Embed Size (px)
DESCRIPTION
En rapport skriven av MSU Tankesmedja bestående av Benjamin Dousa, Klas Vestergren, Vinh Dang, Gustaf Reinfeldt, Julia Setterberg och Sten Storgärds. Problemformuleringen belyser bristen på koppling mellan skola och arbetsmarknad.
Citation preview
Varken utbildning
eller jobb
En rapport från Moderat Skolungdoms
tankesmedja
3
Moderat Skolungdom är norra Europas största skolpolitiska nätverk. Organisationen har alltid arbetat för ett skolväsende där den enskilda människan kan skapa sig en framtid, men trots detta har den politiska utvecklingen och idéskapandet inom Moderat Skolungdom stått stilla den senaste tiden. Detta vilket har lett till att vår roll som skolpolitisk aktör har försvagats.
Vi har identifierat det största skolpolitiska problemet i dagens Sverige som att skolan i för liten utsträckning förbereder elever för nästa steg, med detta menar vi antingen vidareutbildning eller arbete. Ungefär var femte ungdom är idag arbetslös och det vore naivt att endast beskylla vissa specifika hämmande krafter på arbetsmarknaden, såsom turordningsreglerna i lagen om anställningsskydd, för detta. Vi tror att det långsiktiga problemet med arbetslösheten bland ungdomar är djupare än så och bygger på den onaturliga övergången från utbildning till arbete. Tyvärr är denna övergång inte lättare att överkomma för gymnasieprogram vars uppgift är att förbereda sina elever för högskolestudier.
Den här rapporten kommer att behandla problemet med den nedåtgående trend som den svenska gymnasieskolan befinner sig i. En skola där allt färre når arbetsmarknaden såväl som högskolan. Skolors incitament ligger i att locka till sig elever då systemet är uppbyggt kring skolpengen. Typiska moderata värderingar har alltid varit att man ska göra rätt för sig och de som lyckas bra med detta ska även bli belönade, då morötter driver engagemang. Trots den grundläggande inställningen har skolan förvandlats till en plats där kvalité endast bedöms på hur många elever som går på skolan, vilket har gjort att flumskolan nu är ett faktum. I vår vision finns en skola som bejakar syftet med de olika programmen – vidarestudier eller arbete.
Inledning
4
Läsåret 2011/2012 studerade drygt 385 000 elever på gymnasiet. Statistik från Statistiska centralbyrån visar att 52 procent påbörjat arbete tre år efter avslutade studier på gymnasiet.1 Cirka 13 procent kommer vara arbetslösa tre år efter avslutade studier. Den totala kostnaden för hela gymnasieskolan år 2010 var cirka 37 miljarder kronor. På en tre års period, i och med att man går gymnasiet i tre år, är det en kostnad på 111,5 miljarder kronor.
Av de elever som valde att arbeta var det hälften av dessa som inte arbetade inom ett område som deras utbildning var avsedd för. Det bör då tilläggas att kostnaden för att utbilda dessa personer var 28 miljarder. Detta innebär att samhället lägger stora summor pengar på varje årskull till att utbilda elever till yrken som inte efterfrågas. Problemet med att de har ett arbete som inte överensstämmer med den utbildning de har är att de före detta eleverna på det viset konkurrerar om jobb som andra personer har kompetens för och detta leder till att någon helt enkelt förblir arbetslös. Samtidigt finns det i många yrkeskategorier ett arbetskraftsunderskott. Det mest effektiva är därför att man anpassar utbildningen efter vad som faktiskt efterfrågas av marknaden. I det övre diagrammet till höger ser vi vilken typ av sysselsättning eleverna hade tre år efter avslutade studier. Det nedre Diagrammet till höger visar i vilken mån de som hade ett arbete, hade ett arbete som stämde överens med deras utbildning.
