1

FoU-Södertörn skriftserie nr 41/04

Socialt förebyggande arbete

Med familjecentralen som arena

Åsa Lundström Mattsson

ISSN 1403-8358

2

Förord till andra upplagan Det här är en delvis omarbetad version av första upplagan av rapporten Socialt

förebyggande arbete - med familjecentralen som arena. De uppdateringar som gjorts

gäller framförallt ett par rapporter och en offentlig utredning om föräldrastöd som

tillkommit efter första upplagans tryckning. På några ställen där det känts relevant har

jag kortat texten och ändrat rubriksättningen. Annars är innehållet i allt väsentligt

oförändrat.

Stockholm, juni 2009

Åsa Lundström Mattsson

3

Förord Under sommaren och hösten 2003 samlades chefer och personal vid familjecentraler i

kommunerna Botkyrka, Huddinge och Södertälje till några möten kring ämnet

socialtjänstens förebyggande insatser. Några chefer och utvecklingsledare från

kommunernas individ- och familjeomsorg deltog också. Mötena initierades av chefen

vid Familjehuset i Skogås (Huddinge), Inger Malm, och FoU-Södertörn gemensamt.

Familjehuset, ett storstadssatsningsprojekt som samlat lokala förebyggande resurser

för barnfamiljer i ett långtgående samverkansarbete, och FoU-Södertörn, hade redan

då utvecklat ett långvarigt samarbete kring utvärdering.

De familjecentraler som var representerade vid mötena var, från Botkyrka: Alby,

Fittja, Hallunda och Storvreten, från Huddinge: Familjehuset i Skogås och

Familjecentrum i Vårbygård, och från Södertälje: Familjecenter i Fornhöjden, Geneta

och Ronna.

Som framgår har alltså familjecentralerna olika benämningar i de olika kommunerna.

Deras organisation varierar också, inom vissa integreras det förebyggande arbetet med

utredningsarbete medan andra samarbetar med utredningsenheter som finns i andra

lokaler. Vissa är samlokaliserade med landstingets lokala mödra- och barnhälsovård

medan samarbetet kring familjer och gruppverksamhet på andra håll sker utan att man

delar lokal. Familjecentralerna varierar i storlek. Gemensamt är ett uppdrag som

omfattar tidigt förebyggande arbete med barnfamiljer, tidigt i betydelsen tidigt i livet

men också tidigt i problematik.

Samtalen på mötena kom att fokuseras på frågan om hur man kan värna det

förebyggande arbetet, som föreskrives i socialtjänstlagen, som "alla" vittnar om som så

viktigt, men som ändå alltid är i farozonen varje gång ett kritiskt ekonomiskt läge

uppkommer i kommunerna.

Man konstaterade att det behövs mer dokumentation och utvärdering av betydelsen av

familjecentralen som organisatorisk konstruktion, liksom hur socialtjänstens

förebyggande arbete vid en familjecentral kan beskrivas innehållsmässigt. På senare

tid då det sociala arbetet fokuserats på utredning - behandling i familjer där omsorgen

sviktar, saknar ofta de förebyggande insatserna en naturlig plats i "insatskedjan".

Frågan om de förebyggande insatsernas effektivitet togs också upp.

Mötena resulterade i en ny projektansökan från Familjehuset i Skogås till FoU-

Södertörn, med det något mångtydiga arbetsnamnet: Är vi på rätt väg? Denna skrift

utgör rapporten från projektet, som så småningom konkretiserades i två uppgifter.

Rapporten innehåller en redovisning av en intervjuundersökning med personal vid

familjecentraler och beskriver grundbultarna i socionomens förebyggande arbete. I

detta projekt är de förebyggande insatserna för enskilda familjer fokuserade. I

samband med redovisning av några "fall" diskuteras dessa också utifrån

effektaspekten. Socionomens medverkan i den omfattande gruppverksamhet för

föräldrar som också karakteriserar uppdraget på familjecentralen, liksom samverkan,

konsultation och andra former för samarbete med annan personal med målgruppen

barnfamiljer, saknas i denna studie.

Den andra uppgiften i projektet är en sammanfattning och analys av några texter från

de institutioner i Sverige som företräder den aktuella diskursen på området tidigt

4

föräldrastöd. Författaren presenterar de huvudsakliga tankegångar som ligger bakom

olika metodrekommendationer till organisatörer och praktiker på området. Inte minst

diskuteras det populära begreppet "evidensbaserad", som ges en framträdande position

i de flesta metoddiskussioner i socialt arbete idag.

Projektledare har varit Inger Malm, chef för Familjehuset i Skogås. Ansvarig för

projektets genomförande och författare till rapporten är Åsa Lundström Mattsson,

socionom och innan projektet anställd som familjeassistent vid Familjehuset i Skogås.

Åsa har mångårig erfarenhet av förebyggande arbete med barnfamiljer, i olika roller

och funktioner.

FoU-Södertörn är en interkommunal verksamhet vars huvudmän är Botkyrka,

Huddinge och Södertälje. Dess viktigaste uppgift är att genom fältanknuten forskning

utveckla socialt arbete med fokus på individ- och familjeomsorgen, inom kort också på

socialpsykiatrin. Arbetet sker bland annat genom stöd till och medverkan i olika

forsknings- och utvecklingsprojekt, seminarier, föreläsningar, universitetskurser och

handledning.

Tullinge i november 2004

För FoU-Södertörn:

Eva Nyberg

Forskningsledare

5

Författarens förord Temat för denna rapport är socialt förebyggande arbete med barnfamiljer. Bakgrunden

till rapportens tillkomst finns i ett projekt som startade år 2000 i Huddinge kommun

med namnet Familjehuset. Projektets övergripande mål skulle vara att i ett tidigt skede

erbjuda barnfamiljer adekvat hjälp och stöd för att förebygga framtida problem.

Verksamheten skulle samla socialtjänstens resurser för barnfamiljer och fungera som

en familjecentral med nära samverkan med barnmorskemottagning och barnhälsovård.

I uppdraget fanns med kontinuerlig utvärdering av verksamheten. FoU- Södertörn har

följt processen redan från starten vilket resulterat i två rapporter. Del 1 Familjehuset –

ett samhällsarbete med utsatta barnfamiljer och Del 2 Familjehuset – ett resurscenter

för barnfamiljer. En studie av ett storstadssatsningsprojekt i initialskedet, FoU-

Skriftserie nr 30/03. Fokus i dessa rapporter har varit att följa utvecklingen av

projektet samt personal, besökares och samverkanspartners syn på Familjehusets

verksamhet.

Familjehuset är en verksamhet som under fyra år vuxit fram och utvecklats i dialog

med sin omvärld. Inför framtiden fanns det flera frågor som kändes angelägna att ställa

för oss som arbetade i projektet. Är Familjehuset på rätt väg? Vad säger forskningen

idag om förebyggande arbete med barnfamiljer? Vad är samhällets inställning? Hur

arbetar andra familjecentraler förebyggande?

Jag som skriver har själv arbetat som socionom på Familjehuset under projekttiden och

fick uppgiften att studera dessa frågeställningar. Arbete skulle som tidigare

utvärderingsarbete ske inom ramen för FoU-Södertörn samt i dialog med

Familjehusets personal.

Det finns flera personer jag vill rikta ett tack till. Först och främst till de sju

socionomer som generöst ställt upp med engagemang och tid för att samtala om socialt

förebyggande arbete. Ett tack till Inger Malm, chef och projektledare i Familjehuset,

för förtroendet att skriva rapporten och till mina arbetskamrater för uppmuntrande

tillrop under arbetets gång.

Åsa Sternudd och Tomas Bons forskningsassistenter på FoU-Södertörn, har hjälpt till

att intervjua mina egna arbetskamrater. Eva Nyberg, forskningsledare på FoU-

Södertörn har fungerat som handledare under arbetet och bidragit med mycket

kunskap, många synpunkter och inspirerande diskussioner.

Tullinge, November 2004

Åsa Lundström Mattsson, socionom

6

Innehållsförteckning

1. Inledning ................................................................................................................................ 8

1.1. Frågeställningar .......................................................................................................................... 9

1.2. Vad är en familjecentral? ......................................................................................................... 10

1.3. Definitioner av förebyggande arbete ....................................................................................... 12

1.3. Intervjuundersökning ............................................................................................................... 14

1.4. Litteraturval .............................................................................................................................. 15

2. Rapporter och utvärdering om familjecentraler ................................................................ 17

2.1. Framväxten av en modell för socialt förebyggande arbete ................................................... 17

2.2. Familjecentralen - Framtidens stöd till föräldrar .................................................................. 20

2.3. Socialstyrelsens lägesbeskrivning ............................................................................................ 22

2.4. Utvärdering av FoU-Södertörn ............................................................................................... 23

3. Intervjuer med socionomer på familjecentraler ................................................................. 25

3.1. Syfte, urval och metod .............................................................................................................. 25

3.2. Tre olika familjecentraler ........................................................................................................ 27

3.3. Socionomernas arbetsuppgifter på familjecentralen ............................................................. 29

3.4. Vilka barnfamiljer träffar socionomerna? ............................................................................. 30

3.5. Att definiera ett förebyggande arbete ..................................................................................... 34

3.6. Olika arbetssätt i det förebyggande arbetet ........................................................................... 37

4. Teoretiska utgångspunkter .................................................................................................. 42

4.1. Tre olika teoretiska utgångspunkter ....................................................................................... 43

4.2. Vilka konsekvenser får våra teoretiska utgångspunkter? .................................................... 45

5. Kriterier för vetenskap ......................................................................................................... 47

5.1. Olika forskningstraditioner ..................................................................................................... 47

5.2. En kombination av kvalitativa och kvantitativa metoder – lämpligt för familjecentralens

verksamhet? ..................................................................................................................................... 50

6. Lagstiftning, offentliga rapporter och utredningar ........................................................... 54

6.1. Socialtjänstlagen ....................................................................................................................... 54

6.2. Förebyggande arbete i rapporter och offentliga utredningar .............................................. 56

6.3. Nya verktyg för föräldrar ........................................................................................................ 61

6.4. En nationell strategi för föräldrastöd - föräldrastödsutredningen ...................................... 66

7. Aktuell forskning ................................................................................................................. 72

7.1. Kari Killén – förebyggande arbete med utsatta familjer ...................................................... 72

7.2. Familjebehandling – en forskningsbaserad översikt ............................................................. 75

7.3. Föräldrastöd och spädbarns psykiska hälsa........................................................................... 77

7.4. Longitudinell forskning ............................................................................................................ 79

7.5. Forskning om risker i barns utveckling .................................................................................. 81

7

7.6. Nätverk och barn i fokus .......................................................................................................... 83

7.7. Ett folkhälsoperspektiv ............................................................................................................. 85

8. Sammanfattning och slutsatser ........................................................................................... 87

8.1. Socialt förebyggande arbete i praktiken ................................................................................. 87

8.2. Socialt förebyggande arbete ur ett samhällsperspektiv......................................................... 94

8.3. Socialt förebyggande arbete på en familjecentral – ett arbete i familjens intresse ............ 97

Referenser ................................................................................................................................ 99

Bilaga 1. ................................................................................................................................. 103

8

1. Inledning

Socialt förebyggande eller uppsökande arbete inom ramen för socialtjänsten är en

lagstadgad skyldighet för kommunen (SoL 3 och 5 kap. socialtjänstlagen, 2001:453).

Nya lagbestämmelser infördes även 2003 i socialtjänstlagen med innebörden att

socialtjänsten ska ha ett huvudansvar för att samverkan kring barn som far illa eller

riskerar att fara illa (prop 2002/03 s.57).

Socialt förebyggande arbete med barnfamiljer skiljer sig från socialt arbete som är av

utredande och myndighetsutövande karaktär och innebär att socialnämnden är skyldig

att inleda en utredning om man fått kännedom om förhållande som gör att det kan blir

fråga om ingripanden för att skydda eller stödja ett barn (se Socialtjänstlagen

2001:453,11 kap.)

Det förebyggande arbete som socialtjänsten utför har mer karaktär av en service till

familjen. Det kan t.ex. vara social rådgivning, information, samtal om barnuppfostran

och relationsproblem i familjen. Men det kan även innebära att delta i hälsovårdens

föräldrautbildningar samt arbete med riktade grupper av föräldrar som har vissa

problem med sitt barn och föräldraskap

Socialt förebyggande arbete inom socialtjänstens ram kan bedrivas av samma

socionom/socialsekreterare som arbetar med myndighetsutövning. Ibland separeras

dessa arbetsuppgifter så att det inom individ- och familjeomsorgen finns socionomer

som enbart arbetar med förebyggande arbete.

Under det senast decenniet har det blivit allt vanligare att bedriva socialt förebyggande

arbete inom ramen för en familjecentral, som även kan kallas, familjecenter,

resurscenter, familjens hus m.m. Beteckningarna kan variera liksom utformningen som

ofta är en följd av olika lokala förhållanden och prioriteringar. Jag kommer här att

använda mig av begreppet, familjecentral. Familjecentraler är en verksamhet som i sin

mer strukturerade form har utvecklats under det senaste decenniet i Sverige. Det är en

verksamhet som har stötts och uppmuntrats av bl.a Statens Folkhälsoinstitut.

En familjecentral kan beskrivas som en strukturerad förebyggande och

hälsofrämjande verksamhet som är öppen för alla barnfamiljer. Det sociala

förebyggande arbetet förläggs till en särskild miljö som barnfamiljer naturligt besöker

som öppen förskola, barnhälsovård och barnmorskemottagning. Även om alla dessa

verksamheter inte är samlokaliserade ska det finnas en strukturerad samverkan med

andra yrkesgrupper som har barnfamiljer som sin målgrupp.

Förebyggande arbete när det gäller barns psykiska hälsa, är något som förespråkats i

flera offentliga utredningar de senaste åren bl.a. i SOU 2001:72 Barnmisshandel – Att

förebygga och åtgärda. Socialt förebyggande arbete i Sverige är ett relativt nytt

forskningsfält. En kartläggning och utvärdering har gjort i samarbete mellan

Folkhälsoinstitutet och Göteborgs universitet (Bak och Gunnarsson, 2000). Vibeke

9

Bing, socionom, förskollärare och folkhälsovetare har under flera år arbetat med att

sprida information och kunskap om socialt förebyggande arbetet i Sverige (Bing, 1999

och 2003). Kari Killén (2000) är den forskare som gjort det mest grundläggande

arbetet när det gäller att beskriva och diskutera det sociala förebyggande arbetets

praktik samt för denna relevant forskning.

Den här rapporten om socialt förebyggande arbete med barnfamiljer fortsätter att

beskriva och definiera vad socialt förebyggande arbete är och kan åstadkomma. Här

finns också en ambition att diskutera hur dagens forskning kan ge vägledning till

praktiker, tjänstemän och politiker när det gäller fortsatta eller nya satsningar på

socialt förebyggande arbete med barnfamiljer som målgrupp. Rapporten är resultatet

av flera avgränsningar och har inte som ambition att säga något uttömmande eller

heltäckande i ämnet.

1.1. Frågeställningar

Den här rapporten kommer att fokusera några frågeställningar som rör fältet socialt

förebyggande arbete med barnfamiljer:

Hur beskriver de socionomer som med socialt förebyggande arbete på familjecentraler

sina arbetsmetoder och resultatet av sitt arbete?

Hur avspeglas samhällets inställning/ambitioner när det gäller förebyggande arbete i

rapporter, offentliga utredningar och lagstiftning?

Vilka slutsatser kan dras från aktuell forskningen som berör socialt förebyggande

arbete med barnfamiljer?

Finns det en överensstämmelse mellan forskning, statens/samhällets ambitioner och

praktiken när det gäller socialt förebyggande arbete med barnfamiljer?

Rapportens uppläggning

Rapporten består av två delar, en empirisk och en teoretisk. Den empiriska delen

utgörs av en intervjuundersökning med socionomer som arbetar med socialt

förebyggande arbete på tre familjecentraler. Syftet är att göra en beskrivning av socialt

förebyggande arbete i praktiken samt vilka bedömningar som görs av de professionella

av arbetets resultat. Som inledning till avsnittet görs en genomgång av kunskapsläget

när det gäller forskning och utvärdering av familjecentraler.

Som inledning till den teoretiska delen kommer jag att föra en diskussion kring socialt

arbete och olika forskningsperspektiv ställt i relation till dagens forskningsideal som

det framträder i det statliga/offentliga perspektivet. Olika teoretiska utgångspunkter

och forskningsperspektiv kommer i dessa kapitel att exemplifieras. Avsikten är att visa

hur olika teori och metodval kan påverka slutsatser om det sociala arbetets inriktning.

10

Det teoretiska avsnittet i rapporten utgörs av en genomgång av vad som sägs om

socialt förebyggande arbete och arbetsmetoder i olika offentliga utredningar,

förarbeten till lagstiftning och rapporter. Därefter följer en genomgång av ett urval av

aktuell forskning som berör området. Avslutningsvis görs en jämförelse mellan de

olika perspektiven samt erfarenheter av socialt förebyggande arbete i praktiken.

Jag kommer i det följande att först definiera vad en familjecentral är och vilka

arbetsuppgifter socionomerna kan ha där samt redogöra mer utförligt för rapportens

avgränsningar och innehåll.

1.2. Vad är en familjecentral?

På en familjecentral utvecklar förebyggande barn- och mödrahälsovård tillsammans

med socialtjänsten ett samarbete kring barnfamiljer. Målsättningen är att familjer i

behov av hjälp och stöd tidigt identifieras och kan erbjudas olika sorters insatser.

Samarbete och kontakt underlättas mellan barnfamiljer, barnfamiljer och

professionella samt mellan olika sorters professionella som har barnfamiljer som sin

målgrupp. Navet/centrum på en familjecentral brukar utgöras av öppna förskolan som

fungerar som en träffpunkt för barnfamiljer. Öppna förskolan är en pedagogisk

verksamhet som föräldrarna och barn besöker gemensamt.

Det finns en ideell förening för familjecentraler i Sverige, Föreningen För

Familjecentralers Främjande (FFFF). Föreningen startade som ett nätverk på initiativ

från Folkhälsoinstitutet. Föreningen har en definition på sin hemsida av vad en

familjecentral är som här citeras i sin helhet.

En familjecentral bedriver en verksamhet som är hälsofrämjande generell, tidigt förebyggande och

stödjande samt riktar sig till föräldrar och barn. En familjecentral bör minst innehålla mödrahälsovård

barnhälsovård, öppen förskola och socialtjänst med inriktning mot förebyggande arbete.

På en familjecentral arbetar flera olika yrkeskategorier tillsammans kring barnfamiljen. Förutom

barnmorskor, sjuksköterskor, förskollärare och socialsekreterare kan det även finnas familjerådgivare,

fritidsledare, psykologer och läkare.

Kännetecknande för verksamheten är att huvudmännen, till exempel kommun och landsting, samordnar

sina resurser för att möjliggöra en tvär facklig samverkan.

Det finns många benämningar på det som FFF valt att kalla familjecentral. Men oavsett om det heter

familjecentral, familjecentrum, familjens hus eller något annat så är det ovan nämnda kriterier som avgör

om verksamheten är en familjecentral.

En familjecentral är en mötesplats för familjer i ett bostadsområde. Hur verksamheten ser ut beror till stor

del på barnfamiljernas behov och önskemål. Basen är den allmänna mödra- och barnhälsovården i

samverkan med öppna förskolan samt en förebyggande individ- och familjeomsorg (socialtjänst). Målet

för verksamheten är att utifrån hela familjens livssituation främja en god hälsa hos barn och föräldrar

genom att:

• finnas tillgänglig som nära mötesplats

• stärka det sociala nätverket runt barn och föräldrar

• skapa arbetsformer där föräldrar och barn är delaktiga

• erbjuda lättillgängligt stöd

• vara ett kunskaps- och informationscentrum

11

• utveckla god service

Forskning visar att vänner och socialt nätverk är väsentligt för barns hälsa. Att barns hälsa hänger samman

med hur familjen och då speciellt mamman mår vet man också. Genom familjecentralerna byggs en

struktur för att stärka kända friskfaktorer för de yngre barnen.

Samverkan

Samverkan mellan de olika yrkesgrupperna är en förutsättning för en fungerande familjecentral. Den

främsta vinsten med samverkan mellan många yrkeskategorier kring barn och barnfamiljer är att den ökar

förmågan att upptäcka och tillgodose behov bland barnfamiljer i ett upptagningsområde. Samverkan

innebär också att man får bättre förutsättningar att skräddarsy lösningar för ett specifikt behov.

Så här vill FFF definiera samverkan:

En vanlig invändning mot samverkan är att det skulle finnas risk att yrkesrollerna flyter ihop. Men

tvärtom har det visat sig att yrkesrollerna blir tydligare. Det beror på att man kan remittera vidare istället

för att ikläda sig en yrkesroll man kanske inte behärskar. Alla kan istället koncentrera sig på sin egen

yrkesroll. Genom att arbeta så nära andra yrkeskategorier, framstår den egna yrkeskompetensen tydligare. (www.familjecentraler.se)

Inledningsvis ringas de kriterier in som avgör om verksamheten är en familjecentral.

Det avgörande är att verksamheten minst innehåller MVC, BVC, socialtjänst med

inriktning mot förebyggande arbete och öppen förskola. Frågan är om man ska tolka

kriterierna så att det handlar om samlokalisering eller om det räcker med samarbete i

det löpande arbete. Denna fråga behandlas mer i nästa kapitel. Det existerar

verksamheter som kallar sig familjecentraler och som är samlokaliserade med den del

av socialtjänsten som inte enbart arbetar förebyggande. Flera verksamheter som inte

uppfyller ovan nämnda kriterier är medlemmar i föreningen (uppgift från Förening för

familjecentralers främjande).

Samarbete mellan olika yrkeskategorier kan tolkas som familjecentralens främsta

signum liksom den förebyggande och hälsofrämjande inriktningen. Kriterierna är för

övrigt mer allmänt hållna med betoning av att verksamhetens utformas med hänsyn till

de önskemål och behov som barnfamiljer i ett område har. Här finns en strävan i

riktning mot empowerment, medborgarnas eget inflytande över det som ska vara deras

mötesplats.

Socionomernas arbetsuppgifter

För att ringa in vad socialt förebyggande arbete inom ramen för en familjecentral kan

vara kommer jag använda en intervjuundersökning som Bing genomförde 1993 med

socialsekreterare (i rapporten i övrigt används begreppet ”socionomer”) om deras

förebyggande arbete (Bing 1999). Undersökningen ger en heltäckande bild av de

arbetsuppgifter en förebyggande socionom på en familjecentral kan ha, även om

12

familjecentralers olika utformning och inriktning kan innebära variationer. Jag

återkommer till det i redovisningen av resultatet från intervjuundersökningen. När jag

utformat min egen intervjuguide har jag lagt mig nära Bings frågeställningar vilket

möjliggör en viss jämförelse.

Sammanfattande kan sägas om socialsekreterarnas förebyggande arbetsuppgifter att

arbetet kan bedrivas på olika nivåer, individ- grupp- och samhällsnivå. Det kan ha en

spännvidd från att förmedla individuellt stöd till barnfamiljer till att arbete för att

främja barnfamiljers situation i området. Information och stöd kan vara rent praktisk

och handla om samhällets resurser men även av mer psykologisk karaktär, som

stödsamtal och krisbearbetning. Förhållningssättet är att uppmuntra och ge redskap till

familjerna att själva lösa sina problem. Socialsekreterarna beskriver att de i samverkan

med andra professionella grupper ofta har en samordnade funktion. Strukturinriktat

arbetet kan vara att förmedla information till beslutsfattare och att ta till vara frivilliga

krafter för att barnfamiljer i området ska få det bättre.

Socialt förebyggande arbete inom socialtjänstens ram, på individ- och till viss del,

gruppnivå kommer att fokuseras i denna rapport. Med barnfamiljer avses familjer med

barn 0-12 år. Socialt arbete med tonåringar behandlas inte. En avgränsning har även

gjorts till det förebyggande arbete som inte är kombinerat med myndighetsutövning.

1.3. Definitioner av förebyggande arbete

Vad förebyggande arbete är, hur det kan definieras är ett område som kräver en längre

utredning än vad denna rapports omfång räcker till. Det är ett viktigt ämne då den

definition som väljs pekar ut arbetets inriktning. Vanligt är att dela in förebyggande

arbete är i olika grupper t.ex. primärt, sekundärt och tertiärt (Gustafsson 1996) eller

universella, målinriktade och kliniska insatser (Hansson 2002). En skala av

förebyggande arbete beskrivs. Från generella och allmänt riktade insatser till mer

specifika och individuellt inriktade insatser. Här kommer Gustafssons och Killéns

definitioner att beskrivas mer ingående. Killén (2000) använder begreppen -

universellt, selektivt och indikerat förebyggande arbete.

Universellt förebyggande arbete

I dag benämns universellt förebyggande arbete ofta som hälsofrämjande arbete. Det är

det generella förebyggande arbete som t.ex. bedrivs vid barnavårdscentraler, öppna

förskolor och är riktat till alla föräldrar. Syfte är att förhindra att problem uppstår. Det

kan t.ex. handla om att en förälder känner oro för sitt spädbarn när det gäller mat eller

sömn. En BVC sköterska och en föräldragrupp kan ge stöd och vägledning vilket gör

att oron skingras.

Selektivt förebyggande arbete

Denna sorts förebyggande arbete riktas till familjer i riskzon som ofta har identifierats

via det universella förebyggande arbetet. Det kan handla om problem som kan växa sig

stora om föräldern inte får hjälp som t.ex. depression efter barnets födelse. Det kan

också vara insatser som kan ges till grupper av föräldrar med särskilda behov t.ex.

13

föräldrar som upplever svårigheter med sina barn, unga mammor m.m. Arbetet bedrivs

ofta uppsökande. Selektivt förebyggande arbete bedrivs ofta inom ramen för de

institutioner som arbetar med universellt förebyggande arbete som BVC och öppna

förskolan. Samarbete mellan olika parter som har barnfamiljer som sin målgrupp blir

då särskilt viktigt (t.ex. barnhälsovård, förskola, socialtjänst, psykiatri).

Indikerat förebyggande arbete

Indikerat förebyggande arbete innebär behandlande eller kliniska insatser då problem

redan uppstått. Här kan det handla om att personer själva söker hjälp för att de har

problem men också att andra i omgivningen uppmärksammar att barn far illa. I vissa

fall kan åtgärder för att garantera barnet skydd bli aktuella. Ofta handlar det om att

förmedla kontakt med socialtjänstens myndighets utövande sida. Ibland har familjen

redan haft en sådan kontakt.

Inga Gustafsson utgår i en skrift om förebyggande arbete inom ramen för barn- och

ungdomspsykiatrin från en medicinsk definition av förebyggande arbete som hon

utvecklar. (Gustafsson, 1996).

Primärt förebyggande syftar till att förhindra sjukdom t.ex. via vaccinering.

Förebyggande insatser. Målgrupp: alla.

Sekundärt förebyggande, syftar till att begränsa sjukdomen omfattning.

Uppsökande insatser. Målgrupp: riskgrupper.

Tertiärt förebyggande, behandling för att begränsa sjukomens konsekvenser.

Behandlande insatser. Målgrupp: ”Patienter”.

Gustafsson tycker att det är tveksamt att kalla den sista gruppen förebyggande utan

föreslår i stället en två delad indelning: Insatser för att främja hälsa och Insatser för

att förebygga ohälsa. Den första kategorin kan t.ex.vara barnhälsovårdens verksamhet

(BVC). Den senare kategorin kan t.ex. vara gruppverksamhet för människor som

riskerar att utveckla psykisk ohälsa som t.ex. barn till föräldrar med missbruk eller

psykiska funktionshinder.

Det avgörande enligt Gustafsson är att hitta en lämplig ”plattform” för det

förebyggande arbetet. Definitionen av förebyggande arbete bör därför kompletteras

med olika platser där förebyggande arbete kan bedrivas. Frågan är var de största

vinsterna av förebyggande insatser görs? Utgångspunkten i Gustafssons resonemang är

den sk preventiva paradoxen. Gustafsson tar ett exempel från sjukvården.

Vill man förebygga för tidig död i hjärt- och kärlsjukdomar kan man välja att inrikta sig

på högriskgrupper i form av män i medelåldern med en rad riskfaktorer som högt

blodtryck, höga blodfetter, övervikt, rökning etc. Lyckas man få en del av dessa att

ändra livsstil och att medicinera, så finns möjligheten att den förväntade livslängden

därigenom ökar med ett antal år. Det andra alternativet är att inrikta sig på

mellanriskgrupper och då framförallt när det gäller ändrade kost-, motions- och

rökvanor. Riskerna för individerna i denna grupp för en för tidig död i hjärt-kärlsjukdom

14

är visserligen mindre än i högriskgruppen, men samtidigt är mellanriskgruppen

väsentligt större och antalet ”räddade liv” blir därför sammanlagt många fler.

(Gustafsson, 1996, s.19f)

En satsning på mellanriskgrupper innebär att den bästa plattformen för ett

hälsofrämjande arbete är så kallade ”normalinstitutioner” som BVC, MVC, förskola

och skola. Gustafssons och Killéns definitioner har som synes likheter. Den avgörande

skillnaden är att Gustafsson har en snävar definition av förebyggande arbete då den

behandlande nivån (jmf Killén, indikerat förebyggande arbete) plockas bort. Killén

(2000) drar en gräns vid ”indikerad förebyggande behandling” men anser att det

överhuvudtaget finns gränsdragningsproblem mellan de olika kategorierna.

En nackdel med Killéns vidare definition är att begreppet förebyggande riskerar att bli

urvattnat och förlora sin funktion, d.v.s att faktiskt avgränsa förebyggande insatser från

behandlings arbete med familjer som har etablerade problem. En fördel med Killéns

definition är att den ger en realistisk bild av socialt förebyggande arbete i den praktik

som granskats. De socionomer som intervjuats för denna rapport beskriver ett socialt

arbete som passar in i de tre kategorier av förebyggande arbete som Killén använder.

Killéns definitioner blir därför mer adekvata för att beskriva det socialt förebyggande

arbete som behandlas i den här rapporten. Gustafsson definition utgör en

komplettering i och med plattformsbegreppet samt en viktig problematisering av vad

gränsen för förebyggande arbete ska dras.

En avgränsning i den här rapporten är att inte inkludera arbete med familjer där olika

former av öppenvård och frivillighet är klart otillräcklig. Det kan t.ex. vara placeringar

av barn utanför hemmet eller familjer i behov av utredning och behandling på

institution. Arbete med familjer som har barn med olika former av allvarliga

funktionshinder inkluderas inte heller.

Vad ska förebyggas?

Gustafsson tar även upp att det är en viktig fråga vad det egentligen är som ska

förebyggas. Gustafsson benämner det som att ”förebygga ohälsa” eller ”främja hälsa”

(a.a. s 14). Forskning visar att det går att förebygga problem men det går inte med

säkerhet att säga vilken insats det är som förebygger ett specifikt problem. Jag kommer

att behandla dessa frågor mer i den teoretiska delen.

1.3. Intervjuundersökning

Intervjuundersökningen har avgränsats till att gälla de socionomer som har sin

organisatoriska tillhörighet inom socialtjänsten och sitt arbete förlagt till en

familjecentral. Syftet är att ta reda på hur socionomerna beskriver sitt förebyggande

arbete med barnfamiljer och dess resultat. Frågeställningar som fokuseras är hur

målgruppen för det förebyggande arbetet ser ut samt hur förebyggande arbete på en

familjecentral utförs. Socionomerna har även blivit ombedda att lämna

fallbeskrivningar som utgör exempel på ett framgångsrikt förebyggande arbetet.

15

Socialtjänstens (individ- och familjeomsorgens) förebyggande arbete är inte särskilt

välkänt och omskrivet. Det har därför känts motiverat att försöka ringa in och belysa

detta arbete. Därmed utesluter jag inte att andra yrkeskategorier på familjecentralen

kan utföra liknande arbetsuppgifter. På en familjecentral kan flera yrkesgrupper vara

representerade t.ex. pedagoger, barnsjuksköterskor, psykolog. I den här rapporten görs

alltså inte några anspråk att beskriva alla aspekter av arbetet på en familjecentral.

De tre familjecentralerna som ingår i undersökningen är, Familjehuset i Skogås,

Huddinge kommun, Fornhöjdens familjecentral, Södertälje kommun samt Husby

familjecentral, Stockholms stad. Urvalet har gjorts med hänsyn till att familjecentralen

inte ska vara samlokaliserad med den myndighetsutövande delen av socialtjänsten som

har som fokus att utreda barnfamiljer. När det gällde att välja en familjecentral utanför

FoU Södertörns upptagningsområde valdes Husby familjecentral för att öka

variationen. Till skillnad från Fornhöjden och Skogås, har Husby en högre andel

invandrade svenskar och är dessutom samlokaliserade med BVC och

barnmorskemottagning (BMM). Jag kommer fortsättningsvis använda det äldre

uttrycket MVC som fortfarande ofta används t.ex. i offentliga utredningar.

Arbetet på en familjecentral kan, som tidigare nämnts, organiseras på många olika sätt

och innefatta en mängd olika metoder. Jag kommer senare att beskriva de olika

familjecentraler som ingår i intervjuundersökningen för att visa det.

1.4. Litteraturval

Förebyggande arbete med barn är ett stort område som tangerar många olika

forskningsfält som folkhälsa, integration, prevention, samhällsarbete, pedagogik,

psykologi, medicin mm. Inom flera av dessa discipliner finns forskning som kan vara

av intresse för socialt förebyggande arbete. Här har den forskning fokuserats som är

mer direkt användbar för socialt förebyggande arbete med barnfamiljer.

En annan avgränsning har varit att göra ett nedslag i det sammanhang, den

samhälleliga kontext som det förebyggande arbete bedrivs i. Det offentliga

perspektivet redovisas genom lagtext, offentliga utredningar, propositioner och

direktiv som avspeglar samhällets/politikers syn på området. Här har en avgränsning

gjorts till ett urval av utredningar och rapporter publicerade åren 2003-2008. Den

litteratur/forskning som tagits fram inom ramen för myndigheter som Socialstyrelsen

och Statens folkhälsoinstitut, kan ses som uttryck för ett offentligt/samhälleligt

ställningstagande när det gäller vad som anses vara prioriterade frågor och

ämnesområden.

Det finns flera lokalt framtagna rapporter som utgör utvärderingar av familjecentraler

runt om i landet. Att gå igenom alla dessa faller utanför ramen för denna rapport.

Socialstyrelsen har (2008) gjort en kartläggning och kunskapsöversikt där flera

rapporter och utvärderingar som gjort inom området finns refererade. Här har en

avgränsning gjorts till ett urval av publicerade litteratur som utgör större rapporter eller

utvärderingar av förebyggande arbete inom ramen för en familjecentral. De två

16

tidigare rapporter som tagits fram av FoU-Södertörn om Familjehuset i Skogås får

tjäna som exempel på lokalt framtagna utvärderingar.

Den forskning som bildar basen i den teoretiska delen är de kunskapsöversikter som

Centrum för utvärdering av socialt arbete (dåvarande CUS, nu IMS) vid

Socialstyrelsen har tagit fram de senaste åren. 1

Den internationella forskningen blir i

det här sammanhanget aktuell då den uppmärksammas i dessa eller andra studier som

publicerats på svenska. Litteratursökningen har gjorts med hjälp av datatbasen Libris

och har avgränsats till sökorden; förebyggande barn, barn folkhälsa, familjecentraler,

familjehjälp och föräldrastöd.

