Samtal eller uppgift - hur deltagare orienterar sig mot ... · UPPSALA UNIVERSITET D-uppsats i lingvistik Institutionen för lingvistik och filologi VT 05 Samtal eller uppgift - hur

UPPSALA UNIVERSITET D-uppsats i lingvistik Institutionen för lingvistik och filologi VT 05

Samtal eller uppgift - hur deltagare orienterar sig mot interaktionen

Petter Lövgren

Handledare: Cilla Häggkvist

1. INLEDNING.......................................................................................................................................2

2. BAKGRUND.......................................................................................................................................2 2.1 SYFTE ..............................................................................................................................................2 2.2 MATERIAL .......................................................................................................................................3 2.3 METOD ............................................................................................................................................3 3.3 SAMTALETS INDELNING...................................................................................................................3

4. KONTEXT..........................................................................................................................................6 4.1 STUDIET AV KONTEXT .....................................................................................................................6 4.2 SITUATIONELL KONTEXT .................................................................................................................7 4.3 OFÖRANKRAD KONTEXT..................................................................................................................8 4.4 BAKGRUNDSKUNSKAP.....................................................................................................................8 4.4.1 KULTURELL KUNSKAP ..................................................................................................................9 4.4.2 INTERPERSONLIG KUNSKAP ........................................................................................................10

5. KUNSKAPSSCHEMAN..................................................................................................................12

6. FORMATION OCH GRUPPERING .............................................................................................14

7. RAMAR OCH RAMFÖRHANDLING..........................................................................................17

8. KONTEXTUALISERINGSMARKÖRER.....................................................................................22 8.1 KATEGORIER .................................................................................................................................22

9. ANALYS............................................................................................................................................24 9.1 SAMTALSSEKVENS.........................................................................................................................25 9.2 UPPGIFTSSEKVENS.........................................................................................................................27 9.3 SEKVENS MED BÅDE SAMTALS- OCH UPPGIFTSMARKÖRER ............................................................30

10. SLUTSATS......................................................................................................................................34

REFERENSLISTA...............................................................................................................................36

APPENDIX I TRANSKRIPTIONSKONVENTIONER...................................................................37

APPENDIX II TRANSKRIPTION.....................................................................................................38

1

1. Inledning

Dialoger kan vara av många olika slag och förekomma i olika situationer, t.ex.

intervjuer, förhandlingar, konfrontationer, undersökningar och kanske vanligast i

vardagliga samtal. Alla dessa situationer inkluderar en kontext som begränsar och

stödjer tolkningsmöjligheterna av yttrandena. Men hur ska man som talare kunna veta

hur ett yttrande är tänkt att tolkas, inom vilken ram det bör förstås och inom vilken

diskurs man befinner sig? Och hur signalerar man till de andra deltagarna inom vilken

ram ens eget yttrande ska tolkas?

I vissa fall är de enkelt att identifiera de drag eller signaler som gör att man

identifierar en diskurs som t.ex. en intervju eller ett samtal. Andra gånger är den

aktuella diskursen svår att begränsa gentemot andra. Denna uppsats behandlar just en

sådan situation, deltagarna signalerar med hjälp av olika markörer hur de vill att deras

yttranden ska tolkas. Ramen som signaleras kan vara antingen ett informellt samtal

eller en uppgift inom den kurs de studerar. Det analyserade samtalet innehåller alltså

två projekt och deltagarna växlar emellan dessa under interaktionen.

2. Bakgrund

2.1 Syfte

Denna uppsats undersöker hur deltagare signalerar att de orienterar sig mot

interaktionen så som en uppgift i det informella samtal de befinner sig i; en uppgift

som de ska utföra inom den kurs de studerar. Hypotesen är att deltagarna befinner sig

inom en samtalsram och signalerar när man vill att yttrandena ska tolkas utifrån en

uppgiftsram. Samtalet delas på det viset in i sekvenser vilka signaleras av deltagarna

själva och blir därför möjliga att urskilja, både för andra deltagare och den som

analyserar. Uppsatsen syftar alltså till att identifiera och analysera de markörer och

strategier som deltagarna kan använda sig av för att signalera inom vilken ram de vill

att deras yttrande ska tolkas.

2

2.2 Material

Materialet för denna undersökning är en ca 40 minuter lång ljudupptagning av en

dialog. Denna inspelning ingår som en obligatorisk del av en universitetskurs och

deltagarnas uppgift är att spela in sig själva när de samtalar. Valet av plats var upp till

deltagarna men var av praktiska skäl begränsat till universitetsbyggnaden de befann

sig i när de fick instruktioner om hur inspelningen skulle gå till.

Deltagarna är tre lingvistikstuderande män i nedre tjugoårsåldern med

erfarenheter av liknande uppgifter som den de ska utföra. Deltagarna presenteras i

materialet under sina pseudonymer: Sture, Bruno och Bengt.

2.3 Metod

Ca 32 minuter av inspelningen har transkriberats enligt Valescos

transkriptionskonventioner (Appendix I). Jag själv har transkriberat minut 10-17 samt

24-32. Minut 3-10 har transkriberats av en kursdeltagare som inte var närvarande vid

inspelningstillfället. Minut 17-24 har transkriberats av deltagare Bengt.

I det transkriberade materialet har jag identifierat delar av yttranden som

deltagarna använder för att signalera de interaktiva ramarna. Man kan urskilja

sekvenser där kommunikationen skiljer sig betydligt från ett vardagligt samtal, och

dessa sekvenser är tydligt uppgiftsinriktade. Jag har sedan jämfört språkliga enheter

kontrastivt mellan sekvenserna och identifierat ett antal markörer som är mer

kännetecknande för respektive ram (se sid. 21 för en utförlig beskrivning av dessa).

Markörerna förekommer tillsammans då de faktiskt kan indikera ram, en

ensam markör säger egentligen ingenting om detta.

3.3 Samtalets indelning

Den undersökta interaktionen är informell vilket gör det svårt att urskilja tydliga faser

i själva interaktionen. Jämför t.ex. ett institutionellt samtal mellan en representant för

institution och en medborgare, där är representanten ofta expert och medborgaren

lekman, men de ska trots det genomföra projektet som interaktionen innehåller.

Deltagarna i ett institutionellt samtal måste alltså anpassa sig efter en hierarki. I det

samtal denna uppsats behandlar finns ingen uttalad hierarki, utan alla deltagare är

3

jämlika när man börjar interagera. Det finns alltså ingen förutbestämd uppdelning av

vem som ska säga vad i samtalet. Om så vore fallet skulle interaktionen förmodligen

ha tydligare faser relaterade till samtalsämnen (Melander Marttala 1995:21-22). Det

faktum att alla deltagare är män eliminerar också en eventuell hierarki baserat på kön.

Korolija nämner aktivitetstyp som en sorts situationell definition, denna

dikterar vad som räknas som lämpliga bidrag till aktiviteten, och vilka inferenser som

kommer att göras från vad som sägs (Korolija 1998: 44-45).

I denna interaktion är aktivitetstypen relativt komplex och dubbelbottnad.

Deltagarna har i uppgift att föra ett vardagligt samtal, vilket ska spelas in och

användas som material för analys under en kurs. Uppgiften går alltså ut på att i princip

inte tänka på situationen som en uppgift utan att förhålla sig till interaktionen som ett

samtal. Men samtalet är en uppgift lika mycket som uppgiften är ett samtal.

Liknande studier har gjorts, t.ex. där forskaren spelat in en vardaglig situation

inklusive sig själv som deltagare. Tannen spelade in sig själv och inbjudna vänner

under en middagsbjudning för att sedan analysera materialet (Tannen 1984). I

materialet som ligger till grund för denna uppsats, har deltagarna förvisso frivilligt

valt kursen som innehåller uppgiften att spela in sig själva. Men omständigheterna

kring själva utförandet av uppgiften var, som tidigare nämnt, relativt förutbestämda.

Situationen deltagarna befinner sig i är speciell såtillvida att de på ett relativt

medvetet sätt har till uppgift att genomföra ett spontant och informellt samtal. Detta

gör att samtalsstrukturen bitvis kommer att skilja sig markant från andra

samtalssituationer.

Som jämförelse kan man se på de läkare-patientsamtal Melander Marttala

redogör för, där en mycket mer formell kontext och entydigt syfte ger att faserna är

mer markerade än det samtal denna uppsats undersöker (Melander Marttala 1995).

Hon presenterar fasstrukturerna i sin undersökning som ”större enheter samtalet kan

delas indelas i alltefter de huvudaktiviteter som förekommer (Melander Marttala

1995:69)”. En interaktion har vanligen en linjär struktur med en början, en mitt och ett

slut. Inom denna struktur är olika aktiviteter temporalt ordnade i faser (Melander

Marttala 1995:69). De olika aktiviteterna i samtal mellan läkare och patient

identifierar Marttala som: (1) inledning, (2) anamnes (orsak till besöket), (3)

undersökning, (4) information och (5) avslutning.

Denna indelning skiljer sig från vårt samtal. Se figur 3.3 nedan som illustrerar

samtalets indelning.

4

INLEDNING

Förberedelser

AVSLUTNING

Ömsesidigt Uppgiften klar

MITTPARTI

Samtal

Inspelning (uppgift)

Figur 3.3 Samtalets indelning

Inledningsfasen av det undersökta samtalet utgörs av att deltagarna letar efter en plats

där de kan sitta och spela in, man kontrollerar att inspelningsapparatur fungerar och

att deltagarna är beredda. Den speciella situation som uppgiften innebär gör det alltså

omöjligt för deltagarna att inleda interaktionen med konventionella metoder. T.ex har

hälsningsfraser och dylikt redan utbytts innan inspelningen startade.1 Pilarna i figur

3.3 indikerar att inledningen inte är del av det inspelade samtalet.

Mittpartiet av interaktionen är alltså kärnan i hela talhändelsen, det är här man

löser uppgiften och tillsammans genomför projektet. Denna fas utgör det språkliga

material som efter inspelningen transkriberas av deltagarna själva. Uppenbarligen är

denna fas är den längsta av de tre, och får ses som huvudaktiviteten deltagarna företar

sig.

Den avslutande fasen skiljer sig också från Marttalas indelning och är framför

allt helt uppgiftsinriktad. Den utgörs av att deltagarna efter en 37 sekunders lång paus

bestämmer sig för att avsluta inspelningen. Detta görs samstämmigt och utan

motstånd, ett tecken på att deltagarna känner att de genomfört projektet.2 Mellan

mittparti och avslutning indikerar strecket då att avslutningen spelas in, men i samtalet

förs den till en väldigt tydligt avskild del gentemot mittpartiet.

Den interaktion som denna uppsats undersöker innehåller ett projekt som

genomförs genom att föra ett vardagligt samtal och spela in det som sägs. De olika

partierna är tydligt avgränsade av deltagarna, sålunda bidrar indelningen av

interaktionen till att lösa uppgiften. Viktigt är att detta åstadkoms genom ett samarbete

mellan deltagarna.

Hur dessa faser är strukturerade visar tydligt på hur uppgiftsinriktad

interaktionen i stort är. Detta betyder dock inte att det finns avsnitt som verkar mycket 1 Denna fas finns inte med på inspelningen, men som deltagare hävdar jag att jag kan redogöra för vad som hände och hur det gick till.

5

informella och mer liknar vardagssamtal. Deltagarna skapar dock en yttre (uppgifts-)

ram för hela interaktionen.

4. Kontext

Kontextbegreppet har många skilda betydelser beroende på inom vilken

forskningsinriktning det används. Den mest konkret förankrade uppdelningen av

kontext görs mellan yttre och inre kontext, närmare bestämt av de språkliga respektive

icke-språkliga fenomenen som utgör den aktuella diskursen (Norrby 2004:41-42).

Den språkliga, eller lingvistiska, kontexten är det språk som finns inuti den

analyserade diskursen. Detta inkluderar även icke-verbala handlingar som t.ex. gester,

blickar, tonläge osv. Den icke-språkliga kontexten inkluderar i stora drag: typen av

kommunikationshändelse, ämnet, syftet med händelsen, omgivningen, deltagarna och

relationen dessa emellan, samt bakgrundskunskapen kring den kommunikativa

händelsen (Nunan 1993:8).

I den här uppsatsen fokuseras främst på det kommunikativa arbete som sker

inom samtalskontexten. Med detta menas huvudsakligen den inre kontexten, den

språkliga produktionen inklusive prosodi, taltempo och pauser (Norrby 2004:42).

Dessutom tar jag hänsyn till yttre faktorer som t.ex. deltagarnas individuella

kunskaper om situationen i fråga. Den kommunikativa situationen behandlas inte som

inom en fixerad kontext, utan som en dynamisk process som är förhandlingsbar och

dessutom både kontextberoende och kontextförnyande (Brown & Yule 1983: 35,47).

4.1 Studiet av kontext

Giles och Coupland (1991:1-3, 20) redogör för tre olika förhållningssätt till studiet av

kontext och dess relation till språk:

(1) Språk bygger på kontext – tyngdpunkten ligger på att interaktörer delar

kunskap om världen och den situation de befinner sig i. Ju mer kunskap de delar desto

högre intersubjektivitet, vilket minskar risken för missförstånd samt över- och

2 Detta finns inte med på transkriptionen av inspelningen, jag var dock närvarande och kan redogöra för vad som hände och hur det gick till.

6

underskattningar av deltagarnas bakgrundskunskaper. Men att mer finkornigt kunna

urskilja de grader av intersubjektivitet som förekommer vid ett visst tillfälle är

omöjligt både för den som analyserar och för deltagarna själva.

(2) Språket reflekterar kontexten – det sätt som samtalsdeltagare använder

språket ger en bild av den kontext de själva önskar förmedla. Deltagare kan redogöra

för samma händelse på olika sätt, t ex med hjälp av paralingvistiska drag. Detta ger

mottagaren andra tolkningsmöjligheter vilka kan vara en reflektion av den del av

situationen som talaren vill framhäva.

(3) Språket bestämmer kontext – fokus ligger på de i ett samtal ingående

yttrandena och hur de relaterar till varandra. Ett yttrande ger kontexten för

efterföljande yttrande(n) osv. Inom detta förhållningssätt spelar makt en stor roll,

kontroll över yttranden ger kontroll över kontexten och vidare också över de andra

interaktörerna.

Denna uppsats föreslår ett förhållningssätt till kontext i enlighet med Brown &

Yule (1983:36,47), att språk och kontext påverkar varandra ömsesidigt. Denna

syn sätter inte kontext över språk eller vice versa. I den undersökta interaktionen är

språket det som bygger kontexten, men kontexten är delvis förutbestämd innan själva

samtalet sätter igång.3

Nedan presenteras översiktligt olika aspekter av materialets kontext för att ge

en helhetsbild av samtalet och deltagarna. Syftet med detta är inte definiera den yttre

kontexten för talhandlingarna, utan att visa på hur deltagare orienterar sig mot och

eventuellt skapar olika kontexter i ett samtal.

