Weimaraner-NyttJuni 2009

2

Svenska WeimaranerklubbenNummer 2:2009, årgång 29

Ansvarig utgivare: Mikael Johansson

Redaktör: Inger Nilsson

Mail: wn@weimaranerklubben.se

ISSN 1404-3629

Annonspriser medlemmar:halvsida 300 SEKkvartssida 200 SEK

Kommersiella annonser:Pris efter förfrågan - rabatt ges vid annonsering fyra nummer i följd

Allt material skickas till redaktören på mailadress ovan. Bilder bör vara i en upplösning om minst 300dpi eller så stort format att de håller för bearbetning. Ange alltid fotograf! Bilderna kan komma att beskäras.Annonser skickas in i pdf-format som sparats med högsta upplösning. Redaktionen hjälper endast till med utformning av annonser mot ersätt-ning. Skicka då bilder och text i var sitt mail och med tydlig angiven upphovsman.

Sweiks styrelse och förtroendevaldaOrdförandeMikael Johansson, 08-41 06 65 72

Vice ordförandeCamilla Liljekow 0706-02 13 66

SekreterareMia Källberg 0768-08 08 00

LedamotMicke Svedberg 0224-190 46

LedamotLouise Andrén 0708-48 05 07

Förste suppleantAnnSofie Erixon 0485-66 93 36

Andre suppleantJoakim Svedin 0704-91 76 84

KassörKristina P Granath 0226-125 34

MedlemsregistratorAnders Beskow 0156-143 46

Valpförmedling/rasinfoBirgitta Wilhelmsson 0521-22 22 99

JaktprovssekreterareAnnSofie Erixon 0485-66 93 36

ValberedningKikki Ellström 040-44 01 56Pernilla Ryberg 0533-310 44Ted Karlsson

AvelsrådAnci Niklasson 0485-723 33Mia Källberg 0224-253 32Elisabeth Beskow 0156-143 46

Innehåll3 Ordförandes ord4 Kalendarium5 Nya i styrelsen 8 KM i viltspår9 Resultatbörsen 10 Jubileumsutställningen11 Jubileumsprovet12 Då och nu14 Långhår i Sverige16 Fältträning del 122 Meningit och weimaranern24 Avelsrådets ruta25 SKKs nya grundregler26 Nya avelskrav i SWEiK29 Svenska vinnare 200930 Jubileumsboken31 Redaktörens rader

Bild framsida I. Nilsson och baksida Ingela Lindfors

Klubbens hemsida hittar du på:

www.weimaranerklubben.se

Webmaster Anders Sundvall0701-898989, sweik@eggholm.com

Bli medlem!medlemsvagift 350 SEKfamiljemedlem 50 SEK

Pg 460 66 06-4

Utgivning

nummer manusstopp

Mars-numret 15 februariJuni-numret 15 majSeptember-numret 15 augustiDecember-numret 15 november

3

SVENSKA WEIMARANERKLUBBEN FYLLER 30 ÅR !

Kom till Öland och var med och fira klub-bens 30 årsjubileum i början på oktober! Planera in det i er kalender redan nu om ni inte redan gjort det. Det blir fina jaktprov och utställning med domare från England. För er med hundar i elitklass finns det dessutom möjlighet till CACIT. Men än är vi inte där. För mig är maj en härlig månad. Nu börjar förberedelserna inför höstens jaktsäsong. Min agenda ser ut ungefär som följer: i mars avslutas jakt-säsongen med rävklappar. Sedan försöker jag hinna med några jaktstigar för att träna mitt hagelskytte. Hinner jag med som jag planerat så börjar rytmen i hagelskyttet in-finna sig i slutet på april. Nu kör jag också igång viltspårträningen med mina hundar och provmöjligheterna kommer igång i maj och framåt. Och visst är det skönt att komma ut på aktiviteter tillsammans med sina hundar. Jaktskyttebanorna öppnar kring månads-skiftet april/maj och brukar ha öppet till

och med juni för ett sommaruppehåll under juli. På våren är det mindre köer

och folk, men ju närmare jakten vi kommer desto större trängsel blir det på jaktskytte-banorna. Har du tid och möjlighet så passa på att komma ut innan rusningen börjar. I juli börjar eftersöksgrenarna inför hös-tens jaktprov. Till början på augusti har vi tränat och förberett oss i viltspårprov och eftersöksgrenarna samt varit på skjutbanan flera gånger, så att både jag och vapnen är väl inskjutna. I senare halvan av augusti får vi äntligen börja släppa hundarna igen och sökträningen kan komma igång på allvar. Den 16 augusti är det bockjaktspremiär och nu börjar jaktsäsongen ta fart. Den 25 augusti kommer den efterlängtade fågelpre-miären och nu är det dags att se om all trän-ing med hundarna fungerar som tänkt. Proven på fält, skog och fjäll tar nu fart. Möjligheten att vara med på är en av förmånerna med att vara medlem i klub-ben. Ta tillfället att komma till jaktproven och komma ut och jaga med din weimara-ner. Provverksamheten innebär fina jakt-möjligheter för dig och din hund. Har du tränat och känner dig förberedd så kan det

