SVENSKA JERUSALEMSFÖRENINGENS TIDSKRIFT · 2016. 3. 1. · bismen skulle driva ut inflytandet från Europa och överföra makten till folken som bodde i Mellanöstern. Utropandet

SVENSKAJERUSALEMSFÖRENINGENSTIDSKRIFT

ÅRGÅNG 115 – MARS 2016 – NR 1

Ur innehållet:Syrienkriget – den svåra konflikten av Håkan Sandvik sid 5Palmepriset: Jag vet att fred är möjlig av Anna Jonasson sid 12Israel konfiskerar mark till lärare på Den gode Herdens skola sid 17 Via Dolorosa av Stig Norin sid 19Kristna flyr Mellanöstern av Jan-Olof Aggedal sid 24

Assads regering var/är en pålitlig försvarare av religiös tolerans och minoriteter. Återta-gandet av den kristna staden Maaloula, strax norr om Damaskus, bidrar till att stärka det budskapet.

Staden är hyllad som en av de få platser där en version av arameiska, som sägs vara det språk som Jesus talade, fortfarande talas och lärs ut. Dess gamla kyrkor och kloster är ikoniska. Foto: LM Adrian.

2 Svenska Jerusalemsföreningens tidskrift nr 1/16

Innehållsförteckningen:Ordföranden har ordet: Kultur för fred – hopp i hopplöshet .................................................. 3 Syrienkriget – den svåra konflikten av Håkan Sandvik ........................................................... 5Palmepriset: Jag vet att fred är möjlig av Anna Jonasson ...................................................... 12 Lärarfamilj blev av med olivodling .............................................................................................. 17Sommarläger på Kullahalvön ...................................................................................................... 18Via Dolorosa av Stig Norin ....................................................................................................... 19Bokrecension: Flykt från Mellanöstern av Jan-Olof Aggedal .................................................. 24Helfrid i Det heliga landet. Utställning på riksarkivet i Göteborg om en tidig medarbetare på Svenska Jerusalemsföreningens sjukhus ........................................ 27Mellanösterndag i Lund i mars ................................................................................................... 28Årsmötet för föreningen i januari 2016 ...................................................................................... 29Nu kan du lämna pengar via autogiro till Jerusalemsföreningen............................................... 30 Gåvoredovisning .......................................................................................................................... 31Faddertalong ................................................................................................................................ 31 Adresser ....................................................................................................................................... 32

Vad är Svenska Jerusalemsföreningen?Svenska Jerusalemsföreningen grundades 1900 och har sedan dess varit verk-sam i Jerusalem och Betlehem genom skolor och sjukhus.

I dag driver föreningen Den Gode Herdens skola för drygt 300 palestinska flickor från förskola till studentexamen. Mer än 60 procent av driften betalas via gåvor från enskilda svenskar, stiftelser, fonder, kollekter och faddergåvor.

Föreningen äger också det största regionssjukhuset i betlehemsområdet, en fastighet som hyrs ut till det palestinska hälsovårdsministeriet.

Biskop emeritus Jan-Olof Johansson, Växjö, är ordförande.Svenska Jerusalemsföreningens tidskrift utkommer med fyra nummer per år.

Du som inte får tidskriften hem till dig men vill ha det, kan meddela detta på [email protected] eller sätt in en gåva till Svenska Jerusalemsföreningen på bg 401-3330 eller plusgiro 20 69-3 och ange på talongen ”ny medlem”.

Medlemsavgiften i Svenska Jerusalemsföreningen är 150 kr/år, eller livslångt för 3 000 kr.

AutogiroNu kan du bli regelbunden gåvogivare genom att ansöka om Autogiro, d.v.s. det dras det beloppet du önskar varje månad (se vidare sidan 30 i detta nummer!).

Tre benSvenska Jerusalemsföreningen vill genom skolverksamheten:• stärka kvinnans ställning genom att erbjuda kvalificerad undervisning för

flickor och rusta dem för att ta ansvar i det lokala samhället• bidra till fred och försoning och erbjuda såväl kristna som muslimska flickor

i Betlehemsområdet undervisning. Om flickor har varit bänkkamrater i upp till tolv år, menar Jerusalemsföreningen, att man därmed har byggt broar över religions- och kulturgränser som leder till förståelse för varandra i en region där dessa kontakter inte är alltför vanliga

• stärka den kristna minoriteten i Jesu egen födelsestad.

Svenska Jerusalemsföreningens tidskrift nr 1/16 3

Ordföranden har ordet:

Kultur för fred – hopp i hopplöshetHuset ligger ett stenkast från Damaskusporten. Vid Green Line, den gräns som delade Jeru-salem i en arabisk och en israelisk del mellan 1948 och 1967. I huset bredvid låg restaurang-en Ali Baba.

Man gick in från sidan. Uppför en smal trappa och där i ett av papper, böcker, stencilapparater och ban-deroller belamrat rum satt han. Levi Schwartz. Ofta lite svettig och med det tunna svarta håret på ända.

Han var en amerikansk jude som invandrat till Israel och gjort karriär inom regeringskansliet och varit rådgivare åt premiärministern Golda Meir. Men nu hade han hoppat av sin karriär. Lösningen på konflikten är varken militärisk eller politisk, sa han. Vi måste börja kulturellt och lära känna varandra först.

Han hade startat en organisation, ideellt, som skapade mötesplatser mellan israeler och palestinier, judar, kristna och muslimer, för att mötas och lära känna var andras kulturer och traditioner. Man inbjöds att vara med och fira religiösa högtider, bröllop och andra fester tillsammans. Lära varandras sånger och läsa böcker och dela tankar. Jag tyckte om att gå dit när jag var student i Jerusalem.

Konst och kultur för fredJag kom att tänka på detta när jag häromdagen besökte en av årets Palmeprista-gare, den lutherske kyrkoherden i Betlehem Mitri Raheb. Han driver vid sidan av sitt församlingsarbete ett college med mottot konst och kultur för fred.

Han säger till de palestinska ungdomar som i desperation är beredda att göra vad som helst, att de ska leva för sitt land, inte dö för det.

Jag tänkte också på Levi Schwartz när jag var hos Frihetsteatern i flyktinglägret i Jenin. På väggen utanför finns en målning där det står: Konst som motstånd.

En av ungdomarna som kommit med i verksamheten och nu utbildar sig till skådespelare sa: Tidigare drömde vi om att bli självmordsbombare och dö som martyrer. Nu vill vi leva tills vi dör!

Jag kom hem från mitt studieår i Jerusalem ett par dagar innan Oktoberkriget bröt ut 1973. Det kriget som började med anfall på flera fronter mot Israel på för-soningsdagen och som därför också kallas Yom Kippurkriget.

Året efter återvände jag på besök i Jerusalem och skulle söka upp Levi Schwartz i huset vid Damaskusporten.

Foto: Johannes Söderberg.


Men skylten utanför var nedtagen. När jag ringde hade abonnemanget upphört och hänvisning saknades. Han var borta. Varför lyckades jag aldrig få veta. Jag vet att jag tänkte att han var för idealistisk på gränsen till orealistisk.

Det finns så många som hoppasSituationen har inte blivit lättare nu. Tvärtom. Men trots det har jag mött så många som tror och hoppas så mycket fast det finns så lite att tro och hoppas på.

Vår skola i Betlehem kan få en ännu större betydelse idag om vi också vågar tro och hoppas. En skola för fred.

För detta krävs stöd inte minst för våra lärare som lever med de umbäranden som instängdheten och begränsningen bakom mur och stängsel innebär. Hur de drabbas kan vi läsa om i detta nummer av tidskriften (se sidan 17).

Det kräver mycket att då förmedla hopp till eleverna.Men utbildning, konst och kultur är trots allt ett starkt vapen och framför allt

mänskligt. Jan-Olof Johansson

Biskop emeritus, ordförande

Frihetsteatern i Jenins flyk-tingläger ger barn och ung-domar en möjlighet att med teatern som form uttrycka och gestalta sin situation. En av ungdomarna som finns med i verksamheten sa så här: Tidigare drömde vi om att bli självmordsbombare och martyrer. Nu vill vi leva tills vi dör!

På bilden Johanna Wal-lin som tillsammans med sin man Jonathan bor och arbetar på Frihetsteatern. Ärkebiskop Antje Jackelén, biskop Ragnar Persenius och prostarna från Uppsala stift var under en vecka under biskop Jan-Olofs ledning på en studieresa i Israel och Palestina och besökte bland annat Frihetsteatern. Foto: JO Johansson.


Vem kan förklara de olika rörelserna i Mellanöstern bättre än Håkan Sandvik, präst i Mariefred och mångårig arbetare i Mellanöstern. Nedanstående artikel är ett sammandrag av ett föredrag Håkan Sandvik höll på Jerusalemsförening-ens årsmöte i januari.