Utbildning leder inte till arbete
Arbetande
Studerande
Var arbetslösa
Gjorde annat
Samtliga gymnasieprogram
52%37%
6%6%
Helt/till största delen
Till viss del
Inom ett annat område
Utbildning inte riktad mot något särskilt område
Samtliga gymnasieprogram23%
14%50%
13%
Källa: SCB
Källa: SCB
1 http://www.scb.se/statistik/UF/UF0512/2008A01/UF0512_2008A01_SM_UF86SM0801.pdf
5
NaturbruksprogrammetDet skiljer sig mycket mellan de olika gymnasieprogrammen och det är därför intressant att jämföra några av de olika programmen med varandra. De program vi jämför är program med störst skillnader gällandes arbete efter avslutade studier.
Naturbruksprogrammet kostar cirka 100 000 kronor per elev varje år. I år läser 11 500 elever på naturbruksprogrammet, vilket innebär att över en treårsperiod kostar dessa elevers utbildning 3.45 miljarder kronor. Av dessa elever väljer 66 procent att inte studera vidare, utan ställa sig till arbetsmarknadens förfogande. 57 procent av de elever som väljer att jobba efter gymnasiet har efter tre år inte ett arbete som stämmer överens med deras utbildning. Kostnaden för att utbilda de personer som inte hade kvalificerade jobb låg på 1.29 miljarder kronor. Detta kan jämföras med att det kostade Stockholms läns landsting en “kömiljard” att få bort köerna inom vården.
Omvårdnadsprogrammet Jämför man istället detta med hur det såg ut på omvårdnadsprogrammet ser vi en hel del tydliga skillnader.
Omvårdnadsprogrammet kostar cirka 76 000 kr per elev varje år. I år läser 14 590 elever på omvårdnadsprogrammet, vilket innebär att över en treårsperiod kostar dessa elevers utbildning 3.32 miljarder kronor. Av dessa var det 55 procent som tre år efter avslutade studier hade jobb och 2 procent var arbetslösa. Totalt stod alltså 57 procent till arbetsmarknadens förfogande och 84 procent av dessa elever arbetar med yrken relaterade till sin utbildning tre år efter avslutade studier. Med andra ord stämde antalet elever som examinerades från omvårdnadsprogrammet överens med vad arbetsmarknaden efterfrågade.
Helt/till största delen
Till viss del
Inom ett annat område
Utbildning inte riktad mot något särskilt område
Naturbruksprogrammet
33%
10%
54%
3%
Arbetade
Studerade
Var arbetslösa
Gjorde annat
Naturbruksprogrammet
67%
18%
9%6%
Helt/till största delen
Till viss del
Inom ett annat område
Omvårdnadsprogrammet
74%
10%
Arbetade
Studerade
Var arbetslösa
Gjorde annat
Omvårdnadsprogrammet
55%28%
2%15%
16%
Källa: SCB
Källa: SCB
Källa: SCB
Källa: SCB
6
Estetiska programmetDet estetiska programmet är ett högskoleförberedande program, men ändå är det 45 procent som arbetar tre år efter avslutade studier och 5 procent är arbetslösa. Av dem som arbetar så har 78 procent ett arbete som inte alls stämmer överens med deras utbildning. Med andra ord sker det ett dubbelt slöseri med pengar, både på grund av det faktum att det bara är 42 procent som studerar vidare och även på grund av att det knappt är någon som har ett kvalificerat jobb.
Läsåret 2010/2011 var det ca 20 000 elever som läste på det estetiska programmet. En plats på det estetiska programmet kostar skattebetalarna ca 90 000 kronor. Detta innebär att den totala kostnaden för alla elever som läser på det estetiska programmet blir under hela gymnasietiden 5,94 miljarder kronor. Utbildningskostnaden för de elever som har gått på det estetiska programmet och väljer att arbeta men som inte har ett jobb som stämmer överens med utbildningen ligger på 2,3 miljarder kronor. Med andra ord är det pengar som inte används till att utbilda elever i vad som faktiskt efterfrågas av arbetsmarknaden.
