20 21

Ff ör väldigt många människor idag är !ällveckan (oftast skid-veckan) en höjdpunkt på året. Ett tillfälle då familjen äntligen har tid att göra någonting tillsammans, dessutom i frisk luft och

en vacker miljö. Ett tillfälle då man byter vardagen mot någonting helt annat – något spännande, äventyrligt och kittlande.

En gång för länge sedan var också !ällsemestern något exotiskt, romantiskt och annorlunda, när skidorterna var ursprungliga och riktiga !ällbyar som turisterna själva hittat fram till. Inte snabbuppväxta lift-anläggningar som byggdes på lagom avstånd till sina målgrupper, utan tanke på mjuka värden som fantasi och känsla. Idag är tyvärr den där känslan och exotismen alltför många gånger borttappad till förmån för funktion och rationalitet. E"ekten är att de flesta skandinaviska skidorter är förvil-lande lika de hemorter som besökarna lämnat bakom sig – samma lekland, bensinmackar, snabbmatsrestauranger, stormarknader, äventyrsbad och parkeringsplatser som man hittar där man tillbringar de resterande 51 veckorna per år. Dessutom är skidorternas boende närmast kopior på de

Västerås eller Örebro. Stora områden av boende utan några egentliga centrum – allt är byggt för att man ska komma med sin bil, ta sig runt i bilen och hålla sig i sin stuga när man inte åker upp och ner i skid backarna. Precis som man beter sig på hemmaplan. Det är väldigt stor skillnad mot hur man upplever andra, konkurrerande turistmål – London, den lilla #ailändska ön, Visby, det Bohuslänska fiskeläget eller den öster rikiska lilla alpbyn. På alla ovan nämnda platser finns exotismen, romantiken och magin kvar. Vi vågar påstå att just skillnaden mot hemmiljön är den avgörande resanledningen till dessa och många fler turistmål. Det är dessutom en tydlig trend i vårt resande att vi söker mer och mer ”tyd-liga” upplevelser oavsett om vi reser privat eller konfererar – ena gången vill man ha en ”storstadsupplevelse”, nästa en ”skärgårdsupplevelse” eller en ”tropisk ö” – aldrig vill man ha det ”ungefär som hemma”. De dagarna är sedan länge förbi. För tjugo år sedan var Holiday Inns slogan ”your best surprise is no surprise”, då strävade de efter att deras sextusen hotell jorden runt skulle vara helt konforma. I takt med att marknaden mognat och blivit allt mer res- och världsvan så efterfrågas istället lokala och

Åt e r i n f ö r m ag i n i f j ä l l s e m e s t e r n !

22 23

kulturella skillnader. Idag vill resenärer märka om de är i Borås eller i Dubai – de efterfrågar lokal särprägel och en känsla av destinationen.

Svenska och norska skidorter är idag väldigt dåliga på denna känsla, i vår konkurrensanalys fick vi ofta svaret från kollegor och människor i vår omgivning att de inte visste om de varit på den eller den skidorten. De mindes möjligtvis en lyckad barnbacke, en bra restaurang eller en ostädad stuga, men många kunde inte svara på huruvida de varit på en ort eller inte! Till stor del handlar det nog om att man mer eller mindre alltid bor i en anonym stuga, ihopträngd med andra identiska stugor – långt från allt som skulle kunna likna en by. Just längtan efter en ”bykänsla” är återkommande i vår research. Det är därför Österrike är så populärt hos

Vi menar att det finns en fantastisk möjlighet för Idre Himmel!äll och att det mer eller mindre är öppet mål när det gäller att skapa en tydlig destination, med ett mycket större mått av känsla och genuin !äll - upplevelse än de rationella, men ack så fyrkantiga alternativen som idag

-tiven och hur bokningsläget där har sett ut de senaste vintrarna, kan man ju vara säker på att den som erbjuder en verkligt genuin !ällby & känsla kommer att stå som vinnare även under perioder av sviktande intresse (med bibehållet intresse kommer man bli fullbokad först och kunna ta bäst betalt). Vi är övertygade om att det i grunden handlar om att återinföra magin i !ällvistelsen!

22 23

24 25

24 25

Fe n viktig och vanlig framgångsfaktor hos turistanläggningar är huruvida den tydligt kan härledas till platsen där den är belägen.

i Tällberg, men antagligen mindre bra längs E20 i utkanten av Södertälje. Det handlar om tydlighet och trovärdighet, men det går också i linje med den moderna resenärens önskan om att uppleva exotism. Givetvis finns det många och bra undantag där man driver framgångsrika verksamheter utan lokal förankring. Yasuragi på Hasseludden är ett sådant – men de är just undantag, menar vi. Dagens (och framtidens) resenärer vill konsumera genuinitet och förankring. Därför måste man i planeringen av Idre Him-mel!äll noga studera platsen, området och dess historiska, naturmässiga och kulturella särarter innan man företar sig någonting. För att summera vår omfattande research kan vi konstatera att det finns två självklara faktorer att ta hänsyn till, geografiskt, historiskt och kulturellt:

