20–26 november • Nr. 47/2015 • Pris 15 kr • Arbetaren utges av SAC Syndikalisterna via Arbetaren Tidnings AB sedan 1922

.

LedareFacklig organisering måste spränga gränser.

”Äntligen kunde man drömma om en framtid utan världskrig.”MALCOM KYEYUNE ▶ 16

Samma sorg

Burundis folk flyr efter ökande våld ▶ 9

Kritik mot inre gränskontroller ▶ 4

Ny anmälan mot Keolis arbetsmiljö ▶ 5

Den gångna veckan har människor i Beirut och Paris sörjt sina döda efter Islamiska statens terrordåd. Stora delar av EU sluter nu upp bakom Frankrikes intensifierade bombningar av Syrien. Allt medan bedömare varnar för att den polarisering som ytterligare militära angrepp i regionen för med sig är just det som IS vill åstadkomma. ▶ 6–7

2 LedareRedaktör: Toivo Jokkala 08-522 456 69, toivo.jokkala@arbetaren.se

ARBETAREN 47/2015

Upp till kamp mot splittringen!LO-KOLLEKTIVET BLIR allt mer uppdelat utifrån etniska skiljelinjer. Det kan man utläsa av statistik från Statis-tiska centralbyrån, SCB. I genomsnitt är 17 procent av medlemmarna i LO-förbunden födda utanför Norden. Men tittar man på de enskilda LO-förbunden framträ-der anmärkningsvärda skillnader dem emellan.

I Byggnads har 8 procent en utomnordisk födelseort, och i Elektrikerförbundet är 9 procent födda utanför Sveriges gränser. I Hotell- och restaurangfacket, som organiserar några av de mest prekariserade yrkesgrupperna på den moderna arbetsmarknaden –kroganställda, kökspersonal och diskare – är andelen medlemmar födda utanför Norden hela 44 procent, och i Fastighetsanställ-das förbund, som organiserar bland annat låglönegruppen lokalvårdare, är siffran 40 procent.

BAKOM STATISTIKEN döljer sig en verklighet som i och för sig är uppenbar för alla som ägnar saken

lite uppmärksamhet, men som vi ändå allt som oftast tränger undan ur vårt kollektiva medvetande: Sverige håller på att få en arbetsmarknad som är permanent segregerad utifrån människors ursprung, och där de utomnordiska invandrarna fyller låglönesegmenten. För att fördjupa bilden bör man även betänka att stora grupper av utomnordiska invandrare i låglöneyrken aldrig ens kommer nära att organisera sig fackligt – samt att många över huvud tagit inte lyckas etablera sig på arbetsmarknaden.

Läget innebär en stor utmaning när det gäller de fackliga organiseringsstrategierna. Med undantag för den lilla aktören SAC Syndikalisterna, som organise-rar alla yrkesgrupper, samt ett fåtal lokalt baserade fackföreningar, är den branschindelade organise-ringen enligt industriförbundsprincipen starkt ce-

menterad på den svenska arbetsmarknaden. Föreställ-ningen bland den ordningens försvarare, inte minst LO, är att den motsvarar en optimal avvägning mellan branschintresse och branschövergripande arbetar-intresse.

NÄR LO I BÖRJAN AV 1900-talet gick över från att organisera utifrån ren yrkestillhörighet – där arbetarna på en och samma arbetsplats kunde vara uppdelade på ett otal olika förbund beroende på yrkestitel – till den nya industriförbundsorganiseringen, som innebar att det i många fall bara kom att finnas ett arbetarfack och ett tjänstemannafack på varje arbetsplats, var ett av motiven att motverka skråtänkande och yrkesintresse-politik som splittrade arbetarkollektivet.

Men splittringen har vuxit utefter andra linjer.Sedan lång tid tillbaka är det ett faktum att de

kvinno dominerade förbunden är de som fått stå till-baka mest i löneutvecklingen inom LO-familjen. Ut-maningen att jämna ut könsklyftorna på arbetsmarkna-den har LO överlag hanterat dåligt. Lägger man därtill

de lågavlönade invandrargrupperna och segregeringen av dessa till vissa förbund framträder allt tydligare bilden av LO som ett eget litet klassamhälle.

OM DEN NUVARANDE tillbakarullningen av arbetarnas positioner ska kunna vändas är det en nödvändighet att den fackliga organise-ringen spränger grän-ser – könsmässiga, etniska, och på sikt också nationsmäs-siga. I den kampen måste stor energi läggas på solidarite-ten mellan arbe-targrupper. Framtiden ligger hos de som kan överbrygga klyftan.

Låglönegruppen lokalvårdare organiseras i stor utsträckning av Fastighetsanställdas förbund. Där är 40 procent av medlem-marna födda utanför Norden. I fackförbundet Byggnads är den siffran bara 8 procent.

FOTO

: FR

EDR

IK S

AN

DB

ERG

/TT

”Men med den tsunami av � yende som nu kommer till grekiska ö-värl-den � nns varken bemanning eller resurser a� kontrollera � yktingar tillräckligt noggrant.”SvD-medarbetaren Gunilla von Hall väljer sina metaforer i en utrikeskrönika med rubriken ”Inte förvånande med jihadister i � yktingvå-gen”, den 16 november. (”Tsunami” by� es e� er en stund ut mot ”mängd” i kröniketexten på webben.)

SvD-skribentcitatet 1”Dessutom är Frankrike e� � edligt land. De lever inte med terror varje dag. Därför känns det mer. Fredliga, glada människor mördades.”SvD:s ledarskribent Ivar Arpi jämför i en Facebookstatus den 16 no-vember reaktionerna över a� entaten i Paris respektive Beirut och kom-mer till slutsatsen a� det är rimligt a� känna mer för fransmännen. Det är svårt a� bestämma sig för vad som är mest anslående – Arpis uppfa� ning a� vi ska känna mer för de glada eller beskrivningen av Frankrike som ”fredligt”. (Den som känner sig manad kan räkna på antalet väpnade kon� ikter Frankrike utkämpat på annan nationalstats territorium de senaste 50 åren och jämföra med motsvarande si� ror för Libanon.)

Sverige håller på a� få en arbetsmarknad som är permanent segregerad uti� ån människors ur-

sprung och där de utom-nordiska invandrarna

fyller låglönesegmenten.

ARBETAREN UTGES AV SAC SYNDIKALISTERNA VIA ARBETAREN TIDNINGS AB SEDAN 1922.

ÅRGÅNG 94Postadress: Box 6507, 113 83 StockholmBesöksadress: Sveavägen 98, 3 trTelefon: 08-522 456 70 Hemsida: www.arbetaren.se E-post: redaktionen@arbetaren.se

ANSVARIG UTGIVAREToivo Jokkala, chefredaktör

REDAKTIONCecilia Irefalk, redaktions sekreterareAnnie Olausson Bergfeldt, webb redaktör (tjl)Axel Green, reporter (tjl)Johan Apel Röstlund, reporter

LAYOUT/FOTO/MARKNADSFÖRINGJan-Åke Eriksson, bildredaktörJosephine Askegård, layout, korrekturChanda Björk, säljare

Alla medarbetare nås via fornamn.efternamn@arbetaren.se

Omslagsfoto: TT

ANNONSER annons@arbetaren.se

PRENUMERATIONJonas Engström, Tommy Sundvall (vik) prenumeration@arbetaren.se, 08-522 456 80. Telefontid: mån 10–13Priser 2015: Helår 599 kr. Stödpren 1 000 kronor. Bankgiro: 5539-2369TS-kontrollerad.

Tryck: MittMedia Print. Miljö märkt trycksak 341673.

SvD-skribentcitatet 2

FOTO

: FA

CEB

OO

K

Toivo JokkalaChefredaktör

Ingång 3 ARBETAREN 47/2015

Redaktör: Toivo Jokkala 08-522 456 69, toivo.jokkala@arbetaren.se

DÖDLIG TERROR. I tredje upplagan av Global Terrorism Index konstateras att den nigerianska jihadistgruppen Boko Haram är den dödligaste terroristorganisationen i världen, före Islamiska staten, IS. 6 644 dödsfall gjorde sig Boko Haram skyldiga till under 2014, medan IS låg bakom 6 073 dödsfall. Kort efter att detta kungjordes kom rappor-terna i veckan om att Boko Haram dödat ytter-ligare minst 32 människor och skadat drygt 80 i en explosion i den nigerianska staden Yola.

ETIKETTER. ”När Berlinmuren föll trodde en del att liberalismen hade segrat.” Så inledde folk-partiledaren Jan Björklund en debattartikel på DN Debatt i tisdags som utmynnade i att han offentliggjorde förslaget att byta namn på Folk-

partiet till Liberalerna.Allra minst verkar emeller-tid liberalismen ha gått seg-rande ur Folkpartiet självt, som under det senaste decenniet av många anses ha profilerat sig allt mer i batonghögerriktning.Men visst, landet där Berlin-muren föll hade ju ”demokratiska” i sitt namn, så det där med värderingsdeklarationer är nog inte så noga ändå.

PRISAD. Författaren Vibeke Olsson får Fackför-eningsrörelsens Ivar Lo-pris. Hon tilldelas priset för sitt folkbildande berättande. Prissumman är 125 000 kronor.

Sörj, dansa och organisera mer DET HAR VARIT SVÅRT att hålla alla tankar i huvudet samtidigt den här veckan. Jag hade ju tänkt skriva om Joe Hill och 100-årsminnet av avrättningen i det av mormonerna hårt styrda Salt Lake City den där bistra morgonen den 19 november 1915.

Och något om Gävle där jag växte upp och hur en av den amerikanska arbetarrörelsens största ikoner påverkade stora delar av min egen generations utomparlamentariska politiska engagemang i staden under det sena 1990-talet. Om stödfester för strejkande hamnarbetare i Liverpool, insamlingar till det ockuperade Gaza och också, för att vara ärlig, en hel del rätt utflippade fester som vi hade på Joe Hill-gården i Gamla Gefle och som det äldre gardet av syndikalister i huset hade rätt svårt att deala med.

MEN DET ÄR INTE alldeles enkelt att formulera nostalgiska ord utan att kastas mellan nyhetsuppdateringarna kring de fruktansvärda terrordåden i Beirut, Paris och nu senast i staden Yola i östra Nigeria. Blodiga attacker utförda av religiösa fundamentalister och här skulle det naturligtvis passa utmärkt att dra just Joe Hill-kortet. Hur hans texter, fritt översatta från kristna psalmer och väckelsesånger, häcklade kyrkans och religionens makt över samhället. Men så läser

jag en artikel i den amerikanska veckotid-ningen The Nation där reportern intervjuat fängslade IS-soldater i Irak som uppger helt andra orsaker till varför de gått med i en av världens just nu vidrigaste terrorsekter än just religion: extrem fattigdom, hot och

vanmakt över totalt söndertrasade samhällen tycks ha gjort att många känt sig tvingade. Ganska lite om Allah, faktiskt.

Och för att undvika några som helst missuppfattningar här. Jag tycker religion är skit och jag anser att IS ska bekämpas med vapen. Skicka markunderstöd och pansar-vagnar till kurderna. Slå till hårt mot dem som planerar nya dåd i Europa, Nordafrika och Mellanöstern. Men håll i hästarna. IS har knappast uppstått som en del av ett plötsligt och radikalt religiöst uppvaknade bland en grupp militanta män i Mellanöstern eller i Paris hårt eftersatta förorter.

Jag tror ärligt talat att de skiter fullständigt i om vi dricker drinkar, spelar popmusik eller går på fotbollsmatcher här i Europa. De utför sina fruktansvärda handlingar av helt andra orsaker – och här någonstans börjar jag tänka på Joe Hill igen.

