Återförstatligande av svensk skolaliu.diva-portal.org/smash/get/diva2:1464026/FULLTEXT01.pdfVårterminen 2020|LIU-IEI-FIL-G--20/02371--SE Återförstatligande av svensk skola –

Linköpings universitet |Institutionen för ekonomisk och industriell utveckling Kandidatuppsats, 15 hp |Statsvetenskap

Vårterminen 2020|LIU-IEI-FIL-G--20/02371--SE

Återförstatligande av svensk skola – Riksdagspartiernas åsikter kring svensk skolas

huvudmannaskap och förändring i opinionen över

tid.

Renationalisation of Swedish school

– The parliament parties opinions regarding Swedish school's mandatorship and change of the opinion over time.

Angelica Hörndahl Johansson

Handledare: Conny Johannesson

Examinator: Per Jansson Antal ord: 11 943

Linköpings universitet

SE-581 83 Linköping, Sverige 013-28 10 00, www.liu.se

http://www.liu.se/

2

Abstract

This Bachelor thesis aims to examine the opinions of the Swedish parliament parties

regarding state Government and local Government of the Swedish school system and how the

change in opinion over time appears. The study is an argumentation analysis and includes a

comparison of motions and documents from the parliament parties at two different time

periods, 1990 and 2007–2020. The issues are ”What arguments exist for and against

centralisation and decentralisation of the Swedish school by the parliament parties and how

are they motivated?” and ”Has there been a change of opinion over time and how do they, in

that case, appear?” Therefore, the thesis studies the Swedish parliament parties attitudes

towards localisation and renationalisation of the Swedish school. The result shows that the

main argument for a renationalisation is better controlling and the main argument against

renationalisation is the longer decision paths. The main arguments for keeping the localised

school system is shorter decision paths and more local options. A change has taken place over

time in the opinion, parties from different political backgrounds want an investigation in the

issue regarding renationalisation of the Swedish school system. Two new parliament parties

have been elected after the first time period which has affected the debate.

Key words

Centralisation, Decentralisation, Localisation, School, Renationalisation.

3

Innehållsförteckning

1. INLEDNING ............................................................................................................................... 4 1.1 BAKGRUND ........................................................................................................................................ 5 1.2 SYFTE................................................................................................................................................ 8 1.3 FRÅGESTÄLLNINGAR ............................................................................................................................ 8

2. METOD ..................................................................................................................................... 8 2.1 MATERIAL OCH AVGRÄNSNINGAR ........................................................................................................ 11 2.2 DEFINITIONER .................................................................................................................................. 14 2.3 TIDIGARE FORSKNING ........................................................................................................................ 14

3. CENTRALISERING OCH DECENTRALISERING .............................................................................. 15 3.1 CENTRALISERING .............................................................................................................................. 15 3.2 DECENTRALISERING ........................................................................................................................... 16 3.3 CENTRALISERING OCH DECENTRALISERING, SAMMANFATTNING ................................................................ 20

4. ANALYSBEGREPP .................................................................................................................... 21

5. RESULTAT ............................................................................................................................... 22

5.1 ANALYS OCH DISKUSSION ..................................................................................................... 31 5.2 ANALYS ........................................................................................................................................... 31 5.3 DISKUSSION ..................................................................................................................................... 36

6. SLUTSATS ............................................................................................................................... 39

7. REFERENSER ........................................................................................................................... 42 LITTERATUR ........................................................................................................................................... 42 ELEKTRONISKA KÄLLOR ............................................................................................................................ 43

4

1. Inledning

Svensk skola har under lång tid omgivits av diskussioner om kvalitetsbrister och olika

åtgärder diskuteras. Frågan om återförstatligande är en av dessa och skulle innebära en

centralisering av en av samhällets viktigaste institutioner (Bergling och Nejman i Skolvärlden,

2013). Ett återförstatligande av skolan skulle innebära att huvudmannaskapet förflyttas från

kommunerna till staten, vilket i praktiken innebär att skolpengen och befogenheter som hur

denna ska fördelas flyttas däremellan. Vid kommunalisering (decentralisering), som är

nuvarande förvaltningsform är det istället kommunerna som har det implementerande

ansvaret och tilldelas skolpengen som sedan fördelas (Sveriges Kommuner och Regioner,

2020). Lundquist (1992, 119) skriver att ”Under den decentraliseringsprocess som ägt rum

under det senaste kvartsseklet har implementeringsuppgifter i betydande utsträckning

överförts från staten till kommunerna”. Kommunaliseringsreformen som implementerades

under 1990-talet innebar bland annat att ”kommunerna tog over arbetsgivaransvaret for

lärarna och ansvaret for undervisningen” (Ivarsson i Sundsvalls tidning, 2017), vilket också

regleras i skollagen (2010: 800, 2 kap. 2§). Metta Fjelkner skriver att kommunaliseringen var

ett av de största besluten inom skolpolitik de senaste 50 åren (Fjelkner, 2011, 7).

Politik och förvaltning är nära sammanlänkade för att stärka demokratin, som är grunden i det

svenska samhället (Prop. 2009/10:175). Förvaltningen genomför det som politikerna beslutar

och det behöver finnas en jämn fördelning mellan lokalt självstyre och stark centralmakt där

varje nivå ska förvalta det den gör bäst (Bengtsson, 2012, 5,8). Skolan är ett av de tre

”…ekonomiskt tyngsta områdena inom offentlig verksamhet tillsammans med vård och

omsorg” (Bengtsson, 2012, 20), vilket gör skolan och dess styrning och förvaltning till en

intressant och viktig fråga att studera. Ämnet är också omdiskuterat och mångfacetterat, vilket

gör det ännu mer intressant då det finns många aspekter att ta hänsyn till. Frågan om hur

skolan bör styras och förvaltas är viktig för skolväsendets legitimitet som institution och

förtroendet för den offentliga sektorn i allmänhet, därmed är det också viktigt för hela

samhället. En ytterligare faktor som ökar intresset och relevansen för denna fråga är att

opinionen skiljer sig åt mellan de politiska partierna och även inom de politiska blocken.

5

Frågan om centralisering och decentralisering har varit en demokratiskt viktig fråga i svensk

politik (Lundmark m.fl. 2009, 54). Decentralisering och demokrati ses som lösningar på

byråkratiproblem, vilket kan vara en förklaring till att kommunaliseringen av skolan

implementerades (Lundquist, 1992, 271).

I Sverige har decentralisering länge förespråkats. Det lokala styret har större betydelse i

Sverige än i många andra länder, av 15 europeiska länder är det endast i Danmark som den

lokalstyrda offentliga verksamheten uppnår en högre nivå av landets BNP än i Sverige

(Larsson och Bäck, 2008, 219). I Sverige omfattar den offentliga sektorn över 20% av BNP,

vilket gör den offentliga sektorns styrning till en viktig fråga (Larsson och Bäck, 2008, 219).

Decentralisering har pågått under en längre tid i Sverige utifrån argumentet att det ökar

demokratin. Detta har gjort att staten gått från att genomföra detaljstyrning till mer ram- och

målstyrning där kommunerna givits ansvaret för hur reformer ska genomföras och verksamhet

ska drivas (Lundmark, Staberg och Halvarsson, 2009, 100). Politiska beslut har i stor

utsträckning flyttat från riksnivå till kommunal förvaltning (Lundmark, Staberg och

Halvarsson, 2009, 123).

1.1 Bakgrund

Utgångspunkten i debatten är frågan om makt respektive demokrati och hur riksdagspartierna

ställer sig till förhållandet mellan dessa. Makt innefattar ”…den enskilda aktörens förmåga att

göra någonting som påverkar en annan aktör, vilket sannolikt förändrar ett visst framtida

händelseförlopp.” (Spinoza, refererad i Lukes, 2008, 26). Detta kan innebära att som

makthavare utsätta en part för något som den inte annars hade gjort, vilket är en klassisk

beskrivning av maktutövande (Dahl, refererad i Lukes, 2008, 25). En förändring att gå från

decentralism till centralism, som ett återförstatligande skulle innebära, innebär en förflyttning

av makt och befogenheter från lokal till statlig nivå och gör att staten skulle få befogenheter

den inte annars hade haft och kommuner mindre möjlighet att detaljstyra, vilket det finns

såväl fördelar som nackdelar med. Lundquist (1992,114, 118) beskriver decentralisering som

bland annat ”utlokalisering av offentlig verksamhet” och centralisering som ”statens

forvaltning”. ”Kommunaliseringen var en av regeringen och riksdagen bestämd intervention i

syfte att påverka utvecklingen inom skolväsendet i en riktning som överensstämde med de

preferenser som den politiska majoriteten hade” (SOU 2014:5, 15). Kommunalisering, eller

6

lokalsyre ses ofta, men inte alltid som mer demokratiskt då besluten fattas närmare

medborgarna (Lundmark, Staberg och Halvarsson, 2009, 100).

Demokrati innebär folkstyre och därmed ett medborgerligt inflytande (Hadenius, 2006, 10).

Samtidigt är det i vissa fall mer aktuellt med ett centraliserat system istället för lokalstyrning,

ibland för att bibehålla eller öka demokrati, men främst för att tillgodose intressen som anses

viktiga och som inte hade kunnat tillgodoses på annat sätt, och som därigenom kan öka

demokratin. Hadenius (2006, 135) skriver att ”istället for att vara en losning på splittringens

problem kan regionalt självstyre bidra till att forstärka problemet”, vilket gör att centralisering

ibland är den enda lämpliga lösningen.

Debatten i frågan om skolans kommunalisering inleddes några år innan

kommunaliseringsreformen röstades igenom, bland annat genom två propositioner; 1988/89:4

”Om skolans utveckling och styrning” och 1989/90:41 ”Om kommunalt huvudmannaskap för

lärare, skolledare, biträdande skolledare och syofunktionärer”.

Den Socialdemokratiska regeringen lade år 1990 en proposition ”Om ansvaret för skolan”

vars bakgrund utgör grund för debatten som i sin tur ligger till grund för denna uppsats vilket

ökar förståelsen för de förda resonemangen i det empiriska materialet:

”Skolreformerna under efterkrigstiden genomfördes under en stark

centralstyrning. Ambitionen var att göra utbildningen geografiskt tillgänglig för

alla, att höja utbildningsnivån oavsett social bakgrund samt att föra samman

olika utbildningar som byggde på segregation och urval. Denna omfattande och

genomgripande förändring av det svenska skolsystemet hade inte varit möjlig

utan en betydande styrning från riksdagen och regeringen. Under sjuttiotalet

påbörjades en reformstrategi som byggde på avreglering och decentralisering.

Syftet var minska segregeringen och effektivisera genom en ökad lokal frihet”.

(1990/91:18, 15)

Detta visar att statlig nivå i form av riksdag och regering var avgörande för genomförandet av

de stora reformer som skedde under efterkrigstiden samtidigt som propositionen beskriver att

politikerna under början av 1990-talet ytterligare ville utveckla den påbörjade

decentraliseringen av skolan då de menade att resursutnyttjandet behövde öka och kortare

7

beslutsvägar behövde införas då det skulle öka effektiviteten genom att resurser användes till

det de behövdes för i aktuell kommun. Det skulle innebära att medborgarna fick större

inflytande, men också större ansvar. Efter den nya skollagens ikraftträdande 1 januari 1991

skulle kommunerna bära det implementerande ansvaret för skolan, en verksamhet som då

kostade 70 miljarder per år. (1990/91:18, 17)

Kommunaliseringsreformen röstades igenom av Socialdemokraterna med stöd av

Vänsterpartiet. På sida 10, kap. 2.3 i propositionen 1988/89:4 föreslås att ”skolan skall i

framtiden präglas av -ett ökat lokalt ansvar för skolverksamheten, -en utveckling från

regelstyrning mot målstyrning med färre regler och tydligare mål”. Det beskrivs att ”Stat och

kommun, politiker och anställda skall ha det gemensamma ansvaret för skolan och

vuxenutbildningen. Inom denna ram skall riksdagen och regeringen ha det samlade

övergripande ansvaret att bl.a. garantera en likvärdig utbildning over hela landet.” (1988/89:4,

kap. 2.4, 12). ”Kommunerna skall ha ansvaret för att organisera och genomföra

skolverksamheten” (1988/89:4, kap. 2.4, 12).

