Tio dagar som skakade världen - Jesper StrömbäckNyheter dygnet runt ... (SPF) har enligt sin instruktion ett övergripande ansvar för informationsberedskapen i Sverige. Rätten

Tio dagar somskakade världen

Styrelsen förPSYKOLOGISKT FÖRSVAR

Lars NordJesper Strömbäck

RAPPORT 186

Tio dagar somskakade världen

Utgiven av Styrelsen för psykologiskt försvarISSN 1401-2383Stockholm 2002

Omslagsbild: Pressens Bild Fotograf: Suzanne PlunkettProduktion:Ttryckbolaget AB.


Tio dagar som skakade världen

– En studie av mediernas beskrivningarav terrorattackerna i USA och kriget i Afghanistan

hösten 2001

Lars Nord och Jesper Strömbäck

INNEHÅLLSFÖRTECKNING

SPFs förord ............................................................................................................................ 6

Författarnas förord ............................................................................................................ 7

Världen efter den 11 september ................................................................................ 8

Stora nyheter? ........................................................................................................................ 8

Rimlig nyhetsförmedling? ...................................................................................................... 10

Syfte och frågeställningar ...................................................................................................... 13

Metod och material ................................................................................................................ 14

Att analysera innehåll ............................................................................................................ 15

Rapportens disposition ........................................................................................................ 16

Globala nyheter dygnet runt ........................................................................................ 18

Globaliserade nyheter .......................................................................................................... 18

Medier och journalistik – vänner eller fiender? .............................................................. 22

Expanderande mediesystem ................................................................................................ 25

Nyheter dygnet runt .............................................................................................................. 26

Journalistik som spegel eller fiktion .......................................................................... 30

Inom formatets gränser ........................................................................................................ 31

Begränsat format – obegränsad verklighet ...................................................................... 33

Att värdera nyheter .............................................................................................................. 36

Källor och personifiering ...................................................................................................... 39

Objektiv journalistik? ............................................................................................................ 42

Med medierna som slagfält ............................................................................................ 44

Medielogiken och konflikternas logik ................................................................................ 45

Ren och skär propaganda .................................................................................................... 48

Stoppa i stället för att sprida .............................................................................................. 52

Journalistik mellan spegling och spekulation .................................................................... 54

Tidigare medierapportering ................................................................................................ 59

Perfekta nyheter ................................................................................................................ 63

Hypoteser ................................................................................................................................ 63

Mediebeskrivningen av terrorattackerna mot USA – en översikt .............................. 65

Nyhetsrapporteringen dag för dag .................................................................................... 70

11 september 2001 ........................................................................................................ 70

12 september 2001 ........................................................................................................ 70

13 september 2001 ........................................................................................................ 71

14 september 2001 ........................................................................................................ 71

15 september 2001 ........................................................................................................ 71

16 september 2001 ........................................................................................................ 72

Mediebeskrivningen av kriget i Afghanistan – en översikt ............................................ 72

Nyhetsrapporteringen dag för dag .................................................................................... 78

7 oktober 2001 ................................................................................................................ 78

8 oktober 2001 ................................................................................................................ 78

9 oktober 2001 ................................................................................................................ 78

10 oktober 2001 ............................................................................................................ 79

11 oktober 2001 ............................................................................................................ 79

12 oktober 2001 ............................................................................................................ 80

Terrorattackerna mot USA .......................................................................................... 81

Teman i nyhetsrapporteringen ............................................................................................ 82

Källorna i rapporteringen om terrorattackerna ............................................................ 84

Anonyma källor ................................................................................................................ 86

Elitkällor ............................................................................................................................ 87

Drabbade som källor ...................................................................................................... 90

Politiker, experter och militärer som källor .............................................................. 93

Spekulationer .......................................................................................................................... 93

Rundgång i medierna? ............................................................................................................ 100

Självkritiska medier? .............................................................................................................. 103

Sverigevinklingar ...................................................................................................................... 104Svart och vitt i journalistiken .............................................................................................. 106Retoriska figurer .................................................................................................................... 112Varför? ...................................................................................................................................... 115

Kriget i Afghanistan .......................................................................................................... 117

Teman i nyhetsrapporteringen ............................................................................................ 118Källorna i rapporteringen om kriget i Afghanistan ........................................................ 122

Anonyma källor ................................................................................................................ 122Elitkällor ............................................................................................................................ 124Drabbade som källor ...................................................................................................... 126

Spekulationer .......................................................................................................................... 127Medier om medier ................................................................................................................ 132Sverigevinklingar ...................................................................................................................... 134Personer och retoriska figurer ............................................................................................ 136

Tio dagar som skakade världen ... .............................................................................. 140Krav på journalistiken ............................................................................................................ 141Hypoteser om mediebevakningen ...................................................................................... 142

Mediebevakningens omfattning .................................................................................... 142Källorna ............................................................................................................................ 144Spekulationerna .............................................................................................................. 148Sverigevinklingarna .......................................................................................................... 150Onyanserad och obalanserad bild av muslimer? ...................................................... 150

Ideal och verklighet ................................................................................................................ 151Journalistik mellan praktik och ideal .................................................................................. 154Ideologer eller redaktörer? .................................................................................................. 155

Professionen och rutinerna .......................................................................................... 156

Händelser och stereotyper .................................................................................................. 157En fråga om form ............................................................................................................ 157

En nyhet för alla ...................................................................................................................... 159Kommers och kvalitet .................................................................................................... 160

Nygamla krig och helt ny terror ........................................................................................ 162Fyra typfall ........................................................................................................................ 164

Ten days that shook the world – a summary ........................................................ 168

Litteraturförteckning ...................................................................................................... 171

Tabell- och figurförteckning .......................................................................................... 179

SPFs senaste rapporter och meddelanden ............................................................ 182

6

SPFs FÖRORD

Terrorattackerna mot USA och attacken mot Afghanistan ungefär en månad senare var händelserhösten 2001 som under lång tid satte sin prägel på hela det internationella samfundet och kom attdominera nyhetsrapporteringen. Hur skildrades dessa händelser i svensk press och etermedier?Fungerade nyhetsförmedlingen professionellt under det tryck och den stress som råder i internatio-nella kris- och krigslägen?

Styrelsen för psykologiskt försvar (SPF) har enligt sin instruktion ett övergripande ansvar förinformationsberedskapen i Sverige. Rätten till information kan, tillsammans med yttrandefriheten,ses som en förutsättning för medborgarnas önskade aktiva deltagande i den demokratiska debattenoch processen. Detta förhållande ställer särskilda krav på dem som har viktiga informationer att läm-na ifrån sig, främst myndigheter och medier. Under en följd av år har SPF bedrivit forskning och stu-dier på samhällskommunikationens område. Syftet med dessa studier är att belysa hur det kommu-nikativa samspelet mellan myndigheter, medier och medborgare fungerar främst i samband medsamhällsstörningar men också under ostörda förhållanden.

Samtliga dessa tre aktörers beteenden och reaktioner är centrala var för sig i den demokratiskainformationsprocessen och därmed också av betydelse för det psykologiska försvaret. I vissa av SPFsstudier fokuseras dock endast en eller två av de nämnda aktörerna. Den här studien analyserar ochdiskuterar de första dagarnas rapportering om terrorattackerna mot USA och kriget i Afghanistan.

Studien är den andra SPF-studien rörande hur dessa händelser skildrats i svenska medier (Gert ZNordström: Terrorkriget i kvällspressen). SPF genomförde också en studie över hur de svenska medi-erna agerade under det första dygnet efter terrorattackerna samt på vilket sätt allmänheten följdenyhetsrapporteringen inledningsvis (Sara Morge & Malin Modh: Terrorns dag i medierna). En studiesom gäller svenska myndigheters informationsmässiga beredskap i samband med terrorattackernakommer att publiceras senare i SPFs skriftserier.

Den nu aktuella studien fokuserar hur terrorattackerna och Afghanistankriget skildrades i svens-ka medier. Präglades bevakningen av saklighet och objektivitet? Hur beskrevs skeendena temamäs-sigt och hur vinklades dessa? Vilka tolkningar gjordes? Finns oberoende källor i rapporteringen? Hurär fördelningen mellan fakta, åsikter och spekulationer? Var nyhetsförmedlingen partisk och ten-dentiös? Hur hanterades propaganda, försök till manipulationer och lögner? Detta är några av deaspekter som diskuteras och analyseras i denna studie.

Terrorattackerna skiljer sig påtagligt från andra kris- och krigssituationer genom sin oförutsäg-barhet. Om sådana dramatiska skeenden blir de vanliga måste man fråga vad detta i så fall kan inne-bära för den framtida journalistiken i sådana situationer? Vilken medieberedskap krävs för att medi-erna skall kunna hantera sådana situationer?

Jag vill tacka författarna, docent Lars Nord och fil dr Jesper Strömbäck, bägge verksamma vidDemokratiinstitutet i Sundsvall, för en ambitiös och mycket intressant studie. Genom diskussioner-na, de erhållna resultaten och analyserna av dessa bidrar studien till en breddad och fördjupad kun-skap om hur medierna speglar kris- och krigsförlopp med de krav som kan ställas i ett demokratisktsamhälle.

Stockholm i juni 2002Göran StützForskningschef, SPF

7

FÖRFATTARNAS FÖRORD

I en av de allra mest kända reportageböcker som skrivits skildrar den amerikanske författaren ochjournalisten John Reed de mest dramatiska dagarna i Ryssland under revolutionen 1917. Den revo-lutionäre socialisten Reed var på plats i Petrograd, tidigare och senare St. Petersburg, under deavgörande dagarna och hans inträngande beskrivning av händelseförloppet i boken Tio dagar som skakade världen får med rätta betraktas som en klassiker i sitt slag. Med bokens titel ville Reedvisa att de stora händelser han bevittnade i Ryssland inte bara var en angelägenhet för detta landutan skulle komma att påverka och förändra hela världen.

Ungefär på samma sätt resonerar vi när vi nu lånar titeln från Reed till denna studie av de svens-ka mediernas bevakning av terrorattackerna i USA och kriget i Afghanistan hösten 2001. De femförsta dagarna efter den 11 september och de fem första dagarna under Afghanistankriget kantveklöst beskrivas som tio dagar som skakade världen. Många var de bedömare som under dessadagar hävdade att ingenting skulle bli sig likt igen, att en ny världsordning skulle uppstå eller attett tredje världskrig på sätt och vis hade börjat.

Ett drygt halvår efteråt är analysen måhända något mer nyanserad. I stället för att sia om denovissa framtiden kan det finnas skäl att granska vilken bild vi i Sverige egentligen fick av dessa tiodramatiska dagar hösten 2001. I den här rapporten står den svenska mediebevakningen av dessahändelser i centrum och frågan om hur terrorattackerna och Afghanistankriget beskrevs i ledan-de svenska medier.

Det mesta av arbetet med denna rapport, som innehållsanalyser och skrivande, svarar vi självaför. Arbetet mellan oss har varit fördelat så att Lars Nord står som huvudförfattare till avsnitten 1, 4och 7 och Jesper Strömbäck som huvudförfattare till avsnitten 2, 3 och 6. Vi har gemensamt skrivitavsnitt 5 och 8 och tillsammans granskat och redigerat all text. För den samlade framställningenseventuella kvarvarande brister är vi således båda i lika hög grad ansvariga.

Ett stort tack går till professor Håkan Hvitfelt och SPFs forskningschef Göran Stütz av vilka vihar fått värdefulla råd och kloka synpunkter. Tack också till Anna Norling på Demokratiinstitutetsom bistod med datakörningar och mallar och till Anna Larsson, Emma Johansson, Sofia Rohlinoch Karin Henriksson för hjälp med inmatning av data. Hans O. Alfredsson och Kristina Löfgrenpå Svenska Dagbladet skaffade förtjänstfullt fram de exemplar av tidningen som vi saknade.

Sundsvall den 23 maj 2002

Lars Nord Jesper StrömbäckDocent i politisk kommunikation Fil dr i journalistikDemokratiinstitutet DemokratiinstitutetSundsvall Sundsvall

8

Det finns dagar vi aldrig glömmer. Händelsersom upplevs som så omskakande att de kansägas ha förändrat världen i någon riktningbrukar ofta kunna förknippas med ett särskiltdatum. Det brukar räcka med att nämna dettadatum för att alla ska associera dagen medhändelsen i fråga. I allmänhet kan också allarelatera till detta datum; berätta vad de gjordejust i det ögonblick de fick vetskap om den stora börskraschen och andra världskrigetsutbrott eller var de befann sig när de först hörde talas om att John F. Kennedy och OlofPalme mördats.

Aldrig tidigare i modern tid torde emeller-tid ett enda datum att få en sådan världsom-fattande klang och komma att användas såfrekvent som när terrorister den 11 september2001 angriper USA. Sällan har enskilda hän-delser så helt kommit att dominera nyhets-flödet som när fyra passagerarflygplan kra-schar i USA på morgonen den 11 september;två rakt in i World Trade Center i New York, etti försvarshögkvarteret Pentagon i Washingtonoch ett, uppenbarligen missande sitt tilltänktamål, i en åker i Pennsylvania.

Kring händelserna i USA, och i vissutsträckning de efterföljande händelserna iAfghanistan, kan flera följdfrågor resas. Härkommer framförallt två principiellt viktigadiskussioner att belysas: dels betydelsen av

händelserna i sig, dels den bild av händelser-na som medierna återger. Hur stora nyheter ärhändelserna i USA och Afghanistan? Hurbeskrivs dessa nyheter?

Stora nyheter?Det kan naturligtvis först och främst diskute-ras hur viktiga dessa händelser är i ett globaltperspektiv. Världens öde avgörs inte av ensta-ka flygplanskapningar eller självmordsbom-bare. Den globala överlevnaden hänger hellerknappast samman med säkerhetskontroller-nas effektivitet på olika flygplatser runt om ivärlden. Det är då mer realistiskt att anta attvärldspolitiken och världsekonomin i ställetstyrs av strategiska överväganden respektivemarknadsmekanismer som knappast låter sigpåverkas av hur underjordiska extremistcel-ler i en grotta i Afghanistan resonerar. Detfinns förvisso en risk, inte minst i den tillta-gande och odiskutabla ”medialiseringen” avden moderna politiken, att överbetona detenskilda, dramatiska och spektakulära ochtona ned betydelsen av det långsiktiga, struk-turella och processuella i aktuella skeenden.1

I detta fall innebär en sådan fartblindhet enfrestelse att bortse ifrån grundläggande motsättningar i synen på Mellanösternpoli-tiken, geopolitisk realism och kulturella värderingar.

VÄRLDEN EFTER DEN 11 SEPTEMBER27 oktober 1929, 1 september 1939, 22 november 1963,

28 februari 1986 och 11 september 2001

1) Jfr. Asp 1999; Strömbäck 1998; Bergström 1994.

9

De raserade tvillingtornen på Manhattan får ändå snart bilda upptakt till en bredaredebatt om hur världen nu skulle komma attförändras. Den amerikanske statsvetarenSamuel Huntingtons tidigare lanserade tesom den västliga och muslimska civilisatio-nens kamp om världsherraväldet citeras flitigtoch många politiska bedömare hävdar att deninternationella säkerhetspolitiken nu kommeratt förändras i grunden med nya allianser,motsättningar och intressesfärer.2 TidskriftenTime gör på hösten 2001 ett specialnummersom behandlar hur olika områden som poli-tik, ekonomi, försvar, teknologi, vetenskap,kultur och nöjen kommer att påverkas i grun-den av det som inträffat den 11 september.Samtidigt gör de brittiska journalistkolleger-na på The Economist en rakt motsatt bedöm-ning och påpekar i stället att inte så mycketegentligen har förändrats i världen utan attdet bestående intrycket är att de grundläggan-de politiska och ekonomiska mönstren är sigtämligen lika jämfört med tidigare.

Som författare av denna rapport är vi med-vetna om faran med att överdramatisera, menhoppas för den skull inte gå i fällan. Detta äringet ytterligare bidrag i floran av dramati-serade historier kring händelserna i USA den11 september och inte heller är det ett försökatt med dessa händelser som utgångspunktövertolka eller förenkla historien genom attgöra de kapade och kraschade planen till enfaktor som förklarar allt som har hänt i värl-den sedan dess. Det är förvisso ett mänskligtdrag att söka enkla förklaringar till komplice-rade problem, allt medan merparten av allutveckling som sker drivs i ett egenartat, ochsällan förutsägbart, växelspel mellan en radolika strukturella förklaringsfaktorer och ettvisst mått av rationellt agerande från inblan-dade aktörer.

Forskningsmässiga argument för att special-granska dessa händelser saknas emellertidinte. Snarare finns flera skäl som motiverarställningstagandet att ge dessa händelsersärskild uppmärksamhet, inte minst för densom i likhet med oss gör analysen utifrån ettmedie- och kommunikationsvetenskapligtperspektiv. Terrorattackerna mot USA den 11september 2001 saknar verkligen motstycke ivärldshistorien. Aldrig tidigare har en super-makt drabbats så hårt i ett enda angrepp pådet egna territoriet och aldrig tidigare uppvi-sat en sådan sårbarhet gentemot en fiende somvarken är synlig eller uppträder som förvän-tat. När hela USAtill sist lamslås för några tim-mar med presidenten undangömd på någonflygbasbunker i Louisiana är det inte efter ettöverraskande ryskt kärnvapenanfall utan föratt islamiska fundamentalister beväpnademed mattknivar, efter en lång period av förbe-redelser, kapar fyra amerikanska inrikesplan.

Sett till antalet dödsoffer har efterkrigsti-den självklart sett betydligt värre katastrofer,men den symboliska betydelsen av angreppenmot västvärldens ekonomiska, militära ochpolitiska centra är enorm. Att TV-kamerornakan skildra delar av det allra mest dramatiskaförloppet gör också sitt till för att förstärka det-ta intryck. Bilderna av World Trade Centersom rasar samman på södra Manhattan kom-mer att stanna kvar i minnet hos de flesta. Dethar sagts många gånger förut men det förtjä-nar att upprepas: med terrorattackerna motUSA den 11 september 2001 överträffas deflesta scenarier i de värsta katastroffilmerna.

Redan den första dagen pekas exilsaudiernUsama bin Ladin och hans organisation al-Qaida ut som huvudmisstänkta för dådet.USAs president George W. Bush proklamerarsamtidigt att USA kommer att hålla varje landsom hyst terroristerna ansvariga, vilket inne-

2) Huntington 1996. Jfr. McKibben 2002, sid. 38ff.

10

bär att också det talibanstyrda Afghanistansom bin Ladin haft som sin bas ses som skyl-digt till terrorattackerna i USA. Knappt enmånad senare, den 7 oktober 2001, svarar USAtillsammans med Storbritannien genom ettflyganfall mot Afghanistan. Målet sägs varaatt slå sönder de träningsläger som al-Qaidahar där och att förstöra den militära infra-struktur som terroristerna och talibanregimenhar byggt upp i Afghanistan. Det militäraangreppet samordnas med motangrepp frånoppositionella rebeller inne i Afghanistan ochefter några veckors stridigheter har talibaner-na störtats från makten, först i huvudstadenKabul och efter hårda strider också i Kanda-har. Den 22 december kan en interimistisk nyledare, Hamid Karzai i installeras, samtidigtsom en internationell fredsbevarande styrka,ledd av Storbritannien, inleder sitt uppdrag iAfghanistan. Den för terrordåden eftersökteoch huvudmisstänkte bin Ladin eller taliban-ledaren Muhammed Omar har trots intensivaefterspaningar fortfarande inte hittats, medanflera hundra andra al-Qaida-anhängare gripsoch interneras på den amerikanska Guanata-nomobasen på Kuba.

Att såväl terrorattackerna mot USA sommotattackerna mot Afghanistan och efterspe-let av dessa händelser redan har förändratvärldspolitiken i någon utsträckning är klart,även om det fortfarande är för tidigt att sägahur. Klart är att världens ledande demokratihar förklarat att de befinner sig i krig motvärldsterrorismen och att samtliga Natolän-der för första gången i organisationens histo-ria förklarat att paragraf fem i stadgan (somslår fast ett angrepp på ett land i alliansen är ettangrepp på samtliga länder) är giltig. Nya alli-anser mellan länder formas och gamla lösesupp och terrorismen har hamnat högst upp på den internationella politiska dagordningen

vid alla toppmöten. Många har säkerligenmotiv att utnyttja dessa händelser för egna,helt andra syften, men det hindrar inte att terrorattacken och attacken mot Afghanistansätter sin prägel på hela det internationellasamfundet sedan hösten 2001, allt medanandra frågor kommit helt i skymundan.

Rimlig nyhetsförmedling?Frågan om hur viktiga dessa händelser är i ettstörre perspektiv är för tidigt att spekulerakring när det gäller de världspolitiska konse-kvenserna. Desto lättare är det då att konstate-ra att de är viktiga mediehändelser som domi-nerar nyhetsrapporteringen under lång tid ochdärmed också får antas ha haft en stor opini-onsmässig betydelse.3 Frågan om mediernabryr sig om terrorkrig och Afghanistankrig ärhelt ointressant eftersom var och en under des-sa dagar kan ta del av ett enormt nyhetsflödekring händelserna. Mer relevant är däremotdiskussionen kring hur medierna bevakarattackerna. Präglas bevakningen av saklighetoch objektivitet? Finns olika och av varandraoberoende källor i rapporteringen? Hur är fördelningen mellan fakta, åsikter och speku-lationer? Helt enkelt, vad får vi veta om terror-attacken och Afghanistanattacken de förstadagarna? Uppfyller medierna de krav som kan ställas i ett demokratiskt samhälle när detgäller information, granskning och fri debatt?

Det har hittills inte saknats uppfattningarom hur det förhåller sig med den saken, även om några vetenskapliga undersökningarännu inte presenterats. Styrelsen för psykolo-giskt försvar (SPF) har gjort en första sam-manställning av hur de svenska mediernaagerade det första dygnet efter terrorattacker-na och hur allmänheten valde att följa nyhets-rapporteringen inledningsvis. Studien visaratt de stora medierna vidtog en rad särskilda

3) Strömbäck 2001, sid. 185; Hadenius & Weibull 1994, sid. 380f.

11

åtgärder. Sveriges Television slog ihop sina trenyhetsredaktioner Rapport, Aktuellt och SVT24 och kommersiella TV4 tog bort all reklamfrån sina sändningar. Dagstidningarna omfat-tade betydligt fler sidor än vanligt och trycketpå nyhetssajterna på ”nätet” var mycket stort.Genomgången av hur svenska folket fick vetaom nyheten om terrorattackerna visade atttelevisionens betydelse som informations-källa vid kriser ökar, också när något inträffarunder dagtid då de flesta arbetar. 38 procentnåddes av nyheten via TV, 29 procent genomradio och 27 procent genom att någon personberättade vad som hänt.4

De amerikanska nyhetsföretagens domi-nans när det gäller distributionen av nyheteroch framförallt nyhetsbilder har annars påta-lats som ett problem efter terrorattackerna.Om mängden material från händelsernascentrum den gången är ett problem, är bristenpå material från Afghanistan fyra veckorsenare ett minst lika stort problem. I oktoberfinns knappast någon från talibanregimenoberoende journalist på plats när de förstabomberna faller och de slutna gränserna göratt journalisterna den första tiden befinner sighelt utanför det centrala skeendet. De lokalaTV-stationernas team som blockerar gatornapå södra Manhattan och vars dramatiska bilder kablas ut över världen utgör en starkkontrast till överfulla journalisthotell i Isla-mabad där representanter för den samladevärldspressen har att rapportera om händelse-utvecklingen i ett helt annat land än det där de befinner sig.

De källkritiska resonemangen har hittillsinte heller saknats i samband med diskussio-nen om mediernas bild av de båda attackerna,även om bristen på systematiska studier ock-så här inte uppmanar till generaliseringar.

Ryktesfloran kring terrorattacken är relativtomfattande. Länge förekommer uppgifter omatt också det amerikanska utrikesdeparte-mentet bombats och de uppgifter om antaletdödsoffer som först uppges visar sig senaregrundlösa. I ett numera välkänt nyhetsinslag iTV visas hur en palestinsk kvinna på Västban-ken jublar efter beskedet om terrorattackerna iUSA. Inslaget väcker stor uppmärksamhet,starka känslor och kraftfulla fördömanden i en då mycket omskakad omvärld. I efterhandvisar det sig att bildsekvensen är ”tillrätta-lagd” och att kvinnan i själva verket jublatefter att ha försetts med godsaker av det TV-team som var på plats.5

När det gäller Afghanistanattackerna ärsituationen något mindre exceptionell ochnärmast att jämföra med andra moderna krig,till exempel Irakkriget 1991 eller konflikten iKosovo 1999, där en USA-ledd allians angri-per ett enskilt land. Som vid alla dessa krigförekommer en hög grad av censur och kon-troll över rapporteringen från krigsområdet.Båda de krigförande parterna söker också nu utnyttja medierna i egna syften. Nattligaavfyrningar av missiler från moderna krigs-fartyg är den bild av Afghanistankriget somUSA vill förmedla till världen. Bilder av lem-lästade civila svarar mot talibanernas behovav att visa oskyldiga offer. Vilka mål som i själ-va verket träffas och vilken skada de åstad-kommer är lika svårt för medierna att ta redapå som vad som orsakar de afghanska döds-offren och de personliga och materiella skadorsom visas upp av talibanregimen.

Manipulationer och lögner hör onekligentill krigets klassiska propagandistiska arsenal,och den intressanta frågan är knappast omsådana företeelser faktiskt förekommer ocksådenna gång utan hur de behandlas av de rap-

4) Morge & Modh 2002, sid. 41.5) Pressens Tidning nummer 15 2001.

12

porterande medierna och uppfattas av medi-ernas publik. Av det skälet är det väsentligt attgranska hur det manifesta medieinnehålletförhåller sig till olika partsinlagor och käll-uppgifter. Fungerar källkritiken bättre ellersämre i krigs- och krislägen? Vad händer medkällkritik och nyhetsvärdering i situationerdär det finns alldeles för mycket att berätta omoch när det finns alldeles för lite informationatt återge?

En annan fråga i sammanhanget är ommedierna, alldeles oavsett tillgången på infor-mation och relevanta uppgifter, ger en sned-vriden bild av läget på grund av egna värder-ingar eller arbetsmetoder som på ett avgö-rande sätt skapar en partisk och tendentiösnyhetsförmedling. I den svenska debattenframförs från flera håll synpunkten att svens-ka medier i allt för stor utsträckning accepteratamerikanska synsätt vid dessa båda händel-ser, vilket utgör ett hinder för en objektiv rap-portering. Några är också av uppfattningenatt de svenska medierna klart tar ställning förvästerländska värderingar och synsätt ochframställer den muslimska världen som efter-bliven, fanatisk och hotfull. I en krönika i tid-ningen Journalisten ger till exempel Publicist-klubbens ordförande Jan Guillou sin syn påkonsekvenserna av ”amerikaniseringen”:

För det första kom svenska läsare att få hela krigs-

rapporteringen från amerikanska medier rakt in i

svenska medier via de snabböversättare som

vanligtvis tituleras USA-korrespondenter. Snart

uppstod en tyst överenskommelse om att nu gällde

helt nya regler. Nu behövde källor och sakuppgifter

inte längre kollas.6

Det går självfallet att hitta enstaka exempel urdet digra nyhetsflödet på den typen av artiklaroch inslag, men frågan är om denna inställ-

ning verkligen är det huvudintryck dengenomsnittlige nyhetskonsumenten har frånUSA-rapporteringen eller av Afghanistan-skildringarna.

Avsikten med denna studie är bland annatatt belysa hur de större svenska medierna faktiskt bevakar dessa stora händelser och hurde verkligen hanterar de problem som rimli-gen uppstår när det gäller tillgången på nyhe-ter, nyheternas trovärdighet och nyhetsför-medlingens allsidighet. Ofta blir forsknings-rapporter av detta slag dock tyvärr närmastskolmästaraktiga kriarättningar med innebör-den att medierna gjorde det mesta fel jämförtmed hur de i en ideal värld borde ha gjort. Det får till följd att rapporterna mest samlardamm på forskarnas bokhyllor medan denfrejdiga debatten om hur medier och journa-lister klarat sina uppgifter i stället förs medsälta och schwung på publicistklubbar och i branschorgan.

Med denna studie vill vi därför inte marke-ra akademisk distans till journalistiken, utansnarare närma oss dess innersta väsen. Då ärdialogen med journalister och andra mediefö-reträdare väsentlig och det fordrar en ömse-sidig förståelse mellan medieforskare och me-dieverksamma. För vår del innebär denna för-ståelse en, inte minst från omfattande egnajournalistiska erfarenheter, självklar insikt omflera av nyhetsjournalistikens grundläggandearbetsvillkor. Nyhetssändningar och artiklarmåste produceras varje dag året om, det är oftaont om tid och det är nästan alltid brist på re-daktionella resurser av något slag. Eftersom deideala förhållandena för en högkvalitativ jour-nalistisk verksamhet av ekonomiska skäl sällanexisterar, är det föga fruktbart att fråga sig var-för inte resultatet av journalistiken är perfekt.

Vår utgångspunkt är inte heller det oupp-nåeliga idealet utan den vardagliga normen.

6) Guillou 2002.

13

Hur fungerar journalistiken under ”normala”villkor och varför fungerar den på detta sätt?De högst vanliga rutinerna, prioriteringarnaoch värderingarna på redaktionen, som liggerbakom den dagliga nyhetsjournalistiken, ärintressanta att undersöka. Det motiverar eningående analys av hur medierapporteringenfaktiskt ser ut.

Vi är emellertid också av uppfattningen attjournalistikens företrädare inte alltid kangömma sig bakom förmenta överideologiskabegrepp som professionalism och nyhetsvär-dering. Det finns skäl till att vissa professio-nella ideal i yrket är förhärskande och detfinns grunder till att vissa händelser blir storanyheter medan andra aldrig uppmärksam-mas. När viktiga saker inträffar i världen ärdet av största intresse att granska vilken rolldessa begrepp spelar för hur nyheterna pro-duceras och presenteras. Diskussionen omhur ledande svenska medier bevakar terror-attackerna och Afghanistanattackerna hand-lar därför inte om att leta enstaka misstag elleromdömeslösheter, ty sådana finns alltid i ettstort material. Intressantare, ur opinions-mässig och demokratisk synvinkel, är att dis-kutera systematiska mönster i bevakningenoch hur mediesystemet i sin helhet fungerar i dessa situationer.

Det finns mot denna bakgrund mycketstarka skäl att intressera sig för hur dessa dra-matiska händelser skildras i medierna. Fråndet att det första passagerarplanet flyger in idet ena tornet av World Trade Center är terro-rismen och svaret mot terrorismen en nyhetsom dominerar medieflödet på ett sätt som ärsällsynt i modern tid. Särskilt med tanke påmediernas ökande utbud och tilltagande frag-mentering är terrorhändelsernas dominans ide svenska medierna anmärkningsvärd.7

Det tycks ändå finnas en allmänt utbreddenighet om att världen trots allt inte är sig likefter den 11 september 2001. Frågan om hurvärlden då kommer att bli, och hur det kom-mer att påverka oss, är central vid bedöm-ningar av hotbilden mot Sverige och synen påden internationella säkerheten efter terror-attackerna och Afghanistanattackerna. Då deflesta svenskar framförallt får sin bild av dennya dramatiska utvecklingen från de svenskamedierna är det relevant att granska vilkenbild de ledande svenska medierna ger av dessa händelser och vilka tolkningar av förloppet som är mest framträdande under de första dagarna efter terrorattackerna,respektive efter USAs attack mot Afghanis-tan.8

Syfte och frågeställningarDet övergripande syftet för denna studie är attgranska:• hur svenska nyhetsmedier bevakar och

beskriver terrorattackerna mot USA i omedelbar anslutning till attackerna, samt

• hur svenska nyhetsmedier bevakar ochbeskriver USAs attacker mot Afghanistan iomedelbar anslutning till dessa.

Studiens övergripande frågeställningar är: • Vilka teman är vanligast förekommande i

rapporteringen?• Vilka källor är vanligast förekommande i

rapporteringen?• Hur vanligt förekommande är olika slags

spekulationer?• Hur vanligt förekommande är svenska

aspekter av händelserna?• Hur vanligt förekommande är antiameri-

kanska respektive antimuslimska retoriskafigurer?

7) Morge & Modh 2002, sid. 8f.8) Ibid & Modh 2002, sid. 40ff. Jfr Strömbäck 2001, sid. 102.

14

Medierapporteringen om terrorattackerna iUSA och Afghanistanattackerna var och äroerhört omfattande, vilket gör det nödvändigtatt avgränsa studien på ett rimligt sätt.

Metod och materialStudien baseras på en granskning av allt jour-nalistiskt medieinnehåll i följande medier ochprogram: morgontidningarna Dagens Nyhe-ter och Svenska Dagbladet, kvällstidningarnaExpressen och Aftonbladet, den kommersiellaTV-kanalen TV4s nyhetsprogram Nyheterna22.00, samt public service-televisionens bådanyhetsprogram Rapport 19.30 och Aktuellt21.00. Med journalistiskt medieinnehåll avsessamtliga artiklar på nyhetsplats i huvudtid-ningarna (ej bilagor) och inslag i TV-nyheter-nas huvudsändningar. Valet av tidsperiodmotiveras av att det i denna studie är särskiltintressant att granska hur journalistiken fun-gerar i ett dramatiskt skede och att de förstafem dagarnas mediebevakning bör ge en godbild av detta. Valet av medier motiveras av attdet är särskilt intressant att veta hur de natio-nellt ledande medierna behandlade dessahändelser. Genom att det är huvudtidningar-na som analyseras ingår till exempel inte eko-nomi och näringslivsbilagor i Dagens Nyheteroch Svenska Dagbladet i analysen och inte heller televisionenes A-ekonomi vilket sanno-likt påverkar mängden material som belyserekonomiska aspekter av de båda händelserna.Vidare är det de första upplagorna av de fyratidningarna som granskats varje dag.9

Tidsmässigt avgränsas studien till att täckatvå perioder av de fem följande dagarnasmedieinnehåll vid de båda analyseradeattackerna. Den första perioden inbegripermedierapporteringen från och med tisdagenden 11 september till och med lördagen den 15

september eller söndagen den 16 september,beroende på medium. Från och med lördagenden 15 september, då USAs nationella säker-hetsråd sammanträder och president GeorgeW Bush förklarar att USA är i krig, övergårmedierapporteringen från att huvudsakligenhandla om vad som hade hänt och varför, tillvad som skulle kunna hända.

Den andra perioden inbegriper medierap-porteringen från och med söndagen den 7oktober till och med torsdagen den 11 oktobereller fredagen den 12 oktober 2001. De bådatidsperioderna omfattar därmed fem dagar ivarje fall, vilket möjliggör vissa grundläggan-de jämförelser av hur medierna rapporterarom och beskriver terrorattackerna mot USArespektive de USA-ledda attackerna motAfghanistan. I båda fallen ingår allt nyhets-journalistiskt material som skildrar händelsermed direkt eller indirekt anknytning till terror-attackerna respektive Afghanistankriget.

Det innebär att vid sidan av rena nyhets-artiklar i tidningarna analyseras också ny-hetsanalyser och reportage samt krönikor avanställda eller fristående medarbetare. I TVanalyseras nyhetsinslag, reportage samt stu-diokommentarer av såväl redaktionens egnamedarbetare som av utomstående experter.Vid bedömningen av nyhetsmaterialet haringen skillnad gjorts mellan egenproduceratoch byråproducerat material, utan allt inne-håll analyseras efter samma principer.

Opinionsmaterial i pressen som ledare,debattartiklar och insändare inkluderas inte iinnehållsanalysen. Det är i sammanhangetinget ointressant material utan ger viktiga per-spektiv på hur den svenska debatten i dessafrågor ser ut. Till sin karaktär avviker emeller-tid dessa journalistiska genrer kraftigt frånnyhetsjournalistiken vilket gör att en naturlig

9) Undantagen utgörs av ett nummer av Svenska Dagbladet som införskaffades i efterhand samt av Aftonbladets extra-upplaga den 11 september.

15

avgränsning i denna begränsade studie varitden mellan nyhets- och opinionsjournalistik.

I detta sammanhang kan nämnas att en stu-die om den svenska debatten på ledarsidor,kultursidor och i krönikor efter terrorattacker-na publicerades hösten 2001 av NäringslivetsMedieinstitut. I rapporten studerades dettainnehåll i de åtta tidningarna Aftonbladet,Dagens Nyheter, Expressen, Göteborgs-Posten, Nerikes Allehanda, Svenska Dagbla-det, Sydsvenska Dagbladet och Östgöta Cor-respondenten. Den kvalitativa studiens förfat-tare Erik Zsiga menade att det fanns flera pro-blem med den svenska opinionsjournalistikenefter den 11 september: ledarsidorna var förhomogena och likriktade, kultursidorna förvänsterinfluerade och krönikörerna för utstu-derat kontroversiella.10

Ett annat övervägande som har gjortshandlar om hur Usama bin Ladin, terrorist-nätverket al-Qaida och TV-stationen al-Jazee-ra ska stavas. I mediematerialet finns exempelpå ett flertal olika stavningar. Vi har konse-kvent valt att använda de som nämns imeningen ovan när vi själva använder nam-nen, medan vi i citaten återger namnen så somde stavas i de artiklar och inslag vi citerar.

Att analysera innehållEn central metod inom journalistikforskning-en är innehållsanalysen.11 Denna metod är denvanligaste vid studier av det journalistiskautbudet. Innehållsanalysen kan dock barauttala sig om vad ett meddelande säger och i

vidare studier av förklaringar till detta inne-håll och/eller effekter av innehållet måsteinnehållsanalysen kompletteras med andradatamängder.12

Flera olika typer av innehållsanalyser nämns vanligen inom journalistikforskningen.Den rent deskriptiva innehållsanalysen be-skriver ett faktiskt medieinnehåll. Den norma-tiva innehållsanalysen relaterar innehållet tillsärskilda uppställda normer för innehålletsutseende.13 En tredje variant av innehållsana-lyser är de explanativa eller förklarande i vil-ka innehållet antingen utgör en oberoendevariabel som kan förklara till exempel medi-eeffekter eller utgör beroende variabler i stu-dier där de bakomliggande orsakerna tillmedieinnehållet undersöks.14 Vidare kaninnehållsanalyser vara jämförande till sin natur och huvudsakligen baseras på studierav medieinnehåll vid olika tidpunkter och iolika medier eller ta sikte på jämförelser medandra delar av kommunikationsprocessen.15

Innehållsanalysen kan vidare vara anting-en kvalitativt eller kvantitativt inriktad. Denkvalitativa innehållsanalysen betonar tolk-ningen av texten, tar sikte på dess kvaliteteroch kan inte sägas vara karaktäriserad avnågon enhetlig metod. I denna inriktningryms i stället olika texttolkningstraditionersom hermeneutik, strukturalism och semi-otik.16 Den kvantitativa innehållsanalysen bygger på en kvantifiering av det manifestainnehållet och en systematisering i syfte attkunna dra generella slutsatser.17 Strävan efter

10) Zsiga 2001.11) Hornig Priest 1996, sid. 66. 12) Hvitfelt 1991, sid. 41 och sid. 48ff. 13) Mest kända svenska exemplet är förmodligen Jörgen Westerståhls objektivitetsundersökningar av public service-

mediernas saklighet och opartiskhet under 1960-talet.14) Asp 1986, sid. 20f., Johansson 1994, sid. 2, och Hvitfelt 1991, sid. 40.15) Johansson 1998, sid. 19f.16) Johansson 1994, sid. 3ff.17) För en definition se t.ex. Berelson 1952, sid. 18: ”a research technique for the objective, systematic and quantitative

description of the manifest content of communication”, eller Krippendorf 1980, sid. 21: ”a research technique for making replicable and valid inferences from data to their context.”

16

systematik kännetecknas av att allt relevantmaterial studeras och att data är relevanta förde vetenskapliga problem eller antagandensom formulerats.18 En annan grundtanke äratt forskaren med denna inriktning är skildfrån mätinstrumentet och att det således skavara möjligt att tack vare precisa definitionernå samma resultat oberoende av vem som göranalysen.19

Den kvantitativa innehållsanalysen utgören metodologisk hörnsten i detta arbete. Denvalda metoden bygger på en kvantifiering avdet synliga innehållet och en systematisering isyfte att kunna dra generella slutsatser omdetta innehåll. Strävan efter systematik kän-netecknas av att allt relevant material studerasoch att data är relevanta för de vetenskapligaproblem eller antaganden som formulerats.En annan grundtanke är att forskaren meddenna inriktning är skild från mätinstrumen-tet och att det således ska vara möjligt att tackvare precisa definitioner nå samma resultatoberoende av vem som gör analysen. Ofta ärdet korrekt att beskriva metoden som en kvantifiering av data utifrån kvalitativa obser-vationer. Det analyserade medieutbudet ärursprungligen av kvalitativt slag, men kodasoch tilldelas olika värden som sedan redovisasi tabeller och diagram. Det kan därför varakorrekt att säga att all kvantitativ analys börjarmed någon form av kvalitativ analys, och att skillnaden mellan metoderna inte gällerfrågan om tolkningen förekommer utan snarare hur tolkningen går till.

Medieinnehållet i denna studie granskasgenom en kvantitativ innehållsanalys utifrånett på förhand konstruerat kodschema, i kom-bination med en kvalitativ innehållsanalysoch med kvalitativa observationer som pre-senteras i form av citat i materialet. Valet av

citat görs för att öka förståelsen av det analy-serade materialet och ge läsaren en bättrekänsla för dess särart.

Analysenheten är, om ingenting annatsägs, hela artiklar i tidningarna eller tematiskainslag i TV. Ett tematiskt inslag kan vara etttelegram eller inslag med samma inriktning,men ett och samma inslag kan också innehållaflera tematiska inslag genom att beakta flerateman inom ramen för samma övergripandepresentation. Innehållsanalysen kommerbland annat att beakta det utrymme och denuppmärksamhet dessa händelser fick i olikamedier, de aktörer och källor som framkom-mer i materialet, teman och vinklar, fakta ochspekulationer, bilden av olika personer, hotbilden mot Sverige, höger- och vänster-argument samt public service-mediernas roll.

Rapportens dispositionEfter denna inledning kring studiens syfte ochfrågeställningar följer tre teoretiskt oriente-rade avsnitt om massmediernas roller i denmoderna demokratin i allmänhet och i sam-band med krissituationer i synnerhet.

I det första avsnittet behandlas medie-strukturen och där belyses globaliseringen avmediesystemet och dess konsekvenser förmediernas produktionsvillkor och mediernasutbud. De strukturella betingelserna bakommediernas kommersialisering analyseras lik-som aktuella trender när det gäller använd-ning av olika medier och det totala utbudet avmedier som erbjuds publiken.

Nästa avsnitt skiftar fokus från medie-struktur till medieinnehåll och diskuterarbegreppet medielogik och i vilken utsträck-ning den är en relevant beskrivning av detaktuella utbudet. Nyhetsjournalistikens all-männa utveckling mot ett dramaturgiskt

18) Hvitfelt 1991, sid. 4ff.19) Ibid. och Johansson 1994, sid. 1.

17

berättande och åtföljande personifiering ochpolarisering av innehållet diskuteras.

Mot bakgrund av den allmänna utveck-lingen när det gäller mediestruktur och me-dieinnehåll inriktas det närmast följande av-snittet mot vad som är utmärkande för justkrigs- och krisjournalistik. Villkor och utbudför denna journalistik diskuteras särskilt motbakgrund av teorier kring propaganda ochkällkritik. Vidare behandlas frågan om före-komsten av typiska drag i den journalistiksom skildrar terrorism i olika former. Slutli-gen redovisas relevanta forskningsresultatnär det gäller mediebevakning av andra inter-nationella kriser och krig.

I nästa del av rapporten presenteras dengenomförda undersökningen. Det faktiskahändelseförloppet redovisas dag för dag efterden 11 september och den 7 oktober. Samtidigtgörs en total sammanställning över allt analy-serat mediematerial i undersökningen, hurstort utrymme det tar i anspråk i nyhetssänd-ningar och i tidningar och hur bevakningenvarierar under olika dagar i varje förlopp.

I de närmast följande avsnitten presenterasundersökningsresultaten i detalj från varjedelundersökning. Redovisningarna följer istort samma upplägg men de båda analysera-de händelseförloppens karaktär motiverar

också särskilda studier av vissa fenomen som är typiska för respektive händelse. I des-sa båda kapitel förekommer redovisningar avvilka journalistiska genrer som funnits före-trädda i materiellt, vilka ämnesmässiga temansom dominerar och vilka källor som förekom-mer i artiklar och inslag. Vidare granskas före-komsten av spekulationer på olika områdenoch i vilken utsträckning journalistiken bidrartill dessa spekulationer. Andra områden somgranskas är förekomsten av svenska perspek-tiv i materialet, artiklar och inslag som berörmediernas roll vid dessa händelser samt ana-lyserade enheter som berör diskussionenkring bilden av amerikaner och muslimer.

I det avslutande avsnittet förs en diskus-sion kring resultaten i undersökningen motbakgrund av de inledningsvis formuleradeteorierna kring medieutveckling, medieinne-håll och krisjournalistik. Av den anledningenanalyseras här vilka faktorer som framföralltpåverkar bevakningen av de båda händel-serna och vad som kan förklara hur journa-listiken utvecklas i dessa situationer. Avslut-ningsvis diskuteras vad denna mediebevak-ning och journalistik i dramatiska situationerinnebär för möjligheterna att garantera denfria opinionsbildningen och ytterst demokra-tins kvalitet.

18

Att på flera hundra mils avstånd kunna sekrigs- och terrorhandlingar ske i realtid, idirektsändning, är unikt. Men det var just det-ta som var möjligt den 11 september, när debåda planen av typ Boeing 737 och Boeing 767flög in i World Trade Centers 110 våningarhöga torn, klockan 08.45 och 09.03 lokal tid. ISverige var klockan då 14.45 respektive 15.03.Redan efter en timme (klockan 16.00 svensktid) visste 65 procent i Sverige om vad somhänt. Efter ytterligare en timme hade sam-manlagt 80 procent av svenskarna nåtts avnyheterna om de dramatiska händelserna.20

Vad detta visar är att nyhetsförmedlingen idag inte bara är globaliserad, utan också attden sker närmast i realtid. Eftersom huvudde-len av världens medier är privatägda företagsom agerar på konkurrensutsatta marknader,innebär det också att det finns ett ständigt eko-nomiskt och kommersiellt tryck på nyheter-na.21 Det gäller även nyheter som vidarebe-fordras av svenska public service-medier, ochdetta av två skäl. Det första är att mediesyste-met i sin helhet i huvudsak är privatägt ochkommersiellt, medan det andra är att ocksåpublic service-medierna i viss utsträckninghämtar sina nyheter och filmsekvenser frånutländska, kommersiella bolag.

Studerar man vilka nyhetsmedier svens-karna använde sig av det första dygnet för attfölja händelserna i USA, var TV det absolut

dominerande mediet. 98 procent uppger attde följde nyheterna via televisionens nyhets-sändningar. Motsvarande andel för radiorespektive morgontidningarna var 29 procent.Intressant är att 11 procent följde nyheternavia Internet, en nästan lika stor andel som desom följde nyheterna via kvällstidningarna(13 procent).22 Detta visar dels att Internet håller på att bli en allt viktigare informations-källa i vårt land, åtminstone vid exceptionellahändelser som denna, dels att nyhetssystemetär expanderande.

Nyckelord om man ska förstå det modernamediesamhället och dess strukturella särdragär därför globalisering av nyhetssystemet,marknadsanpassning och kommersialisering, ex-

panderande mediesystem samt nyheter i realtid.

Globaliserade nyheterUnder de senaste decennierna har det pågåtten omfattande omvandling av både länders,ekonomiers och människors sociala landskap;en omvandling som på intet sätt är avslutad.Oftast går den här omvandlingen underbeteckningen ”globalisering”, med vilketbland annat avses det faktum att tidigare fastanationsgränser fått allt mindre betydelse i enrad olika avseenden och att det ömsesidigaberoendet mellan nationer har ökat.23 Inteminst har ekonomier världen över blivitberoende av varandra, vilket i sin tur har

GLOBALA NYHETER DYGNET RUNT

20) Morge & Modh 2002, sid. 40.21) Demers 1999; McChesney 2001; McManus 1994; Baker 2002.22) Morge & Modh 2002, sid 42.23) Castells 2000a, 2000b, 2001; Holm 2001; Petersson (red.) 1997; SOU 2000:1 m.fl.

19

påverkat politikens möjligheter och räckvidd.Enligt sociologen Manuel Castells är informa-tionsteknologins framväxt den faktor sommer än andra skapat förutsättningar för glo-baliseringen, genom att den till sin karaktär ärgränsöverskridande och gränsupplösande.24 Iinledningen till sitt trebandsverk om informa-tionsåldern skriver Castells bland annat att:

I det agrara utvecklingssättet är sålunda källan till

växande överskott en kvantitativ ökning av arbete

och naturresurser (i första hand jord) i produktions-

processen, liksom dessa resursers naturgivna egen-

skaper. I det industriella utvecklingssättet är det

viktigaste upphovet till produktivitet införandet av

nya energikällor, samt förmågan att decentralisera

energianvändningen genom hela produktions- och

cirkulationsprocesserna. I det nya, informationella

utvecklingssättet är källan till produktivitet

kunskapsalstringens, informationsbehandlingens

och symbolkommunikationens teknik.25

Detta har betydelse, eftersom det innebärbåde att den viktigaste tekniken (det vill sägainformationsteknologin) och källorna till pro-duktivitet (det vill säga kunskapsalstring,informationsbehandling och symbolkommu-nikation) till sin natur är gränsöverskridandeoch teoretiskt sett platsoberoende. Därmedhar globaliseringen möjliggjorts.

Övergångarna från ett agrart via ettindustriellt till ett informationellt utvecklings-sätt skulle kunna beskrivas som paradigm-skiften26, och utifrån det menar Castells att det informationsteknologiska paradigmet harfem kännetecken. Det första kännetecknet äratt information är råvara. Tekniken går ut påatt agera mot information, inte bara att få

information att agera mot tekniken som fallethar varit i tidigare revolutioner.27 Det andrakännetecknet är den nya teknikens genomsyran-

de effekter.28 Eftersom information i en ellerannan form är en integrerad del av all mänsk-lig aktivitet, så finns det inga mänskliga processer som kan förbli opåverkade av infor-mationsteknologin.

Det tredje kännetecknet är att varje systemsom använder sig av den nya informations-teknologin präglas av en nätverkslogik, vilket isin tur har betydelse för det fjärde känneteck-net, nämligen flexibilitet. Det femte känneteck-net, till sist, är ”de specifika teknikformernasväxande konvergens till ett starkt integrerat

system, inom vilket de gamla, åtskilda teknis-ka utvecklingslinjerna bokstavligt talat bliroskiljaktiga”.29

Utvecklingen inom medieområdet illustre-rar Castells resonemang. Var gränsen går mellan dator, TV, tidning och radio blir alltmer svårt att avgöra, när man kan se på TV idatorn och när såväl tidningar som TV- ochradiokanaler finns på Internet med egna hem-sidor.30 Samtidigt har det blivit allt vanligareatt tidningar på sina webbupplagor lägger infilmer och ljudspår, vilket exempelvis gjordeatt en läsare av New York Times på Internetkunde se – inte bara läsa om – planen flyga ini World Trade Center.

På ett globalt plan kan utvecklingen inommedieområdet också illustrera hur det infor-mationsteknologiska paradigmet bland annathar skapat förutsättningarna för medieföre-tagen att expandera och utvecklas till globaltverksamma mediekonglomerat. Som denamerikanske professorn Robert W. McChes-ney har konstaterat:

24) Se Castells 2000a, 2000b, 2001.25) Castells 2001, sid 40.26) Jfr. Kuhn 1962/1997.27) Castells 2001, sid 92. 28) Ibid 2001, sid 92. 29) Ibid 2001, sid 94. 30) Jfr. Castells 2001, sid 375–427; Seib 2001; Hvitfelt & Nygren (red.) 2000; Carlsson 2002.

20

När man tidigare ville få insikt i mediesituationen

i ett land måste man först skaffa sig kunskap om de

lokala och nationella medierna och därefter se var

den globala marknaden – vilket för det mesta var

detsamma som import och export av film, TV-pro-

gram, böcker och musik – kom in. Idag måste man

först skaffa sig ett grepp om det globala kommer-

siella systemet och sedan avgöra hur lokala och

nationella medier skiljer sig från systemet i stort.31

Nyckelorden om man ska förstå det globalamediesystemet är koncentration, horisontell ochvertikal integrering samt nätverk.32 Vid sekel-skiftet dominerades den globala medie-marknaden av sex företag, sett till årliga in-täkter. De var Time Warner, Disney, Viacom, News Corporation, Bertelsmann och GeneralElectric. Deras sammanlagda årliga intäkter ärstörre än vad de därnäst följande 20 företagentillsammans har, så dominansen är betydan-de.33 Och strax efter sekelskiftet gick AmericaOnline (AOL) och Time Warner ihop, någotsom inte bara illustrerar konvergensen mellanföretag med rötter inom olika medietyperutan också skapade en verklig gigant på denglobala mediemarknaden. De förväntade årliga intäkterna från AOL Time Warner är 40miljarder dollar. I det perspektivet är svenskamedieföretag som Bonniers små: år 2000 hadeBonniers en omsättning på cirka 1,8 miljoneramerikanska dollar.34

Med horisontell integrering avses att ettföretag försöker behärska så mycket som möjligt av utbudet inom sitt speciella område,vilket innebär att den yttersta formen av hori-sontell integrering är monopol.35 Med vertikalintegrering avses att ett medieföretag försökerbehärska inte bara produktionen av en viss

typ av medieinnehåll, utan också distribu-tionskanalerna.36 De senaste årens utvecklingpå mediemarknaden ger exempel på hurmedieföretagen försöker uppnå båda former-na av integrering. Globalt sett kan det illustre-ras av en lista över delar av Time Warners tillgångar, före samgåendet med AmericaOnline:• det största kabel-TV-systemet i USA, som

kontrollerar 22 av de 100 största markna-derna;

• majoritetsandelar i kabel-TV-kanalernaCNN, Headline News, CNN Internatio-nal, Cinemax, TNT, Turner Classic Movies, Cartoon Network med flera;

• majoritetsandel i TV-bolaget U.S. WB;• delägare i kabel-TV-kanalen Comedy

Central;• filmbolaget Warner Bros, ett av världens

tolv största filmbolag, samt filmbolagetNew Line;

• TV-produktionsbolaget Warner Bros, enav världens största producenter av TV-program;

• USAs största förlagsgrupp för veckotid-ningar och tidskrifter, vilken bland annatger ut Time, People, Sports Illustrated ochFortune;

• Warner Music Group, ett av världens femstörsta skivbolag;

• en bokförlagsgrupp som sammantaget har42 procent av bokförsäljningen utanförUSA;

• 150 Warner Bros-butiker;• 90 procent av Time Warner Telecom, som

säljer telefonabonnemang;• 37 procent av Road Runner, ett bolag som

säljer Internetabonnemang;

31) McChesney 2001, sid. 131.32) Castells 2001; McChesney 2001; Demers 1999; Bagdikian 2000; Hjarvard 2001a, 2001b.33) Bagdikian 2000, sid. x.34) Carlsson & Harrie (red.) 2001, sid. 17.35) McChesney 2001, sid. 56.36) McChesney 2001, sid. 60; Hjarvard 2001b, sid. 26.

21

• en biografkedja med över tusen salongerutanför USA;

• de professionella idrottslagen AtlantaHawks och Atlanta Braves.

Därutöver har Time Warner ägarintressen ibland annat franska, sydafrikanska, japanskaoch tyska bolag för produktion och sändandeav TV-program och filmer.37 Detta visar tyd-ligt att strävan är både ökad horisontell ochvertikal integrering. Time Warner är inte baraen av världens största producenter av medie-innehåll. Genom bokutgivning, tidskriftsut-givning och så vidare kan en film produceradav Time Warners bolag marknadsföras avandra av Time Warners bolag och nå såväl TV-tittare som bokläsare, tidskriftsläsare,Internetsurfare, restaurangbesökare och ävensportintresserade. Men också traditionellt settsvenska medieföretag strävar efter horisontelloch vertikal integrering, samtidigt som deexpanderar utomlands. Modern Times Grouphar exempelvis ägarintressen inom TV, radio,tidningar, annonsbyråer, filmproduktion,Internet med mera, i länder som Sverige, Estland, Lettland, Litauen, Danmark, Finland,Norge, Tjeckien, Ungern, Spanien, Italien,Luxemburg, Storbritannien, Kina och Japan.38

Även Bonniers, Nordens största medieföre-tag, har ägarintressen i ett flertal olika bran-scher, förutom tidningsutgivning, och i ettflertal olika länder.39

Mediemarknaden är alltså i växandeutsträckning globaliserad, och de domineran-de företagen bör närmast betecknas sommediekonglomerat med intressen i ett flertalolika branscher. De behöver inte ens ha sitt

ursprung inom vare sig mediemarknadernaeller nyhetsproduktionen. De tre traditionelltsett största nyhetsförmedlarna på TV-områdeti USA är ABC, CBS och NBC, och de ägs avDisney, Viacom respektive General Electric.40

Och medan Disney har sitt ursprung inom dentecknade underhållningen, så har GeneralElectric sitt ursprung helt utanför mediemark-naden. Det gäller även världens enskilt störstaföretag, General Motors, som numera ägerbland annat de tre största satellit-TV-bolagen iUSA.41

Samtidigt som mediemarknaden ochnyhetssystemet i växande utsträckning är glo-baliserat, är det dock viktigt att komma ihågatt dess grad av globalisering varierar beroen-de av land, region och stad. Ett nyckelbegreppi det sammanhanget är nyhetsnät, formuleratav Gaye Tuchman för cirka 25 år sedan. Vadsom blir nyheter är enligt henne i hög gradberoende av nyhetsnätets utformning, det villsäga av vid vilka platser och från vilka perso-ner som journalister söker nyheter, samt avhur grovmaskigt nätet är.42 Detta varierar i sintur beroende av om mediet i fråga är lokalt,regionalt, nationellt eller globalt. Ju större geo-grafiskt område ett medium har ambitionenatt täcka, desto mer grovmaskigt blir nätet.

Mediernas organisatoriska strukturer harsålunda betydelse; de sätter upp filter sommöjliga nyheter måste passera för att bli fak-tiska nyheter. När det gäller just det globalanyhetsomloppet så har de internationellanyhetsbyråerna en central gatekeeper-funk-tion.43 Sannolikheten för att en möjlig nyhetockså ska bli en faktisk nyhet ökar därför i pro-portion till om den möjliga nyheten sker på en

37) Listan hämtad från McChesney 2001, sid. 144–145.38) Hadenius & Weibull 1999, sid. 296–297.39) Ibid 1999, sid. 292–305.40) McChesney 2001, sid 59, sid. 139–151; Bagdikian 2000, sid- viii–xliv.41) Bagdikian 2000, sid. xii.42) Tuchman 1978, sid. 15–39.43) Jfr. Shoemaker & Reese 1996, sid. 105–139.

22

plats där de internationella nyhetsbyråernahar representation. De internationella nyhets-byråernas ekonomiska ryggrad är dock eko-nomiska nyheter, vilket gör att det finns enkoncentration på platser som är centrala i denglobaliserade ekonomin. Utifrån det konstate-rar Stig Hadenius och Lennart Weibull att:

Det är främst i-länder som dominerar nyhetsflödet,

medan u-länder får en mycket begränsad uppmärk-

samhet. [...] Typiskt är att över 60 procent av samt-

liga nyhetsjournalister i världen är stationerade i

Västeuropa och USA. Nyhetsfilmerna i TV domi-

neras helt av de västeuropeiska förmedlingsföreta-

gen. En studie av nyhetsströmmarnas förhållande

till handelsströmmarna kunde också visa att det

fanns en mycket stor överensstämmelse.44

Att tala om ett globaliserat medie- och nyhets-system syftar därmed på att medie- ochnyhetssystemet över tid har fått en relativt settallt mer global räckvidd och på att geografiskaterritorier inte har samma betydelse längre,inte på att alla delar av världen skulle varajämlika i det avseendet. Den norske medie-forskaren Stig Hjarvard menar i den andan attglobaliseringen av den offentliga sfären börses som ”the process through which the natio-nal public sphere gradually becomes deterri-torialized”.45 Med andra ord bör man skiljamellan ett globalt och ett globaliserat medie- och nyhetssystem, där globalt syftar på ettvisst tillstånd medan globaliserat syftar på enprocess.

Detta till trots: Förutsättningen för att enmöjlig nyhet ska bli en faktisk nyhet är intebara dess innehåll, utan också var den möjliganyheten tar plats och om antingen internatio-nella nyhetsbyråer eller korrespondenter

finns på plats för att bevaka det som sker. Deländer och regioner som inte är täckta av deinternationella nyhetsbyråerna eller av natio-nella mediers korrespondenter kan sägasbefinna sig i ”medieskugga”. Omvänt är det rimligt att anta att platser som är täckta av deinternationella nyhetsbyråerna eller av natio-nella mediers korrespondenter kommer attgenerera nyheter, just därför att nyhetsbyråer-na eller korrespondenterna finns på plats. Iden meningen har det geografiska rummet enfortsatt betydelse.

Den tröskel en möjlig nyhet måste passeraär därmed olika hög. En liten händelse kan blien nyhet om den inträffar i New York ellerWashington, medan det krävs en mycket storhändelse i till exempel Tjetjenien eller Ghanaför att det ska bli en nyhet.

Medier och journalistik – vänner eller fiender?I de stora globala mediekonglomeraten ingårde avdelningar eller företag som traditionelltsett förknippas med nyhetsförmedling. Deutgör dock bara en liten del av dessa konglo-merats totala verksamhet. Detta, plus att denlogik som styr moderföretagen är kommer-siell och marknadsorienterad, gör att det inteär rimligt att sätta likhetstecken mellan medi-er och journalistik. Den journalistiska verk-samheten är tvärtom bara en liten del av medie-företagen. Enligt den amerikanske professorni journalistik James Carey är detta ett av journalistikens stora problem: ”The problemis that you see journalism disappearing insidethe larger world of communications.” 46

Vilken effekt detta får på nyhetsför-medlingen är omtvistat, men klart står attnyhetsproduktionen i bolag som ingår i större

44) Hadenius & Weibull 1999, sid. 346.45) Hjarvard 2001b, sid. 24.46) Citerad i Kovach & Rosenstiel 2001, sid. 11.

23

mediekonglomerat lever på de villkor somsätts upp av moderföretaget. Det innebär att nyhetsproducenterna – TV-redaktioner,tidningar, radioredaktioner – har inte mindreän fyra ”marknader” som de är verksammapå: en publikmarknad, en annonsmarknad, ennyhetsmarknad och en kapitalmarknad. Påpublikmarknaden byts uppmärksamhet motinnehåll; på annonsmarknaden byts publi-kens uppmärksamhet mot annonsörernaskapital; på källmarknaden byts publikensuppmärksamhet mot information, och påkapitalmarknaden byts vinstkapital motinvesteringskapital och policy.47

Detta gäller åtminstone de kommersiella(och amerikanska) medierna. För svenskt vid-kommande är situationen något annorlunda ioch med att få medieföretag är börsnoterade.Kapitalmarknaden får därmed en annan ochmindre betydelse än i exempelvis USA. Det ärdock inte detsamma som att kapitalmarkna-den saknar betydelse i Sverige. Tvärtom finnsdet åtskilliga tecken på att ekonomiska över-väganden har fått ökad betydelse i de svenskamedieföretagen under 1990-talet, som en följdav bland annat vikande annonsmarknader,växande medieutbud och därmed hårdarekonkurrens om såväl annonsörer som publi-ker, samt en känsla av hot från Internet.48

Dock menar svenska chefredaktörer fortfa-rande att deras drivkrafter i huvudsak är jour-nalistiska.49 Ekonomin är för dem ett medel,medan journalistiken är målet.

De svenska public service-mediernas frihetfrån annonsberoende gör också situationenannorlunda och att de inte behöver ta hänsyntill någon annonsmarknad. Å andra sidan är

de i viss utsträckning beroende av att åtnjutalegitimitet i förhållande till den svenska statsmakten, vilket gör att man här kan talaom en politisk marknad.

Klart står emellertid att det finns en spän-ning mellan vad man kan kalla en mark-nadslogik och en journalistisk logik.50 Exaktvari denna spänning består är svårare attbesvara, beroende på avsaknaden av klara ochnågorlunda oomtvistade definitioner av vadjournalistik egentligen är. Därmed är en sådansak som journalistisk kvalitet svår att bedöma.Ett intressant försök att definiera vad journa-listik är har dock gjorts av de amerikanska föredetta journalisterna Bill Kovach och TomRosenstiel, inom ramen för ett flerårigt forsk-ningsprojekt, ”Project for Excellence in Jour-nalism”. Utgångspunkten för projektet vartvå frågor: ”If newspeople thought jour-nalism was something different from otherforms of communication, how was it diffe-rent? If they thought journalism needed tochange but that some core principles need-ed to endure, what were those principles?”51

Det svar som författarna ger, och som ärbaserat på ett stort antal seminarier, intervjueroch enkätundersökningar med journalisteroch journalistikforskare som deltagare, är att journalistikens yttersta syfte är att försemedborgarna med sådan information som debehöver för att kunna vara fria och själv-styrande.52 Vidare menar de att det som skil-jer journalistiken från alla andra former av mediekommunikation, är nio element:

1. Journalism’s first obligation is to the truth.

2. Its first loyalty is to citizens.

47) McManus 1994, sid 23.48) Jfr. Hultén 1999; Hvitfelt 1996; Hvitfelt & Nygren (red.) 2000; Bengtsson 2001, sid. 107–135.49) Andersson & Andersson 2002.50) McManus 1994; Baker 2002; Hultén 1999.51) Kovach & Rosenstiel 2001, sid. 11.52) Ibid 2001, sid. 17.

24

3. Its essence is a discipline of verification.

4. Its practitioners must maintain an independ-

ence from those they cover.

5. It must serve as an independent monitor of

power.

6. It must provide a forum for public criticism and

compromise.

7. It must strive to make the significant interes-

ting and relevant.

8. It must keep the news comprehensive and

proportional.

9. Its practitioners must be allowed to exercise

their personal conscience.53

Om en journalistisk logik bygger vidare pådessa element, så bör det som är styrande förvad som blir nyheter vara vad som är viktigtför medborgarna att veta – oavsett vilka kost-nader det för med sig, oavsett hur många sompå förhand kan antas vara intresserad av frå-gan, och oavsett vilka som kan känna sig hota-de av nyheterna. Vidare bör nyheterna varautformade på ett sätt som för medborgarnagör att det viktiga känns intressant och rele-vant, som gör nyheterna begripliga och möjli-ga att sätta i ett sammanhang. Som en kontrasttill detta framstår marknadslogikens krav, vilka enligt McManus är att ”news depart-ments should compete with each other to offerthe least expensive mix of content that protects

the interests of sponsors and investors while gar-

nering the largest audience advertisers will pay

to reach”.54

Det finns med andra ord en stark spänningmellan nyheter utformade utifrån de kravmarknaderna ställer och de krav journalisti-ken som sådan ställer. Åtminstone i teorin. Ipraktiken är graden av spänning beroende avett flertal faktorer i ett mediums omgivande

miljö. Dit hör sådant som utbildningsnivå hospublikerna, förväntningar skapade av histo-riska erfarenheter av ett visst medium eller avett visst mediesystem, ett lands eller en regi-ons kultur, redaktionell kultur, de faktiskaägarförhållandena, de redaktionella medarbe-tarnas förhållningssätt, de fackliga organisa-tionernas styrka med mera. Ingrid Östlund,medieforskare och för närvarande chef förRadio Västernorrland, menar bland annatdärför att man bör göra en åtskillnad mellanolika typer av medieföretag. Sett på en skala såutgörs den ena ändpunkten av kunskapsföre-tag där journalistiken tillåts vara kreativ ochindividberoende, och den andra ändpunktenav industrialiserade tjänsteföretag där jour-nalistiken är serietillverkad. I det senare fal-let fungerar journalistiken närmast som ettmedel för att samla olika målgrupper förannonsörer; innehållet ska därför vara publik-friande och lättsamt för att locka en mass-publik. Detta medan kunskapsföretagen kanerbjuda ett mycket kvalificerat innehåll, där-för att det är vad deras mer nischade publikerförväntar sig och kräver.55

Sett utifrån de element som Kovach ochRosenstiel menar utmärker journalistik, kanman därför något tillspetsat säga att medanvissa medieföretag (kunskapsföretagen) er-bjuder läsare, tittare och lyssnare journalistik,så erbjuder andra medieföretag (de industria-liserade tjänsteföretagen) ett mer allmäntmedieinnehåll, maskerat som journalistik.

Vad globaliseringen och kommersialiser-ingen kan få för faktiska konsekvenser påmediernas och journalistikens innehåll är enfråga som vi återkommer till i nästa avsnitt.Vad som här är centralt är mediernas och jour-nalistikens strukturella förutsättningar, och

53) Kovach & Rosenstiel 2001, sid. 12–13.54) McManus 1994, sid. 85. Kursivering i orginal.55) Östlund 2000.

25

dit hör (1) att mediemarknaden i växandeutsträckning är, om än ojämlikt, globalise-rad, (2) att nyhetsproduktionen i växande ut-sträckning sker inom företag med intressen i ett flertal andra verksamhetsområden vidsidan av nyhetsproduktionen, (3) att strävanefter horisontell och (4) vertikal integrering ärframträdande kännetecken, samt (5) att mark-nadslogiken har kommit att bli allt mer fram-trädande för medieföretagen som sådana.

Om marknadslogiken har blivit allt merframträdande också i nyhetsproduktionen ären mer omtvistad fråga, där avsaknaden avempiri gör det vanskligt att dra slutsatser försvenskt vidkommande. En sak är att ocksånyhetsproduktionen lever på marknadensvillkor i den bemärkelsen att ingen journa-listik produceras av medieföretag som hargått i konkurs. Medieföretagen måste, om äninte exakt varje år, gå med vinst för att någotmedieinnehåll överhuvudtaget ska kunnaproduceras. I den bemärkelsen kan man sägaatt journalistiken är marknadsanpassad ellerkommersialiserad.

En annan sak är huruvida journalistiken ärmarknadsstyrd, i den mening som McManushävdar. Om ekonomin i det förra fallet är medlet och journalistiken är målet, så är journalistiken i det senare fallet medlet ochekonomin målet. Eftersom det inte finnsnågon svensk empiri får frågan om huruvidasvensk journalistik är marknadsanpassadeller marknadsstyrd förbli obesvarad. Detenda man kan konstatera är att det sannoliktvarierar betydligt beroende på vilket mediumvi talar om; sannolikheten för att all journa-listik endera skulle vara marknadsanpassadeller marknadsstyrd måste bedömas vara obefintlig. Sådana generaliseringar döljer iregel mer än de avslöjar.

Expanderande mediesystemEn annan central strukturell faktor som präg-lar medie- och nyhetssystemet är dess starktexpanderande karaktär, åtminstone sett i ett10–15 års perspektiv. För svensk del harmedie- och nyhetssystemet expanderat i tvåfaser. Den första fasen kan sägas ha startat1986, då det blev tillåtet att vidarebefordra iprincip vilka satellitkanaler som helst i kabel-TV-näten. Den verkliga startpunkten blevnyårsaftonen 1987, då kommersiella TV3 brötSveriges Radios monopol på TV-sändningarpå svenska och riktade mot en svensk publik.Två år senare tillkom Nordic Channel (senareKanal 5) och 1990 Nordisk Television, somsedermera blev TV4. Hösten 1991 fick kom-mersiella TV4 tillstånd att sända i marknätet.Sedan dröjde det bara ett par år tills statensradiomonopol bröts. Hösten 1993 började de första privata radiokanalerna att sända.56

På bara några få år gick Sverige från ett me-dielandskap som på etermediesidan domi-nerades fullständigt av två TV-kanaler ochfyra radiokanaler, samtliga producerade och sända av public service-bolag, till en mång-fald TV- och radiokanaler med betydande privata inslag.

