118 82 Stockholm, Besök Hornsgatan 20

Tfn 08-452 70 00, Fax 08-452 70 50

info@skl.se, www.skl.se

Svenska Kommunförbundet och Landstingsförbundet i samverkan

Statliga medel för regional utveckling – en länsvis granskning

2

Innehåll

Sammanfattning ............................................................................................4

Inledning ........................................................................................................7

Regionalt utvecklingsstöd .............................................................................9

Transportinfrastruktur ................................................................................21

Lönesummor i den statliga sektorn ............................................................32

3

Förord

Sveriges Kommuners och Landstings medlemmar har under en tid efterfrågat en övergripande bild av hur tillväxtmedel från staten och EU fördelas regionalt. Det har funnits en osäkerhet kring vilka län och regioner som får vad och det har varit svårt att tolka och förhålla sig till de siffror som cirkulerat i sammanhanget.

Denna rapport är ett försök att reda ut begreppen och visa den länsvisa fördelningen av medel, från stat eller EU, som syftar till att stärka regionernas utvecklingskraft. Studien avgränsas till följande områden; det regionala utvecklingsstödet, drift/un-derhåll av och investeringar i vägar och järnvägar samt lönesummor till statliga an-ställda.

Rapporten vänder sig främst till politiker och tjänstemän inom kommuner, lands-ting och regioner, men även till andra som har intresse i ämnet. Syftet med rap-porten är främst att ge en deskriptiv bild av hur den länsvisa fördelningen av dessa medel ser ut, men också att öka kunskapen om de regionala utvecklingsstöden.

Utredningen har gjorts på Sveriges Kommuner och Landsting av Jan Torége (pro-jektledare) och Fredrik Jönsson. Klas Danerlöv, Louise Hagström, Håkan Johansson och Håkan Ottosson har kommit med värdefulla synpunkter.

Stockholm i mars 2006.

Roland Lexén Jan TorégeSektionschef Projektledare

4

Sammanfattning

Med regionalt utvecklingsstöd avses i denna studie medel från den europeiska re-gionala utvecklingsfonden (ERUF), den europeiska socialfonden (ESF), statlig med-finansiering av dessa stöd, transportbidraget samt övriga statliga medel (från anslag 33:1 i statsbudgeten) avsedda för regional utveckling. I det regionala utvecklingsstö-det ingår här inte medel inom ramen för jordbruks- och fiskefonden eller offentlig medfinansiering av EU-stöd från kommuner eller landsting.

Det regionala utvecklingsstödet uppgick till 5,5 miljarder kr år 2004, därav medel från ERUF och ESF 2,6 miljarder kr, statlig medfinansiering 2,1 miljarder kr och öv-riga allmänna medel för regionalpolitiska åtgärder 900 miljoner kr.

Beroende på om det regionala utfallet redovisas som totalsumma eller som stöd per invånare skiljer sig resultaten markant. Med hänsyn tagen till befolkningsstorleken fick norrlandslänen mest, följt av Dalarna, Värmland samt länen i sydöstra Sverige. Jämtland och Stockholm fick mest respektive minst per invånare med 2 600 kr res-pektive drygt 100 kronor per invånare. Beräknat som totalsumma fick Västra Göta-land mest pengar med nästan 600 miljoner kr, följt av Norrbotten och Västerbotten med drygt 550 miljoner kr.

I storstadslänen kom den övervägande delen av stödet från den europeiska socialfon-den (ESF). Fondens uppdrag är främst att förebygga och bekämpa arbetslöshet och att främja social integrering på arbetsmarknaden. Eftersom storstadslänen till anta-let har fler människor som är arbetslösa och socialt utsatta går förhållandevis stora belopp från denna strukturfond till dessa län. Däremot fick Stockholm och Skåne endast små belopp från den regionala utvecklingsfonden eftersom denna främst syf-tar till att stödja regioner som släpar efter i utvecklingen. Det tredje storstadslänet Västra Götaland avviker något eftersom delar av länet har strukturella problem och fick därför ett påtagligt stöd även från denna fond.

Av summa medel från ERUF och ESF samt hela den offentliga medfinansieringen stod EU för 47 procent, staten för 37 procent och kommuner och landsting för 16 procent av denna totalsumma. Därutöver sköt privata aktörer till motsvarande 30 procent av totalsumman.

Direktstöden till det svenska jordbruket uppgick till nästan 8 miljarder kr och fiskestödet utanför mål 1 programmet till 112 miljoner kr år 2004. Vi har valt att inte

5

definiera dessa strukturfonder som regionalt utvecklingsstöd eftersom de i huvud-sak har andra mål än att utveckla regionen. Räknat per invånare fick Gotland det högsta direktstödet till jordbrukare med nästan 5 ggr genomsnittet för riket. Västra Götaland och Skåne fick totalt sett mest pengar. Av fiskestödet gick hela 80 procent till Västra Götaland.

Ett väl fungerande transportsystem är ett av de viktigaste verktygen som ett län eller en region har för att skapa bra tillväxtförutsättningar. En investering i infrastruktur ger initialt ett tillväxttillskott till regionen genom att den lokala entreprenörsmiljön och sysselsättningen påverkas positivt av investeringen och på sikt av att förbättrade transport- och kommunikationsmöjligheter skapar bättre förutsättningar för det re-gionala näringslivet samt främjar dynamiken på arbetsmarknaden.

Nästan 97 miljarder kr gick till vägar eller järnvägar i Sverige under perioden 2000–2004, varav 63 miljarder kr till vägar och 34 miljarder kr till järnvägar. Uppdelat på investeringar och drift/underhåll var siffrorna 69 miljarder respektive 28 miljarder kr. Mest pengar till transportinfrastruktur räknat per invånare fick norrlandslänen med Jämtland i topp samt Uppsala, Dalarna och Örebro. Minst fick länen i södra Sverige samt Östergötland. Värt att notera är att storstadslänen nästan fick exakt lika mycket pengar räknat per invånare. Att satsningarna i transportinfrastruktur per invånare var högst i Jämtland kan förklaras med att länet genomkorsas av såväl flera stora vägar (E14 och R45) som tågsträckor (Norra stambanan och Inlandsbanan) samt att det bor få människor på en stor yta.

Drift och underhåll är en kostnad som läggs på redan befintlig transportinfrastruk-tur. En viktig förklaringsfaktor till skillnaderna mellan länen är längden väg- och spårmeter i respektive län. Denna påverkas i sin tur av hur stor ytan är i länet samt av antalet invånare. Inte överraskande är det glest befolkade län som har mycket in-frastruktur per invånare och tätbefolkade län som har mycket infrastruktur i förhål-lande till länets yta. Men kostnaderna för drift och underhåll beror inte enbart på antalet väg- och spårmeter per invånare. Faktorer som topografi, bebyggelse, upp-handling och givetvis omfattningen av åtgärderna påverkar i hög grad dessa kost-nader. Stockholm som är omgivet av vatten och där underhållsprojekten kan vara mycket komplicerade har klart högst kostnader för drift och underhåll av vägnätet under den studerade perioden. När det kommer till drift och underhåll av järnvägar hamnade viktiga knutpunkter som Jämtland med Norra stambanan och Örebro med tågmetropolen Hallsberg högst.

Investeringarna i transportinfrastruktur beräknat per invånare var högst för Jämt-land, följt av Uppsala, Örebro och de övriga norrlandslänen. Skillnaderna mellan

6

storstadslänen var ganska små. De lägsta investeringarna i förhållande till folkmäng-den hade Gotland, Kalmar och Blekinge.

Den totala lönesumman för statligt anställda var nästan 69 miljarder år 2004. Beräk-nat per invånare hade Uppsala län den största statliga sektorn per invånare. Två stora arbetsplatser, och viktiga förklaringar till tätpositionen, är Uppsala universitet och Sveriges Lantbruksuniversitet. Även Stockholm hade en stor statlig sektor räknat per invånare, liksom norrlandslänen och Gotland. Minst statlig sektorn i förhållande till befolkningen hade Kalmar, Kronoberg och Västmanland.