1.Dal!rna

2.Samekulturen

L o k a l , k u lt u r e l l o c h h i s t o r i s k f ö r a n k r i n g

26 27

DALARNA

Om vi börjar med Dalarna så är det ett faktum att Idre Himmel!äll ligger i Sveriges kanske mest turistiskt etablerade landskap, om än i utkanten och med klara kopplingar till både Norge och Härjedalen. Trots att Dalarna är ett väldigt stort och givetvis mångfacetterad landskap så är bilden av vad Dalarna är och står för djupt förankrad hos svensken sedan över hundra år. Dalarna är sinnebilden för det svenskaste svenska, men också för tradition, naturromantik och folklore. Givetvis kan man argumentera att detta inte är en korrekt och sann bild av Dalarna, men bilden finns där likväl och det ska man vara tacksam för och använda sig av på bästa möjliga vis. Vi ska givetvis nyttja det faktum att svenskarna har en bild av Dalarna och att det i grunden är en väldigt positiv bild. Det finns en hel värld av traditionella byggmaterial, sätt att bygga snedhagar, brodera kläder och smycka sina gårdar att hämta inspiration ifrån. Dessutom finns konsten, musiken och sagorna att nyttja i den grad vi finner lämpligt. Sist men inte minst finns det en alldeles egen och tydlig lokal färgskala att ta avstamp i.

Att detta faktum inte har använts av andra, befintliga !ällanläggningar i Dalarna är utifrån Stylts perspektiv väldigt underligt, men det handlar nog som i så många andra fall om en kombination av hemmablindhet och en önskan att vara som andra, snarare än att slå mynt av sin unikitet. Samtidigt är det bara att tacka och ta emot – målet står öppet!

SAMEKULTUREN

Idre Sameby är visserligen en av de sydligaste, men har icke desto mindre en lång historisk förankring. Det är alltså en del av platsens kulturella arv och dessutom ett arv som för besökare utifrån är både exotiskt och intres-sant. Eftersom samekulturen genom århundradena blivit undanknu"ad och negligerad, finns det en intressant möjlighet att synliggöra den på denna ort där man för första gången på ett tydligt och genomtänkt sätt bygger för att visa var man befinner sig – snarare än att försöka kopiera Alperna, Colorado eller Sälen. Den samiska kulturen är väldigt rik vad det gäller

26 27

Dal!rNa

28 29

SamEkulTureN

28 29

rätt, en fantastisk förebild i dessa dagar av uppvaknande inför miljöförstö-ringen. I den samiska kulturen har kretsloppstänkandet alltid varit central och har inte glömts bort till förmån för kortsiktig girighet. Då detta är en egen kultur med ett stolt och självständigt folk så är det av största vikt att inte bara ”stjäla” mönster, färger, eller aktiviteter från dem och göra dem till våra. Snarare handlar det om att i samarbete lyfta fram de saker som Idre Sameby själva vill vara delaktiga i och kan känna sig stolta inför. Kanske handlar det om en fantastisk samisk restaurang, kanske om att företrädare för samebyn guidar vid vissa aktiviteter – alla sådana beslut måste lämnas till framtiden och diskuteras fram tillsammans med Idre Sameby. Att den samiska kulturen ska få vara med och krydda gästernas upplevelse på plats är dock en självklarhet för oss, eftersom den är en så stor och viktig del av platsens arv.

Det vi från dag ett och utan tvivel och utan att skämmas kan ”låna” från samerna och som fler borde anamma är kretsloppstänkandet och respekten inför djur och natur.

LÅT OSS ANVÄNDA SÄGNERNA OCH SAGORNA!

Förutom de givna ingredienserna Dalarna och Samekulturen så har vi lagt till en viktig krydda i grytan. Detta har gjorts dels för att slutresultatet inte ska bli något slags Skansen eller museum med skidliftar, men också för att det är ett vedertaget och sedan tusentals år fungerande sätt att trollbinda människor i allmänhet och barn i synnerhet. Vi vill nämligen addera sagans och sägnernas kraft. Senare i detta dokument kommer vi att fördjupa oss i hur detta tillämpas på anläggningen, men det är ett faktum att det finns en uppsjö av sägner och folksagor att inspireras av i Dalarna

Idre Himmel!äll till något unikt inte bara i Dalarna och i Sverige.

30 31

Sagan

30 31

32 33

34 35

VVä"dEord

35

R Respe#t för

naturen

historia framtid

miljön

sagans kra$t å"Stidernas ski$tningar

grannarna (svenskar & samer)

traditionenbesökarna (unga som gaml!)

