Hur samhällsentreprenörskap kan bli en del av lokal politik

Innehållsförteckning

3 Förord 4 En ny sorts entreprenör? 6 En ny sorts politiker? 8 En smedja för politiker, samhällsentreprenörer och forskare 10 Samhällsbehov i låsta strukturer 11 Samhällsentrepre-nörskap internationellt 14 Speciella entreprenörer? 15 Vad kan en kom-munpolitiker åstadkomma?18 Sam-hälleligt entreprenörskap 20 Kom-muner och regioner som främjar samhällsentreprenörskap 23 Bilaga

Hur samhällsentreprenörskap kan bli en del av lokal politik

Samhällets innovatörer

Utgivare: Mötesplats för social innovation och samhällsentreprenörskap i samarbete med Sveriges Kommuner och Landsting.

Texter: Sidorna 4-7 och 11-13 av Erika Augus-tinsson, Erika Augustinsson AB. Sidorna 8-10 och 14-20 av Lena Lundström, Sveriges Kommuner och Landsting

Citat: Citaten som inleder vissa kapitel är häm-tade från samtalen i Smedjan.

Producent: Rebecca Allen Lamptey

Foto: Fotografen Thomas Carlgren AB

Form: You Us and Them

3

Begrepp som social innovation och socialt/sam-hällsentreprenörskap brukar förklaras som initia-

tiv som vill förbättra det som inte fungerar eller sak-nas i samhällsbygget; innovativa idéer och metoder för hur vi ska tackla samhällsproblem på nya sätt. So-cial innovation och socialt/samhällsentreprenörskap är en växande global trend.

Men vad har lokal utveckling med social innova-tion och samhällsentreprenörskap att göra? Frågan kom till Sveriges Kommuner och Landsting i slutet av 2007 och resulterade så småningom i ett projekt kallat Smedjan, en tanke- och handlingssmedja med politiker, samhällsentreprenörer och forskare. Projek-tet finansierades av SKL:s FoU-råd och Stiftelsen för kunskaps- och kompetensutveckling. Även Arena för Tillväxt1 stod bakom.

Inom ramen för Smedjan diskuterade deltagarna hur kommuner och regioner kan främja samhällsentre-prenörskap, vilka hinder som finns för vidare utveck-ling och varför samhällsentreprenörer är viktiga för lokal utveckling. Smedjans arbete har mött intresse, inte minst angående vad lokala politiker kan betyda. Därför har vi i den här rapporten sammanfattat de viktigaste slutsatserna och diskussionerna.

Texterna är skrivna med utgångspunkt i Smedjan och dess sex lokala projekt i sammanlagt åtta svenska kommuner, en lärresa till Storbritannien, forsknings-projekt, kommunikationsmaterial och samtal. Förfat-tare är Lena Lundström, projektledare för Smedjan,

Sveriges Kommuner och Landsting, respektive Erika Augustinsson, författare, journalist, numera kommu-nikationsansvarig på Mötesplats för social innovation och samhällsentreprenörskap.

Social innovation och socialt/samhällsentreprenör-skap är en viktig del i hur vi kan nå en framtida hållbar utveckling, globalt, regionalt och lokalt. Många sociala innovationer uppstår i byn, i stadsdelen, i kvarteret – men alltför många idéer och initiativ faller bort för att vi inte lärt oss känna igen dem. Syftet med den här rapporten är att ge fäste för andra som vill upptäcka, förstå och främja samhällsentreprenörskap, lokalt och regionalt, inom och utom den offentliga sfären.

Mötesplats för social innovation och samhällsentreprenörskapEva EngquistVicerektor, Malmö högskola

Sveriges Kommuner och LandstingGunilla GlasareChef, avd. för tillväxt och samhällsbyggnad

FÖRORD

”alltför många idéer och initiativ faller bort för att vi inte lärt oss känna igen dem”

FÖRORD

1 Arena för Tillväxt är ett samverkansprojekt mellan ICA, Swedbank och SKL.

4

Hur känner man igen en samhällsentrepre-nör? Diskussionerna kring hur vi ska definiera de nya typer av entreprenörer som växer fram inom olika samhällssektorer är många och livliga.

Det finns för- och nackdelar med allt, menar Mo-hamed El Abed, deltagare i Smedjan. Det är bra att området samhällsentreprenörskap växer och att allt fler vill göra bra saker, i olika former och sammanhang. Samtidigt ser han ett ökat behov av att börja definiera vad samhällsentreprenörskap är och vad det inte är.– En samhällsentreprenör skapar samhällsförändring och genererar samtidigt vinst. Jag vill visa att det är ekonomiskt lönsamt att driva en samhällsförändring och att det inte bara behöver ske med hjälp av bidrag och inom den ideella världen.

Själv väljer han oftast att kalla sig för en idéspruta som jobbar för samhällsförändring, oavsett var han befinner sig. Han drar sig för att sätta etikett på sig själv som samhällsentreprenör.

Mohamed El Abed har erfarenhet från både att driva företag och en ideell förening. I dag skaffar han sig er-farenhet från ytterligare en samhällssektor som pro-jektledare för Stockholms stads satsning på utveckling av Farsta, en av Stockholms ytterstadskärnor. Just den tvärsektoriella erfarenheten är en nyckelkompetens för samhällsentreprenörer. De behärskar de koder, kul-turer och normer som finns i flera olika samhällssekto-rer och kan på så vis arbeta mer gränsöverskridande.– Det är en spännande satsning och en utmaning att göra centrala Farsta attraktivt. Att leda ett samarbete mellan näringsliv och stad är min hemmaplan, en per-fekt möjlighet att nyttja mina talanger att vara vägleda-

re och kommunikatör mellan olika sektorer. Samtidigt som det är lite som att sitta i skolbänken igen. Jag lär mig mycket och får en bättre insyn i strukturen och systemet.

Från förening till företagHans väg mot samhällsentreprenörskapet började i den ideella föreningen Mångfald och Inflytande, MOI, som han startade 2005 och sedan drev i två år. MOI ar-betade för att öka den sociala mångfalden inom högre utbildning, kultur och andra samhällsinstitutioner. Det handlade om att förändra och ta bort de hinder, synliga eller osynliga, som stoppar många människor från att ta plats i samhället. Men det var lättare sagt än gjort. Behovet finns där, menar Mohamed, men systemet hin-drar aktörer med nya lösningar från att släppas fram.– Som ideell organisation har du ingen frihet att välja vad du gör med de pengar du får. De flesta medel man kan söka är låsta till traditionella föreningar som pre-numererat på bidragen år ut och år in. Det finns ingen plats för nytänkande eller förnyelse i systemet. Och om man mot förmodan får medel, då tar det ett halvår innan de betalas ut. Då är jag redan på väg till nästa idé.