Antalet under året anställda i den statliga sektorn ökade mellan åren 1998 och 2004 i Örebro och Västmanland. I alla övriga län minskade den statliga sektorn enligt detta mått. I genomsnitt var minskningen 4 procentenheter. Nedlagda förband inklusive andra jobb knutna till försvarsmakten är den främsta förklaringen till att antalet anställda inom den statliga sektorn minskat i länen. En del län har också förlorat arbetstillfällen på grund av statens omstrukturering mot en större centralisering av vissa statliga myndigheters regionkontor. I många län kompenserades dock minsk-ningen av expanderade högskolor och universitet.

Högst belopp från stat och EU får de befolkningstäta storstadslänen, men räknat per invånare är det norrlandslänen, Gotland samt i viss mån Dalarna och Värmland som får mest medel för regional utveckling. Statistiken bör dock tolkas med viss försik-tighet. Studien rör en begränsad tidsperiod och de skillnader som finns mellan länen har oftast skäliga förklaringar. Noterbart är dock att utfallet för flera av länen i syd-östra Sverige är förhållandevis lågt. Kalmar och Kronoberg hade den minsta statliga sektorn av alla län och investeringar i samt drift/underhåll av transportinfrastruktu-ren var under den studerade perioden jämförelsevis låg i denna del av Sverige.

7

Inledning

En fråga som plågat mänskligheten sedan urminnes tider är hur mycket man själv får i förhållande till vad andra får. Under hela livet finns det en mängd olika sammanhang där känslan av orättvisa starkt kan påverka en persons häl-sa, värderingar och handlingar. Känslan av orättvisa syskon emellan, i skolklas-sen, på arbetsplatsen, men även att den egna folkgruppen, regionen eller landet är orättvist behandlad på något sätt. Finns det fakta i målet är det självklart lättare att argumentera för sin sak, men bygger orättvisan enbart på känslan av ”att så här är det” är det dels svårare att bli tagen på allvar, dels finns risken att man har tolkat situationen fel. Den här rapporten ska förhoppningsvis kunna bringa större klarhet över hur det regionala utfallet av tillväxtmedel ser ut, ge berörda och intresserade människor underlag för sin argumentation och kanske också krossa några myter på vägen.

Rapporten ger en deskriptiv bild över hur medel från staten och EU inom ett antal områden som anses vara viktiga för regional utveckling och tillväxt faller ut på läns-nivå. Vi har i rapporten valt att avgränsa studien till tre områden:

1. Det regionala utvecklingsstödet

2. Drift/underhåll av och investeringar i vägar och järnvägar

3. Lönesummor för statligt anställda

Alla pengar som kommer från statsbudgeten och som är möjliga att fördela regio-nalt kan i någon mening sägas vara medel för regional tillväxt och utveckling, men i många fall rör det sig i huvudsak om fördelningspolitik. Det finns ingen klar gräns för vad som verkligen kan definieras som tillväxtmedel. Vi har därför gjort ett ur-val och fokuserat på tre penningmässigt stora områden som är tillväxtorienterande och/eller av sysselsättningsskäl viktiga för regionen. Vi har däremot inte tittat på exempelvis medel som utgör kompensation för kommunernas strukturella brister (kommunalekonomiska utjämningssystemet) eller befolkningens ohälsa eller ar-betslöshet (socialförsäkringssystemen). För vidare läsning i dessa ämnen hänvisas till Sveriges Kommuner och Landstings och Finansdepartementets rapport ”Kom-

8

munalekonomisk utjämning” (www.skl.se) respektive Statistiska centralbyråns rap-port ”Perspektiv på välfärden 2004” (www.scb.se).

Lönesummorna för statligt anställda är hämtad från Statistiska Centralbyråns statis-tik över kontrolluppgifter från arbetsgivare och drift/underhåll av samt investering-ar i vägar och järnvägar är hämtade från Vägverket respektive Banverket. Statistiken för det regionala utvecklingsstödet är främst hämtade från Ekonomistyrningsverket, NUTEK, ESF-rådet, Jordbruksverket, länsstyrelserna samt samverkans- och själv-styrelseorganen.

År 2004 är undersökningsår för det regionala utvecklingsstödet, åren 1998 och 2004 för lönesummorna och perioden 2000-2004 för drift/underhåll av och investeringar i transportinfrastruktur. Från början var tanken att göra en jämförelse över tiden för samtliga tre områden med 1998 som basår, men tyvärr var det svårt att få fram jämförbar statistik över tiden. Rapporten omfattar dock en jämförelse mellan åren 1998 och 2004 för statligt anställdas lönesummor.

Vi redovisar resultaten för varje område separat. De olika medlen har helt olika ka-raktär och syften och det handlar också om helt olika stora summor, från 5,5 miljar-der kr i regionalt utvecklingsstöd (från EU:s regionala och sociala fonder samt sta-ten) till nästan 69 miljarder kr i lönesummor för statligt anställda. Vi har därför valt att inte summera ihop det statistiska utfallet till ett enda mått för respektive län.

9

Regionalt utvecklingsstöd

Vad är regionalt utvecklingsstöd?EU:s strukturfonder består av den europeiska regionala utvecklingsfonden (ERUF), europeiska socialfonden (ESF), jordbruksfonden samt fiskefonden. ERUF och ESF är i sin tur fördelade på tre mål och fyra gemenskapsinitiativ.1 Mål 1- och Mål 2-pro-grammen är knutna till geografiskt avgränsade områden medan Mål 3-programmet avser hela landet. De fyra gemenskapsinitiativen är Intereg III, Leader+, Urban II och Equal vilka kompletterar målprogrammen och berör sociala och ekonomiska frågor som är gemensamma för flera europeiska regioner. Till detta kommer också ERUF:s Innovativa åtgärder.

ERUF:s uppgift är att bidra ekonomiskt till att stärka den ekonomiska, sociala och regionala sammanhållningen genom att minska de regionala obalanserna och stödja en strukturell utveckling och anpassning av de regionala ekonomierna. Medel från ERUF erhålls genom att lokala och regionala aktörer ansöker om medel från de olika åtgärdsprogrammen. Ärendena bereds oftast av varje läns respektive länsstyrelse eller eventuella samverkans- och självstyrelseorgan, medan beslut om ärendet tas av den myndighet som förvaltar EU-medlen. Det finns olika förvaltningsmyndigheter för de olika programmen och gemenskapsinitiativen. Förvaltningsmyndigheterna för främst mål 1 och mål 2 programmen är knutna till länsstyrelserna i fem län; Luleå, Östersund, Gävle, Örebro och Jönköping. En förutsättning för att pengar ska beviljas är i regel att en lika stor andel offentliga medel tillkommer i så kallad medfinansiering.

Samtliga länsstyrelser och eventuella samverkans- eller självstyrelseorgan får pengar för regional utveckling genom det statliga anslaget 33:1 (allmänna regionalpolitiska åtgärder). En del av dessa anslag används som offentlig medfinansiering till EU-finan-sierade åtgärder, men stora summor går även till andra regionala utvecklingsprojekt i respektive län. Förutom staten kan även kommuner och landsting stå som medfinan-siärer, ibland i större utsträckning än staten. Även ideella föreningars arbetsinsatser kan i vissa fall få definieras som offentlig medfinansiering. Dessutom kan privata aktörer bidra med betydande summor i sammanhanget. Medel från privata aktörer utgör dock pengar utöver den del som krävs i offentlig medfinansiering.