Om etermedieexplosionen var det känne-tecknande för den första expansionsfasen, såär den elektroniska kommunikationen detsom kännetecknar den andra expansionsfa-sen. Rent tidsmässigt kan den sägas ha inlettspå allvar 1995, då Internet började få sprid-ning. Det året var andelen regelbundna Internetanvändare, med vilket menas att mananvänder Internet minst en gång i veckan, 4procent. Sedan fördubblades andelen de när-maste åren, till 9 procent 1996, 19 procent 1997och 34 procent 1998. År 2000 var andelen 49procent.57 Samma år hade 80 procent av svens-

56) Djerf-Pierre & Weibull 2001, sid. 307–324.57) Bergström 2001, sid. 285.

26

karna tillgång till Internet, antingen i hemmet,i skolan eller på arbetet.58

I takt med att antalet Internetanvändarehar ökat, och det oerhört mycket på en kort tid,så har också antalet hemsidor ökat dramatiskt.Även om bara en bråkdel av dessa ägnar sig åt nyhetsförmedling av något slag står det bortom allt tvivel dels att utbudet på Internethar expanderat oerhört snabbt, dels att Inter-net har blivit allt viktigare också när det hand-lar om nyhetsförmedling. För etablerademedieföretag är det närmast en självklarhet idag att man också måste ha en hemsida, menutöver dessa så har det tillkommit en mängdelektroniska nyhetstjänster och medieföretagsom endast är etablerade på Internet. Aldrigförr har så mycket information varit tillgäng-lig för så många, i rent kvantitativa termer.

Nyheter dygnet runtTillkomsten och spridningen av Internet harpå många olika sätt påverkat medieföretagenoch nyhetsförmedlingens villkor.59 Utan att gåin på djupet av dessa förändringar, kan detkonstateras att Internet har påverkat nyheter-nas hastighet, dess tillgänglighet samt möjlig-heten till interaktivitet och större lagrings-kapacitet. I detta ligger att den traditionelladefinitionen av massmedier har kommit att blimindre giltig. De tre egenskaper som skiljer utmasskommunikationen från andra former avkommunikation, enligt Hadenius och Weibull,är att den är (1) enkelriktad, (2) ”opersonlig”eller offentlig, samt (3) samtidig.60

Nyhetsförmedling via Internet är vare sigenkelriktad eller samtidig, inte i den bemär-kelse som orden brukar användas. Även omman på sajten Aftonbladet.se lägger ut en vissnyhet vid en given tidpunkt, är möjligheterna

till återkoppling och interaktivitet betydligtstörre än när papperstidningen publicerarsamma nyhet. Och medan det finns en samti-dighet som är jämförbar i det att Internettid-ningen lägger ut nyheten vid en given tid-punkt på samma sätt som papperstidningennår ut i handeln vid en given tidpunkt, så kannyheten på Internet uppdateras ett flertalgånger under en och samma timme eller dag.Genom arkivfunktionen finns den dessutomkvar, så i termer av faktisk nyhetskonsumtionhar samtidigheten minskat.

Huruvida sajten Aftonbladet.se är ett mass-medium på samma sätt som tidningen Afton-bladet är det, är med andra ord tveksamt. Oav-sett vilket leder det faktum att nyheter påInternet kan uppdateras i princip när somhelst, till ett ökat tempo i nyhetsproduktio-nen. Enligt Peppe Engberg (tidigare chef-redaktör på tidningen Vision som numeraheter FinansVision) har detta lett till att parol-len ”fort men fel” blivit allt mer accepterad.Han fortsätter:

Det har ändrat den journalistiska metodiken. Om

du förr gjorde research för att sedan publicera, så

börjar resan numera med att du publicerar en lätt

draperad hypotes för att efterhand bygga ut och

revidera din historia under direkt [...] medverkan –

från dina läsare. Och inte minst: genom ett effektivt

växelspel mellan olika redaktioner. En effekt:

Demarkationslinjen mellan sanning och lögn ris-

kerar att växa igen som en dåligt underhållen

rågång mellan två skogsskiften.61

Ett annat sätt att uttrycka det är att nyheterstyrda av deadlines har ersatts av livejourna-listik eller journalistik i realtid. Och det med-för risker, som också den amerikanske journa-

58) Carlsson & Harrie (red.) 2001, sid. 195.59) Se bland annat Hvitfelt & Nygren (red.) 2000; Seib 2001; Castells 2001; Carlsson 2002.60) Hadenius & Weibull 1999, sid. 15.61) Engberg 2001.

27

listen och professorn i journalistik Philip Seibhar pekat på:

Even if news coverage is supposed to mirror what

has happened or is happening, journalists must

decide where to place the mirror. Failure to exercise

thoughtful control over the positioning of the

mirror and the delivery of the image it captures

means providing a product that is ‘unedited’ in the

word’s truest sense. To take this point a step

further, an argument can be made that at least

some live coverage is not really journalism at all. It

is voyeurism. Journalism is a process: gathering in-

formation, analyzing its veracity and importance,

acquiring supplemental information, and then

putting it in an understandable, useful form for

delivery to the public. Live coverage can short-

circuit that process, going from gathering to deli-

very with nothing in between. This may use the

technological tools of journalism, but it is not

necessarily journalism itself. 62

Nyheter på nätet har gjort att frågan om live-journalistiken, dess möjligheter och risker,inte längre är en fråga enbart för etermedie-journalistiken. Den gäller i lika hög grad skriven journalistik, vilket bidrar till att suddaut skillnaderna mellan olika medieformat ochdess innehåll.

Skillnaden mellan nyhetsproducent ochnyhetskonsument har också suddats ut, vilketkan illustreras av hur nyheten om den så kal-lade Lewinskyaffären kom till allmän känne-dom. Ursprungligen var det nyhetsmagasinetNewsweek som hade grävt fram nyhetenunder flera månaders arbete. I sista stundinför publicering valde man emellertid attvänta med att släppa den till nästa veckasnummer, bland annat därför att det fortfaran-de fanns för stora sakliga oklarheter om vad

som hade hänt och inte hänt. Det dröjde emel-lertid bara fem timmar innan nyheten släpp-tes på Internet, av Matt Drudge, som på Inter-net startat sin egen skvaller- och nyhetshem-sida.63 Att det fortfarande fanns oklarheter omvad som var sant och inte sant, var ingentingsom bekymrade Drudge. Och när nyheten väl”var ute”, då var det legitimt för etableradenyhetsmedier att rapportera om den, trots attsamma oklarheter fortfarande fanns.

Detta illustrerar hur nyhetsmedierna, in-klusive Internet, i vissa fall kan fungera som ett relativt slutet system. Uppgifter i ettmedium sprids till ett annat medium, somsprider det vidare till nästa och så vidare, i enkedja som gör att det i slutänden kan varasvårt inte bara att avgöra var nyheten har sittursprung, utan också om det finns någonegentlig substans i den. Rundgången ökar och därmed blir demarkationslinjen mellanexempelvis sanning och lögn otydligare.

I det sammanhanget spelar tidsfaktorn encentral roll. Före Internet fanns åtminstone förtidningarna givna deadlines, och fram till förnågra år sedan hade också TV-nyheterna förhållandevis få sändningar per dag. Det gav tid åt nyhetsmedierna att kontrollera ochundersöka substansen i olika möjliga nyheter.Ju snabbare nyhetssystemet verkar, ju mernyhetsmedierna känner sig pressade att varaförst med olika nyheter, desto större är riskeninte bara för att felaktigheter eller lögner publiceras, utan också att de får spridning iandra medier. Det gäller inte bara Internet,utan också TV- och radionyheterna i takt medatt antalet sändningar per dag har ökat, och i takt med att vissa medier sänder nyheterdygnet runt.

Risken att felaktigheter får spridning ärsärskilt stor då Internets kapacitet att lagra

62) Seib 2001, sid. 44.63) Se Kovach & Rosenstiel 1999, sid. 11–12.

28

information (gamla artiklar och nyheter) ärstörre än kapaciteten hos traditionella tid-ningar eller TV-nyheter, och då det i sin turhar underlättat för både nyhetskonsumenteroch journalister att använda sig av gamla texter och sändningar som källor. Om felak-tigheter i en nyhet inte korrigeras, innebär detatt de kan fortplantas inte bara i ett kort tids-perspektiv, utan också i ett längre sådant.64

Internet innebär med andra ord både för-delar och nackdelar, för såväl journalister sommediekonsumenter i gemen. Till fördelarnaför journalisterna hör bland annat större till-gång till både aktuell och arkiverad informa-tion, bättre och närmare kontakt med läsareoch tittare, samt mindre beroende av produk-tionstiden. Till nackdelarna hör bland annatatt det medför mindre tid för källkritik, re-search och kontroll av faktauppgifter, ökadstress och som en kombination därav ökadrisk för felaktigheter, samt minskad kontrollöver nyhetsflödena. En effekt som Internethar, som inte redan nämnts, är nämligen ocksåatt källor kan gå ”förbi” medierna och ändå nåut till medborgarna. Därmed ökar källornasmakt på ett sätt över journalisternas.65

Det innebär också att mediernas klassiskafunktion som ”gatekeepers” till offentlighetenhar förändrats eller till och med upphört: ”Theproliferation of outlets diminishes the authori-ty of any one outlet to play a gatekeeper roleover the information it publishes.”66 Det harblivit mycket lättare att hitta information, menden andra sidan av myntet är att det också harblivit lättare för olika aktörer att sprida infor-mation. Och den behöver inte nödvändigtvisöverensstämma med fakta.

Kombinationen av detta och av att den ökade hastigheten i nyhetssystemet har ökat

risken för att felaktigheter sprids i offentlig-heten, gör att människor inte på samma sättsom förr kan förlita sig på att journalistiken ärkällkritisk å deras vägnar. I stället ökar kravetpå nyhetskonsumenternas egen förmåga och vilja att vara källkritiska. Därmed inte sagt att kraven på att journalistiken ska vara käll-kritisk bör sänkas, snarare tvärtom.

Internet medför alltså både fördelar ochnackdelar också för mediekonsumenterna.Till fördelarna hör bland annat större tillgångtill information, snabbare och mer tillgängliganyheter, och att kunna ge feedback. Till nack-delarna hör bland annat att nyheterna kanvara mindre underbyggda, att det blir svårareatt skilja mellan fakta och påståenden, korrektinformation och vilseledande information,och att kravet på konsumentens egen källkri-tik ökar. Med ”vilseledande information”,menas då inte nödvändigtvis falsk infor-mation, utan information som är malplacerad,irrelevant, fragmenterad eller ytlig, och somger illusionen av att man får veta någontingnär informationen i själva verket leder bortfrån kunskap.67

På ett sätt kan man säga att medborgarnasbehov av journalistik har både minskat ochökat. Det har minskat därför att det har blivitallt lättare för vem som helst att söka sin egeninformation. Men det har ökat därför att möj-ligheterna att avgöra vilken information somär pålitlig har minskat i takt med att allt merinformation når offentligheten och i takt medatt ”gatekeeping”-funktionen har försvagats.

Problemet är också att gränsen mellan”verklighet” och ”medierad verklighet” harblivit diffusare i takt med att mediernas bety-delse som informationskälla har ökat. Vissa,som Castells, går till och med så långt att de

64) Se Leth & Thurén 2000, sid. 70–92; Carlsson 2002.66) Ibid.67) Postman 1987, sid. 114

29

hävdar att det inte längre finns någon gräns:

I alla samhällen har mänskligheten existerat i och

handlat genom en symbolmiljö. Det som är histo-

riskt specifikt för det nya kommunikationssyste-

met, som organiseras kring en elektronisk organi-

sation av alla kommunikationsformer alltifrån de

typografiska till de multisensoriska, är inte den vir-

tuella verklighetens lockelse utan uppbygget av en

verklig virtualitet. [...] Vad är då ett kommunika-

tionssystem som, till skillnad från tidigare historis-

ka fenomen, alstrar verklig virtualitet?

Det är ett system där själva verkligheten (det vill

säga människors materiella/symboliska existens)

är helt fångad, helt nedsänkt i ett virtuellt bildsam-

manhang, i en låtsasvärld där företeelserna inte

bara finns på den skärm genom vilken erfarenheten

kommuniceras, utan där de blir själva erfaren-

heten.68

Även om citatet andas en sanningsrelativismsom det finns skäl att vara skeptisk till, pekardet på att människors egna erfarenheter i deflesta fall spelar en tämligen betydelselös roll iförhållande till medierna när det handlar ominformation om samhälle och politik. Och detgäller, om än inte i lika hög utsträckning, journalister och politiker..69 På så sätt bör Sverige och världen, i strukturellt hänseende,ses som ett andrahands- eller tredjehands-informationssamhälle snarare än som ettinformationssamhälle.

Paradoxalt nog har den ökade informations-mängden gjort moderna samhällen mindreinformationstäta, i och med att den ökade tillgången till information har åtföljts av en likaledes ökad tillgång till desinfor-mation, pseudoinformation, skvaller och till information draperad underhållning.Åtminstone om man med information syftarpå uppgifter om faktiska förhållanden i enobjektiv verklighet bortom de medier genomvilka informationen sprids. På samma sätt ärdet ett faktum att vi har mer medier än någon-sin förr, men det betyder inte i sig att tillgång-en till journalistik är större än förr. Det kanmycket väl vara precis tvärtom, beroende påhur vi definierar begreppet journalistik.

Det leder oss in på nästa fråga, om medie-innehållet och journalistikens plats i medier-na. Det kan dock inte ses oberoende av destrukturella faktorer som har diskuterats här.Ett globaliserat och expanderande nyhets-system som verkar i realtid dygnet runt ochsom i grunden är baserat på kommersiellamedier är vad som ramar in nyheternas inne-håll och det som, tillsammans med blandannat politiska regelverk, anger journalisti-kens yttre strukturella villkor. Detta påverkarpå en rad olika sätt nyheternas innehåll, i såvälnormaljournalistiska situationer som i denform av kriser som terrorattackerna mot USAoch kriget i Afghanistan utgör.

68) Castells 2001, sid. 422. Kursivering i orginal.69) Strömbäck 2001, sid. 102.

30

Ett globalt och expanderande nyhetssystemsom verkar i realtid dygnet runt och som igrunden är baserat på kommersiella medier ärvad som ramar in nyheternas innehåll och detsom anger journalistikens yttre strukturellavillkor. Har man ambitionen att förstå medier-nas journalistiska innehåll finns det emellertidfler faktorer som har betydelse. I en viktigforskningsöversikt på området delar de amerikanska forskarna Pamela J. Shoemakeroch Stephen D. Reese in faktorer som påver-kar mediernas journalistiska innehåll på femnivåer.

Figur 1. Olika nivåer av faktorer som har betydelse för journalistikens innehåll.70

Till faktorerna på den individuella nivån hörjournalisternas och övriga anställdas utbild-ningsnivåer, deras bakgrunder och erfarenhe-ter, deras yrkesetik, deras personliga värder-

ingar och åsikter samt deras makt inom me-dieorganisationerna. Till medierutinerna hörfaktorer som handlar om tillvägagångssätt föratt införskaffa, behandla och bearbeta samtutforma nyheterna. Medierutinerna är där-med de faktorer som i journalistikens vardagpräglar nyhetsarbetet på ett förhållandeviskonkret plan. De är i sin tur kopplade till denorganisatoriska nivån, som handlar om hurmedieföretagen är organiserade. Exempel påorganisatoriska faktorer är ägandeförhållan-den, om medieföretaget har en traditionellchefredaktör eller en ”publisher” med ansvarinte bara för det journalistiska innehållet utanockså för ekonomin, och hur ett medieföretagär organiserat i olika avdelningar och redak-tioner.

Extramedienivån handlar, till skillnad omde tre föregående, om faktorer utanför medi-erna själva som ändå har betydelse för journa-listikens innehåll. Dit hör mediernas förhål-lande till källorna och källornas grad av maktöver innehållet. Nära kopplat till det är faktorer såsom olika intresseorganisationersuppbyggnad och styrka och hur politiskakampanjer bedrivs. Andra mycket centralaextramediefaktorer är exempelvis de lagaroch förordningar som reglerar mediernasverksamhet, graden av konkurrens på medie-marknaden, mediernas förankring i det omgi-vande samhället och den teknologiska utveck-

JOURNALISTIK SOM SPEGEL

ELLER FIKTION

70) Shoemaker & Reese 1996, sid. 64ff.

Organisatorisk nivå

Ideologisk nivåMedierutiner

Extramedie-nivå

Individuell nivå

31

lingsnivån. På den ideologiska nivån, till sist,återfinns faktorer som handlar om ett samhäl-les övergripande kulturella och ideologiskavärderingar, och hur dessa påverkar journa-listikens innehåll.71

Det journalistiska innehåll i press eller eter-medier som möter mediekonsumenterna äralltså ett resultat av mycket komplexa samspeloch processer. Dessa samspel och processersker inom ramen för de yttre strukturella faktorer som diskuterades i förra avsnittet,och som med terminologin från Shoemakeroch Reese framförallt befinner sig på extrame-dienivån och den organisatoriska nivån. Justdet faktum att processerna är komplexa gör attdet kan vara svårt att sortera vilka faktorersom har störst betydelse, och att lokalisera varmakten i olika medieorganisationer egentli-gen ligger.

Om man ändå ska koncentrera det fortsattaresonemanget till några centrala faktorer, så ärnågra nyckelord om man vill förstå mediernasjournalistiska innehåll, medieformatet, medier-

nas behov av uppmärksamhet, medielogiken,nyhetsvärderingarna och källornas betydelse.

Inom formatets gränserEtt lika trivialt som sant påstående är att det ärsvårt att få in fyrkantiga kuber i runda hål. Derunda hålen begränsar på ett avgörande sättvad som är möjligt att få in i dem. På sammasätt förhåller det sig med mediernas format:de sätter gränser72, om inte annat så av rentteknisk natur. I den meningen hade MarshallMcLuhan rätt när han yttrade de berömdaorden ”The medium is the message”.73 Ellerför att citera Neil Postman: ”Man kan inte

använda rök[signaler] för filosofi. Formenutesluter innehållet.”74

Exakt vilka gränser formatet sätter varierargivetvis beroende på vilket medium somavses. Varje medieformat sätter sina specifikagränser, samtidigt som det erbjuder möjlighe-ter. Medan tidningsformatet huvudsakligenbygger på det skrivna ordet, bygger TV-for-matet på rörliga bilder. Med andra ord är det bilden som är huvudsaklig meningsbärarei TV, medan texten är huvudsaklig menings-bärare i tidningar.

Bilden som kommunikationsform och tex-ten som kommunikationsform skiljer sigemellertid åt i en rad väsentliga avseenden.Inte minst tydligt är det om man ser det urmediekonsumentens situation. Till att börjamed så innebär läsandet, med Postmans ord,”att följa en tankekedja, något som kräveravsevärd förmåga att klassificera, att dra slut-satser och att resonera”.75 Själva textens upp-byggnad innebär att en läsare måste foga olikaord till varandra i en logisk och begriplig ord-ning. Läsning sker därför linjärt; ett ord följsav ett annat, som följs av ytterligare ett och såvidare. Ska läsandet ha någon som helstmening krävs det därför både att orden i sigoch deras bindningar till varandra förstås. Detkräver också att ordens meningar, deras inne-börder, kan föreställas av läsaren. Genom detta uppmuntrar texten som kommunika-tionsform ett logiskt, sekventiellt och, möjli-gen paradoxalt, fantasifullt tänkande.76 Där-med kräver texten en viss grad av aktivitet hosläsaren. Att läsa betyder därför ”att väga idéermot varandra, att jämföra och kontrasterapåståenden, att förbinda en generalisering

71) Shoemaker & Reese 1996.72) Gans 1980, sid. 160–167.73) McLuhan 1964/1998, sid. 7.74) Postman 1987, sid. 15.75) Ibid, sid. 57.76) Jfr. McLuhan 1964/1998, sid. 81–89; Postman 1987, sid. 51–71.

32

med en annan. För att kunna göra detta måsteman kunna distansera sig från själva orden,något som befrämjas av den isolerade ochopersonliga texten”.77 Texten som kommuni-kationsbärare är därför till sin natur i förstahand riktad till människornas intellekt. För attkunna tillgodogöra sig texten måste bearbet-ningen därför ske kontinuerligt, i läsarensegen takt.

Detta är en väsentlig skillnad i förhållandetill rörliga bilder som kommunikationsform,exempelvis i TV-nyheter. För det första såinnehåller TV-mediet flera olika former avinformationsbärare: bild, text och ljud. För detandra uppträder dessa samtidigt. För det tred-je så har inte konsumenten av TV-bilder maktöver rytmen och tempot. Vid läsning bestäm-mer man själv takten; går det för fort kan mansänka tempot, gå tillbaka några stycken ochläsa om, eller ta en paus. Vid TV-tittandet ärdet producenten som bestämmer takten. Somtittare får man välja mellan att följa med elleravstå.78

Med andra ord utmärks texten av att manföljer en kedja av ord som tillsammans skaparmening, medan TV utmärks av samtidighet.Det gör i sin tur att TV-bilden är bra på attbland annat konkretisera, fånga enskildheteroch väcka känslor, medan texter är mer läm-pade för abstraktioner, logiska tankekedjoroch förmedlandet av fakta.79

Ett textbaserat och ett bildbaserat mediumlämpar sig därför för olika former av nyheter.Båda formaten är begränsande, men de är detpå olika sätt. En tidning kan aldrig på sammasätt som TV fånga dramatiken i ett skeende,

medan tidningen däremot är bättre på attbeskriva de strukturella och bakomliggandeorsakerna bakom samma händelse. Formatetkommer före innehållet; innehållet måste där-för nödvändigtvis spela på formatets villkor.

Det gäller även nya medier som Internet,som dock är friare än de traditionella medier-na i förhållande till sitt format. I likhet med TVkan en hemsida på Internet nyttja såväl taladesom skrivna ord samt still- och rörliga bilder. I den meningen är Internet ett multimedium.Samtidigt ger Internet i likhet med tidningar-na mottagarna makt över takten och över i vilken ordning man ska ta del av informatio-nen. Detta illustrerar hur Internet förmåröverskrida de traditionella mediernas gränseroch hur Internet tvingar fram nya definitionerav gränser. Med Manuel Castells ord: ”multi-medias kanske viktigaste egenskap är att de i sin domän drar in flertalet kulturella uttryck,i all deras mångfald. Deras inträde betyderslutet för åtskillnaden, ja kanske alla distink-tioner, mellan audiovisuella och tryckta medier, populärkultur och elitkultur, under-hållning och information, utbildning och opinionsbildning.”80

Av detta bör man dock inte dra slutsatsenatt Internet inte skulle vara bundet av sitt for-mat – en sådan tillspetsning saknar empirisktstöd. Hur snabb uppkoppling man har ochbildskärmens storlek är bara två exempel påhur formatfaktorer har betydelse också förInternet. Däremot innebär det att de gränsersom Internets format sätter är andra, vidareoch möjligen mer flexibla än för de traditio-nella massmedierna.

77) Postman 1987, sid. 57–58; Castells 2001, sid. 377–385.78) Strömbäck 1998.79) Altheide & Snow 1979, 1991; Singer 1980; Postman 1987; Hart 1999.80) Castells 2001, sid. 421.

33

Begränsat format– obegränsad verklighetSamtidigt som alla mediers format är begrän-sat är den verklighet som journalistiken rapporterar om obegränsad. I samtliga led inyhetsprocessen ställs det därför stora krav påurval, och därmed på kriterier för hur urvaletska göras. Det gäller både vilka händelser, frå-gor eller skeenden som överhuvudtaget väljsut för att uppmärksammas, och vilka aspektereller delar av händelser, frågor eller skeendensom får utrymme i en artikel eller ett inslag.

En utgångspunkt om man vill förstå nyhets-journalistikens urval är det faktum att detråder ett ständigt överskott på information ochett ständigt underskott av uppmärksamhet.Samtidigt är det ett måste för medierna attfånga människors uppmärksamhet; den kaninte tas för given. I själva verket är mediernasförmåga att fånga människors uppmärksam-het nyckeln till framgång på samtliga de mark-nader som de konkurrerar på.

Ju bättre ett medium är på att fånga männi-skors uppmärksamhet, desto större är fram-gången på publikmarknaden. För medier somär beroende av annonsfinansiering innebär detatt deras möjligheter att få och ta bra betalt förannonserna ökar. Deras ställning på nyhets-marknaden ökar också; ju större ett medium är desto mer intressant är det för källor med intressant information att ge den till justdet mediet. Kombinationen av framgång på publikmarknaden, annonsmarknaden ochnyhetsmarknaden gör att medieföretaget harstörre möjligheter att gå med vinst – antingenekonomiskt om det är privat eller i termer avlegitimitet om det är ett public service-företag– och att få tillgång till riskkapital.

Mediernas behov av att fånga människorsuppmärksamhet skapar därför ett tryck pådem; ett tryck som verkar i åtminstone två

dimensioner. För det första i valet av vilka möjliga nyheter som ska uppmärksammas; för det andra i hur de nyheter som har valts ut ska utformas och presenteras. Ju hårdarekonkurrensen är, desto hårdare blir detta tryckpå medierna.

För att medierna ska kunna klara sig i denkonkurrensen, krävs det att de tar hänsyn tilldet egna formatet. I sig är det ett självklart kon-staterande. Det vore märkligt om radion valdenyheter utifrån dess bildmässiga kvaliteter,precis som är naturligt att en möjlig källas förmåga att uttrycka sig verbalt har störrebetydelse för etermedier än för tidningar.

En teori som handlar om detta är teorin ommedielogiken. Ursprungligen formulerades denav de amerikanska medieforskarna David L.Altheide och Robert P. Snow för drygt 20 årsedan:

In general terms, media logic consists of a form of

communication, the process through which media

present and transmit information. Elements of this

form include the various media and the formats

used by these media. Format consists, in part, of

how material is organized, the style in which it is

presented, the focus or emphasis on particular

characteristics of behavior, and the grammar of

media communication. Format becomes a frame-

work or a perspective that is used to present as well

as interpret phenomena.81

Sett ur det här perspektivet antar medielogi-ken i det närmaste en metafysisk skepnad. Vaddet handlar om är dock att medieinnehålletska ses som ett resultat av ett mediums format,dess organisation, interna arbetsvillkor, normer och uppmärksamhetsbehov. Medier-na själva, snarare än verkligheten bortommedierna, ska ur det perspektivet ha blivit detbestämmande för vad som blir nyheter. Därför

81) Altheide & Snow 1979, sid. 10; 1991, sid. 9.

34

hävdar författarna också att den organiseradejournalistiken är död:

In a media world, organized journalism is dead; we

are postjournalists for two general reasons. First,

journalistic practices, techniques, and approaches

are now geared to media formats rather than

merely directing their craft at topics; second, the

topics, organizations, and issues that journalists

report are themselves products of media–journalis-

tic formats and criteria.82

Vad som avgör om någonting blir en nyhet ärmed andra ord inte dess viktighet eller rele-vans, utan om den passar mediet självt. Efter-som rörliga bilder är det främsta meningsbä-rande elementet i TV-nyheter, blir tillgångentill bra bilder därför en avgörande faktor förom en händelse ska uppmärksammas ellerinte. Genom att förse TV-nyheterna med brabildmöjligheter kan därför påtryckargruppereller partier öka sannolikheten att de ska upp-märksammas. På så sätt blir medielogiken styrande inte bara för medierna, utan också förde som vill bli uppmärksammade av medier-na. Den klassiska spegelmetaforen – att medi-erna endast speglar verkligheten – vänds tillsin motsats. I stället för att medierna speglarverkligheten så speglar verkligheten mediernaoch dess logik.

I svensk och nordisk tappning har medie-logiken kommit att förknippas med ett antaltekniker eller journalistiska grepp som medi-erna använder just för att fånga människorsuppmärksamhet: 83

1. Tillspetsning. Begränsat utrymme och beho-vet av uppmärksamhet gör att det inte finnsplats för långa och abstrakta resonemang. I

stället måste journalisten, eller den personsom framträder som källa i journalistiken,fatta sig kort och formulera sig klart ochtydligt. Innehållet måste i en eller annanmening spetsas till och ersättas av passandeformuleringar och/eller bilder. Annars riskerar artikeln eller inslaget att drunkna iinformationsflödet.

2. Förenkling. Begränsat utrymme och en tids-nöd som oftast omger både journalisternaoch mottagarna gör att komplexitet måsteersättas av förenklingar. Mångfalden i argu-ment och nyanseringar måste inskränkas,på samma sätt som det invecklade måstekunna framställas enkelt och koncist. Alla,eller i princip alla, bör kunna förstå inne-hållet i en artikel eller ett inslag som riktarsig till en masspublik; annars riskerar mass-publiken att krympa.

3. Polarisering. Ska uppmärksamheten kunnaupprätthållas är polarisering och konflik-ter en av de kanske viktigaste metoder-na. Exempelvis har den amerikanske statsvetaren Timothy E. Cook skrivit att”Conflict may be one of the few cross-cultural characteristics of news”.84 Polari-seringar och konflikter väcker känslor, samtidigt som de också förenklar. De säkraoch enkla uppfattningarna som kan ställasmot varandra ges därför företräde framförden prövande hållningen, den omfattandeargumenteringen och ”å-ena-sidan-och-å-andra-sidan”-resonemangen.

4. Intensifiering. Att kunna framställa en händelse eller ett skeende som intensivtökar möjligheten för att en nyhet ska upp-

82) Altheide & Snow 1991, sid. x.83) Hernes 1978; Asp 1986; Strömbäck 1998; 2000; Petersson & Carlberg 1990.84) Cook 1998, sid. 101.

35

märksammas. Ett häftigt utbrott från enperson, häftig argumentation, strejker ochsammanstötningar, aktioner och ockupa-tioner med mera passar därför medielogi-ken. Globaliseringsmotståndare som kastarsten är därför journalistiskt mer intressantaän globaliseringsmotståndare som disku-terar fredligt i seminarier. Händelser och skeenden som är intensiva i sig själva ellersom kan intensifieras underlättar ett levan-de och intresseväckande berättande.

5. Konkretion. Det är i regel lättare både att rapportera om och att avbilda något som ärkonkret, som går att ta på, jämfört medabstrakta fenomen. Det som är konkret ärockså lättare att ta till sig för mottagarna.Abstraktioner kräver betydligt mer av mot-tagarna, och därför är risken större att ettmedium förlorar tittare eller läsare om inne-hållet är för abstrakt. Att uppmärksammadet som är konkret eller att konkretisera detsom egentligen är abstrakt är därför två sättsom medierna kan använda för att fångamänniskors uppmärksamhet.

6. Personifiering. Något av det mest konkretasom finns är människor. Det är också få sakersom intresserar oss människor lika mycketsom andra människor. Att ge ett problem, enhändelse eller ett skeende en mänsklig touche, ett mänskligt ansikte, är därför ettsätt för medierna att locka intresse och upp-märksamhet. Personifiering möjliggör iden-tifikation.85 Med tanke på att identiteten ärmänniskors källa till mening och erfaren-het86, det som präglar en människas jag-upp-

fattning, är varje möjlighet till identifikationen stark kraft när människor orienterar sig isin sociala men också mediala omgivning.

7. Stereotypisering. Användandet av stereoty-per är ett sätt för människor att spara tid ochkraft när ny information ska tolkas.87 Detunderlättar skapandet av ordning i tanke-världen och bidrar till att förenkla tänkan-det. Samtidigt tillför stereotyper informa-tion. I och med att stereotyper bygger pågeneraliseringar så skapar de igenkän-ningseffekter: en stereotyp som ingen känner igen är helt enkelt ingen stereotyp.88

De måste vara en del av ett gemensamt tän-kande för att kunna existera. Exempelvisskulle orden ”David” och ”Goliat” varatämligen meningslösa om de inte aktivera-de stereotypen om den lilla personen somhar förmågan att välta omkull den betydligtstörre och starkare personen.

Av de här nämnda teknikerna är stereotypiser-ing den som har diskuterats minst.89 Samtidigthar den troligen en avgörande betydelse förjournalistikens innehåll, inte minst eftersomden verkar i två dimensioner. För det förstapåverkar stereotyper den journalistiskaarbetsprocessen, då både de journalistisktverksamma och deras källor kan antas ha stereotypa uppfattningar om såväl personersom institutioner, händelser och förhållanden.För det andra innehåller mediernas innehållstereotyper, som mer eller mindre svarar motmänniskors egna stereotyper och som i läng-den förmodligen förstärker dessa.90 Politikernsom fifflar, idrottsmannen som dopar sig, den

85) Jfr. bland annat Hart 1999 som skriver om hur TV har skapat en ”intimisering” av politiken, bland annat därför att personer får en så pass framträdande roll i TV-journalistiken.

86) Castells 2000a, sid. 20.87) Angelöw & Jonsson 1990, sid. 105.88) Perse 2001, sid. 164–180; jfr. Fiske & Taylor 1991, sid. 96–142.89) Rent tidsmässigt är det också den teknik som senast har förts till medielogiken. Se Strömbäck 1997, 1998.90) Hvitfelt 1989, sid. 95.

36

lilla människan, offret för myndigheternasmaktutövning – listan över återkommandestereotyper i journalistikens innehåll skulleförmodligen kunna göras lång, även omavsaknaden av empiriska undersökningar påområdet gör att det bara är ett antagande.

På samma sätt som stereotyper är verksam-ma i två dimensioner, så är medielogiken i sinhelhet det. I den första dimensionen har händelser, skeenden eller problem i samhälletsom i sig själva är enkla, tillspetsade, inten-siva, konkreta och som innehåller konflikteroch/eller personer och som överensstämmermed existerande stereotyper utifrån teorin ommedielogiken större möjligheter att bli journa-listiska nyheter än händelser, skeenden ellerproblem som saknar dessa egenskaper. I denandra dimensionen är det större sannolikhetatt händelser, skeenden eller problem somberättartekniskt går att förenkla, spetsa till,polarisera, intensifiera, konkretisera, personi-fiera eller stereotypisera blir journalistiskanyheter än om händelserna, skeendena ellerproblemen inte går att omforma så att det pas-sar dessa tekniker.

Vilka av dessa tekniker som har störst bety-delse beror i stor utsträckning på mediernasformat. Så är TV-journalistiken mer beroendeän tidningsjournalistiken av medielogiken iden meningen att utrymmet i TV-nyheternarent tidsmässigt är mer begränsat än i tid-ningsjournalistiken. TV är också mer beroendeav bilder för att fånga människors uppmärk-samhet, och finns det bilder på intensiva ske-enden eller händelser eller på personer ökardet sannolikheten för att det ska bli en nyhet.Av de fyra medieformaten TV, tidningar, radiooch Internet kan man antagligen hävda – ävenom det saknas empiriska undersökningar – attmedielogiken har starkast genomslag i TV,

därefter i radio och tidningar och i minstutsträckning i Internetbaserade medier.

Det är dock viktigt att inte bli allt för medie-formatsdeterministisk. Även om medieforma-tet har stor betydelse för val av och utformningav nyheter, så kan det inte ses fristående frånmediernas position på de olika marknaderna.Ju mer kommersiellt ett medium är, desto stör-re är sannolikheten att det anpassar sig tillmedielogiken. Public service-kanaler har intesamma yttre tryck på sig att nå masspublikensom kommersiella medier har, och behöverdärför teoretiskt sett inte anpassa sig likamycket till medielogiken.

Av betydelse är också vilka publiker medi-erna vänder sig till. Ju mer ett medium vändersig till en masspublik, desto större utrymmekan medielogiken antas få. Och omvänt: ettmedium som vänder sig till en mindre och mernischad publik med högre utbildningsnivå ochstörre intresse för samhällsfrågor och politik,behöver inte anstränga sig lika mycket för attfånga människors uppmärksamhet som ettmedium som riktar sig till alla. På samma sättskiljer sig produktions- och marknadsvillkorenmellan tidningar som är prenumererade ochsom måste säljas varje dag. De senare har ettmycket större behov av att varje dag fångamänniskors uppmärksamhet; medielogikenbör därför få ett starkare genomslag i dessa tidningar.

Att värdera nyheterTeorin om medielogiken används tämligenofta som förklaring till varför nyheter utfor-mas på det sätt som sker, trots att den faktisktinte är heltäckande empiriskt undersökt. Attdet trots det ofta hänvisas till medielogiken iforskningslitteraturen är dock ett skäl att utgåifrån att den har en stark förklaringskraft.91

91) Hernes 1978; Petersson & Carlberg 1990; Nord 1997; Strömbäck 1998, 2000 och 2001; Asp 1986; Hvitfelt 1989; Mazzo-leni & Schultz 1999; Mughan & Gunther 2000; Kaase 2000; Hjarvard 2001a m.fl.

37

Ett annat sätt att förstå hur mediernas inne-håll formas är att utgå ifrån hur medierna själ-va värderar nyheter. Enligt Herbert J. Gans ärdet huvudsakligen fyra överväganden somgörs redaktionellt vid bedömningar av nyhe-ter. För det första, hur högt upp i makthierar-kierna befinner sig personer eller institutionersom är inblandade i en möjlig nyhet? För detandra, vilken betydelse har möjliga nyheterför nationen och det nationella intresset? Fördet tredje, hur många personer berörs av enmöjlig nyhet? Och, för det fjärde, vilken bety-delse har möjliga nyheter för det förgångnaoch/eller framtiden?92 Graden av viktighetoch relevans för samhället i dess helhet ochmänniskorna som lever i det ska sålunda varabestämmande, om man följer det resone-manget.

En annan ”checklista” för vad som passarsom nyheter har sammanställts av John H.McManus efter en genomgång av befintligforskning.93 Vissa av hans punkter gällerendast nyheterna i TV, men huvuddelen ärlika giltig för tidningsjournalistiken.

A synthesis of research about criteria of new-

sworthiness yields the following news values:

1. Timeliness – how new, or recent is the issue or

event?

2. Proximity – how close to the location of the vie-

wers is the issue or event?

3. Consequence – how important is the issue or

event to local viewers?

4. Human interest – how much emotion does the

issue or event generate?

5. Prominence – how well known are the

people in the issue or event?

6. Unusualness – how unlikely or surprising is

the issue or event?

7. Conflict – how much disagreement/destruc-

tion is there between persons, organizations,

nations, or between humans and nature?

8. Visual quality – how arresting are the visuals

that might be gathered about the issue or

event?

9. Amusement – how much immediate gratifica-

tion, such as a smile or laugh, irony, or satis-

faction of curiosity does the issue or event

have?

10. Topicality – how much audience interest alrea-

dy exists about the issue or event? 94

Den här listan över faktorer som har betydelsevid nyhetsvärderingen kan ge intryck av attdet är olika möjliga nyheters objektiva kvalite-ter som är avgörande. Så behöver det dockinte vara. Det avgörande är i stället hur deupplevs, dels av journalisterna och dels avmediepublikerna. Den omfattande sterilise-ringsdebatt som bröt ut i Sverige i augusti1997 när Maciej Zaremba skrev ett par kultur-artiklar i Dagens Nyheter om svenska tvångs-steriliseringar fram till 1960-talet, är en godillustration av detta. De fakta som Zarembatog upp var nämligen inte nya. Däremot upplevde många dem som nya, samtidigt somdet faktum att Zaremba kopplade ihoptvångssteriliseringarna med det socialde-mokratiska folkhemsbygget gav frågan enpolitisk sprängkraft.95

Nyhetsvärderingskriteriernas subjektivanatur lämnar också utrymme för en syntesmellan dem och medielogiken, i och med attmedielogiken är verksam i två dimensioner.Antingen ska en historia, för att ta ett exempel,innehålla konflikter, eller så ska den kunnaframställas som om konflikter ingår. Och jufler nyhetsvärderingskriterier en nyhet upp-

92) Gans 1980, sid. 147–152.93) Jfr. Galtung & Ruge 1965/1999; Hvitfelt 1989, sid. 64–65.94) McManus 1994, sid. 119–120.95) Se Arenas specialbilaga Tvångssteriliseringarna – vad lär vi oss? från november 1997.

38

fyller, eller ju fler av medielogikens tekni-ker som kan användas, desto större är sanno-likheten att en möjlig nyhet blir en faktisknyhet.

Nu gäller förvisso de studier av mediernasnyhetsvärderingar som McManus referar till iförsta hand amerikanska medier. Frågan ärdärför om de är giltiga också för svenska förhållanden? En studie som visar att svaret ärjakande, och som utgår från det faktiska journalistiska innehållet och utifrån det drarslutsatser om nyhetsvärderingskriterierna, ärgjord av Håkan Hvitfelt. Den omfattar första-sidorna och huvudartiklarna på dessa i de sexstörsta tidningarna under två månader 1983och 1984. Resultatet var att: sannolikheten föratt en nyhetsartikel ska produceras, publice-ras, plaseras på förstasidan och där bli huvud-artikel ökar ju mer den behandlar (1) politik,ekonomi samt brott och olyckor, och (2) omdet är kort geografiskt eller kulturellt avstånd,3) till händelser och förhållanden (4) som ärsensationella eller överraskande, (5) handlarom enskilda elitpersoner (6) och beskrivs till-räckligt enkelt (7) men är viktiga och relevan-ta, (8) utspelas under kort tid men som del avett tema, (9) ha negativa inslag (10) och harelitpersoner som källor.96

Även om den refererade undersökningenär från 1985, är dess resultat med stor sanno-likhet i huvudsak fortfarande giltiga. Vad den,liksom de tidigare refererade undersökning-arna och teorierna visar, är att det som till sistblir nyheter inte är objektiva kvaliteter hosverkligheten som sådan. I stället utgör journa-listikens innehåll sociala konstruktioner ellergestaltningar av verkligheten.

Vad varje analytiker måste göra är därför attskilja mellan tre olika former av verkligheter.För det första, den objektivt existerande ochfysiska verklighet som finns bortom medierna(premediedata). För det andra, mediernas bilder av verkligheten (intramediedata). Och,för det tredje, människors bilder av verklig-heten (postmediedata).97

Den slutsatsen styrks av forskning gjordkring mediernas dagordningar och deras dag-ordningsmakt. Vad den forskningen handlarom är att det vid varje given tidpunkt finns ett begränsat antal sakområden/problem som får uppmärksamhet i medierna, och attden vikt medierna fäster vid olika sakområ-den/problem har stor betydelse för vilkasakområden/problem som medborgarnauppfattar som viktiga.98 Medierna bestämmermåhända inte våra åsikter, däremot vad vi haråsikter om.

En del av dagordningsforskningen harvarit att undersöka vilka faktorer som harbetydelse för vilka frågor eller problem somblir en del av mediernas dagordning. Till dessa faktorer hör ”gatekeepers”, vad särskiltinflytelserika medier uppmärksammar, spek-takulära händelser i verkligheten, personligaerfarenheter och interpersonell kommunika-tion bland samhällets eliter och människor iallmänheten, samt indikatorer från verklig-heten på hur viktig en fråga, ett problem elleren händelse är.99

Mest intressant i det här avseendet är densistnämnda faktorn. Vad gäller den konsta-terar de amerikanska forskarna James W.Dearing och Everett M. Rogers efter att hagjort en forskningsgenomgång att ”Real-

96) Hvitfelt 1985, sid. 215–216.97) Strömbäck 2001, sid. 18–22; Hvitfelt 1989, sid. 55–60.98) McCombs & Shaw 1972; Lowery & DeFleur 1995, sid. 265–291; Iyengar & Kinder 1987; McCombs 1994; Dearing &

Rogers 1996; Nord 1997; Strömbäck 2000, sid. 145 m.fl.99) Dearing & Rogers 1996, sid. 5ff.

39

world indicators alone seldom put an issue onthe media agenda”.100 Så har forskningenexempelvis kunnat visa att medan ett problemi verkligheten har minskat, så har samtidigtfrågan stigit på mediernas dagordning. Detgäller amerikanska förhållanden, exempelvis ifrågan om luftföroreningar 101, men också iSverige. Bland annat visade Folke Johanssonoch Jörgen Westerståhl för ett antal år sedan attbrottsjournalistiken har varierat i omfattningöver tid, oberoende av den faktiska brottslig-hetens utveckling.102

Med andra ord: i varje led från att någon-ting sker i verkligheten till att en nyhet nårmediepublikerna, så formas och omformashändelsen, skeendet eller problemet för attpassa medielogiken och mediernas nyhetsvär-deringar, vilka i sin tur ytterst syftar till attgöra en obegränsad verklighet till hanterliganyheter på ett sätt som kan locka människorsuppmärksamhet. Ju hårdare konkurrensen är,ju större behov av framgång på annons- ochpublikmarknaderna ett medium har, destorimligare är det att anta att nyheterna drama-tiseras med hjälp av tekniker som är en del av medielogiken.

Samtidigt – och det ska inte underskattas –är journalistiken beroende av information frånandra aktörer och institutioner, vilket gör attjournalistikens innehåll inte kan ses enbartsom ett resultat av inomredaktionella värder-ingar, avvägningar och prioriteringar. Ocksåtillgången till källor har en stor betydelse. Såhar det alltid varit, men behovet av bra munt-liga källor kan också antas ha ökat i takt medatt personifieringen och personcentreringen

har blivit viktigare i såväl journalistiken som iandra samhällssfärer.

Källor och personifieringMed källa avses den plats eller den personvarifrån journalister hämtar direkt eller indi-rekt information. I grund och botten finns dettvå huvudsakliga former av källor: skriftligaoch muntliga.103 Möjligen kan också journalis-terna själva ses som källor 104, i det att de haregna förkunskaper och att de kan ha bevittnatdet en artikel eller ett inslag handlar om. Menäven i sådana fall tenderar journalister att viljaanvända sig av andra källor, om inte annat därför att användandet av externa källor gerintryck av journalistisk objektivitet. AndersSahlstrand respektive Bill Kovach och TomRosenstiel är inne på detta när de skriver att:

Det är vanligt att journalisten redan vet innehållet

i den information som han söker. Vad som behövs

i sådana fall är egentligen inte information utan

yttranden, det vill säga journalisten vill ha någon

som säger det journalisten vill att någon källa

ska säga.105

Journalists who select sources to express what is

really their own point of view, and then use the

neutral voice to make it seem objective, are engaged

in a form of deception.106

Perspektivet i det här sammanhanget är emel-lertid att journalister i regel söker källor därföratt de i sitt arbete behöver information avnågot slag. Informationen bör vara ny ellerupplevas som sådan för att den ska kunna

100) Dearing & Rogers 1996, sid. 29.101) Ibid 1996, sid. 28–29.102) Westerståhl & Johansson 1985.103) Sahlstrand 2000, sid. 11.104) Furhoff 1986, sid. 96–101.105) Sahlstrand 2000, sid. 80.106) Kovach & Rosenstiel 2001, sid. 74.

40

användas i nyhetsproduktionen. Därmed fårde aktörer eller institutioner som har tillgångtill sådan information potentiellt sett en storbetydelse och makt i den politiska kommuni-kationen, i synnerhet om de har tillgång tillexklusiv information. I Sverige med vår omfat-tande offentlighetsprincip finns det emellertiden mycket stor tillgång till fri, ocensurerad ochicke-exklusiv skriftlig information, åtminsto-ne när informationen rör den offentliga sek-torn. Om journalister väljer att använda sig avden typen av skriftliga källor kan de därförbehålla kontrollen över journalistikens inne-håll.

Över tid sett finns det dock indikationer på att de muntliga källorna har fått en ökadbetydelse i journalistiken, i och med att jour-nalistiken har blivit allt mer personifierad ochpersoncentrerad. Med personcentrerad menasdå en journalistik som fokuserar på personer.Med personifierad avses en viss berättarteknik,där personer beskrivs som de primära hand-lande subjekt som åstadkommer olika formerav resultat och handlingar. En personifieradjournalistiks motsats är därför inte en journa-listik där personer saknas, utan en journalistikdär förändringar och händelser ses som resul-tat av strukturella krafter av olika slag. För attcitera de norska forskarna Johan Galtung ochMari Holmboe Ruge:

More problematic is the idea of personification. The

thesis is that news has a tendency to present events

as sentences where there is a subject, a named

person or collectivity consisting of a few persons,

and the event is then seen as a consequence of the

actions of this person or these persons. The alterna-

tive would be to present events as the outcome of

’social forces’ [...].107

Att detta inte bara är en teori visar den tidiga-re nämnda undersökningen av Hvitfelt om vilka nyheter som får plats på tidningarnasförstasidor och där blir huvudartiklar. Enligtden var endast 5 procent av artiklarna heltstrukturella och helt opersonliga. 45 procentvar delvis strukturella: de var opersonliga ochstrukturellt inriktade, men personer var ocksåen del av artiklarna. 28 procent av artiklarnakan klassificeras som personifierade: i dessanyheter var personer orsaken och/ellermedelpunkten.108

Ju mer personcentrerad eller personifieradjournalistiken är, desto större betydelse fårmuntliga källor framför skriftliga källor. Påsamma sätt kan man säga att ju hårdare konkurrensen om nyheter är, desto starkare ärsträvan efter att hitta muntliga källor, eftersomdessa kan ha exklusiv information. Det är detta McManus syftar på när han skriver omnyhetsmarknaden. Det är dock inte bara önskan om exklusiv information som gör attjournalister tenderar att använda muntligaframför skriftliga källor. En annan förklaringär tidsfaktorn: det går många gånger snabba-re att intervjua exempelvis en expert framföratt läsa vad experten har skrivit.

Vidare är, som vi såg tidigare, personi-fiering och konkretion två av medielogikens element. Det gör också att journalister föredrarmuntliga källor. Det är så att säga enklare att taen bild av en person jämfört med att ta en bildav en struktur.109 Muntliga källor är därför attföredra ur ett dubbelt effektivitetsperspektiv:De är effektivare vid insamling av informationoch vid konkurrensen på publikmarknaden.

Vid valet av vilka muntliga källor journalis-ter ska använda sig av finns det flera övervä-ganden som görs, medvetet eller omedvetet.

107) Galtung & Ruge 1965/1999, sid. 26.108) Hvitfelt 1985, sid. 165.109) Galtung & Ruge 1965/1999, sid. 26.

41

Enligt Herbert J. Gans är sex överväganden avsärskilt stor betydelse.110 (1) En källas tidigarelämplighet. Om en källa tidigare har visat sigha tillgång till bra och nyttig information, ökarsannolikheten för att journalister ska användasig av samma källa igen. Över tid kan emeller-tid en ”mättnadseffekt” uppstå, på så sätt attjournalisterna tröttnar på en källa som är allt för vanligt förekommande. (2) En källas produktivitet. Ju mer information man kan fåav en källa, desto effektivare är han eller hon.Därmed är det ekonomiskt och tidsmässigtmotiverat att återanvända källor som visat sigvara produktiva. (3) En källas tillförlitlighet.En källa som visar sig ha tillförlitlig informa-tion ökar i värde, på samma sätt som en källasom någon gång givit missvisande eller direktfelaktig information tappar trovärdighet hosjournalisterna (och mediepublikerna, i denmån de upptäcker att källan har givit miss-visande eller felaktig information).

(4) En källas trovärdighet. I synnerhet närdet finns ont om tid vill journalister hitta källor vars information helst inte behöverkontrolleras. Därför söker de trovärdiga käl-lor, med vilket menas ”those who do not limitthemselves to self-serving information, try tobe accurate, and, above all, are honest”.111 (5)En källas grad av auktoritet. Ju mer auktorita-tiv en källa är, desto bättre. Med auktoritetmenas att en källa har en formell position somgör det möjligt för honom eller henne att utta-la sig i det ämne som är aktuellt. I politiskasammanhang är därför partiledare och minist-rar mer intressanta än riksdagsledamöter, vilka i sin tur är mer intressanta än vanligapartiledamöter och så vidare. 6) En källasmediemässighet. För i synnerhet radio ochtelevision har det en stor betydelse att källor-

na kan formulera sig på ett sätt som passarmedieformatet. För att citera Svenska Dagbla-dets tidigare chefredaktör Mats Svegfors: ”Enlysande politisk analytiker som är klok,ansvarsparat och har mycket god förståelseför samhälleliga processer blir inte en bra partiledare i mediesamhället om han är låg-halt, har utstående öron och talar i falsett.Skulle han ha en benägenhet att svara komp-licerat på enkla frågor om komplicerade sammanhang kan han se ut och låta somRichard Gere. Det är ändå kört.”112

Samtliga dessa journalistiska övervägan-den gör att det finns en stark elitinriktning ijournalistikens val av källor.113 Personer somtillhör någon av samhällets eliter (politiskt,ekonomiskt, militärt, utbildningsmässigt) ärinte bara auktoritativa, de har sannolikt ocksåtillgång till mer exklusiv information sam-tidigt som de, eftersom de tillhör någon avsamhällets eliter, använts som källor tidigare.Därmed går det att bedöma deras grad av tidigare lämplighet, tillförlitlighet, trovärdig-het och mediemässighet. På så vis präglasjournalistikens val av källor av återvinningenssnarare än nytänkandets evangelium.

Samtidigt leder journalistikens prioriteringav muntliga elitkällor till att dessa kan vinnamakt över journalistikens innehåll. En elit-källa som är eftertraktad kan ju alltid vändasig till ett annat medium om han eller hon intefår den vinkel eller det utrymme som man villha i det första mediet. Samtidigt har källanbehov och intresse av att nå ut med informa-tionen, så det är inte självklart att det är jour-nalisten och mediet som är den svagare parten. Om förhållanden mellan journalisteroch källor kan liknas vid en tango, så är detytterst en empirisk fråga vilken part som för

110) Se Gans 1980, sid. 128–131.111) Ibid 1980, sid. 130.112) Svegfors 1998.113) Galtung & Ruge 1965/1999; Gans 1980; Sahlstrand 2000; Strömbäck 2001; Hvitfelt 1985; Cook 1998; Tuchman 1978.

42

dansen.114 Det är också beroende av omstän-digheter i det enskilda fallet.

Det ömsesidiga beroendet mellan journa-lister och elitkällor gör enligt Timothy E. Cookatt man kan karaktärisera samspelet dememellan som ständigt pågående förhandling-ar om nyhetsvärderingarna:

The negotiation of newsworthiness occurs simul-

taneously on several different levels. One is the

explicit battle over the forums in which interac-

tions will occur, as officials and reporters seek to

specify the conditions and circumstances under

which they will meet. Another is the explicit inter-

action within those forums, perhaps exemplified by

the give-and-take of press conferences.

Finally, an indirect and implicit negotiation goes

on when each party to the negotitation is out of

sight of the other – as sources anticipate what will

make news, and as reporters go back to their home

organizations with the raw material and reshape it

into a coherent news account.115

Objektiv journalistik?Sammanfattningsvis visar den här genom-gången att det är i grunden felaktigt att betrak-ta nyheter som neutrala speglar av verklighe-ten. Därmed kan nyhetsjournalistiken aldrigvara objektiv, i den bemärkelsen att journalis-terna som personer är objektiva eller att jour-nalistikens innehåll är objektivt, eller att detendast är objektiva faktorer som styr journa-listikens innehåll. Innebörden av begreppet”journalistisk objektivitet” är dock inte själv-klar.116 Objektiviteten behöver inte nödvän-digtvis syfta på journalisterna som individereller på slutprodukten. Enligt Kovach och

Rosenstiel kan och bör objektiviteten i ställetsyfta på de journalistiska arbetsmetoderna:”In the original concept [of journalism], themethod is objective, not the journalist. The key was in the discipline of the craft, not the aim.”117 Utifrån detta är deras slutsats att journalistikens essens är en verifikationensdisciplin, och för att den ska efterlevas nämnerde fem regler som journalister bör följa för attmetoden ska vara objektiv. (1) Lägg aldrig till någonting i en journalistisk berättelse somdu inte säkert vet. (2) Vilseled aldrig läsarna,lyssnarna eller tittarna, vare sig genom val avinformation eller genom val av berättarteknik.(3) Var så öppen som möjligt med hur du arbe-tar, vilka källor du använder och med vilkamotiv du har. Hållningen bör vara att detmediepubliken behöver veta för att kunnavärdera en nyhet, inklusive dess sanningshalt,det ska inkluderas i artiklarna eller inslagen.Att öppet redovisa varifrån information ärhämtad och vilka källor som används är i dethär sammanhanget ett av de viktigaste kravenman kan ställa på journalistiken.

(4) Förlita dig på din egen självständiga rapportering. Med det menas att journalisterinte ska förlita sig på andra mediers rappor-tering i utformandet av de egna nyheterna.Om inte finns alltid risken att felaktiga uppgifter förs vidare och till sist blir tagna försanna just därför att de har upprepats påmånga olika ställen. 5) Var ödmjuk inför dinaegna möjligheter att veta allt som är relevant i det sammanhang en nyhet utgör.118

Om de här ”reglerna” följdes skulle journa-listikens innehåll enligt författarna leda tillstörre sannolikhet för att mediepubliken till-handahålls sådan information de behöver för

114) Gans 1980, sid. 116.115) Cook 1998, sid. 102.116) Se bland annat Patterson 1998.117) Kovach & Rosenstiel 2001, sid. 74.118) Resonemangen är hämtade från Kovach & Rosenstiel 2001, sid. 78–86.

43

att kunna vara fria och bilda sig självständigauppfattningar. Men det skulle inte åstad-komma en journalistik som är objektiv till sittinnehåll. Det är en omöjlighet.

Journalistik är en form av berättande.Nyheterna måste därför berättas på ett sättsom bland annat passar mediernas egna format, tillgången till källor, nyhetsvärder-ingarna, behovet av att vinna uppmärksam-het och behovet av att gå med vinst. Medielo-giken tillhandahåller några av de berättartek-niska grepp som ökar förutsättningarna för att medierna ska lyckas med att fånga en obegränsad verklighet i ett begränsat formatpå ett sätt som kan vinna uppmärksamhetenhos mediepublikerna: tillspetsning, förenk-ling, polarisering, intensifiering, konkretion,personifiering och stereotypisering.

I vilken utsträckning dessa teknikeranvänds av ett givet medium eller i en given

nyhetsjournalistisk produkt varierar. Gradenav journalistiska dramatiseringar av verk-ligheten varierar därmed också, inte minstberoende på hur hård konkurrensen påpublik- och annonsmarknaderna är för ettgivet medium. Att generalisera och hävda attsamtliga element i medielogiken används avalla medier hela tiden vore felaktigt och djuptmissvisande – lika felaktigt och djupt missvi-sande som det är att hävda att journalistikenblott är en spegel av verkligheten.

Någonstans mellan dessa extremer – jour-nalistik som fiktion och journalistik som spegel – kan den faktiska journalistiken i olika medier vid olika tidpunkter placeras in.Exakt var någonstans är en empirisk frågasom inte kan besvaras en gång för alla. Detmåste undersökas från fall till fall; snart i fråga om rapporteringen kring terrorattacker-na i USA och kriget i Afghanistan.

44

Mediesamhället ger oss inte bara en snabb ochdramatisk bild av de krig och militära konflik-ter som pågår runt om i världen, medierna kanockså ibland påverka händelseutvecklingen.Den amerikanska invasionen av Somalia 1993är ett sådant exempel. När invasionsstyrkornanådde den somaliska kusten fanns amerikans-ka TV-team redan på plats för att skildra deförsta truppernas ankomst på bästa sänd-ningstid i de amerikanska hemmen. Tidpunk-ten för den militära operationen föreföll således vald med tanke på att försäkra sig omtillräckligt stöd från hemmaopinionen. Omtelevisionen satte dagordningen för operatio-nens inledning så gällde det också dess sluts-kede. När TV-bilderna kablades ut över värl-den av en dödad amerikansk soldat som slä-pades på marken efter ett militärfordon blevockså den amerikanska insatsen omöjlig attfullfölja och den militära operationen närmastett fiasko. Medierna satte inte bara regin, devar också med och skrev själva pjäsen.

I vår tids krig har vi vant oss vid att kampenom opinionen oftast är minst lika viktig somkampen på slagfältet. I Gulfkriget 1991 ochkonflikten i Kosovo 1999 gjordes storaansträngningar för att förmedla för de stridan-de parterna gynnsamma bilder av händelse-utvecklingen. Oron för egna förluster i männi-skoliv var stor på de allierades sida och derasbildförevisningar på presskonferenser av såkallade smarta bomber var lika svåra att bedö-ma trovärdigheten i som den irakiska eller serbiska regimens bilder av bombade hus ochlemlästade kroppar. Få motsäger påståendet

att ”krigets första offer är sanningen”, och den erfarenheten kan göras i stort sett varjegång en ny väpnad konflikt äger rum. Hurmedierna bevakar sådana konflikter, vad före-komsten av medier betyder för dessa konflikt-förlopp och hur relationen mellan medier ochmilitären ser ut är alla väsentliga frågor attställa i detta sammanhang.

I den hittillsvarande framställningen harbland annat konstaterats att mediesystemet ide flesta demokratier i dag kännetecknas aven tilltagande globalisering och kommersiali-sering och att mediernas innehåll kan förkla-ras av en rad olika faktorer på olika nivåer,från strukturella till individuella. En slutsatsav denna analys kring medieutvecklingen ochmedieinnehållet är att marknadsstyrningenav journalistiken tilltar och att den ökade kon-kurrensen mellan medierna om mediekonsu-menternas begränsade tid leder till en allt merdramatiserande och förenklande journalistik.Det faktum att människors kunskap om poli-tik och samhällsfrågor till allra största delenförmedlas av medierna gör det befogat att talaom en långtgående medialisering som får effek-ter för opinionsbildningsprocesser och verk-lighetsuppfattningar. Mediernas innehållmåste sålunda ses mot bakgrund av journalis-tiska produktionsvillkor som präglas av ökadkonkurrens, skärpta lönsamhetskrav och enallt mer fragmenterad publik.

Den generella medieutveckling somnämnts ovan gäller för all sorts journalistik,och den journalistik som handlar om krig, terrorism eller samhällsstörningar i övrigt

MED MEDIERNA SOM SLAGFÄLT

45

utgör härvidlag inget undantag. Nyheter omkrig paketeras i stor utsträckning efter sammakoncept som alla andra nyheter.119

Som i dessa fall gäller det här att med upp-byggnaden av bilder, ingresser, rubriker ochpåannonser väcka så stor uppmärksamhet förmaterialet som möjligt.120 Detta har förvissovarit viktigt i alla tider, men är det förmodli-gen i än större utsträckning i vår tids allt merkommersialiserade och konkurrensutsattamedieklimat.

Frågan är också om inte nyhetsjournalisti-ken på detta område i särskilt stor utsträck-ning svarar mot medielogikens krav när detgäller dramatiseringen av innehållet. Samti-digt är det uppenbart att flera faktorer sominte är framträdande i annan journalistik spe-lar en mycket stor roll här. Ofta förekommercensur, svårigheter att bevaka händelseförlop-pet på den plats där det utspelas och propa-gandistiska knep som ställer skärpta krav påjournalistiken. Hur redaktionerna bemöterdessa restriktioner och hot mot den frianyhetsförmedlingen är en mycket intressantfråga i sammanhanget. Men det kan ocksåvara av stor vikt att granska vad medierna väl-jer att berätta när det finns så lite substantielltatt berätta. Får spekulationer då ersätta fakta?Får åsikter ersätta nyheter? I detta kapitel omkrigs- och krisjournalistiken kommer frågorom medielogiken i krig, propagandans roll, källkri-

tik, censur, terrorism och spekulationer att disku-

teras. I särskilda avsnitt redovisas också tidi-gare forskningsresultat från andra studier avkrigsjournalistik samt studier av enskildamediers roll i dessa förlopp.

Om en viktig skillnad mellan krigsjour-nalistik och annan journalistik generellt skaframhållas är det att den journalistik som är

tillkommen i ett särskilt dramatiskt skeende iallmänhet också är mindre genomarbetad ochmer uppskruvad.121 Överdrifter och förenk-lingar får större utrymme när tidspressen ärextrem och det är svårt att få grepp om vadsom egentligen händer. I den allmänna för-virring som ofta präglar i vart fall krigens första eller mer intensiva skeden är det inteovanligt att nyhetsrapporteringen mer änvanligt förstärker det på ytan dramatiska ochlåter mer eller mindre välgrundade spekula-tioner ta över när bristen på ny information äruppenbar.

Medielogiken och konflikternaslogikKrig och kriser är i de allra flesta fall kraftigaavvikelser från det normala. Av det skälet ärmedierapporteringen av sådana händelserockså vanligen omfattande och intensiv, i vartfall fram till den tidpunkt då redaktioner intelängre bedömer att kriget eller krisen är någonavvikelse utan i stället en normalitet. En terroristattack på Manhattan i New York är därför en större nyhet än en palestinsk själv-mordsattack mot en restaurang i Jerusalem. Enbrittisk armada på väg mot Falklandsöarna fåren större medial uppmärksamhet än ett regel-rätt fältslag i exempelvis inbördeskrigetsSudan. Krig och kriser som upplevs som tröst-lösa upprepningar av tidigare händelser för-vandlas raskt från braskande rubriker tillundangömda notiser. Det är därför inte drama-tiska händelser i sig som ovillkorligen föranle-der en omfattande mediebevakning. Dessahändelser måste därutöver bryta av mot ettregelbundet nyhetsmönster.

Avvikelserna från det normala som yttersttar sig form av en krisartad situation är på sätt

119) Hvitfelt & Mattsson 1992, sid. 38.120) Jfr. Nordström 2002.121) Hvitfelt & Mattsson 1992, sid. 38.

46

och vis nödvändiga för mediernas existens.Den tidning som varje dag berättar hur mångaflygplan som utan problem landat och startatpå en flygplats har snart tappat sin läsekretsoch den radiostation som pliktrapporterarvarje lyckad operation på sjukhuset i närhetenstår snart utan lyssnare. Utan avvikelsernaskulle nyhetsförmedlingen tappa mycket avsin puls och publik. Ibland sägs lite raljant atten nyhet kan kännas igen på att inget nytt harhänt. Möjligen är det mer korrekt att tala omatt en nyhet i de flesta fall är ännu en avvikel-se från det normala och känns igen just avdenna anledning.

Det finns ytterligare en paradox i samman-hanget. Som de flesta andra viktiga institutio-ner i samhället behöver medieföretagen enviss stabilitet och normalitet för att fungeraväl. Det är i det stabila och normala samhälletmedierna har sin givna roll, sin publik och sinarelationer till omgivande aktörer. Men det ärgenom att berätta om det instabila och onor-mala som samma medier bibehåller sin legiti-mitet. Det leder till att medierna återger ochförstorar kriser som knappast existerar för attbibehålla denna egna legitimitet medan sam-ma medier å andra sidan har ett mindre intres-se av att berätta om reellt existerande krisereftersom dessa skulle riskera att undermineraden samhällsstabilitet som medierna självaytterst är beroende av.122 De kriser och de avvi-kelser som dominerar nyhetsflödet behöverdärför inte vara de mest påtagliga, utan kanlika gärna vara de som av olika skäl är medie-mässigt motiverat att återge.

Av detta följer att det ofta finns en skillnadi mediebevakning av olika förlopp i sammakrigs- eller krisutveckling. Det spektakulärafår stort utrymme, medan det grundläggande

och systematiska knappast berörs alls. Detvisar sig däri att medierna allt som oftastunder de första dygnen av en ny fas i utveck-lingen ägnar det inträffade mycket stortutrymme och att också tämligen små delar avdenna utveckling bereds rejält med plats ispalter och sändningar. Det går att tala om enmedial överexponering av ett krigsförlopp idessa skeden, med enskilda detaljer utförligtbeskrivna, ”minut-för-minut”-sammanställ-ningar och ett stort antal reaktioner från olikaaktörer. I själva verket är det emellertid ofta såatt mängden information inte förmår hjälpapubliken att orientera sig utan snarare bidrartill att skymma sikten genom att framhålla detoväsentliga:

Overinformation led to desinformation. The

avalanche of news – often uncooked – broadcast

’live and real time’ made viewers hysterical with

the illusion that they were being informed.123

På motsvarande sätt drabbas en konflikt somändrar karaktär eller inriktning ganska snartav en medial underexponering där även tillsynes omfattande operationer eller händelsertämligen snart förpassas ut ur nyhetsflödet.Krig och kriser är därför i allmänhet storanyheter, men det förefaller i det samman-hanget vara viktigare att krigen är nya än attde är stora.

Det överraskande och avvikande draget ärväsentligt för mediernas krisrapportering,men det är också det dramatiska anslaget.Journalistik är i stor utsträckning en fråga omkonsten att dra en bra historia eller svara fören fängslande berättelse vid lägerelden.124 Ettdramatiskt förlopp är knappast ovanligt vidkrig och kriser. Plötsliga flyganfall överraskar.

122) Raboy & Dagenais 1992, sid. 3f.123) Ramonet 1991.124) Jfr. Hvitfelt 2001, sid.123f.

47

Kapade flygplan omdirigeras. Ambassaderockuperas och gisslan tas. En avskydd diktatorflyr sitt land i helikopter. I de flesta fall har för-loppet sin egen dramaturgi och speglingen avhändelseutvecklingen i medierna uppfyllerväl kraven på en spännande historia. Men påsamma sätt som när det gäller generella avvi-kelser från normen, är inte varje dramatisk epi-sod en stor nyhet i längden. Den första flyg-attacken illustreras med stora suddiga nattbil-der från ett hangarfartyg och färgfylld nyhets-grafik som förklarar inflygningsrutter ochbombmål. Den tionde flygattacken enligt sam-ma mönster, och kanske till och med av störreomfattning och med mer vittgående konse-kvenser, redovisas ofta i form av ett kortfattattelegram. Det är inte det mest dramatiska somalltid blir de största nyheterna, utan i de flestafall den dramatik som tillför något nytt.

För att en journalistisk historia ska varavärd att berättas måste den innehålla ingredi-enser som gör den lätt att relatera till. Det kanhandla om att den dramatik som förmedlaskopplas till särskilda personer, att dessa per-soner har vissa egenskaper och att det existe-rar en klar konflikt mellan dessa personer.Krig handlar inte om konflikter mellan indivi-der, utan parterna är nationer, organisationereller militära grupperingar. Ofta finns bakomdessa konflikter ett komplicerat mönster avaktörer och beroendeförhållanden som integör det lätt att tydliggöra vad konfliktenhandlar om och vilka mål parterna egentligenförsöker uppnå. Vem kunde hålla reda på alla stridande parter i Balkankonflikten efterJugoslaviens sammanbrott? Vem vet vilkenkrigsherre som står för vilka värderingar i det nya Afghanistan som i dag växer fram?Vem har den absoluta kunskapen om israe-lisk- och palestinskkontrollerade områden iMellanöstern just nu?

Visst förekommer det klargörande artiklar i destörsta tidningarna och visst diskuterassådant i studiosamtal eller TV-debatter, mendet är samtidigt klart att konflikter blir betyd-ligt lättare att skildra i medierna när de kopp-las till en särskild person. Slobodan Milosevici krigsförbrytartribunalen i Haag personi-fierar konflikten på Balkan och gör den merbegriplig för oss, huvudsakligen för att medi-erna utgår ifrån hans person och roll i konflik-ten. Med denna fixering vid personen i ställetför vid strukturen följer flera möjliga effekter.Dels kan en personinriktad journalistik väckastörre intresse och göra att fler lär sig mer om konflikten och förstår dess grunder, delsfinns risken att en allt för stark personfixe-ring helt tränger undan andra perspektiv irapporteringen och reducerar händelsen frånen storpolitisk intressekonflikt till en person-lig vendetta. Kriget som nyhet behöver perso-ner i olika roller.