Efter att i två år kämpat med att driva MOI, valde Mo-hamed El Abed att tillsammans med en kollega starta ett företag i stället. Det blev kommunikationsbyrån Sprong AB. De kallade sig för ett samhällsförändrande kommunikationsnätverk och ville förbättra förutsätt-ningarna för såväl medborgare som makthavare att göra medvetna val som gynnar en mer rättvis och grö-nare värld. Sprong gjorde bland annat en inspirations-film om unga kreatörer med invandrarbakgrund, med syfte att inspirera unga i utsatta områden. En film som senare blev en av Svenska Institutets marknadsförings-filmer för Sverige.

INTRO 1

”Du har mer makt att förändra om du dri-ver ett företag än en ideell organisation”

EN NY SORTS ENTREPRENÖR?

Mohamed El Abed

5

– På så vis kunde vi styra vår egen verksamhet, men framför allt så fick vi större frihet att experimentera och testa nya saker med de pengar som blev över i företaget. Du har mer makt att förändra om du driver ett företag än en ideell organisation, säger Mohamed.

Det är ett påstående som många andra samhällsen-treprenörer håller med om, men som i Sverige inte är helt okontroversiellt. Mohamed menar att vi är alltför fast i ett sektorsindelat samhälle där den ideella sek-torn med folkrörelsen i spetsen ska sköta samhällsnyt-tan där staten inte räcker till. Att blanda ihop det kom-mersiella och ideella är något vi av tradition inte gör.– På många sätt är samhällsentreprenörskapet en revolt mot det gamla föreningslivet och folkrörelsen med sin höga medelålder och att de har samma makt och medel trots att de inte längre är en så viktig sam-hällsrepresentant som de en gång var.

Han är kritisk till den ideella sektorns oförmåga att släppa in nya aktörer och framför allt unga människor. Många unga människor kan heller inte relatera till da-gens politiska system och struktur.– Det är helt klart en generationsfråga. Många unga både tvingas in i och väljer att driva sin politik och sitt samhällsengagemang i andra former, till exempel i form av att bli samhällsentreprenörer.

Rädsla att förlora maktSamtidigt betonar Mohamed El Abed samhällets roll att stödja den här utvecklingen. Han ser en helt ny

generation unga som använder sig av företagsformen för att påverka samhället och dessa unga människor behöver stöd på nationell och lokal nivå för att utveck-las och etableras. Men visst finns det ett motstånd och det handlar om rädslan att förlora makt.

Han tror att samhällsentreprenörskapet i sin gränsö-verskridande form upplevs som hotfullt av flera aktö-rer : av näringslivet eftersom det vill använda begrep-pet entreprenör, av det offentliga för att politikerna är rädda att hamna snett i diskussionen om vem som ska göra vad i välfärdsuppdraget och av den ideella sektorn som är rädda att förlora sina bidrag.– Men samhället behöver samhällsentreprenörer. Sta-ten kan inte täcka upp alla de behov som finns i sam-hället. Därför finns det ett stort behov av att skapa ett sorts paraplynätverk eller en organisation som arbetar med just stöd och råd till samhällsentreprenörer så att de kan växa och bli fler.

Ett nätverk som till exempel skulle vara ett samar-betsorgan som arbetar med att brygga över de klyf-tor som finns mellan de privata, offentliga och ideella sektorerna. Mohamed El Abed skulle också vilja se att man etablerar ett ambassadörsnätverk av samhällsen-treprenörer som kan berätta om vad det innebär att vara samhällsentreprenör.– En av de viktigaste uppgifterna framöver är att defi-niera begreppet och sätta ramarna för vad samhälls-entreprenörskap är. Och att arbeta med lobby och påverkan, säger Mohamed El Abed.

Mohamed El Abed är född 1979. Han har bland annat varit projektledare för breddad universitetsrekrytering, verksamhetsledare för organisationen Mångfald och Inflytande samt byråansvarig på företaget Sprong Kommunikation. I dag är han projektledare för Stockholms stads satsning på Tyngdpunkt Farsta. Han var en av tre samhällsentreprenörer som deltog i Smedjan.

”Många unga både tvingas in i och väljer att driva sin politik och sitt samhällsengage-mang i andra former, till exempel i form av att bli samhällsentre-prenörer”

6

– Tänk vad tråkigt det skulle vara i en kommun om det inte fanns samhällsentreprenörer!

Orden är Lilly Bäcklunds, kommunstyrelsens ordförande i Lycksele.

Att samhällsentreprenörer bidrar med något som vi ibland tar för givet och alltför sällan uppmärksam-mar var en av anledningarna till att Lilly Bäcklund gick med i Smedjan. Hon ville lära sig mer om sam-hällsentreprenörskap, bredda sitt perspektiv genom att träffa andra som också var intresserade av äm-net och bidra till att samhällsentreprenörskapet i Sverige växer. Smedjans partipolitiskt gränsöverskri-dande och sektorsövergripande sammansättning med forskare, politiker och samhällsentreprenörer ansåg hon vara en utmärkt plattform.– Genom Smedjan deltog vi till exempel i ett forsk-ningsprojekt där jag samlade åtta–tio samhällsentre-prenörer i Lycksele för intervjuer och samtal. De flesta var otroligt glada över att bli uppmärksam-made för sitt arbete, berättar Lilly.

Hon tror att det arbete som Smedjan gjort kom-mer att ge ringar på vattnet framöver och att man bidragit till att lyfta samhällsentreprenörskapet i Sverige. Att arbeta just gränsöverskridande och i samverkan är nödvändigt och ett framgångsrecept i dagens globaliserade samhälle.– Jag är övertygad om att vi på sikt kommer att få se många fler samhällsentreprenörer.

Kommun och landsting kan inte finansiera alltMed samhällsentreprenör menar Lilly Bäcklund en person som fortfarande är svår att skarpt definiera, kanske för att området är relativt outforskat, kanske

för att de är just gränsöverskridande och därmed svårplacerade. En entreprenör och en samhällsen-treprenör förenas i drivkraften entreprenörskap, men en samhällsentreprenör är intresserad av ett sakområde och vill lösa samhällsproblem och an-vänder sin vinst eller den ekonomiska vinningen för att i första hand skapa samhällsnytta.– Och samhällsentreprenörer behövs! Kommun och landsting kan inte finansiera allt som behövs i samhället och då måste vi inom den kommunala världen ha mer kunskap om samhällsentreprenörer. Vi måste känna igen dem och våga ge dem möjlig-heter att testa saker. I Lycksele kommun bor cirka 12 500 personer. Or-ten kämpar med samma problem som många andra mindre kommuner i Sverige: avflyttning och ned-läggning av industrier med arbetslöshet som följd. Ändå har Lycksele klarat sig relativt bra. De har en arbetslöshet som ligger nära riksgenomsnittet och relativt många entreprenörer och småföretag i olika branscher, omkring 900 företag och över 300 för-eningar.

