PPDRAGUNGDOMUU

Arbetslösa ungdomar i Norrköping

Karin Mårtensson

Delrapport 1 från Uppdrag Ungdom2010

Fotograf; Hans Eklundh, 2008

Andra upplagan, november 2010

Innehåll

SAMMANFATTNING 3

INLEDNING 1

SYFTE OCH FRÅGESTÄLLNINGAR 1

METOD 2

DISPOSITION 4

VERKSAMHETER I DEN ARBETSLÖSE UNGDOMENS TJÄNST 5

ÖVERSIKT 12

STATISTIK 14

VEM ÄR UNGDOMEN? 16

EN BRÅKDEL AV ALLA UNGDOMAR 16

DEN SJUKA UNGDOMEN? 17

SAMMANFATTNING 19

MYNDIGHETERNAS VERKSAMHET 19

HOS ARBETSFÖRMEDLINGEN 19

PÅ ARBETSMARKNADSKONTORET 20

BEDÖMNINGAR, KARTLÄGGNINGAR OCH MOTIVATIONSSAMTAL 20

ANVISNINGSSYSTEMET 21

GEMENSAM HÅLLNING 22

UNGDOMEN ÄR VILSE I MYNDIGHETSDJUNGELN 24

SAMMANFATTNING 25

UTBUDET AV ÅTGÄRDER 25

RÖRIGT OCH OTILLRÄCKLIGT 25

JÄMSTÄLLDHET OCH FUNKTIONSHINDER 28

SAMARBETE 30

SAMMANFATTNING 32

METODER 32

RESULTATMÄTNINGSKULTUREN 33

PRAKTIK 33

SAMMANFATTNING 34

SLUTDISKUSSION 34

VILKET ÄR UPPDRAGET OCH KÄRNVERKSAMHETEN ? 34

KUNSKAP OCH ARBETSMARKNADSÅTGÄRDER 38

METODER 39

DISKUSSION KRING NÅGRA ÅTGÄRDER 41

REKOMMENDATIONER 44

REFERENSER 45

REFERENSER 46

Sammanfattning

Projekt Uppdrag Ungdom tillkom på politiskt uppdrag och har som syfte att kartlägga,

analysera och identifiera hur arbetet med ungdomars möjligheter till arbete och egen försörjning

inom Norrköping fungerar. Arbetet bygger på intervjuer med fyrtioåtta personer ur de olika

organisationernas personalstyrkor. För ungdomar som är arbetslösa och söker ekonomiskt

bistånd finns många arbetsmarknadsåtgärder hos olika myndigheter. Det statliga

arbetsförmedlingen har företräde framför den kommunala, som mest riktar sig till ungdomar som

uppbär ekonomiskt bistånd. Informanter påpekar att det bara är en bråkdel av ungdomarna som

når ekonomiskt bistånd, och att de allra flesta fort kommer ut i arbetslivet. De ungdomar som är

arbetslösa eller söker ekonomiskt bistånd uppges ofta ha stor psykisk ohälsa, dåliga eller inga

betyg och litet hopp inför framtiden. Vissa informanterna tvivlar på äktheten i ungdomarnas

påstådda ohälsa.

Personalen inom den kommunala organisationen lider brist på tid i sitt klientarbete. Därför

uppstår brister bland annat i kartläggningarna, motivationssamtalen och anvisningssystemet.

Detta drabbar både klienterna och personalen som ska jobba i arbetsmarknadsåtgärderna.

Arbetsmarknadskontorets informationskanaler och/eller styrningen av verksamheten visar sig

inte fungera tillfredsställande då det gäller att få ett fungerande och snabbt informationsflöde.

Informationskanalerna inom ekonomsikt bistånd, och mellan ekonomsikt bistånd och

arbetsmarknadsåtgärder, verkar inte fungera optimalt. Det saknas också en gemensam hållning

inom den kommunala förvaltningen inom tre områden. Det handlar om ett kontorsgemensamt

bemötande av klienterna på ekonomiskt bistånd, om pedagogiska konsekvenser gentemot klienter

som inte sköter sitt deltagande, samt att risken för ett överbeskyddande arbetssätt bedöms olika

hos personal och chefer. Detta riskerar att leda till att bedömning, resultat och utfall för klienten

inte blir likvärdigt.

Ungdomarna har svårt att förstå myndigheternas språk, deras organisering och skillnader dem

emellan. De har också svårt ta det ansvar som myndigheterna kräver. Det framkommer också att

klienterna riskerar att flyttas mellan enheter och verksamheter och många gånger får byta

handläggare hos de olika insatserna och myndigheterna. Detta är inte bra för ungdomarna som

får det ännu svårare att förstå vad som händer med deras ärende.

Det finns enligt informanterna så många tillfälliga åtgärder, projekt och verksamheter i

omlopp att det leder till att handläggare inte kan ta till sig information om nya åtgärder. Samtidigt

med att personalen anser att det finns för många projekt, saknar de verksamheter med daglig

sysselsättning för de ungdomar som står allra längst bort från arbetsmarknaden, samt fler platser

på insatsen Nuevo. Även mer resurser för att utreda misstänkta neuropsykiatriska

funktionshinder för ungdomar efterlyses.

Samarbetet mellan kommunen och Arbetsförmedlingen är informanterna nöjda med.

Navigatorcenter efterlyser ett bättre samarbete med andra kontor inom kommunen. Personal från

socialkontoret har uttryckt behov av NCs arbete. Kommunen har även samarbeten med externa

aktörer, som exempelvis Sensus studieförbund.

Den samlade bilden av informanternas berättelser visar på att de inte i någon större

utsträckning verkar använda jämställdhet som ett perspektiv i sitt arbete, även om undantag finns.

En del informanter upplever att verksamheterna som erbjuds ungdomar mestadels är sådana som

är manligt kodade, dvs är anpassade till den delen av arbetsmarknaden där det traditionellt jobbar

flest män.

Några informanter pratar om vikten av att mäta hur deltagare har närmat sig

arbetsmarknaden genom exempelvis en bättre fungerande vardag, minskade sociala handikapp

eller ett förstärkt självförtroende. Praktik är inom arbetsmarknadsåtgärder en väl använd och

efterfrågad metod, som kan ha olika syften.

I arbetets slutdiskussion lyfts frågeställningar som blivit aktuella i ljuset av arbetets resultat.

Det konstateras bland annat med hjälp av forskning att den psykiska ohälsan ökat. Det leder till

frågan om vilka uppgifter som egentligen ligger under arbetsmarknadskontorets ansvar i arbetet

med att färdigställa arbetslösa för anställning. Är det inom arbetsmarknadskontoret det

exempelvis ska erbjudas utredningsresurser för neuropsykiatriska funktionshinder, eller

kompletterande utbildningar i grundläggande samhällskunskap? Vidare diskuteras vad forskning

har att säga om vilka effekter en kortsiktig och projektbaserad arbetsmarknadspolitik kan få. Det

konstateras vidare att många metoder inom arbetsmarknadspolitiken vore värda en kritisk

granskning, varpå praktiken som metod analyseras närmare. Därpå tas några av åtgärderna och

projekten upp för ytterligare diskussion. Arbetet avslutas med att ge ett antal rekommendationer

inför ett fortsatt arbete med arbetslösa ungdomar.

1

Inledning

I Norrköpings kommun fick arbetsmarknads- och vuxenutbildningsnämnden under 2009 i

uppdrag av kommunfullmäktige att ”öka samverkan med Arbetsförmedlingen och att kraftsamla

kommunens resurser för att pressa ner ungdomsarbetslösheten i Norrköping”1. Arbetet utformades som ett

projekt som kom att kallas ”Uppdrag Ungdom”.

Syfte och frågeställningar Projektet har som syfte att kartlägga, analysera och identifiera hur arbetet med ungdomars

möjligheter till arbete och egen försörjning inom Norrköping fungerar. Kartläggningarna ska

granska hur samverkan fungerar mellan kommunens berörda förvaltningar, andra myndigheter

och externa aktörer. En projektledare tillsattes i början av 2010. Projektet kommer att genomföra

fyra stycken kartläggningar enligt följande;

1. hur fungerar arbetet med arbetslösa ungdomar?

2. hur fungerar övergången för ungdomen mellan olika utbildningsstadier, samt hur arbetar

kommunen med det kommunala uppföljningsansvaret?

3. hur framhålls eget företagande som en framtida försörjningsmöjlighet för ungdomar?

4. vilken bild har ungdomarna själva av kommunens stöd och insatser?

En viktig ingrediens i projektet är också att parallellt med kartläggningen utforma och utföra

insatser som kan påverka den höga ungdomsarbetslösheten i kommunen. Som den första av de

fyra kartläggningarna är ifrågavarande rapports syfte att kartlägga och identifiera eventuella brister

i arbetet med att möta arbetslösa ungdomars behov av stöd och insatser, både i samarbetet med

externa organisationer och myndigheter, samt i kommunens interna arbete. Tanken är att titta

närmare på om kommunen arbetar dubbelt, dvs har mer än en verksamhet med likartat

arbetssätt, eller om något behov av stöd och hjälp hos ungdomen inte täcks av aktuella insatser.

Kartläggningen är också tänkt att i viss utsträckning fungera som en formativ utvärdering.

Det innebär att resultat rapporteras löpande till beställaren för att kunna påverka den pågående

processen eller verksamheten. I fokus för kartläggningen är arbetsmarknadskontorets och deras

samarbetspartners verksamheter som vänder sig till de arbetslösa ungdomar som söker

ekonomiskt bistånd, samt Arbetsförmedlingens insatser. Det finns anledning att tro att

socialtjänstens ungdomar ofta går på någon typ av offentligt stöd, men trots detta omfattas de

inte av denna kartläggning. Även andra externa aktörer utöver de som omnämns i denna rapport

arbetar i frågan, men avgränsningar har fått göras pga de tidsresurser som getts.

Frågeställningarna som det här arbetet söker svar på är;

1 Norrköpings kommun, Projektplan, diarienr Avn-2010, 2010-05-12, sid. 3

2

• Vilka verksamheter och projekt som arbetar med arbetslösa ungdomar finns inom

arbetsmarknadskontorets och dess samverkanspartners ramar?

• Hur fungerar samarbetet mellan kommunala verksamheter, mellan kommunen, andra

myndigheter och samverkanspartners?

• Vilka brister kan identifieras i samarbetet inom kommunen, samt med andra myndigheter

och samverkanspartners?

• Vilka behov hos ungdomarna täcks inte av det nuvarande utbudet av åtgärder?

Metod Materialet detta arbete bygger på är nästan uteslutande intervjuer. Rapportskrivaren har även

deltagit i några referensgruppsmöten och konferenser, samt tagit del av några protokoll från

verksamhetsmöten. Informanter har medvetet valts för att försöka täcka så stor del av

organisationen som möjligt, genom både chefer och medarbetare och extern personal.

Informanterna fungerar därmed som representanter för specifika verksamheter, projekt, eller

enheter inom den kommunala organisationen. Ingen har avböjt medverkan, istället har de oftast

varit entusiastiska över att få berätta och dela med sig av sin åsikter och sina erfarenheter.

Informanterna kommer inte att namnges, utan det hänvisas endast till vilken del av

organisationen informanten arbetar i, vilket yrke personen har, eller vilken verksamhet

informanten företräder. Det viktigaste när man läser arbetet är inte att lägga märke till ”vem som

sagt vad”, utan vad informanternas berättelser innebär. Intervjuerna har förts öppet, ofta på

informanternas arbetsplats varför fullständig anonymitet inte kan försäkras. Här följer en

presentation av informanterna, utan någon form av inbördes ordning;

1. Samordningsförbundet Östra Östergötland, Samordnare

2. Samordningsförbundet Östra Östergötland, Processledare

3. Näringslivskontoret, Näringslivsdirektör

4. Arbetsförmedlingen, Arbetsförmedlare 1

5. Arbetsförmedlingen, Arbetsförmedlare 2

6. Ekonomiskt bistånd, Verksamhetschef

7. Ekonomiskt bistånd, Mottagningen, Enhetschef

8. Ekonomiskt bistånd, Enhet III, Enhetschef

9. Ekonomiskt bistånd, Mottagningen, Introduktionssekreterare

10. Ekonomiskt bistånd, Mottagningen, Socialsekreterare

11. Ekonomiskt bistånd, Enhet II, Bidragshandläggare 1

12. Ekonomiskt bistånd, Enhet II, Bidragshandläggare 2

13. Ekonomiskt bistånd, Enhet III, Bidragshandläggare 1

14. Ekonomiskt bistånd, Enhet III, Bidragshandläggare 2

15. Arbetsmarknadsåtgärder ,Verksamhetschef

16. Destination arbete, Enhetschef

3

17. Ingelsta Praktikcenter, Enhetschef

18. Utvecklingsenheten, Enhetschef

19. Norrköpings Ungdomsboende, Enhetschef

20. Praktiksamordningen, Samordnare

21. Navigatorcenter, Arbetskonsulent

22. Navigatorcenter, Projektledare 1 från Sensus

23. Navigatorcenter, Projektledare 2 från Sensus

24. Navigatorcenter, Coach/handledare/utbildare från Sensus

25. Jobbfokus, Socialsekreterare

26. Jobbfokus, Bidragshandläggare

27. Efter plugget, Arbetskonsulent 1

28. Efter plugget, Arbetskonsulent 2

29. Feriesamordningen, Samordnare

30. Flitresursen, Arbetskonsulent

31. Framtidsfokus, Utbildare,

32. Nuevo, Projektledare/Vägledare

33. Språkträning, Arbetskonsulent

34. Unga föräldrar, Arbetskonsulent

35. Unga föräldrar, Projektledare från Sensus

36. Second chance school 20 – 24, Kurator

37. Second chance school 20 – 24, Arbetskonsulent

38. Second chance school 20 – 24, Samordnare

39. Ungdomshälsan, Kurator

40. Vägledningscentrum, Studie- och yrkesvägledare

41. Ungdomstrainee, Arbetskonsulent 1

42. Ungdomstrainee, Arbetskonsulent 2

43. Communicare, Projektledare Jobbcollege

44. Communicare, Coach 1, Jobbcollege

45. Communicare, Coach 2, Jobbcollege

46. Unga jobb Östergötland, Projektledare

47. Unga jobb Östergötland, Praktikant

48. Arbetsmarknadskontoret, Förvaltningschef

Enhetschefen för enhet II inom ekonomiskt bistånd har inte intervjuats, då den befattningen

stod vakant under materialinsamlandet. Under de första intervjuerna var kunskapen om

kommunens organisation, dess verksamheter och arbetsmetoder inom området hos

projektledaren begränsad. I det läget blev intervjumetoden att låta informanten fritt berätta om

sin verksamhet. Intervjuerna blev ofta långa och berörde många olika frågor, allt från hur den

aktuella verksamheten fungerade, till hur verkligheten kunde te sig, eller borde vara. Allt eftersom

intervjuerna blev fler utkristalliserade sig ett par ämnen och frågeställningar som nästan varje

4

informant återkom till. För att säkerställa att dessa ämnen inte glömdes bort under resterande

intervjuer, framställdes en ämneslista inför varje ny intervju. På så sätt har de senare intervjuerna

varit mer styrda än de inledande. Trots detta har det lämnats mycket utrymme för fri reflektion

även under de senare intervjuerna. Några av intervjuerna blev så omfattande att de fick fortsätta

vid ett senare tillfälle, några tog tre möten innan de kändes klara. Vid några av intervjuerna har

mer än en person varit närvarande, och några har kompletterats i efterhand över telefon. Vid

varje intervju gjordes noggranna anteckningar som sedan skrevs rent. Materialet har kodats, dvs

det har fragmentiserats och åter sammanställts utifrån ofta återkommande teman och

frågeställningar. All personal har inte blivit intervjuade och alla åsikter och ämnen har inte

fångats. Trots det kan materialet antas ge en trovärdig bild av både organisation och

verksamheter.

Den forskning som omnämns, eller hänvisas till, är av begränsad omfattning, då det inte har

funnits utrymme för en systematisk sökning efter forskningsresultat i anknytning till de ämne

rapporten avhandlar. I det följande kommer olika begrepp att användas när de som söker

ekonomiskt bistånd och som är aktuella för kommunens stöd och krav åsyftas. Framförallt

kommer arbetet att alternera mellan ”klient ”, ”brukare” samt ”deltagare”.

Disposition Kartläggningen börjar med en förteckning över de verksamheter och projekt som är aktuella

för arbetet. Efter detta ges en statistisk översikt med en kort presentation av statistik kring

arbetslöshet och beroendet av ekonomiskt bistånd hos ungdomar i Sverige respektive

Norrköping. Sedan påbörjas analysen av vad som framkommit under intervjuerna. Det första

som diskuteras är vilken ungdom det är personalen möter i sitt arbete, varpå arbetet går vidare att

titta på hur myndigheternas verksamhet är uppbyggd och fungerar. Först ut är

Arbetsförmedlingen. Arbetsförmedlingens verksamheter är inte lika omfattande undersökta som

de kommunala verksamheterna och åtgärderna är. En anledning till obalansen ligger i att Uppdrag

ungdom har begränsade möjligheter att påverka Arbetsförmedlingens arbetssätt, som bygger på

statliga direktiv. Dessutom har den tid som uppdraget gett till förfogande visat sig inte medge en

djupare granskning av både Arbetsförmedlingens verksamheter och de olika åtgärder och insatser

som den kommunala organisationen erbjuder. Det visade sig också vara svårt att få fram

uppgifter kring vad den så kallade jobbgarantin för ungdomar innehåller i praktiken, under den

tid som fanns att ta i anspråk. Sammanvägt med att den kommunala personalen upplevde att

samarbetet med Arbetsförmedlingen fungerat bra, medan de haft mer att säga om de övriga

verksamheterna, har gett att kommunens åtgärder fått ett visst företräde framför

Arbetsförmedlingens.

Efter Arbetsförmedlingens avsnitt granskas kommunen, genom de olika enheterna inom

ekonomiskt bistånd samt arbetsmarknadsåtgärder. Efter detta visas på hur utbudet av åtgärder

upplevs och hur samarbetet inom dessa och mellan myndigheter, organisationer fungerar. Här får

även en snabb titt på hur mångfalden hanteras plats. Därpå tas två metoder som används inom

5

arbetsmarknadsåtgärderna upp för granskning. Nästa kapitel är en slutdiskussion som rör sig

kring några av de frågeställningar som blivit aktuella med anledning av resultaten ovan. Slutligen

lämnas några rekommendationer inför det fortsatta arbetet.

