ÖKAD KUNSKAP OM KOST OCH NÄRING SIDAN 4-9SEXUALITET PÅ AGENDAN SIDAN 14-15BPSD I DEMENSVÅRDEN SIDAN 18-21

INOM VÅRD & OMSORG

NOV

2015

Vinnande app för moderna

sjuksköterskorMITTEN

32

Spaning ges ut av Malmö stad och är en tidning för dig som arbetar eller vill arbeta inom vård och omsorg.

Ansvarig utgivare: Natasha Khorasani.

Produktion: Jörgen Olsson, Wirtén Content Agency och Natasha Khorasani, Malmö stad.

Skribenter: Jörgen Olsson och Mia Ising.

Layout: Benny Mårtensson www.bennymartensson.se

Fotograf: Peter Kroon www.peterkroon.net

Tryckeri: Holmbergs

Beställ fler exemplar av tidningen på 040-34 21 06.

Malmö behöver dig!På stadens Eurosize-tavlor har under hösten ett enkelt och tydligt budskap synts: sjuksköterska, undersköterska, sjukgymnast – Malmö behöver dig, var med och bygg framtiden för oss alla!

Annonskampanjen är starten på ett strategiskt arbete med långsiktig employer branding för stadens vård och omsorg. Det är resultatet av ett samarbete mellan kommunikations-, HR- och vård och omsorgs-

chefer i stadsområdesförvaltningarna. En av annonserna finns med i denna utgåva av Spaning.

Med annonskampanjen vill vi samlat visa Malmö stad som en attraktiv arbetsgivare. Målet är förstås att rekrytera till vård och omsorg och senare även till individ- och familj. Malmö stad ska vara en självklar arbetsgivare för dessa yrkesgrupper. Employer branding är också något som HR-strategiska avdel-ningen arbetar målmedvetet med.

Det är svårt att rekrytera sjuksköterskor. Vi har också stort behov av under-sköterskor, arbetsterapeuter, sjukgymnaster och fysioterapeuter.

Det finns tecken på att rekryteringen försvåras ytterligare inom en treårspe-riod, bland annat till följd av det kommande hälso- och sjukvårdsavtalet. Sam-tidigt har vi stora pensionsavgångar.

Men annonser räcker förstås inte för att lösa rekryteringsutmaningarna. Vi behöver arbeta med lönestrukturer och arbetsmiljöfrågor. Inte minst löneläget för första linjens chefer. Det handlar om att vara attraktiv som arbetsgivare. Att kunna knyta till sig framtidens kompetenser, men även om att behålla de erfarna medarbetarna.

En bit in på 2016 genomför vi nästa del i kampanjen. Då handlar det om att rekrytera sommarens vikarier i vård och omsorg. Håll utkik! Och tipsa gärna dina bekanta om fördelarna med att vara med och bygga framtiden i Malmö.

Kommunikations- och HR-cheferna i stadsområdesförvaltningarnaMalmö stad

NY METOD I DEMENSVÅRD SIDAN 18-19

KRÖNIKA

PRISBELÖNT APP MITTEN

ÅTGÄRDER SOM GER RESULTAT SIDAN 20-21

GOTT OCH NYTTIGT SIDAN 6-7 KONSTEN ATT HÅLLA BALANSEN SIDAN 10-11 SEXUALITET PÅ AGENDAN SIDAN 14-15

INNERSTADEN:

40 ambassadörerför jämställdhetUnder hösten har ett 40-tal jämställdhetsambassadörer i Innerstadens vård- och omsorgs-verksamheter utbildats och börjat arbeta med de viktiga frågorna kring jämställdhetsinte-grering – det vill säga vårt bemötande och att alla insatser ges på lika villkor, oavsett kön.

❊Christina Widerstrand och Lina Hultin är plane-ringssekreterare i stadsområdet och samordnar ambassadörernas utbildning och nätverk.

– Ambassadörerna kommer dels att ha en egen punkt på arbetsplatsträffarna, dels att göra en analys för att ta reda på om man arbetar ojäm-ställt och vad man ska göra för att komma till rätta med det i så fall, säger Christina Wider-strand.

Analysarbetet pågår under hösten och ska vara klart i januari.

– Utgångspunkten är att vi säkerställer att ingen blir särbehandlad utifrån sitt kön, oavsett om de är kvinnor eller män. Ambassadörerna

bestämmer själva vad de vill analysera och i dag-liga verksamheter kommer de bland annat att titta på vilka frågor vi ställer till brukarna. Utgår vi ifrån att män gillar sport och att kvinnor är intresse-rade av handarbete? Eller ställer vi öppna frågor?

Andra kommer att titta närmare på fallo-lyckor. Faller män och kvinnor olika mycket och vad beror det i så fall på?

Jämställdhetsambassadörerna är inget pro-jekt, utan ska vara en del av verksamheten, påpekar Christina Widerstrand:

– Därför är det viktigt att ambassadörerna själva är en del av verksamheten och kan arbe-tet, säger hon.

Nya titlar inom LSSDrygt 1 000 tillsvidareanställda inom LSS får från årsskiftet nya och färre titlar. Stödassistent och stödpedagog ersätter en vildvuxen titulaturflora med uppåt nio olika titlar.

❊ Michael Mårtensson, enhetschef för LSS vid sociala resursförvaltningen,

ger bakgrunden – och blickar framåt mot de förbättringar som ska komma i titelby-tets spår.

– De många olika titlarna gör oss otydliga och det får i sin tur en rad konsekvenser: sta-tistikinsamling försvåras, platsannonser upp-levs som oklara och även utbildningsutbudet påverkas negativt.

Det långsiktiga syftet med den nya titu-laturen är att höja utbildnings- och kompe-tensnivån. Michael Mårtensson jämför med förskolan:

– I förskolan med ”normala” ungar ska du helst ha full akademisk utbildning. Men till ett jobb på ett korttidshem med barn som har svåra funktionsstörningar och behov av tillsyn och stöd dygnet runt kan du komma direkt från gymnasiet – och inte ens ha gått vård- och omsorgsprogrammet. LSS är tyvärr den enda bransch som har gått bakåt när det gäller formella utbildningskrav – men det ska det bli ändring på nu.

KRAV PÅ UTBILDNINGTiteln stödassistent kommer att ersätta bland annat vårdare och här kommer att ställas krav på att man ska ha gått gymnasiets vård- och omsorgs- eller barn- och fritidsprogram.

– Har man inte det anställs man som vårdbiträde i det nya systemet.

För den andra titeln, stödpedagog, krävs minst 60 högskolepoäng beteendevetenskap – här ingår till exempel pedagogik – eller minst 200 poäng motsvarande ett års heltidsstudier på adekvat yrkeshögskola.

– Vår verksamhet blir alltmer komplex och går från omvårdnad till stöd och pedago-gik. Det ställer högre krav och vår förhopp-ning är att det nya systemet dels ska ge många av våra nuvarande medarbetare incitament att skaffa sig adekvat utbildning som stödas-sistent och att vidareutbilda sig – till exem-pel på någon av de yrkeshögskolor som är på gång i Skåne nu – dels att personer med högskoleutbildning ska kunna tänka sig att söka LSS-jobb i Malmö.

Just nu pågår en kompetensinventering och vid årsskiftet införs de nya titlarna.

– Vi vet redan nu att vi kommer att göra vissa avsteg från principerna i konverteringen. Många har jobbat väldigt länge utan utbild-ning och har man längre erfarenhet så kon-verteras man generellt till stödassistent, även om man formellt bara uppfyller kraven för vårdbiträde, säger Michael Mårtensson.

Det nya titelsystemet kommer inte att påverka nuvarande löner.

Stor brukar - enkät i LSSUnder hösten genomför Malmö stad en av Sveriges största brukar enkät inom LSS och cirka 800 personer med intellektuell funktionsnedsättning med LSS-insats särskild bostad inbjuds att delta i enkäten.

– Vi använder ett speciellt enkätverktyg, Pict-O-Stat, som baserar sig på bilder och som anpassas individuellt för varje brukare, så att alla som vill ska kunna delta och ha möjlighet att svara så självstän-digt som möjligt, säger Leena Berlin Hallrup, enhets-chef på Sociala resursförvaltningen.

I Malmö finns inga privata entreprenörer som erbjuder LSS-insatsen särskild bostad, vilket innebär att Malmös LSS-verksamhet är en av landets största.

– Ett sätt att fånga upp målgruppens idéer och tankar om hur de upplever sitt boende skulle kunna vara genom kvalitativa intervjuer, men för att nå ut till så många som möjligt har vi valt att göra denna brukarundersökning som möjliggör större delta-gande. Vi har goda exempel inom förvaltningen, till exempel daglig verksamhet som har genomfört Pict-O-Stat undersökning med fokus på hur brukarna upplever sitt arbete och även Välfärdsavdelningen, FoU har tidigare genomfört fokusgruppsintervjuer med cirka 20 deltagare, säger Leena Berlin Hallrup.