1 Beskrivningen av hur EU: strukturfonder organiseras är något förenklade i denna text. För mer information i ämnet gå in på http://europa.eu.int/scadplus/leg/sv/s24000.htm

10

ESF omfattar Växtkraft Mål 3 och Equal. Förvaltande myndighet för ESF-stödet är ESF-rådet med regionkontor på 20 orter och utbetalande myndighet är Arbetsmark-nadsverket (AMS) på åtta orter i landet. Programmen ska stärka människans ställ-ning i arbetslivet och på så sätt öka den ekonomiska tillväxten och sysselsättningen. Allt arbete som stöds av ESF-rådet ska också motverka diskriminering och öka jäm-ställdheten mellan kvinnor och män. Den statliga medfinansieringen kommer från anslag 22:6 i statsbudgeten. Den statliga medfinansieringen för insatsområdena2 1 och 4 administreras av ESF-rådet. För projekt inom insatsområdena 2 och 3 står ofta AMS och försäkringskassorna som offentliga medfinansiärer. För de fyra nordligaste norrlandslänen samt delar av Värmland, Dalarna och Gävleborg administreras Växt-kraft mål 3 av länsstyrelserna inom ramen för mål 1-programmet. Dessa medel har vi i redovisningen av statistiken återfört till Växtkraft mål 3. Förutom staten kan även kommuner och landsting stå för den offentliga medfinansieringen. Till skillnad från den regionala utvecklingsfonden är det ovanligt med privata finansiärer eller att ide-ella aktörer medverkar i projekt inom Växtkraft mål 3-programmet. Det förekom-mer dock en del privat finansiering inom ramen för gemenskapsinitiativet Equal.

Det som vi i denna studie avser med regionalt utvecklingsstöd är följande:

• Medel från den europeiska regionala utvecklingsfonden

• Medel från den europeiska socialfonden

• Statlig medfinansiering av ovanstående EU-stöd

• Transportbidraget, anslag 33:3 i statsbudgeten

• Övriga medel för regional utveckling som länsstyrelser samt samverkans- och självstyrelseorgan erhåller från 33:1 i statsbudgeten

Den övriga offentliga medfinansieringen från kommuner och landsting samt finan-siering från privata aktörer ingår inte i det som i studien definierats som regionalt utvecklingsstöd. Detta är inte medel från EU eller staten utan lokal eller regional finansiering av lokala och regionala projekt där aktörerna själva avgör storleken på satsningarna. Inte heller jordbruks- och fiskestöden ingår i begreppet. Jordbruks- och fiskestöden går till egenföretagare inom respektive område och har i huvudsak andra syften än att främja regional tillväxt och utveckling, exempelvis att ge jord-brukare och fiskare en skälig levnadsstandard och att trygga livsmedelförsörjningen. Även om en mindre del av stödet är av struktur- och regionalpolitisk karaktär har vi

2 Växtkraft mål 3 är indelat i fyra insatsområden; Kompetensutveckling för anställda (område 1), kompetensutveckling för långtidsarbetslösa och långtidssjuka (område 2), integration, mångfald och jämställdhet (område 3) och lokal utveckling (område 4).

11

valt att inte definiera dessa stöd som regionalt utvecklingsstöd i denna studie. Däre-mot särredovisar vi statistiken över jordbruks- och fiskestöden eftersom det rör sig om betydande belopp som delvis har ett annat regionalt utfall än det som i studien definieras som regionalt utvecklingsstöd.

Figur 1 ERUF och ESF består av tre mål och fyra gemenskapsinitiativ samt programmet för Innovativa åtgärder.

År 2004 kom 87,5 procent av EU:s regionala och sociala strukturfonder från pro-grammen mål 1, mål 2 och mål 3. Ca 12 procent härrör från de fyra gemenskapsini-tiativen Intereg III A, Leader+, Urban II samt Equal. Innovativa åtgärder svarade för ca 0,5 procent av stödet.

I vår statistik ingår inte Intereg III B och C. Vi har inte kunnat få fram en länsvis fördelning av dessa medel, främst av skälet att den förvaltande myndigheten ligger i ett annat land. Det rör sig i sammanhanget om förhållandevis små belopp.

De olika åtgärdsprogrammen avser stöd riktad till specifika geografiska områden som valts ut utifrån vissa kriterier som beslutats på EU-nivå. För flera åtgärdsprogram är det endast delar av län som får stöd, t.ex. är det enbart några öar i Roslagen som får stöd från mål 2-programmet i Uppsala län.

Vi skriver generellt att ”länen får stöd”, men storleken på stöden handlar inte enbart om vilka län som får del av olika åtgärdsprogram och sällan om passivt bidragstagan-de, utan om lobbying, strategiskt arbete och konkurrens såväl mellan som inom länen för att få del av de medel som respektive län kan ansöka om. Det är lätt att tänka i utjämningstermer i dessa sammanhang, men i grunden handlar det om att de projekt som kan ge mest tillbaka i form av regional tillväxt är de som ska ges mest medel.

Innovativa åtgärder

Interreg III A B C,

Leader +, Urban II, Equal

Mål 1, Mål 2, Mål 3

12

ResultatDet totala regionala utvecklingsstödet, bestående av stöd från ERUF och ESF, stat-lig medfinansiering, transportbidrag samt övriga statliga medel avsedda för regional utveckling, uppgick år 2004 till drygt 5,5 miljarder kr. Medel från ERUF och ESF uppgick till ca 2,6 miljarder kr, den statliga medfinansieringen till 2,1 miljarder kr och övriga statliga medel avsedda för regional utveckling (inkl transportbidraget) till ca 900 miljoner kr.

Hur mycket är då 5,5 miljarder kr? Som jämförelse kan nämnas att utbetalt barnbi-drag till Stockholm och Uppsala län uppgick till 5,1 miljarder kr år 2004.3

Även kommuner och landsting står för en betydande del av den medfinansiering som EU fordrar. År 2004 kom ca 784 miljoner kr av medfinansieringen från kom-munerna och drygt 77 miljoner kr från landstingen.4 Förutom den offentliga med-finansieringen av regionalt utvecklingsstöd kan även privata aktörer vara med och finansiera projekt inom ramen för EU:s regionala och sociala fonder. År 2004 stod privata aktörer för drygt 1,65 miljarder kronor. Av summa medel från ERUF och ESF samt den offentliga medfinansieringen stod EU för 47 procent, staten för 37 procent och kommuner och landsting för 16 procent av totalsumman år 2004. Därutöver sköt privata aktörer till motsvarande 30 procent av totalsumman.

Vårt uppdrag är att studera hur medel från stat och EU fördelas regionalt och därför sker ingen fördjupning av hur medel från andra aktörer fördelas regionalt i vår resul-tatpresentation. En ytterligare anledning till att vi inte redovisar medel från kommun, landsting och privata aktörer per län är att det finns regionala variationer i hur man organiserar, periodiserar och redovisar dessa medel, vilket försvårar jämförelserna.

Mest stöd från EU:s regionala och sociala fonder till VästernorrlandVi börjar med att titta på stöden från EU:s regionala och sociala strukturfonder (ERUF och ESF) samt den statliga medfinansieringen. (Kartorna 1 och 2)

Mest medel från ERUF och ESF inklusive statlig medfinansiering år 2004 fick norr-landslänen samt Västra Götaland, Dalarna och Skåne. Allra mest gick till Västra Götaland med nästan 600 miljoner kr. I en mittengrupp hamnade Värmland, Stock-holm, Jämtland, Örebro, Västmanland och Södermanland med en pott på runt 200 miljoner kr. Minst pengar fick Uppsala med drygt 50 miljoner kr.

3 Källa: Statistiska centralbyråns, inkomststatistik.4 Självstyrelseorganen i Skåne och Västra Götaland har beskattningsrätt och använder delar

av dessa pengar i tillväxtfrämjande åtgärder. Dessa summor ingår inte i denna redovisning.