Verksamheter i den arbetslöse ungdomens tjänst

Presentationerna nedan bygger på vad personal berättat om organisationer och insatser, och

inte på verksamhetsbeskrivningar, beredningsärenden eller andra formella dokument. Föst

presenteras större organisationer, myndigheter samt kommunen och dess olika enheter och

kontor. Därpå berättas det om vad Arbetsförmedlingen kan erbjuda ungdomar varefter det följer

en förteckning över de olika arbetsmarknadsåtgärderna. Efter några av rubrikerna nedan återfinns

en förkortning. Den förkortningen kommer ofta att användas, när det i den följande texten

kommer att refereras till verksamheten.

Samordningsförbundet Östra Östergötland (SamÖ)

Samordningsförbundet Östra Östergötland är en organisation för finansiell samordning

mellan Norrköpings, Söderköpings och Valdemarsviks kommuner. Även Arbetsförmedlingen,

Försäkringskassan och Landstinget i Östergötland ingår i samarbetet. Förbundet arbetar med att

finansiera olika projekt inom rehabilitering, i syfte att förbättra individers anställningsbarhet.

Målgruppen för insatserna de finansierar är personer mellan 20-64 år som uppbär offentligt stöd.

Arbetsmarknadskontoret (AMK)

Arbetsmarknadskontoret förvaltar myndighetsutövningen av det ekonomiska biståndet inom

kommunen, samt anordnar arbetsmarknadsåtgärder. Förvaltningen är uppdelad i två

verksamheter, dels Ekonomiskt bistånd, dels Arbetsmarknadsåtgärder.

Arbetsmarknadsåtgärder (AMÅ)

Arbetsmarknadsåtgärder är en verksamhet inom AMK som bland annat administrerar och

utför åtgärder för de personer som söker ekonomiskt bistånd. AMÅ är uppdelat i tre enheter,

Utvecklingsenheten, Destination arbete och Ingelsta Praktikcenter.

Ekonomiskt bistånd (EB)

Idag ligger myndighetsutövningen kring bedömning och utbetalning av ekonomiskt bistånd

under arbetsmarknadskontoret, och är uppdelad i tre enheter; mottagningen, enhet II och enhet

III. På mottagningen tas alla nya ansökningar emot. Handläggaren gör en grundutredning, bla

görs en bedömning kring hur längre klienten tros vara i behov av ekonomsikt bistånd. Är klienten

arbetsför har kommunen rätt att ställa krav på kompetenshöjande insatser som motprestation för

det ekonomiska biståndet. Om handläggaren tror att den sökande ungdomen kommer att behöva

en längre tids ekonomiskt stöd, och har arbetsförmåga, skickar hon/han ärendet vidare till enhet

II. På enhet II har man några speciella ungdomshandläggare. Här är tanken att handläggarna ska

6

arbeta med kartläggningar av ungdomens livssituation och behov, samt föra motivationshöjande

samtal i syfte att motivera ungdomen att påbörja en insats. Om ungdomen däremot inte är

arbetsför ska ärendet skickas till enhet III. Anledningen till att man inte bedöms som arbetsför

kan bero på saker som sjukdomar, funktionshinder, att ungdomen är föräldraledig eller enbart

söker utfyllnad då lön eller andra ersättningar inte räcker till. På enhet III har man inte speciella

ungdomshandläggare, men däremot två handläggare som tar över ärendet för alla de ungdomar

står i kö till, eller blir placerade på, insatsen Nuevo (se nedan). Handläggarna på enhet III arbetar

också med motiverande samtal, och bedömningar kring vad som kan krävas för att personen ska

kunna stå till arbetsmarknadens förfogande i framtiden.

Ekonomiskt bistånd ska enligt planeringen arbeta med att motivera ungdomar till en insats

och anvisa klienten dit. Ungdomen är även anvisad till att vara inskriven på Arbetsförmedlingen,

om inga hinder finns. Man kan söka ekonomiskt bistånd från det man fyller 18 år. Går ungdomen

fortfarande i gymnasiet är föräldrarna försörjningsskyldiga till han eller hon fyllt tjugoett år.

Utvecklingsenheten (UE)

Utvecklingsenheten administrerar olika former av anställningar med stöd, som

lönebidragsanställning, trygghetsanställning, offentligt skyddad anställning mm. Arkivdata och

KomJobb är exempel på insatser man genomgår i olika stadier av anställningsstöd. Till dessa

krävs att man varit mycket långvarigt arbetslös, utförsäkrad, eller i annan mycket utsatt position i

förhållande till arbetsmarknaden. Inte många unga har hunnit hamna där. Under UE ligger

organisatoriskt projekt och verksamheter som Nuevo, Unga föräldrar, Ungdomstrainee,

Arkivdata, KomJobb samt lönebidragsanställningar.

Ingelsta Praktikcenter (IPC)

Ingelsta Praktikcenter är organisatorisk ram för många verksamheter, som exempelvis

Praktiksamordningen och Rehabresurs. IPC fungerar också som en fysisk arena där

långtidsarbetslösa personer kan få genomföra olika typer av praktik eller arbetsträning. Här finns

Myrornas lager där brukaren kan få jobba med sortering och lagerhantering. Man kan få arbeta i

kök, med städ eller med underhåll och service, allt beroende på vilken åtgärd man är i. Brukaren

får här träna på att ta instruktioner, passa tider och kunna ta kritik. Det finns i vissa insatser även

möjligheter till teoretiska inslag.

Arbetsförmedlingen (AF)

Arbetsförmedlingen är organiserat i tre kontor, med vardera fem till sex

ungdomshandläggare. De arbetar med företagskontakter, jobbmatchning, rekryteringsträffar,

lägger upp handlingsplaner och erbjuder coachning och seminarier mm. Ungdomen börjar med

skriva in sig, få en ungdomshandläggare och delta i ett planeringssamtal under vilket en

handlingsplan för det fortsatta jobbsökandet läggs upp. De tre första månadernas arbetslöshet

innehåller krav på att aktivt söka jobb, samt erbjudandet om att få en jobbcoach.

Arbetsförmedlingen har inte insyn i hur ofta coach och ungdom träffas eller hur coachningen går

7

till. Ungdomen kan däremot fortfarande bli kallad att gå på rekryteringsträffar och blir matchad

mot inkommande jobb. Efter tre månader kan ungdomen bli inskriven i den så kallade

”jobbgarantin för ungdomar”. Inom garantin kan ungdomen bli erbjuden praktik, vissa

utbildningar, eventuella utredningar samt få tillgång till övrigt stöd som Arbetsförmedlingen har

möjlighet att ge.

Destination arbete (DA)

Destination arbete är en kommunal arbetsmarknadsåtgärd, främst till för personer med olika

typer av ekonomiskt bistånd, i åldrarna 16-65 år. Här får klienten träffa en arbetskonsulent som

bedömer i vilken insats klienten hör hemma. Under DA ligger organisatoriskt projekt som Efter

Plugget, Jobbcollage, Flitresursen, Språkträningen, Navigatorcenter och Feriesamordningen. DA

kan anvisa vidare till dessa eller andra verksamheter inom den kommunala organisationen, som

t.ex. praktik på IPC. DA har också ett eget basutbud som innehåller arbetsmarknadscoachning,

CV-skrivning mm.

DA skapades för att fungera som en ingång till övrig arbetsmarknadsverksamhet. Man ville

inom organisationen utveckla och förstärka kommunikationen mellan de olika verksamheterna

och enheterna genom Destination arbetes tillkomst. Här skulle en detaljerad kunskap kring alla

åtgärder, insatser och metodutvecklingsverksamheter finnas.2 Genom att ha ett litet antal klienter

per arbetskonsulent skulle en professionell bedömning kunna ges. Arbetskonsulentens uppgift är

att stötta individen att göra sin egen handlingsplan. Medan EB skulle ansvara för motivationen till

insatsen skulle DA motivera inom insatsen.

Efter plugget

Efter plugget är ett projekt inom Uppdrag Ungdom. Det riktar sig till de ungdomar som

sommaren 2010 avslutade eller hoppade av gymnasiet och sökte ekonomiskt bistånd. Det har

tidigare visat sig att många ungdomar har svårt att klara av att leva upp till Arbetsförmedlingens

krav under de tre första arbetslösa månaderna. Syftet med Efter plugget var därför att stötta

ungdomarna genom att ge dem daglig sysselsättning. På så vis skulle de hållas aktiva och

därigenom inte bli utskrivna från AF innan jobbgarantin för ungdomar kunde påbörjas. Efter

plugget använde sig av gruppverksamhet utan individuellt fokus. Ungdomarna gick igenom DAs

basutbud, varpå de gick ut i en tremånaders lång praktik. Praktikplatserna skulle de gärna hitta

själva, annars blev de placerade på IPC. Projektet är kortvarigt och hade vid tillfället för intervjun

inte pågått mer än någon vecka.

Feriesamordningen

Feriesamordningen är en kommunal satsning som varje år erbjuder ett visst antal

sommarjobb till ungdomar som har sommarlov från sina gymnasiestudier. Några platser är vikta

till ungdomar från särskolan, till ensamkommande flyktingbarn och några få till vuxenstuderande.

2 Norrköpings kommun, Förhandling enligt MBL & 11 angående organisation av arbetsmarknadsåtgärder, Avn-2008.2812

8

För att bli aktuell för ett av jobben måste ungdomen genomgå en ansökningsprocess, med

skriftlig ansökan och intervju. Sommarjobben är på kommunala arbetsplatser eller på Stadium

sportscamp. Det finns också ett antal platser på föreningar, som Arbis Teater eller på företag som

Scandiateatern.

Flitresursen

Här har motiverade ungdomar som går på SFI med introduktionsersättning möjlighet att

delta i en annorlunda typ av språkträning. Man läser SFI enbart med andra ungdomar, i liten

grupp. Ungdomarna har varje vecka tre dagar med språkundervisning och två dagar i praktik.

Praktiken har som syfte att fungera som språkträningsplatser och inte som regelrätta

praktikplatser. På schemat står även hälsa, och framöver ska också samhällsinformation ges. Man

har vid intervjutillfället ett eventuellt framtida samarbete med Ebersteinska gymnasiet under

utformning.

Jobbcollege

Jobbcollege är ett ESF-projekt (Europeiska Social Fonden) som drivs av organisationen

Communicare. Projektet erbjuder kommunen en daglig verksamhet för ungdomar på ekonomiskt

bistånd. Ungdomarna som blir anvisade hit är sådana som inte klarar kraven från AF. Man

arbetar i grupper, har föreläsningar, jobbar med personlig utveckling, har individuella samtal,

pratar politik, gör studiebesök mm. Coacherna som håller i arbetet poängterar att det ska inte

kännas som en åtgärd, och inte heller som skolan. Man pratar mycket om det egna

entreprenörskapet, om att se sig själv som ett företag och att hitta sitt eget ansvar.

Jobbfokus

Jobbfokus är ett metodutvecklingsprojekt finansierat genom SamÖ. Metoden som ska

utvecklas är handläggningen av ekonomiskt bistånd på enhet II. Två socialsekreterare från

enheten jobbar i projektet, som delar lokal med en kommunal studie- och

yrkesvägledningscentral. Metoden som prövas är att ge mer tid till varje klient genom att ha färre

klienter än på EB. Man har en öppen mottagning med drop-in tider istället för telefontider. Man

har en egen handläggare på AF, som bara jobbar med dessa klienter. Metoderna man använder är

kartläggning, samtal med ungdomarna och trepartsamtal tillsammans med AF inför den fortsatta

planeringen. Eftersom projektet är ett metodutvecklingsarbete förändras det allt eftersom det

pågår. Från början var målgruppen ungdomar utan någon känd problematik som varit arbetslösa

längre än tre månader. Det visade sig däremot att dessa ungdomar inte dök upp och man antog

hypotesen att de antagligen klarade sig själva. Målgruppen omformulerades då till att vara aktivt

arbetssökande ungdomar, som misslyckats med att bli kvalificerade för jobbgarantin för

ungdomar.

9

Jobbspånargruppen och Jobbjakten

Inom Navigatorcenter (se nedan) arbetar en projektledare från studieförbundet Sensus, med

en metod som kallas Jobbspånargruppen och Jobbjakten. Ungdomarna i Jobbspånargruppen är

ännu inte anställningsbara men har viljan till förändring. Gruppen träffas en gång i veckan

tillsammans med en ledare från Sensus. Man arbetar med lösningsfokuserade gruppsamtal, med

förhållningssätt till arbete och privatliv, attityder och självkänsla. Det kan handla om små

beteendemönster som kan behöva ändras på, som att äta frukost, vad frukosten ska bestå av eller

att rensa klädkammaren. Målet är att ungdomarna ska ut i samhället och börja nätverka. När

ungdomen känner sig redo för Jobbjaktsgruppen går man vidare dit. Jobbjakten innebär att

ungdomarna gör företagsbesök. De knackar dörr, kvarter efter kvarter. Besöken syftar till att

kartlägga arbetsplatsen och få företagaren att berätta om sitt företag. Det kan under intervjun

framkomma att företaget har ett arbetstillfälle eller framtida rekryteringsbehov. Då tar man

informationen med sig tillbaka för att hitta lämplig kandidat i jobbjaktslagen att presentera för

företaget. Man skapar under detta arbete en stor kunskap om arbetsmarknaden och skaffar

kontakter och nätverk för framtiden.

Navigatorcenter (NC)

NC har varit ett samverkansprojekt mellan kommunen och Sensus studieförbund. De vill

täcka in många uppgifter i sin verksamhet. Verksamheten är förlagd i Sensus lokaler, där en

arbetskonsulent från kommunen och en projektledare från Sensus arbetar, samt projektledaren

för Jobbjakten. Målet med verksamheten är att ungdomen ska nå arbete, studier eller annan

sysselsättning som ger egen försörjning. Till NC kan ungdomar komma från olika håll. De kan

vara anvisade från EB, från DA, de kan komma från AF eller från socialtjänsten. De kan också

komma på frivillig väg utan övrig kontakt med myndigheter. På NC finns ingen daglig

verksamhet, utan istället är verksamheten koncentrerad till individuella samtal för vägledning,

kartläggning och planering. Tanken är att alla ungdomar som blir aktuella på NC ska få hjälp

vidare till för dem rätt åtgärd, stödverksamhet, utbildning eller kontakt. Arbetskonsulterna på NC

har därför en stor uppgift i att känna till och ha överblick på alla åtgärder, insatser och

möjligheter som erbjuds ungdomar. En viktig del i NCs arbete är att fungera som ett nav i ett

brett nätverk av ungdomsaktörer inom kommunen. Dessutom har de försökt att få mandat för

att arbeta praktiskt med det kommunala uppföljningsansvaret, men har inte fått någon respons på

förslaget, berättar enhetschefen för DA.

Sensus beviljade medel för deltagande i NC har under september tagit slut. Sensus påbörjade

en ny ansökningsprocess i syfte att fortsätta sin medverkan i verksamheten, men då enhetschefen

för DA inte kunde garantera att kommunen fortsätter driva NC har Sensus dragit tillbaka sin

ansökan.

Nuevo

Nuevo är ett metodutvecklingsprojekt i samverkan mellan Norrköping, Uppsala, Eskilstuna,

Västerås och Örebro. Projektet är finansierat genom ESF och Örebro kommun är projektägare.

10

Det är en verksamhet för arbetslösa ungdomar som står väldigt långt bort från arbetsmarknaden

och är långtidsberoende av ekonomiskt bistånd eller har aktivitetsstöd från AF. Ungdomarna har

ofta inget slutbetyg från gymnasiet, de har mycket psykiska sjukdomar, medicinering, dålig

självkänsla, de har varit utsatta för övergrepp eller bär på trauman av olika slag. De är också ofta i

behov av utredningsstöd. De har inte klarat tidigare åtgärder eller inte blivit kvalificerade för

ungdomsgarantin. Deltagandet ska mynna ut i praktik, utbildning eller jobb. På Nuevo får

ungdomarna daglig individuell- såväl som gruppträning, stresshantering, själkänsloövningar,

initiativträning och exponeringsträning. Man erbjuder psykologkontakter och i viss mån även

utredningar för diagnoser. Man kan också erbjuda vissa utbildningar. Ledarna följer ibland med

ungdomar till andra myndigheter och praktikplaster. Nuevo utvärderas av en forskare från

Mälardalens högskola.

Praktiksamordningen

Inom arbetsmarknadskontoret har allt arbete med praktikplatser samlats på ett ställe som

kallas Praktiksamordningen. Här arbetar man med alla typer av praktikplatser som kommunen

genom arbetsmarknadskontorets administrerar. När arbetskonsulenter eller annan personal inom

kontorets verksamhetsområden vill placera en ungdom i praktik, alternativ anta en praktikant i

sitt arbete, ska hon/han vända sig hit.

Second Chance School 20-24 (SCS 20-24)

SCS 20-24 är ett projekt som vid årsskiftet 2010/2011 övergår till att bli en permanent

verksamhet under arbetsmarknads- och vuxenutbildningsnämnden, med ekonomiskt stöd från

SamÖ. SCS 20-24 vill inte bli kallad eller uppfattad som en skola, utan som en hybrid där målet

och fokus är arbetsmarknaden. Målgruppen för SCS 20-24 är långtidsarbetslösa ungdomar i

åldern mellan 20 och 24 år, som inte har fullgjort gymnasiet, eller som inte har slutbetyg med

fullständigt betygsdokument. Ungdomen söker sin plats i verksamheten och blir intervjuad innan

antagning. Verksamheten går ut på att ungdomen varje vecka alternerar mellan att läsa kurser i

skolan och att vara ute på en arbetsplats, på en så kallad utbildningsplats. Utbildningsplatserna

ska matcha ungdomens egna önskemål om yrke, vilket kombineras med att man arbetar med

yrken som inte finns inom de ordinarie rekryteringsvägarna, som t.ex. isolerare inom ventilation,

glasmästare och däckmontör. På SCS 20-24 arbetar man mycket med att skaffa och upprätthålla

företagskontakter. Det finns möjlighet att läsa upp skolbetygen, även om i stort sett ingen väljer

att göra det. Istället läser de livskunskap och arbetsmarknadskunskap, ekonomi mm. Varje elev

har en utbildningsplan som innehåller mätbara faktorer som följs upp både på arbetsplatsen och

i skolan. Utbildningsplanen ligger till grund för när ungdomen kan bedömas som färdig varpå ett

utbildningsbevis erhålls.