Kommunaliseringsreformens viktigaste del var följande:

”Staten skall ge bidrag till skolverksamheten. Bidraget skall ha karaktären av

finansiellt stöd och således inte reglera verksamheten. Kommun eller annan

huvudman för skolan ska ansvara för att verksamheten genomförs inom de

ramar som riksdagen och regeringen lagt fast.”. (1990/91: 18, 20)

Statens uppgifter skulle därmed framöver enbart vara finansiella och genom Skolverket skulle

övergripande mål sättas. Dåvarande regeringen hänvisade dessutom i proposition

”Europakonventionen om kommunal självstyrelse” till att EU menade att kommunaliseringen

behövde stärkas (1988/89:119, 3).

Kommunaliseringsreformen har påverkat utvecklingen av svensk skola de senaste

decennierna, i flera avseenden negativt. De politiska partierna har olika syn på åtgärder och

huruvida centralisering eller decentralisering är mest lämpligt. Tidigare utbildningsminister

Jan Björklund och förbundsordförande i Lärarnas Riksförbund Metta Fjelkner skrev i Svenska

Dagbladet (2011) att ”Det kommunala huvudmannaskapet har dessutom undergrävt

likvärdigheten.” och att det ”…sällan numera finns några principiella argument för att

8

försvara dagens system…”. Å andra sidan är bland annat Socialdemokraterna negativa till ett

återförstatligande då de anser att en omorganisation inte är rätt åtgärd (Röstlund, Lisa,

Aftonbladet 2014).

1.2 Syfte

Syftet med denna uppsats är att undersöka vilka argument för respektive emot centralisering

och decentralisering av svensk skola som finns hos de svenska riksdagspartierna och om de

har förändrats över tid, samt hur dessa motiveras.

1.3 Frågeställningar

• Vilka argument finns för och emot centralisering och decentralisering av svensk skola

hos riksdagspartierna och hur motiveras dessa?

• Har det skett en förändring av åsikter över tid och hur ser den i sådana fall ut?

2. Metod

I denna uppsats studeras frågan om centralisering och decentralisering av den svenska skolan.

Undersökningen bygger på ståndpunkter och argument för respektive emot ett

återförstatligande av svensk skola hos riksdagspartierna utifrån valda definitionsbegrepp som

är centralisering respektive decentralisering. Med hjälp av dessa studeras om förändring i

åsikter och argument kan urskiljas över tid. Undersökningen genomförs som en

argumentationsanalys av riksdagspartiernas ståndpunkt i frågan år 1990 och 2007–2020, detta

för att en jämförelse över tid ska kunna göras. Anledningen att tidsintervallet är större under

den senare perioden är för att relevant material skulle hittas och en lika tydlig debatt som

under 1988–1990 inte förekommit under senare tid. Hänsyn tas till att detta gör att partiernas

åsikter i frågan kan ändras över tid i tidsintervall två, men vikten av att hitta relevant material

väger över den eventuella risken. I genomförandet av studien kallas år 1990 for ”tidsperiod 1”

och 2007–2020 for ”tidsperiod 2”. Perspektivet på centralisering och decentralisering i detta

arbete är vilket av dessa som riksdagspartierna ser som det bästa alternativet för

organisationen av svensk skola och hur detta motiveras, exempelvis i form av centralt

inflytande och lokal flexibilitet eller något annat som kan kopplas samman med valda

definitionsbegrepp. Analysbegrepp har valts utifrån dess förekomst i det teoretiska materialet

9

och är begrepp som med utgångpunkt i det teoretiska materialet utgör argument för och emot

centralisering respektive decentralisering.

Studien genomförs som en argumentationsanalys genom en dokumentstudie då avsikten är

”…att beskriva skillnader mellan argumenten för och emot en ståndpunkt” (Beckman

2005,38). Detta för att öka förståelse för vad debatten handlar om (Beckman, 2005, 38).

Beckman (2005, 38) beskriver argumentationsanalysen som ”…en teknik for att beskriva en

samling argument”. Argumentationsanalysen kan i denna studie även kallas för debattanalys

eftersom avsikten är att precisera argument och jämföra aktörerna, partiernas inställning, s.k.

polemik i undersökt fråga och vilka argument de använder för att motivera sin inställning

(Beckman, 2005, 39–40). Beckman (2005, 40) skriver vidare att ”utgångspunkten är att vi har

en samling texter som tycks uttrycka olika uppfattningar i en fråga”.

För att genomföra studien behöver en tes ställas upp (Beckman, 2005, 40). I denna uppsats

väljs tesen att merparten av partierna anser att en utredning om ett återförstatligande skulle

vara lämpligt och att argumenten för återförstatligande bygger på ökad statlig kontroll och

argumenten för kommunalt huvudmannaskap bygger på kortare beslutsvägar och ökad lokal

valfrihet. Det ena alternativets fördelar blir således det andra alternativets nackdelar. Att tesen

skrivs som ett ställningstagande till stöd för en av uppfattningarna menar Beckman (2005, 40–

41) inte har någon betydelse eftersom den endast ställs upp för att ha något att utgå ifrån när

pro- och contraargument i debatten ska väljas. Pro- och contraargumenten, eller för- och

motargumenten, används sedan som analysbegrepp. Pro- och contraargumenten i denna

uppsats har valts efter dess förekomst i det teoretiska materialet som beskriver centralisering

och decentralisering. För- och motargument i frågan analyseras utifrån offentligt tryck från

riksdagens arkiv i form av propositioner och motioner från aktuell tidpunkt gällande frågan

samt kompletterande material från de partier där det behövts, vilket specificeras i avsnittet

”Material och avgränsningar”. Använt material har valts då det är legitimt förstahandsmaterial

där partiernas inställning och argument finns tillgängliga. Det är viktigt att göra ett

välmotiverat och genomtänkt urval för att öka transparensen i arbetet, därför används

likvärdigt material från samtliga riksdagspartier så långt det är möjligt.

För att kunna göra en analys krävs att undersökningen har analysbegrepp att utgå ifrån.

Denna uppsats kretsar kring begreppen centralisering och decentralisering som definieras och

därefter konkretiseras med hjälp av det teoretiska materialet samt analysbegrepp som väljs

10

efter förekomst i det teoretiska materialet. Hög förekomst av begrepp för respektive emot

centralisering och decentralisering leder till att dessa används som analysbegrepp för det

studerade materialet. Analysbegreppen används för att se hur argumenten i det studerade

materialet finner koppling i teori och hur förekomst av och argumentationen av ämnet varierar

mellan partier och över tid, eftersom begreppen centralisering och decentralisering inte

ensamma ger svar på frågeställningen. Målet är att dessa analysbegrepp ska motsvara

argument som partierna använder för respektive emot återförstatligande (centralisering). De

valda analysbegreppen presenteras under avsnittet ”analysbegrepp” där de presenteras under

det begrepp av centralisering och decentralisering som det kan kopplas samman med.

Resultaten kommer att redovisas parti för parti under tidsperiod ett respektive två. Partierna är

sorterade efter de traditionella blocken, rött och blått och därefter i storleksordning. Detta för

att översikten ska bli så tydlig som möjligt. Eftersom Socialdemokraterna år 1990 initierade

kommunaliseringen redovisas de rödgröna partierna först och därefter de blå.

Kristdemokraterna och Sverigedemokraterna var inte riksdagspartier år 1990 och är därför

placerade längst bak. För helhetsresultatet av studien är de dock viktiga att ha med. En

medvetenhet finns kring att mer material funnits hos vissa partier än andra, detta ses dock inte

som ett problem. Något annat att beakta är att det som i uppsatsen kallas tidsperiod 2, år

2007–2020, består av flera mandatperioder där dåvarande Alliansen, bestående av

Moderaterna, Centerpartiet, Liberalerna och Kristdemokraterna hade regeringsmakten under

år 2007–2014 och de rödgröna bestående av Socialdemokraterna, Miljöpartiet och

Vänsterpartiet hade regeringsmakten resterande del av tidsperiod två. Detta anses dock inte

vara av betydelse för studiens genomförande. Resultatet presenteras sedan i tabeller för att få

en bättre överblick. I de fall där argument från partierna skulle finnas på båda sidor i frågan så

väljs den sidan där resultatet är överhängande, alternativt motiveras valet.

Den statsvetenskapliga relevansen i denna uppsats handlar om att göra en konkretisering av

offentlig styrning och huvudmannaskap utifrån frågan om svensk skola bör återförstatligas

eller inte med hjälp av riksdagspartiernas argument vid två olika tidsperioder.

Utgångspunkten i denna studie är debatten i frågan år 1990 samt motioner i frågan och

närliggande ämnen under 2007–2020 i samband med att flera riksdagspartier lyft frågan på

nytt. Ibland nämns inte denna fråga i detalj i materialet, dock beskrivs partiernas syn på

skolan och dess styrning och förvaltning i tillräcklig utsträckning för att kunna urskilja

partiernas åsikt.

11

En större jämförelse mellan partierna inom respektive tidsepok kommer inte göras, utan

enbart ett konstaterande gällande respektive partis ståndpunkter under den tidsperiod 1

respektive tidsperiod 2. Tyngdpunkten ligger på att jämföra respektive partis åsikter över tid

och på så sätt se om det finns en skillnad även i den totala opinionen ur ett tidsperspektiv.

Hänsyn tas till att analysbegreppen kan ha olika värdeladdning i olika sammanhang.

Exempelvis ses ofta decentralisering som positivt i debatten utan att ta hänsyn till alla

nödvändiga aspekter (Lundquist, 1992, 114). Resultat presenteras parti för parti under

tidsperiod 1 respektive tidsperiod 2 för att sedan analyseras och summeras under avsnitten

analys och slutsats.

En alternativ metod som hade kunnat användas och leda fram till samma resultat är kvalitativ

textanalys, där forskaren forst framlägger en hypotes for att därefter härleda ”…ett antal

empiriska konsekvenser som borde stämma om hypotesen stämmer” (Teorell och Svensson,

2007, 99) och sedan pröva om de empiriska konsekvenserna ”verkar stämma med det

empiriska materialet” (Teorell och Svensson, 2007, 99) for att till sist dra ”en slutsats om

huruvida hypotesen får stod eller inte” (Teorell och Svensson, 2007, 99). I grund och botten

beskriver de båda metoderna samma tillvägagångssätt just för denna studie, vilket gör att

uppsatsen även kan ses som en kvalitativ textanalys. I denna studie går analysen ut på att

systematisera innehållet i de studerade texterna, vilket Esaiasson m.fl. skriver är en variant på

beskrivande analys (Esaiasson, et.al. 2012, 210–211).

2.1 Material och avgränsningar

Materialinsamlingen gjordes genom en omfattande sökning på riksdagens hemsida där allt

svenskt riksdagstryck finns arkiverat. Sökord som användes och gav resultat var följande:

Proposition utbildningsutskottet 1990 Socialdemokraterna och Motion 1990

utbildningsutskottet följt av övriga riksdagspartiernas namn, ett i taget.

Partierna som söktes på var Miljöpartiet, Vänsterpartiet, Moderaterna, Folkpartiet (dåvarande

Liberalerna) och Centerpartiet. Kristdemokraterna och Sverigedemokraterna var inte

riksdagspartier vid tidpunkten. För att avgränsa sökningen valdes att endast fokusera på

motioner och huvudsakliga propositioner.

12

Då det under bakgrundsstudien tagits reda på att kommunaliseringsreformen trädde i kraft

under år 1991 låg detta årtal till grund för sökningsarbetet. På detta sätt påträffades dåvarande

regeringens budgetproposition och de övriga dåvarande riksdagspartiernas budgetmotioner,

vilka bedömdes lämpliga som analysmaterial. Även perioden innan den huvudsakliga

propositionen publicerades studerades för att se om frågan diskuterats tidigare, vilket den

hade gjort i de propositioner som nämns i bakgrunden, 1988/89:4 och 1989/90:41.

Propositionen som behandlar beslutet om kommunaliseringsreformen har diarienummer

1990/91:18 och är utgångspunkten för denna uppsats. Genom att söka på denna blev träffarna

de motioner som oppositionspartierna producerat som svar på propositionen, vilka sedan

valdes som analysmaterial. Genom att ha gjort detta urval finns säkerhet i att alla dåvarande

riksdagspartier finns representerade. Träffen gav åtta motioner från de olika partierna i

utbildningsutskottet, vilka kommer redogöras och analyseras för i denna undersökning.

För att hitta material från närtid att jämföra med detta för att kunna studera om och hur en

förändring av ståndpunkter över tid finns och ser ut så söktes på regeringens

budgetproposition för 2016/17 och de övriga partiernas motioner till denna. Bedömning

gjordes att motioner som tydligare behandlande ämnet behövdes och de mest relevanta

motionerna togs fram genom sökorden centralisering, decentralisering och återförstatligande

med flera i kombination med riksdagspartiernas namn, som vid den första sökningen.

