1

Projekt SYSTOR

Syneförrättning av (o)smarta telefoner av och för dem utan syn

avStig Larsson

SRF Skåneapril 2016

2

INNEHÅLL

FÖRORD..................................................................................................6

1. INLEDNING..........................................................................................8

Möte människa - maskin........................................................................8

Lokalt och globalt...................................................................................8

Innovation för synskadade.....................................................................9

2. BAKGRUND.......................................................................................12

IKT-revolution med förhinder...............................................................12

Smarta telefoner ökade snabbt............................................................13

3. DEN ALLMÄNNA UTVECKLINGEN...................................................16

Miljardförsäljning i många bemärkelser...............................................16

Inte bara telefoner................................................................................17

Anpassade telefoner............................................................................18

4. SYNSKADADE OCH DIGITALISERINGEN.......................................21

En megatrend......................................................................................21

Digital kompetens................................................................................22

Privatliv och samhällsliv.......................................................................25

Utbildning och arbetsliv........................................................................25

Många synpunkter på kompetens - men inte utan syn........................27

5. NÅGOT OM UPPLÄGGNING OCH METODIK...................................29

HI:s enkät.............................................................................................33

3

6. STYRGRUPPEN................................................................................34

Konstituering och möten......................................................................34

Sammanfattande bedömning...............................................................39

7. VÅRT FÖRSTA GEMENSAMMA MÖTE............................................40

Samarbete med Synenheterna............................................................40

SYSTOR, om att skapa en modell för feedback från människor med synnedsättningar om smart telefoni och annan nydanande teknologi. 40

Det första mötet...................................................................................43

Kommentarer från en synskadad apputvecklare.................................45

Pedagogiska dilemman, teknik och folkbildning..................................45

8. MÖTEN MED OCH OM LEGIMUS.....................................................47

MTM, Legimus – en bakgrund.............................................................47

Några grundläggande bokbegrepp......................................................49

Två Legimus-möten.............................................................................50

9. FOKUSGRUPPERNA UNDER VÅREN 2015....................................53

De lokala grupperna.............................................................................53

Vårens SYSTOR-möten.......................................................................54

Nordväst-gruppen................................................................................56

Nordost-gruppen..................................................................................57

De bägge sydgrupperna......................................................................58

Gemensam läxa...................................................................................62

10. WORKSHOP OCH SUMMERING PÅ FOLKHÖGSKOLA................63

Program för SYSTOR-workshop på Glimåkra Folkhögskola den 27-28 augusti 2015........................................................................................63

Deltagarna på Glimåkra.......................................................................65

Folkbildning och teknik som workshop................................................66

4

Rehabilitering, utbildning eller folkbildning...........................................68

Empowerment och smarta telefoner....................................................70

Hjälp till självhjälp gäller än..................................................................73

Legimus en gång till.............................................................................74

Workshop för framtiden........................................................................75

11. APPAR FÖR ALLA OCH SYNSKADADE.........................................77

Appvärlden...........................................................................................77

Apparnas mångfald..............................................................................78

A. Navigering och resande...................................................................79

B. Produktivitet.....................................................................................81

C. Data och filhanterare.......................................................................81

D. Skanning.........................................................................................82

E. Tid- och göromålshanterare............................................................82

F. Skrivande och anteckningar............................................................83

G. Nyttoappar.......................................................................................83

H. Nyhetsappar....................................................................................84

I. Bokappar...........................................................................................85

J. Kommunikation................................................................................86

K. Sociala medier och nätverk.............................................................86

L. Utbildning.........................................................................................87

M. Spel.................................................................................................87

N. Film och drama................................................................................88

O. Livsstil.............................................................................................88

P. Fotografering...................................................................................90

Q. Ekonomi..........................................................................................90

R. Tillgänglighetsverktyg......................................................................91

Tillgänglighet med förhinder.................................................................93

5

12. DISKUSSIONSGRUPPEN OM VOICE OVER.................................94

Listans innehåll – en enkel studie........................................................94

Tabell 12:1...........................................................................................94

Tidsvariationer.....................................................................................95

Frågor och svar, dialog mellan ovana och vana..................................96

13. ATT INFORMERA GENOM HEMSIDA............................................99

Ett område för färskvaror.....................................................................99

Läromedel på engelska........................................................................99

HI:s enkät...........................................................................................101

14. LYCKADES VI?..............................................................................102

Att göra rätt eller fel............................................................................102

Resultat i relation till mål....................................................................103

REFERENSER.....................................................................................108

Ett urval tryckta källor.........................................................................108

Ett urval hemsidor..............................................................................110

Appendix 1............................................................................................113

Appendix 2............................................................................................117

Appendix 3............................................................................................121

Appendix 4............................................................................................125

Appendix 5............................................................................................127

6

FÖRORDFöreliggande skrift utgör slutrapporten för projekt SYSTOR, som jag föreslog att vi inom ARK-utskottet, d.v.s. det som arbetar med frågor kring arbetsmarknad, rehabilitering och kommunal service, inom SRF Skåne, skulle försöka initiera. Habiliterings- och hjälpmedelsnämnden inom Region Skåne har reserverat särskilda medel för utvecklingsprojekt, som organisationer inom handikapprörelsen i länet kan ansöka om för att realisera angelägna utvecklingsprojekt. Jag tillsammans med mina utskottskamrater i ARK frågade oss om det kunde finnas något mera aktuellt och utvecklingsinriktat att arbeta med än att försöka medverka till att smarta telefoner också skulle kunna användas av synskadade på samma villkor som andra. Troligen har inte någon teknisk innovation sedan persondatorns tillkomst, varit så viktig för oss i gruppen med grava synnedsättningar som den smarta telefonen.

Bakgrunden bar jag med mig sedan jag något år tidigare i ett annat sammanhang besökte New York och därvid fick tillfälle att resonera med ledande företrädare för American Foundation for the Blind. Här blev jag varse hur en person flyhänt hanterade sin iPhone nästan lika bekymmerslöst som min fullt seende dotter och som jag aldrig ens kommit på tanken att resonera med om hur jag som nästan helt blind skulle klara av att hantera en telefon med en platt skärm utan några särskilda markörer. Väl hemma igen i Sverige blev jag varse att ett fåtal gravt synskadade också skaffat sig smarta telefoner. De flesta av dem, som jag samtalade med, var mycket entusiastiska och höll med mig i min undran, som jag bar med mig från USA över varför vi inte nu ska börja använda de apparater, som har inbyggd hjälpmedelsteknologi, alltså de som levereras från de företag, som levt upp till ett av den internationella handikapprörelsens viktigaste krav, nämligen att anpassa sina produkter för människor med funktionsnedsättningar i sina grundutföranden.

Efter att jag lagt ned någon månads jobb på att skriva en ansökan om medel och presenterat den för ARK-utskottet ansökte vi alltså om stöd från Region Skåne, vilket vi också beviljades i början av 2014. Därmed kom projektet igång och en närmre beskrivning ges i detaljerade former alltså i denna rapport. Jag har ensam skrivit denna, men är i många avseenden tack skyldiga till de som på olika sätt medverkat till att projektet kunnat genomföras. Naturligtvis gäller denna tacksamhet mina vänner i ARK, där framför allt Maria Thorstensson, som också är ordförande i SRF Skåne och ledamot i förbundsstyrelsen för SRF, varit mitt viktigaste bollplank i såväl projektets exekutiva faser som i den slutgiltiga skrivprocessen. Tacket gäller också till dem vilka liksom Maria varit styrgruppsledamöter i projektet och särskilt FOU-chefen vid Abilia

7

och forskaren, Johan Borg, chefen för döv- och Synenheterna inom Region Skåne, Helen Holmström, och ombudsman och senare redaktören för SRF-radio, Joachim Kåhlman, som varit med under hela projekttiden. De har alla på skilda sätt lämnat värdefulla synpunkter på ett första utkast till denna rapport, som jag presenterade vid vårt sista styrgruppsmöte.

Många andra personer har på skilda sätt bidragit till att göra projektet till vad det slutligen blivit. Det gäller personer i och utanför vad man ibland lite slarvigt kallar för handikappsvängen och de som både arbetar med och utanför informations- och kommunikationsteknologin. Eftersom jag själv är en engagerad forskare, låt vara med den imposanta efterskriften emeritus, har det varit naturligt för mig att diskutera problem med kollegor vid universitet och högskolor. Men den här skriften har jag i första hand skrivit som synskadad. Därför hoppas jag att jag distanserat mig från en alltför vetenskapligt belastad begreppsapparat och gjort framställningen läsvärd för alla de som intresserar sig för området smart telefoni för synskadade människor. Eftersom det knappast finns något publicerat inom området, har jag medvetet lagt tid och energi på att skriva om sådana saker som kan tjäna som ingångar för den enskilde synskadade, som sliter med att bli en bättre användare av sin smarta telefon. Jag själv är verkligen inte någon expert, snarare en ständig novis i att hantera kontinuerliga uppdateringar och förbättringar.

Det är till de vanliga deltagarna i SYSTOR-projektet, som jag i första hand vill rikta mitt varma tack. Förhoppningsvis ska Ni också få en viss glädje av att läsa den här skriften (kanske som en bok i er iBook-app). Tyvärr har jag dock inte lyckats särskilt bra med att redigera innehållet på ett sådant sätt att det blir extra lätthanterbart för en synskadad. Men jag kan trösta Er med att det i varje fall har gått att skriva boken utan att se, men jag är långt ifrån säker på att jag lyckats hundraprocentigt i korrekturläsningen.

Förhoppningsvis ska det här arbetet också finna läsare utanför vår egen krets. Den bör definitivt vara lärorik för många som arbetar med hjälpmedelsfrågor i allmänhet och till synskadade i synnerhet. Jag har under hela projekttiden haft möjlighet att utbyta en hel del erfarenheter med många av Er inom denna verksamhet på skilda poster och med skilda huvudmän runt omkring i landet. Ett stort tack till Er alla – ingen nämnd och därmed ingen glömd.

Malmö i april 2016Stig Larsson

8

1. INLEDNING

Möte människa - maskinFöljande rapport om projekt SYSTOR är i många avseenden en berättelse om mötet mellan människor och maskiner i vår vetenskapliga och vardagliga värld. Det skulle kunna ha historier om ett tjugotal enskilda individers kamp för att övervinna alla de institutionella, tekniska och framför allt visuella tillkortakommanden i mötet mellan den (o)smarta telefonin och de egna strävandena att få tillgång till samma moderna möjligheter att kommunicera, som den nya ITK-teknologin format för de flesta.

Projektet kom kanske att bli det allra första i Skandinavien som på bred bas tog sina utgångspunkter i vanliga synskadades egna erfarenheter att slåss med alla de hinder som finns i vägen för att öppna upp mot den oerhörda värld av möjligheter, som de nya telefonerna (ja, de kallas ju fortfarande så, trots att de har långt fler funktioner än vad t.ex. persondatorerna hade i sin barndom) kan erbjuda.

Föreliggande rapport består egentligen av två i vissa avseenden rätt skilda delar. En del är en direkt redogörelse för hur det konkreta arbetet med projektet fungerat i sitt organisatoriska och lokala sammanhang. Här tar vi upp förutsättningarna för ett organiserat arbete med enskilda synskadade, som själva tagit initiativet till att skaffa sig en smart telefon för att försöka öka sin delaktighet på alla de livsområden, som den här tekniken öppnar upp för. Därvid försöker vi belysa de institutionella förutsättningar, som synskadades verklighet konstituerar på detta fält. Vi följer också de i sammanhanget relevanta aktörerna som SRF Skåne, Habiliterings- och hjälpmedelsförvaltningen i Region Skåne eller olika typer av utbildnings- och serviceföretag med anknytning till området.

Lokalt och globaltSjälvklart möter i princip den enskilde synskadade personen i Skåne samma verklighet som en person i liknande situation gör på andra platser på vår jord i relation till sin telefon. Dessa generella förutsättningar kan man inte undgå att beröra i en rapport som denna. Därför kan man säga att det som avhandlar dessa bildar en andra del i framställningen. Dessa är ju i första hand ett resultat av hur stora multinationella företag konkurrerar om att tjäna mest pengar (ofta, men långt ifrån alltid, liktydigt med att sälja flest telefoner) genom att försöka ligga i bräschen av teknikutvecklingen och därmed ge kunderna största

9

nytta och nöje per betald valutaenhet. Även om förhållandena är någorlunda lika för de flesta marknader i vår värld, skiljer de sig också åt bl.a. i relation till hur infrastrukturen inom ITK-området är utbyggd eller i vilket språkområde man finns. En enkel regel är att stora länder med många människor nås före små och fattiga.

Sålunda är det i USA som i första hand gravt synskadade personer började använda smarta telefoner. Det blev möjligt genom att Apple byggde in både ett skärmläsningsprogram och ett förstoringsprogram i anslutning till sitt operativsystem iOS. Tekniken kom snart att omfattas av många, framför allt yngre, grupper av gravt synskadade i den anglosachsiska världen.

Efter något år kom tekniken i ökad utsträckning att användas bland blinda och synskadade i Sverige. Det skulle dock dröja ytterligare några år, innan tekniken vann vidare spridning i vårt land. När vi började planeringen för föreliggande projekt, var det relativt få personer med grav synskada som skaffat sig egna smarta telefoner. Vi kunde emellertid redan då förutse, att teknologin skulle anammas av många synskadade – också av de som var helt blinda.

Innovation för synskadade Idag har de smarta telefonerna blivit ett av de viktigaste redskapen för synskadade att få tillgång till information på någorlunda samma sätt som fullt seende. Det betyder naturligtvis inte att man har likvärdiga förutsättningar. I bästa fall har den stora klyftan mellan gravt synskadade och personer i allmänhet i någon mån reducerats ifråga om att kunna bli delaktiga i det dynamiska globala kunskaps- och informationssamhälle vi idag lever i.

Digitaliseringen på bred front började med persondatorerna och när de genom skärmläsningsprogrammen i någon mån blev tillgängliga för gravt synskadade, öppnades i sig en värld som pekade mot ökade möjligheter för blinda att kunna ta del av information i en omfattning, som var betydligt större än vad inläsningar och punkttranskriberingar tidigare kunnat erbjuda. Egentligen tillhandahåller inte de smarta telefonerna så mycket mer än förenklingar i relation till persondatorerna. Deras utveckling som stöd för oss synskadade startade i början av 80-talet med skärmläsningsprogram, som först efter att Internet utvecklades till allmängods öppnade upp för den massiva tillgången till generell information. Emellertid har denna gigantiska informationskälla, som nätet utgör, alltid varit svår att hantera för synskadade. En stor del av Internets

10

information är bildbaserad och därmed i praktiken utestängd för gravt synskadade. Det finns dock en del hemsidor, som är relativt tillgängliga för skärmläsningsprogram, men bara förflyttandet och orienteringen med skärmläsningsprogrammen tar mycket längre tid än med den snabba överblick man får genom synen. Därför kan man som regel utgå från att en fullt seende navigerar och söker flerfaldigt mycket snabbare på nätet än vad en synskadad kan göra – om han eller hon överhuvudtaget kan komma åt informationen.

De smarta telefonerna löser inte detta generella och svåra tillgänglighetsproblem för nätet. Däremot har utvecklingen av appar för smarta telefoner strävat efter att förenkla åtkomsten av central information till olika tjänster i sig inneburit en väg till förenklingar för alla och där synskadade kanske haft mer att vinna än människor i allmänhet. Därför tror vi att vårt SYSTOR-projekt med alla sina begränsningar, ändock inneburit något betydelsefullt för synskadekollektivet inte bara i Skåne, utan också i varje fall för andra i Skandinavien. Under tiden vi varit i gång har vi haft möjlighet att resonera med vänner inom synskaderörelsen i både Danmark och Norge. I Sverige har användningen bland synskadade dock kommit längst.

Den smarta telefonin är en del av ett brett teknikskifte i vars förlängning vi kan ana andra revolutionära förändringar för synskadade. Idag satsar både Apple och Google – de två ledande företagen för operativsystem för smarta telefoner – på utveckling av självstyrande bilar. Det dröjer kanske inte så lång tid förrän också blinda blir bilförare. Flygplanen styrs som vi vet mest genom autopiloter, men det blir kanske först när drönare dresserats till att hämta paket och pizzor, som den smarta telefonin och transporter ingått sådana föreningar, att synskadade också på bred front kan arbeta inom transportsektorn.

Utan tvivel kommer vi att stå inför en utmanade innovativ framtid, där smart telefoni och dess fortsättning öppnar upp för ökade möjligheter till delaktighet för synskadade. Ofta är det denna grupp som är en av de mest sårbara vid nya teknikskiften, eftersom dessa i allmänhet utgår från visuell förmåga hos användarna. Det gör också smart telefoni, men man har åtminstone insett att det finns de som inte ser alls eller bara lite och därför har man kompletterat sina apparater med hjälpfunktioner redan från början, vilket bara i sig är något grundläggande nytt för oss som har mer eller mindre allvarliga visuella tillkortakommanden.

11

De två skilda delarna i vad vi kanske kan kalla den glokala problematiken, består dels av hur vi konfronteras med vardagsnära försök och misslyckanden som synskadade i att tillägna oss den nya tekniken, dels av den ständigt pågående teknikutvecklingen med nya uppdateringar och funktioner av världens ledande ITK-företag, som för det mesta gör telefonerna smartare också för vår grupp. Det stora spannet mellan de enskilda synskadades kamp för att hantera sinaapparater för att nå delaktighet å ena sidan och de multinationella företagsjättarnas ständiga teknikförändringar å andra sidan är inte helt enkelt att gemensamt förhålla sig till. Möjligen skulle framstallningen bli enklare med att de bägge perspektiven renodlades till två separata delar. Efter olika försök att åstadkomma detta, blev jag dock varse att dessa skilda nivåer ändock samvarierar på ett sådant sätt att de är svåra att skilja åt i presentationen. Alltså kommer i de flesta kapitlen både de lokala och nära bekymren att på gott och ont samsas med utrymmet tillsammans med vida världsvyer.

12

2. BAKGRUND

IKT-revolution med förhinderIKT-revolutionen (man talar sedan rätt länge mest om Informations- och Kommunikations-Teknologi) har inneburit grundläggande förändringar av de samhälleliga villkoren för mäniskor i allmänhet och kanske för synskadade i synnerhet. Genom det syntetiska talet har mängder av böcker, dokument och andra skrivna alster blivit i visst mån tillgängliga för människor med svåra synnedsättningar. Samtidigt har den ökade digitaliseringen inneburit att alltmer av informationsflödet blivit visuellt inriktad med vad det också medfört av ökande flöden av bilder eller illustrativa symboler.

Vid den vetenskapliga analysen av de mänskliga sinnesorganen och dess förmåga att inhämta olika typer av information använder man sig av begreppet informationsenheter, vars minsta beståndsdel betecknas som bitar. Man räknar med att människan varje sekund kan ta emot ca 11 miljoner bitar, varav synen svarar för 10 miljoner och de övriga sinnesorganen för en miljon bitar information. Denna grundläggande kunskap av synens centrala betydelse för människans orientering är viktig att vara medveten om i alla strävanden efter förbättrad tillgång till de många nya tekniska innovationer, som följer i IT-revolutionens kölvatten. Alltför många föregivna anpassningar av tekniska lösningar för människor med synskador har absurda ”anpassningar” med allt från hänvisningar till olikfärgade knappar på skärmen till instruktionsfilmer. Olika skärmläsningsprogram har dock nödtorftigt gett människor med allvarligare synnedsättningar tillgång till viss skriven information på många hemsidor och till annan central elektronisk information som e-post, vilket varit mycket betydelsefullt för möjligheterna för synskadade att kunna fungera i samhället.

För att göra det möjligt för människor med betydande synnedsättning att bli delaktiga i samhällslivet har Region Skåne genom Synenheternas försorg på olika sätt tillhandahållit persondatorer, skärmläsningsprogram, scanners och annan utrustning. Man har också erbjudit olika former för utbildning dels genom verksamheten vid DAHJM, dels genom inköp av externa tjänster. Detta har varit en mycket viktig stödinsats för personer med synskador. Emellertid har utvecklingen inom IT-området accelererat och åtskilliga innovationer har gjort att såväl persondatorernas som de separata skärmläsningsprogrammens betydelse för att nå strategiska informationskällor minskat i relativ betydelse till förmån för exempelvis s.k. smarta telefoner eller läsplattor, vilket återspeglats i bl. a minskad

13

försäljning av persondatorer. Därvid har två olika system kommit att dominera nämligen iOs och Android, som är kopplade till vardera ett av världens absolut största datorföretag nämligen Apple respektive Google. Bägge systemen har skapat inbyggda hjälpmedel för synskadade i form av t.ex. skärmläsning, förstoring och färginventering. Fördelarna med smarttelefonernas, i första hand Apples iPhones, blev initialt först uppmärksammade bland blinda i USA. I American Foundation for the Blind, har man i ledningen, liksom inom andra organisationer som National Federation for the Blind eller Lighthouse, menat att man fått gensvar på det generella kravet på att ha inbyggd hjälpmedelsteknologi. Därmed avser man att man inte ska behöva köpa extra utrustning för att som synskadad i någon mån kunna använda vanliga apparater, oavsett om det gäller persondatorer, telefoner eller enklare vardagsprylar.

I Sverige har ansvaret för hjälpmedelsteknologin varit mycket splittrad, både genom många olika nationella aktörer och genom fördelningen mellan olika administrativa nivåer. Dåvarande Hjälpmedelsinstitutet, drevs under gemensamt huvudmannaskap av såväl staten som Sveriges Kommuner och landsting. Efter dess avveckling 2014, har bilden knappast klarnat ifråga om nationellt ansvar för hjälpmedelsteknologin i vårt land. Trots att det är världens största företag som är de betydelsefulla aktörerna på området och Sverige är ett litet land, har hanteringen av problemen förflyttats till de enskilda brukarna och deras kontakt med synpedagoger och it-utbildare i de olika regionerna eller landstingen.

Smarta telefoner ökade snabbtNär vi planerade SYSTOR-projektet under 2013 var antalet användare av smarta telefoner förhållandevis ringa bland människor med grava synnedsättningar. Vi var många, som reagerade med viss förvåning ofta kombinerat med visst förtret, på att vi som inte kunde använda synen för navigering på en platt skärm utan några orienteringspunkter för fingerkänslan, ändock förväntades kunna ha glädje av en sådan telefon.

Förvisso var och är inknappningen av enskilda tecken ett problematiskt fingerknåpande, om man endast är hänvisad till hörandeeko. Därför har många användare med svåra synnedsättningar valt att skaffa sig externa portabla tangentbord med s.k. Bluetooth-koppling för att underlätta skrivandet via den smarta telefonen. Glädjande nog kom röststyrning och diktteringsmöjligheter ungefär samtidigt som vi startade projektverksamheten. Dessa funktioner introducerades dock endast på de större världsspråken och vid den tiden hos endast Apples iPhone. Det

14

var först under 2015, som dessa för gravt synskadade utomordentligt viktiga funktioner kom på svenska. Den teknologiska utvecklingen går i rasande tempo. Det är synnerligen svårt för enskilda hjälpmedelsförskrivare eller ens stora landstingsområden som Stockholm eller Skåne att kunna följa vad den nya tekniken innebär för möjligheter och hinder för människor med grava synnedsättningar. Därför behöver även de som jobbar inom området ha stöd för att kunna leverara lämplig utbildning och vägledning i att använda alla de olika tillämpningar, oftast uttryckt i appar, som finns och framgent kommer att finnas.

Sedan några år följer AFB, American Foundation for the Blind, liksom NFB, National Federation of the Blind, utvecklingen av smartphones i USA och olika användare har gett feedback vid konstruktion, design och programmering av tillgänglighetsökande insatser. I Sverige har detta skett i mycket ringa omfattning. Synskadade med allvarliga synnedsättningar har i allt större omfattning har valt att använda smarta telefoner, framför allt iPhones eftersom dessa i allmänhet fungerar bäst i kombination med skärmläsningsprogram. Den snabba utvecklingen av s.k. appar har inte minst märkts inom hjälpmedelsområdet. Sålunda har MTM, Myndigheten för tillgängliga medier, använt sig av denna teknologi och utvecklat en app för att man genom sin smarta telefon ska kunna ladda ner både dagstidning och talböcker och även läsa dem strömmande, d.v.s. utan att först ladda ned dem.

Sydsvenskan var en av landets första tidningar, som distribuerade sin version av taltidning via detta system. Antalet appar med inbyggda GPS-funktioner eller sådana som relaterar till monitorer för information, t ex tågtider och spår genom appen Tågtavlan, har gjort att det i praktiken blivit nödvändigt för allvarligt synskadade att skaffa sig smarta telefoner för att öka möjligheterna till ett självständigt informationsinhämtande både som medborgare och i vardagslivet för sin orientering, eftersom åtskillig information finns tillgänglig via appar som enda alternativ till skyltning, som inte kan ses av synskadade.

Den nästan explosionsartade utvecklingen av olika tillämpningar, som kan öka tillgängligeten för personer med synnedsättningar har gjort att det är mycket svårt att skaffa sig en överblick av hur olika appar och andra tekniker fungerar för synskadade i allmänhet och för olika grupper av dem i synnerhet. De olika företag som levererar utbildning inom området har i brist på forskning, kunskapssammanställningar och inte minst avsaknaden av strukturer för kommunikation av brukarerfarenheter, i huvudsak inriktat sig på att leverera basal träning av grundläggande funktioner. Det innebär att området i många avseenden

15

är ett fält med mycket stora kunskapsluckor inom synpedagogik och annan (re-)habiliteringsverksamhet. Att öka förutsättningarna för strukturerad kunskaps- och erfarenhetssamlande kommunikation mellan dem som är synskadade användare av smarta telefoner är grundläggande för att i det här avseendet skapa högre kvalitet inom både tillgänglighetsarbete och syncentralernas verksamhet. Därvid är det självklart att knyta an till andra strävanden som görs för att öka brukarkunskapen för den här typen av tillgänglighetslösningar inom internationella, nationella och lokala verksamheter både inom kommersiella, ideella och offentligt drivna verksamheter. Det finns en del ansatser till erfarenhetsutbyte med bas i framför allt VoiceOver-baserade tekniker, vilket vi ska redogöra för längre fram. De initiativ som därvid tagits är vare sig förenings- eller offentligrättsliga till sin karaktär.

3. DEN ALLMÄNNA UTVECKLINGEN

16

Miljardförsäljning i många bemärkelserFörekomsten av olika tillverkare av smarta telefoner är stor, även om marknaden domineras av några stycken. Gartner har tagit fram statistik för mobiltelefonförsäljningen under 2014 och lite oväntat så visade det sig att Apple faktiskt sålde lite drygt en miljon fler smartphones än Samsung under årets sista kvartal.

Det var dock på helårsbasis så att Samsung som sålde flest smartphones under 2014, då man totalt sålde lite mer än 307,5 miljoner smartphones under förra året vilket kan jämföras med Apple, som sålde näst flest smartphones under 2014, närmare 191,5 miljoner sålda smartphones. Efter dessa bägge giganter finns Lenovo (81 miljoner), Huawei (68 miljoner) samt LG (58 miljoner) på topp-5-listan över de mobiltillverkare som sålde flest smartphones under 2014.

Det operativsystem som såldes mest var inte helt oväntat Android. Under 2014 såldes det över en miljard smartphones baserade på Android vilket innebar en marknadsandel på 80,7 procent. Näst störst försäljning hade Apple med sitt iOS. Det såldes ca 191 miljoner iPhones, som Apples smartphones benämns. Det innebar en marknadsandel på 15,4 procent. Windows Phone fanns på 35 miljoner smartphones som såldes under detta år, vilket gav Microsoft en marknadsandel på 2,8 procent. Blackberry tog 0,6 procent av världens marknadsandelar och övriga operativsystem delade på de återstående 0,5 procenten (Källa: Gartner.com)

Det såldes alltså så många som över en miljard smarta telefoner under 2014. I en värld med sina drygt 7 miljarder invånare är det naturligtvis en överväldigande siffra, som kanske mer än något annat ger belägg för att teknologinutvecklingen är inne i en ny revolutionerande fas, vars olika tillämpningar och konsekvenser vi endast kan spekulera kring. Eftersom utvecklingen går så snabbt, är det nödvändigt att samhället i allmänhet och inte minst den del som rör (re)habilitering och funktionshinder förhåller sig till den. Därvid är gruppen med grav synnedsättning ur många dimensioner en strategisk och särskilt viktig målgrupp.

Den teknik, som de smarta telefonerna representerar, är mångfacetterad, men trots detta med en klar ambition att också försöka göra sig i viss utsträckning tillgänglig, även för gravt synskadade. Det betyder naturligtvis inte att generellt är användbara för blinda personer. Däremot kan man säga att de genom det skärmläsningsprogram, som finns inbyggd i telefonen, gör det möjligt att med öronen läsa de texter med detta program med allt vad det innebär av i sig betydande

17

funktionshinder, som främst från ett subjektivt perspektiv kanske uttrycks i att det tar så oerhört mycket längre tid för även den vane skärmläsaren i relation till den som kan navigera och manövrera på visuell basis. En del av dessa svårigheter att kunna hantera telefonerna med enbart skärmläsningsprogrammet som stöd, hänger samman med att en stor del av internets innehåll består av bilder, även de som ser ut som textmassa.

Utveckingen bara under 2015 har medfört att smarta telefoner idag i nästan allmänhet är var mans ägodel. För många innebär avsaknaden av en sådan här telefon i sig en del av ett samhälleligt utanförskap. Därför finns det anledning att betrakta möjligheterna för synskadade att kunna använda smart telefoni inte bara som ett viktigt led för att bli delaktig i den moderna informations- och kommunikationsteknologin, utan också att generellt nå en högre grad av integration inom samhället generellt sett.

Inte bara telefonerEmellertid är det inte bara telefonerna som utvecklas. I dess kölvatten har också klockorna blivit smarta. Applewatch har etablerats som ett viktigt instrument att enkelt nå viss typ av information. Det finns också gravt synskadade personer som skaffat sig den här typen av armbandsur och använder dem med förtjusning. Inom projektet har vi dock inte mer än ytterst marginellt berört de smarta klockorna.

I praktiken har arbetet koncentrerats till telefonerna. Vi är förstås medvetna om den roll som de s.k. paddorna spelar. Apple lanserade under senare delen av 2015 en ny större version, som en del synskadade var mycket nyfikna på – kanske främst genom att ifall man hade vissa synrester skulle man enklare kunna använda dem genom denna iPad, där man hade större skärm och bättre skärm med högre upplösning. Många – synskadade eller ej – diskuterade ifall man genom den nya iPaden skulle kunna sluta använda persondatorn. Någon allmän slutsats drogs inte i den diskussionen, men frågan var förvisso rest.

Anpassade telefonerMånga av innovationerna som avser smarta telefoner eller dess angränsande teknik befinner sig fortfarande i begynnande utvecklingsfaser. Vilka typer av tillämpningar, som kommer att bli framgångsrika, är ännu så länge höljt i dunkel. Däremot står det nog helt

18

klart, att ifall vi som inte ser alls eller bara halvbra, måste få hjälp för att bli delaktiga i den nya tekniken, ifall vi inte hopplöst skall hamna på utanförskapets efterkälke. Till en del har också denna insikt nått producenter inom området. Ett av dessa företag är Doro som inriktat sig på att göra enkla telefoner för äldre och olika grupper av funktionshindrade. Man inriktar sig också mot synskadade och skriver på sin hemsida:

”Claria, en smartphone för blinda

Det finns över 2,5 miljoner blinda och ytterligare 26 miljoner med synnedsättning i Europa. I samarbete med Claria lanserar Doro nu två smartphones anpassade för blinda. Lanseringen är ett steg in på en ny marknad, för att skapa vardagsteknik tillgänglig för alla.

Doro, marknadsledande inom enkla och användarvänliga mobiltelefoner, inleder ett sammabete med prisbelönta Claria. Resultatet är två nya smartphones, anpassade för blinda eller personer med synnedsättning. De båda modellerna Doro 820 Claria och Doro 820 Mini Claria går i linje med Doros övriga portfolio och är designade för att skapa tillgänglighet för alla, oavsett behov. Lanseringen innebär att Doro tar ett steg in på en ny marknad. Först ut är ett antal länder i Europa, därefter följer eventuellt en lansering i Norden.

Claria (fd Telerion) är en prisbelönt utvecklare av mobila tjänster för personer med synnedsättning. De nya lanseringarna bygger på Doro Liberto® 820 respektive Doro Liberto® 820 Mini och ärver dessa telefoners ergonomiska utformning, med fysiska knappar och starkt och tydligt ljud. Clarias lösning är dels ett taktilt hölje med upphöjningar på skärmen som ger användarna referenspunkter och dels ett 100 procent talande användargränssnitt som hjälper och guidar användaren genom funktioner steg för steg. Dessutom kan telefonens kamera fungera som ett intelligent öga. Bland annat kan telefonen läsa upp texter med hjälp av teckenigenkänning, samt identifiera och läsa upp färger - något som är praktiskt vid till exempel klädinköp.

– 90 procent av alla med synnedsättningar är över 65 år. Doro är marknadsledande inom telefoner för seniorer och tillsammans med Claria gör vi den fantastiska vardagstekniken, som en smartphone är, tillgänglig för ännu fler. Vi tycker inte att vare sig ålder eller synkapacitet ska hindra något från att vara en del av den digitala världen, säger Camilla Nilsson, marknadschef på Doro AB.

19

Doro har tidigare belönats med Stevie Wonders pris "Wonder Vision Award" för sina produkter. Samarbetet med Claria förstärker ytterligare möjligheten att kunna erbjuda tillgänglig vardagsteknik.

