Svensk Idrottsforskning nr 4 .1997

OlleHallden· doctorhonoriscausa

Stockholms stadshus den 26

september 1997.Där står rättman, på rätt plats, med rättutrustning tänker jag dåkanonskotten dånar, fönstrenskallrar och promotorn utbasu-nerar "Salve clarissime!" samti-

digt som lagerkransen lugntlägges på det vittra huvudet.Den nyblivne hedersdoktornvid Stockholms universitetssamhällsvetenskapliga fakultetfår så motta folkets bifall i Blåhallen.

Några dagar efter promotionen fårjag ett brev från professor BengtSaltin i Köpenhanm med ett föredragom "The Laboratory of the Theory ofGymnastics at the University ofCopenhagen; 1917-1997. The first 50years." Jag läser därur:

"In addition to plain curiosity wehave to realize that in consequenceof what Lindhard did himself andby making August Krogh interestedin the field, it brought about ashift in paradigm for the field of thetheory of gymnastics. From beingbased on the ideas of the role of pro-per body culture for good health, itwent to rest solely on the principlesof natural science and biology. Onecould say that the humanity andbehavioral approach almost vanis-hed, at least here in Scandinavia,and it took a long, indeed very longtime for it to be reintroduced. Thestruggle by som brave pioneers toget humanities, fine arts and beha-vioral sciences back in the curricu-lum of the university had to awaitthe 1950-60-70's. Thus, the impor-tance of Lindhard and Krogh ente-ring the scene of "Gymnastikteori"was tremendous."

Vad som hände i Danmark genomatt fysiologerna Lindhard och Kroghbörjade beforska kroppsövningar-nas fysiologi skulle i hög grad kom-ma att gälla även i Sverige, och OlleHallden blev här en av dessa modi-

ga pionjärer, för att inte säga pionjä-ren, eller den förste pionjären på densvenska scenen. Hur blir man då enpionjär?

Jo, först blir man dalmas, och föds iStora Tuna församling. Och dettamåste naturligtvis ske vid rätt tid-punkt - innan någon annan är påväg att bli pionjären. Sedan går mani Falu Högre Allmänna Läroverkmed kroppen full av fotboll, simningoch friluftsliv. Man är ordförande iläroverkets idrottsförening, lagkap-ten i fotbollslaget som blir svenskamästare och blir även distriktsmäs-tare i simning. Ledarjaget för sedantill reservofficersexamen vid Kungl.Dalregementet. Man är generalse-kreterare för Dala-marschen 1933,vilken leder till bildandet avSvenska Gångförbundet. Samma årbörjar man på GCI och utexaminerastre år senare som gymnastikdirektörmed både sjuk- och friskgymnastiskkompetens. Kort sagt: man har enmassa energi och kan leda, åtminsto-ne sig själv. Men varthän?

Året är 1936 och Olle Hallden deltari studentsportlägret i Berlin vid OS.Då öppnas perspektiven. Det tyskabiblioteket och de internationellaföredragen visar att kroppsövnings-kulturen kan innehålla något långtutöver vad centralinstitutet iStockholm hade lärt ut. För att

u~trycka sig med OH:s egna ord:"Amnet hade andra kvaliteer änbara 'tolvan' " (en klassisk gymnas-tisk övning).

Efter lärargärning i Rättvik ochKiruna återser OH GCI 1944, ochpublicerar snart boken "Svikthopp"(Sv. Gymnastikförbundet, 1945). Ettannat avgörande steg tas 1947. Enfolkskolelärare börjar då på GCI:"Vad hade jag att lära ut till honom,han som hade läst pedagogik ochpsykologi på seminariet?" Någotsådant fanns inte med i studierna påGCI när OH själv gick där. Beslut:OH börjar bedriva kvällsstudier påStockholms högskola. Det blir trebetyg i vardera psykologi, pedago-gik och sociologi samt ett i praktisk

