Värdig ålderdom – mänsklig rättighet. Alltid

Värdig ålderdom Värdig ålderdom – mänsklig rättighet. Alltid.– mänsklig rättighet. Alltid.

De gamlas dag 5.10.2014

De gamlas vecka5.10.–12.10.2014

2

Centralförbundet för de gamlas väl framför sitt hjärtliga tack till Ömsesidiga Pensions-försäkringsbolaget Ilmarinen för det ekono-miska stöd, som beviljats för tryckningen av denna publikation.

Utgivare: Centralförbundet för de gamlas väl ry

ISBN: 978-951-806-207-6 978-951-806-208-3 (pdf)

Redaktion: Leena Valkonen [email protected]

Layout: Mainospalvelu Kristasta Oy AD Krista Jännäri

Omslagsbild: Toni Kitti

Tryckeri: Savion Kirjapaino Oy, Kerava

De gamlas vecka 5.–12.10.2014

Innehåll

Editorial: Är värdig ålderdom en mänsklig rättigehet – Alltid?.............................................3

Värdig ålderdom – mänsklig rättighet. Alttid................................................................….4

Omsorgsminister Susanna Huovinen: Hur tyrggar man en värdig ålderdom….....................5

Minister Elisabeth Rehn: Var fi nns vårt eget ansvar?..........................................................8

Biskop Tapio Luoma: Värdering av ålderdom…................................................................9

Markku Lehto: Mänskliga rättigheter för äldre….............................................................10

Rätt till god död….......................................................................................................12

Delagtikhet hör till grundpelarna för en värdig ålderdom…..............................................15

De gamlas dag har fi rats i 60 år…...............................................................................17

När tvo obekanta möts….............................................................................................20

SeniorSurf-dagen – lägre tröskel för attlära sig datateknik...........................................…22

De gamlas dag 5.10.2014

3

Värdig ålderdom – mänsklig rättighet. Alltid. 2014

33333333333333333333333333333333333333333333333333333333333333

De gamlas dag har en lång historia. Första gången fi rades den i Finland år 1954. Sedan dess har vi varje år

i början av hösten på olika håll i landet fi rat de gamlas dag. Senare på 1970-talet äg-nades en hel vecka åt de äldres sak. Varje höst under en vecka anordnas mångahanda evenemang och presenteras verksamheten i kommuner, församlingar och organisationer. En svala gör ingen sommar och en dag eller vecka ändrar inte världen till det bättre med tanke på äldre. Men den ena dagen och veckan kan ändå påverka människornas tän-kande. Dagen och veckan kan ge vardagen ljus och även lyfta fram bra äldrearbete. Där-för utvecklar Centralförbundet för de gamlas väl varje höst ett nytt tema. När man följer med media får man lätt tanken att värdig ålderdom inte verkar att vara en mänsklig rättighet som besannats. Är det kanske alls en mänsklig rättighet och vad avser man egentligen? Värdig ålderdom blir inte verklighet genom våta blöjor eller avoga ord eller fullständig likgiltighet. Att värdig ålderdom blir verklighet är inte hemvårdens eller hälsoservicens sak. Det är och bör vara ett gemensamt syfte. Alla åldras vi och en stor del av oss förskräcks av tanken på en dålig, otrygg och ensam ålderdom. Innehållet i ordet värdighet förstår vi kanske olika men en god ålderdom vill vi ha. En sådan där vi kan uppleva respekt som människa och rimlig säkerhet om hjälp eller vård och mänskligt bemötande. I Centralförbundet för de gamlas väl har den egna verksamhetens värden diskuterats. De har modifi erats så att de är klarare och bättre för fram grundfrågorna. Vi är överty-gade om att vårt arbete kommer från hjärtat. Vi vill vara med om att arbeta för god ålder-dom överallt – allt från de minsta bord till de största salar. Eftersom vi tror att en värdig ålderdom alltid är en mänsklig rättighet.

Det är glädjande att nya slags ålderdoms-fenomen har fått offentlighet, till och med liknande folkrörelser. Det fi nns evigt pigga seniorer som rappar och rör på sig. Det fi nns ivriga utvecklare av vårdarbete som genuint värderar äldre. Det fi nns även politisk vilja att förenkla krångliga system så att de bättre motsvarar det levande livets behov – givetvis gärna till skälig kostnad. Det är samtidigt värt att hålla i minnet att det i Finland under några decennier skett väldigt mycket bra utveckling med tanke på att ålderdomen skall bli värdig. En grund för pensionsskyddet har skapats, olika modeller för vård och hjälp har utvecklats och den of-fentliga sektorns ansvar om detta är stark. Nu är vi ändå i en situation där olika till-läggsresurser inte står att få. Därför måste de existerande kunna utnyttjas så att även de bräckligaste åldringarnas värdiga liv blir verklighet.

Värdig ålderdom – mänsklig rättighet. Alltid.

Pirkko Karjalainen, verksamhetsledare

Är värdig ålderdom en mänsklig rättighet – Alltid?

4

Då vi i Centralförbundet för de gamlas väl funderade på temat för De gamlas vecka år 2014, diskuterade vi alla de

frågor som just i denna tid vuxit fram om äld-res ställning och situation. Den första frågan vi diskuterade var statens och kommunernas ständigt försämrade ekonomi, och hur för-sämringen påverkar de äldres välfärd. Har vi råd att upprätthålla den nuvarande offentliga välfärden och ansvaret för att service ordnas när ekonomin är så ansträngd. Detta är en fråga för politikerna och för hela samhället. Precis när lagen om tjänster och rättigheter för äldre har trätt i kraft måste vi fundera på om vi har råd med den. Den andra frågan är kvaliteten på de äld-res vård och omsorg. Från enheter inom anstaltslångvård och effektiverat servicebo-ende har det kommit fram exempel som kräver förbättringar i både personalantal och vård och service i vidare bemärkelse. Sådan information har kommit både från övervakande myndigheter och via enskilda medborgares besvär och klagomål. Vi lever i ett välfärdsland till vars principer har hört respekt för äldre. Den borde komma till synes i kvaliteten och tillgängligheten av tjänsterna. Den tredje frågan i diskussionerna har varit regeringens strukturpolitiska program. För äldres del har i programmet skrivits in målsättningen att avsevärt reducera antalet platser inom anstaltsvården. Den minskning-en borde ersättas med förebyggande tjäns-ter, såsom rehabilitering och tjänster inom öppenvården och hemvården. Även teknologi och utveckling av närståendevården kan till en del ersätta anstaltsvård och nationaleko-nomiskt vara förmånligare tjänster. Det fjärde samtalsämnet har redan länge varit social- och hälsovårdens strukturella helhetsreform, där man på våren kommit