SAMTALSSTÖJDARE48 samtalsstödjare har utbildats för att göra den individuella anpassningen av enkäterna, som huvud-sakligen innehåller frågor kring boendet. Enkäten genomförs under tre veckor med start vecka 47. Därefter ska resultatet analyseras:

– Jag hoppas på ett sådant resultat att vi kan göra förbättringar både på kort och lång sikt, och som kan bidra till en ökad kunskap och förståelse om hur brukarna upplever sitt vardagsliv i boendet, säger Leena Berlin Hallrup.

Illustration: Neonova

4 5

KOST OCH NUTRITION

På Lindängelund finns totalt 40 boende för-delade på fyra bostadsgrupper – här finns demensavdelningar, vårdboende och boende

för döva och dövblinda.– Måltiden är en väldigt viktig del av våra

boendes vardag. Det är en aktivitet som ska kunna stimulera sinnen och skapa samtal eller annan kom-munikation och kontakt, säger Alexandra som med utgångspunkt i stadsområde Söders stora arbete ”Brukaren i centrum” tillsammans med persona-len bestämde sig för att förändra och förbättra inte bara maten som sådan utan även helheten kring måltiderna.

– Till våra fyra avdelningar har vi två kockar som jobbar mot vars två avdelningar. De har helt vanliga hushållskök, sådana som vi alla har hemma.

NYTT KONCEPT– Tidigare hade vi matråd, men de hade ingen

riktig effekt så tillsammans med ena kocken, Mikael Strand, tog vi fram ett nytt koncept med matlis-tor för de kommande två veckorna. Alla boende på de två avdelningar han jobbar för får önska rätter och sedan gör Mikael tvåveckorsmenyer där alla är garanterade att få åtminstone en önskan uppfylld. Eftersom många önskar samma rätter blir det ju i själva verket fler som oftare får ”sin” rätt. Kocken som jobbar med de andra två avdelningarna har ett annat koncept, som passar de brukarna bättre.

Listorna, valet av önskerätter och tvåveckorsme-nyerna ger upphov till samtal och skapar engage-mang kring maten.

– Vi har valt att fokusera på luncherna efter-som många brukare inte önskar så mycket mat till kvällen. Därför är det extra viktigt att lunchen är näringsrik. Kockarna jobbar måndag till fredag och gör även frukosten och helgmåltiderna, förklarar Alexandra Oyarzo.

HELHETEN AVGÖRANDEHon menar att det alltså inte bara är maten i sig utan helheten kring måltiden som är viktig.

– Maten lagas på morgonen och under förmid-dagen och sprider dofter på boendet, precis som i ett vanligt hem. Vi är också noga med att duka trevligt och personalen sitter med och äter själv. Och medan måltiden pågår ska det inte vara några störande ljud, ingen städning görs då och inga hushållsmaskiner ska vara igång.

Mycket uppskattade är också kulturkvällarna då det lagas till exempel asiatisk eller libanesisk mat.

Kvitto på att tänkandet och satsningen gått hem har Alexandra och hennes medarbetare fått inte bara genom det dagliga arbetet, utan också genom nominering till White Guide Juniors utmärkelse för bästa seniormåltid. White Guide Junior är en svensk parallellverksamhet till den välkända krog-guiden och fokuserar på skollunch, men delar även ut ett pris för bästa seniormåltid.

NOMINERINGEN EN KICK– Vi blev kontaktade av White Guide som kom

hit och intervjuade mig och kocken, tittade på vårt koncept och smakade maten. Det är ju väldigt många nominerade från början, men sedan kom de tillbaka och gjorde ett uppföljande besök och då vet man att man tillhör de tio främsta och får vara med på galan, berättar Alexandra.

Galan hölls i Malmö den 1 september och till vinnare i seniorklassen utsågs ett äldreboende i Dan-deryd.

Receptet på en bättre måltidsmiljöLugn och genomtänkt miljö, tvåveckorsmenyer med vällagad mat, tilltalande duk-ning och tydlig skillnad mellan vardag och helg. Det var några av ingredienserna som gjorde att Lindängelunds vårdboende nominerades till prestigefyllda White Guide Juniors pris för landets bästa seniormåltid.

– Vi vann inte, men det gör oss bara ännu mer taggade till nästa gång, säger sektionschef Alexandra Oyarzo.

– Vi är väldigt glada ändå och känner att täv-landet blev en kick, menar Alexandra som särskilt gläder sig åt att juryn lyfte Lindängelunds helhets-tänkande:

– De nämnde personalens engagemang, att det är lugnt och rofyllt, att vi har en fin miljö med träd-gårdsutsikt från matrummet och att de boende är involverade i allt som rör maten – både före, under och efter måltiden.

– Men vi fick en känga för att vi missat att lyfta upp arbetssättet på hemsidan. Det ska vi såklart fixa nu.

FLER IDÉERAlexandra Oyarzo och hennes medarbetare blickar framåt och ser flera möjligheter till utveckling:

– Man kan alltid bli bättre. Jag ser att vi kan öka de boendes engagemang ännu mer plus att vi kan ta in mer mat från andra länder. Nu för tiden är ju våra äldre beresta och har ofta provat och lärt sig älska mat från hela världen.

– Vi ska också gå vidare med kompetensutveck-ling kring nutrition och har redan så smått börjat göra egna shakes och smoothies i stället för närings-dryckerna.

BÄSTA TIPSENSå vilka är då Alexandra Oyarzos bästa tips för det boende som vill komma igång och lyfta sitt arbete med måltiderna och kanske själva bli aktuella för en

White Guide Junior-nominering?– Börja med att fråga dem vi är till för; bru-

karna. Fråga sedan dig själv och personalen hur ni själva skulle vilja ha det när ni äter. Har vi en trev-lig måltidsmiljö?

Det är också viktigt att veta att det inte krävs några väldigt avancerade lösningar.

– Sist men inte minst kan man alltid komma hit till oss på studiebesök och få tips och idéer direkt!

Nu för tiden är ju våra äldre beresta och har ofta provat och lärt

sig älska mat från hela världen.

Wei Yoeung, Alexandra Oyarzo, Suha Ali och Mikael Strandh på Lindängelunds vårdboende.

Alexandra Oyarzo.

6 7

KOST OCH NUTRITION

Allt går att förebygga – men skutan tar tid att vända.

– All personal behöver mer kunskap och även inspiration. För oss dietister är det en stor utmaning att hitta hanterbara sätt att jobba med så många människor, säger Jenny Fontaine-Ronnby.

Just nu pågår många spännande saker inom kost och nutrition i Malmö stads vård- och omsorgs-verksamheter. Fler och fler medarbetare lär sig mer och mer om kosthållning och om hur mycket mål-tiderna betyder för hälsan och välbefinnandet. Ett av verktygen är den kompetenscertifiering för hela arbetslag som är ett av resultaten av det arbete Jenny Fontaine-Ronnby inledde redan 2007.

– Redan när jag började visste vi att det finns en påtaglig risk för undernäring inom äldrevården. Det finns många orsaker till det – svårt att tugga, svårt att svälja, för lång nattfasta, social isolering, aptitlöshet och att många äldre är multisjuka. En kollega arbetade med att utbilda personalen inom äldreomsorgen och jag fick uppdraget att jobba med LSS-verksamheterna.

Önskemålet var att skapa en kost- och nutri-tionsutbildning för all personal inom LSS, något som för Jenny syntes ouppnåeligt – åtminstone på kort sikt:

– Det handlade redan då om över 1 000 perso-ner som i så fall skulle utbildas och jag var ensam på mitt jobb. Jag bestämde mig för att börja med en mer begränsad och hanterbar grupp av kostombud och tog fram en utbildning för dem.

OLIKA PROBLEMATIKUtbildningen fungerade bra och nådde ut i LSS-verksamheterna, men för äldreomsorgen, som har ännu fler medarbetare, fanns fortfarande ingen grundutbildning:

– Brukargrupperna har delvis men inte helt samma hälsoproblematik kring kost och nutrition. Inom LSS finns fler yngre med överviktsrelaterad

ohälsa och i äldreomsorgen är det vanligare med undernäring och olika ätsvårigheter, säger Jenny Fontaine-Ronnby.

För två år sedan, när utbildningar på webben på allvar börjat slå igenom, tog Jennys kollega Eddie Grahn fram en sådan specifikt för äldreomsorgen och hemtjänsten. Målgrupper – framför allt kostom-bud och chefer – identifierades och erbjöds utbild-ningen som består av två steg: En kunskaps- och testdel på webben och därefter en praktisk work-shop hos dietisterna. Fram till nu har 200 av Malmö stads kostombud inom äldreomsorgen utbildats och ytterligare 55 personer deltar i höstens omgång av grundutbildningen.

WEBBEN GAV SVARET– När jag så hur bra Eddie lyckades så fick jag

äntligen svaret på hur jag skulle kunna erbjuda all personal inom LSS en kostutbildning, som ju var önskemålet från början.

Jenny anpassade utbildningen för LSS. Kun-skapstestet på webben följs av att hon besöker boen-det och gör en workshop, helt skräddarsydd efter boendets behov:

– Den kan vara inriktad på matlagning vid svälj-svårigheter, mat för diabetiker, handla om brukarnas motivation för att äta eller mer allmänt om bra mat och måltidsmiljö. Över huvud taget är brukarfokus väldigt starkt inom LSS – vi är noga med brukarens självbestämmande och därför blir det även många etiska diskussioner.