Motionernas relevans bedömdes genom att de behandlade frågan om återförstatligande eller

skolans styrning, vilket gjorde dem relevanta som analysmaterial. För Kristdemokraterna

användes partiets skolpolitiska program då någon lämplig motion inte kunde hittas på

området. Samma sak gäller Miljöpartiet under tidsperiod 2, istället för en motion används den

information som finns på partiets hemsida inom utbildningsområdet.

Ingen regering har lyft frågan i en proposition sedan 1990, detta är anledningen att

Socialdemokraternas budgetproposition från 2016/17 valts. Budgetpropositionen beskriver

partiets åsikter och prioriteringar inom skolområdet. Oppositionspartierna har lagt fram

budgetmotioner, men har uttalat sig mer specifikt i frågan i andra motioner, och därför har

dessa motioner valts för att på bästa sätt utläsa partiernas ståndpunkt, även om de ibland är

några år gamla. Så aktuella motioner som möjligt valdes och där det var nödvändigt användes

kompletterande material från partierna. Genom beskriven materialinsamling görs

bedömningen att insamlat material är tillräckligt och likvärdigt för de båda tidpunkterna och

samtliga riksdagspartier.

13

En jämförelse över tid kan inte göras för Kristdemokraterna och Sverigedemokraterna då de

inte var riksdagspartier år 1990 men tillgängligt material från närtid bedöms tillräckligt för att

kunna ha med dessa partier i undersökningen som jämförelse med övriga partier och för att

kunna göra en analys av den övergripande debatten i frågan. Analys av insamlat material görs

med hjälp av tidigare förvärvad kunskap om riksdagspartierna och deras ideologiska

bakgrund, bland annat genom studier i statsvetenskap vid Linköpings universitet.

Det empiriska material som har valts är:

1990:

Socialdemokraterna: 1990/91:18

Miljöpartiet: 1990/91:Ub37

Vänsterpartiet: 1990/91:Ub14

Moderaterna: 1990/91:Ub5

Folkpartiet (Liberalerna): 1990/91:Ub35 och 1990/91:Ub821

Centerpartiet: 1990/91:Ub4 och 1990/91:Ub6

Kristdemokratiska samhällspartiet (Kristdemokraterna): Inte riksdagsparti vid tidpunkten

Sverigedemokraterna: Inte riksdagsparti vid tidpunkten

2007-2020:

Socialdemokraterna: 2016/17:100

Miljöpartiet: ”Fortsatt framåt för svensk skola” (Miljöpartiet, 2020), samt står bakom

Socialdemokraternas proposition som regeringsparti.

Vänsterpartiet: 2012/13:Ub257 och 2013/14:Ub396

Moderaterna: 2007/08:Ub505

Liberalerna: 2015/16:1467

Centerpartiet: 2016/17:3722

Kristdemokraterna: ”En skola där ingen hålls tillbaka och ingen lämnas efter”

(Kristdemokraterna Skolrapport, 2013)

Sverigedemokraterna 2012/13:Ub429 och 2014/15:2744

Denna uppsats fokuserar på frågeställningen kring kommunal respektive statlig styrning av

skolan, centralisering respektive decentralisering. Andra närliggande frågeställningar så som

friskolereformen och decentralisering av verksamhet inom kommuner diskuteras inte

eftersom det inte är centralt för att belysa vald frågeställning.

14

2.2 Definitioner

Uppsatsen bygger på de centrala begreppen centralisering och decentralisering, vilka

definieras nedan.

Centralisering: Uppgifter och befogenheter på central (statlig) nivå, central statsförvaltning

(Lundmark, Staberg och Halvarsson, 2009, 100, 123)

Decentralisering: Uppgifter och befogenheter på lokal (kommunal) nivå, lokal kommunal

förvaltning (Lundmark, Staberg och Halvarsson, 2009, 100, 123)

2.3 Tidigare forskning

I rapport 2014: 25 ”Decentralisering, skolval och fristående skolor: resultat och likvärdighet

i svensk skola” av Holmlund et.al. (2014) på Institutet För Arbetsmarknads- och

utbildningspolitisk Utvärdering, IFAU, utvärderas resultaten av kommunaliseringsreformens

genomförande. Där läses att skolreformerna som genomfördes under 1990-talet har kommit

att ifrågasättas, decentraliseringen i huvudsak genom att staten överlåtit ansvaret för skolan

till kommunerna (Holmlund et.al. 2014, 5). De skriver att skolresultaten sjunkit och

segregationen ökat under 1990-talet, vilket delvis kan kopplas till kommunaliseringsreformen

men kanske främst till friskolereformen och införandet av det fria skolvalet (Holmlund et.al.

2014, 11). Vidare finner utvärderingen att kommunernas skolpolitik har ”begränsningar i

konkretion och koppling mellan mål och åtgärder” (Holmlund et.al. 2014, 12) och att

”kommunernas betoning av likvärdighet (…) måste också bedomas som mycket svag”

(Holmlund et.al. 2014, 12). Det finns dock inga bevis för att kommunaliseringsreformen

skulle ha lett till försämrade skolresultat (Holmlund et.al. 2014, 13). Rapporten utgår från

argument för och emot statligt respektive privat huvudmannaskap och inflytande över skolan

samt att det är befäst i skollagen att skolan oavsett huvudman ska vara likvärdig (Holmlund

et.al. 2014, 14–16). Rapporten beskriver att tidigare forskning kommit fram till att resultaten

av decentralisering av skolan avgörs av hur välutvecklade kommunernas och de lokala

aktörernas administrativa kapacitet är (Holmlund et.al. 2014, 29). Rapporten drar slutsatsen

att kommunaliseringsreformen inte går att bevisa haft inverkan på skolresultaten, men att

friskolereformen och det fria skolvalet haft det (Holmlund et.al. 2014, 1, 339).

15

3. Centralisering och decentralisering

Följande avsnitt behandlar de för uppsatsen centrala begreppen, centralisering och

decentralisering.

3.1 Centralisering

Centralisering innebär som beskrivits i definitionsavsnittet uppgifter och befogenheter på

central (statlig) nivå, central statsförvaltning (Lundmark, Staberg och Halvarsson, 2009, 100,

123). Ett eventuellt återförstatligande av skolväsendet skulle innebära en centralisering, från

kommun till stat. I västdemokratin legitimeras den centraliserade organisationen av hela

samhället i form av väljarna. Det handlar om ”statens värdefordelning” (Lundquist, 1992,

116), som kan vara antingen koncentrerad eller dekoncentrerad. Graden av centralisering

skiljer sig mellan olika sakområden. Lundquist (1992, 116) beskriver att syftet med

centralisering är ”…att skapa enhetlighet och likformighet över hela landet” och att

centralmakten ska få möjlighet att ”styra utvecklingen efter sina intentioner” vilket dock kan

leda till ”stelhet och onödig formalism”.

På centraliserad nivå är det enklare att uppnå enhetlighet i underliggande organisationer, i

detta fall kommuner, om besluten fattas centralt så är det enklare att se till att de följs likadant

på alla ställen. En konsekvens av detta är dock ökad byråkrati och att beslut fattas längre från

medborgarna. Med lokal styrning blir det svårare att uppå likformighet men kommuner kan då

enklare anpassa arbetet efter behov. (Bengtsson, 2012, 73)

Ett av centraliseringens huvudsakliga syften är att uppnå likformighet (Lundquist 1992, 116).

Ökad centralisering leder till bättre ordning eftersom ansvarig myndighet vet vad som sker i

alla kommuner när de måste följa beslut som fattats centralt (Bengtsson, 2012, 73).

Centralisering är nodvändigt for målstyrningen, ”…för att besluten ska kunna följas upp och

effektiviteten mätas” (Lundmark, Staberg och Halvarsson, 2009, 162). Centralisering och

decentralisering kan beskrivas som en indelning av beslutsfattande, vilket kan vara antingen

centraliserat eller decentraliserat (Forslund, 2013, 99). Centralisering innebär att

”beslutsfattandet koncentreras till en liten grupp människor i organisationens ledning”

(Forslund, 2013, 99). Det kan diskuteras om en övergång från decentraliserad till centraliserad

skola skulle leda till en förbättring eftersom ”Institutionella reformer ändrar inte alltid

16

politikens grundläggande monster” (Putnam, 2011, 31). Putnam (2011, 35) skriver att

decentralisering sågs som en lösning av förespråkare för att förstärka demokratin och

effektiviteten, vilket gör att centralisering kan leda till det motsatta. Det starkaste argumentet

för centralism är också det starkaste argumentet emot det, den statliga kontrollen

(centralregeringen) (Putnam, 2011, 37–38). Ett statligt styre kräver mer kontroll, vilket

forsvårar for vilda utspel” (Bengtsson, 2012, 73). Ökad centralisering, stora system, ökar

byråkratin, vilket i sin tur sänker verkningsgraden i verksamheten (Bengtsson, 2012, 73). Vid

centralisering ökar statlig kontroll och makt, men desto mindre inflytande på lokal nivå

(Lundmark, Staberg och Halvarsson, 2009, 192). Ibland är det nödvändigt med

centralstyrning för att uppnå lokal frihet, vilket gör att ett enkelt svar på vilket alternativ som

är mest lämpligt inte finns (Lundmark, Staberg och Halvarsson, 2009, 192).

3.2 Decentralisering

Decentralisering innebär att beslutsfattandet ”fordelas bland många” (Forslund, 2013, 99).

Lundquist (1992, 114) skriver att inom begreppet decentralisering så är statlig

decentralisering, s.k. dekoncentrering och kommunalisering vanligast och kan sägas beskriva

vilken centraliseringsgrad eller nivå som forekommer, ”inom statsvetenskap relateras ofta

termen decentralisering till de fall där de lokala makthavarna på något sätt har sin legitimitet

från lokalsamhället”. Genom att lokalpolitiker tillsätts genom allmänna val används därför

begreppet decentralisering ofta om kommunalisering inom statsvetenskap (Lundquist, 1992,

114). Likadant innebär då centralisering ”att staten ombesorjer verksamheten” (Lundquist,

1992, 114).

Decentraliseringsgraden avgörs av kommunens autonomi, sakområden och inflytande. Ju

större handlingsfrihet och handlingsförmåga, desto fler och viktigare sakområden och ju

större genomsnittsinflytande för medborgarna, desto högre decentraliseringsgrad (Lundquist,

1992, 115). Lundquist (1992, 115) skiljer på decentralisering som åtgärd respektive tillstånd.

En skola är en decentraliserad enhet vars beslut fattas antingen centralt eller lokalt.

”Åtgärden…omfattar olika typer av styrning… for att man ska uppnå en hogre grad av

tillståndet decentralisering” (Lundquist, 1992, 115). Tillståndet decentralisering väljer

Lundquist (1992, 115) att mäta med hjälp av komponenterna autonomi från de centrala

makthavarna sakområden, antalet och deras betydelse och inflytande från medborgarna, ju

högre inflytande från medborgarna (fler), desto högre grad av decentralisering.

17

Närhets-, motivations- och effektivitetsvärden samt rationalitet beskrivs som viktiga när

organisationsstrukturer ska väljas och med decentralisering så fattas oftast de bästa besluten

med utgångspunkt i dessa värden (Lundquist, 1992, 116–117).

Argument för decentralisering är:

• ” Ökad motivation. Vi antar att människor är mer motiverade om de får vara med om

att fatta beslut.

• Ökad snabbhet. En stor organisation1 kan snabbare reagera på problem och

möjligheter om de som är närmast berörda kan fatta beslut.

• Ökad kunskap. I stora organisationer kan knappast några få personer ha all den

kunskap som krävs för att fatta beslut i alla möjliga situationer. Om man sprider ut

beslutsfattandet i organisationen kommer det ”samlas” mer kunskap på fler platser.

• Bättre beslut. Eftersom fler deltar, och de som deltar är närmare situationen, blir

besluten förhoppningsvis också bättre” (Forslund, 2013, 99).

Argument mot decentralisering och således för centralisering är:

• ”Risk för dubbelarbete. Vi utnyttjar inte att en annan enhet2 redan löst samma

problem.

• Inkonsekvens. Olika enheter behandlar liknande kunder3 olika, eftersom det saknas

enhetliga rutiner.

• Svårt att ta tillvara stordriftsfördelar. Varje enhet skapar sina egna system, vilka var

för sig kan vara kostsamma.

• Lokal egoism. Det finns en risk att man sluter sig inåt och främst gör satsningar som

gynnar den egna enheten. Ibland kan detta leda till problem för andra enheter.