Håkan Sandvik:

Syrienkriget – den svåra konfliktenDet sägs ofta att situationen i Mellanöstern är så komplicerad och mångfacetterad att den är omöjlig att förstå. Visst är det svårt att hålla reda på alla stridande grupper och miliser – det finns över 1 000 väpnade grupper bara i Syrien – allt inflytande som kommer från olika håll utanför Mellanöstern och de ständigt skiftande allianserna.

En amerikansk journalist, Aubrey Bailey har förklarat situationen ur ett ame-rikanskt perspektiv:

”Om ni har svårt att förstå vad som händer i Mellanöstern så låt mig för-klara:

Vi stöder den irakiska regeringen i deras kamp mot ISIS. Vi tycker inte om ISIS men ISIS får ekonomiskt stöd från Saudi-Arabien och dem tycker vi om.

Vi tycker inte om president Assad i Syrien. Vi stöder kampen mot honom, men vi stöder inte ISIS, som också kämpar emot president Assad.

Vi tycker inte om Iran, men Iran stöder den irakiska regimens kamp mot ISIS. Så några av våra vänner understöder våra fiender och några av våra fiender

är våra vänner och några av våra fiender kämpar emot andra av våra fiender, som vi vill bli av med, men vi vill inte att våra fiender som bekämpar våra fiender skall vinna.

Om de grupper vi vill besegra blir besegrade, kan de ersättas av grupper vi tycker ännu mindre om.

Vi satte i gång allt detta när vi invaderade ett land för att driva ut terrorister som egentligen inte fanns där förrän vi kom dit för att driva ut dem.

Förstår ni nu?”

Håkan Sandvik. Foto: LM Adrian.

Det finns dock vissa historiska skeenden som man kan hänga upp utvecklingen i Mellanöstern på.

Det handlar om radikala förändringar i maktbalansen och som starkt påverkar situationen idag.


Jag skall ge fem exempel på sådana förändringar:

1. Sykes-Picot avtaletOttomanerna hade utgående från Istanbul styrt stora delar av det vi idag kallar Mellanöstern sedan 1500-talet. Generellt sett var det relativt få större upplopp och strider under den ottomanska perioden. Men det fanns heller ingen utveckling.

Istanbuls intresse för övriga områden runt Medelhavet var främst att håva in skattepengar och rekrytera unga män till armén. I slutet av 1800-talet blev det tyd-ligt att det bara var en tidsfråga när Ottomanska riket skulle kollapsa.

Oljans betydelse hade upptäckts men ottomanerna var inte inriktade på utveck-ling.

Det var däremot Storbritannien, Frankrike och Ryssland.

Landgränser ritades utan hänsyn till folkgrupperI Paris 1916 undertecknades det så kallade Sykes-Picot avtalet 1916, vilket delade upp det sönderfallande Ottomanska riket i olika intressesfärer. Kartor ritades upp utan hänsyn till vilka etniska och religiösa folkgrupper som befolkade området. Lydkungar tillsattes – ofta personer som inte hade någon relation till det land de skulle styra eller från en minoritetsgrupp.


Det innebär att de länder som nu har namn som Irak, Syrien, Jordanien, Palestina etc. inte har formats på någon naturlig väg, utan på ett skrivbord i Paris. Därför finns det heller inte någon nationalkänsla hos befolkningen, för landet och dess gränser representerar inte på något sätt en gemensam identitet.

Ingen nationalkänslaFrån att vara underställda ottomansk auktoritet med relativt stor religiös och etnisk frihet hamnade man nu under europeisk överhöghet, representerad av lydkungar som man inte hade något förtroende för. När vi talar om länder i Mellanöstern bör vi alltså vara medvetna om att de inte alls representerar samma nationalkänsla för befolkningen som de europeiska länderna. Den yttersta makten fanns länge någon annanstans.

2. Utropandet av staten IsraelDen europeiska bakgrunden till utropandet av det tidigare brittiska mandatområ-det Palestina som en judisk stat är välbekant.

Men detta drabbade inte bara de araber som levde på detta område, utan det utmanade också den starkaste rörelsen i Mellanöstern: Panarabismen – denna rörelse som i olika varianter syftade till en enhetlig arabisk politisk enhet. Panara-bismen skulle driva ut inflytandet från Europa och överföra makten till folken som bodde i Mellanöstern.

Utropandet av staten Israel saboterade dessa planer genom att geografiskt dela arabvärlden i två delar. I stället för en arabisk självständig enhet kom det nu in en makt som uppfattades som ännu starkare representera kolonialmakterna.

3. Iranska revolutionen 1979Skillnaden mellan Sunni-islam och Shiá-islam går tillbaka till första generationen efter profeten Mohammed.

Det fanns två kandidater som efterträdare till Mohammed, hans närmaste vän Abu Bakr och hans kusin Ali. Striden stod om ledarskapet skall gå i arv – då skulle det ha blivit Ali – eller om det var den mest kompetente ledaren.

I Alis frånvaro bestämdes att Abu Bakr skulle bli muslimernas rätte ledare. Men det var många som stödde Ali och var missnöjda med beslutet. De fyra första ledarna kallades Rashidun; Abu Bakr, Omar, Uthman och sedan också Ali. Men tre av de fyra blev dödade av motståndare – inklusive Ali.

Umayyaderna tog över makten och gjorde Damaskus till huvudstad. Men Ali hade en son som hette Hasan och gruppen som ansåg att det skulle vara någon från Mohammeds familj som skulle vara ledare fanns kvar. Ummayaderna i Damaskus ville förstås själva behålla makten. Alis yngre son Huseyn försökte utmana men blev förnedrad och dödad i Karbala av ummayyaden Yazid.

Husayns död blev den symboliska starten för Shiá islam. Den gav upphov till något som kallas Ashura – en sorgefest över Husayn.

Shiá och SunniShiá blev en rituell gren av islam medan Sunni kan kallas en legalistisk gren. Koranen är lika viktig för båda grenarna, men man har olika lärda imamer som inte bara kan läsa det uppenbara i Koranen, utan också den inre meningen. De fem


pelarna, trosbekännelsen, bönen, fastan, allmosan och pilgrimsfärden till Mecka är desamma. Men haditherna, berättelserna om vad Mohammed har sagt, skiljer sig.

Eskatologin har en mycket framträdande plats inom Shiá islam. Man väntar på den rättfärdige ledaren al-Mahdi – något av en Messiasgestalt.

Sunni dominerar – Shiá den ”fattiga kusinen från landet”Genom århundradena har relationen mellan Shiá och Sunni varierat men det har sällan varit några större strider. Båda grupperna har räknats som muslimer. Sunni har dominerat den muslimska världen stort och Shiá har varit något av den fattiga kusinen från landet – ibland hånad och diskriminerad men aldrig något hot. Idag är mellan 85 och 90 % av alla muslimer i världen sunnimuslimer.

Den iranska revolutionen 1979 innebar en ändring i shiíternas underordnade ställning i den muslimska världen. Ayatollah Khomeini ville nå enighet mellan Sunni och Shiá men kritiserade skarpt kungafamiljen i Saudi och kallade dem ”korrupt ledarskap” och ”amerikanska lakejer”.

Iran blev muslimsk stat under Khomeini – och Saudi kände sig hotatIran utropades till en muslimsk stat, vilket innebar ett hot mot Sunnis dominans. Shiá var starkt missionerande och försökte sprida Shiá-teologi i hela Mellanöstern och kämpade för att uppfattas som Islams högsta auktoritet.

Saudi-Arabien var tvunget att stärka sin legitimitet som islams försvarare. Med de enorma ekonomiska resurserna Saudi-Arabien förfogade över investerade man i moskébyggen över hela världen. Man grundade skolor för att utbilda lärare i den

Umayyadmoskén i Damaskus som varit omväxlande kristen basilika och muslimsk moské. Foto: LM Adrian.


Sunni-skola som kallas Wahhabismen och som hör till de mest konservativa och hårdföra riktningarna inom islam.

Wahhabismen (ofta kombinerad med salafismen) har ett tydligt politiskt pro-gram, där den muslimska lagen, sharia skall gälla som hela samhällets lag.

Det är det vi idag kallar islamismen. Wahhabismen ser Shiá-muslimer som avfällingar. Det wahhabitiska inflytandet genom de nybyggda moskéerna och koranskolorna var en direkt motreaktion mot Shiás växande inflytande och stärkte fiendskapen mellan Sunni och Shiá.

