Strindbergs 'moderna karaktärer

PER STOUNBJERGLEKTOR, DR.PHIL.

AARHUSUNIVERSITETINSTITUT FOR ÆSTETIK OG KOMMUNIKATION

Strindbergs 'moderna karaktärer'PER STOUNBJERG

Strindbergs 'moderna karaktärer'


STRINDBERGS 'MODERNA KARAKTÄRER'

PER STOUNBJERG 2

Sult 1890jeg vilde forfatte et en Akts Drama, »Korsets Tegn«, Emne fra Middelalderen. Især havde jeg altsammen udtænkt angående Hovedpersonen, en herlig, fanatisk Skøge, der havde syndet i Templet, ikke af Svaghed og ikke af Attrå, men af Had mod Himlen, syndet lige ved Alterets Fod, med Alterdugen under sit Hoved, bare af dejlig Foragt for Himlen. (Sult, 1890, 284).

Inde i Sengen, ret under Kristus i Oljetryk og lige mod mig, så jeg to Skikkelser, Værtinden og den fremmede Styrmand; hendes Ben skinned hvide mod den mørke Dyne. Og i Sengen ved den anden Væg sad hendes Fader, den lamme Olding, og så på, ludende over sine Hænder, sammenkrøben som sædvanligt, uden at kunne røre sig . . . . (1890:308)



PER STOUNBJERG

Nogle linjer i Strindbergs forfatterskabEkstrovert, samfundsvendt,

kritisk, satiriskdigtning

Psykologisk vending. Fokus på

intersubjektivitet som kamp

(hjerner, køn etc.). Naturalisme

Eksperimenterende eksistentiel,

mystisk-religiøs digtning. Mo-

dernisme

År: Frem til 1886 År: Til beg. af 90'erne År: 1897-1912

Værker:

Mäster Olof (1872-76)

Röda rummet (1879)

Det nya riket (1882)

Værker: Tjänstekvinnans son (1886)

Fadren, Fröken Julie,

Fordringsägare (1887-1888)

Hemsöborna (1887)

I hafsbandet (1890)

Værker: Inferno (1897)

Till Damaskus (1898)

Ett drömspel (1901)

Svarta fanor (1907)



PER STOUNBJERG

Strindberg: karakterløshed som programMå han uppl. att förf. ej velat ge biografi, försvar, eller bekännelser

utan begagnat sitt lif, som han bäst kände af alla lif till att söka ge historien om en själs uppkomst och utröna begreppet karakter – hvarpå ju hela litteraturen hvilar. (Brev V:343)Samhället hedrar med namnet karaktär sådana som sökt och funnit sin ställning, tagit sin roll, utfunderat vissa grunder för sitt uppförande och slutligen handla därefter automatiskt.En s. k. karaktär är en mycket enkel mekanisk inrättning; han har bara en synpunkt på de så ytterst invecklade förhållandena i livet; han har beslutat sig för att för livet ha en och samma mening för en bestämd sak; och för att icke göra sig skyldig till karaktärslöshet ändrar han aldrig mening huru enfaldig eller orimlig den än är. En karaktär måste följaktligen vara en tämligen vanlig människa och vara vad man kallar litet dum. Karaktär och automat tyckas något så när sammanfalla. […] En väl tecknad karaktär är liktydig med en karikatyr. (Tjänstekvinnans son, sv 20:162)



PER STOUNBJERG

Karakterløshed som programen individ som en gång för alla stannat vid sin naturell eller anpassat sig till en viss roll i livet, upphört att växa med ett ord, blev kallad karaktär, och den i utveckling stadde, den skicklige navigatören på livets flod, som icke seglar med fasta skot utan faller för vindkasten för att lova opp igen, blev kallad karaktärslös. I förringande bemärkelse, naturligtvis, emedan han var så svår att infånga, inregistrera och hålla vård över. Detta borgerliga begrepp om själens orörlighet överflyttades på scenen där det borgerliga alltid härskat. En karaktär blev där en herre som var fix och färdig […] Jag tror därför icke på enkla teaterkaraktärer, och författarnes summariska domar över mänskorna: den är dum, den är brutal, den är svartsjuk, den är snål, borde jävas av naturalister som veta huru rikt själskomplexet är. (sv 27: 104)