Sedan i våras rullar det på – hittills har all lång-tidsanställd personal vid sex boenden utbildats och fler är inbokade under hösten och vintern.

– Jag upplever att intresset är mycket stort. Den webbaserade delen är populär inte minst bland chefer eftersom personalen kan göra den när som helst och alla uppskattar när vi kommer ut och har workshop hos dem. Men bakgrundskunskaperna är såklart mycket varierande.

Sedan en tid finns nya och tydligare föreskrifter från Socialstyrelsen kring förebyggande av och behand-ling vid undernäring.

TYDLIGA RUTINER KRÄVS– Det betyder att vi måste ha tydliga rutiner för

hur vi jobbar med det och ett sätt är givetvis att se till att personalen har kunskap. Frånsett det stora personliga lidandet är undernäring väldigt kostsamt – man räknar till exempel med att en undernärd per-son som hamnar på sjukhus, oavsett orsak, behöver tre och ett halvt extra vårddygn.

– Så det finns alla skäl att vara kunnig och obser-vant kring mat och måltider och hur mycket det här betyder för hälsan och välbefinnandet, säger Jenny Fontaine-Ronnby som även har idéer kring hur utbildningskonceptet kan utvecklas.

– Jag vill gärna fortsätta utveckla webbdelen, så att den blir ännu mer interaktiv och roligare att göra. ”Det ska se aptitligt ut”’

LSS-boendet Axel Danielssons väg 117 var ett av de för-sta som blev klara med den kvalitetscertiferade kost- och nutritionsutbildningen.

Antalet personer som drabbas av de stora folksjukdomarna diabetes, övervikt och hjärt- och kärlsjukdomar ökar. Bland äldre i vård och omsorg är utmaningen istället ätproblematik och en ökad risk för undernäring.

–Vi blev klara i april-maj, satte igång med förändringar direkt och har redan sett klara förbättringar hos

boende som både äter och håller vikten bättre, säger sektionschef Lee Hammarstedt.

– Vi hade det problematiskt med undernäring hos boende som hade svårt att svälja eller inte ville äta. Ärligt talat är det inte så svårt att förstå varför – boende med sväljsvårigheter får vanligtvis mat som är mixad och mixar man korv, potatis och sås så ser det inte särskilt aptitligt ut.

Utbildningen har hjälpt till att hitta alternativ till mixad mat, menar Lee. Tidigare var det lätt hänt att en utredning stannade vid att man konstaterade

att en boende hade sväljsvårigheter – sedan blev det samma mixade och oaptitliga mat.

– Nu har vi kunnat gå över till så kallad timbal-kost, som är speciellt lagad för personer som har svårt att svälja. Det finns olika graderingar, beroende på hur svårt man har, från grovhackat till flytande. Den stora skillnaden är att maten ser ut som en rik-tig rätt, det är bara konsistensen som är annorlunda.

Lee Hammarstedt ser kunskaperna från utbild-ningen som ett redskap att försäkra sig om att alla brukare får i sig rätt tillagad mat som både smakar och ser god ut och som garanterat innehåller det var och en behöver.Jenny Fontaine-Ronnby.

bildtext

Lee Hammarstedt.

98

KOST OCH NUTRITION

Inspirationen har Roy Blad fått bland annat från möten med kockar från skola och barnomsorg.

– De har kommit längre med både det vegetariska och det hållbara, men de har samtidigt en annan mål-grupp. Många av de äldre är vana vid att äta vissa saker, maten ska se ut och smaka på ett visst sätt och nyfi-kenheten att prova nytt är inte så stor. Men jag tänkte att en dag vegetariskt i veckan borde kunna fungera.

Det gäller att gå försiktigt fram och att vara lyhörd för responsen.

– Jag började så smått i maj månad och bland det första jag gjorde var en grön linssoppa, men det gick inte hem alls, säger Roy Blad som insåg att de vegeta-riska rätterna måste anpassas till målgruppen.

– Det ska både se ut och smaka så som de gamla är vana vid, annars fungerar det inte. Då är vissa rätter lämpligare än andra och jag har bland annat vegetariska savoykåldolmar och vegetarisk lasagne som har blivit mycket uppskattat. Så nu under hösten har det börjat rulla på riktigt bra med det vegetariska.

MINSKAR PÅ KÖTTETAtt servera helt vegetariskt en – och ibland två – gånger i veckan är nytt på Husiegård, men att rent allmänt minska på köttkonsumtionen har Roy jobbat med länge:

– Jag har i flera år använt mig mycket av färsk svamp. Malda blir de en utmärkt köttfärsgrund. Här i Malmö har vi dessutom god tillgång på ekologisk oxfärs, men ren oxfärs blir för torrt. Då passar det bra att bland upp till hälften med kokt potatis eller någon annan rotfrukt

– så både minskar man på köttet, ökar det vegetariska inslaget och får en saftigare färsbiff på köpet, säger han.

Dialogen med Malmö stads dietister är viktig. Undernäring är en ständigt närvarande risk för många brukare i äldreomsorgen och kött är en viktig pro-teinkälla.

– Men här på Husiegård använder vi mycket ägg, som också är rikt på protein, så den vegetariska dagen ökar inte risken för undernäring, säger Roy Blad.

Roy var något av en pionjär när han redan 2008 drog igång ett projekt kring ekologiska och närprodu-cerade råvaror.

– Det var ett ettårigt projekt där jag studerade till-gången till råvaror, priser och vilka hinder som finns för att handla ekologiskt. Som mest var vi uppe i nästan 70 procent ekologiskt. Nu ligger vi kring 50 procent. Det är viktigt att tänka på att bara för att man har köpt in ekologiska råvaror så medför inte det automatiskt att det blir vällagad, god och näringsriktig mat. Hela kedjan måste fungera, förklarar Roy som också jobbar aktivt mot matsvinn och att handla och laga säsongsanpassat.

– Under början av hösten blir det mycket vitkål och mot slutet av oktober och in i november kommer grönkålen. Många yngre människor har ingen aning om när de olika grönsakerna mognar, men våra äldre har järnkoll – många av dem är uppvuxna med ekono-misk och säsongsanpassad hushållning och vet när det är dags för grönkålsoppan!

Ett annat knep för att dels spara pengar och dels laga godare mat är att köpa hela djur:

– Man ska inte nöja sig med grytbitar, kotlettrader och filéer. Fläsklägg, som är så billigt, är ju till exem-pel det godaste köttet på hela grisen och går att göra härliga soppor på. När det gäller nötkött är högreven fortfarande underskattad.

Hon är sektionschef för Törnrosen, som blev första hemtjänstgrupp i Malmö stad att ge all personal kompetenscertifierad utbildning

i kost och nutrition.Törnrosens hemtjänstgrupp, med 42 medarbe-

tare och 165 brukare, har sin verksamhet i Rosen-gård. Lule Berisha började som chef i januari i år och blev tidigt uppmärksammad av personalen på det faktum att många brukare tackade nej till maten.

– Vi har ju en stor mångfald i vårt område, med människor med olika bakgrund från många olika kulturer – och därmed olika matkulturer. Det ska vi kunna tillgodose. Svensk husmanskost fungerar inte för alla.

Lule fick höra talas om den kompetenscertifie-rade kostutbildning som dietisterna Eddie Grahn och Jenny Fontaine-Ronnby gemensamt tagit fram med inriktning på äldreboenden respektive LSS, men som med vissa modifieringar visade sig fung-era lika bra i hemtjänsten.

– Det började med ett webbtest med frågor om näring och kost. Kravet var att 75 procent av perso-nalen skulle klara testet på max tre försök. Det är ett test som ger jättebra baskunskaper – alla våra bru-kare måste få i sig rätt mat och rätt mängd näring trots att vi jobbar under tidspress, säger Lule Berisha.

INSIKT GAV FÖRÄNDRINGRedan den ökade kunskap och insikt som webbtes-tet gav födde idéer till direkta förändringar i kos-ten till ett antal brukare och ledde i ett par fall till att man snabbt kunde plocka bort den närings-dryck som ges till äldre som har svårt att få i sig rätt mängd på annat sätt.

– Sedan kom Eddie Grahn hit till oss och hade workshop kring mat och nutrition. Även persona-

len från nattpatrullen var med och det var väldigt lärorikt och intressant, berättar Lule:

– Workshopen och det Eddie visade och förkla-rade satte igång en massa intressanta diskussioner och förändringar hos oss kring hur vi ska göra för att förbättra aptiten. Hur kan vi servera maten på ett mer tilltalande sätt för dem som har svårt att äta? Och hur hanterar vi övervikt – kan vi hitta nyttigare alternativ till dem som vill ha sötsaker på kvällen; få dem att testa något nytt som är bättre för dem?

FLEXIBELT NYTÄNKANDEEtt kulturellt mångfacetterat område som Rosen-gård ställer högre krav på flexibilitet och att tänka nytt när det gäller mat.

– Det är något vi verkligen tar hänsyn till. Unge-fär hälften av maten kommer från köket på boen-det Apelrosen. Men vi handlar på särskilda ställen till en del brukare, vissa enklare rätter lagas hemma tillsammans och beställs från restaurang.