4.2 Situationell kontext

Den situationella kontexten är de erfarenheter deltagarna har av den perceptuella

världen, dvs. vad de kan uppfatta med sina sinnesorgan. De stimuli interaktörerna

uppfattar utgör alltså en del av den yttre, eller icke-språkliga, kontexten. Denna yttre

kontext inkluderar i stora drag: typen av kommunikationshändelse, ämnet, syftet med

händelsen, omgivningen, deltagarna och relationen dessa emellan, samt

bakgrundskunskapen kring den kommunikativa händelsen (Nunan 1993:8).

Vikten ligger på att deltagarna delar den situationella kontexten, att de har

liknande erfarenhet av varandra och platsen. Cutting nämner som jämförande exempel

7

talare som samtalar via telefon, dessa använder sig av gester och grimaser trots att

deltagarna inte är tillgängliga för varandra (Cutting 2002:4). Hymes belyser den

situationella kontexten som, å ena sidan, begränsande omfånget av möjliga tolkningar,

och, å andra sidan, stödjande den åsyftade tolkningen (Hymes 1962).

4.3 Oförankrad kontext

De flesta kommunikativa situationer följer vissa konventioner, kunskap om fenomen i

världen ger förväntningar på interaktionen i situationen. Situationer som

konventionellt innehåller relativt väl kontextuellt förankrade referenter kallas

scenarion. T.ex. har kontexten för en restaurant, eller restaurantbesök, redan vissa

konstanta element (default elements), t.ex. kypare, mat, nota, gäster o s v (Brown &

Yule 1983:64). Det finns alltså konventionella kontextuella komponenter som gör så

att en viss typ av situation är relativt känd för deltagare. Dessa komponenter i

situationen antas vara närvarande om de inte nämns eller presenteras som icke

närvarande. Man antar t.ex. att det finns bord, mat och servitör på en restaurant, även

om det inte nämns explicit. Bara om bord, mat och servitör skulle saknas räknar man

med att det explicitgörs.

Det undersökta samtalet har inte lika självklara konstanta element som ett

restaurantbesök. Målet med interaktionen i fråga är, att spela in ett samtal. En så

vardaglig handling som att samtala är i princip inte spatialt eller temporalt begränsad,

snarare öppen och föränderlig. Ju mindre kontextuellt begränsad en situation är, desto

vagare är föreställningarna om och förväntningarna på en kommande typ av liknande

situation (Brown & Yule 1983:64). Deltagarna kan alltså inte hämta information från

omgivningen för att definiera kontexten.

4.4 Bakgrundskunskap

För att deltagarna tillsammans ska kunna orientera sig mot interaktionen som samtal

eller uppgift, krävs att de delar en viss bakgrundskunskap för hur man gör detta. Clark

nämner två interaktörers ’common ground’ som ”the sum of their mutual, common, or

joint knowledge, beliefs, and suppositions” (Clark 1996:93)

3 Detta gäller både yttre och inre kontext.

8

Denna uppsats förhåller sig till språk och kontext så att: allt som sägs inom

samtalet är kontextberoende och kontextförnyande (se sid 6-7). Av denna anledning är

bakgrundskunskap en viktig faktor för undersökningen då mängden delad kunskap

kommer att påverka hur man talar om vissa saker. Yttranden (eller delar av yttranden)

kan vara mer eller mindre kontextberoende respektive kontextfönyande, detta

beroende på hur mycket kunskap deltagarna delar om vad som talas om.

Cutting delar upp bakgrundskunskap i kulturell respektive interpersonlig

kunskap (Cutting 2002:4-7), dessa begrepp förklaras under 4.4.1-2.

4.4.1 Kulturell kunskap

Kulturell kunskap är transportabel och allmän kunskap om områden i livet och

världen. Deltagarna i det undersökta samtalet delar definitivt kunskap om situationen.

Självklart kan man inte avgöra huruvida den kunskap de delar är den exakt samma

eller inte (alla kan förmodligen inte veta exakt samma sak), men vi vet med säkerhet

att två av dem (Bruno, Bengt) deltagit i en liknande situation genom att de läste en

liknande kurs terminen innan.

Deltagarna delar kunskaper om den kontext de befinner sig i, nämligen

Uppsala universitet och den svenska akademiska världen. Vidare har deltagarna

antagligen en liknande syn på hur ett samtal som detta bör gå till, vad som är

konventionellt att säga i vilket tillfälle. Poängen är att kunskapen är mer eller mindre

delad vilket ger att deltagarna kan behandla vissa ämnen smidigare och mer

ömsesidigt än andra. Se nedan för exempel på hur den kulturella kunskapen ger

förutsättningar för vilka ämnen som behandlas och hur de behandlas.

Ex. 1

205 Bengt: borde få in me:r pengar från CSN↓ (3")

Bengt förutsätter att övriga deltagare är medvetna om vad förkortningen CSN

(centrala studiestödsnämnden) innebär och att kopplingen mellan detta begrepp och

pengar är uppenbar eller redan känd. Detta ämne är förmodligen flitigt diskuterat

inom den svenska högskolevärlden och en orsak till missnöje bland många studenter.

Ämnet har inte tagits upp tidigare i interaktionen, därför kan inte hänvisas till den

9

tidigare diskursen för att redogöra för den höga intersubjektivitetsfaktorn. I detta

exempel används alltså den kulturella kunskapen för att upprätthålla och bekräfta den

sociala kontakten mellan deltagarna. Se ex. 2 nedan för en mer dynamisk

representation av hur kulturell bakgrundskunskap inverkar på diskursen.

Ex. 2

416 Bengt: d'e fre↓:da↑ ida i alla fall (1,5") 417 Bruno: e: re freda ida↑? 418 Bengt: a 419 Sture: asså nä ja vakna kändes de som m↑ånda↓ // de va

dä(r)för e va så jobbit å gå upp↑ i morse↓(SKRATT)

Grupper med gemensam kunskap varierar i storlek och omfång, deltagarna i det

undersökta samtalet är förutom en grupp i sig, också del av en större grupp människor

som ålägger värden på veckans dagar. Exemplet visar hur Bengt utan att hänvisa till

ytterliggare information kan referera till den aktuella veckodagen som fredag och

indikera att detta skulle betyda någonting utöver att helt enkelt deklarera den aktuella

veckodagen som fredag.

Brunos kommentar bör inte ses som att denne inte delar den kulturella

kunskapen om att dela in livet i veckodagar, detta är en väldigt självklar kunskap. Vad

som är intressant i detta exempel är snarare att man bör veta vilken den aktuella dagen

är och om detta innebär något speciellt.4

4.4.2 Interpersonlig kunskap

Interpersonlig kunskap är specifik och möjligtvis privat kunskap om deltagarna själva.

Hur mycket kunskap interaktörerna delar är betydelsefullt för vad som kan behandlas

i samtalet, men eftersom ett samtal äger rum så är den delade kunskapen deltagarna

emellan inte exakt densamma. Om alla deltagare hade samma kunskap skulle

4 Till den kulturella kunskapen hör att veta att det alltid är jobbigare att kliva ur sängen på måndagar än fredagar. Att ha kännedom om dagens aktuella veckodag är ingen specifik kunskap, det är det däremot att veta att fredag och måndag innebär sista respektive första arbetsdagen på veckan. I ex 2 uttrycker Sture (rad 419) just hur han lägger värden på måndagar och vilka kulturella och personliga konsekvenser det får.

10

kommunikation vara överflödig, och skulle ingen kunskap delas skulle

kommunikation vara omöjlig (Rundström).

Samtalsdeltagarna känner varandra genom tidigare studier inom ämnet

lingvistik, men har inga utomakademiska kopplingar till varandra. I samtalet

behandlas bland annat just ämnet lingvistik på ett relativt problemfritt sätt, vilket inte

skulle vara möjligt om deltagarna inte delade dessa specifika kunskaper. Se ex. 3

nedan för en konkretisering av hur den interpersonliga kunskapsnivån påverkar

interaktionen.

Ex. 3 001 Bruno: på min / inspelning på gudstjänsten /// då s / då

man kun tro att det skulle va nån gudstjänst för ALLA liksom men de /då ha dom filmat liksom in i Ögonen på prästen såhä ///

002 Bengt: va äre [för nått du har gjort? ↑] 003 Bruno: [ah] vi ska göra en diskursanalys på en

gudstjänst 004 Bengt: på? ↑ 005 Bruno: en tevesänd gudstjänst

I detta exempel berättar Bruno (001) för övriga deltagare om delar av materialet för

hans c-uppsats. Detta material är en tv-sänd gudstjänst inom vilken Bruno inriktat sig

på att analysera gudstjänsledarens interaktion med tv-tittare och kyrkobesökare.

I ex. 3 ovan försöker Bruno utveckla ett ämne som han tror är gemensamt och

ska fungera bra, för att denna information ska kunna förstås krävs att mottagarna

besitter den nödvändiga bakgrundskunskapen. Bruno förutsätter just detta, men vilket

inte visar sig vara fallet då Bengt upprepade gånger begär förtydligande information

(rad 002, 004). Bruno har i denna situation överskattat hur delad den interpersonliga

kunskapen är, vilket leder till begäran om förtydliganden från en annan deltagare (rad

002 och 004).

Nedan åskådliggörs hur graden av interpersonlig kunskap är av adekvat

kvantitet och kvalitet (i alla fall på ytan, man kan aldrig veta om deltagarna bara

låtsas förstå):

Ex. 4 049 Bengt: m: (2´´) men va ha ru gjort läst fem poäng / NU under terminen? 050 Bruno: nä: ja har- ja [[behöver ta]- 051 Bengt: [ ((x)) ]

11

052 Bruno: ja tog jag har tagi historisk 053 Bengt: hm 054 Bruno: fast den ä ju inte klar /// 055 Sture: hm 056 Bengt: // nä precis§

Detta exempel visar på hur den interpersonliga kunskapen delas mellan deltagarna, en

kunskap som har stark anknytning till att deltagarna är studenter.

I denna situation för Bruno in ny information i diskursen (rad 053). Till

skillnad från ex. 3 ovan är den delade interpersonliga bakgrundskunskapen i detta

exempel tillräcklig, detta då inga förtydliganden begärs och deltagarna visar att de

förstår. Märk Bruno och Stures uppbackningar som markerar att de håller med och

bekräftar att kunskapen om vad begreppet historisk refererar till är delad bland

deltagarna.

I detta exempel syftar historisk på kursen historisk lingvistik, vilket blir

självklart för studenter som varit i kontakt med kursen, men förmodligen inte är helt

klart för andra. Deltagarnas uppskattning av graden av intersubjektivitet är sålunda

tillräckligt överensstämmande med verkligheten för att kommunikationen ska vara

koherent.

5. Kunskapsscheman

Inom semantiken är det en allmän uppfattning att inget yttrande kan förstås utan

föregående kunskaper kring yttrandet i fråga (Tannen & Wallat 1999:349). Ett

kunskapsschema är deltagares förväntningar på fenomen i världen, till skillnad från

bakgrundskunskap vilken är erkänd och mer eller mindre delad av interaktörerna (se

sid. 8-11). Kunskapsscheman ger sålunda den nödvändiga informationen som krävs

för att ett yttrande ska kunna tolkas. Dessa scheman är individuella och kan skapa

konflikter rörande olika interaktörers uppfattningar om vad schemat i fråga inkluderar.

Ta till exempel en så vardaglig situation som att städa sitt hem, det fabricerade

exemplet nedan illustrerar hur kunskapscheman för att städa omfattar en varierande

mängd egenskaper för deltagare A respektive B.

Ex. 5

12

A: du sa ju att du skulle städa!

B: ja hA: städat /

A: du ha ju inte torkat golven! /

B: trodde inte ja behövde göra de /

Det kan vara så att A är städare till yrket och fader till B som fortfarande går i

grundskola och bor hemma. A:s schema för städning av hemmet är mycket mer

omfattande än B:s sådant då A har expertis av att städa. B, å sin sida, har relativt

dåliga kunskaper om städning, varvid att torka golven inte ingår i B:s

kunskapsschema rörande ämnet i fråga.

När det gäller det undersökta samtalet är det inte lika tydligt hur deltagarnas

kunskapsscheman relaterar till varandra. Först måste man ta hänsyn till deltagarnas

förväntningar på interaktionen, och deltagarnas ’footing’ i vissa situationer. Med

’footing’ menas hur deltagarna markerar byte av ram (Jarowskij & Coupland

1999:29).

För att åstadkomma detta måste man försöka redogöra för olika sekvenser i

interaktionen där kunskapsscheman inte matchar varandra. Vi har redan förkastat

tanken på kunskapsscheman som fasta kategorier när det gäller den här typen av

interaktion och en mer dynamisk syn på kunskapsscheman ter sig lämpligare (Tannen

& Wallat 1999:349).

En interaktiv ram möjliggör för deltagare att tolka yttranden, utan en

definierande ram kan uttryck (verbala och icke-verbala) tolkas ”fel” (Tannen &

Wallat 1999:348).5 Deltagarnas förväntningar på hur övriga deltagare kommer att

förhålla sig till de två interaktiva ramarna (uppgift respektive samtal) påverkar hur de

själva gör. Kunskapsscheman är som sagt dynamiska och matchas och utvärderas mot

erfarenhet. Med detta i åtanke kan man tänka att den dynamiska konstruktionen av

interaktionsramen följer en mer eller mindre fungerande symbios med dessa scheman.

Eftersom ramarna förhandlas i interaktionen så tillförs även ny information till

deltagarnas kunskapsscheman. Detta ger att de förväntningar deltagarna har på

varandra, och hur de talar inom respektive ram, ständigt revideras. Följaktligen har

man i denna interaktion att göra med flera kunskapsscheman, men endast två yttre

ramar. Ex. 6 nedan konkretiserar denna tanke.

5 T.ex kan ett knytnävsslag tolkas som inom ramen för slagsmål istället för inom ramen för lek. Skämtsamma kommentarer kan lätt missupfattas som negativa även om det inte var menat på det sättet, i sådana situationer har deltagarna tolkat yttrandet inom olika ramar.

13

Ex. 6 (8") (PERSON SOM GÅR ÖVER GOLV MED KLACKAR)

388 Sture: (så undrar hur det där skulle låta / så här / KLACKar (SKRATT)

389 Bengt: kackakop kackakop (SKRATT)

I exemplet ovan kommenterar Sture ljudet från en förbipasserande person och

försöker härma det. Bengts kunskapsschema omfattar inte den representation Sture

föreslog, varvid Bengt presenterar sin tolkning av ljudet.

Deltagarna har på detta sätt kommit överens om ett sätt att tala och ett ämne

som används för att markera att de håller på med en uppgift. Genom detta samarbete

utökar de sina kunskapsscheman för interaktionen.