Den uppdatering av rapporten som gjorts 2009 har främst varit inriktade på det

offentliga perspektivet och inte forskningen. Forskning diskuteras och refereras i de

nya texter som tillkommit vilket bidrar till en viss uppdatering. Det fanns en stor

aktivitet på området familjecentraler och föräldrastöd vid uppdateringen vilket gjorde

att den tidigare valda ansatsen fortfarande kändes aktuell.

Ovanstående avgränsningar innebär att litteraturgenomgången har ett visst perspektiv.

Den inledande kunskapsteoretiska diskussionen kan utgöra en motvikt till en viss

ensidighet när det gäller den forskning som behandlas.

Perspektiv val

Som framgår av ovan nämnda avgränsningarna har jag i den här rapporten valt att

fokusera personalens perspektiv, ett offentligt perspektiv och ett forskningsperspektiv.

En central grupp vars perspektiv inte belyses här är barnfamiljernas.

Mitt eget perspektiv är praktikerns, som tagit ett steg åt sidan för att betrakta mitt

arbetsområde från en annan synvinkel. Genom handledning och stöd från en

forsknings- och utvecklingsenhet har jag fått möjlighet att genomföra ett rollbyte och

skaffa mig ett forskande perspektiv. Arbetet med rapporten har, i den bemärkelsen,

varit en lärande process som för mig har inneburit avståndet mellan teori och praktik

har minskat.

1Den 1 april 2004 uppgick CUS i IMS, Institutet för metoder i socialt arbete, som då påbörjade sin verksamhet.

17

2. Rapporter och utvärdering om

familjecentraler Vibeke Bing, socionom, förskollärare och folkhälsovetare har varit starkt drivande när

det gäller utvecklingen av familjecentraler i Sverige, under en tid som

avdelningsdirektör på Folkhälsoinstitutet. Folkhälsoinstitutet har publicerat en hel del

informationsmaterial om familjecentraler som t.ex. Att verka tillsammans – en bok om

familjecentraler (Folkhälsoinstitutet 2000:10). Jag kommer här inledningsvis att gå

igenom Bings beskrivning av en modell för socialt förebyggande arbete med

barnfamiljer som startade i Göteborg samt en studie som utgör en kartläggning av det

förebyggande arbetet i Göteborg 1990-93 (Bing, 1999).

När det gäller forskningsläget på området är det Folkhälsoinstitutets rapport (2000)

Familjecentralen – Framtidens stöd till föräldrar och barn, som hittills är den mest

omfattande undersökning som gjorts. Rapporten är gjord av Maren Bak, Ph.D.,

forskare vid institutionen för socialt arbete i Göteborg och Lars Gunnarsson, professor

vid institutionen för pedagogik och didaktik vid Göteborgs universitet.

Socialstyrelsen fick 2007 regeringens uppdrag att kartlägga familjecentraler och

familjecentralsliknande verksamheter. I lägesbeskrivningen Familjecentraler

kartläggning och kunskapsöversikt (Socialstyrelsen IMS 2008)redovisas resultatet som

mycket kortfattat kommer att refereras.

En doktorsavhandling om familjecentralsarbete har skrivits av Maria Hjortsjö, Lunds

universitet (2006) Med samarbete i sikte - Om samordnade insatser och

samlokaliserade familjecentraler. Avhandlingen behandlar samarbete mellan personal

med olika organisationstillhörighet med en familjecentral som exempel. Eftersom

avhandlingen har samarbete och samverkan som främsta fokus kommer den inte att

behandlas i rapporten.

Inom ramen för FoU-Södertörn har en av de familjecentraler som ingår i denna

rapports intervjuundersökning, utvärderats (FoU nr 30/03). Jag kommer sammanfatta

resultatet av utvärderingen. Enligt den tidigare nämnda litteraturavgränsningen faller

det utanför ramen för den här rapporten att gå igenom andra utvärderingar eller

rapporter som dokumenterar socialt förebyggande arbete. I ovan nämna

lägesbeskrivning från Socialstyrelsen (2008) finns referenser till det som publicerats

(rapporter, utvärderingar m.m.) om familjecentraler, fram till 2007.

2.1. Framväxten av en modell för socialt förebyggande arbete

Vibeke Bing (1999) beskriver framväxten av en arbetsmodell för ett strukturerat

socialt förebyggande arbete för barnfamiljer som startade på 70-talet i Göteborg. Det

var en försöksverksamhet med socialsekreterare på mödra- och barnavårdscentraler.

Liknande eller samma verksamhet har funnit bl.a. i Stockholms området och på andra

18

ställen i Sverige (Nyberg, 2004). Den modell som bedrevs i Göteborg har

dokumenterats i av Vibeke Bing (1999) och Folkhälsoinstitutet. Modellen fanns kvar i

Göteborg under 80-talet då debatten om alkohol och graviditet startade och kan ses

som ett embryo till de familjecentraler som i dag finns över hela landet.

I Göteborg hade Socialsekreterarna inledningsvis kvar sin organisatoriska tillhörighet

inom den kommunala socialtjänsten men arbetade inte med myndighetsutövande

arbetsuppgifter när de befann sig på BVC och MVC. Bing beskriver tre olika modeller

för socialsekreterarnas förebyggande arbete.

1. BVC och MVC remitterar familjer till socialsekreteraren. Socialsekreteraren ingår

inte i arbetslaget. Arbetssättet är mindre förebyggande och mer problemorienterat.

2. Socialsekreteraren arbetar med konsultation åt MVC och BVC.

3. Socialsekreteraren ingår i ett team med personal från MVC och BVC där man

samarbetar kring vissa frågor. Socialsekreteraren träffar familjer på eget initiativ.

Det var den tredje modellen, där socialsekreteraren ingår i ett team, som var som den

vanligast förekommande i Göteborg. I teamet inkluderades även öppna förskolan.

Socialsekreterarnas arbetsuppgifter beskrivs som uppsökande och förebyggande

socialt arbete med enskilda och grupper både riktat och mer generellt. Ibland har

socialsekreteraren ett rum på MVC och BVC vilket även möjliggör mer spontana

möten med familjer. Socialsekreteraren försöker att träffa alla blivande eller nyblivna

föräldrar för att informera om sin egen kompetens och resurser för barnfamiljer i

området. Föräldrarna erbjuds att kontakta socialsekreteraren vid behov. I Göteborg

var socialtjänsten från början delaktig i föräldrautbildningen.

Arbetet hade en övergripande nätverksskapande inriktning på så sätt att man försökte

sammanföra föräldrar med liknande intressen till temakvällar, lägervistelse,

studiecirklar. De öppna förskolorna spelade en viktig roll i dessa nätverksskapande

insatser. Jag kommer här att redovisa en sammanfattning av svaren från den

intervjuundersökning som Bing gjorde 1993 med socialsekreterare som enbart

arbetade förebyggande.

Förebyggande arbetsuppgifter enligt ”Göteborgsstudien”:

Vad är förebyggande arbete för dig?

TILLFÄLLET

Att kunna vara steget före

Att fånga människor i deras vardagsmiljö

Att snabbt i ett tidigt skede få kontakt med föräldrar

REDSKAPEN

Redskapen är kunskap och information,

Att fånga vilsenhet och osäkerhet och omskapa detta till ökad kunskap och säkerhet

Att informera om vad samhället kan ställa upp med

Att informera för att kunna sortera, ge möjlighet att välja

NORMALISERA – UPPMUNTRA

Att möta människor på ett sätt så att de ser och uppmuntras

19

Att använda personliga resurser och resurser i omgivningen

Att inte problemförklara och stämpla normala livskriser

Att uppmuntra föräldrar bilda egna nätverk

Att ge hjälp till självhjälp

OMRÅDESARBETE

Att skapa/främja goda utvecklingsmöjligheter för barnfamiljer i området

Att finna frivilliga krafter och samarbetspartners

Att samarbeta med andra som arbetar med barn i området

Att föra upp generella problem till chefer och politiker

BARN

Att finnas till för barnen är ett förebyggande arbete i sig

Hur arbetar du förebyggande?

SAMVERKAN

MVC, BVC och Öppen förskola

Team, enskilda ärenden, föräldrautbildning, riktade grupper. Konsult åt annan personal

FÖRÄLDRAR

Lyssna, samtala, hänvisa, ge råd, korta insatser, krishjälp

SAMHÄLLET

Koordinera resurser, samarbeta, påverka socialkontoret

Vad kan förebyggas med din hjälp?

Vad medverkar du till?

BARN

Genom att se barnen tidigt kan kanske lidande förebyggas

Att barn far illa

Att barn inte blir sedda

Att det blir störningar i barns utveckling

Att barn förlorar kontakt med sin ena förälder

FÖRÄLDRAR

Att barnfamiljer inte ska isolera sig

Att de skall se att det finns fler i samma situation

Att föräldrar inte utvecklar ohälsa, depressioner, vanmakt, utmattning

Att problem inte blir akuta vilket kan leda till misshandel och separationer

RESURSER

Att människor slipper valsa runt och ej vet vart dom ska vända sig.

Att koordinera så att resurser utnyttjas effektivt

Att samordna olika resurser för att vidga kompetens kring ett problemområde. (Bing 1999, s.95f)

I samband med att Göteborg omorganiserades till stadsdelnämnder i början av 90-talet

minskade resurserna för förebyggande arbete. Flera öppna förskolor lades ned och

tjänster minskade. Bing gjorde en studie med syfte att beskriva förebyggande arbete

och tvärfacklig samverkan mellan BVC, MVC och socialtjänsten. Studien kom att visa

på konsekvenser av att resurserna minskat - samverkan hade tunnats ur.

Socialsekreterarna hade återgått till utredande arbete och fanns inte i samma

utsträckning på öppna förskolan. Bing menar att synsättet och arbetssätt ändå fanns

kvar fast möjligheterna till samverkan minskat. På de öppna förskolor som fortfarande

hade tillgång till en socialsekreterare var det vanligare med nätverksskapande insatser.

20

För att utveckla gruppverksamhet krävs två anställda, på flera öppna förskolor fanns

bara en förskollärare.

De socialsekreterare som enbart kunde ägna sig åt förebyggande arbete beskrev sitt

arbete på ett helt annat sätt än de som både arbetade med myndighetsutövning och

förebyggande arbete. Beskrivningen kan tolkas så att det förebyggande arbetet inte

längre kunde bli lika omfattande när det kombinerades med myndighetsutövning.

2.2. Familjecentralen - Framtidens stöd till föräldrar

Folkhälsoinstitutets rapport (2000) Familjecentralen – Framtidens stöd till föräldrar

och barn utgörs till största av en fallstudie av en familjecentral i ett bostadsområde i

Göteborg. För övrigt innehåller rapporten en undersökning av familjecentraler i andra

delar av Sverige. Enkäter har skickats till 14 verksamheter, åtta har besökts och

intervjuats. Under 1998 gjorde även Folkhälsoinstitutet en riksomfattande

enkätundersökning för att skapa en bild av familjecentralernas utveckling i Sverige. I

den sistnämnda delen har även lokala utvärderingar studerats.

I rapporten beskrivs ett professionellt fält under utveckling. Det har gått tre år sedan

rapporten skrevs. Data insamlingen gjordes mellan 1997-99. Många familjecentraler

som senare blivit etablerade befann sig i ett uppstartsläge. Andra, t.ex. den

familjecentral i Biskopsgården som utvärderades, har försvunnit.

Utvärderingen beskrivs som en processutvärdering vilket inneburit att utvärderarna har

följt utvecklingen av verksamheten och under ett antal planerade tillfällen delat med

sig av sina observationer vilket inneburit att man själva blivit delaktiga i processen. Att

utvärdera effekter har alltså inte varit någon målsättning. Däremot har en målsättning

varit att fokusera de besökande familjernas perspektiv på verksamheten.

Datainsamling har skett med olika kvalitativa metoder, som intervjuer, dagböcker och

observationer av verksamheten vid olika tillfällen.

Den nationella kartläggningen visade att det 1998 fanns 23 familjecentraler där det

fanns en samlokalisering antigen mellan de tre samarbetsparterna mödra- och

barnhälsovården, öppna förskolan, socialtjänsten (15 st) eller två av dessa (8 st)

Fjortons stycken familjecentral var i planeringsstadium med redan pågående

samverkan mellan de involverade parterna. Det har alltså skett en rejäl ökning fram till

Socialstyrelsens mättillfälle 2007, då det fanns 131 familjecentraler (ca 200 om även

de som inte var samlokaliserade inkluderas).

Kartläggningen från 1998 visar exempel på flera olika sätt att organisera arbete vid en

familjecentral med hänsyn till lokala olikheter. Alla femton familjecentralerna som

hade det tre samverkansparterna samlokaliserade ansåg att samordningen lett till

fördelar för det familjestödjande arbetet. Samverkan medför bl.a. att familjerna fångas

upp tidigare och får ett mer samlat stöd från flera professioner. Samarbetsparterna har

också fått ökad kunskap om varandras kompetenser vilket medfört att man kunnat och

21

vågat se mer problem hos familjerna än tidigare. Samverkan har även inneburit

nyskapande tvärfacklig verksamhet kring riktade grupper för föräldrar.

Bak och Gunnarsson berör även frågan om myndighetsutövning från socialtjänstens

sida ska ingå eller inte på familjecentralen. De kommer fram till följande:

Sammanfattande anser vi, att för socialtjänsten och dess arbete i sin helhet, är det en klar

fördel att få myndighetsutövningen med i familjecentralen. För familjecentralen är det

emellertid inte en fördel. För det förebyggande och frivilliga arbetet med föräldrar och

barn, och för en välfungerande samverkan mellan de enheter som ingår i huset, är det en

styrka att kontroll inte finns med. Men med detta sagt, är det också tydligt att båda

formerna kan fungera. (a.a. s160.)

Bak och Gunnarsson har en mycket positivt inställning till familjecentraler i sin

avslutning. ”Vår första slutsats blir att familjecentralen är framtidens stöd till föräldrar

och barn.” (a.a. s.165.) Sammantaget visar den rikstäckande undersökningen på ett

mycket gott omdöme om verksamheten vid familjecentraler i landet både från personal

och besökare. Bak och Gunnarsson gör några kommentarer och rekommendationer

som kan sammanfattas enligt följande:

- oavsett om familjecentraler finns på landsbygd eller nära större städer gör

personal och föräldrar en positiv bedömningar av familjecentralen som

verksamhet.

- Det familjestödjande arbetet i familjecentralen är en process som stöds av

föräldrarnas uppskattning och personalens engagemang

- Samverkan är process som är svår och tar tid särskilt då den ska utvecklas

mellan redan etablerade verksamheter.

- Samlokalisering underlättar samverkan och är avgörande för processen.

- Processen gynnas om förväntningarna på samarbetet mellan yrkesgrupperna

tonas ner.

- Den samverkansform som passar familjecentraler bäst är kollaboration

(yrkesgrupperna behåller sina egna kompetenser och samarbetar kring vissa

frågor och uppgifter) och konsultation (yrkesgrupper kan handleda varandra).

- I familjecentralen kan nya arbetsformer utvecklas som gynnar samverkan

mellan yrkesgrupperna och samarbetet med familjerna

- Arbetet i familjecentralen innebär att något nytt ska skapas. Om dessa krav

läggs på toppen av de ordinarie arbetsuppgifterna kan arbetsbelastningen på

personalen bli för stor.

- Familjecentralen medverkar främst till empowerment för individen och

familjen. Det handlar om insatser som stärker och stöder den enskilda

människan att få kontroll över sitt eget liv. På familjecentralen kan det även ske

en mer kollektiv mobilisering genom kontakt med föreningar,

självhjälpsgrupper m.m.

- På familjecentralen kan brukarna bli viktiga resurs- och länkpersoner som

bidrar med kulturell, eller annan kompetens

22

- De övergripande strukturer som finns lokalt påverkar och sätter gränserna för

det förebyggande arbetet på familjecentralen. Arbetet skulle gynnas av att

verksamheten ses som något bestående och även kan vara mer självstyrande.

2.3. Socialstyrelsens lägesbeskrivning Socialstyrelsen fick 2007 regeringens uppdrag att kartlägga familjecentraler och

familjecentralsliknande verksamheter. I lägesbeskrivningen Familjecentraler

kartläggning och kunskapsöversikt (Socialstyrelsen IMS 2008)redovisas resultatet.

Rapporten är uppdelad i två delar. Kartläggningen av nuläget redovisas för sig och

kunskapsöversikten för sig. Vid kartläggningstillfället fanns det 131 familjecentraler

och familjecentralsliknande verksamheter i Sverige. Den vanligaste formen av

familjecentral var den med mödrahälsovård, barnhälsovård, öppen förskola och

socialtjänst är samlokaliserade och därefter de som har tre av parterna samlokaliserade.

Man konstaterar att det finns en variation som kan göra begreppet otydligt. Utöver de

131 identifierade verksamheterna fanns 70 familjcentralsliknande verksamheter som

inte hade samlokaliserade parter. Socialstyrelsen argumenterar för en tydlig definition

av begreppet familjecentral och föreslår efter samråd med bl.a. FFFF att det endast ska

vara den fullt ut samlokaliserade familjecentralen som ska avses.

I delen som behandlar kunskapsöversikten har socialstyrelsen en ambition att uttala sig

om resultat av familjecentralens arbete. Men dessa resultat ska tolkas med försiktighet.

Anledningen är att flera av de använda studierna (97 texter varav 35 är kandidat och

magisteruppsatser) har ett begränsat empiriskt underlag och otillräcklig beskrivning av

metod och urval som bl.a gör det svår att jämföra olika undersökningar(s.99 a.a.). Det

hindrar ändå inte att det görs vissa generaliseringar om familjecentraler t.ex. att

besökargruppen är homogen och består av svenskfödda mammor med 1-2 barn (a.a. s.

71). Ett annat ”resultat” som man vill framhålla är att familjecentralernas öppna och

tillgängliga verksamhet uppskattas av föräldrar som besöker verksamheten. De flesta

utvärderingar som gjorts är inriktade på processer och samverkan. Socialstyrelsen

anser därför att det också bör göras effektutvärdering av familjecentraler och att den

ska föregås av identifikation av vilka behov som familjecentraler ska tillgodose. Jag

återkommer till denna fråga i det kapitel som diskuterar förhärskande vetenskapliga

ideal.

Vidare konstaters att familjecentraler inte stöds nationellt utan är ”lokala initiativ” som

byggs upp av eldsjälar. Ett behov som framförs är att definiera familjecentralerna

nationellt samt att undersöka vilka förutsättningar som krävs för att skapa en stabil och

hållbar organisation.

Med anledning av att de generaliseringar som görs i kunskapsöversikten lämnade

Föreningen för familjecentralers främjande ett särskilt yttrande till Socialstyrelsen och

regeringen (Föreningen för familjecentralers främjande, 2008). Avsikten var att bidra

till en mer nyanserad bild av familjecentralernas verksamhet och deras betydelse för

föräldrar och barn. Den huvudsakliga kritik som framförs gäller de uttalanden om

resultat som görs i översikten. Det gäller bl.a. den påstådda snedrekryteringen av

familjer till öppna förskolan.

23

Ett ytterligare påpekande från FFFF är att ”familjecentraler inte är en metod utan ett

sätt att organisera ett folkhälsoarbete” (a.a. s. 4). Det medför bl.a. att de internationella

exempel som hämtas från Storbritannien och beskriver riktade insatser till fattiga och

arbetslösa föräldrar, knappast framstår som relevanta.

2.4. Utvärdering av FoU-Södertörn

FoU-Södertörn har i två rapporter utvärderat verksamheten vid familjehuset i Skogås

(Andersson Holmer et al., 2003 del I, Bons et al., 2003 del II). Den första rapporten

utgörs av en sammanställning av flera utvärderingar som gjort under 2002 och belyser

verksamheten ur olika perspektiv – brukare, personal och samverkanspartner. Den

andra delen utgörs av en processbeskrivning av familjecentralens första period och

kommer inte behandlas här.

Familjehuset var vid tillfället för utvärderingen en familjecentral som hade startat som

ett projekt inom ramen för storstadssatsningen.2 Familjehuset utgörs av förebyggande

socialtjänst och en öppen förskola som är samlokaliserade. Samverkan finns med

mödra- och barnhälsovården, som befinner sig i lokaler på promenadavstånd.

En enkätundersökning genomfördes där femtio besökare till öppna verksamheter på

familjecentralen fick besvara ett frågformulär. I rapporten lyfts fram att många

föräldrar svarat att man kommer till familjecentralen av sociala skäl som att ”träffa

andra vuxna”, ”för att leka med sitt barn” och att ”barnet får leka med andra barn” (a.a.

s. 6). Överlag är besökarna mycket positiva till verksamheten och känner sig delaktiga.

En intressant uppgift var att många föräldrar, var oroade över bostad, ekonomi och

arbete. Hälften av föräldrarna hade även svarat att man kände oro ”för problem i

familjen, över att de saknar familj och vänner eller över sin hälsa” (a.a. s.6).

Familjecentralens personal valde även ut sexton besökare som deltagit i mer riktad,

selektiv förebyggande verksamhet som intervjuades per telefon. Dessa föräldrar

framstod som mer isolerade än övriga och deltog mindre i de öppna verksamheterna.

De var nöjda med de insatser de deltagit i och ansåg att de hade fått hjälp med sina

problem. I utvärderingen påpekas vikten av att dessa föräldrar deltar i de mer generella

och öppna verksamheterna. En varning utfärdas även för att behandlingsarbete kan

konkurrera ut förebyggande arbete tidsmässigt.

De samverkanspartners som intervjuades var från mödra- och barnhälsovården samt

individ- och familjomsorgens barnsektion. Som i den tidigare refererade utvärderingen

av Bak och Gunnarsson betonar personal närhet som främjande. Verksamheterna är

inte samlokaliserade och hälsovårdens personal uttrycker önskemål om att så ska ske.

Hinder för samverkan som nämns är olika språk kulturer och prioriteringar. Materialet

visar även att man börjat uppskatta varandras ”komplementära insatser” t.ex. betonas

2 Storstadssatsningen var ett åtgärdspaket som beslutades av riskdagen 1998 och som riktade sig till Sveriges

mest utsatta storstadsregioner och förorter för att minska segregation och förbättra levnadsvillkoren för de

boende.

24

vikten av gruppverksamheter och mötesplats för invandrade föräldrar (a.a.s.8).

Konsultation som samverkansform spelar även en viktig roll. Nyberg ser en utveckling

mot kollaboration, som samverkansform (se även Bak och Gunnarsson ovan).

Utvärdering av familjecentraler i Västra Götaland

Under ett forskningsseminarium 2008 diskuterades forskning och olika metoder för

utvärdering av familjecentraler på Stiftelsen allmänna Barnhusets

konferensanläggning, Sätra Bruks herrgård. 3

En av presentationerna gällde en större

utvärderingssatsning av familjecentraler som då hade inletts i Västra Götaland. Vid

denna rapports uppdatering 2009 var slutrapporten från utvärderingen ännu inte

färdigställd men jag fick möjlighet att ta del av ett arbetsmaterial (Abrahamsson, Bing

och Löfström, 2009).

Syftet med utvärderingen är att tillvarata tidigare erfarenheter och skapa underlag för

fortsatt utvecklingsarbete med familjecentraler i Västra Götalandsregionen. Av 25

familjecentraler (år 2007 inom Västra Götalandsregionen) valdes 16 familjecentraler,

utifrån att de innehöll BVC, MVC, SOC, ÖF och var 2 år eller äldre. Sex

familjecentraler valdes även ut för en fördjupningsstudie. Intervjuer genomfördes med

ett urval av personal och chefer om styrningens betydelse för verksamheten.

I utvärderingen kommer en ”programteori” om öppna verksamheten på

familjecentralen att beskrivas med utgångspunkt i resultatet från intervjuer med

föräldrar och personal. Programteorin innefattar resultat ur föräldrarnas perspektiv -

hur de uppfattar att öppna förskolan bidragit till deras föräldraskap. Utvärderingen är

gjord ur ett brukar- och ledningsperspektiv och undersöker frågorna:

Vilka familjer når den öppna verksamheten på familjecentraler?

Vilka insatser gynnar föräldrar/barn? Varför?

Vilken betydelse har familjernas deltagande via den öppna verksamheten haft för personalens

arbetssätt?

Vad styr samverkan på familjecentralerna?

Vilken styrning gynnar samverkan på familjecentralen?

(Abrahamsson, Bing och Löfström, 2009.)

Rapporten från utvärderingen beräknas finnas tillgänglig hösten 2009.

3 Läs mer om olika idéer och diskussioner om utvärdering och forskning av familjecentraler i dokumentationen

från seminariet i rapporten från Stiftelsen Allmänna Barnhuset; Forskningsseminarium om familjecentraler 10-

12 mars 2008.

25

3. Intervjuer med socionomer på

familjecentraler

Jag har strukturerat materialet från intervjuundersökningen enligt följande.

Inledningsvis redogörs för syfte, urval och metod. De intervjuade socionomerna och

deras arbetsplatser presenteras. Därefter följer en tematisk presentation av

intervjumaterialet. Först redogör jag för socionomernas beskrivning av de barnfamiljer

som de träffar på familjecentralen, och vilken sorts problem eller livssituationer dessa

familjer har. Sedan följer ett kapitel som beskriver hur socionomerna definierar

förebyggande arbete. Nästa kapitel behandlar hur socionomerna beskriver sina

arbetsmetoder. Bägge dessa kapitel överlappar varandra på så sätt att en definition av

förebyggande arbete ofta medförde konkreta exempel på hur man utför sitt arbete.

3.1. Syfte, urval och metod

Syfte

Syftet med intervjuundersökningen var att undersöka hur socionomer som arbetar på

familjecentraler beskriver sitt förebyggande arbete med enskilda barnfamiljer.

Socionomerna fick i uppgift att välja ut fallberättelser som skulle exemplifiera ett

framgångsrikt förebyggande arbete med barnfamiljerna. Syftet med

fallbeskrivningarna är att konkretisera det förebyggande arbetet och dess resultat,

utifrån de professionellas perspektiv.

Metod och urval

I intervjuundersökningen har socionomer från tre olika familjecentraler intervjuats.

Urvalet av familjecentraler har gjorts med hänsyn till att få så stor variation som

möjligt av hur arbetet kan organiseras Jag kommer att närmare gå in på dessa olikheter

när jag gör en presentation av familjecentralerna.

På varje familjecentral gjordes en gruppintervju. Personalgruppen fick själva välja ut

vilka av socionomer som skulle delta i gruppintervjun. På de tre familjecentralerna

arbetade sammanlagt tio socionomer (exklusive chefer). Av dessa intervjuades sju

(3+2+2). På en familjecentral, där det var svårt att hitta tid för en gruppintervju

genomfördes i stället två enskilda intervjuer. Samtliga intervjuades på sina

arbetsplatser. Den intervju som gjordes med personal från min egen arbetsplats

utfördes av personal från FoU-Södertörn.

Inför intervjun (se bilaga 1) blev socionomerna ombedda att förbereda två

fallbeskrivningar som exempel på ett framgångsrikt förebyggande arbete med en

familj enligt egen definition. Innan intervjun presenterades även den intervjuguide som

skulle komplettera fallbeskrivningarna.

26

Intervjuerna har spelats in på band och renskrivits i sin helhet. Materialet har därefter

bearbetats genom att först sorteras efter de olika frågområdena. Därefter har en

tematisk bearbetning gjorts. Fallbeskrivningarna har redigerats och avidentifierats i

dialog med socionomerna som också har fått läsa igenom en första bearbetad version

av intervjumaterialet.

Intervjuguid

Intervjuguiden som skulle komplettera fallbeskrivningarna handlade om olika frågor

kring hur man definierar det förebyggande arbetet och beskriver sina arbetsmetoder (se

intervjuguide bilaga). Flera frågor i guiden är tagna från den intervjuundersökning som

gjordes med socionomer i Göteborg 1993 och redovisades i föregående kapitel (Bing,

1999). Min idé var att möjliggöra en jämförelse med Göteborgs undersökningen.

De två intervjuer som utfördes i grupp blev en stundtals livlig diskussion om

förebyggande arbete. Ibland resonerade man sig gemensamt fram till vissa slutsatser.

Ofta instämde man i varandras beskrivningar och kompletterade med egna

kommentarer. Vid något tillfälle uttryckte socionomerna på samma arbetsplats olika

åsikter men till största delen gav de ett intryck av samstämmighet i beskrivningarna av

arbetet.

De två intervjuer som gjordes enskilt (på samma arbetsplats) gav inte någon möjlighet

till diskussion. Dessa intervjuer gav i stället mer utrymme för egna ostörda reflexioner.

De två individuella intervjuerna skilde sig inte på något avgörande sätt

innehållsmässigt från de intervjuer som gjordes i grupp. Den intervju som utfördes av

personal från FoU-Södertörn skilde sig inte heller på något påtagligt sätt från de

övriga.

Under intervjuerna hände ibland att när en ny fråga ställdes så kunde verka som den

redan var besvarad. Både jag själv och intervjupersonerna kommenterade detta

fenomen. Antagligen var det en effekt av att frågorna cirklade kring samma tema;

förebyggande arbete hur, var, när och med vilka. Svarar man på en fråga är det lätt att

samtidigt svara på en annan.

Min egen förförståelse

Vad kan det innebära för intervjuundersökningen att jag själv är en socionom som

arbetar förebyggande med barnfamiljer? Nackdelar kan vara att jag har så stor

förförståelse av vad intervjupersonerna pratar om att jag inte tar tillräcklig hänsyn till

att flera läsare kanske är obekanta med ämnet. Det skulle också kunna bli så att jag

lyssnar selektivt och bara hör det som stämmer med mina egna erfarenheter.

Nackdelarna kan även bli fördelar som t.ex. att jag har lätt att förstå och känna igen

vad intervjupersonerna tar upp. Om mina egna yrkeserfarenheter spelar en avgörande

roll för utgångspunkter eller tolkningar, kommer jag att tydliggöra det. Under

processen med att bearbeta intervjuerna, en period på ca 4 månader, har jag märkt att

min förmåga till att distansera mig från materialet och betrakta det från ett ”utifrån”

27

perspektiv har ökat. Som inledningsvis nämnts är intervjuundersökningen och

rapporten som helhet gjord utifrån ett praktiker perspektiv.

3.2. Tre olika familjecentraler

De tre familjecentralerna var belägna i olika kommuner. De låg i förortsområden på

mellan 45-15 minuters pendlings avstånd från en storstad. Alla tre hade oavsett sin

storlek upptagningsområden på mellan 20-30.000 innevånare. Familjecentralerna var

alla lokaliserade i områden med flerbostadshus. I dessa områden närmast

familjecentralen fanns mellan ca. 3000-13000 innevånare, för vilka familjecentralen

var mest lättillgänglig geografiskt.

Verksamhetsidén var i stort densamma för de olika familjecentralerna. I dokument

(verksamhetsplaner, projektbeskrivning) från varje familjecentral finns liknande

beskrivningar om att målsättningen med verksamheten är att tidigt erbjuda hjälp och

stöd till barnfamiljer i riskzon för att förebygga framtida problem. Jag kommer inte att

närmare gå in på dessa dokument då det är socionomernas egna beskrivningar som här

är i fokus.

Samtliga tre familjecentraler har tidigare utvärderats på olika sätt. En familjecentral

har (som jag tidigare redogjort för) utvärderats inom ramen för FoU-Södertörn

(Anderson Holmer m.fl., Bons m.fl. 2003). Av de två andra har en utvärderats via en

brukarenkät under 2003. Den tredje har haft en extern utvärderare.

I det följande görs en kort presentation av de tre familjecentralerna, hur de var

organiserade och några fakta om det område som de var belägna i. I samband därmed

görs en kortfattad karaktäristik av arbetets inriktning vid de olika familjecentralerna

baserad på intervjumaterialet. Intervjupersonerna och deras arbetsuppgifter kommer

också att presenteras. Familjecentralerna kommer fortsättningsvis att benämnas enligt

sin storleksordning; S (stor) M (mellan) L (liten).

Familjecentral S

Familjecentral S, den största av de tre, är belägen i ett bostadsområde byggt på 70-talet

med hög andel invandrade svenskar. I närområdet (den delen av upptagningsområdet

med ca. 13.000 inv. där FC ligger) har ca. 60% utländsk bakgrund. Familjecentralen

ligger i ett fristående hus i markplan nära övrig kommunal service och affärer. I huset

är sammanlagt 22 personer samlokaliserade. På familjcentralen är personal från

landstinget - barnmorskemottagningen och barnhälsovården (BVC) samlokaliserade

med personal från kommunen. Kommunens socialtjänst har bidragit med öppen

förskola, handläggare för barnomsorg och koloniverksamhet, tre socionomer, som

kallas föräldrarådgivare/kuratorer och en verksamhetschef (som fungerar samordnare

för familjecentralen som helhet). Till den fasta personalen knyts även tidvis personal

som är engagerade i projektverksamhet som t.ex. svenskundervisning och

barngruppsverksamhet.

Socionomerna beskrev att man arbetar mycket med invandrade familjer och med

samhällsinformation. En tolkning som socionomerna gör är att ”det är svårare att vara

28

förälder i land där man själv inte har vuxit upp”. Det är många separationer som följer

i spåren av flytten till Sverige. Socionomerna tycker att de möter få fullständiga

familjer. Att hjälpa familjer att hitta nya förhållningssätt och sammanhang är något

som betonas.

Familjecentral M

Familjecentral M är belägen i ett område med flerbostadshus byggda på 60-talet nära

ett litet överbyggt centrum. Det är inte långt till radhus och villor. Närområdet har en

befolkning på ca.12.900 innevånare med ca. 25% familjer med utländsk bakgrund.

Familjecentralen ligger i ett fristående hus och har 14 personer anställda. I

familjecentralen är enbart kommunens personal lokaliserade men det finns mycket

samarbete med BVC och MVC som också har sina föräldragrupper i lokalerna. Här

finns den största personalgruppen med förebyggande arbetsuppgifter. I

familjecentralen finns en öppen förskola (två förskollärare), 1 handläggare för

kontaktfamiljsverksamhet, en utvecklingsledare för barngruppsverksamhet, två

familjebehandlare (en är socionom), två socionomer som kallas familjeassistenter, en

familjepedagog, en kanslist och en chef/projektledare. Familjecentralen drivs som ett

projekt till hälften finansierat med statliga medel som ska integreras med ordinarie

verksamhet. Under rapportens färdigställande pågick diskussioner om

familjecentralens framtida omfattning och organisation.

Socionomerna på familjecentralen uttryckte en ambition att arbeta strukturinriktat. ”Vi

har en idé att individerna finns i grupperna och grupperna ingår i

strukturen/samhället.” Det kan t.ex. handla om att delta i det lokala folkhälsoarbetet,

arbeta för att föra samman människor med gemensamma intressen, starta nätverk och

uppmuntra föreningsverksamhet. Socionomerna betonade att det är viktigt att vara

lyhörd för vad de boende vill.