Globaliseringen förändrar samhället på gott och ont, men en av globaliseringens fördelar är kanske framväxten av samhällsentreprenörer. Människor som med hjälp av ny teknik och ny omvärldskun-skap ser nya lösningar på de utmaningar som sam-hället står inför.– Men ofta har det varit svårt att försörja sig som samhällsentreprenör, det har inte varit riktigt ac-cepterat. Titta bara på gemenskapsföretagen2, vi placerar inte dem på samma piedestal som vanliga företag, eller hur?

INTRO 2

EN NY SORTS POLITIKER?

”Vi måste känna igen dem och våga ge dem möjligheter att testa saker”

7

För även om Lilly Bäcklund än så länge inte mött nå-gon som varit kritisk mot samhällsentreprenörskap kan hon se att det finns ett visst motstånd och en viss försiktighet. En fördom som hon då och då har stött på är till exempel att det skulle ta jobben från de vanliga entreprenörerna. Just därför är det extra viktigt att kunskapen kring samhällsentreprenörskap ökar och att kunskapen också sprids ut till alla kom-muner och regioner i Sverige, menar hon.– Alla som jobbar med företagande och stöd till företagande i dag ska kunna detta, så att inte bra idéer ramlar mellan stolarna.

Uppdatera sin egen bildDå det gäller Smedjans huvudfråga, hur kommuner och regioner kan främja samhällsentreprenörskap, så har Lilly Bäcklund några förslag och idéer som har vuxit fram under arbetets gång.– Till exempel när man registrerar ett företag, måste vi se över vilken lagstiftning som passar just sam-hällsentreprenörer. Är det F-skattesedel de ska ha eller behövs det en annan form? Om inte rutan för samhällsentreprenörskap finns på blanketten, vilken ruta ska de då kryssa i?

På nationellt och lokalt plan vill hon uppmana alla sakkunniga att uppdatera sin egen bild av vad det innebär att vara entreprenör och klargöra vad sam-

hällsentreprenörskap betyder och vad det står för. En annan viktig aktör att påverka är bankerna. – Om en bank inte har hört talas om samhällsen-treprenörer är ju risken stor att de får blankt avslag på en god idé på grund av ren och skär okunskap.

Att det är problematiskt för samhällsentreprenörer att hitta finansiering är en känd utmaning, just efter-som deras verksamheter framstår som hybrider i förhållande till gängse mallar för företagande.– Många samhällsentreprenörer tvingas jobba med sin verksamhet på fritiden. Varför inte testa att er-bjuda samhällsentreprenörer stöd och tjänstledig-het från ordinarie arbete för att inledningsvis kunna bygga upp sin egen verksamhet och bli självförsör-jande?

Lilly Bäcklund är född 1956 och är sedan tio år tillbaka kommunstyrelsens ordförande i Lycksele kommun. Hon är även ord-förande för socialdemokraterna i Västerbotten och har varit politiskt aktiv i över 30 år. Tidigare har hon bland annat arbetat på ABF och Arbetsförmedlingen. Hon var en av de deltagande politikerna i Smedjan.

2 Formen för gemenskapsföretag är hämtad från Skottland (community business). Gemenskapsföretag vill kombinera affärsmässighet och idealitet och består juridiskt av en ideell organisation i kombination med aktiebolag.

Lilly Bäcklund

8

Har samhällsentreprenörskap med lokal ut-veckling att göra och är det en angelägenhet

för kommuner?

Jovisst, det är utifrån lokala förhållanden samhälls-entreprenöriella initiativ tas och de behövs för lokal utveckling. Ofta bemöts samhällsentreprenö-rerna väl av den kommunala organisationen, men det finns kulturkrockar, de kan ha otur och träffa fel person. I kommunens förvaltning behövs ett an-nat tänk och det är attityder, inte lagar och regler, som behöver ändras. Samhällsentreprenörer skulle å sin sida ha nytta av att lära sig hur kommuner och beslutsgångar fungerar.

Så lät det ungefär när ett antal kommunstyrelse-ordföranden i början av 2008 fick frågan om sam-hällsentreprenörskap var relevant för dem. Via workshop och nätverk riggades Smedjan, ett ut-vecklingsprojekt där politiker, samhällsentreprenö-rer och forskare hade ett gemensamt uppdrag att besvara frågan: Hur kan kommuner och regioner främja samhällsentreprenörskap?

Samhällsentreprenörskap och social innovation för 2000-talets behov är i början av sin utveckling och många frågor kan ställas. För Smedjan, som skulle se på möjligheter och begränsningar från kommunalt, politiskt, offentligt perspektiv, var det relevant att borra i:

Varför är samhällsentreprenörer viktiga för kommuner och regioner?

Vilka behov svarar de mot?

Vilka är förutsättningarna för att främja sam-hällsentreprenörskap?

Vad är kommuners och politikers möjlighet och uppgift?

Att sammanföra människor med olika kompetens, erfarenhet och uppdrag visade sig, som ofta, vara ett fruktbar t grepp för att bryta frågan och utveck-la kunskap. Som tanke- och handlingssmedja hade gruppen i uppdrag att testa idéer i praktiken, utväx-la erfarenheter, dra slutsatser och göra rekommen-dationer, för att på så sätt bidra till ökad kunskap och kompetensutveckling hos lokala beslutsfattare.

I Smedjans blandning av politiker, samhällsentrepre-nörer och forskare deltog alla på lika villkor, men förväntades även stå för specifika bidrag: politiker-na att testa aktiviteter på hemmaplan, samhällsen-treprenörerna att väva in nytänkande förslag och forskarna att tillföra akademisk analys och utblick.

Smedjan var en grupp med en övergripande ge-mensam strävan. När frågorna djupnade, visade det sig dock att rollerna var olika; att värvet som po-litiker, forskare eller samhällsentreprenör ger olika förutsättningar. Att ta fasta på deltagarnas respek-tive positioner blev ett sätt att föra arbetet framåt. Därmed kom samspelet mellan politiker och sam-hällsentreprenörer att bli en väsentlig fråga.

INTRO 3

EN SMEDJA FÖR POLITIKER, SAMHÄLLS-ENTREPRENÖRER OCH FORSKARE

Smedjan hade sitt första möte i februari 2009 och det sista i september 2010. Projektet har varit en tanke- och handlingssmedja som drivit sex lokala projekt i åtta kommuner, genomfört en lärresa till Storbritannien, producerat två vetenskapliga artiklar, fört kunskapshö-jande samtal, tagit fram ett kommunika-tionsmaterial och denna rapport samt hållit en nationell konferens, ”De kallas samhällsentreprenörer”.