– Vi är väldigt stolta över vårt nya samarbete med Doro. Kvalitén i Doros produkter, kombinerat med en stark kommersiell kraft ger oss möjligheten att accelerera den internationella utvecklingen av våra produkter och förbättra livet för blinda världen över, säger Loïc Dubié, Claria.”

Siffrorna har Doro i denna text hämtat från World Health organisation och avser 2010. Hur dessa telefoner som särskilt skapats för synskadade klarar av att hävda sig i konkurrensen mot de ”vanliga” smarta telefonerna, som har inbyggda skärmläsningsprogram återstår att se. Vi har naturligtvis inte haft möjlighet att göra några tekniska eller praktiska brukaranalyser i detta hänseende inom ramen för projektet. Lika lite har vi haft möjligheter att följa andra tekniska lösningar på tillgängligheten som är i färd med att utvecklas.

Medan Apple satsar på röststyrning med Siri och text-till-tal för att hjälpa blinda och personer med nedsatt syn att använda iPhone har det israeliska företaget Project Ray utvecklat en Androidmobil kallad Ray som har ett unikt gränssnitt som använder en pekskärm precis som ”vanliga” smarta mobiler. Rays gränssnitt är unikt eftersom det för det första inte är designat för att ses, vilket innebär att den grafiska designen är helt annorlunda än vad de flesta är vana vid. Men det är också sättet på vilket du styr telefonen som skiljer sig. Lägg fingret mot skärmen och en liten ”radiomeny” dyker upp runt fingret med de olika valen (meddelanden, telefon, musik, et cetera) – oavsett var du trycker kan du styra menyn därifrån. Andra tekniker som används är haptik (kännbar respons), sensorer av olika slag, text-till-tal och ljudrespons(http://www.project-ray.com/)

Avsaknaden av ett nationellt centrum för uppföljning av teknikutvecklingen och dess tillgänglighet för synskadade avslöjas bl.a. av detta exempel liksom av bristen på utvärdering av Doros produkter för olika grupper av personer med skilda funktionsnedsättningar. Trots att den smarta telefonin med dess förlängningar av merparten av tillämpningar inom i stort sett all digital verksamhet är central inom de flesta samhällssektorer, har än så länge inga statliga initiativ tagits för att

20

få till stånd särskilda insatser för synskadade. Gruppens behov av sådana är mycket stor och riskerna för att man kommer att ytterligare marginaliseras – inte minst inom utbildning och arbetsmarknad - är uppenbara. Inom SYSTOR projektet har vi också gjort förbundsstyrelsen inom SRF uppmärksam på denna brist och krävt att man där vidtar extraordinära åtgärder (se appendix 2). Än så länge har vi dock inte fått där fått gehör för våra krav på en mer ambitiös bevakning inom den teknologiska frontlinjen.

4. SYNSKADADE OCH DIGITALISERINGEN

21

En megatrendDigitaliseringen brukar ibland inom samhällsvetenskaperna benämnas som en megatrend liknande andra stora samhällsomvälvande strukturella långvariga förändringar som industrialisering, globalisring (eller internationalisering om man så vill). Gemensamt för dem är att de pockar på olika typer av krav på förändringar av samhällets organisering och institutioner i stort sett i alla avseenden. Det kan gälla arbetsliv och utbildning, men självklart också förutsättningar för olika grupper, inte minst människor med funktionsnedsättning. Under 2015 utkom den s.k. Digitaliseringskommissionen med sitt betänkande (SOU 2015:28). I detta beskrivs olika perspektiv på krav som den ökade digitaliseringen ställer på samhället i stort. Dessvärre undersöker inte utredningen mer än marginellt följderna för personer med funktionsnedsättning och i liten grad förhållandena för personer med synnedsättning. Än dock finns det anleding att stanna upp inför dess betänkande, eftersom det är uppenbart att just gruppen synskadade är särskilt utsatt i den värld där den digitala kommunikationen i så hög grad också är visuellt relaterad.

Denna utveckling har blivit än mer tydlig under de senaste åren, då de s.k. smarta telefonerna och läsplattorna i snabbt växande grad dominerar de enskilda människornas möjlighet till kommunikation och informationssökning. Det som kommissionen skriver om ”digitalisering” har i ett lite kortare perspektiv kommit att gäla för vad man kan kalla ”smart telefoni”. Det finns därför all anledning att uppehålla oss en del vid dess betänkande.

I utredningen framhålls att enligt internationell forskning riskerar mer än hälften av alla arbetstillfällen att försvinna inom den kommande 20-årsperioden till följd av digitalisering och automatisering. Digitaliseringen är därmed den mest samhällsomvälvande process vi sett sedan industrialiseringens dagar. Detta är ännu mer påtagligt i Sverige som kan komma att förlora fler jobb än exempelvis USA, framförallt för att vi har en högre andel tunga industrijobb som automatiseras. Samtidigt som många arbetstillfällen försvinner räknar man med att det inom EU kommer att saknas närmare en miljon personer inom IT-området mot slutet av 2015. I Sverige kan det enligt EU-kommissionen röra sig om mer än 50 000 jobb. Det är tjänster som inte går att tillsätta på grund av att företagen inte hittar personer med rätt kompetens eller arbeten som inte skapas. Arbetsmarknaden har redan i dag en stor efterfrågan och ett ännu större behov av personer, med it-inriktad utbildning. Ingenjörer och programmerare saknas, men även andra yrken kommer att kräva en ökad digital kompetens. Detta innebär att alla från lärare till bönder kommer att behöva mer kunskap om och förståelse för digitalisering och

22

digitala verktyg, för att kunna utföra sina arbeten på ett effektivare sätt. Det finns också stora behov av digitalt ledarskap med insikt i hur digitaliseringen ändrar förutsättningarna för affärsmodeller och affärsprocesser. Helt nya yrken skapas i och med digitaliseringen. Designer av användarupplevelser, app-utvecklare och sociala medier-strateger är yrken som inte fanns för tio år sedan men som nu är alltmer efterfrågade. Programmerare har blivit Sveriges åttonde vanligaste jobb och har därmed gått om grundskollärare. Bland svenska män är programmerare det näst vanligaste yrket. Fyra av fem programmerare och en nästan lika stor andel av hela IT-branschen är män. IT-branschen är fortsatt snabbt växande.

Avsaknaden av kvinnor i IT-branschen är inte bara allvarligt för företagen utan även för samhället i stort, menar man i betänkandet. Behovet av digitalt kompetenta personer växer också starkt i övriga branscher. För att kunna möta de stadigt ökande rekryteringsbehoven och för att vidareutveckla kvaliteten behöver kvinnornas andel i både itrelaterade utbildningar och yrken öka kraftigt, sammanfattar kommissionen men borde rimligen också framhålla problemen för personer med funktionsnedsättning i allmänhet och dem med grav synskada i synnerhet.

Digital kompetens Vi kan konstatera att i den ena änden försvinner jobb och i den andra finns inte den kompetens som behövs för att kunna ta sig an de nya jobben och den förändring som vissa av dagens yrken och branscher genomgår. Det som kan balansera detta är en ökad digital kompetens. Digital kompetens är avgörande för framtidens arbetsliv, dels för att möta de utmaningar som uppkommer i och med att jobb försvinner till följd av digitaliseringen och dels för att möjliggöra framväxten av nya jobb, verksamheter och företag. Människor börjar bygga sin digitala kompetens så snart de kommer i kontakt med och börjar använda digital teknik och de behöver fortsätta att utveckla denna genom hela livet. I Sverige börjar användningen av digitala verktyg tidigt, hälften två- åringarna är online, och användningen fortsätter med omfattande frekvens högt upp i åldrarna. Ett livslångt perspektiv på kunskap och kompetens är nödvändigt och innebär stora utmaningar för hela utbildningssystemet, från förskolan och skolan, till den högre utbildningen och yrkesutbildningen vidare till folkbildningen och studieförbunden. Det räcker inte längre med att bara ta en examen.

23

I en snabbt föränderlig värld krävs att man kontinuerligt kan ställa om och utveckla den kompetens som behövs för att möta nya utmaningar. Hela lärandesystemen behöver utformas till att innefatta ett livslångt lärande och byggande av digital kompetens. För att vara framgångsrika även i framtiden behövs en ökad samverkan mellan näringsliv, offentlig sektor och utbildningsväsende. Alla måste ges möjlighet att utveckla och fördjupa sin digitala kompetens eftersom digitaliseringen är grundläggande för utvecklingen av hela vårt moderna samhälle. Enligt internationella studier beror Sveriges framstående position inom digitaliseringen på att vi arbetar för att skapa jämlika möjligheter för alla att vara delaktiga. Detta är värden vi måste värna om. Digital kompetens är något som behövs genom hela livet i dag-och än mer i framtiden. Det är de individer som har hög digital kompetents och har de förutsättningar som behövs för att skapa innovativa lösningar, som kan generera nya jobb, skapa nytta och som är nödvändiga för att Sverige ska vara bäst i världen på att använda digitaliseringens möjligheter.

Utredningen definierar digital kompetens genom att den ”innefattar säker och kritisk användning av informationssamhällets teknik i arbetslivet, på fritiden och för kommunikationsändamål. Den underbyggs av grundläggande IKT färdigheter, dvs. användning av datorer för att hämta fram, bedöma, lagra, producera, redovisa och utbyta information samt för att kommunicera och delta i samarbetsnätverk via Internet”.

Man menar att digital kompetens utgörs av i vilken utsträckning man är förtrogen med digitala verktyg och tjänster samt har förmåga att följa med i den digitala utvecklingen och dess påverkan på ens liv.

Enligt digitaliseringskommissionen saknas det nationellt stöd för att driva på digitaliseringen regionalt. Detta är naturligtvis inte minst anmärkningsvärt för en sådan liten målgrupp som synskadade utgör. Än mer betänkligt blir det med hänsyn till vilken roll digital data över huvud spelar för att gruppen ska kunna få tillgång till information och därmed kunna bli delaktig i samhället på samma villkor som andra. Det är bland annat ur detta perspektiv som det är viktigt att försöka förstå problemet med att underlätta för gruppen med grav synskada att kunna använda smarta telefoner.

För att främja en ökad användning av digitaliseringens möjligheter utgår Digitaliseringskommissionen från den digitala kompetens som finns, behövs och bör utvecklas inom olika områden. I de livsområden som utredningen har belyst, privatliv, samhällsliv, utbildning och arbetsliv

24

utgör digital kompetens en grundpelare i dagens samhällsutveckling. Med hänsyn till den oerhörda funktionsnedsättning som förlust av synförmåga innebär i relation till digitaliseringen, är det anmärkningsvärt att digitaliseringen i allmänhet och smarta telefoner i synnerhet inte rönt större intresse inom den allmänna diskussionen för att öka möjligheterna för människor med grav synskada att bli mera delaktiga i samhället.

Genom att förtydliga och åskådliggöra vad som avses med digital kompetens, hur lägesbilden ser ut och vilka behov som finns inom dessa områden läggs grunden för utredningens bedömningar och förslag. För att rama in begreppet digital kompetens har utredningen fört ett resonemang runt begreppet digitalisering och kompetens var för sig. Digitalisering innebär i korthet att digital kommunikation och interaktion mellan människor, verksamheter och saker blir självklara. Resonemanget runt kompetensbegreppet har utgått från de egenskaper EU:s nyckelkompetenser har för det livslånga lärandet. En nyckelkompetens beskrivs som en kombination och integrering av kunskaper, färdigheter och attityder. Nyckelkompetenserna bedöms vara nödvändiga för Europas välstånd och tillväxt liksom för alla individers självförverkligande och personliga utveckling, den sociala sammanhållningen och ett aktivt medborgarskap samt möjligheter på arbetsmarknaden.

Digital kompetens utifrån Digitaliseringskommissionens definition utgörs av i vilken utsträckning man är förtrogen med digitala verktyg och tjänster samt har förmåga att följa med i den digitala utvecklingen och dess påverkan på ens liv. Utredningen utgår, som framgått ovan, från fyra livsområden och ger en lägesbeskrivning som tydliggör de behov som finns inom dessa områden. Den kompetens man har och utvecklar påverkar och påverkas av varandra inom dessa områden, vilket innebär att de inte helt går att särskilja. Här återger vi dessa områden, eftersom de också kan bildar utgångspunkt för fördjupade diskussioner om smarta telefoners användning, inte minst för särskilt utsatta grupper såsom synskadade.

Privatliv och samhällslivDigital kompetens i privatlivet handlar om vad vi som enskilda individer gör i det digitala och hur vi använder de digitala verktyg och tjänster som finns och erbjuds. Det digitala privatlivet innehåller områdena kommunikation, informationsinhämtning, lärande, konsumtion av kommersiella varor och tjänster eller av offentlig service och eget

25

skapande. Digitaliseringen har förändrat våra kommunikationsmönster men också hur vi konsumerar varor och tjänster. Individen är i dag som konsument mer pådrivande. Utvecklingen av digitaliserade verktyg och tjänster har gått från att ha drivits av entreprenörer och utvecklare till att i allt större utsträckning drivas av konsumenternas efterfrågan. Sociala medier är forum som skapat nya kommunikationsmönster hos individen och de flesta ser dessa som ett ytterligare forum att kommunicera med omvärlden vare sig det gäller privata eller offentliga dialoger. Sammantaget kan man se att en allt större del av befolkningen inte gör någon större skillnad på det digitala och icke-digitala. I dag är integreringen av internet i det övriga livet en självklar del i såväl barns som vuxnas aktiviteter.

Det finns skilda digitala perspektiv på samhället. De handlar exempelvis om de offentliga institutionerna, civilsamhället och kulturlivet. Det svenska civilsamhället består av både stora och små organisationer såsom folkrörelseorganisationer, kooperativ, kyrkor och samfund, politiska organisationer, fackföreningar, media och så vidare. Den strukturella förändring som kommer med digitaliseringen innebär att organisationer och institutioner både utvecklas och förändras i hur de värderar ny kunskap och vilken kunskap som kan anses vara trovärdig. Allt tyder på att samhällsstrukturen genomgår en förändring som är mycket svår att förutspå. Digitaliseringen har ökat möjligheten för alla att hämta och sprida information, kunskap och åsikter på ett sätt som inte tidigare varit möjligt. Då det mesta i dag kommuniceras i en digital kontext och att digitala medier och teknologier utgör en fundamental del av vår tillvaro, blir de verktyg och tjänster som erbjuds digitalt en del av det samhällsliv vi befinner oss i.

Utbildning och arbetslivUtbildning är ett tredje digitalt område. I dagens kunskapssamhälle får skola, högre utbildning och kompetensutveckling en allt viktigare betydelse för att skapa tillväxt och välfärd i en alltmer konkurrensutsatt omvärld. Lärande handlar om överföring av kunskaper och utveckling av färdigheter vilket sker genom information, kommunikation och interaktion. Det är dessa områden som digitaliseringen transformerar vilket kommer att påverka skola och utbildning i grunden.

De generella kompetenserna blir även de allt viktigare i utbildningsväsendet och de så kallade icke-kognitiva förmågorna betonas i allt större utsträckning, det vill säga förmågor som handlar om attityder och beteenden. Arbetsliv Näringsliv och offentlig sektor har i allt

26

högre grad digitaliserats. Såväl tjänsteföretag som producerande företag, oavsett sektor arbetar i dag digitalt både när det gäller utvecklingsarbete, digitala tjänster eller med digitala verktyg.

Arbetslivet har genom digitaliseringen genererat nya arbetstillfällen och nya yrken men det innebär också att befintliga yrken omdefinieras och vissa yrken helt kommer att försvinna. Den digitala tjänstesektorn väntas fortsatt öka och det är i dag kompetensbrist inom flera delar av sektorn. Digitaliseringen innebär att de flesta människor under sitt arbetsliv kommer att behöva lära om och kontinuerligt utveckla nya kompetenser. Det ställer i sin tur högre krav på flexibilitet, kreativitet och nytänkande samt att ha vilja och möjlighet att vidareutbilda sig. Därmed kommer betydelsen av att ha inlärningsförmåga, kritiskt tänkande, problemlösningsförmåga, kommunikationsförmåga och förmåga att hantera en stor mängd information att öka.

Marknaden är i allt högre grad globaliserad vilket innebär dels att man kan vinna större marknadsandelar men också att företagen är mer konkurrensutsatta. En utmaning när det gäller att upprätthålla konkurrenskraften är att kunna behålla och utveckla den arbetskraft man har och att kunna nyanställa kompetent arbetskraft. Arbetskraftsinvandringen är en del av lösningen men det kommer att behövas mer insatser för att vara konkurrenskraftig på en framtida marknad.

En del av den framtida utmaningen är bristen på kvinnor i it-yrken. Kvinnors kompetens och erfarenhet är viktiga parametrar för utvecklingen av digitala verktyg och tjänster vilket bidrar till en högre konkurrenskraft. I dag utgör endast en knapp femtedel av yrkesverksamma i branschen kvinnor.

Digitaliseringen påverkar såväl företagen som arbetskraften. It har en central roll i de flesta företag i och med att digitaliseringen bidrar till att förenkla och effektivisera verksamheten och dessutom kan fungera som en motor för att utveckla nya processer, produkter och tjänster. Detta i sin tur kräver att företagen genom ägaren och ledningen har förmåga att bedöma hur en hög digital kompetens strategiskt kan ge affärsnytta och konkurrensfördelar på den marknad de är aktörer på.

Många synpunkter på kompetens - men inte utan synDigitaliseringen utgör tillsammans med flera andra starka megatrender en samhällsomvandling som är att likna vid tidigare genomgripande

27

skiften i samhället. Till skillnad från tidigare samhällsförändringar utvecklas det digitaliserade informations- och kunskapssamhället i snabbare takt och verkar ha en annan komplexitet än tidigare skiften. Det är mycket svårt att förutse framtiden och mer komplicerat att identifiera vad olika problem kan bero på. Det är också svårt att bedöma vilka effekter olika insatser skulle kunna ge, menar digitaliseringskommissionen.

Kommissionen sammanfattar: ”Om Sverige fortsättningsvis ska använda digitaliseringens möjligheter på bästa sätt, behöver den digitala kompetensen fortsätta att utvecklas. Det behövs insatser för kontinuerlig kunskapsuppbyggnad inom flera områden för att säkerställa allas möjligheter till delaktighet och för att jämställdheten inom itsektorn ska förbättras”.

Man fortsätter med att framhålla, att det behövs underbyggda förslag till åtgärder som kan utveckla utbildningssektorns förutsättningar med att stärka digital kompetens hos individen. Därför fordras samlade lägesbeskrivningar och analyser. Utredningen ser ett behov av samlad kunskap om hur väl utbildningsprogrammen svarar upp mot de behov som utvecklas inom arbetsmarknaden utifrån digitaliseringen. Samhällets stöd behöver utformas för att tillgodose att alla individer ska kunna få stöd för att använda digitala tjänster utifrån sina behov alldeles oavsett vilken tjänst det kan röra sig om. Kunskapen kring hur man kan öka förutsättningarna för särskilt synskadade personer att bli delaktiga i det digitala samhället saknas i allt väsentligt.

Digitaliseringskommissionens bedömningar inom området digital kompetens utgår från följande utgångspunkter:

• Kontinuerlig utveckling av individers digitala kompetens är nödvändig.• Digital kompetens krävs för att stärka Sveriges välstånd och utvecklingen i offentlig sektor och näringsliv. • Digital kompetens är en likvärdighets- och demokratifråga. • Statens roll behöver ständigt bedömas i relation till den utveckling som sker. Vad staten kan, bör och ska göra för att främja utvecklingen är centrala frågeställningar för utredningen. Statens roll är att undanröja hinder och genom insatser stärka förutsättningarna för bättre användning av digitaliseringens möjligheter. Vad staten ska göra måste också sättas i relation till hur utvecklingen ser ut utan statliga insatser, vilka insatser som redan pågår eller som bör utföras av andra.

28

Dessvärre har utredningen inte beaktat människor med särskilda behov i någon större utsträckning. Man kan i viktiga stycken instämma med betänkandes allmänna resonemang och slutsatser. Dessa bör emellertid tas som utgångspunkt för särskilda åtgärder riktade till några av de mest utsatta grupperna av vilka människor med grav synnedsättning eller förlust av synförmåga kanske är en av de allra tydligaste. Det utredningen generellt skriver om digitaliseringen kan – från många enskilda människors perspektiv kring mötet med den nya tekniken – ofta strategiskt skrivas som liktydligt med smart telefoni. Förvisso är digitalisering ett långt bredare begrepp än smart telefoni, men ur det perspektiv som den enskilde människan upplever för att vidga sina möjligheter till delaktighet i den digitala världen, är de smarta telefonerna det mest aktuella medlet.

5. NÅGOT OM UPPLÄGGNING OCH METODIK

SYSTOR har inspirerats av den s.k. aktionsforskningstraditionen med vad det innebär av mobilisering av målgruppen, d.v.s. människor med allvarliga synnedsättningar i Skåne, och med dess medverkan åstadkomma direkta förbättringar genom egna gruppaktiviteter i relation till kunskapsinhämtning. Även om projektet misslyckats med att skapa en verkningsful modell för brukarbaserad information för smart telefonis

29

tillgänglighet för personer med allvarlig synnedsättning, bör projektet i sig vara värdefullt för såväl de som deltar, för SRF som organisation och för Region Skåne, som i dialogform erhåller ett gediget underlag för hur målgruppen använder smarta telefoner med framgång eller förhinder, som i sig kan innebära en betydande ökning av möjligheterna till högre kvalitet inom berörda delar av hjälpmedelssektorn i vår region.

Planeringen av projektet har i viktiga avseenden gjorts inom ramen för det särskilda utskott, som SRF Skåne har för att förbereda verksamheter med anknytning till bl. a. (re-)habilitering och arbete. Det är uppenbart att den nya s.k. smarta telefonin har en rad implikationer, inte bara på vardagsliv och allmän kommunikation, utan också för arbete och sysselsättning. Vi är därför övertygade om att projektet kan ha en betydelsefull bäring för synskadade på många olika plan. Under de hittills gjorda förberedelserna har en rad sökningar efter relevant kunskap och kontakter gjorts. Vi har också haft resonemang med olika aktörer, som redan har eller kanske kan förmås att engageras i arbetet med att göra smarta telefoner bättre för synskadade.

Projektets första fas kom helt enligt planeringen att i huvudsak koncentreras på att etablera en struktur för brukarevaluering av olika möten med smarta telefoner beroende på synnedsättningens art, användarens ålder, kön, etnicitets-, intresse-, utbildnings- och yrkesbakgrund.

Därvid försökte vi uppmärksamma faktorer som olika typer av socialt eller professionellt stöd, specifik träning eller utbildning eller tidigare erfarenheter av smart telefoni eller läsplattor, spelade. Det innebar att arbetet inleddes med en inventering av strategiska potentiella samarbetspartner både inom SRF:s verksamhet (lokalt och på riksnivå) och externt. Här fanns det en rad tänkbara verksamheter, som var av särskilt intresse för projektet.

Region Skåne och Habiliterings- och Hjälpmedelsförvaltningen var självklart en särskilt viktigt partner, inte bara som bidragsgivare till utvecklingsarbetet, utan som den offentliga verksamhet som faktiskt i väsentliga avseenden har samma målgrupp som vi i projektet. Vi strävade även efter att vara aktiva på internet med vad det innebär av internationella kontakter och kunskapsöverföringar. Detta kommer vi att återkomma till, bl.a. när vi redovisar den studie av diskussionsgruppen på svenska om VoiceOver-användning.

30

Med hänsyn till Skånes närhet till Danmark, har det varit naturligt för oss att lägga ner särskilda insatser för att föra en diskussion med våra vänner i Dansk Blindesamfund. Dessa kontakter skedde huvudsakligen inom ramen för ARK, det särskilda utskott som finns för arbetsmarknad, rehabilitering och kommunal service inom SRF Skåne. Eftersom projektet initierats inom detta utskott har det varit naturligt att kombinera utbyte av erfarenheter som rör SYSTOR med de som är av vidare karaktär. Under projekttiden har minst fyra sammankomster ägt rum mellan ARK och medlemar i Dansk Blindesamfund, där projektet och dess problematik varit med på agendan. Ett gemensamt informationsutbyte mellan oss synskadade på ömse sidor Öresund också rörande smarttelefonanvändningen har vi upplevt som både angeläget och viktigt för möjligheterna att i förlängningen uppnå samma delaktighet som andra medborgare i integrationen i region Greater Copenhagen – eller som vi kanske själva föredrar att kalla det Scania with greater Copenhagen.

En annan viktig grupp, som vi ansåg det angeläget att försöka arbeta tillsammans med var de synskadade, som studerar vid universitet och högskolor i Skåne. Därför har vi haft kontakt med handläggare av stödinsatser för studenter med funktionsnedsättningar vid framför allt Lunds universitet och Malmö högskola. Därför deltog Stig Larsson och Maria Thorstensson på den regionala samarbetskonferens, som arrangerades för stödfunktionerna för studenter med funktionshinder vid högskolor och universitet i södra Sverige. Denna var förlagd till Malmö högskola och ägde rum under våren 2014. Vi kunde därvid både informera om projektet och om möjligheter till samarbete generellt i relation till studerande med synskada.

Unga Synskadade i region Syd, d.v.s. Skåne, Småland och Blekinge, är en systerorganisation till SRF Skåne, som organiserar synskadade i åldrarna 12-31 år. Stig Larsson och Maria Thorstensson besökte deras årskonferens 2014 och kunde både utveckla skilda perspektiv på samverkan men också redovisa erfarenheterna från samtalen med representanterna från universitet och högskolor i Sydsverige i allmänhet och kring möjligheter att samverka inom ramen för SYSTOR. Eftersom användningen av smart telefoni hittills varit vanligare bland unga synskadade än bland äldre har vi i viss mån haft en fortsatt dialog med US Syd under hela projekttiden.

Dessvärre har US Syd inte lyckats nå gruppen högskolestuderanden mer än i relativt ringa grad. Orsaken härtill hänger samman med de svårigheter i kommunikationen kring namn och adresser på deltagare i

31

olika verksamheter såsom högskolornas stödverksamhet eller ungdomar som är inskrivna vid Synenheterna. Problemen med att bedriva ideellt arbete, både med allmän föreningsverksamhet och sådan med särskild projektinriktning som för föreliggande projekt, är stora för att nå potentiellt intresserade. Det beror till en del på hur tystnadspliktsreglerna tillämpas eller i vilken grad de som arbetar med synskadade lyckas med att informera om de stödformer, som ideella organisationer i allmänhet och synskadeföreningar i synnerhet kan vara för den enskilde.

Vi umgicks sålunda i den inledande fasen med tankar på att försöka organisera viss SYSTOR-verksamhet separat för unga synskadade och där rimligen högskolestuderanden borde vara en central strategisk grupp. Emellertid ansåg vi oss inte primärt arbeta mot denna grupp, utan hade förhoppningar om att Unga Synskadade eventuellt skulle ta sig an en sådan uppgift. Intresset inom US Syd har så småningom också vuxit sig starkt kring smarta telefoner och vi har kontinuerligt fört diskussioner med representanter för organisationen om hur man eventuellt skulle kunna samverka för att initiera ytterligare insatser för att förbättra bevakningen av möjligheterna att få stöd för synskadade brukare av smarta telefoner.

Det finns förstås en rad andra aktörer, som vi på ett tidigt stadium haft kontakt med. Det gäller inte minst de företag som levererar utbildning inom smarttelefoni-området, d.v.s. de företag som etablerats för att anpassa och utbilda i digitala hjälpmedel för synsakade såsom Polar Print, Horisont och ICAP. Bl.a. diskuterade vi möjligheterna för dem att medverka vid de arrangemang, som vi skulle ha inom SYSTOR inom ramen för den basala planeringen. Vi har också haft kontakt med Applestore i såväl Väla köpcentrum i Helsingborg som på Emporia i Malmö. Där har man generellt sagt sig vara intresserad av att medverka och man har också mottagit en del feedback från oss direkt på en del av de lösningar, som vi med deras hjälp försökt hantera i relation till vissa appar. Emellertid har vi medvetet avstått från att inom ramen för detta projekt försökt fördjupa relationerna med ett företag, trots att vi vet att Apple är helt dominerande bland smarta telefoner bland i varje fall gravt synskadade, med hänsyn till etiska överväganden kring projektets uppläggning och finansiering. Man kan tycka att detta var mindre klokt eller också riktigt förståndigt. Efter projekttiden är det förstås fritt fram för SRF Skåne och dess lokalföreningar att inleda olika samverkans former med ett eller flera enskilda företag.

Naturligtvis har vi också haft kontakt med en rad andra enskilda verksamheter som kan bedömas som samverkanspartners. Låt oss

32

exempelvis nämna HSO-Skåne, Glaukomförbundet Skåneland eller Stadsbiblioteket i Malmö, vilka var för sig har rätt olika ingångar till ett projekt som SYSTOR. Antalet aktörer på riksplanet, som vi haft anledning att ha kontakt med, är förstås väl så många. Flera av dem återkommer vi till längre fram.

Från början var vår avsikt att starta lägst tre och högst fem fokusgrupper bestående av personer med synnedsättning, som systematiskt inom sig arbetar med att identifiera skilda hinder och möjligheter med den nya tekniken. Vi avsåg också att etablera grupperna på olika geografiska platser i länet såsom Malmö, Helsingborg, Kristianstad eller Hässleholm. Vi hade också klart för oss att den definitiva spridningen av grupperna inte kunde bestämmas förrän projektet startats och inventeringen av intresse och resurser i våra olika lokalavdelningar i relation till projektets mål och innehåll blivit klara.

I samband med att vi redogör för hur utvecklingen av de skilda grupperna, som vi arbetat med formats, diskuterar vi mobiliseringsproblematiken närmre. Konkret blev det följande struktur på våra sammankomster:

1. Ett uppstartsmöte med samtliga deltagare2. Två möten kring Legimusappen i norra och södra Skåne.3. Vardera fyra möten för fyra olika grupper i Skåne.4. En gemensam workshop under två dagar för projektsummering.

De följande kapitlen kommer att disponeras utifrån de olika mötesformerna ovan men innan vi redovisar hur de olika sammankomsterna fungerat inom ramen för SYSTOR-verksameten, ska vi kortfattat beskriva hur projektets styrgrupp verkat i relation både till planering och genomförande.

HI:s enkätHjälpmedelsinstitutet genomförde då det var verksamt, en undersökning med 558 personer med funktionsnedsättning som fått svara på frågor om bland annat smartphones. Av svaren att döma är de nya mobiltelefonerna lätta att använda, har bra funktioner och erbjuder bra applikationer. En nackdel är dock att de smarta telefonerna anses vara både dyra och ha onödigt frekvent laddningsbehov.

33

– Smartphones är moderna bra hjälpmedel som kan användas för att underlätta vardagen för personer med funktionsnedsättning, säger Jessica Karlsson projektledare för IT-frågan vid Hjälpmedelsinstitutet.

De tillfrågade ansåg att de med hjälp av smartphones kunde strukturera upp vardagen, bland annat upplevde personerna med svag tidsuppfattning att påminnelsefunktionen i kalendern var bra.

Andra populära funktioner och appar till telefonerna var enligt undersökningen nyhets- och vädersajter, trafiktidtabeller, kartor, spel samt Facebook och olika söktjänster.

Hjälpmedelsinstitutet utför undersökningar och vänder sig främst till personer med tal- och skrivsvårigheter, synskada, blinda, hörselskada, lindrig utvecklingsstörning och kognitiva funktionsnedsättningar. I den senaste enkäten deltog 558 personer, varav 293 kvinnor och 265 män.

6. STYRGRUPPEN

Konstituering och mötenSedan det under början av år 2014 blev klart att Region Skåne beviljade projekt SYSTOR utvecklingsbidrag enligt den planering, som förberetts inom ARK, Det särskilda utskott för Arbetsmarknad, rehabilitering och kommunal service, som etablerats inom SRF Skåne, kunde vi sätta igång verksamheten under våren. Därvid konstituerades en styrgrupp,

34

där Maria Thorstensson (ordförande), Lars Billgren och Stig Larsson (projektledare) representerade SRF Skåne och dess övriga ledamöter blev. Med dr och civilingenjör Johan Borg vid Lunds universitet och Kungliga tekniska högskolan, chefen för syn- och dövenheterna Helen Holmström, Habilitering och Hjälpmedel, Region Skåne och ombudsman Joachim Kåhlman, SRF-riks. Styrgruppen sammanträdde planenligt två gånger under det första året. Framför allt diskuterades därvid frågor som hängde samman med projektets implementering och genomförande.

Representationen från SRF Skåne har varierat något utöver ordförandeskapet och projektledaren beroende på skilda omständigheter. Sålunda ersattes Lars Billgren av Mikael Strömberg, då denne tillträdde posten som kanslichef vid distriktet. Eftersom han avstod från att fortsätta på denna post, ersattes Mikael i sin tur av Claudia Cederholm, ordförande för SRF-föreningen i Bjuv, Klippan och Åstorp och som lett gruppen i Nordvästra Skåne.

Styrgruppen har sammanlagt haft fem möten. Det första ägde rum på SRF Skånes kansli på Davidshallsgatan 14 i Malmö. De övriga tre sammanträdena har varit förlagda till Regionhuset, Dockplatsen 26 i Malmö, där Helen Holmström vänligen ansvarat för värdskapet.

Styrgruppsmötena har i allmänhet fungerat som ett viktigt forum för utbyte av relevant information från olika horisonter med fokus på möjligheterna för i första hand gravt synskadade personer att kunna använda smarta telefoner. Genom att ledamöterna i gruppen haft skilda ingångar till projektets centrala problem, har detta ofta kunnat ventileras utifrån skilda horisonter, där inte minst sådana frågor som sammahänger med hur man kan öka förutsättningarna för bättre resultat i den praktiska användningen varit centrerade.