13

Karta 1 Medel från EU:s regionala och sociala strukturfonder inklusive statlig medfinansiering år 2004 fördelat på län

Källor: NUTEK, Länsstyrelser, Ekonomistyrningsverket

50–150 (8)150–250 (6)250–600 (7)

ERUF och ESF inklusivestatlig medfinansieringi miljoner kronor

100–500 (7)500–1 000 (7)1 000–1 500 (7)

ERUF och ESF inklusivestatlig medfinansieringi kronor per invånare

Karta 2 Medel från EU:s regionala och sociala strukturfonder inklusive statlig medfinansiering i kronor per invånare år 2004 fördelat på län

14

En delvis annorlunda bild ges om medel från ERUF och ESF inklusive den statliga medfinansieringen istället beräknas per invånare. Län med liten befolkning, som Gotland och Jämtland får naturligtvis ett bättre utfall om hänsyn tas till befolk-ningsmängden. Omvänt får storstadsregioner som Skåne, Stockholm och Västra Gö-taland ett betydligt sämre utfall. Per invånare fick Västernorrland, Jämtland, Dalarna och Norrbotten mest pengar med mellan 1 400 till 1 500 kr. Minst pengar gick till Stockholm med 100 kr och Uppsala med 175 kronor per invånare.

Storstadslänen fick stora belopp från socialfondenDiagram 1 visar hur stor del av EU-stödet inklusive den statliga medfinansieringen som fördelas inom ramen för den europeiska regionala utvecklingsfonden (ERUF) respektive den europeiska socialfonden (ESF) i olika län. I ERUF ingår här program-men mål 1 och mål 2 samt Urban II, Leader+, Interreg III A samt Innovativa åtgär-der.5 I ESF ingår Växtkraft Mål 3 och Equal.

Diagram 1 Medel från EU:s regionala och sociala strukturfonder inklusive statlig medfinansiering år 2004 fördelat på strukturfonder och län

Källor: NUTEK, ESF-rådet, Länsstyrelser, Ekonomistyrningsverket

0 100 200 300 400 500 600

UppsalaGotlandHalland

JönköpingKronoberg

BlekingeÖstergötland

KalmarSödermanlandVästmanland

ÖrebroJämtland

StockholmVärmland

VästerbottenNorrbotten

VästernorrlandGävleborg

SkåneDalarna

Västra Götaland

Miljoner kronor

ERUF ESF

5 Interreg III B och III C ingår här inte i ERUF, se sida 11

15

I norrlandslänen samt på Gotland kommer en stor majoritet av medlen från ERUF där mål 1 och mål 2 programmen dominerar. Syftet med dessa program är att regio-ner som släpar efter i utvecklingen, genomgår en omställningsprocess eller som har en särskild geografisk, ekonomiskt eller social situation ska bli bättre rustade att ta itu med sina svårigheter.

Storstadslänen samt flera av de mer tillväxtstarka länen i södra Sverige får i huvud-sak stöd från ESF. Fondens uppdrag är att stödja åtgärder för att förebygga och be-kämpa arbetslöshet, utveckla de mänskliga resurserna och främja social integrering på arbetsmarknaden. Syftet är att gagna en hög sysselsättning, jämställdhet mellan könen, en hållbar utveckling samt ekonomiskt och social sammanhållning. Eftersom storstadslänen, i och med deras större befolkning, har fler arbetslösa och socialt ut-satta människor går totalt sett ganska stora belopp från ESF till dessa län.

Diagram 2 Totalt regionalt utvecklingsstöd år 2004 fördelat på stöd från EU och staten samt län

Källor: NUTEK, ESF-rådet, Länsstyrelser, Ekonomistyrningsverket

Miljoner kronor

EU Stat

0 100 200 300 400 500 600UppsalaGotlandHalland

JönköpingKronoberg

ÖstergötlandBlekinge

SödermanlandKalmarÖrebro

VästmanlandStockholmVärmlandJämtland

SkåneGävleborg

DalarnaVästernorrland

VästerbottenNorrbotten

Västra Götaland

16

Norrlandslänen får mest regionalt utvecklingsstöd per invånareFörutom medel från EU:s strukturfonder och den statliga medfinansieringen inklu-derar vi i diagram 2 och 3 även transportbidraget samt övriga statliga medel avsedda för regional utveckling. Transportbidraget (anslag 33:3 i statsbudgeten) syftar till att kompensera näringslivet i de fyra nordligaste länen för långa transportavstånd samt till att öka förädlingsgraden. Övriga statliga medel kommer från utgiftsom-råde 19, anslag 33:1 i statsbudgeten. Det är medel som går till länsstyrelserna eller samverkans- och själstyrelseorganen i respektive län och som används till regionala utvecklingsprojekt utanför ramen för EU:s strukturfonder. År 2004 uppgick trans-portbidraget till 360 miljoner kr och övriga statliga medel för regional utveckling till 565 miljoner kr.

Den stora skillnaden när de övriga statliga medlen inkluderats är att de fyra nordli-gaste norrlandslänen får mer pengar i stöd. Men det är fortfarande Västra Götaland

Diagram 3 Totalt regionalt utvecklingsstöd år 2004 i kronor per invånare fördelat på stöd från EU och staten samt län

Källor: NUTEK, ESF-rådet, Länsstyrelser, Ekonomistyrningsverket

Kronor per invånare

EU Stat

0 500 1 000 1 500 2 000 2 500 3 000Stockholm

UppsalaHalland

JönköpingÖstergötland

SkåneVästra Götaland

KronobergRiket

SödermanlandÖrebro

VästmanlandKalmar

BlekingeVärmland

GotlandGävleborg

DalarnaVästernorrland

VästerbottenNorrbotten

Jämtland

17

som får mest pengar i regionalt utvecklingsstöd. Det kan tyckas märkligt eftersom Göteborg samt flera andra större städer finns i länet, men Västra Götaland är ett till ytan stort län som även inkluderar mer utsatta kommuner, främst i Dalsland och om-rådet i gränstrakten till Örebro län. Med en befolkning på drygt 1,5 miljoner matchar länet nästan Stockholms 1,9 miljoner invånare.

Med hänsyn tagen till befolkningen fick Jämtland mest pengar i regionalt utveck-lingsstöd med 2 600 kr per invånare. Även Västerbotten och Norrbotten fick mer än 2 000 kr per invånare. Sju län med Stockholm sist fick mindre än 500 kr per invånare. (Diagram 3)

Jordbruks- och fiskestödenFörutom den Europeiska regionala utvecklingsfonden och den Europeiska social-fonden omfattas EU:s strukturfonder även av jordbruksfonden och fiskefonden. Di-rektstöden till svenska jordbruket inom ramen för EU:s jordbrukspolitik uppgick till nästan 8 miljarder kr år 2004. Fiskestödet utanför mål 1 programmet uppgick samma år till 112 miljoner kr. Jordbruksverket är förvaltande myndighet för såväl jordbruks- och fiskestöden som medfinansieringen från staten. Räknat per invånare gav varje svensk indirekt via EU eller staten drygt 900 kr till jordbruket och fisket i Sverige.

Målen för EU:s gemensamma jordbrukspolitik är att:

• öka produktiviteten i jordbruket

• ge jordbrukarna en skälig levnadsstandard

• stabilisera marknaderna

• trygga livsmedelsförsörjningen

• ge konsumenterna livsmedel till rimliga priser

Visserligen finns det delar av direktstödet till jordbrukare som helt eller delvis finan-sieras av de enskilda medlemsländerna och som i huvudsak är åtgärder av struktur- och regionalpolitisk karaktär, t.ex. kompensationsbidraget och nationellt stöd till norra Sverige samt miljöstödet. De stora summorna i jordbruksstödet kommer dock från arealersättningen och djurbidragen där EU ansvarar för politiken. Dessa stöd syftar inte främst till att utveckla regionerna och vi har därför valt att inte definiera jordbruks- och fiskestöden som regionalt utvecklingsstöd i denna studie. Det kan ändå vara av intresse att studera dessa stöds regionala fördelning eftersom det rör sig om stora belopp och att fördelningen till stora delar skiljer sig från det regionala utvecklingsstödets utfall.