Törnrosen gjorde den webb-baserade delen av utbildningen i april och därefter genomfördes workshoparna i två grupper i maj-juni. Nu stoltse-rar man som första hemtjänstgrupp i Malmö stad med ett kompetenscertifikat i kost och nutrition. Lule Berisha hoppas att fler följer efter:

– När man diskuterar kostfrågorna handlar det oftast bara om hur det fungerar på boenden. Men man får inte glömma hemtjänsten – fler och fler människor vill bo kvar hemma längre och så små-ningom kommer de ju till boenden.

– Det är lite jobb med att organisera utbild-ningen och att motivera alla, men det ger snabbt mycket tillbaka och gör det mycket lättare för oss att bygga nya rutiner kring den enskilde, utifrån ett kost- och nutritionsperspektiv.

Bryter vanor med vegetarisktPå Husiegårds äldreboende har kocken Roy Blad infört en vege-tarisk dag i veckan.

– Det är en tanke som har grott länge. Men man får gå lite försiktigt tillväga – många äldre är ganska konservativa med sin mat och vad de tycker smakar gott, säger han.

Rätt mat en utmaning i hemtjänstenHemtjänsten har sina speciella utmaningar när det gäller kost och nutrition.

– Inom vårdboenden där man har all personal och brukare samlade, utbildar man ofta kostombud. Men det fungerar inte riktigt hos oss i hemtjänsten, säger Lule Berisha.

Här är Roy Blads bästa råd för den som vill servera mer vegetariskt på boendet:❋❋ Informera i förväg.❋❋ Ta tillvara all respons du får.❋❋ Börja i liten skala, kanske en dag varannan vecka.❋❋ Gör det enkelt och välj rätter som de boende kän-

ner igen – till exempel vegetarisk lasagne, svamp-soppa eller vegetarisk köttfärssås.❋❋ Var prestigelös!

TIPS OCH RÅD

Alla måste få i sig rätt mat och rätt mängd näring trots att vi jobbar under tidspress.

Sektionschef Lule Berisha på Törnrosens hemtjänst-grupp och kollegan Johan Björnson, undersköterska.Roy Blad.

10 11

OTAGO MOT FALLRISK

essica Bohm är sjukgymnast och blev i våras utbildad ledare och instruktör i ”Otago Exercise Programme”. Hon gick en vecko-

lång utbildning i regi av Kommunförbundet och Region Skåne. När Jessica Bohm därefter presen-terade metoden för förvaltningen fick hon stöd att arbeta vidare med balansträning i grupp. Hon har idag kompetens dels att vara ledare och dels att utbilda kollegor.

FOLKHÄLSOPROBLEMFallskador bland äldre är ett folkhälsoproblem. Drabbade får ofta nedsatt rörlighet och en ökad rädsla för fall, de blir inaktiva och beroende av andra – livskvaliteten blir nedsatt. Men det är bevisat att fysisk träning, med fokus på balans och muskelstyrka i benen, kan förebygga att äldre faller och skadar sig. Generellt sett har äldre samma eller bättre effekt av träning som yngre.

– Det är ett mål i Stadsområde Östers verksam-hetsplan för 2015 att ”skapa trygghet i hemmet” och det vill vi göra bland annat genom att minska fallo-lyckorna, säger Jessica Bohm.

Efter sommaren bjöd hon in till den första trä-ningen enligt Otago, med deltagare från 67 till 91 år.

Jessica Bohm beskriver den fallförebyggande metoden:

– Den är evidensbaserad, strukturerad, individu-ellt anpassad och lämpar sig främst för äldre, sköra personer. Otago-träningsprogram kan utföras indi-viduellt i hemmet och i grupp med Otago-ledare.

– Metoden anger tydligt, steg för steg, hur trä-ningen bör stegras på ett så effektivt och säkert sätt som möjligt.

Programmet omfattar övningar som enbens-stående, gång på linje och styrkeövningar med viktmanschetter. Rekvisitan är enkel; stol och vikt-manschetter.

TRYGGT – OCH UTMANANDE– Upplägget vi valt att prova i Öster är att vi trä-

nar deltagarna i grupp, för att få de positiva effek-ter gruppträning visat sig ha. Deltagarna tränar två gånger i veckan, en timme per tillfälle under åtta veckor, på ett äldreboende i Husie.

– Därtill har de egenträning i hemmet en halv-

timme i veckan plus en individuell promenadplan, en halvtimme två gånger i veckan. Och de ska föra dagbok över egenträningen.

”Vi” är Jessica Bohm samt en rehabassistent. Deltagarna, ett tiotal personer, rekryterade de med hjälp av kollegor och via träffpunkter och liknande verksamhet. Kriterier: vara över 65 år, ha fallit tidi-gare eller vara rädd för att falla samt kunna gå med eller utan gånghjälpmedel. Hembesök gjordes hos intresserade för att intervjua, testa och bedöma deras förutsättningar.

Gruppövningarna bjuder på utmaningar, men metoden är individuellt anpassad så att de tryggt kan göras i hemmet.

– Vi vill öka deltagarens tilltro till sig själv och förståelse för vikten av att fortsätta träna efter avslu-tad gruppträning.

Studier har visat, berättar Jessica Bohm, att de som tränar enligt exempelvis Otago kan öka både sin styrka, balans och tilltro till aktiviteter i dagligt liv (ADL) utan att falla.

– Fyra studier, av totalt drygt tusen personer i ordinärt boende i Nya Zeeland, visade att Otago minskade fallolyckor och skador till följd av fall med drygt en tredjedel.

SAMHÄLLSKALKYLNärmare 65 000 personer vårdas på sjukhus varje år på grund av fallskador som gett frakturer. De pre-ventiva insatserna är viktiga – ur mer än en aspekt, påpekar Jessica Bohm:

Bakgrunden är forskning och tillämpning av metoden i Nya Zeeland. Utbildning till ledare och instruktör i Otago-programmet drivs av det eng-elska utbildningscentret Later Life Training, LLT. 2016 beräknas EU ha ett 80-tal instruktörer. Otago kan minska fall och relaterade skador med 35 procent. Otago i Sverige:❋❋ EU-projekt i Västerbotten 2014.❋❋ I Skåne 2015. ❋❋ Hembaserat, individuellt anpassat balans-

och styrketräningsprogram. Fallolyckor:❋❋ Orsakar sår, frakturer, hjärnskakning, skador

på inre organ och dödsfall.❋❋ Tre personer/dag avlider.❋❋ 50 personer/dag drabbas av höftfraktur.❋❋ Drygt 30 procent över 65 och 50 procent

över 75 år faller minst en gång/år.❋❋ Kvinnor drabbas mer än män.❋❋ Ökar i takt med antalet äldre.

OTAGO EXERCISE PROGRAMME

– Det handlar också om samhällets kostnader. Fallolyckor hos äldre beräknas kosta minst 25 miljar-der varje år, enligt MSB. Studier av Otago visar att störst kostnadsbesparing görs genom att förebygga fallolyckor hos dem som är över 80 år och som fal-lit senaste året.

I kostnaden inräknas allt från sjukhusvård, reha-bilitering och eftervård till hemtjänst och korttids-boende. En höftledsfraktur beräknas kosta samhället 400 000 första året efter frakturen.

I november ska Jessica Bohm med kollegor utvärdera satsningen i Öster, bland annat genom att testa deltagarnas balans. Hon hoppas att delta-garna får motivation att fortsätta träna i hemmet och på ett fortsatt arbete för fallprevention, att hon får introducera metoden för fler sjukgymnaster och rehabassistenter – Otago är ingen tillfällig lösning.

Fotnot: ADL – aktiviteter i dagligt liv – syftar på de grundläggande aktiviteter en individ måste behärska för att ha ett självständigt vardagsliv.

Malmö stad testar en ny metod för att förebygga att äldre faller och skadar sig. I höst driver Stads-område Öster träning i styrka och balans med utgångspunkt i den internationella Otago-metoden, som kan reducera antalet fall och skador med en tredjedel.

Jessica Bohm är sjukgymnast och jobbar med en ny metod för att minska risken för fallolyckor.

Susanna Pentek genomför balansträning i grupp.

12 13

Prisad app förenklar vården

Namn: Elina OpasiakÅlder: 28Aktuell: Kvalitetsutvecklare i hemsjukvårdenFamilj: Airedaleterriern Selma och pojkvännen TimBor: I MalmöFritid: Är mycket ute i skog och mark med hundenÄr noga med: Att ta mig tid att umgås med familj och vännerLäser: Allt mellan himmel och jord. Senast den nya Millennium-bokenÄter helst: TapasSå säger kollegorna om mig: Att jag är energisk och har en förmåga att motivera.

TÄTT INPÅ

ag började i stadsområde Söder för två och ett halvt år sedan. Då var jag nybli-ven sjuksköterska och hade jobbat på

SUS ett halvår, men började i Malmö stad som LSS-sjuksköterska med en patientgrupp som har funktionsnedsättningar som autism, downs syn-drom eller dubbeldiagnos.