Familjecentral L

Familjecentral L är den minsta. Den är belägen i ett separat bostadsområde med ca

3 400 innevånare, i utkanten av en mellanstor stad. I kommunen finns ca 30 % familjer

med utländsk bakgrund. Familjecentralen består av fem personer, tre socionomer och

en öppen förskola med en förskollärare och en barnskötare. Även här finns bara

personal från kommunens socialtjänst. Familjecentralen är beläget i botten på ett

vanligt bostadshus. Chefen delas med andra familjecentraler i kommunen och sitter

centralt.

Här beskrev socionomerna att man arbetar med familjer som är, har varit eller kan bli

aktuella för utredning inom den myndighetsutövande delen av socialtjänsten. Det är en

familjecentral som betonar att man arbetar riktat. Ett helhetstänkande beskrivs som

viktigt. ”Vi arbetar med psykosocial problematik, både med det yttre och det inre.” Att

arbeta miljöterapeutiskt och nätverksinriktat betonades.

29

3.3. Socionomernas arbetsuppgifter på familjecentralen

Intervjupersonerna valdes utifrån att de var utbildade socionomer. Det var bara på

familjecentral M det fanns en annan yrkeskategori (vidareutbildade förskollärare) som

hade arbetsuppgifter som låg mycket nära de som socionomerna hade. På de bägge

andra familjecentralerna utgjorde socionomerna en specifik yrkeskategori med

särskilda arbetsuppgifter. Socionomerna hade olika sorters vidareutbildningar,

vanligast i systemisk terapi. Två socionomer hade steg 1 utbildning. Med ett undantag

hade samtliga intervjuade en lång yrkesverksamhet som socionomer bakom sig,

mellan 20-30 år i yrket.

På en av familjecentralerna användes socionom som titel. På de två andra hade

socionomerna titlar som, familjeassistent, föräldrarådgivare/kurator, och

familjebehandlare. Jag kommer fortsättningsvis att använda yrkesbeteckningen

socionom för samtliga. Min bedömning är att de olika titlarna inte innebar någon

avgörande skillnad vad det gällde socionomernas arbetsuppgifter vid de olika

familjecentralerna.

Socionomernas arbetsuppgifter handlar i korthet om att erbjuda psykosociala stöd-

eller krissamtal med barnfamiljer. I vissa fall arbetar man mer familjeterapeutiskt

och/eller behandlande utifrån någon särskild metodik. En viktig del i arbetet är

samarbete med andra i området som har barnfamiljer som målgrupp. Arbete bedrivs

såväl med enskilda som med grupper av vuxna och barn (t.ex. barn som bevittnat våld,

barn till missbrukare).

Barnfamiljerna kommer till socionomerna genom rekommendationer från

samarbetspartners som MVC, BVC, den myndighetsutövande delen av socialtjänsten,

barnomsorgen, skolan, barn- ungdoms- och vuxenpsykiatrin. Barnfamiljer kommer

även till socionomerna efter rekommendation av andra barnfamiljer. Två av

familjecentralerna arbetar även på uppdrag från socialtjänsten med insatser för familjer

som blivit utredda med anledning av oro för barn.

Gruppverksamhet och strukturinriktat arbete

På alla tre familjecentralerna nämndes olika sorters riktad gruppverksamhet till

föräldrar som en viktig del i det förebyggande arbetet. På två av familjecentralerna

arbetar socionomerna med olika sorters strukturerade grupper för föräldrar som vill

diskutera svårigheter i sitt föräldraskap. På två familjecentraler finns även

gruppverksamhet för barn med föräldrar med missbruksproblem. Generellt

förebyggande arbete är informationsarbete till personal och föräldrar t.ex. på MVC:s

föräldragrupper eller på öppna förskolan.

Socionomerna på familjecentral M betonade förebyggande arbete på ”strukturnivå”.

Som exempel på strukturinriktat arbete nämndes samarbete med andra professionella i

området när det gäller folkhälsoarbete, att starta nätverk och att samarbeta med

föreningar området. Socionomerna beskrev ett förebyggande arbete på flera nivåer;

indiv-, grupp- och strukturell nivå.

30

Även om det är essentiellt för förebyggande socionomer att arbeta på olika nivåer är

det i intervjuundersökningen det förebyggande arbete med enskilda familjer som är

utgångspunkten. Generellt förebyggande arbete, förebyggande arbete på struktur- och

gruppnivå berörs endast när det nämns i anknytning till förebyggande arbete med

enskilda familjer.

3.4. Vilka barnfamiljer träffar socionomerna?

Under mitt arbete på fältet har jag ofta funderat på vad förebyggande arbete är.

Förebyggande arbete kan leda tankarna i riktning mot att det skulle handla om att

arbeta med människor som ännu inte har några större problem men som eventuellt

skulle kunna utveckla sådana i framtiden. Min egen erfarenhet är att de familjer jag

själv och mina kollegor arbetar med ofta har flera problem, ibland allvarliga. Frågan är

viktig då det ibland finns en föreställning om att förebyggande arbete innebär ett

arbete med resursstarka familjer som egentligen skulle klara sig lika bra utan stöd.

Intervjupersonerna blev ombedda att beskriva de familjer de träffar och vilka problem

som de uppfattade att dessa familjer hade. Jag förtydligade den första frågan så att jag

frågade vilken socialgrupp, yrkes- eller inkomstgrupp som socionomerna uppfattade

att familjerna tillhör. Frågan var medvetet ganska vagt formulerad då det min egen

erfarenhet är att vi oftare beskriver och kategoriserar familjer genom yrke och inkomst

än genom socialgrupp.

Det är inte tjänstemän, det är det absolut inte, det är lite olika, det är inte bara de som

har en social problematik utan det är blandat också, men det är inte medelklassen och

överklassen.

Citatet illustrerar det som flera beskrev; familjerna kommer från olika socialgrupper

men en grupp som skulle kunna kallas låginkomsttagare är den dominerande.

Intervjupersonerna gjorde en uppskattning och hade ingen statistik tillgänglig. En

annorlunda undersökning krävs naturligtvis för att uttala sig mer säkert om

sammansättningen på den grupp familjer som besöker socionomerna på

familjecentralen. Det var ändå tydligt att det fanns påtagliga likheter i socionomernas

beskrivningar av familjernas sociala status och de problem som föranledde kontakt. Då

alla familjecentraler var geografiskt lokaliserade i den mest inkomstsvaga och

problembelastade delen av upptagningsområdet är det troligt att den huvudsakliga

delen av socionomernas besökare kom från detta närområde.

Olika längd på kontakten med familjen

Jag tycker det är väldigt olika men när vi tittar på vår statistik – de flesta kommer till

oss 3-5 gånger och sen är det bra, dom har en hög genomströmning. Hade de inte fått

stödet kanske de hade fallit igenom. Sen har vi allihop ett tiotal långliggare som är våra

kunder hela tiden.

31

Att de familjer som besöker socionomerna har olika behov blev tydligt både i

fallbeskrivningarna och i intervjuerna. Som citatet ovan illustrerar var det två mer

tydliga behovsgrupper som beskrevs. För den först nämnda gruppen räcker några

samtal, en period av stöd. Det är föräldrar som befinner sig i en kritisk livssituation

och kan ligga i ”riskzon” för att kunna utveckla problem. Fallbeskrivning 1 utgör ett

sådant exempel.

Fallbeskrivning 1.

Det här var en familj som hade hört information om vad vi kunde hjälpa till med i samband

med att de gick en utbildning inför förlossningen. Kvinnan kontaktade mig senare när hon

ville separera från sin man, de hade ett tvåårigt barn. Jag och en kollega träffade familjen.

Mannen ville inte separera, han sa att om de separerade så skulle han flytta tillbaka till sitt

hemland och inte hjälpa till vare sig med barnet eller ekonomiskt. Kvinnan var mycket

angelägen att han skulle fortsätta att ha kontakt med barnet, dels för att barnet behövde det

men även för egen avlastning. För honom fanns det inget mittemellan, det fick bli antingen

eller.

För att få till stånd ett samarbete träffade vi paret kanske tre, fyra gånger. Vi satte barnets

behov i centrum och försökte, med mammans hjälp, att få pappan att känna att han var viktig

för barnet. Vi lyssnade på pappan och bekräftade att han kände sig kränkt och förtvivlad. Vi

pratade också om några tidigare händelser som vi hjälpte föräldrarna att reda ut

Pappan ändrade helt attityd. Han började träffa barnet och insåg att han hade en betydelse

för henne oavsett skilsmässan. Det slutade med att de hittade ett sätt där det här lilla barnet

hade kontakt både med mamma och pappa och där de också kunde samarbeta. Vid sista

samtalet sa mannen att om de inte kommit hit så hade han inte haft någon kontakt med sitt

barn i dag. När det gällde den här familjen gjorde vi ganska lite men vi kom in snabbt vid rätt

tidpunkt.

-----------

Andra familjer beskrevs ha allvarligare problem och behov av stöd under en längre

period. Det kunde t.ex. vara följder av tidigare svåra livssituationer och problem. Det

förebyggande arbetet handlade då om att ge vuxna stöd och hjälp att klara av sitt

föräldraskap. Ett exempel på en sådan kontakt finns i nästa fallbeskrivning.

Fallbeskrivning 2

Pia och jag har haft en lång kontakt. Det var socialtjänsten som aktualiserade henne här.

Både socialsekreteraren och Pia tyckte att hon behövde stöd i sin föräldraroll. Situationen

var att hennes femåriga son Linus som varit familjehemsplacerad en period skulle få komma

hem efter att Pia hade blivit fri från ett långvarigt narkotikamissbruk.

Främst har vi arbetat med att ge Pia stöd i att hitta sin mammaroll. Pia behövde börja från

början och lära sig hur ett barn fungerar. I min samtalskontakt med Pia har det även handlat

mycket om att hon har bearbetat sin sorg och skuld för att Linus varit placerad.

32

Pia hade ett mycket dåligt nätverk när vi träffades men har genom kontakten med oss fått nya

bekanta. Pia och Linus har bl.a. varit med på olika aktiviteter som vi haft för föräldrar och

även deltagit i vår föräldrastödsgrupp.

En annan viktig del i min kontakt med Pia har varit att kunna erbjuda praktiskt hjälp t.ex. i

kontakten med socialtjänsten och olika myndigheter. Jag har också hjälpt till med samtal om

hur man kan planera sin ekonomi, att åka och storhandla m.m.

Att Pia kan ta till sig den hjälp och det stöd hon får från oss handlar ytterst om relationen oss

emellan. Att hon ser att jag står kvar och håller det jag lovar, att jag utgår från henne. Pia

och hennes son fungerar idag som en familj med ett nätverk men jag tror att hon kommer att

behöva fortsatt stöd.

---------

De föräldrar som tillhör den kategori som behöver stöd under längre tid, framträder i

beskrivningarna som en relativt likartad grupp, även om det finns undantag och

gradskillnader i problematiken. Det är familjer som ofta har flera problem samtidigt.

En röd tråd är dålig ekonomi. Utöver relationsproblem har många mycket låga

inkomster. Föräldrar är arbetslösa, sjukskrivna eller lever på sjukbidrag. Vissa är

nollklassade (får ingen ersättning från försäkringskassan). Flera lever på

försörjningsstöd (socialbidrag) och har bostadsproblem.

Socionomerna beskrev att de ofta arbetar med familjer som lätt kan bli aktuella för

utredning inom individ- och familjeromsorgen. ”Dom hänger där på gränsen och

behöver stöd för att inte trilla dit.” Ibland arbetar man även med familjer under

pågående utredning med anledning av oro för barnen.

De två fallbeskrivningarna ovan kan ses som två poler. Från några få samtal till en mer

behandlande och långvarig kontakt som kan sträcka sig över år. Däremellan finns

givetvis en skala när det gäller längd på kontakten med familjen.

Familjer som det är svårt att motivera för andra insatser

Ett kännetecken för de familjer socionomerna beskrev var att flera har svårt att

tillgodogöra sig insatser från riktade verksamheter som familjerådgivningen och BUP

(barn- och ungdomspsykiatrin). Det huvudsakliga skälet som framfördes var att

familjerna helt enkelt inte känner sig motiverade att ta sig till dessa verksamheter då de

har svårt att förstå och/eller tillgodogöra sig den hjälp som erbjuds där. En av

socionomerna trodde att det kunde bero på att familjecentralen kanske har ett mer

flexibelt arbetssätt och en mer vardaglig miljö, vilket passar dessa familjer bättre. Att

BUP och familjerådgivningen är instanser som inte fungerar för alla familjer är något

som stämmer med min egen yrkeserfarenhet.

33

Invandrade familjer

Socionomernas beskrivningar ger intryck av att man har kontakt med invandrade

svenskar i lika hög grad som infödda svenskar. Andelen invandrade svenskar som

besöker socionomerna verkar till största del avspegla befolkningssammansättningen i

upptagningsområdet. Familjecentral S som har högst andel invandrade svenskar i

närområdet beskrev ett arbete som var mer präglat av denna grupp föräldrar än de

bägge andra familjecentralerna. I sammanhanget är det viktigt att understryka att

invandrade svenskar inte utgör någon heterogen grupp. Det är människor från olika

samhällsklasser med olika yrken och bakgrunder.

Socionomerna på familjecentral S beskrev att man möter invandrade familjer där

flytten till Sverige inneburit påfrestningar och besvikelser för föräldrarna. Traditionella

könsroller som att mannen arbetar utanför hemmet och kvinnan sköter hem och barn,

kan bli ett problem i Sverige. I hemlandet fanns ett socialt nätverk. Här kan kvinnan

hamna ensam och isolerad i en lägenhet med ansvar för allt hemarbete, service till

mannen samt krav på sig att börja förvärvsarbeta så fort föräldraledigheten är slut.

Socionomerna beskrev att det blir ytterligare svårigheter då skilsmässa är tabu i många

kulturer. Bostadsbrist gör även att det kan vara svårt att få tag i en ny bostad. Föräldrar

lever separerade i praktiken men inte officiellt. Psykiska problem och isolering följer i

många skilsmässors spår. Integrationsfrågor, hur bytet av land och kultur påverkar

barnfamiljer är viktiga ämnen som det inte finns utrymme att gå in på närmare här.

Vilka är problemen?

Av familjernas problem är ”relationsproblem” är den vanligaste beskrivningen. Det

kan handla om problem i relationen barn och föräldrar men kanske ännu vanligare i

relationen mellan föräldrarna. Flera familjer beskrevs vara på väg att separera. Efter

separationen kan det bli fortsatta konflikter i form av vårdnads- och umgängestvister.

I flera familjer finns missbruk, ibland våld och barnmisshandel. Att föräldrar har

psykiska problem av olika slag är också vanligt - allt från nedstämdhet till psykiatriska

diagnoser. Flera av socionomerna träffar individer/familjer i kritiska livssituationer till

följd av händelser i samband med graviditetsbesked och/eller under den första tiden

med barnet. Under denna tid kan det uppstå separationer, våldsamma konflikter mellan

föräldrar, eskalerande missbruk m.m. Två av de fallbeskrivningar som ska återges

längre fram utgör exempel på krissituationer i samband med graviditetsbesked och

förlossning.

Att ta upp svåra problem

Det kan också vara så att föräldrar inte söker kontakt för ett specifikt problem utan att

det kommer fram efter ett tag när man etablerat en relation. Ibland vet inte föräldern

vilken hjälp en familjecentral och en socionom kan erbjuda. Ibland är utgångspunkten

för kontakten en praktisk fråga om t.ex. barnomsorg eller något mer allmänt. Efter en

tid kommer ett större problem fram. Fallbeskrivning 3 är ett sådant exempel.

34

Fallbeskrivning 3.

Ulla, en ensamstående mamma med en tioårig dotter Linda, kontaktade mig då hon ville ha

en egen samtalskontakt. Det var lite oklart vad hon ville ha hjälp med, inget riktigt konkret

kom fram. En gång tog hon med sig dottern och nästa gång så tog hon med en man, Sten, som

hon hade en relation med. Vi pratade om lite av varje men inget särskilt kom upp.

Nästa gång när vi träffades så frågade jag Ulla hur hon hade det med mannen. Ulla började

då berätta. Det kom efter hand. Det visade sig att Sten misshandlade henne och dessutom

hade lurat henne på mycket pengar. Ulla och jag hade flera samtal om hennes relation till

Sten. Tillslut bestämde Ulla sig för att det fick vara nog. Jag hjälpte henne att kontakta

kvinnojouren och hon fick en ny lägenhet. Jag hade samtal med Ulla och Linda tillsammans

och sedan ”trappan samtal” (samtal för barn som bevittnat våld) själv med Linda. Linda

kände sig lugnare och tryggare efter att Ulla hade separerat från Sten.

Ulla började i en kvinnogrupp för kvinnor som blivit utsatta för misshandel. Första hade hon

ett stort motstånd och undrade vad de andra skulle säga när de hörde hennes historia men

hon blev mycket nöjd med gruppen.

Jag hade förstått att Ulla var mycket ensam. Vi pratade om hur viktigt det är att ha någon

man kan prata med. Ulla fick så småningom en väninna som hon träffade här på

familjecentralen. Vår fortsatta kontakt kom därefter att handla om hur Ulla skulle kunna få

ett bättre samarbete med Lindas biologiska pappa.

_____________

3.5. Att definiera ett förebyggande arbete

Socionomerna hade lättare att beskriva arbetsmetoderna rent konkret, vilket även

fallbeskrivningarna gav möjlighet till, än att tala om förebyggande arbete mer

teoretiskt och generellt. Några kommenterade att det var ovant och svårt att tala om sitt

arbete på ett sådant sätt. En reflektion var att det är svårt att säga något generellt om

vad man förebygger för att ”människor befinner sig på olika stadier har olika problem,

olika situationer, varje situation är unik för en familj”.

Ett tema som togs upp var gränserna för det förebyggande arbetet. ”Vad ska vi jobba

med, vad ska vi inte jobba med, vilka ska vi säga nej till?” På två av familjecentralerna

sade socionomerna att det är riktat arbete som man främst ska ägna sig åt. Argumenten

var främst ekonomiska. ”Vi socionomer har klart för oss att det är socialtjänsten som

bekostar den här verksamheten och då är det de målgrupperna vi ska arbeta med.” En

annan kommentar var att det i besparingstider är viktigt att visa sig serviceinriktad

gentemot samarbetspartners genom att inte säga nej till familjer.

Ibland säger socionomerna nej till familjer där oron för barnen av olika skäl är så stor

att de anser att en utredning bör startas på den myndighetsutövande delen av

socialtjänsten. Ett påpekande var att det inte är ovanligt att samarbetspartners vill

35

hänvisa en familj till familjecentralen när det egentligen handlar om att man bör göra

en anmälan.

Att generellt och riktat arbete kan hamna i konkurrens med varandra på öppna

förskolan var ett annat tema som togs upp. En iakttagelse var att mer resursstarka

föräldrar kan konkurrera ut andra. ”Starka självgående får inte skrämma iväg de som

är osäkra och inte så självständiga.” Samtidigt betonades värdet av att öppna förskolan

finns som en generell insats på familjecentralen.

Hjälp tidigt och i tid

Tidig hjälp och stöd var något som samtliga socionomer ansåg vara ett viktigt

kännetecken för det förebyggande arbete. Som exempel på ”tidigt” nämndes att

erbjuda familjer hjälp i olika krissituationer innan problem eskalerar. Tidigt i barnet liv

var en annan aspekt av begreppet som beskrevs, t.ex. att ge en blivande eller nybliven

mamma i kris stöd och hjälp. Fallbeskrivning 4 handlar om en ung nybliven mamma

Fallbeskrivning nr 4.

Fatima kom i kontakt med oss på så sätt att hon sökte förtur för att byta bostad. Hon hade

precis fått barn och kände sig rädd och hotad av barnets far som hade missbruksproblem. Det

hade varit dramatiskt på förlossningen. Pappan hade ringt påverkad och sagt att han skulle

hämta barnet och polisen hade blivit inblandad.

Den första tiden träffade jag henne ofta. Vi ägnade mycket tid till att se hur hon skulle trygga

sig och var hon kunde bo. Fatima hade brutit med sina föräldrar och hade ett dåligt socialt

nätverk. Vi försökte att träffa barnets pappa när han var drogfri. Han skrev inte på

faderskapet och det var mycket jobb omkring att få det fastställt.

Fatima hade svårt att ta till sig sin dotter, till stor del för att hon var så rädd. När hon

ammade satt hon samtidigt och pratade om sin stora rädsla för att pappan skulle komma och

hämta barnet. Efter att vi haft kontakt i några veckor kunde Fatima lugna sig och knyta an till

barnet.

Fatima var mycket på öppna förskolan under barnets första år. Hon ville gärna träffa andra

unga mammor vilket gjorde att vi startade en ”ung-mammagrupp”. Vi fick ihop en grupp med

unga mammor som träffades en gång i veckan under några månader. När gruppen var slut

fortsatte mammorna att träffas själva. Jag träffade Fatima individuellt samtidigt. Vi talade en

hel del om hennes egen mamma som hon tyckte var en dålig förebild.

En stor vinst med gruppen av unga mammor var att de hjälpte varandra att komma vidare i

utvecklingen när det gäller studier. De flesta hade inte gått på gymnasiet och en del hade lite

att slutföra. Två började studera på högskolan. Flera av mammorna har fortsatt att hålla

kontakten med varandra.

---------------

36

Fallbeskrivning 4 är ett exempel på hur arbetet kan förändras över tid. Inledningsvis

får föräldern stöd i en krissituation då det även handlar om praktiska saker som

boende. Arbetet ändrar sedan karaktär. Det blir mer nätverksskapande och

bearbetande. Fallbeskrivningen handlar om en situation som beskrivs ha en potential

att utvecklas i negativ riktning, något som var gemensamt för flera beskrivningar.

Att bryta negativ trender

Förebyggande arbete handlar också om att ge stöd i situationer som varit

problematiska en längre tid och där föräldern själv söker en förändring.

Fallbeskrivning 3 utgör ett sådant exempel, kvinnan som efter en tids kontakt berättar

att hon misshandlas. Tidigt blir här ett mer relativt begrepp. Ur barnets perspektiv är

det naturligtvis inte en dag för tidigt. Hur länge relationen med den misshandlade

mannen hade pågått om modern inte fått professionellt stöd är omöjligt att veta.

Socionomerna beskrev att de föräldrar som man arbetar med ofta har komplexa

problembilder och att det inte går att åstadkomma ”mirakel”. Det handlar om att bryta

mönster som varat länge men där man ändå ser att det kan finnas öppningar genom

kontakten med familjecentralen. ”Många har haft problem i generationer, om det bara

blir en positiv förändring, att de bara kan ge lite mer till sina barn än de fick själva”.

Fallbeskrivning 4 kan illustrera en sådan situation. Lisa tycker inte att hennes mamma

har varit någon bra förebild. I samtal med socionomen på familjecentralen kan hon

hitta en annan (före)bild.

Hjälp i tid

Socionomerna beskrev även tidsaspekten som något som kan vara avgörande för att

krissituationer och akuta problem inte ska eskalera. ”Får familjer ingen hjälp och stöd

så kan de gå ner sig, saker och ting hinner trassla till sig.” Fallbeskrivning 1 med en

pappa som i samband med en separation är på väg att överge sitt föräldraskap, är ett

exempel på att kontakt med familjen vid rätt tidpunkt. Socionomerna förhindrade att

konflikten mellan föräldrarna fördjupades. Ett annat exempel på att snabbt kunna

erbjuda hjälp visar fallbeskrivning 5.

Fallbeskrivning nr 5

En nybliven mamma, Zarah, som jag tidigare träffat på familjecentralens öppna förskola stod

och väntade på mig en dag efter ett personalmöte. Hon sa att hon måste få tala med mig nu

eftersom hon tänkte lämna man och barn och ville ha hjälp med var hon kunde bo. Det var

lunch så jag föreslog att vi skulle ringa hem till pappan, Anders, som var hemma med barnet

och be att han kom ner om en timme.

Pappan kom och jag träffade båda två. Det blev tre, fyra familjesamtal som fokuserade en del

saker i relationen mellan Zarah och Anders som inte hade fungerat så bra sedan de blev

föräldrar. Tillsammans med familjebehandlarna kunde de lösa dessa problem. Bägge

föräldrarna fortsatte sedan att besöka öppna förskolan. De fick kontakt med andra föräldrar

och deltog i flera andra aktiviteter på familjecentralen.

37

---------------

En möjlighet att diskutera sina problem

Ett annat tema som socionomerna tog upp var den egna tillgängligheten. En hel del

familjer söker sig själva till socionomerna på familjecentralen. Det är något man vill

diskutera med någon utanför familjen. I det sammanhanget framhölls även att

socialtjänsten idag inte alltid inbjuder till den sortens kontakt.

Det är de föräldrar som vill göra något åt det, som man ger en chans att göra det, man lämnar dem inte åt

sitt öde. Socialkontoret är stängt, där kan man inte gå in och diskutera och få hjälp, där blir man ganska

snabbt bortmotad.

På familjecentralen kan föräldrar komma och diskutera sig fram till vad man ska göra

eller vad det egentligen är man behöver hjälp med. Familjer i kris kan komma med ”ett

osorterat kaos”. ”Vi säger inte nej, det här är inte vårt bord och skickar vidare utan vi

säger: Vi kan se vad vi kan göra med det här.” Det poängterades även att en viktig

förutsättning för det förebyggande arbetet är att socionomerna kan erbjuda en kontakt

som innebär att familjen inte behöver hamna i något register hos socialtjänsten.

Att minska barns lidande

Flera tog upp var att det förebyggande arbetet handlar om att minska barns lidande, att

barn inte ska fara illa. Det kan innebära att arbeta med relationen mellan barn och

förälder men också att arbeta med förälderns egna problem. Att förebyggande arbete

innehåller ett visst mått av osäkerhet kommenteras också. ”Man kan aldrig vara helt

säker på vad som skulle ha hänt om familjerna inte fått hjälp.”

3.6. Olika arbetssätt i det förebyggande arbetet

Helhetssyn och flexibilitet

På BUP arbetar man rent psykologiskt och på socialbyrån med sociala problem, vi arbetar

psykosocialt, både med det yttre och med det inre, med samarbete med skolor, förskolor, BVC och

vikten av nätverk samt deras egen barndom.

Citatet ovan fångar den spännvidd som socionomerna beskrev att arbetet på en

familjecentral innebär. Några uttryckte det som att man arbetar med ”helheten” d.v.s.

flera aspekter av en människans liv; sociala, psykologiska och materiella. Från hjälp

att söka bostad, att ge samhällsinformation och att vara ett stöd, i en krissituation eller

i kontakten med andra samhälleliga instanser till att tillhandahålla behandlande

insatser som rör anknytningen mellan mor och barn. Arbetet beskrevs även kunna

innefatta ett miljöterapeutiskt arbete, som att göra saker tillsammans med familjen,

lägerverksamhet, matlagning m.m.

38

En socionom beskrev att det är centralt att arbeta flexibelt och kunna anpassa sig till

familjens behov. ”Vill du träffa oss på en promenad så gör vi det, vi kan träffas

hemma, på ett fik och i de konstellationer du vill.” På två av familjecentralerna

beskrevs det som ett arbetssätt att träffa familjerna i andra situationer än i

samtalsrummet. Man gör saker tillsammans, träffar familjerna i deras hemmiljö och

kan t.ex. hjälpa till med att åka och storhandla.

Flexibilitet kan överhuvudtaget ses som ett nyckelord för att beskriva socionomernas

arbete. I fallbeskrivning 4 ges exempel på en hel skala av olika arbetssätt. Socionomen

ger initialt ett psykosocialt stöd som skapar struktur i den akuta krissituationen när den

nyblivna mamman är hotad vilket bl.a. innebär hjälp med att hitta ett tryggt boende.

Parallellt sker ett terapeutiskt arbete mellan mor och barn som sedan hamnar i

förgrunden. Därefter följer ett nätverksskapande arbete i grupp samtidigt som modern

får individuellt bearbetande samtal.

Struktur i krissituationer

Flera av socionomerna beskrev att arbetet ofta innebär att vara en samtalskontakt som

tillhandahåller hjälp med att ”strukturera” vad familjen/föräldern kan/bör göra i oliks

krissituationer. Även i fallbeskrivning 5 inleds kontakten med socionomen i en

krissituation, där mamman vill lämna familjen. I fallbeskrivning 3 uppstår en

krissituation i samband med att en kvinna lämnar en man som misshandlar. I samband

med stormiga konflikter mellan föräldrarna som i fallbeskrivning 1 och 5, skapas en

struktur för konstruktiva samtal.

Att vidga familjens nätverk

Att arbeta med familjens/individens nätverk är genomgående i socionomernas

beskrivningar. Arbete kan vara praktiskt nätverksskapande som flera av

fallbeskrivningarna ger exempel på. I fallbeskrivning 4 får en ung mamma nya

kontakter efter att ha deltagit i gruppverksamhet på familjecentralen. Öppna förskolan,

riktade grupper eller annan verksamhet där flera barnfamiljer samlas beskrivs som

nätverksskapande aktiviteter.

På Familjecentral M är ett systematiskt och medvetet arbetssätt olika nätverksskapande

aktiviteter, även utanför kontorstid. Invandrarföreningar erbjuds att använda

familjecentralens lokaler på kvällstid. På sommaren finns särskild verksamhet på

öppna förskolan för familjer som är hemma. En stor vårfest ordnas varje år. Det finns

samverkan med skola och fritid kring större arrangemang för barn och ungdomar i

området.

Familjecentral L beskrev lägerverksamhet på sommaren som en viktig verksamhet för

föräldrar och barn. Lägret dokumenteras och blir minnen på vintern då man tittar på

fotografier av vad man gjort tillsammans.

39

Nätverksarbete beskrevs också som samarbete med personer som redan finns i

familjens nätverk. De kan vara föräldrar, andra anhöriga och vänner men också

skolpersonal, läkare eller andra professionella som familjen har kontakt med.

Motivationsarbete

Socionomerna på familjecentral S beskrev att en stor del av deras arbete består av

motivationsarbete med socialbidragsberoende föräldrar. Att väcka en ”lust att ta sig ut

mer i samhället, lära sig språk, jobba, delta i stället för att marginaliseras”. Det handlar

om att föräldrar ska få ett socialt sammanhang som de saknar. I två fallbeskrivningar

(4 och 6) ges exempel på hur unga mammor påbörjar/återupptar studier i samband med

kontakten med familjecentralen.

Två familjecentraler berättade om framgångsriska samarbeten med ekonomisektioner

(inom individ- och familj). En av familjecentralerna hade en samhällsorienterande kurs

för ensamstående kvinnor som inte kom ut i arbetslivet. Kursen resulterade i att flera

fick jobb. På en annan av familjecentralerna hade man ett samarbete med

ekonomienheten kring familjer med långvarigt beroende av ekonomiskt bistånd.

Individualiserad samhällsinformation

Socionomerna på familjecentral S beskrev att de har erfarenhet av att många

invandrade föräldrar saknar kunskap om hur det svenska samhället fungerar och vart

de ska vända sig i olika situationer. Det är något som väcker tankar om hur vi

egentligen tar emot människor som flyttar hit från andra kulturer och samhällen. Den

information som socionomerna tillhandahåller kan handla om allt från att det inte är

bra att arbeta svart till hur man går tillväga för att skaffa sig en egen bostad.

”Människor som har bott i andra hand i sex år och aldrig ställt sig i bostadskö, då är

förebyggande arbete en blankett.”

Familjecentral S beskrev att det är vanligt att man ger information till föräldrar om

rättigheter och skyldigheter i samband med skilsmässa och separation. Här framhöll

socionomerna att de har viktig funktion när det gäller att arbeta för att förebygga våld

vid separationer. Det kan också handla om att arbeta för att förebygga pappans

separation från barnen (fallbeskrivning 1).

En annan aspekt av samhällsinformation var en beskrivning av en socionom som hjälpt

en förälder att överklaga ett beslut vilket fått mycket positiva följder. Det här är också

något som jag känner igen från min egen yrkeserfarenhet. Att kunna erbjuda hjälp att

formulera ett överklagande kan vara det som gör att föräldern kan/vågar överklaga.

Bemötande

Ett respektfullt förhållningssätt till förälderns autonomi, kompetens och

självbestämmande, var ett genomgående tema i socionomernas beskrivningar. Att vara

40

intresserad och lyssna, att vara följsam och ”haka på” det som föräldern kommer med

är ett verktyg i arbetet.

Vad man gör är att signalera till människor; vad har du för möjligheter att klara av det här? Att man inte

kommer med färdiga lösningar eller sätter in insatser utan att man faktiskt för tillbaka, vad kan du göra

för att komma ur det här? Vi jobbar mycket så.

Bemötandet betonades som viktigt både när det gäller familjer och samarbetspartners.

Att vara trevlig och vänligt när man rör sig i familjecentralens lokaler är ett medvetet

förhållningssätt. Att hälsa på föräldrar och barn och att ha en inbjudande attityd. En

annan beskrivning var att ha ett personligt bemötande: ”lite mer person än profession,

utan att blir privat”.

Det fanns en stor samstämmighet kring att arbetet handlar om att uppmuntra familjers

egen kompetens på olika sätt. ”Jag tror att man som professionell kan skada om man

inte förstår att lyfta fram det som faktiskt fungerar. Då kan vi bli en sådan där som

kommer uppifrån och klappar på huvudet och bidrar till att föräldrar känner sig

oförmögna.” Ett sätt att visa sin tilltro till förälderns egen förmåga som

exemplifierades var att inte boka upp för många samtal. Socionomerna strävar efter att

arbeta salutogent och att ”lyfta fram det friska, dom goda sakerna”. I fallbeskrivning 1

beskrevs ett arbete med att tydliggöra en pappas betydelse för sitt barn. I

Fallbeskrivning 6 beskriver en av socionomerna hur hon väljer att se till det friska och

att undvika en problemfokuserad inställning.

Fallbeskrivning 6.

Jag träffade Anna första gången hos barnmorskan. Hon var en ung förtvivlad kvinna som

precis fått veta att hon var gravid samtidigt som hon hade upptäckt att den blivande fadern

hade missbruksproblem. Anna kom från ett hem där det hade funnits flera problem bl.a. hade

hennes mamma varit psykiskt sjuk periodvis under hela hennes uppväxt. Anna hade själv

kontakt med öppenpsykiatrin och där diskuterade man om det var så att Anna var deprimerad

och kanske behövde medicin.

Inledningsvis träffades vi flera gånger i veckan. Jag uppfattade Anna som en ganska normal

tjej och trodde egentligen inte att hon skulle behöva ha kontakt med psykiatrin. Hon hade gått

ut skolan och hade ett fast jobb och en egen bostad. Min tanke var att hon i nästa fas skulle

börja ta till sig barnet.

Anna separerade från sin pojkvän och fick väldiga skuldkänslor för att barnet skulle växa upp

utan sin pappa. Jag gav Anna stöd när det gällde att försöka etablera ett samarbete med

pappan. Men mannens missbruksproblem gjorde att det inte fungerade. Vi diskuterade mycket

vad det skulle innebära för Anna att vara ensam mamma. Våra samtal fortsatte även efter att

Anna fött sin son. Anna tog till sig sonen väldigt bra. Hon gick på vår spädbarnsverksamhet

med andra ensamstående mammor och fick ett större nätverk.