Deltagare i Smedjan har varit tio poli-tiker (företrädesvis kommunstyrelsens ordförande), tre samhällsentreprenörer, två forskare och en kommundirektör som representerat SKL:s FoU-råd. Pro-jektet har finansierats av SKL:s FoU-råd och KK-stiftelsen (Stiftelsen för kun-skaps- och kompetensutveckling). SKL och Arena för Tillväxt har drivit och del-tagit i projektet, inledningsvis ingick även KK-stiftelsen.

”Det är unikt att sitta över par tigränser och prata entreprenörskap”

9

Foto

: Nik

las

Schr

öder

Foto

: Jon

atan

Nyl

ande

rFo

to: M

oham

ed E

l Abe

d

Foto

: Pee

poop

le

Några exempel på svenska samhällsentreprenöriella initiativ: Peepoople, Playing for Change, Saltå Kvarn, Sprong, Intize och Crossing Boarders.

10

Makten att förändra är större genom att driva ett företag än genom att driva en ideell orga-

nisation, menar Mohamed El Abed, en av Smedjans deltagare, i intervjun på sidan 4-5 och pekar på ett trendbrott: ”Jag vill visa att det är ekonomiskt lön-samt att driva en samhällsförändring och att det inte bara behöver ske med hjälp av bidrag och inom den ideella världen.” Ideellt och kommersiellt är inga motpoler för samhällsentreprenörer. De sammanför ekonomisk logik och ideell drivkraft för att lösa sam-hällsbehov.

Ofta betraktar vi samhället schematiskt, i tre åtskil-da cirklar, en för vardera sektorn offentligt, privat, ideellt. De tre cirklarna är mer än en mental bild. Regelverken är skrivna därefter och upprätthåller gränsdragningen mellan sektorerna. Sektorsindel-ningen har länge fungerat väl, men svarar inte längre mot och lyckas inte heller lösa många pockande problem, alltifrån hög arbetslöshet bland unga till övergödda vattendrag. Och är det så givet var an-svaret för att lösa sådana komplexa problem egent-ligen ligger?

Där vårt välfärdsbygge har hål eller saknar något väsentligt är det läge att spana efter samhällsentre-prenörer. Därför syns de hittills tydligast i storstads-förort och glesbygd. Exempel som Trångsviksbolaget, Selfmade, Intize, Drömmarnas hus, Blatteförmedling-en, Fanzingo, Sätra brunn, Dem Collective, Apokalyps

Labotek, Saltå Kvarn (som läsaren uppmanas googla vidare på) har visat att det finns skäl att uppmärk-samma och ta vara på samhällsentreprenörerna.

De tar sig an arbetsområden som faller mellan sek-torerna, de är ofta värderingsdrivna och de jobbar konkret och handfast med sådant som handlar om hållbar utveckling, rättvisefrågor och ledarskap. De flesta tycks dessutom vara framgångsrika.

För en offentlig sektor som brottas med arbetslöshet, utflyttning, social skiktning och en svårlöst framtids-ekvation kring välfärdens finansiering, där skattebasen inte kommer att täcka de ökande behoven och kra-ven inom vård, skola och omsorg, finns det anledning att se på samhällsentreprenörskap.

Men det finns också grund för intresse från privat sektor. ”Krisen har gjort hundra gånger mer för oss än statens program”, sa Jonathan Robinson, grundare av The Hub, när Smedjan mötte honom i London i oktober 2009. Han talade mot bakgrund av den då aktuella ekonomiska krisen och menade att bank- och affärssektorn har ett väl så stort behov av refor-mer och av idéer om andra sätt att göra affärer på.

UTGÅNGSLÄGE

SAMHÄLLSBEHOV I LÅSTA STRUKTURER

Offentligt Privat

Ideellt

”en offentlig sektor som brottas med arbetslöshet, utflyttning, social skiktning och en svårlöst framtidsekva-tion kring välfärdens finansiering”

”Samhällsförändrande, det måste det här samhällsentreprenörskapet vara om det ska bära namnet”

11

Storbritannien går i täten, tätt följt av USA och nu även Europa, när det gäller att satsa på social innovation och samhällsentrepre-nörskap.

Man brukar nämna personer som Florence Nigh-tingale, som under 1800-talet reformerade sjuk-vården, som en social entreprenör. En annan är Andrew Carnegie, affärsman och filantrop som do-nerade stora summor till välgörande ändamål, bland annat till biblioteksväsendet i engelskspråkiga länder. Socialt entreprenörskap eller samhällsentreprenör-skap som fenomen är inte nytt. Viljan att på nya sätt lösa samhällsproblem har funnits i århundraden. Det kan handla om avgiftsfria bibliotek, allmän/kvinnlig rösträtt och daghem eller dagens Fair trade-märk-ning, Wikipedia och Facebook.

Men det är en verksamhet som fått ny kraft av de senaste år tiondenas stora omvälvningar : Globalise-ring, ny teknik, klimatkris och ökad insikt om värl-dens orättvisor har skapat ett stort behov av män-niskor som arbetar gränsöverskridande och hittar nya lösningar. På många sätt upplevs dagens sam-hällsinstitutioner och aktörer som maktlösa, uddlösa och lite för stela i sina strukturer för att kunna hitta lösningarna på problem som fattigdom, skolor som inte fungerar, arbetslöshet, utanförskap, klimathot och utarmning av ekosystem. För att vi ska nå en hållbar utveckling krävs en ny form av gränsöver-skridande ledarskap, och organisationer som kan arbeta över sektorsgränser.

Som ett svar på detta behov träder samhällsentre-prenörerna in på scenen och hävdar att genom att

kombinera ett entreprenöriellt tänkande med ett samhällsmål så hittar man nya verktyg och metoder som ger oss sociala innovationer.

En av vår tids mest kända sociala entreprenörer är Muhammad Yunus, mikrofinansens frontfigur och grundare av det sociala företaget Grameen Bank i Bangladesh. När Yunus 2006 tog emot Nobels fredspris kallade han sig hellre social entreprenör än nationalekonom och banade på så vis vägen för etableringen av begreppet. Just Asien brukar kallas för det sociala entreprenörskapets vagga. Grameen Banks pionjärarbete, att med hjälp av mikrokrediter uppmuntra kvinnor i fattiga länder att bli entrepre-nörer, har lyft miljoner människor ur fattigdom.

Begreppet socialt entreprenörskap myntades av Bill Drayton (1981), grundare av den amerikanska or-ganisationen Ashoka, och betyder ”entreprenörer som arbetar för social/ekologisk förändring genom entreprenöriella lösningar”.

Ashoka är i dag en global organisation som arbetar med att stötta sociala entreprenörer med stöd, råd och finansiering. En annan känd organisation som arbetar aktivt med att främja socialt entreprenör-skap är Skoll Foundation, som grundades av Jeff Skoll, mest känd för att en gång i tiden ha star tat eBay.