Energiprogrammet Energiprogrammet är ett av de programmen som har lyckats bäst när det gäller att få sina elever i arbete efter avslutade studier. Tre år efter avslutade studier var det hela 84 procent av alla elever som hade ett arbete och av de som arbetade hade 78 procent ett arbete som var relaterat till den utbildningen de hade skaffat sig. Läsåret 2010/2011 var det ca 4500 elever som läste på energiprogrammet och en plats på där kostar skattebetalarna 90 000 kronor. Den totala kostnaden för de tre år som man läser på gymnasiet blir då 1,2 miljarder och eftersom det är en hög andel som läser på energiprogrammet, som får ett kvalificerat efter gymnasiet, används en stor del av pengarna till att faktiskt utbilda elever i det som efterfrågas av arbetsmarknaden.
FrisörprogrammetEtt annat program där det finns stora problem är frisörprogrammet. Varje år examineras det cirka 2600 frisörer och detta samtidigt som frisörernas branschorganisation anser att det endast finns behov av att utbilda 500-600 varje år.2 Frisörprogrammet är visserligen inte ett nationellt program, men anledningen till att problemet uppstår är detsamma som för andra program och det är att skolor får betalt per antagen elev.
2 http://www.svd.se/nyheter/inrikes/frisorer-utbildas-till-arbetsloshet_5710481.svd
Helt/till största delen
Till viss del
Inom ett annat område
Utbildning inte riktad mot något särskilt område
Estetiska programmet
78%
13%
Arbetade
Studerade
Var arbetslösa
Gjorde annat
Estetiska programmet
45%
42%
8%5%
4%5%
Helt/till största delen
Till viss del
Inom ett annat område
Energiprogrammet
8%65%
Arbetade
Studerade
Var arbetslösa
Gjorde annat
Energiprogrammet
84%
6%8%
2%
22%
Källa: SCB
Källa: SCB
Källa: SCB
Källa: SCB
7
SammanfattningEn före detta socialdemokratisk finansminister vid namn Gustav Möller sa en gång att “varje skattekrona som inte används effektivt är en stöld från folket”. Att utbilda elever till okvalificerade arbeten är ett tydligt exempel på att inte använda skattepengar effektivt. Syftet med utbildningsväsendet är att förbereda eleverna till antingen arbete eller vidare studier och om man går till exempel naturbruksprogrammet är syftet med det att man ska arbeta med ett naturbruksrelaterat arbete. Dock ser vi tydligt att så inte är fallet.
En av anledningar till att det ser ut på det här viset är sättet som skolorna får betalt på. Alla skolor, både friskolor och kommunalskolor, får pengar baserat på hur många elever de tar in på sitt program. Skolpengssystemet går ut på att varje elev har en viss summa pengar som följer med eleven till den utbildningen de väljer. Detta är et bra sätt då det har gett eleverna möjlighet att få mer valfrihet i i sitt val av gymnasieskola. Däremot är sättet som skolpengen delas ut till skolorna väldigt ineffektivt i och med att skolorna får pengar baserat på hur många elever som blir antagna till deras utbildningar. Detta leder till att många skolor väljer att starta utbildningar och ta in på elever till utbildningar som de vet är populära. Skolorna behöver inte ta något som helst ansvar till om eleverna får jobb efter avslutade studier eftersom:
• Skolpengen baseras inte på om elever får jobb eller inte efter avslutade studier. • Det är dålig matchning mellan vad våra elever utbildas i och vad som efterfrågas av arbetsmarknaden.
• Det är ett slöseri med elevernas tid, lärarnas tid och med skattemedlen.
Den offentliga sektorn som arbetsgivareI den senaste skolreformen, GY11, understryks vikten av entreprenörskap i samtliga av gymnasieskolans nationella program.3 Det här är ett sätt att sänka trösklarna mellan skolan och jobben. Men utan att ifrågasätta det egna företagandets roll på arbetsmarknaden, är verkligheten betydligt mer övergripande än så. Sedan 1950-talet har de allra flesta jobben kommit från den offentliga sektorn och inte den privata.4 Denna trend har dessvärre inte avspeglat en förändring i utbildningsväsendet. En grundbult i en frihetlig politik är att alla jobb är bra jobb, även offentliga. Stat, kommuner och landsting är en vital del av den svenska arbetsmarknaden, vilket bör speglas i elevers utbildning.