Kriget och krisen erbjuder i de flesta falldessa för nyhetsförmedlingen så centrala personer. Den moderna politiken har i demo-kratiska stater personifierats eller till och med”presidentifierats” på så sätt att ett stort intres-se finns kring den politiske ledaren.125 Särskilttydlig blir också dennes ledarroll i allmänhetvid krig eller kriser då det ställs större krav påauktoritativt beslutsfattande och nationellsamling. I icke-demokratiska stater finns van-ligen också starka politiska ledare som kanfungera väl i en medierad bild av en politiskkonflikt.

Följaktligen är det så att nationer utan tyd-ligt personligt ledarskap riskerar att få mindreuppmärksamhet än länder med starka profile-rade ledare. Detsamma gäller terroristorgani-sationer eller gerillagrupper eller arméer. Vadvore nyhetsrapporteringen från Zimbabweutan Robert Mugabes arrogans? Eller nät-

125) Mughan 2001, sid. 4ff.; Nord 2001b, sid. 46.

48

verket al-Qaida utan myterna om Usama binLadin? Kollektivt beslutsfattande, som tordevara det vanligaste i dessa situationer, ellerkompromisser där olika gruppers motstridigakrav smälter samman, uppfyller sällan krigs-journalistikens krav på intressanta berättelser.Artiklar eller inslag om presidenters ellergeneralers moraliska dilemman, vanmakteller beslutskraft är däremot betydligt enklareatt hantera enligt medielogikens krav. Krigetsnyhetsvärde ökar ju mer kriget kan bli en privatsak i medierna.

Väsentligt är vidare att de personer somförekommer i krigs- eller krisdramat i någon,och helst i så stor, utsträckning som möjligtutgör varandras kontraster. Statsmanna-kopior som agerar och reagerar efter exaktsamma mönster blir snart nyhetsmässigtganska ointressanta att skildra. En hypotetisksituation där ett land med ett visst statsskickgår i krig mot ett annat land med sammastatsskick med exakt samma mängd vapenoch med exakt samma argument skulle ha mycket begränsade möjligheter att skildrade inblandade personerna med blandadkaraktäristik.

I de verkliga kriserna är möjligheterna i deflesta fall betydligt bättre. I allmänhet finns dånågon part som kan beskrivas som offerrespektive angripare. Någon som står bakomterror och någon som hävdar sin rätt till själv-försvar. En hotfull part och en ansvarstagan-de. Någon som har överskridit gränser ochnågon som önskat upprätthålla dessa gränser.En förutsättning för att kunna beskriva dendramatiska konflikten på ett personligt sätt ärdärför att personerna har olika roller i dramatoch olika uppsättningar av personliga egen-skaper. Där den goda viljan står mot illasinneteller demokratin mot terrorn. För att kunnatydliggöra konflikten måste konflikten per-

sonifieras och för att personer ska ha ett ny-hetsvärde måste de representera olika egen-skaper och ge olika identifikationsmönster.126

Till en stor del är det därför så att krig, terrorism eller andra slags konflikter är in-tressanta för medierna att skildra eftersom de uppfyller de flesta av de grundläggandekraven på händelser med mycket stortnyhetsvärde.

Figur 2. Faktorer som påverkar nyhetsvärdet.

Om konfliktförloppet avviker från det somnormalt kännetecknar konflikter och innehål-ler dramatiska händelser som kan tydliggörasgenom enkla konfliktmönster och aktörernaspersonliga egenskaper så talar det mesta föratt händelsernas logik korresponderar tämli-gen väl med mediernas nyhetslogik. De ten-denser som är tydliga i allmän nyhetsjourna-listik i detta avseende snarare förstärks än försvagas när det handlar om krigs- och krisjournalistik.

Ren och skär propagandaIngenting föds ur ingenting och nyheter till-kommer inte i ett vakuum. En viktig del avmedieforskningen handlar om mediernasberoende av källor vars uppgifter ligger tillgrund för journalisternas förmedling, bear-betning och tolkning av dessa uppgifter. Bero-

126) Jfr. Hadenius & Stùr 1992; Hvitfelt & Mattsson 1992.

Faktor Lågt Högt Mycket högtnyhetsvärde nyhetsvärde nyhetsvärde

Situation Normal Avvikande Överraskande avvikande

Förlopp Lugnt Dramatiskt Konfliktfyllt

Aktör Kollektiv Person Person med starka egenskaper

49

endet av dessa källor kan vara olika stort i olika situationer.

Nyheter som emanerar från presskonferen-ser eller andra offentliga framträdanden haralla lika möjligheter att spegla och tolka. I vis-sa mer sällsynta lägen finns också en möjlighetför allmänheten att kontrollera källornastrovärdighet genom att jämföra olika bilder avhändelsen i olika medier med den egna erfa-renheten eller upplevelsen. Det ger extremtgoda möjligheter för medborgarna att kon-trastera mediebilden med den egna bilden ochpå egen hand värdera de bedömningar ochprioriteringar som redaktionen gjort.

Nyheter som ligger längre bort från männi-skors egna erfarenheter är mer beroende avhur källorna behandlas och återges i medier-na. De källor som dominerar i nyhetsflödetkan sannolikt bidra till att skapa de bilder ochverklighetsuppfattningar som blir opinions-mässigt mest betydelsefulla. Det innebär enstor potentiell makt för källorna i dessa situa-tioner men samtidigt ett stort journalistisktansvar att värdera olika utsagor från olika parter.

Beroendet av källor i journalistiken kandärför variera både med avseende på motta-garnas förtrogenhet med nyhetsmaterialetoch med tanke på sändarnas öppenhet i frågaom hur budskapet förmedlas. I exklusivt för-medlade nyheter som ligger långt från männi-skors vardag är sannolikt källornas makt somstörst. I offentligt baserade nyheter i frågorsom de flesta känner väl till är på motsvaran-de sätt källornas inflytande som minst (figur3). Mellan dessa extrema situationer går atttänka sig fler andra kombinationer av förtro-genhet och öppenhet där ökad mottagar-förtrogenhet minskar exklusiva källors påver-kansmöjligheter och en minskad förtrogenhetverkar i motsatt riktning.

När det gäller journalistik om krig eller kri-ser av olika slag så gäller också dessa förhål-

Figur 3. Källornas inflytande i olika situationer.

landen. Denna journalistik innebär nästan all-tid att källornas makt i förhållande till medier-na är stor. Ty de flesta stora konflikter utspelarsig på ett begränsat område där de flesta somtar del av nyheter om händelsen inte befinnersig (det extrema undantaget torde vara detglobala kärnvapenkriget) och framförallt ärde flesta av dessa nyheter förmedlade av olikaparter som gör sitt bästa för att styra informa-tionsflödet i en viss riktning. Beroendet av deuppgifter som förmedlas blir därför mycketstort.

Krig och kriser är emellertid knappastnågon plats för högtidliga principer om viktenav en fri opinionsbildning och en öppennyhetsförmedling. Snarare är det så att källor-nas starka ställning i dessa situationer uppma-nar till långt gående försök att manipuleranyhetsförmedlingen, sprida för den egnasidan särskilt gynnsam information ellermisskreditera och föra vidare lögner om mot-ståndaren. Ansträngningarna att kontrollerainformationsflödet och nyhetsförmedlingenär också särskilt stora eftersom mycket storaintressen i allmänhet står på spel. Konfliktenkan handla om en nations överlevnad ellerberöra fundamentala säkerhetspolitiskaintressen. Propagandamässigt kan målet varaatt vinna världsopinionen för sin sak. Men detkan lika väl handla om att motivera den egnabefolkningen att sluta upp i konflikten ochvara redo för uppoffringar till följd av den. Det

Mottagarnas förtrogenhet

Liten Stor

Liten Mycket Litet

Sändarnas stort

öppenhet

Stor Stort Mycketlitet

50

gör att källorna har mycket goda motiv att driva nyhetsrapporteringen i viss riktning.127

Slutligen betyder detta att i princip ingamedel kommer att sparas i ansträngningarnaatt förmedla en viss bild av händelseförloppet.Det innebär att bakom krigspropagandan stårde mest kompetenta personer som en part kanmobilisera och den bästa teknik som finns atttillgå och de största ekonomiska resurser somkan tas fram. Allt medan de medier som möterdessa partsinlagor i de flesta fall består av devanliga journalisterna, med de vanliga arbets-metoderna och de vanliga redaktionella resur-serna. Kraftsamlingen på mediesidan är van-ligen betydligt mindre imponerande än de viktigaste källornas satsningar på att spridasin information eller desinformation.

Dessa ojämlika förutsättningar måste beak-tas när frågan om propagandas roll i modernakonflikter aktualiseras. Propaganda är ingenny företeelse, utan har funnits i alla tider ochinte minst gäller detta i samband med krig ochkonflikter. Propaganda som begrepp kan när-mast liknas vid medveten och systematiskt(snedvriden) opinionsbildning i syfte attpåverka åsikter och värderingar i en för avsän-daren gynnsam riktning.

Forskningslitteraturen är här rik på försökatt definiera begreppet propaganda och till demest klassiska definitionerna hör HaroldLasswells:

Propaganda is the expression of opinions or actions

carried out deliberately by individuals or groups

with a view to influencing the opinions of other

individuals or groups for predetermined ends and

through psychological manipulations.128

Propagandan kan både ha som främsta syfteatt gjuta mod i de egna leden och samla

anhängarna kring vissa gemensamma vär-deringar eller främst vara avsedd för att över-tyga motståndarlägret om det riktiga i att ändra uppfattning. De olika målsättningarnaför propagandan innebär att den kan vara av olika karaktär. Den nationellt samlande pro-pagandan handlar oftast om att ena männi-skor och den offensivt inriktade om att splittraen grupp där merparten har motsatta åsikterän avsändaren. I båda fallen kan propagandanvara mer eller mindre aggressiv och bom-bastisk, och i olika utsträckning vara inriktadmot att övertyga i en resonerande ton ellerövertala i ett mer högljutt tonläge.

Det finns inte heller en sorts propagandautan flera. Det vi vanligen tänker på i dettasammanhang är den politiska propagandan.Den har till syfte att ändra människors attity-der eller beteenden, och är egentligen en sortsreklam med politiska snarare än ekonomiskamotiv. Den skiljer sig från den sociologiskapropagandan som inte utmärks av att spridaen ideologi till varje pris utan snarare handlarom att medborgarna ska förmås att delta i ochacceptera villkoren för den rådande samhälls-ordningen. Socialisation snarare än revolu-tion, med andra ord.

Sociologisk propaganda uppstår inte heller till följd av maktens kampanjer utanhandlar mer om att vidmakthålla livsstilaroch social konformism. Med ett annat mot-satspar kan den politiska propagandan sägasvara aktivistisk medan den sociologiska ärintegrerande. Det går också att tala om att denpolitiska propagandan är vertikal till sinkaraktär, från styrande till styrda, och densociologiska mer horisontell, huvudsakligeninom grupper.129

Propagandan kan någon gång vara resulta-tet av mer tillfälliga utspel eller kampanjer,

127) Nordlund (red.) 1992, sid. 8.128) Lasswell 1960. Citat ur Ellul 1973, sid. xi. 129) Ellul 1973; sid. 62ff.

51

men får i de flesta fall sägas härröra från noggrant planerade informationsinsatser därmål och medel och effekter analyseras av kvalificerade experter på området. Propagan-dan kan i detta avseende ha vissa likheter med modern strategisk politisk kommunika-tion när det gäller planeringsfasen ochbedömningen av motståndarsidans starkaoch svaga sidor. Till skillnad mot i politiskamarknadsföringssammanhang är utgångs-punkten emellertid inte medborgarnas fak-tiska behov och önskemål om en särskild politik utan i stället den politiska maktensbehov av att sprida ett särskilt budskap.

Det är rimligt att tro att propagandistiskainformationsinsatser noga planeras i olikafaser av en konflikt, krig eller krissituationoch att det nästan alltid finns en väl samman-hållen syn på hur olika propagandistiskametoder ska användas och i vilka syften. Detär här man i dag oftare talar om PR och infor-mationsoperationer än om propaganda. Rim-ligen har bedömningen av olika mediers rolleri en sådan informationsspridning stor bety-delse eftersom de flesta människor får sin vet-skap om vad som händer från medierna. Frå-gor kring hur olika budskap och utspel skaplaceras i olika medier, vilken bild av en kon-flikt som är önskvärd på den nationella ochinternationella arenan och hur motpartensförväntade motdrag ska bemötas är alla cen-trala frågor i en sådan sammanhållen propa-gandaplanering. Det går i dag inte att fram-gångsrikt bedriva krig utan att ha en informa-tions- eller kommunikationsstrategi.

President Ronald Reagans förste kommu-nikationsansvarige i Vita huset, Michael Deaver, uttryckte saken på ett rättframt sätt iden franska tidningen Nouvel Observatoursommaren 1991 när han kommenterade det då nyligen avslutade Gulfkriget:

The military successfully integrated a communica-

tion strategy. They understod that it was just as

important, if not more, to look after the journalists

as to deal with logistics or pure military strate-

gy …. Millions of people saw the representatives

of the government speak with assurance while

reducing the press to a bunch of assholes asking

stupid questions.130

Slutligen finns skäl att betrakta propagandasom ett relevant begrepp också i modern tid.Uttrycket har tvivelsutan en något ålderdom-lig klang och för kanske tankarna till det tota-litära Europas skrupelfria massmanipulationoch massuggestion under mellankrigstiden.Det är knappast möjligt att nämna propagan-da utan att nämna Tredje rikets särskilde propagandaminister Joseph Goebbels. Dennevar förstås en av de skickligaste propaganda-makare världen skådat men det innebär inteatt den manipulativa förmågan var förbe-hållen diktaturen. Också premiärministerWinston Churchills radiotal och presidentFranklin D. Roosevelts stillsamma radiosam-tal med de amerikanska lyssnarna framförVita husets sprakande öppna spis var välgenomtänkta och effektfulla propagandis-tiska insatser under samma tidsperiod.

Det finns en risk med att betrakta propa-gandan som någonting primitivt och förlegat.Ordet för kanske tankarna till högtalarbilaroch megafoner, men det handlar i dag mer omInternet och opinionsmätningar. Medlen föratt åstadkomma önskvärda opinionseffektervarierar förstås efter varje tids tekniska möjligheter och ekonomiska realiteter, mensyftet med propagandan är ytterst detsammanu som tidigare.

Sedan är det en annan sak att förutsättning-arna för detta arbete kan ha förändrats genomnya samhälleliga kommunikationsmönster.

130) De Rudder 1991, sid. 6sff.

52

Mindre kollektiva tendenser i opinions-bildningen, ökade kunskaps- och informa-tionsklyftor i det moderna medielandskapetoch andra bedömningar av politiska bud-skaps och olika mediers trovärdighet gör attvillkoren för propagandaarbetet kan ha förändrats drastiskt.

Kanske är det därför riktigt att mer betrak-ta propagandan som en särskild teknik föropinionspåverkan vilken hela tiden förlitarsig på samtidens vetenskapliga rön på om-rådet.131

Stoppa i stället för att sprida Om propagandan är en klassisk företeelsemed goda utsikter att styra informationsför-medling och nyhetsflöde i krig också i vår tidså innebär det inte att propaganda alltid nårsitt syfte. Det är inte helt ovanligt att mediernafår ta del av nya uppgifter som motverkar pro-pagandan och gör att den allmänna opinionenutvecklas i en annan riktning än propagandis-terna tänkt sig. Om en krigförande part villförsäkra sig om att inga motbilder till deoffentliga händelseförloppen sprids räckerdet knappast med att ha en välsmord propa-gandaapparat. I stället måste garantier finnasför att medierna inte rapporterar på ett ”skad-ligt” sätt. En i dag mycket svår uppgift.

Det i krig vanligaste sättet att trots allt för-söka åstadkomma detta är att införa någonform av censur. I praktiken innebär detta oftastatt regeringen eller en särskilt avsedd myndig-het förhandsgranskar mediematerialet kringden aktuella händelsen. Det som inte bedömssom lämpligt att sprida stoppas med hänvis-ning till gällande censurlagar. Denna typ avlagar existerar i de flesta länder i händelse avkrigsliknande situationer, dock ej i Sverige. Ty

massmedier är vapen i krig med möjlighet attpåverka såväl den egna opinionen som mot-partens och den internationella. Den självklaraanledningen till censur är att den är ett sätt attgarantera nationella säkerhetsintressen och setill att inte uppgifter kommer ut som kan varatill nytta för motståndarsidan.

Skillnaden jämfört med diktaturer i Tredjevärlden är knappast förekomsten av censur-lagar utan kraven för att de ska träda i kraft,alternativt ivern att tillämpa dem. Censuren ärhistoriskt en given följeslagare till kriget ochden kanske allra främsta anledningen till attsanningen om kriget sällan blir mer än mot-stridiga halvsanningar. Med censuren i kraftminskar mediernas möjligheter till allsidiginformation och kritisk granskning förståsdrastiskt och det enda medierna kan göra är iprincip att välja mellan att helt lojalt följa deinskränkande reglerna eller något mindrelojalt omtala för allmänheten att en förhands-granskning av det publicerade innehållet ägtrum. En sådan anmärkning visar allmänhetenatt innehållet möjligen är mer harmlöst ofar-ligt än vad som annars vore fallet och denredaktionella brasklappen kan här underlättapublikens tolkning av nyhetsinslaget.132

Censur är i de flesta demokratier en kraft-full och kontroversiell åtgärd. Principerna omfria medier är starkt rotade i de västerländskademokratierna och rollen som självständiggranskare av makten är central för de flestajournalister. Det förekommer därför olikametoder för att nå samma effekter som medklassisk censur men utan att på samma grund-läggande sätt störa relationerna till medier-na.133

Ett sådant vanligt sätt är att vid krigslik-nande skeende förbjuda journalister att röra

131) Ellul 1973, sid. 3.132) Hvitfelt & Mattsson 1992, sid. 59.133) Jfr. Manning 2001, sid. 123f.

53

sig fritt i krigsområdet. I stället inrättas press-centraler där militärstaberna kan styra infor-mationsflödet till den församlade pressen.Vanligen brukar också ett mycket begränsaturval av journalister i så kallade pooler få följamed på resor i krigsområdet, arrangerade ochplanerade av militärledningen. Genom dessanoga övervakade pressresor garanteras att”rätt” företeelser rapporteras samtidigt sommediernas professionella behov av intervju-personer och bilder tillfredsställs. Denna tek-nik utvecklades första gången på allvar underGulfkriget 1991 och har därefter tillämpatsofta. Under Gulfkriget var intresset för attbesöka krigsområdet mycket stort men baraett fåtal av de i Saudiarabien församlade jour-nalisterna erbjöds plats i poolerna och därvidgynnades journalister från krigförande länderpå den allierade sidan.134

En viktig fråga i sammanhanget är vidareom medierna i dramatiska och känsliga lägenålägger sig ett slags självcensur. Den kan varaföranledd av hänsyn till det egna landets vita-la intressen eller kanske lika vanligt på grundav den allmänna opinionen och att det i rådan-de opinionsklimat knappast är möjligt för entidning eller TV-station att publicera materialsom går stick i stäv mot majoritetens uppfatt-ning. Det är allmänt känt att till exempel ame-rikansk journalistik under 1980-talet utveck-lades i patriotisk riktning och antingen skild-rade det amerikanska samhällets samför-ståndsanda eller konflikter mellan etableradepolitiska eliter i föga kontroversiella frågor.135

Det behövs ibland inga censurlagar ellerinresetillstånd, utan i stället kan det frianyhetsflödet strypas av medierna själva somanpassar sig till den rådande ordningen. Det

är känt från tidigare krig som till exempelFalklandskriget och Vietnamkriget att krigs-korrespondenter har lätt att identifiera sigmed de egna truppernas intressen, deraskänslor och erfarenheter.136 Också under Gulfkriget uppfattades amerikanska journa-lister som allt för partiska för att kunna utförasina journalistiska uppgifter på ett professio-nellt sätt.137 Denna patriotism är enligt denamerikanske journalistveteranen och forska-ren Marvin Kalb förkastlig eftersom denundanhåller allmänheten viktig informationoch kunskaper för att själv kunna ta ställning iaktuella frågor:

If there was ever a time for the press to reconsider

its funktions and purpose, it is now. The press does

not have to be popular or patriotic, it has to be

energetic, purposeful, detached, unemotional, cool,

skeptical, determined.138

Systemet innebär naturligtvis inga garantierför den politiska makten. Snarare kan det i ettkonkurrenspräglat och sensationsorienteratmediesystem ligga stora frestelser för enskildamedier att trots denna förekomst av självcen-sur i stället försöka vinna popularitet genomatt visa publicistiskt mod. Huruvida dettalyckas hänger förmodligen samman med vadredaktionen väljer att berätta och om allmän-heten uppfattar det som väsentligt att dessauppgifter kommer fram i ljuset.

Svårigheterna att styra medierna genomvädjanden i stället för med lagar är ocksåuppenbara. I samband med striderna i Afgha-nistan hösten 2001 varnade president GeorgeW Bushs säkerhetspolitiske rådgivare Condo-leeza Rice medierna för att oredigerat återut-

134) Nohrstedt 1992, sid. 208.135) Hallin 1994, sid. 54. Jfr. Bennett & Paletz (red.) 1994, sid. 25.136) Hallin 1994, sid. 61.137) Kalb 1994, sid. 4.138) Ibid 1994, sid. 7.

54

sända inslag med Usama bin Ladin då denne kunde tänkas sända kodade meddelanden via dessa utsändningar till medlemmar av sittglobala terroristnätverk.

Mediernas reaktion på denna begäran varpå många sätt typisk. Ingen redaktionsledareförklarade sig offentligt villig att efterkommaVita husets begäran, men de flesta påtaladesamtidigt att en professionell nyhetsvärderingalltid gjordes på denna typ av material och attdet därför regelmässigt redigerades ner efterhävdvunna journalistiska principer. Resulta-tet var således att Vita huset fick de bearbetadeutsändningar man ville, men utan att medier-na tappade ansiktet och framstod som lojalanickedockor.

Trycket mot enskilda journalister kan ocksåvisa sig större än trycket mot redaktioner ochgöra att nyhetsrapporteringen blir återhållsamoch/eller följsam redan i den journalistiskaarbetsprocessens första faser. I samband medterrorattackerna mot USA avskedades enskil-da journalister som uttryckt klart avvikandeuppfattningar i fråga om USA och terrorism.139

I ett skede då den nationella uppslutningenförväntades vara som allra störst och omfattaalla viktiga amerikanska samhällsinstitutionerfanns knappast möjlighet för enskilda journa-lister att ifrågasätta den amerikanska kampenmot terrorister. Inför risken att avskedas pågrund av sådana åsikter är det rimligt att tro attmånga journalister självmant väljer en meråterhållsam linje även om det i teorin står demfritt att uttrycka vilka tankar som helst.

Journalistik mellan speglingoch spekulation Framställningen har så här långt framföralltägnats den politiska maktens möjligheter att

styra informationsförmedlingen i kriser ge-nom aktiv propaganda eller regler om censureller begränsat tillträde till krigsområdet. Des-sa villkor för krigsjournalistiken spelar självfal-let en stor roll för nyhetsförmedlingen, men detgör också faktorer som mer har att göra medhur medierna själva väljer att behandla deninformation som finns tillgänglig. Av det skäletdiskuteras här särskilt hur medierna förhållersig till, och värderar, de källor som finns till-gängliga och hur medierna agerar i den händel-se inga källor finns överhuvudtaget.

Ett av de mer okontroversiella påståendensom existerar inom medieforskningen är attjournalister för sin rapportering i stor utsträck-ning har att förlita sig på källor och att officiel-la källor härvidlag spelar en viktig roll.140 Närdet gäller förhållandet till källorna är det sällanhelt symmetriskt. Vissa källor har i kraft av sinställning eller exklusivitet lättare att få tillträdetill medierna än andra. Resultatet av en svenskundersökning av synliga källor i nyhetsjour-nalistiken visade att mångfalden av synligakällor var begränsad, att kvinnor och icke-elit-källor var underrepresenterade i riksnyheter-na, att få goda medborgerliga föredömen komtill tals, att medborgarna oftast presenterades irollen som ”offer” för olika omständigheteroch att reportrarnas egen närvaro i texterna,det författaren kallar journalistiskt yttrande-anspråk, var lågt. I avhandlingen gavs ocksåtroliga förklaringar till dessa brister. Den bris-tande mångfalden sågs som ett uttryck för atticke etablerade intressen inte hade samma till-gång till nyhetsnätet, som var nära förknippatmed fastställda journalistiska rutiner och kontaktytor, men också att de av journali-sterna själva inte bedömdes ha ett lika högtnyhetsvärde som etablerade aktörer.141 Det

139) Pressens Tidning nummer 15 2001.140) Bennett & Paletz (red.) 1994, sid. 23.141) Sahlstrand 2000, kap. 9.

55

spelar här i de flesta fall en roll vilka relationermellan medierna och källorna som finns etablerade sedan tidigare. Källor som medier-na upplever som förtroendefulla har här ettförsteg framför andra. I de fall där mediernadärtill haft nytta av källornas information tidigare kan också antas att detta underlättarde framtida relationerna.142

Men källornas ställning beror inte bara påderas roll i den journalistiska arbetsprocessen,det finns också skäl att fråga sig om överlig-gande värderingar präglar relationen mellanmedier och källor. Källor som framför åsiktersom ligger utanför den etablerade samhälls-debatten eller framförallt tar upp sällan for-mulerade utgångspunkter på politiska frågorhar rimligen sämre möjligheter att göra sinröst hörd. Detta ska inte tolkas som att av-vikande röster inte är välkomna. Tvärtom ärkonflikten, som redan konstaterats, nyhetsdra-maturgins motor och röster som säger emotdärför ofta välkomna i debatten. Det är emel-lertid den förväntade konflikten som i allmän-het eftersträvas.143 Källor som ligger helt vidsidan av denna debatt, vill fördjupa den i stäl-let för att spetsa till den eller vill föra in nyafrågeställningar har i många fall svårt att lyck-as göra sin röst hörd. En mångfald av källor ärförvisso en journalistisk målsättning, men enrolluppsättning där källornas repliker passarin i den på förhand konstruerade berättelsenär desto oftare en journalistisk verklighet.

När det gäller journalistik vid krig och kri-ser ställs särskilda krav på mediernas förhål-lande till källorna. De företeelser som tidigarebeskrivits i form av propagandaarbete ellerrestriktioner mot mediernas sätt att arbeta görnyhetsförmedlingen extra sårbar. Kraften ochkvaliteten i vissa källors påtryckningar kan

visserligen vara betydande också i andra situa-tioner som när ledande politiska partier gårtill PR-offensiv i valrörelsens slutspurt ellernär storföretaget vill berätta om en ny VD ellernya produkter.144 Sällan är dock kraften i bud-skapet så stor och kvaliteten i ansträngningar-na så hög som när en part i en internationellkrissituation försöker sprida en så gynnsambild av skeendet som möjligt. Amerikanskastudier på området visar att de officiella käl-lornas ställning är ännu starkare än vanligtnär ämnet är nationell säkerhetspolitik.145 Detgör att redan viktiga källor med en etableradrelation till medierna gynnas i särskilt storutsträckning vid allvarliga kriser. Det gör också att ett kritiskt förhållningssätt till dessakällor blir mindre vanligt än annars. Motpar-tens åsikter kanske överhuvudtaget inte ärmöjliga att publicera med tanke på censureller restriktioner. Men det kan också vara såatt det allmänna opinionsläget eller band tillde viktiga källorna gör att medierna själva väljer att undertrycka viss information ochlyfta fram vissa perspektiv.

I detta sammanhang bör poängteras att terrorgrupper utgör ett undantag från regelnom att förlita sig främst på officiella källor.Granskningar av amerikanska nyhetsmedier isamband med olika terroristaktioner under1980-talet visade att terrorgrupperna oftalyckades få rejäl uppmärksamhet för sinakrav. Aktioner som drabbade oskyldiga civilaamerikaner rönte stor uppmärksamhet imedierna och i dessa sammanhang kundeockså tidigare tämligen okända terroristgrup-per se sina krav redovisade i de stora medier-na. Terrorister lyckades ofta där alla andrautmanare till den officiella politiken miss-lyckades. Terrorister fick ofta all den medie-

142) Jfr. Petersson & Carlberg 1990.143) Svensson 1999, sid. 216ff.144) Newman 1999; Allern 1996; Kavanagh 1995.145) Bennett & Paletz (red.) 1994, sid. 23f.; Nacos 1994, sid. 19.

56

uppmärksamhet de eftersträvade. Kring des-sa händelser uppstod också en bredare in-hemsk amerikansk debatt än i sedvanliga utrikespolitiska frågor.146

En viktig fråga att beakta när det gäller hurkällor presenteras i medierna är också i vilkenutsträckning källornas utsagor står oemotsag-da eller överhuvudtaget diskuteras av journa-listerna och om det i detta avseende skiljernågot mellan olika typer av källor. Särskilt viktig är förstås denna frågeställning i enkrigs- eller krisliknande situation där detredan i utgångsläget finns stora skillnadermellan olika parters möjligheter att kommatill tals i den medierade offentligheten.

Om inte någon möjlighet ges att en motpartkontrasterar ett uttalande om krigsutveck-lingens eller terroristbekämpningens fram-gångar, är det i många fall av största vikt attden rapporterande journalisten eller en kommenterande kollega gör en bedömning av källans trovärdighet och uppgifternas tillför-litlighet. Siffror om antalet döda i en attackfinns förstås nästan alltid skäl för någon attöverdriva eller underskatta, och det brukaribland också sägas i medierna att detta är obe-kräftade uppgifter från en enda part, som intekan behandlas som en enda sanning. Mindrevanligt är det då att uppgifter som handlar ommyndigheters handlingsberedskap eller mili-tärers lägesbedömningar ifrågasätts.

Till sist kan poängteras att det i krigs-liknande situationer i allmänhet är betydligtvanligare att anonyma källor förekommer änannars. Detta behöver inte enbart vara ett pro-blem. Genom anonymiteten kan vissa uppgif-ter komma fram som i det skärpta läget annarshade varit helt omöjliga att sprida. Läckor ochexklusiv information fyller i krislägen en vik-tig funktion för att tillhandahålla en allsidig

nyhetsförmedling.147 Men samtidigt finns ris-ken att sådana anonyma uppgifter i ett lägemed informationsunderskott får en allt förstor betydelse och inte kan värderas på ett rimligt sätt av nyhetsredaktionerna.

I bristen på namngivna källor får de anony-ma källorna ett utrymme som inte är rimligtoch relevant. Denna omständighet inbjudertill försök från konfliktens parter att spridadesinformation och testballonger under ano-nymitetens täckmantel. Eftersom det kanantas att fler ledande politiker och militärer ärlojala mot den officiella linjen än oppositionel-la mot den är sannolikt risken för att före-komsten av anonyma källor förhindrar detfria informationsflödet större än att de berikarden offentliga debatten. Principen om källorsrätt till anonymitet är således av demokratiskaskäl viktig att slå vakt om. Men det är av samma skäl betydelsefullt att hela tiden kri-tiskt värdera de källor som föredrar att vara anonyma.

Användandet av anonyma källor kan också vara en del av en journalistisk vardag,men där medierna själva skapar rutiner ochmetoder för att minska risken för avsiktlig vilseledning. I samband med Watergateskan-dalen på 1970-talet gav till exempel Washing-ton Posts redaktionschef Benjamin C. Bradleejournalisterna Carl Bernstein och Bob Wood-ward direktivet att aldrig publicera en nyhetbaserad på en anonym källa. Grundregeln vari stället att en anonym källas uppgift skullekunna bekräftas av en helt annan anonym käl-la. En anonym källas uppgift betraktades såle-des som ett tips, medan två anonyma källorsgemensamma uppgift var en nyhet. Ett kvartssekel senare var benägenheten mycket större iamerikansk press att bara förlita sig på enenda källa. En undersökning 1998 visade att

146) Nacos 1994, kap. 1.147) Kovach & Rosenstiel 1999, sid. 36.

57

ungefär hälften av alla toppnyheter var base-rade på en enda anonym källa. I en särskildgranskning av den så kallade Clinton-Lewinskyaffären 1999 gällde detta för 43 procent av innehållet.148

Svårigheterna att hantera ett läge med ettunderskott på information är därför betydan-de. Än värre är möjligen att befinna sig i ensituation där ingenting nytt finns att berättaöverhuvudtaget. Det kan tyckas som en teore-tisk tillspetsning, men torde ha sin motsvarig-het i många krigsförlopp och terrorhändelserdär en massiv mediebevakning och beredskapatt rapportera finns men där händelseutveck-lingen i alla fall på ytan står helt stilla eller inganya uppgifter kommer fram.

Vad gör redaktionerna i ett läge där storaresurser satsats på en viss nyhet och sammaspaltmängd och sändningsminuter ska pro-duceras som vanligt men där det inte finnsnågot nytt i denna nyhet? Möjligheten att heltstrunta i nyheten och i stället ägna sig åt andranyheter finns förstås, men då de redaktionellaresurserna i praktiken är tämligen begränsadepå de flesta håll är det också i många fall så attsnabba omprioriteringar inte är praktiskt ellerekonomiskt möjliga att göra. Mycket nyhets-utrymme ska fyllas och det görs allra enklastgenom att de händelser som finns planeradeoch där redan resurser är tagna i anspråk också svarar för en betydande del av dettanyhetsutrymme alldeles oavsett om någotnytt faktiskt har hänt.

De möjligheter som då återstår handlar omatt ge nyheten utrymme utan att presenteranågra nyheter. Ett alternativ kan vara att görakringreportage kring miljöer, platser och per-soner. Om en krigsskådeplats inte är tillgäng-lig kan miljön i presscentret beskrivas ellerintervjuer göras med soldater från det egna

spridningsområdet. Om ett gisslandrama intevisar några tecken på förändringar kan korv-försäljaren på torget utanför berätta om lysan-de förtjänster för att tillfredsställa väntandejournalisters hunger. Den journalistiska nack-delen med denna kringrapportering är dockatt den i allmänhet har en kort livslängd. Detkompletterande materialet kan inte i längdenersätta verkliga nyheter. Snart nog uppfattasdet i stället som en ren utfyllnad som varkenförmår engagera publiken eller konkurrera inyhetsutbudet.

Ett andra alternativ är att berätta om vadsom möjligen kan hända i stället för att uppe-hålla sig vid vad som faktiskt hänt. Bristen påfakta förhindrar inte möjligheten till speku-lation. Tidningar, och i de flesta fall också televisionen, har sällan möjlighet att konkur-rera med Internet och radio när det gällersnabbheten i att publicera nyheter. Deras konkurrensfördel ligger i stället i att analyse-ra, kommentera och spekulera kring det somoftast redan är känt. Särskilt markant är dettai ett nyhetsförlopp där de första dagarnas dramatik avtagit. I en granskning av nyheter-na i Clinton-Lewinskyaffären konstateras:

When there was a fair amount of new information

breaking at once, the press demonstrated skill in

covering it, as with the impeachment proceedings

in the House and Senate. But when the flow of

information slowed, particularly in the aftermath

of a big break in the story, the press seemed to try to

fill the void with chatter and speculation.149

Spekulationerna har fördelen av att de är meri takt med medielogiken än kringreportagen.De går att polarisera, personifiera och konkre-tisera. På samma sätt som den så kallade spel-journalistiken i dag är väl utbredd i alla typer

148) Kovach & Rosenstiel 1999, sid 33f.149) Ibid 1999, sid. 19.

58

av medier är också spekulationer kring enmöjlig kommande utveckling av ett krig elleren terroristhandling vanligt förekomman-de.150 Det vakuum som uppstår i händelsernastomhet fylls av förutsägelser eller prognoserom den kommande utvecklingen.151 Möjlighe-ten att hela tiden komma med nya prognosergör att pseudonyheter kontinuerligt kan pro-duceras och fånga publikens intresse. Efter-som möjligheterna för allmänhet eller andramedier att kontrollera och verifiera de utsagorsom görs är mycket små får spekulationernaofta stort genomslag. Då det föreligger ett stortunderskott på information och ett stort behovav medieexponering finns det möjligheter attspekulera inom tämligen vida ramar.

Det är ett klart problem med att en speku-lativ journalistik på detta sätt ersätter en infor-mativ. På samma sätt som nyheter leder tilluppföljningar leder spekulationer till nya spe-kulationer och rykten fortplantas snabbt mel-lan olika medier. I detta spekulativa nyhets-klimat finns det förstås goda möjligheter attför den som så vill vilseleda avsiktligt ellermisskreditera andra. Om medierna medvetetsatsar på en mer sensationsinriktad journa-listik innebär det därför att aktörer utanförmedierna får bättre möjligheter att påverkanyhetsarbetet än om det vägletts av sedvanli-ga sakligt grundade nyhetsvärderingar.

Men det förtjänar att påpekas i detta sam-manhang att spekulationerna också kan upp-fattas som önskvärda av medieföretagen själ-va. I kraven på en lönsam journalistik är detoftast billigare att spekulera än att gräva framnågot nytt. Och den hårt och snabbt dragnaspekulationen kan locka en minst lika storpublik som det omsorgsfullt framtagna avslö-jandet. Det utrymme och den uppmärksam-

het som krönikörer och kommentatorer i dagfår i olika medier är ett tecken på att mediernamedvetet satsar på detta material.

Sambandet mellan medier och spekulatio-ner är på flera sätt intressant att studera. Dentidigare åberopade kommersialiseringen avmediesystemet och den ökade konkurrensenmellan medier är sannolikt en bidragandeorsak till en mer omfattande publicering avspekulationer eftersom sådana kan tänkaslocka en stor publik och ge medieföretagetökade inkomster. I denna situation ligger där-med också en stor journalistisk utmaning,menar tre amerikanska medieforskare, LarryJ. Sabato, Mark Stencel och S. Robert Lichter:

Sorting fact from fiction, evidence from innuendo,

is a vital journalistic function at a time when

increased competition among different media sour-

ces is giving campaign gossip and rumor broader

circulation than in the past.152

Det är naturligtvis svårt att helt undvika spekulationer i journalistiken och frågan ärom det också är önskvärt. Källor berättar intealltid, och journalisten måste ha en möjlighetatt värdera olika utsagor och komma medförutsägelser baserade på dessa ofullständigautsagor. Det är dock ändå rimligt att journalis-ten baserar sina resonemang på fakta och intepå lösa rykten.153 Det är stor skillnad mellanett försök till förutsägelse på faktamässiggrund och en bedömning som helt och hålletgrundar sig på rykten eller lösa påståenden.

Sammanfattningsvis kan konstateras attmediernas möjligheter att stå emot olika kon-fliktparters försök att styra informationsför-medlingen i allmänhet är rätt begränsade.Relationerna till källor är mer extrema än i

150) Strömbäck 2001.151) Hadenius & Stùr 1992.152) Sabato, Stencel & Lichter 2000, sid. 30.153) Hvitfelt & Mattsson 1992, sid. 58. Jfr. Hadenius & Stùr 1992, sid. 9.

59

normala situationer och möjligheterna till enfungerande källkritik begränsade. Bristen påfakta ger goda möjligheter för anonyma källoroch bidrar tillsammans med mediernas egnaspekulationer till att en förvriden bild av verk-ligheten presenteras. Möjligheterna att korri-gera denna bild är generellt små. Källornaspåverkansmöjligheter och mediernas produk-tionsvillkor verkar båda i samma riktning –mot en enkelriktning och fiktionalisering.

Tidigare medierapporteringKrigsjournalistik i någon mening är förståslika gammal som krigen själva. Om några jäm-förelser ska göras utifrån terrorattackerna iUSA och Afghanistankriget är det emellertidmest meningsfullt att jämföra med mediebe-vakningen med moderna krig där medie-strukturen ser ungefär likadan ut. Det innebäratt jämförelsen bör ta hänsyn till krig eller kon-flikter där TV är dominerande medium för deflesta medborgares kunskapsinhämtning. Dethar förvisso förekommit många krig i världensedan TV blev ett viktigt nyhetsmedium, mendet är framförallt två av dessa ”efterkrigstids-krig” som varit föremål för ingående analysoch diskussion inom medieforskningen, Viet-namkriget på 1960-talet och Gulfkriget 1991.

Vietnamkriget kan på goda grunder beskri-vas som det första TV-kriget. De tidigaredominerande krigsreferaten kom från tid-ningarnas korrespondenter och kan närmastsägas ha varit personligt skrivna närvaro-skildringar från krigsskådeplatsen. Med tele-visionens genombrott blev dessa krigsre-sebrev otidsenliga. Nu fanns bilderna från desenaste striderna och kunde ge allmänhetenen mer ofiltrerad och direkt förmedlad bild avverkligheten. Det var en bild som oftast varocensurerad och visade upp krigets brutalitetsom aldrig förr. En hel generation minns

bilder som den när Saigons polischef kallblo-digt avrättar en tillfångatagen gerillasoldateller som den när en naken flicka desperat flyrsin napalmbombade hemby. Sådana bilderfrån krig hade världen inte tidigare skådat.

Ett bestående intryck av mediernas rappor-tering från Vietnamkriget är också att det varett krig där medierna kunde rapportera rela-tivt fritt från krigsplatsen. Det tycks som omden amerikanska regeringen och militäreninte riktigt förutsåg den genomslagskraft ensådan närvaro kunde få med televisionenshjälp. Ofta fanns enskilda reportrar och/ellerfotografer ute i fält tillsammans med ameri-kanska trupper. De kunde inför en förstum-mad världsopinion ge bilder och beskrivning-ar av kriget som aldrig tidigare kunnat åter-ges. I takt med att de amerikanska krigsfram-gångarna i stort uteblev och det blev fler bilderav amerikanska ”body sacs” än dödade Viet-congsoldater blev också dessa verklighets-beskrivningar av Vietnamkriget besvärandeför Vita huset.

Det har skrivits och tyckts mycket om des-sa frågor och vilken betydelse världsopinio-nens ökade tryck mot USA egentligen hade.Det fanns på många håll, kanske inte minst iSverige, en föreställning om att de omfattandeprotesterna mot kriget till sist blev effektful-la.154 Medierna fanns på plats och berättadeför världen vad som hände i Vietnam, och närvärlden och den amerikanska hemmaopinio-nen fick klart för sig vad som pågick kundedess protester förmå USA att dra sig tillbakafrån Vietnam.

En sådan verklighetsbeskrivning kan förstsynas övertygande, men det finns knappastmånga vetenskapliga belägg för denna bild.Den amerikanske medieforskaren Daniel C.Hallin har till exempel övertygande visat attdet knappast var medierapporteringen som

154) Jerneck 1983.

60

fick den amerikanska regeringen att ändra sinståndpunkt. Mediernas rapportering var isjälva verket inte alls särskilt pådrivande. Deamerikanska TV-stationerna var tämligenpartiska i sin rapportering. Amerikansk mili-tär, den amerikanska regeringen och andraanhängare till USAs krig i Vietnam utgjordetillsammans över 75 procent av källornaunder de första åren av kriget.155

Sedan ändrades visserligen denna bildradikalt och oppositionella röster fick betyd-ligt större utrymme i medierna. Detta var dockknappast resultatet av en ny journalistik.Avgörande var i stället, enligt Hallin, attledande politiker i USA började opponera sigmot kriget och att en konflikt uppstod mellansamhällets elitgrupper om krigsinsatserna.Först när denna strid uppstått började ocksåmedierna att återge konflikten, och efter etttag innehöll medierapporteringen allt fler förden officiella amerikanska ståndpunkten kritiska artiklar och inslag. Motopinionenkom till uttryck i medierna, men först sedanden hade etablerats i den vanliga politiskadebatten.156

När det gäller Gulfkriget har ett stort antalforskningsrapporter publicerats och områdethar varit föremål för flera komparativa stu-dier och internationella forskarkonferenser.Generella slutsatser från dessa studier är attmediernas roll var den motsatta jämfört medunder Vietnamkriget. Militären hade lärt avläxan och tillät den här gången inte medie-representanterna någon rörelsefrihet i krigs-zonen. Presscenter upprättades på behörigtavstånd i Saudiarabien. När våg efter våg avallierade stridsflygplan vällde in över Irak påmorgonen den 17 januari 1991 fanns endast tre

journalister från väst på plats i Irak från detamerikanska TV-bolaget CNN. I stället förnärbilder på krigets offer som medierna självakunnat välja ut, som i Vietnamkriget, erbjödsnu den samlade världspressen den ameri-kanska militärledningens svårtolkade video-band, tagna på hög höjd, där målsökande missiler uppgavs träffa sina mål på marken.Denna TV-journalistik har av en amerikanskmedieforskare beskrivits som ren ”techno-pornography”:

In other words, television portrayed the war as

a war without victims, just as the usual kind of

pornography frequently portrays sexual violence

victims. Indeed, the press as a whole brought into

the nation that this was somehow a kinder and

gentler war.157

De studier som gjorts av detta krig visar att deav militären införda restriktionerna också fickeffekter. Det fanns i det samlade mediemate-rialet en klar dominans av västliga källor ochen dokumenterad brist på kritiskt förhåll-ningssätt till dessa källor. Ett av de påståendensom här ifrågasatts gäller hur medierna okri-tiskt kunde vidareförmedla bilden av Iraksoerhörda stridskraft. Den amerikanske befäl-havaren Norman Schwarzkopf erkände i kri-gets slutskede också att alliansen av propagan-distiska skäl kraftfullt överdrivit det omtaladeRepublikanska gardets styrka.158 I USA und-rade vissa kritiker hur ett land med en ekono-mi av Kentuckys storlek kunde framställas imedierna som ett lika stort hot mot världsfre-den som Hitlers nazi-Tyskland.159

Kriget beskrevs vidare som ett drama dären glorifiering av västmakterna och en demo-

155) Hallin 1994, sid. 46.156) Ibid. 1994, sid. 52.157) Dorman 1997, sid. 121.158) Hadenius & Stùr 1992, sid. 145.159) Dorman 1997, sid. 123.

61

nisering av den irakiska sidan var tämligenvanlig. De vanligast förekommande allmännakällorna i de ledande svenska medierna varrepresentanter för den USA-ledda alliansen.De vanligaste svenska källorna var experterav olika slag och den näst vanligaste kategorinvanliga människor som i olika sammanhangkommenterade kriget.160

Bilder, rubriker och nyhetsgrafik bidrog tillett uppskruvat tonläge och i den svenska rap-porteringen fick hotbilden mot Sverige stortutrymme.161 Krigsrapporteringen var i bristenpå fakta till stor del inriktad mot spekulatio-ner om händelseutvecklingen och där de fles-ta prognoserna inte kunde sägas vara särskiltvälgrundade. De retoriska grepp som använ-des av politiker och militärer förstärktes ochöverdramatiserades av medierna och mångaprognoser handlade om fruktan och skräckinför den förväntade framtiden. I en studie avde svenska mediernas bevakning av krigetpåtalades bristen på kritisk granskning ochverklighetsförankring i rapporteringen.162

Den omfattande forskningen kring Gulf-kriget och den tämligen kritiska bilden avmediernas rapportering och bristande objekti-vitet ledde i många länder till en intensiv debattoch till en viss medial självrannsakan. Så okri-tiskt och partiskt som Gulfkriget beskrevs harknappast inte heller senare konflikter behand-lats. Även om till exempel bevakningen avKosovokriget 1999 också var omgärdad avrestriktioner förekom en något mer källkritiskvärdering av den opinionsmässigt domineran-de partens utsagor om krigsutvecklingen.

I de hittillsvarande krigen spelade vidare iprincip alla rapporterande medier sammaroll. Tidningarna beskrev händelseförloppet i

efterhand och hade ungefär samma tillgångtill källor och information om händelse-utvecklingen. Den som ville veta något omkriget fick köpa en tidning och ta del av den version som där tillhandahölls. Särskiltmycket har inte detta förändrats sedan radionoch televisionen tillkommit. Alla medier har i princip rapporterat om kriget efter sina förutsättningar.

I Gulfkriget rubbades denna ekvation igrunden. Visserligen var detta krig som såmånga andra en stor nyhet. De ordinarienyhetssändningarna i USAs största TV-kana-ler ABC, NBC och CBS handlade till en tredje-del om Gulfkriget under de tre första måna-derna 1991 och i det första krigsskedet i janua-ri svarade 70 procent av det amerikanska folket att det följde nyhetsrapporteringen från kriget mycket noga.163

Kriget blev ändå först och främst ett stortgenombrott för den amerikanska nyhetskana-len CNN som sedan 1980 sände nyheter ochmagasinsprogram dygnet runt. Något bidrogatt man var enda västliga nyhetskanal medegna journalister i krigszonen, men viktigareän så var troligen att kanalens ständiga upp-dateringar och direktsändningar svarade motett behov hos allmänheten av kontinuer-liga nyheter. Gulfkriget ledde till att CNN blev den kanal som stod på mest hela tiden, iregeringskanslier såväl som i amerikanskavardagsrum och på redaktioner. Tittarsiffror-na för kanalen ökade väsentligt under Gulf-kriget och nådde rekordnivåer. Förtroendetför TV-kanalen förbättrades i takt med dessmöjlighet till snabba nyheter.

Studier av CNNs rapportering under Gulfkriget visar att TV-kanalen inte sällan för-

160) Hvitfelt & Mattsson 1992, sid. 180.161) Ibid 1992, sid. 79.162) Hadenius & Stùr 1992, sid. 149ff.163) Iyengar & Simon 1997, sid. 248.

62

medlade uppgifter som redaktionen inte hadehunnit kontrollera. Samtidigt var den likasnabb att bekräfta eller dementera när sådanabesked förelåg. Det blev ett intensivtnyhetsflöde där allt inte var lika tillförlitligtsom i enskilda nyhetssändningar och där enförutsättning för publiken att kunna värderanyheterna korrekt var att följa kanalens sänd-ningar under en längre tid. Att CNN länge varenda västliga nyhetskanal på plats inne i Irakgav dock goda möjligheter till att korrigeralösa rykten. Reportern Peter Arnett kunde tillexempel själv konstatera att en byggnad USAbombat i Bagdad inte var en stridsled-ningscentral trots att amerikanerna påstoddet.164 En viktig konsekvens av TV-kanalenssärställning var vidare att dess bilder köptesav många andra TV-bolag över hela världen.

CNNs betydelse för den svenska rappor-teringen om Gulfkriget kan emellertid disku-

teras. Trots att CNN fick sitt genombrott ocksåi Sverige i samband med detta krig var TV-kanalen inte en dominerande källa för svens-ka nyhetsmedier i rapporteringen. Inflytandetfrån CNN kan dock ha varit större på andrasätt, genom att till exempel fastställa ett slagsGulfkrigets dagordning som sedan mångaandra medier anpassade sig till.165

CNN kom till och med att användas somen direkt kommunikationskanal mellan destridande parterna. Både George Bush ochSaddam Hussein utnyttjade på detta sätt denhelt dominerande nyhetskanalen i egna syften.

Med Gulfkriget fick begreppet ”24-tim-marsTV” en verklig innebörd. Verksamhetenhade visserligen startat långt tidigare men detvar först i och med kriget i Persiska viken somdet fanns ett verkligt publikbehov av kontinu-erlig uppdatering.

164) Nordlund (red.) 1992, sid. 174.165) Hvitfelt & Mattsson 1992, sid. 180; Stütz 1992.

63

Terrorattackerna mot USA och USAs attackermot Afghanistan var på alla sätt självklaranyheter. Bara ett snabbt ögonkast på de krite-rier medierna mer eller mindre medvetetanvänder vid värderingar av nyheter visardetta. De handlar om politik, ekonomi ochbrott. Det är ett nära kulturellt avstånd tillåtminstone ena parten i konflikten. Händel-serna, åtminstone terrorattackerna mot USA,var både sensationella och överraskande.Därutöver är en elitnation inblandad, vilket i det här sammanhanget också betyder att elitpersoner är inblandade. Händelserna ärbåde viktiga och relevanta, också ur ett globalt perspektiv, och de utspelas åtminstoneinledningsvis under en kort tid men som endel av ett tema.

Dessutom fanns det som alla minns till-gång till rörliga bilder på hur planen flyger ini World Trade Center, på hur tornen rasar, påhur människor flyr för sina liv med mera.Nyheterna om terrorattackerna passade där-för, hur cyniskt det än kan låta, TVs formatperfekt. De var som gjorda för TV, något somdock inte gäller nyheterna om USAs attacker iAfghanistan. I det senare fallet var en del avproblematiken för medierna att de inte kundefinnas på plats där händelserna utspelade sig,i Afghanistan. I stället var de hänvisade tillgrannlandet Pakistan.

Det finns med andra ord både likheter och skillnader mellan de båda händelserna. Ivilken utsträckning det också präglar nyhets-förmedlingen är dock en annan fråga.

HypoteserUtifrån syftet att undersöka hur svenskamedier beskrev terrorattackerna mot WorldTrade Center i New York och försvarshög-kvarteret Pentagon i USA samt USAs attackeri Afghanistan, samt de teorier som har disku-terats i de föregående kapitlen, ska nio hypo-teser prövas. De tre första handlar om medie-bevakningen av terrorattackerna respektivekriget i Afghanistan:

1. Terrorattackerna mot USA fick större medialt

utrymme än kriget i Afghanistan.

New Yorks centrala ställning i det globalanyhetsnätet, journalisternas tillgång till hän-delsernas geografiska centrum, att överrask-ningsmomentet var större när det handladeom terrorattackerna än kriget samt de tradi-tionella nyhetsvärderingskriterierna är någraskäl som ligger bakom den hypotesen.

2. Förekomsten av anonyma källor är större i

nyhetsrapporteringen om terrorattackerna än

om kriget i Afghanistan.

Från mediernas sida finns det en viss bered-skap att rapportera om och från krig. I krigetfinns det också åtminstone två klart urskilj-bara parter som står i konflikt med varandra.Medvetenheten om att medierna är utsatta förpropagandaförsök från krigets båda sidor kanantas leda till att medierna är förhållandevisnoggranna med att redovisa varifrån de hämtar sina uppgifter. I samband med bevak-

PERFEKTA NYHETER

64

ningen av terrorattackerna fanns varken sam-ma beredskap eller samma upplevda behovav att gardera sig mot propagandainsatser.

3. Elitkällor från USA dominerar mer i nyhets-

rapporteringen om kriget i Afghanistan än om

terrorattackerna i USA.

I båda fallen kan elitkällor från USA förväntasdominera, dels eftersom elitkällor generelltsett dominerar och dels därför att USA är enelitnation med ett väl utbyggt system för rela-tioner mellan makthavarna och medierna.När det gäller kriget i Afghanistan fanns deten informationsasymmetri i det att de styran-de i Afghanistan inte levererade informationpå alls samma sätt som på den amerikanskasidan. I fallet med terrorattackerna kan till-gången till ögonvittnen och offer förväntasleda till att de får ett större utrymme och attelitkällorna därmed får ett relativt sett mindreutrymme.

4. Förekomsten av spekulationer är större i

nyhetsrapporteringen om terrorattackerna än

om kriget i Afghanistan.

Terrorattackerna mot USA var på alla sättoväntade, och det fanns ingen säker informa-tion om vare sig antalet döda, vilka som lågbakom eller om hur USA kunde tänkas svarapå attackerna. Det fanns i den meningen ettkraftigt informationsunderskott, som intefanns i samband med kriget i Afghanistan däråtminstone en sida (den amerikanska) försågmedierna med information om vad som hadehänt. Därför bör förekomsten av spekulatio-ner vara mindre i det senare fallet.

De fyra följande hypoteserna handlar omförväntade skillnader mellan olika nyhets-medier.

5. Förekomsten av spekulationer är mindre i

public service-nyheterna och morgonpressen

än i TV4 Nyheterna och kvällspressen.

Spekulationer står i motsatsställning till fakta,och både public service-nyheterna och mor-gonpressen har uttalade eller implicita kravpå sig att vara heltäckande i sina redovisning-ar och att vara sakliga. Att spekulera är dess-utom ett sätt att dramatisera, och det är rimligtatt anta att mer kommersialiserade medierdärför använder sig av spekulationer som ettsätt att dramatisera och därigenom nå fram-gång på konkurrensutsatta marknader.

6. Antalet källor per artikel eller inslag är större

i public service-nyheterna och morgonpressen

än i TV4 Nyheterna och kvällspressen.

Att använda sig av många källor är mer kost-samt än att använda sig av få källor. Därförkan man förvänta sig att medier som inte ärlika konkurrensutsatta som andra, och somdessutom har ett normativt starkare krav påsig att vara heltäckande i sina rapporteringar,har fler källor per inslag eller artikel än medi-er som inte har samma krav på sig att vara hel-täckande och vars positioner på marknadernaär mer utsatta.

7. Kvällspressen ägnar mer utrymme åt både

terrorattackerna i USA och kriget i Afghanistan

än morgonpressen.

Kvällstidningarnas behov av att sälja lös-nummer skapar ett hårdare tryck på dem änpå prenumererade morgontidningar att upp-märksamma sensationella och dramatiskahändelser, till vilka både terrorattackerna ochkriget i Afghanistan hör.166

166) Det gäller inte minst bildmässigt, något som behandlas av Nordström 2002.

65

8. Olika former av Sverigevinklingar på terror-

attackerna i USA och kriget i Afghanistan är

vanligare i kvällspressen och TV4 Nyheterna än

i morgonpressen och public service-nyheterna.

Ju mer kommersialiserat ett medium är, destostörre är trycket att anpassa sig till medielogi-ken och nyhetsvärderingens implicita krav påatt läsare och tittare ska kunna identifiera sigmed nyheterna. Därför är det rimligt att antaatt olika former av Sverigevinklingar är vanli-gare i den lösnummerförsålda kvällspressenoch i annonsfinansierade TV4 Nyheterna.

Den nionde och sista hypotesen handlarom den omdiskuterade frågan om huruvidamedierna var partiska i nyhetsförmedlingen.

9. Medierna gav en mer negativ bild av muslimer

i allmänhet än av USA och dess allierade.

Både Sverige och USA tillhör skaran av väst-liga demokratier, och det mediesystem somsvenska medier ingår i är i grund och bottenvästorienterat. Åtminstone i tider av kriseroch krig finns det dessutom en tendens hosmedier att sluta upp bakom det officiella per-spektivet, vilket i det här fallet handlade omatt en västlig demokrati blivit angripen av terrorister med muslimsk tillhörighet. Dettakan antas ha präglat hela nyhetsrapporte-ringen. Därutöver är stereotypisering en delav medielogiken, och med tanke på det kultu-rella avståndet till islam och muslimska länder är det enklare och mer tacksamt attanvända sig av negativa stereotyper av musli-mer än av USA och dess allierade.

Mediebeskrivningen av terror-attackerna mot USA – en översiktUSA under attack; Attacken mot USA; Världen

håller andan – dessa var rubriker som mötteläsarna av Svenska Dagbladets, Dagens Nyheters och Aftonbladets förstasidor den 12

september, dagen efter de ödesdigra attacker-na. Detta medan Expressens framsida täckteshelt av en bild av platsen där World TradeCenter en gång stod och den i sammanhangetlågmälda texten World Trade Center 11 septem-

ber 2001. På baksidan av Expressen fanns enbild av World Trade Center den 10 september2001; en iscensättning som fångade dramati-ken i vad som hade hänt. På Dagens Nyhetersframsida dominerade en bild av när WorldTrade Center kollapsar, medan bilden påAftonbladets framsida föreställer explosionennär det andra flygplanet flyger in i World Trade Center. På Svenska Dagbladets första-sida kan man se hur människor flyr i panikfrån tornen som faller i bakgrunden.

Allting – rubrikerna, bilderna, texterna –ger intryck av att världen i och med terrorat-tackerna i ett slag har förändrats.

När dåvarande chefredaktören JoachimBerner på Expressen på tidningens baksidaden 12 september skriver en artikel med rubri-ken Världen kommer aldrig att bli sig lik, fångarhan en känsla som många gav uttryck fördagarna kring själva attacken. Bland dem stats-minister Göran Persson som i Aftonbladet den12 september skrev en artikel på nyhetsplatsmed rubriken Nu måste vi hålla samman:

Bilderna som det senaste dygnet nått oss från USA

framkallar smärta och bestörtning. Det är inte bil-

der från en krigszon. Det är bilder av urskillnings-

lös terror riktad mot oskyldiga människor mitt i

den amerikanska vardagen. Tusentals människor

har omkommit, skadats, chockats, mist anhöriga.

Vanliga människor som du och jag har blivit mål-

tavla för en anonym ondska, helt okänslig för män-

niskovärdet. Det är en fasansfull tragedi. Vad vi

bevittnat är det hittills värsta exemplet på en ny

typ av hot mot det öppna demokratiska samhället.

Rubrikerna inne i tidningarna den 12 septem-ber talar ett liknande språk: Terroristdåden

66

lamslår världen; Chock, sorg skräck och förtvivlan;

Världen blir aldrig densamma igen; Hela världen

är våldtagen; Trösten söks i kyrkorna. Parallellerdrogs till attacken mot Pearl Harbor 1941, denattack som fick USA att gå in i det andravärldskriget. Det drogs också paralleller tillböcker och filmer som i fantasins värld gestal-tat katastrofer som denna. Men nu var det,som Mats Lundegård skrev i Dagens Nyheterden 12 september, på riktigt:

Världen tittade med fascination och förfäran på de

skakiga TV-bilderna från ett brinnande New York.

Vi hade alla sett dem förut. Bara det att de inte var

på riktigt förut. Nu var det på riktigt, katastrofen

på riktigt, det riktiga, verkliga kriget exporterat till

amerikanernas hemmaplan. Nedre Manhattan var

i ett slag en slaktplats, en namnlös fasa i direkt-

sändning.

Nyheten om terrorattackerna mot World Trade Center på Manhattan i New York, motförsvarshögkvarteret Pentagon i Washingtonoch angränsande händelser var på alla sätt en

stor och självklar nyhet. Inte bara minnes-bilderna och exemplen ovan visar detta. Detvisar sig också vid en sammanställning av hurmånga tidningsartiklar som skrevs och hurmånga nyhetsinslag som sändes om den denärmaste dagarna efter ”dagen D”. Med deurvalskriterier som tillämpas här och som presenterades tidigare under rubriken Me-

tod och material inbegriper undersökningen sammanlagt 179 TV-inslag och 482 tidningsar-tiklar. Tabell 1 visar antalet artiklar och inslagi de sju nyhetsmedierna.

Nyheten var stor i alla medier, men samti-digt skiljer sig antalet artiklar och inslag mel-lan de olika medierna. På tidningssidan skrevkvällstidningarna Aftonbladet och Expressenmest; SVT prioriterade nyheterna högre änvad TV4 Nyheterna gjorde.

Antalet artiklar är emellertid inte någotsäkert mått på omfattningen av nyhetsrappor-teringen. Olika redigeringar kan göra att ettmedium har fler nyheter än ett annat, medanbåda ägnar lika mycket utrymme åt nyheter-na. För att få en säkrare uppfattning om hur

Tabell 1. Antal artiklar och inslag om terrorattackerna mot USA.

Dagens Svenska Afton- Expressen Rapport Aktuellt TV4Nyheter Dagbladet bladet Nyheterna

Antal

artiklar/ 110 102 143 127

inslag 65 74 40

Anm.Det totala antalet undersökta artiklar är 482 och det totala antalet inslag är 179.

Tabell 2. Antal spaltcentimeter och sändningsminuter om terrorattackerna mot USA.


Antal

spaltcentimeter/ 46 248 37 906 106 780 111 550

sändningsminuter 114 142 66

Anm. Antal spaltcentimeter och sändningsminuter avrundade till närmast jämna heltal. Antalet spaltcentimeter inkluderar bilderoch grafik i anslutning till artiklarna.

67

stort utrymme nyheterna kring terrorattacker-na fick kan antalet spaltcentimeter och sänd-ningsminuter också studeras.

Sammanlagt ägnades alltså cirka 322 minuter, över fem timmar, och 302 484 spalt-centimeter åt att beskriva terrorattacker-na mot USA med angränsande händelserunder endast fem dagar. Genom att bara tittapå TV-nyheternas huvudsändningar kundeman ta del av i genomsnitt drygt 60 minuterom dessa händelser per dag, eller ta del avgenomsnitt knappt 60 500 spaltcentimeter tidningstext och -bilder per dag.

Otvivelaktigt var terrorattackerna mot USAoch angränsande händelser en meganyhet,även om olika medier ägnade olika mycketutrymme åt nyheten. Oavsett mått var det enstörre nyhet i kvällstidningarna än i morgon-tidningarna, och båda kvällstidningarna valdeockså att ägna sig helt åt den nyheten dagenefter själva attacken, den 12 september. På TV-sidan var det en större nyhet i Rapport ochAktuellt än i TV4 Nyheterna, vilket dock intesäger någonting om hur TV-kanalerna somsådana prioriterade nyheten. Den här under-sökningen omfattar ju inte allt programutbudde aktuella dagarna. Klart är emellertid att denkritik som riktades mot Sveriges Television ibörjan av perioden för att man inte prioriterade

terrorattackerna tillräckligt högt, den kritikenträffar inte nyhetsprogrammen. Till exempelskrev Mats Pettersson en artikel i Expressenden 13 september med underrubriken Sveriges

Television rapporterade sämst i Norden. Kärnan ikritiken som är riktad mot SVT i den artikeln äratt SVT inte sände kontinuerligt från katastrom-rådet medan andra TV-medier gjorde det.

Studerar man antalet publicerade artiklaroch inslag som sändes per medium och dag,visar resultatet att den 12 september var dendag som framförallt ägnades åt nyheten omterrorattackerna. 187 artiklar och inslag publi-cerades och sändes den dagen.

Att den 12 september var dagen då flestartiklar och inslag publicerades och sändes ärnaturligt. Det var dagen efter själva attacken,och även om TV-nyheterna hann rapporteraom händelserna redan den 11 september vardet först dagen efter som de fick tid att göramer planerade och, teoretiskt sett, genom-arbetade nyheter.

Som framgår var det en stor mängd artiklarsom framförallt kvällstidningarna publicera-de redan dagen efter attackerna, särskilt medtanke på att attackerna skedde cirka klockan15.00 svensk tid. På mindre än 10 timmar hannAftonbladet skriva 50 artiklar och Expressen45 artiklar. Aftonbladets New York-korre-

Tabell 3. Antal artiklar och inslag om terrorattackerna i de sju nyhetsmedierna.

11/9 12/9 13/9 14/9 15/9 16/9 Totalt

Dagens Nyheter – 24 27 20 18 21 110

Svenska Dagbladet – 16 26 21 24 15 102

Expressen – 45 26 26 18 12 127

Aftonbladet 3 50 29 25 19 17 143

Rapport 17 18 13 10 7 * 65

Aktuellt 16 22 16 14 6 * 74

TV4 Nyheterna 12 12 8 5 3 * 40

Totalt 48 187 145 121 95 65 661

Anm. * betyder att den dagen inte ingår i undersökningen; – betyder att inga artiklar om terrorattacken publicerades den dagen.

68

spondent Wolfgang Hansson skrev ensameller tillsammans med andra journalister tio avdessa artiklar. Det är betydligt fler än de treartiklar som Expressens New York-korrespon-dent Håkan Matson skrev, men en av dessa sträcker sig å andra sidan över åtta sidorinklusive bilder och upptar en yta av 7 292kvadratcentimeter.

Huvuddelen av de inslag som sändes i TV-nyheterna var av traditionellt snitt; förinspela-de inslag där en reporter i ord och bild berättarom någon aspekt av verkligheten. Vid sidan av den genren förekommer också telegram-nyheter och olika former av liveintervjuer. Desenare kan delas upp i tre kategorier: (1) att enjournalist intervjuar en annan journalist sombefinner sig i studion, (2) att en journalist inter-

vjuar en annan journalist som befinner sig på fältet, samt (3) att en journalist intervjuarexterna medverkanden i studion. I de bådaförsta fallen antar den journalist som intervju-as ofta rollen som expert, särskilt när han ellerhon befinner sig i studion. I det senare falletvarierar de externt medverkande, men särskiltframträdande kategorier är experter av olikaslag och politiker.

Samtidigt som traditionella nyhetsinslag är den vanligaste förekommande genren förekommer olika former av liveintervjuer isammanlagt 33 inslag, vilket motsvarar knappten femtedel av samtliga inslag.167 Framförallt ärdet journalister på fältet som intervjuas, i syn-nerhet Sveriges Televisions Lars Moberg frånWashington och Marie Nyreröd från New York.

Tabell 4. Inslagens genre i respektive TV-kanal.

Nyhets- Telegram Journalist Journalist Journalist Totaltinslag intervjuar intervjuar intervjuar antal

journalist journalist externi studion på fältet medverkande

i studion

Rapport 41 12 3 6 3 65

Aktuellt 40 17 3 10 4 74

TV4 Nyheterna 30 6 1 2 – 39

Totalt antal inslag 111 35 7 18 7 178

Anm.Ett av inslagen i TV4 Nyheterna har kodats som ”annan genre”, vilket förklarar att deras totala antal inslag här skiljer sig fråntidigare. Det inslaget bestod av en studiointervju där både förre statsministern Carl Bildt och journalisten Bo Karlström blev inter-vjuade.Det faller därmed mellan de på förhand definierade kategorierna.

Tabell 5. Artiklarnas genre i respektive tidning.

Nyhets- Nyhets- Krönika Extern Annan Totaltartikel analys skribent genre antal

Dagens Nyheter 95 9 4 – 2 110

Svenska Dagbladet 91 9 2 – – 102

Aftonbladet 120 3 13 3 4 143

Expressen 110 6 6 1 4 127

Totalt antal artiklar 416 27 25 4 10 482

167) Inklusive det inslag i TV4 Nyheterna i vilket både en journalist och en extern medverkande intervjuas i studion, se anmärkning under tabell 4.

69

På tidningssidan kan man på motsvarandesätt skilja mellan i första hand nyhetsartiklar,nyhetsanalyser och krönikor. Med nyhetsana-lyser avses artiklar som har vinjetten ”analys”,”perspektiv” eller motsvarande, som explicitförvarnar läsaren om att artikeln kan innehål-la delvis subjektiva åsikter från journalistenssida. Med krönika avses artiklar som har vinjetten ”krönika” eller motsvarande, ellersom genom bildbyline tydligt signalerar tillläsaren att artikeln är personligt hållen. Vidsidan av dessa artikeltyper förekommer ock-så, i det här fallet, att skribenter som är fristå-ende från medierna i fråga (externa skriben-ter) skriver på nyhetsplats. Dessutom harreservkategorin ”annan genre” använts.

Precis som de traditionella nyhetsinslagendominerar i TV-nyheterna så dominerarnyhetsartiklarna bland tidningsartiklarna. 86procent av samtliga artiklar är till formen, vil-ket inte nödvändigtvis är detsamma som tillinnehållet, vanliga nyhetsartiklar. Nyhetsana-lyser och krönikor är betydligt mindre vanli-ga, medan externa skribenter och andra gen-rer tillhör undantagen. De artiklar som harklassificerats som ”annan genre” handlar ihuvudsak om artiklar som består endast avbilder och eventuellt rubrik och bildtexter,men som saknar brödtext i traditionell bemär-kelse.

Mer intressant är hur stora krishändelser somterrorattacken mot USA kan få tidning-arna att upplåta utrymme på nyhetsplats förexterna skribenter. Exempelvis fick statsmi-nister Göran Persson, som nämndes ovan,men också förre statsministern Carl Bildt skri-va varsin artikel på nyhetsplats i Aftonbladetden 12 september, något som skulle vara svårtatt tänka sig under mer normala förhållanden.Men i kristider tycks den normala distansentill svenska politiker ha minskat; då handlardet mer om att bidra till nationell samling.Andra externa medverkande är exempelvissvenskan Catarina Lundgren som bor i NewYork och som berättar med egna ord omattacken i Aftonbladet den 12 september, ochutdrag från e-postbrev som svenskan MalineCasta i New York skickade till sin familj, vilkapublicerades i Expressen den 12 september.De får personifiera reaktionerna bland de sombor i New York, samtidigt som de i kraft av attvara svenskar bidrar till att föra händelsernakulturellt sett närmare Sverige och svenskar-na.