Från politiskt håll har intresset för olika former av samhällsentreprenörskap också ökat. Under våren 2009 lanserade Barack Obama ett ” Office of social innovation” i Vita Huset. Syftet är att stödja inno-vativa organisationer och sociala entreprenörer att sprida sina framgångsrika lösningar på växande so-

UTBLICK

”genom att kombinera ett entreprenöriellt tänkande med ett samhällsmål så hittar man nya verktyg och metoder som ger oss sociala innovationer”

SAMHÄLLSENTREPRENÖRSKAP INTERNATIONELLT

12

ciala problem. Samtidigt skapades en ”Social Inno-vation Fund” med en star tbudget på 50 miljoner dollar.

Europeisk agendaI juli 2008 lanserade EU-kommissionens ordförande José Manuel Barroso sin plan för en ny social agenda i Europa: Social Europe, med syfte att göra Europas medborgare mer redo att möta de snabba föränd-ringar som till exempel globaliseringen för med sig. Det är inom ramen för denna agenda som Barroso intresserat sig för social innovation. – Finanskrisen gör kreativitet och innovation, i syn-nerhet social innovation, ännu mer viktigt för att vi ska få en hållbar tillväxt, jobbsäkerhet och främja konkurrenskraft, förklarade Barroso.

I april 2011 lanserade EU ”Social Innovation Euro-pe”, en tvåårig pilotsatsning driven som ett konsor-tium under ledning av den globala organisationen SIX, Social Innovation Exchange. Ett av de viktigaste uppdragen är att bygga en digital plattform som ska samla alla intressenter i Europa, samt producera ett antal rapporter på teman som finansiering, ”best practice” och modeller för tillväxt och spridning av sociala innovationer.

EU-kommissionen finansierar också ett stort forsk-ningsprojekt, Selusi, som studerar cirka 800 euro-peiska samhällsentreprenörer och sociala företag. Syftet är att så småningom kunna stödja och ut-veckla policyarbetet inom EU kring sociala företag och sociala innovationer.

Storbritannien är en av föregångarna i världen när det gäller att på bred front satsa på olika former

av samhällsentreprenörskap. Redan 2002 lanserade dåvarande premiärminister Tony Blair en stor sats-ning för att lyfta det man i Storbritannien kallar ”so-cial enterprises”. Det primära syftet var att moder-nisera den offentliga sektorn. De såg över tillgång till kapital, genomförde regelförändringar och andra åtgärder för att främja framväxten av denna nya sektor. Under finanskrisen sade Blairs efter trädare Gordon Brown vid flera tillfällen att sociala företag och entreprenörer var en stor del i hur Storbri-tannien klarade sig ur krisen. Bland annat satsade man 100 miljoner pund extra på att stödja sociala företag och initierade ett lånegarantiprogram på 1,3 miljarder pund, specifikt riktat till sociala företag.

I dag finns cirka 60 000 social enterprises i Stor-britannien som omsätter 30 miljarder pund per år, över en procent av årlig BNP. Nyligen etablerades en börs i London, Social stock-exchange, som syf-tar till att vara en samlande handelsplats för social enterprises och man har också infört ett certifie-ringssystem för dessa företag, ett så kallat ”social enterprise mark”.

Även i vår t grannland Danmark arbetar man aktivt med det man kallar ”socialt ivärksätteri” (entrepre-nörskap). Danska tankesmedjan Mandag Morgen lanserade, efter ett arbete med hundratalet orga-nisationer involverade, under våren 2010 sin rap-port ”Välfärdens Ivärksätteri – en dansk strategi för socialt entreprenörskap”. Man slår fast att samhälls-entreprenörer bygger broar mellan civilsamhälle, of-fentlig sektor och näringsliv och därmed visar vägen för hur framtidens välfärd byggs.

”I dag finns cirka 60 000 social enter-prises i Storbritannien som omsätter 30 mil-jarder pund per år”

UTBLICK

13

Svenska initiativI Sverige lanserade Stiftelsen för kunskaps- och kompetensutveckling, KK-stiftelsen, 2008 en stor programsatsning med målet att främja utvecklingen av samhällsentreprenörskap i Sverige. Den prelimi-nära definitionen var ”innovativa, samhällsnyttiga initiativ” och analysen att samhällsentreprenörskap behövs för att vi ska få ett hållbart samhälle i ekolo-gisk, social och ekonomisk mening. Programmet var uppdelat i tre delar : forskning, kompetensutveckling och att skapa insikt om begreppet samhällsentre-prenörskap.

Även näringsdepartementet har lyft upp sam-hällsentreprenörskap som en punkt på agendan i samband med regeringens strategi för tjänstein-novationer. Framtidens tjänster inbegriper tjänster som utvecklar vårt samhälles funktioner. Departe-mentet arbetar för att få med social innovation och samhällsentreprenörskap även i den nya nationella innovationsstrategin som ska presenteras under hösten 2012.

I dag ser vi också allt fler svenska organisationer och företag som intresserar sig för samhällsentre-prenörskap. Regionerna Västra Götaland och Skåne arbetar strategiskt med frågan. En satsning inom nä-ringslivet som fått medial uppmärksamhet är Sten-becksfärens ”Playing for Change”, ett initiativ som vill vara en sorts inkubator och stötta sociala en-treprenörer som arbetar med barn och ungdomar.

Under 2010 etablerades även en nationell mötes-plats för kunskapsutveckling kring social innovation

och samhällsentreprenörskap i regi av bland andra Malmö Högskola och Mittuniversitetet. Mötesplat-sens mål är att bli en nod för utvecklingen av om-rådet i Sverige.

Intresset visar på behovet av innovationer inom samhällsområdet och kanske kan man påstå att samhällsentreprenörer är ett symptom på en värld i kris. Samhällsentreprenörer är förnyare som ut-manar våra gängse sätt att se på ekonomi och att tjäna pengar, de utmanar vårt sätt att resonera kring vem som ska ta ansvar för vad i samhället och de visar hur man driver företag och organisationer i en global tid där miljömässiga och sociala utmaningar är högsta prioritet.

Erika Augustinsson

Foto

: Chr

istia

n Å

slund

14

L ika säkert som att den första bekantskapen med samhällsentreprenörskap gör att några snabbt

blir intresserade av omedelbar närkontakt, lika säkert dyker ifrågasättande funderingar upp: Vad skiljer sam-hällsentreprenörer från vanliga företagare? Vad skil-jer dem från eldsjälar? Går det alls att särskilja dem? Är det något nytt? Ska samhällsentreprenörer ha en gräddfil av särskilda villkor och varför det?

Att begreppen samhällsentreprenör, social entrepre-nör, social innovation och så vidare florerar är i sig ett tecken på att något förändrats, annars skulle vi inte behöva nya ord och begrepp. Det är en utveckling vi står mitt i och kanske är det till och med för tidigt att göra tydliga avgränsningar och slå fast definitioner.