Yrkesförberedande program bör i större utsträckning sätta potentiella arbetsgivare i fokus. Medan den privata sektorn tenderar att anställa elever från en del program (frisörsprogrammet), tenderar den offentliga sektorn att till exempel anställa elever från andra program (omvårdnadsprogrammet). Arbetssätten skiljer sig mellan de olika sektorerna, vilket också bör anpassas till programmen.
• Den offentliga sektorn blir allt större, detta bör tas i beaktande när skolverket utformar program
• Fokus på entreprenörskap är bra, men majoriteten av skolelever blir inte entreprenörer
3 http://www.skolverket.se/forskola_och_skola/gymnasieutbildning/2.2953/2.3021/2.30254 http://www.ekonomifakta.se/sv/Fakta/Arbetsmarknad/Sysselsattning/Privat-och-offentlig-sysselsattning--historiskt/
8
Elevers val av skola och antagningen till gymnasietNär elever väljer gymnasieprogram ligger det i elevers intresse att välja ett program som kommer att ge dem ett jobb i framtiden. Dock finns det flera andra faktorer som spelar in när elever väljer gymnasieprogram och skola. Många väljer program utifrån vad de uppfattar som roligt och numera erbjuder många skolor till exempel gratis datorer och körkort, något som självfallet också påverkar valet. Det behöver per princip inte vara negativt att skolor erbjuder detta, då problemet uppstår när skolan som erbjuder detta levererar en utbildning som inte ger jobb. Samtidigt kan tillströmningar ske till dessa skolor för att de exempelvis får en bärbar dator. Det händer nästan aldrig att en skola marknadsför sig med vad som händer med eleverna efter att de har avslutat studierna.
Här finns ett tydligt problem. Skolans uppgift är att förbereda eleverna för livet efter avslutande studier och arbete är en betydande av detta. Detta är ett problem som skolorna själva skapar i mångt och mycket i och med att de hela tiden sänker trösklarna för att komma in på utbildningarna. Det är även ett problem då eleverna inte väljer utbildning utifrån vad man kommer få för arbete efter avslutade studier. För att komma tillbukt med detta problem krävs det både att eleverna, när de söker till gymnasiet, ges en bättre möjlighet att analysera vad deras potentiella program ger för resultat när de avslutat sina studier. Dessutom har skolan som eleven väljer ett stort ansvar. Det finns inget egenvärde i sig att gå i en viss skola utan anledningen till att vi överhuvudtaget har ett utbildningsväsende är för att det ska leda till någon form av arbete som gör att man kan bidra till samhället, men även bidra till sitt eget liv.
Om fokus ligger på vilken typ av förmåner man får vid en viss skola och inte vad man faktiskt får för kunskap, har anledningen till att
vi utbildar oss blivit sekundär. Detta ger dåliga konsekvenser, både för eleven själv då det är slöseri med hans eller hennes tid och för samhället då man har slösat pengar på något som inte ger någon typ av positiva resultat. Fokus bör alltid ligga på vilken typ av kunskap som eleven får och hur väl förberedd eleven är för att ta nästa steg, om det antingen är högre utbildning eller arbete och inte om man får en dator eller gratis körkort.
Som det ser ut nu finns det i stort sett ingen typ av extern kritiker av skolorna, så länge skolorna inte begår fatala misstag. Skolorna kan i sin marknadsföring skriva vad som helst utan att man har någon direkt möjlighet att kontrollera det överhuvudtaget. Exempelvis kan en skola enkelt locka till sig elever genom att skryta med att elever får bra betyg på skolan. Om betygen stämmer överens med kunskaperna ses som ointressant i sammanhanget och det samma gäller huruvida eleverna får arbete eller inte efter avslutade studier.
• Elever väljer utbildningar utifrån andra preferenser än om de får jobb eller inte.
