens,folkrättens och de internationella konventio¬nernas. Viktigast är de direkt inblandadesperspektiv. Det gäller i första hand internernamen också den civila och militära bevak-ningspersonalen och andra personer runt läg¬ren, sjukhusen och transport]ederna. Någradelar av landet berördes direkt av intemer-ingsläger och utlämning. Hit hörde flera orteri Skåne.

I denna artikel skildras huvuddragen i de

BakgrundenOfficiella historiska faktaFörst något om bakgrunden till utlämningen.De flyktingar som kom till Sverige klassadesredan vid ankomsten som antingen civilaeller militära, och de båda grupperna höllsdärefter strikt åtskilda. De civila var långtflera till antalet. Enbart från Estland, Lettlandoch Litauen kom 30.000, och alla som villekom att få stanna i Sverige. Annorlunda be¬handlades de militära flyktingarna. Redan ibörjan av juni 1945 beslöt den dåvarande

9

samlingsregeringen att följa segrarmakternasprincipöverenskommelse, som i korthet in¬nebar att flyktingar i uniform skulle återförastill den zon där de befunnit sig vid klock¬slaget för Tysklands militära kapitulationden 8 maj. Soldater från östfronten skulle så¬ledes utlämnas till Sovjetzonen. Den all¬männa opinionen och de internerade självahölls dock ovetande om detta under helasommaren och en bit in på hösten, eftersommilitärledning och regering fruktade reaktio¬nerna från internernas sida.

I början av juni fanns enligt officiella siff¬ror 3.112 militära flyktingar från östfronten ilandet, flyktingar som enligt de nämnda kri¬terierna riskerade att utlämnas till Sovjetuni¬onen. Av dessa var 2.659 tyskar, 161 öster¬rikare, 60 tjecker och 21 polacker. I gruppenfanns också 166 balter, varav 348 letter, 10litauer och 8 ester. Siffrorna kunde dock havarit betydligt högre, eftersom många mili¬tärer vid ankomsten registrerats som civila,ibland efter ingripande av svenskar som för¬stod att det kunde påverka flyktingarnasframtid. Dessutom avvisades snart fartygmed enbart militära flyktingar ombord, ivissa fall sedan fartygen blivit repareradeeller fått fylla på bränsle.1

Av de 166 baltema hade 126 ingått i enlettisk SS-division. Under befäl av kaptenenKeselis hade de anlänt till Bornholm den 29april med tre lettiska fartyg från Weich-mynde. Den 8 maj, dagen efter det att Sovjet¬unionen bombat Rönne, fortsatte man motKöpenhamn men kom ur kurs och hamnade iYstad. Härifrån fördes de efter någon dag tillett nyinrättat läger i Bökeberg nära Svedalaoch efter någon månad vidare till Ränneslättutanför Eksjö. Denna gamisonsstad blevcentrum för en intensiv kamp för att baltemaskulle få stanna i Sverige, en kamp som kul¬minerade när beslutet om utlämning blevkänt. Balterna inledde en hungerstrejk den 22november och tyskarna följde efter någon

dag senare. För flertalet var emellertid pro¬testerna förgäves.

Utlämnandet till Sovjetunionen genomför¬des i tre omgångar med sovjetiska fartyg frånTrelleborg till Libau i Lettland. Det förstafartyget Kuban lämnade Trelleborg den 3 de¬cember med 1.610 tyskar ombord sedansvenskarna försett fartygets tomma lastrummed inredning för persontransport. Denandra transporten till Sovjetunionen skeddeden 16 december med Belostroov och omfat¬tade 528 tyskar. Den 25 januari 1946 utläm¬nades så cirka 150 balter tillsammans med230 tyskar, återigen med Belostroov. Sam¬tidigt avgick det svenska fartyget Kastelholmfrån Trelleborg till Tyskland med andra mili¬tära flyktingar som skulle till västzonerna.

Därefter återstod enligt svenska UD:s offi¬ciella sammanställning 96 militära flyktingarfrån östfronten som inte utlämnats. Av dessahade 23 tyskar rymt, 32 tyskar och 8 balterhade ansetts som obotligt sjuka enligt beslutden 4 januari, 25 tyskar och en balt hade un-dantagits enligt beslut den 22 februari och trebalter enligt beslut den 1 mars 1946.2 Ingenav dessa personer kom att utlämnas, menhotet om detta fanns kvar i månader. Sovjet¬unionen tryckte på och först den 1 novembermeddelade den svenska regeringen att denansåg utlämningen av f.d. tyska militärer av¬slutad i och med transporten den 25 januari.3

Litterära framställningarMinnet av händelserna hölls levande och islutet av 1960-talet bidrog P. O. Enqvistsroman Legionärerna till nytt intresse förbaltutlämningen. Det var en dokumentärro¬man som noga följde balternas öde underflykten och under lägertiden i Sverige, vid ut¬lämnandet och i flera fall efter återkomstentill Sovjetunionen. Enqvist växlar effektfulltmellan den politiska nivån där beslutet omutlämnandet togs, flyktingarnas situation ochkampen för att de skulle få stanna. Hans re-

10

forskning fått tillgång till. Han är kritisk tillbeslutet om utlämning, som skall ha fattatspå politiska grunder utan tillräcklig hänsyntill folkrätten och Sveriges ställning som ne¬utral stat. I samband med en ny utgåva 1995skriver Ekholm att ingenting framkommitsom väsentligt skulle förändra hans tidigareframställning.5

Lägret i Backamo och dess utbyteslägerGrunnebo, båda nära Uddevalla, finns be¬skrivna i en antologi från 1963, Internerings-läger 1945 Backamo Grunnebo, med bidragav flera inblandade personer. Litteraturenskildrar utförligt Ränneslätt medan upp¬gifterna är mer sparsamma om Rinkabyläg-ret. Sigurd Krappe, som en period var chefför Gälltofta, har dock så sent som 1999skrivit om Rinkaby-Gälltofta i regement-historiken över Norra Skånska Regementet.(Gälltofta liksom Rinkaby låg i Kristian¬stadstrakten.) När jag hösten 2000 höll ettföredrag i Kristianstad kompletterade Krappemin framställning på flera punkter och fram¬höll särskilt pseudonymen Enar Runsteensbok Schutzlos im Schweden från mitten av1990-talet. Eftersom denna bok är utgiven påtyska har den inte väckt berättigad uppmärk¬samhet i Sverige. Runsteen behandlar förförsta gången de tyska internernas öde ur etttyskt perspektiv. Han skildrar händelseför¬loppet via en rad dramatiska personöden påbasis av mångåriga efterforskningar och in¬tervjuer.

sultat och bokens avsaknad av vetenskapligkällredovisning vållade debatt inom den aka¬demiska historieforskningen och Enqvistmedverkade bl.a. vid ett fullsatt offentligtseminarium på Skissernas Museum i Lund.Politiskt kom boken närmast att legitimeraregeringens handlande och präglades avstörre förståelse för beslutet än vad som dit¬tills varit vanligt i opinionen.

Ungefär samtidigt presenterade OsvaldFreivalds i De internerade balternas tragedii Sverige år 1945-1946 en annan ingåendestudie med ordentlig källredovisning och enmer pessimistisk bild av de baltiska flykting¬arnas öde i Sovjetunionen. Hans bild av hän¬delserna fick dock inte samma genomslaghos allmänheten som Enqvists.4 Av vikt idetta sammanhang är att Freivalds framställ¬ning i olika sammanhang även berör tyskainterner.

På grundval av delvis nytt material häv¬dade Janis Zalcmanis i mitten av 1980-taletånyo balternas perspektiv på utlämningen.Han kritiserade Enqvist för bristande förstå¬else för att de baltiska soldaternas grundläg¬gande motiv för att slåss på tysk sida varnationellt oberoende från Sovjetunionen.Ungefär samtidigt presenterade Curt Ekholmsin doktorsavhandling med en detaljerad ochväl belagd genomgång av de politiska ochadministrativa beslutsprocesserna och läger¬verksamheten. Med titeln Balt- och tyskut-lämningen markerade Ekholm att fråganäven gällde tyska interner. Han hade självvarit officer på Ränneslätt 1945 och det harpåverkat hans perspektiv. Han är angelägenatt ge en rättvisade bild av den svenska mili¬tära bevakningspersonalens roll i de olikafaserna. Stödd på egna minnesbilder hävdarEkholm också att Enqvist överdriver mot¬sättningarna inom gruppen av balter. Ekholmutnyttjar i stor utsträckning nytt material frånförsvarsstaben och dess intemeringsavdel-ning, handlingar som han först efter flera års

KällmaterialetDet mest omfattande materialet om de mili¬tära flyktingarna och intemeringslägren finnsi Krigsarkivet, närmare bestämt i Försvars¬stabens Interneringsavdelnings arkiv somintensivt utnyttjats av Ekholm. Till Krigsar¬kivet förs arkiv från krigsmakten i hela lan¬det och där finns sedan 1960 en volym medlägerarkivet från Rinkaby-Gälltofta med

11

rutiner och allvarligare händelser i lägret.8Det är ett viktigt material eftersom informa¬tionen om denna lägerperiod hittills varitbristfällig.

1 landsarkivet finns också flera olika typerav polisarkiv med handlingar om lägren ochinternerna. På landsbygden fanns lands¬fiskaler dit lägerledningen hade skyldighetatt rapportera brott, dödsfall och rymningar.Rinkaby och Gälltofta tillhörde Fjälkingelandsfiskalsdistrikt med kontor i Åhus. Lik¬som nästan alla landsfiskalsarkiv i Lundslandsarkivdistrikt är arkivet hårt gallrat; dia-riema med sina anteckningar om anmäl¬ningar finns kvar men tillhörande akter är istort sett förstörda i enlighet med gällanderegler. Vissa av de uppgifter som sålundaförstörts i landsfiskalens arkiv återfinns docki andra arkiv, bl.a. i arkivet efter länets lands¬fogde. Denne var chef för länets polisorgani¬sation under landshövdingen, och i hansarkiv finns bl.a. korrespondens och rapporterinom polisorganisationen.

Många polisärenden under kriget engage¬rade slalspolisen. Denna elitstyrka bildadesett par år efter Ådalskravallema och vardirekt underställd en statspolisintendent iStockholm, som i sin tur lydde under social¬minister Gustav Möller. Statspoliser kundemed denna organisation enkelt beordras tillandra delar av landet. I Skåne var statspoli-sen gemensam för båda länen och förlagd tillMalmö. Den bestod av en ordningsavdelningför bevakningsuppdrag, vars arkiv är hårtgallrat, och en kriminalavdelning, vars arkivär i stort sett intakt och innehåller viktiga käl¬lor om flyktingarna och lägerverksamheten.9Här har framförallt utnyttjats den omfattanderapportserien. Information ur ovan nämndaarkiv kan kompletteras med andra källor. Avmaterial från rättegångar i domstolsarkivenhar här utnyttjats domboksmaterial frånMalmö Rådhusrätt.