Viktigt är naturligtvis att fråga sig vad utvecklingen be-tyder i svenskt sammanhang. Samhällsentreprenörer brukar, som framgått i föregående kapitel, beskrivas som personer som vill lösa samhällsproblem på nya sätt, genom att kombinera entreprenörskapets logik med ett samhällsnyttigt mål. Två återkommande slo-gans är ”från bidrag till uppdrag” och ”lön till mig själv och vinst åt samhället”. När samhällsentreprenörskap presenterades för svenska läsare i en bok av Erika Au-gustinsson och Maja Brisvall 2009 var titeln beteck-nande: ”Tjäna pengar och rädda världen. Den hållbara ekonomins entreprenörer”.

Innebär då att främja samhällsentreprenörskap att framför allt främja företagare eller eldsjälar? Handlar det om tillväxt-affärsidéer-sysselsättning eller demo-

krati-delaktighet-engagemang? Kanske bådadera eller mer därtill, kanske är frågeställningen ofruktbar. Smed-jan resonerade om skalan non-profit – for-more-than-profit – profit och var på den skalan som samhällsen-treprenörskap hör hemma. Men poängen är snarast att samhällsentreprenörskap luckrar upp tudelningen mellan idealitet och vinst, vilket kan förnya båda ideell och privat sektor.

I Smedjan berättade samhällsentreprenörerna om driv-kraften i att aktivt äga sin egen utmaning, i kontrast till att ta emot bidrag. De berättade också om sina meto-der att förverkliga idéer, med öppna nätverksrelationer som en viktig del. När Smedjan under sin studieresa till Storbritannien mötte och fick höra om konkreta exem-pel var både arbetsmetoderna i sig och de handfasta lösningarna sådant som gjorde intryck. Gruppen var starkt tilltalad av det tydliga ”görande” som till exempel stiftelsen Young Foundation visade upp.

Samhällsentreprenörskap är både gammalt och nytt. Gammalt, därför att människor i alla tider engagerat sig för lösningar på gemensamma behov. Nytt, därför att vår globaliserade värld ger en annan ram för sam-hällsutveckling och vad som behöver göras, och andra verktyg för att göra det, IT och sociala medier, för att kommunicera, mobilisera och samarbeta.

Inom Smedjan var det inte ifrågasatt att det finns skäl för kommuner och regioner att främja samhällsentre-prenörskap men hur var en annan femma. Vad händer när kommunalrådet möter samhällsentreprenören?

BEGREPP

”Samhällsentreprenör-skap är både gam-malt och nytt”

”Man kan inte förstå samhällsentreprenörer på håll. Det här mötet, det måste vara mycket närmare”

SPECIELLA ENTREPRENÖRER?

15

En samhällsentreprenör kan sägas stå fri i förhål-lande till sektorerna ideellt, privat och offentligt.

En kommun hör däremot hemma i en sektor, den offentliga. Kommunen är i mångt och mycket en lag-styrd verksamhet och ska hålla sig inom gällande re-gelverk. I Smedjans samtal återkom löpande frågan om vilket handlingsutrymme regelverket medger och inte medger, inte minst utifrån politikernas egna er-farenheter av revisorers granskningar, liksom för den delen medias.

Begränsas möjligheterna att främja samhällsentrepre-nörskap av att kommunallagen förbjuder gynnande av enskild verksamhet? Eller av upphandlingslagstift-ningens villkor för hur tjänster får köpas? ”Utrymmet för att göra en piruett i mitten av befintliga ramverk är inte stort”, sade en kommunföreträdare, men det sades också att det som inte är förbjudet är tillåtet.

Även om de lokala verkligheterna är skiftande, mena-de Smedjan att det finns ett visst handlingsutrymme. Den politiker som vill främja samhällsentreprenör-skap kan till att börja med ställa sig några frågor :

Hur bemöter jag samhällsentreprenörer? Vad undviker jag?

Vilken är vår kommuns uppgift för att främja sam-hällsentreprenörskap?

Vilka förväntningar har jag på vad samhällsentre-prenörerna ska åstadkomma?

Hur ser jag till att vår förvaltning främjar samhälls-entreprenörskap?

Smedjan landade i följande: Politikerna ska vara tyd-liga med det som är kommunens behov och priorite-ringar. De ska utmana samhällsentreprenörerna kring deras agenda och drivkrafter, bjuda in till viktiga sam-manhang, ge respons på initiativkraft och ge besked, ställa krav på resultat men lämna öppet för samhälls-entreprenörernas val av lösningar. Politiker är intres-senter i resultatet och ska visa stolthet över arbete man gemensamt kommit överens om. Kommunen ska ha många dörrar in, men inget ”bol-lande” bakom om vilken förvaltning samhällsentre-prenörerna tillhör. Politikerna ska dela med sig, både av sin kompetens kring hur man tar en idé vidare och av sitt kontaktnät. Kommunen kan i vissa fall bistå med lokaler och administrativa faciliteter, ge legitimi-tet och bekräftelse.

Samhällsentreprenörerna ska å sin sida lämna alla fördomar om politiker utanför mötesrummet. De behöver mer kunskap om kommunal politik och of-fentliga strukturer, genom utbildning menade några, andra ansåg att det bättre sker genom möten och delade erfarenheter.

Genom att ställa frågor som kretsar kring bemötande och förväntningar, som ovan, kan man hitta vägarna som ger plats för samhällsentreprenörskap i den lo-kala utvecklingsagendan. Smedjans politiker menade

AGENDA

VAD KAN EN KOMMUNPOLITIKER ÅSTADKOMMA?

”ställa krav på resul-tat men lämna öppet för samhällsentrepre-nörernas val av lös-ningar”

”Man måste vara medveten om att det är olika planhalvor : snabb entrepre-nör och demokratisk organisation”

16

AGENDA

förvisso att det är svårt att nå bestående förändring under fyraåriga mandatperioder. De beklagade också att det inte ligger i en kommunal förvaltnings verk-samhetsform att vara kortsiktigt flexibel – först vill man inte ha in samägda projekt, sen när de väl ac-cepterats vill man inte släppa dem.

Utifrån Smedjans arbete kan man också skissa på tre möjliga ”roller” för en kommun, som både främjar samhällsentreprenörskap och fyller de egna behoven. De är utförare, beställare, mötesplats; roller som ger olika växelverkan i förhållande till samhällsentrepre-nörer :

Som utförare i egen förvaltning och verksamhet kan en kommun ha behov av samhällsentrepre-nörer som katalysatorer för förnyelse. Det kan även ge ett mer öppet arbetsklimat för de egna anställdas idéer.

