Replik 4 | 2012 1

Replik

Tidskrift om alkohol, droger och trafiksäkerhet Nykterhetsförbundet Hälsa och Trafik Nummer 4 December 2012

En vit jul

En skör barndomMedberoende l

2 Replik 4 | 2012

Bli stödmedlem!Vill du stöda vårt rusmedelsförebyggande arbetet bland barn och ungdomar i Svenskfinland? Och samtidigt stöda trafiknykterheten? Du kan i så fall betala in 10 € och bli stödmedlem. Då får du tidskriften Replik i din postlåda fyra gånger i året. Kontonumret är FI78 4970 1010 7086 71 Aktia bank . Kom ihåg att skriva namn och adress. Tack för ditt stöd! www.nykter.fi

God Jul och Gott Nytt År

tillönskas alla våra vänner!

FINLANDS SVENSKA STORLOGE AV IOGTLOGEN BALDERS MEDLEMMAR

God Jul och Gott Nytt År

tillönskas

alla medlemsföreningar

och nykterhetsvänner!

Nykterhetsförbundet Hälsa och Trafik rf

Kom till Äkäslompolo på sportlovet! 5 hela skiddagar!

Start från Nyland 16 – 22.2. 2013 Start från Österbotten 23.2. – 1.3. 2013

Förmånliga familjepriser med helpension. Ungdomar över 13 år även utan föräldrar.

Anmälningar och förfrågningar 06-318 0900 eller 0400 126 830

www.raitismaja.fi

Sportlovvid Raitismaja

Nyårsskida i LapplandKom med och fira nyår till Lappland! Vi bor vid Raitismaja med helpension. Vi åker skidor varje dag! Om du fyllt 13 år kan du komma med utan föräldrar. Resan är rusmedelsfri och som reseledare fungera Joonas Turtonen och Kalle Halme. Priset 340 euro innehåller transport Vasa- Äkäslompolo- Vasa, transport till och från backen, logi i 2-4 personers rum, helpension (frukost, lunchmatsäck, middag och kvällsbit). I priset ingår varken liftkort eller resedagarnas mat (frånsett kvällsmål på ankomstdagen och morgonmål på avresedagen).Start från Vasa 28.12.2012 kl. 9.00. Förutsätter minst 25 deltagare.

JulfestJakobstadsnejdens MHF

och Jakobstads nykterhetsföreningfirar gemensam julfest vid Svenska gården

fredagen den 7 december kl 19.00

Traditionellt programVälkommen!

Julresan Det finns några lediga platser

på Julresan 22-27.12. 2012. Ring och fråga.

Replik 4 | 2012 3

Ledare

Innehåll

Replik utkommer med fyra nummer per år.Nr 1/2013 utkommer i mars, materialstopp 28.2.2013Nr 2/2013 utkommer i juli, materialstopp 31.5.2013

Drogförebyggande dagar

En isande kall vindI början av november väckte Sauk Schubak, viceordförande i sam-lingspartiets ungdomsförbund, uppmärksamhet med ett inlägg i en facebook-diskussion. Schubak argumenterade för att barnbidra-gen skulle slopas eftersom de, en-ligt honom, överförde inkomster från välbärgade föräldrar till såda-na som kantänka skaffar barn för att få pengar. Han befarar att in-komstöverföringarna (barnbidra-gen) leder till att välbärgade skaffar färre barn medan mindre bemed-lade som får barn inte klarar av att sköta dem lika bra. Schubak skrev också att det är absurt att stöda att människor av svagare beskaffenhet (heikompi aines) skaffar barn ef-tersom det ökar marginaliseringen och skapar fler problemfall.

Schubak tvingades be om ursäkt. Men hans tankar fick snabbt stöd av en annan ung politiker i en blogg i Uusi Suomi. Aleksi Tolvanen ar-gumenterade där för att inte bara barnbidragen utan all form av soci-alhjälp skulle avskaffas.

Det är sällan man i offentligheten ser så råa utfall mot de fattiga i vårt samhälle men man kan inte undvi-ka känslan av att solidariteten med de mest utsatta tunnats ut.

När jag läser Schubaks och Tolva-nens inlägg kommer jag att tänka på en Hbl-kolumn av Mirjam Kall-land, generalsekreterare i Manner-heims barnskyddsförbund. I ko-lumnen, som jag sparat, skrev hon i december 2009:

”Denna jul firar 151.000 barn i Finland sin jul i hem som är så fat-tiga att de har svårigheter att ordna mat på julbordet utan utomstående hjälp. Barnfattigdomen har på ett drygt decennium ökat från 5 till 14 procent och särskilt utsatta är en-samförsörjares barn.”

Hon noterade att hela 65.000 barn och unga beräknades befinna sig i riskzonen för utslagning.

Det värsta är att denna utveck-ling inte är en slump utan, som Kalland skriver, ”resultatet av en medvetet genomförd skattepoli-tik”.

Mirjam Kalland menar att or-saken till den ökande barnfattig-domen och utslagningen är den nedmontering av den nordiska väl-färden som skett de senaste årtion-dena. Välfärdsstaten ”byggde på den enkla principen att alla har rätt till liv, utkomst och utbildning och att ingen får falla igenom samhäl-lets skyddsnät.” Förutsättningen var ett samhällsavtal ”där man ge-nom ett progressivt skattesystem garanterade medborgarnas trygg-het”.

Hon understryker att det är ”både humant, ekonomiskt och mora-liskt riktigt att stöda barn i deras utveckling”. Och för att detta skall vara möjligt måste vi få inkomst-klyftorna att minska.

Schubak och Tolvanen har ett enklare recept, den knutna nä-vens. Får fattiga inte skaffa sig barn så försvinner fattigdomen och de missbruks- och andra problem den skapar, tycks de resonera.

Mirjam Kallands text inför julen för tre år sedan är lika aktuell i dag. Det är inlägg av den typ som Schu-bak och Tolvanen levererade bevis för. Och man kan befara att de bara är toppen på ett isberg av brutal sköt dig själv-moral.

Det blåser en isande kall vind. n

JAN KRONHOLM

Ledare ..........................................3Verksamhetsledaren .....................4Notiser ..........................................5Alkoholism är en familjesjukdom ..6-8En vit jul utan vitt socker ...............8-9Jag har stått på en glaciär .............10-11Mopobilen .....................................12-14Glasskör barndom .........................15Populär barnbilstol visade brister ..16Bok: Mycket talar för helnykter .....17Ewas epistlar .................................18-19Bok: Herman Lindqvist ..................20En vit pjäs om färger .....................21Korsord .........................................23En nykter jul för barnens skull .......24

Välkommen till De svenskspråkiga drogförebyggande dagarna 26 – 27 mars 2013.

Närmare information på webbplatsen www.nykter.fi

4 Replik 4 | 2012

VerksamhetsledarenJOONAS TURTONEN

Den dubbla betydelsen är både up-penbar och redan vedertagen. Trots det är ingendera självklar. Jag skall inte gå in på klimatuppvärmningen, men visst finns det stor nostalgi i ”barndomens snötyngda granar och höga drivor”. En vit jul som vi, i alla fall på kort sikt, inte kan påverka.

Den andra typen av vit jul har vi däremot alla möjligheter att själv styra. SOSTE (Suomen sosiaali ja terveys ry) har nyligen samman-ställt finländarnas alkoholattityder.

Rapporten presenteras vartan-nat år. Trots att storkonsumenter-nas andel är cirka 10 procent av be-folkningen, så upplever 25 procent av finländarna att det användes för mycket alkohol i deras barndoms-hem.

En enkel analys ger vid handen att det som per definition är storkon-sumtion, är betydligt mycket mer än det som barn upplever som riklig konsumtion. Min slutsats är således: Trots att de vuxna tycker att deras al-koholkonsumtion är måttlig, är den

En vit juländå i sådan klass att den leder till konflikter i hemmen. Sådana kon-flikter som barnen både ser och hör. Detta skapar nödvändigtvis inte all-tid alkoholskador, men väl en myck-et traumatisk upplevelse för barnet.

Sedan jag började arbeta på Nyk-terhetsförbundet, har min vision va-rit att få människor att dricka min-dre. Speciellt julhelgen är en sådan högtid då de vuxnas omdöme sätts på prov.

Därför är det viktigt att komma ihåg att barnet upplever en vuxen som berusad långt innan vederbö-rande själv gör det. Så hur kan vi nå ut med detta budskap? Kanske ge-nom att påminna om att vinflaskans skruvkork också går att stänga. n

Allt fler unga väljer nykter linjeAllt fler 15–16-åringar i Finland väl-jer att hålla sig nyktra. År 1995 sade 11 procent nej till alkohol, medan 16 procent sade nej förra året. Kirsimarja Raitasalo från Institutet för hälsa och välfärd (THL) menar att det har hänt något inom ungdomskulturen. Berus-ning är inte längre lika eftertraktad som på 90-talet. Unga tycks se större risker med alkohol än tidigare, säger Raitasalo till Suomen Kuvalehti.

Raitasalo påpekar ändå att den fin-ska alkoholkulturen inte har ändrats mycket. Då unga blir myndiga, så dricker de på samma sätt som tidigare år. Skillnaden är att unga introduceras till alkohol senare än tidigare genera-tioner.