För att komplettera helhetsbilden och få

lägerchefens kortfattade dagbok 23/11-4/121945, namnlistor, kassaböcker, lägerorder,några skisser över området m.m. Dessa hand¬lingar hade den avgående militära lägerled¬ningen redan i månadsskiftet november/de¬cember 1945 överlämnat till landsfogdenGustaf Persson från Stockholm.ÿ

De regionala och lokala civila myndig¬heternas arkiv förs till landsarkiven. De för-svarshemliga handlingarna i dessa myndig¬heter har i fredstid varit få till antalet, de harförvarats för sig och småningom gallrats ellerordnats som ett litet separat delarkiv för varjemyndighet. Under andra världskriget växteandelen försvarshemliga handlingar, menhårda och till synes systematiska gallringargör det svårt att direkt rekonstruera hursäkerhetsarbetet i praktiken berörde de civilamyndigheterna, lokalsamhället och den en¬skilde medborgaren.7 Vi kan dock i viss månkompensera detta med andra handlingar icivila myndigheters arkiv, i de militära arki¬ven och genom uppgifter i pressen.

För forskaren gäller det att lägga pusseloch då kan viktiga uppgifter hämtas ur sam¬tida tidningar. Lokalpressen var omfattande imitten av 1900-talet och bevakade noggrantsitt spridningsområde även när rikspressenvar ointresserad. Ytterligare uppgifter kanfortfarande erhållas genom att intervjuaögonvittnen.

Lägerarkivet från Rinkaby från den perioddå ansvaret låg hos Civilforsvarsstyrelsenoch länsstyrelsen, d.v.s. från den 8 december1945 till månadsskiftet januari/februari1946, fanns länge i plomberade trälårar medmaterial från krigsåren hos länsstyrelsen iKristianstad. Handlingarna har bevarats i tillsynes ursprunglig ordning och bildar ett in¬takt lägerarkiv från perioden 8 december tillslutet av januari. Dessutom finns här hand¬lingar från försvarsavdelningen inom läns¬styrelsen. Materialet ger en fyllig och mång¬sidig bild av såväl föreskrifter som dagliga

12

indikationer om när ytterligare uppgifterborde finnas i arkiven har jag gått igenomtidningen Kristianstadsbladet under någramånader kring årsskiftet 1945/46. Valet avjust en lokaltidning är medvetet. Skildring¬arna brukar vara utförligare och mindre på¬verkade av förhållandena på riksplanet än irikspressen, vilket är särskilt viktigt i dettafall. Statsministern hade nämligen vädjat tillpressen att visa återhållsamhet i rapporter¬ingen. Det har inte varit möjligt att utvidgastudien till Kristianstads Läns-Demokratenoch Kristianstads Läns Tidning. En kompe-rativ studie av dessa tidningar torde inte barage fler uppgifter utan också en intressant bildav stadens politiska spänningsfält underdenna period, särskilt som den egna militärenriskerade att ådra sig kritik för sitt sätt attsköta bevakningen av de tyska militärerna.

stort antal alternativa lägerplatser och dessaskulle enligt planerna bemannas med lokal¬forsvarsforband. Stilleståndsdagen den 8 majgav försvarsstaben order om att upprätta ettläger i Småland på Ränneslätt och ett i Skånei Bökeberg; samtidigt gavs tillstånd att ävenanvända militära linjeförband.'0 Lägret iBökeberg låg väl till för flyktingar längs syd¬kusten. Redan samma dag rapporterades 80man vara internerade i lägret och de följandedagarna vällde flyktingarna in. Flertalet an¬lände med båt men några kom med militärplansom nödlandade på svensk mark. Enbart den10 maj kom närmare tusen man till södraSkåne. Även till Blekinge kom många flyk¬tingar som torde ha samlats upp via Kalmar.11

Lägret i Bökeberg kunde endast ta 400man och blev snabbt för litet. Nya flyktingarmåste därför föras till Ränneslätt och Backa-mo, och redan den 27 maj beslöt försvarssta¬ben att lägga ned Bökeberg. De 126 letternaskulle föras till Ränneslätt, de övriga till ettnyinrättat underläger till Backamo i Grun-nebo. De sista internerna tycks ha lämnatBökeberg den 4 juni.12

Lägret i BökebergTre av sju svenska läger för militära flyk¬tingar kom att upprättas i Skåne. Redan förekrigsslutet hade miiitären rekognoserat ett

Fartyg ankomna till Ystad och hamnar i dess närhet den 10 maj 1945.

Antalflyktingar

Från Till AnmärkningarFartyg Summa

UJ 315EmmaCarin 1W 591Schwan (vrak)Neptun Kus 40Go 27MarthaD 38 GSchulauSileciaLeopardMaria**

Hela* Ystad 150 150 En ford till sjukhus165 315

3372248 385 Avlusade

Skillinge 147Simrishamn 30

532562

19 58189 670

7 67722 69929 728

8 736Ystad 89 (+ 9 civ) 825

*Hela - udde vid Danzig. **Ankom den 11 maj,Källa: Försvarsslaben/Intemeringsavd. 1945-05-22 nr 560. Efter Ekholm 1995:1 s. 57.126 balter kom till Ystad redan den 9 maj med fartygen Alsnis och Potrimbs (enligt Enqvist s.19).

Í3

Ett planeringsbeslut om Rinkaby togs den 12september 1945. Lagerchef blev major HelmerMömer, en välkänd officer vid regementet A3i Kristianstad och med en guldmedalj i ridningvid OS i Amsterdam 1920 bland sina person¬liga meriter.14 För bevakningen utnyttjadesbåde stamanstäUd militär och värnpliktiga.Sedan den svenska beredskapen hävts vidhalvårsskiftet fanns nämligen en generalordersom tillät inkallelse av militär personal för attbevaka intemeringslägren. De första 100 inter¬nerna anlände från Ränneslätt den 25 septem¬ber för att utföra förberedelsearbeten. De 620internerna från Havdhem lämnade Gotland enav de första dagarna i oktober och kom till Rin¬kaby ett par dagar senare.15

För lägret i Rinkaby gällde av allt att dömatill att börja med de principer som under denlugna sommaren tillämpats i de andra lägren.Ordningen byggde på goda relationer mellaninterner och svensk militär lägerledning. För¬svarsstaben hade bestämt att de interneradeskulle ha kvar sina befälsgrader och lägerled¬ningen hade mycket att vinna på en funge¬rande militär organisation bland internerna,bl.a. för att kunna begränsa bevakningsper-sonalen. Internerna hölls intensivt sysselsattamed arbete och olika fritidsaktiviteter. Devar enligt konventionerna skyldiga att utföraarbete för lägrens skötsel och administration,men en stor del av styrkan arbetade dessutomdagtid på lantbruk i närheten med bet- ochpotatisplockning,16

Lägret i Rinkaby var inte bara en förlägg¬ning. Som illustreras av en samtida karta(s. 16-17) var det att likna vid ett samhälle iminiatyr med bostadsbaracker, kontor, verk¬städer, stall, sjukstuga m.m. Inledningsvishade internerna många kontakter med ytter¬världen, och principen under Mömers tidsom lägerchef var viss frihet under ansvar.Internernas arbete på omgivande lantbrukoch motionsrundor på övningsfältet ingick idetta mönster. Interner med vissa funktioner

Berättelser från Bökeberg vittnar om attbevakningen var mindre strikt. Internernakunde ta emot besök och till och med röra sigutanför lägret. Det framgår av Runsteens be¬rättelse om en av de internerade, jaktpilotenLudwig Niemen, som under flykt från Lett¬land mot Hamburg blivit tvungen att flyga inöver Sydsverige sedan ena bensintanken träf¬fats av ryskt jaktflyg. Han landade på en gårdnära Malmö och den första han mötte vardottern på gården. De lärde känna varandraoch blev förälskade. Hon kunde besökahonom i lägret och han kunde i sin tur smitaut på nättema. När Bökeberg stängdes för¬flyttades han till Backamo, men lyckadesrymma därifrån och hölls sedan gömd avhennes familj och deras vänner tills faran förutlämning var över. Ett par år senare blev deman och hustru.13

Lägren i Rinkaby och GälltoftaMilitär organisationseptember— december 1945I september inledde de svenska myndighe¬terna förberedelserna för utlämning. Ett nyttläger öppnades nu i Rinkaby, närmare entänkt utskeppningshamn, ett läger i Havdhempå Gotland evakuerades och man gjorde yt¬terligare omflyttningar mellan lägren. Efterhand isolerades internerna från yttervärlden.

Om Rinkaby har det skrivits mindre än omde läger som upprättades redan under som¬maren. Curt Ekholm redovisar och analyse¬rar i sin avhandling många uppgifter, menhan ger inte någon samlad bild av Rinkaby påsamma sätt som av Ränneslätt. Lägerchefen,överste Stenholm, skrev sina minnesan¬teckningar om Rinkaby 1971, och dessa lågdelvis till grund för Sigurd Krappes fram¬ställning på 1990-talet; Krappe var chef iGälltofta under Stenholm. Båda behandladeRinkaby-Gälltoftas militära period som av¬slutades i början av december.

14

i lägret kunde få besöka Kristianstad itjänsteärenden och någon gång beviljadesbevakad permission även för andra ärenden.

Den 16 oktober inträffade emellertid entragisk händelse som fick följder för lägret iRinkaby. Den tyske internen Paul Helfsgottsköts till döds av en värnpliktig på enkelpostnär han vid 4-tiden på morgonen skulle pas¬sera ut genom en lägerport för att sköta om enhäst i stallet. Internernas reaktion blev kraftigoch händelsen väckte stor uppmärksamhet påolika håll. Helfsgott begravdes under storahedersbetygelser den 19 oktober i Rinkabykyrka. Den bland tyskarna populäre majorMömer fick bära en stor del av ansvaret ochersattes som lägerchef.17

Han efterträddes den 20 oktober av denmer strikte översten Holger Stenholm vid 16 iKristianstad, som hade att hantera en mycketsvår och känslig situation. Lägret omorgani¬serades och bevakningen förstärktes. Strål-kastarbelysning anskaffades och vaktposter¬na fick vakthundar till hjälp (hundarnas löp¬linor framgår av kartan). Under Stenholms tidsom lägerchef ökade behovet att kunna särapå olika grupper av interner på grund av na¬tionalitet eller politiska åsikter. Därför mon¬terades snabbt ett antal baracker i grannbynGälltofta, och den 26 oktober togs formelltbeslut att flytta icke-tyska minoriteter dit. An¬talet interner i det nya lägret uppgick små¬ningom till cirka 150 personer. Majoritetentyska interner kom att förbli i Rinkaby.18

Även över Gälltofta har en karta bevarats(s.18). Detta läger var långt mindre änRinkaby både vad gäller antalet interner ochareal. Den inre delen bestod av tre baracker,inhägnade av taggtråd på ytan 50x50 meter,vilket innebar att det bara var ett par hundrasteg runt lägret. I andra hörnet av lägret fannsytterligare två inhägnade baracker. Sovbåsenvar trånga och de hygieniska förhållandenaspartanska. I slutfasen hårdnade förhållan¬dena ytterligare.19

Utlämningarna inledsVid månadsskiftet november/december ge¬nomfördes så den första utlämningen.