Det här är patientgrupper där det ofta kan vara svårt med kommunikationen, men Elina kom snabbt på några trick. Hon var projektledare för en grupp på sjuksköterskor som försetts med läsplatta, som ett led i att använda modern teknik i vården.

– Om jag visste att en patient var väldigt förtjust i en viss musikvideo så kunde jag visa den på plattan medan jag till exempel tog blodprov. Då blev det roligt i stället för obehagligt att träffa mig.

BILDER OCH APPARSnabbt upptäcktes fler och fler fördelar med plat-torna. Appar med pictogram – små enkla bilder som kan betyda glad, arg, ledsen, ont och så vidare – underlättade kommunikationen. Tillsammans med patienter kunde man också titta på filmer som till exempel förklarade ett förestående ingrepp, eller svara på frågor om sjukdomar, mediciner och biverkningar med hjälp av vårdhandboken och FASS – allting finns i plattan.

– Det är sådant som underlättat sjuksköterske-jobbet i Söder enormt. Det sparar tid, man slipper släpa på en ryggsäck med tunga pärmar eller ge sig iväg någonstans där det finns en dator, bara för att kolla en faktauppgift. Dessutom är det roligt och patienterna blir mer delaktiga i sin egen vård, vilket är ett av de viktigaste målen, säger Elina Opasiak.

När projektet med läsplattor avslutades var del-tagarna nöjda – utom på en punkt: Det saknades ett beslutsstöd.

– Vi insåg att vi behövde ett hjälpmedel för triage

– alltså sortering och vårdnivåbedömning – i plat-tan. Vi har fyra nivåer; ”blåljus 112”, ”till akuten”, ”till vårdcentral inom 24 timmar” eller ”till vårdcen-tral inom en vecka”.

HJÄLP ATT FÖRKLARAElina började söka efter en lösning och fick tips om André Johansson, sjuksköterska på akuten i Malmö, som utvecklat triagehandboken till en app.

– Vi inledde ett gemensamt projekt på sex måna-der där vi tio sjuksköterskor i LSS- och hemsjukvår-den använde appen i våra plattor.

Resultatet var fantastiskt, menar Elina. Inte nog med att sjuksköterskorna på plats hemma hos patienten eller på LSS-boende snabbt kunde få till-gång till samma stöd i vårdnivåbedömningen som akuten på SUS använder – triageappen används dessutom tillsammans med patienten:

– Det kan vara väldigt viktigt. Många vill inte till sjukhus eller förstår inte varför de ska dit. Med hjälp av appen kan vi visa dem och skapa förståelse och delaktighet, säger Elina Opasiak.

FÖRSTA PRIS PÅ MÄSSATriageappen och projektet med läsplattorna drog

till sig nationell uppmärksamhet och nominerades till Vitalis, som är Skandinaviens största e-hälso-mässa. Där vann man i våras första pris, 25 000 kro-nor till Elinas team och till André Johansson och hans företag. För pengarna ska man köpa in fler läs-plattor till personalen i hemsjukvården.

– Det är otroligt roligt såklart, både att vinna priset men också att bli sedd av Malmö stad, säger Elina som nu lämnat jobbet som sjuksköterska och sedan ett par månader helt och hållet jobbar med kvalitets- och projektutveckling inom hemsjukvår-den i Söder.

Just nu testas appen av alla MAS:ar – medicinskt ansvarig sjuksköterska – i Malmö för att kvalitets-säkras innan den förhoppningsvis sprids till sjuk-sköterskor över hela staden.

Hemsjukvården ordinärt boende Fosie är igång med ett nytt projekt, med Elina som projektledare. Avsikten är att knyta hemsjukvård och primärvård närmare varandra.

– Vi har många av våra patienter gemensamt och ett närmare samarbete och direkt kunskaps- och erfarenhetsutbyte kring dem skulle göra vår-den ännu mer personcentrerad – och det är dit vi strävar, säger hon.

Med ett varmt hjärta för LSS-vården, brinnande teknikintresse och fria tyglar från ledningen kan man komma långt. Till exempel ända till första plats på Skandinaviens största mässa för e-tjänster inom vården.

Sjuksköterskan Elina Opasiak var med om att modernisera hemsjukvården ordinärt boende i stadsområde Söder med hjälp av läsplattor, där bland annat ”triage-appen” har bli-vit en succé bland kollegorna.

Många vill inte till sjukhus eller förstår inte varför de ska dit. Med hjälp

av appen kan vi visa dem och skapa förståelse och delaktighet.

1514

SEXUALITET

Malmö stad arbetar utifrån ett program för sexuell hälsa, vars övergripande mål är att se till att den sexuella hälsan bland Mal-

mös invånare är god. Färre personer ska smittas av hiv och andra sexuellt överförbara infektioner, och oönskade graviditeter, sexuellt våld och diskrimine-ring på grund av sexuell läggning ska minska. För att nå ut med olika insatser samverkar man med bland annat kommunala verksamheter och frivil-ligorganisationer.

Ett effektmål är att medarbetare och ledare inom LSS ska ha kunskap om hur de kan agera i situationer som rör brukarnas sexualitet, intimitet och relationer. Detta ska bidra till att främja lika rättigheter, möj-ligheter och förutsättningar för brukare inom LSS.

”FRÅGA, LYSSNA, VAR INTRESSERAD”Malmö stad ansökte om medel från Folkhälsomyn-digheten för att formalisera en sådan insats och har nu utvecklat riktlinjer som ska underlätta arbetet. RFSU har drivit liknande projekt och Mimmi Ols-son valde att införliva även dem, för råd i kontak-ten med brukarna.

– Vårt projekt kan sammanfattas i tre delar: kart-läggning, utbildning och metodmaterial.

– Kartläggningen har resulterat i utbildning som har erbjudits personal inom Malmö stads LSS-verk-samheter samt vägledning genom den här pärmen, säger Mimmi Olsson och pekar på ”Fråga, lyssna, var intresserad”, om sexualitet, känslor och bemötande.

Spaning träffar henne och Ingela Andersson på Evagatans LSS-boende. Mimmi Olsson är projektle-dare sedan starten 2014 och inledde med att delegera till Ingela Andersson, omsorgspedagog på Evagatan, att göra en undersökning bland brukare i Malmö. Syftet var att få en bild av hur de såg på frågor kring sexualitet och hur de upplevde personalens stöd.

HALTANDE DIALOG– Jag gjorde närmare 15 intervjuer med brukare i

åldrarna 18-69 år. Samtalen visade att de saknar stöd från personalen i frågor som rör sexualitet, berättar Ingela Andersson.

Brukare med autism, intellektuell funktions-nedsättning eller annan psykiatrisk diagnos berät-tade om sin verklighet och gav förslag på åtgärder

– åtgärder som gav namn åt den vägledning för per-sonal som sedan ställdes samman; fråga, lyssna och var intresserad.

Samtidigt undersökte Mimmi Olsson hur pro-jektets referensgrupper, tre grupper med personal samt en med sektionschefer, såg på sin förmåga att hantera brukarnas sexualitet:

– Det hade delvis en annan uppfattning. Per-sonalen upplevde att de berörde ämnet i det dag-liga arbetet, men att de kanske inte gjorde det på bästa sätt.

– Ämnet är intressant, men vi kan för lite. Vi drar inte åt samma håll i arbetsgruppen, menade de.

Personalen behövde helt enkelt bli bättre på att förstå brukarnas behov av både kunskap och dialog. Eller som en brukare uttryckte det: ”Personalen ska vara trevliga och sitta ner när jag vill prata … Inte gå runt och verka ointresserad eller diska.”

– Brukarna har mycket funderingar kring kärlek och sex, en del vill ha barn och andra önskar bara mer närhet. Personalens svar är viktiga men inte all-tid så lätta, man kan känna sig obekväm och und-vika samtal om sexualitet, säger Ingela Andersson.

– Genom forskning vet vi också att brukarna är en riskgrupp som inte syns, de kan som andra utsättas för sjukdomar och våld som kan relateras till sex. Dialogen är viktig inte minst för varje män-niskas möjlighet till god sexuell hälsa och en trygg sexualitet på sina villkor, oavsett funktionsvariation. Projektet är ett led i att förebygga hiv, sexuell utsatt-het och diskriminering, tillägger Mimmi Olsson.

Utbildning har nu hållits i form av tio halvda-gar, som har bjudit på bland annat teater, rollspel och föreläsningar för 300 medarbetare, främst vår-dare men även omsorgspedagoger. Ingela Anders-

son gick utbildningen.– Jag tycker att det var en bra utbildning. Det

var uppskattat att se skådespelare gestalta frågan, samtidigt som det var lärorikt att personalen fick delta i rollspel.

Just nu gör Mimmi Olsson sitt för att upp-muntra personal att använda vägledningen. Hon slår ett slag för hur pärmen kan användas och visar på övningar som berör vardagen. Det är också angeläget att sektionscheferna håller utbildningen levande och inte tillåter pärmen att bli en hyllvärmare.

– Här på Evagatan är det ingen risk att pärmen blir liggande! slår Ingela Andersson fast. Vi är tre personer som har gått utbildningen och jag ser det som jätteviktigt att vi lägger tid på att verkligen för-ankra det vi lärt oss och den vägledning vi nu har.