Samstämmigheten har varit stor i gruppen kring hur planeringen och genomförande av projektet gestaltat sig med utgångspunkt från de erfarenheter som genererats under projektresans väg. I en mening kan man säga att SYSTOR som projekt legat väl i fas med både de tekniska och teoretiska förutsättningarna för hur smarta telefoner utvecklats som hjälpmedel för gravt synskadade. Därför har styrgruppsmötena i allmänhet innehållit många intressanta rapporter från såväl de metodologiska övervägandena som gjorts i det praktiska rehabiliteringsarbetet särskilt inom Region Skåne till hur de tekniska innovationerna fått olika ingångar i bl.a. appar i allt från generella basala applikationer som exempelviskalenderfunktioner till företagsspecifika appar inom sektorer som banker, reseverksamhet eller media.

35

Eftersom grunden för projektet har varit möjligheterna att mobilisera synskadade användare av smarta telefoner till projektet både bland SRF Skånes medlemmar och bland eventuellt intresserade andra i samma situation, som inte är medlemmar men som t.ex. använt sig av syncentralernas utbildning för smarta telefoner, har det varit nödvändigt att anpassa projektets uppläggning med hänsyn till de förutsättningar, som de anmälda deltagarna i projektet haft. Redan efter det första mötet med de som anmält sitt intresse för att delta i projektet, som vi hade i september 2014 i Hässleholm, stod det klart att spridningen i förkunskaper var väldigt stor inom den grupp på drygt tjugotalet personer, som var närvarande här. På det efterföljande styrgruppsmötet var det naturligt att frågan om att i någon mening skifta tyngdpunkt i projektet från feedback på applikationernas tekniska funktioner till hur man kan utveckla inlärning och utbildning inom området till det bättre, kom att diskuteras och att det därvid rådde konsensus kring att detta var ett rimligt sätt att förhålla sig till i den fortsatta planeringen.

Förutom de tre ledamöterna i styrgruppen, som på ett eller annat sätt representerat SRF Skåne, har de övriga tre på skilda sätt många förtjänstfulla skilda sätt berikat projektarbetet och för det framåt genom sina insatser i styrgruppen. Sålunda har de från sina skilda verksamheter kunnat medverka till att det funnits viktiga broar mellan projektet och dess mest relevanta omvärld. I all korthet finns det därför anledning att något peka på hur dessa vad man skulle kunna kalla för externa ledamöter har betytt för projektet.

Sålunda har Helen Holmström som chef för Syn- och dövenheterna inom Habilitering och Hjälpmedelsverksamhet inom Region Skåne sett till att vi inom projektet haft uppdaterad information om vad som sker inom den regionala verksamheten med relevans särskilt för synskadade användare av smarta telefoner. Hon har också haft möjlighet att kommunicera en del av de förändringar, som man gjort inom förvaltningen i sort eller inom andra områden, som särskilt berört projektet, inom exempelvis hjälpmedelsverksamheten. Hennes roll i styrgruppen har varit mycket betydelsefull, inte minst i att kunna relatera de enskilda brukarnas konkreta erfarenheter i mötet med synrehabiliteringens insatser till strukturella problem, som kan hanteras både administrativt och ur ett föreningsperspektiv.

Joachim Kåhlman har under större delen av projektets verksamhet arbetat som ombudsman vid SRF:s rikskansli. Här har han huvudsakligen varit engagerad inom frågor sammanhängande med

36

tillgängligheten för synskadade till it-teknik. Utanför sitt arbete har han också initierat det svenska diskussionsformat för användningen av VoiceOver, som ju är det vanligaste skärmläsningsprogrammet bland svenska gravt synskadade personer. Från sin horisont har han på skilda sätt bidragit till att berika projektet med insikter om hur man från nationellt håll hanterat frågan om smart telefoni eller ibland också mera specifikt om hur Apple eventuellt tagit till sig SRF:s erfarenheter från de svenska iPhone-användarna. Med sin långa erfarenhet av arbete kring synskadade och digital kommunikations- och informationsteknik för synskadade har han varit en mycket värdefull resurs i att medverka till att projektet kunnat navigera rätt inom de många blindskär, som vi också i bildlig bemärkelse mött. Under slutet av projekttiden övergick Joachim till en ny befattning på SRF:s förbundskansli, då han under hösten 2015 rekryterades till organisationens webradioverksamhet, som för övrigt också haft med ett inslag om SYSTOR-projektet.

Johan Borg har under projekttiden också till en del haft lite skiftande uppdrag. Hans yrkesmässiga roll är att vara forsknings- och utvecklingschef för Abilia, ett av de ledande hjälpmedelsföretagen i Skandinavien. Samtidigt har han delvis varit engagerad inom olika forskningsprojekt med bas skilda universitetsinstitutioner, bl.a. Kungliga tekniska högskolan i Stockholm och Medicinska fakulteten vid Lunds universitet. Han har även engagerats som expert inom området av Världshälsoorganisationen. Inte minst med hänsyn till att Johan Borg har haft många skilda ingångar till forskningsfronten inom hjälpmedelsteknologi i allmänhet, har vi inom projektet fått lättare att hålla oss uppdaterade kring hur en rad olika tangerande fält inom området berör smarta telefoner och personer med funktionshinder.

Styrgruppens verksamhet

Konkret har styrgruppens verksamhet haft en viktig funktion som informations- och kommunikationsforum. Sålunda har projektledningen haft möjlighet att informera om de mått och steg man vidtagit inom verksamheten och därvid kunnat få möjligheter till att kunna förbättra och korrigera en del av planerade aktiviteter.

Helen Holmström har informerat om relevanta insatser eller förändringar som skett inom syn- och dövenheterna vid Habilitering och hjälpmedelsförvaltningen. Därvid har det också varit viktigt att i viss mån koordinera projektets insatser med de som man vidtagit inom Synenheterna. Trycket på att få till stånd ökade utbildning inom smart telefoni har varit stort inom Synenheterna under tiden projektet pågått.

37

Anledningen härtill är naturligtvis det faktum att det har varit under den tid, då även gravt synskadade har börjat använda smarta telefoner. Inom styrgruppen har bedömningen dock gjorts att det sannolikt är relativt få bland de nyinskrivna vid Synenheterna, som är mera aktiva användare av enbart skärmläsningsprogram. De mest aktiva användarna av smarta telefoner i denna grupp är troligen de som också kan använda synen för att orientera sig på telefonskärmen. Därför är det frågan om hur man kan relatera stödet för smarta telefoner till gruppen med grava synnedsättningar, vilket var ett bra exempel på en svår fråga som vi kunde diskutera i gruppen.

Att deltagarna var splittrade ifråga om förkunskaper och tidigare erfarenheter, liksom ifråga om geografisk spridning i länet var tämligen tydligt och en fråga som vi ofta hade anledning att återkomma till i styrgruppen. Merparten bland de anmälda tillhörde dock gruppen äldre, där de flesta hoppades på att man genom att vara verksam i projektet också skulle kunna lära sig åtskilligt ifråga om att för egen del kunna bättre hantera sin smarta telefon och dess olika applikationer. Det stod sålunda tydligt klart för oss att vi var tvingade att tillgodose behovet av relativ elementär utbildning för smarta telefoner innan man över huvudtaget skulle kunna ge sig i kast med feedbackprocesser med fokus på sådana företeelser, som inte hänger samman med ovanan i relation till telefonerna i sig.

Alla i styrgruppen delade med sig av skilda perspektiv med värdefulla reflexioner kring de problem, som den heterogena sammansättningen av deltagarna kunde innebära för projektets konkreta genomförande.Den sneda åldersfördelningen som i väsentlig grad präglar sjukdomspanoramat för allvarliga ögonsjukdomar i Skåne med konsekvenser som leder till svåra synnedsättningar, bedömde vi kunna innebära särskilda förutsättningar för ett potentiellt intresse av att delta i projekt liknande SYSTOR. Det rådde därvid konsensus om att vi inom projektet måste försöka anpassa verksamheten till de konkreta förutsättningar, som föreligger ifråga om deltagarnas förkunskaper samtidigt som vi inte kan göra avkall på projektets grundläggande syften.

Med hänsyn till det stora behov av generell inlärning, som tycks föreligga i gruppen, vilket också i viss mån förutsetts i projektansökan, diskuterades att försöka få till stånd avtal med de utbildare, som säljer sina utbildningstjänster kring smart telefoni för synskadade. Därvid har kontakter hafts med bl. a. följande företag Horisont, Polarprint och Ursus, som alla är etablerade sedan åtskilliga år på utbildningsmarknaden för it-undervisning för synskadade i Skåne. Inom gruppen gjordes

38

bedömningen att det var relativt svårt att engagera någon av dem, bl.a. beroende på att de i allmänhet mest hade erfarenhet av individuell undervisning samt att de hade stor efterfrågan på sina tjänster. Glimåkra folkhögskola tillhandahåller gruppundervisningar för smarta telefoner. Därför rådde det rådde det enighet inom styrgruppen om att undersöka möjligheterna av att engagera Glimåkra Folkhögskola som partner inom projektet.

Joachim Kåhlman informerade vid samtliga styrgruppsmöten om det arbete som manbedrivit vid Synskadades Riksförbundskansli rörande smart telefoni. Därvid berörde han olika sammanhang, där förbundet deltagit för att lämna brukarfeedback rörande allt från kommersiella företag till statliga myndigheter. Dessutom gav han också skilda bilder av hur frågan om smart telefoni för synskadade hanteras på olika platser i Sverige, såväl från ett brukar, som ett myndighetsperspektiv. Som vi tidigare framhållit lades hjälpmedelsinstitutet ned under projekttiden, varför den nationella hanteringen av hjälpmedelsfrågor varit oviss – för att inte säga obefintlig, framför alt under en del av projekttiden. Till detta tema återkom styrgruppen vid i stort sett varje möte.

Ett annat återkommande tema, som behandlades vid sammanträdena, var olika appar, som skulle kunna betraktas som särskilt värdefulla för gravt synskadade att kunna använda på ett enkelt sätt. Som en av de mest centrala framstod Legimus-appen, som administreras av MTM och som gör det möjligt att både läsa taltidningar och talböcker såväl strömmande som offline. Det framfördes också. En idé måste vara att synskadade bör kunna få tillgång till samma appar som är vanliga bland fullt seende. Därvid framhölls exempelvis att YouTube, en av de flitigast använda apparna generellt sätt, trots att den i första hand kan sägas vara ett medel för filmförmedling, också har en ledande roll på främst auditiva meddelanden såsom musik eller föreläsningar. Appar diskuterades kontinuerligt vid styrgruppens möte. Bland vanliga appar, som redan idag är mycket omtyckta bland synskadade framhölls exempelvis Tågtavlan, Skånetrafiken liksom Prizmo, en skannerapp med möjlighet att fotografera text för att därefter få den uppläst (t.ex. innehållsdeklarationer eller flasketiketter) eller appar för GPS-navigering. Eftersom hastigheten i uppdateringar och produktion av nya appar är mycket stor, blev ofta appar som diskuterades i början av projektet överspelade av andra senare. Till exempel ansågs Prizmo som app helt underlägsen appen KNFB-reader, som dock är relativt dyr att ladda ner. Just den höga omsättningshastigheten och därmed svårigheten att hålla aktualitet kringinformation om appar, har gjort att det inte finns någon sådan förteckning med synskadade som målgrupp, trots att behovet är

39

stort. Styrgruppen var enig om att det hade varit värdefullt, ifall man nationellt bättre följde utvecklingen på app-området och att vi därför borde kunna förvänta oss bättre och sammanhållande insatser från Myndigheten för delaktighet liksom från MTM, som ju rimligen borde ha ett ansvar för att medier (inkl. de förmedlade via Internet, t.ex. genom appar) blir lättillgängliga för synskadade.

Sammanfattande bedömningStyrgruppen ägnade sina möten, som framgått, huvudsakligen åt övergripande utbyte av erfarenheter, kunskaper och perspektiv kring projektets verksamhet. Vid sitt avslutande möte i november 2015 hade projektet möjlighet att diskutera ett första utkast till en projektrapport som Stig Larsson skrivit. Därvid diskiterades i detalj de sammanfattande slutsatserna kring hur projektet lyckats i relation till sina delmål.

Ledamöterna ansåg Under diskussionen kring hur man kunde värdera måluppfyllelsen, framkom att Stig Larsson hade en tendens att vara alltför återhållsam med att lyfta fram många av de positiva effekter, som projektet haft i att stimulera många synskadade i Skåne till att använda smarta telefoner med vad det innebär av ökade möjligheter till delaktighet på livets skilda arenor. Dessutom framhölls, att man också inom flera lokalföreningar inom SRF- Skåne tagit initiativ till att starta grupper för att förbättra möjligheterna för enskilda att hantera sina telefoner. Inom distriktet och på förbundsnivå har olika beslut tagits för att försöka flytta fram positionerna ur brukarperspektiv för användning av smarta telefoner bland synskadade. Under projektets gång har dess ledning haft kontakter med olika nationella och regionala relevant aktörer, som på skilda sätt blivit informerade om den viktiga emancipatoriska roll som de smarta telefonerna kan spela för synskadade och de erfarenheter som gjorts inom SYSTOR för att belysa detta.

7. VÅRT FÖRSTA GEMENSAMMA MÖTE

Under våren 2014 löpte implementeringsarbetet på när väl projektorganisationen kommit på plats enligt de planlagda intentionerna. Det innebar framför allt att vi inriktade oss på att försöka etablera och utveckla kontakter med olika aktörer, som var verksamma inom tangerande område till smarta telefoner och dess användning av

40

synskadade. Här kunde man identifiera allt från världens största företag som Apple, Google eller Samsung till enskilda företagare i Skåne, som särskilt inriktat sig på att anpassa och undervisa för synskadade inom hjälpmedelsområdet. Men det fanns så många andra aktörer inom både föreningsliv i allmänhet och kring funktionshinder i synnerhet för att inte tala om skilda myndigheter på både statlig och kommunal nivå. Till den senare nivån är det särskilt viktigt att framhålla Region Skåne (i allmänhet tänker man inte på att landstingsverksamhet också legalt är kommunal verksamhet), som genom sitt stöd varit en viktig medagerande i projektet.

Samarbete med SynenheternaVi hade också tidigt fått till stånd ett visst samarbete med Synenheterna inom Region Skåne, där man intensifierat sitt arbete med smarta telefoner under 2014. Sålunda gavs Stig Larsson och Maria Thorstensson tillfälle att närvara vid ett möte med samtliga anställda vid syncentralerna, som arrangerades i Lund. Här gavs en möjlighet att diskutera uppläggningen, särskilt kring informationsinsatsen, för de som kunde antas vara latent intresserade av att delta i projektet. Bland annat fick vi synpunkter på det informationsblad, som synpedagogerna lovade att dela ut till de som visat särskilt intresse för att använda smarta telefoner. Denna informationsspridning kom i praktiken först igång under hösten 2014. Informationsbladet fick i sin slutgiltiga bearbetning följande lydelse, där vi dock inte tagit med SRF-loggan för distriktet i Skåne med dåvarande kontaktuppgifter:

SYSTOR, om att skapa en modell för feedback från människor med synnedsättningar om smart telefoni och annan nydanande teknologiVid analysen av de mänskliga sinnesorganen och dess förmåga att inhämta olika typer av information använder man begreppet informationsenheter, vars minsta beståndsdel betecknas som bitar. Man räknar med att människan varje sekund kan ta emot ca elva miljoner bitar, varav synen svarar för tio och de övriga sinnesorganen för en miljon. Synens centrala roll för människans orientering är viktig att vara medveten om i strävanden efter att göra det möjligt för människor med betydande synnedsättning att bli delaktiga i samhällslivet. Utvecklingen inom IT-området accelererar och åtskilliga innovationer har gjort att såväl persondatorernas som de separata skärmläsningsprogrammens betydelse minskat till förmån för exempelvis s.k. smarta telefoner eller läsplattor. Den explosionsartade utvecklingen av olika tillämpningar, som

41

kan öka tillgängligheten för personer med synnedsättningar har gjort att det är mycket svårt att skaffa sig en överblick om hur olika appar och andra tekniker fungerar för synskadade.

Det övergripande målet för SYSTOR är att lämna ett substantiellt bidrag till tillgänglighetsarbetet och därmed också (re)habiliteringsverksamheten för personer med synnedsättningar inom det växande samhällsområde som den digitala kommunikationstekniken formar. Några delmål är: att utveckla en modell för att samla in och bearbeta brukarerfarenheter kring olika tekniska tillämpningar, inte minst appar; att etablera ett system för vidareföring av dessa erfarenheter till aktörer som verkar inom området; att etablera kontakt med forskningsfronten för ömsesidigt utbyte kring tänkbara innovationers bäring för synskadade samt att bidra till att maximera användarnyttan av de offentliga medel som avsätts för att öka en jämlik delaktighet för människor med synnedsättning i samhället.

Målgruppen är de synskadade i Skåne, som har svårigheter att hantera smarta telefoner med alla dess olika tillämpningar både idag och inom den närmaste framtiden. Det gäller förstås den centrala gruppen av SRF Skåne, men även de som inte är medlemmar. Det är viktigt att hålla i minnet, att mycket av det som gäller teknikutvecklingen sker på ett globalt plan långt från vår vardagsverklighet. Samtidigt gäller många tillämpningar s.k. appar, som skapas för att kommunicera kring våra lokala behov, som att läsa lokaltidningen eller resa med Skånetrafiken. Bärande tankar bakom projektet är tron på att vi, som är synskadade i Skåne har mycket att lära av varandra, men också övertygelsen om att vi ska kunna presentera våra upplevelser av smarta telefoner på ett sådant sätt till dem som skapar och utvecklar teknologin, att dessa kan respekteras och tas hänsyn till i teknikutvecklingen.

Grupperna kommer att etableras på några olika platser i länet. Alla synskadade i Skåne, som är användare av s.k. smarta telefoner, inbjuds därför att delta i projektet SYSTOR. Avsikten är att vi ska träffas i grupper för att tillsammans diskutera möjligheter och svårigheter med att använda denna teknik i olika sammanhang. Gemensamt ska vi försöka dokumentera erfarenheterna och utveckla kanaler för återkoppling, feedback, till teknikansvariga för t ex appar. Naturligtvis ersätter inte projektet de olika utbildningar, som erbjuds för smart telefoni. Däremot kan det bli ett viktigt komplement, eftersom gruppdiskussioner om olika tillämpningar brukar vara mycket givande.

Hur det konkreta arbetet i grupperna kommer att gestaltas är beroende av hur deras sammansättning kommer att bli ifråga om ålder, art och

42

grad av synnedsättning liksom erfarenheter och användning av pekskärmsteknologi. Det är därför viktigt att man anger en del uppgifter om detta i samband med sin intresseanmälan till projektet. Det är våra förhoppningar att kunna komma igång med de första gruppsammankomsterna under hösten 2014. Varje grupp kommer att mötas högst ett tiotal gånger. Här kommer man at få rika möjligheter att utbyta erfarenheter av smarttelefonins många funktioner. Grupperna kommer också att besökas av någon som professionellt verkat som utbildare inom området.

Projektet leds av en särskild styrgrupp. Här ingår: Lars Billgren (tidigare verksam vid Iris Hadar), Johan Borg (forskare vid KTH med mångårig erfarenhet som utvecklare av hjälpmedelsteknologi), Helen Holmström (chef för syn- och hörselenheterna i Region Skåne), Joachim Kåhlman (ombudsman vid SRF riks som arbetar med IKT-frågor) Stig Larsson (professor em. och projektledare) och Maria Thorstensson (ordförande i SRF Skåne). Hampus Nilsson, som är webansvarig på SRF Skånes kansli och därmed för projektets digitala information på www.srfskane.se/systor, kan svara på frågor och ta emot anmälningar till projektet.

Den centrala tanken med feedback – brukar det framhållas - är att både ge och få en gåva. Detta är i dubbel bemärkelse tillämpligt på SYSTOR som projekt. Det är våra förhoppningar att samtliga som medverkar i grupperna delar med sig av sina erfarenheter till varandra och att vi också ska försöka skapa en modell för att återkoppla de upplevda problemen till de som kan göra någonting åt dem som exempelvis apputvecklare. Naturligtvis finns det redan idag skilda former för kommunikation av olika synpunkter från synskadade kring smart telefoni. De flesta och största av dessa finns på engelska (men vi har å andra sidan inte någon kunskap om hur det ser ut i Kina, ska man kanske tillägga) och når kanske inte många av de vanliga svenska synskadade användarna. En del tips om intressanta nätadresser på svenska eller engelska kommer vi att gemensamt få fram och lägga ut på projektets hemsida. SYSTOR (akronymen är skånskans ord för syster, som i många avseenden är själva sinnebilden för en hjälpande hand i vårt fall till självhjälp mot den digitala världens utestängning av synskadade) är i sig ett litet projekt med fokus på Skåne. I förlängningen har SYSTOR en potential att få en betydelse både nationellt och internationellt. Projektet strävar efter att finna moderna vägar för brukares delaktighet i (re)habilitering, inlärning och utveckling av hjälpmedelsteknologi. Du är varmt välkommen med frågor eller att anmäla Ditt deltagande till SRF

43

Skåne antingen per telefon, mail eller vanligt brev. Du bör också uppge ålder, typ av synskada och vilken telefon du använder.

I vilken utsträckning informationsbladet fick några direkta avtryck i form av anmälningar av deltagare till projektet är tämligen osäkert. Möjligen har någon enstaka person hört av sig efter att ha fått information om verksamheten från någon av synpedagogerna i Skåne. Emellertid var det förhållandevis få, som var gravt synskadade och därför kunde antas ha ett större intresse för att delta i SYSTOR-grupperna. Från Synenheterna har man rapporterat att andelen användare av smarta telefoner ökade kraftigt under slutet av 2014 och början av 2015. Detta tog sig konkret också uttryck i att efterfrågan på utbildning i att hantera smarta telefoner drastiskt ökade under denna tid. Det kan naturligtvis inte uteslutas, utan snarare hållas för i viss grad troligt, att projektet i sig med bl.a. dess informationsinsatser, medverkade till att inte minst gravt synskadade också fick upp ögonen för smarta telefoner som ett verkningsfullt hjälpmedel mot ökad delaktighet.

Det första mötetUnder hösten 2014 genomfördes ett första möte inom projektet i Hässleholm med samtliga som anmält sig den 16 september, där totalt 22 personer deltog. Spridningen bland deltagare från olika platser i Skåne var förhållandevis stor. Det fanns dock en övervägande andel äldre personer, även om vi tacksamt noterade att det även fanns en del yngre deltagare. Vid denna första sammankomst rådde enighet kring att vi borde sträva efter at dela upp gruppen i mindre enheter, som skulle kunna ha en spridning i Skåne i sina möten. Det påpekades också det lämpliga i att både försöka ha deltagande på både dags- och kvällstid.

Det framkom även tämligen tydligt, at förtrogenheten med smarttelefonerna hos en stor del av de anmälda inte var särskilt hög. Därför måste en anpassning av verksamheten göras till denna omständighet.

Vid mötet redogjorde alla de som deltog för sina egna bevekelsegrunder för att delta i projektet. En del av deltagarna hade dock själv ännu inte skaffat sig någon smart telefon och en annan hade skaffat sig en som han inte ens blivit informerad om det fanns något skärmläsningsverktyg inbyggt. Några av deltagarna hade inte heller hittills fått någon form av utbildning genom Synenheterna eller någon annanstans.

44

Bland de som erhållit sådan utbildning rådde det en allmän uppfattning om att omfattningen av denna var alldeles för begränsad. Informationen om i vilken utsträckning Synenheterna tillhandahöll utbildning inom området växlade. Men att det rådde en brist i möjligheterna att tillgodose utbildningsbehovet var emellertid uppenbart. Intresset för att använda telefonerna i samma omfattning som är vanligt bland många aktiva seende personer varierar naturligtvis bland synskadade. En gemensam nämnare för deltagarna i vår grupp var att man samtliga hade ambitionen att göra så och för de flesta också att göra det i en ännu större omfattning, eftersom man upplevde att telefonerna hade latenta möjligheter att öka deras möjligheter till att leva ett mera självständigt liv och öka möjligheterna att få delaktighet i samhället på samma villkor som andra.

Några av deltagarna var mycket välbevandrade i hanteringen av de smarta telefonerna. Två av dem hade tidigare varit anställda vid anpassnings- och utbildningsföretag inom hjälpmedelsteknologi för synskadade. Därvid uppstod ett motsatt problem, att förmå de ”duktiga” deltagarna att umgås med noviser, där riskerna var uppenbara att de skulle kunna hamna i en situation, där de i praktiken skulle hamna i ett läge som någon slags obetalda instruktörer för dem som inte genomgått basal utbildning.

Till en del tangerar den latenta motsättningen mellan erfarna och oerfarna i vår lilla grupp ett motsvarande problem kring olika nivåer i förkunskaper inom all folkbildning (och för den delen utbildning generellt). För att mötet i den här typen av självhjälps- eller folkbildningsgrupp ska bli givande också för de som är tekniskt sätt mera inlästa på instruktionshandledningarna och tränade i att tillämpa dem i relation till nybörjarna, fordras att de senare har förmåga att formulera nya problem, som också berikar de ”duktiga” samtidigt som dessa måste vara motiverade att se till inte bara sina egna utan också de ”svagares” behov av tekniklösningar.

Kommentarer från en synskadad apputvecklare Vi hade också särskilt inbjudit Karl-Otto Rosenqvist, som både är synskadad och yrkesverksam inom app-utveckling. Som synskadad användare försöker Karl-Otto peka på problemen och visa utvecklare var i koden man bör ändra. Det är ofta enkla och rimliga förändringar för att VoiceOver ska fungera och ge det stöd till den synskadade användaren, som det är tänkt. Han ville också lyfta betydelsen av språket, d.v.s. att alla ska förstå termer och anvisningar i programmen. Under förutsättning

45

att man blir förtrogen med den terminologi, som används inom operativsystemet för den smarta telefonen, ökar förutsättningarna mycket för att kunna förstå och bli vägledd fram till Vad man behöver hjälp med och därmed kan man också lättare röna ut var på skärmen olika ikoner och knappar befinner sig, när man ska navigera och agera på den platta skärmen, betonade han.

Det allra viktigaste är att man får en struktur klar för sig, menade han vidare. Att få en föreställning om hur telefonens information på skärmen visas, blir då enklare att förhålla sig till. Karl-Otto, som själv har vissa synrester, betonade att denna grundläggande kunskap om uppbyggnad och begreppsapparat, blir än viktigare för den som inte alls ser. Med god grundläggande kunskap om i)S och VoiceOver bör även gravt synskadade kunna få mycket stor glädje och nytta av en iPhone, framhöll han.

Pedagogiska dilemman, teknik och folkbildningPå den inneboende motsättningen mellan deltagarnas olika förkunskapsnivåer finns inga enkla lösningar och därför pågår en ständig pedagogisk diskussion kring problemet inom de flesta utbildningar. Ett sätt att komma förbi detta dilemma är att individualisera utbildningen, vilket till övervägande del skett inom hjälpmedelsteknologin för synskadade. Eftersom detta är ett förhållandevis kostsamt sätt att meddela undervisning på, är det självklart inte minst av kostnadsskäl intressant att försöka finna alternativa lösningar. Till en del har man försökt finna dem inom ramen för folkbildingen och folkhögskolorna.

Vid mötet deltog därför även biträdande rektor Magnus Johansson från Glimåkra folkhögskola. Han kunde bl.a. informera om de olika kurser man här har för synskadade i allmänhet och de kring smart telefoni i synnerhet. Han berättade därvid att man här ger flera kurser kring smart telefoni, eftersom efterfrågan på denna form av utbildning ökat tämligen kraftigt under bara det innevarande året. Magnus förklarade att kurserna på Glimåkra folkhögskola ska ses som en möjlighet att komplettera med både djup och bredd i relation till den grundutbildning som Synenheterna står för. Men självklart är det så att ju mindre utbildning man erhållit från annat håll, desto angelägnare är man att försöka gå kurserna på Glimåkra, framhöll han. Denna folkhögskola är den enda i södra Sverige, vilken skapat och utvecklat särskilda kurser för synskadade, samtidigt som man också strävat efter att integrera de som så önskar delta i det vanliga utbudet av årskurser vid skolan.

46

Vi valde sålunda att samarbeta med Glimåkra folkhögskola inom projektet. Det fanns en hel del skäl för detta, som till en del också framgick av Magnus Johanssons inlägg vid sammankomsten. För det första har det varit den enda folkhögskolan i Sydsverige, som satsat på olika specialinriktade kurser för synskadade. För det andra har man också strävat efter att skaffa sig personal med intresse för synskadeproblematiken, men också för modern teknologi som smarta telefoner för att kunna lämna utbildning inom detta område för synskadade. För det tredje har man till en del själva varit med om att initiera nya utbildningsgrepp inom synskadeområdet såsom idéer om att utveckla utbildningsstöd för personal inom fält som exempelvis syntolkning.

Sammankomsten i Hässleholm blev ett avstamp inför kommande aktiviteter inom SYSTOR. Det blev därför angeläget att diskutera både samarbetet med Glimåkra folkhögskola och uppläggningen av mindre grupper. Vår målsättning var att träffas ytterligare en gång innan årsskiftet och därvid planera för att hålla en sammankomst i norra och en annan i södra delen av Skåne. Det framkom olika förslag till hur man skulle kunna lägga upp dessa mötestillfällen. Ett av dem var att försöka koncentrera oss till en enda app. En av dem som flitigast nämndes var Legimus-appen, d.v.s. den som görs av Myndigheten för Tillgängliga Medier, MTM. Det var också denna lösning vi stannade för i den fortsatta planeringen.

8. MÖTEN MED OCH OM LEGIMUS

MTM, Legimus – en bakgrundMyndigheten för tillgängliga medier, MTM, tillhör Kulturdepartementet. Dess uppdrag är att vara ett nationellt kunskapscentrum för tillgängliga medier och arbeta för att alla ska ha tillgång till litteratur och samhällsinformation utifrån vars och ens förutsättningar, oavsett läsförmåga eller funktionsnedsättning. Sålunda spelar MTM en

47

strategiskt viktig roll för att öka särskilt synskadades möjligheter att fungera på någorlunda lika villkor som människor i gemen. Därför framstod det redan på vårt planeringsstadium, vilket vi tidigare framhållit, som särskilt viktigt att ägna oss åt MTM och dess app Legimus inom projektet och det är därför också på sin plats med en kortfattad bakgrundsbeskrivning.

Verksamheten består bland annat av produktion och distribution av talböcker och punktskriftsböcker samt lättläst litteratur. MTM är de svenska bibliotekens lånecentral där det digitala biblioteket legimus.se är navet i verksamheten. Utvecklingen lades i form av Tal- och Punktskriftsbiblioteket, som i väsentliga avseenden dåvarande De Blindas förening (som SRF tidigare hette) var med om att initiera och skapa förutsättningar för. Under senare år har antalet synskadade låntagare kommit att bli en minoritet i relation till främst dyslektiker.

Myndigheten har från och med 1 januari 2015 också till uppgift att tillgängliggöra, ge ut och distribuera lättläst litteratur i den utsträckning behoven inte tillgodoses på den kommersiella marknaden. MTM förbättrar tillgången till innehållet i dagstidningar för personer med en funktionsnedsättning som innebär att de inte kan ta del av en vanlig dagstidning. Man försöker även tillhandahålla lättläst nyhetsinformation.

MTM har cirka 110 anställda och har sin verksamhet förlagd till Stockholm. Dess kostnader finansieras av Kulturdepartementet och Utbildningsdepartementet och dess verksamhet regleras sålunda av lagar och förordningar. MTM har en viktig roll i det tekniska utvecklingsarbetet av tillgängliga medier. Man samarbetar bl.a. därför nära med systerbibliotek runt om i världen.

Som stöd för biblioteken i Sverige att informera om tillgängliga medier produceras bland annat olika trycksaker. Man anordnar även studiedagar och konferenser. Man utger två tidskrifter, Läsliv och Vi punktskriftsläsare som presenterar verksamheten ur olika aspekter. Det finns två nämnder under MTM. Taltidningsnämnden är ett särskilt beslutsorgan inom MTM med uppgift att förbättra tillgången till innehållet i dagstidningar för personer med synskada, afasi och dyslexi samt för personer med funktionsnedsättning som gör att de inte kan hålla i eller bläddra i en tidning. Taltidningsnämnden beslutar om stöd till dagstidningar som vill ge ut en inläst eller talsyntesversion av den tryckta upplagan. Den andra nämnden är Punktskriftsnämnden, vars uppgift är att främja och utveckla taktil läsning och punktskrift som skriftspråk för

48

personer med synnedsättning. Nämnden tar fram och följer principer för tillgänglighet till information.

Legimus-appen är den tekniska lösning, som Myndigheten för Tillgängliga Medier, MTM, skapat för mötet mellan smarta telefoner och det som tidigare var Tal- och punktskriftsbiblioteket. I MTM:s uppdrag ingår att aktivt bidra till att utveckla och öka tillgången till litteratur och information för personer med funktionsnedsättning. Forskning, utveckling och samverkan med andra aktörer omfattar både tekniska lösningar och insatser för att inspirera till ökad läsning.

En av MTM:s uppgifter är att aktivt bidra till utvecklingen av nya medier och att initiera och ingå i projekt som ökar tillgång till litteratur för personer med läsnedsättning. Forskning och samverkan sker inom ett brett fält där både humaniora och teknik får plats, framhåller man bl.a. på sin hemsida.