4. USA´s invasion i Irak 2003Saddam Hussein var Sunni-muslim men med en sekulär ideologi. Han såg Iran som ett hot eftersom mer än hälften av Iraks befolkning var Shiá muslimer. Därav kriget mellan Irak och Iran 1980–88. Under det kriget hade Hussein stöd av USA. Men i och med Iraks anfall mot Kuwait 1990 förklaras Irak höra till ”ondskans axelmakter”.

USA invaderade Irak 2003 och avsatte alla som på något sätt hade en relation till Saddam Husseins regim. Detta innebar att ett stort antal mycket kompetenta yrkes-personer, som hade haft både inflytande och god ekonomi, plötsligt blev arbetslösa.

Saddam Husseins folk blev ISIS-anhängareMånga av dessa anslöt sig senare till al-Qaida och ännu senare till ISIS, vilket för-klarar en del av ISIS enorma spridning under de första åren – man hade tillgång till en stor professionell yrkespool.

Avsättandet av Saddam Hussein ledde också, med amerikanernas bistånd, till att Shiíterna tog över makten i Irak. Och nästan lika illa som sunniterna hade behand-lat shiíterna på Saddam Husseins tid, lika illa började nu shiíterna behandla sun-niterna.

Detta innebar en ytterligare förstärkning av Shiísmen och indirekt Iran. Till det-ta kommer också Hizbollah i Libanon som fick ett mycket gott rykte i arabvärlden efter det israeliska anfallet av Libanon 2006 samt Huthis – en Shia-grupp – försök att ta över makten i Jemen. Det tidigare helt dominerande Sunni-islam blev allt mera utmanat.

5. Lyftandet av sanktionerna mot Iran 2016Det kan verka förmätet att utropa en händelse som ligger så nära oss i tiden till en avgörande världspolitisk händelse. Men lyftandet av sanktionerna mot Iran inne-bär ytterligare förstärkning av Shiá islam, dvs. Iran och ytterligare ett hot mot Sun-ni-islam, dvs. Saudi-Arabien. Den tidigare maktbalansen ändras ännu tydligare.

USA har varit allierat med Saudi-Arabien på grund av oljan och Iran har varit fienden. Men nu ändras situationen. Nu får Iran vara med och konkurrera om oljepengarna och nya ekonomiska och politiska möjligheterna öppnas för Saudi-Arabiens fiende. Orsaken är dels att oljan idag har avsevärt mindre betydelse som maktpolitisk faktor än tidigare och dels att Ryssland har blivit mycket mera aktivt i området och då är Iran strategiskt mycket viktigare för USA och Europa än Saudi-Arabien.

Saudi hämnas genom att avrätta shiítisk ledargestalt i januari i årReaktionerna från Saudi-Arabien lät inte vänta på sig.


Som varning till Iran avrättas en legendarisk shiítisk ledargestalt, Nimr al Nimr, i Saudi-Arabien. I Iran bränns den Saudiska ambassaden och Saudi-Arabien kal-lar hem alla diplomater. Krigsretoriken går hög och från båda håll talas om en ”gudomlig hämnd”.

Iran kan unna sig att ha en mildare ton eftersom man vet att man just nu har övertaget medan Saudi-Arabien samlar sina allierade runt världen och hotar med krig i fall Iran inte stoppar sin ”expansionspolitik”.

Saudi och Israel vänner??Det är intressant att konstatera att de enda länderna som motsatte sig lyftande av sanktioner mot Iran var Saudi-Arabien och Israel. Ett envist rykte säger att Saudi-Arabien redan har gett Israel tillstånd att flyga över arabiska halvön om man ser behov av att attackera Iran.

Även om retoriken hotar med ett krig så pågår kriget redan mellan Iran och Sau-di-Arabien, men inte på ländernas egen mark, utan i Irak, Syrien och Jemen. Kriget ger sig också till känna på andra håll i världen, främst i Pakistan. Frågan är vilket land som vinner kampen som den högsta auktoriteten bland världens muslimer.

Självklart handlar kriget i Irak och Syrien inte bara om striden mellan Iran och Saudi-Arabien. Där har Ryssland gått in att försvara Shiá sidan, USA´s stöd går främst till Sunni-oppositionen i Syrien och Shiá ledningen i Irak. Turkiets huvud-ambition är att avstyra all kurdisk maktsamling.

Arabiska vårenArabiska våren resulterade för en kort tid i något av ett vacuum i maktpolitiken, men tomrummet fylldes snabbt av först al-Qaida och sedan av ISIS – båda grup-perna med ideologiska rötter i Wahhabismen och Saudi-Arabien.

ISIS bygger dels på tanken om Panarabismen – som omformats till Panislamis-men – att bygga upp ett rent muslimskt rike med sharialagen som grund och utan inflytande från de makter som invaderat den muslimska världen. Alla övriga stri-dande parter säger sig kämpa emot ISIS – även om alla parter köper olja av ISIS. Men den stora risken är att om Saudi-Arabien allt mera förlorar sina allierade så kommer de att allt tydligare att stöda ISIS.

MinoriteternaMitt i stormakternas och majoritetsreligionernas strider finns minoriteterna – bland dem de kristna, som aktivt varit med och byggt upp ländernas undervisning och hälso- och socialvård. De är en del av ursprungsbefolkningen och har alltid haft sin hemvist där.

Det är inte deras krig som pågår men de är i högsta grad drabbade av kriget. I början handlade det om frågan om diktatur eller demokrati och många kristna var aktiva i demokratirörelsen. Men senare har det allt mera handlat om religiös tillhörighet och i den frågan är de kristna endast offer.

Hotade världsarvFör bara 20 år sedan var det i Syrien och Irak rent oförskämt att fråga någon om deras etnicitet eller religion. Människor från olika grupper levde sida vid sida, speciellt i de rikare områdena. Bland de fattigare har skillnader ifråga om grupptill-hörighet upprätthållits starkare.


Den fantastiska ruinstaden Palmyra – innan ISIS förstörde den. Foto: LM Adrian.

Idag är frågan om etnicitet och religion en fråga om liv och död. Om kriget till-låts fortsätta länge till kommer Mellanöstern inte mera att vara den blandning av folkslag och religioner som det hittills varit. Inga minoriteter kommer att kunna stanna kvar.

En avgörande viktig del av – inte bara kristen historia – utan av det kulturella arv som finns i rötterna för hur Europa utvecklats kommer att plånas ut.

De kristna har faktiskt här en nyckelroll. Och därav följer som en konsekvens vårt stöd till dem!


Palmepriset 2016

– Jag vet att fred är möjligtDen 29 januari delades Olof Palmepriset ut vid en ceremoni i andrakam-marsalen i gamla riksdagshuset. 2016 års pristagare är den palestinske prästen Mitri Raheb och den israeliske journalisten Gideon Levy, för deras kamp mot våld och ockupation.

Det är fullsatt i gamla riksdagshuset andrakammarsal vid prisutdelningen. Publi-ken möter Palmes blick i ett stort svartvitt porträtt på väggen. Praktfulla blom-buketter har placerats ut på olika ställen i salen, där Olof Palme själv tillbringade många timmar som riksdagsledamot.

– I år har det gått 30 år sedan Olof Palme mördades, säger Pierre Schori i sitt inledningstal. Tre decennier är lång tid, men hans arv är fortfarande intakt och han engagerar människor från alla generationer över hela världen. Hans personlighet, politik och praktiska gärningar har lämnat avtryck och inspirerar. Vi behöver folk som Palme idag.

En fullsatt andrakammarsal i gamla riksdagshuset i januari. Foto Björn Qvarfordt.


Palmepriset delas ut varje år till personer som verkat i Olof Palmes anda. Moti-veringarna för årets pristagare lyder:

”Som förkunnare och kyrkoherde i den lutherska kyrkan sänder Mitri Raheb ett tydligt fredsbudskap till den unga generationen av palestinier: ’Vi vill att ni ska leva, inte dö, för Palestina. I ett Betlehem, som på tre sidor stängs in av ockupationsmaktens murar, har Raheb med sina innovativa konstnärliga utbildningar i film, konst och drama möjliggjort för ungdomar att utforska sin palestinska identitet och att med ickevåld och kulturen som vapen göra kreativt motstånd mot en förkvävande instängning. Med byggandet av ett akademiskt nätverk i Mellanöstern och av en vision för ett inkluderande, mångkulturellt och mångreligiöst Mellanöstern, bidrar Mitri Raheb också till att akademiker stannar i regionen för att skapa hopp om framtid trots stora dagliga påfrestningar.”