För vid sidan av hans alldeles rättfärdiga religionskritik har han fortfarande mycket annat att lära oss genom sina sånger. Det där om kampen mot fattigdom och det rådande systemet som skickar människor i döden och på flykt. Om mänsklig värdighet och social organisering. Kampen mot militarisering och naturligtvis – rätten att få dansa. Sörj terroroffren, men se också till att rusta upp hela förbannade världen till ett rättvist samhälle. Först då kommer vi att slippa terrorister, vare sig de har koranen eller bibeln eller vinsterna från västvärldens lukrativa vapenfabriker i sina händer.

Blodiga a� acker utförda av

religiösa fundamenta-lister och här skulle det naturligtvis passa utmärkt a� dra just Joe Hill-kortet.

INTROJohan Apel RöstlundReporter

FASCISTOIDA ISLAMISTER. Kan en antifascistisk analys hjälpa oss att förstå framväxten av den väpnade jihadismen? Mathias Wåg argumente-rar i sin radarartikel för tesen att religionen för

reaktionära islamister blir en sorts alternativ nation, runt vilken de kan bygga sin kontroll- och elimineringspolitik. ▶ 10–13

FOTO

: TT

Vecka 47 – detta har hänt

ANNONS

Jan Björklund.

FOTO

: JA

NW

IKIF

OTO

, Luleå

4 Inrikes ARBETAREN 47/2015

Införandet av tillfälliga inre gränskontroller i Sverige har lett till hård kritik. Både för de signaler regeringen skickar ut i och med beslutet och för hur det kan komma att drabba desperata människor på flykt.

Det var vid lunchtid i torsdags förra veckan som de inre gräns­kontrollerna började gälla. Vid tågstationer, på färjor och vid Öre­sundsbron inledde polisen en stor insats med att kontrollera män­niskor på väg in i Sverige. Enligt Skånepolisen handlar det om cirka 20 000 fordon om dygnet som stoppas i så kallade stickkontrol­ler. Även passagerarna på färjor från Tyskland och Danmark id­kontrolleras. Rederierna avisera­des också om en förändring i den så kallade fartygssäkerhetsord­ningen som från och med den 21 november ålägger fartygens befäl­havare att under straffansvar kon­trollera id­handlingarna på de som stiger ombord.

SYFTET MED DE INRE gränskontrol­lerna är att stoppa människor från att ta vägen genom Sverige på flykt till ett annat land. Ett beslut som, trots kritik, kommer att förlängas med ytterligare 20 eller 30 dagar, meddelade inrikesminister Anders Ygeman under ett besök i Skåne ti­digare i veckan.

– Hur lång den här gränskon­trollen ytterst blir, det är en fråga om hur väl EU:s yttre gräns funge­rar och om andra länder i EU är be­

redda att ta sitt ansvar för flykting­situationen, sade han till Sveriges Radio.

DE PERSONER som lyckas ta sig till Sverige, med eller utan giltiga pap­per, har enligt gällande regler rätt att söka asyl i landet. Regeringen påstådda mål är att minska antalet transitflyktingar. Många kritiker menar dock att beslutet kan leda till att flyktingarna nu i stället kan komma att välja osäkrare och farli­gare vägar med hjälp av flykting­smugglare för att ta sig till något av Sveriges grannländer. Den som stoppas i Sverige och som har som mål att ta sig till exempelvis Finland el­ler Norge skickas nu antingen tillbaka till det land där de senast kom ifrån eller tvingas till registrering i Sverige, där fallet prövas.

BESLUTET FÖRRA VECKAN fick stor uppmärksamhet i flera internatio­nella medier. Kontrollerna infördes till en början i en omfattning om tio dagar. Liknande beslut har un­der hösten även införts i Norge, Finland, Tyskland, Österrike och Ungern.

– Det är tydligt att det drabbar enskilda som är på väg någon an­nanstans och det blir till en extrem börda för flyktingarna, säger Made­laine Seidlitz, jurist och ansvarig för flykting­ och migrationsfrågor på svenska Amnesty, till Arbetaren.

Madelaine Seidlitz där emot för­klarar att det svenska beslutet är fullt tillåtet och inte strider mot några internationella lagar. Trots det kallar hon det för olyckligt och säger sig vara ytterst osäker på om det kommer att få regeringens öns­kade effekt.

ENLIGT MIGRATIONSVERKET har de första dagarna av inre gränskontrol­ler inte påverkat antalet människor som sökt sig till Sverige. Madelaine Seidlitz oroas över vad beslutet kan få för konsekvenser i övriga Europa.

– Faran med det här, som jag uppfattar som sig­nalpolitik från regeringens sida, är att det riskerar att få en dominoeffekt med fler och fler gränskontroller inom Europa och en för­stärkt yttre gränsbevakning. Det kan göra att länder ut­

anför EU, som till exempel Turkiet, får agera grindvakter och det är na­turligtvis inte bra, säger hon.

Hon är också starkt kritisk till hur utrikesminister Margot Wall­ström uttalat sig om en kommande systemkollaps om flyktingström­men till Sverige inte minskas.

– Det är verkligen ingen bra vo­kabulär och leder till att främlings­fientliga krafter kan måla upp alar­mistiska bilder av läget.

Nu hoppas Madelaine Seidlitz i stället att Sverige ska börja trycka på EU för lagliga vägar in i Europa.

ÄVEN JOHN STAUFFER, chefsjurist för människorättsorganisationen

Civil Rights Defenders, tycker att beslutet om inre gränskontroller är problematiskt.

– Det kan leda till att människor tvingas utsätta sig för stora risker i syfte att komma till Sverige när de nekas resa med färjorna på grund av att de saknar giltiga id­hand­lingar, säger han.

John Stauffer tror även att ett av regeringens mål med beslutet är att försvåra för människor att söka asyl i Sverige och efterlyser precis som Madelaine Seidlitz lagliga och säkra vägar in i Europa.

– Delvis ser jag det här som en signalpolitik för att få färre männ­iskor att söka sig hit och det är olyckligt i den situation vi befinner oss i idag. I stället borde vi ha en rättighetspolitik där vi värnar rätten till asyl, säger han.

PÅ ONSDAGEN höll Civil Rights Defenders, tillsammans med Am­

nesty International, ett riksdagsse­minarium i riksdagen för att trycka på politikerna i frågan om säkra och legala vägar för att söka asyl.

JOHAN APEL RÖSTLUNDjohan.apel.rostlund@arbetaren.se

FOTO

: STI

G-Å

KE

JÖN

SSO

N/T

T

Polispatruller kontrollerar id-kort och pass vid station Hyllie (första tågstationen på den svenska sidan efter Öresundsbron) utanför Malmö på torsdagen. Ankommande tåg stoppas och ombordvarande som saknar ID erbjuds söka asyl. Sverige införde tillfälliga gränskontroller klockan 12 förra torsdagen.

”Det är signalpolitik”Regeringens inre gränskontroller får skarp kritik

”Delvis ser jag det här som en signalpolitik

för att få färre män­niskor att söka sig hit och det är olyckligt i den situation vi befinner oss i idag.

John Stauffer, chefsjurist för Civil Rights Defeners

FOTO

: CR

D

Redaktör: Cecilia Irefalk, 08-522 45 666, cecilia.irefalk@arbetaren.se

FAKTA Inre gränskontroller

■ Beslutet om tillfälliga inre gränskontroller grundar sig på Schengenregelverket och gällde från början i tio dagar. Reger-ingen har därefter beslutat att förlänga kontrollerna i 20 eller 30 dagar.

■ Beslutet ger bland annat polisen rätt att införa gränskon-troller i hela landet.

■ De flyktingar som nu

kommer till Sverige har fortfa-rande rätt att söka asyl, men kan om de inte gör det tvingas att återvända till det land därifrån de senast kom.

■ Beslutet innebär också att personer som planerat att resa genom Sverige för att ta sig till något av våra grannländer kan tvingas ta andra vägar, något som flera människorättsorganisationer menar kan leda till stora risker.

FOTO

: KEN

NET

RU

ON

A

Madelaine Seidlitz.

Inrikes 5 ARBETAREN 47/2015

Bussbolaget Keolis har på senare tid dragit på sig åt-skilliga anmälningar för sitt bristande arbetsmiljöarbete. Nu är det Kommunals skyddsombud på Hisingen i Göteborg som ledsnat på att företaget fortsätter lägga orimliga tidsscheman trots att facket påtalat problemet i två års tid.

Bussförarna på Hisingens buss-depå i Göteborg blir mer och mer stressade. Den tidsmarginal de har vid ändstationerna, för att till exempel reglera förseningar, är alldeles för snålt tilltagen, an-ser fackförbundet Kommunal. Något som facket menar är syste-matiskt inarbetat när bussbola-get Keolis lägger körscheman. Dessutom har förarna alldeles för korta raster som inte medger tid för vila mellan de långa kör-passen.

I TVÅ ÅRS TID har man från fack-ets sida påtalat problemet utan att få gehör från arbetsköparen. Därför har Kommunals lokala skyddsombud Janne Asteberg nu anmält Keolis till Arbetsmil-jöverket.

– Det blir mer och mer stress här för förarna och vi har sett att vår arbetssituation skruvas åt hårdare utan att Keolis lyssnar på vad vi säger. Så därför sätter vi klackarna i backen nu och anmä-ler, säger han till Arbetaren.

Anmälan är en så kallad 6:6-anmälan om brister i arbets-miljön med avseende på att före-bygga ohälsa och olycksfall i ar-betet, en typ av anmälan som

Keolis den senaste tiden dragit på sig flera stycken och som Arbeta-ren tidigare har rapporterat om.

JANNE ASTEBERG säger att pro-blemet med de så kallade ”spets-vändningarna” ökat sedan Keolis övertog driften från Göteborgs Spårvägar i juni 2013. I dagsläget kan det vara så många som 330 schemalagda spetsvändningar per dag med en så snäv tidsmar-

ginal som 0–3 minuter för fö-rarna att komma i tid till ändsta-tionen, hinna släppa av resande, köra runt och släppa på resande i nytt hållplatsläge och köra in eventulla förseningar. Att ta ut sin kollektivavtalade rast är i ett sådant läge inte att tänka på.

– Det är helt omöjligt, och ändå fortsätter de att rita in ännu fler spetsvändningar. Vårt tåla-mod är slut och vi anser att det

nu är läge att sätta in fler bussar för att minska stressen, säger Janne Asteberg.

NÄSTA TORSDAG, den 26 no-vember, ska Arbetsmiljöverkets inspektör träffa facket och ar-betsköparen. Därefter kommer verket att fatta beslut om Keolis ska föreläggas att vidta åtgärder.

CECILIA IREFALKcecilia.irefalk@arbetaren.se

Ny anmälan mot Keolis

FOTO

: AN

DR

ZEJ

OTR

EBSK

I WIK

IMED

IA

Den tidsmarginal bussförarna vid Hisingens bussdepå har vid ändstationerna är alldeles för snålt tilltagen, anser fack-förbundet Kommunal som anmält arbetsköparen Keolis till Arbetsmiljöverket.

Fler stannar kvar på landsbygden än förrFÄRRE FLYTTAR från landsbygden in till staden. I stället är det invandring och barnafödande som står för befolkningsök-ningen i städerna. Det visar statistik från Statistiska Centralbyrån, SCB.

Av de 845 000 människor som invand-rade till Sverige 2000–2010 bosatte sig bara drygt 7 procent på landsbygden. 