I dag har Anna ingen kontakt med psykiatrin. I samband med att vi började träffas släppte

hon själv den kontakten. Jag hade kunnat arbeta mer på att Anna skulle ha kontakt med

psykiatrin. Men jag kände mig ambivalent till om hon skulle fångas upp som en sjuk kvinna

eller om det var så att hon bara behövde växa lite mer och faktiskt skulle klara det här.

41

Den process som jag har sett att Anna har gått igenom är att hon blivit vuxen. Anna har

också börjat studera för att skaffa sig ett mer kvalificerat arbete. Jag tycker att jag följt henne

i en process som är ganska typisk för många unga mammor.

----------

Att arbeta nära MVC och BVC

Fallbeskrivning 6 ovan är ett exempel på en ung mamma som fångas upp i det

normala sammanhang som MVC utgör och med hjälp och stöd kan växa in i sin

föräldraroll. Samarbetet med MVC och BVC betonas överhuvudtaget som viktigt för

att få kontakt med barnfamiljer. Familjecentral S beskrev sin samlokalisering med

BVC och barnmorskemottagning som en stor fördel. ”Dom flesta som kommer hit

kommer inte till oss, då blir det odramatiskt, alla går in genom samma dörr. Föräldrar

ska till barnmorskan eller BVC. De har en fråga om dagis eller ska till oss.”

En annan aspekt av samarbetet är att barnmorskorna har lättare att fråga om våld eller

andra känsliga ämnen, när de har någon att länka vidare till. Ett tätt samarbete med

MVC/BVC, utan samlokalisering, kan innebära samma vinster.

Arbetets koppling till teori och metod

På frågan om det fanns någon teori eller metod som man såg som användbar i arbetet

nämnde flera systemisk teori som betydelsefull. Även psykodynamisk teori nämndes.

När det gällde metod praktiserades olika strukturerade föräldrautvecklingsprogram

som främst har en pedagogisk ansats; ICDP, PMT och Mellow Parenting. På två

familjecentraler gick en socionom i personalgruppen utbildning till marte meo

terapeut. Lösningsfokuserad metod och framförallt ett salutogent förhållningssätt,

Antonovsky (1999) nämndes av flera.

Av svaren framgick att det inte var en teoribildning eller metod som socionomerna

arbetade efter. Som en av socionomerna uttryckte det, finns ett mer ”eklektiskt

förhållningssätt”.

En bra kontakt är det avgörande

För att karaktärisera vad som krävs för ett framgångsrikt arbete betonades kontakten

och relationen. ”Jag tror att vi fick bra kontakt, att det var relationen, att hon testade

mig, det tog tid. Om det blir någon förändring så beror det på att det sker ett möte. Sen

tror jag att man kan ha vilken metod som helst faktiskt!” Andra framgångsfaktorer

som nämns är att kunna erbjuda hjälp vid rätt tidpunkt och att ha ett flexibelt

arbetssätt.

42

4. Teoretiska utgångspunkter

”Fält och forskning gnissel och dynamik” var ett tema i det första numret av

Socionomen 2004. Hans Svärd, professor i socialt arbete i Lund kopplar samman en

del av svårigheterna när det gäller kommunikation mellan forskning och fält med att

socialt arbete har en ganska kort tid som vetenskaplig disciplin i Sverige. Svärd menar

att socialt arbete ännu inte har någon ”egen teoretisk kärna” som t.ex. sociologi och

psykologi, utan snarare kan ses som ett eget forskningsområde av tvärvetenskaplig

natur, där just bredden är det essentiella. Olika typer av kunskap från fält, forskning

och undervisning är det viktiga, anser Svärd (Barfoed Martinell, 2004).

Vilka är egentligen de teoretiska utgångspunkterna när det gäller förebyggande arbete

med barn? Vad är det som styr våra metodval? Om metoder av olika slag utgör det

sociala arbetets kärna, vad är då metoder i socialt arbete? Det är en fråga som

Bergmark och Lundström (2000) diskuterar. De slår inledningsvis fast att ”en

genomgång av litteraturen på området visar att det inte finns någon enhetlig eller

allmänt accepterad definition av vad ’metoder i socialt arbete’ är”. (a.a. s.75)

Bernler & Johnson definierar socialt arbete som att se människan i samspel med

samhället, med sin miljö och att detta samspel påverkar hennes identitet, utveckling

och problem. Arbetet ska vara systematiskt och målinriktat, det kräver särkskild

utbildning. Psykosocialt arbete är teoretiskt underbyggt på så sätt att teorin ska hjälpa

till med analys av sociala problem och processer såväl som kunskap om strategier för

förändring. Metoderna riktar sig mot individer och grupper och kan vara både

förebyggande och behandlande. Generellt strukturinriktat samhällsarbete vill inte

Bernler & Johnson räkna in, även om det också bygger på ett psykosocialt synsätt (min

kurs.). När det gäller val av teorier till hjälp i det psykosociala arbetet anser Bernler &

Johnson att ”generell systemteori och psykodynamisk teori” är funktionella som en bas

(s.47).

Mer utförliga resonemang för Malcom Payne i Modern teoribildning i socialt arbete

(2002). Payne vill koppla i hop teori i socialt arbete med politik. Han menar att socialt

arbete är omdiskuterat och komplext för att det innehåller olika synsätt som kämpar

om revir. Det är tre skilda synsätt som har gemensamma nämnare men också står i

motsättning till varandra. Reflexivt-terapeutiskt synsätt som handlar om att främja

välfärd, självförverkligande och utveckling för individer och grupper med

utgångspunkt i att människor i samspel påverkar varandra. Socialistiskt-kollektivistiskt

synsätt som handlar om att socialt arbete genom samarbete och stöd till missgynnade

grupper i samhället kan bidra till att dessa får makt och resurser sk. empowerment.

Slutligen ses socialt arbete i det individualistiskt-reformistiskt synsättet som en

service, vissa tjänster till medborgarna inom ramen för välfärdsstaten. ”Bättre”

anpassning mellan individ och samhälle är vad som främst eftersträvas.

Utifrån ett socialkonstruktionistiskt perspektiv argumenterar Payne för att socialt

arbete är något som utformas i interaktion mellan, professionella, klienter,

43

samhälleliga institutioner och makthavare m.fl. Teori begreppet ser han i detta

sammanhang som ”en mer eller mindre gemensam förståelse som olika sociala

grupper står för, inom ramen för socialt arbete, som överförs med språket i olika texter

som beskriver dessa teorier.” (a.a. s.52) De konkurrerande synsätten ger upphov till

olika konkurrerande teorier. Kampen mellan dessa teorier betraktar Payne som politik.

Målet för Payne är att ge en översikt av olika ”praxisteorier” i socialt arbete, teorier

(synsätt, modeller) som förklarar och legitimerar socialt arbete som t.ex.

psykodynamiskt perspektiv, kognitiva-behavioristiska modeller eller

systemperspektiv. Payne har även som målsättning att gör en bedömning av dessa

teorier och komma fram till hur de fungerar i socialt arbete i praktiken

4.1. Tre olika teoretiska utgångspunkter

Både Bernler och Payne talar om socialt arbete som beroende av teori och metoder

hämtade från andra discipliner. Ett professionellt fält som har stor betydelse för det

sociala arbetet är teoribildning och metodutveckling inom psykologin. Det är en

disciplin som främst sysslar med människans inre psykiska värld. Olika skolor i ämnet

verkar dominera vid olika tidpunkter och skapa trender som når det sociala arbetets

praktik. Just nu är metoder som är utvecklade med kognitiv teoribildning som bas i

ropet vilket t.ex. avspeglas i Hanssons forskningsöversikt (2001) och

Folkhälsoinstitutets föräldrastödsutredning (2003). I den tidigare refererade

intervjuundersökningen nämndes annars systemteori som en teoretisk utgångspunkt av

de socionomer som arbetar med socialt förebyggande arbete. Jag kommer i det

följande att exemplifiera tre teoretiska utgångspunkter som kan ge olika konsekvenser

när det gäller inriktningen av det sociala förebyggande arbetets praktik.

Spädbarnsforskning

Forskning om spädbarn refereras ofta i litteratur om förebyggande arbete. I en rapport

från Folkhälsoinstitutet (Hwang & Wickberg, 2001) antyds att psykisk hälsa under

spädbarnstiden kan förebygga ohälsa under resten av livet. Spädbarnsforskning

beskrivs som ett tvärvetenskapligt forskningsfält som utgår från bl.a.

utvecklingspsykologi, pediatrik, psykiatri och familjesociologi. Ett nytt forskningsfält

benämns som utvecklingspsykopatologi. Det innebär studier av normalutveckling hos

barn för att öka förståelsen av vad som bidrar till psykisk ohälsa.

Med en modell hämtad från den amerikanske psykologen Jay Belsky beskrivs familjen

som ett socialt system bestående av tre delar; spädbarnets beteende och utveckling,

föräldraskapet och parrelationen. Dessa delar påverkar varandra och ses som en helhet.

I rapporten refereras forskning angående hur spädbarn utvecklas och relaterar till sin

omgivning (bl.a Bowlby och Stern) samt hur spädbarn kan utveckla en trygg eller

otrygg anknytning till föräldern. Begreppet anknytning är inom denna forskning ett

nyckelbegrepp då relationen mellan förälder och barn betraktas som avgörande för hur

barnet kommer bete sig i sociala relationer längre fram i livet (a.a. s.19).

Anknytningen är den trygga bas som barnet utgår ifrån. Modern beskrivs som den

44

person som bär huvudansvaret för anknytningens kvalitet. En förenklad beskrivning av

teorin är att mödrar som är känsliga för barnets signaler får trygga barn och mödrar

som inte är lyhörda för sina barn får otrygga barn. Det kan finnas en risk för att de inte

utvecklas en trygg anknytning om det hos modern, och/eller i familjen, förekommer

depression, missbruk eller psykisk sjukdom. Studier som följt barnet upp till åtta års

ålder visar enligt rapporten att anknytningsmönstret (vid 15 mån) styr den sociala

förmågan.

Det finns en faktor som benämns som ”temperament” eller medfödda egenskaper d.v.s

arv. Redan efter en vecka kan olikheter hos spädbarn iakttas som t.ex. hur aktivt,

irritabelt, förnöjt eller tröstbart barnet är. Barnets temperament kan bidra till att

utveckla ”goda” eller ”onda” cirklar i samspelet med sina föräldrar. Miljön betraktas

dock som det som formar temperamentet. Förmågan att reglera känslor betraktas också

som något som utvecklas i samspel med föräldern. Till och med den

neuropsykologiska utvecklingen kan enligt viss forskning påverkas av mammans

depression. Man har kunnat iaktta avvikelser i EEG hos barn med deprimerade

mödrar.

Myten om föräldrars makt

Det finns en annan forskare som dragit helt andra slutsatser av forskningen kring arv

och miljö. Judith Rich Harris, (författare av böcker i utvecklingspsykologi) har skrivit

en bok med den något provocerande titeln Myten om föräldrars makt - varför barn blir

som de blir (2001). Harris går igenom aktuell forskning från olika discipliner som

psykologi, antropologi och genetik. En avgörande utgångspunkt för Harris är att de

finns en skillnad mellan hur barn beter sig när de är hemma med sina föräldrar och hur

de beter sig utanför hemmet. Det mål som Harris har satt upp för sig är att förklara

varför barn beter sig som de gör i omvärlden.

Efter en kritisk granskning av vad forskningen när det gäller barns socialisation

verkligen har kommit fram till menar Harris att det är säkerställt att föräldrar påverkar

sina barn när de är närvarande samt att de påverkar barnens känslor för dem själva

(föräldrarna) och andra syskon. Det finns två typer av samband som dyker upp så ofta

att det inte låter sig förklaras av slumpen: 1. Föräldrar som är bra på att sköta sina liv

får ofta barn som också är det. Föräldrar med svårigheter får ofta barn med svårigheter.

2. Barn som behandlas bra blir oftare bättre på att sköta sina liv och relationer än barn

som behandlas dåligt.

Enligt beteendevetenskaplig-genetisk forskning är det idag klarlagt att ärftlighet kan

förklara 50% och miljöpåverkan 50% när det gäller variationer av mänskliga

egenskaper. Vad som beror på arv och vad som beror på miljö kan man aldrig veta

säkert. Miljöfaktorn är alltså betydelsefull men det är inte självklart att det är

föräldrarna som utgör miljön, resonerar Harris vidare. ”En korrelation mellan ett barn

och dess föräldrar är vanligen så pass blygsam att de gener som gemensamma för dem

faktiskt skulle kunna vara hela förklaringen.” (a.a.s.54)

45

Dessutom går det att vända på påstående nr 2 ovan. Är det kramar och respekt som gör

barnet trevligt eller får trevliga barn kramar och respekt? Är det föräldrarnas kyla mot

barnen som skapar jobbiga barn eller tvärt om. Harris kallar det för ”barn-till-föräldra-

effekter” och menar att det inte går att skilja på orsak och verkan.

Harris slutar att leta efter nyckeln till hur människans personlighet skapas genom

uppfostran och arv. Hon tar i stället hjälp av forskning om människans utveckling,

forskning om olika kulturer, språk och socialpsykologisk forskning om gruppdynamik.

Vilket leder Harris fram till att barn socialiseras i den barngrupp och kultur de växer

upp i. Föräldrars påverkan är viktig när den förekommer i grupp och utgör en del av

kulturen, som i sin tur påverkar barnens kultur. Barnens kamraters föräldrar som

kollektiv är alltså viktigare än den enskilda familjen. Konsekvensen av resonemanget

blir att det område eller den skola där barnen går, utgör en större och mer avgörande

påverkan än den enskilda familjen.

Systemteori

Sven Hessle, professor i socialt arbete, är redaktör för boken Fokus på barn, familj och

nätverk (2003). Här fokuseras systemteori som en fruktbar teoretisk utgångspunkt för

socialt arbete. Systemteori beskrivs som hjälp ”att förstå och beskriva relationerna i ett

nätverk, hur olika delar påverkas av och påverkar varandra i en ständig process”(a.a.

s.67). De aspekter av systemteori som fokuseras är att ”helheten är mer än summan av

delarna”, vilket innebär att alltid se individen och familjen i sitt sammanhang. Det

finns ett cirkulärt tänkande när det gäller orsak-verkan som innebär att man tror att

människor påverkar varandra ömsesidigt i en fortsatt process. Det finns inte en orsak,

eller en lösning. Med en fokusering på processfrågor vid samtal vill man möjliggöra

att samtalet vidgas och nya perspektiv kan komma fram. Det finns en strävan att

upprätta kommunikation, dialog mellan människor.

Utvecklingsekologisk systemteori enligt Urie Bronfenbrenner, nämns som

betydelsefull för ett systemteoretiskt synsätt. Även här handlar det om att se

individen/barnets utveckling i sitt sammanhang, i samband med den miljö och

omgivning där hon befinner sig. En individs miljö kan delas in i ett antal system som

befinner sig på olika nivåer. Microsystem utgörs av individens närmiljö, familj, släkt,

skola. Mesosystem är relationen mellan microsystemen t.ex. kontakten mellan, familj

och släkt. Exosystem är miljöer som påverkar oss mer indirekt som personaltätheten

på dagis, arbetsmiljön på jobbet. Macrosystem utgörs av övergripande värderingar i

samhället kring ekonomi, politik m.m.

4.2. Vilka konsekvenser får våra teoretiska utgångspunkter?

Utan att ta ställning eller värdera dessa tre olika teoretiska utgångspunkter kan det vara

viktigt att medvetandegöra det val som görs när det gäller att välja inriktning för det

socialt förebyggande arbetet.

46

Naturligtvis blir det olika konsekvenser om vi väljer att basera våra metodval på en

teoribildning som lägger tyngdpunkten av vårt arbete på relationer inom familjen eller

om vi väljer att lyssna till forskning som poängterar den sociala omgivningens

betydelse i vidare bemärkelse. Det ena valet passar bättre med det som Payne

benämnder ett . Reflexivt-terapeutiskt synsätt och det andra passar mer ett

Socialistiskt-kollektivistiskt synsätt. Kanske ska inte någon överdriven polarisering

göras utan som Payne påpekar har olika synsätt också gemensamma nämnare.

Ett tema som redan tagits upp är den bristande koppling mellan teori och socialt arbete

när det utövas i praktiken. Bergmark och Lundström menar att det inom socialt arbete

finns ”en inte obetydlig skepsis mot sådant som mätbarhet, formaliserad kunskap och

metoder/…/”(Bergmark & Lundström, 2000, s. 79) Bergmark och Lundström

argumenterar för att det är värt att försöka definiera och precisera vad man menar med

metoder och begrepp inom socialt arbete så att de kan bli användbara instrument i

forskning och utvärdering.

En effekt för avståndet mellan teori och praktik i detta avseende tycks vara att fältet

lämnas relativt fritt för konsulenter och försäljare av till synes effektiva och billiga

metoder. Omloppstiden är också ofta förhållandevis kort. Transaktionsanalys, som var

populär på 1970-talet, har idag nästan ingen hört talas om, och Minnesotamodellen, som

hade sin storhetstid på 1980-talet, tycks idag vara på väg nedåt i popularitet. Andra

metoder, som Kälvestenintervjuer av familjehem, kan användas under mycket långa

perioder utan att några mer systematiska studier av deras nytta genomförs, och när en

ny, delvis konkurrerande metod (Pride) börjar användas, görs det utan att den gamla

utvärderats.(Bergmark & Lundström, 2000, s. 88f)

I dag finns ökade krav på forskningsbaserad kunskap i socialt arbete från offentligt

håll. Det finns en kritik mot socialtjänsten för att använda insatser som inte har

vetenskapligt utvärderad effekt. Behovet av mer forskning när det gäller olika insatser

är ofta upprepat i den litteratur som granskats.

47

5. Kriterier för vetenskap Eftersom en frågeställning är att granska vad forskningen säger om förebyggande

arbete blir en aktuell fråga om vilka kriterierna är för vetenskap inom fältet. Vilka

kunskapsteoretiska perspektiv finns i den forskning jag valt att granska? Går det att

säga att något är vetenskapligt bevisat när det gäller socialt förebyggande arbete?

När jag studerade den aktuella forskningen som föll inom ramen för mina

avgränsningar framträdde snart en tydlig trend. Det var en sorts forskning som

dominerade och som gjorde anspråk på att kallas vetenskaplig i kontrast till annan

forskning. Detta trots att det fanns uttalade ambitioner att använda olika metoder och

perspektiv.

Det följande avsnittet gör inte anspråk på att ge någon uttömmande beskrivning av

olika forskningstraditioner och metoder för att få kunskap, utan min ambition är mer

att ge vissa exempel som visar att vad som är forskningsbaserad kunskap knappast är

något enkel och entydigt.

5.1. Olika forskningstraditioner

I inledningen till boken Risk och prognos i socialt arbete med barn

(Lagerberg&Sundelin 2003) görs i det inledande kapitlet en ”varudeklaration” som har

som syfte att berätta att författarnas vetenskapliga utgångspunkter befinner sig i den

naturvetenskapliga, positivistiska traditionen och att det är kvantitativa metoder som

används som forskningsredskap.(s.14ff). Författarna förklarar att detta perspektiv

faller sig naturligt för de då de inte har sin akademiska hemvist inom socialt arbete

utan inom medicin och sociologi. Forskningstraditioner som kvalitativ och

hermeneutisk forskning utgör ett perspektiv Lagerberg och Sundelin finner

”fascinerande” men inte arbetar efter.

I olika offentliga utredningar/dokument understryks behovet av forskning, även

tvärvetenskaplig sådan (SOU 2001:72). Men den forskning som idag av flera beskrivs

som ”vetenskaplig”, innebär ett krav på randomiserade och kontrollerade studier (t.ex.

Statens Folkhälsoinstitut 2003:20, Lagerberg & Sundelin, 2003, Hansson, 2001). RCT-

studier (randomised controlled trials), innebär att det gjorts ett slumpmässigt

(randomiserat) urval av de människor som ingår i studien för att sedan fördela dessa i

två grupper, en som får insatsen och en som utgör kontrollgrupp(det kan vara fler

grupper om man prövar fler insatser). RCT -studier baseras på en metod som är

utvecklad inom medicinens område, ursprungligen för att testa olika

läkemedelspreparat (Statens Folkhälsoinstitut 2002:32).

Evidens

Evidensbaserade kunskaper eller insatser är ett annat ofta använt begrepp. Slår man

upp evidens i Nationalencyklopedin får man veta att en betydelse är: evidens

48

(lat.evidentia ’åskådlig framställning’, ’tydlighet’) 1 allmänt och vetenskapsteoretiskt:

skäl eller stöd för en uppfattning (iakttagelserna A, B och C utgör evidens för teorin T

i den mån de stöder T gentemot till T alternativa uppfattningar)./…./ Det vill säga att

det finns skäl som talar för att en teori är bättre än en annan. Det som kallas

evidensbaserad medicin EBM är en inriktning som uppstått inom sjukvården och spritt

sig till andra discipliner, under senare år. Starkt förenklat handlar det om ökade krav

på att det ska finnas en nära anknytning mellan forskning och praktik. Det i sin tur

innebär att professionella bör hålla sig ajour med den senaste forskningsutvecklingen

inom det område man verkar, kontinuerlig utvärdera sin egen praktik och kunna

motivera varför vissa insatser, metoder används och inte andra. En förklaring till att

detta ganska själklara krav har fått en nyhetens prägel är att det visat sig att

professionella, inte alls håller sig uppdaterade när det gäller nya forskningsrön utan

gör som man alltid har gjort eller blivit tillsagd att göra (Trinder & Renolds, 2000).

Inom socialt arbete har begreppet evidensbaserad praktik (EBP) diskuterats de senaste

åren. Oscarsson (2009) redogör för tre olika definitioner eller synsätt. 1. Att använda

metoder som utvärderats i randomiserad kontrollerade studier och där visat sig ge god

effekt. 2. Att använda sig av den kunskap som kommer fram i mötet och kontakten

mellan klient och socialarbetare. 3. Att vid metodval göra en sammanvägning av

kunskap från tre källor; forskning, socialarbetarens och klientens. Oscarsson menar att

det är den sistnämnda tolkning av begreppet som blir mest användbar för

socialtjänstens arbete. Evidensbaserad praktik kan då också medverka till ett ökat

klient- brukarinflytande då en viktig hörnsten är klientens egen syn på sina problem

och behov (a.a. s.18).

Kvantitativt och kvalitativt perspektiv

När det gäller att värdera forskning kommer man in på vetenskapsteoretiska

perspektiv. Här finns en gammal tvist mellan kvantitativt eller kvalitativt synsätt,

mellan positivism och hermeneutik som grovt tecknat kan beskrivas enlig följande.

Bekännare till det positivistiska perspektivet anser att det finns en objektiv verklighet

som kan bli föremål för studium. Det finns orsak och verkan som vi kan studera

genom att använda vår logik och iakttagelseförmåga. Kvantitativ metod handlar om

sådant som går att räkna och kan redovisas i antal t.ex. procent. Reliabilitet och

validitet är två centrala begrepp. Mätningarna måste vara väl gjorda, flera forskare ska

med samma metod komma fram till samma resultat då har undersökningen hög

reliabilitet. Med validitet menas att det gäller att undersökningen mäter det som man

avser att mäta. På 1800-talet mättes skallar för att bedöma människors intelligens -

undersökningen hade hög reliabilitet men låg validitet.(Thurén, 1991). Evidensbaserad

forskning har sina rötter i denna forskningstradition (Trinder & Renolds, 2000).

Humanistiska tolkningstraditioner som hermeneutik intresserar sig för en annan sorts

kunskap. Här blir ett kvalitativt perspektiv och kvalitativa metoder aktuella.

Verkligheten betraktas då mer som en subjektiv konstruktion. Det finns inte en

sanning som låter sig avtäckas utan sanningar skapas genom interaktion mellan

49

människor och påverkas av det sociala och kulturella rum vi befinner oss i. Det

intressanta att studera blir hur individen tolkar och uppfattar sin verklighet

(Denscombe, 2000). Kvalitativ metod innebär t.ex. analys av intervjuer och

observationer. Kontext och process blir centrala begrepp liksom förförståelse som

handlar om att vi gör våra tolkningar av verkligheten utifrån något vi redan vet.

Forskaren som subjekt blir viktig på ett annat sätt inom denna forskningstradition. Vi

förstår och tolkar det vi ser utifrån våra förkunskaper.

För att göra bilden mer komplex utesluter inte ett kvantitativt perspektiv att man

använder sig av kvalitativa metoder och vise versa. Kvantitativ och kvalitativ

forskning kan innebära skillnader när det gäller forskningsperspektiv men metoderna

kan användas oberoende vilket perspektiv man har. (Backman, 1998). Descombe

understryker att samhällsforskare ofta använder sig av bägge tillvägagångssätten samt

att skillnaderna mer handlar om hur data behandlas, än själva forskningsmetoden.

Descombe menar att studieobjekt kan vara detsamma men att det i kvantitativ

forskning finns en strävan att omvandla data till siffror som sen kan analyseras med

hjälp av statistiska metoder. Kvalitativ forskning söker i stället en omvandling till ord

och förknippas ofta med beskrivning.

Exempel på forskning utifrån ett kvantitativt perspektiv

För att exemplifiera typen av de resonemang som förs när forskningsresultat med

kvantitativ metodik presenteras vill jag ge ett exempel från Risk och Prognos i socialt

arbete med barn, Lagerberg och Sundelin (2003).

I boken refereras en studie gjord av Jenkis och Smith, 1990 som fokuserat på hur

förekomsten av vissa skyddsfaktorer påverkar barn i disharmoniska familjer. En

jämförelse gjordes med barn från familjer som bedömdes som mer harmonisk. Fyra

skyddsfaktorer visade sig ha ett samband med barnets psykiska hälsa och beteende;

god mor-barn relation, god far-barn relation, tillgång till bästa vän och goda

kamratrelationer. Men dessa faktorer gällde både för barn från harmoniska och

disharmoniska familjer. Tre skyddsfaktorer var framförallt viktiga i disharmoniska

familjer d.v.s. barnen fungerade bättre om någon av dessa faktorer fanns med i bilden;

positiv feedback ang. något de var bra på, goda syskonrelationer samt nära relation till

någon vuxen utanför familjen. Vilka slutsatser drar Lagerberg och Sundelin utifrån

detta?

Författarna /Jenkins&Smith/ betonar att dessa statistiskt belagda fynd inte är samma sak

som psykologiska sanningar. Det kan tänkas att skyddsfaktorerna skulle få andra

effekter eller interagera på ett annat sätt om de kombinerades med någon annan

stressvariabel än harmonin i föräldrarnas äktenskap eller med något annat utfallsmått än

barnens psykiska funktion. Eftersom det var frågan om en tvärsnittsstudie kan man inte

heller uttala sig om orsakssamband, men vi vill ändå poängtera en viktig allmän slutsats:

sannolikt är det så att vissa faktorer är viktiga och gynnsamma för alla barn, t.ex. goda

föräldrarelationer, medan andra faktorer är särskilt betydelsefulla för barn i utsatta

situationer t.ex. att ha en förtrolig relation till någon utanför familjen.

(Lagerberg & Sundelin, s.220)

50

Ovan förda resonemang är ett typiskt exempel på hur komplicerat det kan vara att

tolka olika data enligt kvantitativ metod. Ofta används ord som ”sannolikt” eller det

finns mycket som ”tyder på att” det skulle förhålla sig på det ena eller andra sättet. Det

är också vanligt att man som ovan reserverar sig för att resultatet kunde ha blivit

annorlunda om man gjort på ett annat sätt, haft andra variabler. Kvantitativ metod kan

ibland ge intrycket att det går att få fram säkra och entydiga resultat. Något som

författarna Lagerberg och Sundelin själva vill motsäga genom att ”förmedla något av

kunskapernas relativitet, komplikationer och motsägelser.” (a.a. s.13). I föregående

kapitel gav jag också exempel på en forskare, Harris, som genom en kritisk granskning

av forskningsresultat som åstadkommits med kvantitativa metoder, underkänner

slutsatser som dragits av dessa. En annan forskare som är kritisk mot forskning med ett

kvantitativt perspektiv är Scott Miller.

Exempel på forskningen med ett kvalitativt perspektiv

Scott Miller menar att det finns unika omständigheter i varje enskild behandlings

kontakt och sammanhang som är av avgörande betydelse (Hartzell, 2004). Scott Miller

forskar och arbetar som terapeut vid Institute for the Study of Therapeutic Change i

Chicago. Miller kritiserar forskning som bedrivs enligt den medicinska modellen d.v.s

att ställa diagnos och hitta en lämplig behandling som ska leda till ett visst resultat.

Dessutom har den medicinska modellen inte stöd i forskning, enligt Miller. Genom

metaforskning av forskningsstudier som gjorts de senaste 40 åren visar Miller att det

inte finns några starka samband som t.ex. skulle visa att det finns någon särskild

behandling som passar bättre för vissa klienter vid vissa tillfällen. Diagnos ger ingen

vägledning, kvalitetssäkring gör varken till eller ifrån, liksom utbildningsnivån hos

behandlarna. Vad som däremot Millers egen (och andras) forskning visar är att

behandlingsresultatet påverkas av; klientens unika kvalitéer, terapeutens unika

kvalitéer samt de unika kvalitéer som präglar det sammanhang i vilket behandlingen

erbjuds. Miller anser att fokus bör flyttas ”från att hitta den ’rätta’ metoden till att

skaffa sig feed-back om huruvida man gjort ’fel’, så att behandlaren får möjlighet att

anpassa och justera behandlingen så att den ska passa klienten maximalt” (a.a. s. 64).

Olika ämnen har sina vetenskapliga traditioner. De kvantitativa metoderna används

oftare av naturvetenskapliga discipliner. De kvalitativa används oftare vid

samhällsvetenskaplig forskning. Finns det en metod eller ett perspektiv som är mest

funktionellt när det gäller socialt förebyggande arbete?

5.2. En kombination av kvalitativa och kvantitativa metoder – lämpligt för familjecentralens verksamhet?

Även Kjell Hansson (2001) bekänner sig till den positivistiska forskningstraditionen.

Hansson refererar de riktlinjer för att värdera forskning som Statens beredning för

utvärdering av medicinsk forskning gett ut (SBU 1996) samt olika strategier för att

värdera studier. Men Hansson för också ett resonemang där han hoppas på att man

kommer att kunna se kvantitativ och kvalitativ forskning som komplementära och

därmed kunna få fram ännu mer användbara resultat. Orsaken till att Hansson ändå

förbigår den forskningstradition som ägnar sig åt kvalitativ forskning i sin bok om

51

familjebehandling är att kvalitativ forskning ägnar sig åt frågor om varför en

behandling är bra. Hanssons sammanställning är däremot intresserad av vilken

behandling som är ”bäst” (Hansson, s.21). Jämför med Millers inställning ovan.

I en rapport från en forskningskonferens 2001 där social och folkhälsovetenskaplig

forskning diskuteras framför Anna Hedin (forskningsledare på statens

folkhälsoinstitut) att det bästa resultatet nås genom ”en kombination av kvalitativ och

kvantitativ forskning och av processutvärdering, som frilägger vad det egentligen var i

interventionen som var effektivt, vilket är nödvändig kunskap för att kunna upprepa

insatsen.” (Folkhälsoinstitutet 2002:32 s.10.) Även Lagerberg och Sundelin samt

Hansson talar också om att det finns värdefull kunskap att hämta ur bägge

perspektiven, även om de inte använder dessa metoder i kombination i sina egna

sammanställningar.

Risk för att slänga ut barnet med badvattnet?

I delrapporterna från den av regeringen tillsatta utredningen med uppgift att se över

stödet till föräldrar i Sverige definieras ”vetenskaplig metod” som randomiserade

kontrollerade studier med klart definierade mål, sk. effektutvärdering

(Folkhälsoinstitutet, 2003:20 och 2003:08). Även här framförs åsikten att olika sorters

utvärderingar bör komplettera varandra. Samtidigt dras slutsatsen att ingen av de

svenska insatserna har utvärderats med ”vetenskaplig” metod, även om den då

utvärderats med kvalitativ metod. Behövs bägge metoderna och kompletterar varandra

så skulle man kunna argumentera för att det bara är utvärdering som använder sig av

både kvantitativ och kvalitativ forskningsmetodik, som förtjänar att kallas

vetenskaplig.

I en artikel i Läkartidningen tar Eva Nyberg (1997) upp en av farorna med att ensidigt

framhålla evidensbaserad forskning som normen. Bakgrunden är medicinska

forskningsrådets ”state-of-the-art” konferens där man argumenterade för evidens

baserad forskning inom barnhälsovårdens område.

Det är inte rimligt med en definition av evidensbegreppet som medför att även

avhandlingar med relevans för utvecklingsarbete inom barnhälsovården avfärdas som

kunskapskälla. Kravet på evidensbaserad kunskap innebär då en risk att kasta ut barnet

med badvattnet, i stället för en möjlighet att ge verksamheten en vetenskaplig bas. Att

betrakta evidens som knutet till en enda metod inom ett speciellt vetenskapligt paradigm

riskerar att ställa mångfacetterade verksamheter, bl.a. då barnhälsovården, utanför

forskarsamhällets intresse.

(Nyberg, 1997, s. 3053)

Finns det även en risk när det gäller socialt arbete att diskvalificera forskning för att

det inte har gjorts randomiserade kontrollerade studie? Är det möjligt att göra en sådan

studie när det gäller socialt arbete? Hedin anser att det inte finns någon ”bästa”

utvärderingsmetod när det gäller folkhälsoarbete. RCT studier är inte alltid lämpliga

för det finns ofta mängder av komplexa samverkande faktorer, variabler som påverkar

resultatet (Statens Folkhälsoinstitut 2002:32 s.10.) Här finns det tydliga paralleller till

socialt arbete. När det gäller utvärdering av insatser menar Hedin att det just saknas

52

forskning om frågan om en insats kan återupprepas och reproduceras under andra

förhållanden samt om effekten består över tid.

Olika perspektiv på medtodval

I Socialstyrelsens lägesrapport om familjecentraler (2008) återkommer kravet på

effektutvärdering med hänvisning till att forskningsgenomgången visar på

kunskapsbrister när det gäller familjecentralernas verksamhet. Men vad som saknas är

en diskussion och problematisering av om effektutvärdering verkligen är en lämplig

metod för att skaffa sig ytterligare kunskap om familjecentralernas verksamhet. Går

det överhuvudtaget att betrakta den samordning som sker mellan olika professionella

grupper på en familjecentral som en metod eller en insats? Föreningen för

familjecentralers främjande anser att det handlar om ett folkhälsoarbete (FFFF 2008).

Om de tidigare refererade fallbeskringarna (socionomernas beskrivningar av ett

framgångsrikt förebyggande arbete) är utgångspunkten så blir även mitt svar nej.

På familjecentralen arbetar socionomerna ibland med strukturerade program men det

är bara en del av arbetet. En lika stor del kan t.ex. vara motivationsarbete för föräldrar

ska delta i ett program eller gruppverksamhet. Som fallbeskrivningarna visar kan

deltagande i en grupp bara vara en del i en helhet där det ingår flera olika inslag t.ex.

att besöka öppna förskolan, få vänner, börja studera.