Språkträningen

Språkträningen är en visstidsverksamhet fram till november 2010, då nytt beslut ska tas om

en eventuell fortsättning. Verksamheten vänder sig till invandrare som av någon anledning inte

11

klarar av SFI-studierna, och som anvisas hit av EB. Anledningen till deltagarnas behov behöver

inte vara ett verkligt misslyckande avseende språket, utan det kan ligga i att de har svårt att vara i

grupp pga trauman eller släktproblematik, att de vill bära slöja eller annat. De får individuell

språkträning i samband med praktik på IPC, där också en del av undervisningen sker. En gång i

veckan får de ett individuellt samtal, och en gång i veckan deltar man i en gruppverksamhet.

Förutom ett undantag på 19 år är de yngsta deltagarna runt 28/29 år, trots att någon nedre gräns

inte satts.

Unga föräldrar

Verksamheten Unga föräldrar har varit ett samarbetsprojekt mellan Sensus och kommunen.

Den riktade sig till målgruppen unga föräldrar mellan 18 och 25 år, vars barn är mellan 0 och 6

år. Under tre års tid har projektledaren kämpat med verksamheten, men stött på olika typer av

problem, bla i ledningsdirektiv och uteblivna anvisningar. Under september fick projektledaren i

uppgift att arbeta fram ett förslag till förändrad verksamhet och målgrupp. Hon utreder behovet

av en liknande verksamhet för nyanlända föräldrar, oavsett ålder. Denna utvärdering beräknas

vara klar under november månad 2010.

Unga föräldrar bestod av tre delar. Den första riktade sig till föräldrarna och erbjöd

gruppverksamheter och individuella samtal. Hit kunde ungdomar anvisas från EB. Man arbetade

med folkhögskolepedagogik kring ett stärkande av individen, och individen i sin föräldraroll.

Målet var att deltagaren skulle gå vidare till arbete eller annan egen försörjning. Sensus höll i en

andra verksamhet som riktade sig till både barn och föräldrar, dit deltagare kunde komma

frivilligt. Verksamheten liknade studiecirklar och man ägnade sig åt färg och form, babysång,

uteaktivitet, barndans, matlagning mm. Det fanns också en verksamheter för nyanlända unga

föräldrar.

Unga jobb

Unga jobb är en satsning från privata näringslivet med syfte att utmana företag att erbjuda fler

arbetslösa ungdomar praktikplatser. Det är ett rikstäckande projekt, i vilket Unga Jobb

Östergötland ingår som länsprojekt. De har ett något annorlunda arbetssätt än riksprojektet,

bland annat har de en utvidgad målgrupp med ungdomar mellan 18-30 år. Under sommaren 2010

omvandlades projektet i Östergötland till ett ESF-projekt som inleddes med en mobiliseringsfas,

där ungdomar kartläggs. Man söker svar på vilka ungdomarna är, vad de gör och vilka behov de

har. Efter detta går man över i en genomförandefas där 200 ungdomar i praktik ska följas. De ska

få prova olika aktiviteter i samband med praktiken. Projektet ska skriva rapporter samt ta fram en

metodbok. Målsättningen är att metodutveckla praktikverktyget, få aktörer att samarbeta i frågan,

samt att implementera projektresultatet i ordinarie verksamheter och strukturer.

Norrköpings Ungdomsboende

Ungdomsboendet ligger inom socialtjänstens ramar, men fick trots detta ett besök tidigt i

kartläggningens arbete, innan avgränsningen mot socialtjänstens verksamheter var tydligt uttalad.

12

Till Norrköpings ungdomsboende kommer ungdomar mellan 17 och 20 år. Det är ungdomar

som inte längre kan bo hemma, och ännu inte klarar ett eget boende. Anledningen till att man

inte längre kan bo hemma kan bero på att föräldrarna har övergivit ungdomen, att föräldrarna

inte kan tillgodose barnets behov eller att ungdomen har en problematik som inte föräldrarna

längre kan handskas med. Många ungdomar är också på väg tillbaka från tvångsvård.

Verksamheten handlar i första hand om att träna det vardagliga livet med dygnsrytm, städning

och matlagning mm, dvs att träna inför ett vuxet självständigt boende. Försörjning har ungdomar

från socialkontoret. Först i ett andra skede går man vidare mot att rusta för att klara egen

försörjning, då det så småningom kan bli aktuellt med ekonomiskt bistånd.

Ungdomshälsan

Ungdomshälsan är en permanent verksamhet i samarbete mellan kommunen, landstinget och

RFSL. Målgruppen är ungdomar med lättare depressioner, eller ungdomar i behov av

gynekologisk kontakt. Här får ungdomen kostnadsfria, kurativa samtal, max tolv samtal per

ungdom. Tyngre problematik, som utredningsbehov, medicinering diagnoser mm hänvisas till

BUP eller vuxenvården. Ungdomen kan få gynekologisk undersökning, som får ta högst 15 min

per besök. Man får hjälp med preventivmedel, undersökning och graviditetstest. Man kan få

STD-undersökning i förebyggande syfte, dvs vid ”lätt misstanke”. Under hösten ska NC börja

med att tillbringa 45 min i veckan i Ungdomshälsans lokaler.

Ungdomstrainee

Ungdomstrainee är ett sexmånadersprojekt som ingår i Uppdrag Ungdom. Projektet riktar sig

till ungdomar som är arbetslösa och uppbär ekonomiskt bistånd. Deltagarna börjar med en

månads introduktion under vilken man pratar om arbetsmarknadskunskap, entreprenörskap, får

facklig information och lär sig om personlig marknadsföring. Efter denna inledande månad ska

ungdomarna ut på arbete i form av en traineeplats i ett halvår. Arbetet de får är så kallat

Nystartsjobb som beviljas från Arbetsförmedlingen. Det är kommunen genom

Utvecklingsenheten som är arbetsgivare oavsett inom vilken bransch deltagarna jobbar. De får

avtalsenlig lön. Inom projektet ska det mätas inte bara hur många som får jobb eller går vidare till

studier, utan även om den egenupplevda hälsan och välbefinnandet hos deltagarna är bättre efter

åtgärden än innan. Även Ungdomstrainee är ett kortvarigt projekt som under intervjun är alldeles

nystartat.

Översikt För att få någon form av överblick över de olika åtgärderna följer här en uppställning av

några av dem i en tabell. Endast sådana åtgärder dit ungdomarna kan bli anvisade är med i

uppställningen. Som exempel kan nämnas att IPC inte är med, trots att ungdomar kan finnas på

plats. De är dock på IPC som deltagare i någon form av åtgärd, exempelvis Språkträningen eller

praktik genom DA eller Efter plugget. Uppgifterna i tabellen är insamlande under perioden maj

13

till oktober 2010. I tabellen kan utläsas om åtgärden är en tillfällig verksamhet, som exempelvis

metodutveckling inom ordinarie verksamhet, eller projekt (kolumn T). I kolumn V syns om det

är en varaktig verksamhet. Vidare redovisas vem som är huvudman för verksamheten samt vilken

åldersgrupp som får delta. I kolumnen kallad Antal redogörs för hur många ungdomarna är, och i

den sista kolumnen uppges i procent hur stor andel av deltagarna som är ungdomar.

Tabell 6 Översikt åtgärder 2010

Åtgärd

T V Huvudman Ålder Antal %

Arkivdata

X

AMK

18-64

1

1,6

Destination Arbete

X

AMK

16-65

87

35

Efter Plugget

X

AMK

ca 18-24

21

100

Feriesamordningen

X

AMK

ca 17-19

319

100

Flitresursen

X

AMK

20-24

15

100

Jobbcollege

X

AMK

18-25

40

100

Jobbfokus

X

AMK

18-24

70-80

100

Jobbgaranti för

ungdomar

X

Arbetsförmedlingen

16-24

624

100

Jobbjakten +

Jobbspånargruppen

X

Sensus

16-24

11

100

KomJobb

X

AMK

18-64

5

2,8

Navigatorcenter

X

AMK

(tidigare delat med Sensus)

16-24

21

100

Nuevo

X

AMK

18-29

35

100

SCS 20-24

X

AMK

(tidigare SamÖ)

20-24

40***

100

Språkträning

X

AMK

ingen

gräns

1

*

Unga Jobb

X

Östsam

18-30

8

100

14

Åtgärd

T V Huvudman Ålder Antal %

Ungdomsboendet

X

Socialkontoret

16-24

35

100

Ungdomshälsan

X

Landstinget

upp till

25

**

100

Ungdomstrainee

X

AMK

20-25

15

100

Unga föräldrar

X

AMK

18-24

0

100

* ingen uppgift

** svårt att uppskatta

*** SCS har 40 årsplatser. Platserna besätts av olika ungdomar, i takt med att de avslutas pga

jobb, studier eller annan orsak.

Statistik

Den första frågan som måste avhandlas för att kunna komma vidare handlar om vilka de

ungdomar är som blir aktuella för samhällets åtgärder. Därför följer här en kort statistisk

överblick där siffror jämförs mellan Norrköping och landet i stort. Först redovisas statistik över

arbetslösa ungdomar, inskrivna på Arbetsförmedlingen, sedan ungdomar som sökt ekonomiskt

bistånd. Detta har jämförts med motsvarande statistik för hela landet. I tabell 1 visas hur många

ungdomar som bor i Sverige respektiver i Norrköping. Siffrorna är hämtade från SCSs

befolkningsstatistik och avser augusti 2010.

Tabell 1 Antal folkbokförda ungdomar i åldern 16-24 år aug 2010

Antal % av totalbefolkningen

Sverige 997 575 10,6

Norrköping 16 384 12,6

Arbetslöshet

Siffrorna för hur hög arbetslösheten är bland ungdomar i landet skiljer sig åt beroende på om

ungdomar som är heltidsstuderande räknas in i statistiken för arbetslösa eller inte. Statistiska

centralbyrån har anpassat sig till EU och FN-organets ILO:s regler och inkluderar

heltidsstuderande ungdomar i sin statistik.3 Arbetsförmedlingens siffror för arbetslöshet är lägre

än i SCB: s arbetskraftsundersökningar, vilket beror på att de bland annat inte räknar in 3 SCB, Arbetsmarknads- och utbildningsstatistik 2010:1, Principiella grunder för Arbetskraftsundersökningarna (AKU) och

arbetsmarknadsstatistiken, www.scb.se, 2010-10-01

15

heltidsstuderande ungdomar, så till vida de inte är inskrivna som arbetssökanden på

Arbetsförmedlingen.4 I tabell 2 redovisas ungdomarnas arbetslöshet i riket, och i tabell 3 syns

motsvarande siffror för Norrköpings kommun. Procentsatsen visar på hur stor andel som är

arbetslösa inom ungdomsgruppen 16-24, och inte mot den totala arbetslöshetssiffran för hela

befolkningen. De arbetslöshetssiffror som presenteras nedan har hämtats från

Arbetsförmedlingens hemsida över månadsstatistik och avser augusti månad 2010.5

Tabell 2 Arbetslösa ungdomar i Sverige 16-24 år, aug 2010

Totalt % Män Kvinnor

Inskrivna

arbetslösa

144 570 14,5 79 635 64 935

Öppet arbetslösa 56 264 5,6 31 276 24 988

I program 43 998 4,4 25 932 18 066

Tabell 3 Arbetslösa ungdomar i Norrköping 16-24 år, aug 2010

Norrköping Totalt % Män Kvinnor

Inskrivna

arbetslösa

2362 14,4 1288 1074

Öppet arbetslösa 1000 6,1 538 462

I program 706 4,3 403 303

Ekonomiskt bistånd

Nedan i tabell 4 redovisas statistik för hur många i åldern 16-24 år som under augusti 2010

har ansökt om ekonomiskt bistånd i Norrköpings kommun. Siffrorna avser antalet beslutshushåll,

vilket innebär de hushåll som fått beslut angående en inlämnad ansökan om ekonomiskt bistånd,

oavsett utfall. Statistiken visas uppdelat på de tre enheterna inom ekonomiskt bistånd.

Introduktionsersättning för flyktingar ingår inte.6

Tabell 4 Beslutshushåll på ekonomsikt bistånd, ålder 16-24 år, aug 2010

Antal sökande ungdomshushåll Män Kvinnor

Mottagningen 70 - -

Enhet II 433 - -

Enhet III 189 - -

Totalt 692 304 388

4 AMS, Faktaunderlag till månadsstatistiken för augusti 2010 arbetsförmedlingen, www.ams.se 2010-10-01

5 AMS, Månadsstatistiken för augusti månad 2010, www.ams.se 2010-10-01

6 Norrköpingskommuns Individ-, Familje- och Omsorgsverksamhets system, 2010-10-01

16

En person som kommer tillbaka efter ett uppehåll på sex månader registreras som nytt

ärende. Det betyder att man kan återkomma gång på gång, år efter år, utan att det ses som ett och

långvarig bidragsberoende.

I snitt söker 726 ungdomar i Norrköping ekonomiskt bistånd varje månad, och de söker i

genomsnitt bistånd under en period av 10 månader. Antalet långtidsberoende ungdomar i

Norrköping är i augusti 564 stycken, vilket innebär att de sökt ekonomiskt bistånd 10 av 12

månader. I tabell 5 redovisas antal ungdomar i hela landet som fått ekonomiskt bistånd. Dessa

siffror gäller till skillnad från ovan år 2009. De har jämförts med motsvarande siffror för

Norrköping under år 2009, och visas även som procent mot hela ungdomsgruppen.

Tabell 5 Ekonomiskt bistånd, ungdomar 16-24 år, 2009

Sverige7 % Norrköping8 %

Biståndmottagare 94 764 8,4 2339 13,9

Ålder

De i denna rapport undersökta arbetsmarknadsåtgärderna, projekten och verksamheterna har

många olika definitioner på i vilken ålder en person räknas som ungdom. Här följer några

exempel på åldersspann, 18-30, 16-24, 17-20, 16-25, 16-20, 20-24, 18-29, 18-24, 19-29 samt ingen

nedre gräns men upp till 25 eller 35 år.

Vem är ungdomen?

Innan frågan om de erbjudna arbetsmarknadsåtgärderna täcker behovet kan undersökas, bör

man veta vilken ungdomen är som söker sig till ekonomiskt bistånd och arbetsförmedlingen.

Därför ska informanternas bild av vilken ungdomen de möter i sin yrkesutövning presenteras här.

En bråkdel av alla ungdomar Informanterna är överens om att bilden som florerar i samhället av att ungdomar är lata och

asociala inte stämmer. Många av informanterna vill istället framhålla och poängtera att de allra

flesta ungdomar är optimistiska och sugna på att starta något, och på att komma igång med livet.

De tar sig in på arbetsmarknaden, är jobbklara och drivna. På Arbetsförmedlingen menar man att

ungdomar gärna vill ha ett jobb, problemet kan istället vara att de inte vet inom vilket yrke, och

att de ibland inte har realistiska mål. På ekonomiskt bistånds olika enheter påpekar informanterna

att de ungdomar som kommer dit är en bråkdel av alla ungdomar. Man menar också att även

bland dessa återfinns många som är motiverade och vill arbeta för en förändring av den egna

situationen.

Att det idag finns många ungdomar som saknar slutbetyg med samlat betygsdokument

konstaterar bland annat informanterna på Arbetsförmedlingen. Även inom EB är det tydligt att 7 Socialstyrelsens statistikdatabas, http://192.137.163.40/epcfs/index.asp?modul=seb, 2010-10-01

8 Norrköpingskommuns Individ-, Familje- och Omsorgsverksamhets system, 2010-10-01

17

många ungdomar har ganska dåliga betyg, eller inget slutbetyg alls. Arbetsförmedlare 1 menar att

många ungdomar är pluggtrötta, och en del inte ens söker till gymnasiet eftersom de känner att

det är för mycket plugg och teori. På Jobbfokus säger socialsekreteraren att det är oerhört vanligt

med läs- och skrivsvårigheter.

Det finns en grupp ungdomar som i stort sett alla informanter återkommer till och som man

är överens om har ökat i antal. Gruppen kallas ”gråzonsungdomar” eller ”mellangränsungdomar”. Den

är svår att definiera, den uppges bestå av ungdomar som av olika anledningar hamnar utanför,

eller mellan, de flesta stödinsatserna i samhället. Tidigare kunde dessa ungdomar få

okvalificerade yrken som inte längre finns. Dessa ungdomar beskrivs som inte färdiga för

arbetslivet. Informanterna berättar också att det inte från början är tydligt vilka ungdomar det

gäller. Det blir tydligt allteftersom ungdomen misslyckas i den ena stödinsatsen efter den andra.

Informanterna berättar om ungdomar som är lågbegåvade utan att vara särskoleelever, de berättar

om ungdomar som har dåligt självförtroende, är omogna och omotiverade. De uppger också att

det har blivit vanligt med ungdomar med mycket dåligt minne, och att de har anledning att

misstänka att många ungdomar har aspergers syndrom eller andra neuropsykiatriska sjukdomar.

Det uppges finnas ungdomar som inte inser att de har några problem, samt de som inte vill ha

någon hjälp. De finns också ungdomar som själva säger att de inte känner sig tillhöriga

någonstans. Mycket ofta uppges de också må psykiskt dåligt, med ångest, depressioner och

fobier. Överlag handlar det om ungdomar som är resurssvaga i fråga om nätverk, vänskap,

utbildning, ekonomi mm. Att dessa gråzonsungdomar finns är tydligt men att fånga och forma en

tydlig definition av gruppen med ledning av informanternas berättelser är svårt. Det är personer

som helt enkelt har inte passar i det nuvarande samhällets krympande normalitet, som

biståndshandläggare 2 på enhet II uttrycker det.

När informanterna talar om ungdomarnas hopp inför framtiden tecknas en dyster bild.

Ungdomshälsan menar att det är en skillnad mot för tio år sedan i att ungdomarna idag inte har

så mycket hopp om att vara, eller om att kunna bli, vuxna. Det är svårt att bryta sig loss och bli

vuxen om man måste bo hemma, vilket blir följden av att inte kunna försörja sig själv. Trots att

det finns så många valmöjligheter öppna för ungdomarna idag så vågar de inte pröva sig fram,

eftersom pressen att lyckas är så stor. På NC berättas att 80-90 % av ungdomarna känner

hopplöshet inför framtiden. På Jobbfokus håller man med och berättar att de ungdomar man

träffar nästan helt saknar både tankar och drömmar inför framtiden.