18

Skåne och Västra Götaland fick mest pengar i jordbruksstödJordbruksstödet uppgick till nästan 8 miljarder kr år 2004. Knappt 130 miljoner kr av denna summa kommer från stöd till växtodlingsplaner. Vi har inte inkluderat detta stöd i redovisningen nedan på grund av att vi inte haft tillgång till en länsvis fördelning av stödet. Den summa direktstöd till jordbrukare som vi fördelar regio-nalt uppgår därmed till 7,85 miljarder kr. Arealersättningen och djurbidragen stod sammanlagt för nästan 5 miljarder kr. Miljöstödet uppgick till 2 miljarder kr, kom-pensationsstödet till en halv miljard kr och det nationella jordbruksstödet för norra Sverige till drygt en kvarts miljard kr.

Som jämförelse kan nämnas att socialbidragskostnaderna i Sverige var 8,7 miljarder kr år 2004.6

Diagram 4 Jordbruksstöd från EU och nationellt per län år 2004

Källa: Jordbruksverket

Miljoner kronor

EU Stat

0 300 600 900 1 200 1 500Blekinge

KronobergNorrbotten

DalarnaStockholm

VästernorrlandJämtlandGotland

GävleborgÖrebro

VärmlandVästmanland

JönköpingHalland

VästerbottenSödermanland

UppsalaKalmar

ÖstergötlandSkåne

Västra Götaland

6 Källa: Socialstyrelsen. Socialbidrag heter numera ekonomiskt bistånd.

19

Mest direktstöd till jordbrukare fick främst flera av länen i södra Sverige, framförallt Västra Götaland med 1,3 miljarder kr och Skåne med nästan 1,2 miljarder kr. Fördel-ningen av stödet från jordbruksfonden skiljer sig markant från hur medlen från den regionala utvecklingsfonden och socialfonden fördelas regionalt.

Diagram 5 Jordbruksstöd från EU och nationellt i kronor per invånare fördelat på län 2004.

Källa: Jordbruksverket

Räknat per invånare är det framförallt jordbruken på Gotland som fick mycket pengar – nästan fem gånger mer än genomsnittet i riket. Även jordbruken i Kalmar, Jämtland och Östergötland fick relativt mycket. För övriga län är spridningen kring riksgenomsnittet inte så stort, men undantag från Stockholms län där stödet var litet per invånare. Observera att statistiken mäter stödet per invånare och inte per jord-brukare.

Kronor per invånare

EU Stat

0 1 000 2 000 3 000 4 000 5 000Stockholm

BlekingeNorrbotten

DalarnaVästernorrland

Västra GötalandRiket

GävleborgKronobergJönköping

ÖrebroSkåne

VärmlandHalland

VästmanlandUppsala

SödermanlandVästerbottenÖstergötland

JämtlandKalmar

Gotland

20

Fiskestödet gick i huvudsak till Västra GötalandFiskestödet uppgick år 2004 till totalt 112 miljoner, fördelat på 59 miljoner från EU och 53 miljoner från staten. Till dessa belopp tillkommer fiskestöd till Norrbotten, Västerbotten, Västernorrland och Jämtland där stödet ingår i mål 1. Med undantag av Norrbotten som fick 24 miljoner rör det sig dock om små belopp.

Det är i princip bara Västra Götalands län som får betydande summor i fiskestöd med 89 miljoner kr. Övriga län i södra Sverige och Mellansverige fick dela på 24 miljoner kr.

21

Transportinfrastruktur

Ett väl fungerande transportsystem är ett av de viktigaste verktygen som ett län eller en region har för att skapa bra tillväxtförutsättningar. En investering i infrastruktur ger initialt ett tillväxttillskott till regionen genom att den lokala entreprenörsmiljön och sysselsättningen påverkas positivt av investeringen och på sikt av att förbättrade transport- och kommunikationsmöjligheter skapar bättre förutsättningar för det re-gionala näringslivet samt främjar dynamiken på arbetsmarknaden.

De resultat som redovisas nedan ska tolkas med försiktighet. Det är svårt att hänföra nyttan av en investering till bara den region där kostnaden hamnar. Kostnaden för en ny väg eller tågsträckning mellan två städer i två län kan i huvudsak hamna i ett av länen, medan nyttan av investeringen i högre utsträckning kommer det andra länet till del. Nyttan av en investering måste därför studeras specifikt utifrån en mångfald av förutsättningar och investeringens karaktär. Eftersom lokal pendling ofta sker med bil eller buss är en väginvesterings nytta mer lokal än en järnvägsin-vestering, där nyttan ofta har en större geografisk spridning. Hur stor nyttan är av en investering i infrastruktur i ett län beror bland annat på rådande och potentiella pendlingsmönster, lokaliseringen av stora arbetsplatser, demografin i närhet till vä-garna eller järnvägarna etc.

När det handlar om investeringar är en femårsperiod en ganska begränsad tid. Det kan finnas län som fått en stor investering strax före vår undersökningsperiod eller är planerad att få en efter 2004.

Mest vägprojektspengar till StockholmTotalt under perioden 2000-2004 uppgick investeringarna i vägar till 40 miljarder kr. Motsvarande summa för drift och underhåll av vägar var 23 miljarder kr. Detta ger i genomsnitt 8 miljarder respektive 4,6 miljarder kr per år. Investeringar i vägar sva-rade för drygt 63 procent och drift och underhåll för knappt 37 procent av den totala summa som gavs till vägar under denna period.

22

Under perioden 2000-2004 fick Stockholm nästan 14 miljarder kr till investeringar i och drift/underhåll av vägar. Västra Götaland fick 9,5 miljarder och Skåne nästan 5 miljarder kr. Sedan följer de till ytan stora norrlandslänen samt Uppsala med mellan 2 och 3,5 miljarder kr till vägar. Minst vägpengar fick de till arealen minsta länen Got-land, Halland och Blekinge. Att länen i norra Sverige procentuellt får en något större andel pengar för drift/underhåll än många andra län kan delvis förklaras av större problem med tjälskador och slitage på vägarna som är kopplat till ett kallt klimat.

Diagram 6 Investeringar i och drift/underhåll av vägar 2000-2004 per län

Källa: Vägverket

Miljarder kronor

Investeringar Drift/underhåll

0 3 6 9 12 15GotlandHalland

BlekingeVärmland

VästmanlandSödermanland

KalmarKronobergJönköping

ÖrebroÖstergötland

NorrbottenGävleborgJämtland

DalarnaUppsala

VästerbottenVästernorrland

SkåneVästra Götaland

Stockholm

23

Mest järnvägspengar till Skåne och Västra GötalandTotalt gick knappt 34 miljarder kr till investeringar i och drift/underhåll av järnvägar under perioden 2000-2004. Ca 86 procent eller nästan 29 miljarder var investeringar och ca 14 procent (4,7 miljarder kr) gick till drift/underhåll.

Diagram 7 Investeringar i och drift/underhåll av järnvägar 2000-2004 per län

Källa: Banverket

Miljarder kronor

Investeringar Drift/underhåll

0 1 2 3 4 5GotlandKalmar

BlekingeKronobergJönköping

DalarnaVästmanlandÖstergötland

VästernorrlandVästerbotten

UppsalaSödermanland

JämtlandGävleborg

HallandVärmland

ÖrebroNorrbottenStockholm

Västra GötalandSkåne

Skåne och Västra Götaland fick båda mer än 4,5 miljarder kr i investeringar och drift/underhåll av järnvägar under perioden 2000-2004. Stockholm fick ungefär en miljard kr mindre och Norrbottens län fick drygt 2 miljarder kr. Sedan följer en lång rad av län som fick mellan 1–2 miljarder kr till järnvägar i sina respektive län. Kronoberg, Blekinge och Kalmar fick avsevärt mindre belopp och Gotland inget alls eftersom de saknar järnvägar.