– Unga kopplar inte lika ofta al-kohol och tobak till positiva före-ställningar. Men vi hittar fortfa-rande många unga som dricker för att bli fulla, säger Raitasalo. Raitasalo kommenterar också den ökande förekomsten av cannabis. Elva procent av dem som svarade på ES-PADs enkät uppgav att de provat can-nabis – en ökning på 6 procentenheter.

– Man kan inte prata om att canna-bis skulle ersätta alkohol. Cannabis-marknaden har ändrats i Finland. Den odlas oftare hemma och tillgänglighe-ten har ökat. n

Källa: nordicwellfare.org

Replik 4 | 2012 5

Alkoholprogrammet förnyades

Avtal slöts om alkoholförebyggande arbete

Användningen av cannabis har bli-vit vanligare bland unga i 15-16-års-åldern. Elva procent säger att de har använt cannabisprodukter minst en gång jämfört med fem procent 1995.

Också den andel som någon gång prövat på andra droger hade ökat nå-got. År 2011 hade fyra procent av ung-domarna prövat på någon annan drog än cannabis medan motsvarande an-del 1995 var en procent. Även om an-vändningen av narkotika har ökat nå-got är användningen liten i Finland jämfört med många andra länder.

Vanligare att unga testar cannabisNyktra ungdomar har blivit fler

Alkoholbruket har minskat i samma åldersgrupp. Andelen nyktra ungdo-mar har ökat från 11 till 16 procent. Öl var pojkarnas favoritdryck under hela den aktuella undersökningsperioden. Av flickorna föredrog 35 procent long drink-drycker och starka drycker samt cider.

Användningen av lim och lösnings-medel i berusningssyfte har också bli-vit vanligare, särskilt bland flickor. År 2011 hade var tionde ungdom någon gång i sitt liv prövat på dessa medel

Rökning minskade under den aktu-ella 16-årsperioden. År 2011 var ande-len icke-rökare 40 procent medan den 1995 var 23 procent.

Den europeiska undersökningen om skolungdomars användning av al-kohol och andra droger (ESPAD) har sedan 1995 genomförts med fyra års intervaller i 23–36 länder i Europa. Finland har deltagit i samtliga under-sökningar. n

Källa: Institutet för Hälsa och Välfärd THL

Regeringen inledde alkoholprogram-met år 2004. Alkoholprogrammet är i kraft fyra år åt gången. Den tredje programperioden undertecknades av 28 organisationer den 7 november på social – och hälsoministeriet tillsam-mans med omsorgsminister Maria Guzenina- Richardson.

Alkoholprogrammet innebär sam-arbete för att minska alkoholska-dorna. Många samhällsaktörer kan genom sina lösningar och sin verk-samhet minska alkoholskadorna.

Alkoholprogrammet bygger på stats-maktens, kommuners och organisa-tioners gemensamma ansträngning-ar. Verksamma åtgärder struktureras i programmet till en helhet. Genom regionalt samarbete nås målen bättre än ensam. ”Hela byn” behövs för att skapa en mer nykter dryckeskultur.

I praktiken innebär detta för Nykter-hetsförbundet Hälsa och Trafik att:

– Har i sin verksamhetsplan fram-lagt klara målsättningar och förbinder sig att utveckla sin verksamhet så att alkoholskadorna kan minskas i enlig-het med alkoholprogrammets mål-sättningar.

– Förmedlar och sprider information som stöder alkoholprogrammets mål-sättningar.

– Följer upp resultatet av sin rus-medelsförebyggande verksamhet och rapporterar till EHYT rf. n

Omsorgsminister Maria Guzenina-Richard-son och verksamhetsledare Joonas Turtonen undertecknar avtalet.

Omsorgsministern och 28 organisationer un-dertecknade Alkoholprogrammet för en fyra-årsperiod.

6 Replik 4 | 2012

Marianne Siermala från Vasa vet vad hon talar om. Hon har under hela sitt vuxna liv levt med alkoholism i famil-jen. Den första mannen, som hon gifte sig med och fick barn med, drack alko-hol i viss mängd redan när de sällska-pade. Varje dag efter jobbet skulle han dricka öl.

Men Marianne hoppades och trodde att han skulle bättra sig bara de gifte sig. Så gick det dock inte. Äktenskapet slutade sent om sider i skilsmässa.

Man nummer två dolde sitt miss-bruk, men när paret flyttade ihop vi-sade det sig att även han hade problem med alkoholen. Idag har han varit nykter i tio år.

Men innan mannen fick vård en-ligt Minnesota-modellen var Marian-ne nära att ge upp sin långa kamp för ett nyktert familjeliv. Hennes krafter sviktade. Hon var själv ett tag i farozo-nen att dras med in alkoholberoendet.

Först som 58-åring insåg Marianne Siermala vad alkoholism egentligen handlar om. Att det verkligen är en sjukdom som har egen diagnosnum-mer.

– Mannen drack inte för att vara elak mot mig, vilket jag trodde. Han drack

Alkoholism är en familjesjukdom!

för att han var beroende. Inte visste jag heller att alkoholismen drabbar famil-jen som blir sjuk.

Numera står det klart att hela famil-jen drabbas av medberoende om det finns en alkoholist i huset. Sedan någ-ra år tillbaka står Marianne Siermala på barrikaderna för att kämpa för de anhörigas intressen. Hon har grundat en stödförening vars mål är att hjälpa anhöriga till alkohol- och drogmiss-brukare. Nu kan hon dra nytta av sina egna, dyrköpta erfarenheter. På så sätt blir de värdefulla för andra.

– Jag var själv mycket ensam som alkoholisthustru och önskade starkt att jag hade haft någon att tala med. Familjedynamiken blir sjuk om det finns en alkoholist i familjen. Splitt-ringen mellan de båda makarna ytt-rade sig tydligt. Mannen höll till på vinden och kvinnan på bottenvåning-en och vice versa. Dottern fick springa som en budbärare mellan dem. Att leva ensam i en tvåsamhet är hemskt, säger Marianne.

– Maktlösheten kändes total. Det hjälpte inte om jag bönade och bad, skrek eller grät.

Då längtade Marianne intensivt ef-

ter att bli sedd. Att få bekräftelse och förståelse för den situation som hon befann sig i. Hon sökte hjälp i sin be-kantskapskrets men ingen förstod hur illa det var.

Medberoende en sjukdom Livet med en alkoholist skapar med-

beroende. Det är också en sorts sjuk-dom. Medberoende uppstår när en människa lever nära en mycket stark företeelse, till exempel alkoholism, och inte förmår bearbeta denna före-teelse så att hon kan integrera den i sin personlighet. I stället anpassar hon sig till den och möjliggör att missbruket fortsätter.

Vissa orkar inte stå emot utan börjar dricka för att maken eller makan gör det.

Medberoendet gör att familjemed-lemmarna börjar iaktta personen som dricker och fokusera på allt som kret-sar kring denne. Alkoholistens humör ska pareras dygnet runt. Hur ska den-na kväll sluta?

– Snart började jag haka upp mig på

små saker. När nyckeln sattes i dörren och jag visste att han var i antågande,

– Hela familjen ska tas med i vården av alkoholisten! Skam, ångest, van-makt, skadade relationer och annat som familjen har fått utstå under alla år behöver få komma ut.

Replik 4 | 2012 7

fick jag ångest. Ljudet av en kapsyl som öppnas har jag fortfarande obehag för ibland, säger Marianne Siermala.

Hennes ångest fick fysiska symp-tom: rytmstörningar, huvudvärk, ont i magen. Men läkaren hittade inget fel på henne.

– Jag var frisk, men mådde dåligt. Isolering.

Splittring, Illamående. Skam. Ilska.Listan på negativa konsekvenser kan göras lång. Alkoholism förvränger

relationerna inom familjen. Barnen kan till exempel ha en nära relation till pappan, trots att han är alkoholi-serad. Han kan vara snäll, varm och förstående gentemot barnen. Medan mamman kan uppfattas som ett riv-järn. Tyvärr kan mamma, när hon inte orkar med ansvaret för allt praktiskt i vardagen, bryta ut sin ilska på barnen. Ofta inser barnen först i vuxen ålder att obalansen mellan föräldrarna var den bakomliggande orsaken.

Fick hjälp via Al-AnonI ren desperation började Marian-

ne Siermala söka hjälp i en Al-Anon-grupp. Här fann hon människor i lik-nande situationer som hon.

I gruppen fick man lära sig att sluta fixera sig vid andras beteende. Må-let var frigörelse till ett lyckligare och mer okomplicerat liv, värdigare och mer rättvist. I Al-Anon får deltagarna

– Om jag så hjälper en enda familj i året är jag nöjd, säger Marianne Siermala, här med hunden Mac. Hon har vigt resten av sitt liv att hjälpa an-höriga till alkoholister.

fortsätter på nästa sida å

8 Replik 4 | 2012

insikter i att ingen bär ansvar för nå-gon annan människas sjukdom eller tillfrisknande. Till sin natur är frigö-relsen objektivt sett varken snäll eller elak. Frigörelsen innebär att den som gör sig fri varken dömer eller fördömer personen eller situationen som den frigörs från. Frigörelse hjälper familjer och anhöriga att se realistiskt på sin situation och lämna skeva beteende-mönster bakom sig.