till att bygga en struktur som baserar sig på fem specialansvarsområden. I denna modell som träder i kraft år 2017 är de administrativa strukturerna för ordnandet av tjänsterna avsevärt större än de nuvarande och framhäver samarbetet inom social- och hälsovården. I samband med alla dessa frågor diskute-rade vi på Centralförbundet för de gamlas väl vad som på riktigt är det allra viktigaste för äldre människor. Hur skulle de själv svara? Av det uppstod årets tema för De gamlas vecka: Värdig ålderdom. Och att den borde vara en så klar rättighet som mänskliga rät-tigheterna också allmänt sett är. En rättighet som inte ifrågasätts och på vilken alla refor-mer, tjänster och all vård under ålderdomen baserar sig på. Äldreomsorgen skall vara tankar och verksamhet som kommer från hjärtat. De äldre har rösträtt men också rätt att bli hörda, såsom alla människor. De har också självbestämmanderätt och rätt att på-verka sina egna frågor. De skall ha rätt att kunna tryggt lita på det framtida. Ett gott liv fortsätter livet ut, också i ålderdomen. Så här under De gamlas vecka kan vi sär-skilt lyfta fram denna värdetanke. I en tidning läste jag rubriken: ”Osynlig ålderdom lyfts fram”. I artikeln behandlades frågan på ett fi nt sätt. De äldre är ingen enhetlig grupp, var och en är en individ. Alltför ofta är äldre ändå ensamma, osynliga och utan stöd. Mångas levnadsöden är mycket tunga. Man ser inte sitt eget värde och det känns främmande att driva sina egna intressen. Värdig ålderdom kräver att vi ger de äldre en röst och ett ansikte.

Överdirektör Elli AaltonenÖstra Finlands RegionförvaltningsverkOrdförande för Centralförbundet för de gamlas väl

Värdig ålderdom Värdig ålderdom – mänsklig rättighet. – mänsklig rättighet. Alltid.Alltid.

5


5

OmsorgsministerSusanna Huovinen

Hur tryggar man en värdig ålderdom?

Hur ser ni som minister på vad värdig ålderdom är och vilka livselement som ingår i den? Enligt min åsikt innebär värdig ålderdom att en människa som blir äldre inte förlo-rar sitt kunnande, sin förmåga att uttrycka sina åsikter eller sitt människovärde. Mera konkret betyder detta till exempel att äldre oberoende av ålder och funktionsförmåga har möjlighet att leva ett gott liv som de vill i sin egen omgivning. Perspektivet borde aldrig bli så smalt att äldre människor bara anses behöva och konsumera tjänster. Äldre människor måste få delta och handla enligt sina egna resurser.

I den offentliga diskussionen är det två frågor som besvärar mig. Den första är att åldrandet anses vara ett stort problem – jag tycker att hög ålder är en stor prestation av det fi nländska välfärdssamhället. Aktiva äldre människor är för oss en stor resurs, för att inte tala om det arbete de under årtionden gjort för att bygga upp vårt samhälle. Den andra frågan är att seniorer ofta uppfattas som en enhetlig grupp. Så är det ju inte, ef-tersom ingen åldersgrupp har samma behov och åsikter.

Vilken ställning anser ni att äldre har i dagens Finland – vilka goda sidor, vilka brister? Det som harmar mig är t.ex. att man ofta ger en mycket negativ bild av äldres vård och omsorg. Visserligen fi nns det brister, men samtidigt vet vi att det i många kommuner görs en massa bra arbete för hemtjänsterna och inom omsorgen. Positivt är också att den nya äldreomsorgslagen är synnerligen ambitiös och dessutom internationellt intres-sant.

6

Foto: Helsingin Seniorisäätiö

Förändring av attityder innebär en stor utmaning: ett Finland för alla åldrar är möj-ligt endast så att vi respekterar allas män-niskovärde och förstår att åldrandet inte är ett problem utan en naturlig del av livet. Att förbättra de äldres ställning och deltagande är därför en viktig utmaning.

Alltför många äldre människor är en-samma och otrygga. Alltför många anhö-riga måste jobba mycket för att kunna sköta sina anhörigas ärenden. På alltför många vård- och omsorgsplatser måste de anställda arbeta på gränsen av sin förmåga. I alltför många kommuner ser man fortfarande inte att man kan spara i framtida utgifter genom att i förväg satsa på de äldres funktionsför-måga. Således fi nns det utmaningar men å andra sidan erbjuder äldreomsorgslagen många svar även på dessa frågor. Speciellt viktigt är att lagens uppföljs noga, vilket vi gör som bäst.

Kommer seniorerna att beaktas tillräck-ligt i samhället, är de som deltagare jämlika med de andra åldersgrupperna? Åtminstone får jag själv sådan respons att alla inte upplever sig vara jämlika aktörer i samhället. Detta är sorgligt och beklag-ligt. Jag önskar att våra yngre generationer förstår att vi alla blir äldre och att vi måste högakta tidigare generationers arbete och kunnande. Just därför måste vi ta på allvar att ett bättre och åldersvänligare Finland för-utsätter att de äldres egna åsikter blir hörda.

Hur kunde man förbättra äldre männis-kors delaktighet? En viktig fråga i äldreomsorgslagen är att säkerställa delaktighet. Säkerställande av de äldres delaktighet är en av de viktigaste innehållsmässiga prioriteringarna i lagen; i lagen stadgas om äldreråd som ett medel

7


att säkerställa den äldre befolkningsdelens deltagande. Dessutom innehåller kvalitets-rekommendationen som uppgjorts till stöd för lagen principen att de äldres delaktighet garanteras så att äldre männiksor röst blir hörd i allt sådant beslutsfattande som gäller dem.

Rekommendationen tar också ställning till att de äldres deltagande måste säkerställas även när deras funktionsförmåga är nedsatt och de är klienter hos olika tjänster. De skall kunna bli delaktiga i planeringen och besluts-fattandet av servicen som gäller dem själv och regelbundet kunna bedöma den. Denna fråga är så viktig att man måste ständigt återkomma till den och stanna upp inför den. Jag anser också att olika medborgarråd är viktiga eftersom de för fram de äldres röst.