Antalet invånare på landsbygden är i princip oförändrat. Statistiken visar att befolkningen i tätorter under 2000-talets första decennium ökade med över en halv miljon, medan landsbygden bara förlo-rade 18 000 invånare.

Under tidsperioden flyttade nästan lika många personer från landsbygden till en tätort som från en tätort till landsbyg-den.

Halverade resurser till bistånd saknar stödI DAG GÅR cirka en femtedel av Sveriges biståndsbudget till flyktingmottagning. Regeringen vill nu använda så mycket som hälften av biståndsbudgeten för att finansiera flyktingmottagning. Men det är något som har mycket litet stöd hos svenska folket.

Endast 13 procent av svenskarna vill se en sådan utveckling. Det visar en undersökning som Sifo har gjort på uppdrag av biståndsorganisationen We Effect.

– Att halvera det svenska biståndet för att finansiera flyktingmottagningen skulle betyda att man minskar stödet till värl-dens allra fattigaste människor. Det skulle urholka den globala tryggheten, förvärra konsekvenserna av framtida katastrofer och öka risken att många fler människor måste fly, säger Ola Richardsson, kommu-nikationschef på We Effect.

Kyrkans anställda saknar inflytande över sina lönerBARA EN AV TIO av Svenska kyrkans an-ställda anser att de genom sin arbetsinsats har möjlighet att påverka sin lön. Det framkommer i enkätundersökning som fackförbundet Vision har gjort bland drygt 2000 av sina 4 600 medlemmar som arbetar som diakoner, ekonomer, försam-lingsassistenter och präster.

– Att så många av våra medlemmar inte tycker att de blir bedömda utifrån prestation och arbetsinsats är oroväck-ande. Vi är ju överens om att lönerna ska påverkas av det, säger Veronica Magnus-son, förbundsordförande för Vision, till tidningen Arbetet.

”Joe Hill inspirerar till kamp”… till Anna Jörgensdotter, författare och ordförande för Joe Hill-sällskapet i Gävle, med anledning av torsdagens 100-årsminne av fackföreningsskämpen och diktaren Joe Hills avrättning i Salt Lake City.

Vad har ni gjort för att upp-

märksamma minnet av Joe Hills

dödsdag?

– Vi på Joe Hill-gården samar-betar med Fängelsemuseet, arbe-tarteatern Pegasus, samt ABF och Vuxenskolan här i Gävle. Det blir arrangemang i stort sett hela torsdagen med officiell starttid ungefär det klockslag då Joe Hill avrättades i Salt Lake City. Fokus från vår sida ligger denna dag på musiken, i vilken

skapandet och politi-ken förena-des.

Varför är

Joe Hill

viktig att

minnas?

– För att hans gärningar, tan-kar och öde har mycket att säga till oss i dag. Det känns som om saker och ting bara förändrats på ytan men där under ser det rätt så lika ut när det handlar om klassfrågor, utnyttjande av un-derklassen, behovet av organise-ring – inte minst när det handlar om människor som kommer hit från andra länder.

– Vi måste slåss för männis-kors rättigheter tillsammans. Det är intressant och viktigt att titta på IWW i stort, men Joe Hill har kommit att personifiera deras

kamp och inspirerar andra att kämpa.

Hur upplever du att intresset

för honom och hans historia är i

hemstaden Gävle?

– Det blir bättre. Vi har haft många fler besökare i år än tidi-gare år, vilket har med dödsda-gen att göra men nog också att vi har haft mycket aktiviteter på gården, fler och fler hittar till oss.

– Jag tänker att det är för många som det var för mig. Innan jag flyttade till Gävle och gick med i Syndikalisterna här så var Joe Hill mest ett ansikte, verkligen en ikon. Men jag visste inte så väldigt mycket om ho-nom. Vissa vet inte att han var så stor i utlandet, andra vet inte att huset där han växte upp faktiskt finns kvar för vem som helst att besöka. Framförallt vet man kan-ske inte vad han stod för. På Joe

Hill-museet blir han mer mänsk-lig och komplex, samtidigt som man ser vad otroligt mycket han och hans sånger betytt för en massa människor.

JOHAN APEL RÖSTLUNDjohan.apel.rostlund@arbetaren.se

FOTO

: AR

BET

AR

ENS

AR

KIV

Joe Hill.

4,3Endast på så många procent

av antalet företag inom byggindustrin utnyttjar facken sin lagstadgade

rätt till representation i bolagsstyrelserna. Det visar

en granskning som tidningen Kommunalarbetaren gjort.

frågor till...3

FOTO

: PO

NTU

S LU

ND

AH

L/TT

Anna Jörgensdotter.

6 Utrikes ARBETAREN 47/2015

Redaktör: Cecilia Irefalk, 08-522 45 670, cecilia.irefalk@arbetaren.se

Efter förra veckans blodiga terrordåd i Beirut och Paris fruktar världen nya attacker från Islamiska staten, IS. I en videofilm som släpptes under måndagseftermiddagen hotar organisationen alla länder som deltar i flygräderna mot IS-kontrollerade områden i Syrien och norra Irak.

Minst 44 personer dödades vid ett bombdåd i Libanons huvudstad Beirut under torsdagskvällen förra veckan. Attacken ägde rum i det shiamuslimska och Hizbollah-kon-trollerade området Bourj al-Ba-rajneh i utkanten av staden. För-utom det stora antalet dödsoffer skadades omkring 200 personer av explosionerna, som utlöstes i rus-ningstid av självmordsbombare som sägs vara kopplade till Islamiska sta-ten, IS. Terrororganisationen har även själva tagit på sig ansvaret.

Bara drygt ett dygn senare drab-bades Paris av ett av de värsta ter-rordåden i Frankrikes moderna his-toria med flera attacker som hittills kostat 129 människor livet. Även där tog IS på sig skulden. Organisa-tionen lade under måndagen ut en video där de enligt nyhetsbyrån Reuters hotar att alla länder som deltar i flygoperationerna mot IS med liknande attacker.

LEIF STENBERG är islamolog och Li-banonexpert vid instituationen för Mellanösternstudier vid Lunds universitet. Han säger till Arbeta-ren att torsdagens attack i Beirut troligen inte är den sista i landet.

– Libanon är väldigt hårt drab-bat och det finns naturligtvis all an-ledning att tro att IS är inblandade. IS och Hizbollah är bittra fiender och står på varsin sida i kriget i Sy-rien, säger han.

Libanons inrikesdepartement meddelade under söndagen att nio personer gripits efter dådet, som be-skrivs som det värsta sedan inbördes-kriget tog slut 1990. Enligt IS själva, som rapporterat om sprängningarna på sitt Twitterkonto, utlöstes en av bomberna av en självmordsbombare och en annan på en motorcykel las-tad med sprängmedel. Bland de som hittills gripits för dådet finns två sy-rier och två libaneser. Det uppgav Libanons inrikesminister Nuhad Mashnug vid en presskonferens un-der söndageftermiddagen.

Leif Stenberg förklarar att områ-det där bomberna detonerade är kontrollerat av den shiamuslimska organisationen Hizbollah, som stöd-

jer Syriens president Bashar al-Assad i det blodiga inbördeskriget mot bland annat IS.

– För IS framstår shiamusli-merna som rena kättare, vilket är värre än allt annat för dem. Och därför ses de också som fullt legi-tima mål att attackera, säger han.Hur påverkas Libanon av det här

dådet?

– Det är naturligtvis ett hårt slag mot landet. De är väldigt beroende av handel och även av turism. Ter-rordåd som det här riskerar att skrämma bort folk och många i lan-det oroas nu över framtiden.

IS HAR REDAN haft kontroll över mindre områden inne i Libanon under det pågående kriget i Syrien. Gränsen mellan länderna är både dåligt bevakad och svår att kontrol-lera, så att stoppa framtida liknande dåd den närmaste tiden kan bli svårt, menar Leif Stenberg. Han sä-ger också att en av orsakerna till att IS attackerade just den Hizbollah-kontrollerade förorten Bourj al-Ba-rajneh troligen är att skapa oro bland landets shiamuslimer. För Hizbollah är attacken ett hårt slag, då de inte lyckats svara för säkerhe-ten i området där terroristerna slog till, något som kan komma att skapa splittring i organisationen.

ATTENTATET I BEIRUT hade kunnat döda betydligt fler. Enligt den brit-tiska tidningen The Guardian lyck-ades en civilperson stoppa en miss-tänkt självmordsbombare på väg in i en fullsatt moské. Bomben deto-nerade utanför och både den miss-tänkta IS-soldaten och personen som rusade fram dödades.

Hizbollah, vars militära gren är terroriststämplad av bland annat EU och USA, har tillsammans med den syriska regimens trupper stri-dit mot IS inne på syriskt område.

”Kampen mot terroristerna kommer att fortsätta och det blir ett långt krig mellan oss”, sade en medarbetare till Hizbollahledaren Hassan Nasrallah, enligt AFP.

JOHAN APEL RÖSTLUNDjohan.apel.rostlund@arbetaren.se

Frankrike kommer att slå till hårt mot IS efter förra veckans terrorattacker i Paris, deklare-rade president Hollande. Om-världen, och framför allt EU, har lovat att bistå med hjälp. Men det krävs mer än militärt våld för att förhindra IS fram-fart, menar Malena Britz på Försvarshögskolan.

Bara timmarna efter terrorattenta-ten som dödade minst 129 personer i Paris fortsatte Frankrike sina re-dan pågående flygbombningar mot Islamiska statens fästen i Syrien. Frankrike har 12 flygplan som ope-rerar mot IS inne i Syrien och ytter-ligare 24 är på väg med hangarfar-tyg över Medel havet.

EU-länderna har lovat allt stöd till Frankrike efter terrorattackerna förra fredagen. Men för att komma till rätta med den allt mer kaotiska situationen i Syrien, som lett till IS framfart de senaste åren, krävs mer än militära medel. Det menar Ma-lena Britz, som är lektor i statsve-tenskap på Försvarshögskolan i Stockholm.

– Det är helt klart att förhand-lingar inte hjälper mot IS, där krävs militärmakt. Men för att skapa fred i Syrien krävs förhandlingar, då hjälper det inte med bombningar, säger hon till Arbetaren.

FRANKRIKE ÄR en av Europas star-kaste krigsmakter och opererar just nu med omkring 7 000 soldater

runt om i världen. Bland annat i västafrikanska Mali och i Irak. Lan-det har en blodig historia av brutal kolonialism och att sätta in mark-trupper i det pågående syriska in-bördeskriget är en känslig fråga för Frankrike liksom för flera andra länder.

De västländer som på ett eller annat sätt del-tar i kriget gör det utan större för-band på mar-ken.

För att nu komma åt IS krävs för-handlingar med bland annat Ryss-land, som aktivt stödjer Syriens

Upptrappning efter terrorn IS intensifierar sina hot samtidigt som Frankrike slår till militärt

Libanesiska armésoldater håller vakt två dagar efter självmordsattackerna i Bourj al-Barajneh i södra Beirut. Minst 44 personer dödades i dådet.

För IS fram-står shia-muslimerna

som rena kättare, vilket är värre än allt annat för dem.

Leif Stenberg, islamolog och Libanonexpert

FOTO

: RIC

KA

RD

KIL

STR

ÖM

Malena Britz.

”Bombar man mer flyr allt fler”

Utrikes 7 ARBETAREN 47/2015

Upptrappning efter terrorn IS intensifi erar sina hot samtidigt som Frankrike slår till militärt

Vi borde vara vaksamma på i vilken grad regeringarna i våra länder nu kommer att satsa på mer av samma hopplösa pro-gram som det som fått råda hittills i Mellanösternpolitiken. Många inom IS vill troligen ingenting hellre än att få till den polarisering som ytterli-gare ett urskillningslöst mili-tärt angrepp i regionen för med sig.