36 37

En LångsikTigt hållbar FjäLldestiNaTion inSpirerad av sitt eget %&kal! a"v o'

F(rpac#ad med Sagans magi

eLler som man Säger på himmElFjäLl)ka…

38 39

39

40 41

43

44 45

46 47

46 47

VV i har tidigare varit inne på att vi vill använda oss av sagornas kraft för att paketera upplevelsen på Idre Himmel!äll. Låt oss nu berätta lite mer om hur vi tänker.

Runt om i världen florerar det en mängd sägner, sagor och berättelser. Varje kontinent eller världsdel har sina egna. Däremot berättar vi till stor del samma sagor som människor i Ryssland eller Kina. Ändå envisas vi med att göra dem till våra egna, teckna ned dem och kalla dem

man faktiskt därför hitta såväl i Skåne som i Tyskland. Den tydligaste skillnaden bland svenska folksägner och landskapssagor uppe i norr – från Dalarna och norröver är att de ofta inkluderar samer och att vilda djur blir mer frekvent förekommande.

Vi vill använda denna kod som redan är knäckt för att göra Idre Himmel!äll intressant och spännande, givetvis på plats genom att skapa spännande miljöer, men också för att profilera anläggningen så att den utmärker sig med ett magiskt skimmer i ett utbud av fyrkantiga och funk-

tionsinriktade konkurrenter. Sagans värld ”vet” vi nämligen alla hur den ser ut – det har vi fått hjälp med för länge sedan av exempelvis John Bauer. Vi vet att det där gäller andra regler, att träd ibland kan tala och att det inte är omöjligt att björnen du möter faktiskt är snäll och har något att säga dig. Detta skapar en fantastisk premiss – en överenskommelse mellan oss och våra besökare om att allt är lite annorlunda, lite magiskt när man väl passerat portalen och kommit till Idre Himmel!äll. I detta sagovärlds- perspektiv kan man ju bara konstatera att namnet Himmel!äll är genialiskt i sin enkelhet. Vad skulle ett !äll heta i sagans värld om inte Himmel!äll?

TILLÄMPAD STORYTELLING I SAGOFORM

De finns en väldig kraft i möjligheten att trollbinda en åhörare – stor eller liten och genom berättelsen få sin poäng eller sensmoral förmedlad.

faktiskt många gånger har lärt sig något på vägen. Denna metodik är numera vedertagen inom marknadsföring och design management, något

S a g a n s k r a f t & m a g i

48

som vi givetvis ska dra nytta av även här. Eftersom hela Idre Himmel!äll är en alldeles egen värld skapad av ett par deciliter Dalarna, några matskedar Samekultur och ett par rejäla kryddmått sagoskimmer så har vi möjlighet att bygga allt från funktionella hotellfastigheter till lifthus och vildmarks-lekplatser på denna grund. Varje enhet eller aktivitet får dessutom en allde-les egen liten saga som specialskrivs för syftet, men med tydlig förankring i den berättartradition som finns i Dalarna, i samekulturen och i Sverige (eller världen om man så vill). Det finns alltså ett visst sätt att berätta på, att formulera sig på och framföra sensmoralen på som är gemensam för dessa folksagor. Dessa gemensamma kännetecken måste finnas kvar även i våra

nyskrivna ”pastischer” – se våra exempel som följer! (”Så kom Vägvisaren till Himmel!äll” och ”Så hjälpte Vägvisaren en liten pojke”).

Den samiska berättar- och sagotraditionen är väldigt intressant och deras sagor har ofta en väldigt tydlig lärdom, exempelvis att man ska

helt egen disciplin som handlar om en parallellvärld som lär människorna om hur man ska vara mot naturen. Dessa sagor är fantastiska och går som hand i handske med såväl miljöfilosofin som berättartraditionen på Idre Himmel!äll.

49

50 51

MM itt ute på kal!ället, på toppen av Himmel!ället, ståtar en knotig gammal torraka. Likt armar sträcker han sina grenar i alla väderstreck. I sin ungdom var han en hög och praktfull

fura, men nu har det gått över hundra år sedan han sist bar barr. Han min-des ännu hur han som liten kotte hade legat i en liten sameflickas kjolficka när hon, tillsammans med sin farfar, hade gjort den långa och mödosamma vandringen från sommarvistet nere i dalen upp till toppen av !ället. Den gamle samegubben hade tagit sin sondotter med på vandring för att lära henne hur man täljer en kåsa. Först måste man hitta en lämplig björk hade farfar sagt. Knappt hade de lämnat hemmet förrän flickan pekat på än det ena, än det andra trädet:

- Där farfar, titta där. Det där är väl ändå ett bra trä?- Det där är ju inte ens en björk. Det är en liten tall, men ta du en av

kottarna med dig om du vill!

- Visserligen lilla vän, log gubben, men alldeles för ung och späd. Inte stort äldre än dig skulle jag tro. Den ska vi låta leva och växa sig stor och frisk.

De hade gått ytterligare ett stycke när de plötsligt hörde ett gnyende inifrån snåren. De banade sig in i den täta skogen och i en dunge hittade de en liten björnunge som fastnat med ett av benen i en snara.