I boken Evidensbaserad praktik inom socialtjänsten (2009) problematiserar Oscarsson

användandet av resultat från effektstudier (RCT) när det gäller socialtjänstens arbete.

Oscarsson refererar forskning som visar att det bara är mellan 15-20 % av ett positivt

behandlingsresultat som kan förklaras av själva metoden. Lika stor del (15-20%) kan

förklaras av placebo d.v.s. positiva förväntningar. Den största delen förklaras av

externa faktorer som t.ex. tillgång till bostad, arbete och socialt stöd. Oscarsson anser

inte att det är någon ursäkt för att inte genomföra effektutvärdering av socialtjänstens

insatser men, ”det innebär också att studier av RCT-typ som inte tar hänsyn till det

sammanhang som klienten lever i och som socialtjänstens insatser är tänkta att verka i

bara ger en del av svaret på frågan om en insats har effekt i verkliga livet” (Oscarsson,

s. 70).

Som tidigare nämnts diskuterades forskning och utvärdering av familjecentralers

verksamhet under ett forskningsseminarium 2008 (Stiftelsen Allmänna Barnhuset

2008). Eva Nyberg framförde synpunkten att om man sätter ihop en verksamhet på det

sätt som vi idag vet är bra för föräldrar och små barn så borde det fungera och man

skulle inte behöva ägna sig åt just den frågan (om det är bra med föräldrastöd och

samverkan) i varenda ny studie som görs. I stället skulle vi kunna bygga vidare på den

kunskap vi redan har och komma vidare i frågeställnigarna. Sven Bremberg menade

däremot att om familjecentralerna ska få spridning är det fortfarande är viktigt att

kunna legitimera verksamheten och visa att den verkligen förmår förbättra livet för

barnfamiljer på ett sätt som traditionell verksamhet inte kan och då krävs

effektutvärdering. Något mer ovanligt i Sverige är ännu så länge deltagarbaserad

53

aktionsforskning – en forskningsansats som Agneta Abrahamsson förespråkade som

lämplig för utvärdering och forskning av familjecentralernas verksamhet.

Sammanfattningsvis kan sägas att det finns många olika perspektiv och metoder för att

utvärdera och forska. Det finns till och med en uttalad ambition att förena metoder och

perspektiv från olika traditioner. Något som kan förefalla särskilt lämpligt för

familjecentralens verksamhet - en utmaning för framtidens utvärderare och forskare.

Den forskning som refereras i denna rapport hör p.g.a. min avgränsning (offentligt

perspektiv och nya forskningsöversikter) främst hemma inom den kvantitativa

forskningstraditionen. För att göra en fullständig redovisning av kunskapsläget inom

fältet förebyggande arbete med barn skulle krävas att ta med forskning med en mer

kvalitativ inriktning.

54

6. Lagstiftning, offentliga rapporter och

utredningar

6.1. Socialtjänstlagen

Jag inleder här med några utdrag ur socialtjänstlagen som berättar något om samhällets

inställning till socialt förebyggande arbete med barnfamiljer. Socialtjänstlag (2001:453)

Utfärdad: 2001-06-07

Ändring införd: t.o.m. SFS 2003:1215

1 kap. Socialtjänstens mål

1 § Samhällets socialtjänst skall på demokratins och

solidaritetens grund främja människornas

- ekonomiska och sociala trygghet,

- jämlikhet i levnadsvillkor,

- aktiva deltagande i samhällslivet.

Socialtjänsten skall under hänsynstagande till människans

ansvar för sin och andras sociala situation inriktas på att

frigöra och utveckla enskildas och gruppers egna resurser.

Verksamheten skall bygga på respekt för människornas

självbestämmanderätt och integritet.

/----/

3 kap. Socialnämndens uppgifter

1 § Till socialnämndens uppgifter hör att

- göra sig väl förtrogen med levnadsförhållandena i kommunen,

- medverka i samhällsplaneringen och i samarbete med andra

samhällsorgan, organisationer, föreningar och enskilda främja

goda miljöer i kommunen,

- informera om socialtjänsten i kommunen,

- genom uppsökande verksamhet och på annat sätt främja förutsättningarna för goda levnadsförhållanden,

/---/

4 § Socialnämnden skall i den uppsökande verksamheten upplysa

om socialtjänsten och erbjuda grupper och enskilda sin hjälp.

När det är lämpligt skall nämnden härvid samverka med andra

samhällsorgan och med organisationer och andra föreningar.

/----/

55

5 kap. Särskilda bestämmelser för olika grupper

Barn och unga

1 § Socialnämnden skall

- verka för att barn och ungdom växer upp under trygga och goda

förhållanden,

- i nära samarbete med hemmen främja en allsidig

personlighetsutveckling och en gynnsam fysisk och social

utveckling hos barn och ungdom,

- med särskild uppmärksamhet följa utvecklingen hos barn och

ungdom som har visat tecken till en ogynnsam utveckling,

- aktivt arbeta för att förebygga och motverka missbruk bland

barn och ungdom av alkoholhaltiga drycker, andra

berusningsmedel eller beroendeframkallande medel samt

dopningsmedel,

- i nära samarbete med hemmen sörja för att barn och ungdom som

riskerar att utvecklas ogynnsamt får det skydd och stöd som de

behöver och, om hänsynen till den unges bästa motiverar det,

vård och fostran utanför det egna hemmet,

- i sin omsorg om barn och ungdom tillgodose det särskilda

behov av stöd och hjälp som kan finnas sedan ett mål eller

ärende om vårdnad, boende, umgänge eller adoption har avgjorts.

1 a § Socialnämnden skall i frågor som rör barn som far illa

eller riskerar att fara illa samverka med samhällsorgan,

organisationer och andra som berörs. I fråga om utlämnande av

uppgifter gäller de begränsningar som följer av 15 kap. denna

lag och av sekretesslagen (1980:100). Nämnden skall aktivt

verka för att samverkan kommer till stånd. Lag (2003:407).

(Mina kursiveringar.)

Av ovanstående lagtext framgår att ett uppsökande, förebyggande arbete i

närsamhället är formulerat i lagtexten. Det är ett mycket brett arbete som beskrivs. Det

handlar om information, om att främja goda levnadsförhållanden, att samverka med

andra, att ge stöd och hjälp till barn och ungdom. Arbetet ska bedrivas i samarbete

med hemmen för att stödja barns utveckling. Arbete ska bedrivas med respekt för

individens självbestämmande, det ska syfta till att ”frigöra och utveckla enskilda och

gruppers resurser”. Flera av dessa teman kommer igen när förebyggande socionomer

på familjecentraler beskriver sina arbetsuppgifter.

Förebyggande arbete är inte tvingande och detaljreglerat

Frågan varför socialt förebyggande arbete inte är mer spritt och prioriterat infinner sig

när man ställs inför en så tydlig lagtext.

En anledning är att stadgandet i socialtjänstlagen endast är en målsättningsparagraf

och inte ger några närmare anvisningar om hur målen ska uppnås. Kommunerna får

därmed en mycket stor frihet att organisera detta ska gå till. Det gör att förebyggande

56

arbete kan ges en mycket låg prioritet. Därtill kommer att lagtexten endast medför ett

åliggande för kommunen men ingen rättighet för den enskilde. Den enskilde kan inte

ansöka om förebyggande insatser eller tvinga fram sådana genom att överklaga till

domstol.

Ytterligare ett faktum att notera är att förebyggande arbete normalt faller utanför

begreppen ärendehandläggning och myndighetsutövning - det som inom

förvaltningsrätten kallas faktiskt handlande. Här finns inga krav på dokumentation

eller tvingande handläggningsregler. Detta innebär att de familjer som erhåller

förebyggande arbete inte förekommer i någon dokumentation och därmed riskerar att

bli osynliga. (Mattsson, 2004).

En granskning av Nordström och Thunved, Nya sociallagarna (2004) ger inte några

större preciseringar när det gäller förebyggande arbete med barn. Det finns en

kommentar som är viktig och rör området uppsökande arbete. När det gäller familjer

där inte tvångsåtgärder är aktuella och som avvisar olika frivilliga insatser är det enligt

Nordström och Thunved inte tillräckligt att bara släppa kontakten. ”För att kunna

vända familjernas inställning till att ta emot hjälp krävs både ett varierat utbud av

insatser och hög kompetens hos berörda socialarbetare.” (Nordström & Thunved,

2004, s. 92.) Det här är en målgrupp som tangerar de familjer på gränsen till utredning

som socionomerna beskrev. Högst aktuell för förebyggande arbete är den nya

paragrafen som infördes 2003 i 5 kap. 1 a § SoL.

När barn riskerar att fara illa

Förutom att barnmisshandel tydligare definieras i lagtexten och

anmälningsskyldigheten skärpts så har nya lagbestämmelser om samverkan har införts

både i 5 kap 1a § SoL och 2 f § i hälso- och sjukvårdslagen ”socialtjänsten ska ha ett

huvudansvar för att samverkan kommer till stånd” (Prop 2002/03:53 s. 57). Det

handlar om situationer där barn far illa eller riskerar att fara illa.

En avgörande förutsättning för förebyggande arbete med barnfamiljer är att det sker i

samverkan med samarbetspartners i lokalområdet. Socialtjänsten har ett huvudansvar

för att detta samarbete kommer till stånd. Hälso- och sjukvården har en skyldighet att

samarbeta när de blir inviterade. Paragrafen är ett resultat av en omfattande offentlig

utredning om barnmisshandel.

6.2. Förebyggande arbete i rapporter och offentliga utredningar

Att förebygga barnmisshandel

Regeringen tillsatte 1998 en kommitté som fick i uppdrag att utreda barnmisshandel

och därmed sammanhängande frågor. Fokus för uppdraget var att definiera begreppet

barnmisshandel och föreslå olika insatser för att förbättra olika samarbetspartners

(socialtjänst, skola, polis, hälso- och sjukvård) arbete kring barnmisshandel. Jag

kommer här att gå igenom det slutsatser som presenteras i slutbetänkandet och

57

propositionen. Det är den senaste offentliga utredningen på området och där finns en

stark betoning på förebyggande arbete. I slutbetänkandet Barnmisshandel – Att

förebygga och åtgärda (SOU 2001:72) står:

I dag kan man säga att alla, oavsett verksamhetsområde, är överens om att

förebyggande arbete är viktigt. Ur både ett mänskligt och ekonomiskt perspektiv är det

preventiva arbetets betydelse allt större och viktigare. Men i tider av dagliga

ekonomiska problem kan det vara svårare att motivera förebyggande insatser där de

positiva effekterna kommer först i framtiden.(a.a. s.295)

Regeringens bedömning är att det förebyggande arbetet när det gäller att upptäcka att

barn far illa bör ges hög prioritet samt att det kräver en bred ansats. Man anser att ökad

kvalitet på verksamheter som riktar sig till barn på sikt kommer att minska kostnader

för behandlande verksamheter för barn och unga (Prop. 2002/03:53 s.50). Att det just

är en bred ansats d.v.s. generella insatser som förespråkas motiveras med att

forskningen visar att det är i stort sett omöjligt att förutsäga vilka barn som är i riskzon

för att misshandlas. Undantag utgörs av en liten grupp familjer med multiproblem.

Utsatta barn är inte någon homogen grupp och det är svårt att uttala sig om hur många

de är. Undersökningar visar att 7% av yngre vuxna anger att de någon gång utsatts för

svårare kroppslig bestraffning utförd med tillhyggen. Det har dessutom gjort

uppskattningar att ca. 10% av alla barn upplevt våld i hemmet någon gång och att ca

5% upplever det ofta (Prop. 2002/03:53 s.35f).

Även här hänvisas till den preventiva paradoxen som argument för breda insatser. Som

inledningsvis nämnts innebär det ett resonemang som går ut på att det är effektivare

med generella än riktade insatser ur ett samhällsperspektiv. Om insatserna begränsas

till små riskgrupper så är det få som får stöd och hjälp. Om insatserna inriktas på

familjer som ligger i mitten på riskskalan, då kommer man att stötta fler som ligger i

riskzon. (SOU 2001:72 s.297).

Bristande kunskap om effekter av olika insatser

I propositionen förs även ett resonemang som tar sin utgångspunkt i de ökade

placeringarna och omhändertagandena under 90-talet. Slutsatsen blir att det under

denna period inte gjorts några besparingar inom social barnavård utan istället en

kraftig expansion när det gäller HVB-vård (vård vid enskilt bedrivna hem för vård

eller boende) utan att det egentligen är klarlagt vilka effekter denna vård har.

Även när det gäller öppenvårdsinsatser saknas kunskaperna om effekter och

omfattning. Insatsen kontaktperson eller familj är den vanligaste och har också ökat

mer än dygnsvården. Det finns mycket lite forskning på området men de studier som

gjorts visar att det är en mycket uppskattad insats.

Behovet av forskning är något som återkommande understryks. Regeringen har som

förslag att Socialstyrelsen ska få i uppdrag att inrätta ett nationellt riskbarncentrum.

Behovet av tvärvetenskaplig forskningen när det gäller utsatta barn samt att vikten av

ett könsperspektiv poängteras (Prop 2002/03:53).

58

Familjecentralen – en lämplig arena för samverkan och förebyggande arbete

Samverkan beskrivs som något som ska ske utifrån barnets behov. Det ska vara ett

strukturerat arbete och inte något som en huvudman kan välja att avstå ifrån p.g.a.

interna prioriteringar. Samverkan kan innebära att problem upptäcks tidigare och fyller

då en förebyggande funktion. Det poängteras att tidiga insatser blir mindre kostsamma

både ur ett individuellt och ekonomiskt perspektiv: ”Vad som kan vara

resursbesparande på lång sikt kan kräva vissa satsningar i ett inledningsskede” (prop

2002/03:53 s. 61). Det bör finnas gemensamma mål, arbetsmetoder och

förhållningssätt. Familjecentralen tas upp som framgångsrik ur flera aspekter; den är

förebyggande och hälsofrämjande, den har ekonomiska fördelar; förhindrar senare

kostsamma insatser och underlättar samverkan.

I propositionen hänvisas till att utvärdering har visat att modellen är framgångsrik

(Folkhälsoinstitutet, 2000/14). ”Regeringen anser att familjecentralerna som nu funnits

under en längre tidsperiod är en angelägen verksamhet med stor framtida

utvecklingspotential. (Prop 2002/03:53 s.62). Även nätverkets betydelse och öppna

förskolan lyfts fram som viktigt stöd för barn och nyblivna föräldrar. Det poängteras

även att det är angeläget att socialtjänsten har ett nära samarbete med vuxenpsykiatrin

om barn till psykiskt sjuka – en verksamhet som ibland är lokaliserad på

familjecentraler (SOU 2001:72).

Dålig ekonomi – en riskfaktor för familjen.

Sambandet mellan socioekonomiska faktorer och höga socialtjänstkostnader

understryks. Att familjers dåliga ekonomi blir en stor påfrestning för barn både fysiskt

och psykiskt, samt att barns hälsa är bättre generellt sätt i välfärdsstater med jämnare

inkomstfördelning, tas upp som en allmänt erkänd kunskap (Prop 2002/03:53 s.43).

I tidigare utredningar (Välfärd vid vägskäl SOU 2000:3) har det framkommit att 1990-

talets ekonomiska kris främst har drabbat utrikes födda, ensamstående mödrar och

yngre personer. Barn som lever i familjer med mycket låga inkomster har ökat. I detta

sammanhang nämns återigen att generella åtgärder är av vikt för barn i utsatta

situationer.

Barnfamiljers dåliga ekonomi finns ofta med i bilden när det gäller misshandel,

sexuella övergrepp och mobbning. Forskning har visat att barnet är mer utsatt för dessa

risker ju sämre ekonomi familjen har. När det gäller att förebygga på samhällsnivå

beskrivs socialpolitiska insatser som viktiga. Att investera i insatser som reducerar

skillnader i hälsa mellan små barn kan förebygga ojämlikheter i hälsa senare.

Barn- och mödrahälsovård

En utveckling av BVC mot mer hälsofrämjande arbete förespråkas. ”Barnhälsovården

bör ändra fokus från upptäckt av avvikelser hos barn till ett hälsoperspektiv

innefattande mobilisering av föräldrars resurser, tilltro till deras förmåga och

kompetens samt riktade insatser i syfte att stödja barn och barnfamiljer med särskilda

59

behov.” (SOU 2001:72 s.313.) I detta sammanhang lyfts även samarbete med andra

huvudmän fram t.ex. familjecentraler.

Det föräldrastödjande arbetet inom barn- och mödrahälsovård lyfts fram, särskilt när

det gäller det tidiga samspelet mellan föräldrar och nyfödda barn. En metod att tidigt

diagnostisera deprimerade mödrar har också visat god effektivitet.

Slutligen görs även kopplingar till hälsofrämjande arbete:

Att arbeta hälsofrämjande för utsatta barn innebär att dels stärka och stödja

föräldrarna, dels stärka barns rättigheter. Det hälsofrämjande arbetet stärker och

främjar de positiva krafter som finns hos alla. Parallellt med det hälsofrämjande arbetet

bör det pågå ett preventivt arbete med syfte att förebygga våld och annan skadlig

behandling av barn. (SOU 2001:72, s.320)

En nationell handlingsplan för den sociala barn och ungdomsvården

I Juni 2003 tillsatte regeringen en kommitté med uppdrag att ta fram en nationell

handlingsplan för den sociala barn och ungdomsvården (Kommittédirektiv, 2003:76).

I kommittédirektiven tas vikten av tidiga insatser riktade till barn i utsatta situationer

upp som ett väsentligt inslag i socialtjänstens arbete. Det framhålls att det

förebyggande arbetet på lång sikt förebygger både missbruk och kriminalitet.

Liksom i propositionen som referats ovan, tas upp att socialtjänstens vårdkostnader har

ökat samt att kunskapen om olika insatsers resultat är begränsad. Särskilt omnämns

familjehemsvården där Riksdagens revisorer påtalat brister.

I betänkandet Källan till en chans. Nationell handlingsplan för den sociala barn- och

ungdomsvården (SOU 2005:8) presenteras resultatet av kommitténs arbete i form av

tre övergripande mål som ingår i en handlingsplan som man menar måste uppfyllas för

att den sociala barn- och ungdomsvården skall bli Källan till en chans för de flickor

och pojkar som behöver samhällets stöd. I det första målet slås fast att: ”Barn, unga

och deras familjer skall erbjudas tidigt stöd i sådan omfattning och av sådan kvalitet att

deras behov av senare insatser förebyggs samtidigt som deras förutsättningar att

utveckla sina egna resurser ökar.”(a.a. s. 24.) Som en konsekvens därutav föreslås bl.a.

att Socialstyrelsen får i uppdrag att göra en nationell kartläggning och utvärdering av

familjecentraler. Det är det uppdraget som har resulterar i den tidigare nämnda

lägesrapporten (Socialstyrelsen IMS 2008).

Kriminell utveckling – tidiga riskfaktorer och förebyggande insatser

I BRÅ-rapport 2001:15 beskrivs att ett brottsförebyggande arbete behöver bedrivas på

flera nivåer; struktur-, områdes-, individ- och familjenivå. I rapporten beskrivs att

”benägenheten att begå brott ofta grundläggs tidigt i livet som ett resultat av

individuella egenskaper och social integration” (a.a. s.6). Man anser att det finns

kunskap i dag om såväl tidiga riskfaktorer som tidiga insatser. Riskfaktorer hos barn

kan vara allvarliga uppförandestörningar, uppmärksamhetsstörningar eller olika

60

utvecklingsproblem ofta i kombinationer. Även här betonas att det är viktigt med

samverkan mellan de aktörer som möter barnfamiljer som mödravård, barnomsorg och

socialtjänst.

Ekonomi och förebyggande arbete

Rapporten Tänk långsiktigt! – En samhällsekonomisk modell för prioriteringar som

påverkar barns psykiska hälsa är resultatet av ett samarbete mellan Skolverket,

Socialstyrelsen och Statens folkhälsoinstitut (Skolverket, Socialstyrelsen & Statens

Folkhälsoinstitut, 2004). I rapporten argumenterar man för att när det gäller

prioriteringar som rör insatser som påverkar barn och ungdomar är det är viktigt med

ett långsiktigt ekonomiskt tänkande som även innebär samarbete mellan olika sektorer

i samhället som kommun, landsting och stat. Lokalt bör konsekvensanalyser göras i

samband med prioriteringar både när det gäller konsekvenser för enskilda individer

och andra huvudmän.

I rapporten presenteras en ”samhällsekonomisk modell” som ska vara till hjälp att

beräkna vilka vinster olika kostnader för insatser kan ge i framtiden. Olika exempel

ges på hur sådana kostnadsberäkningar kan göras. Fortfarande har man dock inte

tillräcklig kunskap för att kunna säga att en specifik insats leder till ett visst resultat.

Mer forskning på området efterlyses. Enligt rapporten finns i dag ”ett visst

forskningsstöd för att exempelvis föräldrastöd, personal- och lärartäthet i förskolan

och skolan, särskilda pedagogiska insatser samt lärarna kompetens har betydelse för

barn och ungdomars skolprestationer och psykiska hälsa” (a.a. s.99)

I rapporten ges exempel på vilka kostnader som förebyggande insatser kan spara in

t.ex. kan samhällets kostnader för en missbrukare finansiera föräldrautbildning till

mellan 3400-6900 föräldrar. Den sortens beräkningar talar för att samhällskostnaderna

kan blir höga om inte psykisk ohälsa förebyggs hos barn. Att forskningen ska kunna ge

något fullständig underlag när det gäller insatser tror man knappast kommer vara

möjligt i vårt komplexa och föränderliga samhälle. Däremot understryks bl.a. vikten av

att lokalt producera kunskap kan ge underlag till beslutsfattande t.ex. dokumentation

av resultat, utvärderingar m.m.

Med viss skärpa understryks att ”syftet med offentlig verksamhet inte kan vara att

spara pengar” (a.a. s.101). En politik som har siktet inställt lite längre än innevarande

mandatperiod, efterlyses. Vikten av samverkan mellan olika huvudmän och sektorer

ses ”som en förutsättning för att samhällets resurser ska användas så effektivt som

möjligt” (a.a. s103).

Ett projekt som inspirerats av rapporten Tänk långsiktigt! är ProG-projektet –

Preventiv och Gränsöverskridande styrning i arbete med barn och unga (Westrup &

Persson, 2007). Syftet med projektet (som drevs av Stiftelsen Allmänna Barnhuset,

fyra kommuner, två landsting och två företagsekonomer och forskare) var att pröva

nya modeller för styrning som medför ett gränsöverskridande arbetssätt. Fyra konkreta

ProG-arbeten, som skiljde sig till form och innehåll, genomfördes under den tvååriga

61

projekttiden. Gemensamt för alla var att hitta nya arbetsmetoder eller organisatoriska

lösningar för bättre resursanvändning när det gällde arbete med barn och ungdomar.

Utgångspunkten var att samarbeta över organisatoriska och professionella gränser. I ett

av de fyra praktikfallen blev målsättningen att starta en familjecentral.

Det är bättre att stämma i bäcken än i ån heter en rapport där två nationalekonomer,

Ingvar Nilsson och Anders Wadeskog (2008), sätter en prislapp på barn och ungdomar

i utanförskap. Rapportens övergripande syfte är att få samhället att satsa på

förebyggande och samordnade insatser. I rapporten presenteras ekonomiska analyser

och kalkyler genom vilka kommuner själva kan beräkna priset för vad samhället kan

tjäna på att rädda en människa som är i riskzon och vad det kostar att låta bli.

Det offentliga ställningstagande för att utveckla förebyggande arbete med barnfamiljer

som målgrupp, är entydigt i ovan refererade utredningar, rapporter och förarbeten. Ett

argument för att satsa på förebyggande insatser som återupprepas är bristande resultat

när det gäller insatser i ett senare skede. Ökade kostnader för social barnavård under

90-talet, i kombination med oklarheter om de insatser man investerar i ger någon

utdelning, framstår som allt mer oroande fenomen. Ett förslag är att socialstyrelsen får

i uppdrag att inrätta ett nationellt riskbarncentrum. Den framskjutna plats som tidiga

insatser har i den handlingsplan som presenteras i betänkandet Källan till en chans är

ett annat tecken på att det finns tydliga ambitioner att försöka finna nya strategier på

området. Behovet av forskning är något som återkommande understyrks.

6.3. Nya verktyg för föräldrar

Våren 2002 startade Statens folkhälsoinstitut arbetet med att på regeringens uppdrag

samla in, analysera och sprida kunskap om hur stödet till föräldrar i Sverige kan

förbättras. Slutrapporten från uppdraget publicerades 2004; Nya verktyg för föräldrar

– förslag till nya former av föräldrastöd. Under utredningstiden har flera delrapporter

tagits fram; Föräldrastöd i Sverige år 2002, Verklig gemenskap i en virtuell värld?

Stöd till föräldrar för att främja barns och ungdomars psykiska hälsa.

Projektledare var docent Sven Bremberg. I arbetet deltog i huvudsak forskare från

Institutionen för psykologi vid Uppsala universitet. Det är värt att notera att inte någon

socionom (docent, professor) har medverkat i utformningen av texter samt de analyser

som ligger till grund för rapporten. Det är förvånande med tanke på det stora intresse

som riktas mot socialt förebyggande arbete och familjecentraler från offentligt håll,

vilket exemplifierats i föregående avsnitt. Jag kommer i det följande att först referera

den samlade analys som görs i slutrapporten och sedan granska ett par av

delrapporterna om föräldrastöd lite närmare.

Dagens föräldrastöd och ett framtida föräldrastöd En första slutsats och utgångspunkt för de förslag som presenteras är att dagens (2004

års) generella föräldrastöd inte har någon stor omfattning alls och att det på flera

ställen bedrivs ”halvhjärtat”. Det är bara hälften av alla föräldrar som deltar i de

62

föräldragrupper som barnhälsovården erbjuder och man anser att det är oklart om

dessa grupper har någon egentlig effekt. Ytterligare en kritisk anmärkning är att de

främst är kvinnor som deltar i grupperna.

Mot denna bakgrund är de goda nyheterna att det nu finns insatser som har

dokumenterad effekt, för att förebygga psykiska problem hos barn. Utredningen har

funnit 100 ”högkvalitativa insatser”. En bred spridning av nya strukturerade metoder

för föräldrastöd föreslås. Det är program som har praktiska övningar där rollspel och

hemuppgifter ingår. Syftet är att främja föräldrars förmåga att ge barnen ”både värme

och ramar”. Det är något som man är tveksam till om de allmänna diskussioner om

föräldraskap, som ingår i nuvarande föräldrautbildning, verkligen gynnar.

Under graviditet och spädbarnstid kan metoder som ”Från första början” och

”Vägledande samspel” och PREP vara aktuella. När det gäller utbildning för föräldrar

med barn i förskoleåldern och tidiga skolår förordas utbildningsprogrammen, COPE

och ”De otroliga åren”. Programmen handlar om att stärka relation, kommunikation

och konfliktlösningen mellan föräldrar och barn. Personal som leder barnhälsovårdens

föräldragrupper samt förskolelärare och ”andra lämpliga personer” bör erbjudas

fortbildning och handledning i dessa metoder.

I rapporten framförs även att gruppverksamhet inte passar alla. Därför bör

samspelsprogram på video tas fram för föräldrar att gå igenom själva. Material och

spridning av kunskap ska även ske via Internt varför en webbplats för föräldrar

behöver utvecklas. En nationell föräldratelefon bör också skapas.

När det gäller föräldrastödets organisering anser man att kommunen ska samordna allt

föräldrastöd. Orsaken till att det är att mödra- och barnhälsovård utgör en sådan liten

och annorlunda del av landstingets verksamhet. Ett ytterligare skäl som framförs är att

det mycket väl kan vara så att de problem som finns med ”dagens” föräldrastöd hänger

samman med att hälsofrämjande insatser inte är barnmorskors och sjuksköterskors

huvudsakliga arbetsuppgift.

Statens roll förelås vara att,

- identifiera effektiva metoder (utvärderade i RCT)

- ge stöd till ”centra” som kan utbilda ledare för de föräldragrupper som ska

bedrivas enligt de rekommenderade metoderna. V

- stödja forskning inom området,

- ge finansiellt stöd till nationella insatser samt

- följa effekterna av det föräldrastöd som bedrivs

Inventering av föräldrastöd i Sverige

I delrapporten Föräldrastöd i Sverige 2002 (Statens folkhälsoinstitut, 2003) är en

inventering gjord av olika pågående stödinsatser riktade mot föräldrar till barn 1,5-18

år i Sverige. Ett kort avsnitt om några föräldrastödsinsatser i ett antal nordeuropeiska

63

länder ingår också. Avsikten är att duka upp ett ”smörgåsbord” med uppslag och inte

att vara en heltäckande beskrivning. Av 60 stödinsatser utgörs 73% av

gruppverksamhet och individuellt stöd 22%. Fokus ligger på primärt förebyggande

arbete men även sekundärt förebyggande arbete ingår.

Materialinsamlingen har främst genomförts med den sk snöbollsmetoden vilken

innebär att personer som arbetar med föräldrastöd tillfrågas om kännedom om andra

som arbetar med föräldrastöds aktiviteter som i sin tur ger tips om andra o.s.v.

Intervjuer har genomförts med de personer man fått kontakt med som t.ex.

projektledare, socionomer, sjuksköterskor, lärare.

Utvärderingar har gjorts av många av de föräldrastödjande insatserna men endast tre

av metoderna har studerats ”vetenskapligt”. I några fall planeras den typen av

utvärdering. Här definieras ”vetenskaplig metod” som randomiserade kontrollerade

studier med klart definierade mål.

De tre program som betraktas som mer vetenskapliga kommer från England, Kanada

och USA, och bygger på mer eller mindre beteendeinriktade teorier. En av de tre

metoderna är Mellow Parenting, här omnämnd som EMIL. De två andra är COPE

(Community Based Parent Education) för barn 3-9 år med syfte att ge ny kunskap och

förändrat förhållningssätt till barnen samt, ”De otroliga åren” (bygger på en metod av

Webster-Stratton) för barn 3-8 år med syfte att öka föräldrars kompetens att hantera

sina barn. Endast en studie sägs vara av ”god kvalitet”. Det är ett program som kallas

”Steg för steg” och riktar sig till årskurs 6 och 7 i skolan med syfte att bygga ett bra

familjeklimat samt senarelägga alkoholdebuten.

I Norge och Finland har de nationella myndigheterna tagit ansvar för att skapa

generella stödinsatser för föräldrar med barn i alla åldrar. I Sverige finns ännu inte

sådana insatser även om man här i olika offentliga utredningar påpekat att en möjlighet

skulle vara att BVC ansvarade för föräldrastöd även när det gäller äldre barn. Exempel

på vidareutvecklade föräldragrupper finns i Leksand, Söderköping och Värmlands län

samt i Familjecentralernas verksamhet. Dessa verksamheter utgör även exempel på

samverkan mellan många olika aktörer.

Man har också iakttagit att sk. eldsjälar gör stora insatser. Många program har startats i

projektform och vissa har försvunnit när projekttiden tagit slut. Brist på resurser i form

av ekonomi men också i form av eldsjälar ses som ett hinder i arbetet med

föräldrastöd. Det krävs ofta en stor arbetsinsats att administrera föräldrastödet.

Utredarna framför att det är viktigt att föräldrastöd varken blir beroende av eldsjälar

eller korsiktiga satsningar. Vetenskapliga utvärderingar av projekt kan ge

beslutsfattare en bättre uppfattning av effekter och utgöra grund för beslut om

eventuell fortsättning och spridning. En slutsats som dras är att det är viktigt att värna

om de etablerade former för stöd som når många och finns i lokalsamhället.

64

Internationella utvärderingar av föräldrastöd

I rapporten Stöd till föräldrar för att främja barns och ungdomars psykiska hälsa - en

systematisk forskningsöversikt (Statens folkhälsoinstitut, 2003) har avsikten varit att

sammanställa internationella utvärderingar av stöd till föräldrar med barn 18 mån-18

år. Utredarna har valt ut 63 randomiserade studier som publicerats i vetenskaplig

tidskrift. Svenska studier passerade inte nålsögat utan de flesta är gjorda i USA.

Studierna utgörs främst av strukturerade gruppmöten med föräldrar men även enskilt

eller på distans. Föräldrar fick hjälp med bl.a. gränssättning, stimulans av barnen och

kunskap om barns tänkande och handlande i olika åldrar. Jag koncentrerar mig här på

resultatet som rör barn 18 mån – 12 år.

Huvudfokus i rapporten är preventiva insatser som man definierar som allt från

generella insatser innan problem har uppstått, till tidig identifiering av problem.

Insatser riktade till spädbarnsföräldrar ingår inte, där hänvisas till Hwang & Wickberg

2001 samt Webster-Stratton och Talylor 2001.

I rapporten görs en definition av psykisk hälsa som innefattar ”känslomässiga, sociala

och kognitiva komponenter” (s.6. se även barnpsykiatriutredningen, 1997) Även social

förmåga, beteende i skolan och med kamrater samt familjeliv, innefattas i begreppet

psykisk hälsa. Med ”positiv effekt” menar man i önskvärd riktning t.ex. att föräldrar

uppskattar att deras barn har lättare att hantera relationer (än kontrollgruppen) s.15.

Effekterna mäts genom direkt observation och genom rapporterad information. Fler

insatserna är gjorda före tonårstiden än efter.

När det gäller förskolebarn 18 mån-5 år har 22 insatser granskats och samtliga ger

positiva utfall. Målgrupper har oftast varit föräldrar som upplever problem med barnen

men även socioekonomiskt missgynnade eller breda grupper av föräldrar. Vanligt

innehåll i stödet har varit uppfostran men även information till föräldrar om barn. Flera

program vänder sig till föräldrar med barn som har tecken på beteende- eller

uppförandeproblem. De är ofta upplagda på så sätt att man träffas med en ledare för att

se videofilmer som visar samspelsituationer med exempel på hur man kan hantera

barn. Föräldrarna får sedan möjlighet att diskutera filmerna och i ibland göra rollspel.

För skolbarn 6-12 år har 34 insatser granskats. Målgrupper har oftast varit

socioekonomiskt missgynnade grupper och breda grupper av föräldrar. Stödet ges

oftast i grupp. Även vad gäller skolbarnen visas förbättringar när det gäller psykisk

hälsa för alla studier utom två. Fokus i de flesta insatserna ligger på uppfostran men

det är även vanligt med stöd för att förbättra kommunikationen och föräldrarnas insyn

i barnen liv annars se ovan.

Sammanfattningsvis dras slutsatsen att det går att förbättra barns psykiska hälsa med

föräldrastöd vilket går i linje med liknande översikter som gjorts tidigare (t.ex. Barlow

Stewar-Brown, 2000, Bremberg, 2001, Webster-Stratton & Taylor 2001). Den

vanligaste formen för insatserna var att den gavs enskilt eller i grupp, dessa former får

därför bäst stöd i översikten.

65

Önskade effekter visas t.ex. genom att barnens beteendeproblem minskas, föräldrarna

använder nya redskap vid uppfostran och blir stärkta i sin föräldraroll. Man har även

lyckats åldersanpassa föräldrars förväntningar mer på sina barn. Men det inte är alla

insatser som ger förväntad effekt.