MTM och dess föregångare Tal- och punktskriftsbiblioteket har förutom samarbeten i olika former starkt bidragit till den positiva utvecklingen inom talbokstekniken genom Daisy, Digitalt audiobaserat informationssystem, som nu är internationellt erkänd standard för talböcker och baserad på en svensk uppfinning. Dessvärre har inte DAISY lyckats bli en standard också för ljudböcker (om definitioner av olika böcker att lyssna på, läs mer nedan). MTM är medlem i de internationella organisationerna IFLA och Daisy Consortium. Dessutom samverkar MTM aktivt med nordiska myndigheter med liknande uppdrag inom verksamhetsområdet att producera och utveckla tjänster för personer med läsnedsättning. Det nationella samarbetet på regional och lokal nivå är också av största betydelse för att MTM skall utvecklas och få nödvändig information för arbetet med tillgängliga tjänster baserade på målgruppernas behov.

Användarundersökningar är en metod för MTM att få veta mer om behov och förutsättningar hos målgrupperna samt hur deras tjänster och produkter används, framhåller man. Däremot har vi emellertid inte haft lätt för att ta del av de brukarstudier som gjort och som knappast uppfyllde rimliga krav på design och metodologi för att bespegla användarerfarenheter från ett mera sammansatt funktionshinderperspektiv. Bland många synskadade användare kritiserades de bristande digitala anpassningarna för särskilt de med grava synnedsättningar hårt. Detta har gällt såväl websida som app med

49

möjligheter till sökningar och nedladdningar. Därför blev Legimus en av de viktigaste apparna, som vi avhandlade inom projektet.

Några grundläggande bokbegreppIbland förekommer det en begreppsförvirring kring talböcker och det är kanske därför på sin plats med att rekapitulera en del definitioner. Vi håller oss till de som MTM tillhandahåller och återger den ordagrant från myndighetens hemsida.

”En talbok är en inläst version av en utgiven bok. Den är till för dig med en läsnedsättning. MTM gör talböcker för barn och vuxna med olika behov

I MTM:s utbud finns flera olika typer av talböcker. Vi har skönlitteratur, facklitteratur och högskolelitteratur. Vi har också lättlästa böcker, böcker för lästräning, böcker på andra språk och böcker för språkträning. Alla som har en läsnedsättning har rätt att låna talböcker på sitt bibliotek eller ladda ner dem genom vårt bibliotek legimus.se.

Skillnaden mellan en ljudbok och en talbok är både teknisk och juridisk. En talbok är avsedd för personer med permanent eller tillfällig läsnedsättning. Talboken produceras med offentliga medel och i enlighet med § 17 upphovsrättslagen. Lagen går i korthet ut på att man inte behöver upphovsrättsinnehavarens tillstånd för att producera den utgivna boken som talbok. En talboksinläsning måste överensstämma med originalet. Författaren får även ett meddelande om att boken kommer att bli talbok. Ljudboken är en kommersiell produkt som följer vanliga upphovsrättsliga regler och kan lånas eller köpas av alla.” www.mtm.se

Två Legimus-mötenEtt centralt begrepp är alltså ”läsnedsättning”. Vad det i praktiken innebär är självklart inte enkelt att förhålla sig till. Eftersom det i varje fall framstått som tämligen tydligt att en blind person inte kan se att läsa, har det historiskt sett varit gravt synskadade, som strävanden att tillgängligöra tryckta böcker i annan form först för. Det började med den unge fransmannen Braille, som lade grunden för punktskriften och när möjligheterna att spela in ljud skapades förutsättningar för talboken. För äldre synskadade framstår de stora Tandbergbandspelarna som något av sinnebilden av läsmaskinen för talböcker, där en bok som Tolstojs

50

Krig och fred (med 52 timmars inläsning av Arne Weise) bestod av kanske mer än ett tjog boxar ljudband.

När kassettbandspelarna kom, blev hanteringen av talböcker enklare. Digitaliseringen av inspelningarna genomfördes generellt vid Tal- och punktskriftsbiblioteket i början av 2000-talet, då också DAISY- systemet etablerades för navigering. Sedan dess har den digitala utvecklingen gått väldigt fort. Legimusappen etablerades ungefär ett år innan SYSTOR-projektet kom igång. Den blev direkt framgångsrik, särskilt bland de som inte hade grav synnedsättning. För denna grupp var det uppenbart, att appen hade många barnsjukdomar och därför kom många av bekymren för de gravt synskadade, som började använda smarta telefoner, att framstå som en av de viktigaste apparna som man dessutom hade behov av att lära sig grundligt liksom att ge feedback på. Därför var det mycket naturligt för oss att låta de två möten, som skulle följa efter introduktionsmötet i Hässleholm, bli bestämda för att ägnas åt Legimus-appen.

De två nya sammankomsterna i SYSTOR förlades bägge den 11 december. Det första i Ängelholm på eftermiddagen och det andra i Malmö på kvällen. Eva Nilsson, som själv är gravt synskadad och arbetar på Myndigheten för tillgängliga medier, hade vi lyckats engagera den här dagen. Det innebar att det var ett sätt att ekonomisera hennes medverkan genom att göra två sammankomsterna på samma dag.

Vid mötet i Ängelholm deltog ett dussintal personer, bl.a. två bibliotekarier från det lokala biblioteket, som särskilt uttryckte sin tacksamhet för att få vara med och ta del av den information, som Eva gav kring MTM i allmänhet och kring Legimus-appen i synnerhet. Vid mötet gavs också tillfällighet för de som inte tidigare använt sig av appen att försöka pröva på användningen att vi hade möjligheter att koppla upp oss på det lokala nätverket i Folkets hus, där mötet ägde rum.

Vi kunde konstatera att det fanns en stor spridning av förkunskaperna bland de som deltog på mötet. Sålunda var det uppenbart, att de som inte tidigare använt sig av appen i allmänhet inte hade en så god förtrogenhet med sin iPhone att de kände sig säkra på att använda denna för att läsa böcker eller tidningar via appen. Därför hade man inte heller möjlighet att lämna direkt feedback på hur tjänsten som sådan fungerade. Vi hade tidigare arrangerat för att försöka arrangera så att en grupp av fem-sex deltagare från Nordvästra Skåne skulle kunna träffas tillsammans och få elementär utbildning i smarttelefonianvändning. Denna gruppverksamhet hade till en delvis initierats, redan innan vi fick

51

till stånd Legimus-sammankomsten. Claudia Cederholm, en av våra aktiva medlemmar från Ekeby med goda kunskaper i iPhone-användning, lovade att vara handoledare för den här gruppen i Nordvästra Skåne.

Eva Nilsson, Maria Thorstensson och Stig Larsson fortsatte direkt från Ängelholm till Malmö för att träffa ytterligare ett dussintal deltagare från i första hand södra Skåne. Vissa föredrog att komma även norrifrån, eftersom man valde kvällstid för denna sammankomst.

Spridningen av förtrogenhet med smarttelefonianvändningen var minst lika tydlig i Malmö som i Ängelholm. Även här gavs möjligheter att försöka koppla upp sig direkt till Legimus-appen via det lokala WiFi-nätet, som i det här fallet var det vi använder på kansliet i SRF Skåne, dit sammankomsten var förlagd. Dessvärre visade det sig att man haft problem med servern på MTM, som administrerar appen, under dagen, varför det var tekniska svårigheter, som gjorde att vissa inte kunde få appen demonstrerad av Eva. Det blev emellertid sammantaget en tämligen intressant sammankomst, där vi mötte flera olika skilda synpunkter på både problem och möjligheter med appen. Eva Nilsson konstaterade också sammanfattningsvis att hon fått flera nyttiga feedbacks på de erfarenheter, som olika brukare tillkännagett vid de bägge mötena i Skåne, som hon lovade att föra vidare till de som är ansvariga för att utveckla och förbättra Legimusappen.

En del av dessa synpunkter har vi också kunnat konstatera att man tagit hänsyn till i de succesiva förbättringar av Legimus-appen som skett sedan vi för ungefär ett år sedan (när detta skrivs) hade vårt möte med Eva Nilsson. Möjligen kan man ta detta som en intäkt för att hon fick rätt i sitt konstaterande att de bägge sammankomsterna i SYSTOR och Skåne varit givande. Hon förklarade även sig villig att hon om det skulle vara lämpligt, kan återkoma antingen för att träffa de som inte kunde vara med den 11 december och/eller för att ta till sig de reflexioner, som de nya användarna av appen kan dela med sig av till MTM i takt med att erfarenheterna och förtrogenheten med appen vuxit sig starkare bland deltagarna.

52

9. FOKUSGRUPPERNA UNDER VÅREN 2015

De lokala grupperna Sedan vi sålunda startade verksamheten med ett gemensamt möte och därefter med två sammankomster om Legimus-appen i vardera norra och södra Skåne, var vi beredda att planera för fyra olika grupper, två i vardera norra och södra delarna av länet. Denna succesiva implementeringsmetodik för att få igång grupperna kring smarta telefoner i Skåne var säkert ett rimligt förhållningssätt. Processen att förankra tanken på att smarta telefoner med platta skärmar som manöverutrymme

53

även för gravt synskadade var nödvändig. Det rådde – och råder sannolikt också fortfarande - definitivt ett inte obetydligt motstånd mot idén om att dessa av folk i gemen så upphöjda och åtråvärda kommunikationshjälpmedel, även skulle bli självklara för synskadade.

Informationen om projektet spreds på bred front inom SRF Skåne med hjälp av bl.a. organisationens vanliga kanaler, som nyhetsbrev, möten med lokalföreningarna men också representantskapsmöten. Även Skånes taltidning hade inslag om projektet och dessutom skapades en särskild aktuell länk på distriktets hemsida www.srfskane.se för at informera om SYSTOR-PROJEKTET.

Inom projektet har vi kunnat konstatera att det inte finns någon svensk myndighet, som tagit på sitt ansvar att försöka lista och utvärdera de viktigaste apparna, som gör det möjligt för oss synskadade att börja närma oss möjligheterna att bli integrerade och delaktiga i samhället ifråga om den allt viktigare roll för informationsinhämtning, som de smarta telefonerna utgör. Bl.a. kunde vi konstatera, att Hjälpmedelsinstitutet, innan man avskaffades, gjorde en sammanställning av lämpliga appar för personer med intellektuella funktionsnedsättningar. Tyvärr saknas några sådant liknande nationellt stöd för synskadade. Det är naturligtvis fullständigt orimligt, att vi enskilt eller i grupp i lokala föreningssammanhang ska kunna sammanställa eller utvärdera lämpligheten i att använda olika appar. De är – precis som telefonerna - färskvaror, som är inne i en snabb förändringsprocess och avsaknaden av ett nationellt tekniskt stöd för översikt och kunskapsförmedling kring den här typen av hjälpmedel (eller vägar för att nå delaktighet i vanliga konsumentvaror) är oerhört stort och något som vi inom projektet ständigt fått leva med. Nedläggningen av Hjälpmedelsinstitutet och inrättandet av Myndigheten för delaktighet har – i varje fall initialt – inneburit att det uppstått ett stort tomt hål i hur Sverige som nation stödjer de ur teknikutvecklings- och informationssynpunkt mest diskriminerade – personer med grav synnedsättning i almänhet och de äldre i gruppen i synnerhet.

Det var därför inte särskilt märkligt att ålderssammansättningen bland SYSTOR-deltagarna dominerades av de som var plus 65. I jämförelse med hur populationen nyinskrivna är vid Synenheterna i Skåne, är det dock troligt, att deltagarna i projektet är avsevärt yngre. Eftersom vare sig deltagarbegreppet eller åldersuppgifterna är särskilt exakta enheter, har vi inte lagt ned särskilt stor möda på att räkna fram något median- eller annat medelvärde på deltagarna. Sådana blir först av intresse, då man har möjlighet att jämföra olika likartade populationer och dessvärre

54

föreligger sällan sådana förutsättningar i synskadesammanhang, bl.a. då det nästan aldrig föreligger data, som är relaterade till skilda synstatus i olika grupper bland de som har synnedsättningar (eller helt har förlorat sin synförmåga). När vi presenterar de fyra grupper för arbete inom SYSTOR, som etablerades under hösten 2015, kan vi dock i viss utsträckning säga att de var för sig hade också en viss ålderskaraktär.

Det kanske mest autentiska sättet att återge hur SYSTOR-deltagarna fick välja i vilka grupper man skulle verka i är att återge texten på den inbjudan, vilken sändes ut inför våren. Denna återger vi i sin helhet i följande avsnitt:

Vårens SYSTOR-mötenSom vi tidigare meddelat kommer vi att försöka erbjuda alla de som anmält sig till att delta i SYSTOR möjligheter att kunna förkovra sig i att använda sin smarta telefon. Under våra första möten har det framstått som uppenbart, att det överväldigande flertalet av deltagarna behöver utveckla sin generella förtrogenhet med sina egna apparater och dess skärmläsnings- och/eller förstoringsprogram, innan man kan börja utveckla feedback till olika app-ansvariga. Som vi utlovat har vi därför kommit överens med en av de som tidigare har haft gruppundervisningar inom området, nämligen Glimåkra folkhögskola, om att hjälpa oss med denna del inom projektet.

Under resans gång har det i praktiken utvecklats tre olika grupper inom projektet, nämligen en i Nordväst, d.v.s. i Ängelholm och Helsingborg, en i Nordost bl.a. i Kristianstad och Hässleholm och en i resten av Skåne, där tyngdpunkten ligger med deltagare från Malmö. Denna tredje grupp kan man lämpligen dela upp i två för att få en både pedagogiskt mera hanterbar situation och en på dag- och en annan på kvällstid för att bättre kunna anpassas efter deltagarnas behov.Nordvästgruppen är redan igång och har hittills haft två sammankomster. Denna leds av en av de egna deltagarna, nämligen Claudia Cederholm, som själv har en färdighet i IPhone-användning, som gör att hon har mycket att dela med sig av förtrogenhet till de övriga deltagarna, som i princip är tämligen nya användare. Claudia har också på andra sätt stöttat deltagarna med en viss support på distans också mellan sammanträdena.

Nordostgrupppen kommer att ha sina sammanträden under våren på Glimåkra folkhögskola, där Mikael Persson, pedagog och den som ansvarat för de populära kurserna man haft här just i smart telefoni,

55

kommer att ansvara för deras behov av handledning och utbildning. Preliminärt har man bestämt sig för att ha sammankomsterna på vissa tisdagskvällar. Det är Maria Thorstensson som har ansvaret för att i samverkan med Glimåkra administrera Nordosts möten. Så hör av er till henne om ni avser att delta i sammankomsterna här.

Den tredje gruppen, som vi kan kalla södra ett och två, planerar vi att arrangera under fyra tillfällen under våren så att grupp ett träffas på eftermiddagen kl. 13.30–16.30 och grupp två på kvällen kl. 18.00–21.00. Det blir också Mikael Persson som kommer att ansvara för de utbildningsmoment, som deltagarna behöver för att kunna utvecklas vidare i sin användning av smart telefoni. Vi kommer att försöka täcka upp med individuell handledning i grupperna och vid behov komplettera Mikaels utbildning med assisterande handledning. Efter olika schemaavvägningar, som man gjort på Glimåkra, har vi lyckats med att få Mikael till södra Skåne på följande dagar:

Tisdagen den 10 marsOnsdagen den 8 aprilTisdagen den 26 majOnsdagen den 3 juni

Samtliga möten, d.v.s. både eftermiddagar och kvällar, kommer att äga rum på kansliet, SRF Skåne, Davidshallsgatan 14, Malmö. Utgångspunkten för utbildningsinsatserna kommer att vara den enskildes kunskapsnivå för sin egen smarta telefon. Vår målsättning är att alla efter vårens möten ska ha nått så långt i sin användning, att man använder minst en app, som man själv laddat ner och att man också förmår reflektera kring användningen och lämna feedback på sina erfarenheter av denna.

I början av hösten kommer alla deltagarna att samlas under ett veckoslutsseminarium på Glimåkra folkhögskola. Under detta kommer vi att försöka dels utveckla allas användning av sina telefoner, dels bilda en bas för hur vi inom projektet kan dela med oss av våra erfarenheter till alla andra synskadade i vårt land som liksom vi slåss med att kunna ha nytta och glädje av smarta telefoner. Vilken helg som vi ska förlägga detta slutseminarium till under, troligen veckorna 34-39, beror på flera omständigheter, som deltagarna också kan lämna sina synpunkter på senast i mitten av mars.

För väldigt många idag från förskolebarn till pensionärer har smarttelefonerna blivit ett självklart medel för att hämta och lämna

56

kommunikation, men också för att roa sig. För att inte bli utestängda från de centrala informations- och kommunikationsarenor, som smarttelefonerna är en nyckel till, tar vi både vårt individuella och kollektiva ansvar som aktiva SRF-medlemmar genom att delta i SYSTOR-mötena. Vi kan vara stolta i SRF Skåne då vi som enda distrikt på bredden engagerar sig i denna teknikutveckling.

För alla Er som anmält Er till SYSTOR och som kommer från mellersta eller södra Skåne hoppas vi att tiderna, som vi lyckats få ihop, passar. Ni har alltså möjlighet att antingen anmäla Er till eftermiddagar (13.30–16.30) eller kvällar (18.00–21.00). Vi kommer att bjuda på kaffe med kaka under eftermiddagspasset och smörgåsar på kvällspasset. För att vi ska kunna göra en så god planering som möjligt behöver vi ha Er anmälan med angivelse av eventuella diethänsyn senast den 1 mars. Lättast sker detta genom mail till systor@srfskane.se eller per telefon 040-777 75. Har Ni några frågor är Ni välkomna med dessa på samma sätt och Ni kan lämpligen fråga efter Hampus vid telefonkontakterna.

Hjärtligt välkomna

Informationen var undertecknad av Stig Larsson som projektledare och vi väntade med spänning på hur anmälningarna skulle fördelas mellan de olika grupperna. Vi hade ju redan en bas av anmälda deltagare från såväl de som startade upp i Hässleholm under hösten 2014 liksom de som deltagit i våra bägge möten om Legimus.

Nordväst-gruppenVerksamheten i Nordvästra Skåne hade - som framhållits - kommit igång först. Upplägget i denna grupp var inriktad mot gravt synskadade nybörjare. Samtliga i gruppen var äldre män med god utbildningsbakgrund och stark förmåga att bemästra nya problem och utmaningar. Samtidigt var flera av dem också inne i den mörka process som det i praktiken innebär att konfronteras med att man från att ha varit fullt seende ska leva resten av livet som blind eller i varje fall så gott som helt utan ljus.

Deltagarna var besjälade av att bemästra sina redan grava och ibland snabbt förvärrade synnedsättningar. Man var i allmänhet starkt motiverade för att försöka tillägna sig också ny teknik för att bättre bemästra sin situation som grav synskadad. Verksamheten i gruppen kom i hög grad att präglas av den starka initiativkraft som fanns bland flera av deltagarna. Sålunda hade man själv utvecklat idéer om hur

57

gruppen skulle strukturera sitt arbete liksom hur ofta man skulle mötas i den.

Man hade själva kontaktat Claudia Cederholm, som är en av de mera aktiva medlemmarna med intresse för smarta telefoner, som finns inom SRF-distriktet. Hon har själv en svår synnedsättning, även om hon fortfarande har en del synrester kvar. Hon är i sin användning av sin iPhone inriktad på att använda VoiceOver som det viktigaste stödet för navigering och hanteringav nästan alla appar. Därför har hon utvecklat en relativt stor förtrogenhet med sin telefon, som även den grupp som initierats i Nordvästskåne fått kännedom om. Eftersom hon är förälder till barn i skolåldern har hon också haft drivkraften av att relatera sig till även hur yngre använder smarta telefoner, vilket också i viss mån intresserat andra deltagare, inte minst på grund av att man känt behov av att bli förtrogna med hur exempelvis deras barnbarn hanterar telefonerna, som sina centrala informationsinstrument.

Totalt hade gruppen fem olika samman sammankomster. Emellertid hade man här en struktur – eller rättare – ett sätt att umgås mellan ledare och deltagare att de senare kunde ringa till Claudia för att få hjälp med en del problem, som man stött på i sitt telefonhanterande. Den feedback, som vi erhållit från Nordvästgruppens deltagare har gett uttryck för att detta informella och spontana förhållningssätt att hantera frågor mellan gruppsammankomsterna, har varit mycket uppskattat

Nordost-gruppenSålunda kom vi överens om att hålla fem kvällssammankomoster på Glimåkra folkhögskola under våren 2015, där vi såväl kommer att sträva efter att utveckla deltagarnas personliga förtrogenhet med sina telefoner. I gruppen har flera av deltagarna varit mycket vana telefonanvändare, som dessutom engagerat sig i inte minst den svenska diskussionsgrupp, som finns på nätet och som kallas VoiceOver Smartlist, vilken vi ska stifta närmre bekantskap med längre fram.

Maria Thorstensson har tillsammans med Glimåkras lärare i smart telefoni, Mikael Persson, haft ansvar för att leda den nordvästra gruppen. I denna har aktiviteten varit koncentrerad till att gå igenom olika tips på appar för skilda områden. Bland annat ägnade man sig åt att värdera olika appar för grillning och de med funktioner av köttermometer. Sålunda rörde det sig främst om tämligen erfarna användare av smarta telefoner i den här gruppen, vilket gjorde det något enklare att gå ut från en gemensam plattform ifråga om färdigheter i hanteringen av både

58

iPhone och VoiceOver, men framför allt i de appar, som deltagarna i gruppen testade.

Den ene av deltagarna, Henrik Eldh, har tidigare själv arbetat med hjälpmedelsteknologi och har dessutom haft ett stort intresse för det stöd som utvecklats genom den inbyggda hjälpmedelsteknologin, som Apple var först ute med att presentera. Henrik har också frikostigt delat med sig av många av sina upplevelser av olika produkter, som finns med anknytning till dessa. En av de stora nyheterna, som lanserades under projekttiden var Apple Watch. Denna kan kanske enklast beskrivas som en minipad i storleken av en armbandsklocka, som man kan kommunicera med hjälp av internet på samma sätt som en iPad. Henrik, som själv är gravt synskadad, har skaffat sig en Apple Watch, som han tycker han haft mycket stor glädje av och möjligen kan den indikera hur framtidens tillgänglighetsteknologi för gravt synskadade kan kombineras med frontlinjen i teknikutvecklingen inom området för mainstream. Det har naturligtvis varit en stor fördel för Nordostgruppen att ha med sig en sådan eldsjäl inom området som Henrik (förlåt den givna ordvitsen).

De bägge sydgruppernaI Södra Skåne var planen i början av våren att genomföra totalt vardera fyra möten med två grupper av användare. Här strävade vi efter att få en fördelning med hänsyn till vilka som föredrog dagtid eller kvällstid. Bland de som valde kvällsalternativet fanns två personer med multifunktionshinder och relativt omfattande hälsoproblematik, vilket gjorde att vi vid två tillfällen tvingades ställa in kvällssammankomsten och istället överföra någon deltagare till dagssammankomsten.

För bägge sydgrupperna var det Mikael Persson, utbildad pedagog och lärare vid Glimåkra folkhögskola, den som tillsammans med Stig Larsson höll i sammankomsterna. Eftersom verksamheten därvid i första hand kom att avse vidareutveckling av basala smarttelefonikunskaper kunde Mikael Persson utbildningen luta sig mot undervisningen inom grupperna med utgångspunkt från sina erfarenheter vid de kurser, som man haft på Glimåkra med fokus på synskadades användning av smarta telefoner.

Sammanlagt hade vi elva deltagare i de bägge sydgrupperna. Av dessa hade tre personer viss förmåga att använda sina synrester för navigering på skärmen. Tre personer föll av olika anledningar, främst relaterade till hälsoproblematik bort från grupperna. I praktiken innebar det att i första hand kvällsgruppen blev kraftigt reducerad och vid några tillfällen framstod det som en fördel att slå samman kvälls- och

59

eftermiddagssammankomsterna. Sålunda innebar det att vi därvid inställde kvällsmötet eftersom de som kunde gå på detta, även hade möjligheter att närvara på eftermiddagen. Därför blev det i praktiken mot slutet en sammansmältning av de bägge sydgrupperna till en gemensam grupp.

Det kan fins en viktig erfarenhet att lära sig av rörande planeringen av grupper som riktar sig till heterogent sammansatta grupper inom funktionshinderområdet i allmänhet. Vi hade redan på planeringsstadiet betonat betydelsen av att inkludera personer med ytterligare funktionsnedsättning utöver synskadan. Ibland deltagarna i de bägge sydgrupperna var pensionärer den helt dominerande kategorin. En av dem pensionerades under tiden för projektet och två var väsentligt yngre, men var inte yrkesaktiva på grund av sina funktionsnedsättningar, där avsaknaden av synförmåga var ett dominerande, men där de också hade andra typer av funktionsnedsättningar, som påverkade deras förmåga att delta i projektet. I ett av dessa fall blev tidsanpassningarna för hur vederbörandes personlige assistent skulle arbeta problematiskt. I andra hänseenden gällde det också hur olika former av konflikter – latenta eller manifesta – mellan deltagare i gruppen skulle hanteras. I en del avseenden fick vi inom projektledningen anledning att försöka anpassa en hel del av uppläggningen exempelvis av det som avsåg tider och andra praktikaliteter till att bli bra för det enskilda önskemålet, men där den enskildes särbehov inte alltid gick att förena med hela gruppens intresse. För en del av deltagarna var egentligen gruppundervisning och gruppverksamhet inte särskilt lämpligt. Möjligen kan man se en inbyggd motsättning mellan å ena sidan erfarenheter av delaktighet i gruppverksamhet och å andra sidan bristen på sådan i uppläggningen av aktiviteter inom ett område som hantering av hjälpmedelsteknologi. Avvägningen av gruppinriktade - och individuellt anpassade utbildnings- och stödinsatser har många skilda dimensioner, där denna motsättning blir uppenbar.

Även om den övervägande delen av deltagarna i de bägge sydgrupperna var ålderspensionärer, stack många andra karakteristika ur exempelvis grundläggande pedagogiska hänsyn ut som ovanligt positiva. Deltagarna skilde sig sålunda ur utbildningsbakgrund klart ut sig som de med högsta grundläggande utbildning. Det var också bland dessa som vi hade gruppen med långkvalificerad yrkeserfarenhet med god vana att interagera socialt. Troligen hade vi också här att göra med människor, som även hade tillgång till sociala informella stödjande nätverk, som kunde vara med och delvis stödja den enskilde i dennes kamp för att

60

kunna hantera den smarta telefonens många möjligheter, som dessvärre inte är lika självklara för en gravt synskadad som en fullt seende person.

Sydgruppernas arbete kom i hög grad att präglas av den positiva atmosfär, som den här typen av bakgrundsuppgifter kan antyda att resultatet därvid ska bli. Samtidigt indikerar våra erfarenheter från grupperna att spannet bland de som är SRF Skånes medlemmar liksom vuxenbrukare i allmänhet inom Synenheterna är mycket stort och att gruppsammansättningen därför inte är särskilt enkel. Möjligheterna att komponera grupper, där man potentiellt kan förutse att olikheten i sig kan vara en framgångskomponent, är svår och faktiskt inget som vi klarat av tillfredsställande.

Under arbetet i grupperna var det flera skilda appar, som deltagarna, enskilt eller kollektivt, ägnade sig åt. För de som inte är hemma i app-världen, hänvisar vi till kapitlet om appar, som kan ge en viss allmän bakgrund till den problematik, som många av oss synskadade möter, när vi konfronteras med denna. Låt oss bara nämna några exempel på områden och typer av appar, som lyftes fram i diskussionerna och som inte minst Mikael Persson, som pedagogisk ledare, hade att försöka reda ut och ventilera med deltagarna.

Två viktiga appar, som från och till ofta kom på tal var Legimus-appen och SR Play (Sveriges radio). Legimus ägnades, som tidigare framgått, åt ett eget möte och Sveriges radios app har troligen många personer med synskada särskilt stort intresse för. Det ska dock noteras. För många handlade också initialt frågan om så basala funktioner som att kunna sända eller ta emot SMS eller att hantera anteckningar via telefonen för att inte tala om hur man kan använda kalenderfunktionerna på ett smart (om uttrycket tillåts) sätt i sådana här sammanhang. Mikael kunde därvid belysa hur många hanterar de här apparna och funktionerna på skilda sätt med utgångspunkt från varierande erfarenheter och intresseinriktningar.

Naturligtvis går det inte att så här referatmässigt fullständigt återge vilka appar, som togs upp. Däremot är det lämpligt att nämna ytterligare några typer av appar, som sydgrupperna uppehöll sig vid och som vi återkom till vid några tillfällen under vårens möten. En grupp var de skilda språkapparna. En av de som Mikael förordade som kanske den bästa för synskadade var appen SayHi. I denna finns det en möjlighet att diktera in enskilda ord eller fraser för att få dem översatta till och från dryga hundratalet språk. Här kunde vi under arbetets gång konstatera att appen på många sätt fungerade väl, men att det blev bekymmersamt för

61

synskadade att separera indikeringsläget från tangentbordsläget och att detta knappast fungerade. Denna typ av sammanfattande återkoppling framfördes även till de appansvariga.

En annan typ av appar, som är särskilt viktiga för synskadade, är de som har inbyggda skanningsprogram, där appen gör det möjligt för den enskilde att få uppläst en kortare text på exempelvis en vara i en affär (för att få veta pris, innehåll eller bäst-före-datum) eller för att få fram öppettider eller kontaktnummer vid de portar, där man konfronteras med sådana på dem man vill nå. De två vanligaste apparna har hittills varit Prizmo och KNFB-reader. Deltagarna framhöll att eftersom man inte får stöd för att skaffa sig den som i allmänhet fått bäst omdömen bland synskadade, KNFB-reader, är det risk att många synskadade istället skaffar sig den sämsta appen (som är långt billigare) eller istället skaffar sig de särskilda skanningshjälpmedel som finns på marknaden och som kanske är avsevärt dyrare än KNFB-appen. Deltagarna var tämligen medvetna om en del av de kostnadsdimensioner, som relationerna mellan val av appar och andra typen av hjälpmedel i förlängningen innebär.

Gruppdiskussionerna handlade om högst varierande ämnen. Dessvärre fungerade det inte med att etablera en strukturerad form för insamling av feedback kring de olika apparna beroende på det enkla faktum att förtrogenheten med telefonerna och de enskilda apparna, inte var tillräckligt omfattande bland deltagarna. Den systematik på återkoppling, som man t.ex. skulle kunna erhålla genom att använda sig av ett strukturerat insamlingsinstrument för feedback (se appendix 3) kunde sålunda inte aktualiseras på ett fruktbart sätt, men kan definitivt användas i framtiden i takt med att olika gruppverksamheter inom SRF i allmänhet och SRF Skåne i synnerhet eller för den delen även insamlingar av återkopplingar bland brukarna inom Synenheterna i Region Skåne eventuellt sker.

Gemensam läxaDe fyra olika grupperna hade många gemensamma drag. Totalt dominerades de av ålderspensionärer och vad som sagts ovan om att de av dem äldre som deltog här stack ut som bättre utbildade, mera aktiva, socialt bättre integrerade och de med kanske rikast socialt nätverk. Vad som också var tydligt för deltagarna som helhet var att de också stack ut som de som var mest engagerade i SRF-arbetet och som på olika sätt lade ner mycket kraft på föreningsarbetet. Lägger man dessutom till att det handlar om en grupp, där den enskilde förutsattes ha ett så pass

62

stort intresse för en viss teknik, att hon eller han var beredd att investera ett relativt betydande belopp för att komma i åtnjutande av en smart telefon, kan det lätt framstå som om projektet i någon mån kom att rikta sig till eliten bland brukarna inom Synenheterna.

Det ligger säkert en hel del i en sådan här slutsats. Generellt är det oftast så att det är de mest upplysta och de som orkar med att engagera sig inte bara i sin egen utan också andras situation, som förmår mobilisera resurser till att både tillägna sig själva ny information utan också att kunna dela med sig till andra. Förekomsten av avantgardister som präglas av olika positivt utmärkande drag, är i allmänhet generell vid sociala förändringar. Det gäller sannolikt i stort som i smått. När 1800-talets stora folkrörelser i form av frikyrko- eller arbetarrörelsen började organisera sig för att förändra samhällena, var det oftast de bäst utbildade och de med i övrigt bättre förhållanden, som var de första att engagera sig. Och blev pionjärer i förändringsprocesserna. Sannolikt är det samma mekanismer, som fungerar inom en så liten och speciell nisch som organiseringsförsök av synskadade för att utveckla sina kunskaper och färdigheter inom smart telefoni både på individuell och kollektiv nivå och både genom att själva utvecklas och låta leverantörer få veta hur man kan bli bättre.

Det tycks också som om det finns en utbredd förhoppning att projektet ska få någon form av fortsättning. Merparten av deltagarna har uttryckt tankar på att man borde kunna få till stånd fortsatta gruppaktiviteter kring de smarta telefonerna och dess appar. Man betonar att det behövs också gruppaktiviteter som komplement till de individuella, som är relativt begränsade ifråga om tidsåtgång och möjligheter att få stöd i det individuella handhavandet av telefonen och de många apparna.

10. WORKSHOP OCH SUMMERING PÅ FOLKHÖGSKOLA

Under projektets gång blev det tydligt, att vi rimligen borde satsa på att åstadkomma ett mera sammanhållet arrangemang, där så många av deltagarna som möjligt skulle kunna vara närvarande. Därför diskuterade vi i styrgruppen på ett relativt tidigt stadium möjligheterna att genomföra ett tvådagars arrangemang på Glimåkra folkhögskola. Här förberedde man också för möjligheterna att få in en sådan sammankomst i sin planering och efter att ha bedömt olika för- och nackdelar med att genomföra detta uppsummerande arrangemang under vardagar eller

63

veckoslut, stannade vi för att ordna detta folkbildningsinspirerade möte under torsdagen den 27 och fredagen den 28 augusti 2015. Programmet presenterades enligt följande.