Om det på ett övergripande plan är likhe-terna mellan tidningarna som dominerar närdet handlar om vilka genrer artiklarna hör till,finns det samtidigt skillnader mellan dem närdet handlar om hur vanligt det är att artiklar-na illustreras med bilder.168

Tabell 6. Andel artiklar om terrorattackerna illustrerade med foto och/eller nyhetsgrafik (procent).

Foto Nyhetsgrafik

Dagens Nyheter 36 11

Svenska Dagbladet 44 14

Aftonbladet 75 10

Expressen 74 14

Genomsnitt 59 12

Anm. Siffrorna anger andel artiklar, avrundat till närmaste hela procenttal, som illustreras med foto och/eller nyhetsgrafik.Varje variabel har kodats separat med två svarsalternativ: Ja och Nej. Totala antalet artiklar är 482.

168) Jfr. Nordström 2002.

70

Som framgår av tabellen är det föga över-raskande betydligt vanligare att kvällstid-ningarna illustrerar artiklarna med bilder änatt morgontidningarna gör det. Cirka tre fjärdedelar av kvällstidningarnas artiklar ärillustrerade med bilder,vilket är dubbelt såofta som för Dagens Nyheters del. I genom-snitt är totalt 59 procent av artiklarna illustre-rade med bilder. Användande av nyhetsgrafikförekommer också, men inte alls i sammautsträckning. De skillnader som finns mellantidningarna i användande av nyhetsgrafik ärdessutom tämligen små.

Den slutsats man kan dra så här långt äralltså att terrorattackerna i USA var en mega-nyhet i samtliga medier, men samtidigt attkvällstidningarna gav den större utrymme änvad morgontidningarna gjorde. De illustre-rade också artiklarna med bilder oftare än morgontidningarna. I samtliga tidningardominerar nyhetsartiklar, medan nyhetsana-lyser och andra genrer är betydligt ovanligare.Av de olika TV-kanalernas nyhetsprogramgav Rapport och Aktuellt betydligt störreutrymme åt terrorattackerna och händelsernakring dessa än vad TV4 Nyheterna gjorde.Även i TV-nyheterna dominerade nyhets-inslag över andra genrer.

Nyhetsrapporteringen dag för dagFokus i den här undersökningen är medie-rapporteringen i samband med terrorattack-erna mot USA och USAs attacker i Afghan-istan. Att skapa sig en bild av händelseför-loppet dag för dag, bortom medierapporter-ingen, låter sig knappast göras. Det är fortfa-rande mycket vi inte vet om vad som egentli-gen hände den 11 september och dagarnadärefter.

Däremot är det fullt möjligt att följa nyhets-rapporteringen dag för dag, och se vad medi-erna lyfter fram som de största händelsernarespektive dag. Det är dessutom logiskt, efter-

som det är bilderna av verkligheten och inteverkligheten i sig själv som den här undersök-ningen omfattar. Det är en viktig distinktion.

I den här genomgången kommer fokus attligga på tidningarnas huvudartiklar. Medhuvudartikel avses den artikel som publicerasförst på nyhetssidorna.

11 september 2001Detta var dagen då attackerna skedde, och detvar också det som dominerade nyhetsrappor-teringen denna dag. För tidningarnas del vardet bara Aftonbladet som hann trycka enextraupplaga, och den innehåller tre artiklarom terrorattackerna. Här bombas skyskrapan;

Palestinsk organisation utpekas och USA lamsla-

get efter attackerna är rubrikerna på de artiklar-na. I TVs nyhetssändningar kunde man se deredan välbekanta bilderna på hur planen fly-ger in i World Trade Center, hur tornen rasaroch människor flyr, och på hur Pentagon ser utefter attacken.

12 september 2001Eftersom detta är den första dagen som övrigatidningar innehåller artiklar om terrorattack-erna, handlar huvudartiklarna framförallt omsjälva attacken. Svenska Dagbladets huvudar-tikel är skriven av Anna-Lena Haverdahl ochLena Hennel och har rubriken Terroristdåden

lamslår världen. Dagens Nyheters huvudarti-kel är skriven av Mats Carlbom, tidningenskorrespondent i USA, och har rubriken Attack-

en mot USA. Aftonbladets huvudartikel, skriven av

Wolfgang Hansson, citerar USAs presidentGeorge W Bush i rubriken God bless America.Den handlar om presidentens första tal tillnationen från Ovala rummet. Efter det följerett antal artiklar som handlar om händelseför-loppet den 11 september, skrivet som en formav dagbok. Den första av dessa har rubrikenDen första skräcken, och intill finns en digital-

71

klocka som står på 14.45 grafiskt återgiven.Precis under klockan återfinns underrubrikenPlanet flyger in i World Trade Center. Den åter-följs av en andra artikel med huvudrubrikenHelvetet fortsätter. Nu står klockan på 15.03,och underrubriken lyder Ett plan till kraschar –

nu i södra tornet. Expressens huvudartikel, som sidmässigt

är den andra artikeln i tidningen, är skriven av Håkan Matson. Till skillnad från Afton-bladet som berättar om händelseförloppet iflera artiklar, väljer Expressen att beskrivasamma händelseförlopp i en osedvanligt långartikel.

13 september 2001Även den här dagen är terrorattackernahuvudnyhet för samtliga undersökta tidning-ar. Huvudämnet på förstasidan är för mor-gontidningarna att jakten på terroristerna harbörjat. I Dagens Nyheter är rubriken på första-sidan Terroristjakt i USA, medan rubriken påförstasidan i Svenska Dagbladet lyder Spåren

pekar mot saudisk terrorist. I kontrast till dettahar Aftonbladet rubriken Flygvärdinnorna

höggs ihjäl av kaparna – då gav piloterna upp. Denförsta artikeln, skriven av Leif-Åke Josefs-son, handlar dock om terroristjakten. Rubri-ken och underrubriken är Vi vet vilka kaparna är

respektive FBI: de var tolv – tre på varje plan.Artikeln illustreras bland annat av en bild påMohammad Atta, som pekas ut som en avkaparna.

Expressen valde en annan vinkel på första-sidan, som domineras av en bild av tre brand-män som mitt bland ruinerna och i askan his-sar en amerikansk flagga. Huvudrubriken ärAmerika reser sig ur askan. Liksom i de övrigatidningarna handlar huvudartikeln, skrivenav Håkan Matson, emellertid om jakten på terroristerna. Återigen får vi se ett foto avMohammad Atta. Rubriken är FBI: Han är

dödspiloten.

14 september 2001Även den här dagen är terrorattackernahuvudnyhet. I Svenska Dagbladet, DagensNyheter och Aftonbladet är terroristjaktendominerande på förstasidorna. Huvudrubri-kerna är Tolv terrorister identifierade (SvenskaDagbladet), Terroristledaren Usama Bin Ladins

män spåras till Sverige (Aftonbladet) och bin

Ladin utpekad (Dagens Nyheter). Expressensförstasida täcks av en bild av en sörjande kvin-na som håller upp ett foto av en saknad anhö-rig, och rubriken lyder Hon ber om ett mirakel.De två första artiklarna har den gemensammarubriken Terrorhot i natt igen och handlar omden svenska beredskapen respektive att enfalsk pilot hade gripits på John F. Kennedy-flygplatsen i New York.

Huvudartikeln inne i Aftonbladet handlarom bin Ladin som påstås vara skyldig tilldåden. I ingressen sägs att ”UtrikesministerPowell är säker. Terroristledaren Usama binLadin ligger bakom attentaten i New York.”Något stöd för det påståendet i form av citatfrån USAs utrikesminister Colin Powell finnsdock inte i den artikeln. Det finns det däremoti huvudartikeln i Dagens Nyheter, som är skri-ven av Mats Carlbom. Också i Dagens Nyhe-ter och Svenska Dagbladet handlar huvudar-tiklarna om terroristjakten och om att Usamabin Ladin pekas ut av USA respektive att spå-ren efter kaparna bland annat leder till delsta-ten Florida där de ska ha fått sina flygutbild-ningar.

15 september 2001I Dagens Nyheter märks det nu att nyheternakring terrorattackerna har fått en lägre priori-tet. Visserligen återfinns relaterade artiklar påförstasidan, men de ligger inte längre högstupp. Huvudnyheten denna dag handlar om attUSA nu mobiliserar och att president Bush harfått fria händer av kongressen i kampen motterrorismen. Samtidigt rapporterar huvudarti-

72

keln om att det amerikanska intresset riktas motAfghanistan, där bin Ladin tros uppehålla sig,och mot intilliggande Pakistan, som man vill ha som allierad i koalitionen mot terrorismen.Även i Expressen handlar huvudartikeln omatt Nu är Bush redo för krig, för att citera rubriken.På förstasidan är rubriken Måltavla: bin Ladin.

I Svenska Dagbladet handlar artiklarna pådet första uppslaget om att svenska säker-hetspolisen hjälper FBI i jakten på terrorister,om den amerikanska jakten på skyldiga ochom den amerikanska upptrappningen. I Afton-bladet handlar det första uppslaget om Dödens

piloter, som rubriken lyder. I artikeln identifie-ras, med hänvisning till oidentifierade källorinom FBI, de sammanlagt 19 kaparna. Första-sidan ägnas dock åt bilder som togs inifrånWorld Trade Center efter attackerna, och somvisar människor som flyr nerför trapporna i detena av de båda tornen. Rubriken är Flykten från

71:a våningen. Samma sak föreställer bilden påSvenska Dagbladets förstasida den här dagen.

16 september 2001Huvudnyhet i Aftonbladet, Svenska Dagbla-det och Dagens Nyheter är att George W Bushi sitt radiotal dagen före förklarat ”krig”. BådeSvenska Dagbladet och Dagens Nyheter cite-rar Bush i rubrikerna till huvudartiklarna: Vi

befinner oss i krig och Vi ska röka ut förövarna. I Aftonbladet är huvud- och underrubriken till huvudartikeln Bush: Gör er beredda och Nu

förklarar USA krig. I Svenska Dagbladet ochAftonbladet dominerar detta även förstasidor-na, medan Dagens Nyheter på förstasidanframförallt uppmärksammar att många musli-mer i Sverige drabbas hårt av terrorattackerna.Rubriken är En dubbel katastrof, och i ingressenstår det att: ”Många muslimer lider med terroristattackens offer och samtidigt kännerde sig utpekade som grupp. Men bilderna avjublande palestinier är missvisande. Det sägeren av de ungdomar DN talat med.”

Det är bara i Expressen som nyheten om presi-dent Bushs radiotal får en något merundanskymd plats. Först på sidan 11 skriverMagnus Alselind en artikel med rubrikenBush: De som krigar mot USA har valt sin egen

förintelse. Istället är Expressens huvudnyhetatt Terrorhot mot SAS-pilot i Sverige fick polisen

att stoppa flyg till USA igår, för att citera rubri-ken på förstasidan.

I och med den amerikanske presidentensradiotal under lördagen den 15 september förskjuts uppmärksamheten allt mer från vadsom har hänt, det vill säga terrorattackerna, tillvad som ska hända, det vill säga USAs svar påterrorattackerna. Men ännu ska det, trots spekulationer om snabbare amerikanskainsatser, dröja tre veckor innan USA påbörjarattackerna mot Afghanistan som syftar till attpå ett eller annat sätt oskadliggöra Usama binLadin och hans terroristnätverk al-Qaida.

Mediebeskrivningen av krigeti Afghanistan – en översiktEfter veckor av spänd väntan på USAs reak-tion efter terrorattacken den 11 septemberkommer svaret den 7 oktober. Strax efter kloc-kan 17.30 svensk tid avfyras de första kryss-ningsmissilerna från amerikanska och brittiskaörlogsfartyg i Arabiska havet och bombplananfaller mål inne i Afghanistan kring städernaKabul, Jalalabad och Kandahar. Nyheten top-par förstås alla nyhetssändningarna i SverigesTelevisions nyhetsprogram Rapport och Aktu-ellt och TV4 Nyheterna på kvällen den 7 okto-ber och dominerar de fyra granskade tidning-arna dagen därpå. Dagens Nyheter och Svens-ka Dagbladet toppar sina förstasidor mednyheten om anfallet men har också fortfarandemånga andra nyheter på förstasidorna. Afton-bladet och Expressen har mer tid till förfogan-de och låter kriget dominera som enda nyhet.Sidhänvisningarna på deras förstasidor denåttonde oktober anger nyhetens dignitet.

73

Sidorna 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8, 9, 10, 11, 12, 13, 14, 15,

16, 17, 18, 19, 20, 21, 22, 23, 24, 25 och 26.

(Expressen 01 -10 -08)

Sidorna 2, 6, 7, 8, 9, 10, 11, 12, 13, 14, 15, 16, 17,

18, 19, 20, 21, 22, 23, 24, 25, 26, 27, 28, 29, 30, 31

och 36. (Aftonbladet 01 -10 -08)

Alltså har Expressen den första dagen efterkrigsutbrottet 25 sidor om denna händelse ochAftonbladet 28 sidor. Totalt omfattar Expres-sen denna dag 40 sidor och Aftonbladet 48sidor. Huvuddelen av båda tidningarna ägnaskriget och stora redaktionella satsningar görspå att följa upp olika aspekter av dennautveckling, allt från nyheter från krigsskåde-platsen till amerikanska uttalanden, reaktio-ner från världens länder och kommentareroch stämningar i Sverige.

Båda kvällstidningarna har ordet KRIG

överst på sidan, i Aftonbladet med banderol-len ”Extra” över rubriken. Därefter väljs tvårätt olika sätt att presentera nyheten därAftonbladet bygger mest på den egna journa-listiska insatsen medan Expressen lyfter framvärldens oro. Expressen väljer den 8 oktoberen bild på den huvudmisstänkte terroristenUsama bin Ladin från den arabiska TV-kana-len al-Jazeera med huvudperson i arméjacka,klassisk huvudbonad och en Kalasjnikovlutad mot bergsväggen. Under rubriken KRIG

finns fyra underrubriker i punktform:

• Panik efter anfallet i natt

• USA varnar för giftattacker

• Usama bin Ladins hot – ord för ord

• De är beredda att dö för sin religion

Det alarmistiska anslaget i Expressen följs upp på insidorna, bland annat i en krönika av Britta Svensson, som beskriver den ame-rikanske presidenten George W Bush, den brittiske premiärministern Tony Blair och

Usama bin Ladin som Tre män som skrämmer

mig, i en artikel från tidningens USA-korre-spondent Håkan Matson om att rädslan förbioterrorism förvandlar New York och andrastäder till ”avskurna krigszoner” och i en arti-kel från Los Angeles där Lars Lindström kanrapportera att också Hollywood håller andan.

Aftonbladet väljer en annan TV-bild attdominera sin förstasida, en illustration somföreställer lysgranater och explosioner överAfghanistan vid anfallet. Med hjälp av TV-vinjetten America strikes back är det möjligt attidentifiera bilden från det amerikanska TV-bolaget NBC. I övrigt förekommer på förstasidan två bilder på Aftonbladets egna reporta-geteam i Tadzjikistan och Pakistan vid sidanav rubriken Aftonbladet på plats vid gränsen till

Afghanistan. De två teamen får också rejältmed plats inne i tidningen, i princip tre helauppslag.

Den först publicerade nyhetsanalysen ärförmodligen Bengt Albons i Dagens Nyheterden 8 oktober och den framhåller den mycketstora globala osäkerhet som blir följden avdetta anfall mot Afghanistan:

USA:s och Storbritanniens militära operationer

mot terrorister och deras beskyddare i Afghanistan

inleder ett nytt skede i historien som medför stora

risker och faror och som kastar in världen i en oviss

framtid. Denna motattack efter ett oanat terror-

angrepp gör att världen känns farligare att leva i,

människor blir rädda.

Det stora utrymmet som nyheten om kriget fåroch den höga prioriteringen av detta materialbekräftas vid en grundläggande sammanställ-ning av hur omfattande mediebevakningen ärav kriget i Afghanistan i de fyra rikstidningar-na och de tre ledande nyhetsprogrammen i detmarksända TV-nätet.

En första granskning av hur många artiklaroch inslag som ägnas kriget i Afghanistan

74

visar att de fyra tidningarna totalt publicerar272 artiklar under de fem första dagar som kri-get bevakas 8–12 oktober. Det finns betydligtfler artiklar i ämnet i de båda kvällstidningar-na jämfört med morgontidningarna, och närdet gäller televisionen förekommer väsentligtfler inslag om kriget i public service-kanalernajämfört med i kommersiella TV4. Jämfört medterrorattackerna kan noteras att antalet artik-lar och inslag den här gången är betydligtmindre och motsvarar lite drygt 40 procent avantalet terrorartiklar.

Antalet artiklar och inslag ska främst sessom en allmän illustration av hur kriget bevakas i de olika medierna och det är givetvisså att detta mått inte är helt rättvisande vidjämförelsen. Tidningar har olika rediger-ingsprinciper och TV-nyheter har olika form-mässiga kännetecken. Ett något bättre sätt ärdå att betrakta den totala sändningstiden i degranskade nyhetsprogrammen och det totalautrymmet krigsnyheterna får i tidningarna.

Sammanställningen visar här sammamönster som när det gäller antalet artiklar och inslag. Kvällstidningarna ägnar Afgha-

nistankriget mer än fyra gånger så stortutrymme som Dagens Nyheter och SvenskaDagbladet. Krigsnyheterna dominerar tid-ningsinnehållet i kvällspressen på ett heltannat sätt än i de båda andra tidningarna. Detär rimligt att tro att kvällstidningarnas redigering med stora bilder och nyhetsgrafiköver hela uppslag här förklarar en betydandedel av avvikelserna mellan tidningarna.

De tre nyhetsprogrammen i TV sänderungefär en och en halv timmes nyheter om kriget totalt i de tre granskade kanalerna underde första fem dagarna. I total sändningstid ärTV4 Nyheterna i sin 22-sändning dock hälftenså lång som de båda andra kanalernas huvud-sändning. Betraktas krigsrapporteringen somandelen sändningsminuter av total sändnings-tid har fortfarande Aktuellt störst andel krigs-rapportering (49 procent) medan då bådaandra nyhetsprogrammen har stora likheter –Rapport (38 procent) och Nyheterna (37 procent). Nyhetsvärderingen skiljer sig motden bakgrunden inte särskilt mycket åt i de trenyhetsprogrammen i TV när det gäller andelensändningstid man väljer att ge denna nyhet.

Tabell 7. Antal artiklar och inslag om kriget i Afghanistan.


Antal

artiklar/ 63 49 83 77

inslag 28 33 15

Anm.Det totala antalet undersökta artiklar är 272 och det totala antalet inslag är 76.

Tabell 8. Antal spaltcentimeter och sändningsminuter om kriget i Afghanistan.


Antal

spaltcentimeter/ 17 481 12 265 54 859 46 894

sändningsminuter 57 73 28

Anm. Antal spaltcentimeter och sändningsminuter är avrundade till närmaste heltal. Antal spaltcentimeter inkluderar bilder och grafik i anslutning till artiklarna.

75

Frågan är då om de olika redaktionerna gör olika prioriteringar under olika faser avkriget. En jämförelse görs därför av de femförsta dagarnas bevakning av händelsen i deolika medierna.

Resultatet visar att en knapp tredjedel avalla artiklar och inslag publiceras under denandra dagen av händelseförloppet, vilket således motsvarar den 8 oktober för TV-insla-gen och den 9 oktober för tidningsartiklarna.Kriget inleds på tidig söndagskväll, svensktid, den 7 oktober 2001. De tre stora nyhets-programmens huvudsändningar har följaktli-gen alla några timmar på sig att presenteranyheten för tittarna. Det föranleder en kraftiguppgång av antalet inslag i publicservice-kanalerna mellan dag 1 och dag 2 medanNyheterna däremot har lika många inslag den8 oktober som den 7 oktober.

För tidningarna är det uppenbart att kvälls-tidningarna har mer tid än morgontidningar-na att bearbeta nyheten och det är ett betydligtfylligare och mer genomarbetat material somredovisas i Aftonbladet och Expressen den 8oktober, medan Dagens Nyheter och SvenskaDagbladet fördjupar och breddar den 9 okto-ber. Sett över längre tid är mönstret detsammaför alla sju analyserade medier: tyngdpunk-

ten ligger under de första dagarna av den granskade perioden och sedan publiceras alltmindre kring kriget.

En sak är väsentlig att erinra om i detta sam-manhang. På förmiddagen den 8 oktober 2001inträffar den värsta flygkatastrofen i flygbola-get SAS historia då två flygplan varav det enaär ett SAS-plan kolliderar på Linateflygplatseni Milano och alla ombordvarande omkommer.Av förklarliga skäl är detta en mycket stornyhet i samtliga svenska medier, som också fårstor uppmärksamhet i tidningar och i TV-nyheter. Flygolyckan inträffar när kriget iAfghanistan pågått drygt ett dygn och sanno-likt påverkar olyckan nyhetsvärderingen avkriget på redaktionerna.

Alla de granskande medierna fortsätterförvisso att rapportera om kriget, men det fårsannolikt mindre utrymme i konkurrens meden mycket stor svensk nyhet. Det är också san-nolikt så att svenska redaktioner omfördelarsina resurser så att Milanoolyckan ägnas jour-nalistiska uppföljningar som i annat läge hadesatsats på krigsutvecklingen. De reportrarsom finns på plats i till exempel Pakistan ochUSA fortsätter givetvis sin rapportering, mende får knappast den plats och det utrymmesom hade varit fallet om inte SAS-olyckan

Tabell 9. Antal artiklar och inslag om kriget i Afghanistan i de sju nyhetsmedierna.

7/10 8/10 9/10 10/10 11/10 12/10 Totalt

Dagens Nyheter – 9 26 9 7 12 63

Svenska Dagbladet – 4 17 13 9 6 49

Aftonbladet – 29 17 14 13 10 83

Expressen – 27 17 14 7 12 77

Rapport 5 14 2 3 4 * 28

Aktuellt 6 10 6 8 3 * 33

TV4 Nyheterna 4 4 3 2 2 * 15

Totalt antal

artiklar/inslag 15 97 88 63 45 40 348

Anm. * betyder att den dagen inte ingår i undersökningen; – betyder att inga artiklar om attacken mot Afghanistan publicerades den dagen.

76

inträffat. Förmodligen har också antalet artik-lar och inslag om kriget den 8 och 9 oktobervarit större i en sådan situation. Nedgången ibevakning från de två första dagarna är också mer tydlig i Afghanistanfallet jämförtmed bevakningen efter terrorattackerna. Detfinns anledning att tro att mönstret för Afgha-nistanbevakningen i de svenska medierna baradelvis är typiskt för krigsrapportering i dag.Konkurrensen med en helt annan nyhet medmycket stort nyhetsvärde påverkar här i frågaom utrymme krigsrapporteringen väsentligt.

Vid sidan av omfattningen av bevakningenär det också befogat att granska vilket slagsjournalistik som präglar den bevakning somförekommer. Som tidigare konstaterats finnsdet olika genrer som journalistiken kan höratill. När det gällde bevakningen av Afgha-nistankriget är bevakningen av mycket tradi-tionellt snitt.

Precis som fallet är vid terrorattackernauppgår de vanliga nyhetsinslagen till ungefär

två tredjedelar av det samlade materialet. Denresterande delen är tämligen lika fördeladmellan telegram, intervjuer av externa med-verkande i studion, journalistintervjuer på fältet och reportage. De båda sista kategorier-na visar att det vid krigets utbrott finns enredaktionell beredskap inför denna händelse.Reportrar på plats i grannlandet Pakistan ärett exempel. De kan i väntan på att få kommain i krigets Afghanistan göra reportage igrannlandet och rapportera till hemmaredak-tionen om de reaktioner på kriget som kom-mer från grannen i öster.

När det gällde tidningsmaterialet är mönst-ret likartat vilket framgår i tabell 11.

En mycket stor andel av tidningarnas ny-heter har formen av nyhetsartiklar, medanövriga artikeltyper förekommer i mycketbegränsad omfattning. Nyhetsanalyser ärmest vanliga i Dagens Nyheter och krönikorav egna medarbetare i Expressen. Det är ocksåi en kvällstidning som ett inlägg av en extern


Nyhets- Reportage Telegram Journalist Journalist Journalist Totaltinslag intervjuar intervjuar intervjuar

journalist journalist externi studion på fältet medverkande-

i studion

Rapport 15 2 5 3 2 1 28

Aktuellt 19 2 2 – 4 6 33

TV4 Nyheterna 12 3 – – – – 15

Totalt antal inslag 46 7 7 3 6 7 78

Tabell 11. Artiklarnas genre i respektive tidning.

Nyhets- Nyhets- Krönika Extern Annan Totaltartikel analys

Dagens Nyheter 54 9 – – – 63

Svenska Dagbladet 47 2 – – – 49

Aftonbladet 78 3 1 1 – 83

Expressen 69 5 3 – – 77

Totalt antal artiklar 249 19 4 – – 272

77

skribent förekommer. På samma sätt som vidterrorattackerna är det förre statsministernoch moderatledaren Carl Bildt som får tillfälleatt själv skriva om kriget i Afghanistan. Denhär gången är det också i Aftonbladets spalter.Hans analys kontrasterar i ett väsentligt per-spektiv mot tidningens egna skribenter,ledarskribenten Olle Svenning och nyhets-analytikern Wolfgang Hansson, vilka bådatalar om ”hämnd”. I Aftonbladet den 8 okto-ber skriver Carl Bildt att:

Det handlar inte om hämnd för de tusentals som

dödades i terrorattackerna i USA, utan om försvar

mot det som kan hända i framtiden. Vi vill inte leva

i en värld där massterrorns hot ständigt hänger

över oss.

Vidare noterades inledningsvis att kvällstid-ningarna ägnar krigsutbrottet större utrymmeoch att detta kan ha att göra med förekomstenav bilder och nyhetsgrafik. Det finns därförskäl att specialstudera andelen artiklar somhar denna typ av illustrationer.

Som framgår av tabell 12 är den procen-tuella andelen illustrerade artiklar myckethögre i Aftonbladet och Expressen när det gäller bilder. Det är ganska sällsynt med textutan bild i de båda kvällstidningarna, medandet förekommer ofta i Dagens Nyheter ochSvenska Dagbladet. Relationerna mellan debåda presstyperna känns igen från rappor-

teringen av terrorattackerna och snittvärdet,59 procent, är också exakt det samma vid bådadelstudierna.

Nyhetsgrafiken är mer likartat fördelad ide fyra tidningarna och ligger knappt runt 10procent av alla artiklar, med Aftonbladetsandel något över de övrigas. Även när det gäl-ler nyhetsgrafikens andel av det totala materi-alet finns stora likheter med förekomsten avnyhetsgrafik i samband med terrorattackerna.Mot bakgrund av det faktum att kriget är be-tydligt enklare att förutsäga än terrorattackenär det anmärkningsvärt att inte mer nyhets-grafik av bakgrundsinformativt slag finns förberedd på redaktionerna. Eller också är dethelt enkelt så att denna typ av illustrationerinte har särskilt hög prioritet vid dessa tillfäl-len på de fyra tidningar som här har granskats.

En första summering av Afghanistanmate-rialet i press och TV är därför att det följer kän-da mönster på många sätt. Kvällstidningarnaägnar det mer utrymme än morgontidningaroch har väsentligt mer bilder. Av nyhetspro-grammen får kriget mest framträdande plats iAktuellt i Sveriges Television. Pressmaterialetdomineras av rena nyhetsartiklar och nyhets-inslag utgör lejonparten av TV-materialet. Deflesta medier har mest material om kriget deförsta dagarna och efter tre dagars rapporter-ing minskar nyheten i betydelse för de härgranskade medierna. Den svåra flygolyckan iItalien inverkar på omfattningen av krigs-

Tabell 12. Andel artiklar om kriget i Afghanistan illustrerade med foto och/eller nyhetsgrafik (procent).

Foto Nyhetsgrafik

Dagens Nyheter 41 6

Svenska Dagbladet 29 8

Aftonbladet 81 12

Expressen 70 8

Genomsnitt 59 9

Anm. Siffrorna anger andel artiklar, avrundat till närmaste hela procenttal, som illustreras med foto och/eller nyhetsgrafik.Varje variabel har kodats separat med två svarsalternativ: Ja och Nej.Totala antalet artiklar är 272.

78

rapporteringen eftersom den är en minst likastor nyhet i Sverige.

Nyhetsrapporteringen dag för dagTidigare skapades en bild av händelseförlop-pet kring terrorattackerna med hjälp av deförsta dagarnas mediebevakning. Analogtgörs här en sammanställning av de vik-tigaste nyheterna dag för dag beträffande kriget i Afghanistan. Utgångspunkterna i denbeskrivning som följer är de granskade tid-ningarnas innehåll i form av ledande artiklarpå nyhetsplats respektive dag.

7 oktober 2001På kvällen, svensk tid, äger attacken motAfghanistan rum. Det finns med andra ordinga svenska tidningar som har några nyheterom händelsen denna dag.

8 oktober 2001I de första artiklarna om händelsen dominerarde krigsrelaterade artiklarna. Ett tema är derent militära operationerna och flera tidningarbeskriver utförligt hur de första attackernaskedde, med vilka vapen och mot vilka mål.Dagens Nyheter har en omfattande sådannyhetsgrafik på sin första sida och Expressenen motsvarande över ett helt uppslag. Afton-bladet visar inte bara en stor nyhetsgrafik omkrigets första skede, utan också en om ett senare skede där elitsoldater från USA ochStorbritannien ska forcera terroristnätverketal-Qaidas gömställen i bergen.

Den första dagen handlar mycket omvapen, missiler som skjuts upp från fartygeller skjuts iväg från flygplan. Konfliktens tvåpersonliga huvudaktörer, president George W Bush och den utpekade terroristledaren Usama bin Ladin får båda rikligt utrymme isamband med TV-framträdanden. Bådakvällstidningarna har långa utdrag ur presi-dentens tal till den amerikanska nationen i

samband med attacken och liknande utrym-me ges bin Ladins förhandsinspelade videodär han uppmanar till kamp mot Amerika.

Särskilt detaljerade är ändå knappast skild-ringarna av vad som hänt under krigets förstadygn. Det finns få ögonvittnesskildringar frånAfghanistan, men desto fler reaktioner redo-visas från resten av världen. Redo att dö i heligt

krig är rubriken på en artikel i Expressen, skriven av Gunnar Johansson i Peshawar,Pakistan. I samma stad befinner sig DagensNyheters Erik Ohlsson och han rapporterar attlandet nu förbereder sig för en flyktingvåg.Aftonbladets Peshawarutsände Peter Wenn-man kommer med uppgiften att folket i stadenrasar mot den amerikanska attacken.

Därutöver finns artiklar som beskriverläget i Sverige. Statsminister Göran Perssonförklarar att den svenska beredskapen är godoch den bilden bekräftas av svenska militäreroch säkerhetspolis. Vidare förekommer i debåda kvällstidningarna redan från krigetsförsta dag ett slags expertpaneler dit läsarnakan vända sig med frågor om kriget.

9 oktober 2001Denna dag är det en stor nyhet att USA inteutesluter tanken att anfalla fler länder i sin jaktpå terrorister. Beskedet ges i ett brev från denamerikanske FN-ambassadören till säkerhets-rådet, och fast inga länder nämns i brevet ärden allmänna tolkningen att brevet framför-allt ska ses som en varning till Irak. Vidarefortsätter de amerikanska bombningarna avtalibanernas ställningar i Kabul, Kandaharoch den i norr strategiskt viktiga stadenMazar-e-Sharif.

Från grannlandet Pakistan rapporterar deutsända korrespondenterna att protesternadär mot kriget är våldsamma, att byggnadermed anknytning till väst sätts i brand och attpolis och militär slår tillbaka mot demonstra-tionerna. En del artiklar börjar behandla flyk-

79

tingproblemet och en del visar intresse för denNorra alliansens styrkor som i och med bomb-ningarna har fått nya möjligheter att avanceramilitärt.

Också mediernas roll i kriget börjar på olika sätt uppmärksammas. Den arabiska TV-kanalen al-Jazeera diskuteras en del eftersomdet är den enda relativt oberoende TV-kanalensom tillåts sända från Kabul. Förhållandenaför medierna aktualiseras också i artiklarnakring den brittiska journalisten Yvonne Ridleysom friges efter tio dagar i talibanernas fångenskap då hon utklädd i bourka ertappasav talibanska agenter. Svenska Dagbladetpåminner i en artikel om mediernas arbetsvill-kor i kriget och att ”krigets första offer är sanningen”. Artikeln illustreras med nyhets-grafik som visar var olika internationellanyhetsbyråer och TV-bolag har personal stationerade i och omkring Afghanistan.

10 oktober 2001Talibanernas luftvärn utslaget lyder den sex-spaltiga rubriken i topp på Dagens Nyhetersförstasida. Uppgiften kommer från försvars-ministern i USA, Donald Rumsfield, somsummerar tre nätters bombningar. Pentagonvisar bildbevis av utslagna militära mål. Ipressen förs dock också ett resonemang omhuruvida det finns flera militära mål att slå utoch om kriget så här långt har varit fram-gångsrikt.

En särskild nyhet denna dags är också attUSA av misstag bombat en FN-byggnad iKabul och fyra lokala FN-anställda dödats viddetta tillfälle.

Den tyske förbundskanslern GerhardSchroeder erbjuder USA tysk trupp i kriget.Ökad uppmärksamhet visas också Norra alliansen som enligt Svenska Dagbladet”snart kan ha intagit Kabul, när USA har försvagat talibanerna”. I Aftonbladet uppgesalliansen vara ”segerviss”.

I USAsprider sig oron för mjältbrand sedantvå fall av den sällsynta sjukdomen konsta-terats på tidningen The Sun i Florida. 700anställda testas nu.

I ett nytt videoband från al-Qaida uppgertalesmannen Sulaiman Abu Ghaith att nyaattacker är att vänta. ”Stormen av flygplankommer inte att upphöra”, lyder den del avhans tal som citeras mest.

11 oktober 2001Under den fjärde dagens flyganfall uppgertalibanerna att 76 civila dödats och att 100 skadats sedan anfallen inleddes.

I USA pekar president Bush ut 22 män somalla anges vara ”de farligaste terroristerna”som hotar världen med nya terrordåd. Åtta av männen antas befinna sig i Afghanistan, trei Libanon. Tips som leder till deras gripandekan ge 50 miljoner svenska kronor. Samtligaefterlysta är i sin frånvaro åtalade av en ameri-kansk Grand jury som granskat bevisen motdem.

Företrädarna för 56 muslimska länder upp-manar USA vid den islamiska konferensenOIC i Qatar att inte angripa Irak. Konferensenfördömer terrordåden den 11 september, menoroas över civila offer i Afghanistan till följdav kriget där. USAs utrikesminister ColinPowell uppger att inga fler länder ska attacke-ras just nu.

President Bushs säkerhetspolitiske råd-givare Condoleeza Rice uppmanar nyhetsme-dierna att inte direkt utsända inslag från al-Qaida eftersom Vita huset fruktar att det kanförekomma koder och meddelanden i dessasändningar.

En tredje person i Florida smittas av mjält-brandsbakterier och fallet utreds av FBI. Ame-rikanska UD uppmanar alla ambassader runtom i världen att skaffa vaccin mot mjältbrand.Falsklarm noteras från hela USA och oron växer.

80

12 oktober 2001USA:s bombningar börjar nu ändra karaktäroch de så kallade smarta bomberna komplet-teras med bombmattor som ska skrämma talibansoldater att desertera. Kabul anfalls förförsta gången i dagsljus vilket ses som etttecken på att kriget går in i en ny fas. Taliba-nerna hävdar att ett stort antal människordödats den senaste bombnatten. Panik sägs hautbrutit i Kabul när bomberna föll. Vidare ska15 människor ha dött när en moské bombas iJalalabad.

På en presskonferens i Vita huset förklararpresident Bush att han inte vet var den terro-ristmisstänkte Usama bin Ladin befinner sigmen att han inte kommer att ge upp försökenatt hitta honom: ”Vi ska röka ut bin Ladin urhans grotta, vi ska ta honom till slut, tillsam-mans med hans löjtnanter och skurkar och kri-minella”, säger presidenten.

I Expressen beskrivs Norra alliansen ingå-ende som ”den oheliga alliansen” och de olikakrigsherrarna presenteras. Det konstateras attalliansen efter de amerikanska attackerna ärpå segerhumör och på frammarsch. Afton-bladet följer Norra alliansen och ett team är nuinne i norra Afghanistan.

FBI varnar för att nya terrordåd kan ske i världen ”inom de närmaste dagarna”. Varningen gäller inte bara USA, utan ocksåEuropa och resten av världen. President Bushförklarar att USA tar hoten på allvar, men har beredskap mot nya attacker.

EU förklarar sig redo att skärpa sina reglerför penningtvätt i kampen mot den interna-tionella terrorismens finansiering. Anmäl-ningsplikten när det gäller att anmäla miss-tankar om penningtvätt föreslås utvidgas tillgrupper också utanför bankvärlden.

81

Dramatiken riktigt hördes i rösterna när Rap-port, Aktuellt och TV4 Nyheterna på kvällenden 11 september inledde sina nyhetssänd-ningar. Redan i vinjetterna till de olikanyhetsprogrammen visades de nu kända bil-derna på hur planen flyger in i World TradeCenter och hur tornen rasar på ett närmastsurrealistiskt sätt. I TV4 Nyheterna var LasseBengtsson och Petra Nordlund programleda-re, och Lasse Bengtsson inledde med orden

– Världen före och efter den 11 september 2001.

Det värsta terrordådet i historien riktades alltså

idag mot USA. I New York kollapsade världens eko-

nomiska centrum World Trade Center på Manhat-

tan sen två stora passagerarplan som hade kapats

körts rakt in i tvillingskyskraporna.

Efter den inledningen fortsatte Petra Nord-lund:

– Även Washington där landets regering sitter

attackerades. Ytterligare ett passagerarflygplan

kraschades in i försvarshögkvarteret Pentagon. Det

finns ännu inga säkra uppgifter om antalet döda

och skadade, men det står klart att det handlar om

tusentals personer.

I Rapport var Katarina Sandström program-ledare, och när hon inledde sändningen vardet med orden:

– God kväll. Det råder närmast krigstillstånd i

USA efter de fruktansvärda terrorattackerna idag.

Båda tornen i World Trade Center i New York har

rasat efter att två flygplan rammat byggnaderna.

Även delar av försvarshögkvarteret Pentagon i

Washington har kollapsat efter en terrorattack. Det

är ännu oklart hur många som skadats eller dödats

men det kan handla om tiotusentals personer.

Också när Jarl Alfredius inledde Aktuelltssändning kändes dramatiken och allvaret ibåde rösten och ordens innehåll:

– God kväll. Ja, terrorattackerna idag i USA befa-

ras ha krävt tiotusentals dödsoffer. En närmast

ofattbar katastrof som skakar USA och hela värl-

den. De båda skyskraporna i World Trade Center i

New York där 50 000 människor arbetade störtade

samman i morse när två flygplan med ungefär en

kvarts mellanrum flög rakt in i byggnaderna. För-

svarshögkvarteret Pentagon i Washington står i

brand, och minst fyra passagerarplan med hundra-

tals människor ombord har kapats och störtats.

Med alla mått mätt var terrorattackerna motUSA, och mer specifikt World Trade Center iNew York och Pentagon i Washington, devärsta någonsin. ”Ofattbar” är det ord JarlAlfredius använder om katastrofen. Det varnästan som om ord att beskriva det som hadehänt saknades, och de paralleller som drogsgick antingen till fiktionens värld eller till hän-delser i tidigare krig. Som Anders Hellner frånUtrikespolitiska Institutet sade i Rapport den11 september: ”Pearl Harbor, ett moderntPearl Harbor.” Den stora skillnaden är och varatt attacken mot Pearl Harbor 1941 skeddemedan det andra världskriget rasade för fullt,

TERRORATTACKERNA MOT USA

82

medan det den 11 september 2001 inte på-gick något som kan karaktäriseras som ettvärlds- eller ens regionsomfattande krig. Ter-rorattackerna tog därför världen med över-raskning. Det gällde också medierna, somutan förvarning tvingades att kasta om pla-neringar och programtablåer för att på bästasätt kunna rapportera om det oerhörda somhade hänt.169

Hur lyckades de svenska medierna medden uppgiften? Eller mer specifikt: hur be-skrev Dagens Nyheter, Svenska Dagbladet,Expressen, Aftonbladet, Rapport, Aktuellt ochTV4 Nyheterna terrorattackerna mot USA ochrelaterade händelser under de första femdagarnas rapportering? Vilken eller vilka bilder i icke-fotografisk mening av terror-attackerna mot USA och relaterade händelserkunde svenska nyhetskonsumenter ta del av?Lyckades medierna göra det ofattbara fattbart?

Detta är de frågor vars svar ska undersökasi det här avsnittet. I det tidigare avsnittet låg

fokus på nyhetsrapporteringens omfattning; idet här avsnittet ligger fokus på nyhetsrappor-teringens innehåll i en rad olika avseenden.

Ambitionen är i första hand att ge enbeskrivning av medierapporteringen, inte attdöma eller fördöma olika enskildheter. Senarekommer resultatet att relateras till de olika teorier som har diskuterats tidigare, och förstdå blir det aktuellt att värdera mediernas insatser.

Teman i nyhetsrapporteringenUnder fem dagar (se tabell 3) sändes 178 in-slag och publicerades 482 tidningsartiklar i de studerade medierna vars ursprung ytterst var terrorattackerna mot USA (tabell 1). Inomden ramen varierade artiklarnas och inslagenshuvudsakliga teman väsentligt.

Sammanlagt hade TV-inslagen 107 olikahuvudsakliga teman, medan motsvarandeantal för tidningsartiklarnas del var 236. I den meningen präglades nyhetsrapporte-

Tabell 13. Huvudsakliga teman i TV-inslagen om terrorattackerna mot USA.

Antal inslag Procent

Jakten på de skyldiga/detta är de skyldiga/spaningsarbetet/bin Ladin/al-Qaida 26 15

Konsekvenser av attackerna relaterade till ekonomi 19 11

Reaktioner i omvärlden (exklusive bland muslimer/palestinier och i Sverige) 16 9

Reaktioner i Sverige/bland svenskar 11 6

Reaktioner och stämningar i USA efter attackerna 11 6

Attackerna mot USA 9 5

Flygsäkerhet 8 4

USAs uppladdning/kommande vedergällning 8 4

Attackernas konsekvenser (ej ekonomiska) 8 4

Drabbades och ögonvittnens berättelser 6 3

Pakistans roll och situation/reaktioner i Pakistan 6 3

Övriga 51 28

Totalt antal 179 98

Anm. Procentangivelser är avrundade till närmaste hela tal.

169) Se Morge & Modh 2002; Pressens Tidning nummer 14 2001.

83

ringen av mångfald, och med ”huvudsak-ligt tema” avses då den dominerande vinkeln eller det dominerande ämnet i en arti-kel eller ett inslag. ”Attacken mot USA”,”Öppna samhällets sårbarhet”, ”antal döda”,”finansvärlden skakad”, ”Volvo öppnarkriscentrum”, ”Personer söker anhöriga somsaknas”, ”tre tysta minuter imorgon”, ”psyko-login hos George W Bush och hos fanatiker”,”säkerhetsbranschen vinnare på börsen”,”kommer USA att attackera Afghanistan” ärexempel på några teman.

Med syftet att spegla vad nyhetsrappor-teringen på ett övergripande plan handlade om dessa fem dagar, har närliggande teman slagits ihop. Sammanlagt 35 olika kategorierav huvudsakliga teman har bildats. Av tabell13 framgår vilka tio temakategorier som varvanligast i de 179 TV-inslagen.

Det vanligaste temat handlar om jakten påde skyldiga, vilka som är de skyldiga, spa-ningsarbetet och om bin Ladin och terrorist-nätverket al-Qaida. Fördelningen av dessaöver dagar är ganska jämn, med en tyngd-punkt i TV-inslagen den 13 september då tioinslag inom den kategorin sändes. Därnäst

kommer inslag som på olika sätt handlar omvilka konsekvenser attackerna får relaterat tillekonomi. Det kan handla om världsekono-min, om höjda försäkringspremier eller om attflygbranschen drabbas hårt av att folk pågrund av terrorattackerna väljer andra trans-portsätt framför att flyga. Också här var för-delningen över dagar ganska jämn. Frekvens-mässigt på tredje plats kommer inslag somhandlar om reaktioner i omvärlden, antingenbland de politiska eliterna eller bland männi-skor i allmänhet. Dessa sändes huvudsakligenden 11 och den 12 september, men också i samband med att tre tysta minuter hölls föroffren inom hela EU den 14 september.

Inslag som handlar om själva attackerna –vad som hände, hur de gick till – hamnar frekvensmässigt först på sjätte plats. Dessa nio inslag sändes den 11 och den 12 september,precis i anslutning till attackerna. Detsammagäller inslag som handlar om flygsäkerhet; de sändes framförallt de första dagarna.Sedan gick rapporteringen över till andrateman. På motsatt sätt förekommer temat påtionde plats, Pakistans roll och situationeneller reaktioner i Pakistan, inte alls de första

Tabell 14. Huvudsakliga teman i tidningsartiklarna om terrorattackerna mot USA.


Jakten på de skyldiga/detta är de skyldiga/spaningsarbetet/bin Ladin/al-Qaida 48 10

Reaktioner i omvärlden (exklusive bland muslimer/palestinier och i Sverige) 45 9

Konsekvenser för/i Sverige, svensk beredskap, svenska kopplingar 32 7

Reaktioner i Sverige/bland svenskar 28 6

Attackerna mot USA 23 5

USA:s uppladdning/kommande vedergällning 21 4

Räddnings- och spaningsarbetet/sökandet efter anhöriga 19 4

Drabbades och ögonvittnens berättelser 18 4

Reaktioner och stämningar i USA efter attackerna 17 4

Flygsäkerhet 16 3

Övriga 215 45

Totalt antal 482 101

Anm. Procentangivelser avrundade till närmaste hela tal.

84

dagarna utan i stället de två sista dagarna av undersökningsperioden. Inslag som hand-lar om USAs uppladdning och kommandevedergällning blir också vanligare ju flerdagar som har gått sedan terrorattacken.

Sammanlagt uppgår antalet TV-inslag varshuvudsakliga tema faller inom någon av de tio vanligaste kategorierna till 128, vilket motsvarar 72 procent av samtliga inslag.

Studerar vi vilka kategorier av huvudsakli-ga teman som är vanligast i tidningsartiklarnavisar det sig finnas stora betydande likhetermed TV-inslagen.

I likhet med TV-inslagen så är det huvud-sakliga tema som förekommer oftast i tid-ningsartiklarna jakten på de skyldiga, vilka deskyldiga är och så vidare. Flest artiklar på dettemat publicerades fredagen den 16 septem-ber, men det huvudsakliga temat förekommersamtliga dagar. Reaktioner i omvärlden kom-mer på andra plats, och dessa artiklar publice-rades till övervägande del dagen efter attack-erna.

På tredje plats återfinns en kategori avhuvudsakliga teman som inte är lika vanlig i TV-inslagen, nämligen konsekvenser avattackerna för och i Sverige samt om andrasvenska kopplingar. Dit hör artiklar somhandlar om svensk beredskap, hur attackernapåverkar svensk ekonomi, om Hötorgsskra-porna med mera. De artiklarna publicerasganska jämnt över perioden.

Precis som i fallet med TV-inslagen så kommer temat ”attackerna mot USA” först påfemte plats, och 14 av dessa publiceradesdagen efter attackerna. Till skillnad från TV så återkommer emellertid det temat också föl-jande dagar, i samband med att ny infor-mation tillkommer om hur attackerna gick till.

En annan skillnad mellan TV-inslagen ochtidningsartiklarna handlar om temat ”reaktio-ner i Sverige och bland svenskar”, som är mervanligt förekommande i tidningsartiklarna.

Att göra kopplingar mellan terrorattackerna iUSA och Sverige och ”nationella vinklingar”tycks vara vanligare i tidningsjournalistikenän i TV-journalistiken. Möjligen beror det påatt TV-mediet som sådant är bildorienterat,och att den stora tillgången till dramatiska ochsensationella bilder därför gjorde att TV-jour-nalistiken i relativa termer fokuserade mer påUSA och mindre på Sverige.

Sammanlagt uppgår antalet tidningsartik-lar vars huvudsakliga tema faller inom någonav de tio vanligaste kategorierna till 267, vilketmotsvarar 56 procent av samtliga tidningsar-tiklar. Det är en lägre andel än för TV-inslagen,vilket indikerar att det fanns en större sprid-ning och mångfald i valet av huvudsakligateman i tidningsjournalistiken än i TV-journa-listiken.

Källorna i rapporteringen om terrorattackernaEn central aspekt av journalistiken är valet ochanvändandet av källor, framförallt muntligakällor. Det är via källorna som journalisternafår reda på den information som sedan utgörgrunden för TV-inslag och artiklar, och valetav källor får därför stor betydelse för jour-nalistikens innehåll. Ju mer tillförlitliga ochauktoritativa källor med tillgång till sann,relevant och i sammanhanget heltäckandeinformation, desto bättre är det från informa-tionssynpunkt. Och omvänt: i den utsträck-ning källorna sprider falsk eller missvisandeinformation, desto sämre blir journalistikenfrån informationssynpunkt.

En princip som normativt bör användas föratt undvika risken att journalistiken spriderfalsk information vidare, är principen om tvåav varandra oberoende källor. Som GöranLeth och Torsten Thurén har skrivit är det ”enetablerad princip att man inte ska tro på något– i varje fall inte något kontroversiellt – om det inte kan bekräftas av minst två källor som

85

är oberoende av varandra”.170 Det är särskilt viktigt när informationen handlar om fakta,men i viss utsträckning också när det handlarom förklaringar och åsikter.171 Vidare kanmånga olika källor i journalistiken ses som ettmått på mångfald i journalistikens innehåll.

Mot den här bakgrunden är en första frågadels hur många källor som kommer till tals iform av citat eller talstreck i inslagen och artik-larna, dels hur många omnämnda och samti-digt namngivna källor som kommer till tals.

Till att börja med kan man konstatera attsammanlagt kom 279 respektive 842 källor tilltals i form av citat eller talstreck i TV-inslagenrespektive tidningsartiklarna. Detta medanantalet omnämnda och samtidigt namngivnakällor var 259 och 927 i TV-inslagen respektivei tidningsartiklarna.

Dessa siffror ger intryck av mångfald, mende döljer det faktum att vissa inslag och artik-lar kan ha innehållit flera explicita källormedan andra kan ha varit i total avsaknad avsådana källor. Mer belysande är därför att detgenomsnittliga antalet citerade källor var 1,6 i TV-inslagen och 1,8 i tidningsartiklarna.Medianen var i båda fallen 1, det vill säga i regel innehöll artiklarna och inslagen en

citerad källa. På samma sätt var det genom-snittliga antalet omnämnda och samtidigtnamngivna källor 1,4 i TV-inslagen och 1,9 itidningsartiklarna. Också i det här fallet varmedianen 1. Som mest förekom 9 olika citera-de eller omnämnda och namngivna källor i ettoch samma TV-inslag medan det förekom sommest 20 olika citerade eller omnämnda ochnamngivna källor i en och samma tidnings-artikel.

Faktum är att en så stor andel som samman-lagt 64 procent av TV-inslagen och 58 procentav tidningsartiklarna innehöll ingen eller sommest en citerad källa, medan motsvarandeandel namngivna och citerade källor var 61respektive 54 procent av TV-inslagen och tid-ningartiklarna. Resultaten här kan jämförasmed de som Anders Sahlstrand fann i sinavhandling om källanvändning i svensk stor-stadsmorgonpress. I den var medelvärdet 3,0källor per artikel.172

En möjlig förklaring till det låga antalet käl-lor i nyhetsrapporteringen i samband med ter-rorattackerna i jämförelse med Sahlstrandsundersökning, kan vara att konfliktnivån i detförra fallet var låg. När konflikter mellan tvåeller fler parter förekommer, då tenderar jour-nalistiken nämligen att under normala förhål-landen innehålla fler källor än när konflikterinte förekommer.173 Detta är i sin tur en följdav att opartiskhet är en norm i journalistiken,och att det då är naturligt att låta ”båda sidor-na” komma till tals när konflikt föreligger.174

Nu kan man i och för sig hävda att det fak-tum att flera terrorattacker samordnat riktasmot ett land verkligen pekar på att det finns en konflikt, men det väsentliga i det här sammanhanget är att attackerna fördömdesav nästan alla. De konflikter som låg bakomterrorattackerna var därför inte särskilt fram-trädande dagarna omedelbart efter attacker-na, åtminstone inte i nyhetsjournalistiken.

Om resultaten ovan relateras till principenom två av varandra oberoende källor, kan mankonstatera att en majoritet av artiklarna ochinslagen inte uppfyllde den principen, oavsettom man med källa syftar på citerade källor

170) Leth & Thurén 2000, sid. 23ff.171) Ibid. 2000, sid. 22.172) Sahlstrand 2000, sid. 100.173) Ibid. 2000, sid. 101.174) Se bland annat de pressetiska reglerna i Spelregler för Press TV Radio.

86

eller omnämnda och samtidigt namngivnakällor.

Anonyma källorEn annan viktig aspekt av källanvändandethandlar om förekomsten av anonyma källor.Källkritikens yttersta syfte är att skilja santfrån falskt, och ska även läsare och tittare kun-na vara källkritiska i förhållande till jour-nalistiken är det centralt att journalistiken äröppen med vilka källor den använder sig av. Det är bland annat detta Kovach ochRosenstiel argumenterar för när de hävdar attjournalistiken ska vara så transparent sommöjligt.175

I vissa fall kan det möjligen vara så att jour-nalister måste använda sig av anonyma källor,därför att det ger tillgång till viktig informa-tion som de annars inte skulle få ta del av. Valetstår i sådana sammanhang mellan två olikajournalistiska värden – öppenhet gentemot

läsare och tittare eller få tillgång till centralinformation – och det kan hända att vågskålenväger över till förmån för att få tillgång tillinformationen i fråga även om det kräver attanonyma källor används.

I regel bör dock användandet av anonymakällor undvikas så mycket som möjligt. Motden bakgrunden är frågan: hur vanligt är detatt det i journalistiken explicit förekommeranonyma källor?

Med explicit anonyma källor avses att det iartikeln eller inslaget framgår att det finns eneller flera källor som samtidigt vare sig är cite-rade eller namngivna, det vill säga att de äranonyma. I det här fallet räknas endast indivi-der som källor, så artiklar eller inslag i vilkadet hänvisas till kollektiv som exempelvis”CNN”, ”FBI” eller ”amerikanska medier”räknas som om det i dem explicit förekommeranonyma källor. Skälet är att så svepande hän-visningar gör det svårt, för att inte säga omöj-

Tabell 16. Förekomst av anonyma källor i respektive nyhetsmedium (procent).

Ja Nej Totalt

Dagens Nyheter 54 46 100

Svenska Dagbladet 56 44 100

Aftonbladet 50 50 100

Expressen 49 51 100

Rapport 49 51 100

Aktuellt 53 47 100

TV4 Nyheterna 50 50 100

Anm.Det totala antalet artiklar är 482 och det totala antalet inslag 179. Procentangivelser är avrundade till närmaste hela tal.

Tabell 15. Förekomst av anonyma källor i inslag och artiklar (procent).

TV-inslag Tidningsartiklar

Ja 50 52

Nej 50 48

Totalt 100 100

Anm.Det totala antalet inslag är 179 och det totala antalet artiklar 482. Procentangivelser är avrundade till närmaste hela tal.

175) Kovach & Rosenstiel 2001, sid. 78–86.

87

ligt, för enskilda läsare eller tittare att kontrol-lera uppgifterna.

Resultatet visar att det explicit förekommeranonyma källor i runt hälften av TV-inslagenoch tidningsartiklarna. Även om en artikeleller ett inslag kan innehålla en eller flera cite-rade eller namngivna källor vid sidan av deneller de explicit anonyma, är det en stor andelsom innehåller åtminstone en explicit anonymkälla. Åtminstone om man ställer som krav påjournalistiken att den ska vara transparent,öppen och möjlig att kontrollera för läsareeller tittare. I tabell 16 redovisas hur vanligtdet är att explicit anonyma källor förekommeri de olika medierna.

Som framgår finns det vissa skillnader iförekomsten av explicit anonyma källor mel-lan de olika medierna och medietyperna, mende är överlag tämligen små. I den utsträckningsom förekomsten av explicit anonyma källorär ett journalistiskt problem då det försvårarför läsare och tittare att vara källkritiska ochbedöma informationen, så är det ett gemen-samt problem för de medier som ingår i denhär undersökningen.

ElitkällorVid sidan av att det är väsentligt hur mångasom får komma till tals och deras grad av syn-lighet i journalistiken, är det av intresse att stu-dera vilka som får komma till tals. Det ger enbild av källornas spridning, samtidigt som detockså kan ge en bild av balansen mellan olikaaktörsgrupper på två nivåer. Den första nivånhandlar om nationstillhörighet, medan denandra nivån handlar om olika funktionellaaktörsgrupper. Med funktionella aktörsgrup-per avses exempelvis ”militärer” i förhållandetill ”politiker”, ”experter” och ”medborgare”med flera grupper. I tidigare källforskning ärdet framförallt den andra nivån som har

dominerat, och det har då som redan nämntsvisat sig att elitkällor dominerar över andrakällkategorier.176

Att undersöka vilka som får komma till talskan metodologiskt göras på i grund och bottentvå olika sätt. I det ena fallet har man en öppenfråga, där varje ny källkategori som förekom-mer listas. I det andra fallet definierar man på förhand vilka olika källkategorier som ärrelevanta, och undersöker förekomsten avdessa. I den här undersökningen har det andra tillvägagångssättet valts, och samman-lagt har förekomsten av 41 olika källkatego-rier undersökts.

När det gäller nationstillhörighet, är detframförallt fem länder som är av intresse. Detförsta landet är givetvis USA. Det andra lan-det är Sverige, av lika naturliga skäl. Övrigaländer av intresse är Afghanistan, Pakistanoch Israel. Att Afghanistan är intressant berorpå att det nästan genast pekades ut som detland som hyste den huvudmisstänkte terroris-ten Usama bin Ladin. Redan den 11 septemberpåannonserade Katarina Sandström ett inslagi Sveriges Televisions Rapport om detta:

– En av dem som misstänks ligga bakom dom här

terrordåden är den saudiske terroristen Usama bin

Ladin. För några veckor sedan gick han med var-

ningar, gick det ut varningar till amerikanska

ambassader och företag om att bin Ladin planerade

attacker mot amerikanska mål.

Efter det följde ett inslag signerat av journalis-ten Love Benigh, i vilket även ett bandat inslagdär Usama bin Ladin uttalar sig ingår:

Love Benigh: – Ett annat terroristdåd, spräng-

ningarna av de amerikanska ambassaderna i

Tanzania och Kenya. Dåden utfördes 1998 och

sammanlagt 224 människor miste livet. Huvud-

176) Strömbäck 2001, sid. 301–331; Sahlstrand 2000, sid. 129–155; Gans 1980.

88

man bakom misstänks vara den här mannen,

Usama bin Ladin, en saudisk miljonär som tros

leva i Afghanistan tillsammans med talibaner. Han

är islamsk fundamentalist och har flera gånger

uttryckt hat mot just USA.

Bin Ladin: – Kriget ska inte stå enbart mellan mus-

limerna och amerikanerna utan också mellan den

islamiska världen och USA och dess allierade.

Love Benigh: – Enligt uppgifter från en London-

baserad arabisk tidning ska Usama bin Ladin för tre

veckor sedan ha varnat för kommande attentat. I en

intervju ska bin Ladin ha sagt att det fanns planer

på, citat, stora, mycket stora attacker mot ameri-

kanska intressen.

I samma anda skrev Mats Carlbom i DagensNyheter dagen efter terrorattackerna, den 12september, att: ”Ingen i USAtvivlar på att det ärden saudiske terroristen Usama bin Ladin somligger bakom den största attacken mot USAsedan japanskt flyg anföll Pearl Harbour. Hantros befinna sig i Afghanistan. I ett uttalandebeklagade talibanerna attackerna, men hävda-de att Usama bin Ladin inte ligger bakom den.”

Blickarna riktades sålunda direkt motAfghanistan, vilket bara förstärktes av att

USAs president George W Bush tidigt uttala-de att jakten på de skyldiga också skulle omfatta de stater som närt och skyddat terro-risterna. I samma anda sade USAs biträdandeförsvarsminister Paul Wolfowitz den 14 sep-tember att ”Det är inte bara fråga om att gripafolk och hålla dem ansvariga, utan om att berö-va dem deras fristad och rycka undan deras stödsystem genom att göra slut på stater somstöder terrorism” (Svenska Dagbladet 15/9).

Att Pakistan är ett land av intresse följer av att Pakistan var ett av bara tre länder somupprätthöll diplomatiska förbindelser medtalibanregimen i Afghanistan, och av att Paki-stan som grannland till Afghanistan tidigtbedömdes som ett nyckelland för USA vid enkommande attack mot Afghanistan. USAutövade därför, enligt artiklar och inslag, etthårt tryck på Pakistan.

Också Israel är ett land av intresse, inte där-för att det var direkt inblandat men därför attdet är i princip omöjligt att förbigå Mellan-östernkonflikten i en situation som denna. Detvisade sig också genom att drygt en procent avartiklarna och inslagen hade kopplingar mel-lan terrorattackerna och situationen i Mella-nöstern som huvudsakligt tema. Således bör, i det här sammanhanget, också palestinier-

Tabell 17. Andel inslag och artiklar med elitkällor från olika länder (procent).


Amerikanska elitkällor 42 40

Afghanska elitkällor 4 4

Pakistanska elitkällor 4 1

Palestinska elitkällor 4 2

Israeliska elitkällor 2 2

Svenska elitkällor 22 23

Anm. Det totala antalet TV-inslag är 179 och det totala antalet tidningsartiklar är 482. I en och samma artikel eller samma inslagkan elitkällor från fler än ett land förekomma. Procentangivelser är avrundade till hela tal.

Kategorin ”Amerikanska elitkällor”är en sammanslagning av följande grupper:officiella namngivna och anonyma amerikanska käl-lor, namngivna och anonyma amerikanska politiker, namngivna och anonyma amerikanska militärer, samt namngivna och anonyma amerikanska experter.

89

na räknas som om de hade en distinkt egennationstillhörighet, även om de i dag inte har en egen stat.

En analys av vilken nationstillhörighet elit-källorna – politiker, experter, myndigheter ochmilitärer – har, visar att de amerikanska källor-na dominerar kraftigt över källor från de andraländer som diskuterats här.

Den amerikanska dominansen är stark, vil-ket är naturligt med tanke på att det var i detlandet som terrorattackerna utspelade sig ochmed tanke på att USAännu inte hade inlett någ-ra krigsaktiviteter mot Afghanistan. Den vanli-gast förekommande amerikanska källkategorinvar namngivna amerikanska politiker, vilkaförekom i 17 procent av TV-inslagen och 16 pro-cent av tidningsartiklarna. Den näst vanligasteamerikanska källkategorin var officiella namn-givna källor, det vill säga källor tillhörande den amerikanska administrationen. Det kan dåhandla om antingen ledamöter av regeringen,tjänstemän i regeringskansliet eller om presi-denten. Den källkategorin förekom i 14 procentav artiklarna och inslagen. I vissa fall kan engiven källa tillhöra både kategorin ”namngivnaamerikanska politiker” och ”officiella ameri-kanska källor”. Den tredje vanligaste ameri-kanska källkategorin var anonyma officiella

källor, som förekom i 7 respektive 5 procent avinslagen och artiklarna.

Olika eliters tillhörighet till de på förvägspecificerade nationerna ger emellertid intehela bilden. Med tanke på att det redan frånbörjan spekulerades om att terrorattackernaskulle få konsekvenser för den internationellasäkerheten är det av intresse att se hur ofta före-trädare för EU-anslutna länder, för EU-organoch för FN-organ förekommer som källor.177

Tabell 17 och 18 visar flera resultat. För det första att amerikanska elitkällor är domi-nerande. För det andra att företrädare för EU-anslutna länder inte förekommer särskilt oftasom källor. När de väl förekom var det fram-förallt under de första dagarna efter terrorat-tackerna, då de fördömde dåden. Ett exempelpå det är Storbritanniens premiärministerTony Blair, som i Rapport den 11 septemberkommenterade det som hade hänt med följan-de ord:

– Vi kan bara föreställa oss terrorn och blodbadet där,

och de många, många oskyldiga som mist livet. Jag

vet att ni, liksom jag, vill framföra vårt djupa del-

tagande till president Bush och USAs folk i det

brittiska folkets namn. Denna massterrorism är den

nya ondskan i vår värld. Den begås av fanatiker som

Tabell 18. Andel inslag och artiklar med olika kategorier av elitkällor (procent).


Företrädare för EU-anslutna länder 7 8

Företrädare för EU-organ 1 1

Företrädare för FN-organ 0 1

Anm. Det totala antalet TV-inslag är 179 och det totala antalet tidningsartiklar är 482. I en och samma artikel eller samma inslagkan flera kategorier av källor förekomma. Procentangivelser avrundade till hela tal.

177) Med EU-organ avses EU-kommissionen, Europeiska Centralbanken eller dess säkerhetspolitiske talesman Javier Solana. Med företrädare för FN-organ avses exempelvis generalsekreteraren Kofi Annan eller företrädare förUNHCR och dylikt.

90

struntar helt i livets okränkbarhet. Vi, världens

demokratier, måste samlas för att tillsammans

bekämpa och utrota denna ondska från världen.

Ett annat resultat är frånvaron av företrädareför EU- eller FN-organ som källor. Båda dessatransnationella organisationer spelade enmycket undanskymd roll i medierapporter-ingen. Det är måhända inte så förvånande i fallet med EU. Däremot är det något anmärk-ningsvärt att FN spelade en så undanskymdroll, med tanke på att medierna väldigt tidigtbörjade spekulera om ett framtida ameri-kanskt anfall mot Afghanistan. FNs säkerhets-råd antog också den 13 september ett uttalan-de mot terrorn. Det togs upp av bland annatSvenska Dagbladet den 14 september i en arti-kel av deras säkerhetspolitiske reporter MikaelHolmström:

FN:s säkerhetsråd antog [...] ett fördömande utta-

lande mot terrorn. FN manar till samarbete för att

ställa inte bara terroristerna utan också dem som

understött dem till svars. FN säger också att det

inträffade är ett ”hot mot internationell fred och

säkerhet” – den formel som brukar motivera väpnat

våld.

Men inte ens i denna artikel, som explicit tarupp FN, kommer någon företrädare för FN tilltals. FN omtalas i artikeln, men dess företräda-re kommer inte själva till tals. I den bemärkel-sen präglades rapporteringen dagarna efterterrorattackerna mindre av att det handladeom en världskonflikt under uppbyggnad, ochmer av att det handlade om en primärt settnationell katastrof, om än med internationellakonsekvenser på olika plan. I första hand drab-bade den emellertid USA.

Drabbade som källorI de första artiklarna och inslagen förekom detuppgifter om att så många som tiotusentals

människor eventuellt hade dödats i terrorat-tackerna. Osäkerheten var stor, men en åter-kommande uppgift var att cirka 50 000 männi-skor hade sin arbetsplats i World Trade Center.Därutöver sades det att ytterligare ungefär150 000 människor passerar genom byggna-derna på väg till sina arbeten. Till dessa poten-tiella offer i World Trade Center tillkom de somarbetade i militärhögkvarteret Pentagon ochde som var passagerare i de kapade planen.

Till spekulationerna om antalet döda åter-kommer vi senare. Att det fanns ett stort jour-nalistiskt intresse för offren för attackerna äremellertid berättigat och naturligt. Det passardessutom medielogiken och dess tekniker per-sonifiering, intensifiering och konkretisering.Verkliga människor drabbade av verkliga kata-strofer berör starkt, de förmår fånga uppmärk-samheten, och de bjuder på berättelser som isig själva är så fyllda av dramatik att någonytterligare journalistisk bearbetning knappastbehövs. Som vi såg tidigare hade också 6 pro-cent av TV-inslagen och 18 procent av tid-ningsartiklarna drabbades och ögonvittnensberättelser som huvudsakligt tema.

Att dessa berättelser många gånger är oerhört gripande behöver knappast sägas.Expressen hade till och med ett uppslag den 15september med rubriken Ödena som alla i USA

talar om. Där kan man bland annat ta del av följande öde:

Ruth Clifford McCourt, 45, från New London,

Connecticut, och hennes fyraåriga dotter var på väg

till Los Angeles. Lilla Juliana hade blivit lovad att få

gå på Disneyland. I stället kraschade deras plan mot

World Trade Center.

Där jobbade Ruths bror Ronnie Clifford, 47. Han

sprang för livet nedför brandtrapporna och hann ut

i tid. När han såg skyskraporna dråsa samman var

han chockad men glad att han överlevt. När han fick

reda på att båda planen kom från Boston fick han

panik.

91

– Jag hade i bakhuvudet att Ruth skulle åka

från Boston till Los Angeles omkring halv åtta på

morgonen, sa Ronnie till sin bror John Clifford.

Ronnie själv överlevde alltså, medan hans syster och systerdotter dog i det plan, som flög in i det torn, som Ronnie lyckades räddasig ur. En annan gripande berättelse somExpressen också berättar om denna dag hand-lar om Sean Hughes och hans fru Melissa.

Sean Hughes fru ringde från ruinerna så han tror

fortfarande på ett underverk. När han lyssnade av

sin telefonsvarare efter attacken mot New York

hörde han sin hustrus förtvivlade röst:

– Sean, det är jag. Jag ville bara att du ska veta

att jag älskar dig och att jag sitter fast i den här

byggnaden i New York. Ett plan träffade byggna-

den, eller en bomb exploderade, de vet inte. Men

det är en massa rök och jag ville bara att du ska

veta att jag älskar dig för evigt, sade hustrun

Melissa, 31.

Andra artiklar och inslag om de drabbadehandlar om de anhöriga som söker bland sjuk-husen efter saknade anhöriga; som sätter upplappar med bilder på de saknade med vädjanom hjälp att hitta dem.

Trots att verkligheten själv i dessa fallerbjuder mycket dramatik, finns det ocksåexempel på artiklar och TV-inslag som därut-över journalistiskt dramatiserar det som harhänt. Det gäller exempelvis de elva artiklarvars huvudsakliga tema är vad som hände iplanen. Ett exempel på det är en artikel iAftonbladet den 13 september, skriven avPeter Wennman. Ingressen lyder:

Plötsligt hörs den lugna, iskalla rösten från en av

kaparna: – Gör ingenting dumt. Du kommer inte

att bli skadad. Men piloten vet redan att terroris-

terna har skurit halsen av två flygvärdinnor längst

bak i planet. Och han vet att han själv står på tur.

I samma artikel tar journalisten upp fallet medsyskonen McCormick:

Mitt i terrorn finns även Ruth McCormick med sin

fyraåriga dotter. Kanske tänker hon på sin bror

John Clifford, som jobbar i World Trade Centers

södra torn. Hon har ingen aning om att hon snart

ska komma nära honom. Väldigt nära. John

Clifford flyr nerför trapporna när denna Boeing

767, med hans syster och systerdotter ombord, slår

in i skyskrapan några våningar över kontoret.