”Gideon Levy verkar för fred och försoning med sin sanningslidelse och oför-skräckta tro på förnuftets seger i en region förpestad av fördomar och våld, propaganda och desinformation. Själv sprungen ur en fattig flyktingmiljö, med föräldrar som tvingades emigrera från det av nazisterna ockuperade Tjeckoslo-vakien, har han gjort försoningen med det palestinska folket till sin livsuppgift. Ständigt kritiserad och ofta hotad till livet vill han påminna om Israels mora-liska blindhet inför följderna av krig och ockupation. Gideon Levy ser sig själv som en sann patriot och just därför betraktar han Israels bosättningar på kon-fiskerad palestinsk mark som ”det mest kriminella företaget i Israels historia” och därmed en fara för Israel självt”.

Priset delas ut av Lisbet Palme, som med sina 84 år inte längre rör sig obehindrat och får hjälp fram till talarstolen av en av sina söner.

– Mitri Raheb och Gideon Levy verkar ha en gemensam dröm som de delar med Olof, säger hon. Han brukade uttala den så här: ”Vi föds, växer upp och söker vänner. Vi utbildar oss och förbereder oss för vuxenlivet, vi väljer ett yrke och söker en bra plats i arbetslivet. Vi skaffar bostad, bildar familj och fostrar barn. Vi söker värna om vår hälsa, bota sjukdomar och undgå olycka. Vi vill leva som fria medborgare och vara med i ansvaret för allas väl. Vi vill säkra försörjning och värdighet inför ålderdomens oundvikliga skröplighet. Allt detta är sådant som ständigt återkommer i människors liv. De stora livsprojekten är gemensamma för oss alla…Vad vi eftersträvar är ett samhälle som ger alla människor möjligheter att förverkliga sina livsprojekt.

Palme – en av de modigaste ledarnaEfter att Levy och Raheb tagit emot sina pris, välkomnas Raheb fram till talarstolen.

– Palme var en av de modigaste politiska ledarna under det senaste århundradet, en visionär som visste att apartheid inte skulle tolereras, och att ropet för frihet i många länder i syd skulle höras och hörsammas, inleder han.

Raheb säger att han är glad över att få ta emot priset i ett land som Sverige, som alltid försvarat mänskliga rättigheter och internationell rätt, vilket blev tydligt inte


minst vid erkännandet av Palestina som stat.

Mitri Raheb var fem år gammal när ockupationen inleddes. Han minns fortfarande synen av solda-terna när de intog hans hemstad, Betlehem. Under åren har han följt hur Västbanken mer och mer kom-mit att likna en schweizerost, där Israel får osten och Palestinierna knuffas ned i hålen. Idag står 86 procent av all mark i Betlehem utanför palestiniernas kontroll, och området fortsätter att koloniseras av bosättare. Staden håller på att förlora sin karaktär.

Ockupationen stör hela samhällsvävnaden– Som präst ser jag hur ockupatio-nen förstör hela vår samhällsväv-nad. En stad som inte har några möjligheter att expandera, är dömd

att dö. Utan möjlighet att växa och utan rörelsefrihet kommer arbetslösheten fort-sätta stiga, och vi kommer att få mer sociala problem, brottslighet och med brotts-lighet följer droger och våld.

Som pastor i Betlehem frågar sig Mitri Raheb ibland hur han ska predika goda nyheter för människor som varje dag vaknar upp till dåliga nyheter.

Ockupationen avhumaniserar vårt folk– Ockupationen avhumaniserar vårt folk. Den stjäl inte bara vår mark, utan även vår framtid och våra barns framtid. Ockupationen förstör både våra och israelernas själar.

Mitri Raheb, som lanserat en palestinsk form av befrielseteologi, säger att Bibeln och mänskliga rättigheter existerar av en och samma anledning: för att försvara de ödmjuka, beskydda de svagas rättigheter, sätta gränser för dem som har makt, och se till så att Riket följer lagarna.

Ett stort problem i Mellanöstern idag, menar han, är de grupper som utnämner sig till Guds domare: de som tror att de har rätt att tala om vilka som är hedningar och vilka som inte är det. Det är inte enbart islamistiska grupper i Iraq och Syrien, utan även judiska grupper i Israel som har attackerat kyrkor och kloster på senare tid. Även de kristna sionisterna, som också finns i Sverige, angriper andra kristna som vågar utmana den israeliska ockupationen.

Inte acceptabelt att bryta mot mänskliga rättigheter i namn av gudomliga rättigheter– De vill tysta ned oss. Men som kristen teolog måste jag säga att det inte är accep-tabelt att bryta mot mänskliga rättigheter i namn av gudomliga rättigheter, eller att

Lisbeth Palme delar ut priset. Foto: Björn Qvar-fordt.


spela Gud emot människor. Det finns ingen religion som är berättigad att ge isra-elerna fler rättigheter än palestinierna, muslimerna fler privilegier än de kristna, eller män högre löner än kvinnor.

– Vi kan inte kompromissa när det gäller jämlikhet, och därför kommer vi fort-sätta att göra motstånd mot principen om en religiös stat. Staten måste behandla alla sina medborgare utifrån principen om jämlikhet.

Slutligen talar Mitri Raheb om de unga – som han engagerat sig i så mycket. Han betonar vikten av att skapa hopp, att de unga blir aktiva medborgare som inte drar sig för att ta ansvar. Det här priset är en uppmuntran att fortsätta hålla hoppet bland de unga levande, säger han. Att fortsätta predika att fred är möjligt, att israeler och palestinier inte är dömda att leva i konflikt för evigt, utan att det är möjligt att dela på landet, resurserna och framtiden.

– Jag tvivlar inte på att rättvisan kommer. Jag vet att fred är möjligt. Hur mörkt det än ser ut nu, kommer vi att arbeta mot drömmen tills vi ser ljuset, ljuset av frihet. Och vi kommer att vara fria, fria fria. Tack för denna ära över att få ta emot Palmepriset.

I Israel – allt fler antidemokratiska krafterGideon Levy intar talarstolen och säger att ”där fick vi lite hopp, nu kommer den som alltid förstör festen. Men för att kämpa för rättvisa behövs inte hopp, utan vi måste bara fortsätta”.

Publiken skrattar men blir snart allvarliga igen, då Gideon Levy börjar prata om den dystra situationen i Israel idag, där alltfler antidemokratiska krafter, som försöker tysta ned människor som han själv, vinner mark. Han säger att han aldrig tidigare använt ordet fascism, men att man idag kan se första tecken på det i det israeliska samhället och regimen.

– Att få det här priset i dessa tider betyder särskilt mycket.

Vi judar trodde vi kunde göra vad som helst efter förintelsenLevy säger att han är en typisk produkt av det israeliska utbildningssystemet. Pre-cis som många andra israeler var han djupt övertygad om att judarna var utvalda och att de hade rätt att göra precis vad de ville efter Förintelsen. Han var också övertygad om att alla araber ville utrota alla judar och kasta dem i havet.

– Jag var hjärntvättad. Det var i slutet av 80-talet han för första gången insåg att det största drama sedan

staten Israels bildande, utspelade sig endast en halvtimme ifrån hans hem. Han bestämde sig för att dokumentera ockupationen för israeler och började resa till de ockuperade områdena.

– Efter systematiska kampanjer i Israel att avhumanisera palestinierna, ville jag försöka återhumanisera dem – ett mycket otacksamt jobb skulle det visa sig.

Levy behöver livvakter: världen måste rädda Israel från sig självNär det varit som värst har Gideon Levy haft livvakter när han gått runt på Tel Avivs gator. Men han har alltid varit övertygad om att han gjort rätt. Det som Israel behöver just nu är hjälp ifrån omvärlden, menar han.

– Världen måste rädda Israel från sig självt. Många säger att situationen i Mellan-östern är komplex, att inget är svart eller vitt. Men i detta fall är det inte komplext.


Det finns en som ockuperar och en som är ockuperad. Och så länge det är på det viset måste alla som har ett samvete identifiera sig med rätt sida.

Apartheid på VästbankenIsrael är inte en apartheidstat, menar Gideon Levy, men regimen på de ockuperade områdena är en apartheidregim. Den ser ut som en sådan, fungerar och beter sig som en sådan.

– Situationen är inte balanserad. Det är viktigt att inte ge efter för manipulationen och gå på anklagelserna om antisemitismen eller påståendena om att Israel befin-ner sig i existentiell fara eller att allt handlar om säkerhet.

Gideon Levy, som under sitt Sverigebesök träffat Margot Wallström, talar om hur modig hon är och hur viktigt det är med röster som hennes.

– Vi behöver röster som talar sanning. För efter 48 år av ockupation är det dags för världen att stå upp och säga ’Nog är nog!’ Det är inte acceptabelt att ha någon apartheidregim på tjugohundratalet.

Levy väljer att avsluta sitt tal med att berätta om den 13-åriga palestinska Ruqayya, som nyligen sköts till döds av två israeliska säkerhetsvakter då hon sprang mot en vägspärr med en kniv i handen.