Inför denna bröts enligt Ekholm det förtro¬endefulla samarbetet mellan interner och be-vakningspersonal. Orsaken var internernasfruktan för att hamna i sovjetisk fångenskap,men också att de uppfattade en utlämningsom ett svek från svensk sida. Hungerstrejkbröt ut i Ränneslätt.

Inför transporterna hade regeringen skickathöga ämbetsmän som observatörer i lägren. IRinkaby-Gälltofta var det vid den första ut¬lämningen militärbefälhavaren general afKlercker, landshövding Allan Rodhe ochlandssekreteraren Fjellman. Vid middagstidden 30 november (just då hade tågtranspor¬terna inletts från Backamo-Grunnebo) spredsig oron i Rinkaby, vilket Stenholm satte isamband med att en ämbetsman meddelat in¬ternerna att alla protester var lönlösa.

Situationen bedömdes som kritisk, och påkvällen och natten övertog regeringen detdirekta befälet över Rinkaby. Överste Sten¬holm fick rapportera till försvarsstaben iStockholm, där man hade kontakt med detkonsultativa statsrådet Eije Mossberg ochförsvarsminister Allan Vougt. Regeringenstoppade en planlagd utrymning kl. 7 nästamorgon, då man efter händelser i Grunneboville undvika blodbad. Man vägde möjlig¬heten att skjuta upp utlämningen mot denirritation det skulle vålla på sovjetisk sida.Regeringen beslöt dock att fullfölja och läg¬ret besattes kl. 11.30genom en blixtaktion aven bataljon ur 16, två fältpoliskompanier ochstatspolis i tre bussar. Ett antal interner lyck¬ades likväl skada sig, men operationen gickbättre än myndigheterna befarat - en slutsatssom egentligen bara understryker dramatikeni andra läger.

Gälltoftalägret kunde utrymmas på efter¬middagen utan att polisen behövde ingripa,

15

55 y/<t-sgrmJ

ti/ttnt*,,,/#Ai/r ! r> ■ ’/ ■ > ~ fät /ÿ ** ■n J áft

**ÿ * u '«.*« />/, <1a

1

} :[j , y.Il

/--Y't* f'-A/r.ro•i ?*>"»>}l — 1K, LANSSTYRELS0-U..■j </*Lÿffr< *. Fön< ! 7y.i J;

□ 4.■

I! L

•i i°°'fAÍSS

I Fé'nAtt. •ÿ*. V7» 1° ÍKn ul,vxXiL*0 o*- fr ‘f*r 1Offrr.nr:í JIQ fr #r

“frir£?I A£*>ÿÿ ■- -jl>. yjttö// ' /. ar.-» J j '

Jrn ÜiA+ýf+vrri

!I

Sarÿeiítú«•FrisSr IIQ*/rfr

í :

1 O'*-«"1 —1</*y { ,♦7:ÿ *íf4 í i n ri rtfi il g%?*zS, Litr/n /

ag/fcr i,itcrn( rf 0 r /»afnina

" DÖÐQQQ- D; DC=J :3 o 7./Í4(a r ■ .c *<ÿ-— flir*"A 1-f /«//óTÿ

Y °T? I ......__a i

/*ri t/ c/íoyr>r.i'Jc•* 01 ir—

I' ’ ■ —* i J:Sttfif-h. ié(-

ri fjt >rti f : J:c !í5 ),!•- 5.1"a •ÿ

Samtida skiss över det intemeringsläger som inrättadesi den svenska militärens läger på Rinkabyfältet.Observera närheten till järnvägen. Flera av byggnaderna står fortfarande kvar.Källa: LänstyrelseniKristianstads län, hemligt arkiv 1891-1971 vol. F2A:6.

16

men även här var dramatiken stor. 41 manfördes till sjukhus efter självstympning ochtre saknades. De sistnämnda påträffadesdock gömda och fördes ombord på tåget.Några personers öde måste nämnas. Denrespekterade österrikiske kaptenen LeopoldMuck, som varit tysk lägerchef i Havdhem,hade på morgon hängt sig i Gälltofta. KaptenH. E. Reiche, som kom från Ränneslätt ochblev tysk lägerchef i Rinkaby, fick ett nerv¬sammanbrott och fördes till sjukhus. Vidareavled Fritz Krey, en av flera sjukvårdare somtagit gift ur lägrets medicinföråd.

Från Rinkaby och Gälltofta genomfördestransporterna den 1 december med två tåg,det första med 396 man från Rinkaby och detandra med 155 man från både Rinkaby ochGälltofta. För att hindra fortsatta självstymp¬ningar hade allt löst plockats bort ur de gamlapersonvagnarna. Öppningsbara fönster hadesatts igen med träskivor och toalettdörrarnahade tagits bort. Stats- och fältpoliser samtmilitär bevakade ombord på tåget. Även sta¬tionerna längs spåret bevakades och motor¬cykelpatruller var beredda att spåra eventu¬ella avhoppare. Transporterna förlöpte docktämligen lugnt. Efter nervpress och hunger¬strejk och den dramatiska utrymningen hadede flesta givit upp. Framme i Trelleborglyckades dock tre interner skära upp puls¬ådern med ett rakblad, men de kunde räddastill livet. Sammantaget rapporterades treavlidna, åtta rymda och 18 saknade förRinkaby-Gälltofta, och dessa höga siffroranser Ekholm till stor del var följden av re¬geringens intervention. Under de följandedagarna återfanns nästan alla saknade i un¬derjordiska gångar och hålor i lägren.

I Rinkaby liksom i de andra lägren hade entredjedel varit beredda att skada sig själva föratt undgå utlämning, och efter den första om¬gången låg 312 interner från Rinkaby-Gäll¬tofta på sjukhus, flertalet i Malmö och Häss¬leholm.20

.V'is cuu, CJUtMýC&C.

\

-k

m

° fyy«..v

</ J 'M©«?I i

A . m■

/'

itV/" Jv. O J

rty //

is;

■fl NO JT ~rr-#~ X

! VVt■ ti

4* '/17W

*.*•:

'-.Vi

17

sx/ssover ir 5J//fi rr i

rvA THMr

LÅASSTYRELSEM 1 KRISTUKSTWS ÜUtFðravárttvdolflingðii

;-Po .< T >rf J

<•>*SU II i' r O A/jmjm hrtn*p*

K.iE|Pr hu j I ■V* V. ó;vP*'/* yy/\/t>ý &\%m >ki'x[ for-

/i?9-** trty

AVA-t*ff-fí* i.y

«*.Ms,tu/ >V

cAij, >>

jt

[vtturkiICstá'tí

®V-tvar v v♦ 1 M* f.t>t

- •ÿwH,-• r—Sof

V*i hr\

fiojtX/ /

Oi 4 fr.,:

"ffS »,Ah ■>

h,, s\

, ■

77‘t lílíf'Ý I >: * .7/“*V

'> //iÿr.‘ "\'-. k

§ r, u '3■/'*<“’ L*7 f:x £sr

; 7."v ■

P*it1' i ©

T;,;Hl..

Samtida skiss över detlilla läger i byn Gälltoftasom snabbt inrättadesför minoriteter från Rin-kaby. Källa: Länstyrel¬sen i Kristianstads län,hemligt arkiv 1891-1971vol. F2A:6.

-M- .ML~

f/yfp-zts* UiAyt

Rinkaby-GälHofta blev efterhand huvudlägerför dem som tillfrisknat och kom snabbt attfyllas med nya interner.21 Först hade dockregeringen den 7 december lagt över ansvaretför lägren på Civilforsvarsstyrelsen ochlänsstyrelserna. Det kan ses som ett led i

CivilförsvarsstyrelseriAänssryreisendecember 1945-januari 1946I början av december fanns således närmare1.100 interner kvar i landet, därav de 166balterna. De första dagarna låg nästan alla påberedskapssjukhus i Syd- och Mellansverige.

18

övergången till förvaltning i fredstid, menockså tolkas som att regeringen var missnöjdmed militärens insatser efter hungerstrejkeroch andra händelser. För den senare tolk¬ningen talar att militär personal även i fort¬sättningen skulle medverka i bevakningen.22En tänkbar förklaring är att regeringen miss¬trodde delar av officerskåren som uppfatta¬des som tyskvänlig. Det är väl känt att mångaofficerare som tjänstgjort i lägren och lärtkänna internerna uppfattade utlämningensom motbjudande och några tog direkt ställ¬ning i skrivelser. Till saken hör att enligt deinternationella konventionerna, som var välkända av officerskåren, hade det inte varitnödvändigt för det neutrala Sverige att lämnaut internerna.23

Civilforsvarsstyrelsen var inte odelat posi¬tiv till att överta lägeransvaret eftersom manhade bristande erfarenhet av militär interner¬ing. Till svårigheterna bidrog att flera myn¬digheter med delvis olika regelverk skullesamverka. Det gällde främst Medicinalsty¬relsen, länsstyrelserna, statspolisen och demilitära myndigheterna. Civilforsvarsstyrel¬sen överlämnade omedelbart det direkta an¬svaret för driften av Rinkaby-Gälltofta tillLänsstyrelsen i Kristianstads län och ut¬nämnde statspoliskommissarien Albert Lind¬roth i Malmö till ny lägerchef. Denne var inteobekant med förhållandena efter att ha förtbefäl över ett 50-tal statspoliser i Rinkaby isamband med utlämningen några dagar tidi¬gare.24 Under hans knappa två månader somchef för lägren genomfördes de två sista ut-lämningama.

Vi förväntar oss kanske att öppenhetenoch informationen från lägren skulle öka ioch med övergången från militär till civil för¬valtning. Så blev dock inte fallet utan åt¬gärderna gick i motsatt riktning. Snart varinternerna avskurna från yttervärlden ochden fortsatta interneringsverksamheten blevföremål för konsekvent mörkläggning, som

underlättades av att pressen snart åter kon¬centrerade sig på balterna och deras hunger¬strejk.

Myndigheternas fortsatta strategi kan här¬ledas till ett möte i Stockholm den 6 decem¬ber i Civilforsvarsstyrelsens regi. Kallade varlandsfogdar och civilförsvarsdirektörer i deberörda länen, statspolisintendenten, repre¬sentanter för försvarsstaben och de tidigaremilitära lägercheferna. Mötet ledde till attinternerna isolerades i det närmaste helt frånomvärlden. Nästan totalt besöksförbud in¬fördes. Brevcensur organiserades. Internernafick endast lyssna till vissa radioprogram.Radiotjänsts dagsnyheter från TT tilläts inteoch inte heller dagstidningar.25

Curt Ekholm med sin militära bakgrundbetonar att militär och polis representeradeolika kulturer och att detta drabbade inter¬nerna som hyste större misstro mot polisen.Stämningen blev inte bättre av att de stats-poliser som nu förstärkte bevakningsstyrkanvar klädda i svarta uniformer som påmindeom tyska SS-uniformer. De välväxta stats-polisema kallades ibland »klädskåpen» av detyska internerna. De nya lägerchefema ochderas polisiära medhjälpare brukade hanteraett helt annat klientel och försökte inte fort¬sätta det förtroendefulla samarbetet med in¬ternerna. Ekholms förklaring till detta är enallmänt negativ inställning till tyskar och attpolisen kände trycket att undvika ytterligaretragedier vid utlämningama. Den nya attity¬den mot internerna var emellertid inte inskri¬ven i några instruktioner utan framkommergenom olika berättelser.26 Samtidigt får manförutsätta att internerna bibehöll viss kontaktmed svensk militär personal genom bevak¬ningsmanskapet.