Inom kommunens verksamhet med ekonomiskt bistånd stöter man också på ungdomar med

problem som kriminalitet, missbruk och sociala problem vilket kräver kontakt med frivård,

landsting och socialtjänst.

Den sjuka ungdomen? En övervägande del av informanterna har vidrört ungdomars psykiska ohälsa, dess uttryck,

bakgrund och konsekvenser. Det finns en utbredd ohälsa hos de personer som söker ekonomiskt

bistånd, så även bland ungdomar, påpekar bland andra verksamhetschefen för EB. De är i dåligt

18

skick trots att de ofta inte är sjukskrivna. Arbetskonsulenten på Flitresursen menar att

ungdomarna ofta har mycket med sig i bagaget, och de som inte jobbar med de här ungdomarna

har svårt att förstå att man kan hinna bli rejält sargad redan som ung. Många informanter uppger

att ungdomarna mår sämre idag än tidigare, samtidigt som den psykiska ohälsan har krupit ner i

åldrarna.

Det kan skönjas två olika typer av psykisk ohälsa i informanternas tal. Den första handlar om

att många ungdomar upplevs bära på misstänkta, och ibland diagnostiserade, neuropsykiatriska

funktionshinder. Alla informanter framhåller just neuropsykiatriska funktionshinder och

aspergers syndrom som en ökande faktor. Den andra ohälsan handlar om mer blandade

symptom. Informanterna nämner sociala fobier, ångestproblematik, psykosomatiska besvär och

depressioner, både djupare och lättare sådana. Medicinering förekommer ofta. Flera av

informanterna uppger att ungdomarna lider av dåligt självförtroende och dålig självkänsla. På

insatser som kommer ungdomen nära, som Nuevo och Ungdomshälsan, berättar informanterna

att det är väldigt vanligt med sexuella övergrepp i problematiken, och att ungdomen sällan har

kompisar eller vuxenkontakter som stöd. Det förekommer också att ungdomar haft

krigsupplevelser. Ungdomshälsan berättar att många av ungdomarna har suicidtankar. En del är

så dåliga att de tidvis behöver en god man till hjälp med att sköta ekonomi och liknande, enligt

uppgift från enhet III. Det framkommer i många av verksamheterna att många av ungdomarna

pga detta har svårt att klara ett vanligt, vuxet liv, med sociala kontakter och en dygnsrytm som

passar samhället. De tar bland annat inte hand om sin mathållning och hygienen i det egna

hemmet.

Projektledaren för Jobbcollege hävdar att det finns trender i hur ungdomar framställer sin

hälsa. Hon menar att de hittar på sina åkommor som en förklaring till varför de inte fungerar i

samhället och inte klarar av de krav på motprestationer som ställs. Just nu har de förklaringar

som social fobi och tvångstankar. I fråga om att hitta information om sitt påstådda handikapp är

ungdomen plötsligt fylld av engagemang och motivation, till skillnad från annars, menar hon. På

enhet III menar man att det kan vara så att ungdomar hittar på att de har DAMP eller social fobi.

Men det kan också vara så att idag talar ungdomarna om att de har problem, då det inte är lika

skamfyllt längre. Det finns också det motsatta, att de som har problem inte berättar om det. På

enhet II menar däremot båda informanterna att den psykiska ohälsa de stöter på med

depressioner, sociala fobier och tvångstankar i stor utsträckning baseras på intyg från läkare.

Även då ungdomarna inte har diagnostiserats menar informanterna att tillstånden inte är

påhittade. Informanterna på enhet II och projektledaren på Jobbcollage träffar samma grupp av

ungdomar, då enhet II anvisar ungdomarna till Jobbcollege. En informant menar att många

ungdomar har gjort en självdiagnos i ADHD eller DAMP, eftersom de sedan de var tre till fyra år

gamla har fått höra att de är besvärliga och har funktionshindret. Några av informanterna menar

också att en del av ungdomars stigande ohälsa och grundproblematik bottnar i ekonomisk

osäkerhet och i bristen på sysselsättning, medan några menar att det är framförallt de lättare

depressionerna som beror på arbetslösheten.

19

Sammanfattning Här har visats hur informanterna konstaterar att de allra flesta ungdomar är drivna,

engagerade och klarar sig bra på arbetsmarknaden. Inte heller alla arbetslösa ungdomar har behov

av ekonomiskt bistånd. Däremot är det bland arbetslösa ungdomar vanligt med avsaknad av

samlat slutbetyg från gymnasiet, och bland de ungdomar som hamnar på ekonomiskt bistånd är

det vanligt med en psykisk ohälsa som tar sig olika uttryck. Neuropsykiatriska symptom upplevs

av informanterna ha blivit mera vanligt. Alla informanter är däremot inte övertygade om

ungdomarnas psykiska ohälsa är utredd utan upplever den som påhittad.

Myndigheternas verksamhet

Det är näst intill omöjligt att ge en heltäckande och genomgripande bild av hur samarbete

och samverkan fungerar mellan olika aktörer i kommunen som jobbar för arbetslösa ungdomar.

Det är många som har i uppdrag att arbeta i frågan, exempelvis kommunala förvaltningar, kontor

och enheter. Det är arbetsförmedling, försäkringskassa, landsting, externa aktörer och tillfälliga

verksamheter och projekt. Mellan dessa finns en mängd beröringspunkter och både formella och

informella kontaktvägar för personlig såväl som organisatorisk informationsöverföring. Här ska

en beskrivning av detta, baserat på informanternas berättelser, presenteras.

Arbetsförmedlingens verksamheter får inte lika stort utrymme som de kommunala. Det beror

på att tiden inte medgett en djupare granskning av alla myndigheters verksamheter och

organisationsstrukturer. Detta projekt har begränsade möjligheter att påverka

Arbetsförmedlingens arbetssätt. Dessa faktorer, kombinerat med att informanter haft mer att

säga om de kommunala åtgärderna samt att det visat sig ligga svårigheter i att få fram uppgifter

om innehåll och tillvägagångssätt i coachning och jobbgarantin för ungdomar, har valet fallit på

att låta den kommunala organisationen få störst utrymme i rapporten. Därför granskas inte

Arbetsförmedlingens organisation avseende informationsflöde, internt samarbete, politisk eller

annan styrning.

Hos Arbetsförmedlingen Ovan beskrevs hur ungdomen börjar sin inskrivning i Arbetsförmedlingen med att få en

handlingsplan och ett erbjudande om coach i tre månader. Efter tre månader räknas ungdomen

som långtidsarbetslös, till skillnad mot vuxna som blir långtidsarbetslösa efter arton månader.

Ungdomen kan då bli inskriven i jobbgarantin för ungdomar. Det finns ungdomar som inte

lyckas med att uppfylla villkoren av att vara aktivt jobbsökande och de får inte gå in i garantin.

Arbetsförmedlare 1 menar att ungdomarnas misslyckande kan bero på att de har sociala problem,

de är omotiverade och omogna, har dåligt självförtroende eller är deprimerade. Arbetsförmedlare

2 berättar att när ungdomarna misslyckats med att bli inskrivna i garantin ett par gånger, frågar sig

Arbetsförmedlingen om det behövs mer stöd. Kanske görs en arbetspsykologisk undersökning,

och man för samtal med ekonomiskt bistånd på kommunen om ungdomen är aktuell där.

Arbetsförmedlare 1 berättar att de uppmuntrat ungdomar som har svårigheter och misstänkta

20

neuropsykiatriska hinder att vända sig till kommunen för att söka försörjningsstöd. På så vis

skulle ungdomen kunna få mer självbestämmande och utrymme än om de bara bor hemma.

Andra anledningar till att ungdomen inte når garantin kan vara att den får jobb eller går vidare till

studier.

Inom garantin har ungdomen sedan tillgång till en rad insatser, bland annat olika former av

praktikplatser, kortare arbetsmarknadsutbildningar, studiemotiverande insatser, samt en

fördjupad coachning. Den fjärde oktober 2010 var 740 ungdomar inskrivna i ungdomsgarantin,

av vilka 140 stycken deltog i en fördjupad coachning. Ytterligare siffror på vad ungdomar inom

garantin är upptagna med är svåra att få fram, uppger arbetsförmedlare 2. Inom jobbgarantin kan

ungdomen stanna i upp till femton månader.

Arbetsförmedlingen har som statlig myndighet ett företräde för sina arbetsmarknadsåtgärder

gentemot de kommunala. Därför säger arbetsförmedlare 1 att om kommunen under de första tre

månaderna sätter en ungdom i praktik, eller i övrigt har en planering för ungdomen, vill

Arbetsförmedlingen känna till detta och i viss mån vara delaktiga. De vill också när ungdomen

når ungdomsgarantin ta över ansvaret för praktiken pga försäkringsfrågor och liknande.

På Arbetsmarknadskontoret

Bedömningar, kartläggningar och motivationssamtal

Det framförs i intervjuerna mycket kritik mot tidsbristen som handläggarna och

socialsekreterarna på ekonomiskt bistånd arbetar under. Många informanter, från projekt och

insatser, men även från de olika enheterna inom EB, menar att det är svårt att få tag på

handläggare från EB, och framförallt från enhet II. Det upplevs också att det saknas tid på EB

för att delta i trepartsamtal. Även enhetschefen för enhet III berättar att det är väldigt svårt att få

till stånd trepartsamtal med handläggare från EB eftersom de har så ont om tid. Även

ungdomarna uppges ha svårigheter med att nå sina handläggare. Detta bekräftas i en

brukarundersökning9 där medborgare som sökt ekonomiskt bistånd fick svara på frågor kring

tillgänglighet, bemötande och annat i samband med sökandeprocessen. I denna framkom det att

klienterna tycker telefontiderna var för korta, samt att personalen inte alltid håller de angivna

tiderna, vilket även påverkar möjligheten att komma i kontakt med sin handläggare.

Informanter från EB såväl som från Jobbfokus och DA, berättar att arbetet med

motivationssamtal med klienterna och de bedömningar, kartläggningar och utredningar som

krävs för att anvisa en klient till rätt insats inte fungerar. Eftersom mottagningen ofta inte hinner

utreda ungdomens situation som det är tänkt får enhet II börja om och göra utredningarna kring

9 Norrköpings kommun, Brukarundersökning 2009 Norrköpingskommun, Arbetsmarknadskontoret – Ekonomiskt

bistånd, diarienr avn-2010.657. Undersökningen visade att klienterna överlag var positivt inställda till EBs

verksamhet, även om negativa upplevelser och kommenterar också framfördes. Den fråga som fick sämst utfall var

just frågan möjligheten att nå sin handläggare eller Mottagningen per telefon. Unga mellan 18-25 år utgjorde 26 % av

respondenterna.

21

klienten. Det kan finnas brister i det mest basala, och i värsta fall har dessa uppgifter inte gjorts

alls, uppger bidragshandläggare 1 på enhet II, samt enhetschefen för DA. Enhetschefen för DA

ger en tydlig illustration till detta i en av arbetskonsulenternas upplevelser av att hålla i

Destination arbetes basutbud. Där använder man datorer för att skriva CV, läsa platsannonser

mm. I sin grupp mötte arbetskonsulenten två personer med det sista betyget (D-betyg) från SFI

som inte förstod svenska, en deltagare kom från Rehabresurs men hade inte någon färdig

utredning, och ytterligare en var analfabet. Inte bara DA har denna upplevelse, utan även

Jobbcollege och Jobbfokus. Istället för ungdomar som är självgående och bara behöver en knuff

ut i arbetslivet får Jobbfokus möta ett klientel med tyngre problematik som kräver lång tid i

åtgärd. Även om DA upplever att en ungdom inte hamnat rätt hos dem, kan de inte skicka

ärendet tillbaka till handläggaren. Jobbcollage har skickat tillbaka någon ungdom, då det inte

fungerat. Men vanligtvis, berättar coacherna, blir konsekvensen istället att de får jobba

annorlunda och mera, för att lyckas hjälpa ungdomen vidare. Enhetschefen på DA berättar vidare

att brukarna inte bara anvisas till fel ställe, ofta vet de inte heller varför de är på plats inom

åtgärden. Deltagarna får inte tillräcklig information på EB om varför de ska delta i en insats.

Arbetskonsulenterna i Efter Plugget menar också att deras deltagare fått dålig information om

projektet. Det kan leda till ett försämrat utgångsläge för verksamheterna och deltagarna.

En konsekvens av detta är att man inom DA har börjat ställa frågan om organisationen är

byggd för den målgrupp man möter. Är det istället så att det är deras verksamhet, och

kompetensen hos deras personal som inte överensstämmer med de behov ungdomarna som

kommer till dem har? Jobbfokus har redan genomgått denna diskussion och omförhandlat sitt

verksamhet att bättre passa den målgrupp de möter.

Anvisningssystemet

Som redogjorts för ovan finns för kommunens arbetslösa ungdomar en rad olika

arbetsmarknadsåtgärder, verksamheter, projekt och insatser. Det finns varje månad ett inflöde av

ungdomar som söker ekonomiskt bistånd och som motprestation blir anvisad en insats. Detta

borde betyda att ungdomarna relativt jämnt flödar in i de olika insatserna, men så är inte fallet.

Verksamhetschefen för AMÅ berättar att till DA kommer ungdomarna ”stötvis”, vilket även är

fallet för Jobbcollage, uppger coach 1. Under intervjuerna undrade personal på bland annat Unga

föräldrar, NC, DA och Jobbcollege varför så få ungdomar anvisas till dem. Till andra insatser och

verksamheter finns det istället kö och brist på platser. Enhetschefen för DA menar att detta

ojämna flöde bland annat kan bero på att informationskanalerna inom EB, och mellan EB och

AMÅ, inte fungerar. Det blir tydligt när det talas om hur anvisningarna till DA fungerar. När

Arbetsförmedlingen började erbjuda alla ungdomar en jobbcoach redan från första dagen i

arbetslösheten skulle coachningen gå före kommunens insatser. Arbetskonsulenterna på DA

började avskriva de ungdomar som blev anvisade till dem, och sände dem tillbaka till

bidragshandläggarna på EB. I början av 2010 ändrade Arbetsförmedlingen om igen sitt arbetssätt

så att ungdomen parallellt med jobbcoachning genom Af, kunde delta i kommunala insatser och

åtgärder. Dessa förändringar påverkade direktiven inom kommunen och verkar ha lett till

22

osäkerhet hos bidragshandläggare huruvida ungdomar ska anvisas till DA eller inte. För att

handskas med denna osäkerhet har biståndshandläggarna skaffat sig strategier för att komma runt

de begränsningar de upplever i organisationen. Det kan fungera som hos en handläggare som

bedömde och accepterade att den nuvarande yrkesutövningen i stort enbart handlade om att

administrera utbetalningar, och inte som tidigare innehålla även arbete med kartläggningar,

bedömningar kontakter med utförare, motivationsarbete mm. Andra handläggare skaffade sig

alternativa strategier som gick utanför de givna direktiven och inte följde den organisatoriska

modellens funktion. Det kunde handla om att hoppa över byråkratiska steg och blankettarbete,

och om att utnyttja personliga kontakter.

Arbetsmarknadskontorets informationskanaler och/eller styrningen av verksamheten visar sig

inte fungera tillfredsställande då det gäller att få ett fungerande och snabbt informationsflöde,

vilket behövs pga utifrån kommande förändringar som kräver nya direktiv och förändrade

arbetssätt. Det är otydligt hur och om, information når handläggarna. Ytterligare en anledning

kan ligga i frågan om huruvida personalen och handläggarna väljer att följa de nya direktiv som

når dem. Ett av stoppen i organisationen kan ligga i bristen på samarbete inom de tre enheterna

på ekonomiskit bistånd, som beskrivs nedan. Även samarbetet mellan arbetskonsulterna på DA

och handläggarna på EB går trögt, berättar enhetschefen på enhet III. Vid tillfällena för

intervjuerna verkar funktionen i anvisningssystemet vara mycket upp till arbetssättet hos den

enskilda handläggaren.

Gemensam hållning

Tre enheter – ett kontor

De tre enheterna på ekonomiskt bistånd var tänkta att fungera som ett kontor.10 En av

enhetscheferna menar att de försöker jobba i tvärgrupper så ofta det går för att förstärka denna

känsla. Den bild som växer fram ur informanternas berättelser visar istället på hur tre kulturer

vuxit fram. På de tre enheterna arbetar man på olika sätt, och det verkar saknas fungerande

samarbets- och informationskanaler dem emellan. Socialsekreteraren på mottagningen tycker inte

det finns så stor anledning till att ha kontakt med de andra enheterna, och inte heller med AF. På

enhet II har en kultur vuxit fram där de enskilda socialsekreterarna och handläggarna inte vet hur

kollegorna arbetar. Man samarbetar inte och det förs inte några diskussioner kring ärenden och

arbetsuppgifter. På enhet III arbetar handläggarna också enskilt, men man pratar ofta om ärenden

och problem man stöter på med varandra. Man har organiserade enhetsmöten där man

gemensamt går igenom överklaganden och domstolsbeslut, och man lyfter speciella eller svåra

ärenden till gemensamma diskussioner. Anledningen uppges vara att man vill lära sig mer, samt

hitta en gemensam hållning gentemot klienterna. Att genom att diskutera principiellt viktiga

ärenden, svåra problem och funderingar, genom att granska domar och överklaganden mm,

10 Inom kommunen ha man valt att benämna de olika förvaltningarna som ”kontor”. Det är inte i den bemärkelsen

kontor avses här, utan som ordet i dagligt tal används, som en verksamhet inom arbetsmarknadskontoret.

23

skapas en gemensamhetskultur, som borgar för att medborgare och klienter möter ett likvärdig

bedömning. Det är av stor vikt för rättsäkerheten och demokratin.

Konsekvenser

Arbetskonsulenter på bland annat Efter Plugget och Jobbcollege efterlyser en gemensam

hållning gentemot klienterna mellan dem själva och biståndshandläggarna på EB. Som det

fungerar i dag, berättar de, är det en lång eftersläpning i indraget bistånd om ungdomen inte

närvarar enligt planering. Även enhetschefen på DA efterlyser en tydlighet och direkthet i

konsekvenserna gentemot ungdomen. Det vore bra med en gemensam hållning till ogiltig

frånvaro, inom hela förvaltningen, menar hon. Just nu saknas det en pedagogik i konsekvenserna

för ungdomen som inte sköter de krav som ställs på honom/henne.