• Kortsiktig tidshorisont. Det kan vara svårt att lyfta blicken och se vad som krävs för

att utveckla hela organisationen på längre sikt” (Forslund, 2013, 100).

Ett argument som Forslund (2013, 115) nämner till decentraliseringens fördel är att

nytänkande kan vara svårt i en hierarkisk och stor organisation och göra det svårt att få

igenom nödvändiga förändringar, att decentralisera innebär att minska hierarkin i

1 Med organisation avses i kommun i denna uppsats.

2 Med enhet avses kommun i denna uppsats.

3 Med kunder avses medborgare och i synnerhet elever i denna uppsats.

18

organisationen. Detta var ett av argumenten vid decentraliseringen av skolan år 1991 (Prop:

1990/91:18, kap.1, 17). Lundquist (1992, 123) skriver att decentraliseringsgraden minskat i

Sverige generellt vad gäller inflytande men ”höjts vad gäller sakområden”. Man kan inte säga

att autonomin har ökat i samband med decentralisering, men det mesta tyder på det. Syftet

med decentralisering är ofta ökad närhet mellan medborgarna och beslutsfattarna, men någon

ökning av denna kan inte påvisas i Sverige eftersom politiker i vanliga fall står långt ifrån

medborgarna på grund av byråkrati. (Lundquist, 1992, 123)

Bokstavligt talat innebär decentralisering ”bort från centrum” vilket möjliggör flertalet

beskrivningar av begreppet, så som ”…utlokalisering av offentlig verksamhet från huvudstad

till provins, delegering av kompetens inom en organisation, dekoncentration av

kompetens…” samt ”kommunalisering av kompentens från staten till kommunerna”

(Lundquist, 1992, 123). Lundquist (1992, 114) skriver också att begreppet decentralisering är

positivt värdeladdat, vilket är en aspekt att ta hänsyn till eftersom diskussionen om

decentraliseringens positiva värdeladdning blir intressant i skolfrågan. När decentraliseringen

av skolan ägde rum år 1991 var det positiva aspekter av decentralisering som var argument

för genomförandet (Prop. 1989/90:18, 17). När diskussionen nu går mot återförstatligande,

centralisering, är det eftersom ett missnöje uppstått bland medborgarna och opinionen till

följd av att delar i implementeringen brustit, i huvudsak gällande ordning och studieresultat.

Decentralisering kan, men behöver inte, leda till sämre ordning (Bengtsson, 2012, 73).

Decentralisering ger enskilda kommuner större möjlighet att vidta åtgärder som de anser är

nödvändiga utan att ha tillstånd från central nivå, vilket i sin tur kan öka ordningen

(Bengtsson, 2012, 73). Stordriftsfördelar gås miste om vid decentralisering eftersom staten

inte har samma överblick eller möjlighet att dela resurser när alla enheter (kommuner) gör på

sitt sätt (Forslund, 2013, 100). Decentralisering har dock som tidigare nämnts andra fördelar

som mindre byråkrati och kortare beslutsvägar (Forslund, 2013, 100).

En risk med decentralisering är ökat dubbelarbete eftersom kommuner inte i lika hög

utsträckning samarbetar eller drar nytta av varandras kompetens (Forslund, 2013, 100).

Delegering och fördelning blir bättre med decentralisering, men likformigheten blir sämre

(Forslund, 2013, 100).

19

Ett exempel på en decentraliserad stad är Göteborg, där flera kommundelar har eget ansvar

över välfärden i respektive del och stadsdelsnämnderna därmed har ökat inflytande (Jönsson

et.al. 1997, 33). Detta sägs ”stärka det demokratiska inflytandet” och göra att medborgarna får

”okade mojligheter att delta” i utvecklingen av den kommunala verksamheten (Jönsson et.al.

1997, 33–34). Genom en reform 1987 ökade graden av decentralisering i kommunen på ett

sätt som inte tidigare gjorts i Sverige. Förhoppningen med detta var att reformen skulle

”befrämja demokrati och inflytande samt service och effektivitet” (Jönsson et.al. 1997, 35).

Bland målen med reformen nämns: demokrati, inflytande (ökat deltagande), helhetssyn,

samarbete, lokala lösningar, effektivitet och service (Jönsson et.al. 1997, 36). ”Den väsentliga

tekniken för att lösa de problem som följt med verksamhetens expansion har blivit politisk

och administrativ decentralisering” (Jönsson et. al. 1997, 52–53). Detta visar motsatt till

skoldebatten fördelar med decentralisering.

Stora system ökar byråkratin, vilket sänker verkningsgraden i verksamheten,” Detta är ett

argument som gjort det allmänt vedertaget att politikerna är eniga om att decentralisering har

ett positivt värde, dock finns det olika beskrivningar av begreppets innebord” (Bengtsson,

2012, 73). ”Syftet med decentralisering är att kunna tillvarata lokala initiativ, minska

sårbarheten i verksamheten och eventuellt få till stånd en snabbare beslutsprocess. Det kan

också vara ett medel till besparing, genom att en kortare beslutskedja förutsätts kunna fungera

snabbare och därmed mer effektivt. Samtidigt innebär decentralisering att centrala beslut om

likformighet och enhetlighet inte med säkerhet kan uppfyllas, liksom att samordning mellan

olika verksamheter kan försvåras. Decentralisering är därför omtvistad som

effektivitetshojande medel.” Lokal nivå har ofta ”stor handlingsformåga och utrymme, vilket

kan leda till avvikelser från regler”. (Bengtsson, 2012, 73)

Med decentralisering fattas beslut närmare medborgarna och demokrati tillvaratas ofta bättre,

varför detta ofta är ett argument för decentralisering (Lundquist, 1992, 117). Kommunerna

uppnår en högre nivå av autonomi och medborgarinflytandet och delaktigheten ökar

(Lundmark, Staberg och Halvarsson, 2009, 192). Motsatt innebär det också att staten får

mindre inflytande och på så sätt får svårare att ingripa vid behov (Lundmark, Staberg och

Halvarsson, 2009, 192). Decentralisering leder till mindre byråkrati i och med att besluts- och

kommunikationsvägarna oftast blir kortare, dock inte alltid. Byråkratins fördelar ligger i ökad

samordning och kontroll, och dess nackdelar i att beslutsvägar blir långa och reformer svåra

att genomföra. (Lundquist, 1992, 123, 271 & Bengtsson, 2012, 73)

20

3.3 Centralisering och decentralisering, sammanfattning

Centralisering innebär central statsförvaltning och decentralisering lokal förvaltning och

diskussionen om vilken förvaltningsform som är mest lämplig handlar om relationen mellan

statlig kontroll och lokal autonomi (Lundmark, Staberg och Halvarsson, 2009, 100, 123).

Inom offentlig sektor och skolan handlar det om relationen mellan stat och kommun och

omfattningen av inflytande från respektive instans (Lundquist, 1992, 114). Begreppet

decentralisering beskrivs vara positivt värdeladdat vilket är en aspekt att ta hänsyn till inom

skoldebatten eftersom det var de positiva aspekterna kring decentralisering som var argument

för genomförandet av kommunaliseringsreformen som genomfördes år 1991 och debatten i

frågan mer och mer ändrat riktning i takt med att missnöje vuxit bland medborgarna eftersom

bland annat skolresultaten sjunkit och upplevda ordningsproblem ökat. I skoldebatten är det

inte självklart vilka nivåer av beslutsfattande respektive genomförande som ska genomföras

lokalt respektive nationellt. Tydligt svar på vilken grad av centralisering som fungerar bäst

finns inte (Forslund, 2013, 100).

Fördelar med decentralisering kan delvis handla om upplevt inflytande hos individerna, fattas

beslut närmare individerna det berör så ökar troligen graden av upplevt inflytande eftersom

nytänkande och möjligheten att få igenom förändringar ökar (Södergren (1992) i Forslund,

2013, 100 och Forslund, 2013, 115). Detta gör att huruvida ansvaret för skolan ligger hos

kommunerna, staten eller en kombination kanske inte är avgörande så länge

medborgarinflytande finns och verksamheten fungerar. Högt medborgerligt inflytande och

hög grad av autonomi från centrala makthavare innebär hög grad av decentralisering och

effektivitet (Lundquist, 1992, 115). Detta verkar dock inte ha gällt svensk skola, det behöver

inte enbart vara decentraliseringen som gjort att skolan visar sämre resultat på de flesta

områden jämfört med år 1991, men diskussionen om decentraliseringens positiva effekter blir

ifrågasatt i och med förändringen i opinionen. Detta är antagligen anledningen att fördelarna

med centralisering mer och mer nämns i frågan. Diskussionen kring detta är något som denna

uppsats ska undersöka.

21

4. Analysbegrepp

Definitionsbegreppen i uppsatsen är som tidigare kapitel avhandlat, centralisering och

decentralisering. För att kunna studera det empiriska materialet och partiernas

ställningstaganden krävs ett antal analysbegrepp som kopplar samman det teoretiska och det

empiriska materialet. Dessa begrepp har valts då de lyfts fram som argument för partiernas

ställningstaganden för respektive emot definitionsbegreppen centralisering och

decentralisering, det vill säga att förekomst av dessa begrepp eller argument som förespråkar

dessa innebär en ”träff”, bekräftelse, i det studerade empiriska materialet till det ena

begreppets fördel. Förekomst av dessa analysbegrepp i det empiriska materialet, eller

närliggande begrepp, anses stödja partiets uppfattning i frågan. Dessa begrepp används ofta i

det empiriska materialet och debatten och utgår från hur det teoretiska materialet förklarar

innebörden av centralisering och decentralisering. Detta kan också ses som en identifiering av

argumenten för och mot de båda begreppen (Beckman 2005, 41).

Tabell 1. Analysbegrepp

Centralisering Decentralisering

Likformighet Medborgarinflytande

Centralt inflytande Lokal flexibilitet och valfrihet

Central överblick Lokal insyn

Enhetliga beslut Kortare beslutsvägar

22

5. Resultat

Socialdemokraterna tidsperiod 1

Proposition 1990/91: 18 (kap. 1, 20), ”ansvaret for skolan” behandlar frågan om en tydligare

ansvarsfördelning mellan kommun och stat när det gäller skolan, det vill säga vilken

myndighet som ska ha ansvar över vad och i vilken utsträckning. Frågan om decentralisering,

eller ett mindre statligt inflytande över skolan är centralt. Det som föreslås är att kommunerna

ska få större inflytande över verksamheten i skolorna. Man menade inte att reformen skulle

lösa problemen men att det skulle öka möjligheterna till positiva förändringar. Partiet skriver i

propositionen (1990/91:18, 4) att de avser genomföra decentraliseringen,

kommunaliseringsreformen.

Socialdemokraterna var som kommunaliseringsreformens upphovsinnehavare positiva till

reformen vid dess implementerande eftersom de stod bakom och röstade igenom den i

riksdagen. Detta eftersom de ville öka kommunernas inflytande och befogenheter då de

menade att de brister som fanns bland annat vad gällde samordning och kontroll skulle kunna

åtgärdas genom att kommunalisera skolan. Partiet såg på kommunaliseringen som en positiv

förändring genom att en kommunalisering innebär kortare beslutsvägar och genom detta

bättre kontroll och medborgarinflytande, mindre byråkrati och ökad lokal valfrihet.

En annan aspekt som gjorde partiet positiva till en kommunalisering var behovsprövningen av

resurser, så resurssvaga kommuner skulle få en större del av statsbidragen för att på så sätt

öka jämlikheten mellan kommuner. (1990/91:18, kap. 1–3, 1–42)


Socialdemokraterna beskriver i budgetpropositionen för 2016/17 att det viktigaste är att

skolan är bra, de nämner inte någonting om en önskan om förändring av huvudmannaskap. De

är negativa till fria vinstuttag i välfärden. De nämner varken en önskan om ökat självstyre för

skolor eller en ökad centralisering. De menar att det viktigaste är att vidta åtgärder för att öka

kvaliteten. Partiet beskriver att de vill ha ett ”sammanhållet och likvärdigt” skolsystem. De

vill att resurser ska användas till det de är avsedda för och är för en ökad kontroll för att se till

att detta uppnås, men nämner inte rakt ut ett återförstatligande som åtgärdsalternativ. Partiet

vill oka ”tydligheten i statliga styrdokument”, det vill säga att de vill att de statliga riktlinjerna

23

och kontrollen ska öka, men att kommunerna och fristående aktörer fortfarande kan driva

skolan så länge dessa krav uppfylls. Socialdemokraterna ger inget tydligt besked i frågan om

återförstatligande. De skriver att de vill ha ökad statlig kontroll och tydlighet för att uppnå

ökad kvalitet och skriver att kvalitetshöjande åtgärder är viktigare än den exakta

utformningen. (2016/17:100, 37–39)

Miljöpartiet tidsperiod 1

Miljöpartiet är positiva till decentralisering av skolan då de förespråkar lokalstyre. De menar

att varje skola bör vara en egen självstyrande enhet där staten endast fördelar resurser, och att

den Socialdemokratiska regeringen inte gör tillräckligt när de endast vill kommunalisera.