PER STOUNBJERG

Tjänstekvinnans sonVar fanns jaget? Som skulle vara karaktären? Det fanns icke på ena eller andra stället; det var med på båda. Jaget är icke något ett, självt; det är en mångfald av reflexer, ett komplex av drifter, begär, somliga undertryckta då, andra lössläppta då!Ynglingens komplex var genom många korsningar i blodet, stridiga element i familjelivet, rika erfarenheter ur böcker och brokiga upplevanden i livet ett ganska rikt material, men oordnat. […]Hade han kunnat se sig själv nu; hade han funnit att de flesta ord han talade voro ur böckerna och kamraterna; hans gester från lärare och vänner […] Vad hade han då av sig själv och i sig själv? Ingenting. (sv 20:166 f.)



PER STOUNBJERG

Fröken JulieSom moderna karaktärer, levande i en övergångstid mer brådskande, hysterisk än åtminstone den föregående, har jag skildrat mina figurer mer vacklande, söndergångna, blandade av gammalt och nytt, och det synes mig icke osannolikt att moderna idéer genom tidningar och samtal även sugit sig ner i de lager där en domestik kan leva. […]Mina själar (karaktärer) äro konglomerater av förgångna kulturgrader, och pågående, bitar ur böcker och tidningar, stycken av mänskor, avrivna lappar av helgdagskläder som blivit lumpor, alldeles som själen är hopflickad, och jag har dessutom givit litet uppkomsthistoria, då jag låter den svagare stjäla och repetera ord från den starkare, låter själarna hämta »idéer», suggestioner som det kallas från varandra, från miljön (grönsiskans blod), från attributen (rakkniven), och jag har låtit »Gedanken übertragung» genom dött medium (grevens ridstövlar, ringklockan) utföras (sv 27:104 f.)



PER STOUNBJERG

Karakterløse karaktererMed karaktär förväxlar man ofta typen eller originalet; och fordrar så kallad konsekvens i teckningen. Men det finns inkonsekventa karaktärer, svaga, karaktärslösa karaktärer, osammanhängande, sönderslitna, nyckfulla karaktärer (»Memorandum till medlemmarne av Intima Teatern«, 1908, sv 64:22)



PER STOUNBJERG

Karakter og karikatur i prosafiktionAtt Ballhorn var idealist hava vi ovan förklarat onödigt att anmärka; med sin idealistiska riktning förenade han en stor kärlek för det liderliga [...]. Men han hade en viss urskiljning härvidlag. Allt som rörde könsförhållanden och var skrivet före år 1850, det var humor; men med smuts (som idealist älskade han ordet smuts) menade han alla angrepp (efter 1850) på kungar, drottningar, serafimerriddare, generaldirektörer, kommendörer, litteraturhistorici och samlare. Nu beslöt Ballhorn att visa svenskarne vilka dolde skatter av humor de ägde och han anställde en djupgrävning i gamla visor tryckta i år, hämtade ur minnet alla oanständiga historier han hört på krogar och i idealistkotteriet, plockade ut otryckta bitar ur klassiska författare, utgav dessa under den humoristiska titeln Geranier plockade vid Parnassens fot. Som det mesta var vers mottogs det av idealisterna med uppräckta händer, men Justitie kanslern som var en arg realist [...], konfiskerade upplagan (Nya riket, sv 12:49 f.)



PER STOUNBJERG

Karakter og karikatur i prosafiktionVig som en ål och omottaglig för skymfar, gick han in över allt: Var porten stängd, kom han in genom köksfönstret; blev han utkastad genom dörrn kröp han ner genom skorsten. Med ett ord, han saknade ambition, och det lovade gott för hans framtid.