Effekter visades framförallt vid föräldrastöd med fokus på;

- uppfostringsmetoder

- regelsättande

- kommunikation inom familjen

- insyn i barnens liv (s.k. monotoring)

- information om barn utveckling och risker som barn möte

- hantering av föräldrars egna liv som vuxna.

Olika problem som nämns vid analysen av resultatet är;

- ibland kombineras föräldrastöd med andra insatser och då blir det svårt att veta

om det är just föräldrastöd som har effekt

- inom samma insats får föräldrarna ofta stöd med flera olika saker de är då

osäkert vilka delar av stödet som ger effekt

- få studier har längre uppföljning än ett år vilket gör det svårt att dra slutsatser

om långsiktig verkan

- de flesta studierna är gjorda i USA där barn ofta lever under sämre villkor än i

Sverige

- oklarheter om deltagarnas sociala bakgrund, den rapporteras bara när insatsen

är riktad.

Med hänvisning till Socialdepartementets kartläggning av föräldrautbildningen 1997

(Ds 1997:6) tas även här ställning för insatser riktade till breda grupper. Faktorer att ta

hänsyn till som i bör påverka insatsernas utformning i Sverige, som nämns är;

etnicitet, familjesammansättning och kön. Man understryker också att det är viktigt att

tänka på att barn skiljer sig åt t.ex. vad gäller läggning och beteenden.

Generaliserbarhet till svenska förhållanden

Ställningstagandet för insatser riktade till breda grupper bildar utgångspunkten för en

diskussion om generaliserbarheten till svenska förhållanden. En fråga som tas upp,

förutom de olika problems som nämnts i analysen av resultaten, är att många insatser i

översikten är riktade till socioekonomiskt missgynnade grupper eller föräldrar som

upplever problem med barnet. Kan samma insats utformas som ett mer brett generellt

stöd? I översikten tycker man sig ha funnit skäl för att ”samma slags stöd inte sällan är

till nytta för familjer med skilda slags problem och även för en bred population” s.42.

Men det förs inget resonemang kring vad det är som gör att man drar dessa slutsatser.

Med de stränga krav på randomiserad kontrollerad metod (med syfte är att säkerställa

effekten och att resultatet ska kunna återupprepas) som varit vägledande för utredarna

kan knappast vara någon liten detalj att de metoder som rekommenderas inte är

utvärderade på en bred population i Sverige.

66

När forskning och praktik ska analyseras, som rör ett så brett område som

föräldrastöd, där flera professioner är involverade, kan kravet på randomiserade

kontrollerade studier som ett kriterium på vetenskaplighet tyckas väl ensidigt. Det

medför bl.a. att omdömet om de 60 stödinsatser som har studerats i Sverige blir att

man inte kan säga om det som görs är bra eller dåligt men, att det är troligt att det har

någon form av effekt.

6.4. En nationell strategi för föräldrastöd - föräldrastödsutredningen

Under 2008 genomfördes en offentlig utredning om föräldrastöd som är dokumenterad

i SOU 2008:131, Föräldrastöd – en vinst för alla (kallas i fortsättningen för

föräldrastödsutredningen). Uppgiften var att ”ta fram en långsiktig nationell strategi

för en kvalitetshöjande kompetensuppbyggnad och utveckling a samhällets erbjudande

av stöd och hjälp till kvinnor och män i deras föräldraskap” (SOU 2008:131, s.143).

Utredare var riksdagsledamot Inger Davidsson. I den här utredningen är professionen

socionomer representerade. Titti Fränkel utvecklingschef på Akademikerförbundet

SSR, fungerade som utredningens sekreterare. Utredningen hade en mycket kort tid till

sitt förfogande. I augusti 2008 var alla som skulle arbeta i utredningen utsedda och 31

december redovisades uppdraget. Av utrymmesskäl koncentrerar jag mig här på det

som sägs om familjecentraler och insatser för yngre barn.4

Till stor del bygger utredningen vidare på de slutsatser och rekommendationer som

gjordes av Folkhälsoinstitutet 2004. Det som nu presenteras är en strategi för hur ett

generellt föräldrastöd för alla föräldrar med barn 0-18 år, ska kunna erbjudas. Strategin

har tagits fram i samråd med aktörer på området, professionsföreträdare, studieförbund

och ideella organisationer. I definitionen av föräldrastöd finns nu även med en punkt

som understryker barns rättigheter. Föräldrastöd definieras som:

Ett brett utbud av insatser som föräldrar erbjuds ta del av och som syftar till att främja barns

hälsa och psykosociala utveckling.

Föräldrastödet ska bidra till:

Fördjupad kunskap om barns behov och rättigheter

Kontakt och gemenskap

Att stärka föräldrar i sin föräldraroll

(SOU 2008:131, s.45.)

Något nytt sägs egentligen inte om innehållet i föräldrastödet. Det är fortfarande ett

”brett” utbud av insatser som förordas. Men när är det gäller begreppet evidensbaserad

vill man vidga begreppet och definiera evidens som ”den samlade professionens

beprövade erfarenheter, ett brukarperspektiv samt bästa möjliga tillgängliga

forskning”(a.a. s.99) (jämför även Oscarsson, 2009). En problematisering görs även av

överförbarheten när det gäller program som är utformade utomlands för andra

målgrupper. Därför föreslår utredningen förstärkning av forskningen kring hur

4 I utredningen (SOU 2008:131) finns referenser till flera av de rapporter som har gjorts efter 2004 när det gäller

ämnesområdet föräldrastöd se t.ex. s. 22.

67

programmen fungerar i Sverige. Flera av de tidigare nämnda programmen, med vissa

tillägg, återkommer här (bl.a. ICDP, ”Från första början”, COPE).

Vilket stöd efterfrågar föräldrar?

I utredningen refereras olika undersökningar av vilket stöd föräldrar efterfrågar. De

visar bl.a. att det finns,

- ett behov av att ha ett kontaktnät för frågor och diskussion

- önskemål om en fortsättning av föräldragrupperna efter barnets födelse

- behov av stöd i föräldrarollen - bekräftelse på att allt fungerar som det ska

- ett större behov av föräldrastödjande aktiviteter bland föräldrar med små barn

- ett intresse för en gemensam träfflokal hos föräldrar med små barn

- ett större intresse för föräldrastödjande aktiviteter bland mammor

- tre former av stöd som intresserar mer än 40 % av alla föräldrar; strukturerade

föräldragrupper, information via media och telefonrådgivning

- ett större behov av stöd för ensamstående föräldrar (SOU 2008:131, s. 59ff.)

Denna efterfrågan från föräldrar indikerar att familjecentraler i allra högsta grad borde

vara en lämplig verksamhet. På utredningens omslagssida finns en bild med

pusselbitar där det på en bit står ”Familjecentral”. Utredningen framför också att

familjecentraler är en framgångsrik modell för samverkan och rekommenderar en

utbyggnad av familjecentraler eller familjehemsliknande verksamheter i alla

kommuner(a.a. s. 36). Men en strategi för hur detta ska genomföras saknas.

Samordning och utvärdering på olika nivåer

Samordning är ett nyckelbegrepp i strategin. Föräldrastödet ska samordnas på lokal

nivå i kommunen och där knytas till en tjänst. Föräldrastödets utbud och användning

ska kartläggas, en lokal strategi ska utvecklas och insatserna ska utvärderas. Även på

regional nivå ska visst föräldrastöd samordnas; gruppledare ska utbildas på regional

nivå och konferenser och utbildningar genomföras. På statlig nivå föreslås ett

”nationellt råd” inrättas för att samla, sprida och följa upp kunskap om föräldrastöd.

Riktlinjer för föräldrastöd ska tas fram av Socialstyrelsen. FHI i samarbete med SKL

och det nationella rådet ska ”utarbeta kriterier för öppna jämförelser inom

föräldrastöd” (a.a. s.29). Andra förslag är att ge olika aktörer och myndigheter uppdrag

som att inrätta en föräldratelefon, utreda föräldrastödssajter m.m.

Folkhälsoinstitutets tidigare förslag att helt flytta föräldrastödet från landstinget är här

nedtonat. Även om föräldrastödet ska samordnas på kommunal nivå så ingår MVC och

BVC i den ”föräldrastödskedja” som beskrivs. Personalen på MVC och BVC ska få

kompetensutveckling och ett utökat användande av strukturerade och evidensbaserade

program rekommenderas. Familjecentraler nämns även som en länk i

”föräldrastödskedjan” som stäcker sig ändå upp till och med tonårstiden.

Saknas kunskap om familjecentralers verksamhet?

Överhuvudtaget nämns familjecentraler och familjecentralsliknande vid ett par

tillfällen i uppräkningar jämsides med just det som är själva innehållet i

68

familjecentralens verksamhet som t.ex. lättillgänglig information, föräldrastöd riktat

till särskilda grupper, lättillgängliga mötesplatser som öppna förskolan och

motivationsarbete(a.a. s. 33, 35). Eftersom utredningen rekommenderar att det ska

finnas familjecentraler i alla kommuner så hade det kanske varit lämpligt att påpeka att

familjecentralen kan vara en sammanhållande ram för just detta innehåll. Till och med

strukturerade program för föräldrar kan som bekant finnas inom ramen för en

familjecentral. Som det nu presenteras kan det verka som familjecentraler eller

familjecentralsliknande verksamheter har ett helt annat innehåll. Brister det i kunskap

om vad en familjecentral kan innehålla eller har man helt enkelt haft för kort tid för sitt

uppdrag?

En annan fråga är varför begreppet ”familjecentralsliknande verksamheter” används i

sammanhanget och av det egentligen är som avses med det här. Att det kanske är något

helt annat än familjecentralsverksamhet är troligt då det i den förklarande texten står

att samverkan i en sådan verksamhet sker mellan familjen och aktörer som polis,

bostadsbolag och föreningsliv. BVC och MVC nämns överhuvudtaget inte i

sammanhanget (a.a. s.33).

Konsekvenser av utredningens förslag

Trots att familjecentralsverksamhet har ett betydligt mer framskjuten här än i

Folkhälsoinstitutets rapport från 2004 blir intrycket ändå ganska tandlöst och frågan

uppstår vad moroten kan vara för kommunerna för att åstadkomma bl.a. den

utbyggnad av familjecentraler som föreslås. I kapitel 14, ”Konsekvenser av

utredningens förslag” vill utredarna först och främst påpeka att det viktigaste

incitamentet för att bygga ut föräldrastödet är det ”humanistiska argumentet” att det

minskar mänskligt lidande på sikt; psykisk ohälsa, arbetslöshet m.m. Utredningen vill

inte ge några detaljerade anvisningar om hur stödet ska byggas ut och utformas

eftersom det ser så olika ut i landet. Istället vill man inspirera genom ett ”övergripande

hälsoekonomiskt resonemang utifrån två konkreta exempel” (a.a. s. 124). Det ena

exemplet kommer från den tidigare nämnda rapporten Individen i centrum. Det är

bättre att stämma i ån (Nilsson & Wadeskog, 2008). Det andra grundar sig på en

rapport från Statens fokhälsoinstitut (Bremberg, 2008) Hälsoekonomi för kommunala

satsningar på barn och ungdom. En metod för att uppskatta nyttan i förhållande till

kostnaden för olika insatser. I bägge rapporterna ges exempel som är uppskattningar

av hur stora besparingar föräldrastöd kan innebära. Men eftersom besparingar görs

först på sikt föreslås även att staten initialt, under en begränsad tidsperiod, finansierar

kostnaderna för ett utbyggt föräldrastöd.

Nationell strategi för ett utvecklat föräldrastöd – regeringens förslag

Efter remissomgången presenterade Maria Larsson regeringens förslag till en Nationell

strategi för stöd och hjälp till föräldrar i deras föräldraskap (Nationell strategi för ett

utvecklat föräldrastöd - En vinst för alla. S2009.001a) Föräldrastöd definieras här som

”en aktivitet som ger föräldrar kunskap om barnets hälsa, emotionella, kognitiva samt

sociala utveckling och/eller stärker deras sociala nätverk” (a.a.s. 2). Det understryks att

det stöd som ska erbjudas ska vara universellt och det ska inte omfatta selektivt eller

69

indikativt förebyggande insatser. Dessa delar av förebyggande arbete gör regeringen

en särskild separat satsning på. Det gäller de barn och ungdomar som riskerar att

utveckla eller som har en psykisk sjukdom eller psykisk funktionsnedsättning.

Insatserna omfattar också barn som påverkats av att någon av deras föräldrar har en

psykisk sjukdom eller psykisk funktionsnedsättning. Förslagen i denna del handlar

bl.a. om att förkorta väntetiderna till BUP, den specialiserade barn- och

ungdomspsykiatrin.

Strategin innehåller ett övergripande mål och tre delmål:

Övergripande mål Alla föräldrar ska erbjudas föräldrastöd under barnets uppväxt (0 -

17 år).

Delmål 1 Ökad samverkan kring föräldrastöd mellan aktörer vars verksamhet riktar sig

till föräldrar.

Delmål 2 Ökat antal hälsofrämjande arenor och mötesplatser för föräldrar.

Delmål 3 Ökat antal föräldrastödsaktörer med utbildning i hälsofrämjande metoder

och universella evidensbaserade föräldrastödsprogram.

(S2009.001a, s. 3.)

Regeringen anslår 70 miljoner som kommunerna får söka för att utveckla

föräldrastödsarbetet. Statens folkhälsoinstitut har fått i uppgift att fördela pengarna

som endast betalas ut till utvecklingsarbete som inte upphör efter projekttidens slut.

Ytterligare en förutsättning är att kommunerna samarbetar med en forskargrupp vid

något ”forskningslärosäte”. Det är ca åtta kommuner som kommer få ta del av stödet.

Försöksverksamheten ska pågå till och med 2011. (www.fhi.se). Statens

folkhälsoinstitut får även i uppdrag att:

bilda en samverkansgrupp för föräldrastöd Gruppen ska vara ett stöd i FHI:s uppdrag

att sammanställa och sprida kunskap om universellt förebyggande föräldrastödjande

modeller, metoder och program.

skapa ett dialogforum för kommuner och idéburna organisationer Syftet med forumet

är att deltagarna ska utbyta erfarenheter och sprida goda exempel på lokalt

utvecklingsarbete om föräldrastöd.

ta fram ett system för webben som erbjuder kommuner möjlighet till öppna

jämförelser Systemet ska vara frivilligt, webbaserat, enkelt att använda och innehålla

kvantitativa uppgifter.

(www.regeringen.se)

Familjecentralen nämns i strategin som en bland flera hälsofrämjande arenor. Det mest

konkreta i den presenterade strategin blir ändå att stödet till föräldrar ska bygga på

maual- och evidensbaserade modeller, metoder och program för att säkerställa att

föräldrastödet har en avsedd effekt. Samt att åtta kommuner får ta del av

utvecklingsmedel. Det blir upp till kommunerna själva att starta familjecentraler om de

finner det angeläget.

70

Eftersom man nu fått upp ögonen för att en hel del av de program som används i

Sverige är utvecklade för andra målgrupper och i andra länder så framförs med emfas

behovet av universella föräldrastödsprogram som utvärderats i ”vetenskapligt” i

Sverige . Örebro universitet har därför fått i uppdrag via Socialstyrelsen att hur

undersöka hur ”effektiva gruppbaserade föräldrastödsprogram

är för att minska barns psykiska ohälsa och sociala problem och för

att stärka föräldraskapet” (S2009.001, s. 17). Utvärderingen ska slutredovisas 2013.

Något förvånande är att effekterna av programmen ska jämförs med traditionell

”behandling”. Behandling är som bekant inte något som brukar associeras med

universellt förebyggande arbete.

I förordet till strategin understryker Maria Larsson att det ”finns inga färdiga metoder

eller någon patentmedicin när det gäller barnuppfostran som passar för varje barn i

varje situation”(a.a. Förord). Mitt intryck blir ändå att färdriktningen och målet i

regeringens strategi främst är patenterade ”färdiga” metoder och program. Särskilt när

det saknas en mer ingående diskussion om vad föräldrastöd egentligen är förutom just

detta. Dessutom saknas i strategin en diskussion om koppling, mellan de olika

nivåerna av förebyggande arbete, universellt-, selektivt- och indikerat förebyggande

arbete. Ett universellt förebyggande arbete kan givetvis medföra att problem

överhuvudtaget inte uppstår men en särskild vinst är ju också att föräldrar eller barn i

behov av andra insatser identifieras tidigt.

Vilka är experter på barn – professionella eller föräldrar?

I Svenska Dagbladet den 30 mars 2004 fanns en intervju med två psykologer, Malin

Bergström och Malin Alvén som varnar för den flod av information, forskning och

statistik vi överöses av bl.a i dagspressen. Under svenska psykologers årliga konferens

höll de en föreläsning med titeln ”Psykologins roll i föräldraskapet – på gott och ont”.

Bergström och Alvén menar att det kan vara så att för mycket kunskap till föräldrar

kan vara en belastning som skapar stress i sig.

Inga Gustafsson, fil.lic.,leg. psykolog, leg. psykoterapeut, är i en artikel i ”Psykisk

Hälsa” (nr.2, 2004) inne på liknande tankegångar. Artikel är skriven som en

kommentar till Statens folkhälsoinstituts rapport 2004. Vid denna rapports uppdatering

2009, kan det ändå verka som att man till viss del tagit intryck av Gustafssons (och

andras) kritik. Gustafsson börjar med att granska de tankar som ligger till grund för

vad hon kallar ”föräldraförbättringsprojektet”. Sedan 1930-talet har det bland experter

och politiker talats om att föräldrar är osäkra i sitt föräldraskap och saknar kunskap om

barns behov och utveckling. I det sammanhanget framförs åsikten att föräldraskapet är

yrke som kräver utbildning. Föräldrar bör med andra ord bli mer professionella och

rationella.

Mot föreställningen om föräldrars osäkerhet och behov av kunskap om barn ställer

Gustavsson påståendet att föräldrars kunskaper och kompetens har blivit negligerad av

experter. Som ”föregångare när det gäller tidig spädbarnkunskap” finns de vanliga

mödrar som långt före de professionella kommunicerade med sina spädbarn. Sedan har

71

experter utfärdat påbud om allt från besöksförbud för föräldrar på sjukhus till amning

var fjärde timme för att så småningom ansluta sig till det föräldrar sedan länge känt

varit rätt, genom att förklara att det nu är vetenskaplig kunskap.

I slutrapporten från Statens folkhälsoinstitut (2004) framförs att kunskapsläget är

annorlunda nu då vi kan erbjuda ett vetenskapligt baserade föräldrastöd med

säkerställda effekter. Men Gustafsson anser att de professionella främst har

vetenskaplig kunskap när det gäller lagbundenheter i barns utveckling, kunskap om

avvikelser och störningar samt om behandlingsmetoder för att lindra eller bota. Det är

ingen kunskap som vanliga föräldrar behöver för att utöva sitt föräldraskap anser

Gustafsson.

Gustafsson jämför det föräldrautbildningsprogram som startade i Sverige 1979 för alla

blivande och nyblivna föräldrar inom ramen för mödra- och barnhälsovården, med de

program som nu (2004) föreslås som COPE och ICDP. Det är metoder som inte

ursprungligen är utvecklade för universellt förebyggande arbete. COPE är en metod

framtagen för att hjälpa barnfamiljer med barn som har problem i kategorin ADHD.

ICDP är ett program som ursprungligen var tänkt att användas för utsatta barnfamiljer

i olika delar av världen. Gustafsson frågar om det behövs för alla föräldrar? Hon

saknar såväl behovsanalys som ”ett resonemang om huruvida brister i just

föräldra/barn samspelet skulle vara en avgörande faktor bakom de olika

uttrycksformerna för psykisk ohälsa vi hos barn vi ser i dag” (a.a. s.150).

De avgörande skillnader som framstår är att i 1979 års föräldrastödsprogram finns en

strävan att öka föräldrars kunskaper men även att öka föräldrars nätverk och stimulera

till eget initiativtagande i närsamhället. Utgångspunkten är ett antagande om föräldrars

egen kompetens.

Generellt förebyggande arbete riktat till alla medför, som tidigare nämnts, enligt

Gustafsson en möjlighet att tidigt upptäcka familjer i behov av särskilda insatser –

ritat förebyggande arbete, såväl som familjer i behov av vård – mer omfattande

insatser. Utan ett generellt förebyggande arbete kommer inte de andra grupperna att

hittas tidigt. Det ska däremot inte förväxlas med att ge insatser som är utformade för

riktade grupper till en bred population.

72

7. Aktuell forskning

7.1. Kari Killén – förebyggande arbete med utsatta familjer

När det gäller litteratur om teorier och metoder i ämnet förebyggande arbete med

barnfamiljer intar Bardomen varar i generationer. Om förebyggande arbete med

utsatta familjer av Kari Killén (2000) en särställning. Den ligger mycket nära det

sociala arbetes praktik som fokuseras i denna rapport.

Kari Killén, fil.dr och socionom har ofta citerats i offentliga sammanhang när det

gäller socialtjänstens område (t.ex. SOU 2001:72). Med Svikna barn - Om bristande

omsorg och vårt ansvar för de utsatta barnen (1993) har Killén spelat en roll inom

socialtjänsten i Sverige när det gäller definition och diskussion om vad bristande

omsorg är.

Bardomen varar i generationer - Om förebyggande arbete med utsatta familjer utgör

både en översikt av aktuell forskning på området och en genomgång och diskussion av

olika metoder och förhållningssätt i det praktiska arbetet med barnfamiljer.

Internationell forskning refereras men metoderna anknyts till den praktik för

förebyggande arbete som finns i norden. Den har även en ansats av lärobok när det

gäller förebyggande arbete med barnfamiljer genom att gå igenom och rekommendera

olika strategier för förebyggande arbete.

Jag kommer i det följande att göra en genomgång av det som jag uppfattar som

centrala ställningstagandena som Killén gör när det gäller förebyggande arbete med

barnfamiljer. Killén baserar sina slutsatser på forskning som hon refererar till i boken.

För att underlätta läsningen kommer inte jag referera all forskning som Killén

använder sig av. Det är till stor del samma slags forskning (huvudsakligen från USA

men även England och Tyskland) som kommer att ta upp mer ingående i nästa avsnitt.

Den som är intresserad av mer utförliga referenser hänvisas till Killén (2000).

Ett tillräckligt bra föräldraskap

I bokens första del behandlas de teoretiska grunderna för ett ”tillräckligt bra”

föräldraskap. Killén definierar det som ”att den fysiska och känslomässiga omsorgen

står i relation till de behov som barnet signalerar och inte i relation till de vuxnas

behov” (a.a.s. 34). Killéns ställningstagande är att de allra flesta föräldrar är

”tillräckligt bra” och att det inte särskilt många som är bättre än det.

Killén beskriver faktorer som påverkar föräldraskapet även när omsorgen som

utgångspunkt är ”tillräckligt bra”. Föräldrar kan t.ex. ha ”inre arbetsmodeller”

(förälderns relation till egna föräldrar) som inte är till någon större hjälp hur de ska

bete sig som föräldrar(a.a. s.69). Föräldrars självkänsla, livssituation och olika yttre

omständigheter som t.ex skilsmässa, krissituationer, och barnets egen

sårbarhet/känslighet är faktorer som påverkar föräldrars omsorgsförmåga. Killén

73

benämner också en sammansatt grupp av föräldrar med mer allvarliga problem som

”föräldrar med särskilda behov”. Det är föräldrar där det t.ex. finns missbruk och

psykisk sjukdom med i bilden. I dessa familjer är barnen särskilt utsatta och Killén

anser att både selektivt och indikerat förebyggande arbete behövs ”innan föräldrarna

lidit nederlag i sin föräldraroll” (a.a. s.102.).

Det som Killén presenterar som ”ny” kunskap på området handlar om samspel och

anknytning. Killéns utgångspunkt är att nu vet vi att ett ”bra förhållande mellan

föräldrar och barn är ett skydd mot både aktuella och framtida belastningar” (a.a. s.28).

Det som gör att vi idag vet mycket mer är ökade kunskaper och forskning när det

gäller anknytning mellan föräldrar och barn. Killén tar här avstamp i den

anknytningsteori som startat med Bowlby men betonar att det fortfarande är mycket

som vi inte vet. Det gäller framförallt forskning som rör hur mycket anknytningen

påverkar barnets utveckling över tid. Vissa studier tyder på ett sådant samband.

Killén menar att det finns ett samband mellan vad hon kallar anknytningsmönster

mellan barn och föräldrar på så sätt att, barn till otillgängliga föräldrar utvecklar en

otrygg anknytning och barn till tillgängliga föräldrar utvecklar en trygg anknytning.

Även om en trygg anknytning inte innebär någon garanti för framtida problem menar

Killén att den utgör ett viktigt skydd mot påfrestningar resten av livet. En annan aspekt

av anknytning som Killén tar upp är att barn ofta har anknytningar till professionella,

de är också viktiga att ta hänsyn till.

Fokus på barn i det förebyggande arbetet

Bokens andra del har som tema olika förebyggande förhållningssätt. Killén menar att

vi från en fokusering i det förebyggande arbetet på föräldrar har övergått till att

fokusera förhållandet föräldrar-barn till att slutligen ha börjat rikta fokus mot barnet.

Det handlar om att börja uppmärksamma barn som redan i förskolan, på olika sätt,

signalerar att de inte mår bra. Killén anser att det är en av de största utmaningarna att

utveckla ett förebyggande arbete där barnen befinner sig och som involverar den

personal som finns där. Det håller också på att växa fram en medvetenhet om barnens

behov på de vuxnas arenor som t.ex psykiatriska avdelningar samt metodutveckling

för barn till psykiskt sjuka föräldrar, barn till missbrukare m.fl.

Varning för ”den rätta” metoden

Precis som Gustavsson varnar Killén för att vi är på väg att professionalisera

föräldrarollen. Strävan efter perfektion kan undergräva föräldrars självkänsla. Det

gäller särskilt när man vill öka föräldrakompetensen genom en ensidig fokusering på

samspelet utan att ta hänsyn till andra påverkansfaktorer.

När samspelet mellan föräldrar och barn brister så kan det bero på olika psykosociala

belastningar: bristande nätverk, ekonomiska problem, samlevnadsproblem/…/

Föräldrarna kan vara fysiskt och/eller psykiskt slitna efter påfrestande graviditet och

förlossning. Barnet kan vara krävande och svårt att trösta och lugna. I sådana situationer

kan fokuseringen på samspelet mellan barn och föräldrar bli ytterligare en belastning,

ännu ett krav på föräldrar som kanske redan känner sig otillräckliga. En sådan

74

fokusering kan dessutom leda till att föräldrarna blir alltför upptagna av att vara

”duktiga”. Detta skapar osäkerhet och kan hämma deras spontanitet och autenticitet.

((Killen, 2000, s. 111)

Killén varnar för att tro att den finns en enda modell som är den riktiga och förespråkar

i stället ett mer differentierat och brett angreppssätt att ”vi är mer upptagna av behov

och processer, mindre av modeller och åtgärder” (s.112). När vi ska välja en modell

vill Killén att vi frågar oss om den passar i sammanhanget. Killén vill precis som

Gustavsson efterlysa behovsanalys när man står inför ett metodval.

När det gäller utvärdering av olika insatsers effektivitet refererar Killén några

undersökningar med inriktning på selektivt respektive universellt förebyggande arbete

som visar betydelsen av att anpassa metod till målgrupp. När föräldrar var passiva

mottagare till information bl.a. i form av videoinspelat material så kunde det t.o.m.

fungera i negativ riktning på så sätt att man försökte kopiera ett beteende utan någon

djupare förståelse. Ett försök med rollspel där föräldrar fick spela mamma och barn,

gav betydligt bättre resultat. Föräldrarna som deltog i undersökningen hade redan visat

tecken på bristande omsorg och därför är det heller inte möjligt att göra några

generaliseringar utifrån resultatet. Killéns poäng är att det är troligt att resultatet hade

blivit annorlunda med en annan grupp av föräldrar och att det gäller att utvärdera de

olika element som ingår i metoderna.

Redskap i socialt förebyggande arbete

Killén tar upp en rad element som kan vara verksamma både i universellt och selektivt

förebyggande arbete. Det är redskap som kan användas både individuellt och i

grupper. De kan användas av personal inom hälso- och sjukvård, öppna förskolor eller

andra lämpliga arenor. Behovsanalys är återigen viktig för att kunna avgöra var

tyngdpunkten i arbetet ska ligga.

. Kontaktförhållandet till föräldrarna.

. Omsorg och stöd

. Förstärkning av det sociala nätverket

. Förstärkning av föräldrafunktionerna och stimulering av samspelet.

. Arbete med inre arbetsmodeller

. Föreberedelsearbete och bearbetning av oro.

. Reducering av stress.

. Krisbehandling och krishjälp.

(Killen, 2000, . s.122.)

Innehållet kan sammanfattas som att ge stöd åt föräldrar, att stärka föräldrafunktioner

och samspel samt nätverket runt familjen. Killén anser att det är enkla metoder som

inte kräver terapeutisk utbildning. ”Vad som krävs av utövaren är inlevelse, insikt och

känslighet” (a.a. s.164). Det är ett återkommande tema hos Killén att de kvalitéer som

professionella vill att föräldrar ska utveckla i relation till sina barn, måste de

professionella själva spegla i sitt förhållningssätt till föräldrarna.

75

Killén anser att det krävs fortsatt forskning, särskilt när det gäller vad som är effektiva

metoder i det förebyggande arbetet. Men om vi har en ”öppenhet för barnens och

föräldrarnas signaler, teorietiskt väl förankrade arbetshypoteser och ett differentierat

tillvägagångssätt blir sannolikheten stor för att vi rör oss i rätt riktning” (a.a. s.29).

Killén betonar att det är viktigt att följa forskning och praktik när det gäller

ämnesområdet samt att en ökad satsning på förebyggande arbete förutsätter en

kompetenshöjning hos berörd personal.

7.2. Familjebehandling – en forskningsbaserad översikt

I Familjebehandling på goda grunder, (Hansson et al., 2001) görs en översikt av

utvärderingsforskning om effekter av familjebehandling för socialtjänsten, individ-

och familjeomsorgs målgrupper. Hansson vill endast kalla det arbete som utförs av

legitimerade psykoterapeuter för familjeterapi. Annars används termen familjearbete

(a.a. s.13).

Hanson skriver att olika former av familjeterapi och familjebehandling, sedan 60- och

70-talen, har varit en mycket vanligt förekommande behandlingsmetod inom

psykosocialt arbete. Socionomer med familjeterapeutisk utbildning finns i nästan varje

större kommun i Sverige.

Som tidigare nämnts arbetar Hansson inom den forskningstradition som ställer krav på

randomiserade kontrollerade studier. Även här framförs den goda nyheten att det med

dessa strängt uppställda krav finns det belägg för att familjeterapi har positiva effekter

vid jämförelse med individualterapi, vanlig terapi eller ingen behandling alls. Det finns

ett stort stöd i forskningen för familjeterapi och familjeinriktade behandlingsinsatser

främst för, beteendestörda, missbrukare och antisociala grupper. När det gäller tidig

ålder handlar det om föräldrautbildning.

Kritik mot metodval i Sverige

Hansson är överhuvudtaget kritisk till att vi i Sverige har en tendens att ta till oss

metoder utan att utvärdera dem enligt tidigare nämnda kriterier. Hansson tar även upp

att vi i Sverige aldrig utvärderat effekten av olika insatser av föräldrautbildning trots

vår långa tradition av olika föräldrautbildningar inom MVC och BVC. ”Är det

självklart att det som görs är tillräckligt bra eller vill man inte pröva nya

modeller?”(a.a. s.72.)

Det fanns, när översikten skrevs (2001), ca. 250 olika familjeterapeutiska inriktningar

och utvecklingen går mot en tendens att blanda olika modeller. Något som forskningen

hittills inte givit svar på men som bör utforskas är enligt Hansson om det är

familjeterapi i allmänhet som är verksam eller någon särskild modell.

De amerikanska mer beteendeinriktade modellerna för föräldrautbildning har haft svårt

att vinna terräng i Sverige. Hansson spekulerar i om det här funnits ett motstånd mot

just beteendeinriktade behandlingsmetoder eller om det handlar om en rädsla för att

grupper av barn riskerar att bli utpekande – stigmatiserade. Hansson anser att vi i

76

Sverige har arbete mycket utifrån konsultation, stöd till personal och mindre med stöd

och behandling till barn och föräldrar.

Insatser på olika nivåer

Hansson diskuterar nack- och fördelar med familjebehandlingsinsatser på olika

”nivåer”. När det gäller universella insatser, är de inte är stigmatiserande, lätta att

driva, bra stöd tidigt med ”stor potentiell effekt”(a.a.s.24). Bland nackdelarna är

svårighet när det gäller att motivera för allmänhet och politiker, att de kan vara dyra

och att de är svåra att mäta. Målinriktade insatser (selektivt förebyggande arbete) är

däremot lätta att motivera, insatser kan skräddarsys och kan därför antas vara

effektiva, insatserna möter problem tidigt eller innan de ens uppträtt. Men även dessa

insatser kan vara svåra att motivera och det kan finnas risk till stigmatisering. Det kan

även vara svårt att välja ut rätt individer, insatsen kan göras för smal eller för bred. De

kliniska insatserna (indikerat förebyggande arbete) är lätta att motivera då det finns

tydliga problem som behöver behandlas. En stor nackdel är dock att man kanske inte

får med flera av de som skulle behöva hjälp bland annat p.g.a. att det är

stigmatiserande och det är dyrt.

Familjeutbildning

När det gäller familjeutbildning handlar det just om utbildning – inte behandling.

Bakgrunden är ofta inlärningsteori. Utgångspunkten är att det är föräldrarna som ska

lära och socialiserar sina barn. Forskning har visat att det är möjligt att spåra

beteendeproblem så tidigt som vid tre års ålder och att barn som tidigt visar tecken på

antisocialt beteende löper större risk att utveckla sådant beteende som vuxna.

Prognosen för dessa barn är sämre än för de barn som senare utvecklar antisocialt

beteende. Många av de här barnen remitteras senare till BUP. Genom tidig behandling

kan en utveckling mot skolk, missbruk och kriminalitet förhindras. Varaktigheten över

tid är dock inte säkerställd när det gäller mer beteendeinriktade program.

En metod som är välundersökt är Parent Magnagement Training (PMT). Metoden har

främst använts som målinriktade insats till riskgrupper med olika åldrar från

förskolebarn till tonåringar vid olika problem som t.ex. raseriutbrott, hyperaktivitet,

svårigheter att följa instruktioner, beteendestörningar och antisocialt beteende. De två

sistnämnda kategorierna är de vanligast.

Webster-Strattons modell för föräldrautbildning använder video. Man riktar sig till

barn 4-7 år och använder sig av färdiga videoinspelade sekvenser. Som exempel

nämns ett program, BASIC där föräldrar träffas i grupp 13-14 gg och får se på

videoinspelningar av olika uppfostringssituationer som sedan diskuteras. Olika teman

som behandlas är t.ex. lek, inlärning, konsten att ge stöd och beröm, att sätta gränser

att handskas med dåligt uppförande.

Marte Meo och Mellow Parenting, bägge metoder som använder video som verktyg

beskrivs av Hansson som intressanta metoder med lovande resultat från mindre

studier. Framförallt Marte Meo har stor fått stor spridning i Sverige men även Mellow

Parenting som ombearbetats för att anpassas till svenska förhållanden av Magdalena

77

Mattson som varit med och utvecklat programmet i England. Med vissa smärre

ändringar har programmet använts på flera orter i Sverige.