I Bengts yttrande (rad 389) finns ett interaktivt arbete mellan schema och ram.

Sture signalerade uppgiftsramen på rad 388, och med sin onomatopoetiska

representation utökade han övriga deltagares kunskapsschema om hur Sture talar i

uppgiftsramen. Detta ger vidare att deltagarna ytterliggare kan definiera sina

förväntningar på hur man bör forma sina yttranden för att markera inom vilken ram

yttrandena menas att tolkas. Följaktligen är kunskapsscheman dynamiska

konstruktioner på samma sätt som ramar, och hjälper deltagarna tolka yttranden

genom den lika dynamiska och föränderliga interaktionen.

Kunskapsscheman är mer situationsspecifika än bakgrundskunskap. T ex. har

deltagarna i den undersökta interaktionen ett kunskapsschema för interaktionen i sig,

de har förväntningar på hur uppgiften ’att spela in ett samtal’ ska lösas: man ska

använda sig av en mikrofon, se till att ljud spelas in, samtala i 40 minuter och göra

detta i en informell ton.

De har också individuella förväntningar på hur samtalet ska se ut och de vet att

de själva ska transkribera det. De kan dock ha delvis olika kunskapsscheman för

inspelningen.

6. Formation och gruppering

14

Om en deltagare i en situation gör någonting kommer denna att använda en viss plats i

världen. Beroende på hur denna aktivitet företas kommer den plats (eller det rum) som

deltagaren använder vara större eller mindre. Flera deltagare i samma situation ordnar

sig rumsligt, och visar på så sätt gemensam förståelse för hur den aktuella platsen bör

utnyttjas. Det rum en deltagare tar upp kallar Kendon ’transaktionellt segment’

(transactional segment). Interaktionen bygger sålunda delvis på hur två eller fler

deltagare länkar samman sina transaktionella segment, varvid deltagarna skapar en

’formation’ (Kendon 1999:370). Jämför Clarks notation ”a form of joint action”

(Clark 1996: 3).

Kendon urskiljer vidare en rumslig orientering kallad f-formation. Inom denna

fungerar deltagarnas interaktion som en överbryggning mellan olika transaktionella

segment. Genom detta samarbete kan t.ex en cirkelformad grupp skapas, i denna

gruppering avgränsar man f-formationens ”värld” från resten av världen (Kendon

1999:371). Figur 6. nedan illustrerar hur denna process går till.

Transaktionella segment Formation Sture Bengt

Bruno

Sture Bengt

Bruno

+ interaktion f-formation

Sture Bengt

SAMTALETS ”VÄRLD”

Bruno

ÖVRIGA VÄRLDEN

15

Beträffande detta demonstrerar materialet för undersökningen hur de

medverkande interaktörerna stegvis involverar den yttre världens händelser i f-

formationens. T.ex förekommer åtskilliga kommentarer av till synes irrelevant

bakgrundsljud vilka på så sätt relevantgörs (jfr. ex. 6 (Antiki & Widdicombe 1998:4-

5)). I samtalets tidigare delar uppmärksammas inte bakgrundsljuden öppet och

gemensamt. Möjligtvis kan detta förklaras med att deltagarna är för engagerade i

samtalet för att kunna tala om bakgrundsljuden

Se ex. 7 nedan där bakgrundsljud inte kommenteras i samtalet.

Ex. 7 158 Bengt: dels liksom å cykla så långt (FOLK TALAR HÖGT

I BAKGRUNDEN) cykla långt varje gång å sen så (FOLK TALAR HÖGT I BAKGRUNDEN) /// ah bara ºbo såº

I detta exempel avbryter Bengt sin taltur när yttre ljud stör ’f-formationens’

interaktion, men återupptar sedan talet efter att de störande bakgrundsljuden avtagit

utan att kommentera ljuden. Ljud som inte produceras av deltagarna själva

relevantgörs alltså inte här, men de kan ändå påverka interaktionen.

Deltagarna har frivilligt och utan inrådan av inspelningsledare rumsligt

grupperat sig på en plats där omfattande utomgruppslig aktivitet sker. Det visar sig

senare i samtalet att deltagarna inte lyckas behålla ’f-formationen’ som en gräns mot

yttre omständigheter. Detta är intressant då interaktörernas mål är att genomföra

projektet och spela in ett vardagligt samtal. Att begränsa interaktionen till ’f-

formationen’ borde generera ett mer vardagligt samtal utan kommentarer av

bakgrundsljud, på detta sätt skulle man alltså lösa uppgiften på ett bättre sätt.

Initialt behandlas relativt vardagliga ämnen kring deltagarnas erfarenheter, t ex

studier, väder, bostadssituation, pengar, mat, o.s.v. Dessa ämnen är också vanliga för

studenter. Vid samtalets slut blir det den fysiska situation deltagarna befinner sig i

som ger samtalsämnena (Norrby 2004:157).

Ex. 8 397 Sture: (så undrar hur det där skulle låta / så här /

KLACKar (SKRATT)

398 Bengt: kackakop kackakop (SKRATT) 399 Bruno: a: ja(g) kan inte sluta tänka på de (SKRATT)

16

I exemplet ovan ser man hur yttre omständigheter involveras i f-formationens värld

till skillnad från i exempel 7. Gruppen har här valt att relevantgöra valda delar av den

yttre världen och låta dessa ingå i f-formationens, vilket gör att de kan kommenteras.

Kendon resonerar också kring de fysiska omständigheterna inom formationen,

t ex påverkas turtagningen av avståndet mellan deltagarna. I den undersökta

interaktionen har deltagarna satt sig så att relativt svag röststyrka krävs för att fullgod

kommunikation ska kunna äga rum.6 Att tala med stark röst i denna situation skulle

alltså inte vara transaktionellt nödvändigt, men skulle givetvis ha ett interaktionellt

värde. Placeringen möjliggör också kroppsspråk och minimala gester, kommunikativa

verktyg som vid längre avstånd varit obrukbara. Hur deltagarna spatialt orienterar sig i

interaktionen är följaktligen ett sätt att föreslå ett visst interaktivt förhållande (Kendon

1999:371-72).

Valet av plats är intressant. Deltagarna har placerat sig så att bakgrundsljud

oundvikligen kommer att återfinnas på inspelningen trots att man vet hur detta

påverkar uppgiften. De sitter med mikrofonen i centrum, vilket göra att de hör

varandra bra samtidigt som bakgrundsljuden också uppfattas med lätthet.

7. Ramar och ramförhandling

Deltagarna i det undersökta samtalet sysselsätter sig med vad Goffman kallar

’fokuserad interaktion’ (focused interaction), tillfällen då två eller fler personer

samarbetar för att behålla ett visst intressefokus relevant för situationen. De definierar

den pågående situationen och skapar en delad uppfattning om vad som är relevant

respektive irrelevant för situationen i fråga. Deltagarnas interaktion, deras handlingar

och yttranden, sätts in i en ram vilken ger hur deltagarnas handlingar bör tolkas

(Kendon 1999:367).

För det undersökta samtalet kan vi alltså urskilja två olika ramar: en relativt

informell samtalsram och en mer formell uppgiftsram. Dessa ramar är inte definierade

a priori och kan både brytas mot och omförhandlas, inte nödvändigtvis i samma

yttrande eller sekvens. Denna process benämner Goffman ’footing’, ett sätt att

6 Här har vi bara ett ljudband som material, inte visuell information om deltagarnas ”tysta” handlingar som möjligtvis skulle kunna fungera kommunikativt.

17

uppmärksamma interaktionen på en förändring av samtalsramen (Tannen & Wallat

1999:346).7

För att exemplifiera initial ramförhandling kan vi begrunda ”sten, sax, påse”,

en lek där interaktörerna med sina händer härmar de fysiska egenskaperna hos en sten,

en sax eller en påse. I denna ram har de olika instrumenten (sten, sax och påse) för-

respektive nackdelar gentemot varandra och målet med projektet är att förutse eller

manipulera motståndarens kommande val av instrument. I exemplet nedan föreslår B

på rad 2 att nästa del av sekvensen ska ske inom ramen för en lek (sten, sax, påse),

vilket accepteras av A i nästa tur.

Ex. 9 A: vems tur äre å diska?

B: ja vet inte / sten sax påse?

A: (skratt) okej / visst

B: bäst av tre?

Genom denna dynamiska process har interaktörerna genom ’footing’ alltså markerat

att en interaktion hädanefter sker i ramen för en lek.8

Deltagarna i den undersökta interaktionen växlar mellan samtal och uppgift

och förhåller sig mot de instrument situationen innefattar inom respektive rams

förväntningar.9 Instrumenten i situationen i fråga utgörs av tal och ljud, satta i en

kontext av interaktions- och samtalskonventioner.

Jämför dessa instrument med händernas funktion i ”sten, sax, påse”.

Skillnaden mellan dessa kontexter är att instrumenten i det undersökta samtalet inte är

förutbestämda. Inom ramen för ”sten, sax, påse” fungerar deltagarnas händer som

instrument, det tillhör den kulturella kunskapen att veta detta. Men inom det 7 Kendon nämner som exempel ett parti schack i vilket instrumentens verkliga beskaffenhet kan variera från situation till situation. Men deltagarna behandlar alltjämt t.ex spelbrädet och spelpjäserna som inom ramen för schack (Kendon 1999:367). 8 I denna ram är deltagarnas händer mer än utgörandes en del av den kroppsliga konstitutionen, de är framför allt instrument med vilka projektet kommer genomföras. Interaktörerna har sålunda ålagt värden på instrumenten som inte motsvaras utanför ramen, t.ex skulle vi förmodligen inte använda vår hand för att klippa i ett papper, vi skulle kunna försöka men en önskad verkan av handlingen skulle inte infinna sig. 9 Denna uppsats undersöker endast två av interaktionens ramar vilka har ett mer yttre perspektiv. Samtalsramar kan vara väldigt smala och i princip oändliga till antalet, t.ex kan

18

undersökta samtalet måste instrumentens egenskaper och funktion förhandlas fram, de

är inte givna innan interaktionen.

Goffman påpekar att ramar är framförhandlade fenomen och inte

förutbestämda förutsättningar. Han menar att deltagare följer ’irrelevansregler’

(irrelavance rules) då de frivilligt ålägger värden i de instrument som nyttjas under

handlingen (Kendon 1999:367).

De två ramar som denna undersökning behandlar är inte direkt uppenbara sett

utifrån hela samtalet, det skulle t ex vara möjligt att skilja på ett formellt och ett

informellt samtal i en situation där båda förekommer. Interaktionen är av

genomgående dialogisk karaktär och inget längre monologiskt tal förekommer och

samtalet behåller sin informella stil genom hela inspelningen.10,11 Ramarna är relativt

svårdefinierade och liknar mer glidande faser än tydliga och avskilda talsekvenser.

Kendon förkastar uppfattningen att framarbetande och val av ramar sker

rutinmässigt beroende på interaktionen i fråga. Som exempel tar han upp hur

situationer av fokuserad interaktion avslutas, d.v.s hur två eller fler personer

samarbetar för att avsluta ett visst tema (se sid. 17). I ett samtal arbetar deltagarna

fram ett ämne och en ton i vilken ämnet ska behandlas. Det innebär att de måste

förhandla fram när ett nytt ämne ska introduceras och vilken ton som ska användas

(förutom att de måste avsluta ämnet de talar om). Om detta misslyckas kommer

deltagarna vid vissa tillfällen att befinna sig i olika ramar men i samma situation

(Kendon 1999:368).

Kendon diskuterar också den process som krävs för att förhandla fram en ram.

Han menar att ramen beror på vilka handlingar deltagarna erkänner som relevanta

respektive irrelevanta. Som exempel nämner han att tända en cigarett, lägga benen i

kors eller harkla sig. Är dessa handlingar relevanta för interaktionen och för

deltagarna eller inte? En överenskommen åtskillnad av dessa möjliggör att initiera nya

handlingar och tolkningsperspektiv (Kendon 1999:368).

Materialet för denna undersökning omfattar endast ett ljudinspelat samtal

(inklusive bakgrundsljud) och kan därför inte ta hänsyn till ovan nämnda exempel på

’att samtala om transkription’ vara en ram med en yttre ram för ’att samtala om att samtala om transkription’. 10 Samtal kan givetvis vara mer eller mindre formella respektive informella. Den slutsats jag dragit bygger på jämförelser med andra mer formella situationer (Se sid. 3-5). 11Man skulle kunna säga att allt tal är dialogiskt även om en situation endast innefattar en talare. Denne skulle då tala med sig själv och utvärdera sin egen talprodukion.

19

synliga och potentiellt relevanta handlingar. Deltagarna orienterar sig vid vissa

tillfällen mot detta bakgrundsljud som del av det material de ska spela in, men när

deltagarna inte orienterar sig mot bakgrundsljuden som del av interaktionen blir de

inte relevanta. Det finns alltså tillfällen då deltagarna inte relevantgör bakgrundsljud.

Se exempel nedan för hur deltagarna förhandlar relevantgörandet av ett

bakgrundsljud:

Ex. 10 (10" person går förbi med svischande byxor)

328 Bruno: .h h börja inte tänk på hur de där skulle se ut (SKRATT) 329 Bruno: i byxor (SKRATT) 330 Sture: a: (1.5") 331 Bruno: stisch ete schvischt (SKRATT) 332 Bengt: ä va fan skit i de där↓ (11") 333 Bruno: rätt avslappnad föreläsning (1")

Bruno kommenterar här ljud från bakgrunden genom att härma ljudet och hur detta

skulle se ut på en transkription. Bengt förhåller sig i detta exempel till interaktionen

som en uppgift, han är medveten om att yttranden av den typ Bruno producerade (rad

331) medför relativt arbetskrävande transkriptionsarbete och vill uppenbarligen

undvika just detta. Observera också hur Bruno går med på att växla tillbaka till

uppgiftsramen, framför allt med den långa pausen och det nya ämnet.

I ex 10 ovan är förhandlingsarbetet tydligt för hur deltagarna vill förhålla sig

till interaktionen. Bruno markerar på rad 328 att han förhåller sig till interaktionen

som en typ av uppgift, han kopplar ett förhållandevis irrelevant ljud till den aktuella

situationen genom att associera till hur det skulle se ut i en transkription. Genom

denna ’footing’ upplyser han övriga deltagare om att kommande yttranden ska tolkas

utifrån uppgiftsramen. Samma fenomen skulle förmodligen inte ha samma extrema

effekt och möta en sådan reaktion i ett mer vardagligt samtal.