bli en alldeles underbar jaktdag.Skulle olyckan vara framme under jakten då är det skönt att ha med sig en weima-raner som är tränad och förberedd för att ta hand om eftersöket. Viltspårproven och spårträningen under senvåren och början på sommaren tillsammans med eftersök-sträningen med apportering kommer nu väl till pass. Till sist men inte minst vill jag rikta ett STORT TACK till tidigare ordförande och styrelsemedlemmar för deras engagemang och arbetsinsatser för klubben. Det är mån-ga timmars arbete som de har investerat för att ta hand om, sköta och utveckla vår fina förening. SWEiK är och blir vad vi medlemmar tillsammans gör den till! Ert engagemang är en investering för oss alla.

Jag och vi i styrelsen ser fram emot att träf-fa er medlemmar på alla aktiviteter under året !

Med en tillönskan om ett bra hund- och jaktår!

Ordförande Mikael Johansson

4

K a l e n d a r i u m 2 0 0 9

Anmälan till ordinarie prov skall vara arrangerande klubb tillhanda senast 3 veckor före provdagen. Då skall även avgiften vara inbetald på arrangerande klubbs plusgiro. Eventuella efteranmälningar i mån av plats beslutas av respektive arrangerande klubb.

5

Mikael Johansson

Jag heter Mikael och bor på Färingsö (Ekerö) tillsammans med min fru Hjördis och våra tre barn Olle, Björn och Filip-pa. Jag är född och uppvuxen i Stockholmsområdet. I slutet på sextiotalet köpte mina föräldrar sommarstuga i Värmland utan-för Säffle. Där tillbringade jag mina barndoms somrar tillsam-mans med mina föräldrar och två bröder.

Bygden bestod av små lantbruks-gårdar och sommarstugor. Som barn kom vi snart i kontakt med de lokala bönderna. I bygden var jakt ett naturligt inslag i jordbrukarens liv och ungefär vid 11 års ålder väcktes mitt intresse för jakt. Jakten bedrevs företrädesvis med hjälp av drivande hund. Oftast var det rå- djur, hare eller räv som man jag-ade.I slutet på 80-talet fick jag möjlighet att börja jaga i ett jaktlag i Jämtland tillsammans med min svärfar, som jagat där sedan början på 60-talet.

Från början var det mest älgjakt men med tiden kom även möjligheten att få jaga skogsfågel, som jag tycker är en av de mest stimulerande

jaktformerna. 1983 började jag på polisskolan och arbetade fram till 1997 som polis i Stockholm. De sista 10

åren på Rikspolisstyrelsen. 1997 slutade jag inom po-lisen och började arbeta inom IT tillsammans med min äldre bror. Idag är jag delägare och vårt företag sysslar med drift och out-sourcinglösningar.Jag hade redan som liten ett stort intresse för hundar men fick inte möjlighet att skaffa egen hund förrän 1992 när vi flyttade ut till Färingsö. Vår första hund Kim var en dobermanntik som vi tränade lydnad och spår med på brukshund-klubben. Idag har vi två Weimaraner Vidar och Loke.

Foto: Anci Niklasson

N y i s t y r e l s e nNy

i

styrelsen

6

Louise Andrén

Jag är en 45-årig kvinna som av sina vän-ner beskrivs som nörd. De tycker att om en människa är överdrivet intresserad av något specifikt så är man nördig. Jag är överdrivet intresserad av väldigt många saker så därför är jag väl multinörd.

Nåväl, på intresselistan kommer arkitektur (mitt jobb) och hundar (mina hundar) på första plats. Sedan är jag också överdrivet intresserad av alla djur, ridning, all sport med djur, konst, all konst men främst, scenografi, balett, opera, måleri, skulptur och film och då menar jag verkligen all film: konstfilm, dokumentärfilm, animerad/tecknad film och vanlig ilm alltså sådana som går på bio… mest tror jag att jag gillar kortfilm. Bland överdrivna intressen kan även räknas att ha det kliniskt rent hemma (citat min familj) och måla allt vitt, men det är nog mer åkommor än intressen.