4

filosofi.Studierna i pedagogik kröns medlicentiatuppsatsen "Stjärnidrotts-mannens anpassningproblem efteridrottskarriärens slut" som han för-svarar inför professor Arne Trankell.Året är 1963. Detta är den förstaidrottspedagogiska akademiska upp-satsen i Sverige. Men innan dess hadeOH i en trebetygs-uppsats i psykolo-gi studerat betydelsen av det visuellastimulit vid stående höjdhopp.Resultaten av tre olika stimuli jämför-des: träribba, tunn tråd, (berörbarmen ej synbar) och ljusstråle (ejberör- eller synbar). Högst resultatnåddes vid ribba, före tråd som i sintur hamnade före ljusstråle (seTidskrift i Gymnastik 1955:2). OHkommenterar det med: "Så fort dehade ett reellt hinder blev derasresultat bättre."

Samtidigt med studierna är hanredaktör för Tidskrift i Gymnastikoch medverkar även i Riksidrotts-förbundets (RF) och Fotbollsförbun-dets ungdomskommitte, under enperiod som det senares ordförande.1957 driver han fram boken "Idrottär..." (RF) tillsammans med bl.a. Per-Olof Åstrand. Men som om inte deträckte medverkar OH som sakkun-nig i en statlig utredning om stöd åtungdomsorganisationer, lämnad tillfinansdepartementet 1953, och somexpert i 1961 års Ungdomskommittesom levererar sitt resultat som SOU1966:47, Ungdomens förenings- ochfritidsliv.

Efterhand som studierna fortskriderglider OH över från gymnastik- tillpedagogiklärarens värv, och det är iden rollen han verkar från och med60-talet. Han undervisar då även ikroppsövningarnas historia. "Minavsikt var att lära gymnastiklärarnaatt läsa facklitteratur. Det hade jaginte själv fått lära mig på GCI!".

I protest mot en lönepolitik på GCIsom inte premierade hans studierlämnar han institutet i mitten på 60-talet och verkar som skolpsykolog.Den perioden leder till tre studier åtVästerås skolstyrelse. Särskilt vill han

-

Svensk Idrotts forskning nr 4 .1997

framhålla "Ungdomens alkohol-, rök-nings- .och sniffningsvanor" från1967. Orsaken var en flickas dödgenom sniffning 1966.

Åter på GCI i slutet av 60-talet fårOH en viktig roll i samband medfyra månadslånga kurser för lärarnapå de nordiska gymnastik- ochidrottshögskolorna. Kurserna ägerrum i Sönderborg i Danmark mellan1967-1973 och får en omvittnat storbetydelse för utvecklingen inom denhögre undervisningen.

Hans breda intresse och kunskaperinom idrotten speglas i boken"Idrotten i det svenska samhället"(Norstedts & Söner 1971). TorstenTegner lovordade den och menadeatt det var bara ett kapitel som hansaknade:"ldrott och politik" - dåhade ännu ej Båstadskravallernaställt denna fråga på sin spets.

I början på 80-talet inleds en beskri-vande studie av RF - allt från enlokal till en nationell nivå under

rubriken "Idrottsrörelsen i samhäl-let. Innebörd, omfattning, villkor."(RF, 1983). Senare öser OH ur sinrika erfarenhetsbank och skriver omden tidiga ungdomsfotbollens histo-ria ("Så började ungdomsfotbollen",UPAB, 1988) och samtidigt pågår enlängre longitudinell studie av väste-råsungdomars prestationsutveck-ling (se Barn, ungdom & idrott,Forskningsrapport från Idrottensforskningsråd 1990).

En del av OH:s uppmärksamhet rik-tas nu på hans alma mater. Det gam-la och unika bokbeståndet får sinupptäckare (Rapport i ämnet idrott,4/1985, GIH, HLS) och samme manblir redaktör för GCI-GIH:s festskriftvid 175-årsjubileet 1988.