– Kanske i form av en studiecirkel, och självklart vid nyrekryteringar.

UPPFÖLJNINGUnder hösten utvärderar Mimmi Olsson utbild-ningen och förbereder en slutredovisning i januari.

– Det är inte minst viktigt att vi återkopplar till personal i referensgrupperna hur vi tolkar och åtgär-dar deras behov av stöd, säger hon.

Om brukarna upplever förändring kan bli ämne för uppföljning det också. Ingela Andersson:

– Det är ju intressant, om brukarna upplever skillnad när personalen nu har verktyg för att närma sig ämnet. Det hoppas vi, för sexuell och reproduk-tiv hälsa berör alla människor.

– Jag har haft olika jobb inom omsorgen sedan 1991. Aldrig förr har jag sett en sådan kraftsamling och haft tillgång till ett så bra material. Nu har vi alla vår chans att sätta sexualitet på agendan.

Kunskap och dialog kring sexualitetNu vill Sociala resursförvaltningen bättre lyfta ämnet sexualitet inom LSS. Mimmi Olsson är projektledare för en insats som resulterat i att en särskild vägledning tagits fram:

– Det handlar om att ge personalen verktyg att möta brukarnas frågor och funderingar.

Möt brukarbehovet: Fråga, lyssna och var intresserad”Jag har bott här i över tjugo år, det har aldrig hänt att någon pratat om sådant”, svarade en brukare när för-valtningen frågade om LSS-personalens stöd kring sexu-alitet.

❊ Någon sa: ”Det är viktigt att de inte flamsar och tramsar när vi talar om sex.” En annan uttryckte: ”Personalen

ska vara trevliga och sitta ner när jag vill prata … Inte gå runt och verka ointresserad eller diska.” En brukare tyckte att ”Per-sonalen borde ha mer kunskap om hälsa innan de pratar om sex” och någon att ”Personalen ska inte vara fördömande”.

En ung brukare sa: ”Jag var kär för längesen, men jag visste inte hur jag skulle göra. Då önskar jag att någon hade pratat med mig.” En äldre person sa: ”Det känns som att många är blyga.”

Allt står att läsa i vägledningen ”Fråga, lyssna, var intres-serad”, för den som arbetar inom LSS i Malmö stad, med handlingsplanen för sexuell hälsa 2014-2017 som grund. Verk-samheten för sexuell hälsa har tagit fram vägledningen, som levereras till arbetsplatserna i en lättillgänglig pärm. Här ryms bland annat citat från intervjustudien, tips på praktiska moment, rikligt med övningar och en checklista för dokumentation.

Materialet belyser bland annat att:❋❋ Det finns en avsaknad av stöd och samtal kring sexu-

alitet.❋❋ Brukarna tycker att personalen blir generad av frågor om

sex.❋❋ Brukarna vill undvika att göra personalen generad och tar

inte upp ämnet.❋❋ Utmaningen ligger i att göra personalen mer lyhörd.❋❋ Förhållningen till sexualitet måste bli en del av vardagen

inom LSS.❋❋ Vård- och omsorg måste arbeta för att brukare ska få

stöd utifrån individuella behov. ❋❋ Ett professionellt förhållningssätt kräver övning, öppenhet

och gemensamma mål.❋❋ Genom att arbeta hälsofrämjande och inkludera sexuali-

tet kan kvaliteten inom LSS öka.

Även utan sexologisk utbildning är det möjligt att möta bruka-ren, men det är viktigt att känna till och acceptera gränserna för sin egen kompetens. Vägledningen ger en modell som kan sätta samtal och rådgivning kring sexualitet i ett sammanhang. Den bygger på Plissit-modellen, av psykologerna Annon och Robinson (USA 1974), som konkretiserar fyra nivåer av stöd, information, rådgivning och terapi. Modellen kan ses som en upp och nedvänd triangel, där den breda och viktiga tillåtande hållningen ligger överst:

Permission given: tillåtelse att tala.Limited Information: begränsad information. Specific Suggestions: specifika råd. Intensive Therapy: terapi.

Fotnot: Vägledningen har granskats av bland andra Lotta Löfgren-Mårtenson, professor i hälsa och samhälle och före-ståndare på Centrum för sexologi och sexualitetsstudier, vid Malmö högskola.

Ingela Andersson och Mimmi Olsson.

Det var uppskattat att se skåde - spelare gestalta frågan, samtidigt

som det var lärorikt.

16 17

e berättar gärna om sin erfarenhet, att det går att vända ett svårt läge om man bestämmer sig. För gänget i Limhamn kom

metoden ”Förändringens fyra rum”, den så kallade Fyrarummaren, att bli lösningen. Men vi tar det från början, och låter sektionschef Thomas Coen-ning ge en bakgrund.

– Sveagatan är ett Pk3-boende, vi har funnits här för brukare med psykiatriska funktionshinder sedan år 2000. Det är jag och åtta vårdare och flera av oss har varit här i många år.

– När problemen uppstod tänkte jag att vi kan-ske hade jobbat tillsammans för länge, men jag är inte säker. Där är ju fördelar med lång erfarenhet på en arbetsplats och att känna sina kollegor väl.

Personalen tar vid, för att beskriva vad som hände.

– Vi blev sämre på att kommunicera, lyssnade inte på varandra, missförstod och blev arga. När vi inte vågade prata i arbetslaget gjorde vi det i mindre grupperingar, säger Hilkka.

Hennes kollega Nada ser utvecklingen som en ond cirkel, där personalen blev allt mer känslig.

– Bristen på kommunikation skapade dålig stäm-ning.

Kollegan Tony håller med.– Vi pratade mer om varandra än med varan-

dra, säger han.– Till slut hälsade en del inte på varandra, fyl-

ler Christel i.Att det inte var kul att gå till jobbet är alla över-

ens om. Konflikten påverkade också privatlivet; de tog med sig negativa känslor hem och sov dåligt. Hilkka och Tony sammanfattar:

– Vi körde oss själva i botten. Det var en tung period.

ARBETSMILJÖUTREDNING– För mig som chef var situationen ohållbar,

jag kunde inte förhålla mig neutral. Till slut tänkte jag att nu måste det bli en ändring, eller slutar jag, berättar Thomas.

Detta var i februari i år. Konflikten hade då gjort sig påmind i närmare ett par år.

– Alla tyckte vi att vi borde skärpa till oss, och det gjorde vi med jämna mellanrum. Men sedan var vi snabbt tillbaka på ruta ett. Problemet var nog för

långt gånget, inflikar Gunilla och Tony.Thomas vände sig därför till HR, som agerade

omgående genom att starta en arbetsmiljöutred-ning. HR och Thomas höll enskilda samtal med alla medarbetare, och de som önskade fick stöd av sitt fackförbund.

– För mig var det en trygghet att ha med en fack-lig representant, säger Christel, som inte var ensam om att vilja ha fackets stöd.

I samband med att det gjordes personlighetstes-ter, så kallade MBTI – ”Myers-Briggs Type Indica-tor”, blev Ann Racz varse gruppens problem. Hon är internkonsult med uppdrag att utveckla lednings-grupper och arbetslag inom vård och omsorg och såg metoden som en väg framåt för arbetslaget. Det ledde bland annat till att de satte upp både grupp-mål och egna mål för framtiden.

– Det var bra att Thomas tog tag i problemet och att vi sedan fick snabb hjälp, tycker Tony.

I tillämpningen av Fyrarummaren öppnade de sig åter för varandra.

– Metoden har fokus på individen och det var viktigt i vårt fall. Den tillåter inte att jag skyller på någon annan, eller gömmer mig bakom ”man” när jag ska sätta ord på mina känslor, förtydligar Tony.

Lis uppskattar också Fyrarummaren för dess för-måga att hjälpa kollegorna att hitta tillbaka till var-andra. Gruppen ger uttryck för att de i grunden såg Sveagatan som en bra arbetsplats, där de tidi-gare ”stortrivts”.

ÖVNING GER FÄRDIGHET– Det är en träningssak att ändra beteende, till-

lit kommer inte på en gång. Men successivt har vi kommit att visa förtroende för varandra, och det är en lättnad, säger Lis.

Både utredningen och Fyrarummaren har hjälpt dem att reflektera över sin arbetsmiljö och sitt ansvar för hur den påverkas. Alla uppskattar Ann Racz insats för att hjälpa gruppen att se hur de hade det, hon har stor betydelse för hur de kom-municerar idag.

– Därför fortsätter vi att använda Fyrarumma-ren vid möten och andra tillfällen, berättar Hilkka.

I den svåra situationen var det viktigt att fort-sätta hålla fokus på brukarna.

– Vi har alltid varit överens i omsorgen av bru-

karna, och vi är trots allt beroende av varandra för att kunna ge en god omsorg, så jag tror inte att de såg att vi hade problem, säger Lis.

Men å andra sidan, inflikar ett par kollegor, när människor inte trivs med varandra märks nog någon form av dålig energi.