Överomhändertagande

Inom socialt arbete talas det ibland om att vara ”hjälpnödig”, berättar bidragshandläggare 2

från enhet III. Att vara hjälpnödig är att överomhänderta, dvs att ha ett fokus på att hjälpa och

stötta den hjälpsökande i större utsträckning än behovet motiverar, och att inte se att klienten kan

vara kapabel att ta eget ansvar. Det får till följd att personal tar så mycket hänsyn till brukares

sjukdomsbilder att de blir sjukare och missar möjligheter. Hos våra informanter finns skiftande

åsikter om hur stor risken för denna hållning i arbetet är. I de verksamheter där man jobbar med

ungdomar som för tillfället bedöms vara i sämst skick och stå längst från arbetsmarknaden ser

handläggarna en viss risk för en överbeskyddande hållning. Samma informant som talar om

hjälpnödigheten påpekar att det finns många personer som är betjänta av ”en spark därbak”. Hon

menar att man inte får ta över klientens ansvar att ta tillbaka sitt liv. Samtidigt finns det

reservationer i denna inställning, som säger att det också kan vara vanskligt att försöka ”sparka

igång” fel person. Handläggare 1 på samma enhet säger att man som personal kan vara osäker på

hur hårda krav man kan ställa. Hävdar brukaren ett sjukdomstillstånd men inte kan uppvisa en

sjukskrivning upplevs det som svårt att avgöra äktheten bakom symptomen. Det framkommer

även i många andra intervjuer, bland annat med enhetschefen för DA, att det finns personer som

man misstänker har neuropsykiatriska beteenden, sociala fobier och ångest, utan fastställda

diagnoser. På sådana personer kan det vara kontraproduktivt att ställa för hårda eller illa

anpassade krav. I detta uppger personalen att de känner en osäkerhet och en brist på kunskap.

På enhet II på ekonomiskt bistånd arbetar man efter tydliga regler på motprestationer från

ungdomens sida. Här framkommer en annan bild hos de båda handläggarna där man bestämt

hävdar att man inte överomhändertar, överbeskyddar och tar onödigt mycket hänsyn till

ungdomarnas eventuella svårigheter. Istället uttrycker bidragshandläggare 1 att det snarare är

chockerande hur dåligt ungdomarna mår. Det finns helt enkelt inte någon risk att man

överomhändertar dem med de krav på resultat handläggarna har i sitt arbete. Båda menar att de

aktivt jobbar med att se det friska hos individen.

Enhetschefen för Utvecklingsenheten ser en risk för överomhändertagande. Enhetschefen

för IPC menar att det är en fälla att vara för snäll. Det kan få till följd att klienten, och då i första

24

hand de äldre, slutar ta ansvar för det egna misslyckandet. Verksamhetschefen för AMÅ hävdar

dessutom att ungdomar inte är så dåliga som personalen som jobbar med dem påstår. Han menar

istället att bilden av den sjuka och dåliga ungdomen beror på att personalen är påverkade av att

de snarare letar efter problem än efter det friska i individen. Man kan beskriva en individ på så

många olika sätt menar han, och beskrivningen skiftar beroende på vad man letar efter.

Var går gränserna mellan att titta efter det friska i individen och att välja att inte se

problemen? Synen på hur stor risken är, och hur allvarligt det är att hamna i ett överbeskyddande

arbetssätt, verkar helt enkelt skifta beroende på var i organisationen personalen befinner sig, samt

vilken grupp av ungdomarna man arbetar med. Bedömningen av ett klientärende, resultatet och

utfallet för klienten kan få ett radikalt olika utfall beroende på hur handläggaren ställer sig till den

påstådda sjukdomsbilden, och beroende på vilken inställning socialarbetaren intar till

överomhändertagandetanken. Därmed riskerar klienterna att inte få ett likvärdigt bemötande eller

likvärdig handläggning.

Ungdomen är vilse i myndighetsdjungeln Enligt informanterna finns det uppenbara svårigheter för ungdomarna i den av en informant

så kallade ”myndighetsdjunglen”. Det verkar vara svårigheter av tre slag. Den första svårigheten

handlar om att ungdomar inte förstår myndigheternas språk. Enhetschefen på DA uttrycker det

som att ”AF slänger en massa termer i ansiktet på ungdomarna och de förstår inte”. Socialsekreterare på

mottagningen menar att ungdomarna är ovana vid att prata med myndigheter, och att det som

ung är svårt att ha kontakter med myndigheter eftersom man inte vet hur det går till och vad man

ska berätta.

För det andra uppges ungdomar ha svårt att förstå myndigheternas organisering och

skillnaderna dem emellan. Ungdomshälsan, bland andra, menar att ungdomen är alldeles

förvirrade kring vad myndigheter gör, vilken myndighet som gör vad, och hur och var man tar

kontakt med dem. På Arbetsförmedlingen upplever man konsekvenserna av att ungdomen inte

har klart för sig skillnaden mellan AF och kommunen. Arbetsförmedlare 2 berättar med

anledning av att både EB och AF kräver in redovisningar över sökta jobb, att det finns tillfällen

när ungdomen trott att den har redovisat vad som krävs efter att enbart ha lämnat uppgifterna till

EB. Ungdomen blir sen förvånad över att bli utskrivna från AF. Arbetskonsulterna på Efter

Plugget berättar om liknande missförstånd. Många av deras ungdomar har tagit emot en

jobbcoach genom AF och tror därigenom att de inte behöver vara med på Efter plugget, vilket är

ett krav från kommunens sida som motprestation för det ekonomiska biståndet. Det finns helt

enkelt en brist i hur myndigheterna presenterar sig själva och sin verksamhet så att personerna de

är satta att arbeta för förstår dem.

Den tredje svårigheten informanterna upplever är att en del av ungdomarna inte klarar av att

ta det ansvar som myndigheterna kräver av dem. Enhetschefen på mottagningen påpekar att det

kan hänga ihop med att ungdomarna inte vet hur man har kontakter med myndigheter eller hur

man pratar med dem. Som ungdom är det svårt att anpassa sig till myndigheternas krav, menar

25

socialsekreteraren på mottagningen. Ändå lägger hon över mycket av ansvaret på klienten genom

att säga att ”det är inte mitt ansvar om de inte lämnat in rätt blanketter och inte kan betala hyran”. Det

finns också inom EB exempel handläggare som uppfunnit metoder som underlättar för den

biståndssökande ungdomen att fylla i blanketterna rätt.

Även AF ställer krav som många av ungdomarna har svårt att uppfylla. Det handlar om att

ungdomarna under nittio dagar inte får något stöd utöver en coach. För många som står långt

ifrån arbetsmarknaden räcker inte det på vägen fram till jobbgarantin. De misslyckas, blir

utskrivna, mister sitt stöd och får återkomma efter ett par månader, när de inte klarar sig

ekonomiskt nästa gång. På det viset valsar ungdomar runt i systemen utan att kvalificera sig in i

stödsystemen. Anledningarna bakom misslyckandena kan vara social fobi, att man vänt på dygnet

och missar tider man blivit given, om att man är omogen eller omotiverad. Det kan också ha att

göra med det som arbetsförmedlare 2 berättar om hur en del av ungdomen verkar sakna en

grundläggande samhällskunskap. De vet inte varför man ska arbeta, för de ser inte kopplingen

mellan lön och arbete och skattebaserad välfärd. De vet inte hur samhället fungerar, känner inte

till vad försäkringskassa och a-kassan är.

Sammanfattning Ovan har visats hur Norrköpings kommun och Arbetsförmedlingen arbetar i frågan om

ungdomsarbetslösheten. På EB har personalen svårigheter med att utföra sitt uppdrag pga

tidsbrist. Det får konsekvenser i den efterföljande kedjan av insatser, för klienterna såväl som för

personal inom organisationen. Det verkar som om det finns brister i en heltäckande funktion av

tydliga och väl fungerande informationskanaler eller samarbete mellan ekonomsikt bistånd och

andra verksamheter inom arbetsmarknadskontoret. Det saknas också en gemensam hållning

gentemot klienterna ifrån EB och AMÅ. Informanterna har också uppgett att det finns många

ungdomar som har olika typer av svårigheter i sina kontakter med myndigheterna. Dessa faktorer

riskerar att bedömning, resultat och utfall för klienten inte blir likvärdigt och rättssäkert.

Utbudet av åtgärder

Ovan beskrevs olika organisationer, myndigheter, arbetsmarknadsåtgärder och projekt som

arbetar med arbetslösa ungdomar i kommunen. Nedan kommer informanternas upplevelser av

hur det är att arbeta med dessa verksamheter att presenteras.

Rörigt och otillräckligt

Ett rörigt dukat bord

För några år sedan fungerade kommunen i viss mån som utförarenhet åt Arbetsförmedlingen

och under den tiden var verksamheten än mer organiserad i projektform än idag, berättar

verksamhetschefen för AMÅ. Trots detta menar nästan alla biståndshandläggare,

socialsekreterare, arbetskonsulenter samt verksamhetsledare att det är för många projekt och

26

tillfälliga verksamheter och åtgärder i omlopp. Endast hos två av alla informanter framkommer

en annan åsikt. Bidragshandläggare 1 på enhet III menar att det inte är svårt att hålla ordning på

alla projekt, men å andra sidan använder hon bara Nuevo och Jobbcollege. Ska ungdomen någon

annanstans anvisar hon till DA, som får anvisa vidare. Även enhetschefen på DA själv, som

också är en drivande kraft bakom NC, känner att det inte är mycket att hålla ordning på. Men

hon menar ändå att det sammantaget varit många olika aktiviteter för ungdomar, för olika

målgrupper och för olika åldrar. I stort sett alla andra informanter återkommer till att de upplever

den verklighet de arbetar i som rörig, och i vissa stycken oöverblickbar. Ett problem, menar

enhetschefen för Ungdomsboendet, är att många projekt inte hittar en form. De övergår inte i en

ordinarie verksamhet utan projekten omformas, läggs ner och något nytt startas. Informanterna

ger uttryck för sin inställning på följande sätt; ”Det är mycket projekt i omlopp”, ”Man kan inte vara

uppdaterad”, ”Man har inte överblick”, ”Det är för rörigt”, ”Det är otroligt rörigt”, ”Man saknar

överblickbarheten”.

Under ett av Navigatorcenters referensgruppsmöten framkom att socialkontoren har framfört

att just rörigheten och den eviga förändringen av projekt och verksamheter gör att man som

handläggare inte längre kan ta till sig ny information. Bidragshandläggare 2 på enhet III menar

också att man inte har tid att sätta sig ner och läsa in vad projekten handlar om, vem man ska ta

kontakt med, vem som tar emot ungdomen mm. För handläggarna leder det till negativa

konsekvenser, framhåller han. Man tappar kontrollen och kontakterna med andra

enheter/åtgärder och delar av organisationen. Bidragshandläggare 1 på enhet II instämmer i att

det för de enskilda bidragshandläggarna är omöjligt att hålla koll på alla verksamheterna själva.

Hon efterlyser därför någon att ringa till, som ha kontrollen och överblicken, ”någon liten guru”,

som hon uttrycker det. Projektledaren för Unga Föräldrar efterlyser en samordnare som inte bara

har överblick över arbetsmarknadsåtgärder, utan en ungdomskoordinator för hela kommunen,

inklusive kultur och fritid samt internationella erbjudanden och satsningar för ungdomar.

Det är inte heller bra för klienterna, då det blir mycket svårt för ungdomen att förstå vad som

händer med ens ärende när verksamheten är så rörig, menar både bidragshandläggare 2 på enhet

II och bidragshandläggare 2 på enhet III. Det framförs från enhet III, både från enhetschef och

från bidragshandläggare, att det startas för mycket projekt utan att de blir tillfrågade om vilket

behov de ser hos klienterna. Istället får de direktiv om att plocka fram ett visst antal av en viss typ

av klientel.

Det framkommer också under intervjuerna att klienterna riskerar att flyttas runt mellan

enheter och verksamheter. Det underlättar inte för ungdomarna att de på sin väg genom

arbetsförmedling, ekonomiskt bistånd och kommunala åtgärder är hänvisade till att ha kontakt

med en mängd olika myndighetspersoner, ofta mer än en per myndighet Att det är ett problem

att klienter flyttas runt mellan enheterna menar man på mottagningen. Bidragshandläggare 2 på

enhet III berättar att hon försöker undvika förflyttningar för sina klienter, genom att behålla dem

som sina egna ärenden även om bedömningen av klientens arbetsförmåga visar att det är befogat

att byta enhet, och därmed handläggare. Hon menar att på så vis blir det en bättre kontinuitet för

27

klienten. Bidragshandläggare 1 på samma enhet berättar även om hur hon inte skickar klienten

vidare till nästa enhet av hänsyn till deras stora arbetsbelastning.

Ett bord med för lite utbud

Som beskrivits ovan är utbudet av insatser rörigt, både för personal och för klienter.

Samtidigt med detta menar personalen att verksamheterna inte möter alla behov klienterna har.

För att låna en metafor från projektledaren för Nuevo, så behövs det ett större smörgåsbord av

verksamheter. Verksamhetschefen för EB håller med och menar att det även bör erbjudas ett

utbud för laktosintoleranta och veganer m.fl. Bidragshandläggare 1 på enhet III menar att DA

inte har så mycket att erbjuda. Hon menar också att det inte finns tillräckligt med praktikplatser,

alternativt praktikplatser som är tillräcklig bra. De finns bara på IPC och det passar långt ifrån alla

att jobba åtta timmar om dagen i en instängd lokal utan fönster, med lågt i tak och en massa

människor runtomkring. Hon menar också att det behövs fler projekt som Nuevo för de

ungdomar som behöver mer hjälp och stöd, verksamheter som ger deltagare fler chanser innan

de blir utsparkade. I stort sett alla som på ett eller annat sätt har kontakt med Nuevo efterlyser

fler platser där, eller egna gräddfiler dit. Det framhålls att det är en brist att Nuevo bara kan ta

emot personer med ekonomiskt bistånd då det finns fler som behöver ett sådant stöd för att

närma sig vuxen- och arbetslivet. Framförallt eftersöker informanterna verksamheter med daglig

sysselsättning för ungdomarna som står längst ifrån arbetsmarknaden pga olika hinder. Vilken

typ av daglig verksamhet, eller vilken ungdomar som är målgruppen, har inte intervjuerna

fördjupat sig i.

Många av projekten och verksamheterna har inslag som påminner om varandra. De jobbar

bland annat med att motivera till praktik, eller har praktik som ett inslag i åtgärden. De arbetar

med kartläggningar, utredningar och bedömningar, arbetsmarknadscoachning/vägledningssamtal,

gruppverksamheter, individuella samtal, kurativa samtal/psykologkontakt, språkundervisning,

föreläsningar, personlig utveckling, samhällsinformation, studiebesök, livskunskap och har ibland

utbildningsinslag. Några insatser erbjuder även psykiatriska utredningar. Alla verksamheterna har

också egna särdrag. Det kan också vara så att de arbetar likartat men riktar sitt arbete mot olika

målgrupper. För att se eventuella skillnader och likheter mellan åtgärdernas användande av dessa

metoder krävs en mer djupgående analys än här är möjligt att göra.

Otillräckliga resurser för psykisk ohälsa

De psykiska problemen är högre i Norrköping än i andra jämförbara städer, som Linköping,

berättar kuratorn på Ungdomshälsan. Samtidigt har BUP i Norrköping mindre resurser än

Linköping. Flertalet informanter talar om att klienter de möter, speciellt gråzonsungdomen, har

misstänkta bokstavskombinationer och neuropsykiatriska funktionshinder. De saknar ofta

utredningar eller fastställda diagnoser. Bidragshandläggare 1 på enhet III berättar att om klienten

är under tjugofem år och behöver en neuropsykiatrisk utredning finns det ingen möjlighet att få

det genom kommunen. Man får söka hjälp på egen hand genom landstinget, som har flera års kö.

De som har diagnos har ofta fått det från neuropsykiatriska teamet berättar bidragshandläggare 2

28

på enhet III. Men, säger hon samtidigt, det finns inte där tillräckligt med resurser för att täcka

behovet och utreda alla som behöver utredas. Enhetschefen på Utvecklingsenheten berättar att

det är fyra års väntetid till teamet. Inom Nuevo finns möjligheter till viss typ av utredning, så

kallade arbetsterapeutiska och arbetspsykologiska utredningar. Till sådana utredningar har AF

egna Rehabteam till vilka det är kö. Om AF misstänker neuropsykiatriska funktionshinder kan de

använda sig av samverkansteam med Försäkringskassan. Nuevo nämner att det finns ett glapp

när ungdomar anses för sjuka för AF och för friska för Försäkringskassan. Då får kommunen ta

hand om dem, säger både projektledaren och bidragshandläggare 1 på enhet III, kommunen som

alltså har för små resurser för ändamålet.

Kuratorn på Ungdomshälsan är inte ensam då hon menar att man redan tidig i livet, redan på

dagis, kan se vilka som kommer att behöva utredningar. I Norrköping det är väldigt svårt att få

en utredning menar hon, då det för skolorna är en kostnadsfråga. Verksamhetschefen för

Utvecklingsenheten berättar att de kognitiva utredningar som görs inom skolan inte följer

individen in i nästa stadie i vuxenlivet, vilket kan innebära att personen i värsta fall får börja om

igen. Problemet med att inte få en diagnos är att få leva med de svårigheter funktionshindret

medför utan att få adekvat hjälp. Till många projekt och insatser har man inte heller tillträde utan

att kunna uppvisa en fastställd diagnos, berättar personalen inom SCS 20-24.

På DA menar enhetschefen att de utredningarna som görs tar för lång tid.

Bidragshandläggare 2 på enhet III och arbetskonsulten på Flitresursen säger att det som saknas är

inte bara kortare köer, utan även kunskapen om hur man bemöter och tar hand om dessa

personer. Det medför att handläggare har svårigheter med att lägga adekvata krav på dessa

personer, i rädsla att förvärra deras problematik. Personalen känner att det inte har tillräcklig

kunskap och tillräckliga möjligheter att stötta och ta emot personer med misstänkta

neuropsykiatriska funktionshinder och bokstavskombinationer.