I Expressen den 14 september publiceradessammanlagt fyra helsidor inklusive bildermed den gemensamma rubriken De oskyldiga i

kaparnas plan. Samtliga dessa artiklar är skrivnaav Lars Lindström. I en av dem kan man läsaom den 32-årige Peter Hanson som var på vägtill Kalifornien tillsammans med sin 2-årigadotter. Enligt artikeln ringde han hem och sadeatt ”planet kommer att störta” till sina släk-tingar. Svenska Dagbladet publicerade sammadag en artikel skriven av Erik Sidenbladh medrubriken Offrens sista ord. Den avslutas på föl-jande sätt:

Sista samtalet kom från flygvärdinnan CeeCee

Lyles. Hon ringde sin man, i bakgrunden hördes

skrik och gråt. ”Jag vill bara säga att jag älskar dig.

Och alla fyra ungarna” (sic). Så bröts all kontakt.

I vissa av de här artiklarna är det svårt attavgöra vad som är fakta och fiktion. Det ärockså svårt att avgöra vilka som är de egentli-ga källorna, när det hänvisas till vad personersom dog i attackerna tänkte och sade. Det är juknappast de drabbade själva som är de egent-liga källorna, men i artiklarna behandlas desom om de är det. Mest troligt är att de svens-ka journalister som har skrivit dessa artiklarhar hämtat sina uppgifter från amerikanskamedier eller internationella nyhetsbyråer,eftersom ungefär samma berättelser och citat

92

återkommer i flera av de svenska tidnings-artiklarna. I regel finns det dock inte någrahänvisningar till vilka amerikanska medier dei så fall hämtat uppgifterna från.

Genomgående är de därför mycket svåraatt bedöma från källkritisk synpunkt. Vad som däremot är möjligt är att undersöka hur vanligt det är att direkt och indirekt drabbadeförekommer eller framställs som källor i artik-larna och inslagen. Det avgörande är alltså idet här fallet inte vilken eller vilka journa-listernas egentliga källor är, utan i vilkenutsträckning de journalistiska framställning-arna innehåller drabbade som källor.

Här bör man skilja mellan olika kategorierav ”drabbade”, till att börja med mellan direktoch indirekt drabbade. Med direkt drabbadeavses personer som är fysiskt drabbade av

attackerna, som befann sig i någon av deangripna byggnaderna, eller som förloratnågon nära anhörig. Med indirekt drabbadeavses personer som drabbats indirekt, exem-pelvis genom att flyg ställdes in som en följdav attackerna.

I tabell 19 redovisas i hur stor andel avinslagen och artiklarn som direkt och indirektdrabbade förekommer eller framställs somkällor. Den visar också hur vanligt det är attamerikanska räddningsarbetare, ögonvittnentill attackerna samt ”vanliga” amerikanskamedborgare förekommer eller framställs somkällor.

De vanligaste kategorierna av drabbade ärde direkt drabbade och ”vanliga” amerikans-ka medborgare. Den senare gruppen består avmänniskor som förekommer i artiklarna och

Tabell 19. Andel inslag och artiklar där drabbade förekommer eller framställs som källor (procent).


Direkt drabbade amerikaner 7 8

Indirekt drabbade amerikaner 3 5

Amerikanska räddningsarbetare 4 4

Ögonvittnen 4 5

”Vanliga” amerikanska medborgare 10 8

Anm. Det totala antalet TV-inslag är 179 och det totala antalet tidningsartiklar är 482. I samma artikel eller samma inslag kan flera kategorier av källor förekomma. Procentangivelser är avrundade till närmaste hela tal. Samma person kan bara höra till enkategori av källor.

Tabell 20. Andel inslag och artiklar där olika elitgrupper förekommer som källor (procent).


Amerikanska politiker 20 17

Amerikanska militärer 1 1

Amerikanska experter 1 3

Svenska politiker 7 7

Svenska militärer 2 3

Svenska experter 11 12

Anm. Det totala antalet TV-inslag är 179 och det totala antalet tidningsartiklar är 482. I samma artikel eller samma inslag kan flera kategorier av källor förekomma. Procentangivelser är avrundade till närmaste hela tal.

93

inslagen inte därför att de är direkt eller indi-rekt drabbade eller därför att de har en speci-fik yrkesroll, utan snarare därför att de är”vanliga” amerikaner som har olika former avreaktioner på och åsikter om vad som har hänteller hur USA bör agera. De får också på olikasätt förekomma som källor för att illustrerahur stämningarna är i USA efter attackerna.

Några egentliga skillnader att tala om mellan de båda medieformaten finns inte i dethär avseendet.

Politiker, experter och militärer som källorAv resultaten så här långt att döma så är ame-rikanska elitkällor den vanligaste källkate-gorin. De förekommer oftare än elitkällor frånandra länder och från transnationella politis-ka organ, och oftare än olika kategorier avdrabbade. Det bekräftar resultaten från tidiga-re forskning om källanvändning under mernormala journalistiska arbetsförhållanden.Samtidigt är ”elitkällor” knappast ett entydigtuttryck, vilket gör att det finns skäl att studeravilka funktionella grupper tillhörande elitensom förekommer oftast som källor.

Resultatet (tabell 20) visar några intressan-ta förhållanden. För det första att det inte finnsnågra egentliga skillnader mellan TV-inslagenoch tidningsartiklarna. För det andra är dettydligt att vad gäller amerikanska elitkällor så dominerar politikerna starkt. Amerikanskamilitärer och experter förekommer sällan somkällor. Om vi jämför det med förekomsten avsvenska elitkällor, så är mönstret annorlunda.Här är det experter som är den vanligastekategorin elitkällor. Vad det visar är att medanattackerna för amerikansk del ställde krav på

politisk handling och respons, så fanns intemotsvarande krav i Sverige. Istället fanns dethär en strävan efter dels att försöka ringa invem eller vilka som var ansvariga, dels att för-söka förstå hur terrorattackerna kunde varamöjliga, dels vilka säkerhetspolitiska konse-kvenser dessa förde med sig för svensk del.

SpekulationerDetta leder in på frågan om förekomsten avspekulationer i journalistiken. Enligt ett klas-siskt synsätt för vad beskrivande och objekti-va nyheter ska handla om ska en nyhetsartikeleller ett nyhetsinslag svara på frågorna ”Whosaid what to whom, when and why”.178 Denamerikanske sociologen Michael Schudsonskriver i samma anda att: ”The belief in objec-tivity is a faith in facts, a distrust of values, anda committment to their segregation.”179

Att den här synen har ett fortsatt stöd visarsig bland annat när Kovach och Rosenstiel listar journalistikens grundläggande element,där den första punkten är att journalistikensfrämsta skyldighet är att hålla sig till sanning-en. Omskrivet innebär det att journalistikenska koncentrera sig på fakta, vad vi faktiskt vet om någonting. Det ska dessutom handla omnågonting som har hänt, för om det som liggeri framtiden finns det logiskt sett ingen möjlig-het att avgöra om något är fakta eller inte. Här är det fråga om spekulationer, som först i efterhand går att avgöra om de var riktiga eller inte. Språkligt kommer ordet ”spekule-ra” från det latinska ordet speculari, som bety-der speja.180 Man söker alltså efter någontingsom man ännu inte har sett, eller vet medsäkerhet. I den stund spekulationerna uttalasstår de sålunda i motsatsställning till fakta.

178) Patterson 2000, sid. 249.179) Schudson 1978, sid. 6.180) Våra ord 1995.

94

Tidigare forskning visar emellertid att spe-kulationer är förhållandevis vanligt förekom-mande i journalistiken.181 Exempelvis före-kom det spekulationer i mellan 41 och 58 pro-cent av tidningsartiklarna och TV-inslagenunder de tre senaste veckorna före riksdags-valet 1998, i samma medier som undersökshär.182

Förekomsten av spekulationer i journalisti-ken hänger samman med att journalistikenöver tid kommit att bli mindre beskrivandeoch mer tolkande. Dels har så kallade nyhets-analyser – artiklar publicerade på nyhetsplatsdär journalister analyserar en händelse ellerett skeende – enligt bedömare blivit vanligare,dels förekommer tolkningar också i det somtill formen ser ut som raka nyhetsartiklar –eller inslag.183 Om faktaredovisning utgjordekärnan i den klassiska eller ”moderna” sam-hällsjournalistiken, så har tolkning kommit att bli kärnan i en ”senmodern” samhällsjour-nalistik. Sålunda skriver Monica Djerf-Pierreoch Lennart Weibull att ”1990-talets senmo-derna journalistik uttryckte även en föränd-rad journalistroll som avlägsnat sig från denneutrala förmedlaruppgiften och speakerrol-len i den klassiska journalistiken. Journalister-na blev till synliga och aktiva deltagare i denegna journalistiska berättelsen.[...] Journalis-ten fungerar om uttolkare av andra aktörersintentioner och känslor men också av händel-sernas vidare mening och innebörd.” 184

Resultatet, skriver Brian McNair, ”is an’expert journalism’ which is frequently lessthan expert”.185

Om journalistiken har blivit mer tolkande och att spekulationer har blivit vanligare i”normal” nyhetsjournalistik, då borde speku-lationer förekomma också i journalistikendagarna efter terrorattacken. Möjligen kan viockså förvänta oss att en viss typ av spekula-tioner förekommer allt oftare ju fler dagar somhinner passera sedan själva attacken. I sam-band med Clinton-Lewinskyaffären visadedet sig till exempel att ju mindre nytt det fannsatt rapportera, samtidigt som det bedömdesfinnas ett stort intresse för ”affären”, destovanligare blev spekulationerna.186 De fylldedet tomrum som uppstod av kombinationenav stort intresse och brist på nya fakta.

Av särskilt intresse i den här undersök-ningen är hur vanliga spekulationerna var om (1) vilka som låg bakom terrorattackerna, (2) hur många som dog i terrorattackerna,187 (3)fler kommande terrorattacker mot USA, (4)terrorattacker mot andra länder, (5) USA:s svarpå terrorattackerna, (6) effekter på den interna-tionella säkerheten och (7) världsekonomin.

Av dessa olika former av spekulationer vardet emellertid bara tre som förekom i mer än10 procent av TV-inslagen och artiklarna,nämligen om vilka som låg bakom terror-attackerna, om antalet döda samt om USAssvar. Då har samtliga uppgifter om någon avdessa aspekter räknats som spekulationer,eftersom någon visshet om vilka som lågbakom attackerna, hur många som dog ellerom USAs svar inte kunde sägas finnas de förs-ta fem dagarna efter attackerna mot WorldTrade Center och Pentagon. I fallet med anta-

181) Strömbäck 2001; Kovach & Rosenstiel 1999.182) Strömbäck 2001, sid. 328.183) Strömbäck 2001; Kovach & Rosenstiel 1999; McNair 2000; Djerf-Pierre & Weibull 2001.184) Djerf-Pierre & Weibull 2001, sid. 348.185) McNair 2000, sid. 77.186) Kovach & Rosenstiel 1999.187) För att en spekulation om antalet döda ska anses förekomma räcker det med att det förekommer obekräftade uppgifter

om antalet döda och/eller saknade. Det gäller även om spekulationerna endast avser någon subgrupp, exempel-vis svenskar eller räddningsarbetare.

95

let döda i terrorattackerna innebär det att var-je uppgift om antalet döda och/eller saknadehar räknats som en spekulation. I exempelvisExpressen den 12 september var en rubrikUppgift i natt: 10 000 döda, och i artikeln skriver journalisten Håkan Matson att:

I flygplanen fanns 266 människor, som alla döda-

des. I går talade de första – hemska – rapporterna

om 10 000 döda i New York, men det mildrades

under kvällen. Sent i natt kom uppgifter att minst

200 brandmän dödats och att minst 78 poliser

saknades.

I samma anda skrev Lennart Pehrson i DagensNyheter den 13 september att:

Vid sidan av de 266 personer som omkom i de

fyra kapade flygplanen kunde Rudy Giuliani bara

bekräfta att i New York hade ytterligare 41 perso-

ner dödats, en bråkdel av vad den slutliga siffran

kommer att bli. 259 brandmän och poliser var rap-

porterade som saknade och det fanns inga förhopp-

ningar om att annat än att den slutliga dödssiffran

kommer att räknas i åtskilliga tusental.

Dessa exempel är en illustration av hur speku-lationer om antalet döda kunde ta sig uttryck

i tidningarna. I tabell 21 redovisas i hur storandel av artiklarna och inslagen som de vanli-gaste spekulationerna förekom i respektivenyhetsmedium.

Totalt förekommer spekulationer om vilkasom låg bakom terrorattackerna i 25 procent avTV-inslagen och 28 procent av tidningsartik-larna, medan spekulationer om antalet dödaförekommer i 20 respektive 14 procent av TV-inslagen och tidningsartiklarna. Spekulationerom USAs svar förekommer i 24 respektive 16procent av inslagen och artiklarna.

Som framgår av tabellen ovan är det svårtatt urskilja några mönster när det handlar omvilket eller vilka medier som är mest benägnaatt spekulera. När det handlar om spekulatio-ner om vilka som låg bakom terrorattackernaär de vanligast förekommande i TV4 Nyheter-na och Aftonbladet. När det handlar om spe-kulationer om antalet döda är de vanligast iAktuellt och Svenska Dagbladet. Och när dethandlar om spekulationer om USAs svar påterrorattackerna är de vanligast i TV-nyheter-na följt av Dagens Nyheter. Vare sig medietyp(TV/tidningar) eller mediekategori (morgon-press/kvällspress, public service/TV4) tyckssålunda ha något samband med förekomstenav spekulationer.

Tabell 21. Andel artiklar och inslag där olika former av spekulationer förekommer i respektive

nyhetsmedium (procent).

Spekulationer om Spekulationer om Spekulationer omvilka som låg bakom antalet döda i USAs svar på

terrorattackerna terrorattackerna terrorattackerna




Expressen 27 13 17

Rapport 20 18 25

Aktuellt 24 22 24


Anm.Siffrorna anger andelen artiklar/inslag där respektive spekulation förekommer, avrundat till närmaste hela tal. I samma arti-kel kan flera typer av spekulationer förekomma.Det totala antalet tidningsartiklar är 482 och det totala antalet TV-inslag är 179.

96

Tittar man istället på hur vanligt förekom-mande spekulationerna om vilka som lågbakom terrorattackerna är per dag i relationtill det totala antalet artiklar och inslag respek-tive dagar, visar det sig finnas några mönster.

Figur 4. Spekulationer om vilka som låg bakom attacker-na respektive dag och för medietyp (procent).

Anm. Figuren visar den procentuella andelen inslag och artik-lar som innehåller spekulationer om vilka som låg bakom ter-rorattackerna olika dagar för TV respektive tidningar.Det tota-la antalet TV-inslag är 179 och det totala antalet tidningsar-tiklar är 482.

Figuren visar tydligt hur andelen spekulatio-ner om vilka som låg bakom terrorattackernaökar mot slutet av mätperioden, framförallt iTV. Den 11 september sändes sammanlagt 45inslag om terrorattackerna, och i 27 procent avdessa förekom spekulationer om vilka som lågbakom terrorattackerna. Sedan minskar ande-len, för att återigen öka mot slutet av perioden.På samma sätt visar resultaten att en störreandel artiklar innehöll spekulationer om vilkasom låg bakom terrorattackerna, mot slutet avperioden än i början.

I praktiken kunde dessa spekulationer tasig olika uttryck. I Expressen den 12 septem-ber skriver till exempel Knut-Göran Källbergen artikel med ingressen:

I dag skulle terroristen Usama bin Ladin stått inför

amerikansk domstol, åtalad för dubbelbomben i

Afrika som krävde 257 människors liv. Den federa-

la domstolsbyggnaden ligger intill World Trade

Center. Ingen trodde att han skulle komma. I stället

kom flygplanen med sprängämnen som förintade

de väldiga 110-våningsskraporna.

I ingressen framstår det som säkerställt att denskyldige är Usama bin Ladin. I andra artiklarframskymtar emellertid en något större tvek-samhet. I exempelvis Svenska Dagbladet den13 september var förstasidesrubriken Spåren

leder mot saudisk terrorist. I en av artiklarnaskriver journalisten Karin Henriksson att:

Det finns uppgifter om att avlyssnad information

hade nått medlemmar i olika kongressutskott. Men

tal om att ledtrådar pekar mot ex-saudiern Usama

bin Ladin tycks än så länge vara spekulationer,

även om Washington Post återger källor som

bekräftar att man har bevis som tyder på att bin

Ladins grupp al Queda var inblandad.

I artikeln framgår det att spekulationerna ärjust spekulationer. Det framgår också av enartikel skriven av Mats Carlbom samma dag,men som i fallet Svenska Dagbladet hänvisasockså här till anonyma källor som sägs hävdaatt bin Ladin är skyldig: ”Anonyma talesmänför regeringen säger med allt större säkerhetatt den saudiske terroristen Usama bin Ladinligger bakom dåden i New York och Washing-ton”. Redan nästa dag kunde emellertid sam-ma tidning i huvudrubriken på förstasidan slåfast: bin Ladin utpekad. Detta efter att den ame-rikanske utrikesministern kvällen före pekatut bin Ladin som skyldig.

Trots att inga bevis för bin Ladins skuldhade presenterats, var det nu ett etablerat fak-tum i journalistiken vem som var ansvarig.Någon kritisk hållning från journalisternassida när det gällde olika uppgifter om vilkasom låg bakom terrorattackerna är svår attspåra. Det var nästan som om alla ville få ett

97

ansikte på fienden, och när ett sådant erbjödsav de amerikanska myndigheterna, expertereller andra medier togs uppgifterna tacksamtemot utan den skepsis eller misstro som jour-nalister annars tenderar att hysa gentemotpolitiska makthavare i såväl amerikansk somsvensk journalistik.188

Detsamma gäller uppgifterna om flyg-planskaparna. När FBI enligt uppgifterna imedierna hade identifierat hur många och vilka kaparna var fördes det vidare som san-ningar. Här är de som startade allt löd sålundarubriken i Expressen den 15 september, medunderrubriken FBI namnger 19 misstänkta död-

spiloter. I samma anda skrev Leif-Åke Josefs-son i en artikel i Aftonbladet den 13 septemberatt: ”FBI och CIA är redan terroristerna ochsjälvmordspiloterna på spåren. De tros varatolv. Tre på varje plan. En är identifierad somMohamed Atta, en annan som Marwan.”Rubriken var: ”Vi vet vilka kaparna är”, ett citati rubriken som inte återfinns i artikeln och sominte kopplas till någon namngiven källa.

När det gäller förekomsten av spekulationerde olika dagarna om antalet döda visar det siginte finnas samma tydliga mönster som i falletmed spekulationerna om vilka som låg bakomterrorattackerna.

En svag tendens är att andelen artiklar ochinslag i vilka spekulationer om antalet döda iterrorattackerna minskar i takt med att dagar-na går. För tidningarnas del ökar emellertidandelen artiklar den sista dagen som ingår iundersökningen, den 16 september, någotsom huvudsakligen är en effekt av att det tota-la antalet artiklar är mindre den dagen. I abso-luta antal var förekomsten av spekulationerom antalet döda i terrorattackerna störst den13 september. Med tanke på att det var först dåsom det var möjligt att få någon överblick avkatastrofens omfattning och räddningsarbe-tet, är det måhända naturligt.

När det gäller spekulationerna om justantalet döda som en följd av terrorattackernafinns det också skäl att vara mindre kritisk ännär det gäller spekulationerna om vilka somlåg bakom attackerna. Det skulle varit under-ligt om journalistiken avstått från att vidare-befordra uppgifter om hur många som varsaknade eller döda, bara därför att några säk-ra uppgifter inte fanns. Det väsentliga i det fal-let är snarare om det tydligt framgår av jour-nalistikens innehåll att det är spekulationerdet handlar om. För att så ska vara fallet krävsatt antingen någon källa eller journalistensjälv framför att uppgifterna om antalet dödaär osäkra, exempelvis på det sätt som i citatenfrån Expressen och Dagens Nyheter ovan.

I just det här fallet har frågan undersökts.Det visar sig då att det i nästan samtliga fallframgår att spekulationerna är just spekulatio-ner. För tidningarnas del framgår det i alla ar-tiklar utom två, medan det för televisionens delframgår i 80 procent av de relevanta inslagen.

Figur 5. Spekulationer om antalet döda i terrorattackerna respektive dag och för medietyp (procent).

Anm. Figuren visar den procentuella andelen inslag och artik-lar som innehåller spekulationer om antalet döda som följd av terrorattackerna olika dagar för TV respektive tidningar.Det totala antalet TV-inslag är 179 och det totala antalet tidningsartiklar är 482.

188) Strömbäck 2001; Patterson 1994; Cappella & Jamieson 1997; Fallows 1996.

Förlopp

98

Spekulationer om USA:s svar på terrorattack-erna, till sist, var ungefär lika vanliga i absolu-ta tal alla dagar. I relation till det totala antaletartiklar och inslag de olika dagarna förekomdessa spekulationer emellertid oftare ju flerdagar som gick sedan terrorattackerna.Mönstret är därmed likartat det som fanns förspekulationerna om vilka som låg bakom ter-rorattackerna.

Figur 6. Spekulationer om USAs svar på terrorattackerna respektive dag och för medietyp (procent).

Anm. Figuren visar den procentuella andelen inslag och artiklar som innehåller spekulationer om USAs svar på ter-rorattackerna olika dagar för TV respektive tidningar. Dettotala antalet TV-inslag är 179 och det totala antalet tid-ningsartiklar 482.

Figuren visar, framförallt för TV, en tydlig sti-gande kurva i takt med att dagarna går sedanterrorattackerna utfördes. Den 11 septemberförekom spekulationer om USAs svar på ter-rorattackerna i 18 procent av samtliga inslag,medan motsvarande andel den 15 septembervar 56 procent. Spekulationer om USAs svarförekom i 9 procent av samtliga artiklar den 12september, en andel som ökade till 31 procentden 16 september.

Ett exempel på den här typen av spekula-tioner kan hämtas från Expressen den 12 sep-tember, då Lars Lindström skrev en artikelmed ingressen ”USA kräver hämnd för detusentals liv som släcktes i terrorattacken.

Politiker och diplomater vill att Bush går ut ikrig. Själva artikeln inleds så här:

Afghanistans huvudstad Kabul skakades i natt av

flera explosioner – men USA förnekade inbland-

ning. Vad som orsakade dem var oklart i morse,

men där råder inbördeskrig sedan länge.

Men Afghanistan kan mycket väl komma att

skakas av flera explosioner om några dagar eller

veckor. Amerikanska explosioner.

I Aftonbladet samma dag skrev Staffan Hei-merson en stort uppslagen artikel med dentalande rubriken Vedergällningen lär bli massiv.Ett par dagar senare, den 14 september, var enav rubrikerna i Svenska Dagbladet USA mobi-

liserar för historisk motattack. I en artikel avKarin Henriksson citeras en anonym före det-ta FBI-anställd som säger att ”den här gångenblir det inte bara några missiler utanför tält-dörren. Vi måste jämna bergen där Usama binLadin gömmer sig med marken.”

I takt med att dagarna gick och att presi-dent George W Bush och andra ledande ame-rikanska politiker uttryckte sig i mer krigs-liknande termer, ökade detaljrikedomen i dejournalistiska spekulationerna om USAs svarpå terrorattackerna. Grafik över Mellanösternoch var någonstans USA och dess allieradehade militära styrkor började publiceras. IAftonbladet den 15 september kunde mansålunda läsa en artikel skriven av WolfgangHansson med rubriken Så ska USA krossa ter-

rorn. I ingressen skriver han att:

Planeringen för hämnden är i full gång. USA tän-

ker inte nöja sig med att skicka några obemannade

missiler. Nu blir det bombplan och kommandoräder

på fiendeterritorium. I kriget mot terroristerna är

USA berett att acceptera egna förluster.

I artikeln skriver journalisten sedan om vilkavapentillgångar USA har, exempelvis obe-

99

mannade robotar, bemannade stridsflygplan,attackhelikoptrar och kommandoenheter.Detta, tillsammans med rubriken och under-rubriken Hämnden går ut på att attackera brett

och över en lång tidsperiod, kan lätt skapa bildenatt det är dessa militära tillgångar USA skaanvända. I en annan artikel samma dag medrubriken Vilka dör av en hämnd från USA? skri-ver Wolfgang Hansson:

Talibanerna i Afghanistan säger att de förbereder

sig på en massiv amerikansk attack. Det gör de rätt

i. [...] Hämnden har andra risker. Ett av länderna

som stött talibanerna – Pakistan – förfogar över

kärnvapen. Pakistans ledare har ännu inte valt

sida. Mellanöstern är en krutdurk och amerikanska

attacker kan ytterligare förvärra läget.

I efterhand kan man konstatera att vissa avspekulationerna om USAs svar på terror-attackerna var riktiga medan andra var felak-tiga. Rent allmänt kan man också utgå från attdet är skillnader mellan olika slags spekula-tioner – i vissa fall kan de vara grundade på engedigen kunskapsbakgrund och vara det närmaste en trolig sanning man kan komma,medan de i andra fall kan vara grundade pårykten och rent gissande. Men oavsett det, iden stund spekulationerna förekommer imedierna vet ingen med säkerhet vad somkommer att hända. Spekulationerna står somtidigare diskuterades i motsatsställning tillfakta.

Redan den första dagen började spekula-tionerna om såväl vilka som låg bakom terror-attackerna som om antalet döda och USAssvar på attackerna, och sedan fortsatte det.Medan spekulationerna om antalet döda irelativa termer minskade något i takt med attdagarna gick, ökade spekulationerna relativtsett om vilka som låg bakom terrorattackerna

och om USAs svar på dem. Detta påminnerom mönstret i de amerikanska mediernas rap-portering om Clinton-Lewinskyaffären.189

När nya fakta saknas tenderar nyhetsutrym-met att fyllas av spekulationer, om det fortfa-rande bedöms finnas ett stort publikt intresseför den fråga rapporteringen gäller.

Om man utgår från att journalistikens upp-gift är att ge den information människor behö-ver för att fritt och självständigt kunna bildasig egna uppfattningar, visar resultaten att detfinns klara brister med tanke på mängdenspekulationer. Innan någon slutsats dras omjournalistikens eget ansvar för detta bör mandock undersöka i vilken utsträckning jour-nalisterna själva bidrar till spekulationerna.Det kan ske antingen genom att journalisterställer frågor till källor som tvingar dem attspekulera för att kunna svara, eller genom att journalister vidarebefordrar spekulativauppgifter utan att dessa kopplas till vad någonkälla sagt på eget initiativ.

Resultatet av en sådan undersökning visarbortom tvivel att det i regel är journalister sombidrar till spekulationerna. I TV-inslagenbidrar journalisterna till spekulationer om vilka som låg bakom terrorattackerna och omantalet döda i 91 procent av fallen, medan debidrar till spekulationerna om USAs svar påterrorattackerna i 79 procent av fallen. För tidningarnas del bidrar journalisterna till spekulationerna om vilka som låg bakom terrorattackerna och om USAs svar i cirka 70procent av fallen, medan de bidrar till spe-kulationerna om antalet döda i 96 procent avde relevanta artiklarna.

Sammanfattningsvis förekommer spekula-tioner om vilka som låg bakom terrorattacker-na, om antalet döda och USAs svar på terror-attackerna i mellan 11 och 35 procent av artik-larna och inslagen. Att det är så beror inte

189) Kovach & Rosenstiel 1999.

100

främst på källorna, utan i regel bidrar journa-listerna själva till spekulationerna. I fallet medspekulationerna om antalet döda framgår detemellertid oftast att det är spekulationer. Utanatt ha undersökt det kvantitativt är intrycketdock att detsamma inte kan sägas om speku-lationerna om vilka som låg bakom terror-attackerna och om USAs svar på dem.

En uppmärksam mediekonsument är för-visso alltid medveten om att allt som handlarom framtiden är spekulationer, så i fallet medUSAs svar på terrorattackerna är risken attläsare och tittare blir vilseledda av mediebil-den mindre än i fallet med vilka som lågbakom terrorattackerna. I det senare fallet varbilden entydig, både när det handlar om vilkasom kapade flygplanen och om bin Ladinsskuld. Utan att några bevis presenterades fast-ställdes snabbt vilka de huvudmisstänkta var,samtidigt som gränsen mellan ”misstänkt”och ”skyldig” var och förblev synnerligentunn. Att FBI sedermera pekade ut vilka kapar-na var och bin Ladin som skyldig bekräftadebara den mediebild som redan var satt.

Att mediebilden var likartad i det här avse-endet, oavsett medium, bidrog också till att

befästa vilka kaparna var och bin Ladin somskyldig och till att sudda ut gränsen mellanspekulationer och fakta.

Rundgång i medierna?Under de fem dagar som studeras här sändesoch publicerades totalt 179 TV-inslag och 482tidningsartiklar. Det är en omfattande mängdpå så kort tid.190 Att allt detta inte var ett resul-tat enbart av svenska journalisters arbete äruppenbart. Att det fanns likheter mellan medi-ernas val av ämnen de olika dagarna stärkerdet intrycket. Sålunda publicerade exempelvisbåde Aftonbladet och Svenska Dagbladet den15 september bilder av Flykten från 71:a våning-

en i det som en gång var World Trade Center.Bilderna var tagna av John Labriola som hadesitt kontor på just 71:a våningen, och underhans flykt nerför trapporna tog han de bildersom han sedan överlämnade till AssociatedPress (AP) bildbyrå. Därifrån köptes de sedanav medier från olika delar av världen, där-ibland Aftonbladet och Svenska Dagbladet.

Historien om John Labriola kunde man läsaom i båda de nämnda tidningarna. Det fram-gick därmed också att AP var källan som de

Tabell 22. Andel inslag och artiklar som direkt hänvisar till andra medier som källor (procent).


CNN 3 8

Andra amerikanska medier 8 10

Al-Jazeera 0 0

Afghanska medier 0 0

Internationella nyhetsbyråer 3 8

Andra svenska medier 1 6

Totalt antal inslag/artiklar 179 482

Anm. Procentangivelser är avrundade till närmaste hela tal.Till TV-inslag räknas sådana inslag i vilka det hänvisas till andra medier iord eller genom explicit bildanvändande.TT räknas som ”annat”svenskt medium om TT nämns i ett inslag eller i en artikel,men inteom hela artikeln i fråga bär TT-signatur.

190) Under de sista tre veckorna före riksdagsvalet 1998 var den totala mängden artiklar och inslag som handlade om svensk inrikespolitik i samma medier som studeras här 742 tidningsartiklar och 280 TV-inslag. Se Strömbäck 2001.

101

använde sig av. Men hur vanligt var det gene-rellt sett att de svenska medierna använde sigav andra medier som källa? Under Gulfkrigetvar CNN en mycket framträdande källa ocksåför svenska medier. Hur såg det ut den härgången?

Som framgår av tabell 22 är det tämligenovanligt att de svenska medier som ingår i denhär studien explicit refererar och hänvisar tillandra medier som källor. Det kan betydaantingen att andra medier inte används somkällor i större utsträckning än vad resultatenvisar, eller att de svenska medier som under-sökts inte konsekvent anger om och när deanvänder andra medier som källor. Av dessaalternativ är det sistnämnda mest sannolikt.

Det är exempelvis svårt att tro att de svens-ka medierna själva lyckades få fram uppgif-terna om de utpekade kaparna som publicera-des i olika sammanhang, bland annat i Svens-ka Dagbladet den 14 september. I en artikel avUlla Danné kan man exempelvis läsa omMohammad Atta, och om att ”Florida var inteokänd mark för Mohammad Atta. Redantidigt i fjol anlände han till Broward County,troligtvis från Tyskland. Förra sommaren, ijuli, flyttade Atta till Venice, en stad på Flori-das västkust.” Även fortsättningen av artikelnär full av detaljer om Attas historia och föreha-vanden. Att döma av det faktum att ingen spe-cifik källa anges, ger artikeln intryck av attvara ett resultat av journalistens eget original-arbete. Det är dock inte särskilt sannolikt. Detär inte heller särskilt sannolikt att DagensNyheters journalist Mats Carlbom själv hartalat med USAs utrikesminister Colin Powell,som i en artikel den 15 september sägs ha”gjort klart att USA inte bara är ute efter de terrorister som är ansvariga för tisdagens dåd, utan också andra terroristgrupper och’dem som har skyddat, stött eller hjälpt’ dessanätverk”. Detsamma gäller också de artiklarsom handlar om vilka som dog i de kapade

flygplanen, vad deras sista ord var och såvidare. Detta har knappast de svenska jour-nalisterna själva tagit reda på.

Mer sannolikt är att de svenska journalis-terna, i dessa och andra fall, har hämtat sinauppgifter från andra medier, företrädesvisamerikanska medier eller internationellanyhetsbyråer. Men det anges inte, utan detframställs som om artiklarna och inslagen äruttryck för ett eget självständigt rapporteran-de. Det gäller också bildanvändandet, fram-förallt i televisionens nyhetsrapportering. Attdet skulle vara Rapport, Aktuellt eller TV4Nyheterna som själva tagit alla filmsekvenser som visade hur planen flög in i World Trade Center, eller när dessa rasade, eller närpresident Bush har presskonferens, är osanno-likt. Ändå är det förhållandevis sällan som detframgår varifrån bilderna kommer.

En risk med att förlita sig på andra medieroch att hämta sakuppgifter från dem, är att felaktigheter som förekommer i ett mediumsprids vidare i andra. Ett exempel på det ärnyheten som SVTs korrespondent i Washing-ton Lars Moberg kunde rapportera om närhan den 13 september blev intervjuad av Rapports programledare Katarina Sandström:

Katarina Sandström: – Lars, i dag kom de första

officiella uppgifterna om antalet döda. Hur går

diskussionerna i USA kring dödssiffran?

Lars Moberg: – Först Katarina, en strimma positi-

va nyheter igen, för alldeles nyss kom från New

York besked om att fem brandmän påträffats levan-

de under bråtena av de här nedfallna skyskraporna.

Det hände för några minuter sedan.

Samma nyhet rapporterade även bland annatSvenska Dagbladet, TV4 Nyheterna och Aktuellt om. Problemet var att nyheten varfelaktig. Vad det handlade om var inte att några brandmän hittats levande, utan om attnågra brandmän ramlat ner i bråten och sedan

102

blivit hjälpta upp. Men trots att nyheten varfelaktig, så var det bara i Dagens Nyheter denkorrigerades ett par dagar senare, den 15 september. I den artikeln nämns fler exempelpå felaktigheter som förekommit i nyhets-rapporteringen kring just räddningsarbetet.Ett annat exempel på en felaktig uppgift kan hämtas från ett inslag i Aktuellt den 11september, i vilket journalisten David Oscars-son rapporterade:

– Strax efteråt i Washington, USAs huvudstad,

kraschade ännu ett flygplan alldeles invid för-

svarshögkvarteret Pentagon. Kraschen startade en

våldsam brand, och fem våningar sägs ha kollapsat

i en del av komplexet. Och högkvarteret är nu

utrymt. Senare exploderade en bomb i State

Department, USAs utrikesdepartement. På bara

några timmar hade USAs finansiella, militära och

politiska centrum drabbats av de värsta terror-

dåden i modern tid.

Den uppgift som här är felaktig är att det skul-le ha exploderat en bomb i State Department.Ytterligare en felaktig uppgift som förekomvar att amerikansk polis gripit personer medfalska pilotlegitimationer på John F. Kennedy-flygplatsen, något som bland annat Expressen

och Aftonbladet rapporterade om den 14 sep-tember.191

Sannolikt skulle en noggrannare gransk-ning av alla påståenden som förekom inyhetsrapporteringen visa på fler felaktighe-ter, men exemplen här räcker för att visa attsådana förekom, och att det finns en ökad risk för spridning av felaktigheter när journa-lister förlitar sig på andra medier (och när tidspressen är stor) i stället för att göra sinaegna självständiga journalistiska undersök-ningar.

Om det dessutom är så att en läsare ellertittare inte får information om varifrån uppgifterna är hämtade, kan det få två kon-sekvenser. Den första är att det mediumvarifrån man själv tar del av uppgifterna för-lorar i trovärdighet om och när de visar sigvara oriktiga. Den andra är att läsarnas ochtittarnas möjligheter att själva vara källkritis-ka minskar.

En aspekt av detta handlar om var de jour-nalister som rapporterar om terrorattackernaeller händelser relaterade till dem, befinnersig rent fysiskt. Ju längre bort från händelser-nas centrum, desto mindre är sannolikhetenatt journalisterna själva har utfört de journa-listiska undersökningarna. En undersökning

Tabell 23. I vilket land uppges journalisten som rapporterar befinna sig (procent)?


Sverige 46 27

USA 16 20

Övrigt 12 13

Ej möjligt att avgöra 26 40


Anm. I tabellen redovisas de tre vanligaste svaren på frågan: ”I vilket land befinner sig journalisten som rapporterar?” Procent-angivelser är avrundade till närmaste hela tal.

191) Just det fallet kommenterar Håkan Matson i Pressens Tidning nr 14 2001: ”Det var inte så bra. Det är något som press-forskare lätt kan slå ner på längre fram, men vad gör man när det är en kvart kvar till manusstopp?” I samma nummer nämns fler exempel på felaktigheter som förekom i nyhetsbevakningen.

103

av var journalisterna som rapporterar befin-ner sig enligt explicita vinjetter visar här ettpar intressanta resultat. I tabell 23 redovisasdärför de tre vanligaste svaren på frågan: ”Ivilket land befinner sig journalisten som rap-porterar?”.

Som framgår är det i en mycket storutsträckning inte möjligt att avgöra i vilketland journalisten som befinner sig rapporte-rar, om man utgår enbart från mediebildenoch de vinjetter som medierna använder sigav. Här är journalistiken med andra ord fögatransparent, vilket gör det svårt för läsare ochtittare att vara källkritiska. Det medför ocksåatt de verkliga siffrorna, det vill säga var journalisterna de facto befinner sig, inte går att uttala sig om.

Självkritiska medier?Trots att felaktigheter i medierapporteringenförekom, och det faktum att i princip allasvenskar var beroende av medierapportering-en för att kunna bilda sig egna uppfattningarom vad som hade hänt och så vidare, är detmycket sällan som medierna själva innehållerinslag eller artiklar som diskuterar antingenfelaktigheter i medierapporteringen ellermedierapporteringen som sådan. I TV före-kommer inga sådana inslag, medan åtta artik-lar har detta som huvudsakligt tema.Flertalet av dessa handlar om artiklar ellerkrönikor som riktar kritik mot SVT:s bevak-ning av terrorattackerna den första dagen. IExpressen skriver deras TV-krönikör AndersBjörkman två artiklar med rubrikerna SVT

klarade inte jobbet som viktig nyhetskanal och Folke Rydén i farligt balansnummer. En annanrubrik till en artikel i Expressen på sammatema är SVT sände ”Voxpop”.192 KolumnistenBelinda Olsson skriver en artikel på sammatema i Aftonbladet den 13 september.

I Dagens Nyheter publiceras en artikel, dentidigare nämnda, som handlar om felaktighe-ter i mediernas rapporteringar. Svenska Dag-bladet har också en artikel om medierappor-teringen, den 15 september, som dock intehandlar om felaktigheter utom om att organi-sationen Barnens Rätt i Samhället (BRIS) pro-testerar mot de omdiskuterade TV-bildernapå palestinska barn som jublar efter terrorat-tackerna.

Expressen är med andra ord den tidningsom har flest artiklar som handlar om medie-rapporteringen. Särskilt intressant är en arti-kel publicerad den 15 september med rubri-ken Bevakningen får godkänt av mediecheferna. I den redovisas en enkät bland svenska medie-chefer om hur de ser på de svenska mediernasbevakning av terrorattackerna. Sammanlagtdeltog 20 mediechefer i enkäten, och 17 avdem anser att svenska medier klarade avbevakningen ”bra” eller ”mycket bra”. På frå-gan ”Hur väl har medier lyckats upp-fylla objektivitetskravet?” svarar 15 av dem”bra” eller ”mycket bra”.

Om det finns skäl att instämma i dessabedömningar eller inte är en fråga det finnsanledning att återkomma till. En slutsats kanman emellertid dra redan nu, och det är att detär svårt att hålla med journalistikprofessornStig Hadenius som i den nämnda Expressen-artikeln säger att ”Medierna har varit försikti-ga med att dra för tidiga slutsatser. Man hartyckt att det är angeläget att inte spekulera iskuldfrågan.” Det var, med tanke på att spekulationer förekom i mellan 20 och 35 procent av artiklarna och inslagen, en någotförhastad slutsats.

SverigevinklingarEn återkommande punkt i olika beskrivning-ar av hur medierna värderar nyheter är när-

192) Dessa är publicerade den 12 respektive 13 september.

104

het. Ju närmare läsare och tittare en potentiellnyhet är, desto större är sannolikheten att det också ska bli en journalistisk nyhet. När-het är dock inget absolut begrepp. Det har engeografisk innebörd, men också en kulturelloch en psykologisk aspekt. Därmed blir känslan av närhet någonting som kan skapaseller uppmuntras genom de journalistiskaframställningarna. Det är därför lokala medi-er ofta gör lokala vinklingar av nationellanyheter – det för nyheterna närmare läsarnaoch tittarna, och därmed är sannolikhetenhögre att nyheten förmår fånga deras upp-märksamhet.

På liknande sätt kan man tänka sig att na-tionella medier gör nationella vinklingar påinternationella nyheter, också när dessa i sigsjälva har ett närmast självklart nyhets-värde. Om man utifrån det studerar hurmånga artiklar och inslag som på ett eller annatsätt har Sverige som huvudsakligt tema (setabell 24), visar det sig att 84 artiklar och 22 TV-inslag har det. Det motsvarar 17 respektive 12 procent av samtliga artiklar och inslag.

Utifrån detta tycks det som om tidnings-journalistiken i fallet med terrorattackerna varmer benägna att göra kopplingar till Sverige än TV-journalistiken. Det kan då handla omsådant som reaktioner i eller konsekvenser för Sverige som följer av terrorattackerna, omdrabbade svenskar, svenska ögonvittnen ellerandra Sverigekopplingar.

Procentuellt sett var Sverigevinklingarna van-ligast i Svenska Dagbladet och Expressen påtidningssidan, och i Aktuellt på TV-sidan.

Många av Sverigevinklingarna återkom iflera medier och var tämligen självklara. Dehandlar till exempel om saknade eller dödasvenskar, den svenska beredskapen, densvenska flygsäkerheten och statsministernsreaktion. Om det gick att hitta något svensktögonvittne eller någon svensk som hjälpte tilli räddningsarbetet, då var det en självklarkrok att hänga upp en artikel på. Därför kun-de man, för att bara ta ett par exempel, läsa omsvenskarna Agneta Johansson, som hjälper till i räddningsarbetet (Expressen 13/9), ochFilip Wretman, som arbetar vid foten av World Trade Center och som fick fly för sitt liv när byggnaderna rasade samman (Afton-bladet 13/9).

I relation till det totala antalet artiklar ochinslag är det emellertid förhållandevis sällansom svenska medborgare i USA förekom-mer som källor. Vanligast är det i Expressen,där svenska medborgare i USA förekommersom källor i 8 procent av artiklarna. I övrigamedier överstiger andelen inte 4 procent.

Också när det handlar om direkt eller indi-rekt drabbade svenskar i Sverige, så förekom-mer de relativt sett sällan som källor, särskilt i Dagens Nyheter, Svenska Dagbladet ochRapport. I de övriga medierna förekommerdirekt eller indirekt drabbade svenskar som

Tabell 24. Andel artiklar respektive inslag med Sverige som del av huvudsakligt tema (procent).


Sverigekoppling

som del av

huvudsakligt tema 16 20 15 20 9 16 10

Totalt antal

artiklar/inslag 110 102 143 127 65 74 40


105

källor i 5 procent eller mer av artiklarna ochinslagen. Återigen är det vanligast i Expressen,där 9 procent av artiklarna har svenskar, sompå ett eller annat sätt är drabbade av terror-attackerna, som källor. I den bemärkelsen ärExpressen det medium som oftast innehållersvenska vinklingar på terrorattackerna.

Sverigevinklingarna kan dock ta sig fleroch andra uttryck. Flera medier uppmärk-sammade exempelvis att personer medanknytning till bin Ladin eller al-Qaida tillsynes har haft verksamhet i Sverige, blandannat med att samla in pengar och ”spridapropaganda”, som Aftonbladet formulerardet i en artikel den 14 september. Förstasidantäcks den dagen av rubriken Terrorledaren

Usama bin Ladins män spåras till Sverige. Andra Sverigevinklingar var måhända

mindre självklara, som när Svenska Dagbla-det den 16 september redovisar senaste Sifo-mätningen och spekulerar om att terrorattack-erna har gett moderaterna ett uppsving i opi-nionen. En annan mindre självklar Sverige-vinkling var att både Expressen och SvenskaDagbladet skrev om att bröderna bin Ladinbefann sig i Sverige på 1970-talet. Artikeln iSvenska Dagbladet den 15 september harrubriken Bröderna bin Ladin roade sig på diskote-

ket i Falun. Den är skriven av Bertil Lintner,som nästan träffade bröderna bin Ladin.

De blev trogna gäster fram till 1975 – och de

åren var också de sista jag bodde i Sverige. Jag

extraknäckte då som akvarieskötare på Ophidia [...]

och minns hur de stormade in och vräkte pengar

omkring sig. Om de var rättrogna muslimer så

visade de det inte. Bland dem kan Usama ha

funnits, även om ingen visste vem han var på den

tiden. Men Salem [bin Ladin] kom med en yngre

bror, som då var 17–19 år och var karateexpert.

Åldern stämmer även om Usamas officiella biogra-

fi säger att han aldrig varit i Europa. [...]

I Expressens artikel på samma tema, som publicerades dagen före, råder det dock ingentvekan om att Usama var i Sverige tillsam-mans med sin familj.

1971 kom Usama bin Ladin, 16 år gammal, med

sina föräldrar och många syskon på besök i Sverige.

Lars Lilliemarck träffade familjen och beskriver i

Falukuriren sina intryck av den unge pojke som

skulle bli Världens farligaste man: – En kille som

försvann i mängden. De reste runt i omgivningar-

na och besökte bland annat Falu koppargruva.

Vad som är sant och inte sant i fråga om Usama bin Ladins besök i Sverige på 1970-talet är måhända mindre intressant, menexemplen visar att strävan efter att koppla detsom hänt till Sverige ibland resulterade i ganska märkliga artiklar. Det gäller även enartikel publicerad i Aftonbladet den 14 september med rubriken Svenska Eva: Jag var

sambo med hans bror. Även i denna artikel, skriven av Stefan Sjödin och Pelle Tagesson,sägs att Usama bin Ladin uppehöll sig i Falun på 1970-talet. I den kan man läsa att

Tabell 25. Andel artiklar respektive inslag som relaterar attackerna till en skärpt svensk hotbild (procent).


Skärpt svensk hotbild 9 11 8 12 9 12 12

Totalt antal

artiklar/inslag 110 102 143 127 65 74 40


106

Eva fram till för fyra år sedan var ihop medSahle bin Ladin och att de båda utgjorde ettpopulärt par i Stockholms innekretsar. Möj-ligen har hon också träffat Usama bin Ladin,det är lite svårt att avgöra av artikeln i vilkendet står:

Trots det träffades terroristledaren Usama bin

Ladin och Eva vid ett tillfälle: – Det var vid ett famil-

jebröllop i Mellanöstern, men det var inte så att

vi blev formellt presenterade. Så fungerar det inte.

De flesta Sverigevinklingarna är dock naturli-gare än i exemplen ovan. Att svenska källorgenerellt sett intar en så framträdande posi-tion som tidigare visats är naturligt med tankepå att det är svenska medier det handlar om.Likaså att attackerna i artiklar och inslag relateras till en ökad svensk hotbild i runt 10procent av artiklarna och inslagen.

Huvudsakligen handlar artiklarna ochinslagen om risken för terrorangrepp mot Sverige och vilken beredskap Sverige har föratt förhindra att så sker (se tabell 25). Rubrikersom Polisen skärper säkerheten; Beväpnade vakter

vid Kaknästornet och Beredskapsgrupp bildad i

Rosenbad är uttryck för det.193

I viss utsträckning beskrivs hotbilden ock-så som om den är av ekonomisk art, det villsäga att risken för en internationell lågkon-junktur, höjda försäkringspremier och höjdaoljepriser har ökat som följd av terrorattacker-na. Om detta skrev bland annat Lena Mellin enartikel, publicerad i Aftonbladet den 13 sep-tem-ber, med rubriken Kraschen – så slår den

mot oss. I ingressen anges sedan artikelns över-gripande tema: ”Terroristerna lyckades intebara förödmjuka USA och döda tusentalsoskyldiga människor. Effekterna av derasangrepp kommer också att leta sin in i våra

plånböcker. Den vändpunkt [i konjunkturen]alla väntat på fördröjs. Kanske ända upp till ett halvår.” På samma sätt skrev Johan Schück en nyhetsanalys i Dagens Nyheter den 13 september med rubriken Sparsamma hushåll

ett stort hot, vilken handlar om att en minskan-de privatkonsumtion som följd av terror-attackerna får negativa effekter på konjunk-turen.

Sverigevinklingarna kan med andra ord tasig olika uttryck, i artiklarnas och inslagenshuvudsakliga teman, i val av källor, i diskus-sioner om en skärpt svensk hotbild och såvidare. Vid sidan av dessa finns det ytterligareen form som ännu inte har diskuterats, ochsom handlar om situationen för svenska muslimer efter terrorattackerna.

Svart och vitt i journalistikenDärmed är vi inne på en mycket central ochomdiskuterad fråga, nämligen om nyhetsför-medlingen i samband med terrorattackernapå något sätt tog ställning för USA och väst mot islam och icke-västerländska länder. Närtre tysta minuter hölls för offren av terror-attackerna på fredagen den 14 september, valde journalisten och författaren Jan Guilloui protest att lämna bokmässan där all verk-samhet också avstannade under några minu-ter. Om detta skrev bland annat Aftonbladetden 15 september:

I går ifrågasatte [Guillou] européernas medkänsla

och menade att de tysta minuterna i själva verket

avslöjar den obehagliga sanningen att vi gör skill-

nad på människoliv och människoliv.

– Det här bygger på att det den här gången handlar

om vita människor som oss själva. Den här unika

upprördheten när USA drabbas tycker jag är

osmaklig, säger Jan Guillou.

193) Från Dagens Nyheter den 12 september.

107

Om detta kan man ha olika åsikter. Att icke-vita offer inte uppmärksammas och hedrastillräckligt mycket är ju i sig inget skäl till var-för man inte ska uppmärksamma och hedraoffren för terrorattackerna, som för övrigt varav en mängd olika nationaliteter och ”färger”.Den centrala frågan är dock om nyhetsför-medlingen var obalanserad till nackdel förislam och för muslimer, och om nyhetsför-medlingen därmed bidrog till att uppmuntranegativa uppfattningar om islam och musli-mer.

Nära relaterad till den frågan är hur Usamabin Ladin beskrevs, om han till exempeldemoniserades. I sin studie av nyhetsbevak-ningen av Gulfkriget skriver Håkan Hvitfeltoch Karin Mattsson att ”Gulfkriget blev enberättelse om ont och gott. Det goda var ’vi’,den allierade sidan. De svenska medierna be-fann sig entydigt på denna sida. Irak var ont.Det onda skulle fördrivas. Ur denna synvinkelföljde bevakningen av Gulfkriget ett av de all-ra mest elementära av alla dramaturgiskascheman. [...] Gulfkriget blev den klassiskasagan om prinsen och draken. Om NormanSchwarzkopf var prinsen, var Saddam Husse-in draken. Det fanns ingenting ont som drakeninte kunde tänkas utföra. Hela hans personvar ondska och han hade även laster.”194

För att spetsa till frågeställningen något ärfrågan alltså om Usama bin Ladin i synnerhetoch muslimer i allmänhet var draken den härgången, medan George W Bush som represen-tant för USA var prinsen?

Redan från den första dagen framstod Usama bin Ladin som den huvudmisstänkteför terrorattackerna, även om det också före-kom uppgifter om att den palestinska organi-sationen Democratic Front for the Liberationof Palestine (DFLP) skulle ligga bakom dessa.

Företrädare för DFLP förnekade dock all in-blandning, och sedan försvann den organi-sationen från medierapporteringen kring ter-rorattackerna. I stället riktades fokus mot binLadin som hjärnan bakom dåden. Samtidigtvisades bilder i TV på hur palestinier på gatanjublade efter terrorattackerna, något som gjor-de att frågan om terrorattackerna fick en poli-tisk och religiös dimension. Detta trots attpalestiniernas ledare Yassir Arafat omedelbartgick ut och fördömde terrorattackerna, ochdessutom lämnade blod för att hjälpa och visasolidaritet med de drabbade.

Mot den här bakgrunden är frågan, somnämndes ovan, om nyhetsförmedlingen varobalanserad till nackdel för islam och musli-mer, och om nyhetsförmedlingen indirektdärmed bidrog till att uppmuntra negativauppfattningar om islam och muslimer.

Till att börja med kan man konstatera attdet var sällan Usama bin Ladin själv ellernågon annan från nätverket al-Qaida explicitförekom som källor. I endast tre TV-inslagoch 12 tidningsartiklar skedde detta. Det kanjämföras med hur ofta USAs president George W Bush förekom som källa, vilket var i 19 TV-inslag och 48 tidningsartiklar. Därfanns det alltså en kraftig obalans, något som främst kan förklaras av det faktum attGeorge W Bush var tillgänglig som källamedan Usama bin Ladin inte var det. Om binLadin skulle varit tillgänglig som källa påsamma sätt som Bush, genom att hålla presskonferenser och dylikt, då skulle sanno-likt världens samlade journalistkår slutitupp. Så stort var intresset för bin Ladin.

Konsekvensen av att han själv inte var till-gänglig blev att journalisterna var tvungna attbeskriva honom i stället för att låta honomsjälv komma till tals. Så här kunde det låta i ett

194) Hvitfelt & Mattsson 1992, sid. 181. Norman Schwarzkopf var USAs överbefälhavare i Gulfkriget.

108

långt inslag som sändes i Aktuellt den 14 september:

Programledaren Christina Johannesson: – USA

anklagar ju som vi vet den kände terroristledaren

Usama bin Ladin för dåden i New York och

Washington. Men vem är han då? En man som

drivs av religiös fanatism och som tros dirigera ett

helt nätverk av terrorgrupper bland militanta

muslimer över hela världen.

Efter påannonser följer inslaget av Rolf Tardell:

– Det här är bilden av världens mest efterspanade

terrorist just nu. Usama bin Ladin, 44 år gammal,

son till en saudisk byggmiljardär, och den som nu

pekas ut av USA som hjärnan bakom attackerna i

tisdags. Han har länge funnits med bland de mest

efterspanade brottslingarna på amerikanska FBIs

tio i topp-lista. Bin Ladin sätts i samband med en

lång rad terroristattacker under 90-talet. Bland

annat tros han vara den som planlade angreppen

mot USA:s ambassader i Tanzania och Kenya för

tre år sedan.

Han växte upp i en förmögen saudisk familj men

vände både familjen och landet ryggen och har

ända sedan Kuwaitkriget drivits av ett fanatiskt

hat mot USA, och han har flera gånger förklarat

heligt krig mot den store satan USA. I videoaffärer

i Pakistan går det att köpa cd-skivor som fungerar

som ett slags rekryteringsfilm för Usama bin

Ladins terrorgrupp al-Qaida. Filmen som ska

locka nya volontärer till organisationen visar

militanta islamister och ungdomar som tränas i

gerillakrigföring till musik varvat med heliga

verser från Koranen och hätska tal från bin

Ladin själv.

Bin Ladin: – Jihad gör man för Allah. Era bröder i

Palestina väntar otåligt på er. De väntar på att ni

ska göra det hett i USA och Israel.

Usama Bin Ladins organisation heter alltså al-

Qaida. Det är arabiska och betyder ungefär funda-

mentet. Det är egentligen mer en paraplyorganisa-

tion än en regelrätt terrorgrupp. Den har förgre-

ningar över många länder på flera kontinenter och

bygger på samverkan mellan olika mindre terror-

grupper som ibland agerar oberoende av varandra.

Al-Qaida tros vara organiserad ungefär som ett

multinationellt storföretag. Bin Ladin i toppen, och

under honom ett slags styrelse som planerar arbe-

tet i rörelsens olika grenar. Också i Sverige har per-

soner med kopplingar till bin Ladins organisation

verkat för att samla in pengar och söka anhängare.

Det hävdar den svenska säkerhetspolisen idag.

Länge var Sudan basen för bin Ladins verksamhet,

men de senaste åren tros han hållit sig gömd i ber-

gen i Afghanistan med de styrande talibanernas

goda minne.

Talibanregimens ledare vidhöll dock i dag att Usa-

ma bin Ladin är oskyldig till attackerna i tisdags.

Enligt det här inslaget benämns bin Ladin som”känd terroristledare”, ”världens mest efter-spanade terrorist” och ”hjärnan bakom terror-attackerna”. Han sägs vara driven av ett fana-tiskt hat mot USA och av religiös fanatism.Vidare sägs han ha planlagt angreppen motUSAs ambassader för några år sedan, att handriver ett helt nätverk av terrorgrupper och atthan har förklarat krig mot den store satanUSA. På samma sätt innehåller en artikel skriven av Mikael Holmström i Svenska Dag-bladet den 12 september ett flertal olikabenämningar på bin Ladin:

Nu tillgängliga uppgifter pekar mot ett håll: den

saudiske terrorledaren och miljonären bin Ladin.

[...] Usama bin Ladin anklagas av USA också för

att ha sökt döda påven och Egyptens president.

Mönstret rimmar väl med det ”heliga krig” som

han proklamerat mot såväl USA, Israel och andra

krafter som han anser står emot islam. [...] Terror-

ledaren Usama bin Ladin är byggnadsingenjör och

jordbrukare från början. Han är en av 20 söner till

den rike, numera döde affärsmännen Muhammed

bin Ladin och anses ha stora rikedomar.

109

Att veta vad som är sant och inte sant när detgäller bin Ladin är någonting som tas upp i en stort uppslagen artikel i Expressen den 16september, skriven av Christian Holmén ochHåkan Matson. Rubriken är En bödel – ett offer,

och i ingressen slås temat för artikeln fast:”Usama bin Ladin, 43, är terroristledaren somfrån Afghanistan för ett heligt krig där alla –civila, kvinnor, barn – blir offer. Ahmed Elge-bali, 47, är fastighetsskötaren i ett hyreshus på39:e gatan på Manhattan i New York. I tisdagsförändrades bådas liv”.

Båda är muslimer och bådas liv förändra-des i och med attackerna, men där slutar lik-heterna. Ändå drabbas också Ahmed Elgeba-li av det faktum att han är muslim i likhet medbin Ladin, i ett USA där hatet mot muslimerväxer som en följd av terrorattackerna.

Om just bin Ladin skriver journalisterna att”Det är svårt att veta var sanningen slutar ochmyten tar vid i berättelserna om Usama binLadin, den internationella islamiska terroris-mens gudfader”. Ändå skriver journalisternabland annat följande om honom:

All den groteska lyx och överflöd som vi förknip-

par med oljestaternas härskarklasser var hans

vardag. Han och hans halvbröder och systrar lek-

te i till synes oändliga marmorslott tillsammans

med den feodala kungafamiljens små prinsar och

prinsessor. 1968 dog bin Ladins pappa i en heli-

kopterkrasch. Usama bin Ladin fick 13 år gammal

ärva 80 miljoner dollar. 19 år gammal började han

studera vid universitetet i Jidda. Han tog examen

1979. Än så länge syntes inte ett spår av politisk

eller religiös fanatism, ens intresse hos honom.

Han är mest ihågkommen för hårt supande och

krogslagsmål i Beirut.

Sedan förändrades detta, bland annat pågrund av Sovjetunionens invasion i Afghani-stan 1980: ”Han har sagt att han såg det somsin plikt att slåss för islam. Och Usama bin

Ladin och hans anhängare började snabbt och framgångsrikt odla myten om bin Ladin – härföraren. Krigaren som dödsföraktandetrotsade de sovjetiska attackhelikoptrarna[...].” Och vidare:

I verkligheten tillbringade han den mesta tiden

under betydligt säkrare omständigheter. Han reste

omkring i Saudiarabien och Gulfstaterna för att

samla in pengar till gerillan [...]. Journalister fick

snart höra talas om den mystiske, elegante och aris-

tokratiske mannen. Han omnämndes som ”Den

goda samariten”, eller ”Den saudiske prinsen”.

Gömt under den traditionella afghanska shalvar

kameez-tunikan sades man kunna skymta dyra

skräddarsydda brittiska kläder.

I en annan Expressenartikel, skriven av Knut-Göran Källberg och publicerad den 12september, sägs bland annat följande om binLadin:

Från ”Fladdermusgrottan” i de Afghanska bergen

styr han Ondskans imperium. Osama bin Ladin,

43, miljardär och massmördare, fylld av hat mot

USA och allt amerikanskt. [...] Osama bin Ladin är

besatt av hat. Han är fanatisk muslim, och anser att

USA hindrar att islam sprids över världen. För bin

Ladin är blodig terror ett rättfärdigt medel i ett

heligt krig mot ”Den store Satan”, vilket är extre-

misternas namn på USA. [...] Sedan 1996 har

Osama bin Ladin sitt högkvarter i ”Fladdermus-

grottan”, nära staden Kandahar i södra delen av

det talibanstyrda Afghanistan. Där är han bland

vänner. Där är han säker. Från grottan sprider han

ondskan över världen. Den är utrustad med den

modernaste teknik: parabolantenner, datorer, faxar.

I de här exemplen växlas beskrivningarnamed myterna, och bristen på källangivelser ärpåtaglig. Det gör det svårt att veta vad som ärvad, vad som är bekräftade uppgifter och vadsom är myter. I just dessa beskrivningar finns

110

det, på samma sätt som med Saddam Husseini rapporteringen i samband med Gulfkriget,drag av klassisk dramaturgi där ondskanutmålas som total och nattsvart.

De här exemplen utgör emellertid undan-tag, i det att beskrivningarna av Usama binLadin är tämligen utförliga. Tittar man i ställetpå hur bin Ladin oftast benämns, är nå-gra benämningar återkommande: ”terrorist”,”saudisk terrorist”, ”ex-saudisk terrorist”,”terroristledare”, ”Saudiarabisk terroristleda-re”, ”huvudmisstänkt”, ”ex-saudier”, ”dissi-dent”, ”mångmiljonär”, ”miljardär”, ”isla-mist”, ”världens farligaste terrorist”. Andraåterkommande benämningar är: ”misstänktför tidigare terrordåd”, ”muslim”, ”saudier”,”exil-saudier”, ”terrorledare”, ”fanatisk”. Dethänder också att han kallas ”massmördare”,”fanatisk krigare” och ”världens farligasteman”.

Positiva benämningar är svåra att finna,men några sådana finns också: ”krigshjälte”,”en person man ser upp till”, ”inspiratör”,”modig”. I dessa fall är det i regel benäm-ningar som kommer från personer som självaär djupt religiösa och från hans anhängare iframförallt Pakistan.

Här finns det alltså en skillnad: medan deneutrala och de negativa benämningarna avbin Ladin ofta kommer från journalisternasjälva, som om de vore fakta, hänförs de fåta-liga positiva benämningarna till personer somsjälva kan beskrivas som fanatiker.

En viss jämförelse kan här göras med hurGeorge W Bush benämns. I nästan samtligaartiklar och inslag där han överhuvudtaget får någon benämning kallas han ”president”eller ”amerikansk president”. Detta är i sigsjälva neutrala benämningar, ja närmastbeskrivningar. Det är bara i ett fåtal fall han fårnegativa benämningar, och då sägs han varaosynlig, otydlig, skakad eller i behov av tröst.Dessa benämningar handlar sålunda huvud-

sakligen om hans roll i just det aktuella fallet,snarare än om honom som person.

En slutsats man kan dra är att det i enstakaartiklar och inslag finns starka tendenser tillmytologisering och demonisering av Usamabin Ladin, medan motsvarande inte gällerGeorge W Bush. Generellt sett är det emeller-tid inte särskilt vanligt med excesser i benäm-ningarna av bin Ladin. I stället är det två andrasaker som är värda att noteras.

Det första är att det råder viss förvirring om huruvida han är miljonär eller miljardäroch saudier eller exilsaudier. Detta pekar påbrister i den journalistiska källkritiken.

Det andra är att det på en generell nivåanses fastslaget att han är muslimsk fanatiker,att han är antingen terrorist eller terroristleda-re, samt att han är huvudmisstänkt för bådeterrorattackerna mot New York och Washing-ton och tidigare terrordåd mot USAs ambas-sader i Tanzania och Kenya. Några bevis föratt han är skyldig till dessa dåd presenterasdock inte. I den mån källangivelser före-kommer är det till ”FBI”, i regel utan att någotspecifikt dokument eller någon specifik person på FBI identifieras.

Usama bin Ladin är emellertid bara enmuslim bland miljoner andra. Vad han gör,tycker och säger är inte på något sätt represen-tativt för alla, vilket Expressenartikeln avChristian Holmén och Håkan Matson pekarpå när de kontrasterar Usama bin Ladin medfastighetsskötaren Ahmed Elgebali. Ändåfanns det ett visst intresse från mediernas sidaför vilka reaktionerna på terrorattackerna varhos just muslimer. Knappt 3 procent av TV-inslagen och drygt 1 procent av tidnings-artiklarna hade detta som huvudsakligt tema.

En av dessa var skriven av Arne Lapidusoch publicerad i Expressen den 12 september.Rubriken var De jublar efter terroristdåden,medan ingressen löd: ”Palestinier jublade avglädje över attackerna i USA i går. – Gud är

111

Stor! ropade lyckliga demonstranter – medanYassir Arafat däremot fördömde dåden.” Ochi Dagens Nyheter samma dag skrev CeciliaBodström en artikel med rubriken Sorg och

jubel bland eleverna. Artikeln handlade omreaktioner bland eleverna på en skola utanförStockholm. Den rapportar både om de somhyser sympati för och tar avstånd från attack-erna:

– Jag beklagar att oskyldiga människor drabbats,

sade Mehrdad Vesali. Men på ett sätt är det rätt åt

USA. USA bryr sig inte om när tusentals palestini-

er bombas och dödas. Och varför tände skolan inga

ljus när tusentals människor dog i jordbävningen

i Turkiet eller när palestinier dödas av Israel.

En elev kom småsjungande genom korridorerna

med Expressen och pekade nöjd på bilderna av

’flyende, förtvivlade människor’. Pablo Araos såg

skakad ut när han skrev i [minnes]boken.

– Det är alltid fel att släcka så många liv, sade han.

Jag tycker att det är hemskt att se kompisar som

kramar om varandra för att fira terrorattackerna.

Nu är jag rädd att det kommer bli bråk.

Bredvid den artikeln finns en annan artikel,skriven av Anita Sjöblom, med rubriken Hot

och glåpord mot muslimer i Sverige. Den handlar

om att vissa grupper av människor anklagarmuslimer som grupp för terrorattackerna, ochom att moskén i Stockholm nu vaktas av poli-sen därför att man befarar attentat av någotslag.

Den senare typen av artiklar och inslag –som rapporterar om hot och trakasserier motmuslimer antingen i Sverige eller utomlands –är ungefär lika vanliga som artiklar och inslagsom handlar om reaktioner bland muslimer påterrordåden. Totalt sett har drygt 2 procent avartiklarna och inslagen trakasserier och hotmot muslimer som huvudsakligt tema.

Artikeln i Expressen ovan berättar om hurpalestinier i flyktinglägret Ein el-hilweh jublaroch skjuter i luften av glädje. Den rapporterarsåledes om antiamerikanska händelser ellerinslag i verkligheten. På samma sätt rappor-terar artikeln i Dagens Nyheter ovan om antimuslimska händelser och inslag i verklig-heten. Tabell 26 visar hur vanliga den typen av artiklar och inslag är.

Totalt sett rapporterade 4 procent av TV-inslagen och tidningsartiklarna om anti-muslimska händelser, medan 4 respektive 6procent av TV-inslagen och tidningsartiklarnarapporterade om antiamerikanska händelser.Det var alltså något vanligare att framförallt

Tabell 26. Andel artiklar respektive inslag i nyhetsmedierna som rapporterar om antimuslimska och antiamerikanska händel-

ser (procent).

Andel artiklar / Dagens Svenska Afton- Expressen Rapport Aktuellt TV4inslag som Nyheter Dagbladet bladet Nyheternarapporterar om...

... antimuslimska

händelser 4 6 3 3 6 3 2

... antiamerikanska

händelser 8 7 3 6 5 3 5

Totalt antal

artiklat/inslag 110 102 143 127 65 74 40

Anm.Procentangivelser är avrundade till hela tal.Med antimuslimska och antiamerikanska händelser avses artiklar/inslag som rap-porterar om antimuslimska eller antiamerikanska demonstrationer, trakasserier mot muslimer eller amerikaner och så vidare.Medhändelser avses specifika aktioner och händelser som inträffat, terrorattackerna som sådana räknas inte hit.Att någon uttryckerantiamerikanska eller antimuslimska åsikter räcker inte för att detta ska räknas som en händelse.

112

Dagens Nyheter, Expressen och TV4 Nyheter-na rapporterade om antiamerikanska än antimuslimska händelser. Samtidigt är skill-naderna små och ska inte överdrivas. I stortsett var det balans i nyhetsrapporteringen i dethär avseendet.

Rädslan för att attackerna skulle leda tillantimuslimska känslor var emellertid stor,bland annat hos de organisationer som samlarsvenska muslimer. Därför gick de snabbt utoch tog avstånd, bland annat i en artikel avKarin Sörbring i Expressen den 12 september.I den intervjuades Mahmoud Aldebe, viceordförande i Sveriges muslimska råd (SMR)och Mehmet Kaplan, ordförande i Sverigesunga muslimer. Den senare säger att:

– Mardrömmen är att kvinnor med huvudbonader

trakasseras när bin Ladin anklagas. Därför går vi

snabbt ut och tar avstånd, förklarar Mehmet

Kaplan [...].

Kaplan förnekar inte att många muslimer liksom

vissa vänsterorganisationer är motståndare till den

politik som USA står för.

– Men om det nu är en extremistgrupp som ligger

bakom detta, så är det att jämföra med att en kris-

ten sekt använde övervåld och alla fredliga kristna

anklagades, fortsätter Mehmet Kaplan.

I den här artikeln uttalar sig personerna som,i någon bemärkelse, religiösa ledare, det villsäga som personer med en ställning som göratt de med viss auktoritet kan uttala sig omvad islam säger och står för. Totalt förekom-mer den typen av källor i knappt 2 procent avTV-inslagen och knappt 4 procent av tidnings-artiklarna.

Retoriska figurerVad Mehmet Kaplan säger i citatet ovan pekarpå vikten av att skilja mellan vad enstaka indi-

vider gör och vad en religion eller, för dendelen, ett folkslag generellt står för. Frågan ärdärför hur muslimer generellt framställs ijournalistiken, och likaså hur USA generelltsett framställs.

Att undersöka det på ett så objektivt sättsom möjligt är svårt, inte minst eftersom det ären känslig fråga då olika mediekonsumenterutifrån sina förutfattade meningar läser in olika saker. För att ändå göra ett försök kanman undersöka i vilken utsträckning retoriskafigurer förekommer i journalistiken.

En sådan retorisk figur av intresse här är”den muslimska världen som ett hot mot väst-världen”.195 Med den avses olika uttalandeneller skrivningar som direkt eller indirekt ut-målar den muslimska världen som ett hot motvästvärlden eller som tar avstånd från att denmuslimska världen är ett hot mot västvärlden.I båda fallen existerar den retoriska figuren.Om någon känner behov av att hävda att denmuslimska världen inte är ett hot mot väst-världen bygger det nämligen på att den mot-satta uppfattningen också uppfattas existera;med andra ord att den retoriska figuren före-kommer. Hotet kan vara av olika art, såväl reli-giöst som säkerhetsmässigt eller ekonomiskt.