De äldres ensamhet är ett stort problem, kan man vara ensam och värdefull?

Varje människa är värdefull och har lika människovärde. Ensamhet är ändå ett stort nationellt problem. Det berör inte bara äldre människor. Men det är klart att om en äldre människas make/maka insjuknar eller dör, är det stor risk för att känna sig ensam. Enligt statistiken är andelen enpersons bo-stadshushåll 40 % av bostadshushållen i alla åldrar; motsvarande andel för 75 år fylldas bostadshushåll är 60 %. Givetvis berättar ensamboendet ingenting om att människan skulle känna sig ensam. En färsk undersök-ning om äldre människors ensamhet be-kräftar också att ensamheten är en mycket privat och individuell upplevelse. För vissa människor är den positiv, för andra negativ.

Det är till exempel viktigt att ensamhe-ten märks. Därför understöder jag varmt att seniorer genomgår hälsokontroller där man undersöker såväl den fysiska konditionen som de sociala relationerna, och om man kan hjälpa dem att hitta intressen, upple-velser, erfarenheter och vänner. Visserligen berättade en 80-årig herre för mig under mitt besök i Rovaniemi att han inte hade tid

med hälsokontroll för att han måste ta upp potatis.

En annan konkret fråga är lätt verksam-het med låg tröskel. Man skall minnas att många äldre har god kondition och är kunni-ga. De kan hälpa till exempel sina jämnåriga eller sin egen närmaste krets. Här spelar organisationerna givetvis en mycket viktig roll.

Ett tredje konkret medel är olika former av boende, till exempel kollektivt boende. Vi bör kraftfullt befrämja alla dessa exempel.

Hur ser ni på ert eget åldrande, hur och var vill ni tillbringa er ålderdom? Jag är helst en aktiv mamma som är så frisk som möjligt. Min önskan är att jag lyckas fostra mina söner så att de vill att jag är med i deras eget liv. Dessuton vill jag gymnastisera och dansa mycket och är intresserad av litteratur och teater. Förhopp-ningsvis kan jag vara till nytta i min egen krets: jag är bra på att läsa sagor för barn, leda pausgymnastik och hålla brandtal för olika frågor. Påverkningsarbetet kommer jag säker aldrig att upphöra med. Mitt viktigaste önskemål är att mina egna åsikter in i det sista skulle beaktas och att ingen skulle göra mig ledsen genom underskattning eller likgil-tighet. Och att min käre ännu då står vid min sida, barnen är i min närhet och att jag når vännerna åtminstone via mobilen.

8

Värdig ålderdom betyder framför allt respekt för ålderdomen. Också i livets slutskede är det viktigt att känna att vi inte är ett restparti utan egen vilja. För var och en utformas livet på sitt eget sätt – någon längtar efter still-het och en rogivande känsla, för andra är olika stimulerande intryck viktiga element i ett gott liv.

Värdigt liv betyder också att privatlivet res-pekteras, oberoende av om man bor i sitt eget hem eller i kollektiv äldrevård. Till exem-pel välmenande medieartiklar om äldre kan innehålla bilder t.ex. av en svår och stökig måltid – de överskrider gränsen för privatli-vet. Värdig ålderdom är byggd på grundval av livet som levts. Även om förhållandena givetvis förändras, måste de ändå ha en anknytning till livet man levt.

Beslutsfattarna borde minnas att också de själva en dag blir gamla. De borde fundera på hur de vill att livet fortsätter då de är seniorer. Banden till äldre människor har brustit på ett sorgligt sätt – fl yttningen från landsbygden till städerna, de gamla kanske stannar kvar i hemkommunen, pärlbandet av generationer har ohjälpligen brutits. Unga familjer får inte den visdom och det stöd av sina föräldrar de behöver, barnen får inte lära sig släktens och landets historia personligen av sina far- och morföräldrar.

Man kan uppleva ensamhet även om man är omgiven av människor, men det värsta är de äldres ensamhet om ingen bryr sig om dem. Rapporter om äldre människor som kan ha hittats döda i sina hem utan att någon saknat dem t.o.m. på fl era år hör inte ihop med vårt Finland.

Kapaciteten hos myndigheterna är knappast tillräcklig men ett intensivare samarbete med frivilliga är nödvändigt. Medlemmar av den Frivilliga räddningstjänsten, t.ex. FRK:s frivilliga kan redan nu vara de enda som kol-lar situationen hos gamla gummor i avsides byar, eller besöker ensamma äldre som bor i våningshus, omgivna av likgiltiga grannar. Vi åberopar alltid myndigheterna när något uppdagas. Var är vårt eget ansvar, varför bryr vi oss inte om våra medmänniskor?

Minister Elisabeth Rehn:

Var fi nns vårt eget ansvar?

Minister Elisabeth Rehn har länge arbetat med människorättsfrågor. Vi frågade hur hon ser på värdig ålderdom och hur den blir verk-lighet i Finland.

Elisabeth Rehn arbetar alltjämt i männis-korätts-, jämlikhets- och fredsuppdrag på olika håll i världen. Hon har skapat sig en internationell karriär genom att verka bl.a. som människorättsrapportör på Balkan och i FN-uppdrag på olika plan. Hon har fått fl era erkännanden för sin humanitära verksamhet för främ-jande av mänskliga rättigheter.

9


Å ldrandet syns i oss på många sätt. Grånande hår, rynkor i huden och lång-sammare gång är tecken på att åren

går. Med ökande ålder blir var och en av oss medveten om att man blir tvungen att avstå från ungdomens och kraftens dagar. Denna försakelse är inte alltid lätt. I vår tid lever en anda som inte vill acceptera åldrande. I denna anda har åldrarna klassifi cerats på ett som ger ungdomen speciell tyngd. Som ett tema i den samhälleliga debatten skulle man gärna se frågan om huruvida olika åldrar kan placeras i inbördes olika ställning utgående från deras värde, produktivitet, nytta, kostnadseffektivitet eller attraktivitet. Varför skulle åldrandet göra någon av oss mindre värdefull eller seriös? Varför skulle människans värde förändras när håret grå-nar, rynkor uppstår och gången blir långsam-mare? Ungdomen är en viktig fas i livet, men så är även ålderdomen. Ålderdomen är värdefull därför att livet är värdefullt. Till den kristliga människosynen hör tanken att varje människa har ett oöver-låtligt värde, som i sista hand inte grundar sig på någon egenskap som utgår från män-niskan själv. Däremot ser man grunden för människovärdet i att människan är en varelse skapad av Gud och föremål för hans kärlek. Denna utgångspunkt lämnar inget utrymme för olika värdering av åldrar eller höjande av någon ålder över de andra. Vår attityd till åldrar avslöjas obönhörligt av vår förhållning till livet. Om vi anser någon ålder på ett eller annat sätt värdefullare så uttrycker vi samtidigt att människolivet inte i våra tankar är en enhetlig helhet utan en samling tidsperioder sammansatta av lösa tidsbundna fack. Bandet mellan facken ut-görs närmast av gamla minnen och förvänt-ningar på det kommande. Men människolivet är något förmer än en samling separata glimtar. Det är en enhetlig