Den modell för vård av närstående som Minnesota-modellen har fung-erar bra, enligt Marianne. Hennes nu-varande sambo har varit alkoholfri i tio år. Han kan berätta sin egen his-toria samt hur relationen till barnen klart förbättrades efter familjeweek-enden som hör till Minnesotavården. Nu är de riktigt goda vänner.

Mannen brukar då och då följa med när Marianne åker ut för att tala om medberoende i skolor, föreningar och organisationer. När båda medverkar kan åhörarna relatera till båda två som moders- och fadersgestalter.

Marianne Siermala ledde en Al-

Anon-grupp i drygt fem år. Sedan grundade hon en förening för närstå-ende, där hon är aktiv idag. Till henne kan anhöriga ringa och tala om sin si-tuation. Det brukar främst vara kvin-nor som hör av sig. Men även en och annan man vill lätta sitt hjärta.

– Många kvinnor har ringt och de har alla ungefär liknande situationer. De är så trötta och slutkörda att de inte längre orkar göra något åt sin situa-tion. Sjukledigheter, terapi, mediciner präglar deras vardag. Vad kostar inte allt detta samhället i pengar och lidan-de, undrar Marianne Siermala.

Hon efterlyser en särskild vårdform som utformas med tanke på de närstå-endes behov, eftersom medberoende är en sjukdom.

Sök hjälp i tid!Marianne Siermala hoppas att

forskningen kring närståendes med-beroende kan starta så fort som möj-ligt. Frågan är akut och berör nästan hälften av landets befolkning eller 2,4 miljoner människor. Siffrorna utgår

från 600 000 alkoholberoende med fyra närstående kring varje alkoholist.

– Det är alltså ett vanligt fenomen och absolut ingenting att skämmas för. Marianne Siermala vill öka kunskapen och medvetenheten i samhället så att drabbade människor kunde reagera i ett tidigt skede. Inte först långt senare, när många år har gått och stor skada redan har hunnit ske. En grupp som hon särskilt oroar sig för är de unga.

– Därför startar vi en Al-Anon-grupp för ungdomar. Gruppen kommer att träffas varannan tisdag.

Anhöriga i alla åldrar som vill prata och få stöd kan ringa Marianne Sier-mala på telefonnummer 050-3370339.

Text och foto:

SONJA ROSBÄCK

På promenad i Storviken i Vasa. Marianne Siermala kan numera njuta i fulla drag av alla årstider. Hennes svåra tid som alkoholisthus-tru är över och hon ser hela förloppet i ett nytt ljus.

å ... fortsätter

Vad vore livet utan socker? Ända se-dan jag var liten har jag haft en förkär-lek för allt sött och gott. Men nu blir det andra bullar, om uttrycket tillåts. Blodsockermätaren talar sitt tydliga språk och det söta livet som pågått i över 50 år, har fått ett abrupt slut.

De tidigaste minnena är kopplade till godis, glass, kakor, kex och efter-rätter. En bild som är tydligt än idag, är då jag låg i mina föräldrars dubbel-säng och min mor gav mig ett glass-paket och massor av godis. Vissa av er minns kanske Valios glasspaket med en vaniljblomma och en vaniljstång på. Det var länge sen. Men känslan av total lycka kan jag återkalla än idag.

Jag har senare kollat upp min upple-velse. Men enligt min mor var det bara en dagdröm. För mig var den stark och verklig.

Det är inte konstigt att många vur-mar för det söta. Vi människor lär ha en förkärlek för sött. Den sägs vara medfödd. Modersmjölken är sötaktig och stärker kopplingen mellan babyn och modern. Kanske känslan för sött grundlades redan så tidigt som i baby-åldern?

För att ha någonting eller någon att skylla på, måste jag ju naturligtvis ta till mina föräldrar. Inte så att de lock-ade med godis för att få mig att lyda. Nej, det fanns inte så mycket godis i vardagen när jag var liten. Utom på lördagarna när vi barn fick veckopeng och vips omsatte den till godis vid ki-osken.

En vit jul utan vitt socker

Foto: Dreamstime.com

Replik 4 | 2012 9

Men socker fanns. Föräldrarna hör-de till den generation som upplevt knappa tider under kriget. När det blev fred och välståndet sakta ökade, fanns det äntligen varor som tidigare varit ransonerade. Socker hörde till dem. Det sockrades rikligt när mödrarna kokade saft och sylt. Drivor av socker täckte gröten. Vi trallade på låten ”Su-gar in the morning, sugar in the eve-ning, sugar varje dag, tänk så mycket sugar det finns i USA!”

Ingen talade om sockrets nackdelar, utom att socker var dåligt för tänder-na. Så vi borstade tänderna, för ”Det blir aldrig hål i en ren tand” som det stod på tandborstmuggen. Och, som sagt, vi åt socker. Ingen talade heller om ”sockerfylla” och att socker kan ge kickar eller att socker kan ses som en drog…

Höjden av lycka var att hålla i en pin-ne där ändan kröntes av rosa, doftan-de fluffig sockervadd. Jag upphörde

aldrig att fascineras av synen hur det spunna sockret växte fram när försäl-jaren rullade pinnen i karet som kret-sade runt, runt i snabb takt med en het och klart rosa sockerlösning runt kan-terna. Spunnet socker fick vi bara när det var cirkus eller tivoli i stan.

När jag var sex år reste familjen till Sverige. Det var 1962. Färjan hette Bot-nia. Vi angjorde hamnen i Örnskölds-vik. Jag stod och spanade på däck och bländades helt av en stor rödgul skylt som täckte en husvägg: ”Tag det rätta, tag Cloetta”, stod det. En chokladkaka avbildades i jätteformat. GODISLAN-DET! Jag hade kommit till godislandet. Jag visste att det fanns! I Sverige be-hövde man inte gå godissugen ens på kvällar och nätter. Det fanns godisau-tomater längs trottoarerna. Tänk vad svenskarna var lyckliga. De kunde äta godis när de hade lust!

Marabou, kokosbollar, Non-stop, Toy-tuggummi, och salta lakritsfis-kar (nåja, den svenska salta lakritsen var ingen höjdare, men den slank ner ändå).

Vid varje färjresa efter det har jag tankat godis i taxfreen. De som sett mina plastkassar med sötsaker må ha trott att jag lider stor brist, att Finland är ett land helt utan godis.

Vid måltider har jag alltid betraktat den salta huvudrätten som ett obliga-toriskt preludium till det som enligt min åsikt är huvudrätten, nämligen efterrätten.

Men som sagt, nu är det slut med frossandet. Jag får ta skeden i vacker hand, och hiva i mig allt utom sådant som innehåller socker. Så kan det gå när man just har firat diamantbröllop med Sockret i sitt liv.

Nu är jag äntligen fri. Och det går riktigt bra, må jag säga. Det är inte synd om mig på något sätt. Jag har fått min ranson. Ja, mer än det. Jag har ätit desserter, kakor och godis för tre un-der hela mitt liv. n

SONJA ROSBÄCK

En vit jul utan vitt socker

Foto: Dreamstime.com

10 Replik 4 | 2012

Jag har suttit i en kyrka i Lappland och lyssnat till klassisk musik, jag har stått på en glaciär på Island, jag har dansat till 20-tals jazz, jag har umgåtts med människor från hela Europa. Jag har druckit te hos en tant i Malax, jag har gått på lopptorg, jag har ätit karelska piroger, jag har åkt spårvagn i Helsing-fors. Jag har bastat i omänskliga tem-peraturer, jag har arrangerat ett läger, jag haft roliga diskussioner med riktigt smarta ungdomar. Jag har vant mig vid en annan valuta, jag har föreläst om nykterhet, jag har åkt sparkstöt-ting tillsammans med tre taiwaneser.

Det och mycket mer har jag hunnit med när jag under nio månader job-bat med UNF Finland. UNF Finland är Nykterhetsförbundets ungdomsek-tion. Ljubica Georgieva från Makedo-

Jag har stått på en glaciärUnder rubriken ”Alkoholfria julfester vore en lättnad för många” tar Nina Fellman upp ett aktuellt ämne i en le-dare i Nya Åland:

”Just nu är julfesternas förlovade tid. Landskapets och stadens julfester har avdruckits med sedvanligt resultat.

En del hade roligt, andra tyckte det blev pinsamt, några minns ingenting.

I alla kommuner, förvaltningar, or-ganisationer och ämbetsverk hålls det julfester.

Alla kalas är inte så stora, men ten-densen från år till år är att arrange-mangen växer, och att alkoholen som en del av kalasandet inte ifrågasätts.

Utan att på något sätt säga att per-sonalen på våra skattefinansierade ar-betsplatser inte är värda sina julfester, kan man ändå ifrågasätta det som bli-vit norm, det vill säga att julfesten ska

vara stor, sen, och att det ska bjudas på alkohol. Det samma gäller förstås de privata företagen.