Även övriga deltagares inställning till Brunos ’footing’ åskådliggörs i

exemplet ovan. På rad 330 får Brunos rambyte, eller förslag till ram, stöd och medhåll

av Sture. Bengt, å sin sida, markerar tydligt hur han vill förhålla sig till interaktionen i

fortsättningen, ä va fan skit i de där visar på en medvetenhet om uppgiften och hur

yttranden kan representeras i anknytning till denna. Om Bengt föredrar att utföra en

20

transkription på ett material av mer vardaglig karaktär, utan till synes irrelevanta

bakgrundsljud är yttrandet på rad 332 i exemplet ovan i så fall ett försök att

omdefiniera samtalskontexten till att inte ta hänsyn till ljud som inte är direkt

producerade av deltagarna.

Ytterliggare exempel på hur förekommande bakgrundsljud relevantgörs

konkretiseras i ex. 11:

Ex. 11 (NÅGON HARKLAR SIG I BAKGRUNDEN)

(16") 491 Bruno: fascinerande ändå att / de där kan låta som

harkel↓

En harkling skulle kunna ha åtskilliga funktioner i ett samtal, men för att funktionen

av handlingen i fråga ska realiseras måste först avgöras huruvida handlingen är

relevant eller inte. T ex kan en harkling vara en form av lystringssignal, ett

kommunikativt verktyg för att påkalla en potentiell mottagares uppmärksamhet

(Norrby 2004:127). Vidare har en harkling möjligtvis helt enkelt ha funktionen av en

åtgärdande handling för att rensa luftvägarna och effektivisera talproduktionen.

I ex 11 ovan kommenterar Bruno sitt eget yttrande i relation till

uppgiftsramen. Genom detta yttrande är kopplingen mellan yttrande och ram relativt

direkt, precis som i exempel 10 kommenteras ett ljud utanför själva samtalet. Det är

alltså så att många bakgrundsljud relevantgörs av deltagarna. Vi ska senare se hur

detta relateras till när man förhåller sig till interaktionen som uppgift respektive

samtal.

Intressant i detta exempel är också att det tar hela 16 sekunder efter harklingen

innan den kommenteras. Detta kan tolkas som att Bruno inte är säker på om

bakgrundsljudet bör relevantgöras eller inte. Det är emellertid så att yttrandet (491)

förekommer närmare samtalets slut där mycket bakgrundsljud och onomatopoesi

behandlas. En annan tolkning kan vara att Bruno avfärdade bakgrundsljudet men

senare förankrade det i samtalet som ett samtalsämne efter den långa pausen.

21

8. Kontextualiseringsmarkörer

Gumperz diskuterar kring språkliga och icke språkliga yttringar som representativa

för sociokulturellt kända aktiviteter, dessa yttringar kallar han

kontextualiseringsmarkörer (Gumperz 1999:101). I detta samtal har jag

uppmärksammat sekvenser av interaktion som markant avviker från resten av

materialet. Inom dessa har jag identifierat kategorier av markörer som är

karaktäristiska för interaktionen i fråga. Men dessa typer av språkliga verktyg

förekommer även inom andra sekvenser och samtalskontexter och får då olika

egenskaper och funktion, även om det rör sig om samma typ av markör.

Dessa markörer förekommer, som visas senare, inte i tydligt avskilda

sekvenser av tal. Snarare fungerar markörerna som signaler för inom vilken ram

yttrandet (eller ibland del av yttrande) i fråga bör tolkas. Det blir alltså nödvändigt att

tala om ram i förhållande till (del av) yttrande istället för att tala om längre sekvenser.

Eftersom ramförhandlingen ständigt pågår, så skiftar också ramarna hela tiden.

Nedan presenteras de kategorier jag identifierat som signalerar att deltagarna

orienterar sig mot interaktionen som närmare samtalsram respektive uppgiftsram.

Kategorierna kommer här endast presenteras och beskrivas för att få en inblick i hur

de kontrasterar varandra. I nästa kapitel analyseras deras funktion i den dynamiska

interaktionen.

8.1 Kategorier

Jag har kunnat identifiera följande faktorer som visar att deltagarna orienterar sig mot

interaktionen som samtal respektive uppgift: (1) pauser, (2) samtidigt tal och (3)

ämneshantering.

(1) Pauser – i det undersökta materialet finns en hel del pauser. Norrby (2004:113-

14) presenterar en översikt av samtalsuppehåll utifrån vilken alla pauser i det

undersökta materialet skulle ses som mycket omfattande och samtalsdödande om man

endast tar hänsyn till pausernas längd. Med detta menas att konversationen dör ut och

måste initieras på nytt. I vårt fall blir pauserna endast uppehåll mellan

sammanhängande talturer trots att de är relativt långa och är alltså utmärkande för

22

samtalet som helhet. Se nedan för ett exempel som illustrerar just detta. Trots en paus

på 4 sekunder behåller man samtalsämnet:

Ex. 12 117 Sture: men ah ja ä väl härdad // 118 Bruno: ºa'aº

(4”) 119 Bengt: ºfrostskadadº (SKRATT)

Till skillnad från de pauser som är vanliga i samtalsramen är de uppgiftsrelaterade

uppehållen längre och tenderar att verka samtalsdödande. I den uppgiftsrelaterade

ramen är pauserna ämnesavslutande och nya ämnen måste initieras. Det händer också

att ämnen bara dör ut utan att deltagarna arbetar för att avsluta dem. Dessa nya ämnen

är ofta vanliga och bygger på en intersubjektivitet uppskattad som hög. Initierandet av

dessa nya ämnen sker förmodligen på två grunder. Dels för att generera verbal

kommunikation som är relativt ömsesidig och således i enlighet med uppgiften,

nämligen att föra och spela in ett vardagligt samtal. Men detta leder också till att

deltagarna upprätthåller social interaktion.

(2) Samtidigt tal – inom vardagliga samtal förekommer ofta mycket samtidigt tal.

Det kanske mest frekventa är uppbackningar under annans taltur, ett sätt för lyssnare

att markera sitt intresse och erkänna talaren som turinnehavare (Norrby 2004:147).

Detta kommunikativa verktyg är utmärkande även för detta samtal.

Vidare kan man även urskilja så kallas ’latching’ som samtidigt tal. Det

innebär att deltagare påbörjar sin taltur direkt efter eller innan föregående talare

avslutat sin taltur, det blir alltså ingen paus mellan yttranden (Norrby 2004:50). Ett

sådant samarbete är alltså mycket vanligt i vardagliga samtal och så även i detta.

När deltagarna orienterar sig mot samtalet som uppgift vill de däremot ha så

litet samtidigt tal som möjligt, ju mer detta förekommer desto mer omfattande

kommer det framtida transkriptionsarbetet av inspelningen att bli. Även om

uppbackningar inte skulle vara samtidiga så genererar det ändå mer arbete, ju mer

man säger desto mer arbete. Detta leder till att samtidigt tal inom uppgiftsramen inte

förekommer så ofta. Uppbackningar förekommer men mycket tydligt och som

särskilda talturer, allt för att underlätta transkriptionsarbetet.

23

(3) Ämneshantering – denna kategori behandlar hur deltagarna förhåller sig till den

pågående interaktionen, detta genom val av samtalsämne och hur nära förknippat

ämnet är till situationen, men har också att göra med hur ämnena behandlas. Jag

menar att om ämnet i fråga har svagare koppling till den pågående interaktionen,

tenderar interaktionen att ligga närmare ett vardagligt samtal och längre från

uppgiftsramen. Detta motiverar jag med att det inte är speciellt vanligt att anmärka på

i princip allt bakgrundsljud och vilka följder dessa ljud får för en transkription.

När deltagarna däremot behandlar ämnen som har att göra med den aktuella

situationen lägger interaktionen i fokus och då också uppgiften. Genom att direkt

referera till den pågående uppgiften hamnar den självklart i fokus, varvid denna ses

som den huvudsakliga anledningen till att den aktuella interaktionen verkligen äger

rum. Det ger också en medvetenhet om att samtalet ska transkriberas och analyseras.

Hur stark kopplingen mellan talare och den pågående situationen är, beror då på hur

mycket valet av ämne har att göra med uppgiften i fråga. Temahantering är alltså den

mest tydliga och potenta markören för hur deltagarna signalerar inom vilken ram

yttrandet bör tolkas

De ämnen som behandlas figurerar alltså på en skala mellan uppgiftsram och

samtalsram. På den samtalsrelaterade änden av skalan figurerar följaktligen tal om

annat än uppgiften, t.ex snö, cykling, bostad och pengar. Dessa ämnen är som synes

relativt vardagliga och vanliga.

De mer uppgiftsrelaterade ämnena behandlar allt som rör uppgiften, t.ex.

transkriptionen, mikrofonen och bakgrundsljud.

9. Analys

Under denna punkt ska jag redogöra för hur deltagarna använder sig av markörer för

att signalera de två interaktiva ramar som uppsatsen tar upp. Dessa markörer är (1)

pauser, (2) samtidigt tal och (3) ämneshantering och förklaras i kap. 8 (sid. 21-23).

Som nämnt är kategorierna kontrastivt identifierade, därför är också analysen

uppdelad kontrastivt. Analysen delas in följande: en samtalsfas, en uppgiftas samt en

fas där kategorier från båda ramarna förekommer.

24

Jag har inte använt mig av en presumtiv generaldefinition av ett vardagligt

samtal som en sorts referenspunkt, fokus ligger istället på hur sekvenser i samtalet

skiljer sig från varandra. Jag använder mig av detta allmänna synsätt då själva

interaktionen har som uppgift att vara vardaglig och generell.

Jag vill påpeka redan här att analysen snarare visar på ett kontinuum mellan

uppgiftsram och samtalsram inom dessa sekvenser. Faserna får en karaktär av den ena

eller den andra beroende på hur tydliga och frekventa markörerna är, men de

innefattar inte uteslutande markörer från endast en kategori.

Inom vissa sekvenser återfinns tydliga uppgiftsrelaterade markörer, t.ex att

deltagarna talar om transkription, men det betyder inte att man inte samtalar. Det

behövs alltså fler markörer än så för att avgöra hur deltagarna orienterar sig mot

samtalet. Ibland är det möjligt att identifiera ramen för en hel sekvens, andra gånger är

markörerna mer blandade, eller så pågår helt enkelt ramförhandlingar där deltagarna

signalerar olika ramar.

9.1 Samtalssekvens

Under denna avdelning ämnar jag identifiera ett antal sekvenser i samtalet utifrån

följande kriterier: (1) pauser, (2) samtidigt tal, och (3) ämneshantering.

Nedan följer ett utdrag ur det transkriberade materialet vilket ligger till grund

för att demonstrera deltagarnas interaktion då de inte signalerar uppgiftsramen.

Ex. 13 364 Bruno: ja:(g) ha: på min transkription nu på gudstjänsten 365 Bengt: m: 366 Bruno: =då fick ja: i movie-format /// och det kunde man bara köra i Quicktime typ 367 Bengt: a okej 368 Sture: a: 369 Bruno: = å då kan man spola så här TRE fyra seKUNDer /

[så] här / 370 Bengt: [m] 371 Bruno: =nja då måste jag lyssna på den här (p)salmen iGEN (SKRATT) (1") 372 Bengt: va (trött) oftast vill man ju faktiskt bara höra typ

en 373 Bruno: [a] 374 Bengt: =[halv sekund] eller nånting för att de ä nåt litet 375 Bruno: [a precis↑] (2") 376 Bruno: fruktansvärt drygt

25

(4")

Här kan man se att trots att ämnet som behandlas har med transkription att göra och

då mer uppgiftsinriktat, så är sekvensen inte uppgiftsrelaterad på så sätt att deltagarna

inte på något sätt signalerar uppgiftsramen.

Under denna fas (exemplifierad ovan) förekommer inga överdrivet långa (1)

pauser vilket annars är kännetecknande för hela inspelningen. Mellan de två

avslutande talturerna i ex. 13 återfinns emellertid en paus på två sekunder, ett normalt

sett ansenligt långt avbrott. Jag menar dock att pausen inte är samtalsdödande och

signalerar därför inte uppgiftsramen. De avslutande turerna är en uppbackning

(Norrby 2004: 147) på föregående yttrande respektive återkoppling till ett tidigare

ämne, nämligen ’transkriptionsarbete på Brunos uppsats’. Brunos yttrande på rad 375

är samtidigt som Bengts på rad 374 visar att deltagarna avslutar ämnet i fråga

tillsammans. Genom att Bruno (rad 376) ytterliggare kommenterar ämnet och

avslutandet av detta är inte pausen ett samtalsuppehåll. Snarare är dessa, vanligtvis

långa, pauser karaktäriserande för inspelningens samtalsfaser. Vidare utmärks

sekvensen i ex. 13 ovan också av (2) samtidigt tal genom uppbackningar, vilket ger

en vardagligare karaktär och då närmare samtalsramen.

Beträffande (3) ämneshantering skulle denna sekvens vara mer

uppgiftsrelaterad, t.ex rad 364 där Bruno refererar till min transkription nu på

gudstjänsten. Detta ämne ligger nära det pågående samtalet och därför mer

uppgiftsinriktat. Men som tidigare nämnt förekommer fler markörer än så när

deltagarna orienterar sig mot interaktionen som en uppgift. Nedan exemplifieras

ämneshantering inom en annan samtalssekvens, i denna är ämnesvalet mindre

uppgiftsrelaterat än i ex. 13.

Ex. 14 162 Bruno: de finns ju Netto 161 Bengt: *ja precis* (INANDNING) 162 Bruno: NETto e ju / fem minuter från oss ((så))= 163 Bengt: [a] 164 Bruno: =[man] gå unde två kanske 165 Bengt: d'e perfekt / *d'e så jä-• så jävla mycke billiare= 166 Bruno: [d'e så jävla:] 167 Bengt: =[å handla på ]Netto än på ICA (SKRATT) 168 Bruno: ja /

26

169 Bengt: gå man in på ICA / å så handla man litegrann // hundrafemti- (SKRATT) oj e okej / gå man in på Netto å köper masser s- / hundratretti (SKRATT) ja-

170 Bruno: d'e så jävla sli:tet på Netto / 171 Bengt: a (SKRATT) 172 Bruno: så jävla: / sjaskigt [me-= 173 Bengt: [d'e] inte så trEvlit å:/[gå]= 174 Bruno: [ne:j]= 175 Bengt: =in å handla liksom 176 Bruno: =sån här ghettoaffär känns de(t) som 177 Sture: a: //

I denna sekvens samtalar Bruno och Bengt om matvaruaffären Netto och jämför den

med dess konkurrent ICA. Deltagarna behandlar här ett ämne som inte har med det

pågående samtalet att göra, det signalerar alltså inte att man orienterar sig till

interaktionen som en uppgift, tvärtom är det en tydlig samtalssekvens. Deltagarna

talar mycket samtidigt både genom uppbackningar och framför allt latching. Märk

avsaknaden av pauser mellan turerna och hur deltagarna påbörjar sina turer innan

föregående talare avslutat sin. T.ex rad 172-173, Bruno (172) får inte avsluta sin tur

innan Bengt (173) tar över, men Bruno (174) backar ändå upp Bengts yttrande för att

sedan slutföra talturen som startade med uppbackningen (176).