Miljöpartiet anser att kommunaliseringsreformen är ett steg på vägen men inte tillräckligt. De

skriver att ”Försöksverksamheter på frivillig grund är betydelsefull” (1990/91:Ub37).

”Kooperativa skolor, fristående skolor med olika inriktningar och profilskolor ska ha samma

möjligheter” (1990/91:Ub37).

Partiet vill ha utjämningsbidrag men tycker att statsbidrag som elevpeng ska vara lika för alla.

De vill dela upp skolpengen i flera delar, en fast och en rörlig, behovsprövad del. Partiet

menar att resurser som lärare bättre kan användas om lokalstyre tillämpas eftersom den lokala

nivån kan göra prioriteringar efter behov då de har bättre insyn (1990/91:Ub37). ”Här måste

skolans styrelse besluta hur resurserna skall fordelas och prioriteras, inte bli styrda uppifrån”

(1990/91: Ub37). Partiet är dock positiva till ekonomisk styrning från statlig nivå i form av

utjämningsbidrag efter skattekraft. Miljöpartiet ställde sig positiva till Socialdemokraternas

förslag av samma anledning som bakgrunden till förslaget, nämligen kortare beslutsvägar och

lokal valfrihet. (1990/91:Ub37)


Ingår i den rödgröna regeringen tillsammans med Socialdemokraterna under perioden 2014–

2018 och står därför bakom samma budgetproposition som Socialdemokraterna under den

24

tidsperioden, det vill säga 2016/17:100.4 Under tidsperiod 2 nämner partiet inte något om

önskemål kring centralisering och decentralisering, dock ställer de sig delvis positiva ett

återförstatligande i avseendet statlig kontroll, i och med att de ingår i regeringssamarbete med

Socialdemokraterna under del av tidsperiod 2. De skriver att de drivit igenom en statlig

finansiering på sex miljarder om året till områdena jämlikhet och kunskapsutveckling i skolan

och de vill att staten ska bidra med särskilda resurser till de skolor där behov finns. Partiet har

en liknande argumentation som Socialdemokraterna, men driver hårdare reformer som ökar

statens inflytande eftersom de dels drivit igenom ekonomiska reformer men också

uttryckligen vill att staten ska ta ansvar för att bryta ojämlikheten. Detta kan ses som signaler

på att Miljöpartiet går mot en mer positiv inställning gällande centralisering och

återförstatligande (Miljöpartiet, Fortsatt framåt för svensk skola, 2020)

Vänsterpartiet tidsperiod 1

Vänsterpartiet gör ett antal yrkanden i motion 1990/91:Ub14, så som ökat elevinflytande och

inrättande av särskilda enheter för utvärdering, uppföljning och tillsyn. Partiet vill

omorganisera och effektivisera den offentliga sektorn. De menar att decentralisering och

avreglering inte är detsamma som demokratisering. De menar dock att en ökad

decentralisering kan bidra till mer demokrati genom att makten kommer närmare människor.

De ser att en lösning kan vara förenklade statsbidragssystem eftersom det skulle ge

medborgarna mer insyn och förståelse för hur skattemedel används. En sådan förenkling gör

också att kommunerna kan göra egna prioriteringar för hur skattemedlen ska fördelas. De

menar att det på så sätt skulle bli mindre byråkrati. De vill gå längre med decentraliseringen,

och gora skolor ”fria” från kommunerna, men inte tillåta friskolor. Vänsterpartiet stöttade

regeringen fast de delvis var emot förslaget (1990/91:Ub14).

Decentraliseringen ska i partiets utopi gå till den enskilda skolan, så varje skola styr sig själv

enligt de nationella regler och riktlinjer som sätts upp, det vill säga vara självförvaltande. De

tror att skolan blir bäst om beslut fattas av de som jobbar och studerar där tillsammans med

föräldrar och andra berörda. De vill förändra i skolan så att det fungerar och ges

förutsättningar för självstyre. Lokalt självstyre menar de inte behöver stå i motsättning till

4 Under uppsatsens skrivande har Miljöpartiets språkrör i Sveriges televisions Uppdrag

granskning uttalat sig positiv till ett ekonomiskt återförstatligande av skolan (Säsong 19,

avsnitt 14, 2018-04-18).

25

nationellt ansvar vad gäller finanser och kontroll. De menar att ökad detaljerad utformning av

läroplaner och dylikt är avgörande för att decentralisering ska fungera vilket regeringens

proposition saknar i tillräcklig utsträckning. Partiet ställer sig positiva till decentralisering och

ökat lokalt inflytande men vill gå längre än regeringen och detaljreglera mer på nationell nivå

så det fungerar i form av kontrollenheter och gemensamma detaljerade läroplaner och mål.

Partiet önskar lokal valfrihet och mindre byråkrati. (1990/91:Ub14)


Förespråkar i motion 2012/13:Ub257 en utredning om återförstatligande, att göra staten till

huvudman för den svenska skolan. De menar att det är bekymmersamt med hundratals olika

huvudmän, kommuner och fristående skolor som det är i dagens Sverige med utgångspunkt i

den förlorade statliga kontrollen som de anser är viktig för att uppnå för dem viktiga mål för

en bra skola. De anser att elever ska gå i den skola som ligger närmast. Vänsterpartiet valde

att stötta den rödgröna budgetpropositionen under år 2014-2018 och accepterar därmed även

innehållet i denna även om partiets motioner går längre än denna. (2012/13:Ub257)

Att partiet vill återförstatliga skolan finns även att läsa i motion 2013/14:Ub396.

Moderaterna tidsperiod 1

Moderaterna är för ett lokalt styre, vilket finns att läsa på utbildningssidorna på partiets

hemsida (Moderaterna, Rektorer och lokalt ledarskap, 2020). De menar att kommunerna ska

ta över efter landstingen inom de områden de i dåvarande dagsläge har befogenhet, så som

gymnasieskolan. (1990/91:Ub5) I samma motion finns även att läsa att ”Moderata

samlingspartiet forordar en långt gående målstyrning och decentralisering” (1990/91:Ub5).

Partiet har förslag som inte behöver vara beroende av huvudmannaskap, men som skulle

kunna vara det beroende på hur regelverken ser ut, i fråga om lokal valfrihet på flera områden.

(1990/91:Ub5)

Moderaterna var i samband med kommunaliseringsreformen positiva till decentralisering och

ville att staten skulle ha mindre inflytande bland annat genom att stimulansbidrag skulle

avskaffas och att alla kommuner skulle ha lika resurser. Moderaterna delade således

oppositionspartiernas åsikt i frågan och såg lokalt huvudmannaskap som något positivt, men

skiljde sig något åt i gällande hur realpolitiken sedan skulle genomföras, vilket gjorde att de

inte röstade för förslaget. Partiet diskuterade frågan främst i ekonomiska termer och var redan

26

i samband med kommunaliseringsreformen positiva till privatisering av skolor som senare

blev vanligt. (1990/91:Ub5)

Moderaterna tidsperiod 2

Moderaterna vill ha så lite statlig inblandning som möjligt. Partiet vill förenkla för fristående

aktörer att driva skola och vill se en ytterligare privatisering. Detta som ett steg mot det

kommunala självstyret och statens minskade makt. Partiet vill stärka kommunalt självstyre.

(2007/08: Ub505) Kommunalisering diskuteras främst i ekonomiska termer och partiet är det

som i störst utsträckning är positiva till decentralisering och lokalt självstyre i termer av

fristående skolor och privata aktörers ägande (2007/08:Ub505).

Folkpartiet (Liberalerna) tidsperiod 1

Folkpartiet menar att decentralisering behövs, men att det behövs mer än det som regeringen

föreslår. De är positiva till föreslagna decentraliseringen och schabloniseringen, de vill ha

friskolor och självstyrande skolor. Kommunerna ska vara ansvariga men inte ha makten. De

är för valfrihet och lokalt styre. De vill att likställighet och centralstyrning ska bort till förmån

för variation och valfrihet, samt lokal beslutsrätt. Partiet vill inte att politikerna ska styra

skolan, vilket Socialdemokraterna fortsatt vill. (1990/91:Ub35)

Dessa argument förstärks i ytterligare i motion 1990/91:Ub821 där partiet bekräftar sin

inställning i frågan genom att ställa sig positiva till ökat lokalt inflytande i form av mer makt

till skolpersonal och elever. I motionen nämns att partiet är positiva till självstyrande skolor

då det ökar lokalt inflytande och valfrihet. Vidare nämns att de menar att staten i huvudsak

bör ägna sig åt målstyrning och att resultatstyrning och verksamhet bör överlämnas till

kommunerna (1990/91: Ub821).

Liberalerna tidsperiod 2

Liberalerna menar att decentraliseringen var ett misslyckande. De anser att problemet med

kommunalisering är att det inte framgår vem som är ansvarig och att det inte finns något

enhetligt system för ansvarsutkrävande, rättigheter och skyldigheter. De menar att

kommunerna inte har möjlighet att ta ansvar på grund av resurs- och kunskapsbrist och att det

förväntas att staten löser problemen. Partiet menar att läraryrket har fått lägre status och att

27

resultaten sjunkit. Liberalerna har skolan som en av sina hjärtefrågor vid tidpunkten. De vill i

motionen ha mer likställighet i form av att alla ska lära sig lika mycket och ha samma

förutsättningar och anser därför att ett återförstatligande är nödvändigt. (2015/16: 1467, 2)

De menar att med det vid tidpunkten gällande systemet ges kommunerna möjlighet att själva

göra prioriteringar vilket resulterar i olika prioriteringar i olika kommuner som i sin tur gör att

bilden av att skolan ska erbjuda samma möjligheter för alla fallerar. De talar om

återförstatligandet som statligt huvudmannaskap och beskriver att det skulle göra skolan

likvärdig, av hög kvalitet, ge bättre lärare och måluppfyllelse och att politiska mellanled

skulle försvinna.

De menar att det alliansen gjorde under sin regeringstid 2006-2014 var bra, men att det

behöver göras mer, vilket är anledningen att partiet vill tillsätta en utredning angående ett

återforstatligande och ”kraftfulla strukturåtgärder” for skolan där likvärdighet nämns som ett

argument. Det tydliggörs att skolan är ett prioriterat område för partiet. De beskriver åtgärder

som resultatmätning och ordning och reda och ställer sig mycket positiva till samt förespråkar

ett återförstatligande eftersom det skulle ge staten möjlighet att fokusera och rikta

skattemedel. Partiet är dock för friskolor och aktivt skolval. Kommunaliseringen ser de som

ett misslyckande. (2015/16:1467)

Anledningen till att de vill återförstatliga är att de inte ser någon annan lösning, och att

skolorna själva ska få egenmakt men med ökad statlig befogenhet (2015/16:1467). De anser

att problemet med kommunalisering är att man inte ser vem som är ansvarig och att det inte

finns något enhetligt system för ansvarsutkrävande, rättigheter och skyldigheter. De menar att

kommunerna inte har möjlighet att ta ansvar på grund av resurser och kunskapsbrist och att

det sedan förväntas att staten löser problemen. (2015/16:1467)

Centerpartiet tidsperiod 1

Centerpartiet vill avslå regeringens proposition och anser att det är en dålig ide att

kommunalisera skolan. De ställer sig emot att statsbidragen ska gå direkt till kommunerna och

inte öronmärkas av staten eftersom kontrollen över en så pass viktig myndighet då skulle gå

förlorad. Ett argument är att stat- eller landsting har mer resurser och därmed bättre möjlighet

att driva kostsamma utbildningar (1990/91: Ub4). Partiet skriver att de visserligen förespråkar

decentralisering, men att de är rädda att det ska gå för fort och viktiga aspekter missas vid

28

genomförande av regeringens proposition (1990/91:Ub6). Partiet menar att likvärdig

utbildningsstandard är viktigt och bäst tas tillvara genom lokalstyrning. De menar att

statsbidrag ska fördelas så kommunerna har likvärdiga förutsättningar (1990/91:Ub6).

Centerpartiet är det enda parti som är uttalat negativa till en kommunalisering av skolan.