- Nedrans tjuvjägare, muttrade gubben. Här i skogen finns det inga ripor och så här års får man inte jaga alls. Kom så hjälps vi åt att befria den stackarn!

- Inte då, de är räddare för oss än vi för dem och med all rätt tydligen, muttrade gubben.

De hjälptes åt att släppa björnungen fri, men var väldigt noga med att inte ta i honom, för om han luktade människa skulle hans mor nog bli förgrymmad, förklarade gubben.

Björnungen var lycklig över sin nyvunna frihet och sprang glatt till skogs för att leta rätt på sina syskon och sin stora trygga mor. Han visste att de inte var långt borta.

Efter ytterligare en liten stund kom de att korsa en liten å där det satt en pojke och metade. Han hade varit riktigt lyckosam den morgonen och hade redan fyra fina öringar bredvid sig på en sten. Där låg de nu i den varma förmiddagssolen, medan pojken fortsatte sitt fiske.

- Ska du fortsätta att meta innan du tagit rätt på fångsten pojk, frågade samegubben strängt. Det finns väl ingen mening att slå ihjäl fler fiskar än du och familjen din kan äta? Seså, rensa nu fiskarna och skynda dig hem till mor innan de förfars!

S å ko m vä g v i s a r e n t i l l H i m m e l f j ä l l

51

Vid det här laget började flickan bli trött och ville vila. De nådde strax bergets högsta topp, där de slog sig ner för att rasta en stund och beundra den milsvidda utsikten.

- Ska vi inte hitta någon bra björk snart, frågade flickan.- Nej, det gör vi nog inte idag och kanske inte imorgon heller, sa gub-

till naturen och då kanske naturen ger oss något tillbaka en annan dag. Så har jag fått lära av mina föräldrar och idag var det din tur att lära.

- Låt oss nu plantera den där kotten här uppe som ett minne av vår dag

på !ället. En dag kan du ta dina barn och barnbarn hit och lära dem om hur allt i vår natur går i cirklar om vi bara varsamt vårdar det. Då kommer det trädet vi planterat med utsikt över himmel och jord att vara en påmin-nelse om vad som är rätt.

Trädet mindes gubbens ord som om det vore igår och han hade ägnat hela sitt långa liv åt att peka ut den rätta vägen för folk och fä som besökte honom, sommar som vinter. Han gladdes åt att de som en gång fått upp-leva den magiska utsikten också brukade komma till insikt om vad som faktiskt är viktigt här i världen och leva därefter.

52

Ee n gång för inte så fasligt länge sedan, kanske på den tiden då din pappa var en liten pojke, så var allt väldigt annorlunda här

bodde i berget och i skogarna. De verkade ha fullt upp med sina arbeten och med att ska"a sig nya saker. Om de någon gång tog ledigt för att vara med sina barn så reste de till andra länder långt, långt bort. Vägvisaren på !älltoppen fick allt mer sällan besök, i alla fall från människor. Djuren

däremot verkade bli fler igen och även de andra visade sig allt oftare, något han inte sett på många, många år. Nåväl, så länge de inte ställde till med något otyg fick de gärna vara där. Så synd bara att inte människorna fick se dem någon gång.

Så hände det sig ändå en eftermiddag på höstkanten att han hörde en barnröst som ropade. Den var ännu långt borta, men tycktes komma åt hans håll. Jo, han hörde den allt tydligare nu:

H u r väg v i sa r e n h j ä l p t e e n l i t e n p o j k e

52 53

Han hade visserligen längtat efter besök från människor och allra helst från barn, men samtidigt förstod han att den här pojken var vilse på !ället och bara ville hitta sina föräldrar. Inte hade väl en sån pojke tid för en gammal knotig vägvisare.

- Buuuhu, buu, snyftade pojken som nu var inom synhåll. Var är ni någonstans?

Vägvisaren visste inte vad för sort pojken var, men när de var rädda och ledsna så kunde de ibland se de där sakerna som människor annars har så svårt att se. Därför tordes han försöka vinka lite grann till pojken med en av sina knotigaste och längsta grenar.

Pojken tycktes ha sett honom och kom nyfiket närmare. Vägvisaren stod först blick stilla, han kände sig faktiskt lite blyg, så gammal han var. Sedan tänkte han att pojken ju behövde hans hjälp, därför kallade han på honom genom att vissla lite i vinden och genom att kröka en av sina grenar. Pojken såg till hans stora glädje mest förvånad och nyfiken ut, inte särskilt rädd.

- Ropade du på mig, frågade pojken nyfiket och torkade tårarna.Vägvisaren bockade till svar, med det som en gång varit hans stolta

krona.- Vilken fin utsikt du har här uppe sa pojken, och såg redan lite gladare ut.Vägvisaren bockade igen, stolt över sin utsikt och glad både över att

pojken verkade lite gladare och över att han faktiskt verkade trivas där-uppe. Jag måste få honom att känna sig trygg och göra det rätta, tänkte det visa gamla trädet. Gör det rätta nu, tänkte han så det kliade i årsringarna.