• Skolorna marknadsför sig inte med vad som händer med deras elever efter avslutade studier.
• Fokus ska alltid ligga på vilken typ av kunskap skolorna kan ge sina elever och hur förberedda eleverna blir för att studera eller arbeta efteråt.
9
Hur bryter vi trenden?Att lösa de här problemen är av stor vikt då det är ett enormt slöseri med resurser som sker. Det viktigaste är att man på ett tydligt sätt ser till att skapa incitament för skolor att i så stor utsträckning som möjligt få sina elever i arbete eller i varje fall förberedda för arbete. En konkret åtgärd är att styra skolpengen och hur den ges ut. Som skolpengen är utformad nu, får skolorna betalt endast baserat på hur många elever skolan har.
Det finns inget företag i hela världen som tjänar pengar på en produkt som inte fungerar. Samma princip borde även gälla våra skolor. Utdelningen av pengar till skolor borde till viss del baseras på vad de faktiskt uppnår för resultat. Erbjuder skolan ett naturbruksprogram, men väldigt få som går linjen får jobb inom sitt utbildningsområde, är det inte mer än rimligt att skolan får mindre ekonomiska medlen att bedriva det specifika programmet med. Då skapas det incitament för skolorna att starta utbildningar som ger jobb. Idag finns det arbetskraftsbrist, exemplen är: lastbilsmekaniker, golvläggare, och programmerare. Ändras utbetalningen av skolpengen blir skolorna tvungna att matcha sina utbildningar med vad som efterfrågas av arbetsmarknaden, eftersom de får mindre resurser annars. På det här sättet använder vi skattepengar på det mest effektiva sättet. Man ser till att utbilda elever i yrken de faktiskt har nytta av och dessutom används lärarnas tid bäst.
Kritiker till friskolor och skolpengssystemet som fenomen, brukar ofta påpeka att stora vinster delas ut medan kvaliteten sviker. Detta är något som helt och hållet undviks med en reformering kring hur skolpengen betalas ut. Möjligheten att göra vinst finns då kvar, men endast om kvalitéten, det vill säga slutprodukten är bra.
Andra sätt att kvalitets säkra utbildningarna är genom att införa externa examinationer. På så vis är skolorna tvungna att leverera en bra utbildning för att kunna marknadsföra sig med att de faktiskt är en bra skola. Skolor som under längre tid inte klarar av att uppnå vissa mål ska man dessutom överväga om man ska stänga. På så vis skapar man incitament för skolorna att hela tiden förbättra kvaliteten på sina utbildningar.
10
Steget till universitetsstudier är långt ifrån lika naturligt som det är att studera vidare från grundskolan till gymnasieskolan. Detta beror delvis på allt för stora geografiska och kulturella skillnader. Många städer runtom i Sverige har inte ett universitet, vilket gör att många elever aldrig får en chans att besöka ett universitet förrän dagen de faktiskt börjar på ett. Detta är en enorm skillnad från gymnasieskolan, då nästan varje stad har minst ett gymnasium vilket gör att elever inte bara får en närhet till gymnasieskolan utan även många chanser att besöka det.
Uppsala är en typisk universitetsstad. Med det menas att universitet utgör en stor del utav staden, både kulturellt och socialt. På gymnasieskolan Katedralskolan i Uppsala var det 88.5 procent av eleverna vilka hade studerat vidare efter tre år. 5 Samtidigt var det på Leksands gymnasium endast 32.7 procent som valde att studera vidare tre år efter avslutad utbildning.6 Rikssnittet på andelen gymnasieelever vilka väljer att studera vidare inom tre år ligger på 54.8 procent.7 Uppsalas skola låg därmed över rikssnittet, medan Leksands skola låg under. Det kan därmed konstateras att närheten till ett universitet spelar en stor roll.