helhet där var och en av oss hålls kvar från början till slut som samma människa. När jag sitter bredvid en åldring och ser på bordet ett foto som tagits av honom eller henne i ungdomens dagar, inser jag att det är frågan om helt samma människa. Tiden har lämnat sina spår men ändå är det fortfarande den unika människan i fotografi et som ser mig i ögonen. Jag kan bara tyst respektera allt det som har rymts in mellan tagningen av fotografi et och denna mötesstund. Bredvid åldringen inser jag att även mitt eget liv fl yter vidare och – om det ges dagar i livet – går jag småningom över till nya år-tionden. Försakelserna väntar på att få ske. När de sedan omsider kommer emot, hop-pas jag att jag fortfarande skulle få uppleva att jag är mig själv, få uppleva respekt av samhället och de närstående och att jag själv även kunde respektera mig själv, visserligen redan gammal men trots det som en av Gud skapad varelse som föremål för hans kärlek.I respekten för ålderdom är det frågan om respekt för livet och dess Givare och tack-samhet för rikedomen och skönheten i livet.

Värdering av ålderdom

Tapio LuomaBiskop i Esbo stift

10

Äldreomsorgen grundar sig på mänskliga rättigheter. Vad avses med mänskliga rät-tigheter? Markku Lehto, ordförande för fullmäktige i Centralförbundet för de gamlas väl ventilerar frågan.

Utgångspunkten kan vara Immanuel Kants tanke: ”Gör så att du bemöter det mänskliga, både i dig själv och i

en annan individ, aldrig bara som ett verktyg, utan alltid samtidigt som ett ändamål.” Re-geln är absolut. Ålder ger inget berättigande till att behandla gamla människor som andra klassens medborgare. Hälsovården utgör ett aktuellt exempel på detta. Ålder berättigar inte till att bygga olika leder inom hälsovår-den eller till att bemöta människor på olika sätt i vårdkön och när beslut om vårdens innehåll fattas.

Möjlighet att själv påverka

Rådande föreställningar i samhället bear-betas via media. Sociala medier öppnar i princip nya vägar särskilt för dem vars fy-siska krafter är otillräckliga. Faktum är att det tycks bli allt svårare att trygga en jämlik ställning för de äldre. Andras röster hörs starkare på de nya kanalerna. Som användare av ekonomisk makt innehar de äldre en biroll. De är inte med i arbetslivet, där de viktigaste ekonomiska besluten fattas. Av samma orsak har de fallit ut ur många av nätverken inom maktutöv-ning. Deras åsikter har inte samma värde

och de har inte tillgång till samma verktyg för påverkande som de som arbetar. I sam-hällsdebatten ses de äldre som en börda.

Även äldre skall ha möjlighet att påverka sina egna levnadsförhållanden, att förfoga över sitt eget liv. Äldreomsorgens strukturer, tjänster och förmåner måste modifi eras så att äldres egna val i framtiden kommer att av-göra olika funktioners utformning och antal. Man skall komma ihåg att inte alla får sin röst hörd på samma sätt. Man skall förbinda sig till att också de äldre själv kan påverka sitt liv och miljön förvandlas därmed, och att de hålls med i datafl ödet.

Mänskliga rättigheter nu, vad stretar emot?

Tryggandet av de mänskliga rättigheterna för äldre innebär framför allt icke-diskrimine-ring i ordets vidare bemärkelse. Det innebär att äldre personer behandlas enligt samma regler som de yngre, att de bemöts med res-pekt, att de har samma påverkningsmöjlighe-ter, och att samhällets strukturella lösningar gör deras liv likvärdigt med andras. I samhällsdebatten är nyttotänkandet do-minerande. Man motiverar inte sina åtgärder enligt hur de förverkligar mänskliga rättig-heter utan enligt vilka ekonomiska vinster de medför i framtiden. Resultatet kan vara orimligt. Det kommer till synes när verksam-het som tidigare bedrivits på rent humana grunder börjar bedömas enligt kostnadsnyt-tokalkyler.

Mänskliga rättigheter för äldre!

Text: Markku Lehto

11


Ett exempel på detta är konkurrensut-sättning av äldres servicebostäder utan att höra dem. Servicebostäderna är äldres hem och om de förlorar i tävlingen, måste äldre fl ytta till det okända. Det är klart att äldre i detta sammanhang har behandlats endast som objekt. Anhängare av konsekventialism vädjar till kostnaderna. Detta exempel på hur de äldre bemöts gör det lätt att förstå varför vädjandet till mänskliga rättigheter utgör en hörnsten i äldreomsorgen.

Närstående- och frivilligarbete stöder människovärdet

Frivilligarbete och grannhjälp har starka och gamla traditioner. Hälften av fi nländar-na säger att de alldeles nyligen fått hjälp av grannar, släktingar och frivilligarbetare. För många äldre människor erbjuder frivil-ligverksamheten möjlighet att använda sina färdigheter och sin energi. Med sådan hjälp möter man människan som en människa, inte som ett verktyg utan som ett ändamål. Verksamhet som baserar sig på frivillighet samt den trygghet anhöriga och andra när-

stående erbjuder skall ytterligare förstärkas. Framför allt skall man se till att dessa får det stöd, den utbildning och den handledning för uppgiften som behövs. En minoritet i minoriteten

Över en halv miljon människor lyfter ålders-pension. Den grupp människor som berörs av äldrearbetet är mycket mindre. Under hälften av ålderspensionärerna behöver då och då hjälp för att klara sig i vardagen. I behov av intensiv vård och omsorg är ca 10 % av ålderspensionärerna, och endast 5 % är i behov av vård dygnet runt. Respekt för mänskliga rättigheter blir allt viktigare när man närmar sig den grupp som är mest i behov av vård. Tryggandet av ett människovärdigt bemötande av de äldre lyckas inte om man försöker göra dem till evigt pigga ungdomar.Realism och ärlighet är på sin plats. Åldringarna är människor som har en lång livserfarenhet och som vill i likhet med alla andra bli uppskattade och respekterade i det dagliga livet, trots att de är långsammare, ser sämre och hörseln inte längre fungerar perfekt.