Låt mig nu, innan den stora protest-kören utbrister i flerstämmigt fördö-mande komma med ett förslag.

Ordna julfester. Satsa på trevligt program. Håll tal.

Gör det som en gemensam middag, en vardag mellan 18 och 21. Eller en helgkväll om man så vill. Bjud på god mat, men ingen alkohol. Fokusera på samvaron, på den gemensamma ar-betsplatsen, på sånger och lekar, men gör det som vuxna arbetskamrater.

– – –För dem som har ett missbrukspro-

blem är julfesterna antingen en över-mäktig frestelse, eller något man väljer bort, antingen för att undvika frestel-sen eller för att inte skämma ut sig.

En alkoholfri tillställning skulle göra det lättare att delta med hedern i behåll.” n

Alkoholfriajulfester

PRESSKLIPP

”Jag har åkt sparkstötting med tre taiwaneser. Jag har ätit karelska piroger och åkt spårvagn i Helsingfors”.

Det här är några exempel på de många olika aktivite-ter man kan ägna sig åt som volontär på Nykterhets-förbundet. Anna Näsmo och Ljubica Georgieva har startat upp UNF Finland, Ungdomens nykterhetsför-bund, under de nio måna-der som de arbetade som volontärer. De lockade med ungdomar på många roliga händelser. Några åkte på läger ända till Island.

Replik 4 | 2012 11

nien har varit min kollega under pro-jektet. Tillsammans har vi gjort vårt bästa för att det ska hända en massa roliga nya grejer med UNF Finland.

Ett sommarläger fick vi fram och det blir förhoppningsvis ett nytt nästa år. Jag lär vara involverad där med, som rikssvensk. Lägret i år var nämligen arrangerat i samarbete med UNF i Sverige. Då har jag ju en ursäkt att åka till Vasa igen. Staden är ju ändå som bäst på sommaren.

Även om vissa saker har varit svåra och det varit mycket att göra på job-bet, har jag verkligen fått göra många roliga saker. Vissa arbetsdagar har jag suttit och svettats med en fondansö-kan i sex timmar. Andra har bestått av att köpa ingredienser till kladdkaka, baka kladdkakan och äta den under

Jag har stått på en glaciärtiden jag spelar kort med medlemmar-na. Jag har åkt till Island, Norge och Helsingfors. Jag hann även med att åka till Raitismaja i Lappland två gång-er. Det är så mycket olika saker som vi hållit på med att jag inte riktigt vet i vilken ordning jag ska berätta dem.

Just det: Jag kan stolt meddela att UNF Finland numera har en egen sty-relse. Flera peppade ungdomar som jag är säker på kommer göra ett riktigt bra jobb med UNF Finland. Vi har ju nu mera en logo och en hemsida. UNF.fi kan du kolla upp om du vill läsa mer.

Kulturkrockarna har inte varit så många, dialekten har inte heller va-rit ett hinder. Det har varit fler gånger folk inte förstått min snabba, slarviga riksvenska, än tvärt om. I och för sig

kanske inte folk utsätter mig för den värsta av närpeiska när de träffar mig. Finskan har jag lärt mig lite av. Jag kan i alla fall säga ”ursäkta, jag är svensk” och det har räckt rätt långt.

Slutligen är jag tacksam över att ha fått chansen att göra något sådant här. Jag må ha jobbat i princip gratis, men jag är många erfarenheter rikare. n

ANNA NÄSMO Ps. I januari kommer det två nya volontärer som ska ta vid där vi har slutat. Jag önskar dem lycka till och ger dem en stor kram! Det här kommer bli grymt bra! Skribenten var under år 2012 UNF:s första volon-tär och startade upp UNF Finland tillsammans med Ljubica Georgieva från Makedonien.

Anna Näsmo och Sten Strandberg smakar på de alkoholfria drinkarna som de gjort på UNF-lägret på Utterö.

12 Replik 4 | 2012

Mopobilen, eller den lätta fyrhju-lingen som den egentligen heter, kon-struerades i Frankrike som ett alterna-tiv till bilen. Målgruppen var åldringar på landet som av någon anledning inte hade eller kunde ta ett normalt kör-kort. Även i storstäderna tänkte man att fordonstypen skulle minska träng-seln.

Mopobilen – ett alternativ i Finland?

Mopobilen som modernt feno-men uppfanns alltså i Frankrike på 1980-talet. Bilen kallades ”voituret-te”, den lilla bilen. I England, som var en annan stor marknad på 1980-talet kallades bilen ”light quadricycle”, vil-ket kan översättas direkt till det offici-ella namnet i Finland, lätt fyrhjuling.

Små ”dvärgbilar” är egentligen ingen

ny uppfinning. Efter andra världskri-get fanns en hel uppsjö av dessa bilar på marknaden. De vanligaste bilarna var Messerschmitt, Heinkel och BMW Trojan. Allt efter att människorna fick mera pengar och kunde köpa riktiga bilar försvann marknaden. Fram tills nu alltså...

Efter påtryckningar av Frankrike togs en ny fordonsklass, L6e, i bruk den 30.6.1992 i hela Europa.

Dörren är i plastJag har fått låna en Ligier Xtoo R DCI

av 2009 års modell. Med skräckblan-dad förtjusning närmar jag mig bilen. På håll ser den ut som en liten person-

Dessa två olika fordon skall samsas om samma utrymme på landsvägen. Den ena får jag inte köra, den andra vill jag inte.

Det är länge sedan en helt ny fordonstyp har kommit in på den finska marknaden. Ännu mer sällan händer det att det nya fordonet väcker så mycket känslor och diskussio-ner som mopobilen gör.

Replik 4 | 2012 13

TrafikinstruktörenJANNE SMEDSMopobilen – ett alternativ i Finland?

bil. Illusionen rämnar senast då jag öppnar dörren. Dörren är helt i plast och ger ingen som helst bilkänsla.

Bakom ratten ser fordonet igen ut som vilken bil som helst. Instrumen-ten finns på de ställen man väntar sig. Hastighetsmätaren är digital och lätt att läsa. Värme och venilationsregla-gen finns där de ”alltid finns”.

Den största skillnaden mellan in-redningen i en riktig bil jämfört med mopobilen är kvalitetskänslan.

Eller snarare den totala saknaden därav.

Största delen av knapparna känns som ”engångs”, som om de skulle tril-la av vid minsta användning. Nåväl, inte känns amerikanska bilar alltid väl ihopskruvade heller.

Dags att ge sig ut i trafiken.Motorn hoppar, boktavligen, igång

efter en kort stunds glödning. Motorn är en 500 cm3 diesel på två cylindrar. Motortypen finner man oftast på olika stationära apparater så som vatten-pumpar och aggregat.

Den 350 kg tunga bilen känns som om den skall skaka sönder när som helst. Känns som en Baja Maja med en bergsborr inuti (använd fantasin kära läsare, använd fantasin).

Nåväl, iväg min trogna kompanjon! Växellådan har bara två lägen, fram-

åt och bakåt. I med framåtväxeln och bilen studsar iväg. Accelerationen upp till 40 km/h går förvånansvärt snabbt. Man märker knappt att det inte är en traditionell bil man sitter i. De fruk-tansvärda vibrationerna minskar re-jält när motorn kommer upp i varv. Men, det man vinner i komfort över-skuggas totalt av det man förlorar i ljudnivå. Att man originalinstallerar en radio i bilen måste mest ses som ett skämt, ingen skrammel- eller dunka-dunka-musik i världen överröstar die-selknattret.

Inne i stan kan jag inte klaga på fart-resurserna. Jag hinner med i trafikryt-men hur bra som helst.

Men, jag gör en något konstig iakt-tagelse. Jag kör med diverse un-derliga bilar året runt, är det inte en kromglänsande amerikana-re så är det en museiregistrerad Ford Escort eller en gammal Sim-son motorcykel utan ljuddämpare. Men... vad folk än tycker om gamla bilar så har jag aldrig råkat ut för så mycket sura blickar som när jag kom-mer med mopobilen. Folk i trafiken blir otroligt provocerade av mopobi-len.

Efter att ha åkt omkring i centrum en stund är det så dags att åka ut ut-anför stan.

Hastighetsbegränsningen stiger till 60km/h och nu får jag då åka ”all out”, som Tommy Mäkinen skulle säga.

Hastighetsmätaren stiger till 52 km/h för att i minsta motlut sjunka till 36. Ganska snart bildas en lång kö bak-om mig och jag formligen längtar efter en busshållplats där jag kunde stanna och släppa förbi kön.

De chaufförer som inte orkar köra bakom mig gasar förbi med sura mi-ner. Jag gör mitt bästa för att hälsa lite ursäktande på dem. Snabbt förstår jag hur ”limin” Silvia måste vara efter att ha visat sig bland folk en stund. Jag sportar med Silviahälsningar åt höger

Ser ut som en bil, luktar som en båt, känsla som i en tandläkarmottagning. Här tillbringar 15-åringar otaliga timmar, jag gav upp mycket tidigare.

Mopobilen i sitt rätta element. Både krockbi-len och mopobilen är byggda enligt samma principer. Spara vikt!

och vänster.