– Så brukarna är också vinnare i den resa vi gjort. Vi är samspelta, kan fokusera på själva arbe-tet och vågar fråga varandra om något är oklart, tycker Nada.

Thomas håller med:– Ja det känns tydligt att vi har vänt utveck-

lingen. Gruppen pratar med den person en fråga berör, inte om personen, exemplifierar han.

– Det vinnande konceptet tror jag ligger i att vi både fick en plattform i arbetsmiljöutredningen och verktyg att gå vidare med genom Fyrarummaren.

Nada är också nöjd, liksom Tony.– Jag skulle absolut rekommendera grupper som

har problem att våga prova en lösning som Fyrarum-maren, säger hon.

– För min del lever jag kvar i den inspiration metoden gett, den har också inneburit en personlig utveckling. Men jag tror inte någon av oss glömmer att vi kan ”dippa” snabbt. Ungefär som i ett gam-malt äktenskap! skrattar Tony.

ARBETSMILJÖ

SVEAGATANS LSS-BOENDEStart: år 2000.Boende: gruppboende med ett tiotal platser, i Limhamn.Brukare: personkrets 3, psykiskt funktionshin-drade.Anställda: åtta vårdare samt sektionschef.

FÖRÄNDRINGENS FYRA RUMTeori: om vad som sker med individer och organi-sationer i förändring.Modell: fokus på upplevelse av och tankar om fyra olika områden; nöjdhet, censur/förnekande, förvirring och konflikt samt inspiration/förnyelse.Verktyg: bland annat en ”organisationsbarome-ter” som visar på självförståelse, produktivitet och förändringsbenägenhet.

FAKTA

Personalen på Sveagatans LSS-boende skrattar och skojar med varandra när Spaning är på besök. Stämningen är god – men så har det inte alltid varit. De har gjort en lång resa, från ett splittrat och uppgivet arbetslag till en sammansvetsad grupp där kommunikation är viktigt.

Arbetsgruppen på Sveagatan. Bakre raden: Ann-Charlotte Carlin, Christel Minnelid, Sanna Löve och Thomas Coenning. Främre raden: Tony Mårtensson,

Hikka Turunen, Lis Puggaard-Christensen, Nada Majic och Gunilla Carlsson.

1918

DEMENSVÅRD

BPSD står för Beteendemässiga och psykiska symptom vid demens. Symptomen drabbar nästan alla demenssjuka i någon omfattning

och kan till exempel ta sig uttryck som oro, apati, aggressivitet, sömnlöshet eller hallucinationer.

– Vårdpersonalen gör överlag ett fantastiskt jobb, men just när det gäller att bedöma symptom som dessa är det lätt att utgå från sig själv och sina egna erfarenheter. Genom att vi strukturerar skattningen och alla talar samma språk och menar samma sak när vi pratar om de olika symptomen, blir BPSD ett verktyg för personalen, som ger oss en gemen-sam helhetsbild av den sjuke. Och framför allt blir det möjligt att säkerställa vilka åtgärder som fung-erar och vilka som inte gör det, säger Eva Nilsson.

Skattningarna görs av en administratör tillsam-mans med brukarens kontaktperson och om möj-lighet finns även sjuksköterska. När arbetssättet är igång är tanken att skattningarna ska följas upp ungefär var femte- sjätte vecka, för att säkerställa att insatserna har effekt.

– Tanken är ju att detta med tiden ska bli ett naturligt arbetssätt och en del i själva basen för omvårdnaden, inte något man gör utöver allt annat, säger Marie Grundström, som jobbar 25 procent med utbildning och 75 procent med handledning och implementering av BPSD.

– Utbildningen är på två dagar och riktar sig till undersköterskor, sjuksköterskor och sektionsche-fer. Utöver dessa får bland annat fysioterapeuter, arbetsterapeuter och enhetschefer en kortare intro-duktion, säger hon.

NYTT ARBETSSÄTTDe utbildade blir så kallade BPSD-administratörer och har en viktig roll när det gäller implementering och kunskapsspridning.

– När man ska införa ett nytt arbetssätt behövs

ombud; personer med extra kunskap som kan stötta, förklara och inspirera kollegorna. Ett arbete med BPSD-var igång under 2013, men det fallerade på grund av brist på uppföljningen. Det misstaget ska vi inte göra om, säger Eva Nilsson.

Eva och Marie har också nära kontakt med Min-neskliniken och arrangerar dessutom nätverksträffar med olika teman, till exempel något specifikt av de tolv olika symptomen.

– Nätverksträffarna har varit väldigt uppskattade eftersom personal från olika boenden får träffas och utbyta erfarenheter och det ingår också i vår upp-gift att samla och sprida goda exempel, säger Eva.

ÅTGÄRDER LINDRARSjälva skattningen görs enligt en poängskala – ju tydligare symptom ju högre poäng.

– Men egentligen är det inte skattning i sig som är det viktiga. Det viktiga är det som sker i arbets-gruppen när skattningen är gjord, när man har en gemensam helhetsbild av individen och börjar göra åtgärder för att lindra symptomen, betonar Marie Grundström.

– Det handlar inte om stora åtgärder – snarare är det oftast de små förändringarna som ger de bästa resultaten. Det kan handla om promenader, att vara

med och duka inför en måltid, att äta frukost till-sammans med en personal och så vidare. I och med att varje åtgärd är specifikt avsedd för att lindra ett visst symptom och man gör täta uppföljningar blir det lätt att se vad som fungerar och vad som behö-ver ändras.

VINSTERNA KOMMER SNABBTProjektet startade kring årsskiftet 2014-15 och är garanterat fortsättning under hela 2016.

– Vi började med särskilda boenden och går nu vidare med ordinära boenden i sammarbete med hemsjukvården. BPSD-skattningen är ett sätt att ta

vara på hela personalens samlade kompetens men att göra det på ett gemensamt sätt för brukarens bästa, säger Eva Nilsson.

Vinsterna är stora och kan, när grundjobbet väl är gjort, komma snabbt, menar Marie Grundström:

– Det tar sin tid att göra skattningen första gången, men gör man rätt blir resultatet att avdel-ningen blir lugnare och då sparar man tid, som kan ägnas åt annat. Att enas kring skattningen och åtgärderna och se resultatet i form av att var och en individ blir lugnare och tryggare blir en del av yrkesstoltheten.

Koll på symptomen ger lindring och lugnMed regelbunden skattning – poängbedömning – av tolv olika symptom kan vården och livskvaliteten för demenssjuka förbättras.

– Skattningen blir grunden för det som sedan sker i arbetslaget, där omvårdnaden utvecklas, säger demenssjuksköterskan Eva Nilsson som tillsammans med kollegan och Silviasystern Marie Grundström arbetar med utbildning och implementering enligt det så kallade BPSD-registret i stadsområde Väster.

Nätverksträffarna har varit väldigt uppskattade eftersom personal från olika boenden får träffas

och utbyta erfarenheter.

Eva Nilsson och Marie Grundström.

20 21

DEMENSVÅRD

Att Mye Nordin, undersköterska på Pil-dammsvägens vårdboende och nybliven BPSD-administratör, gillar det nya arbets-

sättet är inte att ta fel på. Men helt lätt var det inte från början.

– Det är en stor förändring och det var ingen dans på rosor att genomföra den. BPSD i sig är inte så svårt att lära sig, men det är ändå hårt jobb när hela arbetsgruppen ska byta rutiner och tillsammans få grepp om något alldeles nytt. Det kräver samsyn och lyhördhet för varandra och det kan ta sin tid.

Mye har jobbat som undersköterska i elva år, hela tiden med demenssjuka.

– Det är ett roligt jobb där man utvecklas mycket. Samtidigt är ju demens en väldigt tung sjuk-

dom, som kräver mycket tålamod av oss som jobbar.Att skatta en demenssjuk utifrån de tolv sympto-men kan ta uppemot en timme. Det sker som ett grupparbete med personalen och BPSD-adminin-stratören, där man bollar och diskuterar. Sympto-mens förekomst och allvarlighetsgrad ger poäng och utifrån dem tar man sedan fram en bemötandeplan.

– Oro, aggressivitet och ångest är de vanligaste symptomen och de orsakar stort lidande för den sjuke. De åtgärder vi beslutar om är till för att lindra symptomen och vi får snabbt kvitto på vad som fungerar, säger Mye Nordin som har ett färskt och framgångsrikt exempel.

– Det handlar om en dam som kom för ett år sedan. Hon var van att klara sig själv men när hon inte kunde det längre blev hon mycket frustrerad och ledsen, ibland aggressiv. När vi skattade henne hamnade hon på 49 poäng, vilket är mycket högt på BPSD-skalan.

Med ett gemensamt arbete fångades behoven upp och åtgärder kunde sättas in.

– Hon tyckte om att vara utomhus, att ta ett fot-bad, att dricka ett glas vin. Det tog vi fasta på och fem månader senare, när vi gjorde om skattningen hade hon förändrats, blommat upp och var en jät-teglad person, trots sin sjukdom.

– Det visar att strukturen i arbetet och de tyd-liga målen ger resultat, säger Mye.