Fortsatta utlämningarDen 8 december anlände överraskande detsovjetiska fartyget Belostroov till Trelleborg.Till Sovjetunionens förtrytelse undantog den

19

svenska regeringen åter balterna. Dessutomundantogs ett antal interner som inofficielltvar föremål för utredning. I gengäld arrange¬rades snabbt nya transporter av tyska inter¬ner. Från beredskapssjukhuset i Ulricehamnfördes först 117 tyskar till Gälltofta den 11december och två dagar senare kom 173tyskar från Borås till Rinkaby. Till det vän¬tande fartyget fördes den 14 december 145man direkt från beredskapssjukhuset i Häss¬leholm, varav 7 fick bäras ombord. Sammadag ilastades 318 man från Rinkaby ochGälltofta och nästa dag ytterligare 209 man.Inbrytningen i lägret hade skett överraskandeför internerna, och organisatoriskt har dennaandra utlämning kommit att betraktas som enframgång för svenskarna. Denna gångskedde transporterna till Trelleborg medbuss. Belostroov avgick den 16 december.27

Efter den andra omgången fortsatte trans¬porterna inför nästa utlämning som dockkom att dröja en dryg månad. Till Rinkabyoch Gälltofta kom nya omgångar av internersom tillfrisknat. Till beredskapssjukhusetFridhem i Hässleholm fördes sjuka och ska¬dade interner från beredskapsjukhus somlades ned, och i den takt de repade sig fördesde vidare till lägren. I början av januari bör¬jade även balter omplaceras söderut, och den18 januari skedde så den sista transporten tillRinkaby.

För att bättre kunna hantera situationen ilägren hade myndigheterna den 10 decemberinstallerat en kurator, fil. kand. Gunnar Rei¬mers från Lund, och denne har givit sin bildav sin verksamhet och situationen i lägren ien rapport. Han beskriver sig som kontakt¬person mellan internerna och omvärlden. Tillde större vardagliga problemen i lägrenhörde att många interner blivit av med kläderoch andra tillhörigheter i samband med demånga transporterna. För de isolerade inter¬nerna återstod inte många sysselsättningar.Det var ont om litteratur på tyska även om

Riksföreningen Sverige-Tyskland hade över¬lämnat ett antal volymer. Kortspel var popu¬lärt och marketenteriet var den samlandepunkten i lägren. Internerna ägnade dess¬utom en del av sin tid åt att skriva brev, mel¬lan två- och trehundra brev skall dagligen hapasserat censuren. Reimers skall ha hjälptinternerna att författa skrivelser och svaradesjälv för censuren. Hans egentliga uppgiftskall ha varit att motverka allt tal om av¬transport och försöka skingra internernastankar, och han bedömde själv att han lyckatsväl med detta och att stämningen trots situa¬tionen blivit bättre och bättre. De besök sompräster och andra personer gjorde i lägrenbedöms i gengäld mindre positivt av Rei¬mers; de skall snarare ha bidragit till att ökainternernas oro. Hans egen karaktäristik avinternerna, som präglas av tidstypisk rätt¬framhet, utföll till tyskarnas och särskilt tillde tyska officerarnas förmån i jämförelsebaltema som sägs vara mindre disciplineradeoch mer tungsinta. Den slutsats man kan draav detta är att den större skillnaden i språkoch kultur bör ha gjort lägerlivet svårare förde baltiska internerna.28

Inför den tredje utlämningen var strateginväl beprövad. Lägren besattes i en ny blixtak¬tion och internerna bussades från Rinkabyoch Gälltofta. Ett sjuttiotal interner fördesdirekt från beredskapssjukhuset i Hässle¬holm. På grund av att hårt väder hindrade Be¬lostroov att nå kaj fick en övernattning i allhast organiseras i en sommarrestaurang iFalsterbo. Nästa dag den 25 januari genom¬fördes utlämningen i Trelleborg. Denna gångbevakade lokalpressen noga händelserna.29

I och med den tredje utlämningsomgångenhade enligt Ekholms beräkningar samman¬lagt 2.518 personer överlämnats till Sovjet¬unionen, därav 146 balter. 310 tyskar och 54polacker från östfronten hade istället säntstill sina respektive hemländer. 104 internerblev tills vidare kvar i Sverige. Frapperande

20

är att hela 98 tyskar avlidit redan innan ut-lätnningama inleddes. Därefter dog ytterli¬gare sex tyskar och två balter, alla utom en pågrund av självmord. 25 interner hade rymt.30

hur mycken energi myndigheterna var be¬redda att offra på att spåra upp och straffapersoner som underlättat rymningarnagenom försumlighet, passivitet eller direktmedhjälp i planeringen eller som transporte¬rat och gömt flyktingar. Vi kan även få enbild av personer som var beredda att bistårymlingarna. En rad frågor inställer sig.Fanns det särskilda händelser som utlösteflyktförsöken? Hur gick internerna till väga isina försök att rymma? Agerade de individu¬ellt eller i grupp? Var man lojal mot kamratersom planerade att fly? Hade de som rymdehjälp utifrån? Hur reagerade lägerledningenoch den allmänna opinionen?

Internerna prövade en rad flyktmetoder.De grävde tunnlar och hålor i den sandigamarken, de försökte ta sig över stängslen ochlura vakterna. De flesta rymningsförsökmisslyckades, men förvånansvärt mångakunde fly lägren även om flera interner grepstämligen omgående. En genomgång av hän¬delseförloppet visar att lyckade rymningargenomfördes under alla tre lägerchefemasämbetsperioder och i ett fall även efter detsom kom att bli den sista transporten till Sov¬jetunionen.32

Rymningar undan utlämningDet finns ingen anledning att betvivla attflertalet interner uppfattade en utlämning tillSovjetunionen som direkt livshotande. I mot¬sats till baltema, som in i det sista hoppadesatt opinionen skulle få den svenska reger¬ingen att ändra beslutet, kunde de tyska in¬ternerna inte förlita sig på motsvarande stöd.De försökte i sin förtvivlade situation bevekasvenska myndigheter i brev och telegram,många med budskapet att de rätteligen skulleutlämnas till västzonema. Andra interner togsaken i egna händer och försökte rymma.Några kännbara straff kunde inte utdömasvid ett eventuellt gripande. Följden blevdisciplinstraff, d.v.s. arrest ett mindre antaldagar (Genévekonventionen artikel 50). Islutfasen förekom att infångade internerhölls inlåsta i fängelset i Kristianstad. Ett 25-tal förrymda tyska interner kunde emellertidta sig ur landet eller hålla sig undan tillräck¬ligt länge för att undgå utlämning. Ingarymde framgångsrikt från Ränneslätt. Hälf¬ten av rymlingarna kom från Backamo,Havdhem eller från olika sjukhus; den andrahälften rymde från Rinkaby-Gälltofta.31

Den svenska historieforskningen har iringa mån intresserat sig för händelsernakring rymningarna och de förrymda interner¬nas vidare öden. Ekholm skriver så sent sompå 1980-talet att de förmodligen hade lämnatlandet. Med hjälp av det regionala källmate¬rialet och Runsteens framställning kan viemellertid få en fylligare bild av den drama¬tik som omgav rymningarna.

Genom att studera omständigheterna kringförsvinnandena kan vi också få kunskaperom hur man på olika håll såg på dessa och

Under lägerchefenmajor Helmer Mörner, A3Under Mörners månad som lägerchef rymdefyra tyska intemer. Den 9/10 försvann Stabs¬feldwebel Walter von Heyman och Ober-gefreiter Johann Schneider och den 14/10Gefreiter Werner Ahrweiler och GefreiterWilly Ossdorf. Jag har inte funnit några när¬mare uppgifter om omständigheterna kringderas försvinnanden eller senare öden. Över¬huvudtaget är uppgifterna om Mörners pe¬riod knapphändiga och har präglats av dentragiska dödsskjutningen av internen PaulHelfsgott. Jämfört med de efterföljande lä-gerchefema tycks Mörner ha varit mindreformell till sin natur. Överste Stenholm häv-

21

dar att de första rymningarna underlättats avbristfällig bevakning och avspärrning. Detfanns endast enkelstängsel när han tillträddesom lägerchef.33 Under von Eckstaedt-utred-ningen (se nedan) förekom obekräftade på¬ståenden av Otto Naujacks om att Mömer iett tal på tyska indirekt skulle ha uppmanatinterner att rymma och senare direkt ha med¬verkat härtill.

tor. en ingenjör Arvid Norén, skulle ha utlöstrymningen. Han skall ha berättat för inter¬nerna, som nu var helt avskuma från nyheter,att det inte längre fanns något hopp om att deskulle få stanna i Sverige. De båda prästersom medverkade vid julfirandet i lägret,den tyske kyrkoherden i Göteborg PfarrerKiesow och kyrkoherde Emst Erling frånLund, hade båda först fått skriva på en för¬bindelse att inte samtala om annat än reli¬giösa frågor.35

Bland dem som rymde på juldagen varSanitetsoberfeldtwebel Gerhard Hertel, ochSanitetsobergefreiter Hans Frohne. De grepsav hemvärnet i Sätaröd den 27/12. De hadeinte hunnit mer än ett par mil på grund av enfotskada. Enligt egna uppgifter hade de hållitsig gömda i höstackar på dagarna och för¬flyttat sig nattetid i riktning Helsingborg.Uppenbarligen hade de fått klara sig utanhjälp. Efter gripandet fördes de först tillpolisarresten i Kristianstad och sedan vidaretill straffängelset i staden, där länsstyrelsenfått tillstånd att hålla interner inlåsta.36

På juldagen försvann också ObergefreiterHerbert Fuchs och Feldwebel Wilhelm Lang.Samma dag rymde Leutnant Helmuth Jensch.Av dem saknade myndigheterna länge alla spår.