I ålderdomen fullbordas livet, det töms inte

Den respekt som äldre människor önskar sig uppstår inte om ålderdomen ses som ett förtvinande och en kapitulation. Då upplever vårdpersonalen sitt arbete som otacksamt och beslutsfattarna ser kostnaden bara som ett nödvändigt ont. Ålderdomen skall förstås på ett annat sätt. Också under ålderdomen växer man. Till varje dag hör nya upplevelser. Ålderdo-men skall ses som ett fullbordande av livet, varje dag för med sig något nytt till en lång levnadsskildring. Det lönar sig att satsa på varje dag, det tillför något till ett människo-värdigt liv. Alltid.

12

Rätt till god död

Det västerländska samhället har fjärmat sig från döden,

den är allt svårare att möta och det är svårt att tala om den,

säger överläkaren Tiina Saarto från HUCS cancerklinik.

Hon fungerade som ordförande vid ett multivetenskapligt konsensusmöte

som i februari ordnades av Finska Läkarföreningen Duodecim

och Finlands Akademi med temat döden i ålderdomen.

Text: Leena Valkonen

13


En orsak till att tanken på döden blir bortträngd är medicinens utveckling. Det fi nns hopp om att kunna bota sjuk-

domar och hämma deras framskridande. Dö-den är obekant för den moderna människan också därför att man inte ser den i praktiken. I de fl esta fall sker döden på anstalter. Att möta döden i hemmet är bara 15 % av alla dödsfall, säger Tiina Saarto. När döden närmar sig borde god termi-nalvård vara varje patients rättighet, såväl yngre som äldre. Med terminalvård avses vård i livets slutskede där man ser till obotligt sjukas livskvalitet och lindrar deras lidande inför den förestående döden. God terminal-vård innefattar såväl behandling av fysiska symtom som psykiskt, socialt och andligt stöd. – När man märker att döden nalkas är det bra att man kan förbereda sig på den. En person kan ännu ordna sina egna saker, bereda sig på försvagad funktionsförmåga och göra något man önskar. Terminalvård är alltid förknippad med sorg. En person sörjer sin egen död och tycker att det är sorgligt att se när andra sörjer. Om man kan godkänna döden för egen del eller en anhörigs del kan det göra tiden till den annalkande döden lättare. För ålderstigna, om de accepterat att livet är färdigt och man får komma bort, är väntan på döden samtidigt något slags lätt-nad. Om livet verkar att bli halvfärdigt känns det bittert och illa. Attityderna till döden är individuella, konstaterar Tiina Saarto.

Svårt att föra döden på tal

Att samtala om terminalvård och döden med patienter eller deras anhöriga förutsätter av läkare och vårdpersonal goda sociala fär-digheter. I undersökningar om terminalvård har konstaterats att läkare och vårdpersonal upplever det svårt att föra döden på tal,

– För yrkesutbildade är det besvärligt att föra döden på tal med patienterna ef-tersom patientkontakterna numera är korta. För behandling av temat behövs förtroende. Av vårdpersonalen krävs goda kommunika-tionsfärdigheter och känsla för hur och när saken kan tas upp. Patient-läkarförhållandet hinner numera inte bli så stark att läkaren skulle uppleva det som tryggt att samtala om ämnet, säger Tiina Saarto och fortsätter:Det är svårt att tala om döden också därför att människorna har en stark tro på medici-nens förträffl ighet och den inriktningen närs i synnerhet av media genom att ta upp histo-rier om mirakulösa tillfrisknanden.

– Det fi nns även samhälleliga saker. Hälsa, livskraft och skönhet idealiseras. Detta strider mot skröplighet, även om det är en naturlig del av människans livscykel. Förståelsen för den naturliga livscykeln har fördunklats. Människan vill göra allt för att inte bli skröplig. Denna ologiskhet om livets cykel förnekar ett normalt skede när döden närmar sig. Tanken är att man går på partaj och sedan dör man.

När är det dags för beslut om terminalvård?

När man tänker på geriatrik, åldringar och medicin stöter man på frågor om när man inte längre borde förhindra döden. När kom-mer punkten då man skall gå över till ter-minalvård, det har anhöriga och läkare ofta divergerande syn på. Läkarna skulle i allmän-het vara mer beredda att inleda terminalvård än de anhöriga. I vilket skede skulle palliativ, dvs. symtomlindrande vård vara det mest hu-mana ur patientens synvinkel? I vilket skede skulle man avstå från att ta blodprov och följa med olika värden eftersom provtagning kan orsaka patienten extra smärtor, funderar Tiina Saarto.

Terminalvård är alltidförknippad med sorg.

14

Bland läkarna går en slogan om s.k. anhö-rigdropp för att lugna anhöriga. Droppet hålls för att anhöriga hotar med jurister, media och många andra stämningar, säger Saarto.Ett terminalvårdsbeslut förutsätter förtro-ende mellan läkaren, patienten och de anhö-riga. Husläkarsystemet är en bra inriktning men tyvärr har det inte genomförts överallt. När läkaren känner till patientens hela bak-grund och alla besvär är vårdbeslutet lättare att ta. Vårdkedjorna är numera så splittrade att ingen har en helhetsbild av själva patien-ten, dennes önskemål och tankar. – Ofta blir det även så att man kör över i synnerhet den snart döende åldringens egen vilja i vårdsystemet. Någon instans beslutar hur det skall göras. När man blir svagare är man försvarslös. I äldreomsorgens reformer har den mänskliga vården blivit överkörd av pengar. I detta skulle man önska förbättring, konstaterar Saarto.

Terminalvårdsundervisning till del av utbildning

Tiina Saarto förargar sig över att man i häl-so- och sjukvårdens utbildning inte satsar särskilt mycket på frågor i livets slutskede. I utbildningen skapas värden och respekt för det egna arbetet. – Utgångspunkt för god terminalvård är aktning och respekt för patienten. Man borde undervisa i god kommunikation och att beak-ta patientens självbestämmanderätt. Viktigt är också att lära sig akta och respektera döda. Cancerläkaren är belåten med att under-visning i palliativ vård småningom kommer in i undervisningssystemen.– Efterhand håller attitydklimatet på att förändras i en bättre riktning för terminal-vårdens del. På politiskt plan framskrider sakerna långsammare, men numera har man börjat förstå att det fi nns problem med frågor kring terminalvården och döden. Att erkänna de sakerna är redan ett stort steg framåt.