När högstadieelever ska välja gymnasieskola erbjuder de flesta gymnasium ”prova på-dagar” eller ett öppet hus, där elever i årskurs nio får se vad skolan har att erbjuda. Detta betyder inte att det ska byggas universitet i varje stad, men gymnasieelever borde lättare kunna få prova på hur det är att leva i en universitetsstad och studera. Geografiska, sociala, samt kulturella aspekter spelar alla en viktig roll.
Grundskolan och gymnasieskolan har ungefär samma sätt att lära ut. När studenter istället kommer till universitet ändras det mesta. 6-timmars-dagar blir 1-timmes-föreläsningar. Kortare uppsatser förvandlas till djupa rapporter, vilka det opponeras på. Arbetssättet
bör inte skilja så pass mycket som idag Om potentiella studenter istället förbereds redan i gymnasieskolan, sänks även trösklarna för fortsatta studier.
Alla elever i gymnasieskolan skriver ett 100-poängsarbete i årskurs tre och många väljer att skriva en rapport eller uppsats. Dessa arbeten bör direkt avspegla hur en rapport och uppsats ska skrivas på högre nivå. Om en elev väljer att skriva en rapport, ska den vara skriven på ett sätt som gör att en universitetsstudent lika gärna skulle kunnat skriva den. Allt för att elever lättare ska få en ökad förståelse för universitet och vad det innebär att gå där. Om eleverna lyckas med det, ökar deras kunskap och universitetsvärlden känns inte lika främmande vilket kommer högst troligen leda till att fler elever väljer att studera vidare.
För att ytterligare skapa en naturlig övergång från studieförberedande gymnasieprogram till universitetslinjer bör även själva projektarbetet inspireras mer av universitet. Det kan direkt skötas av, delvis av, eller åtminstone utformas som en uppsats eller rapport skriven på ett universitet. Här får eleven en kontakt med arbetssättet som är vanligt på högre nivå, och vidarestudier blir förhoppningsvis inte lika obekant.
5 http://www.gymnasiekvalitet.se/compare?pn=Samh%c3%a4llsvetenskapsprogrammet&mn=Falun&allcounty=True&selection=202900401|SP6 http://www.gymnasiekvalitet.se/compare?pn=Samh%c3%a4llsvetenskapsprogrammet&mn=Uppsala&allcounty=True&selection=38002402|SP,38016301|SP,38017401|SP,38002201|SP7 Ibid
För stort avstånd mellan gymnasieskolan och högre studier
11
På universitet läser man ett ämne i taget. En student vid exempelvis Juristprogrammet börjar med att studera grundläggande juridisk metod för att sedan läsa statsrätt.8 Genom att läsa färre ämnen anpassar sig eleverna mer till högskolans sätt att arbeta, vilket underlättar deras anpassning till universitet och därmed ökar chansen till att de studerar vidare.
• Geografiska och kulturella skillnader mellan gymnasieskolan och universitet har ett samband med att elever inte studerar vidare.
• Samarbetet mellan gymnasieskolan och universitet måste öka.
• 100-poängsarbetet bör kunna kopplas till universitet. Om en elev väljer att skriva en rapport, ska rapporten vara skriven på ett sätt som ett universitet skulle kräva.
• Färre ämnen gör att eleverna anpassar sig bättre till universitets arbetssätt.
8 http://www.uu.se/utbildning/utbildningar/selma/utbplan/?pKod=JJU2Y&lasar=12%2F13
“Steget till universitetsstudier är långt ifrån lika naturligt som det
är att studera vidare från
grundskolan till gymnasieskolan.”