Jämställdhet och funktionshinder

Jämställdhet

Den samlade bilden av informanternas berättelser visar på att de inte i någon större

utsträckning verkar använda jämställdhet som ett perspektiv i reflektionerna över sitt arbete. De

allra flesta informanterna tar inte självmant upp frågan om jämställdhet. Frågan har därför endast

avhandlats i liten omfattning under intervjuerna. Ofta blir jämställdhet i första hand en fråga om

representativitet. På vissa projekt uppger man att man strävar efter en jämn könsfördelning. På

Ungdomstrainee menar man att den stora övervikten av killar i gruppen berodde på att deltagarna

valts utifrån behov hos klienterna, och inte utifrån en strävan efter jämn fördelning mellan könen.

Projektledarna menar att eftersom de arbetar med genusfrågor i projektet skulle det vara bra med

en jämn könsfördelning. Hos Jobbcollage menar man att det inte spelar så stor roll om det är en

jämn fördelning mellan killar och tjejer, eftersom båda könen har samma problematik.

29

Bidragshandläggare 3 på enhet III menar att det satsas mer på projekt för kvinnor, medan

speciellt de äldre männen är åsidosatta.

Man kan också tala om jämställdhet utifrån andra perspektiv, såsom kvalitet eller

verksamhetsinnehåll. Projektledaren för Nuevo menar att de killar som är aktuella i hans projekt

snabbare kommer ur systemet än tjejerna. Han misstänker att det beror på att de verksamheter

som erbjuds framförallt är sådana som är manlig kodade, dvs är anpassade till den delen av

arbetsmarknaden där det traditionellt jobbar flest män. Killar söker också sig dit i större

utsträckning än tjejer. Arbetsförmedlare 2 berättar att Arbetsförmedlingens utbildningar i större

utsträckning är riktade mot industrin, och att de är anpassade efter arbetsmarknadens behov. Han

tillägger att även ungdomar väljer yrke efter ett traditionellt könsmönster. Bidragshandläggare 2

på enhet II menar att tjejer förut haft lättare att få okvalificerade jobb än killar, t.ex. inom butik

och café, men att det inte fungerar så längre. Enhetschefen på IPC håller med om att

verksamheterna inom systemet överlag är manlig kodade. I hans verksamheter har de lyft frågan

om jämställdhet och därmed nått en jämn könsfördelning på de kvinnligt kodade

arbetsuppgifterna, som städning, kök och caféverksamhet. På de manligt kodade

arbetsuppgifterna har inte samma resultat nåtts.

Andra synpunkter framkom under intervjun med SCS 20-24. Man upplevde att tjejer lyckas

bättre i skolan medan killarnas skolmisslyckanden ökat, varför de fick fler killar som sökte sig till

dem. Man upplevde också att tjejers tjejroll var ”diffus” och därför var de svårare att arbeta med.

Varför det är svårt att jobba med en person som har en diffus och inte tydligt uttalad könsroll

framgick inte av materialet. Man berättade att killarna däremot är väldigt tydliga i sin machoroll.

Studier inom bland annat maskulinitetsforskningen visar att det finns pojkar, framförallt från

arbetarklass, som i skolan odlar en machokultur som motstånd mot skolans krav på teoretiska

kunskaper. Margreth Hill, lektor och forskare vid Göteborgs universitet, skriver att dessa killar

försöker få tillgång till andra uttryck för makt än den som bygger på högre utbildning. Det är

makt som erövras genom ”sportframgångar, sexuella erövringar oh fysisk aggressivitet, och visar genom detta

sin maskulinitet på ett annat sätt.”11 Liknande studier har gjorts både i Sverige och andra länder, och

publicerats redan under sjuttiotalet. Trots att ungdomar och skolvärld vet att de vägar som

tidigare kunde leda till arbete för dessa pojkar idag är stängda utan slutbetyg, fortsätter alltså

denna kultur att reproduceras.

Fysiskt funktionshinder

En lång bit in i arbetet med intervjuerna blev avsaknaden av information kring fysiska

funktionshinder eller handikapp tydlig. Det verkar som dessa personer inte deltar i de

verksamheterna som beskrivs här. Ingen informant tog självmant upp frågan, varför den lyftes

under de sista intervjuerna.

11 Hill, Margret, ”Coola killar pluggar inte”, ur Olofsson, Jonas (red.), Utbildningsvägen – vart leder den? Om ungdomar,

yrkesutbildning och försörjning, SNS Förlag, 2007, sid. 163

30

På SCS 20-24 har man ännu inte haft någon elev med handikapp och man funderar över om

det kan bero på att dessa personer fångas upp i ett tidigare skede. Detta är något enhetschefen på

Utvecklingsenheten bekräftar. Hon menar att det oftast redan finns lösningar som tar vägen över

Försäkringskassan och Arbetsförmedlingen, och därför hamnar personer med fysiskt handikapp

väldigt sällen inom kommunens arbetsmarknadsåtgärder. Arbetsförmedlare 2 berättar att

personer med funktionshinder är en prioriterad grupp hos dem. Det finns coacher som

upphandlats speciellt för att arbeta med personer med alla typer av funktionshinder. AF driver

fram till årsskiftet ett projekt som heter Lika Villkor, där två coacher och två SIUS-konsulenter 12arbetar med personer som är färdigutredda. Projektet är till för alla åldrar och AF har just nu

några ungdomar där. Personer med fysiska funktionshinder kan få hjälpmedel till arbetsplatsen,

men behandlas i övrigt inte annorlunda än andra arbetssökanden, uppger arbetsförmedlare 2.

Samarbete I kapitlet ovan har det pekats på brister i samarbetet, brister i att upprätthålla en gemensam

hållning i olika frågor samt brister i nätet av informationskanaler inom ekonomiskt bistånd och

mellan ekonomiskt bistånd och kommunala arbetsmarknadsåtgärder. Det finns i arbetet med

ungdomarna även samarbete med Försäkringskassan och landstinget, men hur dessa samarbeten

ser ut och fungerar svarar inte denna kartläggning på. Istället ska här några andra samarbeten

diskuteras.

Arbetsförmedlingen - kommunen

På enhet II och inom Jobbfokus är personalen nöjda med samarbetet med

Arbetsförmedlingen, men eftersöker mer tid för varje ärende, företrädesvis för trepartsamtal.

Även Arbetsförmedlingen är nöjda med samarbetet med kommunen. Det enda som brister är tid

för trepartsamtal, uppger arbetsförmedlare 2. Personalen på Jobbfokus menar att när deras

organisation är upptagen med att handskas med så många sökanden fungerar inte kontakten

mellan myndigheterna pga att det saknas tid för samverkan. Jobbfokus är den enda åtgärden som

har en egen handläggare på AF som sysslar enbart med deras ungdomar. Efter Plugget vill gärna

även de ha tillgång till en egen kontaktperson på AF. Arbetskonsulenten på Efter plugget menar

att det är bra om AF och de själva kan vara insatta varandras arbete, eftersom ungdomarna inte

alltid informerar Arbetsförmedlingen om sitt deltagande i en kommunal insats. Enhetschefen på

DA är nöjd med att de och Arbetsförmedlingen numera kan jobba parallellt med samma

ungdom. Samtidigt som ungdomen går i coachning genom AF kan han eller hon delta i

kommunala insatser. AF har dessutom förändrat sina rutiner så de kan numera överta en

12 ”Särskilt introduktions- och uppföljningsstöd - SIUS, är ett individuellt stöd till en arbetssökande med

funktionsnedsättning som medför nedsatt arbetsförmåga inför en anställning. Det särskilda stödet ges till såväl den

arbetssökande som till arbetsplatsen av en SIUS-konsulent som har särskild kompetens i introduktionsmetodik.”

(http://www.arbetsformedlingen.se/download/18.46ccfec5127ddccec778000626/sius_ag.pdf 2010-10-22)

31

ungdomspraktik från kommunen. Därmed behöver inte ungdomen avbryta en period och börja

om från början.

Slutsatsen är att kommunens personal såväl som Arbetsförmedlingens, i stort är nöjda med

det nuvarande samarbetet.

Socialkontoret - Arbetsmarknadskontoret

Inom AMKs insatser sägs det att man jobbar med arbetsmarknadsåtgärder, men ofta möter

arbetskonsulenterna ungdomar som inte är klara för arbetsmarknaden och i vissa stycken har

problem av socialtjänstdignitet. En åtgärd som i viss utsträckning har kontakt med

socialkontorets verksamheter är NC. De upplever en tröghet framförallt i samarbete med

socialkontoret när det gäller att få ut information om hur de arbetar och om vad de är. Personal

från socialtjänsten som ingår i Navigatorcenters referensgrupp berättar att de inte lyckas få gehör

från sina chefer kring den vikt de ser av NCs verksamhet. Enligt deras erfarenhet skulle

socialtjänsten behöva NC i ett tidigare skede än idag, till ungdomar från bland annat NEB

(nystart efter behandling). Då ungdomarna avslutas inom socialtjänsten och ska ut i arbetsliv eller

studier efter behandlingen, hamnar de ofta på ekonomiskt bistånd. Socialhandläggarna menar att

om ungdomarna fick tillgång till verksamheterna inom NC i ett tidigare skede, när de fortfarande

försörjdes av socialtjänsten, skulle man lättare undvika att de hamnar hos EB. Detta är en del i

bakgrunden till att NC efterlyser ett bättre samarbete med fler kontor inom den kommunala

organisationen, framförallt socialkontoret och utbildningskontoret.

Det förekommer ett samarbete mellan socialtjänsten och arbetsmarknadskontoret, genom

exempelvis enhet III och UE. Denna rapports avgränsning gör dock att detta samarbete inte

granskas närmare.

Arbetsmarknadskontoret och Sensus Studieförbund

Sensus studieförbund är i Norrköping en aktiv part i samarbetet med arbetslösa ungdomar.

De har tidigare deltagit i de uppskattade projekten Drivkraft och Kvinnoprojektet. Under

kartläggningens gång har de varit inblandade i Unga Föräldrar samt i Navigatorcenter. De

arbetskonsulenter och projektledare som kommer i kontakt med Sensus är mycket nöjda med

samarbetet. Sensus arbete är upplagt i projekt för vilka de söker tillfällig finansiering, så även för

sitt deltagande i NC. I september 2010 tog deras då beviljade medel för deltagandet i NC slut. De

söker under hösten ny finansiering för att fortsätta i projektet, den här gången med målet att

utveckla verksamheten. Under tiden denna process pågår är de inte en del av NC, men den

kommunala arbetskonsulenten har fortsatt möjlighet att sitta i Sensus lokaler. Hon tar också över

de ungdomar Sensus projektledare arbetat med, varför arbetsbelastningen för henne blir hög.

Eventuellt kommer detta att leda till ett intagningsstopp under hösten, informerade hon om

under ett referensgruppsmöte. Enhetschefen för DA vill inte medge att deras verksamhet är skör

på grund av externa aktörers tillfälliga medverkan. Hon menar att den kommunala

arbetskonsulenten jobbar vidare på egen hand, även utan Sensus. Hon menar att fördelen med att

32

inte enbart vara representanter för en myndighet väger över den känslighet som ligger inbyggd i

systemet av externa aktörers tillfälliga finansieringsmöjligheter.

Enhetschefen för enhet III anser inte att NC har den funktion av att vara enda ingången till

alla åtgärder för deras klienter som det har varit tänkt. Hon menar att DA är den enda ingång de

behöver, eftersom de själva jobbar som NC gör. På enheten är det heller ingen av handläggarna

som använder NC. Handläggare 1 säger att när en ungdom behöver NC anvisar hon till DA som

får anvisa vidare. På enhet II uppger handläggare 2 att han inte använder NC, medan handläggare

1 säger sig ha en bra kontakt med arbetskonsulenten på NC. Det verkar ur ekonomiskt bistånds

perspektiv inte vara någon stor skillnad på det som NC gör, jämfört med vad DA kan erbjuda

ungdomen. De andra ambitionerna som ligger inom NC verkar inte ha någon relevans för de

enskilda handläggarnas arbete. Trots detta är NC uppskattad hos många, som ser ungdomarnas

behov av deras verksamhet.

Näringsliv och skola

De insatser och verksamheter som har mest samarbete med näringslivet är

Utvecklingsenheten, Praktiksamordningen, AF och SCS 20-24. Flera verksamheter (Nuevo, NC,

AF) efterlyser ett bättre samarbete med näringslivet och skolan. Arbetsförmedlare 1 vill att

hennes organisation själv skulle ha mer kontakt med skolan. I gymnasiet finns anledning att

informera om att AF gör mer än att ge en kölapp till jobb som inte finns. Hon vill också att de

ska få komma ut till årskurs nio, för att prata om arbetsmarknaden inför elevernas gymnasieval.

Näringslivskontoret har vissa satsningar för arbetslösa ungdomar som kommer att kartläggas

genom den planerade fortsättningen för Uppdrag Ungdom.

Sammanfattning Här har konstaterats att utbudet av arbetsmarknadsåtgärderna upplevs som så rörigt att

personalen har problem med att handskas med den som tänkt varit. Samtidigt visar det sig att det

saknas åtgärder, bla i form av daglig sysselsättning för de ungdomar som står längst från

arbetsmarknaden, eller utredningsmöjligheter för neuropsykiatriska funktionshinder. Vidare har

det visats på hur jämställdhet inte är ett perspektiv som i någon större utsträckning lever i

personalens arbete, även om undantag finns. Kapitlet har också tittat på hur samarbetet mellan

kommunen, arbetsförmedlingen och andra aktörer fungerar. Det konstateras att det inom den

kommunala organisationen finns brister i samarbete, både inom EB och mellan EB och

verksamheterna inom AMÅ. Det verkar också finnas behov av ökat samarbete med andra

kommunala kontor.

Metoder

För att kunna avgöra huruvida de olika insatserna arbetar parallellt i onödan måste, som

nämnts ovan, en djupare analys av deras verksamheter göras än vad som tillåts inom ramen för

detta uppdrag. Ett led i detta är att granska och analysera de metoder och pedagogiker som

33

används för att forma de sökande till framtida arbetskraft. Här kommer rapporten dock att nöja

sig med att närmare granska resultatmätningskulturen, samt praktiken som arbetsmarknadsåtgärd.

Resultatmätningskulturen Arbetsmarknadskontoret deltar idag inom SKL i ett samarbete där man tittar på hur man

skapar evidensbaserade metoder.

Projektledaren inom Nuevo och andra informanter pratar om vikten av att inte enbart mäta i

siffror hur många som kom i arbete efter en åtgärd. Lika viktigt kan vara att hitta ett sätt att mäta

hur deltagare har närmat sig arbetsmarknaden, genom exempelvis en bättre fungerande vardag,

minskade sociala handikapp eller ett förstärkt självförtroende. Åsa-Karin Engstrand, fil doktor i

arbetsvetenskap, har gjort en utvärdering av arbetsmarknadsprojekt finansierade av ESF13. I den

framhåller hon vikten av alternativa sätt att utvärdera projekt. Hon skriver att de projekt som bär

på idéer om att förbättra människor liv ”har annat djup och annan bredd än de ansträngningar som enbart

fokuserar på anpassning, dvs. på att (kortsiktigt) få ut deltagare i praktik (eller arbete).” I sådana satsningar

krävs också ett nytt sätt att möta resultat, det behövs ”utvärderingar av det sociala arbetet som pågår”14

skriver hon. Det verkar med andra ord finnas en poäng i att oftare komplettera mätningarna av

effektutfall i studier och arbete med metoder som också mäter mjukare, sociala värden.

Informanter framhåller att även tiden är viktig i ett förändringsarbete. Det krävs tid att

verkligen lyssna på klienten, det räcker inte med ett möte utan saker måste mogna fram. Därför

poängteras tiden som en viktig faktor när man ska mäta resultat.

Praktik Att vara praktikant på ett företag har setts som en möjlighet att lära känna arbetslivet, så att

säga i verkligheten, skriver Engstrand. Inom många av de projekt och verksamheter som finns för

arbetslösa ungdomar i Norrköping ingår en period ute på företag, i någon form av praktik (Efter

plugget, Ungdomstrainee, SCS 20-24). Några av verksamheterna är arenor för praktik, andra

arbetar med att skaffa praktikplatser eller uppmana ungdomarna att skaffa sig praktikplatser.

(IPC, AF, DA, NC, Flitresursen, Jobbcollage, Jobbfokus, Språkträningen, Nuevo, Unga jobb,

Praktiksamordningen) Enhetschefen för enhet III ser det som ett problem att så många instanser

behöver praktikplatser, allt från skolor, SFI, EB, AF, DA m fl.

Anledning till och syftet med praktiken är viktig, framhåller många. Arbetskonsulenten på

Flitresursen talar om att det är omotiverat att bara gå ut i praktik. Det måste finnas ett tydligt

syfte bakom praktiken. I hennes fall handlar det om att ungdomarna måste få träna språket,

praktiken blir så kallade språkträningsplatser. Informanterna talar med andra ord om att

13 Engstrand, Åsa-Karin, Andersson, Josefin, Vesterberg, Viktor, ”Bortom Lissabonstrategin – Om projektarbetares

erfarenheter av inkluderingsarbete”, Vetenskaplig skriftserie från Remeso, Temagruppen integration i arbetslivet, nr 1, 2010,

http://www.isv.liu.se/remeso/tia/publikationer/publikationer/1.220837/Bortom_Lissabonstrategin_100917.pdf

2010-10-01

14 Ibid. sid. 46

34

innehållet, meningen och inte minst platsen, för en praktik är viktig. Tre praktikversioner är det

som framhålls;

• Praktik för att känna på arbetsliv och olika yrken

• Praktik för att lära sig ett språk

• Praktik för en nyutbildad att få praktisk erfarenhet och kontakter

Arbetskonsulenten på Flitresursen menar också att det är viktigt att ha uppföljningar med

arbetsgivarna under praktikperioden, samt att man måste vara mån om de platser man har genom

att ungdomarna först får visa att de klarar ett arbete innan de kan få en praktik. Enhetschefen på

Ungdomsboendet menar i motsats till detta att någon som kanske inte klarar att sköta sig själv till

fullo, kan bli bättre av att få ha en praktik. En depression kan delvis bero på att man inte får plats

i samhället och man kan lyftas av att bli betrodd med en praktikplats.