Frankrike trappar upp sina militära aktioner mot Islamiska staten, IS, som ett svar på terrorattentaten i Paris. Samtidigt säger Sverige och de andra EU-länderna ja till Frank-rikes vädjan om militär hjälp. Franskt och amerikanskt stridsflyg har de senaste dagarna angripit IS-

mål i Syrien. Så ser den torra, for-mella medierapporteringen ut.

Anti-IS-aktivister i Raqqa i Sy-rien beskriver i stället hur ”en idrottsanläggning, ett museum, ett sjukhus, en hönsfarm och en lokal regeringsbyggnad” träffats i några av de 30 flyganfallen. Företrädare för det lokala motståndet mot IS vädjar till omvärlden att inte attackera ci-vila i kampen mot terrorismen.

Hur än förloppet den närmsta tiden utvecklar sig kommer fler ci-vila sannolikt att drabbas. Det vi invånare i västländerna främst borde vara vaksamma på är i vilken grad regeringarna i våra länder nu levererar mer av samma hopplösa medicin som den som har levere-rats hittills.

IS VÄXTE SIG STARKT i den poli-tiska situation som uppstod till följd av USA:s invasion av Irak 2003, och har därefter götts av såväl diverse saudiska aktörers ekono-miska stöd som av den syriske pre-sidenten Assads Rysslands- och Iranstödda eskalering av den sy-riska inbördeskonflikten och av Turkiets försök att sabotera för de

kurdiska aktörerna i Syrien, de enda inom det landet som kunnat bjuda IS substantiellt motstånd. Det gör inte att IS’ illdåd är omvärl-dens ”fel” – IS är en reaktionär och farlig kraft helt för egen maskin. Det visar bara hur intrikat insyltad omvärlden är, på olika plan, och hur oemottaglig situationen är för snabba, kirurgiska lösningar.

MÅNGA INOM IS vill troligen ing-enting hellre än att nu få till just den polarisering som ytterligare ett urskillningslöst militärt angrepp i regionen för med sig – det är ju pre-cis den ”vi mot dem”-logik som de opererat utifrån själva vid attenta-ten i Paris. Och samtidigt som väst-världen nu rustar för krig är det omöjligt att inte rikta blicken mot dess blinda fläckar. Vem tar ansva-ret för åratal av förödande västlig verksamhet i regionen? Vem kon-fronterar Saudiarabien, utan vars rika medborgares stöd IS’ finanser skulle varit väsentligt svagare? Vem konfronterar Turkiet? Ingen, för de är, förutom djupt insyltade aktörer, västs trogna allierade.

toivo.jokkala@arbetaren.se

Västvärldens blinda fl äckar

FOTO

: BIL

AL

HU

SSEI

N

Libanesiska armésoldater håller vakt två dagar efter självmordsattackerna i Bourj al-Barajneh i södra Beirut. Minst 44 personer dödades i dådet.

FOTO

: BR

AM

JA

NSS

EN/T

T

En kurdisk peshmergakrigare under en operation för att återta den nordirakiska staden Sinjar från Islamiska staten, IS. Kurdiska grupper är de som mest framgångsrikt kunnat bjuda IS motstånd i regionen.

Toivo Jokkala

Kommentar

”Bombar man mer fl yr allt fl er”president Bashar al-Assad, säger Malena Britz. Hon utesluter inte att Europa, USA och Ryssland inom kort kommer att inleda nå-gon typ av militärt samarbete för att gemensamt slåss mot IS.

INOM EU har debatten om att stänga Europas gränser blossat upp i takt med den pågående flyktingström-men och tilltagit nu i efterdyningarna av attackerna. Men Malena Britz tror inte att det är någon lösning:

– Bombar man mer kommer fler människor att fly. Och de här människorna flyr ju också från IS så de kommer inte att sluta söka sig hit.

JOHAN APEL RÖSTLUNDjohan.apel.rostlund@arbetaren.se

Det är helt klart a� för-

handlingar inte hjälper mot IS, där krävs militär-makt. Men för a� skapa � ed i Sy-rien krävs för-handlingar, då hjälper det inte med bombningar.

Malena Britz, lektor i statsveten-skap på Försvarshögskolan

8 Utrikes ARBETAREN 47/2015

Minst 15 flyktingar från Su­dan sköts på söndagen till döds av egyptisk polis, när de försökte ta sig över gränsen till Israel från Sinaihalvön i Egypten. Ytterligare åtta flyktingar är allvarligt skott­skadade, och åtta arrestera­des av polisen.

På söndagen rapporterade nyhets-byrån AP att officiella uppgifter från egyptiska myndigheter gjorde

gällande att 15 döda kroppar tillhö-rande sudanesiska migranter på-träffats i norra Sinai i Egypten på gränsen till Israel. Men genom läckta uppgifter från egyptiska sä-kerhetskällor kom det kort därefter fram att de flyende migranterna dö-dats av egyptisk polis.

De flyende migranterna ska av polisen ha uppmanats att stanna, men då de fortsatte springa mot taggtrådsstängslet som utgör grän-sen mot Israel sköts de till döds.

Ytterligare åtta migranter fördes till sjukhus sedan de skadats allvarligt i mage och bröst då de besköts. De åtta som klarade sig undan utan skottskador arresterades av poli-sen.

SÖNDAGENS DÖDSTAL är det hög-sta som involverar sudanesiska flyk-tingar sedan 2005 då egyptisk kra-vallpolis använde vattenkanoner och batonger i en razzia mot ett flyk-tingläger i det välbärgade området

Mohandessin i Kairos systerstad Giza. 23 sudaneser, många av dem kvinnor och barn, dog i polisinsat-sen.

SIFFROR FRÅN människorättsorga-nisationen Human Rights Watch visar att 33 flyktingar dödades av egyptiska gränsvakter under 2007 och 2008. Enligt rapporter från El Nadeemcentret för rehabilitering av våldsoffer, är det mycket vanligt att afrikanska migranter av båda kö-

nen utsätts för psykiska och fysiska övergrepp och misshandel av poli-ser i Egypten.

FN:s flyktingorgan, UNHCR, uppskattar att det i dagsläget finns 30 000 sudanesiska, 12600 soma-liska, och 5 800 etiopiska flyktingar i Egypten. Enligt det israeliska utri-kesministeriet finns det cirka 45 000 afrikanska migranter och asylsökande i Israel i dag.

CECILIA IREFALKcecilia.irefalk@arbetaren.se

Diskriminering främsta orsaken till statslöshet

Redaktör: Cecilia Irefalk, 08-522 45 666, cecilia.irefalk@arbetaren.se

Var tionde minut föds ett statslöst barn. FN:s flykting­organ UNHCR arbetar aktivt med frågan för att fler barn ska registreras och kunna ta del av alla sina rättigheter.

Minst 10 miljoner människor värl-den över lever utan medborgar-skap, varav en tredjedel är barn, uppger UNHCR. Följderna av statslöshet tas upp i en ny rapport från flyktingorganet. Det är den första övergripande sammanställ-ningen där statslösa får komma till

tals. Rapporten bygger på vittnes-mål från 250 barn och unga i sju län-der. Statslösa barn riskerar bland annat att bli utan sjukvård och un-dervisning.

– Under den korta tid som barn får vara barn kan statslöshet skapa all-varliga problem som hemsöker bar-nen under hela deras barndom och dömer dem till ett liv av diskrimine-ring, frustration och förtvivlan, sade UNHCR:s chef António Guterres när rapporten presenterades.

UNHCR har som mål att det ju-ridiska tomrum där människor sak-

nar medborgarskap ska vara borta 2024. Många människor nekas medborgarskap på grund av reli-giös, etnisk eller könsmässig diskri-minering. I 27 länder nekas kvinnor att överföra sin nationalitet till sina barn på samma sätt som män. Det kan leda till generationer av stats-löshet, enligt UNHCR.

I LIBANON kan medborgarskap bara föras vidare av män. Amal som är gift med en statlös man berättar att hon inte kan överföra sin natio-nalitet till sin nioårige son eftersom

medborgarskapet följer pappan en-ligt libanesisk lag.

– Om mina barns situation inte förändras har de ingen framtid, sä-ger hon.

ENLIGT UNHCR­RAPPORTEN kräver 30 länder någon form av medbor-garskap för att man ska få elemen-tär sjukvård. 15-åriga Pratap från Malaysia berättar att när han ska-dade sitt ben när han spelade fot-boll kunde han inte få vård.

– Jag blev arg för att ingen ville hjälpa mig. Är det mitt fel att jag är

statslös? Jag föddes i det här landet som alla andra malaysier. Varför måste jag lida på detta sätt?

I Thailand och Italien kan det vara svårt att få ett stipendium vil-ket därmed förhindrar tillträde till högre utbildning och hindrar unga från att få jobb.

– Jag har ganska bra betyg. Men varje gång stipendier delas ut går de till någon som har id-handlingar, säger 15-åriga Patcharee.

UNHCR UPPMANAR länder att till-låta barn att tillskrivas nationalite-ten för landet de är födda i, att refor-mera lagarna som hindrar mammor från att föra vidare sin nationalitet till barnen på samma sätt som pap-porna kan, att ta bort lagar och för-ordningar som förväg rar barn rätten till en nationalitet på grund av sin etnicitet, ras eller religion, samt att säkerställa universell födelseregist-rering för att förhindra statslöshet.

FN:s barnkonvention som rati-ficerats av 194 av världens 196 län-der lyfter fram rätten till en natio-nalitet.

ÖVER 97 PROCENT av världens statslösa finns i 20 länder – där-ibland i Elfenbenskusten, Domini-kanska republiken, Estland, Burma och Thailand. Minst 70 000 stats-lösa barn föds varje år i dessa 20 länder.

THARANGA YAKUPITIYAGE, IPSutrikes@arbetaren.se

97 procent av världens statslösa finns i 20 länder, ett av dem är Burma. På bilden syns barn i Rangoon.

FOTO

: HEN

RIK

MO

NTG

OM

ERY

/TT

Flyktingar ihjälskjutna av egyptisk polis

Är det mitt fel att jag är statslös?

Jag föddes i det här landet som alla andra malaysier.

Pratap

Utrikes 9 ARBETAREN 47/2015

I Burundi befaras det eskale-rande våldet kunna ut-mynna i folkmord. I torsdags antog FN:s säkerhetsråd en-hälligt en resolution som fördömer brotten mot de mänskliga rättigheterna i det östafrikanska landet, en resolution som kan leda till sanktioner.

Situationen i det östafrikanska landet Burundi håller snabbt på att förvärras och oron växer för att våldet i landet kan urarta i folkmord. Tonläget börjar likna det som föregick 1994 års folk-mord i grannlandet Rwanda.

FN:s människorättskommis-sionär Zeid Ra’ad al-Hussein sä-ger att landet befinner sig i ett ”avgörande och ytterst farligt skede” med utbrett våld och tor-tyr. Enligt en resolution som FN:s säkerhetsråd enhälligt an-tog förra veckan ska FN:s gene-ralsekreterare Ban Ki-Moon skicka personal till Burundi för att samarbeta med regeringen, Afrikanska unionen, AU, och an-dra viktiga parter för att hitta al-ternativ till att ta itu med poli-tiska frågor och säkerhetsfrågor.