Program för SYSTOR-workshop på Glimåkra Folkhögskola den 27-28 augusti 2015

Torsdagen den 27 augusti

11.00 SamlingMagnus Johansson, Stig Larsson

Presentation av deltagarna.

Information om Glimåkra folkhögskola och praktikaliteter kring bl.a. mat och logi

Genomgång av programmet

12.00 Middag

13.00 SYSTOR-gruppernas erfarenheter - kan de ge något mer än de enskildas mödosamma tillgänglighetsvandring? Stig Larsson

Om hur vi kan gå vidare i empowermentprocessen

Inlägg från alla deltagare

14.30 Kaffe

15.00 Informationsrevolutionen och blindheten – tankar kring synskadades möjligheter att med smarttelefoni undvika marginalisering i en snabb föränderlig världStig Larsson, Mikael Persson

Här gör vi efter inledningen en uppdelning i grupper, där vi går igenom ett antal appar, som vi jobbat med. Här kan vi också lämpligen på ett strukturerat sätt lämna feedback på olika appar, som deltagarna stött på särskilda problem med.

64

Vi ska kanske också särskilt ägna oss åt dels Siri, dels dikteringsfunktionen – de inbyggda iOS-hjälpmedlen som är så viktiga för de som är VoiceOver-beroende

17.00 Kvällsmat

18.30 Samkväm med musikunderhållning medverkan av några lärare från skolanEn vickning kommer också att serveras.

Fredagen den 28 augusti9.00 Legimus – en av de viktigaste apparna för oss VoiceOver-

användare både för böcker och tidningar återkommer vi till.Eva Nilsson, Myndigheten för tillgängliga medier

10.00 Kaffe

10.30 Genomgång av grupparbeten kring de olika apparna och insändning av feedback. Vi startar med Legimus, eftersom Ewa behöver längre tid än timmen före kaffet.

12.00 Middag

13.00 Avslutning och tankar kring hur vi kan gå vidare. Maria Thorstensson, Stig Larsson

14.00 Planerad hemresa

Deltagarna på GlimåkraAmbitionen var naturligtvis att försöka få med så många av de som deltagit i olika SYSTOR-aktiviteter som möjligt. Av deltagarna var det inte mer än två som arbetade. Förvisso var dessa bägge i allra högsta grad viktiga deltagare och engagerade i problemen och möjligheterna för synskadade användare av smarta telefoner. Den lilla grupp som var anställda bland SYSTOR-deltagarna är på många sätt symptomatiskt för gravt synskadades situation på arbetsmarknaden. Tyvärr föreligger inte några särskilt giltiga data, som på ett tillfredsställande sätt speglar den reella arbetsmarknadssituationen för den grupp, som i första hand var central för oss, nämligen de som är hänvisade till skärmläsningsprogram för att kunna använda sin smarta telefon. Alla data likväl som vår

65

allmänna kännedom om situationen för blinda indikerar att det är bara en liten grupp som har anställningar.

Det ska kanske tilläggas att det fanns ytterligare en person som var anställd under merparten av projekttiden, Vederbörande hade dock gått i pension vid tiden för den planerade tvådagarssammankomsten på Glimåkra. Med hänsyn till att de skulle bli svårigheter för flera av de andra deltagarna att komma med under veckoslut, bestämde vi oss alltså för att genomföra Glimåkraträffen under vanliga vardagar, trots att vi därmed fick räkna med att någon av deltagarna skulle kunna bli förhindrade att komma. Tyvärr är denna minst sagt besvärliga situation rätt vanlig, då man planerar för olika arrangemang, där målgruppen är tämligen heterogen. Under vårens inledande sammankomster i de olika delgrupperna hade vi också haft möjlighet att diskutera tidpunkten för Glimåkrasammankomsten med de olika deltagarna, där det så småningom växte fram en allmän förståelse för att de dagar, som vi slutligen bestämde oss för, var de lämpligaste för att kunna få en relativt hög andel av samtliga projektdeltagare. Naturligtvis krävs ett stort engagemang och en tämligen hög prioritering av aktiviteter kring tillgänglighetsproblematiken med anknytning till smarta telefoner för att man ska engagera sig under två dagar. Att det slutligen blev 13 deltagare, som åkte iväg till Glimåkra (i de flesta fall med för skånska förhållanden tämligen lång resväg), måste tas som intäkt för hur viktiga de nya mångfunktionella telefonerna är för deltagarna.

Vid sidan av att två personer var förhindrade att delta p.g.a. att man arbetade fanns det minst två deltagare vars hälsotillstånd direkt eller indirekt omöjliggjorde att man var med i Glimåkra. Som vi framhållit i annat sammanhang fanns det några i gruppen, som hade andra funktionsnedsättningar än de som avsåg synen. Bl.a. beroende på hälsoskäl, och i vissa sammanhang sådana som kanske kombinerats med psykosociala omständigheter, har förutsättningarna för engagemang och möjligheter att delta i arrangemang sannolikt spelat en viktig roll.

De 13 deltagarna var relativt jämt fördelade på de fyra olika grupperna, där det dock var en fullständig representation av eftermiddagsgruppen i Malmö och bara två från kvällsgruppen härifrån. Nordvästra hade fyra och Kristianstad två (där de två yrkesarbetande inte kunde delta).

Vi hade räknat med att högst 15 personer skulle delta i Glimåkraarrangemanget. De flesta hade anmält sitt intresse under vårens olika sammankomster. I något fall räknade vi med deltagande,

66

men där det visade sig att man p.g.a. flera funktionsnedsättningar inte orkade att delta. Sålunda var deltagarantalet i stort sett såsom planerat.

Folkbildning och teknik som workshopI allt väsentligt följdes det preliminära programmet, som presenterats ovan. Emellertid var det självklart, att man i de olika grupperna hade skilda perspektiv och ingångar till sitt arbete med telefonerna och apparna. Detta har ju med önskvärd tydlighet också framgått av redogörelsen för hur de fyra grupperna fungerade. Låt oss i korthet redogöra för hur workshopen i Glimåkra fortlöpte. Därvid kan vi börja med att konstatera att under den avslutande summeringen uttryckte alla deltagarna sin tillfredsställelse med arrangemanget. Från projektledningens horisont kunde vi instämma i denna generella slutsats. Folkhögskolan hade på skilda sätt medverkat till att göra arrangemanget organisatoriskt friktionsfritt, men också trevligt och perspektivfullt. Till detta bidrog inte minst de bägge lärare, som under torsdagskvällen på ett utvecklat professionellt sätt sjöng och spelade så att samtliga deltagare drogs med i melodiernas harmonier, rytmer och lyrik.

Även om workshopen handlade om tämligen teknologiska ting, innebar det faktum att lokaliseringen till Glimåkra folkhögskola, gav den en inramning av folkbildningens ambitioner om vidgning av vyer i bred bemärkelse, också om man inte kan se. Något av denna ambition gav Magnus Johansson, biträdande rektor vid folkhögskolan, också uttryck för i samband med att han i introduktionen hälsade deltagarna välkomna.

Eftersom Glimåkra är den enda folkhögskolan i södra Sverige, som har särskilda kurser med inriktning mot synskadade personer, var det också naturligt att vi fick en presentation av hu dessa kurser är upplagda och genomförs. I det här sammanhanget var det särskilt intressant att få ta del av hur man arbetar vid de utbildningar, som gäller smart telefoni. Dessa kurser har ökats i antal det senaste året och fått karaktären av veckokurser, där man har möjlighet att trappa upp ambitionen i sitt lärande i relation till hur deltagarna är vana och kunniga i att hantera sin telefon. Flera av SRF Skånes medlemmar har deltagit i dessa utbildningar och så vitt vi känner till har man också från brukarhorisont varit tillfredsställda med kurserna, som på grund av utbildningens karaktär haft ett högst begränsat deltagarantal, där det givits stort utrymme för individuellt anpassade utbildningsinsatser.

Efter middagen (som man dessvärre alltför ofta benämner med det anglofierade ordet ”lunch”) satte deltagarna ventilerades vad som

67

rubricerats som SYSTOR-gruppernas erfarenheter med frågan om de kunde ge något mer än de enskildas mödosamma tillgänglighetsvandring. I princip innebar denna ledande fråga ingångar mot många skilda svar. Ett närmast självklart svar, som grupperna dock belyste på skilda intressanta sätt var hur betydelsefullt det kan vara att komplettera sina egna strävanden i att hantera ett så visuellt inriktat instrument, som en platt pekskärm faktiskt är, trots att man inte ser, genom att få möjlighet att kommunicera sina tillkortakommanden med andra i samma situation utan prestationsförväntningar.

Samtliga fyra grupper, som varit verksamma inom SYSTOR-projektet, var representerade på workshopen. Naturligtvis reflekterades också de olika nivåskillnaderna, som fanns mellan grupperna och deltagarna under de två dagarna på Glimåkra. Det betydde emellertid inte utan att vi inunder grupparbetena fick möjlighet att ha högst konstruktiva och i många avseenden givande diskussioner mellan de som var mera fullfjädrade och de som var lite mer noviser i användningen av smarta telefoner. Trots olika ingångar kunde deltagarna använda varandra som produktiva bollplank, särskilt under de delar av workshopen, som genomfördes i mindre grupper.

När vi gemensamt diskuterade frågan om informationsrevolutionen och blindheten och utvecklade tankar kring synskadades möjligheter att med smarttelefoni undvika marginalisering i en snabb föränderlig värld, stod det klart vilken strategisk roll den nya teknikern i praktiken spelat för flera av deltagarna. Gapet mellan i synnerhet gravt synskadade och personer med full syn är naturligtvis väldigt stort ifråga om allmän produktivitet i att hantera smarta telefoner som arbetsredskap. Genom att man trots allt kan nå så stora mängder informationsdata direkt med telefonernas hjälp, innebär dessa definitivt också möjligheter att kunna medverka till genomgripande förbättringar i generella inkluderingsprocesser. Under gruppdiskussionerna berördes frågor på, vad man skulle kunna kalla, skilda abstraktionsnivåer. Här adresserades både frågor sammanhängande med marginaliseringen av synskadade som grupp och svenskarna som språkgrupp, vilka berörs ifråga om de stora it-företagens prioriteringsordningar. Här betonade flera deltagare också vikten av att kunna utgå från en s.k. mainstreamingsmodell för hjälpmedelsanvändning, d.v.s. en sådan som föreligger för t.ex. Apples iOS-system, som bl.a. används i företagets iPhones. Många företrädare för den amerikanska blindrörelsen har därför blivit starka förespråkare för deras produkter. Man formulerar ofta den retoriska frågan: Varför ska vi inte främst använda oss av de företag som gör som vi alltid krävt,

68

nämligen att ha en inbyggd hjälpmedelsteknologi i olika apparaters grundutförande?

De bägge företagsjättarna Apple och Google tillhör inte bara världens ledande producenter av program för smarta telefoner, utan är några av världens största företag över huvudtaget. Det är de också i sin roll som pionjärer inom både teknologi och företagskultur. Bägge har engagerat sig inom utvecklingen av så skilda företeelser som från framtidens fordonsteknologi till utvecklingen av marknadsföring och försäljning. Därför blir också böcker om eller av deras ledare bestsellers långt utanför IT-nördarnas vidgande men ändå relativt trånga krets. Sålunda återkommer ofta resonemang från deras egna eller lånade pennor även inom en så pass perifer grupp, som vår workshop i Glimåkra. Biografier av och om Bill Gates, Steve Jobs, John Sculley eller Eric Schmidt kopplade till Microsoft, Apple och Google har trängt in i vår nutidskultur. De blir därmed också talböcker och hänvisas till i folkbildningssammanhang som vår workshop (vi har listat en del dem i litteraturförteckningen).

Rehabilitering, utbildning eller folkbildningTrots generella och strukturella frågor, som tangerar de strategiska föreställningarna hos de stora globala it-giganterna, var det de konkreta frågorna om hur man enkelt hanterar sin egen telefon med skilda appar, som dominerade diskussionen. Ålderstrukturen hos deltagarna återspeglar tämligen väl hur synskadorna i realiteten ter si i vårt land. Det är i första hand äldre människor, som drabbas av grav synnedsättning och sålunda var det rätt naturligt att antalet ålderspensionärer var i majoritet bland deltagarna. Med tanke på att många äldre avstår från att ta till sig de senaste innovationerna inom IKT-området, kan man med fog hävda att vår grupp i sig innefattade synskadade med ovanligt stark pionjäranda, eftersom majoriteten av dem var +65, men ändå besjälade av att trots sin grava (och i en del fall starkt progredigerande) synskada, var man beredda att ta sig an den utmaning, som definitivt mötet med en ny informations- och kommunikationsteknologi innebär. Om ålder kan vara ett hinder för inlärning av ny teknologi, är i allmänhet avsaknaden av synförmåga så enormt mycket större.

Insikten om vad de smarta telefonerna kan betyda för att minska de gigantiska funktionsnedsättningar, som förlust av syn innebär, är naturligtvis en förklaring till att flera av deltagarna trotsat den ibland så vanliga åldersavogheten mot ny teknologi. Naturligtvis ska vi inte heller utesluta att projektidén om att försöka använda något av den svenska

69

folkbildningstraditionens idé om gemensamt berikande i mindre grupper med ömsesidigheten förenad med självlärandet, faktiskt också fungerat i ett sådant här tämligen extremt pedagogiskt utmanande sammanhang.

Under de resonemang som fördes både i de olika arbetsgrupperna och i de gemensamma plenumsammankomsterna var det vissa återkommande teman. Flera av dem har vi tidigare berört vid redovisningen för lokalgruppernas verksamhet. En för projektet central fråga var förstås hur vi skulle kunna utveckla feedbackprocesserna. Där konstaterades att det instrument, som vi inledningsvis tog fram (se appendix 3), mycket väl skulle kunna fungera för datainsamling kring de individuella problemen, men att det också förutsatte att den basala kunskapen och vanan i handhavandet av telefonerna bara var så väl utvecklat för en mycket liten grupp, att det skulle vara rimligt att fortsätta på att fokusera kring feedbackspåret kring telefonerna och dess applikationer. Istället kom fokus i återkopplingsprocesserna att läggas vid det särskilda stöd man som synskadad behöver för introduktion och utbildning, när man blir användare av en smart telefon.

Flera av deltagarna lyfte fram att man vid Synenheterna i Region Skåne inte lämnade mer än ett par timmars introduktionsundervisning. Det rådde en allmän enstämmighet kring att denna omfattning var alldeles för liten och att antalet timmar och tillfällen för utbildning (eller stöd i introduktionsprocessen, som kanske är en mera adekvat benämning) borde ökas betydligt och vara ständigt återkommande. Ett annat problem, som man gärna ville föra fram till Synenheterna, var att flera av de bästa apparna, som skulle kunna vara utmärkta hjälpmedel för personer med grav synnedsättning, exempelvis skanner-programmet KNFB-reader, kostar tämligen mycket och att man lika gärna kunde få beviljat nedladdning av en sådan app (den nämnda kostar ca 1000 kr) som att få en särskild bärbar skanningsapparat. När den här texten slutredigeras (april 2016) ska Synenheterna ges kredit för att man tagit till sig den feedback som vi underhand vidarefört, både formellt och informellt, så att introduktionsstödet blivit mer omfattande, liksom att vi också numera kan få en app som KNFB-reader som hjälpmedel.

En för både deltagarna och för Glimåkra folkhögskola särskilt viktig fråga var möjligheterna att få stöd för att delta i olika utbildningar för att underlätta olika former av rehabilitering (eller som det tidigare hette anpassning) för att bättre klara av att leva med sin synnedsättning. Glimåkra folkhögskola har – som vi ju framhållit vid flera tidigare tillfällen – särskilt satsat på att utveckla olika kurser med en sådan inriktning, där man också varit tidigt ute med att ge särskilda kurser i hanteringen av

70

smarta telefoner. Glimåkra folkhögskola har därvid samlat på sig en hel del kompetens inom området som gäller folkbildning för personer med synskador. Därför har många i denna grupp i södra Sverige sökt sig till skolan. I en del fall har syncentralerna sått för den relativt låga kursavgiften och i andra inte. Region Skånes enheter verkar därvid ha haft en mer restriktiv hållning än vad fallet exempelvis varit i Kalmar län. Från den enskildes perspektiv är satsningen på att gå en kurs för att bli bättre på att hantera sin synnedsättning – oavsett om det gäller exempelvis smarta telefoner eller att orientera sig med blindkäppen – en ekonomisk satsning som man tar till då man inte upplever att man fått tillräcklig träning eller kunskap via syncentralerna. Men det kan också hänga samman med att man upplever att viss typ sådan här rehabiliteringsinsats också bör ha gruppinriktade processer, som kanske bäst förmedlas i folkbildningens förpackning.

Folkbildning är ett område som Sveriges riksdag sedan länge funnit angelägen att rätt generöst satsa på.

Empowerment och smarta telefonerEmpowerment är ett begrepp som under i varje fall det senaste decenniet etablerats i den svenska samhällsdebatten i allmänhet och kring funktionshinder i synnerhet. Begreppet har en positiv grundton och förknippas med demokrati och mänskliga rättigheter. Dock är det som begrepp oprecist och brett och kanske därför saknas en svensk allmän accepterad översättning samtidigt som det ofta används i samband med processer som globalisering eller europeisk integration.

Historiskt har empowerment till stor del sin grund i en social aktivistideologi, som framför allt växte sig stark genom afroamerikanska och feministiska rörelser växte fram i USA under 60-talets början samt i de idéer om hjälp till självhjälp bland vissa utsatta grupper. Empowerment kom också att införlivas i det professionella sociala arbetet med fokusering på marginaliserade gruppers väg från beroende till oberoende med avståndstagande från traditionella hierarkiska top-down-metoder, som ofta beskrivs som mästrande och passiviserande. Utifrån ett empowermentperspektiv förordas istället ett mera underifrån styrt och deltagarorienterat arbetssätt, där de människor som är föremål för insatserna tilldelas ett stort mått av inflytande och eget ansvar.

Sedan 1990-talet etablerades empowerment som något av en modeterm. Begreppet har kommit att användas en mängd skilda sammanhang och med delvis olika innebörder. Inom den pedagogiska

71

forskningen har det använts inom område som elevdemokrati. Inom företagsekonomi harbegreppet använts vid diskussioner om effektivitet och lönsamhet, som anses ökas om organisationshierarkier bryts ner och de som är närmst problem också får makt att åtgärda dem. Men det kan också gälla inom i relation till kunder, där man ibland talar om empowerment för att öka kundernas makt över beställningsprocessen genom att själv utföra sina beställningar och val (d.v.s. något som blivit enklare genom internetkommunikationen).

Empowermentperspektivet bryter mot en traditionell syn på makt. Här har makt ofta betraktats som ett nollsummespel, vilket enkelt uttryckt innebär att ökad makt för en person leder till minskad makt för en annan. Inom empowermentprocesser fokuseras maktbegreppet på ett motsatt sätt. Därmed kan en person Följaktligen få makt utan att det sker på bekostnad av en annan. Förenklat kan man säga att maktprocessen i därmed snarare utgår från ett konsensus- istället för ett konfliktperspektiv. Modeller inom empowerment brukar också fokusera på de enskilda individerna som subjekt. Man avvisar strategier där människor görs till föremål för storskaliga lösningar och förväntas handla i enlighet de råd som professionella experter förmedlar. Även om dessa är aldrig så välvilliga kan det leda till att människor mötas som objekt, då de erbjuds färdigkomponerade och generella lösningar, som inte tar hänsyn till att social problematik ofta är av individuell karaktär. I betraktande av att människan är subjekt ligger att varje individ ses kapabel och villig att påverka sin livssituation i den riktning som för henne själv är önskvärd.

Inom handikappforskningen har empowerment haft ett framskjutet perspektiv. Det har gett sig till känna inte minst inom informations- och kommunikationsteknologin och inom arbetet med tekniska hjälpmedel och inte minst kring funktionshinder och arbetsliv. Just kampen att bli subjekt i sitt eget liv har varit ett centralt tema, som också en av pionjärerna bland aktivisterna inom den svenska handikapprörelsen, Wilhelm Ekensteen, ofta lyft fram. Omsatt till modern rehabiliteringsmetodik är det därför naturligt att prioritera sådana färdigheter, som ökar möjligheterna för den enskilde att självständigt kunna kommunicera och bli delaktig i samhällslivet.

De moderna tillämpningarna inom informations- och kommunikationsteknologi har en inneboende möjlighet för frigörelse för den enskilde, men kan paradoxalt nog också genom många inbyggda hinder (oftast beroende på att den som ansvarar för tekniken inte tagit hänsyn till att också människor utan synförmåga också ska kunna ta del

72

av mediebudskapet) bli ytterligare sten på utanförskapets tunga börda. Även om inte resonemangen i grupperna eller i deras redovisning artikulerades i termer att smarta telefoner kunde bli medel för empowerment, uttrycktes ofta just tankarna på ökad självständighet och frihet genom telefonernas förenklade vägar till informationshantering, som något mycket centralt. Dessvärre har vi under hela projekttiden varit varse hur bristande initiativ på nationell nivå för att arbeta med stöd för personer med funktionsnedsättning i allmänhet och blinda i synnerhet varit så påtagligt. Möjligen kan man hävda att i flera avseenden – inte minst kring internets tillgänglighet – rör större enheter än små nationer. Men bristen på insatser för att eliminera hinder för människor med funktionsnedsättningar att hantera digitaliseringen, har ofta påtalats av EDF, European Disablity Forum och den europeiska synskaderörelsen. Senast skedde detta i ett Öppet brev till de ansvariga inom EU i mars 2016.

Emellertid är språkdimensionen också en viktig utgångspunkt, särskilt inom de smarta telefonernas teknologitillämpningar. Exempelvis är möjligheterna till diktering på svenska helt beroende av hur svenska språket programmeras i dikteringsmöjligheten som de enskilda operativsystemen för telefonerna erbjuder. Även det språk som olika appar presenteras i är idag en viktig kulturkomponent, som ingen myndighet har något egentligt uppdrag att bevaka – vare sig i allmänhet och långt mindre för personer grav synnedsättning. Till detta tema fanns det många återkoppningar i varierande sammanhang under vår workshop.

Hjälp till självhjälp gäller änEn central tanke inom svensk välfärdspolitik har sedan länge varit att stöd ska lämnas på ett sådant sätt att det stärker individen i att kunna klara sig själv. Därför formulerades explicit tanken på hjälp till självhjälp i flera lagar inom socialpolitiken redan kring mitten av förra seklet. Denna tanke var också bärande inom dåtida synrehabilitering. Författaren till den här rapporten bedömdes i början av 60-talet som 17-åring som allvarligt synskadad med stor risk för blindhet och genomgick 1961 en niomånaders anpassningskurs vid skolan för vuxna synskadade i Kristinehamn. Vi var sex stycken tonårspojkar, som började samtidigt tillsammans med ungefär lika många äldre (plus trettio). Anpassningskursen var ett helt läsår, alltså nio månader. Vid sidan av grundläggande träning i punktskrift, maskinskrift, käppteknik och andra

73

viktiga färdigheter för blinda, skulle vi också testas för vilka arbetsuppgifter vi skulle ägna oss åt för livet som synskadade. Här fick vi möjlighet att prova på de utbildningar, som man redan hade i Kristinehamn. Dessa var i allmänhet tvååriga och avsåg yrken som borstbindare, korgmakare, pianostämmare, revolversvarvare och en helt ny utbildning som hålkortsoperatör. Arbetsprövning var alltså en viktig del av kursen som hade fokus på just tanken hjälp till självhjälp. I mitt fall bedömdes det som att jag borde satsa på fortsatt teoretisk utbildning (en bedömning som jag delvis upplevde som något nedsättande, eftersom jag verkligen inte tyckte att jag själv hade tummen mitt i handen). I princip hade kanske arbetsvägledarna rätt. Det gick ju enligt ritningarna. Samhället slapp framtida arbetslöshets- eller lönebidragskostnader för mig och jag gjorde en stor del av mitt yrkesverksamma förhoppningsvis en rimlig insats som skattebetalande professor.

En naturlig fråga för mig har alltid varit var den här satsningen av samhället och mig själv värt resultatet? Eftersom jag själv i vissa stunder hellre skulle vilja ha upplevt mig som ett svenskt svar på något slags mellanting av Ray Charles, Stevie Wonder och varför inte Cornelis, är det frågan om arbetsprövningsredskapen inte tog med en sådan tänkbar karriärväg eller om den faktiskt gjorde det och uteslöt mig från en strålande sångkarriär på antingen adekvata eller felaktiga grunder. Frågan lär aldrig nöjaktigt kunna besvaras. Däremot har jag definitivt förstått att både de yrkes(re)habiliterande insatserna och sannolikt också den vanliga synrehabiliteringen hade helt andra kvalitetsdimensioner för mer än ett halvsekel sedan än vad fallet är idag, i varje fall om kvantitet också bidrar till kvalitet.

Vid workshopen var det många som gav liknande reflektioner från sina egna liv. Det har varit Synskadades riksförbund som gått i bräschen för att avskaffa de längre anpassningskurserna (som senare bytte namn till s.k. OT-kurser). En angelägen princip bakom denna utveckling var idén om att förmedla stödinsatserna i närheten av den enskilde – en princip som för övrigt också tillämpas inom det som kallas community-based rehabilitation och som en stor del av insatserna för personer med funktionshinder vilar på i de fattigare delar av världen. Samtidigt är det uppenbart att närhetsprincipen står i motsats till principen om att ha hög kompetens och kvalitet i det stöd (eller rehabilitering) som levereras. I sak skiljer sig inte diskussionen kring synrehabilitering sig från den som avser andra delar av hälso- och sjukvåren. Det är både viktigt med närhet och kvalitet och kompetens och att man därför måste sträva efter att kunna förena sådana delvis motsägelsefulla målsättningar. En metod

74

att kunna göra detta är att förena kompetens- och kvalitetsutveckling på nationell nivå med en kraftfull satsning på lokal (som för visso också kan vara regional) nivå. Dessvärre har den nationella nivån helt försvunnit på ett så kompetenskrävande område, som tekniska hjälpmedel och tillgänglighet till internet eller smarta telefoner utgör inte minst genom nedläggningen av Hjälpmedelsinstitutet, vilket vi ofta återkom till i både i de lokala grupperna och i den avslutande workshopen

Legimus en gång tillDen app, som vi först gemensamt tog oss an inom SYSTOR-projektet var Legimus. Eva Nilsson, som arbetar vid Myndigheten för Tillgängliga Medier och själv är gravt synskadad, besökte också vår avslutande workshop på Glimåkra folkhögskola. Det blev än en gång et tillfälle att ventilera de många skilda individuella erfarenheterna av användningen av den här för synskadade så viktiga appen. Under det knappa år som gått sedan vi senast träffade Eva, hade en hel del förbättringar av Legimus-appen ägt rum. Några av dem hade artikulerats av deltagarna vid förra sammankomsten i projektet. Men naturligtvis var det många olika källor som kraven på förbättringar och modifieringar av den tidigare app-versionen härstammade från.

Eftersom tidningsläsningen i appen hade öppnats och fått spridning på bred front var det naturligt att många inlägg kom att handla om denna. Sydsvenskan var, som framhållits, en av de första tidningarna, som levererade sin talande version via MTM:s arrangemang för taltidning, som förenklat utgår från att de som prenumererar på en dagstidning ska kunna få dagens tidning i form av syntetiskt tal via nätet antingen genom en lokal router och en därvid kopplad Daisyspelare eller via en WiFi-anslutning genom Legimus-appen. MTM har upphandlat både teknisk support från Polarprint, vilket gör det möjligt för den enskilde synskadade läsaren att ringa ett särskilt nummer för att få stöd i sitt handhavandeav den här tekniken.

Eva Nilsson svarade på många frågor, som kom upp under förmiddagen, då vi diskuterade framför allt Legimus-appen. Det framhölls av flera deltagare, att man upplevde appen så mycket enklare än hemsidan, inte minst i samband med sökningar i katalogen. Till en del, betonades det från vissa, hängde det samman med att dikteringsmöjligheterna gjort det lättare att snabbt kunna söka med hjälp av appen och att vägarna mellan olika former av presentationer förenklats i appen till skillnad från hemsidan. Eva Nilsson kunde också berätta att Legimus-appen fått många användare och blivit mycket populär. Dessvärre saknar man

75

möjlighet att leverera statistik på vilka typer av funktionshinder eller grader av synnedsättning, som de olika användarna av appen eller hemsidorna för Legimus har.

Workshop för framtidenDet var tämligen intensiva dagar som den avslutande uppsummeringen av SYSTOR-projektet pågick. Den här redogörelsen kan bara till en del göra rättvisa åt det mångfacetterade innehåll, som vi konfronterades med under de båda dagarna på Glimåkra folkhögskola. I programmet hade vi kanske spänt bågen för högt i vissa avseenden. Exempelvis berörde vi dikteringsmöjligheterna lite väl styvmoderligt, torts att det närmast är självklart att det innebär en betydande underlättnad för den enskilde att kunna använda diktering istället för inskrivning av texter på den smarta telefonens knapphändiga tangentborg (om ordvitsen tillåts). Diktering – liksom användning av Siri (den inbyggda personliga assistenten i iPhone-modellerna), kräver en viss träning och ibland också visst stöd för att man som brukare ska kunna använda röstkommandon tillfredsställande. Vi var delvis inne på området, men eftersom rätt få hade en mera omfattande erfarenhet av diktering och Siri-användning, blev diskussionerna inom detta område relativt begränsade.

Att röstkommandon tillhör framtiden, liksom för övrigt också dikteringen, innebär att vi ville föra med oss tanken på att skicka med idén om att få någon ansvarig inom stöd eller utbildning kring viktiga tekniker för synskadade att engagera sig för att utveckla kurser eller kompetensutveckling i andra former kring just diktering. Förvisso har många användare av smarta telefoner skaffat sig ett extra tangentbord för att snabbare kunna skriva både löpande text i exempelvis mejl eller meddelanden och kommandon. En utveckling av dikteringsförmågan är inte helt lätt och det behövs ofta stöd av en seende för att underlätta möjligheterna att korrigera i texterna. Just kontrollen av både enskilda textrader och för att inte tala om större löpande textmängder, tar mycket längre tid för en synskadad att göra, än för den som lätt återkopplar via synen.

Förvisso insåg alla de som var närvarande i Glimåkra de stora fördelarna med att använda en smart telefon. Emellertid bar de flesta också med sig insikten att även om denna som teknik kan vara ganska tillgänglig, är det ofta så att man även om denna är ganska så funktionshindrad, ifall man saknar synförmåga, om inte anat så ifråga om den tidsåtgång det tar att kommunicera med hjälp av synförmågan och gesterna på skärmen. Denna insikt är viktig att ta till sig, inte bara bland synskadade, utan

76

också bland de som ansvarar för stöd och rehabilitering åt gruppen. Satsningarna på att få möjlighet att bli duktiga användare av den digitaliserade tekniken måste ha ett högt prioriteringsvärde och måste ges nödvändiga resurser. Gruppen gravt synskadade i vårt land är förhållandevis ringa och det vore väl ynkligt av ett samhälle som vill ha Välfärd som prefix, om man inte klarade av att leverera sådan hjälp till blinda.

Dessvärre, konstaterades det, är det inte bara ny teknik som kommit på efterkälken, då det gäller att bereda vägen för gravt synskadade att kunna bli delaktiga i samhället. Även det biologiska hjälpmedlet ledarhund har statsmakterna avstått från att öka medelstilldelningen till, trots att köerna till nya ledarhundar ökat drastiskt. Frågan om är det är bristen på empatisk förmåga som minskat eller om det har blivit mycket lättare att vara blind idag. Som svar på den senare frågan rådde det nog relativt enighet om på seminariet, att det knappast blivit lättare men kanske inte heller självklart svårare. Men att blindfrågan marginaliserats är nog troligen ett faktum.

11. APPAR FÖR ALLA OCH SYNSKADADE

AppvärldenApparna, d.v.s. akronymen för applikationer, är något av det centrala för den smarta telefonin. Enklast och vanligast att beskriva dem är som en slags komprimerade hemsidor med interaktivitet som anpassas för smarta telefoner och s.k. paddor, ibland betecknade som läsplattor. Appar är i allmänhet skapade för att alla ska kunna ha glädje av dem, men som synskadad är man ofta förhindrad att använda dem om man inte har förstoring och/eller skärmläsningsprogram. Men många gånger stöter man på patrull att hantera de olika apparna, även om man har tillgång till dessa hjälpmedel.

77

Det är naturligtvis mycket svårt att göra en heltäckande och meningsfull listning av olika grupper av appar, som kan vara bra för synskadade att använda sig av. I princip täcker apparna de allra flesta av livets skilda områden och det är därför som det är så viktigt för oss att också kunna hantera dessa för att inte riskera att marginaliseras och utestängas från delaktighet i samhällslivets många varierande situationer. I takt med utvecklingen blir det allt flera av dessa som hanteras via appar i smarta telefoner.

Utöver det som är avsett för mer eller mindre alla människor som använder ett visst språk (vi utgår från svenska), finns det en rad appar, som skapas som särskilda hjälpmedel för oss som har mer eller mindre allvarliga synnedsättningar. Men det finns också appar som kan vara viktiga hjälpmedel för personer med andra funktionsnedsättningar, liksom det finns en rad appar, som på olika sätt är tänkta att kunna fungera som personliga övervakare av hälsotillstånd både för den enskilde och från sjukvårdsleverantörer, även om denna del ännu inte är så utvecklad i sin interaktivitet (Dagens medicin 16 nov 2015). Av särskilt intresse är de appar som kan användas som särskilda hjälpmedel likaväl som de som på skilda sätt kan minska våra funktionshinder på olika samhälleliga arenor.