- Jag har blivit alldeles svettig av allt letande, sa pojken. Om jag tar av min mössa och sätter den på en av dina grenar så kanske mamma och pappa ser oss häruppe på toppen! Själv sätter jag mig och vilar i lä av din stora stam, för härifrån ser jag ju hur långt som helst.

Precis så lille vän, nickade Vägvisaren ivrigt. Sitt du still och vila så kommer dina föräldrar nog strax ska du se. Att ränna omkring tjänar ingenting till och det där med den röda mössan, det trodde du nästan att du kom på själv va? Det gamla trädet var så nöjt med att pojken nu vilade tryggt vid hans rötter och istället för att snyfta hade han nu börjat smaska på hans lingonodling. Nåja, det må vara hänt – det finns så det räcker till både djuren och de andra ändå, tänkte trädet just som han fick syn på en ung kvinna som med orolig blick kom fram ur skogsbrynet. Typiskt att hon kom från fel håll, men om jag försiktigt vrider grenen med mössan så kanske hon ser oss, tänkte Vägvisaren. Jodå, kvinnan såg plötsligt den röda mössan och störtade emot dem. – Olle, är du där? Olle vi har letat så efter dig!

Pojken hörde sin mamma och sprang emot henne för att få en kram. Efter kramandet kom han på att han glömt sin mössa i trädet och sprang därför tillbaka till den gamle Vägvisaren och knep sin röda mössa från grenen som plötsligt sänktes till lagom höjd.

- Tack, för hjälpen, sa pojken och klappade trädets skrovliga stam.Tack själv du, tänkte trädet. Det är nog ingen idé du försöker

förklara för mor din, henne får jag kanske hjälpa ändå tids nog. Hoppas att

54 55

54 55

DD et finns inte en enda konkurrentanläggning i de svenska eller norska !ällen som är byggd för att vara lika bra att besöka under barmarkssäsong. Det kanske är förståeligt, men det ger

oss också ett utmärkt mål att sträva mot: Idre Himmel!äll ska vara lika bra på sommaren som på vintern. Senhöst och tidig vår kanske vi ska lämna lite därhän, men under den torrare delen av barmarkssäsongen ska alla i familjen (eller släkten) ha någonting vettigt och relevant att göra på Idre Himmel!äll. Och då menar vi inte aktiviteter som man lika gärna kunde upplevt på hemmaplan, som äventyrsbad, spa, golf eller shopping. Inte så att dessa aktiviteter inte hör hemma på Himmel!äll – snarare tvärtom, det är bara det att de aldrig kommer att bli huvudanledningen till att man reser dit upp. De anledningarna måste vara kopplade till !ällmiljön på ett eller annat sätt.

TILLGÄNGLIGGÖR FJÄLLÄVENTYRET ! ÅRET RUNT!

En väldigt bra början är att fundera på varför barmarkssäsongen i de

nordiska !ällen bara är för de redan invigda. Det finns en märklig tradition av att man ska kunna allt i förväg och själv ha med sig allt man behöver. Ska man vandra så fixar man det själv, möjligen lämnar men en lapp någonstans om ungefär vart man tar vägen i fall man skulle försvinna på !ället eller överraskas av något oväder. Att man däremot själv har planerat allt och tagit med sig allt från karta till tält och frystorkad mat är liksom en självklarhet. Det finns en expert- och machokultur i det här som är märklig. ”En bra karl reder sig själv liksom”. Detta gäller inte bara vandring utan skulle precis lika gärna kunna handla om t.ex. fiske, mountainbike eller kanotpaddling. På sommar!ället ska man redan vara expert – annars har man liksom inte där att göra. Om man istället tittar på hur vinter turismen utvecklats på senare år, så finner man en absolut motpol. Vintertid tar man numera med sig kläder och inte mycket mer, sedan hyr man utrustning och annat på plats. Dessutom blir man slussad och hjälpt genom allt som om man vore på en nöjespark. Kraven på förkunskaper vintertid är mycket små och under barmarkstiden enorma!

l i k a b r a u ta n s n ö

56 57

MER WILD"KIDS ÄN VERKLIG VILDMARK

På Idre Himmel!äll ska !älläventyret förpackas och tillgängliggöras även sommartid, man ska exempelvis kunna fiska och paddla i en ”sjö” mitt i byn, man ska kunna ”vandra” längs en femhundra meters äventyrlig led till en magisk utsiktsplats även om man har en 3-åring och en 5-åring med sig. Och barnen ska älska det! (Har ni någonsin försökt ”!ällvandra” på riktigt med små barn och lyckts få dem att uppskatta det…)

På samma sätt ska det finnas riktiga pulkabackar, korta och även-tyrliga längdskidspår och skridskobanor på vintern – allt anpassat för även de minsta och allt mitt i byn.