Men han hade även andra egenskaper, denna förrädare, vilka gjorde honom till en tidens man. Han respekterade alla åsikter, även de falskaste, som han dock bort bekämpa eller rätta; han talte aldrig illa om en människa, som gjort illa, utan han försvarade alla bovar (Svarta fanor, sv 57:32)



PER STOUNBJERG

Karakter og karikatur i prosafiktionFör att ha samvete måste man känna sig själv och vara ett själv, men Zachris var ett självlöst gelé, en oorganiserad materia som levde likt en tryffel på andras rötter. Han hade alltid levat andras liv, aldrig sitt eget, han hade stötvis identifierat sig med en hel rad personer, givit roller, gjort typer av sig själv; därför mäktade han icke hysa skuldkänsla. Han var för övrigt som en kvinna, idel receptivitet (Svarta fanor, sv 57:158)



PER STOUNBJERG

Strindbergs selvbiografiske projektTjänstekvinnans son (skrevet 1886, udkom 1886-1909. Består af 4

dele: Tjänstekvinnans son, Jäsningstiden, I röda rummet, Författaren)

Han och hon (brevroman, redigeret 1886, udkom posthumt 1919)Le Plaidoyer d’un fou (skrevet på fransk 1887-88, udkom i tysk

ovs. 1893)Inferno (skrevet på fransk 1897, udkom samme år i svensk ovs.)Legender (skrevet på fransk og svensk 1898)Klostret (skrevet 1898, udgivet posthumt; det meste udkom i 1902

i Fagervik och Skamsund med titlen »Karantänmästarns andra berättelse«)

Ensam (1903)



PER STOUNBJERG

Strindbergs selvbiografiske projektEn sak medan jag minnes. Om jag dör snart, vill Ni samla i ett band

och under Titeln: Tjensteqvinnans Son dessa Arbeten utgifva.1. Tjensteqvinnans Son2. I Jäsningstiden3. I Röda Rummet4. (4e Delen af samma, i manuskript hos Bonnier)5. Die Beichte eines Thoren. [Note: Jemte bilaga 'Han och hon'] 6. Karantänmästarens Andra Berättelse (Ur Fagervik och Skamsund)7. Inferno.8. Legender.9. Ensam.10. Ockulta Dagen, sedan 1896.11. Korrespondens, bref.Det är mitt enda monument jag begär: ett svart träkors och min

historia! (Brev til Schering, 13.6.1904, Brev XV:38)



PER STOUNBJERG

Strindbergs selvbiografiske projektFörfattaren var alltså icke färdig med 1886; kanske började då först. Föreliggande bok har sålunda endast ett sekundärt intresse såsom utgörande ett fragment […]. Författarpersonen är således mig lika främmande som för Läsaren – och lika osympatisk. Som han icke existerar mer, känner jag ingen delaktighet, och enär jag var med och dödade honom (1898) tror jag mig ha rätt att betrakta detta förgångna såsom försonat och utstruket ur Den stora Boken.Oktober 1909.Författaren,(till Gustav Vasa, Drömspelet,Siste Riddaren m.fl.) (Författaren, sv 21:267)



PER STOUNBJERG

Strindbergs selvbiografiske projektOm författaren verkligen, som han stundom trott, experimenterat med ståndpunkter eller inkarnerat i olika personligheter, polymeriserat sig, eller om en nådig Försyn experimenterat med författaren, må framgå ur texterna för den upplyste läsaren. (Tjänstekvinnans son, sv 20:377)

Men resultatet, sammanfattningen? frågar man. Var ligger san nin gen han sökte? Den ligger här och där i de tusen tryckta sidorna; sök upp dem, samla dem och se efter om de kunna sammanfattas [...] Och glöm ej att sanningen icke kan finnas emedan den befinner sig som allt i en beständig utveckling. (sv 21:215)