Höger dörr åker uppEfter ett tag kommer jag ut på lan-

det där det finns rum för bilisterna att köra om. Nu börjar det gå bättre att köra mopobilen. Det vill säga ända tills jag kommer in i en vänsterböj där jag råkar köra över ett potthål. Höger dörr åker upp då bilen rister till.

Jag tänker ”Hoppsan, jag hade inte stängt dörren ordentligt innan jag for iväg”. Nåväl, jag stannar och drar igen dörren. Färden fortsätter och i nästa vänstersväng åker dörren upp igen. Det visar sig så småningom att varje gång jag svänger vänster åker dörren

fortsätter på nästa sida å

14 Replik 4 | 2012

På den franska landsbygden, på Vasklot den-na gång, kan mopobilen vara ett alternativ. På landsvägen i Finland är den inte...

upp. Detta torde bero på att bilen flex-ar så mycket på grund av mina 120 kg i ena sidan av bilen att dörrlåset helt en-kelt går upp!

När jag, efter att ha kört 32 km på full gas, kommer hem och bromsar in på gården blir jag förvånad av att jag haft radion på fullt hela vägen hem. Jag har inte hört den...

Rädd att köraEn annan reflektion som jag gör ef-

ter att ha kört en längre sträcka med mopobilen är att jag aldrig upplevt så-dan rädsla bakom ratten i något annat fordon, som jag gjorde i mopobilen.

Skulle i så fall vara på grannens gamla Fordson Dexta utan hytt ute i landsvägstrafiken.

Bilen är byggd med viktsparande som ledstjärna. Den är byggd helt i plast runt en aluminiumram.

Tyvärr tänker jag mig att karossen kan invagga den ovana chauffören i en känsla av falsk säkerhet. Säkerhetsbäl-tet, som är fäst i den tunna alumini-umramen, känns som ett skämt.

En moped är visserligen även den farlig vid en olycka, men mopeden är lättare att undvika olyckan med, på grund av sin mindre storlek. Mopobi-len tar i praktiken lika mycket plats i trafikflödet som vilken normal per-sonbil som helst.

Efter att ha levt med mopobilen i två dagar har jag kommit fram till att re-dan namnet mopoBIL gör att jag asso-cierar till fel saker. Mopobilen är abso-lut och definitivt INTE en bil.

Den kan under inga omständigheter jämföras med en bil och hela min text är skriven av en som har erfarenhet av att köra riktiga bilar.

Är man 15 år och aldrig kört något annat känns det säkert häftigt att köra mopobil. Vi andra skall nog hålla oss borta från dem.

Gott folk, nästa gång Ni är ute och kör en bil, bli inte provocerade av den. Trots att Ni hamnar att vänta lite bakom den bilen har Ni allt så myck-et bättre bakom ratten i Er bil än den stackaren som sitter i mopobilen. n

Text: JANNE ”Surpelle” SMEDSFoto: SONJA ”Hundägaren” ROSBÄCK

å ... fortsätter

Det fanns ett stort intresse för att ut-bilda sig till Power Club-ledare också denna höst. Två grundutbildningar ordnades i Vasa och en utbildning ar-rangerades i Pedersöre. Under utbild-ningsdagarna fick deltagarna höra om vad Power Club är, vilka klubbens målsättningar är och hurudana ar-betsmetoder som används.

Sofie Fogde och Mikaela Stoor, som varit Power Club-ledare under flera år, berättade om hur det kan fungera i praktiken när man är ledare för en barngrupp. De tipsade också om vad

Nya klubbledare på Power Club-utbildning

man kan tänka på när man planerar och genomför verksamheten.

Nykterhetsförbundets verksam-hetsledare Joonas Turtonen föreläste i Vasa under rubriken Tobak, alkohol och andra droger – värderingar och at-tityder och Power Club-samordnaren talade om hur man upptäcker mobb-ning och hur den kan förebyggas. Le-

darna fick dessutom ta del av hur sam-arbetet mellan Eos och Power Club fungerar och hur ledarna själva kan ha nytta av Eos och hur de själva kan på-verka innehållet i tidningen.

Akutsjukskötare Bengt Smeds, de-lade under utbildningarna i Vasa, med sig av sina erfarenheter om vad man ska göra om det . LS n

De nordiska politikerna vill ha en ge-mensam promillegräns i Norden både på land och till sjöss. Nordiska rådet föreslår att medlemsländerna sänker promillegrän-serna till 0,2.

Gemensamma promillegränser ska göra det både säkrare i trafiken och stärka attity-den att alkohol inte hör till i trafiken. I Fin-land, Danmark och på Island är promille-gränsen 0,5 på vägarna medan Sverige och Norge har 0,2 promille. Endast Sverige har 0,2 promillegräns till sjöss.

Nordiska rådet beslöt även att arbeta för ett totalt rökfritt Norden år 2040.

Rådet är oroat över rökningens stora ska-deverkningar. Man vill sträva efter att helt förbjuda försäljningen av cigaretter i Nor-den.

Nordiska rådets riktlinjer är rådgivande inte bindande för medlemsländerna. Nord-iska rådet höll i oktober session i Helsing-fors. n

Foto: JOHANNES JANSSON/norden.org

NR vill sänka promillegränsen i hela Norden

Replik 4 | 2012 15

På höstkanten började det pratas om en filmsnutt på Youtube. Någonting om hur barn upplever föräldrar som är berusade. Den som letar fram filmen ”Lasinen lapsuus - Hirviöt” eller på engelska ”Fragile Child-hood – Monsters” får se något som verkligen berör. Mycket och direkt.

Filmen som bara är en minut och en sekund lång, har producerats av A-klinikstiftelsens projekt Lasinen Lapsuus – Glasskör barndom. Den har vid det här laget i sin finska version setts av över 117.000 personer och i den engelska av mer än 1,8 miljoner! Både den finska och den engelska versionen har lockat fram massor med kommen-tarer.

KroppsspråkFilmen handlar om hur berusade

föräldrar upplevs av barn. Ingen säger något i filmen men ändå berättar bil-derna så mycket genom den rädsla och ångest som ögon och kroppsspråk hos de unga aktörerna ger uttryck för.

I de utlagda kommentarerna på Youtube kan man finna många igen-kännanden. Just så minns jag det, skri-ver någon. En orsak att hålla sig nykter ett tag till, skriver en annan.

När jag senast var inne och tittade på kommentarerna till den engelska versionen hade någon skrivit: Du som säger att det här är överdrivet har inte själv behövt uppleva det. Det är mitt i prick, ”Spot on”.

Barnet uppfattar sin förälder som ett monster, när den vuxne har druckit alkohol. Något att komma ihåg så här inför jul- och nyårshelgen. Bilden ur A-klinikstiftelsens film på Youtube.

Berörande om en glasskör barndomFöräldrar i fokus

Glasskör barndom är inget nytt initi-ativ även om det just nu fått extra upp-märksamhet genom kortfilmen som noterats också i internationella medi-er. Projektet, där man även involverar olika samarbetspartners, lanserades redan 1986 och målet har hela tiden varit att sätta de problem som barn till missbrukande föräldrar upplever i fo-kus. Just nu inriktar man sig särskilt på unga som kommer upp i den ålder då det blir aktuellt att bilda egen familj och bli förälder. Man vill bland annat motarbeta att drog- och psykiska pro-blem överförs från en generation till en annan.

Upp till 100.000 barn i Finland upp-skattas leva i familjer med någon form av alkohol- eller narkotikamissbruk.

ForskningDe problem som lyfts fram i den ak-

tuella filmen finns det gott om belägg för på olika håll. Ett exempel är den studie som sociologen och kuratorn Ingegerd Gavelin gjort för det svens-ka folkhälsoinstitutet. Där framgår att de minsta barnen är mest rädda när föräldrarna dricker. Rädslan kommer

bland annat till synes i barnens teck-ningar. De lite äldre barnen är inte lika rädda men också de blir skrämda när föräldrarna dricker mycket och blir berusade.

Filmen kan man t ex hitta genom att googla på Lasinen+Youtube. Man hit-tar den också också via A-klinikstif-telsens hemsida och Nykterhetsför-bundet hälsa och trafiks facebooksida eller webbplats.

Att se den är en välanvänd minut. nJAN KRONHOLM

16 Replik 4 | 2012

Under våren 2012 har Hälsa&Trafik till-sammans med YLE5 testat en av Finlands populäraste barnstolar, en så kallad balk-modell. Stolen har en balk som spänns fast tvärs över barnets mage.

YLE5-programmet Spotlight sände insla-get den 18 oktober 2012. I programmet kom flera parter till tals, bland dem även även en återförsäljare av stolmodellen, som finns i flera fabrikat. Också en läkare hördes.

Enligt reklamen kan man sitta ”minst lika säkert” med ansiktet i färdriktningen redan från nio månaders ålder i en balkstol. I Nor-den har man dock ända sedan 1960-talet av säkerhetsskäl förespråkat ett färdsätt med ryggen i färdriktningen. För att testa den hårda reklamsloganen gjordes ett test på VTI i Linköping, Sverige. Denna bana är en opartisk och ackrediterad testbana.