En annan intressant retorisk figur är ”mus-limer som fanatiker”. Med detta avses olikauttalanden eller skrivningar som direkt ellerindirekt hävdar att muslimer generellt sett ärfanatiker, som behandlar några specifika mus-limer som fanatiker utan att balanserade upp-gifter finns med, eller som tar avstånd frånnågot av ovanstående. Olika formuleringar avtanken på ett ”heligt krig” mot USA eller väst-världen är ett uttryck för att den retoriska figu-ren förekommer, och likaså om det i artiklarnaeller inslagen poängteras att kaparna var mus-limer eller att terrorattackerna har stöd blandmuslimer.

195) I samtliga fall ses palestinier som muslimer.

113

De retoriska figurerna måste naturligtvis inteenbart vara antimuslimska. En tredje retoriskfigur är därför ”muslimer som förtryckta avvästvärlden”. Med den avses olika uttalan-den och skrivningar som direkt eller indirekthävdar att muslimer är förtryckta av väst-världen, eller tar avstånd från att muslimer är förtryckta av västvärlden. Förtrycket kan vara av olika art, exempelvis kulturellt,ekonomiskt, teknologiskt eller militärt. Enparallell och omvänd retorisk figur är ”USAsom förtryckare av fattiga i tredje världen”. Ilikhet med de ovanstående retoriska figurer-na avses med denna olika uttalanden somdirekt eller indirekt hävdar att USA förtryck-er fattiga i tredje världen eller tar avstånd fråndetsamma.

Den sistnämnda retoriska figuren är, kanman säga, antiamerikansk. Det gäller ocksåden retoriska figuren ”USA som världspolis”.Med den avses olika uttalanden eller skriv-ningar som direkt eller indirekt hävdar attUSA är eller tror sig ha rätten att vara världs-polis, eller tar avstånd från att USAagerar somvärldspolis. Olika formuleringar om att USAinte låter sig styras eller bindas av internatio-nell rätt och internationella överenskommel-ser när det handlar om militära aktiviteterkvalificerar som uttryck för den här retoriskafiguren. Om det däremot framställs exempel-vis som om USA bara agerar inom de ramar

som medges av internationell rätt eller FN-resolutioner, då är det inte ett uttryck för denretoriska figuren ”USA som världspolis”.

En sista retorisk figur är ”USA som frihe-tens och demokratins försvarare”. Med denavses olika uttalanden och skrivningar som (1) direkt eller indirekt hävdar att USA är fri-hetens, det öppna samhällets eller demokra-tins försvarare, (2) ser terrorattackerna motUSA som ett angrepp på friheten, demokratinoch dylika värden, eller (3) tar avstånd frånnågot av det föregående.

I tabell 27 redovisas hur ofta förekomman-de dessa retoriska figurer är i nyhetsrappor-teringen i samband med terrorattackerna.Resultaten bör emellertid tolkas med viss försiktighet: just den här delen av undersök-ningen är betydligt mer kvalitativ och tolkan-de än övriga och tidigare redovisade delar.

De två vanligaste retoriska figurerna iartiklarna och inslagen är ”muslimer somfanatiker” och ”USA som världspolis”. Attden förstnämnda förekommer jämförelsevisofta beror mycket på att det var vanligt i artik-larna och inslagen att peka på att bin Ladinoch/eller att kaparna är muslimer, och detta ikombination med de handlingar som deanklagas för framställde dem onekligen somfanatiker. De två minst vanliga är ”USA somförtryckare av fattiga i tredje världen” och”muslimer förtryckta av västvärlden”.

Tabell 27. Förekomst av olika retoriska figurer i inslag och artiklar (procent).

Muslimsk Muslimer USA som för- Muslimer USA som USA som Totaltvärld hot förtryckta tryckare av som frihetens och världspolis antalmot väst- av väst- fattiga i tredje fanatiker demokratins inslag/världen världen världen försvarare artiklar

TV-inslag 4 2 3 13 8 13 179

Tidningsartiklar 10 5 5 19 10 14 482

Antal

inslag/artiklar 56 29 30 114 65 98

Anm. Procentangivelser är avrundade till närmaste hela tal. En artikel eller ett inslag kan innehålla ingen, en, eller flera retoriskafigurer.

114

Av det här skulle man kunna dra slutsatsen attmuslimer i nyhetsrapporteringen framställ-des på ett generellt sett mer negativt sätt änUSA. Innan en sådan slutsats dras måste börman dock försöka fastställa om de retoriskafigurerna fick stöd i journalistikens innehålleller inte, det vill säga om någon eller några(källor eller journalister själva) i en artikel ellerett inslag uttalar sig exempelvis för att musli-mer är fanatiker eller tar avstånd från detsam-ma. Tabell 28 därför i hur stor andel av artik-larna och inslagen de retoriska figurerna fickstöd.

Som framgår får de retoriska figurerna iregel stöd i journalistiken, antingen av jour-nalisterna själva men i regel av de källor somkommer till tals. Med ett undantag, och detgäller den retoriska figuren ”muslimer somfanatiker”. Den kritiseras oftare än den fårstöd, exempelvis i en artikel i Dagens Nyheterden 16 september skriven av Sanna Björling.

Självfallet är också muslimer förtvivlade och

upprörda över de fruktansvärda händelserna på

Manhattan och i Washington. Diskussionen blir

stundtals högljudd när DN samlar några boende i

en förort strax utanför Stockholm till ett samtal om

terrorattacken i USA, vilka reaktioner den fött och

vilka konsekvenser den får för muslimer i Sverige

och världen. Det råder ingen tvekan om hur viktigt

det är att dra en skarp gräns mellan det fåtal som

jublar och det stora flertalet.

Det här exemplet visar hur journalistiken taravstånd från att muslimer generellt sett ärfanatiker; det finns också artiklar och inslagsom visserligen pekar på att förövarna bakomterrorattackerna var muslimer, men markeraratt dessa utgör undantag från muslimer i allmänhet. Exemplet visar också hur denunderliggande föreställningen är just denretoriska figuren. Annars skulle det inte finnasnågot behov av att ta avstånd.

Ett exempel på när den retoriska figuren fårstöd kan hämtas från Aftonbladet den 12 sep-tember, när Bo Gunnarsson rapporterar att ”I pakistanska Peshawar hyllade islamiskafundamentalister däremot Usama bin Ladinsom en hjälte för att han gett ’store Satan’ blo-dig nuna”. I den artikeln finns ingen uppgiftom huruvida de som hyllar bin Ladin utgör enminoritet eller majoritet – indirekt får de där-för stå som representanter för hela gruppen.

Det bör dock upprepas att just den härdelen av undersökningen till sin ansats är merkvalitativ än övriga delar av studien. Detta, ikombination med att de retoriska figurer somär antimuslimska i någon bemärkelse före-

Tabell 28. I vilken utsträckning får de retoriska figurerna stöd i journalistiken (procent).


Får explicit stöd

i TV-inslag 62 67 83 44 100 88 179

Får explicit stöd

i tidningsartiklar 40 65 67 45 84 85 482

Anta

inslag/artiklar 56 29 30 114 65 98


115

kommer förhållandevis sällan eller huvud-sakligen får explicit kritik när de väl förekom-mer, ligger till grund för följande sammanfat-tande slutsats: generellt sett gav nyhetsför-medlingen i samband med terrorattackernaen förhållandevis balanserad bild av musli-mer generellt. Det finns förvisso en viss över-vikt för antimuslimska retoriska figurer, somsammanlagt förekommer i 170 artiklar ochinslag, jämfört med de antiamerikanska reto-riska figurerna som sammanlagt förekommeri 128 artiklar och inslag. Det är också någotvanligare att journalistiken rapporterar omantiamerikanska än antimuslimska händelser.Man kan också notera att det är sällan det ijournalistiken framkommer att det också i demuslimska länderna finns en stor och frommedelklass som med största sannolikhet taravstånd från bin Ladin på samma sätt sommänniskor i västvärlden i allmänhet gör.196 Idet stora hela är skillnaderna emellertid såsmå att det inte finns någon saklig grund föratt generellt sett anklaga journalistiken för attunderblåsa eller uppmuntra antimuslimskastämningar.

På samma sätt förhåller det sig med bildenav Usama bin Ladin. Visserligen finns detexempel på artiklar som mytologiserar ochdemoniserar honom, men många av de

benämningar han gavs var förhållandevisneutrala. Dit hör epitet som ”huvudmiss-tänkt”, ”terrorist”, ”terroristledare”, ”saudi-er”, ”saudisk” – eller ”ex-saudisk terrorist”,”mångmiljonär” eller ”miljardär” och ”isla-mist”. Att döma av de uttalanden bin Ladinsjälv har gjort, kan dessa benämningar knappast ses som svartmålningar.

Problemet med nyhetsjournalistiken i denhär delen av rapporteringen är därför inte attden skulle underblåsa antimuslimska stäm-ningar eller demonisera bin Ladin. Problemetär snarare att bristen på källhänvisningar gördet svårt för läsare och tittare att själva varakällkritiska och bilda sig egna uppfattningar,och att bin Ladin så tidigt pekades ut somhuvudmisstänkt på ett sätt som suddade utgränsen mellan ”misstänkt” och ”skyldig”.

Varför?En fråga som är rimlig när historiens störstaterrorattacker har utförts är: varför? Vilka ärförklaringarna till varför någon eller några görsådana attacker?

I det här fallet försvårades sökandet eftersvaret på den frågan av att ingen trädde framoch tog på sig ansvaret. Den huvudmisstänktesjälv, Usama bin Ladin, var inte heller tillgäng-lig, annat än i form av tidsmässigt osäkra utta-

Tabell 29. Försök att förklara terrorattackerna i artiklar respektive inslag (procent).


Ja 6 8 7 12 11 7 12

Nej 94 92 93 88 89 93 88

Procent 100 100 100 100 100 100 100

Totalt antal

artiklar/inslag 110 102 143 127 65 74 40


196) Hjärpe 2001.

116

landen och inspelningar av när han blir inter-vjuad eller håller tal. Som vi har sett tidigareuttalar han sig där för ett ”heligt krig” motUSA och Israel. Därutöver förekom det upp-gifter om att ”Efter attackerna är Usama binLadins eget svar är att han inte har med dem attgöra men att han fullt ut stöder sådana ‘djärvaaktioner’ mot supermakten”, för att citera uren artikel i Svenska Dagbladet den 13 septem-ber, skriven av Carina Stensson. Även denafghanska talibanregimen, som anklagades föratt hysa bin Ladin på sitt territorium, tog inled-ningsvis avstånd från terrorattackerna varförinte heller de kunde tillfrågas om varför terro-rattackerna planerades och utfördes.

De här omständigheterna gjorde det förståssvårt för journalisterna att söka svar på fråganvarför terrorattackerna utfördes utan att spe-kulera. Samtidigt har vi sett att spekulationer ivissa fall är förhållandevis vanligt förekom-mande, så brist på säkra fakta behöver i siginte förhindra att journalistiken söker svar påfrågan om varför terrorattackerna utfördes.Mot den bakgrunden blir frågan: hur ofta före-kom det någon form av försök, hur outveckladförsöket än må vara, att förklara terrorattack-erna i nyhetsförmedlingen?

I genomsnitt förekom det någon form avförsök att förklara varför terrorattackernahade utförts i 8 procent av tidningsartiklarnaoch 10 procent av TV-inslagen. Vanligast vardet procentuellt sett i Expressen, TV4 Nyhe-terna och Rapport. I absoluta tal förekom för-sök att förklara terrorattackerna i 39 tid-ningsartiklar och 17 TV-inslag.

Vilka förklaringar gavs? Dessa kan sorterasi fyra kategorier. Den första kopplar terror-attackerna till situationen i Mellanöstern, detvill säga konflikten mellan Israel och palesti-nierna och USAs stöd till Israel. Den förklar-

ingen dominerade i nio artiklar och åtta TV-inslag. En andra kategori handlar om USA:spolitik i världen, dess ekonomiska, militäradominans, eller om USA som världspolis,exemplifierat bland annat med USAs in-blandning i Gulfkriget. Den förklaringendominerade i 13 tidningsartiklar och tre TV-inslag.

En tredje kategori länkar förklaringen uttalat till religiös fanatism eller heligt krig,och den dominerade i åtta tidningsartiklar. Enfjärde kategori handlar om att förövarna ärmotståndare till demokratin eller friheten, ochden dominerade i tre artiklar och ett TV-inslag. Det var i huvudsak amerikanska politi-ker som förde fram de förklaringarna.

Vid sidan av dessa förklaringskategorierfinns ytterligare några försök till förklaringar,som då handlar om en vilja att skada USA, attdet finns ett odefinierat hat mot USA eller attman vill visa hur sårbart USA är.

På ett eller annat sätt länkar med andra ordförklaringarna, i den mån de överhuvudtagetförekommer, terrorattackerna till USA:s ställ-ning och politik i världen, med visst fokus påkonflikten i Mellanöstern och USA:s stöd tillIsrael. Indirekt hävdar man då att USA delvishar sig självt att skylla. Om man tittar på hurvanligt det är att USA uttalat beskrivs som omdet vore helt eller delvis ansvarigt för terror-attackerna, visar det sig ske i sex TV-inslag och26 tidningsartiklar.

Därmed inte sagt att USAi övriga inslag ochartiklar uttalat beskrivs som ett oskyldigt offer.I regel beskrivs USAs roll överhuvudtaget inte alls. I detta uppvisar journalistiken enmycket tydlig händelseorientering, där histo-ria och bakomliggande strukturer mycket sällan får det utrymme som skulle behövas föratt om möjligt begripliggöra terrorattackerna.

117

Ungefär fyra veckor efter terrorattackernamot USA inleds det svar, som världen sedanlänge väntat på. Efter en tid av diplomatisktalliansbyggande och nationell samling gerpresident George W Bush på söndagen den 7oktober 2001 klartecken för ett samlatangrepp mot militära mål i Afghanistan. Detuttalade syftet med aktionen är enligt Vitahuset att få bort talibanerna från makten efter-som de stöder terrorister och samtidigt gripade medlemmar av nätverket al-Qaida somsägs befinna sig i Afghanistan och, inte minst,fånga Usama bin Ladin själv.

I SVT Aktuellt samma dag blir förstås kri-get i Afghanistan den stora nyheten och denpresenteras av programledaren Ann-Britt RydPettersson under det att stridsbilder från den arabiska TV-kanalen al-Jazeera inleder nyhetssändningen:

– I kväll inledde alltså amerikanskt och brittiskt

flyg de väntade attackerna mot mål i Afghanistan.

Detta som ett militärt svar på terrordåden i New

York och Washington den 11 september. Och det är

massiva attacker som just nu genomförs mot mili-

tära mål i Afghanistan.

I Aftonbladet dagen efter rapporterar tid-ningens reporter Peter Wennman från sin ut-kikspunkt i Peshawar i grannlandet Pakistan:

Det började med fem öronbedövande explosioner.

Därefter lystes den svarta himlen upp av spårljus

och luftvärnseld. Ännu sent i natt flög amerikans-

ka Tomahawkrobotar över Afghanistans huvud-

stad Kabul. Kriget mot terrorismen har startat.

Under de fem första dagarna under kriget iAfghanistan publiceras sammanlagt 272 tidningsartiklar i de fyra dagstidningarna somgranskas i den här studien och totalt 76 TV-inslag i de dagliga nyhetsprogrammen Rap-port, Aktuellt och TV4 Nyheterna. Hur dessaartiklar och inslag fördelade sig över de olikadagarna och i de olika analyserade medier-na har tidigare redovisats i avsnittet Perfekta

nyheter.Det finns också skäl att granska bevaknin-

gens innehåll. Vilka ämnesområden domine-rar i beskrivningarna kring kriget i Afghanis-tan? Vilka källor och parter kommer till tals irapporteringen? I vilken utsträckning före-kommer spekulationer i medierna? Hur rela-teras utvecklingen till en svensk hotbild? Dis-kuteras mediernas bevakning av mediernasjälva?

Dessa frågor ligger till grund för studien avmediebevakningens innehåll när det gällerkriget i Afghanistan. Alla först granskas vilkahuvudsakliga teman som förekommer i mediernas rapportering. Vilka aspekter avkriget blir belysta i TV-nyheter och tidnings-artiklar?

Med huvudsakligt tema menas det tema som dominerar innehållet eller fram-står som dominerande med hänsyn tagen till bilder, rubriker, påannonser och ny-hetsgrafik. Många artiklar och inslag inne-håller förvisso olika teman men här redovi-sas den dominerande inriktningen, som också sannolikt var lättast att uppfatta förläsare och tittare. Vid bedömningen har en huvudandelsmetod tillämpats för att

KRIGET I AFGHANISTAN

118

möjliggöra en klassificering av huvudsak-ligt tema.

Teman i nyhetsrapporteringenNär det gäller de tre granskade nyhetspro-grammen i TV visar det sig att nyheter omkrigsförloppet är helt dominerande i inslagen(tabell 30). 24 sådana inslag förekommer vilketmotsvarar ca en tredjedel av alla inslag.

Till kategorin krigshändelser har här räk-nats nyheter om krigsaktiviteter som bomb-ningar och strider, olika vapens funktionssätt(till exempel Tomahawkmissiler och ”smartabomber”), bombeffekter och militära strategi-er, berättelser av stridspiloter om anfallen ochsammanställningar av kriget dag-för-dag. Ettexempel på sådant inslag är det reporternDaniel Furman gör Rapport den 8 oktober omolika vapen i kriget:

– En vapentyp som visat sig mycket effektiv i

den här typen av krig är Tomahawkmissilerna.

Avfyrade från ubåtar eller ytfartyg kan de träffa

mål som ligger hundra mil bort.

Den teknologiska överlägsenheten för västnär det gäller vapen framgår också av följandeingress i Svenska Dagbladet den 10 oktober,signerad Peter Carlberg:

USA förbereder ett utdraget krig mot terroristerna,

och ökar bevakningen även från rymden. I fredags

kväll skickade USAupp en ny spionsatellit som kan

urskilja en penna från 30 mils höjd.

Det finns ett stort antal artiklar och inslag somingående redovisar vilka vapen som användsi kriget och vilka prestanda dessa vapen har.Uppgifterna i tidningarnas nyhetsgrafik ärmycket detaljerade. De redovisar i princip ute-slutande de högteknologiska vapen som finnspå den amerikansk-brittiska sidan.

När det gäller televisionen utgörs i allmän-het motsvarande redovisningar av simulera-de flygbilder med bombplan eller robotar varsutformning indikerar att de är gjorda i en atel-jé och förmodligen producerade av vapentill-verkaren själv eller av den amerikanska mili-tären. Planens flygande prestanda framgårtydligt, däremot inte deras stridskraft. När

Tabell 30. Huvudsakliga teman i TV-inslagen om kriget i Afghanistan.


Krigshändelser 24 32

Läget i Pakistan 10 13

Risk för nya terrorhot 7 9

Kommentarer/reaktioner världen 6 8

Mjältbrand 5 7

Medier och journalistik i kriget 4 5

Kommentarer/reaktioner Mellanöstern 3 4

Kommentarer/reaktioner USA 3 4

Folkrättsliga aspekter 3 4

Krigets civila offer 2 3

Övriga 9 12

Totalt antal 76 101


119

sådana bilder visas i TV ges inte någon för-klaring till varifrån bilderna härrör.

Att nyhetsrapporteringen om ett krig ocksåtematiskt domineras av krigshändelser kanvid en första reflektion synas som självklart.Censur, självcensur eller andra former avrestriktioner kan dock påverka mediernas sättatt arbeta. Detta kan medföra att bevakningenmer kommer att gälla omvärldens reaktionereller kommentarer eftersom dessa är lättare attredovisa än den militära konflikten.

Så var till exempel fallet i de svenska me-dierna under Gulfkriget 1991 då den domine-rande aspekten av artiklar och inslag underflygkrigets respektive markkrigets första femdagar inte var krigshändelserna och konse-kvenserna av dessa utan olika nationers reak-tioner och kommentarer kring kriget. Den tro-ligaste förklaringen till detta var bristen påkällmaterial om Gulfkriget och att krigsnyhe-ter därför utgjorde en begränsad del av dettotala nyhetsutbudet.197

Under Afghanistankriget 2001 gäller intedetta mönster. Krigshändelserna får klartstörst utrymme och förekommer i dubbelt såmånga inslag som kommentarer och reaktio-ner från omvärlden. Skillnaden är värd attbegrunda. Det finns knappast någon anled-ning att tro att Afghanistankriget skulle inne-bära avsevärt större tillgång på källmaterialän Gulfkriget. Bristen på information frånkrigsområdet är i stället uppenbar. Det ärmöjligt att nyheterna om kriget 2001 är av merspekulativ karaktär än de var 1991. Det kanockså vara så att antalet reaktioner och kom-mentarer från omvärlden den här gången ärmindre. Skillnader i konflikternas orsakerkan förstås ha föranlett andra mönster när detgäller omvärldens reaktioner och kommen-tarer.

Den näst största kategorin inslag i TV handlarom händelseutvecklingen i grannlandet Paki-stan, vilket dels kan förklaras av att där före-kommer spridda oroligheter i protester motUSA, dels av att det är här som de flesta svens-ka korrespondenterna med uppgift att bevakakriget finns på plats. Det sistnämnda skälet ärförmodligen mest betydande. De egna bildersom finns att förmedla från området för desvenska TV-redaktionerna skildrar därförspridda demonstrationer i Pakistan och intemassiva bombningar av Afghanistan.

Det innebär inte att händelserna i Pakistaninte har något nyhetsvärde, men att de möjli-gen dominerar nyhetsutbudet på ett sätt sominte står i proportion till deras betydelse vadgäller kriget i Afghanistan. Detta innebär attdet både i TV och i tidningar finns gott ommaterial på temat att Pakistan är på väg att”slitas sönder”, att det ”ska flyta blod pågatorna” i landet och att ”folket skriker ut sitthat mot USA”. Dessa artiklar och inslag utgören klar kontrast till den närmast kompaktamediala tystnad som samtidigt råder från krigets Afghanistan, några få nyhetstelegram,ögonvittnesskildringar och al-Jazeera-bilderundantagna.

Korrespondenternas stationering säger här förmodligen mer om antalet inslag änhändelsernas vikt och betydelse. När krigetbryter ut finns SVTs korrespondent Peder Carlquist på plats i Islamabad och får därifrånåterge pakistanska reaktioner på kriget i Aktuellt på kvällen den 7 oktober.

– Ja, från de radikala muslimernas sida är det ju

en oerhört stark reaktion. Och den mulla som sattes

i husarrest av regeringen här i dag har uttalat sig

och fördömer det här naturligtvis och beskriver det

som en terrorhandling mot Afghanistans folk.

197) Hvitfelt & Mattsson 1992, sid. 74f.

120

I övrigt kan noteras att andra teman i rappor-teringen om kriget förekommer i tämligenblygsam omfattning. En del uppmärksamhetägnas risken för nya terrorhandlingar runt omi världen, inte minst som en reaktion mot kri-get i Afghanistan, och olika reaktioner ochkommentarer kring kriget från omvärlden.Inslagen om de första mjältbrandsoffren i USAkommer i slutet av den period som studerashär och är en särskild kategori av inslag somsenare blir mer vanligt förekommande.

De fyra tidningarnas huvudsakliga teman inyhetsartiklar uppvisar vidare både likheteroch skillnader jämfört med TV-inslagen.

Rapporter om krigsutvecklingen är detvanligaste temat i pressen, men inte alls likadominerande som i TV. Bland artiklarna har16 procent krigshändelserna i fokus, att jämfö-ra med 32 procent bland TV-inslagen. Totaltsett är det fler artiklar med reaktioner ochkommentarer från omvärlden än det är rap-porter om krigsutvecklingen. Pressrapporter-ingen liknar således den som förekom i Gulfk-riget tio år tidigare. TVs mer begränsadeutrymme, eller tillgång på bilder, tycks ledatill en mer renodlad krigsrapportering om vad

som hänt, medan tidningarna har bättre möj-ligheter att låta olika aktörer ge sin syn på detsom hänt och skapa utrymme för reaktioneroch kommentarer. Till en del kan säkerligenskillnaderna förklaras av både nyhetsproduk-tionens villkor och redaktionella resurser. Deviktigaste nyhetssändningarna i TV har störrekrav på aktualitet vilket gör att händelserap-porteringen där får större betydelse än i pres-sen. De stora tidningarna har i allmänhet bätt-re redaktionella resurser och tidsmässiga för-delar när det gäller att komplettera bildenmed analyser, kringreportage, kommentareroch reaktioner. Det finns en betydligt störretematisk mångfald i pressen jämfört med i TV.

Tidningarna belyser också helt andrateman än TV. Det ges ett stort utrymme förartiklar om hur medierna allmänt sett funge-rar i krig och det förs resonemang om hur”sann” den information är som kommer all-mänheten till del. En del av detta material kannärmast beskrivas som en sorts konsument-upplysning. Vidare förekommer artiklar omenskilda mediers roll i rapporteringen, i syn-nerhet den arabiska TV-kanalen al-Jazeera.Den liknas ofta vid en arabisk motsvarighet

Tabell 31. Huvudsakliga teman i tidningsartiklarna om kriget i Afghanistan.

Antal artiklar Procent

Krigshändelser 43 16

Kommentarer/reaktioner världen 31 11

Medier och journalistik i krig 25 9

USA och stöd till alliansen 25 9

Risk för nya terrorhot 24 9

Läget i Pakistan 14 5

Usama bin Ladin 11 4

Hjälpsändningar 10 4

Kommentarer/reaktioner Mellanöstern 10 4

Kommentarer/reaktioner USA 10 4

Övriga 69 25

Totalt antal 272 100


121

till CNN och dess roll i Afghanistankriget jämförs med den amerikanska kanalens cen-trala ställning före och under Gulfkriget.Enskilda reportrars öden som fångar i taliba-nernas Afghanistan blir också väl belysta i desvenska dagstidningarna.

Ett annat tema där tidningarna ger mycketinformation och TV lite gäller de politiska dis-kussionerna kring det internationella stödetför USA och Storbritannien och möjligheternaför denna allians att fortsätta åtnjuta världs-samfundets förtroende under den fortsattakrigsutvecklingen. Det finns 25 sådana artiklari tidningar under krigets fem första dagar, meninte något TV-inslag som huvudsakligen bely-ser alliansens möjligheter och problem. Destorpolitiska analyserna förefaller lämpa sigväl för, och prioriteras högt av, tidningarnasredaktioner men har knappast någon plats allsi TVs nyhetssändningar. Det kan möjligen haatt göra med ökade krav på att TV-material skakunna visualiseras och vara bildmässigtintressant.

Läget i Pakistan blir också väl belyst av tid-ningarnas korrespondenter på plats, men dettatema blir ändå inte lika dominerande i pressensom i TV. Vidare får humanitära frågor kringtill exempel internationella organisationershjälpsändningar till Afghanistan mer upp-märksamhet i tidningarna än i televisionen.

En intressant detalj i sammanhanget är hurtidningarna väljer att vinjettera materialet omkriget. Alla fyra tidningarna ägnar krigshän-delserna särskilda sidor. Tidningarna väljerdock olika vinjetter under vilka materialet pre-senteras. Dagens Nyheter har vinjetten Attack-

en mot Afghanistan, Svenska Dagbladet Mot-

attacken, Expressen Kriget och Aftonbladet Terrorkriget.

Dagens Nyheter och Expressen har sålundade mest värderingsfria vinjetterna på sinanyhetssidor. Aftonbladet väljer att beskrivaaktionen som ett krig mot terrorism vilket

sannolikt ger läsarna signaler om att detta krigkan vara ett mer rättmätigt krig än andra krig.Svenska Dagbladet ser aktionen helt och hålletsom ett svar på de tidigare terrorattackerna iUSA. Både Aftonbladet och Svenska Dagbla-det ligger närmare den officiella politiskasynen, delad av den svenska regeringen ochFNs säkerhetsråd, medan de båda andra tid-ningarna väljer att definiera aktionen mer efterinnehåll än efter motiv. De gör huvudsakligenen journalistisk bedömning, medan Aftonbla-det och Svenska Dagbladet snarare gör en poli-tisk-moralisk bedömning. Det bör dock fram-hållas att skribenter i Aftonbladet och SvenskaDagbladet väljer att tala om ”kriget” eller”attacken” även om vinjetten på sidan har enannan innebörd.

Analysen av huvudsakliga teman i krigs-bevakningen visar på en större bredd i press-bevakningen och en större koncentration tillsjälva krigsutvecklingen i TVs nyhetssänd-ningar. Det finns dock anledning att påminnaom att debattprogram och magasinsprogram iTV kan ha gett utrymme för de reaktioner ochkommenterar och teman som inte fick så stortutrymme i de traditionella nyhetssändningar-na i de tre marksända kanalerna.

Om jämförelser görs med rapporteringenkring terrorattackerna den 11 september kankonstateras att bredden i tematiken då är större i både TV och tidningar och att inget TV-tema dominerar som när det gäller krigshän-delser i TV i Afghanistanfallet. Det förekom-mer fler reaktioner och kommenterar i TV vidterrordåden och det ges större utrymme förberättelser från ögonvittnen och drabbadepersoner. Terrordådens överraskningseffektoch skådeplats bör starkt ha påverkat temati-ken i bevakningen. Det är självklart skillnad pånedre Manhattan och Kabuls förorter. Det ärockså skillnad på de svenska nyhetsmediernasmöjligheter att berätta om vad som händer pådessa platser.

122

Källorna i rapporteringen om kriget i AfghanistanVad som sägs om vad i ett krigsförlopp är viktigt att uppmärksamma men viktigt attgranska är också vem som får komma till tals imedierna. Som har konstaterats i tidigare av-snitt om källor råder sällan någon absolutsymmetri när det gäller olika parters möjlighe-ter att komma till tals i en konfliktsituation. Frågan är därför vilka parter och aktörer som gynnas i Afghanistanrapporteringen medavseende på förekomsten av källor i materialet.

Sett till den totala förekomsten av källorunder Afghanistankrigets första fem dagarnoteras 146 citerade källor i TV och 381 i tidningarna. När det gäller omnämnda ochnamngivna källor uppgår dessa till 68 i TV och150 i tidningarna. Det ger ett snittvärde när detgäller citerade källor på 1,9 i TV och 1,4 i pres-sen, medan snittvärdena för motsvarandeomnämnda och namngivna källor är 0,8 i TVoch 0,6 i pressen.

Jämförelsen med motsvarande värden förterrorattackerna i USA visar att citerade ochomnämnda källor är något vanligare vid dettatillfälle, med undantag för citerade källor i TV.Det är också TVs nyheter från kriget i Afgha-

nistan och tidningsrapporteringen från terror-attackerna som ligger närmast det i journalist-kretsar ofta åberopade idealet om att låta nyhe-ter baseras på minst två oberoende källor. Isamtliga övriga fall är mångfalden av citeradeeller omnämnda källor annars inte särskilt stor.

Anonyma källorDet finns anledning att särskilt granska före-komsten av anonyma källor i nyhetsrappor-teringen från kriget i Afghanistan. I vilkenutsträckning är källorna möjliga att identifieraoch i vilken utsträckning hänvisas i artiklar ochinslag till uppgifter som inte uttryckligen kopp-las till någon namngiven uppgiftslämnare?

En majoritet av medieinnehållet kring kriget innehåller referenser till klart angivnakällor. Ungefär tre av fyra artiklar eller inslagär av detta slag, medan det i den resterandeandelen förekommer anonyma källor. De ano-nyma källorna spelar alltså ingen särskilt storroll i Afghanistanskrigets inledning. De rap-porterande journalisterna väljer i stället att för-lita sig på öppna källor. Det får anses överras-kande att detta sker i så stor utsträckning medtanke på att anonyma källor vanligen får stortutrymme i krigssituationer då tillgången på

Figur 7. Genomsnittligt antal källor i tidningar och TV vid terrorattackerna och Afghanistankriget.

123

information är begränsad liksom tillgångenpå personer som är beredda att öppet förmed-la sådan information.

Jämfört med terrorattackerna där anony-ma källor förekommer i betydligt större om-fattning både i TV och i tidningar är skillnadenavsevärd (tabell 15). I det mycket större, ochinledningsvis mer kaotiska, nyhetsflödetkring terrorattackerna förekommer mångaanonyma källor. I det sedan länge förväntadekriget mot talibanregimen i Kabul baserasnyhetsrapporteringen betydligt oftare påidentifierbara källor. Den krigsjournalistik påanonym grund som brukar vara vanlig i krigs-situationer kan knappast sägas ha varit typiskvid detta krigs fem första dagar.

Som framgår är variationerna mellanmedierna ganska stora. Den klart störstaandelen anonyma källor har Dagens Nyheteroch den klart lägsta Expressen och TV4 Nyhe-terna. På Dagens Nyheter är det relativt van-ligt med anonyma källor i nyhetsmaterialet,som till exempel i Nathan Shachars artikel den

9 oktober om oroligheter på Gaza till följd avAfghanistankriget:

Bedömare tvekar här om huruvida det inträffade

var en olyckshändelse, eller om Hamas med berått

mod trotsade Arafats myndighet.

I Dagens Nyheter är det inte heller ovanligt attkända och anonyma källor blandas, som i föl-jande ingress signerad Peter Bratt samma dag:

DN har talat med Tommy Jepsson, strategilärare

vid Försvarshögskolan, samt andra militära bedö-

mare om vilka slutsatser man kan dra.

Så stora skillnader finns inte mellan mediernavid granskningen av bevakningen kring terror-attackerna då i princip hälften av materialet ialla medier innehåller anonyma källor (tabell16). Med tanke på att kvällspressen har flerartiklar om kriget än morgonpressen är detintressant att notera att Dagens Nyheters tota-la bild av kriget är väsentligt mer baserad på

Tabell 32. Förekomst av anonyma källor i inslag och artiklar (procent).


Ja 21 28

Nej 79 72

Totalt 100 100

Anm.Det totala antalet TV-inslag är 76 och det totala antalet artiklar är 272. Procentangivelser är avrundade till närmaste hela tal.

Tabell 33. Förekomst av anonyma källor i respektive nyhetsmedium (procent).

Ja Nej Totalt




Expressen 13 87 100

Rapport 29 71 100

Aktuellt 30 70 100


Anm.Det totala antalet artiklar är 272 och det totala antalet TV-inslag är 76. Procenttalen är avrundade till hela tal.

124

anonyma källor än Expressens. Tabloidtid-ningens låga andel anonyma källor och denreklamfinansierade TV-kanalens lägre andeljämfört med public service-televisionens fårsägas vara överraskande med tanke på att riksspridd morgonpress och public service iden publicistiska debatten brukar framhållassom föredömen när det gäller de flesta aspek-ter av kvalitet i journalistiken. Frågan om enöppen redovisning av källor bör betraktas somen sådan viktig kvalitetsaspekt.

ElitkällorFörekomsten av källor kan vidare betraktasutifrån andra perspektiv. Vid sidan av öppen-het och anonymitet finns det skäl att analyserai vilken utsträckning källorna domineras avolika samhälleliga elitgrupper.

De två kategorier som dominerar tydligt äramerikanska och svenska elitkällor. De är mest

förekommande i både TV och tidningar, ochmest dominerande i TV. Som amerikanska elit-källor ses här amerikanska politiker, medlem-mar av den amerikanska regeringen, ame-rikanska högt uppsatta militärer eller andraföreträdare för Bushadministrationen ochamerikanska myndigheter. Jämfört med denandra krigförande parten, Afghanistan, är denamerikanska politiska och militära elitenmycket mer vanligt förekommande i de svens-ka medierna under Afghanistankrigets förstadagar.

Afghanska elitkällor är inte lika vanliga ochnär de förekommer är inte sällan reporterntveksam till de uppgifter som framkommer.Ett exempel är Jane Brick i Rapport den 10oktober:

– Talibanerna har angett antalet döda till 70 och

skadade till över 100 under USAs bombraider.

Tabell 34. Andel inslag och artiklar med elitkällor från olika länder (procent).


Amerikanska elitkällor 46 35

Afghanska elitkällor 26 18

Pakistanska elitkällor 12 8

Palestinska elitkällor 1 3

Israeliska elitkällor – 0

Svenska elitkällor 32 32

Anm.Det totala antalet TV-inslag är 76 och det totala antalet artiklar är 272. I samma artikel eller samma inslag kan elitkällor frånfler än ett land förekomma. Procentangivelser är avrundade till närmaste hela tal.

Tabell 35. Andel inslag och artiklar med olika elitgrupper som källor (procent).


Amerikanska politiker 35 29

Amerikanska militärer 1 3

Amerikanska experter 3 2

Svenska politiker 6 6

Svenska militärer 1 4

Svenska experter 24 22

Anm. Det totala antalet TV-inslag är 76 och det totala antalet artiklar är 272. I samma artikel eller samma inslag kan flera kate-gorier av källor förekomma. Procentangivelser är avrundade till närmaste hela tal.

125

Men enbart fyra dödsoffer har bekräftats från

oberoende håll.

Men det händer också att medierna förhållersig skeptiska till båda sidor i konflikten, på-talar problemen med att få sanna uppgifter och genom sitt ordval tydligt markerar att deredovisade uppgifterna är mycket osäkra. Ettexempel återfinns i en text av Dagens Nyhe-ters Washingtonkorrespondent Mats Carlbomden 9 oktober:

I propagandakriget framställer talibanerna attack-

erna som ett misslyckande och hävdar att USA och

britterna inte träffade sina mål. USA och Stor-

britannien hävdar lika självsäkert att attackerna

varit framgångsrika och lett till precis de effekter

som avsetts.

De svenska elitkällor som framträder domine-ras av experter på olika områden. Terror-experter, militära bedömare, Afghanistanvän-ner och islamkännare hör till de kategoriersom framkommer i det granskade materialet,medan svenska politiker utgör en någotmindre kategori och i de flesta fall förekom-mer i en svensk inrikespolitisk kontext där frågan rör den svenska neutraliteten ochsäkerhetspolitiken.

Statsminister Göran Persson ger vid krigs-utbrottet i alla medier sin syn på konfliktenoch USAs rätt att gripa till våld, men i övrigthar inte svenska politiker någon viktig roll imedierna under kriget. Det görs inga särskil-

da utspel eller kommentarer kring händelse-förloppet, det råder bara en viss inrikespoli-tisk strid om vad FN-stadgan ger USA rätt attgöra och där regeringen och de borgerliga partierna gör en annan tolkning än miljöpar-tiet och vänsterpartiet.

Notabelt från denna redovisning är ocksåvilken liten roll företrädare för parterna i Mellanösternkonflikten har som källor i rap-porteringen från ett krig som delvis hängersamman med den politiska situationen i den-na del av världen. Israeler och palestinier ärdock inte de enda elitgrupper som förekom-mer i liten omfattning i rapporteringen, det-samma gäller representanter för internatio-nella organisationer som EU och FN.

Det är en mycket liten andel av det studera-de materialet som ger utrymme för källor meddenna bakgrund. Kriget är i stället en sak mel-lan de inblandade parterna och också reaktio-ner och kommentarer går i hög grad att härrö-ra till dessa parter. Trots att till exempel FN ochi synnerhet säkerhetsrådet har en hög profil ifrågan och ger sitt stöd till det amerikanskasvaret på terrorattackerna så spelar organi-sationens företrädare en liten roll i mediernanär kriget kommit igång. I de granskade artiklarna och inslagen är det framförallt nären FN-byggnad bombas av misstag av USAsom FN-företrädare kommenterar händelse-förloppet. Om kriget i övrigt kommer de näs-tan inte alls till tals i de svenska medierna.

Den dominerande bilden är således att detär företrädare för de traditionella national-

Tabell 36. Andel inslag och artiklar med olika kategorier av elitkällor (procent).


Företrädare för EU-anslutna länder 3 8

Företrädare för EU-organ – 1

Företrädare för FN-organ 4 3

Anm.Det totala antalet TV-inslag är 76 och det totala antalet artiklar är 272. I samma artikel eller samma inslag kan flera katego-rier av elitkällor förekomma. Procentangivelser är avrundade till närmaste hela tal.

126

staterna som förekommer mest frekvent i des-sa sammanhang. Det gäller inte minst europe-iska ledare som i allmänhet uttalar sig för sinarespektive länder medan det är betydligt mersällsynt att någon EU-företrädare förekom-mer som källa. Både FN och EU har tveklöstambitioner när det gäller internationell politisk krishantering, men när det gällerAfghanistankriget och supermakten USAsstarka intresse av att agera är de internatio-nella organisationerna snarast av sekundärtintresse i debatten.

Men den största skillnaden när det gällerförekomst av olika källor gäller knappast vilken samhällelig elit som förekommer mest,utan skillnaden mellan olika eliter och andragrupper i samhället. Det visar sig tydligt i fråga om Afghanistankriget där de källorsom inte kan hänföras till någon elitgrupp isamhället förekommer i tämligen liten omfatt-ning.

Drabbade som källorKrigets offer, de som skadats eller fått sina husförstörda i bombningarna, förekommer intesärskilt ofta som källa i mediernas rappor-tering. Det gör inte heller afghaner som bevitt-nat krigshändelserna eller andra afghanskamedborgare. Det främsta skälet till att dessagrupper förekommer som källa i så litenutsträckning är förstås att de inte varit till-gängliga för utländska journalister under kri-gets inledning. Ett fåtal intervjuade i afghans-

ka medier och ett fåtal som anlänt som flyk-tingar till Pakistan är i princip de enda av kri-gets offer som kan beskriva skeendet för eninternationell publik. En icke namngivenafghansk medborgare berättar till exempel iRapport den 8 oktober om krigets första dygn:

– Vi är jätterädda. I hela vårt liv har vi drabbats av

revolutioner, kanoner och missiler. Jag har barn och

familj och därför är jag jätterädd.

Risken att offer är en del av propagandakrigetvisas för övrigt tydligt av en episod där Ex-pressen på en stor del av ett uppslag den 9oktober har en bild på en 16-årig pojke somsägs ha fått benet avslitet av en amerikanskbomb. Pojken presenteras i tidningen som”Krigets första offer”. Dagen därpå får docktidningen på två ställen korrigera uppgiften.Pojken klev på en mina utlagd under den sov-jetiska ockupationen flera veckor innan denamerikanska attacken. Krigets första offer ärsåledes inte denne pojke, utan som vanligt”sanningen”, konstaterar reportern Mats Lars-son i en krönika i Expressen den 10 oktober.

Analysen av vilka källor som förekommer i rapporteringen av kriget visar således att majoriteten av källorna är identifierbara.Ungefär en femtedel av TV-inslagen och en tredjedel av tidningsartiklarna innehålleremellertid anonyma källor. Andelen kan nuknappast beskrivas som anmärkningsvärthög med tanke på att det i ett krig förekommer

Tabell 37. Andel inslag och artiklar där drabbade förekommer eller framställs som källor (procent).


Drabbade afghaner 8 2

Afghanska ögonvittnen 5 2

Andra afghanska medborgare 6 4

Anm.Det totala antalet TV-inslag är 76 och det totala antalet artiklar är 272. I samma artikel eller samma inslag kan flera katego-rier av källor förekomma. Procentangivelser är avrundade till närmaste hela tal.

127

mycket försök till vilseledning, ryktessprid-ning och läckor där källorna vanligen tarskydd av anonymiteten för att skydda sinidentitet. Jämförelsen av de svenska mediernavisar att anonyma källor är ovanligast iDagens Nyheter där de förekommer i 43 procent av de analyserade artiklarna.

Som brukligt vid krigsrapportering domi-nerar också källorna av olika samhälleliga eli-ter. I detta krig är det i synnerhet amerikanskaoch svenska elitgrupper som oftast förekom-mer som källa. I det amerikanska fallet gällerdetta politiker som president George W Bush,vicepresident Dick Cheeney, utrikesministerColin Powell och försvarsminister DonaldRumsfield. Det är alltså parter i konfliktensom påfallande ofta kommer till tals i densvenska nyhetsrapporteringen. De svenskarsom oftast förekommer som elitkälla är exper-ter inom olika områden som kommenterarhändelseutvecklingen.

Svenska politiker, men framförallt repre-sentanter för EU och FN, förekommer väsent-ligt mer sällan som källa och detsamma gällerolika grupper av afghaner som drabbats avkriget eller själva bevittnat krigsutvecklingen.

SpekulationerKvaliteten i nyhetsrapporteringen handlaremellertid inte enbart om en balans mellan vilka parter som får komma till tals och huröppet källornas identitet redovisas. En annanviktig kvalitetsaspekt på det journalistiskamaterialet gäller i vilken utsträckning det ärbaserat på verkliga händelser jämfört med detutrymme som ges för icke sakligt grundadespekulationer om vad som kan komma att hän-da. Spekulationer kan vara ett sätt att skapa endramatik i nyhetsbevakningen när inte detverkliga skeendet bjuder på denna dramatik.

Under Afghanistankriget granskas därför ivilken utsträckning spekulationer förekom-mer i materialet under krigets första dagar.Spekulationerna gäller här antalet döda i kriget, den framtida krigsutvecklingen ochrisken för framtida terrordåd till följd av kriget. Den första kategorin omfattar materialsom diskuterar antalet dödsoffer men däruppgifterna inte bygger på vad som bekräftasav någon part i kriget. Spekulationerna omden framtida krigsutvecklingen omfattar ma-terial där troliga krigsscenarier diskuterasutan att beröra vad som hänt i kriget. Spekula-

Tabell 38. Andel artiklar och inslag där olika former av spekulationer förekommer i respektive nyhetsmedium (procent).

Spekulationer om Spekulationer om Spekulationer omantalet döda i den framtida framtidaUSAs attacker krigsutvecklingen terrorattacker




Expressen 10 20 25

Rapport 21 32 18

Aktuellt 12 24 18


Anm.Siffrorna anger andelen artiklar/inslag där respektive spekulation förekommer,avrundat till närmaste hela tal.Det totala anta-let artiklar är 272 och det totala antalet TV-inslag är 76.

tioner om framtida terrorattacker handlar omolika försök att bedöma terroristers framtidaaktioner utan att faktiska hot om sådana aktio-ner presenterats (tabell 38).

Förekomsten av spekulationer i de svenskamedierna uppvisar stora variationer, och detgäller såväl skillnader mellan olika typer avspekulationer som mellan medier. Mest spe-kulationer förekommer om den framtida krigs-utvecklingen och nästan hälften av inslagen iTV4 Nyheter, eller 47 procent, är sådana sominnehåller spekulationer om hur kriget kom-mer att utvecklas. I Rapport är ungefär varttredje inslag av samma karaktär. Rapport ochTV4 Nyheterna har också den klart störstaandelen spekulationer om antalet döda i kriget.

I Rapport den 8 oktober refererar reporternFilip Struwe till Afghanistankännaren PeterHjukström som enligt reportern ”varnar förutdragna strider där också 20 miljoner civilaafghaners liv står på spel”. Hjukström, somsamma dag i Aftonbladet beskrivit kriget som ”en presumtiv megakatastrof”, fortsättersjälv:

De här 20 miljonerna, fattiga satarna, har själ-

va inte kunnat välja den här situationen. De har

inte haft en möjlighet att säga ja eller nej till

Usama bin Ladin och de riskerar att bli de som

får betala det högsta priset för dom nu inledda

anfallen.

Skillnaden mellan morgonpress och kvälls-press märks främst när det gäller spekulatio-ner om framtida terrordåd vilket är vanligast iAftonbladet och Expressen. Denna typ av spe-kulationer förekommer jämförelsevis sällan iTV4 Nyheterna varför det är svårt att tala omett generellt mönster för hur ofta spekulatio-ner av olika slag förekommer i olika medier.De utgör emellertid i nästan samtliga studera-de fall en minoritet av antalet artiklar och

inslag som publicerats. Spekulationer förefal-ler vara en självklar del av krigsrapportering-en, men de utgör inte någon dominerande bildav denna.

En fråga av intresse är i vilken utsträckningspekulationer blir mer vanliga över tid närden ursprungliga händelsen avklingar. Blirbenägenheten större att komma med förut-sägelser eller ökar behovet av faktabaseradeuppgifter? Detta har granskats genom en jäm-förelse av hur andelen spekulationer föränd-ras under olika dagar i krigsförloppet.

Figur 8. Spekulationer om antalet döda till följd av USAsattacker respektive dag och för medietyp (procent).

Anm. Figuren visar den procentuella andelen inslag och artik-lar som innehåller spekulationer om antalet döda till följd av USAs attacker olika dagar för TV respektive tidningar.I redovisningen ingår både spekulationer baserade på journa-lister och på andra källor. Det totala antalet TV-inslag är 76och det totala antalet tidningsartiklar är 272.

Spekulationer om antalet döda visar i tid-ningarna ingen enhetlig trend utan går uppoch ned under de första dagarna. De är somhögst de första dagarna då det råder storoklarhet om krigsinsatsens omfattning ochverkningar. Därefter kommer fler uppgifterom antalet döda och spekulationerna minskar.Nya bombningar av större omfattning än tidi-gare ökar ånyo spekulationerna något meninte till samma nivå som den ursprungliga.

De flesta tidningsartiklar vittnar om pro-blemen med att uppskatta antalet döda, som

128

Förlopp

Wolfgang Hanssons och Peter Wennmans iAftonbladet den 9 oktober:

Vi vet mycket lite om hur många människor som

dödats i flygattackerna eller hur framgångsrika de

varit. Talibanerna hindrar de få arabiska journalis-

ter som fortfarande finns kvar i landet att se något

av ödeläggelsen.

När det gäller TV:s nyhetsprogram har de denförsta dagen, då deras sändningar äger rumbara timmar efter anfallet, mest rapporter omhur och med vilka vapen USA och Storbritan-nien gått till attack. De följande dagarna kommer en del uppgifter om dödsoffer ochspekulationerna ligger på en något högre menjämn nivå. När intensiteten i bombningarnaökar fördubblas sedan andelen inslag medspekulationer om antalet döda i TV. Det ärockså ett skede då mer information finns omkrigsutvecklingen men där det fortfarande ärmycket svårt att få fram uppgifter om krigetskonsekvenser. Spekulationerna om den framtida krigsutvecklingen visar ett någotannorlunda mönster (figur 9).

Figur 9. Spekulationer om framtida krigsaktiviteter res-pektive dag och för medietyp (procent).

Anm. Figuren visar den procentuella andelen tidningar och artiklar som innehåller spekulationer om den framtida krigs-utvecklingen olika dagar för TV respektive tidningar. I redo-visningen ingår både spekulationer baserade på journalisteroch på andra källor. Det totala antalet TV-inslag är 76 ochdet totala antalet tidningsartiklar är 272.

Andelen artiklar och inslag med spekulatio-ner om den framtida krigsutvecklingen visarpå stora variationer under det inledandekrigsförloppet. TV-inslagen omfattar till enbörjan spekulationer om krigsutvecklingentill nästan 50 procent för att sedan minskarejält under några dagar där ytterligare upp-gifter framkommer om hur kriget utvecklas.

Därefter sker en drastisk ökning av före-komsten av spekulationer i ett skede då denförsta insatsen avslutats och det uppstår endiskussion om krigets nya faser, i synnerhetkring ett möjligt markkrig, när bombkrigetuppnått sitt syfte. Rapports Washington-korrespondent Lisa Carlsson får i den förstaordinarie sändningen efter krigsutbrottet den7 oktober frågan om man i USA vet hur krigetkommer att utvecklas:

– Jag vet inte, men vad som framgår här nu det

är väl att man tänker bomba ut flygplatserna och

flygförsvaret, försöka stoppa militären, soldater i

Afghanistan och sen så tycker jag mig höra mellan

raderna att man också kommer att gå in med

trupper till vissa speciella ställen. Vi får se vad som

händer vidare. Någon enstaka bombning, det är

det ju inte.

Ett exempel på en rätt långtgående spekula-tion där krigsscenariot ses som helt uttänkt avUsama bin Ladin ges av Rapports utrikes-kommentator Bo Inge Andersson den 8 okto-ber:

– Det finns ju risk för att den här antiterrorallian-

sen drabbas av en infernalisk plan från bin Ladin.

Jag skulle vilja dra ett exempel från 70-talet med

den västtyska terrorismen där terroristerna, Baa-

der-Meinhof-gruppen, ville bomba sönder samhäl-

let så att samhället skulle visa sitt verkliga fascis-

tiska ansikte, så att säga. Vi har ett liknande fall här

att bin Ladin räknar nu med att de här attackerna

föranleder de amerikanska motattackerna och det

129

Förlopp

130

kommer att leda till en splittring av den muslims-

ka världen. Än så länge står de ganska enade, men

vi ser här också en man som säger i Islamabad att

det jäser i armén i Pakistan. Det kan finnas risk för

statskupp där. Och bin Ladins strategi är kan vi

säga att det ska komma till en rad civila dödsoffer.

Då kan man på ett annat sätt aktivera den

muslimska världen och de muslimska nationer som

åtminstone på papperet stöder USA.

Tidningarna innehåller också en hel delkrigsspekulationer och visar ett snarlikt om än inte lika tydligt mönster. Också här skeremellertid en kraftig uppgång efter någradagar i samband med att krigets första fas bör-jar uppnå sina mål. Trenden för tidningarnahåller dock inte i sig utan antalet spekulatio-ner om krigsutvecklingen går ner till de lägstanivåerna efter fem dagars rapportering. En avde första att spekulera kring krigsutveckling-en är Svenska Dagbladets säkerhetspolitiskereporter Mikael Holmström som i en nyhets-analys den 9 oktober skriver:

Flygattackerna kommer troligen att fortsätta för att

slå ut motståndarens möjligheter att agera. Dolda

smågrupper ur elitförband som brittiska SAS och

amerikanska Delta Force kan ge måldata och styra

in smarta bomber. Flygräder kan också understöd-

ja Norra alliansens kamp mot talibanerna. Därefter

kan kommandosoldater komma att sättas in i

större skala, kanske med bas på det amerikanska

hangarfartyget Kitty Hawk som snart är framme i

Arabiska havet.

En snarlik journalistisk bedömning kommerden 12 oktober från Dagens Nyheters USA-korrespondent Mats Carlbom:

Nästa steg är att gå in med stridshelikoptrar,

vilka är mer sårbara för bärbara luftvärnsmissiler.

Helikoptrarna har inte tillräckligt lång flygtid för

att kunna starta från amerikanska hangarfartyg i

Persiska viken och Arabiska havet. I stället kommer

de troligen att utgå från två baser i Pakistan som

USA enligt uppgift fått tillstånd att använda för

attacker mot mål i Afghanistan.

Förekomsten av spekulationer om framtidaterrordåd efter Afghanistankriget framgår ifigur 10.

Figur 10. Spekulationer om framtida terrorhandlinga res-pektive dag och medietyp (procent).

Anm. Figuren visar den procentuella andelen isnlag och artik-lar som innehåller spekulationer om framtida terrorhandling-ar olika dagar för TV respektive tidningar. I redovisningen ing-år både spekulationer baserade på journalister och på andrakällor.Det totala antalet TV-inslag är 76 och det totala antalettidningsartiklar är 272.

Spekulationer om terrordåd uppvisar helt oli-ka mönster över tid i de två medietyperna. Devisar en svagt stigande kurva för tidningarnaoch det har tidigare konstaterats att den härtypen av spekulationer varit mest vanligt ikvällspressen. Den svaga ökningen hängerförmodligen samman med de första Antrax-fallen i USA vid denna tidpunkt och dessa fallfår stor uppmärksamhet i kvällstidningarnaoch kopplas där till risker för nya terrordåd påamerikansk mark och möjligen också i Sverige.

Aftonbladets USA-korrespondent Wolf-gang Hansson tillhör den grupp av journalis-ter som misstänker att krigsförloppet ingår i en genomtänkt taktik från al-Qaida. I en artikel daterad 10 oktober, skriver han:

Förlopp

131

bin Ladins taktik för att möta USA:s bombkrig

är nu solklar. Först provocerar han fram attacker

från USA. Sedan använder han dessa attacker

som en katalysator för att få muslimer över hela

världen att attackera amerikaner och amerikanska

mål.

Aftonbladet kan i samma tidning i en artikelav Petter Ovander också visa att den svenskesäkerhetspolitiske experten Leif Kihlsten ärinne på samma linje. Ingressen lyder:

Usama bin Ladin vill åstadkomma en storkonflikt

mellan den kristna och den muslimska världen. Det

är den säkerhetspolitiske experten Leif Kihlsten

säker på efter de senaste uttalandena från terrorist-

nätverket al-Qaida. Han är inte förvånad. Talet är

en del i terroristernas långsiktiga plan. En plan

ingen vet var den slutar.

Risken för en giftattack påtalas i en artikel den8 oktober av Expressens USA-korrespondentHåkan Matson som ger en förklaring till varför amerikanerna nu är ”övertygade om att det kommer en ny terroristattack, utlöst av USA:s angrepp på mål i Afghanistan” ochvarför CIA bedömer att risken för en ny attackär ”100 procent”. Han fortsätter:

Rapporter om att några av de döda kaparna och

andra häktade terrorister har undersökt möjlig-

heterna att utföra flygbesprutning har spätt på

rädslan, liksom rapporterna om de olika experi-

ment som Usama bin Ladin genomfört i Afgha-

nistan. Satellitbilder har visat hundratals döda

djur och avhoppare har vittnat om hur hundar i

burar utsatts för gifter och dödats.

Övertygelsen om att en reaktion kommer attfölja på det amerikanska anfallet är vanlig. Ettdystert framtidsscenario tecknas till exempelav Bengt Albons i en nyhetsanalys i DagensNyheter den 8 oktober:

Troligt är att terroristerna kommer att slå tillbaka

med nya förödande angrepp mot den civilisation

som nu präglar världen och att dessa angrepp kom-

mer att medföra många människors död.

När det gäller spekulationer i TV om terror-dåd uppvisar dessa inte alls något sambandmed tidsförloppet. Det förefaller vara heltandra faktorer än tiden räknat från den ur-sprungliga händelsen som har betydelse för ivilken utsträckning TV spekulerar kring ris-ken för framtida terrordåd. Exempel på såda-na spekulationer är ett inslag om anonymaamerikanska medborgare som åker tunnelba-na i huvudstaden Washington DC och i enRapportsändning den 10 oktober ger uttryckför sin oro för den i staden stationerade korre-spondenten Lisa Carlsson:

– De skulle kunna genomföra en kemisk attack. Ett

tåg kanske sprängs eller nåt ... Jag har sett att de

byter ut filtren ifall det blir biologisk terrorism.

Reportern avslutar själv inslaget i tunnel-banan med orden:

– Men säkerhetsåtgärderna till trots. Antalet

resande på tunnelbanan har minskat. Rädslan och

skräcken sprider sig, gasmaskerna är slutsålda.

Det är ingen som längre ifrågasätter om det blir

nya terrordåd, inte ens från högsta ort. Frågan är

bara var och när och i vilken form. Och amerika-

nerna förbereder sig för kemiska och biologiska

attacker nu.

Aktuelltredaktionen låter den 8 oktober professorn i islamologi, Jan Hjärpe, granskavideoband med Usama bin Ladins tal i samband med Afghanistankriget:

– Det är alltså risken att det utlöser nya terror-

aktioner. Det är risk att den goodwill man fått till

följd av att man varit utsatt för terror går förlorad

132

genom att man gör aktioner som nu ger dödsoffer i

sin tur.

De här gjorda analyserna kring förekomstenav spekulationer i materialet visar således attspekulativa inslag och artiklar utgör en mino-ritet generellt men är jämförelsevis vanliga iTV4 Nyheterna och i Rapport. Spekulationer-na i TV kring antalet döda i kriget och om denframtida krigsutvecklingen ökar kraftigt efternågra dagar jämfört med de inledande dyg-nen. Spekulationerna om framtida terrordådvarierar mer över tiden och förefaller inte ha samma samband med tidsförloppet som de två typer av spekulationer som är merdirekt kopplade till krigshändelserna. När detgäller antalet döda i kriget och vad som kom-mer att hända härnäst i kriget är den generellabilden att spekulationer ökar ju längre tidengår från det att den militära aktionen harinletts.

Medier om medierMedierna är den viktigaste källan för allmän-hetens bild av ett krig. De är i de flesta fall denenda tillgängliga informationskällan och krigplaneras numera också med hänsyn tagen tillhur globala medier bevakar kriget och vilkenbild av krigsförloppet som ges. Men även ommediernas roll i dessa sammanhang är centralär det mindre vanligt att denna roll blir rejält

belyst i mediernas egen rapportering och attrelationen mellan olika medier presenteras.

Ett undantag är en helsida i Dagens Nyhe-ter den 12 oktober där Christan Palme skriverom censur och krigsjournalistik och där ennyhetsgrafik visar var det finns journalister inärheten av krigsområdet. Palme beskriverbin Ladin som framgångsrik när det gällermedieexponeringen:

Instinktivt tycks bin Ladin förstå precis hur västli-

ga medier fungerar och har utnyttjat mediefriheten

för att få ut sitt budskap till arabvärlden. Jämfört

med Slobodan Milosevic och Serbien, som ständigt

sköt sig i foten med klumpiga försök att manipule-

ra medierna under krigen på Balkan, har bin Ladin

lyckats utnyttja medierna för sina egna syften.

Medierna bygger delvis sina uppgifter på vadsom framkommit i andra medier och för attpubliken ska kunna bedöma dessa uppgifterstrovärdighet är det viktigt att hänvisningar tillandra medier redovisas öppet. Av den anled-ningen har det här granskade mediemateria-let bedömts på dessa grunder.

Som framgår av sammanställningen (tabell39) saknar en stor majoritet av alla artiklar ochinslag en referens till andra medier som källor.I synnerhet gäller det tidningsartiklarna. Medtanke på den begränsade information somfaktiskt föreligger under krigets första dagar

Tabell 39. Andel inslag och artiklar som direkt hänvisar till andra medier som källor (procent).


CNN 4 3

Andra amerikanska medier – 6

Al-Jazeera 26 3

Afghanska medier – 3

Internationella nyhetsbyråer 13 8

Andra svenska medier – 1



133

är det anmärkningsvärt att så mycket av detsom publicerades saknar hänvisningar tillandra medier. De flesta bilder som publicerasär till exempel nästan alltid tagna av utländs-ka medier, men detta framkommer sällan irapporteringen.

I ett läge med stort informationsunderskottborde internationella nyhetsbyråer och destörsta amerikanska medierna ha varit en viktig källa för svenska journalister. I de allraflesta fallen har de senare dock valt att presen-tera nyheter som sina egna, vilka sannolikt iinte obetydlig utsträckning byggt på upp-gifter hämtade från andra medier.

Ett viktigt undantag från denna slutsatsfinns i Afghanistanrapporteringen. Den ara-biska TV-kanalen al-Jazeera förekommer iungefär vart fjärde svenskt TV-inslag om kriget. I de allra flesta fall sker det genom attbilder från al-Jazeera visas i de svenska TV-nyheterna. En arabisk text i bild anger (för-modligen) detta, men ingen kommentar följervanligtvis i studion om att bilderna kommerfrån den arabiska TV-kanalen. I några fall sägsdock detta i den svenska speakertexten tillinslaget.

Det har på några håll hävdats att al-Jazeeraskulle ha spelat en roll liknande CNNs i Gulf-kriget tio år tidigare. Detta inte minst eftersomden arabiska TV-kanalen kunde sända frånKabul under hela kriget och också fick ta emotde videoband som Usama bin Ladin och nät-

verket al-Qaida ville sprida. Det kan dock iefterhand konstateras att al-Jazeeras betydel-se för en svensk publik inte är särskilt stor. Bilder från TV-kanalen visas visserligen isvensk TV och som stillbilder i svenska tid-ningar, men det är relativt sällan som den arabiska TV-stationens särställning framhålls.

Det är i huvudsak bara i enstaka tidnings-reportage som al-Jazeera granskas närmare.Där beskrivs stationen som pålitlig men knap-past som särskilt unik och betydelsefull i kri-get. ”al-Jazeera är ett skinande ljus bland ara-biska medier”, säger emellertid en källa sominte vill bli citerad med namn till DagensNyheters reporter Christian Palme den 9 okto-ber. Aftonbladets Lena Mellin skriver i en krö-nika den 9 oktober att kriget fokuserar två TV-bolag:

Amerikanska CNN som fungerar som en dygnet-

runt-advokat för Bush i väst. Och den shejkägda

tv-kanalen al-Jazeera i Qatar, med stort förtroende

i arabvärlden, som blivit bin Ladins språkrör.

Det är rimligt att tro att de flesta svenskar ald-rig reflekterar särskilt mycket över al-Jazeerasroll i krigets inledning. Till skillnad mot CNNkan den arabiska TV-kanalen inte återfinnas idet ordinarie kabel-TV-utbudet i de svenskahemmen.

Möjligheten till ett gott journalistiskt arbetehänger emellertid inte bara samman med hur

Tabell 40. I vilket land uppges journalisten som rapporterar befinna sig (procent)?


Sverige 59 29

USA 8 19

Pakistan 14 12

Ej möjligt att avgöra 14 17


Anm. I tabellen redovisas de tre vanligaste svaren på frågan: ”I vilket land befinner sig journalisten som rapporterar?” Procent-angivelser är avrundade till närmaste hela tal.

134

olika medier väljer att förhålla sig till varand-ra utan också i stor utsträckning med var jour-nalisten som rapporterar befinner sig.

Finns korrespondenter på de platser som ärav intresse att bevaka? Kan olika verklighets-bilder ställas mot varandra? Vilken roll spelarreporternärvaron jämfört med nyhetsdeskensproduktionskrav? Var journalisterna på desvenska medierna befinner sig under Afgha-nistankriget framgår av tabell 40 (sid. 133).

Såväl TV- som tidningsjournalister befin-ner sig i de allra flesta fall i Sverige. Det är sommest tydligt i TV där över hälften av inslagenkommer från en reporter som rapporterar frånSverige. När det gäller tidningarna är ungefären tredjedel av artiklarna skrivna av en repor-ter som befann sig i Sverige. En ganska stor del av materialet medger inte någon möjlighet att avgöra var reportern befinner sig och det är också ganska vanligt med rapporter frånPakistan och USA.

I de båda senare fallen är det uppenbart attbåde TV och tidningar har egna korrespon-denter i dessa länder och att de får rapporterahem om händelseutvecklingen på dessa plat-ser. I krigets Afghanistan finns inga svenskareportrar förrän efter fem dagar då ett avAftonbladets reportageteam lyckades ta sig ini landet norrifrån tillsammans med trupperfrån Norra alliansen.

Det är alltså en ringa del av de första dagar-nas krigsbevakning som kommer direkt frånkrigsområdet. Bilderna på avfyrade robotar fåri stället kommenteras från studio i Stockholm.

Detta föranleder några reflektioner. Förstoch främst innebär de stängda gränserna tillAfghanistan i inledningsskedet av kriget attinga direkta rapporter från krigsområdet ärmöjliga att göra. Bilder av så kallade smartabomber får kommenteras av hemmaredaktio-nen, medan demonstrationer i Pakistan blirstora nyheter för att svenska korrespondenterfinns på plats.

Samtidigt ska poängteras att restriktionernaoch farorna med att vara västjournalist i taliba-nernas Afghanistan inte förklarar allt. Det ärockså uppenbart att svenska redaktioner påsenare år dragit ned på sin utlandsbevakningoch minskat antalet korrespondenter. Det ärbilligare och snabbare att följa nyhetsflödetfrån centralredaktionen, skriva om internatio-nella nyhetsbyråers telegram och läsa in textertill utländska bildbyråers bra bilder än att för-lita sig på egna utsändas material. I någon månär därför de ovan erhållna resultaten också eneffekt av redaktionella besparingar och detutpräglade effektivitetstänkande som blivitutmärkande för en allt mer marknadsdrivenjournalistik. Det mesta talar för att en sådanjournalistik i dag är en realitet i alla svenskamedier, oavsett ägandeform eller storlek ochatt den därtill omfattar alla journalistiska gen-rer, också utrikesjournalistiken.

SverigevinklingarDe svenska medierna har i det här granska-de konfliktförloppet förstås huvudsakligenskildrat en internationell kris. Det hindrar inteatt medieinnehållet också rymmer svenskaaspekter av krisen. Som tidigare har konstate-rats spelar svenska experter på olika områdenen viktig roll för att förklara och analysera detsom sker. De uttalar sig huvudsakligen inteom frågor som berör Sverige direkt, men de ärsvenska röster som framkommer i samman-hanget och visar att de flesta av världens länder på något sätt påverkas av stora interna-tionella kriser.

En annan, och beredskapsmässigt hög-intressant, fråga är då i vilken utsträckninghändelseförloppet kopplas till en skärptsvensk hotbild i medierna. Innebär kriget iAfghanistan att Sverige kan drabbas på någotsätt? Finns en risk för terrorattacker här? Ärmjältbrandsbakteriesmittan ett reellt hot ock-så mot Sverige?

135

Först och främst kan frågorna besvaras genomatt granska den relativa förekomsten av såda-na hotbilder i det samlade mediematerialet(tabell 41).

Sammanställningen visar att artiklar ochinslag som refererar till en svensk hotbild inteförekommer särskilt ofta i rapporteringenkring dessa internationella händelser. Det harinte varit någon självklar redaktionell priori-tering att fråga sig i vilken utsträckning Sveri-ge hotas av det som nu sker. Det material somförekommer är i princip mer redovisande änalarmistiskt till sin natur och de flesta svenskaröster som hörs menar att Sverige inte hotasdirekt på något sätt och varken riskerar att bliindraget i kriget eller behöver frukta någraterrordåd. Bilden skiljer sig här markant frånGulfkriget då risken för terrorhandlingar motSverige var en relativt vanlig aspekt i medie-bevakningen.198

Den här gången förekommer inga spekula-tiva nyheter om hur terrorister kan tänkas slåtill mot Sverige. Det sägs ingenting om bristeri den svenska beredskapen. Det går snarast att tala om en närmast okritisk hållning till alla företrädare för svenska myndigheter somhävdar att beredskapen är god och hotet motSverige litet. Antingen upplever Sverige ochsvenskarna en betydligt större trygghet i världen 2001 jämfört med 1991 eller också ärskillnaden ett utslag av ökat ointresse för vadsom händer i omvärlden. Ett riktigt svar kanbara ges genom noggranna studier av densvenska opinionens utveckling i dessa frågor.

Några undantag från de snarast idylliskabeskrivningarna finns dock. Efter de förstamjältbrandsfallen i USA kan Aktuellt den 10oktober rapportera att svenska myndigheterhöjer beredskapen. Reportern Kalle Janssoninleder till bilder av en forskare i vit rock ochgasmask:

– Efter terrorattacken i New York och Washington

är begrepp och ord som mjältbrand och nervgas inte

längre en angelägenhet för forskare och militärer i

högrisklaboratorier runt om i världen. Nu är hoten

plötsligt verkliga även för allmänheten och till och

med forskarna här på Totalförsvarets forsknings-

institut i Umeå har ändrat inställning.

Oron i USA över en ny terrorattack skaparockså liknande känslor i Sverige, skriverNiklas Kierkegaard i Svenska Dagbladet den12 oktober:

Gasmaskerna är för länge sedan slutsålda, flygplan

med stökiga passagerare eskorteras av jaktplan,

människor tittar snett på varandra på tunnel-

banan. Ett slags lågintensiv panik verkar ha lagt

sig över USA och effekten sprids även till Sverige.

Några svenska politiker instämmer också i attdet nu finns en oro bland svenska folket sedankriget i Afghanistan inletts. Ett exempel ärvänsterpartiets ledare Gudrun Schyman sombesöker förlossningsavdelningen på Söder-sjukhuset i Stockholm men helst vill tala omkriget, i Dagens Nyheter den 9 oktober:

Tabell 41. Andel inslag och artiklar som relaterar kriget till en skärpt svensk hotbild (procent).


Svensk hotbild 10 8


Anm. Procentangivelser avrundade till närmaste hela tal.