• • Övergång till terminalvård är ett beslut enligt patientlagen och måste förhandlas.

• • Sin vilja om sin egen vård kan man uttrycka i ett livstestamente.

• • Livstestamentet binder vårdare och läkare ännu när den vårdade inte längre själv kan uttala sin vilja.

• • Konsensusmötets artikelsamling: Vanhuuskuolema, www.duodecim.fi > Konsesuskokous 2014

15


Delaktighet hör till grundpelarna för en värdig ålderdom

Anja Karvonen-Kälkäjäjuris doktor

Respekt för äldre personers föreställningar och värden i livet är primärt i all verksamhet. Möjligheten att påverka sin egen service och delaktighet i valen i det egna livet har tryg-gats i lagstiftningen.

Enligt grundlagens § 19 mom 1 har var och en rätt till nödvändig omsorg och vård. Uppfyllandet av tillräckliga

och rättidiga social- och hälsovårdstjänster säkerställer ett värdigt liv för utsatta män-niskor. Människors välfärd är också i högre ålder ett resultat av deras egen, de närståendes, livsmiljöns och servicesystemets verksam-het. Till välfärd och värdigt liv hör, utom hälsa och funktionsförmåga, också bland annat bra mänskliga relationer, meningsfull verk-samhet, tryggt boende, tillräcklig utkomst och möjlighet att påverka sitt eget liv och den service man får.

Äldreomsorgslagen förutsätter att man lyssnar på de äldre

Den äldre befolkningsdelens möjlighet att påverka och delta i planeringen av sin egen service och i vidare bemärkelse också det kommunala beslutsfattandet, är en viktig del av ett värdigt liv. Hela den äldre befolknings-delens delaktighet kan säkerställas med äldreråden. Enligt äldreomsorgslagen § 11 skall råden reserveras tillräckliga verksam-hetsförutsättningar. Till äldrerådens uppgif-ter hör att följa upp och främja verksam-het som i kommunen är betydelsefull för de äldre. Råden kan ta initiativ till och göra

förslag i frågor och tjänster som gäller äldre. Enligt äldreomsorgslagen § 13 skall servicen som ordnas för de äldre genomföra så att den stöder deras välfärd, hälsa, funktions-förmåga, självständiga liv och delaktighet. Servicen som de äldre behöver skall ordnas och verkställas så att de äldre upplever livet som tryggt, meningsfullt och värdefullt un-der alla förhållanden. Den skall också kunna upprätthålla social interaktion och delta i me-ningsfulla aktiviteter.

Utredning av servicebehoven och en serviceplan

För att tillgodose äldres servicebehov måste behoven först kartläggas. Därefter planeras i samförstånd med den äldre personen med vilka tjänster behoven kan tillgodoses. När

16

socialvård verkställs skall enligt socialvår-dens klientlag § 7 alltid upprättas en plan för service, vård, rehabilitering eller annat motsvarande. Enligt äldreomsorgslagen § 16 ansvarar kommunen som den som ordnar servicen för att planen upprättas. Den individuella serviceplanen bör vara så klientorienterad som möjligt och utarbetad i samarbete med klienten. Klientens själv-bestämmanderätt stärks av bestämmelsen i äldreomsorgslagen § 16 mom 2, enligt vilken äldres egna synpunkter på alternativen skall skrivas in i planen. Äldre som behöver socialservice är ofta servicekonsumenter som på många sätt be-höver hjälp och sakkunskap, varför upprät-tandet av serviceplanen kan kräva att fl era sakkunniga deltar. Samförstånd med åldring-en är nödvändig för att klientens önskemål och åsikter kan beaktas. Om personen på grund av sjukdom, nedsatt mental kapacitet eller annan orsak inte kan förstå vad de olika lösningsalternativen eller deras verkningar innebär, kan personens vilja utredas tillsam-mans med en närstående person, anhörig eller intressebevakare. För denna utredning är det nödvändigt att bekanta sig med de åsikter och önskemål som klienten tidigare

som funktionsduglig framfört, såsom livs-testamente, för att personens självbestäm-manderätt kan förverkligas på bästa möjliga sätt, också när funktionsförmågan och om-dömesförmågan försvagas. Utgående från serviceplanen skall klien-ten eller intressebevakaren göra en ansö-kan om servicen som behövs. Beslut som tjänsteinnehavare fattat om tjänsterna är ett beslut enligt förvaltningslagen och kan över-klagas.

Positivare attityder till de äldre

Stiftandet av äldreomsorgslagen var viktigt men det räcker inte för att ensamt klara av alla de brister som fi nns inom äldreser-vicen. De allmänna attityderna till de äldre borde bli positivare, man borde satsa på förebyggande verksamhet och främjande av funktionsförmågan, serviceresurserna borde tryggas, ledningen förbättras, övervakning-en göras effektivare och samarbetet mellan den offentliga sektorn, organisationerna och den privata sektorn förbättras. Dessutom skall utbildningen inom äldrearbetet få en större andel i utbildningen inom social- och hälsovården.

17


De gamlas dag har fi rats riksomfattande se-dan år 1954. Visserligen hade många organi-sationer redan i fl era år ordnat lokala gamlas dagar på olika håll i Finland. Centralförbundet för de åldrigas väl, det nuvarande Centralför-bundet för de gamlas väl beslöt dock att ta sig an saken och tog initiativ till att kalla en given söndag i året för en riksomfattande De gamlas dag.

T ill tradition för de gamlas dag de första tiderna blev att publicera en särskild kommuniké där även andra organisa-

tion deltog. Den 5 september 1954 publi-cerades i rikets tidningar uppropet Fira De gamlas dag, som undertecknades av cen-tralförbundet och dess 24 medlemsorgani-sationer och dessutom Maatalousnaisten Keskus. Även med representanter för Rund-radion förhandlades och resultatet var att lördagen 18.9. hördes program om åldringar i en svenskspråkig sändning och på sönda-gen – De gamlas dag – talade socialrådet P.