ETT NYTT SYNSÄTTHennes arbetsplats, Pildammsvägens vårdboende, har 39 lägenheter på fyra plan. Sektionschef är Anna-Petra Johansson:

– I grund och botten handlar BPSD om att ändra synsätt. Vi måste komma bort från synsättet att vi har en grupp äldre demenssjuka och i stället

se att vi har ett antal individer.Boendet blev utvalt att vara med i BPSD-utbild-

ningen från början. Två administratörer per våning utbildades och de blir i sin tur utbildare för sina kollegor.

– Det tar sin tid och kräver att vi kan sitta till-sammans, men vi tar en våning i taget och till jul kommer alla att vara utbildade, säger Anna-Petra Johansson som tycker att arbetet med implemen-teringen hittills har gått bra:

– Det kräver en hel del av mig som ledare. Jag måste ha stor kunskap om BPSD eftersom jag måste stötta mycket. Och det gäller att vi ger alla den tid som krävs och att vi jobbar med det på arbetsplats-träffarna.

De bemötande- och åtgärdsplaner som blir resul-tatet av skattningarna ska följas av all personal, även vikarier. Det är viktigt att planeringen är enkel, tyd-lig och inte innehåller för många åtgärder:

– Det ska vara två-tre åtgärder, inte mer, säger

BPSD är ett lyft!

– För oss i arbetsgruppen har BPSD inneburit ett stort lyft. Vi har utvecklats som grupp, höjt vår personliga kompetens och fått ett ännu mer öppet klimat med mer samarbete mel-lan de olika avdelningarna.

Mye Nordin. Vi har gjort en struktur på en stor whiteboardtavla där alla åtgärder finns med och kan bockas av allteftersom. Den är väldigt enkel och till stor hjälp – även vikarier kan komma helt nya och förstå hur de ska jobba.

Åtgärderna i sig är för det mesta också enkla:– De är väldigt konkreta. Om en person är

döv på vänster öra så ser man till att prata i det vänstra. Det kan vara utevistelse, gemensam fru-

kost, en kvart i massagefåtöljen eller något annat, förklarar Mye Nordin.

Anna-Petra Johansson, som själv är ny i sin befattning på boendet sedan mars 2014, ser en äldrevård i förändring:

– Det blir lite av en kulturkrock i en verksam-het där omvårdnaden av tradition snarare varit uppgifts- än personcentrerad, men jag är helt över-tygad om att det är så här vi måste jobba framöver.

Aktiviteter som den demenssjuke trivs med kan lindra symptomen.

Varje boende har ett kort med tips och regler till personalen. Mye Nordin är undersköterska och BPSD-administratör.

Vi får snabbt kvitto på vilka åtgärder som fungerar och lindrar symptomen.

2322

från Anni Söderlind, Malmö stadsbibliotek

Färgstark, krämig och smakrik är den strimlade och brynta lövbiffen som får puttra

med bland annat paprika och päron. Receptet är hämtat från boken ”Mat för gub-

bar och tanter” som getts ut av Malmö stad och presenterar lättlagad mat för äldre.

Boken finns att ladda ner som pdf från Malmö stads hemsida.

SNABBA LÖVBIFFEN

GÖR SÅ HÄR:❋❋ Koka riset enligt anvisning på förpackningen.❋❋ Finhacka löken och strimla lövbiffen.❋❋ Skölj och rensa paprika, dela i småbitar.❋❋ Skölj och skala päron, dela i mindre bitar.❋❋ Hetta upp matfettet i en gryta och stek löken och syltlöken.❋❋ Bryn lövbiffen, häll över köttbuljongen löst i lite varmt vatten.❋❋ Häll på matlagningsgrädde och soja, låt puttra några minuter.❋❋ Tillsätt paprika och päron, låt alltsammans puttra ytterligare

några minuter.❋❋ Värm brysselkål med lite vatten i mikro eller kastrull.

Smaka av med salt och peppar, servera med ris och brysselkål.

INGREDIENSER (10 portioner)2 ½ gul lök5 msk flytande margarin/smör2 ½ dl syltlök2 ½ röd paprika2 ½ päron, t ex Conference1 kg lövbiff2 ½ köttbuljongtärning6 ¼ dl matlagningsgrädde2 ½ tsk kinesisk soja7 ½ del ris17 ½ dl vatten800 gr brysselkålsalt och peppar

Hotell AngleterreMARIE BENNETT

Det är krig ute i Europa, beredskapstid i Sverige. I Malmö blir det unga paret Kerstin och Georg åtskilda för en lång tid när Georg hamnar i arbetsläger. När de träffas igen är de som främlingar för varandra, Georg är präglad av sina erfarenheter och Kerstin har haft en affär vid sidan om – med en kvinna. Det är en tid av svartabörshandel och skumma affärer och Kerstin blir hellre avslöjad som förrädare än som lesbisk. En riktigt spännande bok om vanliga människor i krigsti-dens Malmö!

SmultronLOTTE MÖLLER

En hel bok om bara smultron! Lotte Möller, författare till flera prisbelönta trädgårdsböcker, har skrivit denna underbara bok. Vem kunde väl ana att det finns så mycket att berätta om detta oansenliga men älskade lilla bär. Smultron i desserter och drycker, i formgivning och konst, i dialekter och språk, i litteratur och natur-vetenskap… En bok att bli glad av, med många bilder att drömma sig bort med när vintern kryper närmare.

Utvandrarna (Lättläst bok)

VILHELM MOBERG

I höst har äntligen Mobergs älskade bok om Karl-Oskar och Kristina kommit ut som lättläst bok på LL-förlaget! Nu kan ännu fler – läsovana, ungdomar och vuxna med funktionshinder, de som håller på att lära sig svenska, äldre som behöver enklare och kortare texter – få tillgång till berättelsen om några smålän-ningars väg till Amerika på 1800-talet. Just den här LL-boken är efterlängtad som få, köp den, låna den, läs den tillsammans!

Malmö behöver dig!

malmo.se/malmobehoverdigFoto: Peter Erlandsson

24

Guldstunder flyttar ut på boendenUnder några år huserade verksamheten ”Guldstunder i de äldres vardag” i en uppskattad inspirations-verkstad på Föreningsgatan. Nu gäller en ny inriktning.

– Vi jobbar mer uppsökande och har fram till idag byggt upp sju olika miljöer på olika boenden. Vi skapar gärna fler, men kommer lika gärna bara på besök och visar och förklarar hur man med enkla medel kan sätta guldkant på vardagen för de äldre, säger dramapedagog Irmeli Dahlbacka.

Hon har varit med sedan 2007 och utveck-lat det som startade som ett projekt till en fast verksamhet. Det handlar om vad

som i uppdragsbeskrivningen kallas att ”höja och utveckla det sociala innehållet i vardagen”, vilket man kan göra på många olika sätt. Inom Guld-stunder arbetar man med reminiscens, alltså att locka fram minnen och associationer och därmed skapa samtalsämnen.

– Det kan vara mer avancerade miljöer som en hel lägenhet, inredd i gammal stil eller en vrå med pelarbord, en gammaldags fästmanssoffa och fina kuddar men också enklare saker som tavlor, prydnadssaker eller bruksföremål. Nästan vad som helst som påminner brukaren om något kan trigga minnen och väcka lusten att samtala – och det lyfter vardagen, säger Irmeli Dahlbacka.

VISAR OCH INSPIRERARTillsammans med kollegan Gizella Nemeth fung-erar hon som en resurs och kommer gärna ut till

äldreboenden för att visa och inspirera.– Vi har byggt upp de här sju miljöerna

huvudsakligen med de föremål vi hade i inspi-rationsverkstaden. Vi kan bygga fler, men vi kan också förklara för ledning och medarbetare hur de kan arbeta med det de redan har, för att få samma effekt. Det måste inte vara föremål utan kan lika gärna handla om promenader, dofter eller matlagning.

– Som pedagoger kan vi göra det konkret för personalen och på boendet kan man sedan arbeta vidare efter sina egna förutsättningar och behov. För det är viktigt att man inte bara skapar en miljö och sedan låter den vara – den ska användas – och då är det helt avgörande att lyckas invol-vera personalen.

GAMMALDAGS LÄGENHETPå Annetorpsgården har Irmeli byggt upp en hel liten lägenhet, tänkt att kunna föreställa ”Herr och fru Larssons första bostad”, någon gång på

1940/50-tal. På ett annat boende har de gjort ett naturrum, där det hörs fågelkvitter och där två fondväggar skapar upplevelsen av att sitta längs en röd laduvägg och titta ut över en sjö.

ENGAGERADE MEDARBETARE– Sakerna vi använt till miljöerna är utlånade

till boendena på obestämd tid, men så länge vi har material, personal och resurser bygger vi fler miljöer. Vi kan inte trolla, men med ganska enkla medel kan vi skapa en hemkänsla trots att det är en institution, säger Irmeli.

Den nya, uppsökande verksamheten har också gett en nytändning i Irmelis och Gizelles eget arbete:

– Det är inspirerande och lärorikt att komma ut på boendena och möta både brukare och per-sonal. Det vi vill är ju att nå brukarna, men att göra det via personalen och det är fantastiskt att se hur engagerade medarbetare växer med upp-giften, säger Irmeli Dahlbacka.