Partiet är i allmänhet positiva till en decentralisering i samhället men menade att skolan är en

för viktig samhällsinstitution för att släppa den statliga kontrollen. Partiet skriver att de ställer

sig positiva till decentralisering och inte tycker att det är något dåligt i sig, men att de är rädda

att en omfattande reform av den grad som Socialdemokraterna föreslog skulle innebära en för

stor risk då den genomförs under en för kort tidsperiod. Centerpartiet var det enda parti som

tydligt var förutseende kring riskerna med kommunaliseringsreformen. Centerpartiet menade

också att staten skulle behovsfördela bidrag till kommuner för att ge kommunerna likvärdiga

förutsättningar. (1990/91: ub4, 1990/91:Ub6)

Centerpartiet tidsperiod 2

Centerpartiet är för lokalt styre och många aktörer, partiet menar att de bästa besluten fattas

nära eller i den berörda verksamheten De menar att valfrihet är en förutsättning för ökad

kvalitet och förespråkar därigenom många aktörer och lokalt styre, gärna med anknytning till

arbetsmarknaden. De anser att skolpengen ska följa med eleven dit den väljer att studera och

inte vara låst eller nyckelmärkt hos staten eller en viss kommun. Av detta kan uttydas att de

på sikt önskar självstyrande skolor och på så sätt har en mer liberal inställning i frågan. De

uppmanar till reformer så som aktivt skolval och att ytterligare göra det möjligt för friskolor

för att öka kvaliteten och mångfalden. Partiet är inte för ett återförstatligande, men vill ställa

högre krav på huvudmän och därigenom ge staten inflytande i de fall där huvudmännen inte

uppfyller de ställda kraven. (2016/17:3722)

Centerpartiet menar att alla huvudmän måste ta ansvar och att såväl kommunala skolor som

fristående aktörer ska kunna få tillstånd indraget från staten om det inte fungerar. De vill inte

att staten ska driva skolor, men att de ska kunna hitta en ny aktör om det inte fungerar. Alla

skolor ska hålla hög kvalitet och ha öppna redovisningar för att bibehålla transparens, så

skattemedel går dit de är avsedda innan eventuell vinst tas ut. (2016/17:3722)

29

Kristdemokraterna tidsperiod 1

Inte riksdagsparti vid tidpunkten

Kristdemokraterna tidsperiod 2

Kristdemokraterna anser att kommunaliseringen av skolan under 1990-talet inte borde ha

genomförts. Partiet ställer sig positiva till att genomföra en utredning i frågan om

återförstatligande om det skulle behövas efter att planerade åtgärder genomförts men menar

att ett genomförande av ett återförstatligande vid tidpunkt för Skolrapportens skrivande år

2013 skulle försvåra genomförandet av andra reformer på skolområdet och att ett

återförstatligande inte är en garant för att problem skulle lösas. Partiet hävdar att positiva

effekter av kommunaliseringen inte kan påvisas, snarare tvärtom. (Kristdemokraterna

Skolrapport 2013, 10)

Sverigedemokraterna tidsperiod 1

Inte riksdagsparti vid tidpunkten.

Sverigedemokraterna tidsperiod 2

Sverigedemokraterna vill återförstatliga skolan för att återfå kontroll och ökad ordning och

kvalitet. Partiet menar att detta skulle vara den bästa lösningen. De menar att segregering är

en orsak till problemen i skolan och att en välbärgad kommun har bättre förutsättningar att

även med små medel åstadkomma resultat medan det är svårare för en mer utsatt kommun. De

argumenterar också för att många medborgare tror att återförstatligande kan vara en lösning

som skulle fungera. De menar att stat och kommun inte kan dela på ansvaret längre.

(2012/13:Ub429)

Partiets åsikter i frågan framkommer även i motion 2014/15:2744.

30

Tabell 2. Resultat, riksdagspartiernas argument

Centralisering Decentralisering

Likformighet

• Socialdemokraterna, tidsperiod 2

• Miljöpartiet, tidsperiod 2

• Vänsterpartiet, tidsperiod 2

• Liberalerna, tidsperiod 2

• Centerpartiet, tidsperiod 1

Medborgarinflytande





Centralt inflytande






• Kristdemokraterna, tidsperiod 2

• Sverigedemokraterna, tidsperiod 2

Lokal flexibilitet och valfrihet




• Moderaterna, tidsperiod 1

• Moderaterna, tidsperiod 2

• Folkpartiet (Liberalerna), tidsperiod 1

• Centerpartiet, tidsperiod 2 Central överblick







Lokal insyn






Enhetliga beslut







Kortare beslutsvägar






31

Tabell 3. Resultat, opinionen

Riksdagspartier Partiets inställning till

statligt huvudmannaskap

tidsperiod 1

Partiets inställning till

återförstatligande tidsperiod

2

Socialdemokraterna Negativa Negativa, dock positiva till

aspekter som kan kopplas till

centralisering

Miljöpartiet Negativa, men positiva till

ekonomisk styrning från

staten

Positiva (övervägande)

Vänsterpartiet Positiva ekonomiskt,

negativa detaljstyrt

Positiva

Moderaterna Negativa Negativa

Liberalerna Negativa Positiva

Centerpartiet Positiva Negativa

Kristdemokraterna Inte riksdagsparti vid

tidpunkten

Negativa, positiva till

utredning

Sverigedemokraterna Inte riksdagsparti vid

tidpunkten

Positiva

5.1 Analys och diskussion

5.2 Analys

Den kritik som framkommit under tidsperiod 2 från flera partier och i den generella

samhällsdebatten är tecken på att kommunaliseringsreformen, decentraliseringen medförde

flertalet brister som vissa partier anade på förhand och som aktualiserar debatten om en

centralisering, ett återförstatligande av skolan. Ett argument för decentralisering är å andra

sidan mer egenmakt för kommunerna och mindre statlig kontroll och toppstyrning, vilket

skulle öka om ett förstatligande genomförs. Det är tveksamt om ett återförstatligande kan lösa

alla problem, vilket flera partier diskuterar. Något intressant som kan ses är att redan på 1990-

talet så varierade åsikterna i denna fråga även inom de politiska blocken. Blocken fanns inte i

samma utsträckning då som under tidsperiod 2, exempelvis genom att Kristdemokraterna inte

32

var ett riksdagsparti, men det som på senare tid setts som politiska block fanns det

åsiktsvariationer hos.

Argument för återförstatligande är ökad statlig kontroll och argument mot är längre

beslutsvägar och därmed ökad byråkrati i kombination med lägre lokal valfrihet. Argument

för kommunalt styre, decentralisering är motsatt ökad valfrihet och kortare beslutsvägar men

risk för sämre kontroll. Dessa argument stämmer väl med den teoretiska bakgrunden och

uppställd hypotes.


Socialdemokraterna ville kommunalisera skolan år 1990 med argumenten kortare

beslutsvägar, bättre kontroll, ökat medborgarinflytande, mindre byråkrati, ökad lokal valfrihet

och jämlikhet, vilket alla är argument som även det teoretiska materialet behandlar.

(1990/91:18, kap. 1–3, 1–42)


Under tidsperiod 2 önskar partiet ökad kvalitet och ökad kontroll av skolan men nämner inget

om en önskan om förändring av huvudmannaskap från kommun till stat. Överblick och

kontroll ses i det teoretiska materialet som argument för centralisering, medan kvalitet inte

förekommer som analysbegrepp utan är oberoende av centralisering och decentralisering (se

avsnittet om analysbegrepp). Det är möjligt att partiet genom att förespråka ökad statlig

kontroll också skulle vara för ett återförstatligande, men de gör inget uttalande i frågan.

(2016/17:100, 37–39)


Miljöpartiet var positiva till kommunaliseringen år 1990 bortsett från den ekonomiska

aspekten med argumenten kortare beslutsvägar och ökad lokal valfrihet. (1990/91:Ub37)


Av resultatet har framkommit att Miljöpartiet allt mer visar en positiv inställning till

centralisering genom genomförande av ekonomiska reformer och önskan om att statens

inflytande ska öka, dock framkommer det inte bokstavligt att ett återförstatligande är vad

partiet önskar. (Miljöpartiet, Fortsatt framåt för svensk skola, 2020)

33

Partiets språkrör gjorde dock ett uttalande att partiet är positivt till ett ekonomiskt

återförstatligande av partiet i tv-programmet Uppdrag Granskning (Säsong 19, avsnitt 14,

2018-04-18).


Av att studera Vänsterpartiets uttalanden under tidsperiod 1 syns att de vill ha stor lokal frihet

och därför är positiva till decentralisering, men att de samtidigt vill ha stor statlig kontroll.

Det kan tyckas motsägelsefullt, men de förklarar det som ansvarsfördelning och en

nödvändighet, i 1990/91:Ub14 ville Vänsterpartiet att staten skulle ha övergripande ansvar,

men önskade en lokalisering vad gällde de enskilda skolorna, en decentralisering i större

omfattning än vad en kommunalisering skulle innebära, kommunalisering såg de som ett

dåligt förslag med hänsyn till argument som kontroll och likvärdighet. Detta motiveras med

argumenten ökad demokrati i och med ett ökat lokalt inflytande och kortare beslutsvägar,

vilket också återkommer som argument i det teoretiska materialet. Statlig kontroll av

ekonomiska medel vill de ha av kontrollskäl, vilket beskrivs som ett argument för

centralisering i teorin.


Under tidsperiod 2 i 2012/13: Ub257 och 2013/14:Ub396 visas istället att partiet är positiva

till ett återförstatligande med de teoretiska centraliseringsargumenten ökad statlig kontroll och

inflytande. Vänsterpartiet vill troligen återförstatliga eftersom de är för att staten har mycket

inflytande generellt med argumentet att likvärdigheten ökar. Likvärdighet eller likformighet

är ett av argumenten för centralisering som nämns i det teoretiska materialet.

Vänsterpartiet delar Miljöpartiets åsikt gällande att lokalisera skolan så långt det går, men vill

fortfarande bevara och öka kontrollen från statlig nivå, detta för att kunna ge de enskilda

skolorna möjlighet att fatta beslut som de önskar samtidigt som kvalitetskontroller och

målstyrning ska ske på statlig nivå. Även Vänsterpartiet argumenterar för decentralisering då

det leder till ökad lokal valfrihet och mindre byråkrati. Vänsterpartiet ville även under 1990-

talet att staten till viss del skulle ha större inflytande än vad kommunaliseringsreformen

innebar, men valde att stötta regeringen i frågan vid tidpunkten. (2012/13:Ub257)

34

Moderaterna under tidsperiod 1

Partiet var positiva till decentralisering med de lokala argumenten som motiv, som även

förekommer i det teoretiska materialet, som lokal insyn och valfrihet. Dock valde partiet att

rösta nej till den Socialdemokratiska regeringens kommunaliseringsreform då de hade

synpunkter på innehållet. (1990/91:Ub5)

Moderaterna under tidsperiod 2

Moderaterna är positiva till lokalt styre och så lite statlig inblandning som möjligt. De är det

parti som till störst del är positiva till lokalt självstyre. Ämnet diskuteras främst i ekonomiska

termer, men alla beslut som fattas bygger på fördelning av resurser, vilket gör den

ekonomiska diskussionen till en viktig del. (2007/08:Ub505)

Partiet eftersträvar det lokala självstyret vilket är ett tydligt argument för decentralisering.

Liberalerna (Folkpartiet) under tidsperiod 1

De var positivt inställda till en del av decentraliseringen under 90-talet och tyckte att det

skulle gå ännu längre (1990/91:Ub35 och 1990/91:Ub821). Folkpartiet vill att skolorna ska

vara självstyrande i så hög utsträckning som möjligt och att politiker endast ska ta det ansvar

som är nödvändigt. (1990/91:Ub35 och 1990/91:Ub821) Folkpartiet är positiva till

decentralisering och menade att ju mer lokalt självstyre desto bättre. Dock anser de att

målstyrning och nödvändig kontroll skulle ske från staten. Liberalerna har bytt åsikt över tid.

Partiet ansåg att det var en bra ide att decentralisera skolan, till och med i högre utsträckning

än den dåvarande regeringen (1990/91:Ub35 och 1990/91:Ub821). Partiet använder argument

för det lokala perspektivet, som också förekommer i det teoretiska materialet under begreppet

decentralisering.

Liberalerna under tidsperiod 2

Liberalerna är för egenmakt och anser att staten inte ska styra över offentlig verksamhet. När

det gäller skolan menar de dock att det är nödvändigt för att få ordning och enhetlighet i

verksamheten, de ser det som att ett återförstatligande är den enda lösningen. Liberalerna

menar att valfrihet för individen är bra, eftersom det också skapar konkurrens mellan skolor

och ökar valfrihet och kvalitet. Detta står dock inte i motsättning till ett återförstatligande.