De båda exemplifierade sekvenserna ovan illustrerar hur samtalet

karaktäriseras när deltagarna orienterar sig mot interaktionen som ett samtal.

9.2 Uppgiftssekvens

Ibland blir samtalet markant avvikande från ett vardagligt samtal och får inslag av

uppgiftsram. Under denna avdelning behandlar uppsatsen sekvenser i samtalet där

deltagarna signalerar att yttranden ska förstås inom uppgiftsramen. Följande drag har

analyserats: (1) långa pauser, (2) samtidigt tal och (3) temahantering.

Nedan följer ett utdrag ur materialet som visar hur deltagarna signalerar att

interaktionen bör tolkas.

Ex. 16

412 Bengt: mm↑ (4") a skulle vilja a skrivit en *ämneslista* (15") 413 Sture: inge som haft nån såhär intressant dröm eller

nånting↓? (2")

27

414 Bruno: a de om prÄsten↓ (2")(SKRATT) annars hare inte vari så mycke↓ /// faktist↓

(5") 415 Bengt: nej / ja ha nog inte drömt nåt *heller* (SKRATT) //

senaste tiden tror ja↓ (7") 416 Bengt: d'e fre↓:da↑ ida i alla fall (1,5") 417 Bruno: e: re freda ida↑? 418 Bengt: a 419 Sture: asså nä ja vakna kändes de som m↑ånda↓ // de va


Sekvensen inleds av en direkt kommentar av uppgiften, en ämneslista skulle enligt

Bengt (rad 412) underlätta den. Brunos (3) ämneshantering är alltså ramsignalerande

i detta yttrande, både med valet av ämne och hur man använder det i samtalet. Bruno

föreslår följaktligen med detta att ytterliggare en fast komponent förutom mikrofonen

borde ha funnits med i kontexten för inspelningen. Detta tyder på att Bengt i detta

läge förhåller sig till interaktionen som en uppgift och sålunda signalerar att vad som

följer ska tolkas inom uppgiftsramen.

Deltagandeperspektivet är här av typen ’flugan i soppan’, deltagarna är

medvetna om sina roller som framtida forskare på ett material behandlandes och

skapat av dem själva. Skillnaden mellan samtalsramen och uppgiftsramen rör sålunda

bland annat deltagarperspektivisering genom ämnesval.

Pauserna i samtalet är generellt sett relativt. Då deltagarna orienterar sig mot

samtalet som en uppgift blir pauserna fler och betydligt längre vilket gör att det inte

känns som ett ”genuint” samtal, vilket det inte heller är. I ex. 16 ovan återkommer

ideligen extremt långa pauser varav de flesta samtalsdödande (Norrby 2004:113-14).

Efter Bengts inledande yttrande (rad 412) följer en 15 sekunders paus, och

detta uppehåll följs av att talare Sture initierar ett nytt och relativt ovanligt ämne:

Ex. 17 (15")

413 Sture: inge som haft nån såhär intressant dröm eller nånting↓?

414 Bruno: a de om prÄsten↓ (2")(SKRATT) annars hare inte vari så mycke↓ /// faktist↓


senaste tiden tror ja↓

28

Med denna handling efterfrågar Sture personlig information från övriga deltagare,

detta ser jag som att fokusera på själva interaktionen genom att önska tillföra ny

information till den delade interpersonliga kunskapen (se sid. 10-11). Förmodligen är

syftet med Stures yttrande inte uteslutande transaktionellt, det har antagligen en

(minst) lika interaktionell och social funktion. Genom att införa detta nya ämne bidrar

han på så sätt till att försöka hålla samtalet igång.

Den ovanligt långa pausen och projektets mål kombinerat tyder på att

deltagarna försöker reparera interaktionen som uppgift efter att det blivit skadat av

den extremt långa pausen. Tystnad är, som nämnt ovan, inte förenligt med projektets

mål och därför initierar deltagarna ämnen vilka i princip garanterar verbal

kommunikation.12

I exemplet ovan svarar övriga deltagare på Stures fråga (413) men förhåller sig

uppenbarligen mindre seriösa till den. Både Brunos och Bengt svar (414,415) bör ses

som skämtsamma kommentarer, möjligtvis formar de sina yttranden som lättfattliga

och simpla för att förenkla det kommande transkriptionsarbetet av den pågående

inspelningen. Uppenbart är dock att de inte erkänner ämnet, de skulle t.ex kunna ställa

samma fråga tillbaka till Sture och fråga om han hade drömt någonting. Detta torde

vara det mest lämpade att göra om man vill upprätthålla den sociala kontakten, men

då uppgiften är det väsentliga i denna sekvens offras de sociala kontakterna för att

antagligen underlätta kommande transkriptionsarbete. Istället för samtal signaleras

alltså ramen för ”skämt” eller ”skoj”. Detta tyder således på att deltagarna förhåller

sig till interaktionen närmare uppgiftsramen.

Om vi tittar tillbaka på denna undersökta sekvens (ex. 17) kan vi urskilja hur

deltagarna försöker hitta samtalsämnen som fungerar i interaktionen. Se ex. 18 nedan

där de olika försöken är markerade i fet stil.

Ex. 18 412 Bengt: mm↑ (4") a skulle vilja a skrivit en *ämneslista*

(15") 413 Sture: inge som haft nån såhär intressant dröm eller

nånting↓? (2") 414 Bruno: a de om prÄsten↓ (2")(SKRATT) annars hare inte vari

så mycke↓ /// faktist↓

12 Självklart genererar alla ämnen verbal kommunikation, men jag hävdar att vissa ämnen skapar mer eller mindre dynamisk och ömsesidig dialog, vilket i sin tur är målet med uppgiften och därför närmare uppgiftsramen än samtalsramen.

29


senaste tiden tror ja↓ (7") 416 Bengt: d'e fre↓:da↑ ida i alla fall (1,5") 417 Bruno: e: re freda ida↑? 418 Bengt: a 419 Sture: asså nä ja vakna kändes de som m↑ånda↓ // de va


Det första försöket sker när Bruno på rad 412 initierar ämnet ämneslista, men övriga

deltagare fortsätter inte samtalet på detta ämne utan väljer att vara tysta och låta ämnet

dö ut. Den ansenliga pausen på 15 sekunder förstärker också uppfattningen om att

deltagarna inte vill vidareutveckla detta ämne.

Försök nummer två kommer efter den långa pausen då Sture (413) initierar

ämnet drömmar, som nämnt tidigare svarar övriga deltagare på frågan men gör inga

försök att vidareutveckla ämnet.

Först i det tredje försöket att introducera ett nytt ämne utvecklar deltagarna

det. Bengt (416) föreslår ett relativt vanligt och vardagligt ämne som också övriga

deltagare erkänner och sedan samtalar om. Denna sekvens visar alltså hur man

försöker lösa uppgiften genom att gång på gång föreslå nya ämnen. Detta är självklart

vanligt i alla samtal, men kombinerat med de extremt långa pauserna blir denna

sekvens tydligt uppgiftsinriktad.

9.3 Sekvens med både samtals- och uppgiftsmarkörer

Som nämnt i början av detta kapitel är inte markörerna för respektive ram alltid

tydligt åtskilda. Under denna punkt demonstreras exempel från materialet på hur just

detta går till. Se ex. 19 nedan där deltagarna blandar markörer under en sekvens där de

behandlar ett och samma ämne. Deltagarna kan alltså använda sig av markörer utan

att signalera uppgift medan de befinner sig i samtalet. Analysen sker stegvis genom

sekvensen, detta för att visa hur markörer från de olika ramarna kan vara närvarande

inom samma sekvens.

Ex. 19 376 Bruno: fruktansvärt drygt

(4") 377 Bengt: a ja(g) hoppas inte vi ska transkribera det // asså

30

/// (l)judmässigt också /// så att man ska tänka på om man / använder // ärr eller inte ärr i (SKRATT) (xxxx) 378 Bruno: *för fan nu förstår ja(g) inte* (SKRATT) 379 Bengt: jo men om ja(g) säjer MIKROfon eller om ja säjer mikrofon (1.5") 380 Bruno: jaha↓ /// nä de e väl mer [/// lexikalt] // vi ska tänka på 381 Bengt: [om man ska tänka på] 382 Bengt: a 383 Bruno: (så att du vet) 384 Sture: m: 385 Bengt: *tänk å få göra en helt* // *fonemisk transkription*

(SKRATT) jävlar va tid de skulle ta (SKRATT) (2")

Sekvensen ovan inleds av en paus som trots sin längd inte är samtalsdödande, detta då

de två talturerna omgivandes pausen behandlar båda samma ämne, nämligen

transkription. Att långa pauser inte fungerar samtalsdödande är som sagt vanligare för

ett samtal, medan samtalsämnet transkription är tydligt uppgiftsrelaterat.

Transkription som ämne kan också aktivera uppgiftsramen och göra deltagarna mer

benägna att tänka på uppgiften de genomför. Men i denna sekvens verkar det motsatta

hända, främst genom att deltagarna talar mycket samtidigt vilken skulle ge mer

omfattande transkriptionsarbete, och som deltagarna vill undvika.

Om fler uppgiftssignalerande markörer förekom skulle det tyda på att

deltagarna i denna sekvens orienterar sig mot samtalet som en uppgift. Men då

markörerna är blandade och deltagarnas intentioner svårtolkade, kan vi endast

konstatera att denna sekvens ligger på ett kontinuum mellan spontant samtal och

uppgift.

I ex 19 ovan var alltså den inledande pausen inte samtalsdödanden, i ex. 20 nedan

konkretiseras motsatsen:

Ex. 20 219 Sture: d'e så härlit å springa i snö tycke ja (SKRATT)/

fast d'e gansk- vÄldit jobbit↓ 220 Bengt: *jaha* (SKRATT) (14") 221 Bengt: skriver'u också se:uppsats nu? /

I detta exempel är uppehållet tydligt samtalsdödande och följs av ett helt nytt ämne,

detta visar på hur den inledande pausen i ex 20 genererar ett nytt ämne men inte i ex.

19. Skillnaden dem emellan är att talturerna runt den inledande pausen i ex 19 har en

31

starkare ömsesidig koppling till ämnet än talturerna i ex. 20. Det ämne Bengt (221)

inför är inte alls kopplat till det som behandlades före pausen. Själva ämnet i sig är

relativt sett inte särskilt mycket med situationen att göra, och därför mindre

uppgiftsinriktat. Men den långa pausen och det nya ämnet borde tyda på motsatsen. Vi

ser alltså även här blandade markörer.

Vidare kan detta kontinuum konkretiseras med ex. 21 nedan.

Ex. 21 408 Bruno: [*skratt*] / tystnad å fotsteg↓ 409 Bengt: =[*skratt] ty // å så idomatopoetiska ord* (SKRATT) (11") 410 Bruno: ja måste sluta ly- (SKRATT) lyssna på

omgivningen*(SKRATT)(2") å börja prata istället↓ (SKRATT)

Trots den extremt långa pausen på 11 sekunder återknyter Bruno till ämnet efter

pausen. Detta indikerar att talaren inte erkänner pausen som samtalsdödande och inte

måste initiera ett helt nytt ämne. Sålunda återfinns i detta sjok av interaktion markörer

för både spontant och uppgift, signalerat med hjälp av långa och icke samtalsdödande

pauser respektive uppgiftsrelaterad ämneshantering.

Exempel 21 ovan åskådliggör hur deltagarna medvetet växlar mellan de olika

ramarna. Efter de två inledande turerna på rad 408-409 följer en lång och

samtalsdödande paus, denna kan ses som att deltagarna samarbetar för att avsluta

ämnet, men det tas som sagt åter upp av Bruno efter pausen. Bruno kommentar direkt

situationen och samtalsämnet (rad 410) och försöker uppenbarligen återföra

interaktionen till uppgiftsramen. Han nämner att han måste sluta relevantgöra

bakgrundsljud och börja prata istället. Detta skulle betyda att det som sägs innan

Brunos ramväxling inte räknas som prat. Eftersom uppgiften går ut på att samtala så

görs tydligen skillnad på prat och prat beroende på vart på kontinuumet interaktionen

befinner sig.

Åter till den sekvens som återges i början av 2.3. På rad 377 behandlar Bengt

ett ämne närliggande den pågående interaktionen, en tydlig markör som signalerar

uppgiftsramen. Detta konkretiseras också i ex. 22 nedan:

Ex 22 377 Bengt: a ja(g) hoppas inte vi ska transkribera det // asså /// (l)judmässigt också /// så att man ska tänka på

32

om man / använder // ärr eller inte ärr i (SKRATT) (xxxx)

Interaktionens plats på kontinuumet närmare uppgiftsramen förstärks också av att

Bengt involverar övriga deltagare i en framtida händelse. Med vi ska transkribera det

knyts an än mer till den företagna uppgiften, vidare att det är en gemensam uppgift

som vi ska lösa.

Nästa yttranden i sekvensen under fokus har en ambivalent karaktär

beträffande de interaktiva ramarna. Se ex 23 nedan:

Ex 23. 378 Bruno: *för fan nu förstår ja(g) inte* (SKRATT) 379 Bengt: jo men om ja(g) säjer MIKROfon eller om ja säjer mikrofon (1.5")

I dessa yttranden är ämnesval och deltagandeperspektiv uppgiftsignalerande. Bengt

behandlar i talturen innan (ex. 22) omständigheter kring transkriptionsarbetet, när

Bruno inte förstår vad som menas (rad 378) exemplifierar Bengt med mikrofon.

Denna är nödvändig för inspelningen och fysiskt tillgänglig för alla deltagare. Med

detta förhåller sig sålunda Bengt till interaktionen närmare uppgiftsramen. Men märk

också hur vardagligt och samtalsmässigt Brunos yttrande är (rad 378), ett mer

uppgiftsinriktat alternativ skulle kunna vara va?. Även i detta exempel ligger

interaktionen följaktligen i ett kontinuum av de två interaktiva ramarna, men närmare

en uppgift än ett samtal.

Ex. 24

380 Bruno: jaha↓ /// nä de e väl mer [/// lexikalt] // vi ska tänka på 381 Bengt: [om man ska tänka på] 382 Bengt: a 383 Bruno: (så att du vet) 384 Sture: m: 385 Bengt: *tänk å få göra en helt* // *fonemisk transkription*

(SKRATT) jävlar va tid de skulle ta (SKRATT) (2")

Kommunikationen i detta exempel är likartad den i Ex 23 ovan. Likheten ligger i att

den ytliga representationen närmar sig samtalsramen, och ämnet ligger närmare

33

uppgiftsramen och är en vidarebyggnad av de föregående talturerna (detta illustreras i

ex. 19 i början av 9.3).