Marte Meo, vars namn kommer från latinets ”mars martis” ungefär ”av egen kraft”, är

en metod som bygger på styrkan hos den enskilda individen. Metoden består av två

delar. En analysdel och en metod för samspelsbehandling/konsultation. Man använder

sig av videoinspelade sekvenser av samspel mellan barn och förälder som analyseras.

Vid återgivning av filmsekvensen tillsammans med föräldrar skapas själva

behandlingssituationen. ”Vad man försöker åstadkomma i återgivningarna är att

stimulera de kognitiva och emotionella resurser som föräldern har och med hjälp av

dess förstå barnet och hitta sitt sätt att bemöta det.” (a.a. s.66).

Mellow Parenting (moget föräldraskap) är ett statligt projekt för föräldrautbildning

som startade i England 1992 i syfte att förebygga våld. Behandlingen består av tre

delar, en psykodynamiskt inriktad psykoterapigrupp, ett miljöterapeutiskt inslag i form

av lunch och en aktivitet tillsammans med barnen som videofilmas samt en

gruppdiskussion med mödrarna. Det som skiljer Mellow Parenting från ett enbart

beteendeinriktat program som PMT är att man också arbetar med en psykodynamisk

komponent, med att utveckla föräldrarnas förståelse av sitt beteende genom insikt om

kopplingen mellan hur de själva behandlades som barn och hur de nu agerar som

föräldrar (Graff/Mattsson 1996). Mellow Parenting har sedan Hanssons översikt skrevs

utvärderats ytterligare i England och även i Sverige med gott resultat.

Familjeterapi

När det gäller par- och äktenskapsterapi bedrivs denna främst inom den kommunala

familjerådgivningen. Som Hansson tar upp är det inte helt lätt att skilja på

familjerådgivning och par- äktenskapsterapi. Familjerådgivning kan vara information

om vårdnadsfrågor men kan också få terapeutiska effekter. Den familjerådgivning eller

familjeterapeutiska samtal som bedrivs vid familjecentraler får naturligt nog

föräldraskapet i fokus.

I Sverige har många brukarundersökningar visat att par varit nöjda och anser att de fått

hjälp av familjerådgivning. En uppföljningsundersökning visar även bibehållen effekt

av behandlingen. Enligt Hansson så visar forskning att ca 50% av paren uppnår en

förbättring från lyckliga till olyckliga äktenskap.

7.3. Föräldrastöd och spädbarns psykiska hälsa

Rapporten Föräldrastöd och spädbarns psykiska hälsa av Philip Hwang och Birgitta

Wickberg (1991) har redan behandlats till viss del i kapitlet om teoretiska

utgångspunkter. Där nämndes utgångspunkterna i den spädbarnsforskning som betonar

betydelsen av anknytningen mellan förälder och barn samt synen på familjen som ett

socialt system vars olika delar påverkar varandra; parrelation, föräldraskap och

spädbarnets beteende (Belsky 1981). I rapporten Föräldrastöd och spädbarns psykiska

hälsa går man igenom olika påfrestningar som kan utgöra riskfaktorer under

78

spädbarnsperioden t.ex. föräldrastress, depression hos nyblivna mammor, förtidigt

födda barn, den förändrade parrelationen, ansvarsfördelningen mellan föräldrarna

m.m.

När det gäller förebyggande arbete anser man att alla ”insatser inom hälso- och

sjukvården som riktar sig mot spädbarn och spädbarnsfamiljer är förebyggande till sin

natur” ( a.a. s. 52). Behovet av generella såväl som riktade insatser betonas samt att

avvägningen mellan dessa båda inte är helt lätt. Mödra- och barnavårdcentralerna ses

som en viktig bas för arbetet men ett problem är att det psykosociala arbetet inom

hälsovården saknar metoder och struktur. Flera utredningar har betonat behovet av

riktat förebyggande arbete inom sjukvården för att förebygga psykiska problem hos

spädbarn.

Vid Medicinska forskningsrådets konferens 1999 kom man fram till tre principiella

förhållningssätt för mödra- och barnhälsovården: Ett mer flexibelt och individuellt stöd

till barnfamiljer, ett särskilt ansvar när det gäller tidig upptäckt av behov av

stödinsatser och att nya arbetsmetoder ska vara kunskapsbaserade (MFRI1999).

När det gäller generella insatser framhålls föräldragrupper, öppen förskola och

familjecentraler som beskrivs som samarbetsformer mellan mödra- och barnhälsovård,

socialtjänst och öppen förskola. När det gäller riktade insatser har en kartläggning i

Göteborg från -97 visat att mellan tre och sex procent av alla barnfamiljer har behov

av individuella stödinsatser under graviditet och barnets första 18 månader. Flera

svenska undersökningar visar att ca. 10-20% av alla föräldrar upplever problem med

barnens, sömn, mat och beteende under de två första åren. Stöd till föräldrar har visat

kunna minska den stress som är kopplad till problem med barnets mat och sömn.

Spädbarnsverksamhet – där föräldrar med svårare problem kan få hjälp har startat på

flera håll i Sverige men är mycket ojämt fördelade över landet. Föregångare har t.ex.

varit Viktoriagården i Malmö och Maskan i Stockholm. I Sverige gjordes -96 en

utvärdering av stödjande samtalsbehandling på BVC. Sköterskan satt modern i

centrum och använde ett ”lyssnade förhållningsätt” vilket gav positiva resultat. Även

babymassage har visat sig förbättra relationen mor och barn. Överhuvudtaget har

mödrar uttryckt sig positivt om stödsamtal på BVC där fokus inte enbart ligger på

barnet.

Förslag på åtgärder för att förhindra psykisk ohälsa hos spädbarn handlar om att

åtgärderna bör ha flera inriktningar. I enlighet med synsättet på familjen som ett socialt

system bör fokus finnas på familjen som helhet när man arbetar med att minska

föräldrastress. När det gäller risk- och skyddsfaktorer är det inte tillräckligt att urskilja

enskilda sådana. Ofta uppträder flera riskfaktorer samtidigt och det handlar mer om

samspelet mellan olika faktorer.

För att förbättra det förebyggande psykosociala arbetet inom hälsovården

rekommenderas att särskilda program utarbetas som komplement till det medicinska,

för att uppmärksamma kvinnor i behov av särskilt stöd. Vårdkedjan har även behov av

79

att kompletteras med specialistkompetens i form av tvärfackliga spädbarnsteam,

förskollärare, sjuksköterska, ibland socionom och psykolog. Personal som samlas i en

”tvärfacklig enhet som vänder sig till hela spädbarnsfamiljen” ses som en viktig

verksamhet som behöver utvecklas och utvärderas (a.a. s.70).

Ett förslag från Stockholms södra sjukvårdområde (1998) visar hur en tydlig vårdkedja

för spädbarns- och småbarnsfamiljer i behov av särskilt stöd skulle kunna se ut. De

länkar som ingår är följande: (1) mödra- och barnhälsovård, (2) familjecentraler, (3)

lokala tvärprofessionella spädbarns- och småbarnsteam med möjlighet till flexibel

dagbehandlingsverksamhet och (4) dagbehandlingsverksamhet för familjer med

”svårare problematik” och i behov av samspelsbehandling. (a.a. s. 71.)

7.4. Longitudinell forskning

Marianne Cederblad, professor i barn- och ungdomspsykiatri har gjort en översikt av

longitudinell forskning om barns utveckling till vuxna (2003) Från barndom till

vuxenliv – En översikt av longitudinell forskning. Cederblads ambition har varit att

sammanställa de studier som hon tror kan vara av intresse för professionella som

arbetar med barn inom hälso- och sjukvård och socialtjänst. En longitudinell studie

innebär en undersökning som följer individer under lång tid för att studera ett

utvecklingsförlopp där olika fenomen studeras. Vanligt är att börja vid födelsen men

det kan också finnas andra urvalskriterier.

Jag kommer här att referera en av de undersökningar som Cederblad själv tar upp som

särskilt central för att den för henne inneburit ett nytt sätt att forska – att leta efter

”friskfaktorer” när det gäller barns utveckling. Fakta hämtas även från ett särtryck ur

”Psykisk hälsa” nr 3 1995, Emmy. E. Werner ”Mot alla odds”.

Kauai-studien

Emmy E. Werner startade Kauai-studien 1955 med ett tvärvetenskapligt team, på den

Hawaiiska ön Kauai (den västligaste av USA:s kommuner). Inledningsvis var 837 barn

aktuella. Uppföljningar har gjorts vid olika åldrar graviditet, 2, 10, 18, 32 och 40 års

ålder. En anledning till att välja ön var att befolkningen bestod av olika etniska

grupper som invandrat till ön. Hälften av gruppen har vuxit upp under fattiga

förhållanden med föräldrar som var lågutbildade arbetare. Undersökningen har två

syften. 1. Att dokumentera alla graviditeter och följa de barn som föddes tills de blev

vuxna. 2. Att bedöma hur förhållanden runt födelsen och uppväxtvillkor påverkar

individens utveckling och anpassning.

Studien har framförallt fått uppmärksamhet kring den kartläggning som gjorts av sk.

friskfaktorer. Werner beskriver hur man började med att undersöka barnens

”sårbarhet” för negativ utveckling som en följd av att ha utsatts för olika påfrestningar

som t.ex. fattigdom, svåra omständigheter runt födelsen, föräldrar med psykisk

sjukdom och alkoholism. När det gäller omständigheter runt graviditet, barnets födelse

och handikapp till följd därav (sk. perinatal stress) fann man att effekten av

80

förhållanden i hemmiljön, familjens ”socio-ekonomiska status” var betydligt mer

utslagsgivande (tio gånger) (Cederblad, s. 101).

Ungefär en tredjedel av gruppen, som hade påfrestade hemförhållanden (t.ex.

fattigdom, alkoholism, psykisk sjukdom hos föräldrar) bedömdes tillhöra en grupp av

”högriskbarn”. Två tredjedelar av gruppen högriskbarn fick också själva flera

svårigheter som t.ex. inlärningsproblem och psykiska störningar men en tredjedel

klarade sig mycket bra både i skolan och socialt. Den gruppen fokuserade man sedan

för att identifiera vilka ”skyddsfaktorer” som hjälpt dessa barn.

De barn som hade klarat sig bra i riskgruppen uppfattades redan som spädbarn som

lättskötta och snälla med färre ät- och sömnproblem än de andra barnen. Som lite

större barn var de, aktiva, socialt orienterade och nyfikna med bra problemlösnings-

förmåga. Som vuxna hade de bättre utbildning och arbete än de andra i

högriskgruppen. De hade en hemmiljö som var mycket olik deras barndoms-

förhållanden och de som var gifta hade stabila och nära relationer till make/maka och

barn.

Skyddsfaktorer

Bland de skyddsfaktorer som identifierade var barnets personliga

läggning/temperament och de positiva cirklar som detta medförde, en viktig del.

Skyddsfaktorer relaterade till omgivningen var bl.a. mycket uppmärksamhet under

spädbarnsåret, positiv föräldra-barn relation, fungerade nätverk runt barnet och

struktur i hemmet. Även tillgång till medicinsk och social service beskrivs som en

skyddsfaktor. Skyddsfaktorer relaterade till familjen var bl.a en känsla av att ha

kontroll över sitt liv (locus of control), låg konfliktnivå, att barnet blir respektfullt

behandlad samt att föräldrarna beskrivs som förstående (Cederblad s. 112.) En

fullständig tabell över stress- och stöd/skyddsfaktorer lämnas i bilaga X.

Stödjande relationer, är det som Werner anser främst främjar självkänslan. Samtliga

”maskrosbarnen” i studien hade åtminstone en person i sin omgivning som villkorslöst

accepterade dem. Dessutom hade de ”en tilltro till att dåliga odds kan övervinnas”

(s.12). Denna tro kunde utvecklas just i relation till någon viktig person i nätverket.

Några kunde göra det redan som barn medan andra fick ”en andra chans” i vuxen

ålder. När det gällde de vuxna från högriskgruppen visade studien att när de fick

möjligheter i 20-30 årsåldern så ledde det till vändpunkter i deras liv. Vuxenutbildning

och studier var bland de viktigaste faktorerna som kunde initiera en positiv förändring.

Av detta drar Werner slutsatsen att det inte bara är förhållanden i den tidiga

barndomen som är utslagsgivande för individens utveckling och anpassning.

Werner understryker att: ”Främjande av självuppskattning och egen

prestationsförmåga är nyckelbeståndsdelar i varje intervention eller i varje

behandlingsprogram som skall lyckas” (s. 10). Stödundervisning i skolan, att klara

studierna, kan leda till ökat självförtroende men även olika fritidsintressen.

81

7.5. Forskning om risker i barns utveckling

Dagmar Lagerberg Fil.dr i sociologi, (Docent i samhällsmedicinsk forskning om barn)

och Claes Sundelin, professor i socialpediatrik, (Barnhälsovårdsöverläkare) behandlar

i en omfattande forskningsöversikt Risk och prognos i socialt arbete med barn –

Forskningsmetoder och resultat (2003) forskning om risker i barns utveckling.

Översikten innehåller en teoretisk och en empirisk del. Det görs en genomgång av

begreppen, orsak, samband och risk samt vilka mått och beräkningar som används för

att få fram resultaten. Den empiriska delen innehåller en översikt av forskningsresultat.

Ett syfte med genomgången av forskningsresultat i denna del är att visa på

komplexiteten och motsägelsefullheten bakom olika utsagor om vad forskningen visar.

Jag kommer i det följande att plocka fram och några få slutsatser som jag tycker är av

intresse i det här sammanhanget.

Riskfaktorer

När det gäller riskfaktorer poängteras att dessa måste ses i sitt sammanhang och att det

är svårt att säga något generellt. ”Man kan tala om stor risk-liten risk-ingen risk, men

det är alltid så att det finns barn som tycks gå oskadda genom en risk, andra som klarar

sig någorlunda och andra som verkligen far illa”. (a.a. s.327) Ett barn som har en

alkoholiserad förälder kanske inte utvecklar några problem, tar liten skada eller stor.

Det är flera faktorer som påverkar. Det kan t.ex. hopa sig faktorer så att en ”kumulativ

risk” uppstår. Har barnet utsatts för upprepade påfrestningar kan tillslut en ytterligare

bli det som stjälper lasset. Det kan vara olika risker vid olika åldrar och för olika

individer där en mängd olika faktorer har betydelse. Inte minst barnets egna, medfödda

resurser såväl som de skyddsfaktorer som barnet har tillgång till finns.

Ett viktigt forsknings resultat i sammanhanget är att barns fysiska och psykiska hälsa

gynnas av att växa upp i ”socialt mer gynnade områden och familjer”(a.a. s.208). Det

finns även stöd för att sociala klyftor skapar hälsoproblem för hela samhället.

Fattigdom är en kronisk stressfaktor med återverkningar även på andra områden än det

rent materiella, t.ex. barns skolprestationer och sociala funktionsförmåga. Fattigdom är

dessutom ett områdeskriterium som påverkar alla utan hänsyn till vars och ens

personliga ekonomi.

(Lagerberg & Sundelin, 2003, s.210)

Skyddsfaktorer

Det finns forskare som anser att det inte blir ändamålsenligt om inte både risk- och

friskfaktorer studeras samtidigt. ”Skyddsfaktorer modifierar risken för ett ogynnsamt

utfall så att risken är mindre när skyddsfaktorn finns och större när skyddsfaktorn

saknas” (a.a. s.216). Precis som när det gäller riskfaktorerna ökar mängden av

skyddsfaktorer möjligheterna för en god utveckling.

När det gäller friskfaktorer har man länge talat om ”maskrosbarn” som om det vore en

särskild sorts människor. Det är ett begrepp som Lagerberg & Sundelin menar håller

på att överges med den ökande kunskapen om att det inte finns osårbara barn. Begrepp

som författarna använder är ”motståndskraft och skyddsfaktorer”(a.a.s.215).

82

”Resilence” är ett begrepp som används på engelska. Barn som har utsatts för

stressande situationer kan visa motståndskraft i sitt beteende men ändå vara

deprimerade. Författarna understryker att det är viktigt att skapa kompetenta barn men

att de också måste få livskvalitet

Prediktion

När det gäller att kunna förutsäga, predicera hur ett barn ska utvecklas i framtiden (det

visste alla hur Kalle skulle bli….) är det främst kriminalitet hos vissa pojkar som visat

sig möjlig att förutsäga. Risken ökar med antalet ”prediktorer” som t.ex. tidiga

uppförandestörningar, skolmisslyckanden, aggressivitet, sviktande uppfostran i

familjen, tidig kriminalitet m.m. Men - det kommer alltid att finnas pojkar vars

kriminalitet inte går att förutsäga.

Det är däremot svårare att predicera missbruk och psykisk sjukdom. När det gäller

barnmisshandel kan vissa fångas in genom att identifieras i en riskgrupp, men inte alla

och inte heller alla i den riskgruppen kommer att misshandla sina barn. Mycket

forskning återstår på området.

Prevention

När det gäller prevention har man koncentrerat sig på sekundär prevention (selektivt

förebyggande arbete). De studier man granskat har varit randomiserade, kontrollerade ,

främst genomförda i Europa och USA. Effekter har framförallt visats när

interventioner riktas till nyblivna föräldrar. T.ex har ett program med ett hembesök i

veckan av BVC-sköterska under 6-8 veckor, förbättrade postnatal depression hos

nyblivna mödrar. Författarna vill dock varna för att hembesök skulle vara ett

universalmedel, många omständigheter påverkar utfallet.”Högkvalitativ barnomsorg”

tidigt är också gynnsam för psykosocialt utsatta barn och prematura och lågviktiga

barn samt barn till psykisk funktionshindrade.

Avdramatisering av riskbegreppet

Slutsatserna blir mycket försiktiga efter en lång genomgång av olika riskfaktorer,

skyddsfaktorer och mjöligheter att kunna göra förutsägelser. Lagerberg & Sundelin

vill ändå understryka att risksituationer av olika slag alltid innebär ett lidande för

barnet, ”att barnet klarar sig behöver inte betyda att barnet inte lider och behöver

hjälp” (a.a. s. 327). Däremot anser man inte att det finns tillräcklig kunskap att utifrån

enskilda riskfaktorer rekommendera vissa strategier. Det går inte heller att göra

prognoser för enskilda barn. Författarna förespråkar en avdramatisering av

riskbegreppet. Risker behöver inte var ödesbestämda och barn kanske gynnas mer av

att betraktas som normala.

Det som visat sig fruktbart är något författarna kallar ”mönsterperspektivet” som i

korthet handlar om att fler risker och faktorer samverkar. Det gäller även det samspel

mellan risk- och skyddsfaktorer som iakttagits - förekomsten av skyddsfaktorer kan

förta verkan av riskfaktorer. Lagerberg & Sundelin anser att det är en angeläget att

forska vidare kring vilka interventioner som stärker barns motståndskraft.” För det

83

sociala arbetet ligger det nära till hands att söka främja goda händelsekedjor och

gynnsamma vändpunkter”. (a.a. s.226.)

Här sammanfattas några av de slutsatser som Lagerberg & Sundelin kommer fram till

efter sin forskningsöversikt:

Förebyggande arbete och insatser kan grundas på kännedom om risker och

ogynnsamma utfall i grupper av befolkningen

Det finns starka argument för tidiga interventioner

Tidiga insatser till gravida kvinnor och deras barn har bäst effekt

Det förebyggande arbetet inom mödra- och barnhälsovården utgör en bas att

bygga vidare på och kombinera med riktade program mot familjer i riskzon

Det kan vara bättre att erbjuda insatser till alla i ett geografiskt riskområde

än att fokusera enskilda familjer i riskzon, som ofta behöver individuellt

anpassade insatser

Skolan är en fördelaktig arena för förebyggande arbete

Aggressivitet och antisociala tendenser bör åtgärdas tidigt genom

föräldrautbildning men även i förskola och skola med kognitivt

beteendeterapeutiska program (a.a. s.330f.)

7.6. Nätverk och barn i fokus

Sven Hessle, professor i socialt arbete, är redaktör för boken Fokus på barn, familj och

nätverk (2003). Boken är frukten av ett EU-projekt som innebar ett internationellt

kunskapsutbyte när det gäller socialt arbete, mellan olika universitet i Europa. I

Sverige fick Stockholms universitet uppdraget och valde ut sex praktikplatser som var

kända för sin spetskompetens när det gäller familjer och nätverksarbete:

Nätverksverksamheten vid Älvsjö stadsdelsnämnd, Familjecentret i Hagalund,

Krismottagningen i Botkyrka, Framnäs skola och terapicenter, Svalnäs Skola och

Terapiforum samt Barnbyn Skå. Efter EU-projektets avslut har dessa olika

verksamheter kommit att bilda ett nätverk. Bokens främsta syfte är att via olika

exempel från verksamheterna visa och inspirera andra professionella hur man kan

arbeta med barn, familj och nätverk när barn far illa.

Precis som när det gäller Killén (2000) finns här en pedagogisk ansats med flera

exempel från det sociala arbetets praktik som skulle kunna utgöra utgångspunkt för

diskussioner när det gäller metodval och arbetssätt med barnfamiljer. Hessle nämner

det stora gap som finns i flera länder mellan normalt förebyggande insatser och akuta

insatser när det gäller arbete med barn som far illa. Hessle menar att förebyggande

arbete har haft ett genombrott de senaste decennierna. I Sverige finns det nu flera

alternativ där nätverksperspektiv och familjefokus finns som en sammanbindande

länk.

En modell för att beskriva olika sorters insatser inom den sociala barnavården

presenteras: Preventiva insatser, Utredningsinsatser, Stödinsatser med barn boende i

84

hemmiljö och omhändertagande för samhällsvård (a.a. s. 22f). Modellen blir

funktionell för att förstå på vilken nivå de olika verksamheterna huvudsakligen arbetar

men även att de arbetar på fler olika nivåer. Hessle använder också en skala eller

nivåer för att beskriva insatser men här fungerar det inte att översätta med den

tredelade skalan för förebyggande arbete som används i rapporten. Aktuellt för denna

rapport blir främst preventiva insatser som kan placeras i kategorin selektivt- och i

viss mån universellt förebyggande arbete. Stödinsatser med barn boende i hemmiljö

skulle kunna ses som ett indikerat förebyggande arbete.

Ideologi

Den gemensamma ideologiska basen för de verksamheter som ingår beskrivs i

förkortad form som:

- Systemiskt tänkande – att alla människor lever i ett samspel, påverkar varandra.

- Salutogent synsätt – en fokusering på positiva resurser, behov av känsla av

sammanhang (Antonovsky 1987).

- Gott bemötande – en grundförutsättning för att kunna hjälpa någon, viktigare än

metod.

- Samskapande – kring målsättning och insatser med den som söker hjälp. Vi får

inte ta över – utan vara experter på att stödja individens/nätverkets egna

resurser.

- Minimalistiskt förhållningssätt – lagom lite insatser under begränsad tid. (a.a.

s.65f.)

Nätverksperspektiv

Nätverksperspektiv betonas som en konsekvens av det systemiska synsättet och

definieras som att vid kontakt med människor som söker hjälp, vara intresserad av att

förstå individens situation utifrån hennes sociala sammanhang och nätverk. Det finns

också en strävan att involvera individens nätverk i behandlingen, vilket inte behöver

innebära att träffa hela nätverket. I nätverksarbete kan man ta hjälp av olika redskap

som att rita nätverkskartor för att tydliggöra relationer och sammanhang. Mobilisering

av nätverket kan innebära att sammankalla delar av nätverket i en kritisk situation t.ex.

när ett barn riskerar att fara illa. Är nätverket mycket litet kan man arbeta med

nätverksskapande insatser som att återuppta avbrutna kontakter, gå med i någon

aktivitet eller grupp. Strukturerade nätverksmöten leds av en person och har en

särskild dagordning som syftar till att alla ska komma till tals och att konstruktiva

lösningsförslag uppnås. Processorienterade nätverksmöten leds av ett lag som

uppmuntrar att alla känslor kommer fram så att de kan bearbetas och lösningar inte blir

för snabba. Som tidigare nämnts kan man ibland samla till mindre möten där delar av

nätverket möts för att prata om en specifikt problem. Familjerådslag är också exempel

på en form av nätverksmöte.(a.a. s.74)

Greger Helin och Nicoline Isacson socionomer och nätverksledare (Nätverkshuset i

Älvsjö) tar i ett kapitel upp argument för att nätverksarbetet kan fungera som ett

samverkande och förebyggande arbete i lokalsamhället. Helin & Isacsons poäng är att

det just är brister i ”samordning och trimning av befintliga resurser” som gör att barn

faller mellan stolarna. De olika delarna i lokalsamhället som skola, förskola,

85

socialtjänst kan fungera dåligt p.g.a. olika problem inom och mellan organisationer

och människor, som t.ex. ledningsbrister, prestige, konflikter. Människorna i dessa

system blir på olika sätt ”indragna och drabbade. Det är också i ett sådant system

risken är störst att man som professionell antingen blundar för de problem som man

ser eller anmäler allt till socialtjänsten bara för att något ska hända.” (a.a.s.76.)

Helin och Isacson menar att i sådana fall måste det förebyggande sociala arbetet riktas

mot de som är indragna t.ex. en personalgrupp på en förskola eller en ledningsgrupp.

”I system där allt har kollapsat måste stöd, utbildning, handledning ges på alla nivåer.

Det kan vara till enskilda barn, föräldrar eller professionella, med hela familjer,

arbetsgrupper/…/”(a.a. s.76.) Helin och Isacson anser att om det finnas alternativa

förebyggande insatser i lokalsamhället att ta till när det finns oro för ett barn så skulle

det inte alltid behöva gå så långt som till anmälan. Ett barn som omhändertas och

placeras hamnar i ett nytt lokalsamhälle där personal behöver få stöd och handledning

o.s.v. I stället hade resurserna kunnat satsas i barnets ursprungliga lokalsamhälle t.ex. i

form av extra ekonomiskt stöd och handledning till föräldrarna. Vilket dessutom kostar

mindre på sikt.

Metodiken att arbeta tillsammans med hela nätverket har på sikt en positiv inverkan så

att de boende söker stöd, hjälp och råd på ett tidigare stadium. Chanserna att lyckas med

en förändring i ett barns liv är störst om ett lokalsamhälle kan erbjuda tidiga och

relevanta insatser då föräldrarna själva fortfarande vill det och är motiverade.

(a.a. s.79)

Ett paradigmskifte inom den sociala barnavården

I bokens avslutande kapitel granskar Hessle hur det är möjligt att bedriva ett så

gränsöverskridande arbete i den svenska sociala barnavården som bokens exempel

faktiskt visar. Hessle hävdar att den utveckling, som det förändrande synsättet på barn

och familj inneburit, kan tolkas som att det har skett ett paradigmskifte inom den

sociala barnavården. Med det menar Hessle att förändringarna de senast tjugo åren

inom ovan nämnda fält, helt har förändrat utgångspunkterna för det praktiska sociala

arbetet. Det är en utveckling som Hessle anser börjat med Barnbyn Skå och Skå-

Gustav Jonsson och som har lett fram till nätverksbegreppet som förenar de tre

nivåerna barn-familj-samhälle.

7.7. Ett folkhälsoperspektiv

Vibeke Bing har i boken Små få och fattiga (2003) visat på ett tvärvetenskapligt sätt

att tänka när det gäller barn och deras hälsa. Flera av de teman angående

skyddsfaktorer som tagits upp i det föregående presenteras här som ett hälsofrämjande

förebyggande arbete. Bing hänvisar bl.a. till Werners studie och tar även upp

empowerment som en förebyggande strategi för medborgarnas inflytande. Hon visar

på forskning som tyder på att barn blivit fattigare och att de ökande inkomstklyftorna

är skadliga för hälsan. ”I tjugo år har fattigdomen bland barn ökat systematisk medan

86

andra åldersgrupper fått det bättre” (s.265). Bing argumenterar för att villkoren för

barnfamiljer är svåra på många sätt i dag.

Två jämställda föräldrar i lönearbete och alla barn i barnomsorg och skola är en historisk

och internationellt unik familjesituation. För att klara den uppgiften med hälsan i behåll

behöver föräldrar support. Med högt tempo och dubbelarbete behöver de uppmuntran

och en stödjande omgivning. Det gäller både när mamma och pappa bor tillsammans

och när de lever var för sig.

Att familjer upplöses är en orsak till försämrad privatekonomi. Att invandrade familjer

saknar möjlighet att komma ur fattigdomens spiral är en annan. Ytterligare en förklaring

till att barnens andel av välfärden krymper hänger i hop med att barnens andel av

befolkningen krymper. Också detta är historiskt unikt och borde leda till strukturella

förändringar.

(Bing, 2003, s.267)

Som en nyckelstrategi när det gäller hälsoskapande faktorer nämns ”stödjande miljöer

och hälsofrämjande arenor” som kan ta tillvara de resurser som finns i omgivningen

t.ex. skolor, bibliotek, bostadsområden och familjecentraler (a.a. s.103f). Bing har

även förslag att skapa ett ”Barnhälsoinstitut” som kan fungera som ett forum för

forskning kring barn och deras hälsa.

87

8. Sammanfattning och slutsatser

De intervjuade socionomernas beskrivning av sitt förebyggande arbete kommer här att

sammanfattas och kopplas samman med den teoretiska genomgången i föregående

avsnitt.

8.1. Socialt förebyggande arbete i praktiken

Intervjuundersökningen fokuserad de socionomer som har sin organisatoriska

tillhörighet inom socialtjänsten och sitt arbete förlagt till en familjecentral.

Sammanlagt sju socionomer vid tre olika familjecentraler i en storstadsregion,

intervjuades. Syftet var att ta reda på hur socionomerna beskriver sitt förebyggande

arbete med enskilda barnfamiljer. Genom fallbeskrivningar gav socionomerna

exempel på ett framgångsrikt förebyggande arbetet enligt deras egen definition.

Frågeställningar var även hur målgruppen för det förebyggande arbetet såg ut och för

vilka problem eller frågor familjerna söker kontakt.

Socialt förebyggande arbete i praktiken

Intervjuundersökningen visade stora likheter mellan familjecentralerna i

beskrivningarna av hur socialt förebyggande arbete bedrivs i praktiken. Det fanns även

klara överensstämmelser med tidigare beskrivningar av socialt förebyggande arbete

inom ramen för en familjecentral (Bing, 1999, Bak & Gunnarsson, 2000) vilket tyder

på att detta arbete utgör en praktik som funnit fotfäste och fortsatt att utvecklas. Trots

olikheter när det gäller familjecentralernas storlek och organisation var det

övervägande intrycket en stor samstämmighet i beskrivningarna av målgrupp,

arbetsmetoder och synsätt.

Målgrupp

I beskrivningarna framträder en grupp föräldrar som har det gemensamt att de ofta har

långvariga ekonomiska, psykiska och/eller sociala problem. Det är familjer som verkar

ha svårt att tillgodogöra sig hjälp genom andra instanser som familjerådgivningen och

barn- och ungdomspsykiatrin. Enligt socionomernas uppskattningar träffar man

familjer från olika samhällsgrupper men familjer med låga inkomster dominerar.

Bostadsområdet, närområdet och dess befolkningssammansättning verkar avspegla

vilka familjer som socionomerna kommer i kontakt med. Finns det en familjecentral i

området verkar det som att barnfamiljer besöker den oavsett kulturell tillhörighet. Om

en strävan i samhället är att främja integration mellan olika kulturella grupper är

intrycket att familjecentralen i högsta grad är en lämplig arena.

Relationsproblem i fokus

Generellt beskrevs föräldrarna ha olika sorters relationsproblem. Problem i relationen

mellan föräldrarna kunde t.ex. ha uppstått i samband med olika kritiska livssituationer

som graviditetsbesked, barns födelse eller flytten till Sverige. Det fanns även

missbruksproblem och våld i de familjer socionomerna träffar. Kontakten med familjer

som har en mer komplex problembild blir ofta långvarig. Socionomerna träffar också

88

familjer där problemen är mindre eller inte lika etablerade med vilka man har en

kortare kontakt.

Ett ”tidigt” förebyggande arbete

Den mest omedelbara definitionen av förebyggande arbete var att det är något som

innebär ”tidig” hjälp. Tidigt kan innebära tidigt i barnets liv såväl som tidigt innan

problem hinner eskalera, eller att få hjälp i tid. I socionomernas fallbeskrivningar gavs

exempel på ett förebyggande arbete där man kommer i kontakt med familjen i

krissituationer i samband med graviditet och förlossning. Detta är ett arbete som ligger

helt i linje med spädbarnforskningens rön.

Att bryta negativa familjemönster som varat generationer tillbaka, var en annan aspekt

av förebyggande arbete som beskrevs. Det gavs bl.a. exempel på framgångsrikt

samarbete med ekonomisektioner kring föräldrar med långvarigt beroende av

ekonomiskt bistånd.

Att emot familjer med vad de kommer

Ett annat sätt att karaktärisera förebyggande arbete var att det innehöll ett

förutsättningslöst erbjudande till familjer att diskutera sina problem. Det fanns

erfarenhet av att rådgivande samtal, ofta kring någon praktisk fråga, kan leda till att

allvarligare problem som misshandel och missbruk tas upp efter en tids kontakt.

En annan aspekt av att kunna erbjuda förutsättningslösa samtal som framkom uttrycks

av Bing som att; ”människor slipper valsa runt och ej vet vart dom ska vända sig”.

(Bing, 1999, s. 96). På familjecentralerna går det att få vägledning när det gäller ett

relativt brett område av ämnen som rör barnfamiljers situation. Det finns dessutom en

ambition att inte ha några långa väntetider utan att vara lättillgänglig och kunna möta

upp när frågan eller krisen känns som mest akut.

Ett flexibelt och mångfacetterat arbete

Det praktiska arbetet med enskilda familjer präglas av en flexibilitet och helhetssyn på

familjen som innebär en beredskap att arbeta både mer praktiskt rådgivande, såväl som

pedagogiskt och behandlande. I flera av fallbeskrivningarna ges exempel på att arbetet

kan förändra karaktär och innehåll med tiden. En inledande individuell kontakt övergår

i gruppverksamhet och varvas med olika aktiviteter på familjecentralen, t.ex.

deltagande i verksamheten på öppen förskolan. Arbetssättet anpassas till situation och

familj. Arbetet förläggs så nära familjens vardag som möjligt och i samarbete med de

personer som är centrala för familjen.

Socionomernas beskrev att deras arbete innehåller;

- Samhällsinformation; hur man söker bostad, rättigheter/skyldigheter vid

skilsmässa/separation m.m.

- Motivationsarbete; t.ex. att studera, ta sig ut på arbetsmarknaden, förändra en

otillfredsställande livssituation.

- Nätverksarbete; att på olika sätt arbeta för att vidga familjens nätverk samt

underlätta kontakter mellan föräldrar och professionella.

89

- Gruppverksamhet; att leda riktade grupper för föräldrar, delta i

föräldrautbildning

- Samtal; samhällsinformation, behandlingsarbete och rådgivande samtal som rör

föräldrarnas samarbete, relationen barn-förälder.