PER STOUNBJERG

InfernoMitt livs ekvation blir då: ett avskräckande exempel att tjäna andra till bättring; […] ett åtlöje för att upplysa ungdomen om det sätt varpå man icke bör leva sitt liv; […] Se där, mina bröder, ett människoöde bland många andra och erkänn att en människas liv kan te sig som ett rått skämt! (sv 37:313)

Genom ett ord, ett enda, uppgår ljuset i min själ och skingrar farhågorna, de fruktlösa spekulationerna om inbillade fiender, elektriska ingenjörer, svarta magiker, och detta lilla ord var: ödeläggelse. (sv 37:285)



PER STOUNBJERG

InfernoNatten faller på, och jag är rädd. Himlen är mulen, luften tung; man väntar ett oväder. Jag törs ej gå till sängs; tillbringar två timmar med brevskrivning. Krossad av trötthet klär jag av mig; kryper ner mellan lakanen. En hemsk tystnad råder i huset, när jag släcker lampan. Jag känner att någon lurar på mig i mörkret, snuddar vid mig, trevar på mitt hjärta, och suger. (sv 37:165)



PER STOUNBJERG

InfernoDenne lille stump levende substans svæver midt i en stærkt energiladet yderverden, og den ville blive tilintetgjort af dennes pirringsimpulser, hvis den ikke var udstyret med et pirringsskjold. (Freud 1920:39)

den skrøbelige grænse (borderline cases), hvor identiteter (subjekt / objekt etc.) ikke eksisterer eller kun lige gør det – fordoblede, udviskede, heterogene, dyriske, under forvandling, forandrede, abjekte. […]Baudelaire, Lautréamont, Kafka, Georges Bataille, Sartre (Kvalme) eller andre samtidige kunne hver på sin måde have været førere på min nedstigning til navngivningens, det vil sige til den benævnelige identitets, helvede (Kristeva 1980:207)



PER STOUNBJERG

InfernoDömd till döden! Det är mitt bestämda intryck. Av vem? Ryssarne? i vilken egenskap? Läsarne, katolikerna, jesuiterna, teosoferna? Såsom trollkarl eller svart magiker?

Eller polisen? Som anarkist, en ofta tillgripen anklagelse för att utvisa personliga fiender.

I skrivande stund vet jag icke vad som försiggick denna julinatt när döden störtade sig över mig (sv 37:143)

Frågan utan svar, tvivlet, ovissheten, det hemlighetsfulla det är mitt helvete! (sv 37:245)



PER STOUNBJERG

Fortale til Ett drömspelFörfattaren har i detta drömspel med anslutning till sitt förra drömspel Till Damaskus sökt härma drömmens osammanhängande men skenbart logiska form. Allt kan ske, allt är möjligt och sannolikt. Tid och rum existera icke; på en obetydlig verklighetsgrund spinner inbillningen ut och väver nya mönster: En blandning av minnen, upplevelser, fria påhitt, orimligheter och improvisationer.Personerna klyvas, fördubblas, dubbleras, dunsta av, förtätas, flyta ut, samlas. Men ett medvetande står över alla, det är drömmarens; för det finns inga hemligheter, ingen inkonsekvens, inga skrupler, ingen lag. Han dömer icke, frisäger icke, endast relaterar, och såsom drömmen mest är smärtsam, mindre ofta glättig, går en ton av vemod, och medlidande med allt levande genom den vinglande berättelsen. (sv 46:7)



PER STOUNBJERG

Mrs DallowayIn people's eyes, in the swing, tramp, and trudge; in the bellow and the uproar; the carriages, motor cars, omnibuses, vans, sandwich men shuffling and swinging; brass bands; barrel organs; in the triumph and the jingle and the strange high singing of some aeroplane overhead was what she loved; life; London; this moment of June. (129 f.)