Appar – liksom datorprogram – är alltid färskvaror. Uppdateringar sker kontinuerligt och dessutom förändras funktionen och användbarheten av en enskild app i relation dels till olika uppdateringar för operativsystemet, dels till andra appar som den relateras till. Dessutom sker det en ständig tillväxt av nya appar, som gör att andra blir föråldrade och mindre användbara. Detta leder i sin tur till att många appar också försvinner från det totala app-utbudet.En viktig dimension kring appar är priset. Flera grundläggande appar levereras gratis med operativsystemet. Det gäller för Apples vidkommande bl.a. bilder, app-store, påminnelser, musik, kamera, kalender, anteckningar, klocka, inställningar, väder, kartor, mail, safari, telefon och meddelanden. För de flesta av dessa framgår det av namnet vad de avser. För några behövs det kanske vissa förklaringar. Sålunda är app-store en app där man helt enkelt laddar ner tillgängliga appar för iPhone. För Androidtelefonerna använder man en app som kallas Play Butik som dock också inkluderar nedladdningar av andra medier som musik och filmer. Inställningar är, som namnet antyder, en app som gör det möjligt att både göra inställningar i sin telefon och i de appar den laddas med. Safari är namnet på Apples webläsare och motsvaras i Android av Chrome och i Microsofts produkter av Explorer. Mångas av de basappar, som följer med operativsystemet, i telefonerna är

78

grundläggande för att man skall kunna utnyttja också andra appar tillfredsställande.

Vid sidan av de appar som följer med telefonerna, finns det en rad andra som också är helt gratis. Det kan vara olika samhällsaktörer eller företag, som vill tillhandahålla sina tjänster eller varor via de smarta telefonerna. I vårt land har exempelvis både Sveriges Radio och Sveriges Television ett rikt utbud av både aktuella och äldre program att erbjuda via sina appar. Flera av de globala succéerna som YouTube finns också gratis som appar. Det gäller även för sociala medier som Facebook, Linkedin och Twitter. Listan för gratisappar kan göras mycket lång och varierande. Flygbolag, tidningar, spelföretag, banker, affärskedjor eller nöjesarrangörer är exempel på stora bolag som i allmänhet tillhandahåller gratisappar. Små föreningar och enskilda aktörer blir också vanligare inom den s.k. app-världen. Kvalitéten kan vara mycket varierande.

Apparnas mångfaldAtt försöka göra en indelning av appar i skiftande, heltäckande kategorier är, som vi framhållit, inte enkelt. Under våren 2016 beräknas det finnas ungefär en och en halv million olika appar i vardera Apple- och Androidtelefonerna. För att i någon mån ta hänsyn till också de speciella behov som synskadade har, är kanske den indelning som Shelly Brisbin (2015) använder sig av att föredra. I stort sett utgår vi från denna i den följande schematiska presentationen av olika appar. Naturligtvis gör vi inga som helst anspråk på att presentera mer än bara några exempel under de olika kategorierna. Eftersom utvecklingen sker explosionsartat och apparna är - som vi framhållit - färskvaror, kan vi inte utesluta att en del av våra exempel inte längre är giltiga. Vi har valt att göra indelningar av kategorier med en bokstavsbeteckning. Under vissa av dem har vi också gjort några delkategorier, som i så fall numrerats.

Bristen på grundläggande introduktioner till app-världen med synskadade som målgrupp är uppenbar, i synnerhet om det gäller Sverige. Därför har vi medvetet ägnat ett förhållandevis stort utrymme åt att försöka presentera en sådan. Vi vill betona att den i bästa fall kan tjäna som en utgångspunkt för framtida enskilda och gruppbaserade försök till förkovran inom app-världen. Självklart skulle vi behöva ha lagt ner ännu mer tid, än vad som varit möjligt. Därför kan en del förbistringar ha uppstått, t.ex. på grund av att vi inte har haft möjlighet att i detalj kontrollera apparnas olika uppdateringaer eller överensstämmelser mellan hur de presenteras i AppStore i relation till i vår text.

79

Vi går därmed direkt på en genomgång med basering i våra egna erfarenheter inom ramen för SYSTOR- gruppernas verksamhet med appar.

A. Navigering och resandeGenom GPS-tekniken – inte minst med den svenske uppfinnaren Håkan Lantzs utveckling - har internet blivit möjlig att använda för enskild navigering. Under senare år har olika tillämpningar blivit värdefulla hjälpmedel för gravt synskadade i orienteringen i skilda sammanhang, som har med resor och förflyttning att göra. Det är svårt att särskilja aktiviteter som kartläsning, navigering eller adressökning från varandra, eftersom de olika funktionerna ofta hanteras inom ramen för samma aktivitet.

1. Guidning och navigering

Det finns en rad olika appar inom området. För fullt seende är det möjligt att få hjälp med t.ex. vägbeskrivning i många olika versioner. Det kan gälla allt från särskilda adresser i och utanför landet till listning av var man hittar olika företag och verksamheter. För synskadade kan vi t.ex. nämna apparna Ariadne GPS, AroundMe eller BlindSquare. Några egentliga utvärderingar av de olika apparna, i synnerhet inte hur de fungerar i Sverige, finns inte. Däremot används de i varierande grad av vana blinda ägare av smarta telefoner.

2. Kartor

Den mest kända kartappen är troligen Google maps som kan användas också för navigering. För gravt synskadade kan av naturliga skäl överblickar på kartor vara förhållandevis svåra att få att fungera tillfredsställande. Därför är man i allmänhet hänvisade till de olika navigerings- och orienterings-apparna, som kan beskriva läge och avstånd på ett sådant sätt att man som blind också får ta del av vissa rumsliga överblickar.

3. Offentliga transporter/resor

I allt större omfattning blir smarta telefoner medel för att underlätta det kollektiva resandet. I många kommuner och regioner har man möjlighet

80

att köpa biljetter per telefon, vilket naturligtvis blir ännu viktigare när man inte längre som passagerare kan köpa biljetterna direkt via en station, på tåget eller bussen man ska åka med. För gravt synskadade är i allmänhet biljettautomater också omöjliga att använda. Sålunda kan därför de olika reseföretagens appar användas för att både planera och köpa biljetter till resor i allt från lokaltrafik till globala transporter. Exempel på appar som kan vara bra att använda sig av för tåg och buss är t.ex. Skånetrafiken eller Tågtavlan liksom Tågprator eller SJ:s app, som dock till en del kritiserats för sin bristande funktionalitet för synskadade. För flyg kan man med fördel använda sig av de olika flygbolagens appar, t.ex. SAS, Norwegian eller KLM, som dock kan vara svårmanövrerade för gravt synskadade. Flygplatsföretagens appar som Svedavia (som driver de flesta stora svenska flygplatser som Arlanda eller Sturup) eller CPH (Köpenhamns flygplats Kastrup, som är Nordens i särklass största) är viktiga appar för att få information om flygplanens avgångstider och gater för oss som är synskadade och inte kan använda oss av monitorer. Vid några större internationella flygplatser som San Fransiscos internationella, har man haft ett tillgänglighetsarbete för att utveckla bättre stöd för gravt synskadade i sin app och antagligen lär långt fler följa i framtiden.

En viktig funktion hos appar för oss med grava synnedsättningar är sålunda att få information om avgångstider och vilken plattform, gate, station eller kaj man eventuellt ska åka från. Eftersom sådan information i stort sett saknas för gravt synskadade har en del appar blivit de enda möjliga informationskällorna att få sådana kunskaper från. Dessa appar är också viktiga för alla och det gäller även för de många olika appar som finns för bokning av logi, speciella lokala resor (t.ex. taxi och guidade turer) eller annan viktig service under resor. Apparna har blivit ett av de vanligaste sätten att använda sig av för alla i sin reseplanering. Därför är handledning och övning inom denna typ av app-användning naturligtvis en viktig detalj för enskilda synskadade att få stöd för i sina strävanden att nå öka grad av självständighet.

B. ProduktivitetInom området, som brukar benämnas produktivitet i AppStore, hittar man en lång rad av skilda appar för olika yrkesområden och professioner. Här finns appar för tidsstudier och mätningar av många slag. Olika appar som enskilda företag använder sig av för att öka möjligheterna för de anställda att fungera väl i sina arbeten.

81

En del av dessa appar för synskadade kan man också föra hit. Det gäller kanske alla de som är till för att användas vid punktskrift och möjligheterna att därvid koppla till olika tillbehör och sådana appar som olika företag använder. Om dessa har vi inte någon generell kännedom. Exempel på appar kan vara körjournaler (som dock knappast synskadade använder sig av) men också olika kalendrar och appar för tidsplanering. Flera av de appar som finns under rubriken ”produktivitet” återkommer i eller tangerar andra kategorier i den här förteckningen.

C. Data och filhanterareInom området är det naturligtvis viktigt att försöka kombinera sin egen smarta telefon med hur man använder elektroniska data i andra sammanhang. I allmänhet rör det främst hur man hanterar och sorterar sina olika samlade data. Utvecklingen inom detta fält går svindlande snabbt, eftersom vi rör oss från det individuella lagrandet av data i enskilda datorer och servrar till det s.k. molnet, d.v.s. de stora dataföretagens kedjor av servrar. I iPhones värld kallas Molnet för iCloud och det är genom denna molntjänst, som man sparar allt viktigt i sin iPhone.

Särskilt angeläget är det naturligtvis att hålla isär filer av olika format. Samtidigt är det också viktigt att se till att inte överbelasta telefonens minne. Om man vill kan man exempelvis mot betalning utvidga lagringsmöjligheterna i iCloud för att spara filer som är omfattande. Den kanske vanligast appen som används för att ta emot och sortera olika filer är Dropbox. Den fungerar ofta väl för att hantera filer, t.ex. olika dokument och bilder, både på sin smarta telefon och på sin persondator.

D. SkanningAtt med telefonens hjälp skanna in olika uppgifter som är nödvändiga för att lämna eller ta emot information för olika ändamål har blivit en viktigt för alla. Det gäller kanske i synnerhet för synskadade, som annars är förhindrade att läsa det som skannas. Exempelvis kan man använda skanning av OCR-beteckningen för att genom gireringar betala sina räkningar. Om detta skall fungera beror emellertid på om man har en bank, vars app klarar av sådana arrangemang. Flera av de stora svenska bankernas appar lär vara konstruerade för skanningsfunktionen. Vi har dock bara i det här sammanhanget testat SEB-appen, som gick att hantera utan att använda synen för skanning, men där det dock krävs en viss träning ifall man ska göra det relativt friktionsfritt.

82

QR-koder, är något som gravt synskadade knappast lägger märke till och de kan enklast kanske beskrivas som ett unikt mönster – nästan som ett fingeravtryck och många gånger i ungefär samma storlek – som gör att man genom att skanna denna kod, direkt på nätet kan komma i kontakt med det budskap, som ägaren av den unika koden vill sända. Det kan t.ex. vara en restaurang, som annonserar i en tidning och där man genom att skanna QR-koden kan läsa mer om krogen som t.ex. dess menyer eller läge (som man dessutom kan nå genom navigeringsappar). För att kunna skanna QR-koder måste man ha en särskild app. En sådan är Quick Scan - QR Code Reader som är vanlig för iPhone.

För gravt synskadade, som saknar läsförmåga, är skanning av skrivna dokument mycket viktigt. Det innebär att man därmed kan få möjlighet att ta del av texter, som man inte ser. Eftersom den app, som vanligen pekats ut som den bästa, d.v.s. KNFB-reader, kostar ca 1000 SEK, har Synenheterna i Skåne under våren 2016 beslutat att bevilja appen som ett särskilt synhjälpmedel. Med dess hjälp kan man bl.a. läsa priser, storlekar eller bäst-före-datum, när man handlar, menyer när man är på restaurang eller många andra angelägna texter, som man konfronteras med i det vanliga livet. Det är kanske den egna fantasin och den tid man har till sitt förfogande som bestämmer gränserna för hur man kan använda den för att minska sina funktionshinder i konkreta situationer.

E. Tid- och göromålshanterareSom standard följer alltid med en app för klocka och kalender i de olika smarta telefonerna. Dessa har utvecklats kraftfullt under senare år och fungerar även hyfsat ihop med Siri. Med klockan följer olika funktioner såsom timer, väckareklocka eller tidtagare. I kalendern finns möjligheter att skifta mellan olika vyer, vilket gör att man kan anpassa hanteringen efter sina egna behov. Genom synkroniseringen med t.ex. kontakterna i telefonen kan man också få med födelsedagar på släktingar och vänner, som man vill uppmärksamma.

Vid sidan av de appar för klocka och kalender, som följer med i telefonerna, finns det många andra, som man kan ladda ner. För några år sedan fanns t.ex. inte veckonummer eller de svenska helgdagarna med i iOS-versionen av kalendern. Därför valde många att skaffa sig en annan app för att ha tillgång till dessa bägge funktioner. För att underlätta synkroniseringen av tidsplaneringen inom en familj eller en grupp, fungerar det utmärkt att man har tillgång till gemensamma kalendrar inom ramen för den basversion, som följer med telefonen. Det

83

finns en uppsjö av olika appar för tids- och göromålsplanering. Huruvida dessa är tillgängliga för synskadade varierar säkert en hel del.

F. Skrivande och anteckningarHär kan t.ex. olika appar för anteckningar, ordbehandling eller kalkyleringar nämnas. Numera finns både Word (Microsofts ordbehandlingsproram) och Pages (som fritt följer med iOS-apparater som iPhones) gratis att hämta som appar. Särskilt viktigt för oss synskadade är förstås också det faktum att man i det inbyggda tangentbord för inskrivning har en knapp, där man kan aktivera diktering istället för att försöka skriva in på det lilla tangentbordet (även om många synskadade skaffar sig ett externt sådant för att slippa just de svårigheter som det innebär att hantera de små tangenterna på den plana skärmen).

Diktering är en särskilt viktig funktion för gravt synskadade att kunna använda sig av. Vid sidan av den inbyggda dikteringsfunktionen kan man också använda sig av andra dikteringsverktyg, varav Dragon Dictate är ett gammalt välkänt varumärke och som också har en app, som man kan ladda ner för att använda i smarta telefoner.

G. NyttoapparBland de appar som Shelly Brisbine nämner som exempel i denna kategori, finns Password Manager och Secure Wallet, som kan hjälpa till att hålla reda på lösenord och olika elektroniska kuponger eller biljetter. Beroende på vilka prioriteringar den enskilde gör i livet kan naturligtvis frågan om vilka appar som är nyttiga relateras till den enskildes preferenser. En trend idag är närmast att det skapats en hel del olika appar för skilda intresseområden från vinkännare till sportdykare. Appar som avser olika mätfunktioner som kompass, termometrar eller vattenpass kan alla insorteras under flera olika kategorier. Nyttoappar är definitivt en sådan. Detsamma gäller förstås för kalkylatorer och andra matematiska hjälpmedel. En basversion för räkning ingår i de flesta telefoners grundfunktioner.

H. NyhetsapparDenna kategori skulle kunna delas in efter de huvudmedier, som apparna baserar sig på. I så fall skulle vi kunna utgå från följande:

1. Dagstidningar

84

Det finns möjligheter att läsa olika tidningar direkt via deras egna appar även om man är gravt synskadad. Det kan dock innebära betydligt större svårigheter än att använda sig av Legimus-appen, som är anpassad för dagstidningsläsning av de tidningar, som man prenumererar på. I Skåne kan det gälla t.ex. Sydsvenskan. Den här tidningen har också en app liksom exempelvis, BT (för de som är intresserad av danska förhållanden) eller Guardian (om man är intresserad av att läsa en relativt bra engelsk tidning).

2. TV-appar

Även gravt synskadade kan efter viss träning använda sig av TV-apparna, där dock syntolkningen ännu så länge inte är lika utbyggd som på de vanliga TV-programmen. Sveriges Television har flera olika appar, både för merparten av program och särskilda för t.ex. sport och nyheter. En del syntolkade program sänds endast via appen. TV4 har också sin app och om man vill ha något av de stora internationella TV-bolagen, har många av dem självklart också appar. Flera av de mindre svenska tv-bolagen som kanal 5, kanal 9 och kanal 11 har gått samman i en app som heter Dplay, men den tycks inte fungera bra med voice over.

3. Radio

För många radioprogram och websändningar av ljudbaserade program finns det särskilda appar för att underlätta s.k. podhantering, d.v.s. möjligheter att lyssna på programmen när man vill. En sådan app är podcaster, som gratis följer med iPhones. Här kan man också ladda ner Skånes taltidning och SRF-radions websända program. Genom podcaster kan man prenumerera på de allra flesta websända radioprogram från enskildas olika podförsök till de stora radioföretagens såsom Sveriges Radio eller BBC. Här kan man sålunda med fördel följa alla sina favoritprogram oberoende av när de sänds.

För synskadade är det i allmänhet oerhört mycket enklare att använda appen än websidan för de olika radioföretagen. Sveriges Radios app, SR-play, är tämligen enkel också för helt blinda att använda och lyssna till program på oavsett deras sändningstid. För oss som är skandinaviskt inriktade, som ofta skåningar har en tendens att vara, kan man med fördel använda sig också av Danmarks radios app eller Norsk Rikskringkastnings (NRK:s) app. Man når hela världens utbud, både vad gäller nyheter och specialintressen. BBC har en mängd globala nyhetsprogram att erbjuda och för övrigt har Shelly Brisbin ett eget podprogram om bl.a. tillgänglighet och VoiceOver-användning.

85

I. Bokappar SR-Play tillhandahåller också böcker genom programmet radioföljetongen, som många synskadade har glädje av att lyssna på och man kan lyssna på de olika avsnitten när man vill. Önskar man lyssna på dramatik, finns ett särskilt radioteaterbibliotek just i SR-play. Men den viktigaste bokappen för oss synskadade är naturligtvis Legimus, som drivs av MTM, Myndigheten för tillgängliga medier. Här finns i stort sett alla de talböcker, som producerats av det tidigare Tal- och punktskriftsbiblioteket (som numera MTM ansvarar för) liksom tusentals nya titlar årligen. Genom Legimus-appen kan alla synskadade ladda ner eller streama böcker från hela det nästan 100 000 stora utbudet av talböcker.

Många läsare tycker att det dröjer onödigt lång tid innan bestsäljare blir tillgängliga i talboksform. Därför väljer man istället att betala för att använda sig av Storytel, vars böcker man kan ladda ner eller lyssna streamande mot en månatlig kostnad om ca 150 kr. Man kan både använda företagets tjänster genom app eller hemsida. Att man gör detta beror också på att man upplever att inläsarna, som i allmänhet är kända skådespelare, har högre kvalitet och njutbarhet i sin läsning än vad fallet är med MTM:s utbud. Emellertid är Storytels titlar rätt så begränsade och för det mesta endast sådana som har hög allmän efterfrågan. Under senare tid har det kommit upp fler aktörer på den svenska marknaden och för dem som vill komma åt ett större utbud finns möjlighet att välja mellan en rad olika appar för ljudboksdistribution på engelska eller andra världsspråk.

För iPhone och andra iOS-apparater finns en särskild app som kallas iBooks. Denna kan man använda sig av för att läsa olika böcker som man själv väljer att lägga dit. Det kan vara böcker som publicerats elektroniskt, men också sådana som man exempelvis köpt via iTunes, den särskilda marknadsplatsen för medier, som Apple tillhandahåller. Man kan också låna e-böcker från offentliga bibliotek och använda sig av Voice Over.

J. Kommunikation Inledningsvis bör vi här först notera, att genom den inbyggda telefon-appen har man möjligheter att ringa gratis videosamtal med andra som också har en iPhone genom tjänsten FaceTime. Som gravt synskadad kan du enkelt göra detta utan att se den du talar med, även om denne

86

ser dig. Man kan också använda sig av tjänster som Skype eller Viber, vilka också är kostnadsfria världen över, där man dock inte behöver ha en iPhone men där proceduren är något mer besvärlig.

Att ha sin mail på sin smarta telefon underlättar naturligtvis mycket. Detta gäller även för meddelanden som skickas som sms. Notera att både mail och sms med fördel kan dikteras. Både mail- och meddelande-appen ligger gratis med i telefonerna. Gränserna för olika kommunikationsverktyg håller hela tiden på att utvidgas.

K. Sociala medier och nätverkMan talar ofta om de nätverk, som riktar sig till vänner eller kollegor, som sociala medier på nätet. Det kan t.ex. gälla Twitter eller Facebook, men också mera speciella som exempelvis LinkedIn, som försöker samla professionellt yrkesverksamma personer, som kan koppla ihop sig med varandra. Dessa och andra nätverk på Internet finns ofta också såsom appar.

Sedan något år har det dessutom blivit vanligare med appar, som särskilt riktar sig mot vissa målgrupper. Detta betyder att gränsdragningen mellan vad som är en målgrupp för marknadsföring och vad som är en medlemsgrupp för kommunikation mellan personer med samma intressen är svår dra. Makten över olika sociala medier diskuteras sällan och få är medvetna om att företag som Google eller Facebook primärt drivs av att generera vinster till sina ägare och frågan är om den ideella sektorn blir en del av eller ett alternativ till de kommersiella baserna för nätverkande via internet, vare sig det sker genom smarta telefoner eller persondatorer.

L. UtbildningDet finns en rad olika appar för utbildning inom skilda områden både inom grundläggande utbildning och mera avancerade kurser. Därutöver finns också en lång rad insatser som riktar sig till personer med skilda funktionsnedsättningar som autism, dövhet eller intellektuella funktionshinder.

I de vanliga ämnena som matematik eller språk är utbudet relativt stort, inte minst i den senare kategorin, där gränsen mellan läromedel och översättningsappar, inte är så lätt att dra. För gravt synskadade fungerar kanske de appar som medger enkel diktering bäst. Tyvärr är de ofta inte helt enkla att hantera med skärmläsningsprogram, eftersom ljudet från dessa lätt blir en del av vad appen upplever som indikering. Så är

87

exempelvis fallet med Say Hi, en av de populära apparna för översättning från och till dryga hundratalet språk.

M. SpelUtbudet av olika sorters spel är stort. Ibland brukar man dela in dem i kategorier som actionspel, kort- och brädspel, fantasispel eller ord och kunskapsspel. Bakom dessa döljer sig ofta sådana som knyter an till gamla etablerade spel som schack eller Alfapet för att inte tala Yatzy eller TP. Uppfinningsrikedomen är stor och utvecklingen går i en rasande takt. Dessvärre är många av apparna föga tillgängliga för gravt synskadade. En avart av spel är det som tidigare kallades dobbleri, d.v.s. spel om pengars värde. Bland börsens snabbast växande bolag under 2015 låg denna typ av företag i topp. Flera av dem har satsat på appar för att locka till sig spelare som hoppas bli rika. Svenska Spel har också en app, som till skillnad från de privata bolagen ändock gör ett visst försök till att ta socialt ansvar. Däremot är appen inte särskilt lätthanterad för gravt synskadade.

En av gruppledarna i SYSTOR- projektet framhåller två olika appar, som har funkat bra för henne. Det är för det första Dice World som hon menar är ett perfekt tärningspel där det finns 6 olika spel att välja mellan. Spelen är lätta att lära sig och fungerar perfekt med voice over. Spelet är på engelska men siffrorna läses upp på svenska. Du spelar mot folk från hela världen och kan även chatta med din motståndare. Den andra appen är Quizkampen, som vår medarbetare menar fungerar väldigt bra och där man även kan chatta mot spelaren på andra sidan om man har lust. Hon gör också bedömningen att appen blivit mycket bättre i relation till VoiceOver.

N. Film och dramaMånga dramatiseringar finns tillgängliga på de olika TV-kanalernas appar varav SVT-play är en given favorit i Sverige. Man kan naturligtvis ladda ner eller se filmer strömmande från en rad olika försäljningstjänster (inte minst iTunes). Dessvärre är syntolkningen tämligen ovanlig. Generellt gäller att den är i färd med att byggas ut både för TV och film. För de som går på biografer finns det numera flera olika appar för syntolkning, som Svenska filminstitutet harr varit med om att finansiera utveckingen av. De fungerar dock endast, när man besöker biografer. I första hand är det svenska filmer som fungerar med dessa appar.

88

En av de mest frekventerade apparna är YouTube, där filmklipp med ljud visas och som i princip vem som helst kan lägga upp. YouTube används även ofta för att lyssna på musik. Genom att söka på vissa melodier får man möjlighet att ibland få se en musikvideo med artister som spelar och/eller sjunger den efterfrågade låten. I ökande grad använder man också YouTube i undervisningssammanhang. Några generella möjligheter att syntolka bilder eller filmer finns än så länge inte som man kan använda sig av. För de som gillar dramatiseringar kan man erinra om Radioteaterbiblioteket, som vi nämnt ovan, och inte heller glömma, att det ofta är stora romaner, som är grunden för många av de stora filmerna (och andra dramatiseringar).

O. LivsstilInom denna kategori finns en mängd olika appar, som användarna kan ha glädja av för att utveckla sin livsstil genom olika intressen eller fritidsaktiviteter. Vi kan exempelvis lista några sådana och nämna någon vanlig app inom respektive område.

1. Mat

Det finns väldigt många olika ingångar till mat om man vill gå app-vägen. Det kan gälla allt från inköp och priser i de vanligaste matkedjorna till avancerade jämförelser mellan olika guldkrogar. Om man har barn i skolåldern kan man använda sig av appen Veckans mat, en app som har sammarbete med Sveriges skolor. Där kan man få veta vad barnen äter i veckan och därför undvika att man ger dem samma mat hemma.

Det finns massor med olika appar med ingångar till olika receptuppslag. En av de populärare är appen Kokaihop. Här kan man få tillgång till en mängd olika recept, som avser både vardagsmat och festmåltider. Även när det gäller olika dieter som LCHF eller GI, finns det möjligheter att hämta uppslag och idéer genom appen. Antalet recept är väldigt stort och växande i takt med att användarna delar med sig av sina kreationer. Man kan också skapa sin inköpslista i appen.

Beroende på hur man vill utforma sin matkonsumtion i relation till vad man kanske kallar sin livsstil kan man naturligtvis också hitta appar som hjälpmedel att hantera problem kring eller religiösa preferenser. Tillväxten av appar är också stor inom området som gränsar till, jakt, fiske eller svampplockning. I detta sammanhang kan i varje fall de som ser försöka kombinera människans biologiskt programmerade sätt att få i sig mat med de som tillhandahålls via app-designers.

89

2. Hälsa och träning

Maten har naturligtvis många följdverkningar ur hälsosynpunkt. I app-världen kan man också få hjälp med att hålla koll på sin vikt. Beroende på vilken föreställning man har om vägar till ett lyckligare liv kan man få vägledning genom appar. För de som vill minska sitt kaloriintag kan det vara viktigt att ha tillgång till en kaloritabell. En av de vanligaste gratis-apparna för kaloriräkning är MyFitnessPal. Här kan man räkna ut vad man äter per dag i fråga om kalorier. Ett stort antal (milliontals) födoämnen är förtecknade, men det krävs att man ställer in olika mängder (exempelvis vikt och volym) eller enheter (som skivor) av det man äter. Just inställningarna kan vara rätt besvärliga i tidshänseende om man använder sig av bara VoiceOver. Det finns därför många andra appar inom området som man kan ge sig i kast med.

I appen MyFitnessPal kan man också mäta hur mycket man rör sig per dag. Här finns en inbyggd stegmätare som man kan nyttja för att i viss mån kalkylera kaloriförbrukningen. Emellertid finns det också en hel del appar som är specialdesignars för olika typer av motion och idrott. Exempelvis är det mycket populärt med löpappar, som indikerar hur lång och snabbt man springer i fri terräng. I anslutning till dessa, liksom för många andra träningsappar kan man också få information om den beräknade kaloriåtgången.

Numera finns det en stark utveckling mot olika försök att använda smart telefoni för hälsoövervakning. Detta förekommer både inom ramen för kommersiella, ideella och offentliga satsningar. Region Skåne har drivit en del projekt på temat som ofta kallas e-hälsa, där smarta telefoner för det mesta är inkluderade i verksamheten. Den här typen av användning av hälsoinriktade insatser har vi troligen bara sett början i en accelererande utveckling med användning av smarta telefoner.

P. FotograferingFör synskadade har kanske inte fotografering varit drömhobbyn. Men åtskilliga personer med relativt svår synnedsättning har ändock valt att försöka dokumentera och skildra en del av sina privata (och även allmänhetens) upplevelser fotografiskt. Eftersom kamera följer med i stort sett alla smarta telefoner, är det naturligtvis egendomligt om inte också helt blinda personer vill använda sig av denna möjlighet. Det går – om inte utmärkt så i alla fall för det mesta – tillräckligt bra för att det ska bli en för seende fullt användbar bild, de flesta gånger, när man fotograferar i blindo med en mobiltelefon. Ju oftare man gör det, ju mer feedback på

90

bilderna av kameravana personer, desto bättre blir resultatet också om fotografen inte ser vare sig fotobjekt eller resultat. Fotograferingen för gravt synskadade är kanske i första hand en möjlighet att dela med sig av egna upplevelser, men det blir även en väg mot ökad delaktighet.

För sortering och hantering av bilder är man som grav synskadad i allt väsentligt ännu så länge beroende av hjälp för att hantera egna bilder. Kameran i telefonen kan också användas för att få hjälp på distans, vilket exempelvis appen Be my Eyes använder sig av, då man genom denna som hjälpbehövande av syntolkning förväntas kunna bli hopkopplad med personer, som frivilligt lämnat ut sitt telefonnummer för att ställa upp för att hjälpa en synskadad att tolka ett viktigt synintryck (som vi återkommer till något mer nedan). Detta kan vara allt från ett nummer på en gata eller en lista på en porttelefon, ja egentligen vad som helst, som kan fångas på bild med telefonkameran. Hittills har väl knappast appen nått någon större spridning och den har också utsatts för kritik, eftersom den likt alla andra öppna kommunikationsmedel kan användas otillbörligt.

Q. EkonomiFör synskadade har ofta hanteringen av bankärenden via nätet stött på stora svårigheter. Så är det säkert fortfarande, men de flesta bankappar har avsevärt underlättat användningen av Internet för ekonomihantering. Den viktigaste orsaken är kanske inte kunnigheten om tillgänglighetsfrågor hos bankernas appdesigners, utan det faktum att appen Mobilt bank-id utvecklat en tämligen enkel lösning, som gör det lätt att identifiera sig med app även om man inte ser i relation till både appar och hemsidor med skärpt ID-kontroll.

Några banker vars appar kan nämnas och där en del av våra deltagare skaffat sig viss färdighet är både Nordea och SEB. Dessutom finns det skäl att nämna Avanza-appen, där man även om man är gravt synskadad kan klara av att hänga med rätt enkelt i börshandeln och själv både få tillgång till löpande ekonominheter och kunna göra egna avslut i realtid. Generellt kan naturligtvis riskerna för den enskilde bli rätt stora vid feltryck, ifall man vill agera snabbt utan att se. Därför finns det kanske skäl att framhålla att man kan göra klokt i att försöka få extra stöd i träningen att hantera just de appar, där man riskerar att förlora relativt stora belopp bara genom feltryck.

Betalningen av mindre belopp har också blivit all vanligare genom Swish-appen. Med denna gör man enkla överföringar via mobilnumret mellan privatpersoner liksom betalningar till vissa företag. Tjänsten baserar sig

91

på en anslutning till ett bankkonto och att man använder mobilt bank id som legitimation.

Allt som är marknadsrelaterat har ett pris, varför alla transaktioner som genomförs med hjälp av appar kan sägas vara av ekonomisk karaktär. Det gäller självklart alla de appar som inte är gratis men framför allt de som fungerar för köp och försäljning. Varje större företag har, som vi kanske tidigare påpekat, i allmänhet egna appar. Sålunda kan man därför använda sig av dessa för attantingen få information om priser och utbud eller också handla. (med senare leverans, d.v.s. den moderna postordern.) Även marknadstjänster för enskilda, t.ex. Blocket finns som app, och lär fungera relativt väl med VoiceOver.

R. TillgänglighetsverktygRiksbanken har varit med om att ta fram en särskild app som också varit tänkt att underlätta för personer med grav synnedsättning att skilja olika sedlar åt. Dess namn är Kolla pengarna. Tanken bakom är att den på ett enkelt sätt ska ge användaren full koll på Sveriges nya sedlar och mynt som introduceras med start 2015. Lär dig när dina gamla sedlar blir ogiltiga genom att spela sedelspelet eller utforska de nya sedlarnas säkerhetsdetaljer för att kunna skilja en äkta sedel från en falsk. Vill du veta mer om sedel- och myntutbytet kan du lyssna till informationen på svenska eller engelska, eller läsa informationen som finns på svenska, engelska och ytterligare 29 olika språk. Skannar du sedeln du håller i handen får du valören uppläst av självaste riksbankschefen Stefan Ingves.

Appen har en rad olika funktioner. Här finns t.ex. ett spel, som kallas ”Sedelkollen”, som går ut på att sortera sedlarna efter vilka som är nya och när de gamla blir ogiltiga. Ju snabbare du sorterar, ju mer poäng får du. Här finns också ett s.k. Sedelgalleri, är man lär sig om de nya sedlarnas säkerhetsdetaljer och hur man känner igen en äkta sedel. För inte minst gravt synskadade finns en lyssna och läs-funktion, där man får information om sedel- och myntutbytet både på svenska och engelska. Appen finns för Android, iPhone och iPad och är gratis att ladda ned och använda.