Runsteen har emellertid långt senare rela¬terat hur Jensch utnyttjade att bevakningenlättade under julhelgen. Han tog sig ensamöver staketet med sin madrass som skyddmot taggtråden, parerade nästa tåg i Rinkabyoch smög sig ombord på detta, steg av vidden första stationen i Balsby och tog riskenatt knacka på i ett av husen i byn. Han lycka¬des förklara sin situation och den överras¬kade familjen såg till att lotsa honom till enfamilj Nordborg i Malmö med hjälp av engymnasist som kunde en del tyska. Jenschtillhörde inte dem som avslöjades. Med bi¬stånd av sympatisörer, däribland en tyskasom senare blev hans hustru, kunde han hållasig dold i Malmö och Lund tills faran för ut-

Under lägerchefenöverste Holger Stenholm, 16Stenholm lät förbättra avspärrningarna ochbevakningen hårdnade, men ändå genomför¬des nya rymningar. Den första rymningenunder hans tid som lägerchef utfördes den26/11 av Otto Naujacks, en cirkusartist ochtusenkonstnär som av de svenska myndighe¬terna registrerats som holländare. TillRinkaby kom han med kontingenten frånGotland i början av oktober. Han vann läger¬ledningens förtroende och fick svara förtransporter med häst och vagn till och frånlägret. Han lyckades föda upp några smådjuri lägret och innan han skulle utlämnas skullehan nu få sälja dem till en bonde i närheten.Lägerchefen i Gälltofta avdelade två mansom beväpnad eskort. Bonden bjöd på bådedet ena och det andra, och då passade Nau¬jacks på att försvinna. Polisen hade inga spårefter Naujacks innan han överraskande grepsav tullen i Hittarp i mitten av maj 1946 34

Den 1/12 rymde två tyskar från Rinkaby,Unterofficier Peter Hansen och UnterofficierHelmut Nauke. Av dem hade polisen helleringa spår förrän mitten av maj 1946.

Under lägerchefen statspoliskommissarieAlbert Lindroth, MalmöPå juldagen 1945 rymde hela sex interner. Ien rapport hävdade lägrets kurator GunnarReimers att uppgifter till internerna från enbesökande representant för KFUM:s Världs¬förbunds Krigsfångehjälps stockholmskon-

22

lämning var över. Han blev kvar t Sverige ochslutade som stadsjurist i Västerhaninge.37

Låt oss återvända till Rinkaby där läger¬ledningen efter juldagsrymningarna skärptebevakningen. En styrka under befal av löjt¬nant Åke Ehrenberg arbetade under fleradagar med att förstärka och höja stängslen,men den omedelbara effekten blev nyarymningsförsök. Den tyske internen AdolfSchmidt utnyttjade att många svenska solda¬ter var i rörelse på lägerområdet. Han be¬blandade sig med dem den 30 december ochförsökte på så sätt rymma genom en av lä-gerportama. Schmidt upptäcktes dock i tid avnågra poliser på grund av att han bar ett vittskärp till sin svenska uniform.38

Bättre lyckades Oberleutnant Franz Hengs-termann, Leutnant Heinrich Kuhn och Leut¬nant Werner Prenzel som samma dag obe¬märkta tog sig ur lägret. De hade använtsamma taktik som Schmidt, men förberett sigså väl att inga yttre tecken på uniformernaavslöjade att de var interner. De kontaktadevia en telefonkiosk en civilanställd sympati¬sör som hämtade dem och arrangerade bil¬transport till Göteborg, där de togs om handoch hölls gömda av sympatisörer. Polisenhade sedan inga spår efter dem förrän vidmitten av maj.39

Efter den 30 december rapporterades ingaytterligare rymningar före utlämningama. Deförstärkta bevakningsåtgärdema hade uppen¬barligen effekt. Civilforsvarsstyrelsen va¬kade också över rutinerna och reagerade motatt internerna vistades utomhus »relativt sentpå dagen». Myndigheten uppmanade den 3januari länsstyrelsen att överväga utegångs-förbud under viss tid av dygnet.40

lär och med full information till lokalpressen.I Kristianstadsbladet fanns den 30 januariföljande rubriker:

Tysk intern bortförd från lasarettet— i falsk ambulans?Pimpinel Smith i skånsk upplaga görsensationell kupp.Vem är Röda Nejlikan?

Intemen Emst-Gustav Vitzum von Eck-staedt, snart känd som den österrikiske gre¬ven von Eckstaedt, vårdades på Kristianstadslasarett för bensår och sviterna efter en mag-sårsoperation, när han försvann från sjuk¬sängen natten till den 28 januari. Polisen stodtill en böijan utan spår men satte in storaresurser i spaningarna, eftersom man frånbörjan misstänkte att en organisation lågbakom försvinnandet. Utredningen kundegenom en polisläcka följas i pressen, ochefter ett par veckor meddelades sensationelltatt von Eckstaedt gripits hos två äldre dameri Uddevalla. De visade sig vara släkt med enav de misstänkta, den civilanställde motor¬ingenjören Albin Svensson, och därmedkunde polisen börja nysta upp ett nätverk avpersoner som bistått flera av de tidigare rym¬lingarna.41

1 fokus för utredningen om von Eckstaedtsrymning stod länge major Mömer, den tidi¬gare lägerchefen i Rinkaby. Han hade nämli¬gen besökt von Eckstaedt på lasarettet kortföre rymningen, iklädd galauniform inför be¬gravning av godsägare Gilbert Kennedy påRåbelöf, men hade sedan alibi på grund av ettsläktbröllop i Stockholm. Polisen försöktebevisa att rymmaren burit ett par av Mömersbyxor, som denne skulle ha smugglat inunder galauniformen. Efter idog spaninglyckades man slå fast att sådana byxor sålts ien av staden butiker, vars innehavare dockuppgav att han inte mindes kunden. Polisenlyckades under utredningen inte få tillräck¬ligt med bevis mot Mömer och denne gick

Von Eckstaedt- på rymmen i greveMömers byxor?De som låg kvar på sjukhus efter den 25 ja¬nuari riskerade fortfarande att utlämnas ochsnart inträffade ännu en rymning, spektaku-

23

istället till motattack inför domstol och i an¬mälan till JO och JK.

Bindande bevis fanns däremot mot motor¬ingenjören, som den 1 augusti stod åtaladtillsammans med två sjuksköterskor på lasa¬rettet. De dömdes vardera till en månadsfängelse villkorligt. Samma dag ställdes löjt¬nant Ehrenberg inför krigsrätt beskylld för attha underlättat rymningar, men åtalets ladesned.42

Tvärt emot den uppfattning som senarevarit gängse satsade staten mycket för attkunna binda personer med tysksympatier tillbrott i samband med interneringslägren ochrymningarna. 1 de flesta fall saknades till¬räcklig bevisning, men i några fall kundeman statuera exempel, och detta syfte måsteha varit anledning till att man fullföljde åtaläven för i sammanhanget ringa förseelser.44Löjtnanten Ehrenberg fick en stämpel på sigatt vara nazist, och det kom att hämma hanskarriär både som officer och som präst isvenska kyrkan.

Direkt nazistanknytning hade två nyckel¬personer, som åtalades vid Rådhusrätten iMalmö för att ha gömt flyktingar. Båda vargifta med kvinnor från Wien. Den ene varden nyss nämnde, skriftställaren SigfridJohnsson. Han var under namnet GunnarBerg känd som ledande person inom Riks¬föreningen Sverige-Tyskland, som engage¬rade sig mot utlämningama och på ett merpraktiskt plan hjälpte internerna med littera¬tur och gåvopaket och som efteråt tog handom många av de utlämnades bagage. Bergsverksamhet inom denna organisation underkriget har ingående behandlats av forsk¬ningen. Den andre nyckelpersonen var mu¬sikpedagogen Yngve Nordborg, som underkriget hade medverkat som uppläsare i tyskaradiosändningar på svenska. Han hade ingåtti ett SS-förband under slutstriden om Berlininnan han kunde återvända till Sverige undersommaren 1945. Här verkade han som agi¬tator och föreläsare inom organisationenSvensk opposition på yttersta högerkanten.45

Naujacks bekännelser och livlinan avslöjasInnan utredningen om von Eckstaedt var klargjorde polisen ett nytt kap. Otto Naujackssom rymt i november togs om hand av tulleni Hittarps hamn när han hörde sig för ombåtar över sundet. Han uppgav sin identitetoch tullarna fick närmast övertyga polisen iKristianstad om att det verkligen var Nau¬jacks som de tagit hand om. Han förhördesnaturligtvis och tycks omedelbart ha avslöjatde många personer som i ett halvår hjälpthonom att hålla sig gömd i Kristianstad ochImmeln, Göteborg och Malmö.43 Resultatetblev en rad polisrazzior hos nyckelpersoner,och vid en sådan greps Heinrich Kuhn iMalmö när han deltog i förberedelserna föratt med motorbåt slussa rymlingar ur landet.Polisen kunde avslöja en »livlina» som orga¬niserats av bland andra en Sigfrid Johnsson,som var den som med hjälp av motoringenjö¬ren Albin Svensson införskaffat båten.

De förrymda internerna befann sig i en för¬tvivlad situation och har rimligtvis varit be¬redda att ta hjälp av envar som var beredd attställa upp för dem. En ofrånkomlig fråga äremellertid om det hos dem som tog risken atthjälpa de förrymda internerna fanns sympa¬tier för nazismen eller om de hade mer ren¬odlade humanitära motiv. Slutsatsen är attdet tycks ha funnits motiv av många slag:medkänsla med individer, äventyrslystnad,släkt eller kontakter i Tyskland och nazist¬sympatier.

AvslutningDen välkända baltutlämningen via Trelle¬borg till Sovjetunionen omfattade cirka 150f.d. soldater. Mindre känt är att Sverige dess¬utom vid tre tillfällen utlämnade 2.500 tyskaroch andra nationaliteter som stridit för Tysk-

24

land och som flytt till Sverige i krigets slut¬skede. En stor del av dessa hade kommit tillsydkusten. Efter att ha varit internerade iläger i andra delar av landet vistades flertaletföre utlämnandet i Rinkaby och grannlägretGälltofta.

Ett dussintal interner lyckades undslippautlämning genom att rymma från Rinkaby-Gälltofta. Studien har visat att svenska myn¬digheter efter utlämningama satsade storapolisiära resurser i jakten på förrymda mili¬tära flyktingar och att en viktig anledning tilldetta var misstanken om att en underjordiskorganisation med nazistisk anknytninghjälpte rymlingar att hålla sig gömda och attfly ur landet. Åtskilliga månader efter krigetfick polisen avgörande ledtrådar i förhörenmed en av de förrymda internerna, Otto Nau-jacks. Det ledde till razzior och gripandenhos Sigfrid Johnsson, alias Gunnar Berg,som tillsammans med bl.a. Yngve Nordborgorganiserade en flyktväg ur landet, en s.k.livlina. Någon heltäckande bild av verksam¬

heten har inte kunnat ges i denna uppsats,men framställningen har visat att ledningenför organisationen vid denna tidpunkt ver¬kade mer operativt än under den politiskaoch ideologiska kamp inom Lunds Universi¬tet som Sverker Oredsson skildrat i LundsUniversitet under andra världskriget.

Påfallande är att polisen mötte stora svå¬righeter under utredningarna. Den av MömerJK-anmälde kriminalkommissarien SvanteSvensson vid statspolisen i Malmö hävdadelångt senare i en skrivelse till landsfogden attomständigheterna tytt på en organisationbakom rymningarna och att Mömer varit in¬blandad. Han återger förhör där Mömer pe¬kats ut och hävdar att utredningen skulle hagett annat resultat om den infångade internenHeinrich Kuhn hade infunnit sig som vittnevid rättegången. Svensson antyder att någonskulle ha fått Kuhn att utebli.