– Beslutet skickar en signal till alla parter i Burundi om att de måste inleda en dialog och sluta uppmana till våld, sade Storbri-tanniens FN-ambassadör och säkerhetsrådets ordförande Matthew Rycroft efter omröst-ningen i rådet.

Den franska FN-am-bassadören François Delattre betonade också vikten av enighet inom säkerhetsrådet.

– Säkerhetsrådet måste till fullo anamma sin roll när det gäller konfliktförebyggande åtgärder och inte släppa fram et-niskt våld som anden ur flaskan.

Människorättsorganisationer som Human Rights Watch väl-komnar FN:s starka uttalanden och snabba åtgärder och säger att det sänder en kraftfull signal till de burundiska myndigheterna. ”Eftersom spänningarna trappas upp bör FN inte dröja med att sända en högnivågrupp till Bu-rundi för att bedöma hur man kan hjälpa landet att förhindra att det värsta händer”, sade orga-nisationen i ett uttalande.

FN, EU och AU gjorde ett ge-mensamt uttalande den 12 no-vember där de efterlyste ett möte mellan regeringstjänstemän och företrädare för oppositionen med Ugandas president Yoweri Museveni som medlare. ”Vi måste göra allt vi kan för att få ett slut på våldet och främja en poli-tisk lösning”, sade de i sitt utta-lande.

BURUNDI OCH RWANDA har en liknande befolkningssamman-sättning av hutuer och tutsier och båda länder har plågats av återkommande konflikter mel-

lan grupperna sedan självständigheten.

Sedan i april har minst 240 människor dödats i Burundi och tiotusentals har flytt till grannländerna. Den utlösande fak-torn till orolighe-

terna var president Pierre Nku-runzizas beslut att ställa upp för en tredje mandatperiod. Han vann ett ifrågasatt val i juni.

I början av november in-ledde regeringen en avväpnings-kampanj i vilken det klargjorts att alla som fortsätter sitt mot-stånd mot presidenten kommer att behandlas som fiender till staten.

SCOTT CAMPBELL, chef för FN:s människorättskontor i Central-

och Västafrika, uttrycker oro över FN:s möjligheter att medla.

– Vi är i ett sämre läge i dag än vi var 1994 när det gäller möjlig-heter att agera vid varningssigna-ler, säger han.

THARANGA YAKUPITIYAGE, IPSutrikes@arbetaren.se

FN kräver samarbete mot politiskt våld i Burundi

Bujumbura den 7 november. Burundier tar sina tillhörigheter och flyr landet i rädsla för det eskalerande våldet. Sedan i april har minst 240 människor dödats och tiotusentals flytt till grannländerna.

FOTO

: TT

Mycket kvar att göra för minskad mödradödlighetMÖDRADÖDLIGHETEN i världen har mins-kat med 44 procent under de senaste 25 åren. Det visar en ny rapport från FN. Men trots stora framgångar har bara nio länder uppfyllt millenniemålet om en minskad mödradödlighet på 75 procent. Bland dem finns Kambodja, Iran och Laos.

Enligt FN-rapporten minskade antalet kvinnor som dog i samband med gravidi-tet från 532 000 år 1990, till uppskattnings-vis 303 000 dödsfall i år.

– I många länder med hög mödradöd-lighet kommer inga framsteg att göras under de kommande 15 åren om vi inte ökar antalet barnmorskor och annan kun-nig sjukvårdspersonal, säger Babatunde Osotimehin, ordförande för FN:s befolk-ningsfond UNFPA, till nyhetsbyrån IPS.

Märkningskrav för varor från Israels ockupationFRUKT, GRÖNSAKER och kosmetika som kommer från områden som ockuperas av Israel måste märkas så att de kan skiljas från varor producerade inom de gränser för Israel som är internationellt erkända.

Det är innebörden av ett nytt beslut som EU-kommissionen fattade i förra veckan.

Israels regering har protesterat kraftigt mot beslutet och hävdat att det kan skada relationerna mellan Israel och EU. Föreningen Judar för israelisk-palestinsk fred välkomnar dock märkningen.

– Vi hoppas att regeringen snarast verkställer detta beslut så att konsumenter som inte stödjer ockupationen av pales-tinsk mark kan göra ett val i butiken, säger talespersonerna Olle Katz och Ilan Cohen i ett pressmeddelande.

Staden New York stäms av taxiägare efter UberTAXIÄGARE I NEW YORK stämmer staden för att ha släppt in taxitjänsten Uber som ett alternativ på marknaden utan att ålägga Uber-förarna samma krav på förarlicens som de så kallade Yellow Cab-taxichauffö-rerna har. Det rapporterar tidningen The Guardian.

I stämningsansökan som lämnats in till en federal domstol på Manhattan anklagas stadens taxikommission för att bryta mot Yellow Cab-förarnas ensamrätt att ta upp passagerare direkt på gatan ”genom att låta Uber-förare plocka upp miljontals passage-rare som använder appen i sina telefoner”.

Taxitjänsten Uber har, som Arbetaren tidigare rapporterat om, mött kritik på flera håll i världen, bland annat här I Sve-rige. I Frankrike har protesterna från taxi-förarna utmynnat i våldsamheter och landets inrikesminister har krävt ett stopp för Uber.

1 005Så många har amerikansk polis dödat hittills i år. Det visar en kartläggning som tidningen

The Guardian har gjort. Bara i november har hittills 42 män­

niskor skjutits och en körts ihjäl av poliser i USA.

FOTO

:FR

AN

SKA

AM

BA

SSA

DEN

François Delattre.

Säkerhets-rådet måste till fullo

anamma sin roll när det gäller konfliktfö-rebyggande åtgärder och inte släppa fram etniskt våld som anden ur flaskan.

François Delattre, fransk FN-ambassadör

bt

FOTO

: JER

OM

E D

ELA

Y/T

T

10 RadarRedaktör: Toivo Jokkala, 08-522 456 69, radar@arbetaren.se

ARBETAREN 47/2015

1. Efter våren kommer hösten. Den arabiska våren skakade om maktstrukturer och auktoritära regimer i Nordafrika och Mellanöstern. Men så kom reaktionen.

Antingen blev de de sociala protesterna förbisprugna av islamistiska politiska rörelser eller så återvände de gamla regimerna, lika repressiva som förut. Kraven på demokrati och social rättvisa tystades för stunden.

2. Hur ska man analysera kontrarevolutionära rörelser? Ett sätt att förstå dem är att använda samma teorier som vi använt för att försöka förstå

kontrarevolutioner i Europa under 1900-talet. Alltså genom att använda sig av de historiska analyserna av fascismen. Går reaktionär islamism och kontrarevolutionen att förstå som en fascistisk mobilisering? Vi anser det. Vi tror att fascism-analysen kan hjälpa oss att se hur dessa rörelser är upp-byggda och verkar, bortom dess ideologiska och religiösa sken. Det handlar inte om att smeta beteckningen fascism på islamistiska rörelser för att plocka enkla retoriska poänger och skapa en långsökt guilt by association-kedja, likt de högerextrema islamhatande grupper i Europa som talar om ”islamofascism”. Det handlar inte heller om att betrakta Mellanöstern som ”de andra”, att det krävs helt andra analysredskap för att förstå reaktionära tendenser.

Vi är övertygade om att en materialistisk analys går att fruktbart använda utan att halka nerdi en eurocentrism eller orientalism, utan att varken förneka Mellanösterns särskilda historia eller de globala gemensamma dragen i de senaste årens krisprotester.

3. När de socialistiska och kommunistiska rörelserna på 1920-talet försökte förstå fascismens framväxt i Europa beskrev de kontrarevolutionen som en

reaktion mot revolutionsförsöken och den globala ekono-miska krisen, som en auktoritär krispolitik från ovan – men som samtidigt hade en masskaraktär, att den mobiliserade en massrörelse underifrån. Fascismen var därigenom ett dubbelt hot mot vänstern. Den var både ett fysiskt hot direkt på gatorna som riktades mot att slå ut arbetarrörelsens strukturer och ett socialt hot genom att organisera ett reaktionärt block i civilsamhället. Fascismen skilde sig därigenom från andra konservativa högerströmningar genom att ha en folkrörelsekaraktär. Fascismen framträdde när den revolutionära rörelsen hade misslyckats, när en hegemonisk kapitalistklass var på nedgång och de revolutionära krafterna

var för svaga för att kunna ta dess plats.

4. De första fascistiska organisationerna i Europa var politise-

rade miliser, bildade av veteraner som återvände hem efter första världskriget. De tog med sig den militära organisa-tionsformen in i politiken och bildade kampförbund (på italienska ”fasci di combatti-mento”). Nutida fascismforskare som Michael Mann trycker på denna paramilitära grund som ett av fascismens definie-rande drag. Visserligen hade alla politiska partier skyddskå-rer, oavsett färg, men bara fascismen utvecklades ur skydds-kårerna och använde dem militärt. Genom paramilitärismen fick fascismen sitt redskap för att utomlegalt kunna krossa arbetarrörelsen, där den legala staten misslyckats. Den paramilitära rörelsen fungerade som en total institution, en sluten ideologiserad mansgemenskap som man levde i dygnet runt och med de våldsamma konfrontationerna som en sammanhållande faktor. Steg för steg kom de politiserade miliserna att fylla en funktion som en stat inom staten, en parallell dubbelmakt som utmanade våldsmonopolet hos en svag stat och bättre kunde garantera ordningens återställande åt arbets köpare inom industri och lantbruk än vad staten själv kunde. En betydande del av fascismens kader var inte bara krigsveteraner, utan även olika statsfunktionärer som såg med oro på statens försvagande. De fascistiska kårerna stod inte bara för det ordningsskapande våldet, utan de kunde även agera som gula fackföreningar, sluta avtal med arbetsköparen, erbjuda sociala skyddsnät och kulturella aktiviteter för sina medlemmar. Fascismen kunde därigenom verka på flera plan: de kunde ge ett svar på den ekonomiska krisen genom att pådriva en krispolitik och slå ut arbetarrö-relsen, de kunde ge ett svar på den militära krisen och erbjuda en fortsatt kamp och revanschism för de hemkomna soldater som kände sig svikna efter krigsförlusterna. De kunde erbjuda ett politiskt svar på en svag stat genom utbyggandet av en dubbelmakt, ett eget ordningsskapande våld där staten inte förmådde och slutligen ge ett svar på de ideologiska krisen genom sin auktoritära samförståndssyn på ett organiskt enhetligt samhälle, bortom samhällskonflikter och klasskamp.

5. Den nutida fascismforskningen brukar betona att fascismens ideologiska kärna utgörs av en aggressiv nationalism. Roger Griffin definierar fascismen

ideologiskt som en utopisk-populistisk myt om en nationell återfödelse. Nationen ses som förfallen och måste återupp-rättas genom en revolutionär pånyttfödelse och återknytande

till sitt ursprung. Stanley G Payne menar att fascismen är den mest revolutionära formen av nationalism. Robert Paxton påpekar att synen på nationen som förfallen eller dekadent hos fascismen innebär att återupprättandet kräver en våldsam inre rening, en utrensning av de element som ses ha orsakat förfallet och revanschistiskt kombineras med en yttre expansion av nationen. Michael Mann menar att fascismens paramilitära miliser ser fascismen som ett korståg, ett heligt krig, för att återställa absoluta värden och rena nationen. Nationalismen blir det som ska övervinna inre motsättningar och överkomma sociala konflikter. Men det är ingen nödvändighet att det är just staten eller nationen som fyller denna funktion i fascismen. Payne beskriver fascismens nationalism som en sekulär religion, där nationsmyten fyller samma funktion som religionen. Men medan Payne betonar det sekulära draget hos fascismen, att det inte finns några religiösa dogmer som inskränker det fria ledarvåldet i fascismen, har de andra fascismforskarna som Paxton snarare påpekat att flera fascistiska rörelser varit religiösa. De spanska falangisterna, finska Lapporörelsen eller det rumänska Järngardet stog ideologiskt på en religiös grund. Religionen kunde fylla samma funktion som nationalismen inom fascismen, som den organiska och transcendenta ideologi som skulle återupprättas för att komma tillrätta med

Reaktionär islamismMed anledning av förra veckans terrorattentat i Beirut och Paris gör vi en liten paus i radarserien om vänstern och religionen och återpublicerar i stället denna text av Mathias Wåg ur tidskriften Brand nummer 1, 2015. Kan en antifascistisk analys hjälpa oss att förstå framväxten av den väpnade jihadismen?