En app, som utvecklats i Danmark och som förefaller vara tämligen intressant kallas Be My Eyes. Här kan en synskadad person genom att använda appen komma i kontakt med en seende, som ställer upp och försöker läsa vad han försöker få reda på. Det kan vara exempelvis en porttelefon, eller bruksanvisning, ja vad som helst. Genom att använda

92

telefonens kamera kan den synskadade fotografera av det som inte kan läsas och få det uppläst av en frivillig hjälpperson. Appen kombinerar de smarta telefonernas sofistikerade teknik med människors vilja och känsla för empati och välvilja. Det finns naturligtvis också som i allt annat som bygger på frivilligt arbete vissa problem, inte minst risken för att det inte finns tillräckligt många som är beredda att ställa upp, när det som bäst behövs.

För närvarande finns ca 2000 appar som man får träff på om man söker i app-Store med ordet ”blind”. Många av dem kan ha en bäring för främst gravt synskadade. Men minst lika många riktar sig till det flesta, som av olika anledningar är intresserade av appar, som har ”blind” i sin beteckning, t.ex. en verksamhet som blinddating, som i en mening all kontaktverksamhet via nätet ändock är. Men för de med särskilda behov av att få hjälp p.g.a. sin grava synnedsättning, finns det en hel del appar, som är specialdesignade, även om de inte alltid fungerar särskilt enkelt. Att vara färgblind är kanske inte att vara gravt synskadad, men både denna grupp och de som har mycket svag synförmåga, har naturligtvis stor nytta av appar som kan tala om färger på olika ting. Detta kan t.ex. appen KFNB-reader, som vi nämnde ovan, men också flera andra, där appen Blind Color också är ett hjälpmededel för självdiagnostik av färgblindhet.

För de som vill hålla sig uppdaterade kring diskussionen om tillgänglighetsfrågor för synskadade i allmänhet och de med grav synnedsättning i synnerhet finns appen Access-World, som drivs av American Foundation för the Blind. Tyvärr finns det inte någon svensk aktör med allmänt uppdrag som tar ansvar för att försöka hjälpa oss med grav synnedsättning att få vägledning i appvärlden. Det är erbarmeligt att vi i så stor utsträckning själva genom försök och misslyckanden måste finna ut om olika appar kan fungera väl för gravt synskadade. Den nationella uppgiften att ta ansvar för vägledningen i den dynamiska och snabbt växande appvärlden, som i sig innebär möjligheter att öka delaktigheten för synskadade i det allmänna informationsflödet, lyser så med sin frånvaro att den bländar oss som är helt eller nästan helt blinda.

Tillgänglighet med förhinderEftersom alla appar i åtminstone iPhone är avsedda att vara tillgängliga genom VoiceOver och att detta är en grundförutsättning för att man har ett principiellt förtroende från Apples sida att få utveckla appar på iOS-bas, borde man kunna säga att principiellt är alla appar tillgängliga för gravt synskadade. Så är det förstås inte, eftersom en stor del av dessa i

93

allt väsentligt bygger enbart eller huvudsakligen på synintryck. Inte desto mindre är det uppenbart att de smarta telefonerna med dess breda utbud av appar för många av livets skiftande områden, ensamma och tillsammans är med och ökar möjligheterna för även gravt synskadade att få tillgång till information och arenor, som man annars i hög grad är utestängda från.

12. DISKUSSIONSGRUPPEN OM VOICE OVER

På initiativ av anställda som bevakat elektroniktillgängligheten inom SRF har ett antal diskussionsgrupper etablerats med prefix till smartlist. Det finns därför en särskild VoiceOver-smartlist, där synskadade diskuterar frågor kring användningen av VoiceOver som skärmläsningsprogram. I själva verket har de olika inläggen i princip kommit att handla om hur tillgängligheten fungerar ur en rad olika perspektiv. Sålunda har många gjort inlägg om skilda appar eller hur Apples produkter, främst iPhones, fungerar i relation till olika situationer.

94

Listans innehåll – en enkel studieFör att ge de som inte mer regelbundet är inne på den särskilda VO-listan, som skrivs på svenska och där man också kan få en sammanfattning i princip varje dag av de inlägg, som görs, sig tillsänt som ett mejl, gjorde vi en enkel s.k. innehållsanalys av de inlägg som gjordes under tiden 15 mars till 14 april 2015.

Listan på ämnen framgår av nedanstående tabell, där sifforna inom parantes anger hur många gånger ämnet diskuterades under den aktuella månaden.

Tabell 12:1Ämnen diskuterade i VO-smartlist 15 mars-14 april 2015

Anslutning (1)Applewatch (3)Esys 12 och iPad mini (1)Fråga angående Myway Classic (7)Fråga angående uppdatering av kortuppgifter i mitt Apple-id (6)HQ-fråga (3)Hur fungerar IOS 8.2 på IPhone 5S? (4) Hämta köpt musik från Itunes Store(3)iOS 8.3 ute (16)Jag vill gärna presentera mig (1)Kontakter (5)Legimus (17)Ljudformat köpt musik (15)Lite frågor om iPad (7)Regionspårning (1)Recorder ljudinspelare för iPhone? (8)Skrivläge (8)Sms (1)Storytel (12)Stänga av vo (4)Tangentbordet försvinner för vo (5)Ytterligare musiktjänst som verkar funka bra (4)

Totalt var det sålunda 132 olika inlägg inom dessa ämnen, som behandlades. I vissa fall har det rört sig om ämnen som vi slagit ihop, t.ex. har Legimus ibland behandlats under rubriken ”Legimusgnäll”, eftersom kritik mot appen av de som deltar i diskussionerna, med självkritik ibland kan uppfattas som ”gnäll”.

95

Under observationsmånaden deltog 33 olika personer med inlägg, vilket gör att man har precis 4 inlägg i genomsnitt. Flest inlägg under månaden rörde Legimus-appen med 17, tätt följt av iOS 8.3 med 16 inlägg. Varje gång som Apple uppdaterat sig operativsystem har det föranlett en diskussion med inlägg om olika problem, som olika användare upptäcker i relation till de olika appar men använder eller de mjukvaror som man har. I slutet av vår observationsperiod förekom uppdateringen till iOS 8.3 där det dessutom förekom en rad inlägg också efter vårt slutdatum.

TidsvariationerDet är förstås svårt att hävda att den här undersökningsmånaden är representativ för alla, ja inte ens årets, månader. Det är möjligt att ovanligt många inlägg har kommit under observationstiden, eftersom en ny version av operativsystemet genererade, som nämnts, många inlägg. I samband med att nya versioner av både mjuk- och hårdvaror presenteras, kommer alltid per automatik en hel del inlägg på listan.

Listan på ämnen är naturligtvis inte självklar för någon utomstående. Låt oss bara kommentera några enstaka ämnen för att visa att spridningen kan vara väldigt stor. Sålunda handlar t.ex. ”kontakter” om en fråga om hur man kunde slippa sina Facebook-kontakter i kontaktlistan på telefonen. Just kontakter finns i så många olika skepnader, vilka ofta är relaterade till olika appar eller beteckningar på strukturer i program.

Flera av de ämnen, som återkommer under vår observationsperiod, har förekommit tidigare, liksom senare. Exempelvis kommenteras alltid nya versioner av såväl hårdvaror (såsom nya versioner av iPhones eller iPads) eller operativsystemen som iOS 8.3 eller 9.2, som var det senaste, när detta skrivs.

Kära återkommande ämnen är olika appar, som är särskilt avsedda för synskadade. En av dem som förekommit allra mest i diskussionerna är Legimus (som alltså låg högst upp just under vår undersökningstid), som fått mycket kritik för sina dåliga anpassningar för synskadade, men också positiva reaktioner, där inte minst enkelheten i appen i relation till att hantera nedladdningar genom persondatorer, ibland framhållits.

Just under tiden för vår observation var det en annan läsapp, som också hade många inlägg, nämligen Storytel, driven av ett privat bolag noterat på småföretagsbörsen Aktietorget. Dess affärsidé är att för en fast avgift per månad erbjuda sina kunder att lyssna till de ljudböcker, som

96

förekommer på marknaden och där oftast författarna själva eller professionella, ofta mycket kända skådespelare, är inläsare av bestsellers. Appen vänder sig till alla med läsintresse i Sverige och har i praktiken blivit en viktig konkurrent till vanliga bokklubbar, då man här köper tillgång till ljudböcker istället för att köpa tryckta böcker. I princip kan man lyssna till alla förekommande böcker i Storytels sortiment, både strömmande och off-line, d.v.s. ladda ner böckerna på telefonen. Bonniers har så sent som under hösten 2015 startat upp en konkurrerande ljudboksapp.

Inläggen på VO-smartlist i ett ämne brukar startas med att någon frågar om ett problem varefter en eller flera personer kommer med förslag till lösningar på problemet. Ofta handlar det om att den som ställt frågan får råd om att göra den ena eller andra manöveren för att komma till rätta med sitt problem. Men kan säga att den här diskussionslistan i praktiken blir ett självhjälpsnätverk, eftersom det inte existerar några möjligheter för oss synskadade användare att få hjälp, när vi fastnar i det ena eller andra problemet. Detta i sig är ytterst anmärkningsvärt.

Frågor och svar, dialog mellan ovana och vana Självklart kan den enskilde frågeställaren inte få svar på alla sina frågor. Det förutsätts att det finns andra som läser listan, som tidigare har haft liknande problem eller att han eller hon har tid och möjlighet att skriva ett svar till frågeställaren inom rimlig tid.

De allra flesta av de som regelbundet medverkar på listan är väldigt erfarna användare av VoiceOver och iPhones. Man skulle kanske t.o.m. kunna hävda att en och annan av dem är något av nördar inom området. Det innebär naturligtvis möjligheter för oss andra att i viss mening kunna åka snålskjuts på deras engagemang. Exempelvis är det i denna grupp man finner de synskadade i vårt land som skaffat sig Apple Watch, den minidator som påminner om en armbandsklocka och som många av brukarna menar har stora fördelar i relation till både smarttelefoner och s.k. paddor. Under vår observationstid fanns det några inlägg i ämnet, som i stort sett varit ständigt återkommande under hela året.

VO-smartlist är utan tvekan ett viktigt instrument för att tillgodose vårt behov av att kommunicera kring de specifika problem, som vår relativt sett lilla och ur kommunikationssynpunkt särskilt sårbara grupp utgör. Här tas både tämligen enkla och avancerade frågor upp till diskussion. Inte sällan handlar det om att mera vana och teknikintresserade användare ger tips både till varandra och till mindre erfarna och insatta.

97

Det finns flera sådana diskussionsgrupper, även om de som är på svenska förefaller vara mindre ihärdiga och mera sporadiska än just VO-smartlist. På engelska är kanske Applevis-listan den som är lämpligast för IPhone-användare och här ges en av naturliga skäl bredare och djupare diskussion än på den svenska VO-smartlistan. De kan med fördel användas parallellt. Det faktum att vi svenskar tillhör ett litet språkområde gör det än viktigare med nationella insatser, varav VO-smartlistan är en mycket viktig del.

Av inläggen på listan förefaller det som tämligen tydligt, att intresset för VoiceOver, alltså skärmläsningsprogrammet från Apple, som är själva utgångspunkten för diskussionsgruppen, är relativt stort i Skåne. Vi har inte någon närmre kännedom om alla de som gör inlägg på listan. Av de 33 olika personerna som var aktiva under vår undersökningsperiod kunde vi känna igen sex som skåningar, d.v.s. omkring en femtedel av samtliga, när vi invånare mässigt svarar bara för drygt en tiondedel. Troligen är det ytterligare skåningar som undersökaren (alltså Stig Larsson) inte personligen känner. Den relativt höga aktiviteten som gravt synskadade i Skåne uppvisar på VO-listan borde rimligen till en del kunna förklaras med SYSTOR-projektet pågått samtidigt.

Den kanske allra viktigaste funktionen som den här typen av diskussionsgrupp fyller är att den kan informera och vidareutbilda de som arbetar med utbildning inom området. Det är mycket sällan som några aktiva utbildare verkar ge sig till känna i diskussionsgrupperna, vilket i och för sig är intressant. Däremot är det naturligtvis viktigt för dem att kunna hålla sig någorlunda ajour med den problematik, som enskilda möter inför nya uppdateringar eller introduktion av vissa appar. Därför blir diskussionerna på den här typen av listor kanske ännu viktigare för dem, eftersom de i allmänhet ägnar sig främst åt nybörjare eller mindre vana användare. Under alla omständigheter är VO-smartlistan en viktig länk i kedjan för hur vi som användare kan förkovra oss, även om den inte kan ersätta individuell introduktion och handleding, basala läromedel och kontinuerligt stöd i mötet med nya nivåer i sin egen utveckling som användare.

98

13. ATT INFORMERA GENOM HEMSIDA

Inom projektet har vi fört en diskussion om i vilken utsträckning vi skulle försöka lägga ut information om användning av smarta telefoner på SRF Skånes hemsida. Här har vi allt sedan starten haft en allmän information om SYSTOR. Det kunde därför kännas som rätt naturligt. Vi gjorde också nödvändiga förberedelser för att komma igång med en löpande informationsverksamhet om smarttelefonianvändningen på denna hemsida.

Ett område för färskvarorEmellertid stod det tämligen snart klart för oss att ifall vi ville kvalitetsäkra den information, som vi ville presentera, bl.a. med hänsyn till de olika

99

uppdateringar som görs såväl för olika telefonmodeller som för operativsystemet, i Apples fall iOS, och inte minst enskilda appar, krävdes omfattande insatser, långt utöver de vi skulle kunna presentera på ett skäligt sätt inom ramen för projektets verksamhet.

Just ajourhållandet av relevanta uppgifter om tillämpningar är ett utomordentligt stort problem. Denna problematik har man tidigare haft betydande erfarenheter inom inte minst SRF på riksplanet. Trots att det rimligen borde kunna gå att effektivisera och underlätta utbildningen inom IT-området i allmänhet och kring smart telefoni synnerhet, har det ännu inte kommit tillstånd ens elementära embryonala former hos någon nationell eller regional aktör för att ta sig an denna uppgift. Därför vore det närmast dumdristigt av oss att försöka åstadkomma något sådant inom vårt lilla lokala projekt.

Läromedel på engelskaDen näst intill bedövande bristen på läromedel för oss gravt synskadade vad gäller nya teknologitillämpningar har varit ett viktigt problem. När man frågar de som verkar som utbildare inom området efter läromedel, får man som regel bara svaret att sådana inte finns. När vi inom projektet kommer i kontakt med en utmärkt lärobok författad av den renommerade teknikjournalisten Shelly Brisbin med titeln iOS Access for All: Your Comprahensive Guide Accessibility for Ipad, IPhone, and Ipod touch (iOS 8-edition), som utkom 2014. Denna omfattande lärobok kan alla de som har goda kunskaper i engelska tillgodogöra sig. Naturligtvis är den mera lättläst för dem som har mera omfattande erfarenheter av användning av olika program på engelska i andra avseenden. Antagligen är det inte så många av de gravt synskadade VocieOver-användarna som kommer att lägga ner den möda, som det krävs för att systematiskt gå igenom läroboken. Den ger utblickar och resonerande fördjupningar i relation till de manualer, som Apple ger ut och som finns tillgängliga på svenska för varje användare i vårt land, som köpt en IPhone. Fördelarna med den här läroboken är förstås många samtidigt kan mängden av kunskap också verka avskräckande, eftersom det i viss mån förutsätts att läsaren tar sig an alla de olika tillämpningar, som beskrivs i boken. Den kan dock med betydande fördel användas som referenslitteratur. Den enskilde eleven (med eller utan lärare) kan gå till den här boken för att göra nödvändiga fördjupningar eller tillämpningar.

Eftersom ingen utbildare inom fältet på förfrågan av oss haft kännedom om något lämpligt läromedel, ansåg vi det som angeläget att lägga ut information om boken så att både deltagare i SYSTOR-projektet, andra

100

brukare och inte minst de som jobbar med utbildning på området, får möjlighet att stifta bekantskap med detta läromedel, som i sig har potential att generellt öka kunskaperna på området. Under våren 2016 har Shelly Brisbin levt upp till förväntningar om nya editioner i takt med Apples uppdateringar av operativsystemet. Sålunda har hon presenterat både en upplaga för iOS 9 och en för iOS 9.3.

En invändning mot att både lägga ut information om såväl hård- som mjukvaror för att inte tala om appar av olika slag har varit att dessa ständigt är föremål för uppdaterringar, vilket gör att information lätt blir gammal och irrelevant. Det gäller förstås till en del också om läromedel, samtidigt som vi vet att inför varje större omarbetning av iOS kommer i allmänhet en rad läroböcker för vanliga seende användare. Där är en marknad för läromedlen, eftersom de så effektivt förbättrar inlärningsprocesserna. Shelly Brisbins bok är också ett exempel på hur detta kan ske.

Vi bestämde oss alltså för att vara förhållandevis restriktiva med att lägga ut info på SRF Skånes hemsida med hänsyn till problemen att ajourhålla informationen. Trots detta har vi bedömt det som rimligt att lägga ut en del tips om appar, där de enskilda tipsarna är ansvariga för innehållet. En del medlemmar har givit oss ros för att så skett, andra ris för att det inte skett i större omfattning.

HI:s enkätNaturligtvis finns det många intressanta uppgifter och material att hämta på nätet, som har stor bäring för synskadade användare av smarta telefoner. Var och en i vår grupp har självklart haft möjlighet göra sökningar på nätet för egen del. Vi är väl medvetna om att det tar mycket längre tid att söka på nätet för oss som inte ser, om vi överhuvudtaget lyckas med uppgiften.

Exempel på sådana nyheter som vi eventuellt skulle kunna förmedla är undersökningar som gjorts om teknikanvändning bland personer med funktionsnedsättning.

Hjälpmedelsinstitutet genomförde då det var verksamt, en undersökning med 558 personer med funktionsnedsättning som fått svara på frågor om bland annat smartphones. Av svaren att döma är de nya mobiltelefonerna lätta att använda, har bra funktioner och erbjuder bra

101

applikationer. En nackdel är dock att de smarta telefonerna anses vara både dyra och ha onödigt frekvent laddningsbehov.

– Smartphones är moderna bra hjälpmedel som kan användas för att underlätta vardagen för personer med funktionsnedsättning, säger Jessica Karlsson projektledare för IT-frågan vid Hjälpmedelsinstitutet.

De tillfrågade ansåg att de med hjälp av smartphones kunde strukturera upp vardagen, bland annat upplevde personerna med svag tidsuppfattning att påminnelsefunktionen i kalendern var bra. Andra populära funktioner och appar till telefonerna var enligt undersökningen nyhets- och vädersajter, trafiktidtabeller, kartor, spel samt Facebook och olika söktjänster.

I den senaste enkäten deltog 558 personer, varav 293 kvinnor och 265 män enligt de uppgifter vi funnit på nätet. Däremot framgår det inte alls hur fördelningen av olika typer av funktionshinder var representerade i undersökningspopulationen. Vi nämner detta bara för att visa att man i allmänhet måste gå längre i sina källstudier än till kortare nyhetssnuttar på nätet.

14. LYCKADES VI?

Att göra rätt eller felVid planeringen av SYSTOR-projektet hade vi nog hoppats på att tillströmningen av alerta synskadade, som var nyfikna på att ta till sig den nya teknologi, som de smarta telefonerna utgör, skulle vara stor. Även om vi nog i vissa avseenden var optimistiska ifråga om förkunskaper om smarta telefoner, tog vi nog inte fel vare sig på entusiasm eller intresse för den nya tekniken bland många av inte minst SRF Skånes medlemmar, men också de som inte är medlemmar, men som ändå är brukare av den nya telefongenerationen. Som framgått av redogörelsen för de olika sammankomsterna inom projektet, var det ändå tydligt, att det fanns en kärna av medlemmar, som verkligen ville lära sig mer om den nya typen telefoner.

102

Vid vårt första möte i Hässleholm var det drygt tjugotalet synskadade deltagare. Av dessa återkom inte alla, när vi senare delade upp oss i fyra geografiska grupper. Däremot tillkom det flera andra nya deltagare av vilka så småningom någon visade sig inte vara intresserad av att delta i någon av grupperna. I några fall förhindrade sjukdom ett par av deltagarna att medverka i de flesta av sammankomsterna. På det hela taget var det dock en tillfredsställande närvaro och intresse projektet.

Totalt har ett trettiotal personer anmält sig som deltagare i projektet. Däremot har engagemanget varierat mellan dem. Som framhållits ovan, har det därför inte varit rimligt att försöka göra en mer sofistikerad definition av gruppen deltagare för att skapa en statistik på basala data, eftersom gruppen är relativt liten och då det saknas statistik från andra jämförbara grupper, som vår kan relateras till. Ca 20 personer fördelade på fyra olika grupper har utgjort kärnan i verksamheten, medan de resterande endast deltagit i någon enstaka sammankomst. Det finns många anledningar till att så blivit fallet. Redan på planeringsstadiet var vi medvetna om att vi knappast skulle kunna involvera mer än omkring 20 personer direkt i projektets verksamhet, som också byggde på att vi hade som avsikt att engagera någon som professionellt var verksam med utbildning inom området smart telefoni för synskadade. När vi därför delar in de anmälda i fyra skilda grupper, blir den genomsnittliga storleken för varje grupp ca fem deltagare. Detta är en förhållandevis stor grupp att pedagogiskt arbeta med i ett sådant här sammahang, där kravet på individuellt riktade stöd ofta är påtagligt. Då vi därför talar om deltagarna inom SYSTOR, avser vi i allmänhet de 20 personer, som deltagit i någon av de fyra grupperna och den avslutande workshopen och inte den större gruppen, som deltagit i något av de övriga arrangemangen.

Karakteristiken av denna vad man skulle kunna kalla för ”kärngrupp” är för det första att det är främst de som har grav synnedsättning eller total blindhet, som deltagit aktivt. Orsaken härtill är att man bland dessa till skillnad från de som kan se lite grand, inte kan använda synen för att orientera sig på skärmen och leta upp punkter här som man kan ge kommando genom att markera ett fält. Man är i allt väsentligt hänvisade till skärmläsningsprogrammet. Förvissa med synrester, som gör att man kan använda synen i kombination med det i telefonen inbyggda förstoringsprogrammet, hr det också varit självklart att i förta hand lära sig att hantera skärmläsningsprogrammet. Skälen för dem är att man upplever riskerna att förlora återstoden av synen som stora. Å andra sidan finns det också dem som har en relativt stabil synnedsättning, där

103

man med fördel i första hand kan hantera telefonerna och apparna med hjälp av sin synrest och zoomingfunktioner.

I efterhand ställer vi oss självklart frågan om det har varit lämpligt att blanda de med vissa synrester och de som är mer eller mindre helt utan synförmåga i samma grupper. Det finns inget enkelt svar på detta dilemma, som man ofta ställs inför i arbetet med synskadade. I vissa av lokalgrupperna var deltagarna i stort sett helt blinda, medan i andra var de mixade. Sannolikt är renodlade grupper att föredra i vissa situationer, och sammansatta i andra. I vårt fall har skärmläsningsprogrammet i allt väsentligt stått i centrum för olika tillämpningar och de som deltagit och har synrester kring en tiondel kvar, har funnit sig väl till rätta inför detta.

Resultat i relation till målDet övergripande målet för SYSTOR-projektet var att försöka lämna ett substantiellt bidrag till tillgänglighetsarbetet och därmed också (re-till) habiliteringsverksamheten för personer med synnedsättningar inom det växande samhällsområde som den digitala informations- och kommunikationstekniken formar. Sett i sitt sammanhang och relaterat till våra resurser, kan vi definitivt hävda att projektet i denna mening varit framgångsrikt, även om dess betydelse knappast i en mening kan utvärderas i ett så kort perspektiv som några månader efter det att verksamheten i praktiken avslutats.

Samtidigt är det också tydligt, att ur vissa perspektiv lyckades vi inte realisera några av delmålen, som vi ambitiöst hade satt upp. Det var bl.a. förhoppningen om att etablera en modell för att samla in och bearbeta brukarerfarenheter kring de olika tekniska tillämpningar, inte minst appar, vilka på olika sätt ökar eller minskar frihetsgraderna för människor med svåra synnedsättningar.

Inom projektet hoppades vi också i planeringsstadiet på att kunna etablera ett system för vidareföring av deltagarnas erfarenheter till olika centrala aktörer som ledande internationella hård- och mjukvaruproducenter, nationella aktörer som Handisam, MTM eller Hjälpmedelsinstitutet (vars verksamhet upphörde under projekttiden), regionala verksamheter varav Region Skåne i allmänhet och Habilitering och Hjälpmedelsförvaltningen i synerhet har varit den viktigaste samverkanspartnern. Dessutom tillkommer olika kommersiella appdesigners eller hjälpmedelsföretag med bl. a utbildning och

104

anpassning i sitt utbud, lokala aktörer som kommuner och företag med serviceinriktad verksamhet och inte minst synskaderörelsen både nationellt och internationellt, vilka vi förrutsåg skulle kunna bli viktiga verksamheter att föra dialog med.

Ett delmål som vi på ett rimligt sätt lyckats med har varit att etablera kontakt med forskningsfronten för ömsesidigt utbyte kring tänkbara innovationers bäring för synskadade. Till en del har detta skett genom medverkan från ledamöter i projektets styrgrupp, men också genom att projektledaren som en av grundarna av det nationella nätverket för funktionshinderforskning i Sverige vidmakthållit och utvecklat sina kontakter inom detta.

Det måste dock framhållas, att den främsta utvecklingen inom ett fält som detta sker inom ramen för både de stora enskilda företagen såsom Apple och Google eller inom små och medelstora företag, som koncentrerat sig på enskildheter inom teknikområdet, som kan användas för att öka användarvänlighet och prestanda hos de enskilda telefonerna. Ett sådant exempel är identifikation genom fingeravtrycksläsning, där ett svenskt företag, Fingerprint, lyckats med att sälja sina produkter inom detta fält till en rad stora aktörer inom området (delvis med hjälp av det skånska mindre företaget PreciseBiometrics). För den enskilde användaren, men framför allt för allvarligt synskadade, innebär det självklart en stor vinst att inte behöva skriva ett lösenord med fyra tecken utan endast trycka på en knapp var gång man ska identifiera sig.

Naturligtvis omger sig de enskilda företagen med sekretess kring sina forsknings- och utvecklingsverksamheter. Däremot är det uppenbart att bl.a. genom att kunna använda GPS-teknik, kan de smarta telefonerna bli goda hjälpmedel för navigering även för synskadade och i förlängningen ser många det förarlösa fordonet som en fullt möjlig produkt inom kanske bara en handfull år. Det ryktas i varje fall om att både Google och Apple satsar tämligen omfattande resurser inom detta område, där alltså också blinda i framtiden lär kunna köra bil. Men innan dess har vi kanske drönare som funkar som ledarhundar.

Att bidra till att maximera användarnyttan för de offentliga medel som avsätts för att öka en jämlik delaktighet för människor med synnedsättning i samhället har varit ett av våra delmål. Naturligtvis kan vi inte så här direkt efter projektets avslutande, hävda att vi lyckats i denna ambition. Emellertid talar den relativt ökande användningen av smarta telefoner bland människor med synnedsättning tämligen tydligt för att tekniken nått sitt fäste också i denna grupp. Det kan naturligtvis inte

105

endast beskrivas som ett resultat av projektet. Däremot talar mycket för att vi inom detta haft en viss direkt eller indirekt påverkan. De allra flesta av oss som varit verksamma inom SYSTOR har träffat många synskadade som vi informerat om telefonernas hinder och möjligheter. Detta har inte enbart skett genom personliga kontakter, utan också i olika forum på internet, där enskilda varit aktiva ambassadörer för dessa kommunikationsverktyg. Synskadade finner därvid ofta vägar till ytterligare användningsområden i dialog med andra.

Vi har inte diskuterat ekonomiska perspektiv på smarttelefonerna särskilt mycket och framför allt inte i termer av hur de inverkar på kostnaderna inom andra områden för stöd åt synskadade personer. Att tänka sig att den form av telefoner vi har idag i princip tar över de funktioner, som persondatorn har för de flesta synskadade användare är inte en särskilt märklig tanke. Frågan är kanske snarare när och under vilka former det sker. Den helt nyligen av Apple släppta iPad Pro är möjligen ett exempel på hur man bättre kan använda avancerade läsplattan istället för sin pc och steget är förstås inte långt förrän man också kan integrera telefonanvändningen i denna, vilket för övrigt sker genom exempelvis Skypesamtal. Den höga kvalitén på både bild och ljud kan tänkas bädda för att den här typen av läsplatta kombinerad med lämpligt externt tangentbord, blir en bättre lösning men långt billigare för många synskadade än vad den traditionella datorn utan inbyggda förstorings- och skärmläsningsprogram blir.

Förvisso är det mycket rimligt att sträva efter att hushålla med skattebetalarnas medel så långt det går. För den mycket lilla grupp, som är blinda, definierat som de som är beroende av skärmläsningsprogram för att kunna använda dator eller smarttelefon (eller med andra ord saknar läsförmåga) är det dock centralt att få bästa möjliga hjälpmedel för att kunna bli delaktiga i samhället. Därvid är det säkert i linje både med ett allmänt rättsmedvetande och med de prioriteringslinjer som man i allmänhet arbetar med inom offentlig vård och service, att blinda behöver ett omfattande stöd för att få ett drägligt liv och att detta stöd bör få kosta.

Tyvärr finns det inte idag en tillfredsställande statistik som beskriver antalet i den angivna bemärkelsen blinda personer vare sig i Skåne eller i Sverige. Sannolikt drabbas den största andelen i åldrarna över 80 år. Troligen finns det också en viss tekniktröskel att komma över för att använda den här formen av ny teknik, vilket gör att efterfrågan på de smarta telefonerna och hjälp och stöd för dess användning inte ännu är

106

så stor i denna grupp. Däremot finns det säkert skäl att anta att den framöver kommer att växa i takt med att antalet datorvana åldringar ökar.

Ett annat delmål som explicit uttalades inför projektstarten var att verka för att projektet skulle kunna utvecklas till ett både nationellt och internationellt framgångskoncept. Möjligen kan detta så här i efterhand upplevas som något väl ambitiöst. Dock finns det anledning att notera, att vi i varje fall nationellt initierat att det läggs större vikt vid frågan om att öka insatserna för att bevaka och utveckla smarttelefonianvändningen bland synskadade. Det har skett i diskussioner med företrädare för olika viktiga nationella aktörer som Socialdepartementet eller den sedan i början av 2016 påbörjade utredningen om hjälpmedel, teknik och metoder för ökad delaktighet och självständighet (se appendix 1). Dessutom har vi också riktat krav på att Synskadades riksförbund nationellt höjer sin ambitionsnivå inom området genom flera konkreta förslag till förbundsstyrelsen (se appendix 2). I den mån vi inom projektet genom sådana här initiativ har kunnat bidra till att fästa uppmärksamheten kring den brist på nationellt stöd för synskadade som finns i relation till att underlätta vår användning av den teknologi, som den smarta telefonen erbjuder för folk i allmänhet, är det självklart mycket värdefullt både för oss synskadade användare och för huvudmännen för hjälpmedelsverksamheter.

En viktig insats har definitivt varit att ha använt och reflekterat kring SYSTOR:s grundidé om organisering kring hjälp till självhjälp som bas för en vidare dialog med hjälpmedelsansvariga kring bredare kunskapsutveckling inom brukargruppen. Detta har vi också fått positiva gensvar för i diskussioner med både andra nordiska synskadeorganisationer och lokalföreningarna i Skåne där man i en del fall initierat sammankomster kring ny teknik.

Projektet har i en mening varit typiskt för vad som ibland brukar benämnas glokalt, d.v.s. har sin förankring i det lokala men har insikter om all verksamhets globala förutsättningar med vad det innebär av beredskap för internationella perspektiv. Målgruppen är de synskadade i Skåne, som p.g.a. sin synnedsättning har svårigheter att hantera smarta telefoner med alla dess olika tillämpningar både idag och inom den närmaste framtiden. Det gäller förstås den centrala gruppen av SRF Skånes medlemmar, men vi har varit angelägna om att vända oss till dem som ingår i målgruppen, även om de inte är medlemmar. Det ligger i sakens natur att alla synskadade i hela världen, liksom alla användare av framtidens informationsteknologi förhoppningsvis ska kunna tillgodogöra sig vårt arbete. Det gäller inte bara i relation till hård- och

107

mjukvaruproducenter inom smart telefoni, utan också i relation till skilda samhällsaktörer. I vårt fall har vi under hela projekttiden haft en särskild dialog med företrädare för Habilitering- och hjälpmedelsförvaltningen i Skåne. Under projekttiden har man här lyhört lyssnat på många av de synpunkter som vi förmedlat. Det har gällt allt från att ge brukarna bättre stöd i introduktion till smarta telefoner eller att bevilja bistånd till inköp av vissa appar. Den förtroendefulla samverkan mellan det offentliga stödets huvudman och brukarorganisationen har också fördjupats, vilket inte minst kan vara en viktig effekt av projektet och lovar gott inför framtiden.

REFERENSER

Ett urval tryckta källorBrisbin, Shelly: iOS Access for All (iOS8 edition), 2015

Isaacson, Walter: Steve Jobs – En biografi, Stockholm: Bonnier, 2011

Direktiv 2015:134 Hjälpmedel, teknik och metoder för delaktighet och självbestämmande

Gates, Bill: Vägen till framtiden, Stockholm: Nordstedt, 1995

Lashinsky, Adam: Apple från insidan, Stockholm: Modernista, 2012

Linzmayer, Owen W: Apple confidential 2.0, San Francisco, Calif.: No Starch Press cop, 2004

108

Lowe, Janet: Bill Gates citerad, Stockholm: Svenska förlaget, 1999Open letter to Ministers in charge of Digital Affairs in all EU member states

Chairs of National Parliament’s Committees in charge of Digital Affairs

Permanent Representatives of all EU member states Copy:

Schmidt, Eric &Rosenberg, Jonathan: Google från insidan, Sundbyberg: Pagina, 2015

Sculley, John: Odyssé, Stockholm. Nordstedts, 1987

SOU 2008:66 Arbetsförmåga? En översikt av bedömningsmetoder i Sverige och andra länder.