I brevet avvisar Svensson med kraft Mör-ners påstående att han skulle ha agerat på re¬geringens order, men säger å andra sidan att

m

Flygbild över Rinkabylägret 1993. Många byggnader på kartan s. 16-17 står fortfarande kvar och järnvägen skymtarnere till höger. Foto Arnold Nilsson.

25

han hela tiden haft kontakt med statspolisin-tendenten i Stockholm, d.v.s. chefen fór lan¬dets statspolis.

Svensson sammanfattar problemen underutredningen:

Under min snart 30-åriga polismannabana har jagsysslat med åtskilliga polisutredningar, men haraldrig förmärkt så ringa stöd hos allmänheten somjust för denna utredning rörande rymningarna frånRinkaby och lasarettet i Kristianstad. Hos såvälflera militärpersoner som hos allmänheten förmärktes medvetet sanningslösa uppgifter... Man hade enkänsla av att folk inte vågade tala sanning.46

Viktiga forskningsuppgifter återstår. EnarRunsteens Schutzlos in Schweden ger ett an¬norlunda perspektiv på interneringarna sompåkallar fortsatt svensk forskning. Minst likaviktigt är att gå vidare med lokala studier påorter som Kristianstad, Helsingborg ochMalmö. Dessa orter hade en annan befolk¬ningsstruktur än Lund, de berördes mer di¬rekt av kriget och den militära närvaron, ochdärmed bör mycket ha tett sig annorlunda.

Förnyade studier av de olika inblandadeprofessionerna är motiverade. Det är nämli¬gen svårt att föreställa sig att svensk militäroch polis i modem tid ställts inför svårare si¬tuationer än inför utlämnandet av militär per¬sonal till Sovjetunionen. Läger skulle snabbtiordningställas och personal trimmas. Orga¬nisationen skulle förändras flera gånger påkort tid. Nya anvisningar och order kom i enjämn ström från riksplanet. Hela tiden fördesinternerade till och från lägren. Restriktio¬nerna för internerna hårdnade när utlämning-ama närmade sig. Även om det fanns skrivnareglementen och order fick säkert åtskilligtimproviseras fram. De lokala förutsättning¬arna för lägren var olika. Även andra yrkes¬grupper påverkades av intemeringsverksam-heten. Sjukvårdspersonal på en rad orter varexempelvis i högsta grad berörda liksom deanställda vid en rad myndigheter.

Inte utan förvåning kan konstateras att vimed få undantag saknar både djupare studier

och översikter av händelser i Skåne, Hallandoch Blekinge under åren kring andravärldskriget. Utöver värdefull kunskap omyttre händelser kan djuplodande lokalhisto¬riska studier av denna art öka vår förståelseför hur människor på plats upplever och på¬verkas av kriser. De flesta av oss har aldrigvarit i en liknande situation, och trots dagligarapporter i massmedia om krigets fasor ochflyktingkatastrofer har vi svårt att leva oss ini villkoren för de människor som drabbats.Här har skildringar av historiska paralleller ivårt eget närområde en viktig uppgift attfylla.

En rad personer har bidragit med värdefulla upplys¬ningar under arbetet med uppsatsen. Ett särskilt tack tilll:e arkivarie Elisabeth Reuterswärd, stadsarkivarieGöran Larsson, landsarkivarie Tryggve Siltberg ochkrigsarkivarie Ulf Söderberg.

NoterSiffrorna återges av Zalcntanis s. 22. De avsåg den 11

juni 1945 och härrörde från försvarsstabens intemer-ingsavdelning. Curt Ekholm har ett omfattande siffer¬material och hävdar att det är omöjligt att få fram heltexakta siffror för såväl antal som fördelning på olika na¬tionaliteter på grund av brister i rutinerna, förflyttningarmellan läger och sjukhusvistelser. In i del sista skall desvenska myndigheterna ha varit osäkra på det exaktaantalet. Den första officiella kommunikén 23/5 angavantalet militärflyktingar till omkring 3.200. Ekholm 1s. 68-71. Om avvisade fartyg med flyende se t.ex. Hol-mertz s. 40, Ekholm Is. 192 ff. (bilaga 2).2 Zalcntanis s. 75. Därutöver hade en av balterna begåttsjälvmord i Trelleborg inför avfärden 25/1 1946. Hanvar den ende av balterna som kommit med llyg, till trakten av Malmö. Enqvist s. 8. Ekholm (II s. 278) anger an¬talet utlämnade balter till 146. Om flykiingirafiken vidBomholm se Jensen s. 92 ff.3 Ekholm II s. 280 ff. 17 av de kvarvarande baltemahade då efter en dramatisk sjöresa fått en fristad i Stor¬britannien.4 En viktig fråga för bedömningen av utlämningama ärvilken information som vid krigsslutet var tillgänglig omStalins terror iSovjetunionen. För en aktuell genomgångav samtida litteratur se Samuelson.5 Nya var dock uppgifterna om att Sovjetunionen cirka1942 skulle ha fått tillstånd att gå in i svenska läger ochvälja ut personer för utlämnande.

i

26

<> Uppgift om överlämnande av arkivet till landsfogdePersson i lagerchefen Stenholms anteckningar 1971.Perssons roll i dessa sammanhang motiverar en särskildundersökning. Han arbetade på order frän centralt hålloch gjorde viktiga utredningar både under och efter in-temeringstiden, utredningar som ftek konsekvenser förenskilda individer inom militären.7 Det finns tjänstenoteringar om författningsenligt för¬störda handlingar cirka 1970. Dock påträffas fortfarandehandlingar, och ett exempel är det riksbekanta arkiv¬skåpet som uppmärksammades hos Länsstyrelsen i Ble¬kinge län för ett par år sedan.

Sammantaget finns från Länsstyrelsen i Kristianstadslän ett jämförelsevis rikt material som hållits sammanunder den måhända alltför dramatiska titeln Länsstyrel¬sen i Kristianstads län. hemligt arkiv 1891-1971. Detdomineras av rutinkorrespondens om beredskapsorgani-sation oeh folkförsörjning men omfattar också materialom flyktingverksamheten. Handlingarna från Rinkabyoch Gälltofta är arkivlagda i ursprunglig ordning ochomfattar förutom anvisningar, rapporter, telegram ochkorrespondens i vid mening också läkarjournaler.9 Landsfiskalerna var nyckelpersoner och kunde imånga fall påverka flyktingarnas öde. Se t.ex. Runsteens. 283 om landsfiskal E. Tydén i Ljungbyhed och Hol-mertz s. 40 ang. landsfiskal Bertil Bonde i Slite.10 Ekholm 1 not 109 s. 77.11 För en sammanställning av anlända flyktingar, an¬komstorter nun. se Ekholm ] s. 192 ff.

Ekholm 1 s. 56 f. Lägerchef i Bökeberg var värnplik¬tige kaptenen Theodor Nielsen.15 Runsteen s. 86 ff.14 Ekholm Is. 124 (not 4). 127.'5 Ekholm I s. 66, 68 f.16 Ekholm I s. 59 ff. om lägerorganisation på Rän¬neslätt. s. 71 om samverkan med Arbetsmarknads¬kommissionen om arbetsuppgifter utanför lägret påRänneslätt. Om »arbetslinjens» tillämpning i flykting¬verksamheten se Olsson s. 51 ff., 57 ff„89 ff., 162 ff.17 Runsteen s. 301 ff.IS Ekholm II s. 128 f. Stenholms minnesanteckningar.19 Enqvist s. 290 f.711 Ekholm II s. 209 ff.f Ekholm Ils. 227 (tabell), 231.” Civilforsvarsstyrelsens chef Åke Natt och Dag varinte odelat positiv till den nya ansvarsfördelningen. Ek¬holm II s. 23lf., 236.

Ekholm Is. 51 ff. Ils. 218.24 Ekholm II s, 236. Lindroths tidigare medverkanframgår av Stenholms »dagbok». Försvarsstaben, Inter¬neringsdetaljen, volym Fl:1.25 Ekholm II s. 231 ff.. 251 .26 Ekholm 11 s. 236 f.77 Ekholm II s. 251 ff.

28 Kurators rapport 5/2 1946. Länsstyrelsen i Kristian¬stads län, hemligt arkiv 1891-1971 vol. F2A:8. JfrEkholm Is. 145 med mindre positiva omdöme om kura¬torernas insats.25 Ekholm II s. 268 ff.2» Ekholm II s. 272, 278 ff.31 Ekholtn II s. 235, 272. För rymningar före ulläm-ningsperioden se Ekholm I s. 146 f. Mot uppgiften attingen rymt från Ränneslätt står uppgifter om förrymdainterner som greps i Nässjö i Frcivalds s. 410.32 Uppgifter om rymningarna finns i en lång rad hand¬lingar. När ej annat sägs hänvisas i det följande till PMangående tyska interners rymningar från Rinkaby-Gäll-toftalägren 25/2 1946. Statspolisen i Malmö, Kriminal¬avdelningens arkiv volym AI: 31 pag. 1094-1111. Per¬sonuppgifterna i denna PM sägs komma från landsfiska¬len i Fjälkinge distrikt. Åhus och stämmer med uppgif¬ter ur andra källor. Den enda lyckade rymning somsaknas i promemorian är Vitziim von Eckstaedts. Denskedde från lasarettet i Kristianstad natten till den 28 ja¬nuari 1946.33 Stenholms minnesanteckningar 1971.34 Runsteen s. 304 (arbetet i lägret), 389 ff.35 Kurator G. Reimers till lägerchefen 27/12 1945.Noréns tackbrev till Lindroth 3/1 1946 samt prästernasförsäkran i Länslyrelsen i Kristianstads län. hemligtarkiv 1891-1971 vol. F2A:7.36 Rapport nr 563/45 28/12. Slalspolisen i Malmö, Kri-minalavdelningens arkiv vol. AI: 30 s. 5175 ff. Tillstraffängelset avfördes enligt länstyrelsens beslut den14/1 1946 även fyra tyska interner som enligt Lindrothsskrivelse till länstyrelsen 9/1 pa grund av sin antinazis-tiska uppfattning ansåg sig hotade till livet av andra in¬terner. Länstyrelsen i Kristanstads län, hemligt arkiv1891 — 19V1vol. F2A: 7.37 Runsteen s. 66 ff.38 Rapport 3/1 1946, Länstyrelsen i Kristianstads län,hemligt arkiv 1891-1971 vol. F2A:739 Polisens brist på ledtrådar framgår av skrivelseLindroth t. Statspolisintendenten 7/1, Länsstyrelsen iKristianstads län, hemligt arkiv 1891-1971 vol. F2A:7.Ett facit finns i Rapport nr 243/46 11/7, Statspoliseni Malmö, Kriminalavdelningens arkiv vol. AI: 32s. 2305 ff.40 Civilforsvarsstyr. till länsstyr. 3/1 -46. Länstyrelsen iKristianstads län, hemligt arkiv 1891-1971, vol. F2A:7.41 Rapport nr 123/46 8/3, Statspolisen i Malmö, Krimi¬nalavdelningens arkiv vol. AI:31 s. 1112 ff. Runsteen s.104 ff. Kristianstadsbladct 30/1, 31/1, 2/2, 7/2. 8/2, 9/2,11/2, 12/2, 27/2, 18/3, 29/3 1946.42 Rapport nr 123/46 8/3, Statspolisen i Malmö, Krimi¬nalavdelningens arkiv vol. AI: 31 s. 1 112 ff. Domare varvid båda tillfällena stadens borgmästare Dörring. Ehren¬berg och andra militärer kom dock all dömas senare. Ek-