MATHIAS WÅG (TEXT)

Stillbild från en video spridd av IS i oktober 2014 som visar ”Jihad John”. Han förekommer på flera filmer och bilder som visar när IS avrättar människor. Till höger: Går reaktionär islamism att förstå som fascistisk mobilisering? Den nutida fascismforskningen brukar betona att fascismens ideologiska kärna utgörs av aggressiv nationalism. Överst: Medlemmar i British Union Of Fascists hyllar sin ledare sir Oswald Mosley 1936. Mitten: Italienska ungfascister marscherar framför Benito Mussolini i maj 1935. Längst ned: Bückeberg, Tyskland, 1934.

Radar 11ARBETAREN 47/2015

nutidens förfall och dekadens genom en våldsam inre rening. Religionen kunde vara en lika kraftfull motor och identitets-skapande myt som nationen. I vissa kulturer kunde till och med den religiösa identiteten vara mycket kraftfullare än den nationella identiteten.

6. Fascismen som kontrarevolution och som en syn på ett återvändande till ett nationellt (eller religiöst) ursprung innebär inte att fascismen ska

ses som en antimodern rörelse. Kritiken av moderniteten handlar snarare om upprättandet av en annan modernitet. Den historiska myten används för att omforma modernite-ten till något annat. Det är en felaktig bild att fascistiska eller reaktionära rörelser vill vrida tillbaka klockan och återgå till en förlorad historisk epok. Snarare handlar det om att ställa den konservativa nostalgin i den moderna förändringens tjänst. Fascismen var politiskt innovativ i att använda sig av de senaste moderna kommunikationsfor-merna, som radio och film för att nå massorna och kombinera dem med ritualiserade och iscensatta masskam-panjer. Försvarandet av traditionella värden innebar inte ett bromsande av den kapitalistiska utvecklingen, tvärtom var fascismen tidiga med att tillämpa den nya fordistiska massproduktionen. Trots sin antimodernistiska retorik

verkade fascismen inom det moderna, den var en modern reaktion på moderntiteten.

7. Dessa observationer om den europeiska fascismen som rörelse blir användbara när vi tittar närmare på de reaktionära islamistiska rörelser som fått utrymme

efter krossandet av den arabiska vårens sociala rättviseprotester. Demokratirörelserna slogs tillbaka och den arabiska våren vändes från hopp till mardröm och bittert ressentiment. I stället har regio-nens sekteristiska, territoriella och etniska konflikter eskalerat, underblåsta av olika geopolitiska intressen. Det har uppstått ett politiskt tomrum som reaktionära islamistiska organisationer kunnat fylla: den arabiska vänstern var för tätt knuten till de nationella sekulära autokratiska diktaturerna, de sociala rörelserna för svaga. Den moderata islamismen misslyckades, antingen genom att

de krossades som i Egypten eller för att de var för utopiska. Statsmakterna var försvagade och i Irak, Afghanistan och Libyens fall betraktades de som lierade med en ockupations-makt. Framför allt sunniarabvärlden befinner sig i dag i existentiell kris. När det inte existerar några alternativ är fältet fritt för kontrarevolutionära rörelser.

De som kunde fylla detta tomrum var de politiserade miliserna. Både sunni- och shiamotståndet mot den amerikanska ockupationen av Irak tog denna form. Shiaaraberna utgör cirka 60 procent av den irakiska befolkningen och hade en lång tradition under Saddam Husseins diktatur av att skapa sociala politiska rörelser för att skydda sina samhällen och bevara sin tro. Dessa rörelser låg till grund för miliserna som bedrev motstånd mot USA:s ockupation, ofta med ekonomiskt stöd av Iran. USA:s upplösande av den irakiska armén friställde stora grupper av officerare och soldater, som tog med sig sin kunskap och expertis till sunnimili-serna. När USA lämnade Irak 2009 knöts shiamiliserna allt närmare den nya

FOTO

: CEN

TRA

L PR

ESS

Stillbild från en video spridd av IS i oktober 2014 som visar ”Jihad John”. Han förekommer på flera filmer och bilder som visar när IS avrättar människor. Till höger: Går reaktionär islamism att förstå som fascistisk mobilisering? Den nutida fascismforskningen brukar betona att fascismens ideologiska kärna utgörs av aggressiv nationalism. Överst: Medlemmar i British Union Of Fascists hyllar sin ledare sir Oswald Mosley 1936. Mitten: Italienska ungfascister marscherar framför Benito Mussolini i maj 1935. Längst ned: Bückeberg, Tyskland, 1934.

▶

Religionen kunde vara en lika kraftfull motor och identitetsskapande myt

som nationen. I vissa kul-turer kunde till och med den religiösa identiteten

vara mycket kraftfullare än den nationella identiteten.

FOTO

: WO

RLD

HIS

TORY

AR

CH

IVE

FOTO

WA

RR

ELIC

S

12 RadarRedaktör: Toivo Jokkala, 08-522 456 69, radar@arbetaren.se

ARBETAREN 47/2015

regimen och integrerades i irakiska armén. I stället kom repressionen och attackerna att riktas mot sunnisamhället. En sunnimuslimsk demonstrations- och protestvåg mot regimens hårdare linje efter USA:s uttåg slogs blodigt ned. Svaret blev en ökad tillväxt av sunnimiliser som skydd.

När de sociala protesterna i Syrien övergick i inbördeskrig valde Assadregi-men att koncentrera sitt militära skydd och kontroll till de tätbefolkade regionerna. De drog sig tillbaka och lämnade stora delar av landet åt sunnimiliserna, som snabbt marginalise-rade alla de sekulära och demokratiska delarna av motståndet. Det är mot denna bakgrund sunnimilisen ISIS (senare Islamiska staten) och Al-Nusrafronten växer fram i Irak och Syrien. Diskrimine-ringen av sunnimuslimer i Irak lade grunden till Islamiska statens uppkomst. Med den irakiska arméns sönderfall fick Islamska staten med sig många före detta arméofficerer, som tidigare varit medlemmar i Husseins Baathparti före USA:s ockupation och deltagit i motståndet mot denna.

8. Både sunni- och shiamiliserna fungerar som en stat inom staten, som en alternativ statsform under en period av statlig kollaps. Ches Turber beskriver dem

som sociopolitiska miliser, för att betona deras samhällspoli-

tiska betydelse. Miliserna har ett starkt folkligt stöd genom att fylla den funktion staten tidigare fyllt. De kan erbjuda väpnat beskydd och en grundläggande nivå av social trygghet, sjukvård och utbildning. Milisernas våldsanvänd-

ning är ett viktigt redskap för att kunna skaffa sig en styrkeposition, erbjuda säker-het och få legitimitet. Genom denna styrkeposition kan de sedan försöka nå politisk makt och styra om statsresurser till sin stödbas. Denna dubbelmakts-modell har redan praktiserats länge av Hizbollah i Libanon och Hamas i Palestina.

Det är detta gräsrotsarbete som skapar ett hegemoniskt stöd underifrån i de territorier där de är verksamma och gör dem omöjliga att krossa genom enbart militära slag. USA:s bomber har svårt att träffa Islamiska statens mobila styrkor utan att drabba hela sunnibefolkningen. En upprorsbekämpning kommer därför lätt att riktas mot hela befolkningen eller ske genom att backa konkurrerande miliser. Enda sättet på vilket de inhemska

statsmakterna kan undergräva milisernas makt är genom att ge bättre service utan osäkerheten, våldet och dogmatismen som de islamistiska miliserna för med sig.

Islamiska statens snabba framgång i förhållande till andra sunnimiliser beror till stor del på deras förmåga att bygga upp en territoriell motmakt. Islamiska staten kontrollerar i dag en

fjärdedel av Irak, det vill säga större delen av de sunnitiska delarna, och en tredjedel av Syrien. Deras miliser är flexibla och rörliga och har valt enkla mål framför välskyddade. De har följaktligen undvikit attacker mot Assad, kurdernas starka fäste Erbil eller Bagdad, som försvaras av shiamiliser. Istället har Islamiska staten inriktat en betydande del av sin militära kapacitet åt att upprätta en intern hegemoni gentemot andra sunnigrupperingar inom sitt konkurrerande territorium. Våldet och avrättningarna har i lika hög grad riktats mot sunnimuslimer som mot ickesunniter.

9. I de städer som tagits har Islamiska staten snabbt upprättat en kvasistatlig struktur med egna ministe-rier, domstolar och beskattningssystem. De har först

av allt tagit kontroll över energi-, vatten- och spannmålsför-sörjning, vilket gjort lokalbefolkningen omedelbart beroende av dem för sin överlevnad. Men de har också kunnat skapa en regional stabilitet som gynnar både miliserna och de boende i området. Den sociopolitiska milisen har involverat flera före detta statsfunktionärer, vilket underlättat för dem att ta över statens funktioner. I dagsläget beräknas 8 miljoner människor leva i områden som kontrol-leras av Islamiska staten. Dessa betalar skatt till Islamiska staten, en skatt som dessutom är lägre än vad som betalades till Assadregimen.

I inledningsskedet var gulfmonarkiernas ekonomiska donationer till de islamistiska grupperingar som kämpade mot Assad och de tre åren av öppna turkiska gränser avgörande för att bygga upp ett sunnimotstånd. De sociopolitiska milisernas framgångar beror på deras förmåga att agera i en konfliktzon

Anhängare till IS i en demonstration framför Mosulprovinsens regeringsbyggnad, nordväst om Bagdad, i juni 2014.

Det är detta gräsrots-arbete som skapar ett

hegemoniskt stöd underifrån i de territo-rier där de är verksam-ma och gör dem omöj-liga att krossa genom enbart militära slag.

Radar 13ARBETAREN 47/2015

mellan olika intressen utan att hota de globala finansflödena i regionen. Den viktigaste inkomstkällan för Islamiska staten har varit att ta över oljefält i Syrien och Irak. Råoljan smugglas sedan ut och säljs i Turkiet, Iran eller Syrien. De använder sig av redan befintliga smuggelvägar som infördes under Saddam Husseins tid för att komma runt USA:s sanktioner. Samma försörjningslinjer som för ut råoljan för också in utländska jihadistfrivilliga. Islamiska staten beräknas stå för 9 000 oljetunnor per dag till den globala ekonomin. På så sätt har Islamiska staten kunnat bli självfinansierande.