Över tid kan ses att Liberalerna har ändrat åsikt och anser att decentraliseringen var ett stort

misslyckande bland annat eftersom ansvarsutkrävandet blir svårare. (2015/16:1467)

35

Liberalerna är det parti som starkast ställer sig positiva till ett återförstatligande av skolan.

Detta då de vill ge staten möjlighet att rikta skattemedel dit de behövs. Partiet beskriver även

att ett problem är att ojämlikheten mellan kommuner blir för stor när varje kommun får fatta

egna beslut. Liberalerna är vanligtvis positiva till lokalstyre och valfrihet, men anser att

skolan efter kommunaliseringen har försämrats så mycket att de inte ser någon annan lösning

än att staten återtar kontrollen. Partiet gör tydligt att de ser kommunaliseringen som ett

misslyckande. (2015/16: 1467)

Liberalerna som ofta har inställningen att staten inte kan lösa problemen ser det i denna fråga

som enda utvägen. Dock står det inte att partiet är emot att Skolverket inför ytterligare

riktlinjer, om det kan bidra till en ökad kvalitet. Det tydliga hos allianspartierna gemensamt är

att de inte tror på att staten som institution ska lösa problem om det inte är absolut

nödvändigt. Den mest anmärkningsvärda förändringen i åsikt kommer från Liberalerna som

under 1990-talet var för en kraftig decentralisering, men som nu vill se ett återförstatligande.

Detta förklaras dock med att de vill att staten ska ha kontroll över det nödvändigaste, som de

menar gått förlorat i och med kommunaliseringen, men att de fortfarande vill att den enskilda

enheten ska ta ansvar för sin skola. Nu är de ett av de partier som hårdast för en politik för ett

återförstatligande (2015/16:1467). Denna åsikt motiveras med klassiska argument för

centralisering, främst statlig kontroll och likvärdighet.

Centerpartiet under tidsperiod 1

Centerpartiet var emot kommunaliseringen på 90-talet med argument som bland annat

kontrollförlust och ojämlikhet (1990/91: Ub4, 1990/91:Ub6). Dessa argument, kontroll och

jämlikhet/likvärdighet/likformighet och återfinns i det teoretiska materialet som argument för

centralisering, och därmed emot decentralisering.

Centerpartiet under tidsperiod 2

Centerpartiet är för decentralisering med lokal valfrihet som argument men menar att staten

ska kunna ingripa vid behov, exempelvis vid kvalitetsbrister. Centerpartiet är negativa till ett

återförstatligande då de anser att det är en för omfattande åtgärd, och ser således hellre att det

kommunala huvudmannaskapet bevaras. (2016/17:3722)

36

Kristdemokraterna under tidsperiod 1

Var inte riksdagsparti vid tidpunkten.

Kristdemokraterna under tidsperiod 2

Kristdemokraterna ställer sig negativa till ett återförstatligande med argumentet att inga av de

förväntade positiva effekterna av kommunaliseringen har kunnat påvisas. Partiet menar att om

inget av argumenten för centralisering så som valfrihet, flexibilitet, lokalt inflytande och ökad

demokrati kan påvisas så är decentralisering bättre eftersom staten då i alla fall återfår

kontrollen och på så sätt kan bidra till jämlikhet, likvärdighet och likformighet, i enlighet med

de argument som det teoretiska materialet beskriver. Dock är paritet positivt till en utredning i

frågan men anser att konkret genomförande av ett återförstatligande skulle ta resurser från de

verkliga problemen i skolan, som bättre kan lösas på annat sätt. (Kristdemokraterna

Skolrapport, 2013, 10)

Sverigedemokraterna under tidsperiod 1

Var inte ett riksdagsparti vid tidpunkten.

Sverigedemokraterna under tidsperiod 2

Sverigedemokraterna anser att ett återförstatligande vore den bästa lösningen med argumenten

att det skulle återfå kontroll, ordning och kvalitet och minska segregation samt att förslaget

har förtroende hos väljarna (2012/13:Ub429). Partiet önskar ett enhetligt styre där staten är

ensamt ansvarig med de motiv som beskrivs i det teoretiska materialet för centralisering,

kontroll och likvärdighet/likformighet.

5.3 Diskussion

Alla partier utom Centerpartiet var år 1990, tidsperiod 1, helt eller delvis positiva till

kommunaliseringen, eller negativt inställda till statligt huvudmannaskap. Tidsperiod 2 har

Vänsterpartiet, Liberalerna och Miljöpartiet ändrat åsikt och är nu tillsammans med

Sverigedemokraterna positiva till ett återförstatligande. Kristdemokraterna och

Sverigedemokraternas inträde i riksdagen efter tidsperiod 1 förändrar också förutsättningarna

i debatten eftersom det finns ytterligare två partier att ta hänsyn till. Dessa partier visar

dessutom till skillnad från majoriteten av partierna under tidsperiod 1 en positiv inställning till

en utredning om återförstatligande. Kristdemokraterna vill dock inte genomföra en sådan

37

reform i dagsläget, vilket däremot Sverigedemokraterna önskar. Detta gör att hälften av

riksdagspartierna önskar ett återförstatligande, dock inte en majoritet av väljarna.

Vänsterpartiet var dock positiva redan under tidsperiod 1 ur det ekonomiska perspektivet,

men inte helt och hållet förrän tidsperiod 2. Miljöpartiet var delvis positiva till statlig styrning

under tidsperiod 1 och även under tidsperiod två, framför allt ur ekonomisk aspekt.

Centerpartiet önskar inte uttryckligen ett återförstatligande även om partiet genomfört

ekonomiska reformer och önskar ökat statligt inflytande.

Det har i politiken generellt skett en förändring över tid när det gäller åsikter i frågan om

svensk skolas eventuella återförstatligande. Enskilda partier har ändrat åsikt över tid och det

är inte blockbundet vilken åsikt partierna har. Det bekräftades att det både 1990 och under

2007–2020 förekom olika åsikter inom det som klassificeras som de politiska blocken. I den

generella debatten kan det klart uttydas en förändring i opinionen när det gäller åsikter över

tid. Fler partier är tydliga med att någon form av åtgärder behöver vidtas och föreslår

utredningar på området. Den generella riktningen på debatten går mot frågan om ett

återförstatligande av skolan kan vara lämpligt, men det finns även partier som förespråkar det

motsatta och vill att en ytterligare decentralisering ska ske för att uppnå mer autonomi för

respektive skola med argumentet att de som verkar i skolan är de som vet bäst vilka

prioriteringar som behöver göras.

Något som tydligt kan uttydas är att partierna kan ställa sig olika till kommunalt respektive

statligt styre inom olika områden, ekonomiskt, juridiskt och operativt. Exempelvis ställer sig

Vänsterpartiet och Liberalerna positiva till ett lokalt huvudmannaskap när det gäller den

implementerande verksamheten medan de anser att staten ska fördela resurser till

kommunerna efter behov. Partierna kan också oavsett åsikt i frågan ha olika åsikter kring

vilka befogenheter som ska tillfalla vilken nivå och i vilken utsträckning dessa befogenheter

ska utföras. Något annat som blir tydligt är att partierna i samband med

kommunaliseringsreformen till stor del ställde sig positiva till denna, och inte i tillräcklig

utsträckning tog hänsyn till de negativa konsekvenser som skulle kunna uppstå, och som har

uppstått samtidigt som problemen som fanns under 1980-talet inte fått någon lösning.

Under tidsperiod 2 har partiernas retorik blivit en annan än tidigare, att eftertänksamhet bör

ske innan stora reformer röstas igenom och implementeras eftersom det nu är påvisat att även

negativa konsekvenser kan uppstå som inte alltid kan förutses, och de förväntade positiva

38

följderna av en reform inte alltid uppstår. Samtidigt som partierna är mer eftertänksamma

under tidsperiod 2 går argumentationen från tre partier mot att en utredning behöver göras i

frågan. Något läsaren bör ha i åtanke är att anledningen att många partier var positiva till

decentraliseringen under 1990-talet var att staten var huvudman före reformen, och att de

brister som fanns sågs kunna lösas genom att genomföra kommunaliseringen eftersom den

innebar en förändring. På senare tid är de flesta partier överens om att stora reformer inte

alltid är den bästa lösningen, samtidigt som de ibland är nödvändiga.

Diskussionen i sakfrågan vid ett eventuellt återförstatligande är om det verkligen är

nödvändigt. I slutändan skulle skolan fungera likadant, det handlar endast om en skillnad i

ansvarsinnehav och befogenheter. Ett alternativ där ökat självstyre eller fortsatt

kommunalisering förespråkas ger behov av ökade riktlinjer som utformas av Skolverket, det

vill säga staten. Vid återförstatligande skulle istället staten få allt inflytande, men

kommunerna och skolorna skulle fortfarande ha det operativa ansvaret. Vänsterpartiet,

Liberalerna och Sverigedemokraterna är de partier som är uttalat positiva till ett

återförstatligande och Miljöpartiet ser ut att röra sig åt det hållet, även Kristdemokraterna till

viss del eftersom de ställer sig positiva till en utredning. Socialdemokraterna, Moderaterna

och Centerpartiet är negativa i olika grad.

De argument som beskrivs i det teoretiska materialet för centralisering är också de argument

som förekommer i dagens debatt om att återförstatliga skolan, att de värden som beskrivs

under avsnittet om analysbegreppens perspektiv skulle kunna uppfyllas med hjälp av en stark

centralstyrning. På samma sätt är de teoretiska argument som framhävs för decentralisering

samma som riksdagspartierna använder för att motivera ståndpunkten att vara för

decentralisering och emot ett återförstatligande.

De argument partierna använder stämmer med andra ord väl överens med de motiv som

beskrivs i det teoretiska materialet. Argumenten hos de Moderaterna och Centerpartiet emot

ett återförstatligande rör lokal autonomi och valfrihet. Kristdemokraterna anser att en

utredning i frågan kan vara till nytta eftersom positiva aspekter av centralisering anses viktiga

att beakta. De Socialdemokraterna är emot ett återförstatligande men vill samtidigt utöka den

statliga kontrollen genom förändrade regelverk. De partier som är för ett återförstatligande,

Vänsterpartiet, Liberalerna och Sverigedemokraterna använder argumenten ökad statlig

kontroll, ökad likvärdighet och bättre ordning.

39

Alla åsikter finns representerade hos de olika riksdagspartierna i båda tidpunkterna, såväl

återförstatligande som ökat självstyre eller bevarande av aktuellt läge i form av statligt styre

under 1990-talet och fortsatt kommunalisering på senare tid. Några partier har ändrat åsikt

över tid, dessa är Vänsterpartiet, Liberalerna och Centerpartiet, även Miljöpartiet kan anses ha

ändrat åsikt och Kristdemokraterna ställer sig positiva till en utredning. Problemen i skolan

från 1990-talet kvarstår eller har bytt skepnad och en slutsats kan därmed dras att

kommunaliseringsreformen inte har löst problemen med ojämlikhet och upplevda

kvalitetsbrister i svensk skola. Det kan dock, som Holmlund et. al. (2014, 1, 339) skriver,

heller inte bevisas att reformen skulle vara orsaken till problemen. Partiernas åsikt i frågan

under tidsperiod 2 stämmer överens med partiernas ideologiska ståndpunkt. Det tydliggörs

dock att partier inom blocken har olika åsikter och att närmanden mellan parter från olika

block skulle kunna göras när det gäller åsikter, dock är den ideologiska bakgrunden och vägen

till åtgärden olika utformad, vilket gör ett samarbete mellan exempelvis Vänsterpartiet och

Liberalerna svårt även om de i grunden är positiva till samma förslag. En lösning i frågan

tycks vara svåråtkomlig eftersom det inte finns majoritet i riksdagen för något av de

föreslagna alternativen, även om utredningar föreslagits tillsättas på området.

6. Slutsats

Denna uppsats har studerat riksdagspartiernas syn på kommunaliseringsreformen av svenskt

skolväsende år 1990 och diskussionen om ett eventuellt återförstatligande under tidsperioden

2007–2020 där frågeställningarna löd ”Vilka argument finns för och emot centralisering och

decentralisering av svensk skola hos riksdagspartierna och hur motiveras dessa?” och ”Har

det skett en förändring av åsikter över tid och hur ser den i sådana fall ut?” De politiska

partiernas åsikter i frågan motiveras med de argument som förekommer i det teoretiska

materialet för respektive emot centralisering och decentralisering och teorin stämmer således

överens med de politiska partiernas motivering av argument på området. Argumenten för

centralisering handlar om ökad kontroll och insyn, att från statens sida kunna vidta

nödvändiga åtgärder vid behov för att vara säker på att allvarliga problem inte uppstår.