8

27

holm II s. 341, Kristianstadsbladet 5/7, 8/7, 9/7, 12/7,2/8, 7/8, 9/8 1946.43 Runsteen s. 104 ff. Rapport nr 205/46 20/5 s. 1997 ff.,nr 226/46 1/6 s. 2202, nr 223/46 4/6 s. 2270, nr 249/4617/6 s. 2407. samtliga i Statspolisen i Malmö. Kriminal-avdelningens arkiv vol. AI: 32.44 Se Ekholm II s. 330 ff. för uppgifter om en rad rätte¬gångar.45 Om Gunnar Berg och Riksföreningen Sverige-Tysk-land se Oredsson s. 48 tf., 164 ff., Berglund s. 107 ff.,s. 123 (Svensk Opposition). Om Nordborgs roll i dettasammanhang se t.ex. Runsteen s. 298 f, Två tyska inter¬ner lyckades fly ffån ett beredskapssjukhus i Malmö tillNordborgs väntande bil. Om föreningens medverkan i

opinionsbildningen mot baltutlämningen se Enqvists. 203.4Í Svante Svensson t. landsfogden i Kristianstad 14/31947. Statspolisen i Malmö, Kriminalavdelningcnsarkiv volym BI:5.

Tryckta källorTidningarKristianstadsbladet 1945-1946

LitteraturJoakim Berglund, Quisling Centralen. Nazismen i Skåne

på 30- och 40-talet. Malmö 1994.Curt Ekholm, Balt- och tyskutlämningen. Omständighe¬

ter kring interneringen i läger i Sverige och utläm-ningen till Sovjetunionen av f.d. tyska krigsdeltagare.Del 1. Ankomsten och interneringen. Studia Histo-rica Upsaliensa 136. 2. Uppl. Uppsala 1995.Del 2. Utlämningen och efterspelet. Studia HistoricaUpsaliensa 137. 2. Uppl. Uppsala 1995.

Per Olov Enquist, Legionärerna. En bok om baltutläm¬ningen. Bokförlaget Pan/Nordstedts. Stockholm1970.

Osvald Freivalds, De internerade baltemas tragedi i Sve¬rige år 1945-1946. Stockholm u.å. (1968)

Bengt Göran Holmertz, Gotland under beredskapsåren1939-1945. 1. Flyktingströmmen från Baltikum iandra världskrigets slutskede. Visby 1999.

Bent Jensen, Den lange befrielse. Bornholm besat ogbefriet 1945-1946. Odense 1996.

Sigurd Krappe, Intemeringslägren i Gälltofta och Rin-kaby november-december 1945. Norra Skånska Re¬gementet 1811-1994. Ett bygderegementes historia.Del 1 s. 388-399. Kristianstad 1999.

Lars Olsson, På tröskeln till folkhemmet. Baltiska flyk¬tingar och polska koncentrationslägerfångar som re¬servarbetskraft i skånskt jordbruk kring slutet avandra världskriget. Lund 1995.

Sverker Oredsson, Lunds Universitet under andravärldskriget. Motsättningar, debatter och hjälpinsat¬ser. Lunds universitetshistoriska sällskap. Årsbok1996.

Enar Runsteen, Schutzlos in Schweden. Interniert. De¬portiert. Schicksale deutscher Soldaten 1945/46. Kö¬nigstein/Taunus; Gerig, 1995.

Lennart Samuelson, GULAG som historia: Reflexioneröver forskningsläget förr och nu. Historisk Tidskrift3/2000 s. 381-395.

Gunnar Smedmark (red.), Interneringsläger 1945 Back-amo-Grunnebo. Uddevalla 1963.

Janis Zalcmanis, Baltutlämningen 1946. I dokument ursvenska utrikesdepartementets arkiv. Militärhislu-riska Förlaget. Tr. Uddevalla 1983.

ReferenserOtryckta källorKrigsarkivetFörsvarsstaben. Interneringsdelaljens arkiv: Rinkaby-Gälltofta, volym Fl:1 .

Landsarkivet i LundLänsstyrelsen i Kristianstads län, hemligt arkiv

1891-1971: Handlingar ang. flyktingverksamhelen,huvudserie, 1945-1946, volym F 2 A: 5-8.

Statspolisen i Malmö, Kriminalavdelningens arkiv:Förundersökningsprotokoll och rapporter, allmänserie, 1945-1946, volym AI: 30-32.Kopior av utgående skrivelser 1947, volym BI: 5.

Landsfiskalens i Fjälkinge distrikt 11 arkiv. Brottmåls-diarium 1945, volym CVI: 2.

Överste Holger Stenholms minnesanteckningar om in-terneringslägren i Rinkaby och Gälltofta 1945-1946(brev till kapten Axel Billing 17/1 1971).

Stadsarkivet i MalmöRådhusrättens i Malmö arkiv: 2:a avd. dombok i brott¬

mål 1946, volym AIda:292-293.

28

Skånelandslitteratur 1998Bibliografi i urval

Faktamaterialet framtaget av Malmö stadsbibliotek,redigering Ale-redaktionen

Arkeologi Olofsson, Lena, Palissaden i Dösjebro engigantisk samlingsplats?arkeologi 1998 nr 2, s. 22-23). - Längsvästkustbanan i Dösjebro har arkeo¬logerna påträffat en cirka 4.700 årgammal inhägnad centralplats; ett pål-verk eller en palissad. Fyndet är mycketovanligt.

Thörn, Raimond, Bronsåldersvägen som låg ivägen för bron. - (Populär arkeologi 1998nr 3, s. 14-16 : ill.)

(PopulärArkeologi allmäntBillberg, Ingemar,Hundratals arkeologer har

kartlagt øresundsområdet. - (Populär ar¬keologi nr 3 1998, s. 13-16)

Björk, Lena, Via Scania (Tidevarv.)- Redanunder förromersk järnålder tycks Öre¬sundsregionen varit mer utvecklad än vadarkeologerna hittills anat.

Björk, Tony, Åkerbruk och kult : en intro¬duktion till de förhistoriska lämningarnalängs Linderödsåsen / Tony Björk ochStefan Wrang.-(Gärds Härads Hembygds¬förenings Årsbok 1998, s. 64-80 : litt.)

Centrala platser, centrala frågor : samhälls¬strukturen under järnåldern : en vänbok tillBerta Stjemquist / redaktion: Lars Lars¬son, Birgitta Hårdh. - Stockholm, 1998. -326 s. : ill., diagr., kartor, tab. - (Acta

archaeologica Lundensia Series in 8° ; 28.Uppåkrastudier ; 1 )

Karsten, Per, Husen vid havet. Där väst¬kustbanan drar fram har människor bott i8.000 år. - (Populär arkeologi nr 3, 1998,s. 19-21). - Arkeologer har funnit spår avjägar- och samlarfolk (kongemosefolketoch erteböllefolket) som levde i Skåne för8.000 år sedan.

Karsten, Per, Nya stenåldersfynd från norraSkåne - den första kvartsboplatsen / av PerKarsten och Bo Knarrström.-(Ale. Historisktidskrift för Skåne, Halland och Blekinge1998:1 , s. 26-32).-1 samband med E4-pro-jektet i norra Skåne inventerades 1997 sjö¬systemet mellan Eket och länsgränsen.

Särskilda orters arkeologiAbbekås:Larsson, Lars, En dold hög i rik bronsålders-

bygd : Grav från mellersta bronsåldern iAbbekås. - (Svaneholm: Årsskrift 1998,s. 12-21 : ill.)

Borgeby:Svanberg, Fredrik, Exclusive Jewellery,

Borgeby and Western Scania c. AD 950-1050. - (Fornvännen 1998 H. 2, s. 113—124 : litt.), - Ett unikt fynd från Borgebyslott diskuteras och möjligheten av att hären gång funnits en trelleborg.

Fjälkestad:Björk, Tony, Härdar på rad : om spåren efter

en kultplats från bronsåldern.- (Fomvän-nen årg. 1998 H 2, s. 73-79 : litt.). - Entrakt full av gravhögar, som skvallrar omatt här har funnits en väletablerad bygdunder bronsåldern.

29

Lund:Johansson Herven, Conny, Här bodde redan

vikingarna. Arkeologisk grävning påMårtenstorget utvärderad.-(Gamla Lund-nytt 1998 H. 5, 2 s.)

Kollberg, Ludvig, Fästningen Halmstad ochKvartermästaregården. - (Saxo. Kultur¬historisk årsbok för Skåneland 1998,s. 19-29: ill.)

Lewan, Nils, Landskapshistoria i stenskrift.-(Ale. Historisk tidskrift för Skåne, Hallandoch Blekinge 1998:2, s. 1-12 : ill.). -Runtom i landskapet kan man finna stenar medbudskap. Med begränsning till Skånessödra och västra delar kommenteras här ettantal inskriptioner.

Mårtensson, Leif, Jens Sörensen - Kristian-stadsborgare och kartritare. - (Årsskrift/Föreningen Gamla Christianstad 1998,s. 5-6)

Nilsson, Lennart, Bastning - ett urgammalthantverk.- (Gärdsingen 3 (1998), s. 6-7).- Artikeln berättar om bastmakeri påLinderödsåsen.

Nilson, Torsten,De sex kistorna under golveti Degeberga gamla kyrka - (GärdsHärads Hembygdsförenings Årsbok 1998,s. 28-32)

Olsson, Allan, Hammarlunda, Lillaröd,Slogstorp : om en sockens förändring. —(Frostabygden årg. 1998, s. 6-12). - Somett pärlband ligger de där, de gamla byarnalängs Kävlingeån och hit hör också Löbe-röds gård.

Olsson-Levin, Elva, Ringsjöfiskare genomtiderna. - (Frostabygden årg. 1998, s. 33-39: ill.)

Persson, Åke, Grantingeboken. D. 2 : Torpoch torpare genom tiderna. Grantinge /Grantinge byalag 1998. - 256 s. : ill., kar-

Tågerup:Widman, Martin, En ny förfader träder fram.- (Populär Historia 1998 nr 5, s. 20-24 :ill.)

Uppåkra:Larsson, Lars, Uppåkra - en central plats

under skånsk järnålder / av Lars Larssonoch Birgitta Hårdh. - (Ale. Historisk tid¬skrift för Skåne, Halland och Blekinge1998:1, s. 1-14: litt.).

Uppåkra : rikedomar ur jorden : utställ¬ningskatalog / (utställningsproducent: LenaHejll ; foto: Bengt Almgren)-Lund, 1998.- 59 s. : ill.