198) Hvitfelt & Mattsson 1992, sid. 79f. Jfr. Hadenius & Stùr 1992.

136

– Jag tror det skapar en väldig ängslan hos många

människor.

När svenska terroristexperter får uttala sig om hotbilden mot Sverige är de flesta överensom att den är liten men att det finns skäl attförstärka bevakningen av offentliga platser.Ibland redovisas dock motstridiga uppgifterfrån olika håll som i en artikel av Peter Carlberg i Svenska Dagbladet den 9 november,delvis baserad på TT-uppgifter:

Den svenske terroristexperten Magnus Ranstorp

säger till TT att han kan tänka sig att en cell i bin

Ladins nätverk kan aktiveras om några veckor och

försöker sig på en kemisk attack. Magnus Norell

som forskar på Försvarets Forskningsinstitut är

mera tveksam. Han säger till SvD att det troligtvis

fanns planering för ett steg två efter attacken mot

World Trade Center i New York och Pentagon den

11 september, men att det inte är sannolikt att detta

sätts i verket på kort sikt.

Det sägs ibland i studier kring nyhetsvär-dering att närheten är en faktor som starktbidrar till nyhetens värde. Kan kopplingargöras till den egna nationen, regionen eller staden så ökar det nyhetens värde. Det gällerdock knappast i rapporteringen om Afgha-nistankriget. Där dominerar hela tiden detinternationella skeendet och kringreportagenkring den afghanska familjen i Sverige ellerden svenske minröjaren i Afghanistan blir aldrig dominerande i nyhetsflödet. Det tyckssom om intresset för Sverige är mycket begrän-sat i de svenska mediernas rapportering, mendet kan möjligen ha att göra med att kriget iAfghanistan har en direkt koppling till terror-attackerna i USAoch att det i samband med des-sa attacker fanns goda möjligheter till att skapanärhet och identifikation med drabbade ameri-kaner vilket minskade behovet av att projicerafrågorna på Sverige och svenskarna.

Personer och retoriska figurerI de allra flesta krig finns huvudpersoner ochde brukar också spela en viktig roll i medierap-porteringen då medierna lättare kan beskrivakonfliktförlopp och dramatik genom att perso-nifiera nyheterna. Gulfkriget handlade väldigtmycket om den irakiske presidenten SaddamHussein, den amerikanske presidenten GeorgeW Bush och alliansens överbefälhavare Nor-man Schwarzkopf. Den serbiske presidenten Slobodan Milosevic var central i Balkankon-flikten. Den palestinske ledaren Yassir Arafatpersonifierar Palestinafrågan. Vilka personerär då viktigast i Afghanistankriget och vilkenbild av dem ges i medierna?

Den kanske viktigaste skillnaden är denamerikanske presidentens roll. George WBush är självklart viktig, men osynlig i medier-na under de flesta dagar av kriget. Han hållerett inledande tal i Vita huset och efterlyser engång vissa namngivna terrorister men i övrigtförekommer han i liten utsträckning i rappor-teringen. Med all sannolikhet är det ett medve-tet val att presidenten ska förekomma spar-samt i offentliga sammanhang. I stället är detoftast försvarsminister Donald Rumsfield somför den amerikanska regeringens talan. Dettafår till följd att Bush inte heller får så mångabenämningar i journalistiken. Han är presi-dent och förlöjligas någon gång på plakat i enantiamerikansk demonstration, men i huvud-sak diskuteras hans person relativt lite. Detförekommer i de granskade medierna undertidsperioden inte något material som värderarpresidentens egenskaper eller kompetens ellerdiskuterar hans roll i kriget.

Annat är det med hans främste rival, Usamabin Ladin, som förekommer i mediebevak-ningen oftare, men utan att det handlar omdirekt misskrediterande personporträtt. Närhan nämns kallas bin Ladin omväxlande ”terro-rist”, ”terroristledare” och ”misstänkt terro-rist”. Det sker till exempel i en nyhetsanalys av

137

Bengt Albons i Dagens Nyheter den 10 oktober:

I det här stadiet har propagandamaskinen riktats

mot terroristledaren Usama bin Ladins baser i

Afghanistan och mot den afghanska talibanregi-

men som skyddar bin Ladin.

Bin Ladin beskrivs också som terroristledare ien artikel av Peter Ovander i Aftonbladet den8 oktober, som handlar om ett videoband därbin Ladin talar om terrorattackerna i USA:

Klädd i kamouflagekläder och med traditionell

afghansk huvudduk talade han i en mikrofon, rakt

in i videokameran. Han satt på knä utanför en

stengrotta och hade två medhjälpare vid sin sida.

Han beskrivs som en märklig person. I denandra kvällstidningen, Expressen, skriverMats Larsson i en nyhetsanalys den 9 okto-ber att bin Ladin i sitt videotal undviker ”delånga svavelosande tal som kännetecknarmånga fundamentalister” och att hans lugnaframtoning kan vara mer effektiv när det gäller att mobilisera den islamska världen dåden faktiskt påminner om en stor religiös före-bild:

Ta bort uniformen och det finns något mjukt och

nästan feminint över honom. Ungefär som man

inbillar sig att profeten Muhammed kan ha sett ut.

Hans tal kan sätta farliga saker i rörelse.

En person från al-Qaida som också kommen-teras i tidningarna, om än i mindre fördelakti-ga ordalag, är nätverkets talesman SulaimanAbu Ghaith som framträder i en video ochvarnar för nya terrorattacker. ExpressensUSA-korrespondent Håkan Matson beskriverframträdandet den 10 oktober:

Ögonen lyste av hat, rösten var upphetsad. Sulai-

man Abu Ghaith från terroristorganisationen al-

Qaida påkallade krig i Guds namn – mot amerika-

ner över hela världen. – Heligt krig är en plikt för

varje muslim, sa Sulaiman Abu Ghaith och tittade

rakt in i TV-kameran.

Dagen efter recenseras Sulaiman Abu Ghaithpå nytt i samma tidning, den här gången i ennyhetsanalys av Mats Larsson:

Sulaiman Abu Ghaith var ingen trevlig bekant-

skap. Plötsligt satt Usama bin Ladins man där i

rutan och hotade USA och världen med nya

flygplanskapningar eller ännu värre saker. Med

det svarta skägget och kolstickande ögon såg han

ut som en karikatyr ur någon Hollywood-film.

Dessvärre är han på allvar.

De misstänkta terroristerna beskrivs trots alltpå ett ganska färgstarkt sätt oavsett om de serut som profeten Muhammed eller skurkar frånnågon Hollywoodfilm. Deras motparter i denvästliga alliansen beskrivs aldrig på ett liknan-de målande sätt. De är professionella politikeroch ingen intresserar sig för deras ögon ellereventuella mjuka och feminina drag.

Skillnaden mellan rationalitet och känsla äruppenbar också i medierapporteringen iövrigt, men kanske mer till nyheternas formän till deras innehåll. Mer kvalitativa observa-tioner visar att västerlänningar ofta får iden-tifiera yrkesmän med stora sakkunskaper.Piloter som skickar i väg ”smarta bomber” ochundviker fiendens radar. Miljöexperter somiförda skyddsdräkt metodiskt sanerar enmisstänkt mjältbrandssmittad person. Ellerbiståndsarbetare som kommer på ett fiffigtsätt att lösa transporterna till svältande iAfghanistan. Västerlänningarna är kloka ocheftertänksamma och agerar rationellt.

Annat är det med araber och talibaner och pashtuner. De skriker ut sitt hat på gator-na. De är religiösa fanatiker som vill dödaamerikaner. De tvingar kvinnor att dölja sina

138

ansikten och de är på något sätt hela tiden tragiska offer för maktstrider, förtryck ochstamsamhällets efterblivenhet. Några hals-hugger och torterar medan några hela tiden ärpå flykt undan krig och terror. Oförmögna attgöra något åt sin situation. Österns folk fram-står som impulsiva, grymma och oberäkne-liga. De skildras förvisso sällan så explicit iartiklar eller inslag men bildval och rubrikval– alltså nyheternas form – verkar då och dåbygga på dessa stereotyper.

När det gäller frågan om antimuslimskaoch antiamerikanska händelser i medierna ärdock bilden helt klar (tabell 42).

Det förekommer under tidsperioden intenågra faktiska antimuslimska händelser somåterges i medierna. Däremot förekommer det,framförallt i TV, en del inslag om antiame-rikanska demonstrationer, i synnerhet i Paki-stan. I några av dem framstår konfrontatio-nen med USA tydligt. I ett TV-inslag den 8oktober från en antiamerikansk demonstra-tion i Quedda i Pakistan säger huvudtalarenmulla Abdul Rabsid:

– Vi ska föra ett heligt krig mot amerikanerna!

Vi visar dem ingen nåd! Ulama (de lärdes råd)

utfärdar ett påbud där alla amerikaner ombeds ge

sig av. Det gäller också USA:s allierade.

Demonstrationerna i Pakistan står också icentrum för en omfattande rapportering i tid-ningarna. I en artikel i Aftonbladet den 8 okto-ber skriver Gunnar Johansson från Peshawaratt de ”religiösa fanatikernas raseri” kansplittra Pakistan. Demonstrationen domi-neras av ”allvarliga och stränga” lärare ochelever från Koranskolan, och en av dem, Hazrat Shah, vet väl vem fienden är:

Jag är muslim. Jag ska kämpa mot amerikanerna

och deras följeslagare. Jag vet hur jag ska förinta

mina motståndare: genom att använda kalashnikov

och granatkastare.

Om jämförelsen i stället görs genom att grans-ka förekomsten av antimuslimska och ameri-kanska retoriska figurer i materialet framgåratt dessa förekommer sällan. Som tidigarepåpekades finns skäl att påminna om att den-na del är mer kvalitativ än övriga delar.

Det visar sig att sådana retoriska figurerförekommer i tämligen liten utsträckning ochatt den vanligaste retoriska figuren är musli-mer som förtrycks av västvärlden, vilket ärföga överraskande med tanke på krigets förlopp. En sammanvägd bedömning visarockså att det är något mer vanligt att beskrivaUSAi mindre positiva ordalag än att göra det-

Tabell 42. Andel artiklar respektive inslag i nyhetsmedierna som rapporterar om inträffade antimuslimska och antiamerikans-

ka händelser (procent).


... antimuslimska

händelser 0 0 0 0 0 0 0

... antiamerikanska

händelser 11 12 5 5 18 21 20

Totalt antal

artiklar/inslag 63 49 83 77 28 33 15


139

ta med muslimer. Både denna omständighetoch det faktum att fler antiamerikanska hän-delser rapporteras i medierna gör att detknappast är korrekt att tala om att medierap-porteringen i denna del skulle ha präglats avnågon påtaglig USA-vänlighet eller fientlig-het mot muslimer.

Enstaka exempel på sådan rapporteringfinns förstås. En grupp demonstrerande kvin-nor i Peshawar som skriker ”Död åt USA!”skildras av Aftonbladets Peter Wennman den12 oktober och han tar hjälp av kvinnornaskläder med heltäckta ansikten för att beskrivagruppen:

Vi minns till exempel ’De galna mödrarna’ i

Argentina, de modiga mammorna som trotsa-

de diktaturen och krävde svar på vart deras söner

och döttrar tagit vägen. De gick onekligen att

begripa. Men hur tolkar vi ’De galna spökena’ i

Pakistan? De som hatar dem som bombar deras för-

tryckare?

Frågan om mediernas bild av amerikaner ochmuslimer är inte alldeles enkel att besvara.Sant är att den amerikanska sidan gynnasgenom att elitkällor från USA, och för all delockså från Sverige, har relativt lätt att kommatill tals i medierna. De får betydligt mer platsän källor från den andra parten i konflikten.Detta gör att den uppfattning om kriget somfinns på den västliga sidan dominerar verklig-hetsbeskrivningen.

Samtidigt är medieinnehållet sällan uppen-bart partiskt i beskrivningen av olika händel-ser. Antiamerikanska demonstrationer skild-ras ingående, al-Qaida får ut sina videobandöver hela världen och det hörs få röster som ärkritiska mot islam.

Rapporteringen är därför knappast skevnär det gäller det mest uppenbara: vilka händelser som bevakas. Däremot finns merdolda faktorer som kan påverka rapportering-en i mer provästlig riktning. Dit hör dominan-sen av västliga källor och den ibland påfallan-de stereotypa formmässiga gestaltningen avvästerländsk rationalitet och islamisk irratio-nalitet i framförallt bilder och rubriker.

Sammanfattningsvis visar analysen av de svenska mediernas rapportering om kriget i Afghanistan att tidningarna ger enmer sammansatt bild än TVs nyhetsprogramdär en större andel av rapporteringen ägnassjälva krigsförloppet. Elitkällor, i synnerhetamerikanska politiker och militärer ochsvenska experter, får stort utrymme. Mest spekulationer förekommer om den framtidakrigsutvecklingen. Svenska aspekter av kriget är inte särskilt vanligt förekommande.Personen Usama bin Ladin beskrivs merutförligt än personen George W Bush. Denvanligaste retoriska figuren är muslimen som förtrycks av västvärlden, men i nyheter-nas form ges en något mindre fördelaktig bildav den muslimska världen än i nyheternasinnehåll.

Tabell 43.Förekomst av olika retoriska figurer i inslag och artiklar (procent).


TV-inslag 4 13 7 3 1 5 76

Tidningsartiklar 6 4 3 3 6 6 272

Anm.Procentangivelser är avrundade till närmaste hela tal. En artikel eller inslag kan innehålla ingen, en eller flera retoriska figurer.

140

Det var en av dessa dagar som går till histo-rien; ett av dessa datum som man bör kommaihåg; inledningen på tio dagar som skakadevärlden: den 11 september 2001. Sannolikt kom-mer de flesta under många år framöver att min-nas var de befann sig denna dag, vad de gjordeoch vad de tänkte när de nåddes av nyheternaom att fyra passagerarflygplan kapats och atttvå av dem kraschats in i World Trade Center iNew York och ett i Pentagon i Washington DC.

Den 11 september sällar sig därmed till denlilla skara datum som blir ihågkomna och en del av det så kallade kollektiva minnet. Dendagen skakades världen, men den dagen mar-kerade också att en ny era i journalistiken hadeinletts. I detta finns det likheter med den 22november 1963, dagen då den amerikanskepresidenten John F. Kennedy mördades. I ochmed den händelsen övertog televisionen rollensom främsta nyhetsförmedlare och källa tillinformation om samhälle och politik, en rollsom dittills varit förbehållen pressen och radi-on. Philip Seib har konstaterat:

The news first reached many people via television.

[...] People did not have to wait until newspapers

could be printed, and they did not have to settle for

disembodied radio voices. [...] Through the national

television networks, news of Kennedy’s death

hit every part of America quickly and simult-

aneously.199

Ändå dröjde det över en vecka innan denamatörfilm som fångade själva händelsen vartillgänglig för TV-nyheterna200, och två av destora TV-nätverken, ABC och NBC, beslutadeatt inte sända den eftersom den var ”allt förgrafisk”.201

Om mordet på Kennedy var den enskildahändelse som mer än andra markerade televi-sionens genombrott som främsta informa-tionskälla, var terrorattackerna mot USA den11 september en händelse som markerade attvi nu lever i en tid då verkliga realtidsnyheter,i både ord och bild, är möjliga. Inte nog med attterrorattackerna var en historisk händelse i detatt det var den i fredstid mest omfattande terrorattacken någonsin, delar av den kundeockså följas oberoende av de hundratals milsom skiljer New York från Sverige, utan en se-kunds fördröjning. Live-journalistiken, tidigareförbehållen planerade och arrangerade hän-delser, visade sig nu förmå fånga också de mestoplanerade och överraskande av händelser.

Orsakerna till detta är många. Att nyhets-systemet har blivit allt mer globaliserat, deprivata och högkvalitativa videokamerornasspridning och att nyheter sänds dygnet runt ärbara några delförklaringar.

Oavsett bakomliggande förklaringar är detemellertid ett faktum att ett globalt och expan-derande nyhetssystem som verkar i realtiddygnet runt och som i grunden är baserat på

TIO DAGAR SOM SKAKADE VÄRLDEN...

199) Seib 2001, sid. 17.200) Merritt 1998, sid. 41.201) Seib 2001, sid. 19.

141

kommersiella medier är vad som ramar innyheternas innehåll och det som, tillsammansmed bland annat politiska regelverk, angerjournalistikens yttre strukturella villkor. Detär också ett faktum, i Sverige såväl som i andramoderna och utvecklade länder, att mediernai allmänhet och televisionen i synnerhet ärmänniskors främsta källa till information omsamhälle och politik. Medierna är det fönstersom vi använder när vi betraktar världen.

En sådan liknelse är emellertid någotmissvisande, för det kan leda oss till att mereller mindre medvetet tro att medierna ärobjektiva – att de bara möjliggör för oss att se,utan att påverka vad vi ser eller hur vi upp-fattar det vi ser. På samma sätt är talet om att medierna endast speglar verklighetenmissvisande.

Samtidigt är det ett faktum att mediernasinnehåll existerar i verkligheten, på sammasätt som våra uppfattningar och åsikter existe-rar. Vad det pekar på är att man måste skilja mellan tre former av verkligheter. För det första den objektivt existerande och fysis-ka verklighet som finns bortom medierna (pre-

mediedata); för det andra mediernas bilder avverkligheten (intramediedata); för det tredjemänniskors bilder av verkligheten (postme-

diedata). Om inte skillnaderna mellan dessa oli-ka verkligheter inses, är risken att mediernasbilder av verkligheten förväxlas med verklig-heten som sådan bortom medierna, vilket i såfall får konsekvenser för våra uppfattningarom verkligheten bortom medierna.

Krav på journalistikenOm det vore så att journalistikens innehåll inteskilde sig från verkligheten bortom medierna,då vore den risken inte något att bekymra sig

över. Så är dock inte fallet. Mediernas journa-listiska innehåll är inte bara ett resultat avverkligheten som sådan, utan också av indivi-duella, organisatoriska, teknologiska, ekono-miska och ideologiska faktorer, för att baranämna några exempel. Enbart det faktum attverkligheten är obegränsad medan mediernasformat är begränsat gör det till en omöjlighetför medierna att neutralt spegla verkligheten.

Alltså är det orimligt att ställa kravet påmedierna och journalistiken att de ska kunnabeskriva allt utan någon som helst snedvrid-ning eller subjektivitet.

Det finns dock några krav som är rimliga attställa på en journalistik vars funktion i demo-kratin bland annat är att tillhandahålla sådaninformation att människor fritt och självstän-digt kan ta ställning i samhällsfrågor, att gran-ska de inflytelserika i samhället och att låta oli-ka åsikter och kulturyttringar komma tilltals.202 När det gäller journalistikens innehållär några av de krav som är rimliga att ställa följande: (1) att tillämpa principen om två avvarandra oberoende källor; (2) att i huvudsakvara beskrivande, och i den mån tolkningarförekommer; (3) att tydligt skilja mellan fakta åena sidan och tolkningar och spekulationer åden andra; (4) att tydligt skilja mellan bekräfta-de och obekräftade uppgifter; (5) att vara tyd-lig med vilka källor som har använts, i synner-het när det handlar om i någon mening kon-troversiella uppgifter; (6) att inte dramatiserapå ett sätt som suddar ut gränsen mellan faktaoch fiktion; och (7) att inte sprida eller upp-muntra negativa stereotyper och fördomar omolika kategorier av människor.203

Av de här kraven så är vissa svårare attefterleva än andra, också i normala situa-tioner. Dit hör inte minst det sistnämnda. I

202) SOU 1995:37, sid. 159.203) Dessa krav kan jämföras med publicitetsreglerna i Spelregler för Press TV Radio, sid. 7–8, April 2001.

142

varje tid, i varje samhälle, finns det rimligenvissa stereotyper som är allmänt spridda ochsom aldrig eller sällan ifrågasätts. Att journa-lister skulle vara immuna för sådant och varamer upplysta än alla andra är en orimlig för-väntan. Det sistnämnda kravet bör därför intevara absolut. Snarare handlar det om att intesprida och uppmuntra ”negativa stereotyper”som man vet är just negativa stereotyper.

Om de här kraven är rimliga att ställa un-der normaljournalistiska förhållanden, mås-te man dock ta hänsyn till att det inte finnsnågonting normalt i samband med vare sigterrorattackerna mot USA eller kriget i Afgha-nistan. Sådana händelser är per definitionavvikande, men det är också det som i storutsträckning gör dem till så stora nyheter. I ensituation präglad av kaos och osäkerhet, som ifallet med terrorattackerna, eller av informa-tionsflöden hårt kontrollerade av krigförandeparter, som i fallet med Afghanistankriget, ärhandlingsutrymmet mycket mer begränsat äni normaljournalistiska situationer. När mantar ställning till hur journalistiken lyckadeseller inte lyckades i sin bevakning av terrorat-tackerna och Afghanistankriget bör man hadet i åtanke.

Inget är vunnet vare sig med en mediekri-tik som kritiserar allt eller som accepterar allt.En konstruktiv mediekritik måste ha som sinutgångspunkt att det som kritiseras också ärsådant som går att förändra, och för att det skavara möjligt måste man ta hänsyn till både attjournalister är människor med allt vad detinnebär av brister och förtjänster, och att medi-erna i regel är företag med krav på sig attåtminstone inte gå med förlust.

Hypoteser om mediebevakningenI avsnittet Perfekta nyheter formulerades niohypoteser om hur de svenska mediernabeskrev terrorattackerna mot USA och Afghanistankriget, i båda fallen under de

första fem dagarna efter det att händelsernainträffat.

I den här avslutande delen ska resultatensammanfattas och hypoteserna få sina svar.Vidare ska resultaten sättas i relation till defaktiska situationer som rådde i samband med händelserna och nyhetsrapporteringen,till debatten som förts om de bägge händel-serna, till de krav som är rimliga att ställa på journalistiken och till demokratin. Till sistär frågan vad som kan läras av mediebevak-ningen av terrorattackerna och Afghanistan-kriget.

Mediebevakningens omfattningBåde nyheten om terrorattackerna mot USAoch Afghanistankriget var stora nyheter, i detförra fallet kan man till och med säga att detvar en meganyhet.

Sammanlagt sändes och skrevs 661 artiklaroch inslag om terrorattackerna, medan mot-svarande antal för Afghanistankriget var 348i de medier som studerats i denna studie. Ter-rorattackerna mot USA var med andra ord enstörre nyhet än Afghanistankriget, också omman utgår ifrån hur många spaltcentimeteroch sändningsminuter som ägnades åt debåda händelserna. Den första hypotesen – attterrorattackerna mot USA fick större medialtutrymme än kriget i Afghanistan – får därmedempiriskt stöd.

Förklaringarna till varför det är på det sättet är flera. Att terrorattackerna fick så stortutrymme beror till att börja med på att det varen på alla sätt unik och avvikande händelse.Det var en perfekt nyhet, om man utgår ifrån hur nyheter brukar värderas. Händelsen var nu. Platsen för händelsen var förvisso geografiskt sett inte nära, men däremot närakulturellt. Nästan alla kan på ett eller annatsätt relatera till Washington och New York,antingen för att man själv har varit där eller föratt man utifrån filmer och böcker skapat sig

143

bilder av dessa städer. I politiska termer ärWashington en av världens viktigaste städer,och i ekonomiska termer kan detsamma sägasom New York. Händelsen fick således storakonsekvenser på den internationella säker-heten, freden och världskonjunkturen. Detfanns ett starkt mänskligt intresse av händel-sen, eftersom den drabbade vanliga oskyldigamedborgare. Vi kunde därför leva oss in i tra-gedin. Att det fanns en så rik tillgång till bilderpå hur planen flög in i World Trade Center, hurtornen rasade och människor flydde, är ocksåen viktig förklaring till varför nyheten fick såstort utrymme. Det är också en förklaring tillvarför attacken mot Washington inte alls ficksamma utrymme som attacken mot New York.I det senare fallet saknades de dramatiska bil-derna. Samtidigt var antalet dödsoffer sanno-likt lägre i Washington än i New York.

Att New York har en så central ställning idet globala nyhetsnätet och att det är en avvärldens viktigaste ekonomiska noder harockså betydelse. Om man hypotetiskt lekermed tanken på att exakt samma händelseskulle inträffat i Malaysia eller Japan, är detdärför sannolikt att de händelserna inte allsskulle fått samma utrymme i svenska medier.Dessutom är det kulturella avståndet tillMalaysia och Japan betydligt större än tillNew York och Washington.

När terrorattackerna hade utförts och medier-na hade rapporterat om dessa, då fanns det ettstort publikt intresse för allt som hade medattackerna att göra. Temat var etablerat, vilketmöjliggjorde en mängd olika uppföljningar.Att det var en öppen fråga hur många somhade dött, vilka som låg bakom terror-attackerna och hur USA skulle agera bidrogockså till att nyheten fick fortsatt stort utrym-me dagarna efter själva attackerna. Beskriv-ningen av jakten efter kaparna och andra somhjälpt dem i planeringen fick ibland karaktä-ren av en deckare eller en thriller, och möjlig-heten till sådana dramaturgiskt tacksammabeskrivningar ska inte underskattas om manvill förstå vad medierna uppmärksammar ochhur det sker.

Också nyheten om Afghanistankriget varmycket stor, men inte lika stor som den om terrorattackerna. Förklaringarna till detta ärframförallt att kriget var en avvikelse från detnormala, men inte en överraskande avvikelse.Snarare hade aktionen förväntats allt sedanVita huset tillkännagav att den huvudmiss-tänkte Usama bin Ladin troligen befann sig iAfghanistan och att han där skyddades avtalibanregimen i Kabul. Diskussionerna omen förestående amerikansk attack mot Afgha-nistan fördes därför långt innan attacken ägderum. Detta är en faktor som i och för sig kan

Tabell 44.Omfattningen av mediebevakningen av terrorattackerna respektive Afghanistankriget.

Antal artiklar/ Antal artiklar/ Antal spalt- Antal spalt-inslag inslag om centimeter/sändnings- centimeter/sändnings-

om terror- Afghanistan- minuter om minuter om attackerna kriget terrorattackerna Afghanistankriget

Dagens Nyheter 110 63 46 248 17 481

Svenska Dagbladet 102 49 37 906 12 265

Aftonbladet 143 83 106 780 54 859

Expressen 127 77 111 550 46 894

Rapport 65 28 114 57

Aktuellt 74 33 142 73

TV4 Nyheterna 40 15 66 28

144

vara ett argument för att mediebevakningenskulle vara särskilt omfattande: redaktionernafick tid att förbereda sig, sända korresponden-ter till närområdet, ta kontakter med svenskaexperter och följa händelseutvecklingen idetalj fram till attacken. Dessa möjligheterkunde emellertid inte i sig göra bevakningenmer omfattande än den av terrorattackerna.Ty den här gången var krigsområdet ett av-lägset bergsland i Asien där det tidigare varitkrig under mycket långa perioder. Kriget vartill sin karaktär också i stort av samma slagsom de andra moderna konflikter världenskådat i Irak och Kuwait 1991 och i Kosovo1999. Allt detta gjorde kriget i Afghanistan tillen stor nyhet, men inte till en lika stor nyhetsom terrorattackerna. Den här gången fannsinga unika bilder med passagerarplan somkraschade mot stora byggnader eller männi-skor som desperat hoppade ut från sky-skrapornas fönster. I stället fick vi se de”gamla vanliga” bilderna på missiler somavfyras från krigsfartyg i natten eller flygfotonpå påstådda landningsbanor med stora hål ioch en militär talesman som förklarar varfördessa insatser gjorts. Det blev således en iraden av moderna krigshändelser så som detbrukar ta sig ut i medierna och utan några avde spektakulära inslag som präglade terror-attackerna.

Att bevakningen i svenska medier var såpass mycket mindre omfattande kan ocksåförklaras med flygolyckan i Milano sominträffade på krigets andra dag och blev denstörsta nyheten i alla här granskade medier.

I båda fallen kan man konstatera att debåda nyheterna fick olika stort utrymme i deolika medierna. Störst utrymme fick de ikvällstidningarna och i public service-nyhe-terna. Därmed har också den sjunde hypote-

sen – kvällspressen ägnar mer utrymme åtbåde terrorattackerna i USA och kriget iAfghanistan än morgonpressen – fått stöd. Istort stämmer därför mönstret från hur medi-erna bevakade tidigare stora nyheter som tillexempel Gulfkriget och Prinsessan Dianasdöd.204 Den här typen av händelser tycks medandra ord passa kvällstidningsjournalisti-ken, med dess inriktning på dramatik, sensationer och enskilda personer, bättre änvad de passar morgontidningsjournalistiken.Det i sin tur hänger samman med att kvälls-tidningarna säljs via lösnummer och att dedärför varje dag måste fånga läsarnas upp-märksamhet.

Samtidigt är det värt att notera att inte mer än 13 procent av svenskarna uppger attde följde nyheten om terrorattackerna viakvällstidningarna, något som illustrerar attkvällstidningar för de flesta svenskar är kom-pletteringsmedier. Viktigaste informations-källan är TV, följt av morgontidningar ochradio.205

KällornaAnvändandet och redovisandet av källor ärbåde journalistikens och mediekonsumenter-nas nyckel till de verkligheter som journalisti-ken handlar om. För journalisternas del hand-lar det om att få tillgång till information, faktaoch kommentarer, medan det för läsarnas ochtittarnas del handlar om att kunna bedömajournalistikens innehåll.

Idealet är därför att journalistiken alltidtillämpar principen om två av varandra obe-roende källor, och att den är tydlig med attredovisa för läsarna och tittarna exakt vilkakällor som har använts. Kravet eller normenom källkritik är därför verksamt på två plan:för det första ska journalisterna vara kritiska

204) Hvitfelt & Mattsson 1992, sid. 17–21; Ghersetti & Hvitfelt 2000, sid. 49–57.205) Morge & Modh 2002, sid. 40–42.

145

mot sina nyhetskällor, för det andra ska jour-nalistikens innehåll möjliggöra för läsare ochtittare att själva vara källkritiska.

Om detta är normen talar resultaten ett delvis annat språk. I mediebevakningen avterrorattackerna är det genomsnittliga antaletciterade källor per artikel 1,75 och per TV-inslag 1,56, medan det genomsnittliga antaletomnämnda och samtidigt namngivna källorär 1,45 i TV-inslagen och 1,92 i tidningsartik-larna. När det gäller mediebevakningen avAfghanistankriget är det genomsnittliga anta-let citerade källor 1,9 per TV-inslag och 1,4 per tidningsartikel. Det genomsnittliga anta-let omnämnda och samtidigt namngivna käl-lor är 0,8 per TV-inslag och 0,6 per tidningsar-tikel. Det finns dock vissa skillnader mellan de enskilda medierna.

I nyhetsbevakningen av terrorattackernamot USA är Expressen det medium som igenomsnitt har flest antal källor per artikel,oavsett om man utgår ifrån antalet citeradeeller antalet omnämnda och samtidigt namn-givna källor. När det gäller det genomsnitt-liga antalet citerade källor är det DagensNyheter som har det lägsta antalet, medanövriga medier ligger ganska lika. Beträffandeantalet omnämnda och samtidigt namngivnakällor får Dagens Nyheter sällskap av Aktuellt

och Rapport på sista platsen, medan övrigamedier inte skiljer sig särskilt mycket åt.

När det gäller bevakningen av Afgha-nistankriget och användningen av källor idenna rapportering är det Rapport som bådehar flest citerade och omnämnda källor i snittoch det med ganska god marginal. När detgäller antalet citerade källor är TV4 Nyheterna”näst bäst” medan den placeringen när detgäller omnämnda och namngivna källor innehas av Dagens Nyheter.

Sammantaget innebär detta att den sjättehypotesen, dvs att antalet källor per artikeleller inslag är större i public service-nyheternaoch morgonpressen än i TV4 Nyheterna ochkvällspressen inte alls får stöd när det gällerrapporteringen om terrorattackerna och knap-past inte heller när det gäller rapporteringenfrån Afghanistankriget. Bruket av källor iartiklarna är snarare mer vanligt förekomman-de i kvällspressen än i morgonpressen och i TVavviker inte nyheterna i TV4 nämnvärt frånsnittet i public service-TV. Det är blott när detgäller bruket av omnämnda och uttryckligennamngivna källor i Afghanistanrapportering-en som jämförelsen pekar i hypotesens rikt-ning, men generellt har den inget stöd sombeskrivning av hur medierna rapporterat omdessa båda händelser.

Tabell 45. Genomsnittligt antal källor per medium.

Antal citerade Antal omnämnda Antal citerade Antal omnämndakällor i och namngivna källor i genomsnitt och namngivna

genomsnitt källor i genomsnitt – Afghanistan- källor i genomsnitt– terrorattackerna – terrorattackerna kriget – Afghanistankriget

Dagens Nyheter 1,33 1,44 1,3 0,9

Svenska Dagbladet 1,47 1,84 1,2 0,7

Aftonbladet 1,65 1,65 1,5 0,4

Expressen 2,44 2,72 1,5 0,3

Rapport 1,58 1,43 2,2 1,4

Aktuellt 1,55 1,38 1,6 0,7

TV4 Nyheterna 1,53 1,6 1,9 0,5

146

Andelen artiklar och inslag i det studeradematerialet som inte lever upp till principen omtvå av varandra oberoende källor är förhållan-devis stor.

I bevakningen av terrorattackerna varAktuellt det medium vars inslag oftast inne-höll färre än två citerade eller omnämnda ochsamtidigt namngivna källor. En trolig förkla-rar till detta förhållande är att förekomsten avtelegramnyheter är större i Aktuellt än i övrigamedier under den tid som studerats här.Expressen är det medium som oftast har fler än två citerade eller omnämnda och samtidigt namngivna källor, helt i linje medatt det också är det medium som i genomsnitthar flest källor per artikel. När det gällerbevakningen av Afghanistankriget är detframförallt andelen artiklar och inslag medfler än två omnämnda och namngivna källorsom är mycket låg, med undantag för Rapportoch Aktuellt. Dessa båda nyhetsprogramkommer också väl ut i jämförelsen med tid-ningarna när det gäller antalet citerade källor,även om TV4 Nyheterna här ligger allra högstoch där nära två av tre inslag eller telegraminnehållit referenser till två källor eller flera.Skillnaden mellan TV4 Nyheterna och till

exempel Svenska Dagbladet, där relationen är den omvända, får betraktas som anmärk-ningsvärt stor.

När det gäller förekomsten av anonymakällor visar resultaten att dessa förekommerbetydligt oftare i bevakningen av terrorattack-erna än av Afghanistankriget. I snitt 50 pro-cent av artiklarna och inslagen i det förra falletinnehåller en eller flera anonyma källor,medan motsvarande andel för tidningarna är28 procent och för TV-inslagen 21 procent i detsenare fallet. Den skillnaden är markant, ochfrågan är vad den beror på?

En möjlig förklaring är att karaktären på debakomliggande händelserna är så olika. Terror-attackerna chockade alla, och det fanns ingen-ting kontroversiellt i att fördöma dem. Samti-digt fanns det ett underskott av säker infor-mation om exempelvis hur många som dogoch om vilka som låg bakom. I brist på säkerinformation förekom spekulationer, och dessahänfördes då i viss utsträckning till anonymakällor. Ibland kunde de vara helt anonyma, iandra fall hänvisades till institutioner som till exempel FBI utan att det angavs vem ellervilka inom denna organisation som stod för informationen.

Tabell 46. Andel artiklar och inslag med färre än två källor i de sju nyhetsmedierna (procent).

Färre än Färre än två Färre än två Färre än tvåtvå citerade omnämnda och citerade källor omnämnda och

källor namngivna källor – Afghanistan- namngivna källor– terrorattackerna – terrorattackerna kriget – Afghanistankriget

Dagens Nyheter 64 58 62 79

Svenska Dagbladet 60 51 71 82

Aftonbladet 62 64 63 90

Expressen 49 42 64 95

Rapport 65 63 46 57

Aktuellt 68 66 55 57

TV4 Nyheterna 58 48 27 93

Anm. Procentangivelser är avrundade till närmste hela tal.

147

I kontrast till detta var alla medvetna om attdet förekom ett propagandakrig vid sidan avde väpnade striderna när det gällde Afgha-nistankriget. Journalisterna var väl medvetnaom att de hela tiden riskerade att förvandlastill brickor i det propagandakriget, vilket gjorde det viktigare för dem att tydligt angevarifrån de fick sin information.

En annan trolig anledning är att det varvanligare att ögonvittnen och drabbade med-borgare kom till tals i rapporteringen om ter-rorattackerna jämfört med rapporteringen omAfghanistankriget. Då dessa ögonvittnen och drabbade medborgare egentligen inte varjournalistiskt viktiga som personer utan somillustrationer och för att personifiera, speladederas namn inte lika stor roll som när dethandlar om elitkällor. Dessutom var situa-tionen ofta kaotisk när ögonvittnen till terror-attackerna intervjuades, så det är lätt att förståatt journalisterna i första hand inte frågadeefter deras namn.

I TV-inslagen om terrorattackerna är detofta också uppenbart att, även om det ofta inteanges, TV4 Nyheterna, Rapport och Aktuellthar fått inslagen från antingen olika ameri-kanska medier eller internationella nyhetsby-råer. I dessa fall är det sålunda inte de svenskamedierna som har valt i vilken utsträckningkällorna ska namnges. Om det är så att deamerikanska medierna eller de internationellanyhetsbyråerna generellt sett är sämre på attnamnge källorna, är det i så fall en brist somfortplantas i svenska medier.

Mediebevakningen av terrorattackerna ochAfghanistankriget skiljer sig i ytterligare ettavseende när det handlar om förekomsten avanonyma källor. I det förra fallet är nämligenskillnaderna mellan de olika medierna över-lag tämligen försumbara, medan de är ganskastora i bevakningen av Afghanistankriget. IDagens Nyheter förekommer anonyma källori 43 procent av artiklarna, medan motsvaran-

de andel i Expressen och TV4 endast är 13 procent.

En möjlig förklaring till detta kan vara olika journalistiska arbetssätt. Kvällstid-ningarnas rapportering om kriget handlarmer om att människor ”av kött och blod”kommer till tals. Pakistaniern som demonstre-rar mot USA på gatan i Islamabad har ettnamn och det har också vägvisaren mot Norraalliansens ställningar. De framträder medöppet visir i kvällstidningen och det anses för-modligen öka läsvärdet att rapporteringenkan kopplas till särskilda personer. Morgon-tidningarna, och i synnerhet då Dagens Nyhe-ter, har en metod att relativt ofta låta rappor-teringen basera sig på anonyma källor som”Pentagon uppger” eller ”en talesman på detamerikanska utrikesdepartementet DN varit ikontakt med”. Tidningen använder de anony-ma källorna så konsekvent att de knappastkan uppfattas som ett problem av redaktio-nen. Det anknyter snarast till en tradition på ansedda internationella tidningar och tid-skrifter att göra den typen av anonyma källan-givelser och utgå från att läsarens förtroendeför tidningen är så stort att uppgifterna knappast är värda att ifrågasätta. Om NewYork Times åberopar en källa inom StateDepartment ska läsarna veta att tidningenstyngd och anseende borgar för att uppgiftenverkligen är trovärdig. Huruvida DagensNyheter åtnjuter samma ställning i Sverigeger inte denna undersökning något svar på,men det flitiga användandet av anonyma källor antyder möjligen att redaktionen självtänker i dessa banor.

Sammantaget kan det ändå konstateras att den andra hypotesen – förekomsten avanonyma källor är större i nyhetsrapporter-ingen om terrorattackerna än om kriget iAfghanistan – har fått stöd.

En annan hypotes som handlar om källor-na är den tredje hypotesen: elitkällor från USA

148

dominerar mer i nyhetsrapporteringen omkriget i Afghanistan än om terrorattackerna iUSA. Bakgrunden till den hypotesen är att ibåda fallen kan elitkällor från USA förväntasdominera, dels eftersom elitkällor generelltsett dominerar i all nyhetsrapportering ochdels därför att USAär en elitnation med ett välutbyggt system för relationer mellan makt-havare och medier. När det gäller kriget iAfghanistan fanns det en informationsasym-metri då de styrande i Afghanistan inte levere-rade information på alls samma sätt som påden amerikanska sidan. I fallet med terrorat-tackerna kan tillgången till ögonvittnen ochoffer förväntas leda till att de får ett störreutrymme och att elitkällorna därmed får ettrelativt sett mindre utrymme.

Överensstämmelsen mellan hypotes ochverklighet är dock mindre bra. I båda fallendominerar förvisso de amerikanska elitkällor-na. I rapporteringen om terrorattackerna förekommer de i 42 procent av TV-inslagenoch 40 procent av tidningsartiklarna, medanmotsvarande andelar i rapporteringen omAfghanistankriget är 36 respektive 35 procent.De förekommer alltså oftare i samband medbevakningen av terrorattackerna. Dessutomär differensen större till den näst största kategorin av elitkällor, vilket i båda fallen gäller svenska elitkällor. I bevakningen av terrorattackerna förekommer svenska elitkäl-lor i 22 respektive 23 procent av TV-inslagenoch tidningsartiklarna, medan de förekom-mer i 32 procent i både TV-inslagen och tidningsartiklarna om Afghanistankriget. Idet senare fallet förekommer dessutomafghanska elitkällor i 26 procent av TV-insla-gen och 18 procent av tidningsartiklarna. Alltså dominerade de amerikanska elitkällor-na mer i rapporteringen av terrorattackernaän om Afghanistankriget.

En förklaring till varför det förhåller sig på detsättet är att det bara fanns en sida som möjli-gen kunde tillhandahålla relevant informa-tion i samband med terrorattackerna, medandet fanns åtminstone två klart urskiljbara parter i samband med Afghanistankriget.Oavsett om det handlade om antalet döda, omvilka som låg bakom terrorattackerna eller omUSAs svar, så var det naturligast att sökainformationen från de amerikanska elitkällor-na. Men när det handlade om kriget i Afgha-nistan, hur många som dött eller om krigetsförlopp, fanns det fler relevanta kategorier avelitkällor att vända sig till. Dessutom var tillgången till ögonvittnen och drabbade intelika stor i samband med Afghanistankrigetsom i samband med terrorattackerna.

SpekulationernaAtt spekulationer är vanligt förekommande inyhetsrapporteringen har observerats i fleratidigare undersökningar. Det hänger sammanmed att journalistiken över tid har förändrats,från en mer beskrivande till en mer tolkanderoll i den politiska och samhälleliga kommu-nikationen. En intressant jämförelse kan härgöras med hur TV rapporterade om mordet på president John F. Kennedy 1963. Omnyhetsrapporteringen i det fallet skriver DavisMerritt att: ”Although the array of conspiratio-nal alarms was broad, the networks anchorsdid not deal in the currency of speculation thatday; they sought no unknown, immediateanswers; spun no instant analysis.” 206

Kontrasten jämfört med rapporteringenom terrorattackerna är slående. Redan denförsta dagen spekulerade man bland annat omvilka som låg bakom terrorattackerna och omhur USA kunde tänkas besvara dem, samt omantalet döda. Redan den första dagen förekomockså nyhetsanalyser i tidningarna och att

206) Merritt 1998, sid. 40.

149

journalister intervjuade journalister i TV. Och i rapporteringen om Afghanistankriget kretsade avsevärda delar av nyhetsbevak-ningen kring hur kriget skulle utvecklas, omnya terrorattacker skulle bli svaret och om hur många som dödats i attackerna motAfghanistan.

Den vanligaste spekulationen i sambandmed terrorattackerna handlar om vilka somlåg bakom dem och om USAs svar, med spe-kulationer om antalet döda på tredje plats.Totalt förekom spekulationer om vilka somlåg bakom terrorattackerna i 25 procent av TV-inslagen och 28 procent av tidningsartiklarna,medan spekulationer om USAs svar förekom i24 respektive 16 procent av inslagen och artik-larna. Spekulationer om antalet döda i terror-attackerna förekom i 20 respektive 14 procentav TV-inslagen och tidningsartiklarna.

I samband med Afghanistankriget handlarde tre vanligaste spekulationerna om antaletdöda av USAs attacker, om den framtida krigsutvecklingen och om framtida terrorat-tacker. Den förstnämnda formen förekom i 10procent av artiklarna och 18 procent av TV-inslagen, medan spekulationer om den framti-da krigsutvecklingen förekom i 20 respektive34 procent av artiklarna och inslagen. Speku-lationer om framtida terrorattacker, till sist, förekom i 22 respektive 16 procent av tid-ningsartiklarna och TV-inslagen.

Resultaten visar att spekulationer är ett mycket vanligt inslag i nutida journalistik,också i det som till formen är raka nyhets-artiklar eller -inslag. Att se journalistiken somenbart beskrivande må ha varit riktigt en gångi tiden, men det är uppenbarligen missvisandei dag. De visar också att det inte går att utskil-ja något klart mönster när det handlar omhuruvida spekulationerna är vanligast före-kommande i rapporteringen om terrorattack-erna eller om kriget i Afghanistan. Med andraord får den fjärde hypotesen – förekomsten avspekulationer är större i nyhetsrapportering-en om terrorattackerna än om kriget i Afgha-nistan – inte något klart stöd. I vissa fall är devanligare i samband med terrorattackerna, iandra fall i samband med Afghanistankriget.Generellt sett finns det inte heller något sam-band mellan medietyp och förekomst av spe-kulationer. I vissa fall är de vanligare i TV-inslagen och i andra fall i tidningsartiklarna.

Enligt den sjunde hypotesen bör förekoms-ten av spekulationer emellertid vara mindre ipublic service-medierna och morgonpressenän i kommersiella TV4. Den hypotesen har singrund i att spekulationer står i motsatsställ-ning till fakta, och både public service-nyhe-terna och morgonpressen har uttalade ellerimplicita krav på sig att vara heltäckande isina redovisningar och att vara sakliga. Attspekulera är dessutom ett sätt att dramatisera,

Tabell 47. Förekomst av spekulationer i olika medietyper (procent).

Morgon- Kvälls- Public TV4tidningar tidningar service TV Nyheterna

... om antalet döda i terrorattackerna 16 12 20 19

... om vilka som låg bakom terrorattackerna 28 28 22 35

... om USA:s svar på terrorattackerna 18 14 24 22

... om antalet döda av USAs attacker 10 11 16 20

... om den framtida krigsutvecklingen 22 18 28 47

... om framtida terrorattacker 19 26 18 13


150

och det är rimligt att anta att mer kommersia-liserade medier därför använder sig av speku-lationer som ett sätt att dramatisera och där-igenom nå framgång på konkurrensutsattamarknader.

Som tabell 47 visar finns det dock inte någotstöd för den sjunde hypotesen.

I vissa fall är spekulationer fler i kvällstid-ningarna än i morgontidningar och i TV4Nyheterna jämfört med public service-nyheter-na, i andra fall är det tvärtom. Den övergripan-de slutsatsen måste därför bli att förekomst avspekulationer inte kan förklaras vare sig medägandesituation (privatägt eller public servi-ce), medietyp (TV eller tidningar), mediekate-gori (kvällstidningar eller morgontidningar)eller strukturell position på publikmarknaden(elitpublik eller masspublik). Det enda sommed säkerhet kan sägas är att spekulationer ärvanligt förekommande i samtliga medier. Det isin tur måste ses som ett resultat av förändradevärderingar på redaktionerna och bland jour-nalister och av en därmed sammanhängandeförändrad syn på journalistrollen.

SverigevinklingarnaAtt det finns en tendens hos lokala medier att göra lokala vinklingar på nationella nyhe-ter är knappast ett kontroversiellt påstående.Inte heller att nationella medier tenderar attgöra nationella vinklingar på internationellanyheter. Men hur vanligt är detta? Och vadgäller den åttonde hypotesen, att olika formerav Sverigevinklingar på terrorattackerna iUSA och kriget i Afghanistan är vanligare ikvällspressen och TV4 Nyheterna än i mor-gonpressen och public service-nyheterna, fården stöd eller inte i det undersökta mediema-terialet?

Ett skäl att misstänka det är att ju mer kommersialiserat ett medium är, desto större ärtrycket att anpassa sig till medielogiken ochnyhetsvärderingens implicita krav på att läsare

och tittare ska kunna identifiera sig med nyhe-terna. Därför är det rimligt att anta att olika former av Sverigevinklingar är vanligare i den lösnummerförsålda kvällspressen och detannonsfinansierade TV4 Nyheterna. Samtidigtsåg vi tidigare att det inte går att se något sam-band mellan ett mediums grad av kommersia-lisering och förekomsten av spekulationer.

Konstateras kan att hypotesen kommer påskam när det handlar om mediebevakningenav terrorattackerna. I termer av hur vanligt detär att medierna som en del av artiklarnas ochinslagens huvudsakliga teman gör Sverige-vinklingar är det vanligast i Svenska Dag-bladet och Expressen, alltså en morgontid-ning och kvällstidning. Expressen utmärkersig också något genom att vara det mediumsom oftast har svenskar som på ett eller annatsätt är drabbade av terrorattackerna som käl-lor. I termer av hur vanligt det är att artiklarnaoch inslagen relaterar attackerna till en ökadsvensk hotbild ligger Expressen återigen itopp, fast den här gången tillsammans medAktuellt och TV4 Nyheterna. Skillnadernaöverlag är små. När det gäller krigsbevak-ningen utgör Sverigekopplingar en mycketliten andel av det totala materialet, cirka 10procent, och skillnaderna mellan olika medierär mycket liten. Det finns således få skillnadermellan medierna när det gäller benägenhetenatt introducera svenska perspektiv på dessabåda internationella händelser. Hypotesen om att kvällstidningar och TV4 har mer avSverigekopplingar får inte generellt stöd.

Onyanserad och obalanserad bild av muslimer?En av de viktigaste och mest centrala frågorna,som också varit föremål för mycket debatt ikölvattnet av terrorattackerna, är om nyhets-förmedlingen på något sätt gav en obalan-serad och orättvisande bild av muslimer i all-mänhet och av islam.

151

Av olika skäl finns anledning att anta att så var fallet. Ett skäl är att det i debatten har häv-dats att nyhetsförmedlingen var just obalanse-rad på ett för muslimer negativt sätt. Ett annatskäl är att både Sverige och USA tillhör skaranav västliga demokratier, och att det medie-system som svenska medier ingår i är i grundoch botten västorienterat. Åtminstone i tiderav kriser och krig finns det dessutom en ten-dens hos medier att sluta upp bakom det offi-ciella perspektivet, vilket i det här fallet hand-lade om att en västerländsk demokrati blivitangripen av terrorister med muslimsk tillhö-righet. Det kan antas ha präglat hela nyhets-rapporteringen. Därutöver är stereotypiser-ing en del av medielogiken, och med tanke pådet kulturella avståndet till islam och muslim-ska länder är det enklare och mer tacksamt attanvända sig av negativa stereotyper av musli-mer än av USA och dess allierade.

Inledningsvis kan konstateras att det i sam-band med terrorattackerna mot USAvar någotvanligare att medierna rapporterade om anti-amerikanska än antimuslimska händelser.Överlag var skillnaderna emellertid små, möj-ligen med undantag för i Dagens Nyheter,Expressen och TV4 Nyheterna. Detta var demedier i vilka skillnaden mellan hur ofta derapporterade om antimuslimska respektiveantiamerikanska händelser var störst. När detsedan gäller förekomsten av antiamerikanskaoch antimuslimska retoriska figurer visar detsig också att de antimuslimska retoriska figu-rerna förekommer oftare än de antiamerikans-ka. De senare förekommer i 128 artiklar ochinslag medan de förra förekommer i 170.Framförallt förekommer den retoriska figuren”muslimer som fanatiker” förhållandevis ofta,totalt i 114 artiklar och inslag. Samtidigt är detden enda retoriska figur som oftast möter kri-tik i journalistiken, vilket gör att själva före-komsten av den retoriska figuren inte kan lig-ga till grund för att anklaga medierna gene-

rellt sett för att sprida bilden av muslimer somfanatiker.

Utifrån mediebevakningen av terrorattack-erna mot USA finns det därför bara ett myc-ket svagt stöd för hypotesen att mediernagenerellt sett gav en mer negativ bild av mus-limer i allmänhet än av USA och dess alliera-de. Med tanke på att det är nästintill omöjligtatt uppnå en totalt neutral bild av olika parteri en konflikt, blir bedömningen att mediernalyckades väl i det här avseendet i rapporter-ingen om och kring terrorattackerna.

När det gäller mediebevakningen av Af-ghanistankriget visar resultaten att förekoms-ten av retoriska figurer överlag var betydligtmindre, vilket kan ha att göra med att krigetsformer var mer välbekanta och medveten-heten om parternas intresse av att sprida egen propaganda var mer utvecklad än vid de mer komplexa terrorattackerna. Samman-taget redovisades vid denna händelse 101 retoriska figurer i de analyserade medier-na och av dessa var drygt hälften, 54 stycken,av antiamerikansk karaktär medan 47 var av antimuslimsk karaktär. Det fanns såledesingen genomgående mer positiv bild av amerikaner och USA än av muslimer och den muslimska världen. Vad som också vartypiskt för Afghanistanrapporteringen var attden inte innehöll några som helst artiklar ellerinslag om antimuslimska händelser i verklig-heten, men en del sådan rapportering om fak-tiska antiamerikanska händelser, framförallt iPakistan, men också i andra länder, inklusiveSverige. Granskningen visar på denna punktatt det inte finns fog att påstå att bilden avmuslimer i medierna skulle ha varit särskiltnegativ.

Ideal och verklighetVi lever i en tid när det finns fler medier och ettstörre medieutbud än någonsin tidigare, mendet betyder inte nödvändigtvis att det i dag

också finns mer journalistik än förr. Medie-innehåll är inte detsamma som journalistik,inte ens i nyhetstidningar och nyhetsinslag.Journalistik är bara en form av medieinnehållvid sidan av många andra former, till exem-pelvis returinformation, textreklam, under-hållning och så vidare. Exakt var gränsen skadras mellan journalistik och andra former av medieinnehåll är oklart, eftersom det hargjorts förvånansvärt få försök att definieravad journalistik egentligen är. Ett försök hardock gjorts av Bill Kovach och Tom Rosenstiel,som bland annat skriver att:

In the end, the discipline of verification is what

separates journalism from entertainment, propa-

ganda, fiction, or art. Entertainment – and its

cousin ”infotainment” – focuses on what is most

diverting. Propaganda will select facts or invent

them to serve the real purpose – persuasion and

manipulation. Fiction invents scenarios to get at

a more personal impression of what it calls

truth. Journalism alone is focused first on getting

what happened down right.207

Att det här är en idealistisk syn behöver knap-past sägas. I praktiken tenderar det som pro-duceras av journalister att kallas journalistik,oavsett sitt faktiska innehåll och oavsett detfaktum att det inte är entydigt vem eller vilkasom ska kallas journalister. I takt med att grän-serna mellan olika medier och olika genrerfortsätter att överskridas eller upplösas, kom-mer det sannolikt att bli ännu oklarare. Riskenär därför att journalistikens särart suddas ut.

Av det skälet behövs det en fortlöpandedebatt och diskussion om journalistiken ochom vad som utmärker den. En utgångspunkt idet sammanhanget är den lista av minimikravpå journalistiken som ställdes upp tidigare

och som i stor utsträckning överensstämmermed de publicistiska regler som samtliga vik-tiga journalistiska aktörer i Sverige har ställtsig bakom: (1) att tillämpa principen om två avvarandra oberoende källor; (2) att i huvudsakvara beskrivande, och i den mån tolkningarförekommer; (3) att tydligt skilja mellan fakta å ena sidan och tolkningar och spekulationer å den andra; (4) att tydligt skilja mellan bekräf-tade och obekräftade uppgifter; (5) att varatydlig med vilka källor som har använts; (6) attinte dramatisera på ett sätt som suddar utgränsen mellan fakta och fiktion; samt (7) attinte sprida eller uppmuntra negativa stereo-typer om olika kategorier av människor.

I den bästa av alla världar skulle dessaminimikrav vara uppfyllda i journalistikensinnehåll, men den värld vi lever i är inte fulltså perfekt. Resultaten i den här studien visarockså att det i vissa avseenden finns ett klartavstånd mellan ideal och verklighet. Det ärmycket vanligt att principen om två avvarandra oberoende källor inte tillämpas, ochdet är också vanligt att tolkningar och speku-lationer förekommer utan att det är tydligt vargränsen går mellan dessa och fakta.

Ofta är det också oklart vad som är bekräf-tade och obekräftade uppgifter i nyhetsrap-porteringen. Likaså är det ofta oklart vilka käl-lor som har använts och om journalisternasjälva har varit i kontakt med källorna eller omde har hämtat uppgifter från andra mediereller från internationella nyhetsbyråer. Myck-et tyder på att en hel del av de artiklar ochinslag som publicerades och sändes bygger påandra journalistiska produkter, men att så ärfallet anges förhållandevis sällan. Kombina-tionen av att det som rapporteras är andra-hands- eller tredjehandsinformation och attdetta inte anges för de svenska mediepubli-

152

207) Kovach & Rosenstiel 2001, sid. 71.

153

kerna gör dock att de senare får svårt att på ettvälgrundat sätt förhålla sig till den svenskanyhetsrapporteringen. Det är lätt att felaktigauppgifter sprids och får en status som san-ning, särskilt eftersom det är mycket sällansom sådana uppgifter rättas på ett synligt sätt.

Det finns alltså skäl att vara kritisk mot rap-porteringen i samband med terrorattackerna iUSA och Afghanistankriget. I många fall harläsare och tittare mycket svårt att bedöma debeskrivningar av verkligheten som görs ochatt vara källkritiska mot journalistiken. Omjournalistisk objektivitet är en fråga om dejournalistiska metoderna, där några av grund-kraven är att förlita sig på den egna självstän-diga rapporteringen, att vara öppen medarbetssätt och vilka källor som används och attaldrig lägga till något i de journalistiska berät-telserna som man inte säkert vet 208 – då visarresultaten att den journalistiska objektivitetenhar klara och påfallande brister.

Samtidigt måste man komma ihåg att terror-attackerna är en extrem och totalt överras-kande händelse, och det påverkar självfalletockså journalistiken och dess villkor. Därför ärdet inte rimligt att ställa lika höga krav påjournalistiken i det fallet som i mer normal-journalistiska förhållanden och när redaktio-nerna har en möjlighet att planera bevakning-en av en händelse. De brister som fanns i jour-nalistiken måste därför sättas i relation till deomständigheter som då rådde, med kaos, för-ödelse, osäkerhet och, inte minst, tidspress. Dejournalister som fanns på plats i New Yorkhade på många sätt en närmast omöjligt upp-gift i att försöka skapa sig en heltäckande ochsammanhängande bild av vad som hade hänt.

Sätter man resultatet i relation till den situ-ation som rådde var det ett oerhört omfattan-de och många gånger mycket imponerande

arbete som journalisterna gjorde, något sominte får glömmas bort när bristerna diskuteras.Man kan inte heller bortse från att också jour-nalister är människor, och i den situation sområdde på nedre Manhattan när tornen föll vardet nog flera journalister som kände somExpressens Håkan Matson: ”I den situationenvar jag inte journalist, utan människa. Rökentryckte på. Det handlade om att överleva.” 209

Något som också bör noteras är att det varförhållandevis sällan som journalisterna dra-matiserade på ett sätt som suddade ut gränsenmellan fakta och fiktion, om man undantarspekulationerna om framförallt vilka som lågbakom terrorattackerna och om USAs svar pådem. Visst förekom andra dramatiseringar avolika slag, och visst användes element i medielogiken såsom tillspetsningar, förenk-lingar och personifieringar. De dramatisering-ar som gick över gränsen var dock få, och före-kom främst i samband med att journalistikenhandlade om vad som hände i de kapade planen. Generellt sett finns det emellertid intesärskilt starka skäl att vara kritisk mot jour-nalistiken i samband med terrorattackerna på den punkten, återigen med undantag förspekulationerna.

Detsamma gäller användandet av negativastereotyper av muslimer i allmänhet. Visstförekom sådana, men generellt sett gav jour-nalistikens innehåll en förhållandevis balan-serad bild av muslimer i allmänhet i förhållan-de till USA och dess allierade. På samma sättförekom det demoniseringar av Usama binLadin, både vid terrorattackerna och i börjanav Afghanistankriget, men de var relativtovanliga. Möjligen har medierna lärt sig avkritiken som riktades mot dem i kölvattnet avGulfkriget för att de då demoniserade Saddam Hussein på ett orimligt sätt.

208) Kovach & Rosenstiel 2001, sid. 78–86.209) Pressens Tidning nr 14 2001.

154

Journalistik mellan praktik och idealMot bakgrunden av de resultat som studienhar visat är det nu rimligt att ställa den mernormativa frågan hur de svenska medierna”skötte sig” vid dessa båda tillfällen. Förmed-lade de tillräckligt med information till desvenska medborgarna? Gav de en balanseradbild av händelseförloppet? Fungerade nyhets-förmedlingen professionellt också under detstarka tryck och den påtagliga press som råderi internationella krislägen? Här ska svaren pådessa frågor sökas genom att relatera till dis-kussionen om hur journalistiken bör fungera iett demokratiskt samhälle i allmänhet och i ettdemokratiskt samhälle utsatt för yttre ellerinre tryck i synnerhet.

För att kunna besvara sådana frågor är detförst viktigt att definiera vilka mediernasgrundläggande funktioner är i den modernademokratin. Till vad används medier? Vilkenroll spelar de i den politiska opinionsbild-ningsprocessen?

Här kan först konstateras att de svenskamassmediernas funktioner blivit föremål förskrivningar i flera svenska pressutredningar. I den senaste pressutredningen formuleradesmålen som att informera, granska och främjadebatten eller med utredningens egna ord, ”ge medborgarna sådan information att desjälvständigt kan ta ställning i viktiga samhälls-frågor, kritiskt granska de inflytelserika i sam-hället och vara en forumfunktion genom attlåta olika meningsyttringar komma till tals.” 210

I den här studien är det framförallt centraltatt anknyta till målen information och gransk-

ning. De nyheter som förmedlas ska varaobjektiva och ge en så allsidig belysning avfrågan som möjligt. Det sker rimligen genomatt nyhetsrapporteringen ligger så nära verk-ligheten som möjligt.

Ju svårare verkligheten är att fånga, som tillexempel i komplexa eller krisartade situa-tioner, desto mer befogat är det att olika parterkommer till tals, att fakta kan skiljas från fan-tasi och att framförda påståenden kan verifie-ras av oberoende källor. I granskningsfunktio-nen ligger en strävan efter självständig vär-dering och ifrågasättande från mediernas sidaför att utgöra en motpart till samhällets övrigaelitgrupper som gärna vill ha sin egen infor-mation spridd på ett så fördelaktigt sätt sommöjligt. Medierna ska, i en ideal situation,både spegla verkligheten väl och ta spjärn motolika tolkningar av denna verklighet. Målet attstärka demokratin kräver således olika för-hållningssätt från medierna i olika lägen.

Diskussionen om mediefunktionerna kantyckas onödigt teoretisk, men saknar alls interelevans. I den moderna demokratin utgörmedierna den helt dominerande källan närdet gäller hur människor får vetskap om poli-tik, på allt från global till lokal nivå.211

Särskilt viktig blir ändå mediebilden förmänniskors verklighetsuppfattningar när dethandlar om skeenden långt bort från det egnavardagliga livet. Ett krig på en annan konti-nent är en sådan händelse där medierappor-teringen är mycket betydelsefull, alldeles oav-sett om det sedan är journalisterna eller mili-tärerna eller andra grupper som sprider bil-den av kriget. Få människor har själva de kun-skaper på området eller erfarenheter från plat-sen att de förmår att självständigt värdera deninformation som förmedlas.

Det är mot den bakgrunden klart att detställs stora krav på journalistiken i den moder-na demokratin. Journalistiken måste svaramot demokratins behov av informerade med-borgare och granskade makthavare. Det förut-sätter till att börja med välutbildade journalis-

210) SOU 1995:37; 158.211) Nord & Nygren 2002; Strömbäck 2001.

155

ter som delar synen på journalistikens demo-kratiska uppgifter. I det sammanhanget kannämnas att forskningen visar att över 90 procent av journalisterna tycker det är ”myc-ket” eller ”ganska viktigt” att medierna lever upp till informations- och granskningsupp-giften.212 Men det förutsätter också arbets-metoder och redaktionella processer somunderstödjer en demokratiskt effektiv journa-listik. Och det förutsätter, sist men inte minst,redaktionsledningar och medieföretag somaktivt värnar en sådan journalistik.

Ur ett journalistikforskningsmässigt pers-pektiv, eller mer populärt uttryckt ur ett mediekritiskt perspektiv, är det dessa aspek-ter som är de mest intressanta att bedöma närdet gäller terrorattackerna och Afghanistank-riget. Motsvarade mediebevakningen – såsomden bestämdes av journalister, redaktioneroch mediechefer – demokratiskt rimliga krav?

Ideologer eller redaktörer?Den frågan har så här långt knappast blivitutförligt diskuterad. I den svenska debattendominerar i stället andra frågor som har attgöra med om bevakningen varit för USA-vän-lig eller för USA-kritisk. Sveriges Radio haranklagats för att vara partisk genom att fram-förallt släppa fram kritiker av de amerikanskabombningarna. Dagens Nyheter har beskylltsför att ha en alltför USA-influerad hållningoch medier i största allmänhet har påståtts geen negativ bild av muslimer. Denna debatt harvarken varit meningslös eller saknat visstunderhållningsvärde. Dock har den knappastvarit en initierad debatt om mediernas sätt attsköta bevakningen generellt vid dessa händel-ser. Den har i stället varit de mer välkändadebattörernas strid kring några enskilda fall.

Det vore onekligen synd om diskussionenkring mediernas bild av terrorattackerna ochAfghanistankriget inte kom längre än så.

Frågan om en vänstervridning eller höger-vridning av det svenska mediesystemet är för-stås inte ny. Föreställningarna om en ideolo-gisk vindkantring av detta slag är tvärtomganska djupt rotade och hämtar sina argu-ment från olika håll. De som menar att medi-erna är vänstervridna brukar påpeka att deflesta journalister röstar rödgrönt 213 och attjournalisters värderingar självklart avspeglarsig i rapportering och redigering. Allt medande som förfäktar en högervridning uppehållersig vid det faktum att de flesta medier ägs avgrupperingar med borgerligt liberala värder-ingar 214 och att detta självklart påverkar ny-hetsurval och nyhetspresentation.

När det gäller terrorattacken och kriget iAfghanistan har höger–vänsterperspektivet imediedebatten fått nytt liv. Enskilda journalis-ter är vänstervridna och enskilda medier ärhögervridna.

Båda dessa teser är värda att diskutera.Odiskutabelt är emellertid deras första argu-mentationsled, ty de flesta journalister är radi-kalare än sin publik och de flesta tidningar ärmed sin politiska signatur mindre radikala änsin publik. Den avgörande frågan är emeller-tid vilken roll detta spelar för den journalistiksom förekommer. Ställer den vänsterpartis-tiskt röstande kommunreportern elakare frå-gor till det moderata oppositionsrådet än tilldet socialdemokratiska kommunalrådet? Ären liberal chefredaktör mer benägen att refu-sera socialdemokratiska debattinlägg än folk-partistiska?

Kanske är det så, åtminstone i en del enskil-da fall, men det saknas generella vetenskapli-

212) Strömbäck 2001, sid. 143.213) Jfr. Asp 1996.214) Jfr. Nord 2001 och Hadenius & Anderberg 1994.

156

ga belägg för att kunna hävda att en tendenti-ös journalistik skulle uppstå på dessa grunder.De får därför tills vidare framstå mer som kon-spirationsteoretiska förenklingar och retoris-ka knep, tacksamma att utnyttja i debattenfrån både vänster och höger.

Professionen och rutinernaMer troligt än att politiska ideologier styrmedierna är nämligen, som diskuterades i avsnittet om medieinnehållet, att faktorer somhar med mediernas rutiner och organisatoriskauppbyggnader gör det, tillsammans med denprofessionella journalistikens ideologi. Där-med menas att vedertagna yrkesmässiga meto-der och rutiner är helt avgörande när det gällernyhetsvärdering och annat nyhetsarbete.

Nyheter blir inte stora för att de gynnarhöger eller vänster utan för att de känns igensom nyheter och för att sådana nyheter i all-mänhet har en publik. Det är för de allra flestanyhetsredaktioner sannolikt rätt ointressantom det är en kristdemokrat eller socialdemo-krat som är inblandad i en skandal bara skan-dalen är ”tillräckligt stor”. Det har helleringenting med redaktionell politisering attgöra att nästan alla redaktioner skulle tyckaatt det var en större skandal om kristdemokra-ten gått på porrklubb och socialdemokratenskrivit bluffakturor till fackföreningar än omdet varit tvärtom. Det handlar i stället omnyhetsvärdering, som aldrig är slumpmässigoch renodlat händelsestyrd, utan i hög gradpräglas av vedertagna regler kring vad somska bedömas som stora nyheter.215 Den somvarje dag möts av kvällstidningarnas löpsed-lar slås inte av att de är politiserade utan syn-kroniserade. Den som följer alla nyhetssänd-

ningar på TV en kväll känner knappast att dehar olika politiska profiler utan att de tar uppdet mesta på ett likartat sätt.

Detta innebär ingen naiv övertro på attnyheter skulle tillkomma i ett sakligt och opar-tiskt vakuum. Tvärtom finns värderingar,verklighetsuppfattningar och samhälleligahegemonier runt om hela nyhetsprocessenoch kan också tänkas påverka den i varieran-de grad. Det finns inga oskrivna blad i journa-listiken, de bär alla en viss impregnering frånbörjan. I journalistik, liksom inom vetenska-pen, går det aldrig att vara helt objektiv, menpå båda dessa områden är det en avsevärdskillnad mellan strävan efter att vara objektivoch oviljan att ens försöka. Merparten av denforskning som i dag görs på medieområdetvisar att professionella värderingar har enmycket stark ställning.216 Det är därför rimligtatt anta att de har ett väsentligt större inflytan-de över nyhetsförmedlingen än politiska vär-deringar, även om de senare inte är helt bety-delselösa. Då debatten dock mest handlar omde sporadiskt förekommande politiska vär-deringarna, finns det anledning att skifta per-spektiv och särskilt belysa de professionellavärderingar som blir allt mer gemensammaför allt fler medier.

Dessa professionella värderingar går ocksåi stor utsträckning hand i hand med ekono-miska värderingar eller marknadsmässigaavväganden inom medierna. Bakom de nor-mer om goda nyheter som styr det redaktio-nella arbetet ligger nästan alltid föreställning-en om att detta är nyheter som säljer bra i etttufft konkurrensklimat.217 Personifiering ochdramatisering är företeelser som präglar for-mandet av nyheter.218 Detta är i sig ett profes-

215) Jfr. Hvitfelt 1985 och 1989.216) Patterson 1998; Blumler & Gurevitch 1995, sid. 18.217) Hvitfelt 1999, sid. 127; McNair 1998, sid. 101.218) Jfr. Nordström 2002.

157

sionellt tänkande, men ytterst baserat på eko-nomiska överväganden. Teorin om journa-listikens professionalisering hänger därförsamman med teorin om journalistikens mark-nadsstyrning.

Händelser och stereotyperDenna granskning av terrorattackerna ochAfghanistankriget, byggd på en systematiskinnehållsanalys av över 1 000 artiklar och inslag i svenska medier, ger inget stöd för tan-ken att en särskilt stark och mer eller mindremedveten höger- eller vänstervridning avmaterialet skulle ha ägt rum. Det förekommerförstås att muslimer betraktas som fanatikeroch USA som världspolis, men det förekom-mer relativt sällan. Antiamerikanska och anti-muslimska händelser rapporteras när deinträffar men medieskildringarna är här intetendentiösa. Enstaka undantag finns, och hartidigare redovisats, men de bör inte över-skugga det faktum att materialet är tämligenfritt från stereotypa värderingar om ett före-stående ”civilisationernas krig”, byggda påöverdrivet svartvita bilder av olika kulturereller religioner.