Väldigt mycket handlar om att skapa möjlighet att ”prova-på”, om instegsaktiviteter snarare än expertaktiviteter. De riktigt hängivna !ällvandrarna, flugfiskarna eller forspaddlarna kommer aldrig att komma till Idre Himmel!äll i alla fall – precis som att de mest hängivna o"-pist skidåkarna eller brädåkarna inte kommer att komma vintertid. Vintertid har ju alla anläggningarna anpassat sig till denna verklighet och tillrätta-lagt aktiviteterna för alla som är nybörjare och strax däröver – med barnen i fokus. Varför inte gör så även sommartid?

Det finns en väldigt intressant referensanläggning på Yucatan-

56 57

källflöden och djungel som dels är en del av den verkliga naturen, dels är tillgängliggjord som en nöjespark. På så sätt kan även små barn och knappt simkunniga vuxna snorkla bland koraller och vilda fiskar, eller paddla nedför en klar sötvattensström genom djungel och mayalämningar.

AKTIVITETERNA FÅR SINA EGNA SAGOR

Självklart har samtliga aktiviteter en alldeles egen och specialskriven saga. På så sätt får man en massa spännande äventyr att uppleva tillsammans med sina barn. Genom att först läsa sagan om Vägvisaren och sedan genomföra ”strapatsen” att vandra ditt upp och besöka honom skapar man

ett fantasifullt äventyr snarare än en ”tråkig” !ällvandring. På samma sätt kan man skriva små kapitel på de äventyrliga naturlekplatserna i om-givningen, vid fiskesjön eller kanotpaddlingen, sagor som både är under-hållande och lärorika. Genomförandet och att ta detta seriöst är a och o för att resultatet ska bli lyckat. Vi tänker oss en smakfull och naturlig gräns mellan civilisationen och naturen, fullt av små och stora äventyr.

och förbättras genom utklädda och ”skådespelande” ledare.

58 59

58 59

VV i har tidigare slagit fast att ett av de grundläggande behoven när vi reser bort är en önskan om att byta miljö. Om en önskan att få uppleva en tydlig kontrast till vardagen. När vi reser till en

skärgårdsö vill vi att den tydligt ska känna att det är just en skärgårdsö man

smaka av allt man företar sig. Exakt samma sak när det gäller !ällsemestern och här finns mycket

att göra eftersom miljöerna och känslan på skandinaviska !ällanläggningar är så pass likriktade och intetsägande. Om man tänker på vilken sorts mil-jöer som vi söker oss till på andra turistdestinationer så är det märkligt hur

hårda värdena i form av liftar och restauranger och glömt bort att fundera över vad människor söker om de har möjlighet att välja sina miljöer. Då står det nämligen väldigt klart att människor söker sig till genuina miljöer och en äkta mänsklighet. Det räcker att fundera över vilka miljöer som figurerar i filmer, tv-serier, i turistböcker eller på vykort – över hela världen

finns i dessa sammanhang en överrepresentation av miljöer som är skapad för länge sedan för människor och inte för bilar. Där är det Gamla Stan i Stockholm, en Toscansk bygata, Visby innanför ringmuren, Røros i vinter-skrud eller en bungalow på en palmkantad vit strand som möter oss. Eller kanske en österrikisk alpby, aldrig, aldrig är det en stugby i Sälen precis på samma sätt som att det aldrig heller är ett bostadsrättskomplex i Lerum man visar upp. Detta handlar givetvis om dramaturgi och klichéer, men till syvende och sist använder man ju dem just eftersom människor förväntar sig och önskar sig dem! Det är också i kraft av detta ganska självklara resonemang som de senaste årets mest omtalade och uppskattade hotell i Dubai inte är någon skyhög byggnad i stål och glas. Det är istället ett jättehotell som byggts som ett medeltida arabiskt fort, komplett med en souk i lobbyn. Nybyggt, men fantastiskt och med en känsla av genuinitet

i Dubai som intressant referensobjekt!

S t r äva n e f t e r g e n u i n a o c h r e l e va n ta m i l j ö e r

60 61

som med utvecklingen vi sett inom hotell- och restaurangbranscherna - så länge konkurrensen är obefintlig så är ju folk nöjda med att bli mätta

någon inte bara erbjuder liftar, boenden och mat, utan även adderar en känsla och en verklig upplevelse borde det börja bli verkligt skakigt bland konkurrenterna.