Sammanfattning Här har frågan om att mäta olika typer av effektutfall av lyfts. Här kan finnas anledning att

leta fler metoder att oftare komplettera den nuvarande resultatmätningen med. Informanterna har

även fått tala om praktik som anställningsbarhetsskapande metod.

Slutdiskussion

Här följer nu några reflektioner och diskussioner som väckt intresse i ljuset av de ovan

presenterade resultaten.

Vilket är uppdraget och kärnverksamheten?

Den psykiska ohälsan

En övervägande del av informanterna har vidrört ungdomars psykiska ohälsa, dess uttryck,

bakgrund och konsekvenser. De menar att det finns en utbredd ohälsa hos de personer som

söker ekonomiskt bistånd och är arbetslösa, så även bland ungdomar. Hos några i

personalstyrkan finns uppfattningar om att ungdomarnas påståenden om sitt psykiska tillstånd

inte är äkta. Med anledning av personalens olika inställningar till om ungdomens psykiska ohälsa

är verklig eller inte, görs här en kort hänvisning till forskning. I SOU 2006:77 Ungdomar, stress och

psykisk ohälsa – Analyser och förslag till åtgärder15 konstateras att psykiska problem bland ungdomar

blivit mycket vanligare sedan 1980-talet. Även i ett uttalande från en av Kungliga

Vetenskapsakademien tillsatt panel 2006, dras slutsatsen att det har skett en ökning av den

15 SOU 2006:77, Ungdomar, stress och psykisk ohälsa – Analyser och förslag till åtgärder,

http://www.regeringen.se/content/1/c6/06/74/72/ff3f46fd.pdf 2010-10-22

35

psykiska ohälsan sedan mitten av 1980-talet16. Resultaten från både utredningens och panelens

arbete bygger på ungdomars egen upplevelse av sin situation, men också på objektiva faktorer

som slutenvårdsregister och fakta kring hur sjukhusvården med anledning av depression och

ångest har ökat för både pojkar och flickor. Flickor rapporterar en större ohälsa än pojkar, och

äldre tonåringar mår sämre än de yngre. I en kunskapsöversikt17 och i en rapport18 från Statens

folkhälsoinstitut förklaras kvinnors och flickors mer utbredda psykiska ohälsa med kvinnors mer

socioekonomiska utsatthet, av deras lägre sociala position i samhället. ”Fynden i dessa studier tyder på

att könsskillnaderna för psykiska problem är kopplade till individernas handlingsutrymme.”19

SOU 2006:77 ser att trenden med ökande psykisk ohälsa verkar vara en fortsättning på en

trend som började redan efter andra världskrigets slut.20 Det svenska samhället har sedan

efterkrigstiden blivit allt mer differentierat och individualiserat. Individualiseringen i Sverige är en

av de mest långtgående i världen, där individuellt välbefinnande och självförverkligande betonas

hårt. Samtidigt har traditionella roller upplösts, och nya vägar och mängder av möjligheter ligger

öppna. Alla nya möjligheter gör att livet blir mer oförutsägbart, och därmed också svårare att

handskas med. ”Det är självfallet positivt men ställer också krav på ungdomar att själva välja vilka liv de vill

leva. Förmågan att hantera denna öppna situation förefaller inte ha utvecklats i samma takt som de nya

möjligheterna har tillkommit.”21 skriver författarna. Bland annat är skolan inte anpassad efter att

förbereda ungdomarna för den verklighet samhället idag utgörs av, menar man i utredningen.

Skolan är inte anpassad efter arbetsmarknadens behov eller för att ge alla ungdomar en

högskoleförberedande utbildning. Detta leder till att ungdomarna går från skola till studier, eller

till ingen organiserad verksamhet alls, dvs de blir arbetslösa och på ett eller annat sätt beroende av

samhällets stöd. Ungdomar har helt enkelt fått fler möjligheter än någonsin, men inte blivit

rustade att handskas med dem. Anton Lager, utredare på Institutet för Framtidsstudier skriver i

en artikel i institutets tidning Framtider, att det inte är säkert att det är den ökade

individualiseringen som är grunden till den ökande psykiska ohälsan, då den i vissa fall snarare

associeras med ökad hälsa. Han menar istället att det finns ”en stark korrelation mellan den ökade

16 Kungliga vetenskapsakademien State of the Science Konferens Preliminärt Uttalande Trender i barns och

ungdomars psykiska hälsa i Sverige 12-14 april 2010,

http://www.kva.se/Documents/Vetenskap_samhallet/Halsa/Utskottet/uttalande1_halsa_sve_2010.pdf 2010-09-22

17 Statens Folkhälsoinstitut, Varför drabbas kvinnor oftare av oro, ångest och depression? En kunskapsöversikt,

http://www.fhi.se/Publikationer/Alla-publikationer/Varfor-drabbas-kvinnor-oftare-av-oro-angest-och-depression-

En-kunskapsoversikt/ 2010-09-22

18 Statens Folkhälsoinstitut, Depression – förklaringar till skillnader mellan könen,

http://www.fhi.se/sv/Handbocker/Uppslagsverk-barn-och-unga/Depressiva-besvar-och-oro---forklaringar-till-

skillnader-mellan-konen/ 2010-09-02

19 Ibid.

20 SOU 2006:77, sid. 15

21 Ibid. sid. 22

36

andelen ungdomar utanför arbetskraften och andelen med psykiska besvär”22 Han pekar vidare på att

forskning ser ett samband mellan en individs status på arbetsmarknaden och individens hälsa.

När då ungdomar bor kvar hemma hos föräldrarna och har svårt att få andra jobb än tillfälliga

inhopp eller deltidsjobb ökar oron, ångesten och depressionerna.

Oavsett orsak visar detta ändå på att de informanter som ser en ökning och försämring av

ungdomarnas psykiska hälsa har stöd i forskningen. Sådan kunskap bör en biståndshandläggare,

arbetskonsult eller annan personal som arbetar med ungdomar i behov av offentligt stöd känna

till när man ifrågasätter bilden av ohälsan hos ungdomen, oavsett om de i enskilda fall kan ha fog

för sina misstankar.

När det kommer till den psykiska ohälsan uppges att det finns ett glapp mellan myndigheter

vilket leder till att en del personer hamnar hos kommunen. I Ungdomsstyrelsens skrift ”Vägarna

in” skriver författarna att som ”nuvarande regelverk ser ut finns ingen självklar aktör för rehabilitering av

unga då målgruppen ofta saknar sjukersättningsgrundande inkomst vilket innebär att de inte faller under

Försäkringskassans ansvar.”23 Det visar på att bristerna är av strukturell karaktär.

Ohälsoproblematiken verkar vara central i arbetet med framförallt de arbetslösa som når

ekonomiskt bistånd. För att bli färdiga för arbetsmarknaden behövs ibland rehabilitering genom

sjukvårdsliknande insatser. Den psykiska sjukdomsbilden, företrädesvis den neuropsykiatriska

problematiken, saknar personalen enligt egen utsago kunskaper i, samt möjligheter och resurser

att handskas med. En fråga som uppstår i ljuset av detta är om denna grupp arbetslösa, och dessa

problem, är något som är AMKs uppgifter att arbeta med. I så fall krävs att personalen får de

verktyg som behövs för uppgiften, exempelvis bättre utredningsresurser, ett större samarbete

med kanske vård- och omsorgskontoret, socialkontoret och landstinget. Eller innebär den ofta

förekommande psykiska ohälsan att AMK idag arbetar med andra organisationers ansvar?

Gråzonens ungdomar

Informanterna talar om en grupp ”gråzonsungdomar”, som verkar öka i antal allt eftersom

samhället förändras. Dessa ungdomar beskrivs som inte färdiga för arbetslivet, och som personer

som inte passar i det nuvarande samhällets mallar för arbete och leverne. Inte heller passar de in i

de nuvarande arbetsmarknadsåtgärderna, inom vilka de upprepade gånger misslyckas. De hamnar

ofta utanför, eller mellan, de flesta stödinsatserna i samhället och denna grupp överensstämmer

inte med åtgärdernas avgränsningar vad gäller målgrupper. Att få en definition av denna

heterogena grupp vore lämpligt. Handlar problemen om outredda neuropsykiatriska problem,

lågbegåvade ungdomar, omogna ungdomar med dåligt självförtroende? Kommunen skulle med

en bild av detta lättare kunna utforma insatser och stödmetoder som är anpassade efter deras

22 Lager, Anton, ”Psykisk ohälsa – ett växande hot?”, Framtider , nr 3, 2009

http://www.framtidsstudier.se/filebank/files/20090930$101613$fil$We5vm2az2CLOy3Js085j.pdf 2010-10-22, sid

16

23 Ungdomsstyrelsens skrifter 2009:11, Vägarna in Arbetet med unga i kommuner med lokala utvecklingsavtal, Stockholm,

2009, sid. 145

37

behov. Eller ställa sig frågan om det är i arbetsmarknadsåtgärder sådana problem ska lösas och

hanteras.

Skolan och demokrati

I de ovan refererade rapporterna om den psykiska ohälsan konstateras att skolans ansvar är

att forma eleverna efter arbetsmarknaden. Man menar att skolan idag inte klarar att förbereda

ungdomarna för arbetsmarknaden heller för högre studier. Men skolans uppdrag är större än så.

Den har inte enbart i uppgift att forma blivande arbetare och tjänstemän. Skolans uppdrag

handlar också om att rusta eleverna för det samhälle vi skapat, där en människa för att kunna

delta behöver fungera som en demokratisk medborgare. Det innebär att ha en läsförståelse, en

bred kunskap om samhälle och kultur, både den egna och andras. Arbetsförmedlare 2 berättar att

en del ungdomar har stora kunskapsluckor i den grundläggande samhällskunskapen. Om skolan

misslyckas med att föra ut denna kunskap, och dessa ungdomar inte får en plats på

arbetsmarknaden, finns risk för att deras känsla av att inte räknas med och att inte få ta plats i

samhället ökar. Det framhålls ofta i det offentliga samtalet att när det saknas kunskap i hur

samhället fungerar växer främlingsfientligheten, att det ökar risken för att individen lätt faller för

den enkla utvägen att ställa grupper mot varandra, gravida mot sjukskrivna, landsbygdsbefolkning

mot stadsbefolkning, svenskar mot invandrare osv. Resultaten kan också bli att dessa individer

har det svårare att ta sig ur ett bidragsberoende. Har samhället i så fall råd att låta en grupp

medborgare sakna denna kunskap, och vems ansvar är det att täppa till dessa luckor i ungdomens

förståelse av sitt lönearbete som en viktig del i den demokratiska, samhälleliga kontexten? Är det

en uppgift för arbetsmarknadskontoret och andra organisationer som arbetar med att färdigställa

arbetslösa individer för arbetsmarknaden?

Vems ansvar?

Det har ovan lyfts frågor som handlar om avgränsningarna för arbetsmarknadskontorets

kärnverksamhet. AMK arbetar med arbetsmarknadsåtgärder vars syfte är att rusta individer för

arbetsmarknaden och att göra dem anställningsbara. I detta arbete träffar personalen många

individer med problem och svårigheter. Den kommunala organisationen är uppbyggd för att olika

verksamheter ska handskas med olika problem. Är det AMK som ska utreda psykiska problem?

Är det deras ansvar när ungdomarna är omogna för arbete, eller inte har den grundläggande

samhällskunskapen för att förstå vad ett arbete är? Som det fungerar i dag verkar en del

människor med oklara, odefinierbara eller komplexa problem falla mellan stödinsatser. Vems

ansvar är det att fånga upp dessa individer? Detta är frågor som bör diskuteras på politisk och

högsta ledningsnivå.

38

Kunskap och arbetsmarknadsåtgärder

Rörigt och otillräckligt utbud av åtgärder

Det är näst intill omöjligt att ge en heltäckande och övergripande bild av hur samarbete och

samverkan fungerar mellan olika aktörer i kommunen som jobbar för arbetslösa ungdomar. Den

samlade verksamheterna är inte bara rörig för personal och klienter, den är också så pass

föränderlig att i tidsperioden mellan de första intervjuerna gjordes och skrivandet av rapporten

påbörjades har exempelvis NC förändrats genom att Sensus beviljade medel tagit slut och

fortsättningen efter årsskiftet är i skrivande stund osäker, Unga föräldrar har gått in i en process

där en total omformulering av verksamheten utförs, Unga jobb har blivit ett ESF-projekt med

delvis nya mål och syften, två nya projekt har påbörjats i Ungdomstrainee och Efter plugget, och

politikerna har att ta ställning till om ett fortsatt avtal med Communicare ska tecknas. Även inom

EB förs diskussioner kring en förändring i organiseringen av personalen. Det kan alltså

konstateras att personalens uppfattningar om att verksamheten känns rörig kan ha en verklig

grund. Det innebär att organiseringen av DA som en enhet med överblick över övrig verksamhet,

samt som en ingång till övrig verksamhet, inte tagit form enligt planerna.

För klienten som har svårigheter att förstå sig på myndighetsvärlden och dessutom svårt att

nå sina handläggare, är detta inte bra konstaterar informanter. Denna typ av organisering är inte

specifik för just Norrköping. Rickard Ulmestig, lektor i socialt arbete, skriver att ”Organiseringen av

kommunal arbetsmarknadspolitik kännetecknas av luddiga strukturer”.24 Dessa kännetecken drivs av att

den kommunala arbetsmarknadspolitiken finansieras genom olika projektstöd. I Norrköpings

kommuns fall handlar det företrädesvis om ekonomiskt projektstöd från ESF-rådet och

Samordningsförbundet Östra Östergötland. Ulmestig menar att projektfinansiering leder till en

stötig och kortsiktig organisering, och att detta ”påverkar innehållet i kommunal arbetsmarknadspolitik i

mycket hög grad. Projektet startas med otydliga mål, bristande system för uppföljning, oklart huvudmannaskap

och ett luddigt innehåll.” Med stor sannolikhet påverkar en sådan arbetsmarknadspolitik både

personal, deltagare och projekteffekt, även i Norrköping. Norrköping lägger däremot jämfört

med andra kommunen en stor summa på fast verksamhet, enligt förvaltningschefen för AMK.

Hur stor del av denna fasta finansiering som går till ungdomsverksamhet är dock oklart, menar

hon. Med detta i åtanke vore det önskvärt med en närmare granskning av hur projekt och

verksamheter följs upp inom kommunen, samt hur deras förstudier inför kommande projekt

utförs.

I kommunens nyframtagna broschyr om framtiden i Norrköping skrivs; ”Det behövs även

fortsättningsvis effektiva kommunala arbetsmarknadsåtgärder som arbetslösa personer kan använda som en

24 Ulmestig, Rickard, I arbetslinjens skugga – en studie av relationer och strukturer i ett kommunalt arbetsmarknadsprojekt,

Rapportserie i socialt arbete. Nr 2, 2009, http://lnu.se/forskning/forskningsdatabas/publication.aspx?id=5909

sid 85

39

språngbräda mot egen försörjning.” 25 Professor Lars Calmfors skriver angående kommunala

arbetsmarknadsåtgärder att det kan; ”misstänkas att en mycket stor del av uppföljningarna som

kommunerna säger sig göra är av begränsad kvalité [---] Många kommuner kan inte skilja mellan vad som

fungerar eller inte. [---] Det krävs både spetskompetens och resurser för utvärdering.”26 Ulmestig menar även

han att det råder en brist på kunskap kring vad som fungerar eller inte inom

arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Han menar dock att en övergripande analys kan ställas, som

säger att generella verksamheter där alla arbetslösa ingår inte är speciellt effektiva utan att

individuella kostnadskrävande instanser ofta har ett bättre resultat. Calmfors får fortsätta på den

ekonomiska tråden;

Samtidigt är frågan om stora summor, i en ofta ansträngd kommunal ekonomi, ska satsas på verksamheter som kommunen inte vet huruvida de fungerar eller ej. Placeras människor, med tvång eller hot om tvång, i verksamheter som inte ökar deras möjligheter på arbetsmarknaden? Kommunerna är svaret skyldigt.27

Under intervjuerna framkommer i samband med diskussionen kring hur effektiva

kommunens arbetsmarknadsåtgärder egentligen är, även synpunkter hos informanterna på att de

inte blir tillfrågade inför kommande projekt. På enhet III menar några informanter att de får

plötsliga uppdrag att plocka fram klienter som ska matcha en viss målgrupp, vilket kan vara svårt

när denna inte alltid överensstämmer med de behov de ser hos sina klienter. För att undvika

liknande situationer kan kommunen eventuellt förbättra sitt arbete med förundersökningar, eller

förbättra arbetet med att för personalen tydliggöra bakgrunden till val av metoder och

målgrupper.

Metoder Av de metoder och tekniker som används inom de olika arbetsmarknadsåtgärderna är många

värda en djupare analys än här har gjorts. Informanterna tar exempelvis ofta upp olika former av

samtal, och benämner dem omväxlande som vägledande samtal, coachning och motiverande samtal. Här

vore intressant att ställa frågor om vad dessa samtal innebär, hur de genomförs, vad deras syfte

är, vad i samtalen som särskiljer eller överensstämmer mellan de olika åtgärdernas användning av

dem, och liknande. Även den ofta nämnda personliga marknadsföringen vore värd ett kritiskt

ifrågasättande. Pedagogiken bakom coachningen och talet om den personliga marknadsföringen

har hämtats från diskursen om arbetslinjen och formandet av det entreprenöriella subjektet28,

25 Norrköpings kommun, Framtid i Norrköping – allmänna planeringsförutsättningar 2010, www.norrkoping.se 2010-10-

17, sid 24

26 Calmfors, Lars, Forslund, Anders, Hemström, Maria, Vad vet vi om arbetsmarknadens sysselsättningseffekter?, Rapport

från IFAU, 2002:8, http://www.ifau.se/upload/pdf/se/2002/r02-08.pdf , 2010-10-22, sid 28

27 ibid. sid 28

28 Inom den politiska styrningen hittas en normativ och moralisk styrning som syftar till att skapa den typ av

medborgare staten ser som önskvärd. I detta syfte används i alla nutida politiska reformsatsningar och

40

vilket är värt att analysera närmare. Det kan ifrågasättas om metoden är väl anpassad för det

klientel med olika former av hinder som når ekonomiskt bistånd. I detta läge går däremot

rapporten vidare och tittar enbart på praktik som metod.