Berättelsen och den uppenbara orättvisan och brutaliteten med vilken hon döda-des rör många i publiken till tårar.

Talen av de två pristagarna lämnar ingen oberörd, och den förtätade stämningen i salen förstärks av den vackra körsången av Gustaf Sjökvists kammarkör. När det blir dags att lämna riksdagens andrakammarsal, är det med en ny kämparglöd, klarhet och inspiration som dessa två fredskämpar lyckats ingjuta hos de närva-rande.

Anna Jonasson, frilansskribent

Här står de alla tre – modiga män. Foto: Anna Karin Hammar


Den förhatliga muren ska byggas:

Lärarfamilj blev av med olivodlingDen 17 augusti i fjol väcktes en av lärarna på Den gode Herdens skola, Liana Shatl och hennes familj kl 7 på morgonen av ett telefonsamtal

Det var en granne som hade kört förbi deras olivodling i Berona, utanför Beit Jala och sett att den israeliska militären spärrat av hela området.

Liana och hennes bror for omedelbart ut till området.

Väl på plats blev de brutalt hindrade från att beträda marken som i generationer utgjort levebröd för familjen.

Bulldozers ryckte upp deras olivträd med rötterna och Liana, som tog väl-digt illa vid sig av tilltaget försökte korsa militärens avspärrningar, men blev fysiskt hindrad.

När de försökte få förklaring till vad som hänt meddelades att Israel nu bestämt att muren som stänger inne betlehemsborna skulle börja byggas på deras mark.

Israel vill bygga samman de båda bosätt-ningarna Gilo och Har Gilo och kapa förbindelsen mellan olika landområden

Liana Shatl är engelsklärare på Den gode Herdens skola. Foto: LM Adrian.

Ett försök till protest i augusti i fjol, men tältet fick inte stå många dagar.


som palestinierna nu inte längre kan beträda.

Sammanlagt 56 kristna familjer i Betlehemsområdet blev av med tiotu-sentals kvadratmeter olivodling. För familjen Shatl handlar det om 4 500 kvm.

– Vart ska vi gå och klaga? Vem ska ge oss ersättning?, frågar Liana upp-givet. Ingen israelisk domstol vill ta sig an våra klagomål och palestinska myndigheter har inget att säga till om

– Vi i Betlehem har ingen mark kvar för våra barn att leka på eller våra får att beta på eller där vi kan skörda våra oliver. Israel lägger beslag på all mark för att kunna expandera bosätt-ningar, medan vi palestinier stängs in i stadskärnan.

– Det är inte konstigt att fler och fler palestinier, främst kristna, som har möjlighet att emigrera gör det, fortsätter Liana.

Men du då, frågar jag, ska du också emigrera?

– Nej aldrig, säger Liana. Här har jag mina rötter och hela min släkt. Och barnen på Den gode herdens svenska skola måste fortsätt få undervisning och få hoppet levande att det går att leva här. Men det blir svårare och svårare!

Lars Micael Adrian

Så här ser olivlunden ut i dag. Foto: LM Adrian.

Sommarläger på Kursgården Örestrand, norr om Höganäs, den 9–12 augusti Lunds stift, Uppsala stift och Sabeel Skandinavien/Sverige arrangerar Kairos Palestine-dagar för blandade åldrar. Syftet är att erbjuda en mötesplats för församlingar och individer, som vill fördjupa sin kunskap om de kristna i det heliga landet, samla kraft och inspiration och lära känna varandra i en varm och avkopplande miljö. Internationella gäster medverkar. Mer information senare; reservera gärna dagarna redan nu!

Kursavgift: 500 kr/person, barn under 12 år gratis. Kost o logi: 525 kr/per-son och dygn på vandrarhemmet. 675 kr/person och dygn i hotellet.

Kontaktpersoner: Anna-Karin Hammar [email protected] eller Marianne Kronberg, [email protected]


Via Dolorosa och de fjorton stationernaKommer man in i en katolsk kyrka lägger man lätt märke till de fjorton bilderna om brukar sitta uppsatta längs väggarna. På liknandes sätt kan man också i en del av Svenska kyrkans kyrkobyggnader finna dessa bilder av de ”fjorton stationerna” längs Herren Jesu lidandes väg ”Via Dolo-rosa”.

Kommer man till Jerusalem en fredag kan man följa franciskanbrödernas vandring längs Jesu lidandes väg. Vandingen börjar vid el-Omariyye-skolan alldeles norr om tempelplatsen, där en gång den av Herodes den store (död år 4 f.Kr.) byggda Antoniaborgen låg.

Sedan 1500-talet har man tänkt sig att detta var pretoriet eller residenset där Pon-tius Pilatus höll till när Jesus förhördes före korsfästelsen (Joh. 18:33). Nu menar forskarna att Antoniaborgen snarare var en romersk kasern men att Pilatus, som normalt bodde i Caesarea vid havet nog snarare, när han var i Jerusalem gästade hos Herodes vid Citadellet nära Jerusalems västra port, Jaffaporten.

Via Dolorosa – en väg från 1700-taletDen väg vi nu vandrar som Via Dolorosa är från 1700-talet. Innan dess tänkte man sig andra sträckningar. Platsen för de olika stationerna är också av skiftande ålder, några så sena som från 1900-talet, men den historiska exaktheten spelar egentligen mindre roll. Att vandra Via Dolorosa handlar om att för sig själv levandegöra pas-sionsberättelsen.

Här viker Via Dolorosa av in på El Wad, ett hörn där det ofta står israelisk militär Foto: LM Adrian.


Den första stationen på Jesu korsväg är just denna skolgård där vi nu befinner oss.

Vi ser här för vår inre blick hur Herren Jesus förhördes av Pilatus och dömdes till döden (Matt 27:11-24).

Vi kommer sedan ut på gatan som än i dag bär namnet Via Dolorosa. Det kan kännas störande för andakten att vardagslivet här pågår som vanligt, men precis så var det också på Jesu tid. Detta är andra stationen och det var här Jesus började bära korset (Joh. 19:17).

Vi fortsätter rakt fram till en t-korsning och tar till vänster in på den gata som heter El Wad. Här vid hörnet finner vi både tredje (Jesus faller första gången) och fjärde stationen (Jesus möter sin mor Maria).

Ingen av dessa händelser nämns i Bibeln, men det är inte svårt att föreställa sig dem. De representeras längs korsvägen av ett par mindre kapell. De ägs båda av den armeniska kyrkan.

Efter ungefär 50 meter svänger vi åter till höger upp för en ganska smal och brant gata. Man förstår att det här blev svårt för Jesus att bära korset ensam.

Här har vi femte stationen där de romerska soldaterna tvingade Simon från Kyrene att hjälpa till att böra korset (Matt 27:32).

På Jesu tid var det inte så mycket hus här som nu. Golgatabacken syntes redan ett par hundra meter bort. Men det var varmt vid påsken., ungefär som en svensk sommardag. Jesus svettades under bördan.

Enligt traditionen kom då en kvinna vid namn Veronica och torkade av Jesu ansikte med en duk. Detta är sjätte stationen. Bibeln nämner inget om detta, men traditionen säger att Jesu ansikte lämnade ett avtryck på duken. Duken finns bevarad i S:t Peterskyrkan i Rom.

Vi har nu tagit oss upp för backen och svänger vänster in på Jerusalems främsta mark-nadsgata, Suq Khan ez-Zeit, ”Olivoljemarkanden”. Här finns fullt av butiker av alla slag, vi tänker just nu på något annat. Jesus är nu utmattad och faller för andra gången. Detta är sjunde stationen. Händelsen nämns inte i Bibeln

De smala gränderna i de arme-niska kvarteren där Via Dolorosa slingrar sig upp mot Gravkyrkan. Foto: LM Adrian.


men är ganska lätt att tänka sig. Det finns ett litet kapell där, men vardagslivet pågår som vanligt. Bli inte förvånad om dörren dold bakom någon frukthandlares lådor.

På Gravkyrkans tak finns kopterna. Foto: LM Adrian.

Utsmyckningen ovanför golgataklippan.


En liten bit längre fram ligger åttonde stationen där Jesus talar till de gråtande kvinnorna (Luk. 23:27–28) “Jerusalems döttrar, gråt inte över mig, gråt över er själva och era barn”. och han fortsätter: ”Ty om man gör så med det gröna trädet, vad skall då inte ske med det förtorkade?” (Luk. 23:31).

I denna fruktansvärda stund tänker Jesus inte på sig själv utan på hela mänsklig-hetens framtid. De gråtande kvinnorna liksom hela mänskligheten måste omvända sig och göra bättring. Annars slutar de alla i fördärvet. Här finns inget kapell utan platsen är bara markerad med ett kors i väggen.