BEHOVET AV EN BYKÄNSLA ! OCH VIKTEN AV

ATT BYGGA INIFRÅN OCH UT

Pratar vi stadsplanering och densitet så är det väldigt tydligt att idealet för de flesta människor, åtminstone under sin semester, är en känsla av närhet. Att saker finns tätt inpå är synonymt med en mysighetskänsla som vi till stor del byggt bort i våra moderna städer.

något att fundera över. Vi kanske inte vill bo året runt i Prags gamla stad,

i den praktiskt, rationella och bilvänliga förorten strax utanför stads kärnan. En bykänsla är idag en extrem bristvara i den svenska !ällvärlden och vi menar att det är självklart att skapa en sådan när man nu har möjlighet. Det är vår absoluta övertygelse att man då slår två flugor i en smäll. Dels kan man skapa en fantastisk miljö med ett levande centrum kring små restauranger, caféer och butiker, dels har man en verklig nyhet att lansera på marknaden. Något som marknaden bara väntar på, nämligen att man börjar med känslan och stämningen och sedan adderar de funktionella. Alla andra bygger ett par liftar och säljer några stugtomter där folk i princip får göra vad de själva tycker – det i sig är anledning nog att göra precis tvärtom. Att skapa en mänsklig by där människor trivs och vill vara – och där liftarna utgår ifrån. Då kommer man dels få massor av uppmärksamhet, dels kunna få betydligt mer betalt för sina stugtomter i steg två.

60 61

62 63

62 63

AA rkitekturen på Idre Himmel!äll hämtar sin inspiration från både tradition och framtid, från natur och kultur. Här möts traditionell !ällestetik och motivvärld med influenser från

framtidens ekologiska och uthålliga byggande samt ett stänk spektakulär ikonarkitektur.

Husen byggs med modern byggnadsteknik med fokus på e"ektiva energilösningar och återvinningssystem, men med ett alldeles eget uttryck som avspeglar den specifika miljön och känslan på Idre Himmel!äll. Byggnadstekniskt är husen uppbyggda kring träregel - stommar av traditionell modell men i extra välisolerat utförande för att möta framtida energihushållningskrav. Den senaste tekniken inom fönster och glaspartier, samt solfångare, bergvärme och värmeväxlare säkerställer en låg förbrukning.

Byggnadernas exteriöra uttryck formas av branta takskivor som går ner till mark, och höga takryggar med markerade och rikt ornamenterade gavlar med inspiration från lokal natur och !älliv.

Korsställda gavlar, spetsiga spröjsade fönster och varierade fönster - storlekar bryter ner arkitekturen till en serie volymer med mänsklig skala där entréer och olika verksamheter som restauranger, caféer, och skid-uthyrning kan lyftas fram på e"ektivt sätt. Skyltning målas vitt direkt på fasaderna eller på tunna utskurna bokstäver i trä, med en tydlig hälsning till traditionell !ällbebyggelse.

Utvändigt nyttjas traditionell beprövad teknik för att bygga upp tåliga och samtidigt vackra fasader med lågt underhållsbehov. Linolje-tjärad okantat träpanel paras med tjärade träflisor med inspiration från äldre stavkyrkor. Tillsammans med vita rikt dekorerade foder runt fönster och dörrar samt vita vindskivor skapas ett egenartat och specifikt uttryck som en gång för alla markerar Idre Himmel!älls position i !ällvärlden. Kraftiga murade skorstenar och massiva trädörrar med markerade smides-gångjärn adderar de sista detaljerna i kompositionen.

Stugor, hotell, butiker, lifthus och andra byggnader på området följer samma grundestetik men i varierat utförande. Områdets estetis-

A r k i t e k t u r

64 65

EsteTik Miljö UppLevelse

ka profil dokumenteras sedan i ett illustrerat gestaltningsprogram som integreras i områdets plandokument för att på så vis säkerställa en sammanhållen bebyggelse även i en situation med olika huvudmän och entreprenörer.

klar förankring i området och dess traditioner. Självfallet handlar det om trä och sten, i möjligaste mån hanterat i enlighet med områdets arv – på

dalamanér och samesätt. Färgsättningen håller sig till naturliga träfärger i olika former av behandling, samt målat i områdets färger – falurött och dalablått, med inslag av samiska accentfärger. Rätt genomfört säker-ställs en omisskännlig profil och en tät sammanhållen bebyggelse utan motsvarighet i !ällvärlden, i Sverige eller internationellt. Vi har helt enkelt skapat en egen estetik, med inspiration från Dalarna, från samekulturen – allt tolkat med ett sagans skimmer.

64 65

66 67

MaTerialpaleTt

72 73

HH ela byn präglas av småskalighet och personlighet. Bygger man t ex ett hotell kan en och samma operatör erbjuda sina gäster ”fem olika smaker”. Istället för att bo på ett hotell med hund-

ratals bäddar indelat i olika traditionella klasser som budget, executive etc, tar man in på det lilla !ällpensionatet, på den lite mer exklusiva !äll-

gården och så vidare. En mer personlig förpackning som förstärker den traditionella bykänslan och inte minst trivselfaktorn markant. Operatören kan dock vara en och densamma och därmed utnyttja stordriftsfördelar med ett varuintag och andra synergie"ekter. Samma princip kan givetvis användas vid utvecklingen av butiker, kaféer, bagerier etc.