What is this terror? what is this ecstasy? he thought to himself. What is it that fills me with extraordinary excitement?It is Clarissa, he said.For there she was. (251)



PER STOUNBJERG

Mrs DallowaySo she would still find herself arguing in St. James's Park, still making out that she had been right – and she had too – not to marry him. For in marriage a little licence, a little independence there must be between people living together day in day out in the same house; which Richard gave her, and she him. (Where was he this morning for instance? Some committee, she never asked what.) But with Peter everything had to be shared; everything gone into. And it was intolerable, and when it came to that scene in the little garden by the fountain, she had to break with him or they would have been destroyed, both of them ruined (131 f.)



PER STOUNBJERG

HenvisningerHenvisningerBenjamin, Walter, Gesammelte Schriften I-VII. Frankfurt am Main: Suhrkamp 1972-85. Freud, Sigmund, 1920, "Hinsides lystprincippet". In: Metapsykologi 2. Kbh. 1976.Giddens, Anthony, 1991, Modernity and Self-Identity. Self and Society in the Late Modern Age. Oxford: Polity Press 1996.Hamsun, Knut, 1890, Sult. Oslo: Gyldendal Norsk Forlag 1990.Hansen, Uffe, 1984, »Strindberg und die dynamische Psychiatrie der 80er Jahre«. In: Text und Kontext. Sonderreihe Band 20: »Fin de

siècle. Zu Naturwissenschaft und Literatur der Jahrhundertwende«, pp. 39-61. København/München. Kristeva, Julia, 1980, The Powers of Horror. An Essay on Abjection (Pouvoirs de l'horreur). N.Y. 1982.Lindström, Hans, 1952, Hjärnornas kamp. Psykologiska idéer och motiv i Strindbergs åttiotalsdiktning. Uppsala (Appelbergs Boktryckeri).Olsson, Ulf, 1996, Levande död. Studier i Strindbergs prosa. Stockholm/Stehag: Brutus Östlings Bokförlag Symposion.Olsson, Ulf, 2002, Jag blir galen. Strindberg, vansinnet och vetenskapen. Stockholm/Stehag: Symposion.Phelan, James, 2005, Living to Tell about it. A Rhetoric and Ethics of Character Narration. Ithaca & London: Cornell University Press.Skalin, Lars-Åke, 2003, »Karaktär och perspektiv: om statiska och dynamiska gestalter«. In: L.-Å. Skalin (red.): Ordet och köttet. Om

teorin kring litterära karaktärer, pp. 123-49. Örebro Studies in Literary History and Criticism 2.Stounbjerg, Per, 2002, »Tilforladelighed og underliggørelse. Om realismen«. In: Stefan Iversen m.fl. (red.): Om som om – realisme i teori

og nyere kunst, pp. 11-40. København: Akademisk.Stounbjerg, Per, 2005, Uro og urenhed. Studier i Strindbergs selvbiografiske prosa. Århus: Aarhus Universitetsforlag.Stounbjerg, Per, 2009, »Between realism and modernism: the modernity of Strindberg's autobiographical writings«. In: M. Robinson

(red.): The Cambridge Companion to August Strindberg, pp. 37-46. Cambridge: Cambridge University Press.Stounbjerg, Per, 2012, »Zachris«. In: Anne-Marie Mai og Erik Skyum-Nielsen (red.): Den store karakterbog. 151 portrætter af fiktive

personer. Aarhus: Aarhus Universitetsforlag, 2012, s. 434-36.Strindberg, August, 1948-2001, August Strindbergs brev 1-22. 1-15 redigeret af Torsten Eklund, 16-22 af Björn Meidal. Stockholm:

Bonniers.Strindberg, August, 1981-2013, Samlade verk 1-72. Stockholm: Almqvist & Wiksell/Norstedts.Watt, Ian, 1957, The Rise of the Novel. Studies in Defoe, Ri chardson, and Fielding. Harmondsworth 1968.Woolf, Virginia, 1925, Mrs Dalloway. In: The Selected Works of Virginia Woolf. Ware: Wordworth Library Collection 2007.

Documents

Strindbergs 'moderna karaktärer