Ett långt och mödosamt arbeteinleds sedan med de s.k. vandrings-böckerna från GCI:s gamla bibliotek.Det är 1893 års kvinnliga gymnastik-direktörer som lät en bok rotera årli-gen inom kursen med sin inbördesbrevväxling. De skrev ned det inom

III

III

IIII

6

professionen och den privata sfärensom de ville berätta för sina kurs-kamrater. C:a 50 varv skulle brev-växlingen gå innan den hamnade iGCI:s gömmor i fyra volymer.Ytterligare knappt 50 år skulle pas-sera innan Olle upptäckte böckerna.1996 publicerades så boken omböckerna: Vandringsboken (HLSFörlag).

Intervjun för denna artikel avslutasmed en obetvinglig vädjan: skrivned dina minnen! De är unika ochvärdefulla. Jag får då klart för migatt upplysningstidens kroppsöv-ningskultur och knytningar tillMercurialis lockar honom mera. Såtalar en man som nyligen hälsatsmed orden "Salve clarissime!"

Peter Schantz

Gymn dir och dr med sc,verksam vid Idrottshögskolan

och Karolinska Institutet

Olle Halldin i samspråk med studentervid GCI 1948 Foto:StaffanBrundell

Svensk Idrottsforskning nr 4.1997

....

Gymn. dir. och fil. lic. Olle Hallden promoveras till hedersdoktor. Foto Yngve Fransson

" Olle Hallden, född 1910, utexaminera-des som gymnastikdirektör 1936. Hanvar, med uppehåll för några år somskolpsykolog i Västerås, lärare vid

dåvarande Kungl. Gymnastiska Centralinsti-tutet (GCI) från 1944 till sin pensionering 1975.Han har företrädesvis undervisat i pedagogikoch psykologi. Han har varit chefredaktör förTidskrift i gymnastik (idrottslärarnas fackliga tid-skrift), innehaft en rad utredningsuppdrag ochdärtill författat ett stort antal inflytelserika arti-klar, undervisningsskrifter och böcker.

Olle Hallden har gjort viktiga pionjärinsatser förbildningsarbetet inom såväl idrottsledar- somidrottslärarutbildning och har under flera decen-nier varit en intellektuell centralgestalt inomsvensk idrotts- och gymnastikkultur. En storbeläsenhet och breda kunskaper i historia ochsamhällsvetenskap har utmärkt hans vetenskap-liga produktion. Kroppsövningskulturen, som iSverige haft en majoritet av naturvetenskapligt,inte minst medicinskt, orienterade företrädare,har genom Olle Halldens gärning fått en annanbelysning. Här bör särskilt nämnas att han intro-ducerat tysk och anglosaxisk litteratur för ensvensk läsekrets och att han i en rad artiklarbidragit till att en kritisk diskussion om idrotts-

ämnet i skolan och om den svenska idrottsrörel-

sen s utveckling kommit till stånd. Tusentalsidrottslärare och idrottsledare har sedan mitten

av 1900-talet genom Olle Halldens försorg intro-ducerats till ett samhällsvetenskapligt och huma-nistiskt präglat synsätt på idrottskulturen.

Olle Hallden har under sin levnadsbana varitkunskapssökande och aktiv som forskare och för-fattare. Han är fortfarande mycket vetenskapligtaktiv och kom så sent som förra året ut med en

bok, där resultatet av flera års forskarmödor pre-senteras. I denna studie, där utbildnings- ochkvinnohistoria är i fokus, ges ett unikt bidrag tillkunskapen om kroppsövningskulturens ochidrottslärar- / sjukgymnastprofessionens fram-växt i det svenska samhället under slutet av 1800-och början av 1900-talet, där särskilt kvinnornassituation uppmärksammas. Olle Hallden hargenom sin omfattande forsknings- och bildnings-verksamhet gjort betydelsefulla samhällsveten-skapliga insatser av hög vetenskaplig kvalitet.

Text lir program för promotionshögtiden

5