Vi är nu nästan framme vid Golgata, och gör en liten avstickare mot höger fram till S:t Antonius koptiska kyrka. Detta är den nionde stationen faller Jesus för tredje gången.

Vi går tillbaka till marknadsgatan, rundar ett hörn och är snart inne vid kris-tendomens heligaste plats, Gravkyrkan eller Uppståndelsekyrkan, som den också kallas.

Gravkyrkan är på historisk säker platsOm platsen för vår vandrings början är historiskt osäker och de olika stationernas placering i mycket bygger på sena traditioner och den fromma fantasin, så kan vi vara trygga med att vi nu är på rätta stället. Här har kristna samlats till gudstjänst sedan äldsta tider. Från början var det ett stenbrott med en del uthuggna gravar. År 134 e.Kr. fylldes stenbrottet igen när kejsar Hadrianus byggde ett tempel på platsen. Den första kyrkan här lät byggas av Kejsar Konstantin på 300-talet.

Väl inne i kyrkan finns det en liten trappa till höger. Där går vi upp till själva Golgata kulle. I dag har den inte stora likheter med hur den var på Jesu tid. Detta var en gång en avrättningsplats. Romerska soldater, fångarnas skrik av smärta.

En massa nyfikna som soldaterna försökte hålla på avstånd. Nu ser det mest ut som ett överdådigt pyntat kapell. Men försök tänka bort guldet, oljelamporna och allt som ser ut som juldekorationer.

Detta är en del av den orientaliska kyrkotraditionen och inget att förargas över, men försök istället se framför dig Jesus och de romerska soldaterna som nu befriar honom från korsets börda och dessutom tar av honom det mesta av kläderna. Detta är tionde stationen. Jesus får tillfälligt hämta andan medan soldaterna delar hans kläder mellan sig (Ps 22:18).

Men vilan blir inte lång. Vid elfte stationen, spikas Jesus så fast på kor-set. Vi hör hammarslagen och ser den lidande Jesus. Soldaterna gör vad de gjort många gånger tidigare vid en av de

Kapellet inne i Gravkyrkan med platsen för Jesu grav. Foto: LM Adrian.


mest plågsamma avrättnings-metoder som människan i sin ondska kunnat finna ut. Jesus lider oskyldig för vår skull. Så som Jesu smärta var, aldrig någons varit har (Sv Ps 142). Platsen markeras av ett altare där altartavlan visar Jesus på korset ännu liggande på mar-ken. Nu reser de korset. Vi flyttar oss några meter åt sidan till platsen där korset stod. Genom ett hål i golvet kan man se själva klippan. Detta är tolfte stationen. Klockan tre på eftermiddagen dog Jesus, (Matt 27:50). Jorden skakade och klipporna rämnade. För-hänget i templet brast i två delar. Vägen till Gud öppna-des. Genom sin död övervann han döden.

När Jesus var död gick Josef från Arimataia till Pilatus och fick tillstånd att begrava Jesus. Han och Nikodemos gick dit (Joh. 19:38–39). Soldaterna tog ner Jesu kropp och gav den till de två männen. Detta är trettonde stationen. Altaret visar den sörjande Maria och är beläget mellan station elva och tolv.

Efter att ha smort Jesu kropp lägger de två männen Jesus i en grav alldeles nära Golgata. Intill platsen där Jesus hade blivit korsfäst fanns en trädgård och i trädgården en ny grav där ännu ingen hade blivit lagd. Där lade de Jesus, eftersom det var den judiska förberedelsedagen och graven låg nära (Joh. 19:41–42).

Vi är nu framme vid fjortonde stationen. Men vad nu? Detta ser mera ut som en liten byggnad inuti gravkyrkan än som en klippgrav. Den ursprungliga graven förstördes av kalifen Hakim år 1009, men ersattes med en uppbyggd kopia på plat-sen där graven var. Den nuvarande är från 1810, men det går att se delar av den ursprungliga graven. Vill vi se en annan klippgrav från Jesu tid finns det en sådan i det lilla syriska kapellet rakt bakom Kristi grav.

Men det viktigaste av allt är att om vi går in i graven så är den lika tom nu som när kvinnorna och de första lärjungarna kom dit. Jesus är uppstånden (Joh 20:1–8).

Stig Norin, Uppsala

Vad ljus över griften! Han lever, o fröjd! Fullkomnad är skriften, O salighets höjd! Från himmelen hälsad Han framgår i glans, Och världen är frälsad, Och segern är hans. Bortvältad är stenen och inseglet bräckt, Och vakten har flytt för hans andes fläkt, Och avgrunden bävar. Halleluja!

Vill man få en uppfattning hur gravar kan ha sett ut på Jesu tid, ska man bege sig till Gordons Golgata utanför stadsmuren. Foto: LM Adrian.


Jan-Olof Aggedal har läst boken om de sista? kristna i Mellanöstern:

Flykt från MellanösternKan vi över huvud taget förstå hur det är att leva i minoritet? Vad det innebär för vardagslivet och för familjens trygghet?

Efter den arabiska våren, då allt såg ljust ut, har en hel del förvärrats för de kristna i Mellanöstern liksom för dem som tänker, känner och vill något annat än den styrande majoriteten. Många kristna känner att de stannar i regionen med fara för sina egna liv eller i vart fall att deras livsstil blir mer och mer kringskuren. När till-exempel Salafisterna stormar kyrkor i Egypten anar kristna runt om i Mellanöstern att detta kan hända även dem. Kanske inte just nu, men om inget görs, i en inte alltför avlägsen framtid. Även i det Heliga Landet finns en oro för vad framtiden kommer att innebära.

De sista kristna?Den danska journalisten Kalus Wivel skrev ett öppet brev till den danska utrikes-ministern för att fråga vad regeringen tänker göra åt fördrivningen av de kristna i Mellanöstern, men han fick inget svar. Något i hans inre drev honom att försöka ta reda på vad som egentligen händer med de kristna i Mellanöstern, varför han beger sig till Västbanken, Gaza, Egypten, Libanon och Irak.

I boken, De sista kristna. Berättelsen om de förföljda, de som flytt och de som vägrade ge upp, ger Wivel en mörk bild av läget för det kristna i Mellanöstern, ibland så mörk att jag ville lägga ifrån mig boken, inte läsa mer. Vem orkar ta in? Vem orkar förstå?

Vi kristna i västerlandet måste orka förstå, måste föra berättelserna vidare från dem som inte har något val. De måste bara orka leva där och nu eller lämna länderna där kristendomens vagga stod. Under sin resa möter författaren mäniskor som känner sig som främlingar i sitt eget land och längtar bort till ett bättre liv. Wivel möter präster vars kyrkor bränts men som vägrar att låta sig knäckas. Han möter kränkt stolthet, känslan av svek och fasa hos så många. När han lämnar Gaza gör han det med ett

Vi kristna i västerlandet måste orka för-stå, måste föra berättelserna vidare från dem som inte har något val. De måste bara orka leva där och nu eller lämna länderna där kristendomens vagga stod.


illamående, ett dåligt samvete och en ovilja att någonsin komma tillbaka samtidigt som han än mer är övertygad om att om detta må han berätta.

En droppe i havetDe kristnas närvaro i Mellanöstern har under 1900-talet sjunkit från omkring tio procent kristna till dagens fem procent. Det följer ett mönster som finns i alla länder som en gång ingick i det osmanska riket. De tre främsta orsakerna till att människor lämnar Mellanöstern är politisk instabilitet (20 procent), försämrad ekonomi (26 procent) och bristen på frihet och säkerhet (33 procent). Endast en minoritet upp-ger, enligt Wivel, att de i första hand flyr till följd av religiös extremism. Så verkar det även vara för den palestinska befolkningen på Västbanken.

Främst lämnar de kristna Betlehem för att söka arbete och ett bättre liv utanför Palestina, inte för att de trakasseras. I dag är de kristna i minoritet i Betlehem, men så har det inte alltid varit.

År 1920 var Betlehem ett samhälle med cirka 3 000 kristna som utgjorde en majo-ritet, men befolkningssammansättningen ändrades drastiskt under kriget år 1948. Flyktingstömmar av muslimer från Israel bosätter sig i Betlehemsområdet. Idag har staden cirka 25 000 invånare vara cirka 7 000 kristna och deras andel av befolk-ningen minskar för varje år. Samtidigt är bilden splittrad. Den dystra bilden som några kristna i boken ger uttryck för att om femtio år kommer det bara att finnas munkar och nunnor på Västbanken, medan andra talar om söner och döttrar som kommer tillbaka för att bygga upp sitt land.