S m å s k a l i g h e t o c h p e r s o n l i g h e t

72 73

II nredningsarkitekturen bygger givetvis på samma principer och grund-drag som arkitekturen i stort. Vi bygger vidare på vår egen tolkning av den lokala särprägeln, mötet mellan Dalarna och den samiska

kulturen, traditionell estetik och ekologiskt nytänkande. Detta går igen i allt från ytskikt till möbler, textilier, rekvisita etc.

Inte minst är det viktigt att vi vågar ta ut svängarna ordentligt på de publika ytorna, ytor som blir viktiga ”kulturbärare” där inredning och design kommunicerar våra grundläggande värden.

I n r e d n i n g s a r k i t e k t u r

74 75

74 75

76 77

76 77

UU tvändig markbehandling utgår från sommarens barmarkför-hållanden – inte från vinter och skidåkning. Det som göms i snö kommer nämligen fram i tö. Armerat gräs och grus

ersätter de alltför vanliga betong- och asfaltsytorna och längs bygatan används kullersten och grus. Planterade växter utgår alltid från den lokala floran.

Vi strävar alltså efter att framhålla platsen, naturen och den lokala kulturen även på detta område. Planterade träd måste därför tillhöra den naturliga floran och upplevas som en naturlig del av naturen – inte som en anlagd park. Vi vill alltså i möjligaste mån låta naturen vara vild och naturlig, även i på knutarna. Det är inte för inte det heter ”stock och sten”. Johan Bauers skogsmiljöer handlar ju knappast om föryngringsytor och rätlinjigt planterad och homogen bruksskog, utan handlar snarare om uppväxt, nedblåst och överväxt urskog.

Parkering anordnas, i möjligaste mån, på befintliga och naturliga öppna och platta ytor. Givetvis kan marken vid behov förstärkas, men det

bör då ske med grus och sten. Vi vill skapa dramatiserade och spännande stigar som blir skidspår vintertid – små bäckar och broar skapar spänning och charm. Smältvattnet tillvaratas i vår centralt belägna kanot- och fiskesjö som också förser nämnda bäckar och vattendrag. Bygatorna ska ha en naturlig grässträng i mitten som på en gammal kärrväg. Samman-fattningsvis vill vi skapa en miljö som har alla bekvämligheter som finns på modernt tillrättalagda anläggningar, men som känns som känns naturligt och genuint.

Precis som vad det gäller exempelvis miljöpolicy, arkitektur och marknadsföring så är dessa punkter bara en översiktlig sammanfattning som pekar ut en huvudriktning. I det fortsatta projektet måste givetvis en professionell landskapsarkitekt bli inblandad.

M a r k o c h l a n d s k a p

78 79

78 79

GGoLf

VN är det gäller golfbanan på Idre Himmel!äll så är det absolut viktigaste att det är en bra golfbana som är rolig att spela. Men det är samtidigt jätteviktigt att den inte sänder ut signaler som

motsäger destinationen i övrigt. Den måste därför göras på miljö vänligast möjliga sätt och den måste följa riktlinjerna för landskapsarkitekturen: Alltså ska man inte göra några som helst onödiga ingrepp i befintlig natur och man ska enbart plantera växter som hör hemma i den !ällnära floran. Konstbevattning, gödsling och avrinning måste planeras i samråd med miljö- och naturkunniga konsulter. När vi kommer in på dessa områden ligger de dock utanför vår specialistkunskap, det enda vi kan säga med stor säkerhet är att frågorna är viktiga och att de därför förtjänar att genomlysas av specialister inom området.

Utformningen/designen av själva golfbanan måste givetvis även den utföras av en specialist. Han/hon måste dock arbeta utifrån vår ROADMAP och de där fastslagna grundvärdena. Arbetet bör därefter

ske i dialog med oss på Stylt. I möjligaste mån ska banan utformas för att bli mer av ”en egen värld” och kittla fantasin, utan att det går ut över sportens seriositet. Vi tänker oss att naturen alltid ska kännas närvarande och att ”ru"en” är mer av storskog än anlagd park. Först och främst måste det dock vara en bra och vacker golfbana, som beresta golfare gärna spelar på och talar om. Det ska alltid, precis som på anläggningen i övrigt, tydligt märkas var i världen man befinner sig och t.ex. regnskydd och sittplatser längs vägen runt banan vara av omisskännligt Himmels!äll-snitt.

Arkitektur och skyltning är två av de viktigaste verktygen vi har för att kommunicera Himmel!älls särskiljande identitet. Byggnader (exempelvis klubbhus & restaurang) måste därför utgå från samma värdegrund och de skisser vi presenterat i arkitekturkapitlet. Slutligen tycker vi att det är viktigt att tillvarata möjligheten att använda ytorna för golfbanan även vintertid - exempelvis som en längdskidåkningsarena för barn och unga.

G o l f på h i m m e l f j ä l l s k t v i s

80 81

100