Stolen köptes av en bulvan som hade fått instruktionen att köpa det nyaste och säk-raste som finns. Han blev då erbjuden en så kallad balkstol av tysk modell.

Testningsmodellen kallas PLUS-test och är ett frivilligt test. Alla stolar som säljs i Europa bör vara E-godkända. Men det testet är bara ett minimikrav för att över huvud-taget få komma ut på marknaden i Europa. I Sverige kräver kunderna att stolen även skall vara PLUS-testad. Utan godkänt i det-ta test är stolen i praktiken död på markna-den.

Balkstolen som vi testade säljs inte på den svenska marknaden och är därför inte godkänd i något PLUS-test.

Vi gjorde testet tillsammans med Tom-my Pettersson från VTI. Stolen klarade sig dåligt i testet. Belastningen blev långt över gränsvärdet för de krafter man anser att ett barns nacke skall klara av. Man räknar att ett barns nacke klarar av ca 1200n medan balkstolen visade upp mycket högre värden (1976n).

Enligt Tommy Pettersson skulle risken för nackskador vara hög i en dylik situation. Om barnet hade suttit med ryggen i färd-riktningen hade belastningen varit mycket lägre. På min fråga vad som händer inne i buken bakom den så kallade balken, sva-rade han att det inte går att mäta. Det finns inga krockdockor med givare i buken ännu.

Populär bilbarnstolvisade brister i test

På ett personligt plan säger min intuition som special-sjukskötare, att det inte kan vara bra att styra hela krockens energi mot buken på barnet. I det området finns inget som helst skydd för de inre organen. Men, så länge inga givare finns i buken på testdockan är detta bara spekula-tioner. (red anm)

Balkstolarna har överlag fått goda po-äng vid sidokrockar och detta är ett av de tyngst vägande orsakerna, enligt-förespråkarna, att köpa en balkstol. Tyvärr tar dessa sidok rockstester inte i beaktande att chauffören i majo-riteten av sidokol-lisionerna hinner bromsa in. När bilen bromsar kraftigt kom-mer barnets huvud att åka framåt och ut ur sto-lens skyddande sidovingar. Om barnet däremot hade åkt med ryggen i färdriktningen, skulle barnet ha sjunkit in i stolen och fått största möjliga hjälp av sidovingarna. Detta tas som sagt inte med i beräkningen...

Vi visade även upp testsvaren från Sve-rige för Pentti Kallio, ledande barntrauma-tolog i Finland. Hans åsikt är att barnet tro-ligen skulle råka ut för nackskador vid en så pass hård belastning som testet visade. Han stod klart för åsikten att barn skall åka med ryggen i färdriktningen upp till 3-4 års ålder!

Bilstolslotsen Jeanette Holmlund-Hampf berättade i programmet att man vid europeiska tester av barnstolar inte lägger tillräckligt stor vikt vid själva säkerhetsas-pekten. Säkerheten står bara för en tredje-del av betyget. Därför kan, hur konstigt det

än låter, en dålig stol få ganska bra poäng om den är lätt att tvätta, lätt att spänna fast och inte belastar miljön så mycket. Dessa kriterier anser undertecknad inte att vara av någon avgörande betydelse.

De viktigaste kriterierna vid ett köp av en barnstol är och bör vara hur bra stolen skyd-dar barnet vid en eventuell kollision. Det är under alla omständigheter försäljarens plikt att se till att föräldrarna vet hur man använ-der sin barnstol!

Enligt mig bevisade detta test att det fort-farande, utan tvekan är bäst för barnets sä-kerhet i bilen om det får åka med ryggen i färdriktningen upp till 3-4 års ålder! n

JANNE SMEDS

Exempel på en bilbarn-stol med magbalk. Skärm-dump från www.on24.fi.

Replik 4 | 2012 17

Böcker

”Aldrig fel att vara helnykter” är en kampskrift skriven av en person som redan som nioåring fattade ett nyk-terhetslöfte. Carl-Gustav Severin, välkänd rikssvensk evangelist, gav ut boken ifjol. Han argumenterar på ett övertygande sätt och lyfter på in-dividnivå fram olika människoö-den där alkoholen förstört livet. En kvinna som blivit totalförlamad ef-ter att ha blivit påkörd av en rattfyl-lerist är ett exempel. Severin skriver engagerat, rakt på sak och låter skild-ringarna och statistiken tala för sig. Att alkoholen kostar mycket i ett sam-hällsperspektiv är känt, men tål att upprepas. I Sverige dör årligen mel-lan 8000 och 9000 personer i alkohol-relaterade skador. Det motsvarar sju Estoniakatastrofer under ett enda år. I Finland kostar alkoholen samhäl-let nästan en miljard euro. Det är fem gånger mer än för tio år sen. Sam-hället förlorar kraftigt ekonomiskt, särskilt på grund av snabbt ökande alkoholproblem bland kvinnorna.

Severin sätter ner foten i en fråga som diskuteras i många församlingar, särskilt i friförsamlingarna. Nämligen ”Ska den kristna församlingen vara en alkoholfri zon?” Själv ifrågasätter för-fattaren den liberala synen på alkohol och den ”kontinentala” dryckeskultu-ren som smugit sig in i vårt samhäl-le, så också i vissa församlingar. Då en del av församlingarnas verksam-het också omfattar partyn och olika former av cellgrupper, sker en del av verksamheten i hemmiljö. Författa-rens åsikt är att församlingen som al-koholfri zon bör vara en självklarhet. Inte minst med hänsyn till missbru-kare och alkoholberoende som löper risk för återfall. Många så kallade ”sö-kare” har alkoholproblem i bakgrun-den. Det händer rätt ofta att dessa människor också söker tröst och stöd

Mycket talar för helnykter

i en församling för att komma ur be-roendet. Om församlingen då har näs-tan samma alkoholvanor som det öv-riga samhället, var ska missbrukaren då hitta en fristad som är alkoholfri? Boken argumenterar allvarligt för att vi idag behöver nyktra för-samlingar som fostrar fram nykt-ra ungdomar som kan hjälpa dem som fastnat i ett alkoholberoende.

Boken är lättläst på grund av det luf-tiga formatet. Läsaren kommer galant genom boken på en kväll. Det här är en angelägen bok som borde spridas i en större krets för läsare i alla åldrar. Bo-ken kom ut år 2011. n

SONJA ROSBÄCK

En reflexbricka eller -väst är en billig livförsäkring under den mörka årsti-den. Cirka 40 procent av alla trafiko-lyckor där fotgängare är inblandade inträffar när det är mörkt. Genom att bära reflex syns du bättre och minskar risken för att råka ut för en olycka minskar.

Enligt vägtrafiklagen är varje fot-gängare förpliktigad att använda reflex under dygnets mörka timmar. I tätorter har bilisterna kvällstid svårt att upptäcka fotgängare och cyklis-ter utan lykta. Det beror på att ljuset från reklamskyltar bländar. Om det dessutom regnar, slukar vägbanan en del av det ljus som bilens strålkas-tare ger.

Trafikskyddet har en animation på sin hemsida på nätet. Där kan man se hur snabbt bilföraren upptäcker en fotgängare med reflex. Och al-ternativt, hur illa en fotgängare utan reflex syns i mörkret.

Sök på Google på ”trafikskyddet” eller gå in på adressen

http://www.liikenneturva.fi/www/fi/ani-maatiot/heijastin/sv.html

Reflexa dig!

18 Replik 4 | 2012

serad. En sak hänger dock med oför-ändrad: min alkoholvägran.

Jag tycker inte att vin, öl, konjak, whisky, brännvin osv smakar särskilt gott. Det har jag aldrig tyckt. Det är förstås smaker som man kan lära sig

tycka om, men inte heller i min ung-dom då jag drack gjorde jag det för att jag tyckte om smaken på dryckerna, utan för att bli berusad, helt enkelt. Jag tyckte det var roligt att vara full, allt blev mer spännande, kontakter med andra mänskor blev lättare att knyta, jag kände mig ”inne”. Men framför allt drack jag för att andra gjorde det och för att vara lika tuff som de. Jag miss-tror dem som säger att de dricker för att det är gott. Varför inte dricka alko-holfritt i så fall? Är det så att alkoholen förhöjer smaken? Det vet jag inte. Vad jag däremot vet är att man dricker för att bli berusad. Även om man bara tar en öl eller ett glas vin tror jag att man vill uppnå den avslappning och det välbefinnande som en liten mängd al-kohol ger. Och inte är det något fel med det. Måttlighet är ok, som i så många

Livet behöver inga droger. Det är en romantisk inställning, men jag är ändå så naiv att jag tror på den devisen som användes som slogan i en kam-panj riktad till ungdomar på 90-talet.

Egentligen tycker jag att en nykte-rist, eller kanske man kunde kalla en sådan mänska alkoholvägrare, inte behöver förklara varför hen inte drick-er alkoholhaltiga drycker, men efter-som jag ofta i situationer där sådana drycker förekommer får frågan varför jag inte dricker, ser jag mig föranledd att en gång för alla reda ut frågan för mig själv och för dem som frågar. För mig är det så naturligt och självklart att inte dricka vin och sprit att jag säl-lan tänker på det. Det är ungefär lika självklart för mig som att inte äta kött. Jag har inte druckit alkohol, inte heller ätit kött, med undantag av fisk som jag började äta för tio år sedan, på trettio-sju år. Det är en livsstil.