Bilden av ideologierna eller civilisationer-na är i stället betydligt mer sammansatt. Närdet gäller användandet av källor har konsta-terats en övervikt av västliga elitkällor vilketuppenbarligen ger en faktisk dominans avsådana perspektiv i materialet. Det beror docksannolikt mer på de upparbetade relationersom funnits mellan medierna och dessa elitkällor än på någon medveten journalistiskvilja att särskilt gynna dessa källor. Vem troratt BBC eller Der Spiegel skulle ha avstått frånen exklusiv intervju med Usama bin Ladin omman erbjudits en sådan?

I stort har också bevakningen av västerlan-det och den muslimska världen varit händel-sestyrd i den rapportering som här har grans-kats. Enskilda röster som speglat terrorns eller

krigets verkningar har uttryckt hat mot musli-mer eller amerikaner men det har då handlatom en nyhetsrapportering där faktiska hän-delser utgjort en plattform för sådana reaktio-ner. I sitt sätt att skildra hela processen kanknappast de svenska medierna anklagas föratt rapportera medvetet partiskt. De lutar sigvisserligen ofta mot västliga elitkällor, mendenna förskjutning balanseras genom dennyhetsstyrda rapporteringen. I synnerhet gäller detta under Afghanistankriget då medi-erna berättade mer om antiamerikanska änantimuslimska stämningar.

I det grundläggande journalistiska arbetetsom handlar om urval av nyheter, förlitandetpå källor och en kritisk hållning till olika par-ter i en konflikt finns en medvetenhet i materi-alet om svårigheterna att rapportera på ettkorrekt sätt. Det märks inte minst på den återhållsamma skildringen av konflikternashuvudpersoner George W Bush och Usamabin Ladin. Bush skildras nästan aldrig som enhjälte och bin Ladins eventuella skurkaktighetblir mestadels blott en antydan och är tillexempel fjärran från den svartmålning somägnades Saddam Hussein under Gulfkriget.Den senare liknades i västmedier vid Hitler,medan bin Ladin sägs påminna om profetenMuhammed. Det visar knappast på någon till-tagande antimuslimsk stämning på svenskaredaktioner eller på att dessa redaktionermedvetet i sitt nyhetsarbete styrts av västligavärderingar.

En fråga om formIntressantare än att analysera hur nyheternafaktiskt kommer till och redovisas är i dettafall att granska hur nyheterna formmässigtpresenteras. Det tycks då som om den redak-tionella medvetenheten om att kritiskt värde-ra och balansera nyheterna till viss del går förlorad. I både TV-inslag och stora bilder itidningarna är muslimer desperata, aggressi-

158

va och irrationella. De går i organiseradedemonstrationståg och bränner Bushdockoroch ”skriker ut sitt hat”. Värst här är Koran-skolans elever. Alternativt står annars mus-limer förtvivlade invid sitt bombade hus iAfghanistan och undrar varför de drabbas av kriget. Några få muslimer som redaktörereller forskare vilka intervjuas är resoneran-de och argumenterande, men massorna ärkänslostyrda och ibland kan inte heller desvenska journalisterna undanhålla publikensin förundran över hur så många kan visa talibanregimen en sådan uppskattning.

Med västerlänningar är det snarare tvärt-om. De skildras i de flesta sammanhang sommoderna, mänskliga och rationella och somdelar av ett högteknologiskt samhälle. Det gäl-ler stridspiloten som enkelt gör sig oträffbarför talibanernas luftvärn och helst av allt villha en ”toast” på hangarfartyget efter bombrai-den, det gäller brandbefälen i New York somoförtrutet och handlingskraftigt jobbar vidarei rasmassorna på Ground Zero och det gällerFBI-agenten som iförd skyddsutrustningsanerar människor från befarad mjältbrands-smitta. De som drabbats av terrorattackerna ärmitt i allt elände reflekterande och alla hjälpervarandra i det kaos som råder. Polis och rädd-ningspersonal och medier drar alla åt sammahåll.

Amerikaner uppträder knappast irratio-nellt ens i den värsta attacken som drabbatlandet på egen mark. Pakistanier hatar blinttrots att inget hänt deras eget land. Fjärrstyrdamissiler är ett tecken på högteknologisk över-lägsenhet, men hur de fanatiska flygplanska-parna lärt sig flyga stora passagerarplan raktin i särskilda byggnader förblir höljt i dunkel.Det rationella och det irrationella passar in iolika beskrivningar av skeendet men förefal-ler inte må särskilt väl av att blandas.

Intrycket av nyheternas redigering ochform är således inte lika värderingsfri som

bilden av nyheternas urval och manifestainnehåll. Men det innebär inte självklart att enideologisk redigering skulle träda in i ställetför en ideologisk rapportering. Snarare finnslite som talar för en sådan tolkning. Svenskaredaktioner består knappast av räddhågsnaredigerare och bildredaktörer som ansträngersig för att förmänskliga och avhumanisera olika parter i en konfliktsituation.

Däremot finns det anledning att återigenfråga sig vilken betydelse olika stereotyper inyhetsrapporteringen har när det gäller nyhe-ternas form och inramning. Sådana stereo-typer kännetecknas knappast av att de frittformas på varje redaktion utan av att de följersamma medielogiska normer på varje redak-tion. Därför blir utbudet så likartat och bilder-na så lätta att känna igen som nyheter.

Svenska medier avstår inte från att rappor-tera om ”fel” sorts bombningar eller ”felakti-ga” reaktioner på bombningar som ägt rum.De kommer i spalterna eller i sändningarnaför att de utgör nya händelser, inte för att de ärfördelaktiga för någon viss part i konflikten.

Däremot förekommer sannolikt bildse-kvenser, bilder, rubriker och citat just för att debekräftar vissa redaktionella föreställningareller stereotyper. ”Mannen på gatan” i Europaeller USAska gå att identifiera sig med, medanmotsvarande person i Mellanöstern eller Asien i stället främst har en kontrastverkan.Därför ser vi i de svenska medierna sammabilder om och om igen.

Kvinnan som räddades ur den rasandebyggnaden i sista stund och känslosamt skild-rar de mest dramatiska minuterna och studen-ten som rasande bränner och stampar på stjärnbaneret påhejad av eggande folkmassor.Den välkända episoden om den palestinskakvinna som tydligen lurats att jubla och dan-sa efter terrorattackerna den 11 september ärbelysande. Inte bara för TV-teamets tvivelakti-ga arbetsmetoder, utan framförallt för deras

159

bild av vilka förväntningar som fanns på vadett reportage från Västbanken skulle innehållai detta läge.

Den här undersökningen visar på behovetav att väga samman betydelsen av det redak-tionella utbudets innehåll och form när ettaktuellt skeende ska analyseras. Även om ettbestående huvudintryck så här långt är attnågon avsiktlig skevhet i synen på olika parterinte förelåg i materialet så utesluter detta inteatt nyttjandet av vissa formmässiga stereo-typer kan ha varit opinionsmässigt betydelse-fulla.

Det är dock inte sannolikt att dessa stereo-typer har förändrat opinionen i någon särskildriktning. Det ligger snarare i logiken bakomanvändandet av stereotyper i nyhetsrappor-teringen att de bekräftar vissa på förhand exi-sterande föreställningar. Därmed har sanno-likt medierapporteringens form inneburit attexisterande föreställningar om till exempelamerikaner och muslimer förstärkts.

Det innebär inte att nyhetsförmedlingenaktivt styrts i ideologisk riktning. Sannolikthar den generellt dominerande händelse-styrda och professionella nyhetsvärderingenbetytt mer för den bild allmänheten fått av terrorattackerna och kriget än de bekräftandestereotyper som stundtals förekommit i rap-porteringen. För att förändringseffekter skauppstå i opinionen som en följd av medieinne-hållet skulle det dessutom troligen ha krävtsatt de negativa stereotyperna varit betydligtmer framträdande.

Vad som möjligen kan framhållas i dettasammanhang är att det finns ett större behovav att forskningsmässigt granska betydelsenav dessa stereotyper och nyttja nya mer experi-mentella metoder för sådana studier vid sidanav klassiska innehållsanalyser baserade på tillexempel tematisk inriktning, aspekter och

arenor och källor. Denna undersökning hardock helt och hållet baserats på innehållsanaly-tiska metoder, inte minst eftersom rapporter-ingen i andra liknande studier kommer att bliföremål för bildanalys och retoriska analyser.219

En nyhet för allaEn viktig slutsats av den här undersökningenär att de granskade medierna i stor utsträck-ning är rätt lika när det gäller nyhetsrappor-teringen kring dessa två stora händelser underhösten 2001. Det kan förvisso tyckas självklartatt de flesta medierna rapporterar på ett likar-tat sätt när stora händelser inträffar. Samtidigtvisar erfarenheterna att det vanligen existerarskillnader mellan olika typer av medier. Dessaskillnader kan vara baserade på att de arbetarunder olika villkor, med olika resurser till sittförfogande eller för att de vänder sig till olikapubliker. I de flesta analyser av dagens medie-landskap talas om en uppdelning mellan”informationstäta” och ”informationsfattiga”medier och mellan medier inriktade på jour-nalistik och medier inriktade på underhåll-ning.

Det brukar då framhållas att morgontid-ningar, såväl på riksnivå som beträffandelokalpress, är mer inriktade mot informationmedan kvällstidningar är mer inriktade motunderhållning. Bakom detta resonemangfinns föreställningen om att lösnummerbero-ende tidningar har ett större behov av att dra-matisera och popularisera innehållet. När detgäller TV finns en liknande syn som innebäratt public service-medierna är mer benägnaatt lyfta fram informationsaspekter av inne-hållet medan kommersiella TV-kanaler får tastörre hänsyn till att producera ett medieinne-håll som upplevs som attraktivt av bådepublik och annonsörer. Det skulle innebära ett mer dramatiserande och underhållande

219) T.ex. Nordström 2002.

160

anslag i kommersiell television. Antagandenav denna typ har också legat till grund för någ-ra av de medierelaterade hypoteser som for-mulerades i denna studie.

Detta resonemang innebär inte att skillna-derna ska överdrivas. Också de medietypersom här har antagits vara mer underhållnings-inriktade, kvällspressen och TV4 Nyheterna,ägnar tveklöst stort utrymme åt dessa storanyheter. Stora sensationella händelser somdessa tycks passa inte minst kvällstidningar-na, men i det behöver ingenting negativt liggaom de sensationella händelserna också är vik-tiga i sak. Här finns det en stor skillnad mellanexempelvis terrorattackerna och prinsessanDianas död – det senare får bedömas somnågot av en pseudonyhet i Sverige, åtminsto-ne i relation till terrorattacker och krig.

Kommers och kvalitet Det bedrivs självfallet god journalistik ocksåpå de kommersiella redaktionerna, men detfinns skäl att tro att marknadsstyrningen härär något mer påtaglig och att detta då ocksåleder till en mer sensationsinriktad och merlättillgänglig nyhetsrapportering. I kommer-siellt mer inriktade medier borde därför ocksåstora nyhetshändelser snabbare tappa i bety-delse och uppmärksamhet jämfört med de tra-ditionellt något mindre kommersiellt inrikta-de medierna som morgontidningar och publicservice-medier.

Vad som faktiskt kan noteras från den härstudien stärker knappast dessa antaganden.Tidigare har till exempel konstaterats att detbara var kommersiella TV4 som lade om sinprogramtablå helt i samband med terror-attackerna den 11 september. Kanalen valdeockså att inte visa någon reklam i sina sänd-ningar denna dag. Motsvarande långtgåendeförändringar gjordes inte i public service-TV,(men väl i public service-radio som liggerutanför ramen för denna studie). Vi vet också

att kvällstidningen Aftonbladet var detmedium som hade flest utsända i krigsområ-det kring Afghanistan och också var först medatt få in ett reportageteam som kunde lämnarapporter från norra Afghanistan redan efterkrigets femte dag. Teoretiskt sett marknads-styrda medier visade därför prov på bådejournalistiskt omdöme och journalistiskaambitioner i samband med dessa båda hän-delser. Det går knappast att utifrån de olikamediernas praktiska agerande hävda att merkommersiellt medvetna medier skulle ha tagitterrorn och kriget på mindre allvar än övrigamedier.

En sådan preliminär slutsats styrks av degjorda innehållsanalyserna som knappast inågot avseende påvisar generella skillnadermellan mer och mindre kommersiellt oriente-rande medier. Rapport är ungefär lika speku-lerade som TV4 Nyheterna och Expressen ochTV4 Nyheterna har mest sällan uttalat anony-ma källor. Det finns i de tidigare redovisaderesultaten få tecken på att den journalistiskakvaliteten genomgående skulle ha varit lägre i kvällspress och kommersiell television.Typen av medium förklarar i allmänhet lite avde variationer som finns när det gäller medie-bevakningens inriktning och karaktär.

Vi har visserligen fått allt fler medier, mende tenderar också att bli varandra mer lika.Dessa sju dominerande svenska medier gårinte åt olika håll i sin rapportering av viktiganyheter, de går i stor utsträckning åt sammahåll. Andra här icke analyserade medier, somkommersiell radio, kabel-TV och Internet, kanförstås ha spelat en annan roll, men de störstatidningarna och de ledande TV-kanalerna val-de att hantera terrorattackerna och Afgha-nistankriget på ett liknande sätt. Det finnsingenting som tyder på en systematisk för-flackning av nyhetsarbetet vid någon av dessaredaktioner, i vart fall inte när så stora händel-ser som dessa inträffar.

161

Nyhetsredaktionernas innehållsmässiga kon-vergens kan diskuteras mot olika bakgrunder.I medieforskningen finns i princip två dia-metralt motsatta teorier för att förklara dennakonvergens i nyhetsarbetet. Den ena går ut på att det är de publicistiskt orienterade medi-erna som anpassat sig till de marknadsorien-terade medierna genom ett utbud som blirmer och mer likt tabloidpressens och reklam-mediernas. Svenska Dagbladets övergång tillkvällstidningsformat och Sveriges Televisionssatsning på frukost-TV och så kallade doku-såpor kan ses som tecken på en sådan mark-nadsvridning av hela mediesystemet.

Den andra analysen av samma situationbygger på antagandet att det i stället är dekommersiellt inriktade medierna som anpas-sar sig till de traditionella publicistiskt orien-terade konkurrenterna. Syftet med en sådananpassning skulle vara att vinna i trovärdig-het och för att det i ett längre perspektiv ärmest givande att konkurrera med journalis-tisk kvalitet. Expressens strävan efter att bli en ”kvaloid” under Christina Jutterströmsledning och TV4s satsningar på innovationer ivalrörelsebevakningen är två exempel på den-na trend.

Möjligheterna att analysera i vilken rikt-ning påverkansströmmar går i mediesystemetär inte alldeles enkla. Förmodligen finns bådadessa tendenser på olika områden, i olika ske-den och under särskilda omständigheter. Strä-van efter att vara lönsam och strävan efter attvara trovärdig hör till det nödvändiga för allastörre medier och det gör att inflytandet frånandra medietyper sannolikt både är ömsesi-digt och kontinuerligt. Det gör det vanskligt attkomma med generella slutsatser som om hurolika medier påverkar varandra, medan dettorde vara fullt möjligt att diskutera denna frå-ga i samband med enskilda nyhetshändelser.

När det gäller terrorattackerna och Afgha-nistankriget talar det mesta för att de mer

kommersiellt inriktade medierna valde sam-ma höga journalistiska ambitionsnivå somsina konkurrenter. Inledningsvis, framföralltefter den 11 september, var detta sannoliktockså ett sätt att svara på det stora publik-intresse som fanns för händelsen, men pålängre sikt tyder satsningen på en vilja att prioritera detta material och göra ett lika gottjournalistiskt arbete som morgonpress ochpublic service-medier.

Den som under dessa dramatiska höstveck-or också enbart höll sig med kvällstidningaroch kommersiella TV4 kan inte sägas ha missatnågot avgörande i nyhetsrapporteringen, medundantag för några storpolitiska analyser ochdiskussioner kring information och censursom mest utförligt fördes i morgonpressen. Destora och viktiga händelserna gav kvällspressoch TV4 en god möjlighet att visa långtgåendejournalistiska ambitioner. Helhetsintrycket ärsåledes att medierapporteringen uppvisadestora likheter när det gäller innehållet och småskillnader när det gäller olika redaktionersbedömningar och prioriteringar.

Det spelar inte särskilt stor roll vilken typav medium som granskas. På de flesta av dessastora redaktioner skedde liknande avväg-ningar. Det innebär en likartad syn på huvud-sakliga teman som rapporterades, en liknandebedömning av olika källor och en relativtgemensam andel spekulationer i det presente-rade redaktionella materialet. Nyhetsredak-tionerna fungerade professionellt och beskrev,på gott och ont, dessa båda förlopp på ett likar-tat sätt. En slutsats av detta är att det vid så härdramatiska händelser knappast finns anled-ning att hålla fast vid principiellt formuleradeantaganden om hur olika medier fungerar. Defungerar nämligen i princip på samma sätt.

Med reservation för att den här studien inteinnefattar journalistikens faktiska informa-tion och om den var korrekt eller inte, så kandet anses informationsmässigt betryggande

162

att journalistiken fortfarande har en starkställning på dessa viktiga medier vid verkligt viktiga händelser. Det kan emellertid ocksåbetraktas som journalistiskt beklagligt attnyhetsjournalistiska värderingar och rutinerär så likartade att ett verkligt oförutsägbartoch fritt informationsflöde inte uppstår.

Av de klassiska mediefunktioner som diskuterades för de svenska massmediernainledningsvis kan följande konstateras när detgäller kris- och krigsjournalistiken i sambandmed terrorattackerna mot USA och Afgha-nistankriget: de främsta bristerna ligger i otill-fredsställande redovisning av källor, före-komsten av anonyma källor, att principen omtvå av varandra oberoende källor sällan följs,förekomsten av spekulationer om sådant somligger i framtiden och bristen på kritiskt för-hållningssätt inte minst till de amerikanskaelitkällornas uppgifter om exempelvis vilkasom låg bakom terrorattackerna och om vilkakaparna var. Nyhetsförmedlingen i stort präglades dock inte av ett västligt och anti-muslimsk förhållningssätt, vilket förtjänar attframhållas.

Om medierna lyckades ”bra” eller ”dåligt”beror med andra ord på förväntningar ochkravnivå. Å ena sidan är det, med tanke påden kaosartade situation som rådde i sam-band med framförallt terrorattackerna, lätt att förstå bristerna i journalistikens innehåll. Å andra sidan är det just i sådana situatio-ner särskilt viktigt att journalistiken tillhanda-håller tillförlitlig information och att journa-listiken fungerar ur ett demokratiskt perspek-tiv. Denna paradox finns det skäl att återkom-ma till nedan.

Nygamla krig och helt ny terrorDe medierelaterade hypoteser som formule-rades i den här studien har till en del kunnatavvisas då skillnaderna mellan olika mediety-per inte varit så stora som väntat. Vid sidan av

de medierelaterade hypoteserna formulera-des också ett antal hypoteser som berördeskillnader i rapporteringen av terrorattacker-na och Afghanistankriget. Dessa två händel-ser hade förvisso en koppling till varandramen de var också helt olika till sin karaktär vil-ket borde kunna spela en roll för hur medier-na bevakade respektive händelse.

Terrorattackerna kom helt överraskandeoch aldrig tidigare har USA angripits på sam-ma våldsamma sätt på sitt eget territorium. Iomfattning och dramatik påminde terror-attackerna om de vildaste fantasier i böckeroch filmer. Om någonting är en verklig mega-nyhet så var det en händelse som den sominträffade den 11 september 2001. På det sättetskiljer sig terrorattackerna från den aktionsom ofta beskrivits som USAs svar på dessaterrorattacker, nämligen kriget i Afghanistan.Detta krig kom knappast överraskande förnågon politisk bedömare och kriget följdeinledningsvis det mönster som tidigare kännetecknat till exempel Gulfkriget och konflikten i Kosovo 1999.

De antaganden som formulerades kring ter-rormaterialet och krigsmaterialet i mediernavar bland annat att terrormaterialet skulle varabetydligt mer omfattande, med fler anonymakällor, med tydligare uttalad hotbild mot Sve-rige och med mer av spekulativa artiklar ochinslag jämfört med krigsrapporteringen. Detövergripande skälet till skillnaden skulle varaterrorattackernas överraskande och närmastosannolika händelseutveckling för vilkenmedierna rimligen inte hade samma bered-skap som när det gällde kriget i Afghanistan.

Den tidigare resultatredovisningen visarockså att de flesta av dessa hypoteser får stöd.Rapporteringen kring den 11 september varbetydligt mer omfattande. Det var betydligtmer vanligt med anonyma källor i terrorrap-porteringen och med hotbilder mot Sverige.Spekulationer kring antalet dödsoffer och den

163

framtida händelseutvecklingen var vanligarei terrormaterialet och där förekom ocksåväsentligt mindre material där mediernasarbetsvillkor och roll diskuterades av medier-na själva.

Skillnaderna i bevakning mellan terror-attackerna och Afghanistankriget var alltsåbetydande och en slutsats som kan dras avdetta är att det knappast är möjligt att jämföraterrorrapportering och krigsrapporteringlängre. De styrs av helt olika mekanismer ochde erbjuder medierna helt olika förhållnings-sätt vilket sannolikt påverkar det sätt på vilketmedierna rapporterar om respektive händel-se. Trots detta har medierapporteringen kringterrorhändelser och ”vanliga” krig betraktatspå samma sätt inom medieforskningen, intesällan under den föga distinkta rubriken ”krisjournalistik”. Det kan förvisso varabekvämt, men döljer desto mindre inte detfaktum att terroraktioner och krig har storaskillnader och ger medierna olika förutsätt-ningar att bevaka sådana skeenden.

Mycket talar för att olika krig har gemen-samma nämnare när det gäller mediernas vill-kor i krigen. I allmänhet inskränks möjlighe-ten att rapportera av parternas censur ellerrestriktioner. Med tiden har medierna vant sigvid dessa arbetsförhållanden och har i möjli-gaste mån sökt kompensera dessa problemgenom att garantera att information ändå kanspridas tack vare till exempel läckor ellerundersökande journalistik på egen hand.

De moderna krigen har knappast gjort detenklare för medierna. Presscentra på långaavstånd från krigsskådeplatsen, militärtinformationsövertag och mediepooler förutvalda journalister är några vanliga företeel-ser i moderna krig. Dessa karaktäriseras av fåreportrar och fotografer på slagfältet, mendesto fler presskonferenser med överbefälha-vare och piloternas egna bilder av preci-sionsbombningens verkningar. Detta mönster

från Gulfkriget 1991 upprepades i Kosovo1999 och i Afghanistan 2001.

Dessa massmediala erfarenheter, och i vissmån kanske också debatten om mediernasuppträdande vid dessa krig, har rimligen letttill en ökad redaktionell medvetenhet om svå-righeterna att bedriva en god journalistik idessa situationer. Medierna har här goda möj-ligheter att känna igen konflikten. Den hand-lar om två krigförande parter som vid sidan avde militära aktionerna bedriver ett propa-gandakrig för att samla de egna och vinna detveksammas stöd. Den handlar vanligen också om en supermakt och en diktaturstat,där den förra vid sidan av överlägsna militäraresurser också har ett övertag i propaganda-kriget genom väl etablerade kanaler till infly-telserika medier och stora kunskaper när detgäller att kommunicera nyheter om kriget påett för supermakten fördelaktigt sätt.

Det är därför en oundviklig fråga om medi-erna lärt sig något av tidigare moderna krignär man ställdes inför utmaningen att skildraAfghanistankriget i oktober 2001. Hård varnämligen mediekritiken, framförallt efterGulfkriget, för att medierna då var allt förokritiska mot den USA-ledda alliansen ochalldeles för beroende av de uppgifter som läm-nades från den allierade sidan. Det var intesällsynt att internationella medier i detta krigmer skildrades som en part i konflikten änsom en oberoende iakttagare av densamma.

När det gäller de ledande svenska medier-nas sätt att bevaka inledningen av Afgha-nistankriget kan konstateras att de i vart fallförefaller ha lärt en del av läxan från föregåen-de krig. Bevakningen är ”bättre” i denmeningen att redaktionerna är betydligt mermedvetna om lämnade uppgifters bristandetillförlitlighet. Det är vanligt att uppgifter omkrigsutvecklingen från någon part redovisas,men samtidigt sker det sällan utan reservatio-ner för att uppgifterna är obekräftade av obe-

164

roende källor. De anonyma källorna spelar enunderordnad roll och fakta dominerar gene-rellt framför spekulationer. Det förekommervidare mycket lite av tillspetsade och dramati-serade personskildringar kring konfliktenshuvudaktörer. Västliga elitkällor förekommervisserligen ofta men det leder knappast till eni grunden antimuslimsk rapportering.

Bevakningen av Afghanistankriget harnaturligtvis brister och det finns under dessadagar exempel på riktigt usel journalistik ock-så i stora svenska medier. Genomgående mås-te dock betyget bli högre än för till exempelGulfkriget tio år tidigare då rapporteringenvar väsentligt mer ensidig och partisk.

Eftersom båda dessa konflikter omgivitsmed ungefär samma restriktioner och svårig-heter för journalisterna att rapportera liggerdet nära till hands att förklara skillnaden medredaktionernas eget beteende. Medvetenhe-ten om faran att mer eller mindre tydligt bli enpart i konflikten kan ha föranlett en större för-siktighet och allsidighet i bevakningen. Dethar hela tiden funnits en möjlighet för medier-na att stämma av den nuvarande rapporter-ingen med det ”facit” som funnits för tidigarekonflikter. De diskussioner som då har funnitsom massmediala tillkortakommanden i lik-nande situationer kan ha varit till god hjälpnär det gäller frågan om hur aktuella problemhar hanterats. Det är förstås svårt att uttala sigklart i denna fråga utan att intervjua personerfrån redaktionerna, men analysen av inne-hållet indikerar en något mer självständig ochbalanserad krigsrapportering jämfört med liknande situationer tidigare.

När det emellertid gäller mediebilden avterrorattackerna kan konstateras att en stordel av de problem som brukar finnas i medie-rapporteringen av dramatiska situationerkvarstår. Det spekuleras mycket och det är en mindre noggrannhet med källor. Det görssnabba och kategoriska fördömanden av

muslimer och det produceras en enormmängd material på kort tid om denna händel-se. Medierapporteringen bär inledningsvisspår av att journalisterna blivit lika överraska-de av attackerna som alla andra och förekoms-ten av falska rykten och obekräftade uppgifterär inledningsvis stor. Personer som dödats vidattackerna får på nytt liv i medierna genom attderas egna berättelser om vad som hänt nog-grant återges.

Den kritik som sålunda brukar riktas motkrigsjournalistiken kan den här gången ocksåriktas mot terrorrapporteringen. Där finns änen gång de patriotiska övertonerna i skild-ringarna av de amerikanska reaktionerna.Ytterst få artiklar eller inslag innehåller försöktill förklaringar till varför terrorattackernainträffade. De goda och onda är lättare attidentifiera. Oskyldiga amerikanska medbor-gare som flyr sönderrasande skyskrapor påskräckens Lower Manhattan och illasinnadeterrorister som genomfört en djävulsk plan föratt orsaka så stor skada som möjligt. Mediebe-rättelserna om terrorattackerna är därför ing-en skildring av ett krig mellan land A och landB. De är i stället berättelser om en i första handnationell, och i andra hand internationell,uppslutning bakom demokratiska och frihet-liga ideal som omfattas av nästan alla utom ettlitet fåtal fanatiska extremister.

Ungefär så såg mediebilden ut i Gulfkriget,med ont mot gott, och i stort sett likadant vardet efter terrorattackerna den 11 september,men knappast i samband med Afghanistan-krigets inledning. Det finns därför anledningatt fråga sig varför det är en skillnad och vaddetta betyder för den framtida journalistiken idessa situationer.

Fyra typfallDet går att urskilja fyra olika typer av situa-tioner som varierar med avseende på om själ-va händelsen är förväntad (medieberedskap)

165

och huruvida liknande händelser inträffattidigare (förekomst av journalistiska rutiner)något som figur 11 försöker fånga.

Figur 11. Fyra typer av händelsesituationer.

Till den första typen av händelser hör de somkommer som ”en blixt från en klar himmel”.Ingen har egentligen förväntat sig det somsker och det finns inga liknande händelser attdra paralleller till. Mordet på president John F. Kennedy 1963 och mordet på statsministerOlof Palme 1986 är två exempel, hit kan ock-så föras Tjernobyloyckan 1986. Medierna blirlika överraskade – ”tagna på sängen” – somalla andra, och har ingen vana eller några ruti-ner att hantera händelsen i fråga.

Den andra typen av situationer är de som ärhelt nya till sin karaktär, men där det knappastkommer som någon överraskning att de upp-står. Medierna har varit inställda på att någotska hända, men har ingen erfarenhet av attrapportera om sådana händelser. Det bästaexemplet är Gulfkriget 1991, där nästan helavärlden visste att en attack skulle komma imitten av januari då FNs tidsfrist gick ut. Menhela konfliktförloppet, med den internationel-la samlingen och nya allianser och ett krigmed moderna vapen var något nytt.

Den tredje typen är händelser som kommerplötsligt, men som ”känns igen”. Medierna taspå sängen, men har rapporterat om liknande

händelser förut. Mordet på den andra Kenne-dybrodern, Robert, 1968 är av detta slag lik-som de många dödsfallen bland sovjetiskapartichefer på 1980-talet. Hit kan också förasolyckor med olika kommunikationsmedel ochflertalet politiska så kallade affärer.

Den fjärde typen av händelser kan sägasvara de som Afghanistankriget. De är möjligaatt förutsäga med ganska stor säkerhet ochmedierna har rapporterat om liknande händelser förr.

Händelser av typ I är rimligen svårast förmedierna att hantera på ett journalistiskt till-fredsställande sätt, medan händelser av typ IVbör vara de enklaste.

De skillnader som här noterats mellan ter-rorattackerna och Afghanistankriget kan san-nolikt till stora delar förklaras mot denna bak-grund. Den massmediala beredskapen var såmycket lägre och de journalistiska rutinernaså många färre i samband med terrorattacker-na. Inga standardformulär fanns att tillgå ochinga krisplaner existerade som tillnärmelseviskunde fånga omfattningen av denna händel-se. Medierna famlade i blindo, gick till storadelar på intuition och känslor och det gav enrapportering som med tanke på omständighe-terna var hyfsad, men knappast så mycketmer. Det finns visserligen anledning att varagenerös när mediernas prestationer ska grans-kas under de första dagarna efter den 11 sep-tember, men det hindrar inte att en grundläg-gande kritik bör riktas mot till exempel över-drivna spekulationer och bristfällig källkritik.Ty det är vid verkligt stora nyheter som ocksåkraven på tillförlitlig information är somstörst. Det är när det som aldrig förr har häntplötsligt händer som kraven på mediernasinformationsförmåga och trovärdighet är somstörst. Risken för panik är som störst införmötet med det okända. Då, om någonsin, mås-te journalistiken fungera väl och klara av attfylla grundläggande demokratiska syften.

MedieberedskapDålig God

Typ I Typ II(nya och (nya, ej

Dåliga överraskande överraskandehändelser) händelser)

Journalistiskarutiner Typ III Typ IV

(överraskande (förväntadehändelser händelser

Goda som hänt som häntförr) förr)

166

Det kan tyckas gott och väl att de svenskamedier som här har granskats på många sättbevakade kriget på ett mer tillfredsställan-de sätt än andra krig. Men det är inte destomindre oroande att rapporteringen om terror-attackerna uppvisar betydligt fler brister. Tymycket talar för att de framtida konflikter somkommer att drabba västvärlden kommer attha mer gemensamt med terrorattackerna ändet högteknologiska kriget. Terrorismen, ochinte kriget, är i dag hotet mot freden i Israel,Spanien, Storbritannien, Ryssland och för attinte tala om USA. De moderna krigen har sinskådeplats i länder i tredje världen styrda avdespoter som inte vill underordna sig den rikavärldens krav.

Den moderna terrorismen hämtar sin krafti att den slår till urskillningslöst och fullstän-digt slumpmässigt mitt i den rika världenscentrum. Om den kirurgiska precisionen ochfå civila dödsoffer är det högteknologiska kri-gets kännetecken är det trubbiga våldet motcivilbefolkningen terrorismens främsta metodatt försöka nå sina mål. Vi får knappast se den11 september i repris, men mycket talar för attvi kommer att få se nya och helt överraskandeterrordåd i framtiden och dessa kommer dååter att vara besvärliga för medierna att rap-portera om.

Ty kriget kan i allmänhet skildras som ettvälkänt maktspel mellan olika parter med oli-ka intressen som försöker påverka opinionenså mycket de förmår i egna syften. Terrorn blirbetydligt svårare att skildra på samma sätt dåden inte har samma givna konfliktmönster.Det är inte stater med olika intressen som stårmot varandra. I stället står terrorismen motstaten och det är en betydligt mindre tydligfiende. Än i dag vet ingen med säkerhet vemsom låg bakom terrorattackerna mot USAeftersom inga bevis offentliggjorts. Motstån-daren är till stora delar osynlig, även om dettalas om ett nätverk och baser i afghanska

grottor. Det krigiska mönstret med anfall,omgrupperingar, reträtter och kapitulationspelar här ingen som helst roll. Konflikten blirsvårare att polarisera och konkretisera och ter-rornyheten får därför oftast en helt annankaraktär än krigsnyheten. Egna medborgaresom tagits som gisslan spelar en helt annanmediedramatisk roll än andra nationalitetersom fått sina hus sönderbombade.

Den motsättning som vanligen finns mel-lan terrorister och en statsledning finns knap-past något enkelt sätt för journalistiken att för-hålla sig neutral till. Det är ingen legitim kon-flikt mellan olika samhälleliga eliter utan enutmaning mot hela det etablerade samhälletfrån en liten grupp utomstående som vill orsa-ka detta samhälle så stor skada som möjligt.Det är stor skillnad mellan att skildra en egenstats attack mot ett land i en annan världsdeloch en attack mot den egna staten på det egnaterritoriet.

Därför blev de journalistiska bristerna såmånga fler vid bevakningen av terrorattacker-na. Det fanns inte några enkla konfliktlinjer attbetrakta på avstånd, det fanns i stället en käns-la av berördhet och delaktighet som till storadelar tog över i det journalistiska arbetet. Detgällde förstås i allra störst utsträckning i deamerikanska medierna, men det gällde också– i för stor utsträckning – i de viktigaste svens-ka medierna.

Frågan hur journalistiken ska fungera isituationer som denna och vilka krav som ärrimliga att ställa kan inte besvaras på någotenkelt sätt, men frågan får anses mycket ange-lägen att diskutera och vi vill med denna skriftgärna bidra till denna diskussion. Risken förnya terrordåd av stor omfattning är nämligenuppenbar och överhuvudtaget knappast möj-lig att gardera sig mot helt. Risken för endemokratiskt undermålig journalistik vid ensådan händelse kan däremot sannolikt före-byggas rejält genom en konsekvent och oför-

167

tröttlig debatt om mediernas arbetsvillkor,innehåll och funktionssätt när någonting ska-kar världen nästa gång.

Det kan heller inte nog understrykas att detföreligger ett stort behov av ytterligare forsk-ning kring medieberedskap i samband medallvarliga händelser av detta slag. De ”norma-la” kriserna utsätter knappast mediesystemetför särskilt stora påfrestningar, men betydligtmer intressant är att fortsatta granskningar av mediernas förmåga att hantera de ”nya”händelserna initieras och att resultaten analy-

seras och debatteras, både av den akademiskaforskningen och av centrala instanser medsärskilt ansvar för att den fria opinionsbild-ningen kan garanteras också under svåra sam-hällsstörningar.

Om nu medierna lärt sig av tidigare miss-tag i samband med krigsrapporteringar, är detinför framtiden av största vikt att de också lärsig av de misstag som gjordes i samband medterrorattackerna den 11 september 2001 – denförsta av de tio dagar som skakade världenden hösten.

168

There are some days we never forget. Eventsso important that they can be said to havechanged the world are usually associated witha specific date.

September 11, 2001 is definitely such a day– a day when four hijacked planes crashed:two into the World Trade Center in New YorkCity, one into the Pentagon in Washington DC,and one, clearly missing its intended target,onto a field in Pennsylvania. Approximatelyone month later, the US began its attack onAfghanistan, the purpose of which was to crush the Taliban regime in Kabul and toapprehend suspected al-Qaida network terrorists who were said to live in the country.

The first five days after the terror attacksand the first five days of the war in Afghanis-tan can doubtless be characterised as ten daysthat shook the world. The overall aim of this study was to examine how Swedish newsmedia covered and described the terrorattacks against the US immediately followingthe attacks, as well as how they covered anddescribed US attacks against Afghanistanimmediately following their onset.

The study was based on examination of alljournalistic, media content in the leading Swedish daily papers (Dagens Nyheter,Svenska Dagbladet, Expressen and Afton-bladet) as well as in the most important TVnews programmes (Nyheterna on commercialTV4 and Rapport and Aktuellt from the publicservice channels of Sveriges Television). Thematerial was examined using quantitative content analysis complemented by qualitativeobservations.

In total, 661 articles/features were writ-ten/broadcast covering the terror attacks inthe US, whereas the corresponding figure forthe war in Afghanistan was 348. In otherwords, the terror attacks were ”bigger news”than the war was, even measured in centi-metres of column and minutes of broadcastdevoted to each of the events. Moreover, newsof these events was given different amounts ofspace across the various media. Most spacewas allotted in the evening tabloids and onpublic service TV news programmes.

Use of sources in articles was, however,more common in the evening tabloids than in

Ten days that shook the world

A study of Swedish media's descriptions of the terrorattacks in the US and the war in Afghanistan

by Lars Nord and Jesper Strömbäck 220

220) Lars Nord, Ph D and Associate Professor in Political Communication and Director, Institute for Democratic Commu-nication in Sundsvall, Sweden. Jesper Strömbäck, Ph D and Assistant Professor in Journalism, also Institute forDemocratic Communication in Sundsvall.

169

the morning papers and, in this regard, TV4'sNyheterna did not differ appreciably frompublic service TV news. Concerning use ofanonymous sources, results showed that itwas considerably more common in coverageof the terror attacks than in coverage of thewar in Afghanistan. In both cases, there wasclear dominance of elite US sources, thoughthey were relatively more dominant in reportson the terror attacks than in those on the war.

The results also showed that there is noclear pattern concerning the extent to whichspeculation was more common in reports onthe terror attacks than in those on the war inAfghanistan. In some cases they were morecommon in connection with the terror attacks,in other cases in connection with the war. Norwas there a general connection between mediatype and occurrence of speculation. In certaincases they were more common in TV features,in others in newspaper articles.

In some cases, occurrence of speculationwas greater in the evening tabloids than in themorning papers and greater in TV4's Nyheter-na than in public service TV news, but in othercases the pattern was the opposite. Thus, theoverall conclusion must be that occurrence ofspeculation cannot be explained in terms ofmedia ownership (private vs. public service),media type (TV vs. newspaper), media cate-gory (tabloid vs. morning paper) or struct-ural position in the audience market (elitmedia/mass media). We can only say withcertainty that speculation was fairly commonin all of the studied media. Besides this, therewere few differences across media withrespect to their tendency to introduce Swedishperspectives on both of these internationalevents.

One of the most important and central issu-es of this study– which has also been subject toconsiderable debate in the wake of the terrorattacks – is whether news reports in any way

gave an unbalanced or unjust picture of Islamand Muslims in general. Given that it is almostimpossible to achieve a completely neutralpicture of different parties in a conflict, ourconclusion must be the contrary, that themedia succeeded in this regard in their reporting on the terror attacks and relatedevents. Typical of reporting on the war inAfghanistan was also that it contained noarticles/features whatsoever on actual anti-Muslim events. Our examination shows that,in this regard, there is no reason to claim thatthe picture of Muslims in the leading Swedishmedia was particularly negative.

Against the background of the studyresults, it is reasonable to ask the more norma-tive question of how the Swedish media ”conducted themselves” when reporting these two events. Did they provide sufficientinformation to Swedish citizens? Did theyprovide a balanced picture of the course ofevents? Was news reporting carried out professionally, even under the considerablepressure and strain that prevails during inter-national crisis situations?

This comprehensive content analysis provided little support for the notion that there had been a particularly strong and relati-vely unconscious right- or left-wing biasing ofthe material. More qualitative observations ofthe editing and form of the news, however,showed that stereotypes did occur to a certainextent. But is it likely that the event-driven andprofessional news assessment that generallydominated was more important for the picture the audience received of the terrorattacks and the war than were the confirmingstereotypes that sometimes appeared in thereporting.

One important conclusion from this studyis that the examined media have been largelysimilar as regards their news reporting of these two major events during autumn 2001.

170

In the presented results, there are few indi-cations that journalistic quality was with-out exception lower in the evening tabloidsand on commercial television. Type of mediagenerally explained little of the variationfound in the focus and nature of media cove-rage.

In this regard, one conclusion is that, incases of dramatic events such as these, there ishardly reason to adhere to fundamentalassumptions about how various media func-tion. They function in essentially the sameway. In terms of information dissemination, itshould be reassuring to know that, in thesemajor media, journalism still has a strong posi-tion in the event of truly important occurren-ces. On the other hand, it can also be conside-red unfortunate that the values and routines ofnews journalism are so similar that a genuine-ly unpredictable and free flow of informationnever truly arises.

As concerns leading Swedish media's wayof covering the beginning of the war in Afgha-nistan, we can establish that each of them seemed to have learned from previous wars.The coverage was ”better” in the sense thatnews desks were considerably more consciousof the insufficient reliability of the informationthey presented. It was common that informa-tion on war developments supplied by a givenparty was reported, but this seldom happenedwithout warnings that the information hadnot been confirmed by independent sources.Anonymous sources played a subordinaterole and facts were generally more dominantthan speculations. Moreover, there were fewbiting and dramatised personal portrayals ofthe main actors in the conflict. To be sure, elite

Western sources appeared often, but this hardly led to essentially anti-Muslim reporting.

With respect to the media picture of the ter-ror attacks, however, we can establish thatmany of the problems common to mediareporting of dramatic situations were present.The studied media engaged in a great deal ofspeculation and were less careful with sour-ces. Rapid and categorical condemnation ofMuslims was more common and an enormousamount of material on this event was produ-ced during a short time period. At the outset,media reporting showed signs of journalistswho were just as surprised by the attacks aswas everyone else, and the occurrence of falserumours and unconfirmed information wasgreat.

The differences observed between cover-age of the terror attacks and of the war inAfghanistan can likely be largely explained bythe fact that the mass media's preparednesswas much lower and their journalistic routi-nes much fewer in connection with the terrorattacks. No standard formulas were at handand no crisis plans existed that came close tobeing able to capture the scope of this event.The media groped in the dark, were guidedlargely by intuition and emotions, whichresulted in reporting that, considering the cir-cumstances, was reasonable but hardly muchmore. There is, to be sure, cause to be generouswhen scrutinising media's performanceduring the first days following September 11,but this should not prevent us from directingfundamental criticism at, e.g., exaggeratedspeculation and deficient source analysis. It is,after all, in the event of truly ”earth-shaking”news that we require reliable information.

171

Altheide, David L. & Snow, Robert P. (1979):Media logic. Beverly Hills: Sage Publica-tions.

Altheide, David L. & Snow Robert P (1991):Media Worlds in the Postjournalism Era. NewYork: Aldine de Gruyter.

Allern, Sigurd (1996): Myten om den fjärde

statsmakten. Fredrikstad: Institutt for jour-nalistikk.

Andersson, Anna & Andersson, Mikael

(2002, kommande): Mediernas drivkraft:

Orden eller pengarna? DMI-rapport.

Angelöw, Bosse & Jonsson, Thom (1990):Introduktion till socialpsykologi. Lund: Studentlitteratur.

Asp, Kent (1986): Mäktiga massmedier. Studier

i politisk opinionsbildning. Stockholm: Akademilitteratur.

Asp, Kent (1996): Röd-gröna journalister. Poli-tiska åsikter och yrkesideologi i praktiken.I: Carlsson, Ulla (red): Medierna i samhället I

går I dag I morgon. Göteborg: Nordicom.

Asp, Kent (1999) Mäktiga eller maktlösa –medierna inför 2000-talet. I: Carlsson, Ulla (red): Medierna i samhället – kontinuitet

och förändring. Göteborg: Nordicom.

Bagdikian, Ben H. (2000): The Media Monopo-

ly. Sixth Edition. Boston: Beacon Press.

Baker, C. Edwin (2002): Media, Markets,

and Democracy. New York: Cambridge University Press.

Bengtsson, Jesper (2001): Mäktiga medier,

mager demokrati. Stockholm: Bilda Förlag.

Bennett, W. Lance & Paletz, David L. (eds,1994): Taken by Storm – The Media, Public

Opinion and US Foreign Policy in the Gulf War.Chicago: University of Chicago Press.

Berelson, Bernard (1952): Content Analysis in

Communication Research. New York: FreePress.

Bergström, Annika (2001): Internet – frånrevolution till vardagsanvändning. I: Holmberg, Sören & Weibull, Lennart (red):Land, Du välsignade? Göteborg: SOM-Insti-tutet.

Blumler, Jay G. & Gurevitch, Michael

(1995): The Crisis of Public Communication.London: Routledge.

Cappella, Joseph N. & Jamieson, Kathleen

Hall (1997): Spiral of cynicism. The Press and

the Public Good. New York: Oxford Universi-ty Press.

Carlsson, Michael (2002): Nätet och medbor-gare i globaliseringsperspektiv. I: Dahlgren,Peter (red): Internet, medier och kommunika-

tion. Lund: Studentlitteratur.

LITTERATURFÖRTECKNING

172

Carlsson, Ulla & Harrie, Eva (red, 2001):Media Trends 2001. Göteborg: Nordicom.

Castells, Manuel (2000a): Identitetens makt.Göteborg: Daidalos.

Castells, Manuel (2000b): Millenniets slut. Göteborg: Daidalos.

Castells, Manuel (2001): Nätverkssamhällets

framväxt. Andra upplagan. Göteborg: Daidalos.

Cook, Timothy E. (1998): Governing with the

News. The News Media as a Political Institu-

tion. Chicago: University of Chicago Press.

Dearing, James W. & Rogers, Everett M.

(1996): Agenda-Setting. Thousand Oaks:Sage Publications.

Demers, David (1999): Global Media: Menace

or Messiah? Cresskill, NJ: Hampton Press.

De Rudder, Chantl (1991): La grande manu-pilation, Le Novel Observateur, 6–12 June:4–9.

Djerf-Pierre, Monica & Weibull, Lennart

(2001): Spegla, granska, tolka. Aktualitetsjour-

nalistik i svensk radio och TV under 1900-talet.Stockholm: Prisma.

Dorman, William A. (1997): Press Theoryand Journalistic Practic: The Case of theGulf War. I: Iyengar, Shanto & Reeves,Richard (red): Do the Media Govern?

– Politicans, Voters and Reporters in America.Thousand Oaks: Sage Publications.

Ellul, Jacques (1973): Propaganda – the Forma-

tion of Men’s Attitudes. New York: VintageBooks.

Engberg, Peppe (2001): Berneraffären visaratt nätet ändrar mediedramaturgin. I: Vision 2001-08-23.

Fallows, James (1996): Breaking the News.

How the Media Undermine American Democ-

racy. New York: Pantheon Books.

Fiske, Susan T. & Taylor, Shelley E. (1991):Social Cognition. New York: McGraw-Hill.

Furhoff, Lars (1986): Makten över journalisti-

ken. Stockholm: Natur och Kultur.

Galtung, Johan & Ruge, Mari Holmboe

(1965/1999): The Structure of ForeignNews. I: Thumber, Howard (red): News.

A Reader. Oxford: Oxford University Press.

Gans, Herbert J. (1980): Deciding what’s news.

A Study of CBS Evening News, NBC Nightly

News, Newsweek and Time. New York: Vintage.

Ghersetti, Marina & Hvitfelt, Håkan (2000):Slutet på sagan. Prinsessan Dianas död i press,

radio och TV. Stockholm: Styrelsen för psykologiskt försvar.

Guillou, Jan (2002): Journalistik som krig-föring. Journalisten 19–25 februari.

Hadenius, Stig & Anderberg, Gustaf (1994):Vem äger vad i svenska massmedier? Stock-holm: JMK.

Hadenius, Stig & Stùr, Elisabeth (1992):Hopp och fruktan – om prognoser i några svens-

ka medier under Irakkonflikten. Stockholm: Styrelsen för psykologiskt försvar.

Hadenius, Stig & Weibull, Lennart (1999):Massmedier. Press, Radio & TV i förvandling.Stockholm: Albert Bonniers Förlag.

173

Hallin, Daniel C. (1989): The ”Uncensored

War” – the Media and Vietnam. Berkeley:University of California Press.

Hallin, Daniel C. (1994): We Keep America on

Top of the World. London: Routledge.

Hart, Roderick P. (1999): Seducing America.

How Television Charms the Modern Voter. Revised Edition. Thousand Oaks: Sage Publications.

Hernes, Gudmund (1978): Det mediavriddesamfunn. I: Hernes, Gudmund (red): Forhandlingsøkonomi og blandningsadmi-

nistrasjon. Oslo: Universitetsforlaget.

Hjarvard, Stig (2001a): Introduction. I: Hjar-vard, Stig (red): News in a Globalized Society.Göteborg: Nordicom.

Hjarvard, Stig (2001b): News Media and theGlobalization of the Public Sphere. I: Hjar-vard, Stig (red): News in a Globalized Society.Göteborg: Nordicom.

Hjärpe, Jan (2001): Banditer, inte soldater.Dagens Nyheter 2001-10-26.

Holm, Hans-Henrik (2001): The Effect ofGlobalization on Media Structures andNorms. Globalization and the Choice ofForeign News. I: Hjarvard, Stig (red): News

in a Globalized Society. Göteborg: Nordicom.

Hornig Priest, Susanna (1996): Doing Media

Research. Thousand Oaks: Sage Publica-tions.

Hultén, Lars J. (1999): Orden och pengarna.

Om kamp och kapitulation inom journalistiken.Stockholm: Natur och Kultur.

Huntington, Samuel P. (1996): The Clash of

Civilizations and the Remaking of World Order.New York: Simon & Schuster.

Hvitfelt, Håkan (1985): På första sidan. En

studie i nyhetsvärdering. Stockholm: Bered-skapsnämnden för psykologiskt försvar.

Hvitfelt, Håkan (1988): Nyheter i krig. Stock-holm: Styrelsen för psykologiskt försvar.

Hvitfelt, Håkan (1989): Nyheterna och verklig-

heten. Byggstenar till en teori. Göteborg:JMG/Göteborgs universitet.

Hvitfelt, Håkan (1991): Innehållsanalytiska

metoder – en rapport från forskningsprogram-

met Nyheterna och verkligheten. Göteborg:JMG.

Hvitfelt, Håkan (1996): Skurkar, kapp-löpningar och sensationer. Om marknads-styrd journalistik och politisk populism.I: Carlsson, Ulla (red): Medierna i samhället.

Igår idag imorgon. Göteborg: Nordicom –Sverige.

Hvitfelt, Håkan (1999): Politik som såpopera.I: Hvitfelt, Håkan & Karvonen, Lauri (red):Den svala demokratin. Sundsvall: Demokra-tiinstitutet.

Hvitfelt, Håkan (2001): Konsten att dra en bra historia. I: Hvitfelt, Håkan & Karvonen,Lauri (red): Demokratins konflikter. Sunds-vall: Demokratiinstitutet.

Hvitfelt, Håkan & Mattsson, Karin (1992):Gulfkriget – Ett mediedrama i två akter.

En analys av nyhetsrapporteringen i svenska

nyhetsmedier. Stockholm: Styrelsen för psykologiskt försvar.

174

Hvitfelt, Håkan & Nygren, Gunnar (red,2000): På väg mot medievärlden 2020. Utveck-

ling, teknik, marknad. Lund: Studentlittera-tur.

Iyengar, Shanto & Kinder, Donald R. (1987):News that Matters. Television and American

Opinion. Chicago: University of ChicagoPress.

Iyengar, Shanto & Simon, Adam (1997): News Coverage of the Gulf Crisis and Public Opinion: A Study of Agenda Setting,Priming and Framing. I: Iyengar, Shanto &Reeves, Richard (red): Do the Media Govern?

– Politicans, Voters and Reporters in America.Thousand Oaks: Sage Publications.

Jerneck, Magnus (1983): Kritik som utrikespo-

litiskt medel. Lund: Dialogos.

Johansson, Bengt (1994): Att studera mass-

mediers innehåll – en genomgång av innehåll-

studier inom svensk forskning om journalistik,

medier & kommunikation. Göteborg: JMG.

Johansson, Bengt (1998): Nyheter mitt ibland

oss. Göteborg: JMG.

Kaase, Max (2000): Germany: A Society and a Media System in Transition. I: Gunther,Richard & Mughan, Anthony (red): Democracy and the Media. A Comparative

Perspective. New York: Cambridge University Press.

Kalb, Marvin (1994): A View from the Press. I: Bennett, W. Lance & Paletz, David L.(red): Taken by Storm – The Media, Public

Opinion and US Foreign Policy in the Gulf

War. Chicago: University of Chicago Press.

Kavanagh, Dennis (1995): Election Campai-ning – the New Marketing of Politics.Oxford: Blackwell.

Kennedy, William V. (1993): The Military and

the Media – Why the Press Cannot Be Trusted

to Cover a War. Westport: Praeger.

Kovach, Bill & Rosenstiel, Bill (2001): The Elements of Journalism. What Newspeople

Should Know and the Public Should Expect.New York: Crown Publishers.

Kovach, Bill & Rosenstiel, Tom (1999): Warp

Speed. America in the Age of Mixed Media.New York: Century Foundation.

Krippendorf, Klaus (1980): Content Analysis:An Introduction to its Methodology. BeverlyHills: Sage Publications.

Kuhn, Thomas S. (1962/1997): De vetenskapli-

ga revolutionernas struktur. Stockholm: Thales.

Leth, Göran & Thurén, Torsten (2000): Källkritik för Internet. Stockholm: Styrelsenför psykologiskt försvar.

Lowery, Shearon A. & DeFleur, Melvin L.(1995): Milestones in Mass Communication

Research. Media Effects. Third Edition. New York: Longman.

Manning, Paul (2001): News and News Sources

– A Critical Introduction. London: Sage Publications.

Mazzoleni, Gianpetro & Schulz, Winfried

(1999): Mediatization of Politics: A Chal-lenge for Democracy. I: Political Communi-

cation vol. 16, no. 3.

175

McChesney, Robert W. (2001): All makt åt

medierna eller Ge folk vad folk vill ha?

Stockholm: Bokförlaget DN.

McCombs, Maxwell E. (1994): News Influence on Our Pictures of the World. I: Bryant, Jennings & Zillman, Dolf (red):Media Effects. Advances in Theory and

Research. Hillsdale, NJ: Lawrence ErlbaumAssociates.

McCombs, Maxwell E. & Shaw, Donald L.

(1972): The Agenda-Setting Function ofMass Media. I: Public Opinion Quarterly

vol. 36, no. 1.

McKibben, Bill (2002): An End to Sweet Illu-

sions. Mother Jones January/February.

McLuhan, Marshall (1964/1998): Understa-

ning Media. The Extensions of a Man. Cambridge, Mass: MIT Press.

McLuhan, Marshall (1999): Media. Stock-holm: Norstedts Förlag.

McManus, John H. (1994): Market-Driven

Journalism. Let the Citizen Beware? ThousandOaks: Sage Publications.

McNair, Brian (1998): The Sociology of

Journalism. London: Arnold Press.

McNair, Brian (2000): Journalism and

Democracy. An evaluation of the political public

sphere. London: Routledge.

Merritt, Davis (1998): Public Journalism

and Public Life. Why Telling the News is not

Enough. Second Edition. Mahwah, NJ: Lawrence Erlbaum Associates.

Mughan, Anthony (2001): Media and the

Presidentialization of Parliamentary Elections.New York: Palgrave.

Morge, Sara & Modh, Malin (2002): Terrorns

dag i medierna. Nyhetsförmedlingen dygnet

efter attackerna den 11 september 2001.

Stockholm: Styrelsen för psykologiskt för-svar.

Mughan, Anthony & Gunther, Richard

(2000): The Media in Democratic and Non-democratic Regimes: A Multilevel Perspec-tive. I: Gunther, Richard & Mughan, Antho-ny (red): Democracy and the Media. A Compa-

rative Perspective. New York: CambridgeUniversity Press.

Nacos, Brigitte L. (1994): Terrorism & the

Media – From the Iran Hostage Crisis to the

Oklahoma City Bombing. New York: Columbia University Press.

Newman, Bruce I. (1999): The Mass

Marketing of Politics – Democracy in an Age

of Manufactured Images. Thousand Oaks: Sage Publications.

Nohrstedt, Stig Arne (1992): Utanför pooler-na – svenska korrespondenters erfarenheterav nyhetsrapporteringen från kriget vidPersiska viken. I: Nordlund, Roland (red):Svenskarna, medierna och Gulfkriget. Stock-holm: Styrelsen för psykologiskt försvar.

Nord, Lars (1997): Spelet om opinionen. Möten

mellan makthavare, medier och medborgare.Lund: Studentlitteratur.

Nord, Lars (2001): Vår tids ledare – en studie

av den svenska dagspressens politiska opinions-

bildning. Stockholm: Carlsson Bokförlag.

176

Nord, Lars (2001): Politik är att kunna. I:Hvitfelt, Håkan & Karvonen, Lauri (red):Demokratins konflikter. Sundsvall: Demokratiinstitutet.

Nord, Lars & Nygren, Gunnar (2002): Medieskugga – en studie av medierna och

förorten. Stockholm: Atlas Akademi (underutgivning).

Nordlund, Roland (red, 1992): Svenskarna,

medierna och Gulfkriget. Stockholm: Styrelsen för psykologiskt försvar.

Nordström, Gert Z (2002): Terrorkriget i

kvällspressen. Stockholm: Styrelsen för psykologiskt försvar.

Patterson, Thomas E. (1994): Out of order.New York: Vintage Books.

Patterson, Thomas E. (1998): Political Roles of the Journalist. I: Graber, Doris, McQuail,Denis & Norris, Pippa (red): The Politics of

News: The News of Politics. Washington, DC:Congressional Quarterly Press.

Patterson, Thomas E. (2000): The United States: News in a Free-Market Society. I:Gunther, Richard & Mughan, Anthony(red): Democracy and the Media.

A Comparative Perspective. New York:Cambridge University Press.

Perse, Elizabeth M. (2001): Media Effects and

Society. Mahwah, NJ: Lawrence ErlbaumAssociates.

Petersson, Olof (red, 1997): Demokrati över

gränser. Stockholm: SNS Förlag.

Petersson, Olof & Carlberg, Ingrid (1990):Makten över tanken. Stockholm: Carlssons.

Postman, Neil (1987): Underhållning till döds.Stockholm: Prisma.

Pressens Tidning nr. 14 2001.

Pressens Tidning nr. 15 2001.

Raboy, Marc & Dagenais, Bernhard (1992):Media, Crisis and Democracy – Mass Commu-

nication and the Disruption of Social Order.London: Sage Publications.

Ramonet, Louis (1991): La television loin des

fronts. Le Monde Diplomatique, February.

Sabato, Larry J.; Stencel, Mark & Lichter,

S. Robert (2000): Peep Show – Media and

Politics in an Age of Scandal. Lanham: Rowman & Littlefield.

Sahlstrand, Anders (2000): De synliga.

Nyhetskällor i svensk storstadsmorgonpress.Stockholm: JMK/Stockholms universitet.

Seib, Philip (2001): Going Live. Getting the

News Right in a Real-Time Online World. New York: Rowman & Littlefield.

Schudson, Michael (1978): Discovering the

News. A Social History of American

Newspapers. Basic Books.

Shoemaker, Pamela J. & Reese, Stephen D.

(1996): Mediating the message. Theories of

Influences on Mass Media Content. SecondEdition. New York: Longman.

Singer, Jerome L. (1980): The Power andLimitations of Television: A Cognitive-Affective Analysis. I: Tannenbaum, Percy H(red): The Entertainment Functions of Televi-

sion. Hillsdale, NJ: Lawrence Erlbaum Associates.

177

SOU 1995:37. Vårt dagliga blad – stöd till svensk

dagspress. Stockholm: Fritzes.

SOU 2000:1. En uthållig demokrati. Politik för

folkstyrelse på 2000-talet. Stockholm: Fritzes.

Spelregler för Press TV Radio. Stockholm: Pressens Samarbetsnämnd 2001.

Strömbäck, Jesper (1997): Medielogik,

demokratilogik och det öppna samhällets villkor.Sundsvall: Mitthögskolan.

Strömbäck, Jesper (1998): Medielogik och

medialiserad politik. DMI-rapport 7. Sundsvall: Demokratiinstitutet.

Strömbäck, Jesper (2000): Makt och medier.

Om samspelet mellan medborgarna, medierna

och de politiska makthavarna. Lund: Studentlitteratur.

Strömbäck, Jesper (2001): Gäster hos verklig-

heten. En studie av journalistik, demokrati och

politisk misstro. Stockholm/Stehag: BrutusÖstlings Bokförlag Symposion.

Stütz, Göran (1992): Svenskarna och medier-na. En undersökning rörande medievanorunder mellanösternkrisen och under hän-delserna i Baltikum mot slutet av januari1991. I: Nordlund, Roland (red): Svenskarna,

medierna och Gulfkriget. Stockholm: Styrelsen för psykologiskt försvar.

Svegfors, Mats (1998): Politikern som medie-person. Det ska va’ gött å leva. Svenska

Dagbladet 1998-04-11.

Svensson, Christian (1999): TV-debatter somdemokratiskt forum? I: Amnå, Erik (red):Politikens medialisering. SOU 1999:126.

Tuchman, Gaye (1978): Making News. A Study in the Construction of Reality. New York: The Free Press.

Westerståhl, Jörgen & Johansson, Folke

(1985): Bilden av Sverige. Stockholm: SNS Förlag.

Våra ord – deras uttal och ursprung (1995).Stockholm: Nordstedts.

Zsiga, Erik (2001): Terrordåd i spalternas värld.Stockholm: Näringslivets Medieinstitut.

Östlund, Ingrid (2000): Journalistikens roll i de

”nya” massmedieföretagen. DMI-rapport 15.Sundsvall: Demokratiinstitutet.

178

179

TabellerTabell 1. Antal artiklar och inslag om terror-

attackerna mot USA.

Tabell 2. Antal spaltcentimeter och sänd-ningsminuter om terrorattackernamot USA.

Tabell 3. Antal artiklar och inslag om terror-attackerna i de sju nyhetsmedierna.


Tabell 5. Artiklarnas genre i respektive tid-ning.

Tabell 6. Andel artiklar om terrorattackernaillustrerade med foto och/ellernyhetsgrafik (procent).

Tabell 7. Antal artiklar och inslag om kriget iAfghanistan.

Tabell 8. Antal spaltcentimeter och sändnings-minuter om kriget i Afghanistan.

Tabell 9. Antal artiklar och inslag om kriget i Afghanistan i de sju nyhetsme-dierna.


Tabell 11. Artiklarnas genre i respektive tid-ning.

Tabell 12. Andel artiklarom kriget i Afghanis-tan illustrerade med foto och/ellernyhetsgrafik (procent).

Tabell 13. Huvudsakliga teman i TV-inslagenom terrorattackerna mot USA.

Tabell 14. Huvudsakliga teman i tidnings-artiklarna om terrorattackerna motUSA.

Tabell 15. Förekomst av anonyma källor iinslag och artiklar (procent).

Tabell 16. Förekomst av anonyma källor i respek-tive nyhetsmedium (procent).

Tabell 17. Andel inslag och artiklar med elit-källor från olika länder (procent).

Tabell 18. Andel inslag och artiklar med olikakategorier av elitkällor (procent).

Tabell 19. Andel inslag och artiklar där drab-bade förekommer eller framställssom källor (procent).

Tabell 20. Andel inslag och artiklar där olikaelitgrupper förekommer som källor(procent).

Tabell 21. Andel artiklar och inslag där olikaformer av spekulationer förekom-mer i respektive nyhetsmedium(procent).

TABELL- OCH FIGURFÖRTECKNING

180

Tabell 22. Andel inslag och artiklar somdirekt hänvisar till andra mediersom källor (procent).

Tabell 23. I vilket land uppges journalistensom rapporterar befinna sig (procent)?

Tabell 24. Andel artiklar och inslag med Sverige som del av huvudsakligttema (procent).

Tabell 25. Andel artiklar respektive inslagsom relaterar attackerna till enskärpt svensk hotbild (procent).

Tabell 26. Andel artiklar respektive inslag inyhetsmedierna som rapporterarom antimuslimska och antiameri-kanska händelser (procent).

Tabell 27. Förekomst av olika retoriska figureri inslag och artiklar (procent).

Tabell 28. I vilken utsträckning får de retoris-ka figurerna stöd i journalistiken(procent).

Tabell 29. Försök att förklara terrorattackernai artiklar respektive inslag (procent).

Tabell 30. Huvudsakliga teman i TV-inslagenom kriget i Afghanistan.

Tabell 31. Huvudsakliga teman i tidnings-artiklarna om kriget i Afghanistan.

Tabell 32. Förekomst av anonyma källor iinslag och artiklar (procent).

Tabell 33. Förekomst av anonyma källor irespektive nyhetsmedium (procent).

Tabell 34. Andel inslag och artiklar med elit-källor från olika länder (procent).

Tabell 35. Andel inslag och artiklar med olikaelitgrupper som källor (procent).

Tabell 36. Andel inslag och artiklar med olikakategorier av elitkällor (procent).

Tabell 37. Andel inslag och artiklar där drab-bade förekommer eller framställssom källor (procent).

Tabell 38. Andel artiklar och inslag där olikaformer av spekulationer förekom-mer i respektive nyhetsmedium(procent).

Tabell 39. Andel inslag och artiklar somdirekt hänvisar till andra mediersom källor (procent).

Tabell 40. I vilket land uppges journalistensom rapporterar befinna sig (procent)?

Tabell 41. Andel inslag och artiklar som relaterar kriget till en skärpt svensk hotbild (procent).

Tabell 42. Andel artiklar respektive inslag inyhetsmedierna som rapporterarom inträffade antimuslimska ochantiamerikanska händelser (procent).

Tabell 43. Förekomst av olika retoriska figureri inslag och artiklar (procent).

Tabell 44. Omfattningen av mediebevak-ningen av terrorattackerna respek-tive Afghanistankriget.

181

Tabell 45. Genomsnittligt antal källor permedium.

Tabell 46. Andel artiklar och inslag med färreän två källor i de sju nyhetsmedierna (procent).

Tabell 47. Förekomst av spekulationer i olikamedietyper (procent).

FigurerFigur 1. Olika nivåer av faktorer som har

betydelse för journalistikens innehåll.

Figur 2. Faktorer som påverkar nyhets-värdet.

Figur 3. Källornas inflytande i olika situa-tioner.

Figur 4. Spekulationer om vilka som lågbakom attackerna respektive dagoch för medietyp (procent).

Figur 5. Spekulationer om antalet döda iterrorattackerna respektive dagoch för medietyp (procent).

Figur 6. Spekulationer om USAs svar påterrorattackerna respektive dagoch för medietyp (procent).

Figur 7. Genomsnittligt antal källor i tid-ningar och TV vid terrorattackernaoch Afghanistankriget.

Figur 8. Spekulationer om antalet döda tillföljd av USA:s attacker respektivedag och för medietyp (procent).

Figur 9. Spekulationer om framtida krigs-aktiviteter respektive dag och förmedietyp (procent).

Figur 10. Spekulationer om framtida terror-handlingar respektive dag och förmedietyp (procent).

Figur 11. Fyra typer av händelsesituationer.

182

SPFs SENASTE RAPPORTER

185 Leth, Göran & Thurén, Torsten: Revolutionen i Belgrad 2000 – Fakta och förklaringar i några

svenska medier. Stockholm 2002.

184 Nordström, Gert Z: Terrorkriget i kvällspressen. En studie av hur Aftonbladet och Expressen

presenterade Attentatet mot USA den 11 september 2001. Vedergällningen mot Afghanistan den

7 oktober. Jakten på Usama Bin ladin. Stockholm 2002.

183 Sjöstedt, Gunnar & Stenström, Paula: Vilseledning på Internet – en analysansats. Stockholm 2002.

182 Hedquist, Rolf: Trovärdighet – en förutsättning för förtroende. Stockholm 2002.

181 Pettersson, Rune: Bildmanipulering. Stockholm 2001.

180 Pettersson, Rune: Trovärdiga bilder. Stockholm 2001.

179 Larsson, Larsåke & Nohrstedt, Stig Arne (red.): Göteborgsbranden 1998. En studie om

kommunikation, rykten och förtroende. Stockholm 2000.

178 Ghersetti, Marina & Hvitfelt, Håkan: Slutet på sagan: Prinsessan Dianas död i press, radio

och TV. Stockholm 2000.

177 Leth, Göran & Thurén, Torsten: Källkritik för Internet. Stockholm 2000.

SPFs SENASTE MEDDELANDEN

161 Olausson, Ulrika: ”Vi kommer bara ihåg våldsamheterna” – Medborgare om Götborgs-

kravallerna och medierapporteringen. Stockholm 2002.

160 Bennulf, Martin: Nya hot och risker. Opinion 2001. Den svenska allmänhetens syn på

samhället, säkerhetspolitiken och försvaret. Stockholm 2001.

159 Palm, Lars & Nilsson, Anna: Föreställningen började innan publiken anlänt: En analys av

regeringens folkbildningsinsats om EMU. Stockholm 2001.

158 Norling, Anna: Olycksplats Borlänge bangård. Stockholm 2001.

157 Malesic, Marjan: Peace Support Operations, Mass Media, and the Public in former Yugoslavia.Stockholm 2000.

156 Stütz, Göran: Opinion 2000. Den svenska allmänhetens syn på samhället, säkerhetspolitiken

och försvaret. Stockholm 2000.

TIO DAGAR SOM SKAKADE VÄRLDEN

– En studie av mediernas beskrivningar av terrorattackerna i USA och kriget i Afghanistan hösten 2001

Den här studien handlar om den svenska mediebevakningen av terrorattackerna i USAoch kriget i Afghanistan hösten 2001. Vilken bild av händelseförloppen fick man som konsument av svenska nyhetsmedier? Fungerade nyhetsförmedlingen professionelltäven under det tryck och den stress som ofta råder i internationella kris- och krigslägen?Bland annat genom sin oförutsägbarhet skiljer sig terrorattacker påtagligt från andra kris-och krigssituationer. Vilken medieberedskap krävs för att nyhetsmedierna skall kunnahantera sådana situationer?

Präglades bevakningen av saklighet och objektivitet? Hur beskrevs skeendena tema-mässigt och hur vinklades dessa? Hur är fördelningen mellan fakta, åsikter och speku-lationer? Hur fungerade källkritiken? Vilka källor kom till tals? Hur hanterades propa-ganda, försök till manipulationer och lögner? Detta är några av de frågor som tas upp i studien.

Om författarna: Lars Nord är docent i statskunskap med politisk kommunikation ochföreståndare för Demokratiinstitutet i Sundsvall. Jesper Strömbäck är fil dr i journalistikoch knuten till Demokratiinstitutet. Båda har tidigare varit verksamma som journalister.

Box 2195, 103 15 Stockholm www.psycdef.se


Documents

Tio dagar som skakade världen - Jesper StrömbäckNyheter dygnet runt ... (SPF) har enligt sin instruktion ett övergripande ansvar för informationsberedskapen i Sverige. Rätten