- Miljöterapi i bemärkelsen att man gör saker tillsammans med familjen som

läger verksamhet, matlagning.

En jämförelse med de insatser som rekommenderas av Kari Killén visar stor

överensstämmelse med socionomernas beskrivningar sitt arbete.

Kontaktförhållandet till föräldrarna.

Omsorg och stöd

Förstärkning av det sociala nätverket

Förstärkning av föräldrafunktionerna och stimulering av samspelet.

Arbete med inre arbetsmodeller

Föreberedelsearbete och bearbetning av oro.

Reducering av stress.

Krisbehandling och krishjälp.

(Killén, 2000, s.122)

90

Indikerat

förebyggande

arbete

– på individnivå: Socionomerna har enskilda

kontakter med barnfamiljer

som berör flera aspekter av

familjens liv,sociala och

psykiska problem av mer all-

varligart. Kontakten sträcker

sig ofta över längre tid.

Behandlingsarbete som rör ank-

nytning och tidig relation mellan barn

och förälder t. ex. Marte Meo.

Selektivt förebyggande arbete: Socionomerna har enskilda kontakter med

barnfamiljer, samtalen har rådgivande och

tillfälligt stödjande karaktär, som rör

sociala problem och relationsproblem inom

familjen. Kontakten med familjen är

relativt kort, krisinterventioner under en

begränsad tid. Riktad gruppverksamhet för

föräldrar som upplever svårigheter i relation

till sina barn.

Universellt förebyggande arbete: Socionomerna träffar familjer som besöker föräldrautbildning på

MVC och BVC, för att informera bl. a. om den egna riktade

verksamheten. Socionomerna deltar på olika sätt i den generella

öppna verksamheten på familjecentralen som ofta har en

nätverksskapande karaktär t. ex. soppkvällar,

sommarläger, gårdsfester m. m.

Figur 1. En modell för att visa socionomernas socialt förebyggande arbete i

praktiken.

91

Det förebyggande arbete som socionomerna beskrev föll inom ramen för alla de tre

kategorier eller nivåer av socialt förebyggande arbete som Kari Killén beskriver

(2000). Se figur 1 där universellt, selektivt och indikerat förebyggande arbete som

definierades i det inledande kapitlet, visas. I pyramidens bas finns den största

målgruppen – insatser riktade till alla familjer. Högre upp i pyramiden minskar

målgruppen. Den minsta målgruppen är de få familjer i pyramiden topp med så svåra

problem att de faller utanför ramen för det förebyggande arbetet.

Gränserna för det förebyggande arbete var ett problem som berördes. Det kan t.ex.

uppstå prioriteringsproblem mellan ett riktat och ett mer generellt förebyggande

arbete. Det verkar som att tidsmässigt satsas mest på de två översta kategorierna. Två

familjecentraler framhöll att man främst ska arbeta med riktat socialt arbete (indikerat

och selektivt). Ekonomi och den organisatoriska tillhörigheten till socialtjänsten

nämndes som orsak. Det är högst trolig att ett mer renodlat förebyggande arbete ligger

i riskzon när ekonomiska underskott i organisationen ska åtgärdas. Resultatet kan bli

en överlevnadsstrategi som innebär att ta allt mer ”tungt”, indikerat familjearbete.

Även om Killéns modell inkluderar selektivt förebyggande arbete kan det finnas

invändningar mot att betrakta ett mer behandlande arbete med familjer som

förebyggande (Gustafsson, 1996). Om familjecentraler blir överexploaterade som

billigt vårdalternativ på hemma plan och i allt för hög grad inriktas mot en mer

resurskrävande grupp familjer riskerar verksamheten att allt mer glida från

förebyggande arbete mot behandling. Då missas hela poängen med att bedriva ett

socialt förebyggande arbetet inom ramen för den ”normala” institution som är den

plattform som familjecentralen utgör.

Familjecentralernas olikheter

Socionomerna på den stora familjecentralen betonade arbete med invandrade familjer

som ofta var på väg att separera. Socionomerna på den mellanstora familjecentralen

betonade vikten av att arbeta med förebyggande arbete på flera nivåer – individ, grupp

och struktur. Den lilla familjecentralen hade en något större betoning på

behandlingsarbete än de bägge andra.

Dessa olikheter kan till en viss del tolkas mot bakgrund av

befolkningssammansättningen i det område familjecentralen är belägen men även som

en medveten profilering och kultur som etablerats på de olika familjecentralerna.

Den stora familjecentralen som var lokaliserad i ett område med 60% invandrade

familjer (de bägge andra ca. 25-30%) gav flera exempel på kontakter med invandrade

familjer än de bägge övriga. Möten med familjer med invandrarbakgrund som var på

väg att separera, ibland med olika sociala problem som följd, var framträdande i

beskrivningarna.

Den mellanstora familjecentralen hade två vidareutbildande förskollärare som utförde i

stort sett samma arbetsuppgifter som socionomerna samt en utvecklingsledare för en

barngruppsverksamhet. Att det fanns mer personal med socialt förebyggande arbete

92

som arbetsuppgift skulle kunna förklara den större betoningen av arbete på grupp- och

strukturnivå som förekom på familjecentralen. Det innebar en större möjlighet att

differentiera det förebyggande arbetet än på den lilla familjecentralen med sin större

betoning av behandlingsarbete med enskilda familjer. En slutsats är att det krävs en

större personalsatsning för att få en familjecentral som arbetar aktivt på flera nivåer

Socionomernas teoretiska förankring

Den teoretiska förankring som socionomerna själva beskrev för sitt arbete var

framförallt Antonovskys salutogena perspektiv som innebär att koncentrera sig på det

friska, på individens resurser. Samtliga intervjupersoner gav uttryck för ett

förhållningssätt i arbetet som kan sammanfattas som att; uppmuntra och stödja

familjers egen kompetens och resurser att lösa sina problem och därigenom minska

behovet av professionell hjälp.

Psykodynamisk teori nämndes och avspeglas främst i uttalanden om behov av

bearbetande samtal och av påverkan av händelser i barndomen. Systemteori var också

en uttalad bas för arbetet vilket framförallt avspeglas i synsättet på individen/familjen

som en del av sitt sociala sammanhang och betoningen av nätverkets betydelse.

Att arbeta med familjer i grupp betonades som en viktig metod i det förebyggande

arbetet. På alla tre familjecentralerna förekom olika strukturerade

familjeutvecklingsprogram med pedagogisk inriktning, PMT, Mellow parenting, ICDP

vägledande samspel (ICDP) och Marte Meo. I den litteratur som granskats är det bl.a.

denna typ av föräldrautvecklingsprogram som rekommenderas.

Resultatet av socionomernas förebyggande arbete

Syftet med intervjuundersökningen var att göra en beskrivning av socionomernas

arbete, inte en utvärdering. Vedung (1998) påpekar att när det i en utvärdering gäller

effekter och resultat av olika sorters insatser finns svårigheter att veta vad det

egentligen är som påverkat resultatet/effekten. Är det insatsen och/eller andra faktorer

som är avgörande? Oscarsson (2009) påpekar att svårigheten när det gäller de

sammansatta problem som socialtjänstens klienter ofta har, är att de sällan låter sig

åtgärdas med en insats. Något som socionomerna kommenterade var att ”man kan

aldrig vara helt säker på vad som skulle ha hänt om familjerna inte fått hjälp”.

Även om det skulle krävas en annan sorts utvärdering och uppföljning av familjerna

under längre tid för att kunna uttala sig mer säkert om resultatet kan det vara intressant

att sammanfatta socionomernas beskrivningar av resultatet i de fallbeskrivningar som

de valt ut. Med utgångspunkt i de unika berättelser som fallbeskrivningarna utgör går

det att urskilja vissa risksituationer som familjen befinner sig i när kontakten inleds

samt den situation familjen befinner sig vid berättelsens slut, vilket skulle kunna

betraktas som ett resultat.

93

Fallbeskrivning 1.

Risksituation: En konfliktfylld skilsmässosituation riskerar att leda till separation

mellan pappa och barn och ensamt föräldraskap för modern. Barnet växer upp utan

kontakt med sin pappa.

Resultat: Pappan fortsätter att ha en relation med sitt barn. Han kommer att dela

föräldraskap och ansvar för barnet tillsammans med modern efter separationen.

Fallbeskrivning 2.

Risksituation: En ensamstående osäker mamma riskerar att misslyckas vid

återföreningen med sitt barn som varit placerat. Barnet riskerar att få en otrygg

omvårdnad samt att få uppleva en ny separation. Mamman riskerar återfall i missbruk.

Resultat: Barnet återförenas med en mamma som klarar av sitt föräldraskap med stöd.

Fallbeskrivning 3

Risksituation: En konfliktfylld och våldsam relation mellan vuxna. Barnet riskerar att

få en otrygg och farlig hemmiljö under sin uppväxt. Det finns fara för barnets fysiska

och psykiska hälsa.

Resultat: Den destruktiva relationen får ett slut. Barn och förälder får en lugn och

trygg hemmiljö samt ett nytt nätverk.

Fallbeskrivning 4

Risksituation: En ung mamma i kris. Egen dålig modersförebild. Risk för otrygg

anknytning mellan mor och barn. Barnets pappa har missbruksproblem och är psykiskt

instabil. Risk för barnets fysiska och psykiska hälsa.

Resultat: Barnet växer upp i en hemmiljö utan missbruk. Trygg anknytning mellan

mor och barn, större nätverk och högre utbildningsnivå för modern.

Fallbeskrivning 5

Risksituation: Kris i relationen mellan nyblivna föräldrar riskerar att leda till splittring

av familjen. Risk för svårigheter i föräldrarnas samarbete om barnet.

.

Resultat: Föräldrarna fortsätter att leva tillsammans och hittar ett sätt att kommunicera

och utveckla sitt föräldraskap.

Fallbeskrivning 6

Risksituation: En blivande mamma i kris med eventuell depression. Blivande pappa

med missbruksproblem. Risk för otrygg anknytning mellan barn och förälder, risk för

barnets fysiska och psykiska hälsa.

94

Resultat: Trygg hemmiljö för barnet, trygg anknytning mellan mor och barn, större

nätverk och högre utbildning för modern.

Alla fall är beskrivningar av framgångsrika arbeten med familjer där potentiellt

neråtgående spiraler bryts. Resultatet innebär en ökad föräldrakompetens, samt om

möjligt, ett bättre samarbete mellan de vuxna. I samtliga fallbeskrivningar utvidgas på

olika sätt barnfamiljernas nätverk. Utmärkande för barnfamiljernas utveckling är att

den ser ut att leda till ökad autonomi och mindre beroende av professionellt stöd. I

samliga fallbeskrivningarna hade familjerna följts upp efter en tid. Uppföljningen

visade att den positiva utveckling som startat hade fortsatt.

Kan det vara så att familjecentralen är en ny plattform för socialt arbete? Det skulle i

så fall innebära att socialt arbete inte bara i teorin utan även i praktiken börjar flytta

fokus från att hantera etablerade sociala problem till att intressera sig för hur man

förebygger dem.

I mina strävanden att ringa in och definiera det socialt förebyggande arbete som

beskrivs på en familjecentral har jag haft praktiken som utgångspunkt.

Beskrivningarna av denna praktik blir relativt mångordig. Att försöka att i några få

termer försöka definiera det förebyggande arbetet leder bara tillbaka till övergripande

och vaga målformuleringar. Dessa formuleringar lämnar egentligen ingen direkt

vägledning om vad förebyggande socionomer egentligen gör. I stället krävs ytterligare

definitioner av vad man egentligen menar med termer som ”tidigt” och

”förebyggande”. Åke Bergmark som har analyserat hur olika begrepp används och

definieras inom socialt arbete varnar för att överbetona definitionernas betydelse.

Det finns en mängd yrkesområden och ett antal akademiska discipliner där samma typ av

svårigheter att definiera innehåll och gränser är för handen. När legitimitet vunnits inom

dessa områden är det delvis genom tradition, men också i kraft av vad man åstadkommit

och förmågan att visa att man motsvarar förväntade funktioner.

(Bergmark, 1998, s. 145)

Socionomernas beskrivningar av sitt förebyggande arbete i praktiken och dess resultat

är ett exempel på hur en yrkesgrupp faktiskt visar att den motsvarar sina förväntade

funktioner. Dessutom utför socionomerna ett preventivt arbete som har stöd i

forskning.

8.2. Socialt förebyggande arbete ur ett samhällsperspektiv

En genomgång av samhällets inställning till socialt förebyggande arbete, i offentliga

utredningar och rapporter, ger ett mycket klart besked om att det är något som starkt

förespråkas idag, både ur ett ekonomiskt och ur ett mänskligt perspektiv. Bristande

resultat och ökade kostnader för insatser när skadan redan är skedd blir ytterligare ett

argument för att satsa på förebyggande arbete.

95

Enligt paragraf 5 kap 1a§ socialtjänstlagen har socialnämnden ett huvudansvar för att

initiera samverkan kring barn som far illa eller riskerar att fara illa. Socialnämnden är

skyldig att samverka med andra samhällsorgan kring barn både på individ- och

övergripande nivå. En skyldighet att samverka är även inskriven i de lagar som

reglerar hälso- och sjukvård samt skolans verksamhet. Att familjecentralen skulle vara

en särskilt lämplig arena för denna samverkan är klart uttalat. Familjecentraler

underlättar samverkan, är hälsofrämjande och förebyggande till sin karaktär.

Att förebyggande arbete innebär ekonomiska vinster på sikt är ett återkommande tema

i offentliga utredningar och rapporter. Det framhålls bl.a. att det krävs att olika

huvudmän har ett samhällsekonomiskt tänkande som sträcker sig utöver den egna

verksamhetens prioriteringar. Det är tydligt att tonen skärpts från statliga myndigheters

sida när det gäller behovet av ett mer långsiktigt tänkande.

Föräldrastöd är ett ämne som har ett starkt offentligt intresse vilket framförallt

avspeglas av de omfattande satsningar som gjorts när det gäller att ta fram rapporter,

granska forskning, utreda och slutligen föreslå en nationell strategi för hur

föräldrastödet ska utvecklas. I regeringens strategi 2009 är familjecentraler en form för

föräldrastöd som starkt rekommenderas. Men det finns ingen strategi för hur

familjecentraler ska bli byggas ut och blir en del av ett generellt utbud till barnfamiljer.

Familjecentralernas eventuella utbyggnad fortsätter att vara beroende av lokala

prioriteringar.

En bred bas i det förebyggande arbetet

I den offentliga utredningen och de förarbeten som föregått lagändringen (5 kap 1a§

SoL) kontrasteras förebyggande insatser mot dyra behandlingsinsatser i ett senare

skede. Ökade kostnader för social barnavård under 90-talet, i kombination med

oklarheter om effekten av de insatser man investerar i, framstår som alltmer oroande.

En bred ansats i det förebyggande arbetet förespråkas. Utgångspunkten är den

”preventiva paradoxen” som innebär att i och med att man inte med säkerhet vet vilka

familjer/individer som kommer utveckla problem behöver arbetet utformas mer

generellt. Riskgrupper är små och det är inte alls säkert att alla i en riskgrupp kommer

utveckla problem. Med generella insatser nås en större grupp och kan därmed kan även

fler barnfamiljer i behov av stöd (riktade insatser) upptäckas. Att erbjuda insatser till

alla i ett geografiskt riskområde, rekommenderas framför fokus på enskilda familjer.

Kopplingen mellan de olika nivåerna av förebyggande arbete

Kopplingen mellan universellt, selektivt och indikerat förebyggande arbete kan tolkas

så att universella insatser fångar upp individer i behov av selektiva eller indikerade

insatser. Det går inte att avstå från något led i kedjan. På familjecentraler finns en

kedja av insatser från universella, MVC, BVC och öppna förskolan, till de riktade

insatser (selektivt och indikerat förebyggande arbete) som socionomerna/socialtjänsten

bidrar med.

Det är viktigt att skapa förståelsen för koppling mellan de olika nivåerna av

förebyggande arbete. I den senaste föräldrastödutredningen och den strategi som

96

regeringen därefter presenterade görs inte någon sådan koppling. Generellt

förebyggande arbete ses som något totalt avskilt från övriga nivåer av förebyggande

arbete(selektivt och indikerat). I Socialstyrelsens kunskapsöversikt (2008) verkar det

som man missat själva poängen med familjecentralens verksamhet - att i ett generellt

och icke stigmatiserande sammanhang erbjuda en mötesplats för alla barnfamiljer -

inte att vara en riktad insats till de mest utsatta. Av det följer t.ex. att en ”bra”

sammansättning av familjer på familjecentralens öppna förskola är att den avspeglar

hur befolkningssammansättningen ser ut i det lokalsamhälle där familjecentralen är

belägen. Något som t.ex. var fallet när det gällde de tre familjecentraler som ingick i

den här rapportens undersökning. Det är inte en målsättning, varken för öppna

förskolan eller familjecentralen att främst vara en samlingsplats för familjer med svåra

problem. Däremot är det en målsättning att familjer som har problem av olika grad ska

känna sig välkomna där.

Stöd i forskning för förebyggande arbete

Risk och friskfaktorer

Det finns stöd i forskning för att låga inkomster och ekonomisk stress är en riskfaktor

för barn. Familjer med låga inkomster, är en grupp som socionomerna möter på

familjecentralen. Det finns även stöd i forskning för att sociala klyftor och fattigdom är

något som skapar hälsoproblem hos i befolkningen som helhet.

Det är svårt att förutsäga, predicera, hur ett barn ska utvecklas i framtiden. Det är

främst när det gäller kriminalitet hos pojkar, det till viss del visat sig möjligt. Att

förebyggande arbete är brottsförebyggande och att det ännu inte verkar ha fått

genomslag i kommunerna är ett tema i offentliga utredningar och rapporter.

Riskfaktorer måste ses i sitt sammanhang och det är ofta flera faktorer som samverkar.

Behov av ytterligare forskning är något som understryks.

Enligt den forskning som granskats är det framförallt fruktbart att fokusera sk frisk-

eller skyddsfaktorer som kan förta verkan av riskfaktorer Det finns tydliga indikationer

på att vissa faktorer är särskilt gynnsamma för barns utveckling. Det handlar främst

om olika stödjande relationer och fungerande nätverk men även om låg konfliktnivå

och struktur i hemmet samt uppväxt i socialt mer gynnade områden. Här utpekas det

som en lämplig uppgift för socialt arbete att vända negativa trender och starta positiva

händelsekedjor. Det är det arbete som de intervjuade socionomerna beskriver att de

utför.

Forskning visar också att ett bra förhållande/anknytning mellan föräldrar och barn

utgör ett skydd mot aktuella och framtida belastningar. Forskning visar goda resultat

när det gäller tidiga interventioner till gravida kvinnor och deras barn. Även resultat

från den sk spädbarnsforskningen refereras av flera forskare som idag vedertagen

kunskap. Det handlar om forskningsresultat som rör den tidiga relationen mellan barn

och förälder. Denna relation framställs som avgörande för barnets utveckling. Olika

metoder som innebär tidigt stöd till småbarnsföräldrar rekommenderas för att

förebygga framtida problem till följd av störningar under barnets första år.

97

I den aktuella forskningen framstår nätverk som ett nyckelbegrepp. Det finns flera

exempel på att ett nätverksperspektiv idag är ett etablerad synsätt inom socialt arbete.

Det är en central komponent i det socialt förebyggande arbetet på de familjecentraler

som ingår i undersökningen. En familj, en individs nätverk betraktas som en viktig

skyddsfaktor. Det är viktigt för en familj att ha ett nätverk, andra kontakter utanför

familjen. Olika former av nätverksarbete beskrivs som en ofta använd metod i socialt

förebyggande arbete.

Insatser – ytterligare forskning behövs

Forskning visar att när det gäller att förebygga psykisk ohälsa går det inte med

säkerhet att säga att exakt den insatsen eller metoden är lämplig för det problemet eller

den målgruppen. Det finns en osäkerhet kring matchning mellan specifika

metoder/insatser och problem. Det är många faktorer som påverkar resultatet av

insatser. Behov av ytterligare forskning betonas. Särskilt svenska studier behövs.

De rekommendationer som ändå presenteras både i föräldrastödsutredningen och

annan forskning är främst olika föräldrautvecklingsprogram vara de flesta är framtagna

i Nordeuropa, USA och Canada. Dessa program korresponderar med de krav på

randomiserade kontrollerade studier som framförs som ett kriterium på

vetenskaplighet. Det finns frågor om huruvida dessa program ska betraktas som

lämpliga universellt eller selektivt förebyggande insatser och hur de fungerar i Sverige.

Även om utvärdering och forskning så småningom kommer ge besked om det så kan

enskilda program inte betraktas som det enda föräldrastöd som vi behöver kunskap

om.

Intrycket är att behovet av ytterligare forskning på området är stort. Som inledningsvis

påpekats är inte den här gjorda forskningsöversikten på något sätt uttömmande utan

har framförallt fokus på den forskning som lyfts fram av statliga myndigheter och är

av relativt färskt datum. Det upprepade kravet på randomiserade kontrollerade studier

som garanti för vetenskaplighet ger ett väl snävt och ensidigt intryck. Att kombinera

olika metoder och perspektiv måste ge mer kunskap.

8.3. Socialt förebyggande arbete på en familjecentral – ett arbete i familjens intresse

Det är helt klart att socialt förebyggande arbete inom ramen för en familjecentral är en

från offentligt håll efterfrågad verksamhet som det går att finna stöd för i den

forskning som granskats. Det gäller det urval av forskning som granskats här. Givetvis

behövs ytterligare forskning och dokumentation av det socialt förebyggande arbete

som beskrivit i denna rapport.

Även om mycket forskning återstår är det tydligt att familjecentralen som verksamhet

ligger helt i linje med många av de ovan refererade strategier som idag efterfrågas i det

förebyggande arbete som har barn och deras familjer som målgrupp. Familjecentralen

är en verksamhet som bygger på samverkan mellan olika huvudmän. Där finns det

98

universella/generella förebyggande arbete (MVC, BVC, öppen förskola) som krävs för

att tidigt fånga upp familjer i behov av mer riktade insatser. Familjecentralens arbete

har den tidiga relationen mellan spädbarn och föräldrar i fokus. Den fungerar som en

gynnsam miljö för att främja de skyddsfaktorer som identifierats som avgörande för en

god utveckling. Socialt förebyggande arbete inom familjecentralens ram utgör i flera

avseenden ett positivt svar på den idag ofta upprepade uppmaningen att socialt arbete

bör bedrivas utifrån forskningsbaserad kunskap.

Resultatet av intervjuundersökningen visar att det finns en överensstämmelse mellan

samhällets ambitioner, forskning och det förebyggande arbetets praktik. Socionomer

som arbetar förebyggande på familjecentraler,

- samverkar med andra som arbetar med barn i området, MVC,BVC, skola

- bidrar till att tidigt identifiera familjer i behov av särskilt stöd och erbjuda dessa

olika insatser

- arbetar med föräldrautvecklingsprogram som rekommenderas av forskare

- arbetar nätverksskapande med att stärka olika skydds faktorer bl.a. att stötta

initiativ till utbildning och att komma ut på arbetsmarknad

- har ett salutogent synsätt, att stärka individens egna resurser

- erbjuder en alternativ mötesplats i ekonomiskt och socialt utsatta miljöer

- kan arbeta socialt mobiliserande för individer och grupper

Det socialt förebyggande arbete som beskrivs av de intervjuade socionomerna är långt

ifrån någon exklusiv verksamhet som går att välja bort om socialtjänstlagen ska följas.

De familjer som är målgrupper för förebyggande socionomers arbete har ofta flera

allvarliga problem. Det handlar om familjer där det finns missbruk och psykiska

problem, det är familjer där det finns stora slitningar mellan föräldrar och oro för hur

barnen mår. Ibland kan termen förebyggande kännas mindre relevant.

Ska socialtjänsten höja sin status från akutstyrd verksamhet när problemen redan är

etablerade så måste den bli mer offensiv och slå vakt om det förebyggande arbete som

börjat utvecklas.

99

Referenser

Abrahamsson, A., Bing V., Löfström, M. (2009). Arbetsmaterial: Erfarenheter från

familjecentraler i Västra Götaland – en utvärderingsrapport.

Holmer Anderson, M., Bons, T., Carlsson, A., Nyberg, E., & Mattsson Lundström, Å.

(2003). Familjehuset ett samhällsarbete med utsatta barnfamiljer, del I. Botkyrka:

FoU-Södertörn Skriftserie nr 30/03: Del I.

Antonovsky, A. (1999). Hälsans mysterium. Natur och Kultur.

Bak, M. & Gunnarsson, L. (2000). Familjecentralen - framtidens stöd till föräldrar

och barn?Folkhälsoinstitutet utvärderar: Rapport nr 14/2000.

Barfoed Martinell, E. (2004). Gnissel blir dynamik när fält och forskning knyts

samman. Socionomen. Facktidskriften för kvalificerat socialt arbete, nr 1, s. 29-30.

Bengtsson, K. Föreningen för familjecentraler. Muntlig delgivning den 21 juni 2004).

Bergmark, Å. (1998). Nyckelbegrepp i socialt arbete. Lund: Studentlitteratur.

Bergmark, Å., & Lundström, T. (2000). Metoder i socialt arbete – vad är det?

Meuvisse A., S. Sunesson, S., & H. Svärd (Red.), Socialt arbete. En grundbok.

Falköping: Natur och Kultur.

Bernler, G. Johnsson, L. (2001). Teori för psykosocialt arbete (3:e rev.uppl). Borås:

Natur och Kultur.

Bernler, G. Johnsson, L. (2003) Behandlingens villkor. Om relationen och

förväntingarna i det sociala arbetet. Borås: Natur och Kultur.

Bremberg, S (1998) Bättre hälsa för barn och ungdom - en strategi för de sämst

ställda, Stockholm: Folkhälsoinstitutet, rapport 1998:38, Förlagshuset Gothia.

Bing, V. (2003). Små, få och fattiga – om barn och folkhälsa. Lund: Studentlitteratur.

Bing, V. (1999). Morötter och Maskrosor. Om uppväxtvillkor och förebyggande

sociala tjänster (rev.uppl). Stockholm. Folkhälsoinstitutet.

Bons, T., Nyberg, E., Mattsson Lundström, Å., & Pettersson, S. Familjehuset – ett

resurscenter för barnfamiljer. En studie av ett storstadssatsningsprojekt i initialskedet,

del II: Botykyrka: FoU-Södertörn Skriftserie nr 30/03: Del II.

100

BRÅ (2003) Föräldrastöd i teori och praktik. Lokalt brottsförebyggande arbete.

Rappport 2003:6. Stockholm: Brottsförebyggande rådet.

Bravo, M. Lönnback, E-B. (1997) Förebyggande psykosocialt arbete med invandrade

familjer. Gruppmetod som stärker integrationsprocessen. Stockholm: FoU-Rapport

1997:22. Resursförvaltningen för skola och Socialtjänst.

BRÅ (2001) Kriminell utveckling – tidiga riskfaktorer och förebyggande instatser.

Rappport 2001:15. Stockholm: Brottsförebyggande rådet.

Cederblad, M. (2003) Från barndom till vuxenliv. En översikt av longitudinell

forskning. Stockholm: CUS och Gothia.

Denscombe, M. (2000) Forskningshandboken – för småskaliga forskningsprojekt inom

samhällsvetenskaperna. Lund: Studentlitteratur. (Orginalarbete publicerat 1998.)

Dir. 2003:76. Kommittédirektiv – En nationell handlingsplan för den sociala barn- och

ungdomsvården. Stockholm:

Ds 1997:6 Stöd i föräldraskapet. Kartläggning av föräldrautbildningen. Stockholm

Gotab

Föreningen För Familjecentralers Främjande. (2008) Kommentarer, reflektioner och

förslag till Familjecentraler – kartläggning och kunskapsöversikt Socialstyrelsen mars

2008. www.familjecentraler.se

Gustavsson, I. (1996) Handlingsprogram för det förebyggande arbetet inom PBU.

Stockholms läns landsting, Omsorgsnämnden, Barn- och ungdomspsykiatri.

Gustafsson, I. (2004). Det eviga projektet att göra föräldrar till bättre föräldrar. Psykisk

Hälsa, 45, (2), 135-154.

Harris, JR. (2001) Myten om föräldrars makt – varför barn blir som dom blir.

Stockholm: Svenska föreningen för psykisk hälsa (sfph).

Hwang, P., Wickberg, B. (2001) Föräldrastöd och spädbarns psykiska hälsa

.Stockholm: Statens Folhälsoinstitut, rapport nr 2001:37.

Hansson, K., Hedenbro, M., Lundblad, A-M., Sundelin, J. & Wirtberg, I. (2001).

Familjebehandling på goda grunder. Stockholm: Gothia.

Hartzell, M. (2004). Att gå samman ”Partnering with clients”. Socionomen.

Facktidskriften för kvalificerat socialt arbete, nr 4, 63-66.

Hessle, S. (Red). (2003). Folkus på barn, familj och nätverk – metodutveckling i den

sociala barnavården. Stockholm: Förlagshuset Gothia.

101

Hundeide, K. (2001) Vägledande samspel. Rädda Barnen, ICDP Sweden (2001-9135).

Killén, K. (2000). Barndomen varar i generationer. Om förebyggande arbete med

utsatta familjer. Stockholm: Whalström & Widstrand.

Lagerberg, D., & Sundelin, C. (2003). Risk och prognos i socialt arbete med barn.

Forskningmetoder och resultat. Göteborg: CUS och Gothia.

Mattsson, L. (2004) Stadsadvokat, Stockholms stad. Muntlig uppgift, 25 november

2004.

Nationalencyklopedin. (1999). Höganäs: Bra Böcker.

Nationell strategi för ett utvecklat föräldrastöd - En vinst för alla. S2009.001a. (2009)

Regeringskansliet. Socialdepartementet.

Nilsson, I. & Wadeskog, A. (2008) Individen i centrum. ”Det är bättre att stämma i

bäcken än i ån”. Skandia Försäkringsaktiebolag. www.skandia.se/ideer

Nyberg, E. (2000). Barnhälsovården kräver helhetssyn! Splittrad bild i ”state-of-the-

art” dokument. Läkartidningen, 97, (nr 25), s. 3052-3055.

Nyberg, E. (2004) Muntlig uppgift, 10 Juni 2004.

Oscarsson, L. (2009). Evidensbaserad praktik inom socialtjänsten. En introduktion för

praktiker, chefer, politiker och studenter. Sveriges Kommuner och Landsting och SKL

Kommentus. Stockholm.

Proposition 2002/03:53 Stärkt skydd för barn i utsatta situationer m.m,

Skolverket, Socialstyrelsen och Statens Folkhälsoinstitut. (2004). Tänk långsiktigt! En

samhällsmodell för prioriteringar som påverkar barns psykiska hälsa. Stockholm.

Socialstyrelsen, IMS (2008). Familjecentraler. Kartläggning och kunskapsöversikt.

SOU 2001:72. Barnmisshandel – Att förebygga och åtgärda.

SOU 2005:81. Källan till en chans. Nationell handlingsplan för den sociala barn- och

ungdomsvården.

SOU 2008:131, Föräldrastöd – en vinst för alla.

Statens folkhälsoinstitut 2000:10. Att verka tillsammans – en bok om familjecentraler.

Stockholm.

102

Statens folkhälsoinstitut 2000:4. Familjecentraler. Stockholm.

Statens folkhälsoinstitut 2002:32. Vikten av evidens. Värdet av förebyggande och

behandlande insatser baserade på social och folkhälsovetenskaplig forskning.

Stockholm.

Statens folkhälsoinstitut 2004:49. Nya verktyg för föräldrar – förslag till nya former

av föräldrastöd. Sven Bremberg (redaktör). Delrapporter:

Statens folkhälsoinstitut 2003:08. Föräldrastöd i Sverige år 2002.

Statens folkhälsoinstitut 2003:20. Stöd till föräldrar för att främja barn och

ungdomars psykiska hälsa, en systematisk forskningsöversikt. www.fhi.se

Stiftelsen Allmänna Barnhuset (2008). Forskningsseminarium om familjecentraler 10-

12 mars 2008.

Trender och politik styr föräldrar. (2004, 30 mars). Svenska Dagbladet.

Trinder, E. & Reynolds, S. (2000). Evidence-Based Practice. A Ciritical Appraisal.

Oxford: Blackwell Science. ISBN 0-632-05058-6.

Thurén, T. (1991). Vetenskapsteori för nybörjare. Stockholm: Runa Förlag.

Vedung, E. (1998). Utvärdering i politik och förvaltning. Andra upplagan. Lund:

Studentlitteratur.

Werner, E.E. (1995). Mot alla odds. Särtryck ur Psykisk hälsa, nr 3.

Westrup, U. & Persson, J.E. (2007). Gränsöverskridande ledarskap och styrning.

Förutsättningar för preventivt arbete med barn och ungdomar. ProG-projektet.

Stiftelsen Allmänna Barnhuset. Stockholm.

103

Bilaga 1.

Hej! Här kommer lite information om den kommande intervjun.

Det är tänkt att vi kommer en eller två personer från FoU och att vi gör en gruppintervju med

två eller fler socionomer hos er, hur många får ni bestämma själva.

Vad ni skulle behöva förbereda är två stycken fallberättelser. Det kan vara ”riktiga

berättelser” eller fingerade, som ni tycker på ett bra sätt illustrerar vad ni menar med ett

framgångsrikt förebyggande arbete hos er. Om ni utgår från ”riktiga fall” så kan ni eller vi

tillsammans avidentifiera dem sedan. Att ni är flera med vid intervjun gör att ni kan hjälpas åt

att berätta.

Med förebyggande menar jag främst att det inte handlar om familjer som behöver någon sorts

behandling dagligen eller med tvång – annars är det upp till er att definiera vad ni menar med

förebyggande hos er. Detsamma gäller framgångsrikt arbete, det är enligt er definition.

Med fall menar jag alltså att ni berättar en historia om en familj eller person med barn. Välj

gärna två så typiska berättelser från er verksamhet som möjligt – helst inte sällsynta

solskenshistorier som sen aldrig har upprepats. Det är bra om berättelserna har en tydlig börja

där det framgår hur ni fick kontakt med familjen och ett slut, vad ni tycker blev resultatet av

er kontakt. Resultatet behöver inte vara något fantastiskt men gärna innehålla någon

förändring för familjen.

Frågor som det är bra att fundera över när ni ska välja och berätta berättelserna:

- Varför valde ni just den här berättelsen?

- Vad är det som gör arbetet med familjen/individen förebyggande?

- Vilken betydelse har det att arbetet sker på en familjecentral?

- Vad tror ni gjorde arbetet med familjen/individen framgångsrikt?

- Vad blev resultatet av arbetet?

Som intervjuare är det tänkt att vi främst lyssnar på berättelserna och ställer frågor om det är

något vi inte förstår.

Dessutom kommer ni som deltar i intervjun få svara på dessa frågor vid intervjutillfället:

Vilken bakgrund/socialgrupp har de familjer ni arbetar med?

Vilken sorts problem är vanliga?

Vad är förebyggande arbete för er?

Hur arbetar ni förebyggande?

Vad kan förebyggas med er hjälp?

Vad medverkar ni till?

Kan ni säga någon särskild teori eller metod som är vägledande för er i ert arbete?

104