Det hela började när jag i min ungdom blev starkt påverkad av hälsorörelsen på sjuttiotalet. Budskapet löd: Lev så giftfritt som möjligt, avstå från vitt socker, vitt bröd, kött, kaffe, tobak och alkohol. Så ville jag leva! Sunt, natur-ligt! Jag var övertygad om att det var det rätta sättet att leva. Det är jag inte längre. Jag har fått ompröva många av idéerna och fastän min inställning i stort sett är likadan som förr är min livsstil numera modifierad och nyan-

Ur Ewa Wenelius’ blogglördagen den 3:e november 2012

andra sammanhang. Tyvärr är det all-för många som inte klarar av att vara måttliga när det gäller spriten.

Jag har varit full så många gånger när jag var ung att jag vet hur det är. Jag vet hur det känns när man fyllnar till, bör-jar prata en massa strunt, säger och gör saker som man kanske ångrar näs-ta dag. (Det kan man förvisso göra när man är nykter också!) En del blir gräl-sjuka när de är fulla, en del blir otro-ligt fåniga och många rent ut sagt obe-hagliga. Endast ett fåtal som jag vet om blir trevliga av alkohol. De som dricker för mycket under t ex en fest blir så gott som utan undantag otrevliga och på-stridiga. De börjar tala om sådant som de inte vågar ta upp på nyktert huvud. Då tycker jag att det bara är att beklaga att man inte vågar prata om vissa sa-ker utan att vara påverkad.

Men invänder någon, man behö-ver inte dricka sig stupfull, man kan dricka lite lagom, bara för att höja stämningen. Det blir festligare med t ex champagne. Jag håller med. Det blir onekligen mera fart på fester där al-kohol förtärs. Diskussionerna kanske blir intensivare just för att man våga säga mer när man är påverkad. Alko-holen är ett smörjmedel i vårt samhäl-le. Den är med överallt. ”Alkoholhal-tiga drycker hör till vår kultur”, säger vindrickaren. ”Genom att avstå från alkoholdrycker avstår du från en del

Ewas epistlar

Detta kan jag vara utan: alkoholhaltiga drycker

”Jag misstror dem som säger att de dricker

för att det är gott”

Replik 4 | 2012 19

utan låter den trugande leva i tron att jag kör. Att köra bil tycks för en del vara den enda godtagbara ursäkten för att man inte dricker. Här i bibelbältet kan man till och med bli misstänkt för att alkoholvägra av religiösa skäl. Inget kunde vara mer felaktigt i mitt fall.

Så till ett skäl som har börjat väga allt tyngre. När jag läser och hör om det elände som alkoholen för med sig blir jag mer och mer övertygad om att den har tagit en alldeles för stor plats i vår värld. Speciellt i Finland håller det på att gå riktigt galet. Alkoholkonsumtio-nen ökar och därmed alla alkoholre-laterade sjukdomar och social utslag-ning. Vi vet alla vad alkoholmissbruk kan leda till. Jag vet vilka tragedier alkoholen kan ställa till med. Både i min släkt och i min mans familj har det funnits alkoholister. När jag ser al-koholisterna och andra missbrukare i skolparken eller i omgivningen kring Alko skulle jag kunna börja gråta och gör det också ibland. När jag läser om och ser vilken stor roll alkoholen spe-lar i många mänskors, för att inte tala om ungdomars liv, får jag en känsla av

av vår kultur.” Ja, jag gör det. Andra får dricka, men jag vill inte.

Jag vill inte lägga sordin på stäm-ningen och rynka på näsan åt dem som dricker. Det gör jag verkligen inte. Också jag kan tycka att en fest utan al-kohol riskerar att bli en tråkig fest. Det är jävligt synd att det ska vara så. Det händer att jag själv bjuder på vin hem-ma hos mig fastän jag inte själv tar ett glas. Då håller jag mig till ”barncider” eller bubbelvatten. Jag är inkonsek-vent, jag vet.

Vissa tror att min alkoholvägran handlar om kontroll. Visst är det så, åtminstone delvis. Jag är en kontroll-freak. Jag vill inte tappa kontrollen, i alla fall inte med hjälp av alkohol. Jag vill vara behärskad, ha kontroll över situationen och mig själv. En del ama-törpsykologer tror när det gäller mig personligen att det vore bra för mig att släppa lite på kontrollen och att det vore bra, till och med nyttigt för mig att dricka ett glas vin eller två. Hur många gånger har jag inte hört, ”Ta nu lite, Ewa. Det skulle du behöva.” El-ler: ” Ska du inte ha lite champagne? Inte? Men nog är du envis!” Jag skulle kunna bli förbannad, men jag sväljer förtreten och fortsätter vara den trå-kiga nykteristen. En annan variant är den här: ”Ska du inte ta lite? Inte? Ja, du kör!” Ibland ids jag inte förklara att jag inte kör, att jag inte ens har körkort,

Detta kan jag vara utan: alkoholhaltiga dryckeruppgivenhet. Nå, de flesta ungdomar blir naturligtvis inte alkoholister, men jag vet många i min ålder som inte har kommit ur ungdomstidens supande utan blivit fast i missbrukarträsket. Somliga klarar av att dricka måttligt, somliga inte. Jag vill inte bidra till den förljugenhet och den ur min synvinkel löjliga kultur som omger salongsdrick-andet med vinprovning och andra tillbehör. Jag vill vara solidarisk med missbrukarna.

Vi kan förstås diskutera varför Jeppe super och kanske komma fram till ett svar; olycklig barndom, misslyckat äk-tenskap, tristess, alla möjliga bekym-mer och problem. Dock, det är långt ifrån det svar jag väntar mig om jag ställer frågan till en vän eller en kol-lega.

Så när du frågar mig varför jag inte dricker borde jag med samma själv-klarhet fråga dig: Varför dricker du? n

Texten finns också på nätet på adres-sen http://ewasepistlar.blogspot.fi/

”Speciellt i Finland ’håller det på

att gå riktigt galet”

20 Replik 4 | 2012

Böcker

Journalisten och populärhistorikern Herman Lindqvist är aktuell med en uppmärksammad självbiografisk bok. I ”Mitt i allt” som kommit på Albert Bonniers förlag berättar han om stort och smått ur sitt innehållsrika liv. Det visar sig att han också tangerat nyk-terhetsrörelsen och varit aktiv i IOGT-Balder i Helsingfors.

Herman Lindqvist kom som treår-ing till Helsingfors där hans far blev pressattaché på svenska ambassaden. Därför kom han att leva hela sin barn- och ungdomstid i Helsingfors där han också blev student. Hans första hustru var också en tidigare skolkamrat från den staden och han har i olika sam-manhang visat att hans hjärta klappar för Finland och särskilt det finlands-svenska.

Som så ofta i memoarböcker är skildringen av uppväxtåren ofta de intressanta. Så även i den här boken även om Lindqvist som utrikesrepor-ter och senare populär författare upp-levt så oerhört mycket i världens alla hörn, inte minst av krig och konflikter.

Den här texten är ingen egentlig re-cension men för Repliks läsare inne-håller boken ett par avsnitt som kan vara värda att särskilt notera – även om de framstår mest som randan-märkningar i helheten.

Pang-klubbenI skildringen av uppväxtåren i Hel-

singfors skriver Lindqvist bland an-nat: ”Vi räddades av nykterhetsrö-relsen” Och sedan berättar han om hur han ”blev nykterist redan i sju-årsåldern som vargunge i IOGT Bal-des scoutkår och sedan patrulledare i scoutkåren Älgen och ordförande i ungdomsavdelningen Pang-klubben.” Pang-klubben beskriver han som ”en stor succé i det dåtida nöjesfattiga Hel-

Unge Herman Lindqvist var aktiv i Balder

singfors”. Han berättar om hur man ordnade danskvällar, programkvällar, dansskola, charmskola, och fortsätter: ”Vi höll välläsningstävlingar, konser-ter och mycket annat. Jag lärde mig uppträda, tala för publik, att leda ett föreningsmöte och årsmöten.”

Att han engagerade sig i nykterhets-rörelsen beskriver han ändå närmast som en slump. ”IOGT låg helt enkelt i samma kvarter, bakom ambassaden.”

Balders aktiva scoutverksamhet och också Pang-klubben (med bland an-dra den inspirerande Nisse Lindholm) är något som de flesta lite äldre i da-gens finlandssvenska nykterhetsrörel-se känner väl till.

Slutade drickaFrån femtonårsåldern skriver Lind-

qvist att hans intressen förändrades och när han småningom blev journa-list kan den som läser boken se att han både drack friskt och använde andra droger på de farofyllda ställen han kom att vistas på. Men kan återkom-mer i boken till en nykter period i slu-tet av sjuttiotalet.