Som beställare kan en kommun ha behov av tjäns-ter som ger nya lösningar på problem där man kört fast och själv stå för strukturer som främjar samhällsentreprenörskap på lång sikt.

Som mötesplats kan en kommun erbjuda arenan där flera aktörer möts och fylla sitt eget behov av konkreta lösningar på lokala problem.

Lokala projekt – Smedjans test av vad som är möjligtEtt åtagande för Smedjan var att genomföra lokala projekt, som ett test av hur kommuner och regioner kan främja samhällsentreprenörskap. Det blev sex olika projekt i åtta av Smedjans kommuner Bot-kyrka genomförde en förstudie för att utveckla sin

idé om en entreprenörskapsakademi, ett koncept för ett sammanhållande kitt mellan förvaltningar och externa aktörer. Förstudien samlade samhällsentre-prenörer och kartlade vilka insatser de önskar. Man fann behov av processtöd, nätverk, workshops med mera, som komplement till de traditionella entre-prenörsarenorna.

Fagersta ville visa uppskattning och ge legitimitet för samhällsentreprenörskap, samtidigt stimulera ungas intresse och öka medvetenhet bland allmänheten. Projektet samarbetade med utbildningsaktörer och innebar projektarbete på gymnasiet, kurs på folkhögskolan och samarbete med Ung Företagsamhet. Man ordnade även en fest med goda exempel för och av samhällsen-treprenörer.

Karlstad prövade praktiskt arbete i ett so-cialt företag i form av en smedja, för ett antal personer utanför arbetsmarknaden. I kombination med funktionen att stimulera deltagarnas egenmakt och minska utanför-skap, var det ett sätt att ge en grupp ar-betslösa skjuts mot egen försörjning.

Trelleborg riktade in sig på 16-24-åringar och utlyste ett indi-viduellt mindre pengastöd för sam-hällsförändrande idéer med potential att bli självförsörjande. Kort handläg-gning och erbjudande om bollplank via Navigatorcentrum gav kontakt med sam-hällsentreprenörer kommunen inte känt till tidigare och greppet fick fortsättning i ett ESF-projekt.

17

Vara utvecklade ett kreativitetsrollspel som verktyg för att stimulera kreativitet och entreprenörskaps-känsla, och att se sin egen roll i en kreativ process. Spelet kopplades till ett befintligt skolutvecklingspro-jekt för att utveckla entreprenöriellt lärande, testades av lärarlag och reviderades allt eftersom. Slutver-sionen är tillgänglig för olika skolprojekt.

De fyra kommunerna Linköping, Lycksele, Högsby och Botkyrka genomförde en gemensam studie för att bättre förstå lokala samhällsentreprenör-ers drivkrafter och önskemål. Studien innehåller 30 djupintervjuer och ett antal slutsatser om regelverk, finansiering och kommunens roll. Den kategoriserar även samhällsentreprenörerna efter verksamhet, as-sociationsform och finansiering.

I de olika rapporterna från projekten inom Smedjan återkommer några tydliga önskemål, synpunkter om behov och hinder, från samhällsentreprenörerna till kommunerna.

Behov

Mötesplatser som ger nya kontakter

Bollplank och handfast hjälp i företagskunskap

Bekräftelse och legitimitet – att bli efterfrågad

Hinder

Bristande samordning mellan förvaltningar

Den lokala jantelagen

18

Det har sagts att samhällsentreprenörskap är en gren på entreprenörsträdet. Den grenen hade

sedan tidigare väckt forskarna Karin Berglunds och Caroline Wigrens intresse. I Smedjan tog de initiativ till att använda de lokala projekten och smedernas reflektioner till att klarlägga innebörden av förstavel-sen ”samhälls” i samhällsentreprenörskap.

De konstaterade i en rapport att entreprenörskap generellt fått ökat intresse och ofta förespråkas som en tillväxtlösning av både politiker och forskare, även om det också finns kritik mot fastlåsning i en ekono-misk dimension och en idealiserad bild av entrepre-nören. ”Fokus i den traditionella berättelsen är på hjälten, den vinstmaximerande entreprenören, och skapelsen av snabbväxande företag som kan spela en viktig roll i den marknadsdrivna ekonomin,” skrev de.

I Smedjan formulerades en ny berättelse, om ett samhälleligt entreprenörskap, som på många sätt står i kontrast till antaganden vi gör om entreprenör-skap, menade Karin Berglund och Caroline Wigren.

FORSKNING

SAMHÄLLELIGT ENTREPRENÖRSKAP

Karin Berglund är lektor i entreprenörskap vid företagsekonomiska institutionen. Stockholms universitet, samt center director för Stockholm School of Entrepreneurship. Caroline Wigren är docent i företagsekonomi vid Lunds universitet och Malmö högskola. De ingick båda i Smedjan. Rapporten ”Smedjan, lärdomar från ett forskningsprojekt”, som texten ovan bygger på och citerar ur, återger även arbetsprocessen och problematiserar den interaktiva forskarrollen. Rapport samt info om vetenskapliga artiklar finns på www.skl.se/smedjan

3 Kenneth Burke (1962), A grammar of motives, and a rhetoric of motives, Cleveland: World Publishing Company.

De drog sina slutsatser dels utifrån Smedjans lokala projekt, dels utifrån resultatet av att låta smederna ta med sig, berätta och reflektera över, bilder och föremål som de förknippade med samhällsentrepre-nörskap.

Med hjälp av forskaren Kenneth Burkes pentad3, som bygger på fem frågor sammansatta i en femhörning, kunde forskarna jämföra den ”stora berättelsen” om entreprenörskap med den om samhällsentreprenör-skap, sådan den tog sig uttryck i Smedjan (se s. 19).

Karin Berglund och Caroline Wigren menar att vi genom att skapa förståelse för hur den nya berättel-sen om samhällsentreprenörskap avviker från den traditionella kan ge tanke- och handlingsutrymme för en typ av entreprenörskap där företaget och af-färsplanen i sig inte står i fokus, utan idéer, utveckling och handling i ett brett perspektiv. Men också vilken roll som institutioner kan komma att spela för att bana nya vägar för detta entreprenörskap.

Caroline Wigren

Karin Berglund

“Vi behöver några som spelar med spelreglerna”

19

Berättelsen om samhällsentreprenörskap handlar om hur individer som inte (nödvändigtvis) identifierar sig som entreprenörer och/eller organisationer (agenter) i samverkan genom projekt (metod) initierar förän-dring (handling) i det offentliga rummet (scenen), som syftar till att leda till ett bättre samhälle (avsikt).

Det traditionella entreprenörskapet handlar om hur den hjältelika entreprenören (agenten) skapar ett kungadöme (handling) genom att starta ett företag (metod) på marknaden (scenen) för att skapa vinst och bidra till utveckling (avsikt).