De gamlas dag har fi rats i 60 år

Mustonen om de äldres sak i programmet Päivän Peili. Uusi Suomi publicerade samma dag artikeln ”Vanhusten ongelma” som skri-vits utgående från en intervju med professor Eeva Jalavisto. Även andra tidningar och tidskrifter publicerade skriverier om saken.

Text: Herttakaisa Kettunen

18

Centralförbundet ordnade tillsammans med Helsingfors stads myndigheter De gam-las dag fest i stadens åldringshem i Åggelby. Dessutom såldes under De gamlas dag och den föregående veckan De gamlas dags märke. År 1955 ordnade förbundet De gamlas dags huvudfest 18.9. i KFUK:s festsal, dit man med inbjudningskort bad ca 200 hem-maboende äldre att komma. Till fi randet av

De gamlas dag hörde även professor Eeva Jalavistos radioföredrag ”Toimekas vanhuus” 24.9. På De gamlas dag 1956 höll republikens president Urho Kekkonen på förbundets begäran ett radiotal till Finlands åldringar. Huvudfesten fi rades igen i Helsingfors. Så gjorde man fram till år 1960 då man började fi ra De gamlas dags huvudfest på olika håll i Finland. Huvudfesten har alltid ordnats i gott samarbete med lokala aktörer. Från och med år 1972 började man fi ra veckan efter De gamlas dag som en riksom-fattande De gamlas vecka. Lokala evene-mang som redan tidigare hade ordnats under veckan blev vanligare. Till exempel ordnade landskapsbiblioteket i Kouvola de gamlas biblioteksvecka, då också kulturtjänster pre-senterades för pensionärer. Sedermera har kommuner, organisationer, församlingar och läroanstalter ordnat många tillställningar för äldre på olika håll i Finland. Från och med slutet av 1970-talet har det blivit kutym att ordna De gamlas vecka med nya årliga teman. Redan i början fi ck De gamlas dag och vecka mycket uppmärksam-het i media. Om De gamlas dags huvudfest och evenemangen under De gamlas vecka har såväl skrivits i tidningsspalterna som omnämnts i nyheterna. Man fi ck och får rätt synliga påverkargestalter med i fi randet av De gamlas dag och detta har gynnat även publiciteten.

19


En betydande ställning i arrangemangen av tillställningarna har varit De gamlas veck-as materialpaket, inspirationstidning och af-fi sch som centralförbundet redan i många år har utgett i samband med evenemanget. Nästa års tema och material efterfrågas all-tid nästan genast när De gamlas vecka i oktober är över.

De gamlas dag hålls alltid den första sön-dagen i oktober och den påföljande veckan är De gamlas vecka. Centralförbundet tackar varmt alla aktö-rer som genom decennierna ordnat evene-mang och lokala fester och beaktat seniorer på sina egna orter.

Yhdessä vahvempiaStarkare tillsammans

Vanhustenpäivä 7.10.2012 De gamlas dag 7.10.2012

De gamlas vecka 7.10.–14.10.2012Vanhustenviikko 7.10.–14.10.2012

20

F rivillig verksamhet är en kanal för att hjälpa andra. Det är även ett sätt att fi nna sällskap och det stöd man behö-

ver. Aura Mononen och Tiina Jäppinen blev bekanta genom Centralförbundet för de gamlas väls frivilliga verksamhet. – Det var en vacker dag i maj och det kän-des tråkigt att sitta ensam inne. Jag kände att min rörelseförmåga hade försvagats och jag vågade inte gå ut ensam. Jag fi ck syn på en artikel i tidningen Kirkko ja kaupunki, där det talades om Centralförbundet för de gamlas väls seniorverksamhet och den frivil-

liga verksamheten i anslutning till den. Jag tog mod till mig och ringde till förmedlingen av frivilliga. Just då fanns ingen frivillig att er-bjuda men mina kontaktuppgifter togs upp. Efter någon tid blev jag uppringd och fi ck beskedet att jag skulle få en vän. Jag var mycket spänd, vem månne jag får, minns 91-årig fru Aura Mononen situationen för fyra år sedan. Då träffade hon för första gången Tiina Jäppinen. Tiina hade för sin del ofta tänkt att hon vid sidan av sitt arbete på dagarna ville göra något för att hjälpa andra. Hon hade sett i tidningen en annons om kurser i frivillig verksamhet och anmälde sig. – Det var bara någon stark inre känsla att jag vill hjälpa och uttryckligen äldre. Min mor arbetade på sjukhus, kanske det inverkade på min lust att hjälpa. På kursen fi ck man goda grundkunskaper i frivillig verksamhet.

Vänskap vid första blicken

När två obekanta möts så har det alltid sin spänning. Vi hade god tur att vi träffades, Au-ra och jag, säger Tiina Jäppinen och ser med ett leende Aura Mononen djupt i ögonen. – Jag var mycket glad när jag fi ck en ung vän, fortsätter Aura Mononen. – Vi har alltid mycket att tala om. Tiina berättar om livet i dag och jag om minnen. Vi talar också mycket om aktuella nyheter och händelser. Tiinas gladlynthet och aktivi-tet smittar. Vi går ut på kaféer och butiker. Det kan jag inte längre göra ensam.

När två obekanta möts

v

jaapg

Vf

Nsre

v

bVoteD

Text: Leena ValkonenFoto: Toni Kitti

21


– Av Aura har jag lärt mig mycket sådan livsvisdom som man bara kan ha efter ett långt liv. Hennes erfarenheter och historia har gett mig mycket, konstaterar Tiina för sin del. Duon gillar friluftsliv mycket. Mellan histo-rierna har det hänt att man hunnit från Berg-häll till Stockmanns hörn, innan man märkt att promenadkäppen blev hemma. Aura Mononen säger att hon älskar havet. Havets doft betyder mycket viktig. Vännerna gör om somrarna ofta utfärder till Helsing-fors stränder. Brunnsparken är ett favorit-ställe. Också kulturevenemang besöker de på konserter och teater. Aura och Tiina träffas ett par gånger i månaden eller oftare, beroende på Tiinas arbetsresor. Också i telefon samtalar man.Aura Mononen betonar att det är bra att det fi nns organisationer som ordnar detta slags vänverksamhet. Ensamboende skulle hon inte annars ha möjligheter att komma ut ur bostaden. Släktingar kommer nog på besök men regelbundet friluftsliv kan man inte idka med dem. Både Aura och Tiina konstaterar med en mun att det en stor lycka att de träffade varandra genom vänverksamheten.