Efter att ha kommit ut ur Kambodja efter Pol Pots blodiga maktövertagan-de vilar han ut i Bankok och får syn på en annons från det svenska System-bolaget i en tidning. Annonsen berät-tar om hur man kan räkna ut om man dricker för mycket. Lindqvist berättar att hur han än räknade så fick han rå-det: ”Om du inte kan skära ner själv måste du söka hjälp.”

På stående fot beslöt han att bli hel-nykter i minst ett år. Han började må mycket bättre och skrev också ett brev till Systembolaget som bolaget tyckte var så intressant att de ville – och fick – publicera det i en stor annonskam-panj. (Som också noterades här i Re-plik när det begav sig.)

Såg med nya ögonI boken skriver han om sin helnyktra

period: ”Dessutom såg jag hur korkade alla blev som drack lite för mycket och

hur de redan efter ett par glas förvand-lades till det sämre. Det värsta var att se hur kort den glada lyckostunden är med alkohol. Cirka tjugo minuter va-rar lyckan, då alla i sällskapet är roli-ga, briljanta och vackra, själv mår man som en prins, sen inleds en enda lång hopplös kamp för att försöka hålla sig kvar där uppe. Det går aldrig. Varför utsätta sig för detta frivilligt?”

Lindqvist, som nu lever i Paris och blivit populär författare med historien som främsta tema, blev ingen absolu-tist men han skriver att han skulle ha fått allvarliga problem om han inte hejdat sig. Efter kriget i Sydostasien rökte han heller aldrig ner något star-kare än goda cigarrer... n

JAN KRONHOLM

En rökande utrikesreporter pryder bokens omslag.

Foto: HELDUR NETONCY

Replik 4 | 2012 21

REPLIK

ISSN 1797-1551Grundad 1895

Språkrör för den finlandssvenska nykterhetsrörelsen.

Tidigare namn: Balder, Fram och Hembygden

Utges avNykterhetsförbundet Hälsa och Trafik rf och Finlands svenska storloge av IOGT

Ansvarig utgivare Joonas Turtonen

Redaktör Sonja Rosbäck

Adress Replik / Nykterhetsförbundet Hälsa och Trafik rfTegelbruksgatan 47, 65100 VasaTelefon 06-3180 900Telefax 06-3180 920E-post replik@nykter.fiwww.nykter.fi

Utgivning 4 ggr/årPrenumerationspris 18 euro/årAnnonspris 0,90 euro/spmmFöreningsmeddelanden gratis

Vasa 2012 Fram AbPärmfoto: Dreamstime.com

Teater

Pjäsen Vit är skriven av den brittiske skådespelaren Andy Manley som ock-så både skriver och regisserar. Men här i Finland är det skådespelaren Marcus Groth som både regisserat och översatt pjästexten från engelska till svenska.

Vit riktar sig till barn från två år uppåt och som namnet antyder hand-lar det om vita, vitklädda människor i en vit, vit värld. Ylle som spelas av Jon-na Nyman och Skrynkel som spelas av Niklas Åkerfelt vaknar varje mor-gon i sitt vita spetstält. De utför sina morgonritualer med tandborstning och mjökdrickning, tar på sig sina vita mössor och går på arbete. Däremel-lan fångar de upp vita ägg som dimper ner från himlen, sköter om dem och placerar dem i vita fågelholkar som de städat och inrett (bland annat pis-kade Skrynkel små mattor från fågel-holkarna med en sked!). När de ibland till äventyrs hittar färgade föremål i

En vit pjäs om färger

Vit av Andy ManleyÖversättning och regi: Marcus GranrothScenografi: Ninq SwensDräkter: Kaisa RautakoskiMusik: Markus FageruddLjus: Karolina SkarpLjud: Hanna MikanderI rollerna: Jonna Nyman och Niklas Åkerfelt

Skrynkel (Niklas Åkerfelt) och Ylle (Jonna Nyman) tar hand om vita ägg. Men här sköter Skrynkel i hemlighet om ett rött ägg, som börjar lysa.

samband med städningen, slängs de genast bort i den bottenlösa soptun-nan. Så också det röda ägget som en dag dimper ner, fast Ylle skulle vilja ta hand om det för det är så ensamt i världen. Följaktligen räddar Ylle ägget i smyg och placerar det i en fågelholk som börjar glöda av rött ljus. Sakta men säkert förvandlas Skrynkels och Ylles vita värld till en väldigt färg-grann sådan – och efterhand tvingas Ylle erkänna att hon egentligen äls-kar rött medan Skrynkel gillar lime-grönt...

Alla färger är viktiga och lika mycket värda

De vuxna i publiken kan få många olika tankar av pjäsen men barnen i publiken bara njuter och skrattar åt Jonna Nymans och Niklas Åkerfelts knasiga miner, de roas av Hanna Mi-kanders roliga ljudeffekterna med rå-mande kor, gläfsande hundar eller kacklande hönor, de fängslas av Karo-

lina Skarps fina ljuseffekter som trol-lar fram en stjärnhimmel med hjälp av en discoboll eller får alla fågelholkar att glöda av färg. Färgerna inspirerar och barnen börjar diskutera sina klä-der och favoritfärger med skådespe-larna, men förhoppningsvis uppfattar de också i sitt undermedvetna budska-pet om att alla färger är likvärdiga.

För en liten kan det ibland vara svårt att sitta stilla i 45 minuter och det makliga tempot gör kanske att pjäsen känns lite lång för de minsta men å an-dra sidan finns det ingenting som hel-ler går dem över huvudet. Alla får ut något av pjäsen men förstås helt olika saker beroende av ålder och annat. För förskolebarn och elever i åk 1-2 finns det studiematerial för övningar man kan göra med lärarna på daghemmet eller i skolan före besöket. n

SIW HANDROOS-KELEKAY

Foto: NIKLAS VON WEISSENBERG

22 Replik 4 | 2012

Replikkrysset 4 /2012 Lösning (från de gula inramade fälten i korsordet):

Namn

Adress

Postnummer

Ort

Sänd in det rätta svaret på Replikkrys-set senast den 31 januari 2013 och du deltar i utlottningen. REPLIK, Tegelbruksgatan 47 65100 Vasa.

Vinn en bok! Replik KRYSSET

Vinnare i Repliks kryss 3/2012Birgit Lindahl, Jakobstad

Rosa elefanterKarin Brunk Holmqvist Kabusa böcker 2010

Selma och Artur Jacobsson bor i Tom-marp på en liten gård som inte längre är ak-tiv, bara hönsen och katten Murran finns kvar. De har några år kvar till sjuttio, och lever stillsamt med sitt eget smågnabb som enda spänning i vardagen. En dag får de nya grannar på båda sidor om vägen och då börjar det hända saker. Det blir en tid av oro för Selma och Artur, på ena sidan vägen frireligiösa tältmöten, och på den andra new age-seanser och drömfångare. Men efter diverse turer och missförstånd, läg-rar sig lugnet igen över den skånska myl-lan. Och alla inblandade är lite klokare och har kommit ett steg vidare i sina liv.

Replikkrysset 3-2012EP

SI R

aitin

g ku

ndnö

jdhe

tsun

ders

ökni

ng, F

insk

a sk

adef

örsä

krin

gsbo

lage

n 20

07, P

riva

tkun

der

www.lokalforsakring.fi

Lokalförsäkring har enligt undersökningar* Finlands mest nöjda försäkringskunder och du är varmt välkommen med i gruppen! ¬Kontakta oss så ser vi tillsammans till att försäkringarna blir i skick. Det är också lätt att flytta dina försäkringar från ett annat bolag till oss. Du med-delar oss bara om saken och vi sköter det praktiska för dig.

Vi är stolta över att ha

Finlands mest nöjda

försäkringskunderVälkommen!

Rattfyllerister är det som finländarna fruktar mest i trafiken. Nästan 60 pro-cent uppgav i en enkät att de är rädda för rattfyllerister i trafiken.

Var femte som svarade på Trafik-skyddets enkät uppgav att de någon gång anmält en rattfyllerist till poli-sen. Finländarna är mycket benägna att anmäla misstanke om rattonykter-het. Man anmäler inte så ofta en vän eller släkting.

Nio av tio som svarade på Trafik-skyddets enkät var beredda att an-mäla en okänd person till polisen och nästan 60 procent uppgav att de abso-lut anmäler.

Troligtvis skulle man inte anmäla lika ofta om det var fråga om en anhö-rig eller god vän.

Uppgifterna framgår av en enkät som Trafikskyddet har låtit göra av TNS Gallup i september 2012. Enkäten besvarades av 1031 finländare.

Under de senaste åren har man bör-jat erbjuda stöd för de som har åkt fast för rattfylleri. Tröskeln för att erbjuda stöd ska vara låg och stödet ska erbju-das snabbt. Ett effektivt sätt att för-bjuda rattfylleri är alkolås. En person som har gjort sig skyldig till rattfylleri kan i stället för körförbud anhålla om övervakad körrätt med ett med alkolås utrustat fordon. n

Trafikskyddet

Var femte har angett en rattfyllerist

Replik 4 | 2012 23

Replik KRYSSETav Britt-Mari Andtfolk

24 Replik 4 | 2012

ReplikNykterhetsförbundet Hälsa och Trafik rf

Tegelbruksgatan 47, 65100 Vasa www.nykter.fi