På den lilla Gazaremsan lär det bo omkring 1,7 miljoner människor. Av dessa utgör de kristna mellan en och två promille av befolkningen. En droppe i havet.

FörföljelserWivel menar ett en stor del av den lokala förföljelsen av kristna hör till samman-hang där muslimska kvinnor väljer att inleda relationer med och gifta sig med kristna män, något som ofta inte ses med blida ögon. Att muslimiska kvinnor väljer kristna män handlar långt ifrån alltid om djupare kärlek utan mer om drömmen om att kunna får leva ett friare mer jämlikt liv.

Extremistgrupper och ibland även den styrande regimen uppmanar till förföl-jelse. Exempel på detta är de webbsidor som under julen år 2011 uppmanade till att sätta eld på kyrkor främst i Egypten men även runt hela Mellanöstern. Nyårs-dagen år 2011 i Alexandria skedde den största attacken mot kristna i Egypten. En man med en bomb gick in bland mer än tusen kopter som var på vät ut ur S:t Mar-kus och påve Petrus koptisk-ortodoxa kyrka i Sidi Bishr-kvarteret. Bombmannen utlöste sin laddning och 23 personer dog.

I slutet av juni 2014 utropade Islamiska staten (IS) ett kalifat i stora delar av Syrien och Irak. En sträng form av sharialagar infördes. De flesta kristna flydde. I konflikten lider både muslimer och kristna, men kristna möter ett ökat trosrelaterat tryck på alla områden i livet. Det gäller privat, familjen, i det civila samhället, för-samlingslivet och på nationsnivå. Många kristna har blivit bortförda, kränkta och till och med dödade.

Kristen och arabSaknar vi ett språk för att beskriva de kristnas situation, frågar sig Wivel och påpekar att de ord vi använder för att beskriva mänskliga kränkningar inte är till någon större


hjälp när det pågår en systematisk uppvigling att hata de kristna. ”Om ni verkligen är de kristna som ni påstår i Europa, borde ni hjälpas oss”, säger en förtvivlad man i Libanon. ”I väst uppfattas vi som araber, i arabvärlden betraktas vi som kristna. Vi förlorar på båda fronterna”, konstaterar en kristen äldre man från Betlehem.

LjusglimtarI den mörkaste av beskrivningar av läget skulle man kanske kunna säga att är man kristen i Mellanöstern och då främst om man lever i Egypten eller Syrien finns det fyra möjligheter. Man kan stanna och försöka kämpa för en förändering eller böja på nacken och acceptera att man är en andra klassens medborgare eller leva ett liv i församlingens gemenskap innanför kyrkmuren eller den sista och mest drastiska åtgärden att fly. När fler och fler väljer att fly dräneras regionen på kristna, vilket är allvarligt och naturligtvis mest allvarligt när det sker i det Heliga Landet, kristendo-mens vagga. Är det då ett helt hopplöst läge för de kristna i Mellanöstern. Ljusglim-tar finns, ljusglimtar som rapporter om vänskap på det personliga planet, människa och människa emellan, människor av olika religion. Målande beskriver Wivel om glädjen av att se hur kristna och muslimer skyddade varandra under den arabiska våren på Tahrirtorget i Kairo. Hoppet för de kristna finns i att på det personliga pla-net är medmänniskan viktigare än vilken religion hon tillhör eller vem hon tillber. Hoppet finns i att vi i västvärlden orkar lyssna, ta in och berätta vidare.

Jan-Olof Aggedal, Lund

FaktaKlaus Wivel De sista kristna. Berättelsen om de förföljda, de som flytt och de som vägrar ge upp. Översättning Melinda Hoelstad. Marcus förlag 2015, s. 262.

De bruna områden är vad som återstår av Betlehem som palestinskt. Resten är under isra-elisk kontroll.


Medarbetarna vid Svenska Jerusalemsföreningens sjukhus i Betlehem juldagen 1909. Hel-frid Jönsson syns som andra sittande person från vänster, mannen i mitten med utsträckt arm är Dr. Gustaf Ribbing.

Helfrid i det Heliga landetUtställning om en medarbetare vid Jerusalemsföreningens sjukhus i Bet-lehem i början av förra seklet, är skapad av Karin Hultin Bäckersten och Riksarkivet Landsarkivet i Göteborg och visas fram till den siste mars 2016.

Utställningen Helfrid i det Heliga landet handlar om Helfrid Jönsson som 1909–1914 arbetade på Jerusalemsföreningen sjukhem i Betlehem. Hon föddes i Göte-borg 1873 och dog 1951.

Palestina har i årtusenden varit en viktig plats för judar, muslimer och kristna. Korståg, pilgrimsfärder, mission och inflyttning har gjort området till en smältde-gel av kulturer. Från 1517 var området en del av det Osmanska riket, och styrdes av turkarna fram till första världskriget.

Under slutet av 1800-talet växte en arabisk nationalistisk rörelse fram, som var emot turkarnas styre av landet. Ungefär samtidigt startade den sionistiska rörelsen, inflyttningen av judar.

Från olika delar av världen anlände också olika kristna samfund. Några för att missionera, andra för att i det Heliga landet vänta in Kristi förmodade återkomst.


Från Sverige kom exempelvis 1896 de så kallade Nåsfararna, en grupp väckel-sekristna bönder från Nås i Dalarna som utvandrade till Palestina för att invänta Kristi återkomst. Nåsfararnas historia var förlaga till Selma Lagerlöfs romansvit Jerusalem.

År 1900 grundades Svenska Jerusalemsföreningen. Initiativet togs av biskopen i Visby, Knut Henning Gezelius von Schéele. Biskopen hade några år tidigare besökt den lutherska församlingen i Jerusalem och där blivit vittne till hur befolkningen led av fattigdom och sjukdomar.

Svenska Jerusalemsföreningens missionsarbete i Palestina bestod främst av väl-görenhet i form av sjukvård och undervisning.

Verksamheterna drevs i kristen anda och erbjöd bibelundervisning och morgon-böner. Men det var föreningens övertygelse att välgörenhet var ett gott verktyg för mission, och sjukhemmet var öppet både för kristna, muslimer och judar, även om det vid denna tid bodde mycket få judar i Betlehem.

År 1904 kom Svenska Jerusalemsföreningens första läkare till Betlehem. Hans namn var Gustaf Ribbing och tillsammans med sin familj startade han i sin bostad den mycket enkla klinik som så småningom kom att bli sjukhuset King Hussein Ibn Thalal Hospital som än idag drivs av föreningen.

Gustaf Ribbing hade en stark gudstro och såg sig kallad av Gud Svenska Jerusa-lemsföreningens sjukhem i Betlehem juldagen 1909.

Helfrid Jönsson levde till sin död 1951 med systerns familj i Göteborg.

Käla: www.riksarkivet.se/goteborg Adress: Arkivgatan 9 i Göteborg

En dag kring MellanösternTid: 12 mars Start 9.30

och dagen avslutas med Mässa i Lunds Domkyrka klockan 15.00Plats: Domkyrkoforum Lund

Kostnad: 200 kronorAnmälan: Via http://sensus.se/kurser/mellanosterndag snarast

Frågor: Kontakta Madeleine Anderberg, tel. 0706-75 79 30

Medverkande:Vladislav Savic – f.d. Mellanösternkorrespondent för Sverige radio

Kjell Jonasson – utsänd av Svenska kyrkan i Mellanöstern under flera årHumam Awad – musiker med rötter i Palestina

Lunch med smak av Mellanöstern samt fika serveras.Försäljning av produkter från Mellanöstern

Internationella grupper från Lunds pastorat närvarar.Kollekt till Svenska kyrkans internationella arbete

och yrkesskolan i Beit Hanina.


Jerusalemsföreningens årsmöte

I samband med Jerusalemsföreningens årsmöte i januari avtackades Bosse Bonde efter ett mångårigt aktivt deltagande i styrelsens arbete

– Föreningens hjärta är Den Gode Herdens skola. Jag kommer att fortsät-ta följa verksamheten med stort intresse, sa Bosse Bonde i sitt avskedstal.

Den nya styrelsen består av: Biskop em. Jan-Olof Johansson, ordf, Stig Norin, v ordf, Lars Aldén, Göran Rask, Britt Bergman, Kjell Jonasson, Jonas Agestam, Erik Apelgårdh, Monica Lövestam Adrian, Per Morin. Adjungerade: Barbro och Sven Lenhoff, Lars Micael Adrian.

Gåva till fortsatt utbildningI Svenska Jerusalemsföreningen finns två fonder som har som ändamål att ge bidrag till före detta elever vid Den Gode Herdens skola för deras fortsatta utbildning.

Det är Ruth och Helge Ljungbergs fond och Erik Albertsons fond.