SOU 2009:89 Gränslandet mellan sjukdom och arbete. Arbetsförmåga/Medicinska förutsättningar/Försörjningsförmåga på regeringen.se

SOU 2010:20 Så enkelt som möjligt för så många som möjligt – Från strategi till handling för e-förvaltning

SOU 2010:62 Så enkelt som möjligt för så många som möjligt. Under konstruktion – framtidens e-förvaltning

SOU 2011:27 Så enkelt som möjligt för så många som möjligt

SOU 2011:67 Så enkelt som möjligt för så många som möjligt – vägen till effektivare e-förvaltning

SOU 2011:77 Hjälpmedel – ökad delaktighet och valfrihet på regeringen.se

SOU 2012:18 Så enkel som möjligt för så många som möjligt – den mjuka infrastrukturen på väg

SOU 2012:63 Små företag – stora möjligheter med it på regeringen.se

SOU 2012:68 Så enkelt som möjligt för så många som möjligt - förstärkt samordning av förvaltningsgemensamma tjänster

109

SOU 2013:2 Patientlag – Delbetänkande av Patientmaktsutredningen, på regringen.se

SOU 2013:22 Så enkelt som möjligt för så många som möjligt - samordning och digital samverkan

SOU 2013:40 Att tänka nytt för att göra nytta - om perspektivskiften i offentlig verksamhet

SOU 2013:77 Så enkelt som möjligt för så många som möjligt - IT-standardisering inom socialtjänsten

SOU 2014:09 Förändrad assistansersättning - en översyn av ersättningssystemet

SOU 2014:21 Bredband för Sverige in i framtiden

SOU 2014:39 Så enkelt som möjligt för så många som möjligt – Bättre juridiska förutsättningar för

SOU 2015:28 Gör Sverige i framtiden – digital kompetens?

SOU 2015:32 Nästa fas i e-hälsoarbetet

Direktiv 2015:134 Hjälpmedel, teknik och metoder för delaktighet och självbestämmande

SOU 2014:13 En digital agenda i människans tjänst – en ljusnande framtid kan bli vår

Young, Jeffrey, S: Steve Jobs, Knivsta: Columna, 1989

Ett urval hemsidorwww.afb.org

www.apple.com

www.applevis.com

www.arbetsformedlingen.se

www.blind.dk

110

www.blindeforbundet.no

www.euroblind.org/press-and-publications/publications/

www.folkbildningsradet.se

www.folkhogskola.nu

www.google.com

www.huawei.com

www.iosaccassbook.com

www.itunes.apple.com

www.legimus.se

www.lg.com

www.mfd.se/ (från och med maj 2016 har man också hand om kvarlåtenskapen på nätet från hjälpmedelsinstitutet)

www.microsoft.com

www.mhealthtalk.com

www.mtm.se

www.nfb.org

www.platform.twitter.com

www.rnib.org

www.brisbin.net

www.euroblind.org

www.twitter.com/shelly

www.samsung.com

111

www.shellyspodcast.com

www.skane.se

www.skl.se

www.socialstyrelsen.se

www.sonymobile.com

www.srf.nu

www.srfskane.se

www.sv.wikipedia.org

www.worldblindunion.org

www.svenska-apps.se

www.syndication.twitter.com

www.tbteknik.se

www.windowsphone.com

www.techinsider.io

www.uk.businessinsider.com

www.wscont.apps.microsoft.com

112

Appendix 1

TillUtredningen om hjälpmedel, teknik och metoder för delaktighet och självständighetSocialdepartementetFör kännedom till:MFD, MTM, PTS och Socialstyrelsen

Om att öka tillgängheten för synskadade i informationssamhället – exemplet smarta telefoner

Eftersom undertecknad sedan många år haft möjlighet att från min roll som forskare inom funktionshinderområdet i ledande positioner nationellt och internationellt kunna följa utvecklingen kring bl.a. teknologins effekter att både öka och minska delaktighet och självständighet hos personer med skilda former av allvarliga funktionsnedsättningar, vill jag dela med mig av de erfarenheter, som jag och ett 20-tal andra synskadade inom ett särskilt projekt om smarta telefoner i Skåne, som vi kallar SYSTOR,

113

samlat på oss. Eftersom jag själv är gravt synskadad och konfronterats med samma problematik som andra deltagare i projektet, är självklart denna participatoriska omständighet en dimension, som jag är medveten om och som gjort, att den rapport jag som projektledare skrivit och som jag senare i sin helhet kommer att tillställa Er, inte är riktad till forskare utan till främst vanliga s.k. brukare. Då vi inom projektet anser det synnerligen angeläget att Er utredning får ta del av våra erfarenheter, vill jag därför redan nu tillställa Er denna sammanfattning rörande en del slutsatser med bäring för den nationella hanteringen av hjälpmedel. Bakom ligger många – i de flesta fall helt blinda - enskildas kamp med telefoner och appar som ibland bokstavligt talat i vissa fall förts genom blod, svett och tårar.

Den pågående informationsteknologiska utvecklingen accelererar. Mer än nittio procent av den information, som den enskilde människan tar emot och bearbetar beräknas vara visuellt relaterad. Därför är personer med allvarliga synnedsättningar en av de mest utsatta grupperna i det moderna informationssamhället. Samtidigt kan olika tillgänglighetsförbättrande insatser för gruppen innebära fröet till nya steg inom IKT-områdets generella utveckling. Synskadaded är paradoxalt nog den grupp som troligen både förlorat och vunnit mest till följd av digitaliseringsexplosionen.

Sedan några år är de s.k. smarta telefonerna en etablerad del av i stort sett varje människas vardag. Att ställas utanför alla de möjligheter som denna vardagsteknologi innebär är en marginalisering på många mänskliga och samhälleliga plan. I sig innebär även denna teknologi stora möjligheter för att öka användningen av internet, som dessvärre allvarligt synskadade ur många avseenden är utestängda från. Möjligheterna till utökade användning av röstigenkänningsteknologi, diktering eller det svenska framgångsexemplet med fingeravtrycksidentifiering är särskilt lovande för oss synskadade. Det är därför mycket illa att det inte finns en nationell hjälpmedelskapacitet, som kan bistå oss att reda ut den djungel av appar som finns och där rätt många kan vara värdefulla för att öka möjligheten för personer med allvarliga synnedsättningar att få tillgång till olika slag av information, som man annars är utestängd från. För att undersöka om en enda app med någorlunda mångfald i sina tillämpningar fungerar väl för en synskadad med hjälp av t.ex. VoiceOver, det inbyggda skärmläsningsprogrammet i iPhone, krävs ett omfattande arbete för var och en av den enskilde användare vilket ska adderas till det som det innebär att undersöka och prova appens generella funktioner, som i regel är förenad med en betydande mängd merarbete för en synskadad.

114

Trots att man genom de smarta telefonernas appar i princip kan utrusta sin enskilda telefon med en rad hjälpmedelsfunktioner, som hittills vanligen används genom olika separata hjälpmedelsutensilier, har inte någon myndighet i Sverige tagit ansvar för att den enskilde brukaren ska kunna få någon vägledning för att kunna öka sin delaktighet inom samhällets skilda arenor eller i övrigt öka sin självständighet och livskvalitet i de här avseendena. Denna underlåtenhet drabbar naturligtvis också skattebetalarna.

Sekundärkommunala koordinatörer av hjälpmedel inom landsting eller regioner saknar i brist på nationellt stöd ofta aktuell kunskap om både vad som är tillgängligt på marknaden och hur man på ett ur brukarens synpunkt rimligt sätt kan uppnå bäst kostnadseffektivitet vid inköp av lämpliga hjälpmedel liksom hur man kan utnyttja appar för att få samma effekter som enskilda hjälpmedel för vissa funktioner kan erbjuda. Det är uppenbart, att det finns ett behov av stöd och kunskapsuppbyggnad för hjälpmedelsverksamheterna och i förlängningen till de enskilda brukarna. I den tidigare verksamheten, som Hjälpmedelsinstitutet bedrev, fanns sådana möjligheter och för i varje fall personer med intellektuella funktionsnedsättningar gjordes en sådan initial evaluering. Frågan är vilken myndighet, som idag bär ansvar för att denna viktiga nationella hjälpmedelsinsats görs för de som är mest utestängda från appvärlden p.g.a. sina funktionsnedsättningar. Såvitt vi har förstått är det idag ingen myndighet, som tagit ansvar för att stödja de regionala hjälpmedelsverksamheterna och i förlängningen den enskilde svårt funktionsnedsatta personen i kampen för att få tillgång till den mängd av information, som idag levereras via appar.

För en överväldigande majoritet av befolkningen i åldrarna 5 till 75 år är apparna ett naturligt sätt att snabbt skaffa sig information eller kommunicera kring grundläggande områden som samhällsinformation, utbildning, sociala medier, konsumtion av varor och tjänster, geografisk navigering, underhållning och spel. I praktiken är de allra flesta appar föga anpassade för skärmläsningsprogrammen och den enskilde synskadade potentielle användaren är hänvisad till att lägga ned åtskilliga timmar, kanske arbetsveckor, på att försöka utröna om en app är användbar med skärmläsningsprogram.

SRF Skåne har med stöd från Habilitering och Hjälpmedelsförvaltningen i Region Skåne bedrivit ett projekt för att öka synskadade brukares möjligheter att hantera och utveckla sina möjligheter att använda smarta telefoner och surfplattor. Därvid har vi konfronterats med insikter om hur illa tillgänglighetsfrågorna i den s.k. appvärlden beaktats och hur bristen

115

på nationella initiativ för att ge den enskilde brukaren rimligt stöd och vägledning vid val av lämpliga appar ur delaktighets- och tillgänglighetsperspektiv i stort sett saknas. I kölvattnet av Hjälpmedelsinstitutets nedläggning har synskadade i stort sett blivit lämnade åt sig själva. Bristen på nationell verksamhet för att stödja synskadade i våra delaktighets, tillgänglighets- och rehabiliteringssträvanden lyser bländande även för oss mer eller mindre blinda med sin frånvaro.

I den konstruktiva och förtroendefulla dialog, som vi har med habiliterings- och hjälpmedelsverksamheten i Skåne framstår det tydligt att både vi brukare och hjälpmedelskoordinatorer saknar nödvändiga initiativ på det nationella planet. Det finns flera olika statliga myndigheter, t.ex. Myndigheten för delaktighet, Socialstyrelsen, Post- och telestyrelsen eller Myndigheten för tillgänglighet, som från olika perspektiv berörs. Vi vill därför genom denna skrivelse fästa uppmärksamhet på att det skyndsamt krävs ett nationellt initiativ för att inte lämna allvarligt synskadade i sticket med en teknologi, som idag i stort sett är var mans egendom. Eftersom teknikutvecklingen inom området sker accelererande snabbt, krävs betydande resurser för att kunna hålla kunskaper inom det här området uppdaterade. Därför krävs det en nationell insats för att vara välorienterad om utvecklingen kring tillgänglighets- och hjälpmedelsfunktionerna inom den smarta telefonin och tangerande fält. Förhoppningsvis innebär detta inte bara ett stöd för oss synskadade, utan kan i längden innebära vinster för alla i vårt land.

Vänliga hälsningarStig LarssonProfessor em. och ledare för SYSTOR-projektet

116

Appendix 2

TillFörbundsstyrelsenSynskadades Riksförbund

Projekt SYSTOR, Syneförrättning av (o-)smarta telefoner av och för dem utan syn, är ett projekt, som drivits av SRF Skåne med stöd från Habiliterings- och hjälpmedelsförvaltningen i Region Skåne. Under de knappa två år som projektet bedrivits, har vi samlat på oss en hel del erfarenheter, där stödet på nationellt plan framför allt är så påtagligt.

Bakgrunden är förstås den oerhört sårbara situation, som vi med grava synnedsättningar befinner oss i till följd av att alltmer av informationsutbytet blir visuellt baserat. Vid analysen av de mänskliga sinnesorganen och dess förmåga att inhämta olika typer av information använder man begreppet informationsenheter, vars minsta beståndsdel betecknas som bitar. Man räknar med att människan varje sekund kan ta emot ca 11 miljoner bitar, varav synen svarar för 10 miljoner och de övriga sinnesorganen för en miljon.

117

Synens centrala betydelse för människans orientering är viktig att vara medveten om i strävanden efter att göra det möjligt för människor med betydande synnedsättning att bli delaktiga i samhällslivet. Utvecklingen inom IT-området accelererar och åtskilliga innovationer har gjort att såväl persondatorernas som de separata skärmläsningsprogrammens betydelse minskat till förmån för exempelvis s.k. smarta telefoner eller läsplattor. Den explosionsartade utvecklingen av olika tillämpningar, som kan öka tillgängligeten för personer med synnedsättningar har gjort att det är mycket svårt att skaffa sig en överblick om hur olika appar och andra tekniker fungerar för synskadade. De som levererar utbildning inom området har i brist på forskning och avsaknaden av strukturer för kommunikation av brukarerfarenheter fått inrikta sig på att leverera basal träning. Att öka förutsättningarna för strukturerad kunskaps- och erfarenhetssamlande kommunikation mellan dem som är synskadade användare av smarta telefoner är grundläggande för att i det här avseendet skapa högre kvalitet inom både tillgänglighetsarbete och syncentralernas verksamhet.

Det övergripande målet för projektet var att lämna ett substantiellt bidrag till tillgänglighetsarbetet och därmed också (re)habiliteringsverksamheten för personer med synnedsättningar inom det växande samhällsområde som den digitala kommunikationstekniken formar. Vår målgrupp har varit de synskadade i Skåne, som har svårigheter att hantera smarta telefoner med alla dess olika tillämpningar både idag och inom den närmaste framtiden. Det gäller förstås den centrala gruppen av SRF Skåne, men även de som inte är medlemmar. I projektet har också de med andra funktionsnedsättningar som t ex nedsatt hörsel eller rörelseförmåga, deltagit.

Planeringen av projektet har i viktiga avseenden gjorts inom ramen för det särskilda utskott, som SRF Skåne har för verksamheter med anknytning till bl. a. (re-)habilitering och arbete. Det är uppenbart att den nya s.k. smarta telefonin har en rad implikationer, inte bara för vardagsliv och allmän kommunikation, utan också för utbildning, arbete och sysselsättning. Utvecklingen går snabbt och alltmer av vardagsinformation och hantering av allt från basala ekonomiska tjänster till olika elinställningar tenderar att skötas via den här tekniken.

Konkret har vi haft fyra vad man skulle kunna kalla för fokusgrupper bestående av personer med synnedsättning, som systematiskt arbetar med att identifiera skilda hinder och möjligheter med den nya tekniken. Grupperna har etablerats på olika geografiska platser i länet. Under

118

verksamhetens gång var det uppenbart, att kunskapsläget bland deltagarna var höst varierande. Detta kom i praktiken att innebära, att vi tvingades till att satsa långt mer på utbildning, än vad vi ursprungligen tänkt oss. Konkret har emellertid verksamheten ändock för deltagarna inneburit att projektet åstadkommit processer, som ökat förståelsen och insikterna om olika problem och möjligheter att lösa dem, liksom vilka vägar man kan använda för att vidareföra den insamlade kunskapen. Emellertid var det också en tämligen klar lärdom, att de basala kunskaperna i allmänhet kräver långt mer av organiserade insatser från de funktioner i samhället, som har som uppgift att erbjuda stöd till oss synskadade än vad som i praktiken förekommer.

Projektet har letts av en styrgrupp, där undertecknad varit ordförande och där en av våra medlemmar, professor em. Stig Larsson, varit projektledare. I styrgruppen har också ingått andra förtroendevalda från distriktet liksom Joachim Kåhlman från riks som chefen för syn- och dövenheterna i Skåne och slutligen en ledande forskare och teknikutvecklare inom hjälpmedelsområdet. Projektet är ännu inte helt avslutat, men vi dra några preliminära slutsatser, som redan antytts.

I alla fall har projektet inneburit ett försök att organisera kollektiv hjälp till självhjälp mot den digitala världens utestängning av synskadade. Detta i och för sig lilla projekt med fokus på Skåne, har givit oss erfarenheter att gå vidare med inom SRF. I förlängningen har den här typen av verksamhet inom SRF en potential att förbättra både vår organisation och nyttan för medlemmar, genom att man tillsammans kan växa i den smarttelefoniska världen, som är här för att stanna, men vars fortsättning vi har rätt lite begrepp om. Genom att försöka sprida medlemmarnas möjligheter att gemensamt och i gruppform utvecklas i sin smarttelefonanvändning och därmed i att öka tillgängligheten till digitaliseringen, kan vi också försöka sätta press på statliga och regionala myndigheter att på ett helt annat sätt än nu, ge oss det nödvändiga stödet i vars förlängning vi också kan föreställa oss ett ökat och mera avancerat arbetsmarknadsdeltagande för synskadade som grupp. Genom ett ökat engagemang och etablering av dialoger med landsting och regioner, kan vi kanske också utveckla moderna vägar för brukares delaktighet i (re-)habilitering, inlärning och utveckling.

Den teknologi som smarta telefoner bygger på är inte enhetlig och det finns inom denna en rad olika lösningar, som både drivs av olika världsledande företag som t.ex. Google och Apple, men också de som har helt andra sätt att hantera synskadeproblematiken såsom den s.k. raytekniken som utvecklats i Israel eller förenklade anpassningar för inte

119

minst äldre, som företag som Doro arbetat med. Men framför allt kan vi i större grad få enklare tillgång till de vägar som människor i allmänhet har för att snabbt och enkelt hitta information eller förströelse, även om vi långt ifrån har samma lätthet. Här borde vi bana väg för att tillgängliggöra material för i första hand synskadade, men i förlängningen till i högre grad för alla. Digitaliseringskommissionen kom med sitt betänkande i år. Därvid kan man konstatera att man knappast uppmärksammat våra särskilda behov, varför vi tydligare måste ta oss an och artikulera dessa.

Under fjolåret såldes hisnade många, mer än en miljard, smarta telefoner. Tekniken har marknadsmässigt inte haft särskilt många år på sig och utvecklingen av tillämpningar sker explosionsartat. För oss gravt synskadade har GPS-navigering, scanning för textuppläsning, syntolkning och inte minst de tillämpningar med dagstidningar och streamad läsning som Legiumusappen erbjudit inneburit stor ökad frihet.

Därför föreslår jag att FS beslutar följande:

Tillsätter en smartphonegrupp om t.ex. sju personer.

Väljer några från styrelsen och några kompetenta personer utanför med djup och vidd i kunskaperna om samhällets olika stödstrukturer i allmänhet och kring tekniska hjälpmedel i synnerhet.

Uppgiften för gruppen bör inledningsvis vara att skissa på ett konkret handlingsprogram för att förbättra synskadades möjligheter att använda smarttelefonerna utifrån en rad olika utgångspunkter såsom statligt stöd och samordning inom området, förslag till policy för landsting och kommuner och inte minst hur vi inom SRF kan organisera ett självhjälpsarbete, som i sig kan både verka rekryterande och utvecklande på vår verksamhet.

Därefter bör gruppen få i uppgift att försöka förverkliga handlingsprogrammet genom att mobilisera krafter i och utanför SRF.

FS bör besluta om att tillgodose gruppens behov av kanslimedverkan liksom övriga kringresurser som resor och liknande kostnader.

Malmö 2015-11-11Maria Thorstensson

120

Appendix 3

SRF Skåne

SYSTOR-projektet

FORMULÄR FÖR FEEDBACK RÖRANDE

ERFARENHETER FRÅN SYNSKADADE OCH APPAR

1. Uppgiftslämnare:……………………………………………………

2. Datum för ifyllande av formuläret:…………………………………

3. Använder huvudsakligen VO

121

( ) ja,

( ) använder VO och Zoom

( ), använder bara Zoom

4. Använder följande telefon (t.ex. iPhone 5s):

………………………………........................................................

5. Medföljande operativsystem (t.ex. iOS 8.1.3)

………………………………………………………………………..

6. App som avses:

………………………………………………………………………..

7. Antal månader som jag faktiskt använt appen:

………………………………………………………………………..

8. Uppskattning av hur ofta jag använder den

( ) dagligen,

( ) någon gång per vecka,

( ) några i månaden,

( ) sporadiskt,

( ) annat, dvs:

………………………………………………………………………..

122

9. Allmän karaktäristik om de situationer dåd jag företrädesvis använder appen:

…………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………

10. Karaktäristik av de problem som jag stött på

…………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………

11. De åtgärder som jag försökt använda för att lösa mina problem med appen:

…………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………

12. Eventuell hjälp eller support jag sökt för att komma till rätta med bekymren med appen:

………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………

123

13. Hur har Du försökt att kommunicera med den ansvarige för appen?

( ) har funnit feedback-möjlighet i appen, men inte använt mig av denna

( ) Har använt mig av den feedbackmöjlighet som jag funnit i appen, men inte erhållit tillfredsställande svar

( ) Har försökit att hitta lämplig adress att sända feedback till, men misslyckats

( ) Har hittat lämplig feedbackadress och sänt feedback till denna, utan att erhålla tillfredsställande svar.

14. Allmänna tankar kring hur Du upplevt möjligheten att kunna hantera Dina problem med appen såsom synskadad användare:

………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………

15. Allmän karaktäristik om de problem jag upplever:

…………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………

16. Hur jag försökt komma till rätta med problemet:

124

………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………

Appendix 4

Systorbrev 1

TillSynskadade i Skåne Som använder eller vill använda Smarta telefoner och/eller surfplattor

Som Du säkert känner till håller de s.k. smarta telefonerna att ta över mycket av vanliga mäniskors IT-kommunikation. För oss som är synskadade innebär det ofta en hel del svårigheter, men också möjligheter. Därför har vi beslutat oss för att med stöd av Habiliteringsförvaltningen i Region Skåne starta ett projekt, där vi både ska kunna lära av varandra och föra våra erfarenheter vidare till de som gör smarta telefoner och innehåll och utrustningar till dem. Vi kallar projektet för SYSTOR. Vi har lånat det skånska ordet för ”syster”, då vi hoppas att vi tillsammans som en klok stora syster ska leda oss alla småsyskon till en bättre systematisk hantering av smart, som för oss ofta kan förefalla osmart telefoni, när vi konfronteras med olika programtillämpningar, där det krävs god synförmåga.

125

Alla synskadade i Skåne, som är användare eller intresserade av smarta telefoner och/eller surfplattor, inbjuds därför till informationsträffar under våren. Man behöver inte vara medlem i SRF för att delta och arangemangen är kostnadsfria. Dessa kommer att arrangeras på olika orter. Vilka dessa blir är beroende av intresset. Eftersom antalet deltagare i projektet kommer att vara begränsat, kommer vi att tillämpa principen om ”först till kvarn”, då det gäller deltagare i de olika orterna. Beroende av intresse kommer vi att också göra en uppdelning av grupperna med hänsyn till vilken typ av telefon eller surfplatta man använder sig av, främst om det är iPhone och/eller iPad eller Android-telefoner och surfplattor på denna plattform. Det vanligaste tillverkaren av den senare kategorin är idag Samsung.

Avsikten är att vi tillsammans kommer att träffas tio gånger under två år. Under dessa sammankomster är det meningen at vi samtidigt som vi lär oss att hantera våra telefoner och plattor på ett mera optimalt sätt också ska var med om att utveckla ett system för att lämna synpunkter på det som inte fungerar så bra med våra telefoner och dess tillämpningar. På så sätt hoppas vi att göra den smarta telefonin mycket smartare för oss synskadade skåningar.

Som Du antagligen känner till beror telefonernas funktioner också på var man bor och verkar. Det främsta exemplet är kanske möjligheterna att använda röstkommandon. Än så länge finns inte dessa tillgängliga på svenska, men lär snart komma på norska. Hur appar för tidningar eller lokaltrafik funkar för oss som synskadade är beroende av samspelet mellan regionala medier och trafikbolag. Just nu är vi inne i en mycket dynamisk period, bl. a. med talbäcker och taltidningar i Legimusappen. Vi kommer under arbetets gång engagera några av dem som arbetat längst med att både ge och motta IT-stöd för synskadade i Skåne. Våra ambitioner är att göra SYSTOR till något mycket betydelsefullt för dess deltagare men också för många andra synskadade, ja för användare av modern teknik i allmänhet.

Så passa på att anmäla Ditt intresse för rett första informationsmöte. Du gör det enklast genom att maila till: systor@srfskane.se, ange ditt namn, din adress och telefonnummer, ålder, typ av synskada och vilken smart telefon du idag använder eller skulle vilja använda, så kommer vi att kontakta Dig, när vi fått ihop det antal deltagare, som krävs för möten på de olika orterna. Prelimnärt är dessa Malmö, Helsingborg, Lund, Kristianstad och Hässleholm. Har du frågor är självklart också välkomna med dem på samma mailadress eller genom att ringa till SRF Skåne på

126

040-777 75. Du är säkert också välkommen att diskutera detta med Din synpedagog.

Välkommen till SYSTOR!Stig LarssonProjektledare

Appendix 5

Projekt SYSTOR - en kort sammanfattning Projekt SYSTOR, Syneförrättning av (o)smarta telefoner av och för dem utan syn, är ett projekt, som drivits av SRF Skåne med stöd från Habiliterings- och hjälpmedelsförvaltningen i Region Skåne. Under de två år som projektet bedrivits, har vi samlat på oss en hel del erfarenheter. Stödet till oss synskadade brukare men också till regionala hjälpmedelsförskrivare på nationellt plan är kanske det mest påtagliga intrycket.

Bakgrunden är förstås den oerhört sårbara situation, som vi med grava synnedsättningar befinner oss i. Att alltmer av informationsutbytet blir visuellt baserat ökar denna utsatthet. Vid analysen av de mänskliga sinnesorganen och dess förmåga att inhämta olika typer av information använder man begreppet informationsenheter, vars minsta beståndsdel betecknas som bitar. Man räknar med att människan varje sekund kan ta emot ca 11 miljoner bitar, varav synen svarar för 10 miljoner och de övriga sinnesorganen för en miljon.

127

Synens centrala betydelse för människans orientering är viktig att vara medveten om i strävanden efter att göra det möjligt för människor med betydande synnedsättning att bli delaktiga i samhällslivet. Utvecklingen inom IT-området accelererar och åtskilliga innovationer har gjort att såväl persondatorernas som de separata skärmläsningsprogrammens betydelse minskat till förmån för exempelvis s.k. smarta telefoner eller läsplattor. Den explosionsartade utvecklingen av olika tillämpningar, som kan öka tillgängligeten för personer med synnedsättningar har gjort att det är mycket svårt att skaffa sig en överblick om hur olika appar och andra tekniker fungerar för synskadade. De som levererar utbildning inom området har i brist på forskning och avsaknaden av strukturer för kommunikation av brukarerfarenheter fått inrikta sig på att leverera basal träning. Att öka förutsättningarna för strukturerat kunskaps- och erfarenhetssamlande genom kommunikation mellan dem som är synskadade användare av smarta telefoner har varit grundläggande för projekt SYSTOR.

Det övergripande målet för projektet var att lämna ett substantiellt bidrag till tillgänglighetsarbetet och därmed också (re)habiliteringsverksamheten för personer med synnedsättningar inom det växande samhällsområde som den digitala kommunikationstekniken formar. Vår målgrupp har varit de synskadade i Skåne, som har svårigheter att hantera smarta telefoner med alla dess olika tillämpningar både idag och inom den närmaste framtiden. Det gäller förstås den centrala gruppen av SRF Skåne, men även de som inte är medlemmar. I projektet har också de med andra funktionsnedsättningar utöver synskada som t.ex. nedsatt hörsel eller rörelseförmåga, deltagit.

Planeringen av projektet har i viktiga avseenden gjorts inom ramen för det särskilda utskott, som SRF Skåne hade med anknytning till bl. a. (re)habilitering och arbete och som kallades för ARK. Här framstod det som uppenbart att den nya s.k. smarta telefonin har en rad implikationer, inte bara för vardagsliv och allmän kommunikation, utan också för utbildning, arbete och sysselsättning. Utvecklingen går snabbt och alltmer av vardagsinformation och hantering av allt från basala ekonomiska tjänster till olika fjärrinställningar av vardagsteknologi tenderar att skötas via den här tekniken.

Konkret har fyra olika s.k. fokusgrupper bestående av ett tjugotal personer med synnedsättning etablerats inom projektet på olika platser i Skåne. Under verksamhetens gång var det uppenbart, att kunskapsläget bland deltagarna var högst varierande. Detta kom i praktiken att innebära, att vi tvingades till att satsa långt mer på utbildning, än vad vi

128

ursprungligen tänkt oss. Konkret har emellertid verksamheten än dock för deltagarna inneburit att projektet åstadkommit processer, som ökat förståelsen och insikterna om olika problem och möjligheter att lösa dem, liksom vilka vägar man kan använda för att vidareföra den insamlade kunskapen om gemensamma svårigheter. Emellertid var det också en tämligen klar lärdom, att de basala kunskaperna i allmänhet kräver långt mer av organiserade insatser från de funktioner i samhället, som har som uppgift att erbjuda stöd till oss synskadade än vad som i praktiken förekom.

Projektet har letts av en styrgrupp, där Maria Thorstensson varit ordförande och där en av våra medlemmar, professor em. Stig Larsson, varit projektledare. I styrgruppen har också ingått ytterligare en förtroendevald från distriktet, som dock skiftat under projekttiden. Därutöver har tre externa ledamöter funnits, nämligen Joachim Kåhlman från SRF-riks som arbetat mycket med IT-frågor, chefen för syn- och dövenheterna i Skåne, Helen Holmström och en ledande forskare och teknikutvecklare inom hjälpmedelsområdet, forskningschef Johan Borg. Projektet har inneburit ett försök att organisera kollektiv hjälp till självhjälp mot den digitala världens utestängning av synskadade. Detta i och för sig lilla projekt med fokus på Skåne och smarta telefoner, har givit oss erfarenheter att gå vidare med inom inte minst SRF. I förlängningen har den här typen av verksamhet en potential att förbättra både vår organisation och nyttan för medlemmar, genom att man tillsammans kan växa i den smarttelefoniska världen, som är här för att stanna, men vars fortsättning vi har rätt lite begrepp om.

Genom att försöka sprida medlemmarnas möjligheter att gemensamt och i gruppform utvecklas i sin smarttelefonanvändning och därmed i att öka tillgängligheten till digitaliseringen, kan vi också försöka sätta press på statliga och regionala myndigheter att på ett helt annat sätt än nu, ge oss det nödvändiga stödet i vars förlängning vi också kan föreställa oss ett ökat och mera avancerat arbetsmarknadsdeltagande för synskadade som grupp.

Projektet har inneburit ett ökat engagemang och etablering av en fördjupad dialog med region Skåne. Det har också medfört insikter om vilka möjligheter att utveckla moderna vägar för brukares delaktighet i (re-) habilitering, inlärning och utveckling som latent står till samhällets förfogande. Flera viktiga erfarenheter, som gjordes inom SYSTOR har också kommunicerats med Habiliterings- och hjälpmedelsförvaltingen, som därefter ändrat en del av sin policy inom området. Även med andra

129

regionala aktörer har ett förtroendefullt samarbete etablerats inom projektets ram. Det gäller kanske i synnerhet Glimåkra folkhögskola, som varit en viktig medaktör och dit vi förlade en tvådagars workshop för summering av projektet. Den teknologi som smarta telefoner bygger på är inte enhetlig och det finns inom denna en rad olika lösningar, som både drivs av olika världsledande företag som t.ex. Google och Apple. Det finns också de som har helt andra sätt att hantera synskadeproblematiken såsom förenklade anpassningar för inte minst äldre, som Doro arbetat med. Men framför allt kan vi i större grad få enklare tillgång till de vägar som människor i allmänhet har för att snabbt och enkelt hitta information eller förströelse, även om vi långt ifrån har samma lätthet i förutsättningarna.

Inom projektet har vi försökt ta till oss överväganden och slutsatser från Digitaliseringskommissionen. Därvid kan vi konstatera att man knappast i utredningsarbetet uppmärksammat våra särskilda behov, varför vi inom synskaderörelsen måste ta oss an och artikulera dessa. Detta har också skett i flera avseenden inom projektet, där vi haft möjligheter att aktualisera frågan om särskilt stöd rörande de smarta telefonerna för synskadade på nationell nivå. Vi har också inom projektet genomfört en mindre innehållsanalys av den viktiga svenska diskussionsgruppen som finns för VoiceOver-användare, liksom vi initierat att förbundsstyrelsen inom SRF försökt ta sig an frågan om smart telefoni-bevakning.

Under fjolåret såldes hisnade många, mer än en miljard, smarta telefoner i världen. Tekniken har marknadsmässigt inte haft särskilt många år på sig och utvecklingen av tillämpningar sker explosionsartat. Trots de betydande svårigheter, som varje enskild person med grav synnedsättning måste ägna sig åt för att erövra den nya tekniken, är det nödvändigt om man inte ska utestängas från informationssamhället. För oss gravt synskadade har GPS-navigering, scanning för textuppläsning, syntolkning och inte minst de tillämpningar med dagstidningar och streamad läsning som Legiumusappen erbjudit inneburit stor ökad frihet för synskadade. För många av våra deltagare inom SYSTOR betraktar man den här teknologin som den viktigaste innovationen för att öka möjligheterna för delaktighet sedan persondatorn etablerades i början av 1980-talet.