Argument för ytterligare decentralisering är att makten bör vara närmast de som verkar i den

offentliga verksamheten, ökat lokalt inflytande, valfrihet och flexibilitet samt demokrati.

Argument mot centralisering är att det inskränker på egenmakt och frihet och därmed på

40

demokratin. Ytterligare argument mot decentralisering är att kontroll går förlorad,

ojämlikheten blir större och därmed demokratin eftersom likvärdigheten är ett av skolans

huvudsakliga mål och uppgift att uppnå.

Svaret på frågeställningen blir således att det inom partierna, bortsett från Liberalerna,

Vänsterpartiet och Centerpartiet samt till viss del Miljöpartiet, inte skett någon större

förändring i åsikter, men att det i den generella debatten mellan samtliga riksdagspartier ändå

syns ett tydligare ställningstagande i frågan än tidigare. Kristdemokraterna och

Sverigedemokraterna har tillkommit i riksdagen och därmed i debatten, och ställer sig

positiva till en utredning (Kristdemokraterna) respektive återförstatligande

(Sverigedemokraterna). Ett konstaterande från de politiska partierna har således kunnat göras

de senaste åren gällande att något måste göras i frågan om skolan men att åsikterna går isär

om hur styrningen och förvaltningen ska ske. En centralisering eller decentralisering kan

också utformas på olika sätt, vilket gör att det kan vara så att det inte är namnet på reformen

och huruvida en centralisering eller decentralisering sker som är det viktiga, utan snarare

detaljerna, hur ansvaret ska fördelas i detalj mellan stat och kommun, vilka som är ansvariga

för den dagliga verksamheten och vilka som är ansvariga för juridiken och ekonomin.

Det kan konstateras att det inte finns något svar på vilket av alternativen som är mest

lämpligt. Ett sätt för partierna att komma fram till en lösning och närma sig varandra skulle

kunna vara att diskutera detaljer istället för namn på reformer. Kanske är tillsättande av

utredning en lämplig lösning, något som kan studeras vidare. Intressanta anslag skulle också

kunna vara diskussionen kring centralisering av andra offentliga institutioner så som sjukvård

och räddningstjänst. Det har inte uppkommit några bevis på att kommunaliseringsreformen

skulle vara vare sig en orsak till problemen inom skolväsendet, eller en del av lösningen

(Holmlund et.al. 2014, 1, 339).

Den i början av studien uppsatta tesen att partierna skulle anse att en utredning i frågan vore

lämplig kan påvisas hos Vänsterpartiet, Liberalerna, Kristdemokraterna och

Sverigedemokraterna samt tendenser från Miljöpartiet, med andra ord finns det inget tydligt

svar på var majoriteten av opinionen är på väg även om majoriteten av partierna allt tydligare

tar ställning i frågan under period 2, till fördel för en utredning. Intressant är dock att det är

partier som i andra frågor ofta står långt ifrån varandra och att hälften av riksdagspartierna

uttrycker sig positivt till återförstatligande i någon form. Argumenten i diskussionen handlar

41

också till stor del om de begrepp som förväntades i början av studien så som relationen mellan

kortare beslutsvägar och centralt inflytande.

Samma problem beskrivs av partierna under båda tidsperioderna, vilket kan innebära att

decentraliseringen inte fick avsedd effekt och inverkan på resultat i skolan. Det framkommer

dock inte några konkreta bevis för det. Situationen verkar inte ha blivit bättre, samtidigt som

förutsättningar ständigt förändras, kanske hade andra problem funnits om en annan lösning

applicerats. När det gäller skolfrågan visar resultatet att partierna är överens kring flera

konkreta åtgärder, men vägen dit ser olika ut. Det finns med andra ord goda förutsättningar

för samarbete kring konkreta förslag, men för ett djupare samarbete i mer omfattande frågor

så som ett eventuellt återförstatligande krävs en politisk majoritet, något som det i dagens

politiska läge inte verkar göra i denna fråga.

42

7. Referenser

Litteratur

Beckman, Ludvig. 2005. Grundbok i idéanalys: det kritiska studiet av politiska texter och idéer. Stockholm: Santérus Förlag.

Bengtsson, Hans. 2012. Offentlig Förvaltning- att arbeta i demokratins tjänst. 2. Uppl.

Malmö: Gleerups.

Esaiasson, Peter; Gilljam, Mikael; Oscarsson, Henrik; Wägnerud, Lena. 2012.

Metodpraktikan: konsten att studera samhälle, individ och marknad. 4. Uppl. Stockholm:

Norstedts Juridik.

Forslund, Magnus. 2013. Organisering och ledning. Stockholm: Liber.

Hadenius, Axel. 2006. Demokrati, en jämförande analys. 2. Uppl. Malmö: Liber.

Jönsson, Sten; Nilsson, Lennart; Rubenowitz, Sigvard; och Westerståhl, Jörgen. 1997.

Decentraliserad välfärdsstad- demokrati, effektivitet och service. Stockholm: SNS förlag.

Larsson, Torbjörn och Bäck, Henry. 2008. Governing and Governance in Sweden. Lund:

Studentlitteratur.

Lukes, Steven. 2008. Maktens ansikten. Göteborg: Daidalos.

Lundquist, Lennart. 1992. Förvaltning, stat och samhälle. Lund: Studentlitteratur.

Lundmark, Kjell; Staberg, Ulf och Halvarsson, Arne. 2009. Sveriges statsskick. Malmö: Liber.

Putnam, Robert, Leonardi, Robert och Nanetti, Rafaella Y. 2011. Den fungerande

demokratin: medborgarandans rötter i Italien. Stockholm: SNS förlag.

43

Teorell, Jan och Svensson, Torsten. 2007. Att fråga och att svara, samhällsvetenskaplig

metod. Stockholm: Liber.

Elektroniska källor

Bergling och Nejman. 2013. Dragkampen om skolan. Skolvärlden. 25 april.

http://skolvarlden.se/artiklar/dragkampen-om-skolan (Hämtad 2020-07-27)

Fjelkner, Metta och Björklund, Jan. 2011. Dags att återförstatliga skolan. Svenska Dagbladet.

15 mars. https://www.svd.se/dags-att-aterforstatliga-skolan (Hämtad 2020-07-27)

Flykten från förortsskolorna. Uppdrag Granskning. Säsong 19. Avsnitt 14. Sveriges Television.

2018-04-14. (Hämtad 2018-04-14)

Holmlund, Helena; Häggblom, Josefin; Lindahl, Erica; Martinson, Sara; Sjögren, Anna; Vikman, Ulrika och Öckert, Björn. 2014. Decentralisering, skolval och fristående skolor: resultat och likvärdighet i svensk skola. Institutet för arbetsmarknads- och utbildningspolitisk utvärdering. https://www.ifau.se/globalassets/pdf/se/2014/r-2014-25-decentralisering-

skolval-och-friskolor.pdf (Hämtad 2020-07-27)

Ivarsson, Svante. 2016. Kommunerna har misslyckats förstatliga landets skolor. Sundsvalls

tidning. 30 december. https://www.st.nu/opinion/debatt/kommunerna-har-misslyckats-

forstatliga-landets-skolor (Hämtad 2020-07-27)

Kristdemokraterna. 2013. Kristdemokraterna skolrapport 2013, En skola där ingen hålls

tillbaka och ingen lämnas efter. https://kristdemokraterna.se/wp-

content/uploads/2016/11/En-skola-där-ingen-hålls-tillbaka-och-ingen-lämnas-efter2013.pdf

(Hämtad 2020-07-27)

Miljöpartiet. 2020. Fortsatt framåt för svensk skola. https://www.mp.se/politik/skola-och-

utbildning (Hämtad 2020-07-27)

Moderaterna. Rektorer och lokalt ledarskap. 2020. https://moderaterna.se/rektorer-och-

lokalt-ledarskap (Hämtad 2020-07-27)

http://skolvarlden.se/artiklar/dragkampen-om-skolan

https://www.svd.se/dags-att-aterforstatliga-skolan

https://www.ifau.se/globalassets/pdf/se/2014/r-2014-25-decentralisering-skolval-och-friskolor.pdf

https://www.ifau.se/globalassets/pdf/se/2014/r-2014-25-decentralisering-skolval-och-friskolor.pdf

https://www.st.nu/opinion/debatt/kommunerna-har-misslyckats-forstatliga-landets-skolor

https://www.st.nu/opinion/debatt/kommunerna-har-misslyckats-forstatliga-landets-skolor

https://kristdemokraterna.se/wp-content/uploads/2016/11/En-skola-där-ingen-hålls-tillbaka-och-ingen-lämnas-efter2013.pdf

https://kristdemokraterna.se/wp-content/uploads/2016/11/En-skola-där-ingen-hålls-tillbaka-och-ingen-lämnas-efter2013.pdf

https://www.mp.se/politik/skola-och-utbildning

https://www.mp.se/politik/skola-och-utbildning

https://moderaterna.se/rektorer-och-lokalt-ledarskap

https://moderaterna.se/rektorer-och-lokalt-ledarskap

44

Motion 1990/91:18. Om ansvaret för skolan. (Hämtad 2020-07-27)

Motion 1990/91:Ub4. Med anledning av prop. 1990/91:18 Ansvaret för skolan. (Hämtad

2020-07-27)


2020-07-27)


2020-07-27)


2020-07-27)


2020-07-27)


2020-07-27)

Motion 1990/91:Ub821. Skolan. (Hämtad 2020-07-27)

Motion 2007/08:Ub505. Regler för överlåtelse av skolors huvudmannaskap. (Hämtad 2018-

05-23)

Motion 2012/13:Ub257. En likvärdig skola. (Hämtad 2020-07-27)

Motion 2012/13:Ub429. Återförstatligande av skolan. (Hämtad 2020-07-27)

Motion 2013/14:Ub396. Grundskolan. (Hämtad 2020-07-27)

Motion 2015/16:1467. Förstatliga skolan. (Hämtad 2020-07-27)

45

Motion 2014/15:2744. En svensk skola i världsklass. (Hämtad 2020-07-27)

Motion 2016/17:100. Med anledning av prop. 1990/91:18 Ansvaret för skolan. (Hämtad

2020-07-27)

Motion 2016/17:3722. Med anledning av prop. 2016/17:100 2017 års ekonomiska

budgetproposition. (Hämtad 2020-07-27)

Proposition 1988/89:4. Om skolans utveckling och styrning. (Hämtad 2020-07-27)

Proposition 1988/89:119. Om godkännande av den europeiska konventionen om kommunal

självstyrelse. (Hämtad 2020-07-27)

Proposition 1989/90:41. Om kommunalt huvudmannaskap för lärare, skolledare, biträdande

skolledare och syofunktionärer. (Hämtad 2020-07-27)

Proposition 2009/10:175. Offentlig förvaltning för demokrati, delaktighet och tillväxt.

(Hämtad 2020-07-27)

Röstlund, Lisa. 2014. Statlig skola slår split i partipolitiken. Aftonbladet. 10 februari. http://www.aftonbladet.se/nyheter/article18330881.ab (Hämtad 2020-07-27)

Skollag 2010:800. (Hämtad 2020-07-27)

SOU 2014:5. Staten får inte abdikera: om kommunaliseringen av den svenska skolan.

Betänkande. Stockholm: Fritze. (Hämtad 2020-07-27)

Sveriges Kommuner och Regioner. Så mycket kostar skolan. 2018.

https://skl.se/skolakulturfritid/skolaforskola/vagledningsvarpavanligafragor/samycketkostar

skolan.2785.html#5.68e4adfe147afac12a43fbee,5.9f425ef147b396d4678201f,5.9f425ef147

b396d467820f0 (Hämtad 2020-07-27)

http://www.aftonbladet.se/nyheter/article18330881.ab

https://skl.se/skolakulturfritid/skolaforskola/vagledningsvarpavanligafragor/samycketkostarskolan.2785.html#5.68e4adfe147afac12a43fbee,5.9f425ef147b396d4678201f,5.9f425ef147b396d467820f0



Documents

Återförstatligande av svensk skolaliu.diva-portal.org/smash/get/diva2:1464026/FULLTEXT01.pdfVårterminen 2020|LIU-IEI-FIL-G--20/02371--SE Återförstatligande av svensk skola –