10. Varför har religionen och inte nationalismen blivit den samlande kraften för de sociopolitiska islamistiska miliserna? En viktig förklaring är att

de arabiska nationerna till stor del upprättades ur den koloniala uppdelningen, Sykes-Picotuppgörelsen, som Storbritannien, Frankrike och Ryssland gjorde 1916 efter Osmanska imperiets sammanbrott. De antikoloniala rörelserna efter andra världskriget accepterade denna uppdelning. Många nationella befrielserörelser degenererade snart till sekulariserade autokratiska klaner, understödda av en statsorienterad vänster. Den arabiska vänstern knöts till de nationella sekulära diktaturerna. Nationalismen blev den sekulära ideologi som kunde överkomma regionens religiösa sekter och etniska grupperingar.

De sociopolitiska islamistiska miliserna har nu genomfört den största omritningen av kartan i Mellanöstern sedan Sykes-Picot. Religionen har kunnat ersätta nationalismen som en territoriell ideologi med krav på ett återupprättat kalifat – utan klara geografiska gränser – och hänvisningar till

en tidigare levd islamisk gemenskap (ummah) innan förfallet. Religionen har på så sätt kunnat fungera som fundamentalisternas nation.

Detta återfödda islamiska territorium, kalifatet, måste knyta an till en tidigare ordning innan förfallet och baseras på samma organiska samhällssyn som fascismen. För att samhället ska återupprättas ur förfallet krävs en biopolitisk kontroll över befolkningens kroppar och beteenden – där de inre hoten mot den homogena samhällskroppen måste kontrolleras, elimineras och rensas ut.

11. Återupprättandet av ett kalifat och återvändandet till en tidigare islamtolkning får inte

misstas för en antimodernism. Målsätt-ningen är snarare att välja en annan modernitetet, att konfrontera den västerländska moderniteten med en islamistisk modernitet, en väg framåt som bygger vidare på en annan tradi-tion. Även den politiska islamismen stödjer sig på massorna och är en del av det moderna projektet, inte en politisk relik. Den reaktionära islamismen är en reaktion på det som upplevs som modernitetens problem, och bär på en oro över de borgerliga subjektens upplösning (familjen, normerna, traditionen). Där den postmoderna diskursen vänder sig till vinnarna i modernite-

tens kris, vänder sig fundamentalismen till de globala tendensernas förlorare – och båda strömningarna uppstod samtidigt. Den reaktionära islamismen är en reaktion på den moderata medelvägens islamism som strävat efter att likna

väst och en vägran av den euroamerikan-ska hegemonin.

Det är ett misstag att se denna motsättning mellan modernitet och altermodernitet som en civilisationernas kamp. Även de politiska islamistiska rörelserna verkar inom samma globala värld, inom samma internationella kapitalflöden och verkar politiskt globalt. Det rör sig därför om en konflikt inom samma globala civilisation, inte om en konflikt mellan civilisationerna. På så sätt går det lättare att förstå hur den terroristiska delen av den reaktionära islamismen strävar efter en global jihad. Den jihadistiska terrorismen är alltid en form av kommunikation, ett budskap som ska sändas ut globalt och dess målgrupp är global. Guy Debords Skådespelssamhället förklarar Islamiska

statens terroraktioner bättre än Koranen. De reaktionära islamistiska sociopolitiska miliserna är innovativa i att nå ut i dagens globala medielandskap med sin nyskapande propaganda, dramaturgiskt utformade bestraffningsaktio-ner, samt ritualiserade och iscensatta masskampanjer.

radar@arbetaren.se

FOTO

: TT

Anhängare till IS i en demonstration framför Mosulprovinsens regeringsbyggnad, nordväst om Bagdad, i juni 2014.

Även de politiska islamistiska rörelser-na verkar inom sam-

ma globala värld, inom samma interna-tionella kapitalflöden

och verkar politiskt globalt.

14 KulturRedaktör: Toivo Jokkala, 08-522 456 69, kulturen@arbetaren.se

ARBETAREN 47/2015

Med Magnus von Horns Efterskalv stärks bilden av en ny realistisk våg framburen av egensinniga debutanter som förmår kombinera samhällsskildring och psykologiskt djup med genomtänkt och personlig estetik.

Debutanterna regerar realismen i filmenSEDAN ETT DECENNIUM tillbaka är det debutanterna som står för det mesta av det som är bäst i svensk spelfilm. Medan de etablerade namnen spottat ur sig en strid ström av filmatise-rade bästsäljare, stereotypa deckare och antikverade komedier, drivna av den likriktning som fötts ur ett allt mer kommersiali-serat filmstöd och ett kvävande biografmonopol, har en rad debutanter förnyat en tidigare ganska trött tradition: svensk socialrealism. Jag tänker på namn som Gabriella Pichler, Beata Gårdeler, Lisa Aschan, Anna Odell, Levan Akin, Axel Peter-sén, Babak Najafi och Johan Kling. Eller, bara i år, Sanna Len-ken (Min lilla syster), Peter Grönlund (Tjuvheder), och nu Magnus von Horn (Efterskalv).

Deras filmer är sinsemellan högst olika: vi har den flyhänta medelklass-satiren i Klings Darling (2007) och Akins Katinkas kalas (2012), surrealis-men i Peterséns Avalon (2012), den fin-stämda poetiska realismen i Najafis Sebbe (2010), formexperimenten i Odells Återträffen (2013) och den nakna naturalismen i Pichlers Äta sova dö (2012) och, senast, Grönlunds Tjuv-heder, där regissörerna använt sig av amatörer hämtade direkt från filmer-nas miljöer – den skånska industrior-tens arbetarklass respektive Stock-holms hemlösa trasproletariat – och fått fram en närmast osannolik äkthet i varje replik, varje gest och varje blick.

Men gemensamt för alla dessa filmer är att de gräver sig djupt ned i samtiden och skildrar den med en svärta långt från den styltiga dialog, förutsägbara moralism eller pinsamt poppiga trendkänslighet som länge gjort genren närmast ökänd. Ge-mensamt för många av dem är också att de grävt där de står, arbetat med miljöer de själva levt i eller skaffat sig gedigen erfarenhet av.

MED MAGNUS VON HORNS Efterskalv stärks ytterligare den här bilden av en ny realistisk våg framburen av egensinniga de-butanter som förmår kombinera samhällsskildring och psyko-logiskt djup med genomtänkt och personlig estetik. I centrum för handlingen står tonårige John (Ulrik Munther) som åter-kommer till sin hemby någonstans på den västsvenska lands-bygden efter att ha avtjänat ett tvåårigt straff för mord på en före detta flickvän som slutat älska honom. Smått osannolikt

har han också valt att fortsätta sin skol-gång på det gymnasium där både han och offret tidigare gått, något som inte ses med blida ögon av flertalet av de nya klasskamraterna.

Liksom vad gäller Beata Gårdelers andra film, den kritikerrosade Flocken (som hade biopremiär i september), så bygger Efterskalv på ett verkligt brotts-fall. Och också här sätts ljuset på en miljö där nya generationer pojkar fort-far att fostras in i en patriarkal manlig-hetsnorm med ytterst begränsad själv-insikt och bristfällig kontakt med både det egna och andras känsloliv.

Men där Flocken skildrar hur roten till det onda ligger i en aktiv, konstrue-

rad gruppmentalitet, verbal och intrigerande, som vänder upp och ned på rättvisan och gör syndabock av våldtäksoffret och hennes familj, så ligger ondskan här i handfallenhet och gene-rell oförmåga till kommunikation. Det är bokstavligen där orden tar slut som våldet träder in. Alla, från Johns pappa Martin (Mats Blomgren) till skolans rektor (Inger Nilsson), förefaller lida av en patologisk rädsla för djupare samtal. Svåra känslor ska undertryckas, inte ventileras. Med glättig ton och osäkra leenden hoppas de att Johns liv i samhället bara kan fortsätta som om ingenting hänt. När John misshandlas svårt av en annan elev vill rektorn lösa det hela med en handskak-ning.

HELA SAMHÄLLET tycks ständigt på gränsen till en explosion, orsakad av outredda och nedtryckta känslor. John och hans handling är bara den ultimata konsekvensen av ett generellt, nedärvt tillstånd, symboliserat av farfadern, som helt slutat prata (exakt hur svårt sjuk farfadern är, rent fysiskt, får vi aldrig riktigt klart för oss – jag tror först att han är svårt dement, men hans handlingskraft senare i filmen motsäger detta).

Gemensamt för alla dessa filmer är att de gräver

sig djupt ned i samtiden och skildrar den med en

svärta långt från den styltiga dialog, förutsäg-bara moralism eller pin-

samt poppiga trendkäns-lighet som länge gjort

genren närmast ökänd.

[FILM] EfterskalvRegi: Magnus von Horn, 2015

Årets EWK-pristagareEwert Karlsson, EWK, var en politisk tecknare som under många år kommente-rade världen och dess nöd och absurditeter i satirstil. Hans verk väckte uppmärksamhet och spreds i Sverige men även internatio-nellt. I hans anda delas ett årligt pris ut sedan 15 år tillbaka.

Årets EWK-pris tilldelas satirtecknaren Saad Hajo från Norrköping med motive-ringen: ”Saad Hajo har introducerat den arabiska satiren för svensk publik, och förtydligat hur en bild kan förmedla

budskap även till de som inte kan läsa. Saad är även en aktiv röst i debatten om den politiska illustrations-konsten. Med Saad Hajo har Sverige fått en intelligent och internationellt välkänd politisk illustratör som sprider kunskap om

politisk illustration såväl i Sverige som utomlands.”

Saad Hajo utbildade sig till konstnär och tecknare vid konst-akademin i Damaskus och tecknar regelbun-det för As-Safir i

Beirut. Han har publicerat sig i Folkbladet i

Norrköping, samt i Dagens Arbete och

Galago. Han leder också karikatyravdel-ningen på 24.ae i Förenade Arabemiraten.

Saad Hajo är just nu aktuell med utställningen After Art på Galleri Kronan i Norrköping. JA

The Look of SilenceI Oscarsnominerade The Act of Killing, av Joshua Oppenheimer, berättade före detta medlemmar i den indonesiska dödsskvad-ronen om några av sina mord. I samma regissörs The Look of Silence skildras offrens perspektiv. Adi som förlorade sin bror i

Efter Uderzo, efter attentaten i Paris den 13 november.

ILLU

STR

ATI

ON

: SA

AD

JA

JO

Tjuvheder (regi Peter Grönlund).

FOTO

:FIL

M I

VÄ

ST

Kultur 15ARBETAREN 47/2015

Ulrik Munther i huvudrollen spelar med en en lågmäld intensitet som fint fångar Johns inre kamp, där den orealis-tiska viljan att bara gå vidare med livet ställs mot ett desperat behov av att förstå, förklara och söka förlåtelse. Till sin hjälp har han en oftast stillsam, välförankrad kamera som ger oss långa närbilder där vi åskådare hinner uppfatta att tystnaden trots allt talar i karaktärernas ansikten. Ofta, i de många inte-riörerna, befinner vi oss i sittande huvudhöjd, som om vi var på plats, gäster i en värld vi långsamt pusslar ihop, sittande på en köksstol eller i en soffa, medan personerna, som lever sitt liv omkring oss, rör sig in i och ut ur vårt synfält.

Här har Magnus von Horn (som är utbildad vid polska filmskolan i Łódź) och hans polske fotograf, Łukasz Żal (Ida), hittat ett bildspråk som känns mer kontinentalt än svenskt, samtidigt som det faktiskt för tankarna till en an-nan av årets svenska långfilmsdebutanter, dokumentärfil-maren Frida Kempff och hennes Vinterboj (recenserad i Arbetaren härom veckan).