Exemplet ovan är alltså mer indirekt uppgiftssignalerat, det är huvudsakligen

markörer som signalerar samtalsram som är frekventa. Eftersom deltagarna

fortfarande befinner sig i ett samtal då ramen för uppgift förekommer. Märk hur

talturerna ser ut jämfört med sekvenser där interaktionen tydligt ligger i

uppgiftsramen, t.ex förekommer inga pauser som direkt markerar byte av taltur.

Vidare talar deltagarna samtidigt och backar upp varandra, dessa fenomen har jag som

bekant identifierat som vanligt i samtal.

10. Slutsats

Syftet med denna uppsats var att undersöka hur deltagare i en interaktion signalerar

interaktiva ramar och hur deltagarna orienterar sig mot det pågående samtalet.

De slutsatser som kan dras av analysen är att deltagarna förhåller sig till

interaktionen som ett samtal, men att de förhållandevis frekvent signalerar att de

genomför en uppgift. Det betyder att deltagarna med jämna mellanrum signalerar att

deras yttranden ska tolkas inom ramen för uppgift.

Analysen av materialet visar att det existerar markörer som deltagarna

använder sig av. Dessa markörer är följande: (1) pauser, (2) samtidigt tal och (3)

ämneshantering. Dessa signalerar utifrån vilken interaktiv ram deltagarna bör tolka

yttranden.

Vidare åskådliggör analysen att deltagarna rör sig snabbt och smidigt på ett

kontinuum mellan samtal och uppgift, man signalerar ramväxlingar direkt och ofta

individuellt utan vidare språkligt samarbete. Men detta ger inte att deltagarna

missförstår inom vilka ramar de aktuella yttrandena ska tolkas. Snarare tyder analysen

på att deltagarna kommer överens om hur man bör förhålla sig till interaktionen och

närma sig de olika ramarna. Att gemensamt välja att inte säga något är också ett sätt

att kommunicera, denna uppsats visar att ett sådant samarbete fungerar trots den

komplexa situationen. Det förklaras i termer av hög intersubjektivitet och delad

bakgrundskunskap.

Slutligen visar analysen att deltagarna tenderar att orientera sig till respektive

ram när markörerna förekommer tillsammans i sekvenser. Markörer för respektive

34

ram figurerar också samtidigt inom sekvenser av tal. Då detta inträffar tenderar de

mer samtalsinriktade markörerna att visa sig i den ytliga språkliga produktionen och

de mer uppgiftsrelaterade i ämnesval och hantering.

Denna uppsats har alltså undersökt hur deltagare signalerar interaktiva ramar

in en situation där interaktionen innehåller två projekt, man ska samarbetande lösa en

uppgift men också föra ett samtal. Undersökningen visar att deltagarna lyckas

kombinera dessa projekt i samma interaktion, dvs. både lösa uppgiften och föra ett

vardagligt samtal. Men de gör det på ett speciellt sett, sekvenser i interaktionen

uppvisar tydliga skillnader beroende på om deltagarna orienterar sig mot samtalet som

ett informellt samtal eller som en uppgift inom den kurs de studerar. De markörer som

identifierats för respektive ram förtydligar vidare hur interaktionen ligger på ett

kontinuum mellan ramarna. Deltagarna har således kunnat genomföra projekten

genom att signalera uppgift medan man befinner sig i ett samtal.

Vidare underminerar denna undersökning till viss mån den inom lingvistiken

så genomgående ’Observers Paradox’. I denna samtalssituation är själva inspelningen

nästan överdrivet påtagande, men trots detta faller deltagarna vid vissa tillfällen in i

relativt normala och bekväma samtalsstilar. I detta samtal är deltagarna själva de

observerande forskarna, vilket förstärker medvetenheten om att bli observerad. Som

nämnt är samtalet inte alls av vardaglig karaktär, men de sekvenser där deltagarna

faktiskt samtalar är lika intressanta som när de uppenbarligen medvetet försöker lösa

uppgiften.

35

Referenslista Antaki, Charles; Widdicombe, Sue. (red.), 1998. Identities in Talk. London : Sage. Brown, Gillian; Yule George. 1983. Discourse Analysis. Cambridge : Cambridge

University Press, 1983 [Cambridge Textbooks in Linguistics]. Clark, Herbert H. 1996. Using Language. Cambridge : Cambridge university Press. Coupland, Nikolas; Jarowskij, Adam. (red.), 1999. The Discourse Reader. London :

Routledge. Cutting, Joan. 2002. Pragmatics and Discourse: a Resource Book for Students.

London : Routledge. Gumperz, John J. 1999. “Sociocultural Knowledge in Conversational Inference”. I:

Coupland, Nikolas; Jarowskij, Adam. (red.), The Discourse Reader, 98-106. London : Routledge.

Hymes, D. 1962. “The Etnography of Speaking”. I: (red.) T, Gladwin & W. C. Sturtevant.

Kendon, Adam. 1999. ”The negotiation of context in face-to-face interaction”. I: Coupland, Nikolas; Jarowskij, Adam. (red.), The Discourse Reader, 367-376. London : Routledge.

Korolija, Natascha. 1998. Episodes in Talk: creating coherence in multiparty conversation. Linköping : Department of Communication Studies Linköping University.

Norrby, Catrin. 2004. Samtalsanalys: så gör vi när vi pratar med varandra. Lund : Studentlitteratur.

Nunan, David. 1993 Introducing Discourse Analysis. London : Penguin [Penguin English Series].

Melander Marttala, Ulla. 1995. Innehåll och perspektiv i samtal mellan läkare och : patient: en språklig och samtalsanalytisk undersökning. Uppsala : Skrifter utgivna av institutionen för nordiska språk vid Uppsala universitet.

Rundström, Cilla. 1999. Att börja samtala : svenska och spanska strategier. Institutionen för spanska och portugisiska Stockholms universitet.

Tannen, Deborah; Wallat, Cynthia. 1999. ”Interactive frames and knowledge schemas: examples from a medical examination/interview”. I: Coupland, Nikolas; Jarowskij, Adam. (red.), The Discourse Reader, 346-366. London : Routledge.

Tannen, Deborah. 1984. Conversational Style: Analyzing talk among friends. Norwood.

36

http://disaweb.ub.uu.se/cgi-bin/chameleon?host=localhost%2b8044%2bDEFAULT&search=SCAN&function=INITREQ&SourceScreen=COPVOLSCR&sessionid=2005021011415914986&skin=portal&conf=.%2fchameleon.conf&lng=sv&itemu1=1003&scant1=discourse%20analysis&scanu1=4&u1=1003&t1=Yule,%20George&pos=1&prevpos=1&beginsrch=1

http://disaweb.ub.uu.se/cgi-bin/chameleon?host=localhost%2b8044%2bDEFAULT&search=SCAN&function=INITREQ&SourceScreen=COPVOLSCR&sessionid=2005021011415914986&skin=portal&conf=.%2fchameleon.conf&lng=sv&itemu1=1003&scant1=discourse%20analysis&scanu1=4&u1=1003&t1=Yule,%20George&pos=1&prevpos=1&beginsrch=1

Appendix I Transkriptionskonventioner Transkriptionskonventioner (efter Valesco 2002).

: Byte av talare.

A: Inlägg av en talare identifierad som A.

?: Ej igenkänd talare.

§ Direkt övergång från ett inlägg av en talare till ett annat inlägg av en annan talare.

= Talaren behåller turen under samtidigt tal.

[ Ställe där samtidigt tal börjar.

] Ställe där samtidigt tal slutar.

/ Kort paus (kortare än en halv sekund).

// Paus som är mellan en halv och en sekund lång..

/// Paus som är en sekund lång eller längre.

(5") Tystnad som varar fem sekunder. Man anger längden i sekunder på de tystnader som

överstiger en sekund, om de bedöms vara betydelsefulla.

↑ Stigande intonationskurva.

↓ Fallande intonationskurva.

‒ Avbruten intonationskontur.

Uppsala Egennamn skrivs med stor bokstav, om de inte uppgått i språket som allmänna ord.

JOBBIGT Markerat eller emfatiskt uttal (två eller fler tecken).

o ut härd ligt Stavelseseparerat uttal.

(( )) Otydbart avsnitt.

((alltid)) Tveksam transkription.

((...)) Avbrott i inspelningen eller transkriptionen.

fast(st)älla Rekonstruktion av en lexikal enhet som inte uttalats fullt ut (används endast när

förståelsen annars skulle försvåras).

d’e Förekomster av ’syntaktisk fonetik’ mellan ord.

°( )° Avsnitt som uttalas med låg intensitet (t ex viskande).

(SKRATT, HOSTNING, SKRIK,

HARKLING…) Vad gäller skratt som är samtidiga med det sagda, lägger man till en not till det aktuella

avsnittet och anger ”skrattande”.

a: Förlängda vokaler.

n: Förlängda konsonanter.

!? ‘Falska’ frågor (som bara är frågor rent syntaktiskt; pragmatiskt och uttalsmässigt är de

utrop. Ex. ”men varför valde dom mej!?”;)

? Frågor. Gäller även vidhängda yttranden av typen “eller hur?”.

! Utrop.

Kursiv text: Talaren citerar eller härmar ett annat yttrande.

37

Fotnoter: Pragmatiska anteckningar som ger information om vad som försiggår runt talandet (exempelvis

”tittar på sin klocka”, ”skakar på huvudet”). Dessa ger ofta information som är väsentlig

för att korrekt tolka yttranden.

Appendix II Transkription Transkription av grupp 2:s diskussion 1:a delen (3-10 min) Therese Adauktusson 001 Bruno: på min / inspelning på gudstjänsten /// då s / då

man kun tro att det skulle va nån gudstjänst för ALLA liksom men de /då ha dom filmat liksom in i Ögonen på prästen såhä ///

002 Bengt: va äre [för nått du har gjort?↑] 003 Bruno: [ah] vi ska göra en diskursanalys på en gudstjänst 004 Bengt: på?↑ 005 Bruno: en tevesänd gudstjänst 006 Bengt: tevesänd gudstjänst ja [okey]

007 Bruno: [åsså] eh med inkorporerat tevetittande // bla bla //

008 Bengt: du va inte mä / på den liksom [((eller))((själv))]? 009 Bruno: [nä: jag ä inte mä]= 010 Bengt: [nä] 011 Bruno: =[den gick på teve satt] 012 Sture: [hm] 013 Bengt: a åkej 014 Bruno: men /// de ä väldigt intressant 015 Bengt: men [eh]= 016 Sture: [m:↑] 017 Bengt: =men sen en / en samtalsanalys på de / eller?↑ 018 Bruno: NÄ: en diskursanalys 019 Bengt: aha // 020 Bruno: för de ä ju inget samtal ºliksomº 021 Bengt: nä: jag tänkte [*de ä ju typ bara*]= 022 Bruno: [de ä ju bara en predikan] 023 Bengt: =en präst som står där å- 024 Bruno: ah 025 Bengt: ((så åkej-))// 026 Bruno: de ä monologiskt 027 Bengt: m: (3´´´) 028 Sture: m'hm↑ 029 Bengt: har du börjat nånting än? 030 Bruno: ja: jag har gjort jag har gjort hm två TVÅ stycken

transkriptioner /// ((kanske ska göra en till))/// så att den blir bra

031 Sture: hm 032 Bruno: ((de är lite)) läskigt när man hm drömmer om honom ibland= (SKRATT) 033 Bruno: =prästen

38

(SKRATT) 034 Bruno: s'sitta å titta på en bisko- eh en präst // fem timmar om dan (SKRATT) 035 Sture: *ah* 036 Bengt: *a: de ä ju klart att de ä* hö 037 Sture: du komme kunna budskapet utan och innan§ 038 Bengt: §[ja precis] 039 Bruno: §[ja] 040 Bengt: (3´´) mh 041 Bruno: [((x))] 042 Bengt: [men komme´ru] bli färdi ((under)) den här terminen? 043 Bruno: (2´´)ja: asså / terminen sträcker sej ju över jul satt= 044 Bengt: *ah jo* (SKRATT) 045 Bruno: =DÅ kommer den bli färdig [antar ja] 046 Bengt: [inte så] jävla kul att sitta e över jul och nyår de sista 047 Bruno: nä:j ((xx)) ta tre kurser samtidigt satt (3´´) hm 048 Sture: jobbit 049 Bengt: m: (2´´) men va ha ru gjort läst fem poäng / NU under terminen? 050 Bruno: nä: ja har- ja [[behöver ta]- 051 Bengt: [ ((x)) ] 052 Bruno: ja tog jag har tagi historisk 053 Bengt: hm 054 Bruno: fast den ä ju inte klar /// 055 Sture: hm 056 Bengt: // nä precis§ 057 Bruno: §samtalsanalys å tvåspråkighet 058 Sture: när tentar ni?- historisk asså 059 Bruno: eh- (3´´) ºja vet nteº tror inte dom har sagt nåt 060 Sture: åkej§ 061 Bengt: §dom sa inget igår? 062 Bruno: (2´´) nä: de var kanske // eh typ fem dagar efter ºkanskeº 063 Bengt: va?§ 064 Bruno: §månda sjusjunde eller nåt sånt 065 Bengt: aha§ 066 Bruno: §sjusjätte ºja vet inteº 067 Bengt: okey 068 Bruno: en vecka efter (2´´) (ANDAS IN) 069 Sture: hm 070 Bruno: (ANDAS UT)/// men de va o:tydligt 071 Bengt: hände de nåt viktigt igår ºsom niº 072 Bruno: nä: de va så så värdelöst (SKRATT) totalt meningslös föreläsning (3´´) tyckte ja- (5´´) 073 Bruno: a: 074 Bengt: ja va så jävla bakis (FNYSNINGAR) satt (3´´) 075 Bruno: ja va tror ja / tjugofem minuter sen (FNYSNINGAR)för de här snöovädret 076 Bengt: *ja* 077 Bruno: [((x))] 078 Bengt: [ja va ju-] ja va ju tvungen å cykla in till stan