12
International BaccalaureateDe svenska gymnasieprogrammen saknar möjlighet för elever till att specialisera sig inom få ämnen. Eleverna kan därför inte djupdyka i ett område där de i framtiden troligtvis kommer studera. Därför är det intressant att titta på statistik över hur många som är intresserade av att söka till högre utbildning bland gymnasieelever från olika program. De som är mest intresserade av att söka till högre utbildning bland gymnasieprogrammen är elever från International Baccalaureate, IB, där alla elever planerar att läsa vidare.9 Samtidigt vill nio av tio från det naturvetenskapliga programmet fortsätta studera medan det är tre av fyra elever från samhällsvetenskapliga och estetiska programmen.10 Undersökningens resultat borde inte komma som en allt för stor överraskning. Den breda utbildningen med flertalet ämnen jämfört med IB:s arbetssätt som innebär färre, djupa ämnen, har tydligt visat sina brister. Det är inte i bara denna undersökning, utan även i elevens attityd mot gymnasieskolan. Den svenska gymnasieskolan har mycket att lära av programmet International Baccalaureate, bland annat:
International Baccalaureate är en global gymnasial utbildning, där eleven studerar sex grundläggande ämnen under sin gymnasietid. Alla slutprov rättas av externa examinatorer med klara och detaljerade betygskriterier, vilket underlättar både eleverna och lärarna för rättvisa och objektiva betyg. Dessa externa examinatorer rättar både muntliga och skriftliga slutprov. Kritiker till externa examinatorer menar att det vore ogenomförbar att dessa skulle rätta muntliga prov, men med IB som exempel faller det argumentet.
Genom att låta eleverna reducera antalet ämnen och istället få möjlighet till att specialisera sig inom de ämnena kommer att fungera som ett hjälpmedel till elevens framtida universitetsstudier. Kritiker menar att en nedskärning av ämnen skulle öka
riskerna för de elever som ännu inte har en klar uppfattning kring deras framtida studieval. Istället förespråkar man ofta en gymnasial utbildning med en bred bas som innehåller flera kurser. Eftersom den högskoleförberedande gymnasieutbildningens huvudsakliga syfte är att förse eleverna möjligheten till att fortsätta en framgångsrik studie inom den högre utbildningen, borde inte fördjupning uppfattas som ett problem. Den populistiska idén om att en bred gymnasieutbildning är det bästa har blivit alldeles för befäst inom den svenska gymnasieskolan.
Vad den svenska gymnasieskolan bör ta lärdom av IB:
• Möjlighet till fördjupande kurser.
• Införande av externa examinatorer för objektiva bedömningar.
• Tydliga betygskriterier, något som är väsentligt för införandet av externa examinatorer ska fungera.
9 http://www.dn.se/nyheter/sverige/sex-av-tio-planerar-hogskolestudier?rm=print10 http://www.dn.se/nyheter/sverige/sex-av-tio-planerar-hogskolestudier?rm=print
En internationell jämförelse
13
A-levelsI Storbritannien tar majoriteten av eleverna examen i The Advanced Level, även kallad A-levels. Även på denna utbildning läser eleverna ett fåtal ämnen. Normalt läser skolelever mellan tre till fem ämnen, något som möjliggör en enorm fördjupning. Enligt en statistik från 2008/2009 är det 88.5% av eleverna från brittiska kommunala skolor som fortsätter att studera på universitet.11 Det ska ses som en stor framgång för det brittiska utbildningsväsendet.
Vi ser dessutom ett starkt samband mellan de höga antalen elever som fortsätter med sina studier och möjligheten till att fördjupa sig inom ett fåtal ämnen. Det är genom att ge möjligheten till att fördjupa sig inom ett fåtal ämnen, som för övrigt möjliggör eleven att bli specialist snarare än allvetare om eleven så efterfrågar det, som låter eleven djupt utforska ett ämne, något som är väsentligt för eleven att göra beslut angående fortsatta studier.
Dessutom är det allmänt känt att universiteten i Storbritannien håller en hög internationell nivå, något som naturligtvis är delvis beroende på studenternas kompetens. Därmed är det rimligt att hävda att den brittiska utbildningen producerar högt kompetenta elever.