Praktik som metod

Några informanter har framfört kritik mot att så många instanser inom kommun och andra

organisationer söker praktikplatser. Det är också därför arbetsmarknadskontoret startat

Praktiksamordningen för att minska antalet kommunrepresentanter som kontaktar näringslivet i

syftet. Även Riskrevisionen har stött på uppfattningen att det kan medföra problem när så många

praktikplatser efterfrågas. De menar att genom den politiska prioriteringen av stor volymmängd

finns en risk att praktikanskaffandet blir rutin. De skriver att även ”representanter för

Arbetsförmedlingens huvudkontor kan se en risk för […] att den kraftiga satsningen leder till en minskad

individanpassning avseende lämpligast möjliga programinsats för de sökande.”29

Engstrand tar i sin granskning av ESF-finansierade arbetsmarknadsåtgärder upp problem som

vidhäftar praktikmetoden. Hon har sett att det finns en risk att ett projekts måluppfyllelse blir

viktigare än att hitta rätt lärande innehåll för praktikanten. Detta tangerar en eventuell paradox i att

en praktikant inte får utföra riktiga arbetsuppgifter, samtidigt som praktiken måste ges ett

meningsfullt innehåll. Ytterligare ett problem som praktikdeltagare själva kan ge uttryck för är

något även Engstrand mötte i sin granskning. Deltagare uttryckte ”en monumental praktiktrötthet”30,

och ansåg att praktiken inte ledde till jobb. Riksrevisionens slutsatser i ovan nämnda rapport

underbygger denna känsla. De skriver att ”det finns andra program som ger både större och positiva

sysselsättningseffekter jämfört med arbetspraktik.”31 De finner få argument som talar för att en ökning

av arbetspraktik skulle ge bättre effekter på sysselsättningen än andra program, som

lönesubventionerade anställningar, eller start av näringsverksamhet. Även Calmfors skriver att

forskningsprojekt teknologier som syftar till en korrigering av avvikande personer. (Hultqvist, Kenneth & Pettersson,

Kenneth, Foucault; Namnet på en modern vetenskaplig och filosofisk problematik, HLS Förlag, 1995)

Teknologierna och metoderna som används i korrigeringen utgörs av motiverande råd, stöd och hjälp; coachning

med ett modernt ord. Dessa teknologier är en del i det statsvetaren Dahlstedt kallar entreprenöriell styrning.

(Dahlstedt, Magnus, Aktiveringens politik; Demokrati och medborgarskap för ett nytt millennium, Liber, 2009, sid.

30) Den entreprenöriella styrningen ställer krav på individen att omfamna entreprenörskapets idealvärden om

motivation, aktivitet, förändringsberedskap, initiativförmåga och risktagande, menar han. Denna entreprenöriella

styrning återfinns som ett viktigt inslag i diskursen om arbetslinjen. Dahlstedt beskriver hur en av hörnpelarna i att

vara samhällsmedborgare, dvs ”rätten till arbete, med fokus på frågor som skälig ersättning, trygga

anställningsförhållanden och god arbetsmiljö” gradvis går ”över i arbetsplikt” (Dahlstedt, 2009, sid. 30) Inom

arbetslinjen betyder arbetsplikt för arbetslösa att vara, eller försöka bli, anställningsbara. Detta eftersom arbetsbristen

inom sysselsättningspolitiken alltmer kommit att handla om bristande anställningsbarhet, enligt Dahlstedt.

(Dahlstedt, 2009, sid. 47). Av detta följer att politikens uppgift blir att ägna sig åt anställningsbarhetsskapande

åtgärder, medan den enskildes uppgift blir att ständigt leva i ett stärkande av sin konkurrenskraft genom kontinuerlig

fortbildning och utveckling.

29 RiR 2010:5, Arbetspraktik, Riksrevisionsverket, 2010, sid 54

30 Engstrand, Andersson, Vesterberg, sid 34

31 RiR 2010:5, sid. 55

41

de få studier som finns talar för att man skulle kunna rangordna de olika formerna av subventionerad sysselsättning (i fallande skala) när det gäller deras effekter på de deltagande individernas framtida sysselsättnings- och inkomstmöjligheter på följande sätt: starta eget-bidrag, rekryteringsstöd, utbildningsvikariat och API, ungdomspraktik, ALU och beredskapsarbeten.32

Han skriver vidare att resultaten när det gäller ungdomar är varierande, men det kan utläsas

att ungdomar som under 1993 deltog i ungdomspraktik fick lägre inkomster och en lägre

sannolikhet att ha ett arbete ett till två år senare, jämfört med ungdomar i en kontrollgrupp.33

Calmfors avslutar med att säga att fler studier behövs inom området.

Hos de flesta av de informanter som diskuterat praktik, finns en stark instinkt att försvara

metoden. Man vill inte se några stora brister i metoden, utan argumenterar hellre för dess

förtjänster. Riksrevisionens rapport gäller arbetspraktik för personer över tjugosex år, och

Engstrands rapport har tittat närmare på praktikprojekt företrädesvis riktade till nyanlända, där

även ungdomar är inkluderade. Därför är resultaten inte direkt överförbara på praktik för

ungdomar i Norrköping idag. Trots detta finns anledning att uppmuntra organisationen att ha

dessa kritiska reflektioner med i diskussioner kring framtida praktikåtgärder. Det finns redan en

viss medvetenhet om problemen med praktikmetoden hos några informanter inom den

kommunala organisationen. Denna medvetenhet ligger förhoppningsvis även bakom Unga jobb

Östergötlands nya skede, där syftet delvis omvandlats till att utveckla praktikverktyget.

Diskussion kring några åtgärder Som nämnts ovan kommer här inga konkreta lösningar på hur verksamheter kan läggas ner,

omformas eller implementeras i ordinarie strukturer att lämnas. Några allmänna diskussioner

kring några av insatserna går dock att föra med anledning av de berättelser som framförts under

intervjuerna.

Efter plugget

Efter plugget är en verksamhet som i mycket liknar det ordinarie arbete kommunen gör inom

DA. Arbetsförmedlingen reserverade sig mot Samordningsförbundets finansiering av just denna

anledning. Med tanke på personalens känsla av den svårgripbara överblickbarhet borde sådana

här korta projekt ingå i den ordinarie strukturen.

Feriesamordningen

Inom Feriesamordningen är vissa platser vikta för ungdomar ur vissa grupper, som

ensamkommande flyktingbarn, särskoleelever, elever från basklasserna m fl. Arbetskonsulenten

som genomförde intervjuerna och urvalet berättar att det är de duktigaste ungdomarna som klarar

32 Calmfors, sid. 46f

33 Ibid. sid 47

42

sig igenom urvalsprocessen. Genom att ge de ungdomar som är drivna och har bra

förutsättningar ökade erfarenheter, kontaktnät, referenser och framtida möjligheter, bidrar

kommunen genom offentliga medel till att öka gapet mellan dessa ungdomar och de som har ett

sämre utgångsläge på arbetsmarknaden. Det kan ifrågasättas om detta är kommunens uppgift.

Flitresursen

Flitresursen är en uppmärksammad verksamhet som enligt informanternas uppgifter har ett

mycket bra resultat. En del av framgångarna skulle bero på att verksamheten endast riktar sig till

ungdomar som genom detta inte behöver vara i grupp med vuxna deltagare. Det bör inte

glömmas bort i de funderingar som finns på att utöka metoden till att omfatta även andra

grupper.

Jobbcollege

Jobbcollege erbjuder en daglig sysselsättning. Ett av de viktigaste önskemålen från

informanternas sida är en verksamhet med daglig sysselsättning för de ungdomar som står allra

längst bort från arbetsmarknaden. Idag verkar Jobbcollege få ta emot dessa ungdomar även om

de inte är den primära målgruppen. Behovet av sådan daglig verksamhet verkar ha funnits en

längre tid inom kommunen. Tidigare hade man Drivkraft, och innan dess fanns andra alternativ.

Med tanke på den av personalen omtalade rörigheten i projektens uppkomst och nedläggningar

bör här finnas en möjlighet till långsiktig lösning. En permanent lösning av daglig verksamhet kan

vara flexibel i metodutveckling, tekniker, målgruppstillhörighet. Även frågan kring hur länge en

ungdom ska kunna få stanna i åtgärden bör föras, då tre månader uppges vara för kort tid för

många av deltagarna för att uppnå resultat. För andra målgrupper än ungdomar har man daglig

verksamhet sedan länge på IPC. Frågan om kommunen kan anordna något liknande i egen regi

som är passande för ungdomar, i samarbete med Arbetsförmedlingen eller andra partners, bör

ställas. Eftersom Communicare enbart jobbar i projektform är de i en sådan situation inte en

lämplig samarbetspartner.

Jobbfokus

I samband med att EB funderar över sin organisation och sina arbetssätt finns anledning att

titta närmare på hur Jobbfokus har lyckats med sina metoder. Deras metodutveckling har bland

annat handlat om att lösgöra mer tid för varje klient. EB bör ställa frågan hur ungdomarna

upplevt bemötandet och tillgängligheten och om det i sin tur har gett effekt på hur snabbt de

tagit sig ut ur det ekonomiska biståndet.

Navigatorcenter

NC vill fungera som den enda ingången för ungdomar anvisade från EB mot

arbetsmarknadsåtgärder och studier. De vill även vara tillgängliga för ungdomar utan ekonomiskt

bistånd, de vill fungera som den ovan omtalade gurun med överblick, och de vill jobba med lagen

om det kommunala uppföljningsansvaret samt upprätthålla referensgruppen som ett nav i arbetet

43

med ungdomar. NC säger själva att de behöver mer personalresurser, mer samarbete och tydliga

mandat från andra kontor än AMK, företrädesvis från socialkontoret. Idag består

Navigatorcenters verksamhet av en arbetskonsulent som för vägledande samtal med ungdomar

och upprätthåller en referensgrupp samt ett samarbete med Ungdomshälsan.

Personal inom EB och AMÅ upplever att organisationen kring ungdomar i kommunen är

väldigt rörig. Att vara en samordnade kraft med den överblick som personalen behöver är en av

de funktioner NC vill arbeta med. Om de ska kunna utföra denna uppgift ligger det dock inte

någon logisk pedagogik i att själv vara en del av den ständigt föränderliga strukturen genom att

vara beroende av externa aktörers möjlighet till tillfällig finansiering.

44

Rekommendationer

Med anledning av kommunens storlek, den komplexa struktur av åtgärder/insatser som

erbjuds i förhållande till de resurser och tidsbegränsningar detta uppdrag grundar sig på, är det

inte görligt att arbetet kan mynna ut i konkreta förslag eller rekommendationer kring enskilda

åtgärder, eller på hur tillfälliga verksamheter ska kunna implementeras i de ordinarie strukturerna.

För sådana rekommendationer krävs djupgående analyser av kommunens finansiella,

organisatoriska och kulturella strukturer, såväl som utvärderingar av de aktuella åtgärdernas

effekter, metoder och målgruppers behov. Några rekommendationer som är mer allmänt hållna

kan dock ses som angelägna att framföra. Därför, med utgångspunkt i materialet och i ovan förda

diskussioner, rekommenderas;

• att samarbetet kring ärendehanteringen inom arbetsmarknadskontoret förbättras och

tydliggörs, i syfte att få till stånd ett likvärdigt, rättssäkert och kommungemensamt bemötande

av klienterna. Samarbetsstrukturen bör vara horisontell såväl som vertikal, dvs den bör

fungera mellan;

a. kollegor på samma enhet inom EB

b. kollegor mellan enheter på EB

c. medarbetare på EB och DA samt övriga åtgärder

d. chefer och medarbetare

• att informationskanalerna inom arbetsmarknadskontoret förbättras och tydliggörs.

Informationsstrukturen bör vara horisontell såväl som vertikal, dvs den bör fungera mellan;

a. kollegor på samma enhet inom EB

b. kollegor mellan enheter på EB

c. medarbetare på EB och DA samt övriga åtgärder

d. chefer och medarbetare

• att ekonomiskt bistånd tittar närmare på varför det upplevs som att biståndshandläggare och

socialsekreterare har brist på tid för sitt klientarbete, samt på hur bristen kan åtgärdas.

• att personal får de verktyg som behövs för att i sitt arbete med ungdomar och arbetsmarknad

kunna fungera som ett verktyg i arbetet för en framtida jämställd arbetsmarknad.

• att myndigheterna, eller dess personal, utformar sitt mottagande av ungdomarna så att de alla

förstår myndigheternas språk, organisation och funktion.

45

• att kommunen, arbetsförmedlingen och/eller dess samarbetspartners i kommande åtgärder

kompletterar mätning av effektutfall med metoder som mäter resultat av ”mjuka” faktorer,

som egenupplevd hälsa, förbättrat självförtroende och annat som är av vikt för att deltagare

ska kunna närma sig arbetsmarknaden.

• att kommunen, arbetsförmedlingen och/eller dess samarbetspartners så långt möjligt är

baserar kommande metodutveckling på forskning och empirisk evidens.

• att kommunen med samarbetspartners genomför en mer djupgående analys kring de olika

arbetsmarknadsåtgärderna, i syfte att minska antalet projekt och öka antalet varaktiga

verksamheter.

• att kommunen, arbetsförmedlingen och/eller dess samarbetspartners analyserar behovet av

daglig sysselsättning för de ungdomar som står längst bort från arbetsmarknaden, samt

undersöker lämpligheten och möjligheten av att upprätta denna verksamhet i en varaktig

form.

• att kommunen, arbetsförmedlingen och/eller dess samarbetspartners lägger mer resurser på

neuropsykiatriska utredningar, alternativt undersöker möjligheten av ett utökat samarbete

med landstinget, vård- och omsorgskontoret eller annan lämplig partner för syftet.

• att socialkontoret och arbetsmarknadskontoret påbörjar ett samtal om framtida utökat

samarbete, i syfte att underlätta för ungdomarna på gränsen mellan de båda kontorens

verksamheter och för den kommungemensamma ekonomins skull.

46

Referenser

Tryckta källor

Dahlstedt, Magnus, Aktiveringens politik; Demokrati och medborgarskap för ett nytt millennium, Liber,

2009

Hill, Margret, ”Coola killar pluggar inte”, ur Olofsson, Jonas (red.), Utbildningsvägen – vart leder den?

Om ungdomar, yrkesutbildning och försörjning, SNS Förlag, 2007

Hultqvist, Kenneth & Pettersson, Kenneth, Foucault, Namnet på en modern vetenskaplig och filosofisk

problematik, HLS Förlag, 1995

RiR 2010:5, Arbetspraktik, Riksrevisionen, 2010

Ungdomsstyrelsens skrifter 2009:11, Vägarna in Arbetet med unga i kommuner med lokala

utvecklingsavtal, Stockholm, 2009

Elektroniska källor

AMS, Faktaunderlag till månadsstatistik, samt månadsstatistik, www.ams.se

Calmfors, Lars, Forslund, Anders, Hemström, Maria, Vad vet vi om arbetsmarknadens

sysselsättningseffekter?, Rapport från IFAU, 2002:8, http://www.ifau.se/upload/pdf/se/2002/r02-

08.pdf , 2010-10-22

Engstrand, Åsa-Karin, Andersson, Josefin, Vesterberg, Viktor, ”Bortom Lissabonstrategin – Om

projektarbetares erfarenheter av inkluderingsarbete”, Vetenskaplig skriftserie från Remeso,

Temagruppen integration i arbetslivet, nr 1, 2010,

http://www.isv.liu.se/remeso/tia/publikationer/publikationer/1.220837/Bortom_Lissabonstrat

egin_100917.pdf 2010-10-01

Kungliga vetenskapsakademien State of the Science Konferens Preliminärt Uttalande Trender i

barns och ungdomars psykiska hälsa i Sverige 12-14 april 2010,

http://www.kva.se/Documents/Vetenskap_samhallet/Halsa/Utskottet/uttalande1_halsa_sve_2

010.pdf 2010-09-22

Lager, Anton, ”Psykisk ohälsa – ett växande hot?”, Framtider , nr 3, 2009

http://www.framtidsstudier.se/filebank/files/20090930$101613$fil$We5vm2az2CLOy3Js085j.p

df 2010-10-22

47

Norrköpings kommun, Framtid i Norrköping – allmänna planeringsförutsättningar 2010,

www.norrkoping.se 2010-10-17

SCB, Bakgrundsfakta, Arbetsmarknads- och utbildningsstatistik 2010:1, Principiella grunder för

Arbetskraftsundersökningarna (AKU) och arbetsmarknadsstatistiken. www.scb.se, 2010-10-01

Socialstyrelsens statistikdatabas, http://192.137.163.40/epcfs/index.asp?modul=seb, 2010-10-01

SOU 2006:77, Ungdomar, stress och psykisk ohälsa – Analyser och förslag till åtgärder,

http://www.regeringen.se/content/1/c6/06/74/72/ff3f46fd.pdf 2010-10-22

Statens Folkhälsoinstitut, Varför drabbas kvinnor oftare av oro, ångest och depression? En kunskapsöversikt,

http://www.fhi.se/Publikationer/Alla-publikationer/Varfor-drabbas-kvinnor-oftare-av-oro-

angest-och-depression-En-kunskapsoversikt/ 2010-09-22

Statens Folkhälsoinstitut, Depression – förklaringar till skillnader mellan könen,

http://www.fhi.se/sv/Handbocker/Uppslagsverk-barn-och-unga/Depressiva-besvar-och-oro---

forklaringar-till-skillnader-mellan-konen/ 2010-09-02

Ulmestig, Rickard, I arbetslinjens skugga – en studie av relationer och strukturer i ett kommunalt

arbetsmarknadsprojekt, Rapportserie i socialt arbete. Nr 2, 2009,

http://lnu.se/forskning/forskningsdatabas/publication.aspx?id=5909

Övriga källor

Norrköpings kommun, Brukarundersökning 2009 Norrköpingskommun, Arbetsmarknadskontoret –

Ekonomiskt bistånd, diarienr avn-2010.657

Norrköpings kommun, ”Framtid i Norrköping – allmänna planeringsförutsättningar 2010,

www.norrkoping.se 2010-10-17

Norrköpings kommun, Projektplan, diarienr Avn-2010, 2010-05-12

Norrköpings kommuns Individ-, Familje- och Omsorgsverksamhets system,

2010-10-01

Norrköpings kommun, Förhandling enligt MBL & 11 angående organisation av

arbetsmarknadsåtgärder, Avn-2008.2812

48