Vä:Lindahl, Per-Erik, Om guld i det forna Vä.-

(Saxo. Kulturhistorisk årsbok för Skåne¬land 1998, s. 3-7 : ill.)

HistoriaHistoria allmäntAndersson, Thorsten, Kring Stora Torg. -

(Årsskrift / Föreningen Gamla Christian-stad 1998, s. 10-22 : ill.)

Ericsson, Acke, Eljaröds kyrka. - (Bilderfrån Eljarödsbygden 10 (1998), s. 73-85 :ill.) tor.

Ericsson, Acke, Ätten Galen och Eljaröd. -(Bilder från Eljarödsbygden 10 (1998),s. 65-70, 71-72 : ill.)

Forslund, Per-Olof, Månstorps gavlar : -Skånes största ruin. - (Saxo. Kulturhisto¬risk årsbok för Skåneland 1998, s. 77-82 :

Riddersporre, Mats, Kungsmarken - ettlandskapshistoriskt dokument nära Lund.- (Ale. Historisk tidskrift för Skåne, Hal¬land och Blekinge 1998:2, s. 24-31, :litt.). - Om Kungsmarken, ett områdestrax öster om Lund, och dess kulturhisto¬riska lämningar.ill.)

30

Svensson, Sigurd, En grupp gamla kvam-platser i Norra Åkarps socken. - (VästraGöinge hembygdsförenings skriftserie 46(1998), s. 23-40).-Om kvarnar i Möllarp,Hillarp, Hågnarp, Hässleberga, Skulkarpoch Torrarp.

Theander, Tomas, En gammal stadsplan. -(Årsskrift / Föreningen Gamla Christian-stad 1998, s. 119-128 : ill.)

Wallin, Andreas, Historien om Bältinge by.-(Frostabygden årg. 1998, s. 22-32).-OmBältinge by i Skarhults socken.

Prahl, Egon, Hundstorpaborgen i Grönbyoch digerdöden. - (Saxo. Kulturhistoriskårsbok för Skåneland 1998, s. 30-34 :ill.)

Skansjö, Sten, Kampen om Skåne på 1300-talet. - (Populär Historia 1 998 nr 1, s. 24-27 : ill.)

Nya tiden 1520-1900Andersson, Greger, Stadsmusikanter, orga¬

nister och tomväktare. - (Ystadiana 1998,s. 6-23 : ill.)

Bengtsson, Rickard, Vid stadens hank ochstör : tullstugor, portar och bommar isvenska städer 1622-1810. - (Utgör:Argus. Årsbok för Tullmuseum och Tull¬historiska föreningen 1998. 280 s. : ill.). -Ur innehållet: Helsingborg s. 71—74, Kri¬stianstad s. 102-103, Landskrona s. 117—119, Lunds. 139-141, Malmös. 142-147,Simrishamn s. 172-173, Skanör-Falsterbos. 174, Ystad s. 263-265, Ängelholms. 269-270.

Bergkvist, Karl, Herrarna på LandskronaSlott : 1547-1849.- Landskrona, 1998. -54 s. : ill.

Davidsson, Johan, Bönder, torpare, drängaroch statare i N. Mellby under hundra år :från början av 1800-talet till början av1900-talet. - (Västra Göinge hembygds¬förenings skriftserie 46 (1998), s. 3-22)

Elowsson, Nils, Skåne efter Snapphanefej-den. - (Årsskrift / Föreningen GamlaChristianstad 1998, s. 7-9)

Flensmarck, Tor, Wä stads guldsmeder. -(Skåne genealogen årg. 1998 h. 1, s. 1720).-Om guldsmeder i Vä redan på 1500-talet.

Friström, Sune, De Handlandes Lijk Com¬pagnie i Christianstad. - (Årsskrift / För¬eningen Gamla Christianstad 1998, s. 67-

MedeltidenFlensmarck, Tor, Den mäktiga ätten Vagn-

sönerna : Avundsmän, fader-hämnare,mördare och annat folk... Skånelands säg¬ner del 9. - (Saxo. Kulturhistorisk årsbokför Skåneland 1998, s. 86-105 : ill.)

Flensmarck, Tor, Änkling lät smycka Gua-lövs kyrka. - (Saxo. Kulturhistorisk års¬bok för Skåneland 1998, s. 159-160 : ill.)

Larsson, Mats G., Han flydde inte vid Upp¬sala. - (Våra härader årg. 1998, s. 4-7).-Om den renoverade runstenen vid Sjörupskyrka.

Lund, Niels, Bisperne ved Fodevig. - (Skalkårg. 1998 h. 2, s. 12-15). - Slaget vidFoteviken 1134 där Erik Emune hämnadespå kong Niels för dennes mord på KnudLavard, allt enligt Roskildekrönikan.

Prahl, Egon, Bönekällaren på Ivön. - (Bya-homet årg. 57 (1998), s. 22-25). - OmAndreas Sunesen vigd till ärkebiskop iLund 1202. Drabbad av sjukdom nedladehan sitt ämbete 1223 och drog upp tillIvön.

Prahl, Egon, Ett svunnet kapell i Lilla Jord-berga. - (Årsbok / Gamla Trelleborg årg.1998, s. 18-20).-Om ett medeltida kapell-Heliga Korsets kapell - numera försvun¬net, i Lilla Jordberga, Källstorps sn. 72)

31

Friström, Sune, Lilla Torg - ett köpenska¬pens Mecka. - (Årsskrift / FöreningenGamla Christianstad 1998, s. 38-47)

Hansen, Viveka, Mandelgrens intresse förtextilier i Skåne. - (Ale. Historisk tidskriftför Skåne, Halland och Blekinge 1998:2,s. 13-23 : ill., litt.)

Mårtensson, Leif, Kasthuset i Broby Hem¬bygdspark - en byggnad för provning avkrut. - (Göinge Hembygdsförenings Års¬bok 1998, s. 13-19 : ill.). -Torsebro krut¬bruk uppsattes på 1680-talet. Ett nytt kast¬hus byggdes 1828 för krutprovning.

Pyk, Hans-Otto, Bräcke mölla. -(Kullabygdårg. 1998, s. 91-96). - Högt uppe påbacken vid Bräcke, Brunnby sn., stodredan på 1600-talet en stubbamölla.

Ranby, Caroline,Två gårdar i Himmelstorp :bebyggelsehistorisk utveckling undersvensk tid. - (Kullabygd årg. 1998. s. 53-77 : ill., litt.). - Båda gårdarna ger viktigakunskaper om den skånska byggnadstradi¬tionens utveckling från sent 1600-tal framtill idag.

Två kartor över staden Cimbrishamn.- (För¬eningen Gamla Cimbrishamn årg. 10(1998) H. 3, s. 3-4 : kartor). - En karta avokänd ritare från slutet av 1700-talet ochen modernare mycket detaljrik karta.

Wahlöö, Claes, Slaget vid Lund : ett mordoch icke ett fältslag / Claes Wahlöö &Göran Larsson. - Lund, 1998. - 126 s. :ill.). - Bearbetad version av författarnasSextonhundrasjuttiosex.

Historiska hjälpvetenskaperHammarlund, Anne-Marie, Släktled från

Råbockamöllan. - 1998.-512 s. : il).

Ottosson, Nils,Una Hans-släkten från Trelle¬borg : 300 år. -Trelleborg, 1998. - 1.040s. : ill.

Raneke, Jan, Skåne Halland Blekinge land¬skapens vapenbilder. - (Ale 1998:4,Temanummer).-Innehåller förutom land¬skapsvapen även länsvapen, häradsvapen(gamla och nya), kommunvapen och mili¬tära förbandsvapen.

32

DE SKÅNSKA LANDSKAPENS HISTORISKA OCH ARKEOLOGISKAFÖRENING bildades 1866. Föreningen är en samlingspunkt for en historiskt ocharkeologiskt intresserad allmänhet.

Föreningen har utgivit Samlingar till Skånes historia, fomkunskap och be-skrifhing (1868-1873), Samlingar utgifna för De skånska landskapens historiskaoch arkeologiska förening (1874-1880), Skånska samlingar (1894-1897) samtHistorisk tidskrift för Skåneland (1901-1921).

1961 böljade föreningen utge ALE, Historisk tidskrift för Skåneland. Första åretutkom ett häfte och 1962-1976 tre häften årligen. Fr.o.m. 1977 utkommer fyrahäften årligen. 1990 inträdde landsarkivet i Lund som medutgivare. Tidskriftenutges med bidrag från Humanistisk-samhällsvetenskapliga forskningsrådet(HSFR).

I Ale-redaklionen ingår Birgitta Engström och Gert Jeppsson. Brev och manustill redaktionen adresseras till universitetslektor Gert Jeppsson, Vapenkroken 38,22647 Lund.

Medlem i föreningen erhåller tidskriften kostnadsfritt.Årsavgiften för 2001, 150 kronor, kan insättas på postgirokonto nr 24 68 31-2,De skånska landskapens historiska och arkeologiska förening.

Äldre häften av tidigare utgivna tidskrifter kan beställas hos skattmästaren,1:e arkivarie Elisabeth Reuterswärd, Landsarkivet, Box 20 1 6, 22002 Lund.

EFTERTRYCK, helt eller delvis, medgives endast efter redaktionens särskildatillstånd.

Föreningens styrelse:

Docent Sten Skansjö, Lund, ordf., landsarkivarie Jan Dahlin, Lund, v.ordf, stadsarkivaricGöran Larsson, Lund, sekr., konsult Anders Persson, S. Sandby, v.sekr., l:e arkivarieElisabeth Reuterswärd, Lund, skattmästare, samt professor Hans Andersson, Lund,docent Lars Berggren, Lund, Ed. länsanlikvarie Carin Bunte, Malmö, docent SiegrunFemlund. Asmundtorp, fil- dr Thomas Germundsson, Lund, universitetslektor GertJeppsson, Lund, docent Hjördis Kristenson, Lund, professor Lars Larsson, V. Nöbbclöv,länsanlikvarie Thomas Romberg, Malmö, arkivchef Anders Salomonsson, Lund, läns-antikvarie Leifh Stenholm, Karlskrona, professor Sven Tägil, Lund, professor AnnaChristina UlfsparTe, Lund, antikvarie Pablo Wiking-Faria, Varberg.

AleHistorisk tidskrift

FÖR SKÅNE, HALLAND OCH BLEKINGE

UTGES AV DE SKÅNSKA LANDSKAPENS HISTORISKA

OCH ARKEOLOGISKA FÖRENING

OCH LANDSARKIVET I LUND.

InnehållSUZANNE FORSBERG Social verksamhet hos sjukkassor

i de skånska landskapen 1880-1920Reflektioner utifrån sjukkassearkiven vid Landsarkivet i Lund

i

JAN DAHLIN I skuggan av baltutlämningenInternering och utlämning av tyska militära flyktingar

i Sverige 1945-19469

Skånelandslitteratur 1998Z9

Vinjetten på framsidan återger det första tecknet - en f-runa - irunhandskriften av den medeltida Skånelagen, som var gällande i

Skåne, Halland, Blekinge och Bornholm.

ISSN 0345-0708