I år är De gamlas veckas affi schteman två. Mötande och Händer. Material kan beställa från [email protected] . Ange vilken affi sch du vill ha. För större partier än 50 st. debiteras postningskostnader. Mer information www.vtkl.fi > vanhus-tenpäivä ja -viikko.

Nätkampanjen GÅ UT MED DEN ÄLDRE startar redan för fjärde gången 1.12.2014 och fortsätter ända till februari 28.2.2015.

Med kampanjen vill man främja att äldre med nedsatt funktionsförmåga får regelbundet och tryggt friluftsliv hela året. Under hösten och vintern blir äldre ofrivilligt i ide inomhus om de inte erbjuds hjälp att gå ut.

Äldreinstitutets program Kraft i åren utmanar alla servicehus, åldringshem, församlingar, kommuner, organisationer, läroanstalter, olika samfund och privatpersoner med i tremå-naderskampanjen och den riksomfattande friluftsdagen för äldre, som fi ras torsdagen 9.10. under De gamlas vecka.

Delta i kampanjen som privatperson eller som samfund och utmana alla dina bekanta att delta.

Mer information www.vievanhusulos.fi www.voimaavanhuuteen.fi

22

Nästa riksomfattande SeniorSurf-dag fi ras tisdagen 7.10.2014 som en del av De gamlas vecka. Under Se-

niorSurf-dagen kan seniorer lätt bekanta sig med datateknikens värld. Många bibliotek, servicehus, datastugor och andra samfund öppnar dörrarna och erbjuder seniorer hjälp med användningen av datorer och internet. En del seniorer är av den åsikten att de inte vill ha och inte behöver datorer. Och det får man givetvis tycka, ingen kan förbjuda det. Ändå är det i dag lättare och billigare att klara av många saker genom nätet. Och ett besök på banken behöver inte ta hela dagen när man kan sköta räkningarna på nätet. Och även om man fortfarande hellre vill sköta sina bankärenden på ett kontor kan man hitta mycket glädje och nöje på nätet att pigga upp vardagen med.

En SeniorSurf-dag kan arrangeras av vem som helst. Till exempel i servicehusen kan program ordnas för de boende i huset ge-nom att utnyttja datorer och nätet. På Yle Areena kan man titta på tv-program, på många håll fi nns frågesporter och korsord och på Youtube fi nns videor och musik för alla smaker. När man kommit över den värsta spän-ningen och respekten för datorer blir an-vändningen lättare. En dator kan vara ett nytto- och nöjesinstrument lika väl som t.ex. telefon, television och en tidning. Likaså sköts många ärenden via nätet. Seniorer behöver till en början handled-ning om hur saker sker på nätet. T.ex. att skapa en e-postadress, bli bekant med gratis kontaktkanaler med bilder och söka av infor-mation kan vara bra innehåll i att bli bekant med internet. När ni ordnar ett eget evenemang vill vi höra om det. Vi kartlägger även vilka evene-mang det fi nns, vilket bidrag evenemangen och arrangörerna nu får av oss och behö-ver i fortsättningen. Gemensamma material, spridning av idéer och effektivare informa-tion hjälper var och en att själv ordna bättre evenemang. Berätta om ditt evenemang på Facebook och skicka e-post till adressen [email protected] . Som koordinator för SeniorSurf-dagen fungerar Centralförbundet för de gamlas väl.

Du kan bidra, ordna ditt eget evene-mang, locka någon annan att göra det eller gå själv till en senior som behöver näthandledare!

www.facebook.com/seniorsurf.suomiwww.vtkl.fi > SeniorSurfwww.twitter.com/seniorsurfsuomi

SeniorSurf-dagen – lägre tröskel för att lära sig datateknik

Text: Tiina Etelämäki

Centralförbundet för de gamlas väl är en aktiv opinionsbildare, som mång-sidigt främjar de äldres välbefi nnande och fungerar som bevakare av äldre-omsorgsorganisationernas intressen.

MEDLEMMARNA• Cirka 340 medlemssamfund, som upprätthåller servicehus, ålderdomshem och hem för dementa samt erbjuder hem- och stödservice samt rehabilitering. Dessutom ordnar samfunden mångsidig fritidsverksamhet för de äldre och handleder frivillighetsarbete.

PÅVERKANDE OCH INTRESSEBEVAKNING• Centralförbundet främjar och stöder sina medlemssamfunds verksamhet, påverkar samhällspolitiken och håller kontakt med myndigheter och andra organisationer.

UTVECKLINGSVERKSAMHETEN• Forsknings- och utvecklingsverksamhet bl.a. fysikalisk rehabilitering av minnessjuka och deras anhöriga egensvårdträning, KÄKÄTE-projektet, SeniorSurf och programmet Livfullt liv.

ÖVRIG VERKSAMHET• Gruppverksamheten Ystäväpiiri – yhdessä elämyksiä arkeen (Vänkretsen – gemensamma upplevelser i vardagen)• Saneringsrådgivning för veteraner och övriga äldre personer• Seniorklubbar och frivilligverksamhet i huvudstadsnejden

TIDNINGEN VANHUSTYÖ – SENIORARBETE• En stark expert inom sitt område – utkommer sju gånger i året som temanummer. Tidningen berättar om god praxis och aktuella teman inom äldreomsorgen.

Centralförbundet för de gamlas väl

EFFEKTFULL ÄLDREOMSORG!

Malms handelväg 26, 00700 HelsingforsTlf. (09) 350 8600Fax (09) 350 [email protected] , www.vtkl.fi

VANHUSTEKO 2014 – ILMARINEN PRISET

Centralförbundet för de gamlas väl och Ömsesidiga försäkringsbolaget Ilmarinen söker kandidater till mottagare av priset Vuoden vanhusteko (Årets seniorgärning). Prisets storlek är 5000 euro och det förlänas en god gärning eller ett gott projekt för seniorarbetet. Kom med och anmäl din idé före 18.6.2014. Priset utdelades vid rikshuvudfesten som hålls i St. Michel 5.10.2014.

Du träffar oss bl.a. på Kommunmarknaden 9.–10.9.2014 och på Hyvä ikä -mässan i Tammerfors Mäss och idrottscenter 25.–26.9.2014.

Läs mer: www.vtkl.fi

SENIORARBETE

TEEMA: Onko varaa hyvään vanhuuteen?

ILMARINEN ÄR LIKA NÄRA SOMNÄRMASTE

Documents

Värdig ålderdom – mänsklig rättighet. Alltid