Berättelsenom samhälls-

entreprenörskap

Den stora berättelsen om

entreprenörskap

HANDLING: Initiera förändring

HANDLING:Skapa ett kungadöme

AGENT:Obetitlade

entreprenörer

AGENT:Entreprenören

SCEN:Offentliga och publika rum

SCEN:Marknaden

METOD: Projekt

METOD:Företaget

AVSIKT: Ett bättre samhälle, hjälpa personer, lösa

samhällsproblem

AVSIKT:Vinst, tillväxt

20

Det finns naturligtvis mer att göra och fler stenar att vända på i frågan hur kommuner och regioner

kan främja samhällsentreprenörskap. Hur hitta möjlig-heterna att arbeta utifrån sina förutsättningar? Utrym-met för att främja samhällsentreprenörskap är, menade Smedjan, en match som står mellan å ena sidan ”nät-verkssamhället”, där samhällsentreprenörerna finns, å andra sidan ”revisionssamhället”, där offentlig sektor finns. Politikers och tjänstemäns agerande ska tåla en granskande revision, men ibland är den enda fråga som ställs revisionens ”Blev det rätt?” medan den lika vä-sentliga frågan ”Blev det bra?” faller bort. Att ändå hitta det utrymmet, kanske även genom bättre dialog med just revisorerna, är väsentligt.

Om vi lämnar sådana svårigheter åt sidan, finns det skäl att belysa vad som kan hända när en samhällsentrepre-nör vänder sig till sin kommun med en idé. I Smedjan pekade en av samhällsentreprenörerna på risken för att ens idé blir väl mottagen, vilket kan tyckas gott och väl, men sedan utlagd för upphandling och tillgänglig att norpa. Smedjans forskare pekade på oklart ägarskap av idéer även i gemensamma projekt. Och politikerna såg en annan sorts risk: ”Vi ska inte göra idéer till kommu-nala projekt, då försvinner det entreprenöriella. Vi ska stimulera och bekräfta – utan att ta över.”

Finansiering av samhällsentreprenöriella idéer är en an-nan viktig fråga. Om det är ”från bidrag till uppdrag” som gäller blir frågan var resurserna finns. Ska medel som tidigare använts till bidrag i stället gå till uppdrag och därmed anses bättre använda? Ska skattemedel

överhuvudtaget gå till att främja samhällsentreprenör-skap? Är det ett offentligt ansvar och i så fall på vilken nivå: lokal, regional eller nationell? Och talar vi då om en förändrad stöd- och bidragspolitik eller om inno-vationspolitik? Delar av näringslivet har trätt in som finansiärer, men knappast i tillräcklig utsträckning. Alla blivande samhällsentreprenörer vänder sig heller inte i första hand till privata intressen. Kanske offentlig och privat sektor kan stå för olika sorters stöd för att sam-hällsentreprenöriella initiativ ska kunna utvecklas och etableras?

Rapporterna från Smedjans lokala projekt beskrev samhällsentreprenörskap som en resurs och pekade på behov att frigöra idéer och att starta ett tänk kring entreprenörskap. Kunskap är en nyckel, underströk en av Smedjans forskare, ”om vi inte har kunskap blir vi osäkra och ser problem, inte möjligheter”. Det behövs också mer fakta kring samhällsentreprenörer och hur de svarar mot behov i samhället.

Hur man främjar samhällsentreprenörskap fortsätter att vara en angelägen fråga. I KK-stiftelsens tidigare satsning fanns en formulering av Eva Moe, då pro-gramansvarig, som fortfarande är giltig: ”Det pågår en utveckling där nätverk, företag, ideella föreningar och enskilda personer har nya idéer, testar modeller och nya lösningar för att samhället ska fungera bättre. De här samhällsinnovatörerna är viktiga för framtidens Sverige. Vi behöver dem, men i dag hamnar de ofta mellan stolarna, eftersom de inte riktigt passar in i de traditionella strukturerna.”

FORTSÄTTNING

KOMMUNER OCH REGIONER SOM FRÄMJAR SAMHÄLLSENTREPRENÖRSKAP

”talar vi om en föränd-rad stöd- och bidrags-politik eller om innova-tionspolitik”

Lena Lundström

”Finns det några cementerade föreställningar i den här kommunen som vi kan skrota?”

21

ANTECKNINGAR

22

ANTECKNINGAR

Smedjan

Kent Andersson (s), kommunalråd, Malmö stadKarin Berglund, fil dr, Mälardalens högskolaUlf Bingsgård (m), kommunstyrelsens ordf, Trelleborgs kommunLilly Bäcklund (s), kommunstyrelsens ordf, Lycksele kommunMohamed El Abed, Sprong Kommunikationsbyrå AB, StockholmEwa Engdahl (c), kommunstyrelsens ordf, Högsby kommunUlrika Forsgren Högman, Artcom AB, MalmöStig Henriksson (v), kommunstyrelsens ordf, Fagersta kommunKent Johansson (c), regionråd, Västra GötalandsregionenMaria Leifland (c), kommunstyrelsens ordf, Värnamo kommunPaul Lindvall (m), kommunstyrelsens ordf, Linköpings kommunOla Nilsson, Forge och LSU, StockholmAnna Sandborgh, kommundirektör, Karlstads kommun, SKL:s FoU-rådJens Sjöström (s), vice kommunstyrelseordf, Botkyrka kommunJan-Erik Wallin (m), kommunstyrelsens ordf, Vara kommunCaroline Wigren, fil dr, Lunds universitet

Projektgrupp

Roland Lexén, verksamhetschef, Arena för Tillväxt Lena Lundström, utredare, SKL; projektledare för SmedjanEva Moe, programansvarig, KK-stiftelsen - ingick inledningsvis

I Smedjan har ingått politiker, forskare och samhällsentrepre-nörer samt en representant för SKL:s FoU-råd. Listan ned-an är i alfabetisk ordning. Observera att den anger läget när Smedjan inleddes; uppdrag/arbete har förändrats för flertalet sedan dess.

BILAGA

SAMHÄLLETS INNOVATÖRERHur samhällsentreprenörskap kan bli en del av lokal politik

Denna rapport handlar om Smedjan. En tanke- och handlingssmedja med lokala politiker, samhällsentreprenörer och forskare, på jakt efter svar på frågan: Hur kan kommuner och regioner främja samhällsentreprenörskap?

Det är en rapport för offentliga beslutsfattare som undrar: Vad är samhällsentreprenörskap? Är det här en fråga för oss i kommuner, regioner, stat?

Och för samhällsentreprenörer som frågar sig: Hur tänker ett kommunalråd?

Och för alla andra som vill orientera sig i frågan om samhällsentreprenörskap.

Hitta mer om samhällsentreprenörskap och social innovation:www.skl.se/smedjan www.socialinnovation.seTwitter: @samhallsentreprFacebook: www.facebook.com/socinn