24

Diagram 8 Total summa investeringar i och drift/underhåll av transportinfrastruktur 2000-2004 uppdelat på vägar och järnvägar samt på län

Källa: Ban- och Vägverket

Miljarder kronor

Vägar Järnvägar

0 5 10 15 20GotlandBlekinge

KalmarKronoberg

HallandVästmanland

JönköpingVärmland

SödermanlandÖstergötland

GävleborgÖrebro

DalarnaJämtland

NorrbottenUppsala

VästerbottenVästernorrland

SkåneVästra Götaland

Stockholm

Nästan 97 miljarder kronor gick till vägar och järnvägar i Sverige under perioden 2000-2004, varav 63 miljarder till vägar och 34 miljarder till järnvägar. Flertalet län hade en högre kostnad genererat av investeringar i och drift/underhåll av vägar än i järnvägar. Halland, Värmland, Örebro, Norrbotten, Skåne och Västmanland är un-dantagen med lika stora eller större totalsatsningar på järnvägar.

Storstadslänen fick lika mycket per invånareStuderas investeringar och drift/underhåll i kronor per invånare förändras bilden en hel del. Intressant är att storstadslänen Stockholm, Västra Götaland och Skåne i stort sett fick lika mycket pengar räknat per invånare under perioden 2000-2004. Mest pengar till trafikinfrastruktur fick norrlandslänen med Jämtland i topp samt Upp-sala, Dalarna och Örebro. Minst medel i form av investeringar i och drift/underhåll av trafikinfrastrukturen fick länen i sydligaste Sverige samt Östergötland.

25

Källa: Ban- och Vägverket

Diagrammen ovan belyser var för sig olika bilder av de medel som satsats inom trans-portinfrastrukturen i Sveriges län mellan åren 2000-2004. På det senare diagrammet skiftar resultatet i och med beaktandet av länens befolkning. Vissa län kan sedan lång tid vara viktiga logistikstråk där vägar och järnvägar möts. Dessa behöver un-derhållas eller byggas ut oavsett hur tätbefolkat länet är. Jämtland är ett bra exempel på detta där ett län med liten befolkning genomkorsas av såväl flera stora vägar (E14 och R45) som tågsträckor (Norra stambanan och Inlandsbanan).

De diagram som redovisats i detta kapitel utgår från åren 2000–2004 vilket med-för att stora infrastruktursatsningar som södra länken i Stockholms län, Trollhättan-paketet i Västra Götalands län samt stora delar av Botniabanan i Västernorrlands och Västerbottens län inte kommit med i redovisningen.

Kronor per invånare

Vägar Järnvägar

0 5 000 10 000 15 000 20 000 25 000 30 000 35 000Gotland

ÖstergötlandBlekinge

KalmarHalland

SkåneJönköpingStockholm

VästmanlandVästra Götaland

VärmlandRiket

SödermanlandKronobergGävleborg

ÖrebroDalarnaUppsala

NorrbottenVästerbotten

VästernorrlandJämtland

Diagram 9 Investeringar i och drift/underhåll av transportinfrastruktur 2000-2004 per invånare uppdelat på väg och järnväg samt län

26

Drift och underhåll av vägar och järnvägarDrift och underhåll är en kostnad som läggs på redan befintlig transportinfrastruk-tur. En viktig förklaringsfaktor till skillnaderna mellan länen är längden väg- och spårmeter i respektive län. Denna påverkas i sin tur av hur stor ytan är i länet samt av antalet invånare.

Diagram 10 Väg- och spårlängd i olika län 2004

Källa: Väg- och Banverket

Nästan 100 000 kilometer av vägnätet står under statlig förvaltning. Dessa är Eu-ropavägar, riksvägar och länsvägar. Dessutom finns det minst lika många kilometer övrigt allmänna och enskilda vägar. Statistiken över drift och underhåll omfattar dock endast de vägar som definieras som statliga. Sveriges järnvägsnät omfattar näs-tan 16 000 kilometer räls. Längsta väg- och spårlängderna finns i Västra Götaland, Västerbotten, Norrbotten och Skåne.

För att få en bild av hur mycket väg och järnvägar det finns i förhållande till befolk-ningen och ytan i respektive län har vi i tabell 1 satt antalet väg- och spårmeter i

Kilometer

Väglängd Spårlängd

0 3 000 6 000 9 000 12 000 15 000GotlandBlekinge

VästmanlandUppsala

SödermanlandHallandÖrebro

StockholmKronoberg

KalmarGävleborg

ÖstergötlandVärmlandJönköping

DalarnaVästernorrland

JämtlandSkåne

NorrbottenVästerbotten

Västra Götaland

27

förhållande till antalet invånare och kvadratkilometer yta i respektive län. Detta är en indikator på vilka investeringar i transportinfrastruktur som historiskt gjorts i respektive län. Inte överraskande är det till ytan stora men glest befolkade län som har mycket vägar och järnvägar per invånare och det är tätbefolkade län som har mycket vägar och järnvägar i förhållande till länets yta. Resultaten i tabellen följer överlag denna logik men noterbart är Hallands och Skånes höga siffror på väg- och spårmeter i förhållande till ytan och Jämtlands och Stockholms höga respektive låga siffror när antalet väg- och spårmeter ställs mot folkmängden. En bidragande orsak till den låga siffran i Stockholm kan, förutom folkmängden, vara det stora antalet kommunala vägar i Stockholm och att Stockholms lokaltrafik inte ingår i statistiken från Banverket. Jämtland har en liten befolkning och Östersund är knutpunkt för såväl flera stora vägar som järnvägar (se diagram 9).

Tabell 1 Väg- och spårmeter per invånare respektive per km2 yta

Väg- och spårmeter Väg- och spårmeterLän per invånare per yta i km2

Skåne 8 834Halland 12 640Blekinge 12 597Stockholm 2 582Västra Götaland 9 576Södermanland 13 564Jönköping 17 535Östergötland 13 496Västmanland 12 495Uppsala 11 485Kronoberg 23 476Gotland 26 473Örebro 14 438Kalmar 19 403Värmland 20 309Västernorrland 24 274Gävleborg 17 259Dalarna 21 207Västerbotten 39 183Jämtland 54 139Norrbotten 40 102Riket 13 281

Källa: Väg- och Banverket samt SCB

28

I tabellerna 2 och 3 visas hur stora drifts- och underhållskostnaderna är i förhållande till längden väg- och spårsträckor i respektive län. Om längden väg och järnväg vore de enda förklaringsvariablerna skulle drift- och underhållskostnaderna per väg och spårmeter vara lika stora i länen.

Skillnaderna är dock stora eftersom en rad andra faktorer som topografi, bebyggel-se, upphandling och givetvis omfattningen av åtgärderna också i hög grad påverkar kostnaderna. Stockholm har de klart högsta drifts- och underhållskostnaderna för vägnäten, vilket främst förklaras av huvudstadens större trafikflöde. Infrastruktu-rens kapacitetsbehov och trafiksystemens komplexitet är mycket större i en storstad än i mindre städer. Vidare bidrar topografin i Stockholm, framförallt mycket vatten, till mer komplicerade underhållsprojekt på t.ex. broar och tunnlar.

Tabell 2 Drift och underhåll av vägar 2000-04 i kr per vägmeter fördelat på län

Drift/underhåll Län per vägmeter

Stockholm 912Västernorrland 473Gävleborg 400Dalarna 318Blekinge 300Jämtland 291Västmanland 287Örebro 257Skåne 255Södermanland 255Uppsala 242Jönköping 232Riket 231Kalmar 228Östergötland 223Kronoberg 219Gotland 184Västerbotten 149Norrbotten 134Värmland 66Västra Götaland 57Halland 28

Källa: Vägverket

Tabell 3 Drift och underhåll av järnvägar 2000-04 i kr per spårmeter fördelat på län

Drift/underhållLän per tågmeter

Jämtland 622Örebro 562Västmanland 488Kronoberg 487Södermanland 468Värmland 442Västra Götaland 333Norrbotten 319Riket 291Stockholm 273Jönköping 270Skåne 251Gävleborg 207Västernorrland 202Östergötland 159Dalarna 107Västerbotten 106Blekinge 86Halland 76Uppsala 51Kalmar 40Gotland 0

Källa: Banverket

29

Västra Götaland låga drifts- och underhållskostnader per vägmeter kan förvåna nå-got med tanke på ovanstående resonemang och att länet omfattar storstaden Göte-borg. Det är dock ett i stora delar platt och till ytan stort län med det klart längsta vägnätet i landet (se diagram 10), varav många är mindre vägar.