39

igår / morse 079 Sture: å HÄRligt 080 Bengt: eller [morse å morse] men halv tolv eller nåt ºliksomº= 081 Bruno: [ja] 082 Bengt: =då va de verkligen ah f /// de gick inte å cykla *liksom*= 083 Bruno: nä ((x)) 084 Bengt: =å så tog jag HELT FEL VÄG så typ cykelbanor dom INTE har plogat= 085 Bruno: eh 086 Bengt: =från kanterna // eh ((så )) så jävla lång å så kommer man ingenstans *liksom* (SKRATT) 087 Bruno: (3´´) eh ah 088 Sture: (JÄSPAR)(13”) 089 Bengt: mh- (16”) 090 Bruno: känns som man blir / LÅNGsammare av kylan 091 Bengt: // ah 092 Bruno: känns som man ba ey 093 Bengt: *ah* (3´´) orkar inte ºlika mycketº 094 Sture: [mh] 095 Bruno: [kanske borde va tvärt om] att man blir långsammare av värmen 096 Bengt: (2”) nä´ä (SKRATTAR) 097 Bruno: *nä: nä nä* 098 Bengt: ((x)) ba de här extrema temperaturerna som- (SKRATT) 099 Bruno: ja visst 100 Bengt: för kallt eller för varmt (3”) 101 Sture: fast de är jättehärligt me snö nu tycker ja / å att

de blir så tjockt också 102 Bruno: a de är ju rätt skönt att de ligger kvar

ºfaktisktº= 103 Bengt: [ah 104 Bruno: [=de hade] varit ganska tragiskt om de ba smälta [bort liksom]= 105 Bengt: [ah] 106 Bruno: =så frys till lite så [blir de massa] *isklympar på vägen ba* (SKRATT) 107 Bengt: [*mh*] 108 Bruno: (9´´) m går du barfota nu också eller / [ute?] 109 Sture: [m:h] 110 Bruno: ä de skönt då? 111 Sture: ja: de'e jättevarmt 112 Bruno: *de tycker du alltså* 113 Sture: ja'a / nä men alltså I snön så är de helt åkej / för då liksom VÄRmer ju snön 114 Bruno: a: 115 Sture: men går man ovanpå is då ä de lite jobbigt // för då kyler de mer (3´´) 116 Bruno: ºåkejº 117 Sture: men ah ja ä väl härdad // 118 Bruno: ºa'aº 119 Bengt: (4´´) ºfrostskadadº (SKRATT) 120 Bruno: (3´´) mycke lättare å gå när fötterna är blåa /// *när man inte känner nåt* (SKRATT) 121 Sture: *a:*

40

122 Bruno: (2´´) nä 123 Bengt: ja tycker *de är SKITkallt liksom* (SKRATT) *man kommer me JÄTTEtjock jacka å så liksom* (3´´) mh börja cykla liksom cykla typ tvåhundra meter ((sen ba)) nä: nu blåser de genom handskarna å *mössan* 124 Bruno: mh 125 Sture: a: men å cykla eh när de ä kallt ä jobbigt tycker ja 126 Bengt: a: (2´´) 127 Bengt: [de blir så jäkla mycke] 128 Sture: [speciellt när man ska till skolan] jättesnabbt 129 Bengt: a:- precis / först liksom /// ska man cykla FORT 130 Bruno: [jo ((x))] 131 Bengt: [då så blåser] de liksom [så blir de jättekallt] 132 Bruno: [jö preCIS de ((xx))] 133 Bengt: å så blir man SKITVARM= (SKRATT) 134 Bruno: *ja* 135 Bengt: = å sen ba svettas man å så blåse´re s(SKRATT) 136 Bruno: (15´´) ºcyklar ni långt hitº? 137 Bengt: va? 138 Bruno: bor ni långt härifrån↑? 139 Sture: nä ja bor i gamla studentstaden så ja GÅr

ºfaktisktº 140 Bengt: ºmh de'e sköntº // ((x)) 141 Bruno: /// ja bor i Löten 142 Bengt: *((x))* 143 Bruno: de typ / TIO minuter från ((kantorsgatan)) /// 144 Bengt: ºbortåt?º 145 Bruno: ºah upp mot gamla Uppsalaº 146 Bengt: ah åkej 147 Sture: ºahº 148 Bengt: ah juste dä borta (2´´) a de'e också kul 149 Bruno: (SKRATT) /// *mh de'e skitlångt* 150 Bengt: vaför boru där *höll ja på å säga* (SKRATT) 151 Bruno: *((fö att ja))ja fick en lägenhet /// 152 Bengt: ah okey (3´´) inte så att man vill ha // inneboende i / i RUM /// 153 Bruno: nä: [precis} nä nä 154 Bengt: [((x))] 155 Sture: [((x))] 156 Bengt: ja bodde typ ute i Eriksberg förut inneboende hos

en familj /// de var väl ganska jobbigt (SKRATT) 157 Bruno: mh 158 Bengt: dels liksom å cykla så långt (FOLK TALAR HÖGT UTANFÖR) cykla långt varje gång å sen så (FOLK TALAR) /// ah bara ºbo såº 159 Bruno: mh (4´´) 160 Bengt: ºdå känns de ju bättre å bo på ett eget ställeº (3") 161 Sture: mm: (3") 162 Bruno: de finns ju Netto 161 Bengt: *ja precis* (INANDNING) 162 Bruno: NETto e ju / fem minuter från oss ((så))= 163 Bengt: [a] 164 Bruno: =[man] gå unde två kanske

41

165 Bengt: d'e perfekt / *d'e så jä-• så jävla mycke billiare= 166 Brunp: [d'e så jävla:] 167 Bengt: =[å handla på ]Netto än på ICA (SKRATT) 168 Bruno: ja / 169 Bengt: gå man in på ICA / å så handla man litegrann //

hundrafemti- (SKRATT) oj e okej / gå man in på Netto å köper masser s- / hundratretti (SKRATT) ja-

170 Bruno: d'e så jäval sli:tet på Netto / 171 Bengt: a (SKRATT) 172 Bruno: så jävla: / sjaskigt [me-= 173 Bengt: [d'e] inte så trEvlit å:/[gå]= 174 Bruno: [ne:j]= 175 Bengt: =in å handla liksom 176 Bruno: =sån här ghettoaffär känns de(t) som 177 Sture: a: // 178 Bengt: men d'e liksom: / d'e inte så här mysi miljö heller

[((d'e så-))]= 179 Bruno: [*nehej*] 180 Bengt: =mycke *öppna yter* 181 Bruno: ja / b- ba massa kOnstia grejer ((å såmt)) 182 Bengt: a halva butiken e ju typ så här rabatterbjudanden

på [a: ja vet inte vad typ fotbollar å sånt] (SKRATT)

183 Bruno: [så här gammalt godis ((...))] (SKRATT) /// 184 Sture: men va ligger den butiken nånstans? 185 Bengt: Heidenstams torg / å sen så ligger de(t) en på

Kungsgatan också // borta vid e: /// ö: va he- musik: eller va fasen heter'en skolan- ligger en skola där / i järnvägen / stor gul [skola som] ha=

186 Sture: [aha::] 187 Bengt: =nån sån musik: / [undervisning eller sånt tror ja= 188 Sture: [m:↑ okej / a:] men då vet ja 189 Bengt: =rakt över gatan där tro ja att de ligger ungefär

/// elle nå sånt (2") a: e ja vet inte ((var inget)) va fan! nu blanda ja säkert ihop [de(t)((också))]

190 Bruno: [d'e billit som] fa:n ((i alla fall)) 191 Bengt: a: // vissa saker e ///= 192 Bruno: (SKRATT) 193 Bengt: =bra ((på det)) // inte så att man vill köpa

fläskfilé direkt men (SKRATT) 194 Bruno: ne:j: / d'e ganska läskigt ((faktist))↓ 195 Bengt: mm: (3") 196 Bengt: men så är'e- / så sjukt billit // när man köpa sånt

kÖttvaror liksom↓ a man kan köpa ett kilo kyckling= 197 Bruno: ja: 198 Bengt: =filéer↑ de(t) kostar *trettinie koroner* (SKRATT) å

så hä- ö::? (SKRATT) okej? (3") 199 Bruno: d'e lite läskit // 200 Bengt: a: (MÄNNISKOR TALAR HÖGT I BAKGRUNDEN) (11")

42

201 Bengt: men d'e rätt bra att de(t) finns ändå (GÄSPAR) ((känns inte)) som att min ekonomi // hÅller liksom=

202 Bruno: mm: 203 Bengt: =[annars] 204 Sture: [mm:] (9") 205 Bengt: borde få in me:r pengar från CSN↓ (3") 206 Sture: mina pengar ha redan tagi slut // ja va å handla

igår / å sen så / fungera inte fö ja- hade handla upp allting• / =

207 Bruno: nej: 208 Sture: så då va ja tvungen å springa hem å: leta efte:

småmynt / så ja fick: gå tibaks å betala /// 209 Bengt: d'e surt / 210 Sture: mm: (3") 211 Bruno: bruka säga att ja ska gå å hämta pengar sen komme

ja inte tibaks (SKRATT) mycke bekvämare 212 Sture: ja↓ fast de(t) va ganska nära så att: 213 Bruon: ja:ha okej just de(t) 214 Bengt: a just de(t) / du handla på folkes då: e-? 215 Sture: ne de(t) va faktist: e Konsum där nere 216 Bengt: jaha↑ okej 217 Sture: men de(t) ta så här / fem minuter å springa så

okej↓ 218 Bengt: mm: 219 Sture: d'e så härlit å springa i snö tycke ja (SKRATT)/

fast d'e gansk- vÄldit jobbit↓ 220 Bengt: *jaha* (SKRATT) (14") 221 Bengt: skriver'u också se:uppsats nu? / 222 Sture: mm:: / typ / el- eller ja ja ha ett ämne jag ska

skriv- skriva i vår /// om ja komme på ett ämne / 223 Bruno: men hu gick de(t) me din uppsats? 224 Bengt: ja den e ºfärdi / tro jaº 225 Bruno: de gick bra? 226 Bengt: elle: asså / ja ska: ja ha väl fått / första: //

första tillbaka å korrigera ((..)) (SKRATT) så de(t) ska väl ((..)) // de tog ju- tog ju rätt lång tid ja börja ju skriva på'ren / förra / [i våras] liksom=

227 Bruno: [ja:] 228 Sture: mm: 229 Bengt: =å sen så: // läste ja ju typ femton poäng å skrev

/ se:uppsats å jobbade halvtid i Stockholm (SKRATT) 230 Bruno: ja: 231 Bengt: å ja kände att ja orkade liksom inte allmänt

riktigt 232 Sture: ne: (2") 233 Bengt: sen så / vare ju liksom också / förra terminen

också så↓ / alla / flesta kurserna kommer i slutet på terminen /

43

234 Bruno: [mm:] 235 Sture: [mm:] 236 Bengt: plus att man ska skriva samtidigt så [helt omöjlit] 237 Bruno: [d'e absurt] /

dumt (10") 238 Bengt: de vore ju mycke bättre om man fick läsa: / alla

kurser i början av terminen / åså / om man: / skriver seuppsats så läser man ju bara typ tie poäng / utav / [dom andra] så att tie poäng /

239 Sture: [mm:] 240 Bengt: =första månaderna elle första två månaderna liksom

så få man ändå / halva terminen kvar å bara: / göra som man vill liksom skriva ((..)) /

241 Sture: de skulle va behagligt↓ / 242 Bengt: ja: 243 Bruno: ja tyckte att det tA: en tid å komma igång också↓ 244 Bengt: ja: [men asså för] om man läser: akurser under= 245 Bruno: [ja bytte ämne tre:] 246 Bengt: =tiden så kan man tänka liksom ut nånting dÅ= / 247 Bruno: a: 248 Bengt: =då gör man i alla fall nånting↓ / annars gå ju dom

första två månaderna till att tänka liksom på nånting som man inte kommer på ändå (SKRATT)

249 Bruno: nej / ja bytte ämne tre gånger= 250 Bengt: *ja* 251 Bruno: =innan [ja-] så att↓ 252 Sture: [mm:] 253 Bengt: ja jo: de ha ja också gjo- modifierat mitt *ämne

litet*= 254 Bruno: *okej* 255 Bengt: så här / nej men de hä:r vet ja inte (SKRATT) först tycke man att det här

de komme bli skitkul // de blir de nog inte / ja gör om (4") 256 Bruno: ja gjorde ett arbete på: gymnasiet tro ja som hade

helt annan titel än / diskussionen /// (SKRATT) s- de börja me ett sen ba ne:↑

257 Bengt: [(SKRATT) *sen] ba så gå're över lite grann* 258 Bruno: [blev nåt Annat] ja↑ 259 Sture: va spännande↓ 260 Bruno: va hände↑? 261 Bengt: (SKRATT) få skriva diskussion på (SKRATT) frågan så

här ja jo: de här s- blev ju inte riktit rätt (SKRATT)

(22") (TYDLIGA LJUD I BAKGRUNDEN EJ SKAPADE AV DELTAGRNA) 262 Bengt: ((..)) mycke såna där ljud hörs egentlien /

transkribera dom (SKRATT) 263 Bruno: va↑ 264 Bengt: (SKRATT) *så hä-= 265 Bruno: hörs allt?↑ 266 Bengt: =folk som* gå förbi å: / skriker↓ 267 Bruno: mm:

44

(4") 268 Sture: men såna som man ha ↑hitta på↓ många såna här

o:nomatopetiska för alla [såna här ljud] å så här 269 Bengt: [*jaha*] (SKRATT) 270 Sture: skulle va jätte svårt så här- 271 Bruno: bru:s: (SKRATT) kerangkerang (SKRATT) 3:e delen (17-24 min.) Martin Grenzelius 272 Bruno: vi kanske ska bli *onomatopoeter* (SKRATT)som yrke /// att skriva 273 Bengt: [hitta på] 274 Sture: [vi är här å] vänder saker 275 Bengt: a /// allting man ser *så* 276 Bruno: *a* 277 Bengt: = a men så komma på ett (l)jud för= 278 Bruno: [bof: bof: bof: f:] 279 Bengt: =['dörren*↑ här] (SKRATT) (18") 280 X????: hm (5") 281 Bruno: ser ut som en rymdmick /// (FNISS) bara den hco*cho* 282 Bengt: som en raket (SKRATT) 283 Sture: (1") uppskjutningsrampen 284 Bengt: *nt* tillbaka på det där nu /// killar som *pratar* om 285 X????: ºja precisº 286 Bengt: =*mikrofon* *vilka saker som* 287 Bruno: å kolla en grej 288 Bengt: (SKRATT) 289 Bruno: ska vi inte tritta .h (5") 290 Bengt: stänga av micken // å oj *jaha* /(SKRATT) *blev det inget alls* (6") 291 X????: h (4") 292 Bengt: ja det hade va kul å få låna med en sån där å gå /// [testa] 293 X????: [a] 294 Bengt: =eller prat- eller ta // diskussioner me- från nån annanstans // än [skolan] liksom 295 Bruno: [m] 296 Sture: [m] 297 Bengt: =skulle ba spela in lite folk å så där oj / kolla här↑ // skriv på det här *pappret* // ja har tänkt

så här (1,5") 298 Bruno: om man är rik så skulle det va bra /// 299 Bengt: *om man va rik* 300 Bruno: *femhundra spänn* 301 Bengt: (SKRATT)