Slutligen är det två tredjedelar av slutbetyget som avgörs genom en slutexamination för eleverna både på A-levels och IB. Naturligtvis finns det nackdelar med detta då det kan anses vara riskfyllt att sätta en sådan hög press på eleverna under en sådan kort tid som slutexaminationen pågår, vilket är normalt ett par veckor i slutet av utbildningen. Dock förstärker detta ett oerhört stort problem i dagens svenska gymnasieutbildning, vilket är att det är baserat på kortsiktiga kunskaper. Eftersom man läser kursbaserade ämnen på den svenska gymnasieutbildningen, avslutas kursen normalt efter mellan ett halvår och ett år. Efter denna period har eleven inte
längre några incitament till att upprätthålla dessa kunskaper eftersom de längre inte blir förhörda. Med en slutexamination är eleven tvungen att upprätthålla kunskaperna under hela utbildningsperioden, vilket leder till mer långsiktiga kunskaper. Slutexamination kommer nödvändigtvis inte passa den svenska utbildningsmodellen, men vi vill belysa de fundamentala problemen bakom den svenska gymnasieskolan, där kortsiktiga kunskaper är ett av dem. Detta är just något som Sveriges utbildningsminister, Jan Björklund, föreslår. Han vill återinföra en studentexamen, med utomstående examinatorer, för att få bukt med betygsinflationen.12 Vårt tidigare resonemang håller med Jan Björklund tillräckligt mycket för att en utredning inrättas.
Vad den svenska gymnasieskolan bör ta lärdom av A-levels:
• En möjlighet till långsiktig kunskap. Vi välkomnar därmed en utredning av Jan Björklund för att se om studentexamen fungerar i det svenska utbildningsväsendet.
11 http://www.guardian.co.uk/news/datablog/2010/apr/16/university-participation-hesa-state-school#data12 http://www.svd.se/nyheter/inrikes/bjorklund-fp-ar-positiv-till-slutexamen_6476794.svd
14
En VD förväntas ta ansvar för sitt företag. En läkare förväntas ta ansvar för sina patienter. År 2050 råder det ingen tvekan om att varje enskild skola, oavsett ägandeform, har ett stort ansvar för att erbjuda en god och efterfrågad utbildning. Att förvalta detta och ta ansvar över sin egen skolgång är en självklarhet bland Sveriges elever. Att vara sin egen lyckas smed ses som något fint och för att lyckas med detta måste skolan redan nu förbättras i riktning mot relevant och efterfrågad utbildning.
Livet är en enda lång resa. Gymnasieskolan har lyckats överbygga många av de hinder som står mellan den och högstadiet. Tyvärr tar ungdomar sig inte lika enkelt från gymnasieskolan till jobbet eller högskolan. I framtiden ser vi en mer naturlig övergång.
Ingen politiker kommer någonsin kunna kontrollera vad som händer i alla klassrum, hela tiden. Därför är det lärarna som kan göra det största jobbet för en bättre skola och inte politiker. Vi tror därför inte på precisa detaljlösningar för alla Sveriges skolelever, utan lämnar det till de riktiga proffsen – lärarna. Däremot är det viktigt med tydliga premisser. Det är ingen hemlighet att vi betalar en utav de högsta skatterna i världen. Skall vi ha en statlig välfärd med en skola som vi alla finansierar så borde vi kunna förvänta oss någon form av valuta för pengarna. Ökar incitamenten för lärarna och skolor att skapa en bättre framtid för sina elever, bör även det avspegla resultaten. Svarta hål som sveper med sig pengar utan en gedigen utbildning i form av ineffektiva kommunala skolor och ovärdiga privata skolor är något vi tar avstånd ifrån. I framtiden finns det en mer självsäker skolinspektion med verktyg att stänga ned svarta hål, för elevens bästa. Den politiska korrektheten i Sverige har byggt upp ett försvarsverk runt skola, vård, och omsorg. Satsningar på dessa områden bör göras, men endast seriösa aktörer borde få vara med. Försvarsverket skyddar i slutändan de oseriösa.
Med vår arsenal av föreslagna reformer, som finns utmarkerade i rapporten, skulle gymnasieskolan bli en ramp till både högskola och arbete. Idag är den tyvärr ofta ett sänke, där både resurser och tid slösas bort. Idag får svenska skolelever varken utbildning eller jobb. Moderat Skolungdoms tankesmedja föreslår lösningar där skolelever får både och.
Vision 2050
15