En ytterligare förklaring till skillnaderna kan vara att åren 2000 till 2004 är en re-lativt kort studietid vad gäller infrastruktursatsningar vilket betyder att dyra drift- och underhållsprojekt i vissa län kan ha hamnat strax utanför de i studien givna tidsramarna.

När det kommer till drift och underhåll av järnvägar är det främst län med viktiga knutpunkter för järnvägstrafiken som hamnar högt med Jämtland och Norra stam-banan samt Örebro med tågmetropolen Hallsberg i topp. Lägst drifts- och under-hållskostnader per spårmeter hade flera av länen i södra Sverige samt Uppsala

Minst investeringar per invånare i sydöstra SverigeHur föll då investeringarna ut per län och invånare? Det är inte aktuellt att använda samma logik för investeringar som för drift och underhåll eftersom drift och un-derhåll per definition är åtgärder på redan existerande infrastruktur. Investeringar däremot, genererar nya sträckor eller stråk.

Totalt investerades nästan 69 miljarder kronor på transportinfrastrukturen mellan åren 2000-2004. Mest pengar gick till storstadslänen Stockholm, Västra Götaland och Skåne som tillsammans fick ca 50 procent av de totala investeringarna. Stock-holms län fick drygt en femtedel av den totala summan. Minst andelar fick Gotland, Blekinge, Kalmar och Kronoberg som tillsammans fick mindre än 4 procent.

Stockholms och Västra Götalands investeringar i infrastruktur 2000–2004 har främst lagts på vägar, medan järnvägar prioriterats i exempelvis Skåne, Norrbotten, Värmland, Halland och Västmanland.

30

Studeras investeringssummorna per invånare blir resultatet delvis annorlunda. Upp-sala, Örebro samt de fyra norrlandslänen med Jämtland i topp fick mest. Av stor-stadslänen är det Västra Götaland som hamnade högst. Skillnaderna mellan länen är markant mindre när hänsyn tas till invånarantalet i respektive län. Noterbart är dock att Kalmar, Blekinge och Gotlands län fick minst pengar för investeringar i transportinfrastruktur även utslaget per invånare.

Miljarder kronor

Vägar Järnvägar

0 3 6 9 12 15GotlandBlekinge

KalmarKronoberg

VästmanlandJönköping

SödermanlandÖstergötland

JämtlandVästernorrland

HallandGävleborgVärmland

DalarnaÖrebro

NorrbottenVästerbotten

UppsalaSkåne

Västra GötalandStockholm

Diagram 11 Investeringar år 2000-2004 fördelat på vägar och järnvägar samt län

Källa: Väg- och Banverket

31

Diagram 12 Investeringar år 2000-2004 per invånare fördelat på vägar och järnvägar samt län

Källa: Väg- och Banverket samt SCB

Kronor per invånare

Vägar Järnvägar

0 5 000 10 000 15 000 20 000GotlandKalmar

BlekingeJönköping

ÖstergötlandVästmanland

KronobergSkåne

SödermanlandStockholm

HallandRiket

GävleborgVärmland

Västra GötalandDalarna

VästernorrlandÖrebro

NorrbottenVästerbotten

UppsalaJämtland

32

Lönesummor i den statliga sektorn

Lönerna för statligt anställda utgör en stor del av de pengar (i genomsnitt ca 60 procent) som fördelas som anslag från statsbudgeten till myndigheter, utbildnings-institutioner, polis, domstol, militära förband m.fl. inom den statliga sektorn. Av praktiska skäl har vi därför valt att använda lönesummor i den statliga sektorn som approximation för hur de totala anslagen till den statliga sektorn fördelas regio-nalt.7

Den statliga sektorn är störst i Uppsala länI syfte att jämföra hur lönesummorna förändrats regionalt över tiden har vi, för-utom för år 2004, även tagit fram uppgifter för år 1998. Den totala lönesumman för anställda inom den statliga sektorn var i fasta priser 57 miljarder år 1998 och 68,6 miljarder år 2004, vilket innebär en ökning på drygt 20 procent mellan åren. Konsu-mentprisindex ökade under samma period med knappt 9 procent.

Den totala lönesumman till statligt anställda 2004 motsvaras ungefär av statens in-täkt från energiskatt och fordonsskatt8 samma år.

Hur stora lönesummorna är inom den statliga sektorn samvarierar naturligtvis med hur stor befolkningen. Län med många invånare har normalt också många anställda inom den statliga sektorn. Lönesummorna är högst för de tre storstadslänen Stock-holm, Västra Götaland samt Skåne och lägst för Gotland, Kronoberg och Kalmar. Den totala lönesumman för statligt anställda i Stockholm är lika stor som motsva-rande summor för Västra Götaland, Skåne och Uppsala tillsammans.

7 I län med stora militära förband kan det totala anslaget underskattas något eftersom kostnaden för militär verksamhet i större utsträckning ligger på material än på löner.

8 Källa: Ekonomistyrningsverket, Statsbudgetens utfall 2004

33

Uppsala län har den största statliga sektorn räknat per invånare (diagram 14). Den är nästan dubbelt så stor som genomsnittet i Sverige. Uppsala universitet och Sveriges Lantbruksuniversitet är två stora statliga arbetsplatser och viktiga förklaringar till den höga siffran. Många statliga arbetsplatser i Stockholm har ett behov av till-gänglighet och närhet till andra aktörer, vilket förklarar den höga koncentrationen av statliga arbetsplatser till huvudstaden. Alla län ska ha tillgång till vissa statliga verksamheter. Den statliga sektorn blir därför i förhållande till befolkningen ofta något större i län som t.ex. Gotland och de fyra nordligaste norrlandslänen. Men det finns sannolikt också fördelningspolitiska motiv bakom den statliga sektorns storlek i dessa län. Minst statlig sektor per invånare har Kalmar, Kronoberg, Väst-manland, Jönköping och Halland med mindre än 70 procent av genomsnittssiffran för Sverige.

Diagram 13 Lönesummor i den statliga sektorn 2004 fördelat på län.

Källa: Statistiska centralbyrån

Miljarder kronor0 5 10 15 20 25

GotlandKronoberg

KalmarJämtland

VästmanlandBlekingeHalland

GävleborgVärmland

DalarnaSödermanland

JönköpingÖrebro

VästernorrlandVästerbotten

NorrbottenÖstergötland

UppsalaSkåne

Västra GötalandStockholm

34

Diagram 14 Lönesummor i den statliga sektorn per invånare år 2004 fördelat på län.

Källa: Statistiska centralbyrån

Kronor per invånare0 3 000 6 000 9 000 12 000 15 000

KalmarKronoberg

VästmanlandJönköping

HallandGävleborgVärmland

DalarnaVästra Götaland

SkåneSödermanland

ÖrebroRiket

ÖstergötlandVästernorrland

JämtlandBlekinge

VästerbottenGotland

NorrbottenStockholm

Uppsala

Antalet statligt anställda ökade mest i Örebro länI genomsnitt ökade lönesummorna i den statliga sektorn med drygt 20 procent i fas-ta priser under perioden 1998 till 2004.9 Flera av länen i Svealand har haft en positiv utveckling. Högst var ökningen i Västmanland, Örebro och i Västra Götaland med runt 30 procent. Sedan följer en rad län som ligger runt 20 procent. Sist i diagram-met återfinns Jämtland, Gotland, Norrbotten och Skåne med ökningar på drygt 10 procent.