45

302 Bruno: kan [du skriva på det här 303 Bengt: [a] 304 Sture: ö:m (1") 305 Bengt: a / nä men då [om man skulle spela in kompisar så skulle 306 Bruno: [fast dom kanske skulle] 307 Bengt: =man nog // kunna övertyga dom bara 308 Bruno: a precis 309 Sture: m: 310 Bengt: de ä nog ingen fara 311 Bruno: man kan ju fråga efteråt 312 Bengt: ja // [tycker de ä helt riktigt ja(g)] 313 Bruno: [d'e väl vid gränsfall men asså] 314 Bengt: äh ºassåº 315 Bruno: ºva fa-º [d'e] 316 Bengt: [asså JA] okej om man då spelar in nån som man inte känner så är det [klart] 317 Bruno: [ja då] 318 Bengt: =att då tycker ja(g) att // [men] såna som man

känner kan 319 Sture: [m] 320 Bengt: =man ju alltid 321 Bruno: ja jo d'e klart 323 Bengt: =alltid säja a du ja(g) spela in // är de okej eller? / näe / nä okej / då *skiter jag väl i dej då* 324 Sture: (SKRATT) (3") 325 Bengt: d'e nog inte så att ja(g) tror / de skulle nog inte ta så illa upp liksom 326 Sture: nä 327 Bruno: nä (10" person går förbi med svischande byxor) 328 Bruno: .h h börja inte tänk på hur de där skulle se ut (SKRATT) 329 Bruno: i byxor (SKRATT) 330 Sture: a: (1.5") 331 Bruno: stisch ete schvischt (SKRATT) 332 Bengt: ä va fan skit i de där↓ (11") 333 Bruno: rätt avslappnad föreläsning (1") 334 Sture: m 335 Bruno: idag 336 Sture: mf (9") 337 Sture: va prata ni om första lektionen förresten (2") 338 Bruno: äh ºbaraº introduktion 339 Bengt: aa 340 Sture: inget så här viktigt sådär bara d- 341 Bruno: nee, [(bara /] boken) 342 Bengt: [mycke] a: mycke gammalt / tjafs / eller ja

46

343 Bruno: ja 344 Bengt: tjafs tjafs (SKRATT) 345 Bengt: asså a // grundläggande sakerna 346 Sture: m: 347 Bengt: för / ja va va de .h / diskurs å [/ kontext å] 348 Bruno: [diskurs

åsamtalsanalys] skillnader å grejer (gnissel ljud) 349 Bengt: de e MYcke som vi (g)jort förrut tyckte ja(g) /// eller som man känner igen ialla fall 350 Bruno: a 351 Sture: m 352 Bruno: visst 353 Bengt: de e inte så att man behövde tänka / alltför mycke // första lektionen (9" människor pratar i bakgrunden) 354 Bruno: men de tar rätt lång tid /// å transkribera 355 Bengt: a 356 Bruno: tyckte ja(g) / för förra kursen i alla fall (2") 357 Bruno: (x) 358 Bengt: man satt ju fram å tillbaka liksom 359 Bruno: a // sekund för [sekund] 360 Bengt: [asså] de a↑ / precis // men fem minuter / det tar liksom / varje gång som typ en halvtimme å gå igenom *de* 361 Bruno: *a* 362 Bengt: =fö man // pausa så jävla mycke (5") 363 Bengt: å sen så när man lyssna på de typ {a nu ä ja(g) färdi}13 så lyssna på de så oj↑ (SKRATT) kolla här

här ä de ju skitmycke saker som ja missat (SKARTT) // vissa uttryck som bara / som man skrivit ett ord

eller nåt så *inser* man att / nä men det ä nog en hel mening↑ han säjer här (SKRATT) (2") 364 Bruno: ja:(g) ha: på min transkription nu på gudstjänsten 365 Bengt: m: 366 Bruno: =då fick ja: i movie-format /// och det kunde man bara köra i Quicktime typ 367 Bengt: a okej 368 Sture: a: 369 Bruno: = å då kan man spola så här TRE fyra seKUNDer /[så] här / 370 Bengt: [m] 371 Bruno: =nja då måste jag lyssna på den här (p)salmen iGEN (SKRATT) (1") 372 Bengt: va (trött) oftast vill man ju faktiskt bara höra

typ en 373 Bruno: [a] 374 Bengt: =[halv sekund] eller nånting för att de ä nåt litet

13 {x} =knarrande röst

47

375 Bruno: [a precis↑] (2") 376 Bruno: fruktansvärt drygt (4") 377 Bengt: a ja(g) hoppas inte vi ska transkribera det // asså /// (l)judmässigt också /// så att man ska tänka på om man / använder // ärr eller inte ärr i (SKRATT) (xxxx) 378 Bruno: *för fan nu förstår ja(g) inte* (SKRATT) 379 Bengt: jo men om ja(g) säjer MIKROfon eller om ja säjer mikrofon (1.5") 380 Bruno: jaha↓ /// nä de e väl mer [/// lexikalt] // vi ska tänka på 381 Bengt: [om man ska tänka på] 382 Bengt: a 383 Bruno: (så att du vet) 384 Sture: m: 385 Bengt: *tänk å få göra en helt* // *fonemisk transkription* (SKRATT) jävlar va tid de skulle ta (SKRATT) (2") 386 Bruno: där snackar vi om omatopoetiskt(SKRATT) 387 Bengt: ºså härº NEJ inte ett TILL ord (SKRATT)s (8") (PERSON SOM GÅR ÖVER GOLV MED KLACKAR) 388 Sture: (så undrar hur det där skulle låta / så här / KLACKar (SKRATT) 389 Bengt: kackakop kackakop (SKRATT) 390 Bruno: a: ja(g) kan inte sluta tänka på de (SKRATT) 391 Bengt: vi kommer ju ha / säkert en timme å *bara* / transkribera (SKRATT) dom här jävla orden som vi (SKRATT) 392 Sture: å: va jobbigt 393 Bengt: faan (SKRATT) ställa till med mer jobb för sej

själv (SKRATT) 394 Bruno: *jahahaa* 395 Bruno: ska vi börja spela in en hiss eller nåt (SKRATT) 396 Bengt: nyy*yyh* (7" SKRATT) 397 Bengt: mikrovågsugn (6") 398 X????: oj då 4:e delen (24-32 min) Petter Lövgren (37”) (SKRATT) 399 Sture: *a↑a↓ / (SKRATT) de bli(r) rolit å transkibEra↓∗ 400 Bengt: *a:* (SKRATT) (5")

48

401 Sture: *fotsteg / v(i) vi skrattar å sen tystnad (SKRATT)f- fler fotsteg vi skrattar* (SKRATT)

402 Bengt: *he ((d'e mycke tal så))*(SKRATT) (3") 403 Bengt: =paus tretti seuknder

/// 404 Sture: a fas(t) de↑ ju br↑a↓ (SKRATT) (7") 405 Bengt: a tro inte vi komme ha ens / fem minuter / *sammanhängande text* (SKRATT)

(5") 406 Bruno: a: / kul om vi skulle dela ↑upp *de* liksom

om nån får // s skratt 407 Bengt: *tystnad* 408 Bruno: [*skratt*] / tystnad å fotsteg↓ 409 Bengt: =[*skratt] ty // å så idomatopoetiska ord* (SKRATT) (11") 410 Bruno: ja måste sluta ly- (SKRATT) lyssna på

omgivningen*(SKRATT)(2") å börja prata istället↓ (SKRATT)

/// 411 Sture: mm: (2") 412 Bengt: mm↑ (4") a skulle vilja a skrivit en *ämneslista* (15") 413 Sture: inge som haft nån såhär intressant dröm eller

nånting↓? (2") 414 Bruno: a de om prÄsten↓ (2")(SKRATT) annars hare inte

vari så mycke↓ /// faktist↓ (5") 415 Bengt: nej / ja ha nog inte drömt nåt *heller*

(SKRATT) // senaste tiden tror ja↓ (7") 416 Bengt: d'e fre↓:da↑ ida i alla fall (1,5") 417 Bruno: e: re freda ida↑? 418 Bengt: a 419 Sture: asså nä ja vakna kändes de som m↑ånda↓ // de va


(2") 420 Bruno: va re dÄrför re va jobbit?↓ de va inte fö att

klockan va SJU: utan fö / att de va kallt å snöade (( )) *kändes som mÅnda↓* (SKRATT)

421 Sture: ja: / kanske re andra Också↓ (2") måndan gjorde sitt↓

/// 422 Bengt: igår tyckte ja re kändes som freda så ja kände

som att ja få lå:nghelg ida↓ (2") 423 Sture: a:↓

49

(3") 424 Bruno: va bra↑ /// 425 Bengt: gjorde verkligen ingenting igår•/ kände att ja

borde egentligen så borde ja ha gjort den här / historiska lingvistikuppgiften

426 Bruno: (SNÖRVLING) a just de 427 Bengt: ja kände att ja bara nej: / [ja orka inte ja spela]= 428 Sture: [va're en ↑Uppgift

också↓?] 429 Bengt: =tvspel itsället hela dan↓ /// 430 Bruno: gjorde ja också faktist↓ / 431 Bengt: de va rätt skö:nt (SKRATT)

432 Bruno: a: (SKRATT)(3")a: nej / presentaion / ( vi ska)

433 Sture: a::↑ 434 Bruno: som alltid på hennes kurser↓ 435 Sture: mm: 436 Bengt: (näe de) a tycke're lite jobbit att man ska

göra / bÅde en presentation / och en tenta liksom↓

(2") 437 Bruno: jo:↓ 438 Bengt: fö:r / hon / kräver rätt m↑ycket utav dom där

presentationerna / upptäcker man (SKRATT) 439 Bruno: ja: [mm: precis] 440 Bengt: =[nä man stÅr där] (SKRATT)/// ja tycker att öh:

de ha inte varit så jävla svårt den här gången /

441 Bruno: nE:j / [inte alls↑] 442 Bengt: =[men:] ja vet inte / förmodlien så ha man

gjort helt fel↓ (4")(men) typ ta ut: / a ska ta ut femton ord från / en ordlista (liksom)å så

443 Sture: aha↑:: 444 Bengt: =kolla råm historiskt va'råm ha för / [va're]

va're va fö ursprungsord // å sen jämföra råm / semantist / morfoligist/ fonologist

(2") 445 Sture: a↑:: 446 Bengt: å: va så här / FONOLOGIST?↓ mm: / [här ha vi ett] 447 Bruno: [((vem är?))] 448 Bengt = ord↓ / här ha vi *ett helt annat ord*↓ 449 Bengt: =a:↑ alla bokstäver ha *blivit annorlunda* (SKRATT) (7") 450 Sture: viken ↑uppl↑a↓ga är'en dä boken förresten↓? ha

ni den dä gamla upplagan↓? /// 451 Bengt: utav den här↑? / eller/ hur

50

452 Sture: e:h ((på)) historiska↓ / de kom en ny upplaga fö nån månad sen↓ elle i våras elle [höstas (( )]

453 Bruno: [a ne: de [ha ja inte]]

454 Bengt: [ja ha köpt den] un: nya / tro [ja] 455 Bruno: [m:] ja låna den gamla↓ 456 Sture: okej 457 Bengt: va heter'en↓? (2") 458 Sture: Campbell / nånting↓ Historical [Linguistics] 459 Bengt: [Lyle a just] det

Hist- a *just de så va're* (SKRATT) 460 Bruno: [an introduction] 461 Bengt: *va!* (SKRATT) 462 Bruno: va h↑eter en↓? (SKRATT)/// 463 Bengt: [ja ha glömt bort de] 464 Sture: [ja kan säga ja ha] använt den på två kurser nu

så att ja↓ 465 Bengt: jaså?↑ vadå för nåt? 466 Sture: ja ja läste / jämförande / indoeuropeisk språkforskning också 467 Bengt: ↑okej↓ 468 Bruno: naha (2") 469 Bengt: aja↓ 470 Sture: m: 471 Bruno: ärom: / likartade / kurserna? 472 Sture: m:: 473 Bengt: äre e hon som ha'råm också? [(( ))] 474 Sture: ne: d'e Christiana↓ / om ni vet vem de är↓? /

gamla afro↓ /// 475 Bengt: a: (3") *gamla afro* 476 Bruno: *ja* [((afro)) /((FICK EN BILD))] 477 Bengt: *JA TÄNKTE [ΑΗΑ / ((FICK EN BILD))] (SKRATT) 478 Bruno: a: / gamla afro (3") 479 Sture: va kalla ni den nya / instutitionen

förresten?↓ (2") 480 Bruno: nya afro / ja vet inte (SKRATT)ne:j men // 481 Bengt: hette're inte afroasiatiska?/ eller↑? hete're

nåt annat?↓ /// 482 Sture: nej men aså ja mena eh: isf- sammanslagningen↓

/ va ni kallar alltihopa 483 Bengt: lingvistik å filol / FILO*logi* (SKRATT)

51

484 Sture: okej / ja bruk väl säga lingonfil (SKRATT) 485 Bruno: *lingonfil* 486 Sture: ja men om man om man säge så här LING å fil då bli-

då låtere som lingonfil i örona 487 Bengt: *lingonfil* (SKRATT) *ja läse på lingonfil* (SKRATT) 488 Bengt: =*jaha va gör'du där då?* ehj: 489 Bruno: käka frukost (SKRATT) (2") 490 Bengt: spelar in lite: (SKRATT) (NÅGON HARKLAR SIG I BAKGRUNDEN) (16") 491 Bruno: fascinerande ändå att / de där kan låta som

harkel↓ (SKRATT) 492 Bruno: =att man skriver'e som HARKEL // de ha ja aldri

förstått liksom harkling 493 Bengt: *vadå för nåt?* 494 Bruno: ja men aså (HARKLAR SIG) aså [vadå↑?] 495 Sture: [a:] 496 Bruno: =harkling↓ / de kan ju inte va särskilt / [onomatopoetiskt↓] 497 Bengt: [(HARKLAR SIG)harkling ] (3") 498 Bruno: harkling /// 499 Bengt: men va ska man skriva annars då? hå er kö ö? // 500 Bruno: h: ärr:: (SKRATT) 501 Bruno: nasala är: 502 Bengt: ÄR:: (SKRATT) 503 Sture: ja↓ (2") 504 Bengt: värsta djungelfilmen (SKRATT) (3") 505 Bruno: komme ås s- på transkriptionen komme se ut som nån som ha sitta å:godtyckligt ba tryckt å ba E:: HÅ:

ÄR: (SKRATT) 506 Bruno: *massa långa så här ER: (SKRATT) 507 Bengt: *en apa som ha* 508 Bruno: *en apa gick loss på de (SKRATT) 509 Sture: gå're inte å jämföra våra tre som (( )) (SKRATT) 510 Bruno: skriva en ordbok↓ 511 Bengt: a:

52

512 Bruno: =en onomatopoetisk /// (bli) rik (17") Transkriptionens slut

53

Documents

Samtal eller uppgift - hur deltagare orienterar sig mot ... · UPPSALA UNIVERSITET D-uppsats i lingvistik Institutionen för lingvistik och filologi VT 05 Samtal eller uppgift - hur