DANIEL LINDVALLkulturen@arbetaren.se

FOTO

: LU

KA

SZ Z

AL

Debutanterna regerar realismen i filmen

folkmordet bestämmer sig för att bryta na-tionens tystnad och konfrontera förövarna. Resultatet är en skrämmande men enaståen-de dialog som spelas upp framför våra ögon. Filmen ligger på svtplay.se fram till onsdag den 2 december. JA

Sverige gratis och spelbartVid årsskiftet slutar Lantmäteriet att ta betalt för en del av sin kartinformation. Då släpps Vägkartan, Terrängkartan, Fjällkar-tan och en rikstäckande positionerings-tjänst med meternoggrannhet. Redan i

somras släpptes Översiktskartan och en enkel höjdmodell.

Den 18 december släpper Lantmäteriet en landskapsmodell över Sverige i datorspelet Minecraft. Modellen bygger på Lantmäteriets nationella kartor och höjddata. Det innebär att hela landet kommer att finnas som en virtuell och spelbar värld i spelet, meddelar myndigheten.

Möjlighet finns att avgränsa ett geografiskt område, till exempel en kommun, för en utökad igenkänning och förhöjd spel- och lokalkänsla.

Webbadressen är: lantmateriet.se. JA

Tore Johnsons ParisFotografen Tore Johnson, 1928–1980, fotograferade människor i storstäder i bland annat Kongo, USA, Frankrike och i Arktis. Han fotografe-rade känsligt och poetiskt men såg samtidigt vardagen och ibland misären, utan att ge

avkall på respekten för sitt motiv.

Tore Johnsons arkiv ingår sedan 2002 i Nordiska museets samlingar som nu ställer ut hans foto-grafier från efterkrigs-tidens och 1950-talets Paris.

Samtidigt ger Nordiska museet ut en bok med bilderna. JA

BJURHOLM:Katarina Taikon – en resa i Västerbotten och SverigeLokalhistorikern Karin Sandström.

Tisdag 24 november kl 18.30Biblioteket, BjurholmArr: ABF och Umeåregionen läser

GÖTEBORG:Flumskolan Hur gick det till när landets störste grävare gjorde slut med vänstern? I Janne Josefssons uppgörelseverk från 1970-talet Behöver vänstern gå i terapi? träffar den 24-årige skjutjärns-reportern kommunisterna Solveig, Leif och Britt. En utforskning av en ung mans farväl till sina gamla proggar-polare utlovas. Ina Lundström, redaktör tidskriften Hunger, Ann Ighe, fil.dr. ekonomisk historia, redaktör Ord&Bild, Johan Wanloo, serietecknare. Ständig studierek-tor: Johannes Klenell, Galago.

Onsdag 25 november kl 19Asperö-salen, Folkets Hus, JärntorgetArr: Tidskriften Galago, Aftonbladet kultur och ABF

Göteborg

Kampen om kvinnolönernaEnligt SCBs senaste statistik tjänar kvinnor i genomsnitt 86 procent av vad män tjänar. Samtidigt lyder Sveriges jämställdhetspolitiska mål att ”kvinnor och män ska ha samma möjligheter och villkor i fråga om betalt arbete”. Vad innebär detta mål? Annelie Nordström, ordförande Kommunal och Gudrun Schyman, Feministiskt Initiativ. Samtalsledare: Ann Ighe fil.dr. ekonomisk historia, redaktör Ord&Bild.

Torsdag 26 november klockan 18Folkets Hus Hammarkullen, Hammarkulletorget,

AngeredArr: ABF Göteborg i samarbete med Centrum för

urbana studier Hammarkullen, Folkhögskolan i Angered och Folkets Hus Hammarkullen.

LUND:Speed SistersDoc Lounge Lund visar Speed Sisters, filmen om Mellanösterns första racing team som består av enbart kvinnor. Marah, Mona, Betty, Noor och deras manager Maysoon är alla en aktiv del av en framväxande motor-sport där lag från olika städer i Västbanken tävlar mot varandra – trots faran från den ständigt närvarande israeliska ockupatio-nen.

Biljetter: Doc Lounge Tisdag 24 november kl 19Mejeriet, Stora Södergatan 64Arr: Doc Lounge Lund

MALMÖ:Filmbar – skånsk kortfilmStories from the Wars, Arkitektur och lindring. M-e: A Video Selfie samt Jag känner dig Hans.

Entré 80 kr, 60 kr student/pensionärTisdag 24 november, dörren öppnar kl 19 Babel, Spångatan 38 Arr: Doc Lounge Malmö i samarbete med Malmö

Stad, Film i Skåne, Folkets Bio Malmö, ABF Malmö, SFI, Babel och FilmCentrum Syd.

STOCKHOLM:Salong CFF och KapsyljulmarknadCentrum för fotografis stora, årliga medlemsutställning Glögg, lussebullar och pepparkakor under vernissagen.

Vernissage lördag den 21 november kl 12–17. Utställningen pågår t o m 13 december. Ons–fre, kl

12–18, lör–sön, kl 12–17. Kapsylens julmarknad en trappa upp. Keramik verkstad,

konsthantverk, design, fika.Adventshelgerna kl 12–17. Tjärhovsgatan 44Arr: CFF och Kapsylen

Anna OdellKonstnären Anna Odell samtalar med författaren och journalisten Elisabeth Åsbrink.

Torsdag 26 november kl 19–21Aspuddens bokhandel, Hägerstensvägen 130Arr: Aspuddens bokhandel och café

TROLLHÄTTAN:Joe Hill-kvällTill 100-årsminnet av arbetsrättskämpen Joe Hill. Pro-gram: filmvisning Joe Hill av Bo Widerberg, filmeftersnack, bokbytarbord – ta med dina färdiglästa böcker om klasskamp, motstånd och arbetsrätt så byter vi. En stor målning av Joe Hill avslutas under kvällen av ko, sånger och visor med Mimi & Dodo.

Lördag den 28 november kl 14”Häktet” LS Lokalen under Villa Stranna (Nordväst

om Drottningtorget, en bit söder om klaffbron)Arr: Trestads LS av SAC

Vecka 47–48. Vi rekommenderar

Salong CFF på Kapsylen, vernissage lördag 21 november.

FOTO

: LA

UR

A L

EYSH

ON

Tore Johnson: La Salpêtrière.

Flocken (regi Beata Gårdeler).

FOTO

: TR

IAR

T FI

LM

Mer av sammaÅRET VAR 1992. Berlinmuren var borta, Sovjetunionen likaså. Kalla kriget var över: äntligen kunde man börja drömma om en framtid utan världskrig, utan ideologiska konflikter, utan drama-tiska, snabba rörelser. Våra barn kunde äntligen födas in i en värld där historien själv förpassats till historieböckerna.

I denna den bästa av alla världar så fanns det egentligen bara två uppgifter kvar för politiken: dels att komma på förklaringar för varför vårt sätt att leva utgjorde det enda sättet, dels att argumentera för att det egna partiet var bäst på att förverkliga det system och de värderingar alla redan kommit överens om. Liberalismen gick från att komma med argument för varför liberalism var bättre än andra ideologier till att komma med argument för varför det inte fanns andra ideolo-gier. Socialismen gick från att argumentera för att socialism var bättre än liberalism till att argumentera att socialism utgjorde den bästa sortens liberalism. Vänsterpartier gick från att lova en annan sorts värld till att lova en mer balanserad budget.

NU EFTER TERRORATTACKEN i Paris så har det blossat upp en debatt kring varför det inte blir några stora nyheter av bombdåd och terrorattacker när de sker i andra delar av världen. Eller, lite cyniskt: varför ser vi så många franska flaggor på Facebook, men aldrig irakiska, syriska eller afghanska flaggor?

Många hävdar att förklaringen helt enkelt är vår allena-rådande rasism. Jag misstänker dock att skälet är enklare än så: vi blev ju liksom alla lovade en värld där såna här saker inte skulle hända oss igen!

I våra försök att hantera denna tragedi får vi höra att detta var en attack på vilka vi är och vad vi står för, och att det enda sättet att slå tillbaka är att vara oss själva ännu mer, att stå för det vi står för ännu mer, att göra det vi redan gör fast ännu mer.

Men ärligt talat – finns det något problem i dag där denna sorts logik inte utgör den första, bästa och ”enda” lösningen vi kan föreställa oss?

Karin Petterson skrev nyligen i Aftonbladet att vi behöver ett mer effektivt militärt svar mot IS. I ett läge där de flesta erkänner att IS utgör resultatet av olika ”militära svar” i Mellanöstern är det ganska lustigt att vi

ändå hamnar i att vi behöver göra det vi redan gör, bara mer eller bättre. Likaså ska den liberala demokratins problem lösas genom mer eller bättre liberal demokrati, EU:s problem lösas genom mer EU, teknologins avigsidor botas genom ännu mer teknologi – och så vidare.

I 25 år har vi gjort allt för att övertyga oss själva om att historien faktiskt tog slut på 1990-talet, att det enda som kvarstår är mer och bättre, inte radikalt annorlunda. Varje ekonomisk kris, varje smält glaciär, varje social katastrof och varje bomb eller terrordåd blir således fler och fler stenskott i vindrutan på vår allt mer skakiga bilfärd in i framtiden. Och ju skakigare denna färd blir, desto högre och gällare kommer ropen om att det enda som gäller är mer och bättre, desto mer panikslaget mässar vi om att det enda som går är att gasa på.

Världen innanför våra ögonlock börjar bli ganska klaustrofobisk.

Berlinmuren var borta, Sovjetunionen likaså. Kalla kriget var över: äntligen kunde man börja drömma om en framtid utan världskrig, utan ideologiska konflikter, utan drama-tiska, snabba rörelser. Våra barn kunde äntligen födas

Varje ekono-misk kris, varje smält

glaciär, varje social katastrof och varje bomb eller terrordåd blir således � er och � er stensko� i vind-rutan på vår allt mer skakiga bilfärd in i � amtiden.

MALCOM KYEYUNEBloggar om politik på tinzorg.

wordpress.com

Sista ordet

SOCIALISTISKT FORUM 2015

WWW.ABFSTOCKHOLM.SE/SOCFORUM

LÖRDAG 28/11 KL 10–18 ABF–HUSET, SVEAV. 41 STOCKHOLM

Stockholm

ANNONS

UR PROGRAMMET:Vilken framtid har vänsterpressen?Hur ser förutsättningarna ut för att skapa en alternativ offentlighet på dagens mediemarknad? Är presstödsfi nansierade vänsterveckotidningar en åter-vändsgränd? Vilka möjligheter och strategier fi nns det för vänsterpressen?Medverkande: Malin Hanson (ledarskribent på Arbetet och chefred. på Tvär-drag), Toivo Jokkala (chefredaktör för Arbetaren), och Per Björklund (chefre-daktör för Fria Tidningen)Moderator: Samira Ariadad (redaktör för Brand)Arrangör: Arbetaren

Ta makten på jobbet!Attacker på arbetsrätten kräver ett aktivt motstånd, och därför är kunskaper om hur man organiserar sig på arbetsplatsen viktigare än någonsin. Hur kan vi tillsammans med våra arbetskamrater förändra villkoren för oss somarbetar?Medverkande: Filippa Bergström (juridikstuderande och facklig aktivist inom SAC), John Nordmark (facklig samordnare, SAC), Fanny Hökby (Federativs förlag) och Tommy Sundvall (studieorganisatör SAC)Arrangör: Federativs Förlag & SAC Studier

Facklig verkstad – metod för facklig organiseringFacklig verkstad är en pedagogisk metod för att i organiserad form bedriva facklig organisering. Vi kommer genomföra en workshop där vi visar upp hur man arbetar med en facklig verkstad-modell.Arrangör: Stockholms LS förhandlingskommitté