Vill du ge ett bidrag till flickors fortsatta utbildning anger du på talongen någon eller båda av dessa fonder.

Bosse Bonde avtackas av ordf Jan-Olof Johansson.


SVENSKA JERUSALEMSFÖRENINGENNu har Du möjlighet att ge Din gåva regelbundet via autogiro!Gör så här: 1) Läs vad som gäller om villkoren för autogiro 2) Välj vad Du särskilt vill ge till och ange belopp 3) Fyll i talongen och skicka den i brev till

Svenska Jerusalemsföreningen, Klostergatan 11 B, 352 31 Växjö

Till Svenska Jerusalemsföreningen, Klostergatan 11 B, 352 31 Växjö

JA, jag vill bli regelbunden givare via autogiro! Därmed blir jag också medlem i Svenska Jerusalemsföreningen och får föreningens tidskrift 4 ggr/år.

Jag har tagit del av villkoren för autogiro och bejakar dem med min underskrift. Jag vill stödja Svenska Jerusalemsföreningen med följande belopp varje månad:

* Den Gode Herdens skola ................................................................................. kr

* Mitt fadderbarn ....................................................................................................... kr

* Föreningens allmänna verksamhet ......................................................... kr

* Summa ............................................................................................................................ kr/månad

Namn ...............................................................................................................................................................................................................

Adress ..............................................................................................................................................................................................................

Postnummer....................................................... Postort ................................................................................................................

Tel ............................................................................... E-postadress .....................................................................................................

Min bank .......................................................................................................................................................................................................

Clearingnummer ............................................. Bank-/personkonto ....................................................................................

Personkonto anges med clearingnummer 3300. Handelsbankens clearingnummer kan anges med 6000. Av Swedbanks femsiffriga clearingnummer anges de fyra första siffrorna.

Mitt personnummer (Krav från Plusgirot och Bankgirocentralen)...........................................................................

Ort, datum och underskrift ...........................................................................................................................................................

a) MEDGIVANDEJag går med på att Svenska Jerusalems-föreningen får göra uttag från angivet bankkonto för överföring av min gåva via autogiro. Redovisning av uttagen får jag på mina kontoutdrag från banken. Medgivandet gäller också vid byte av kontonummer och bank. b) TÄCKNINGJag ska se till att det finns pengar på kontot för att överföringen ska kunna göras (vanligtvis den 28:e i varje månad).

c) BANKENS GODKÄNNANDEJag accepterar att banken skall godkänna att mitt konto kan användas för autogiro.d) STOPP AV ENSKILT UTTAGJag kan stoppa ett enskilt uttag genom att kontakta Svenska Jerusalemsfören-ingen senast två vardagar före förfal-lodagen.e) ÅTERKALLELSEMedgivandet gäller tills vidare. Om jag vill återkalla medgivandet, gör jag det genom att kontakta banken eller Svenska Jerusalemsföreningen. Medgivandet upp-hör senast fem dagar efter att banken/

Svenska Jerusalemsföreningen har fått min återkallelse.f) RÄTTEN ATT SAMARBETA ADRESS-UPPGIFTERBankgirocentralen BGC har i uppdrag att sköta autogirorutinen för bankens räk-ning. Jag medger därför att uppgifter ur bankens register om kontots adress får samarbetas med Bankgirocentralens till ett register för detta ändamål.

Vid frågor: kontakta Svenska Jerusa-lemsföreningens sekr Lars Aldén, 0730-62 12 05, [email protected]

VILLKOR FÖR AUTOGIRO


Vill Du bli fadder till en av flickorna vid Den Gode Herdens skola i Betlehem? Det kan Du bli genom att bli regelbunden understödjare av skolan. Så här går det till: Du ger ett belopp till skolans verksamhet en gång i månaden eller i kvartalet eller så ofta det passar Dig. Beloppets storlek avgör Du själv. (Föreningens åtagande för en elevplats är för närvarande ca 4 500:-/år). Pengarna går inte till enskilt barn utan till skolans verksamhet. Men Du får namn på och uppgifter om den flicka som Du är fadder till och kan om Du vill få en personlig kontakt med henne. Fyll i talongen nedan och skicka den till Britt Bergman (adress se sista sidan). Hon kommer då att ta kontakt med Dig och ge mer information.

Ja, jag vill bli fadder:

Namn . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Adress . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Tel . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Gåvor till Svenska Jerusalemsföreningen 1 sept 2015–15 februari 2016 jämfört med motsvande period 2014–2015

15/2 2016 15/2 2015

Medlemsgåvor 25 150 kr 27 850 kr

Faddergåvor 131 555 kr 131 149 kr

Gåvor till skolan 340 914 kr 459 604 kr

Skolan, minnesgåvor 74 700 kr 47 050 kr

Skolan, födelsegåvor 13 350 kr 24 730 kr

Skolan, andra hyllningsgåvor 800 kr 28 250 kr

Gåvor till sjukhuset 29 200 kr 92 800 kr

Övriga gåvor 42 581 kr 302 265 kr

Kollekter 1 172 432 kr 1 242 134 kr

Summa: 1 830 683 kr 2 355 832 kr

Gåvoredovisning 9 november 2015–18 februari 2016På födelsedag för Erik Karlsson, 50 år, Olof Röstin, 50 år, Peter Bexell, 70 år, Johan Thelin, 70 år, Gert Nilsson, 80 år, Gunnar Weman, Hans Eriksson, 50 år, Jenny Hedlin, 90 år, Birgit Johansson, 90 år.Till minnet av Gösta Johansson, Gunnar Wahlberg, Erik Sundkvist, Barbro Weman, Agne Boeryd, Karl-Anders Sundström, Stefan Petrén, Sten-Olof Thorsson, Stig Karlsson, Eva Wallgren, Kerstin Höcking, Nils Modéus, Mats Eneroth, Ingeborg Svensson, Leif Hagberg, Ann-Britt Johansson, Margareta Mellström, Karin Rydå, Martin Johansson, Stephan Elg, Ola Svenningsson.Vid dop av Nora Marija KristinaVid mottagande som kyrkoherde av Anna Juhlin

Adresser i Det Heliga LandetVår skola i Betlehem har adressen: The Good Shepherd’s Swedish School,P.O.B. 64, Bet lehem, via Israel. Tel och fax Betlehem 00 972-2-2742204.Sjukhusets namn och adress är: Hussein bin Talal’s Hospital, P.O.B. 67,Betlehem, via Israel.E-post till skolan: [email protected] Föreningens representant i Det heliga landet är Solveig Hanna: Solveig Hanna, mobiltel: +972 537 6890101, bostad i Jerusalem: +972 2 6717981. E-postadress: [email protected]

Adresser i SverigeJersualemsföreningens hemsida: www.jerusalemsforeningen.seAnsvarig utgivare: Jan-Olof Johansson (ordf) Klostergatan 11 B, 352 31 Växjö, mobil 070-541 58 57, ny mailadress: [email protected] Lars Aldén tel 0730-62 12 05. Österleden 66 A, 352 42 Växjö e-post: [email protected]ör för tidskriften: Lars Micael Adrian, Stora Tvärgatan 35, 223 52 Lund, tel 046-18 88 10, 0727-43 82 41, e-post [email protected] för fadderbarnsverksamheten: Britt Bergman, Körsbärsvägen 6, 114 23 Stockholm, tel och fax 08-673 12 15, mobil 070-573 12 23.Ansvariga för gåvoredovisning, adressregister och utskick av gåvoblanketter: Barbro och Sven Lenhoff, Österleden 64 B, 352 42 VÄXJÖ, tel 0470-393 27, e-post: [email protected]: Kristina Lindström, Nyckelkroken 15, 226 47 Lund, tel 046-13 66 06. e-post: [email protected]öpingskretsen: Jonas Agestam, Solhem Alsäter, 605 97 Norrköping, tel 011-33 52 06. e-post: [email protected]

POSTTIDNING BBEGRÄNSADEFTERSÄNDNINGVid definitiv eftersändning åter-sänds försändelsen med nya adres-sen på framsidan (ej adressidan).Adressändringar och retur till Svenska Jerusalemsföreningen:Sven Lenhoff, Österleden 64 B, 352 42 VÄXJÖ

Årsavgiften, som ger rättighet att få tidskriften är minst 150 kr. Engångsbelopp 3 000 kr.

Plusgiro 20 69 - 3 • Bankgiro 401-3330ISSN 0346-2307

Tryck och layout: CA Andersson/Grafotryck 0414-146 00

Glöm inte att anmäla adressändring!

Documents

SVENSKA JERUSALEMSFÖRENINGENS TIDSKRIFT · 2016. 3. 1. · bismen skulle driva ut inflytandet från Europa och överföra makten till folken som bodde i Mellanöstern. Utropandet