Hur ska dessa resultat tolkas? Observera att det inte direkt går att översätta lönesum-mornas utveckling med löneutvecklingen på individnivå, även om dessa har bety-delse i sammanhanget. I lönesummor ingår alla som fått lön under året, dvs. även de

9 För att kunna jämföra lönesummornas utveckling över tiden har de arbetsställen som ingick i den statliga sektorn 1998 men inte 2004 exkluderats från studien (bland annat Svenska Kyrkan och Sta-tens Järnvägar). De arbetsställen som ingick 2004 men inte 1998 har däremot inkluderats i undersök-ningen (bland annat Chalmers Tekniska Högskola, Kungliga Operan och Skansen).

35

Diagram 15 Förändring av lönesummor i den statliga sektorn mellan åren 1998 och 2004 i fasta priser

som bara jobbat någon dag. Dessutom påverkas medellönen av att arbetsplatser till-kommer eller försvinner kopplat till hur medellönerna ser ut på dessa arbetsplatser.

Den totala lönesumman i respektive län kan förklaras av förändringen av antalet anställda samt av medellönesummans utveckling i den statliga sektorn. Två viktiga bakomliggande orsaker till utvecklingen i länen är Berlinmurens fall och framväx-ten av kunskapssamhället. Nedlagda militära förband inklusive andra jobb knutna till försvarsmakten samt expanderande högskolor och universitet är nämligen de två främsta förklaringarna till att antalet anställda inom den statliga sektorn minskat respektive ökat i länen. Många län har också förlorat arbetstillfällen på grund av statens omstrukturering mot en större centralisering av statliga myndigheters10 re-gionkontor.

Källa: Statistiska centralbyrån

Procent0 5 10 15 20 25 30 35

JämtlandGotland

NorrbottenSkåne

BlekingeJönköping

VästernorrlandVärmland

DalarnaGävleborg

ÖstergötlandKalmar

RiketHalland

KronobergVästerbotten

SödermanlandUppsala

StockholmVästra Götaland

ÖrebroVästmanland

10 Detta gäller t.ex. Skatteverket, Kriminalvårdsstyrelsen, Arbetsmarknadsverket, Domstolsverket, Tullverket och Rikspolisstyrelsen.

36

Tabell 4 Förändring av lönesummor, antal personer med lön och medellönesumman från den statliga sektorn mellan åren 1998 och 2004 i respektive län

Lönesummor, Antal med lön, Medellönesumma, förändring förändring förändring Län 1998-2004 i % 1998-2004 i % 1998-2004 i %

Västmanland 32% 1% 30%Örebro 29% 3% 26%Västra Götaland 27% -1% 28%Stockholm 23% 0% 23%Uppsala 23% -8% 33%Södermanland 22% -4% 27%Västerbotten 22% -2% 24%Kronoberg 21% -12% 38%Halland 21% -10% 34%Riket 20% -4% 25%Kalmar 20% -11% 34%Östergötland 19% -4% 24%Gävleborg 17% -2% 20%Dalarna 17% -3% 21%Värmland 17% -11% 31%Västernorrland 16% -3% 19%Jönköping 14% -8% 24%Blekinge 14% -12% 29%Skåne 13% -6% 20%Norrbotten 12% -5% 18%Gotland 12% -9% 23%Jämtland 11% -12% 26%

Källa: Statistiska Centralbyrån

Höga ökningar av medellönen beror ofta på att förhållandevis lågt avlönade inom försvarsmakten blivit av med sina jobb, medan högskolor och universitet expanderat och anställt akademiker. Lönerna i länen påverkas också av hur dynamisk den lokala arbetsmarknadsregionen är och hur stor personalomsättningen är på de statliga ar-betsplatserna. Höga sjukskrivningstal och sjukvikariat ökar faktiskt antalet anställda i denna statistik, men som en konsekvens minskar då också medellönesumman.

I nästan samtliga län är besparingar och omorganisation av försvarsmakten en starkt bidragande orsak till att antalet statligt anställda minskat. I antal räknat förlorade Skåne och Västra Götaland flest arbeten, men per invånare är det Gotland, Krono-berg, Blekinge, Halland, Västerbotten och Kalmar som tappat flest jobb knutna till försvaret. Många av länen har också förlorat arbetstillfällen när staten omstrukture-

37

rat mot en större centralisering av ett antal myndigheters regionkontor. I en majori-tet av länen kompenseras bortfallet i varierande grad av att högskolor och universitet ökat antalet anställda.

I Västmanland har lönesummorna procentuellt ökat mest i riket. Länet har dock en liten statlig sektor och den framträdande placeringen beror främst på att få statliga jobb försvunnit samtidigt som Mälardalens Högskola vuxit något. I antal jobb räknat är det Örebro som ligger främst. Universitetet och Länsstyrelsen står för ökning-arna. Dessutom är försvarsmaktens minskning förhållandevis liten.

Västra Götaland har precis som många andra län förlorat en hel del statliga jobb av de anledningar som beskrivits ovan. Men ett ökat antal anställda på Västra Götalands allmänna försäkringskassa, Skogsvårdsstyrelsen samt Högskolan i Borås kompenserar nästan helt för de förlorade jobben. I Stockholm har mycket hänt inom den statliga sektorn, men i slutändan hamnade länet på ett i stort sett oförändrat antal anställda. Antalet statligt anställda i Uppsala har minskat med 8 procentenheter, men efter-som medellönen ökat markant har den totala lönesumman ändå ökat mycket. Det är främst nedläggningen av Flygflottiljen F16 som medfört färre statliga jobb.

I Kronoberg, Halland och Kalmar skedde en kraftig procentuell minskning av anta-let statligt anställda medan medellönen gick upp. De har gemensamt en liten statlig sektor och en förhållandevis kraftig minskning av jobb knutna till försvaret. Främst Kalmar och Halland tappade också jobb på grund av den statliga omstruktureringen av regionkontoren. Att förändringen av lönesummorna ändå varit förhållandevis hög kan bero på att de jobb som ändå tillkommit främst varit knutna till utbildningsinsti-tutionerna och/eller att de individuella löneökningarna varit förhållandevis stora.

I flertalet län med dålig utveckling av lönesummorna återkommer samma förkla-ringsfaktorer som tidigare nämnts. Nedskärningar av försvaret är största boven i dra-mat och om inte dessa kompenseras med andra statliga jobb hamnar länen långt ned i tabellen. Flera av de län som haft en dålig utveckling av den totala lönesumman har också haft en dålig utveckling av medellönesumman. Några tänkbara förklaringar till detta är höga sjukskrivningstal eller en odynamisk arbetsmarknad där omsätt-ningen av anställda är låg.

Med anledning av att 2004 års försvarsbeslut innebar nedläggningar av militär verk-samhet i främst Jämtland, Norrbotten, Värmland och Gotland fattade regeringen beslut om att 19 statliga myndigheter (samt AB Svenska Spel) ska omlokaliseras från Stockholm till dessa fyra län. Det rör sig om totalt ca 2 700 årsarbeten fördelat på 190 till Norrbotten (Arvidsjaur), 1 166 till Jämtland (Östersund), 641 till Värmland

38

(Karlstad/Kristinehamn) och 690 till Gotland.11 Observera att konsekvenserna av de förändringar i den regionala fördelningen av statliga lönesummor som försvars-beslutet och omlokaliseringsbeslutet ger upphov till tidsmässigt ligger efter denna rapports studieperiod.

11 Källa: SOU, Lokaliseringsutredningen N 2004:15

118 82 Stockholm, Besök Hornsgatan 20

Tfn 08-452 70 00, Fax 08-452 70 50

info@skl.se, www.skl.se

Svenska Kommunförbundet och Landstingsförbundet i samverkan

Statliga medel för regional utveckling – en länsvis granskning