Jag är uppvuxen i Lerum, två mil från Göte-borg. Där var allt fint och trevligt. Mina stora-syskon var jättesnälla, min mamma som nu är 80 är världens gulligaste gladaste spänstigaste pen-sionär, helt fantastisk och o-gnällig. Min pappa som tyvärr inte lever längre var en levnadskon-stnär av största mått – han njöt av allt! Vilken

fantastisk tillvaro vi har, var hans vanligaste ut-tryck. Jag tror deras syn på livet har påverkat mig en hel del. I vår familj hade vi taxar, men de var

inte till jakt. När jag gick andra året på arkitek-tlinjen på Chalmers skaffade jag mig en Saluki som var vacker och snabb, en otroligt fin dam. Under den långa tid vi hade tillsammans lärde jag mig att ha is i magen då hunden ofta förs-vann på egna jaktäventyr i timmar. Jag efterlyste samarbete.

Så när jag sörjt färdigt min Saluki föll valet till slut på Weimaranern.Min hund Z är Woksebs Ruth och vi har så roligt ihop. När jag fick lov att bli valpköpare till Woksebs R-kull så visste jag inte att jag skulle bli jägare inte heller att min man, Calle som redan visserligen jagade skulle skaffa en egen hund. Inte heller att min son, Leo snart 16, nu ber om att få följa med på jaktprov efter att jag tvingade honom förra året! Leo och jag har tagit jägarexamen och träningsskjuter nu varje vecka. Calle vill ha en Wachtelhund till. Clara 14 år vill tävla i agility med hundarna. Ja-kob 12 år gillar mest att hundarna är så gosiga. Turerna till fjällen är årets stora händelser. Fan-tastisk möjlighet att kunna jaga i den svenska fjällvärlden! Även turerna till Anders Landins uppläxningar får ses som fantastiska. Weimara-nerklubbens jättetrevliga pingstläger är inget jag vill missa, inte heller jaktproven, viltspårsproven eller de roliga trivsamma träningarna som vi har i Göteborgs träningsgrupp. Jag trivs verkligen med Weimaraner.

N y i s t y r e l s e nNy

i

styrelsen

7

Joakim Svedin

Joakim Svedin är född 1966 och gift med Eva. De har barnen Rebecca 15 år och Al-exandra 13 år.

Jag är född i Stockholm och uppvuxen i Rön-ninge strax söder om Stockholm där jag fort-farande bor med min familj. Under min uppväxt har jag gått i skolan, spelat lite hockey, fotboll (var ganska dålig) och åkt utförsåkning. Ut-försåkning är ett av mina stora intressen (föru-tom hundarna) som jag vintertid lägger ett antal

veckor på.Jag är utbildad ekonom och har jobbat som revi-sor men är sedan länge ekonomichef på TeletecConnect AB, ett företag som säljer larm, CCTV och säkerhetsprodukter.

Min första riktiga hunderfarenhet var när mina föräldrar skaffade en golden retriever när jag var i tonåren. Jag hade träffat på weimaraner vid några tillfällen och konstaterat att den dagen jag köper hund ska det vara en sådan. När mina barn blev gamla nog att hjälpa till med hundpassning

var det dags att slå till och jag kom i kontakt med Sigrid som hade valpar och vågade lita på mig. Vi köpte Wellieson Gatsby (Winston). Mitt intresse för rasen har sedan ökat och dessutom har intresset för jakt kommit och jag har tagit jägarexamen och börjat jaga!

Under våren 2008 parade Winston LeeLoo och jag tog en valp (Sonic) efter honom, så nu har jag två! Målet 2009 är att få till jaktchampionatet på Winston och meritera Sonic i unghundsklass.

N y i s t y r e l s e n

Skicka in material till W-Nytt?Material från medlemmar är alltid välkommet. Skicka då in som råtext för sig och bilder för sig – inte i färdig layout. Bilderna måste ha sådan kvalitet att de håller för tryck - om de inte räcker till kommer de inte att public-eras. Det enklaste kan vara att se till att de har den storlek som kommer ur kameran. Då brukar det bli en fil på över 1Mb. Så stora filer kan vara svåra att få iväg i mailen och då kan de läggas sin på klubbens serverplats. Serverplatsen heter ftp://wn.snappy.se och login är wnfoto – lösenordet bilder. Ladda upp eventuella bilder i en mapp och döp mappen med fotografens namn.

Där kan man också ladda upp bilder man låter redaktionen använda efter eget huvud, men då är det bra om man via mail meddelar att det finns bilder att hämta där. Över huvudtaget alltid bra att kommunicera med redak-tionen om allt material som man vill ha med i tidningen, så inga missförstånd uppstår.

Ny

i

styrelsen

8

Klubbmästerskap i viltspår

Lördagen den 2 maj genomfördes KM i viltspår och platsen var som vanligt Skoga-ryd. 10 deltagare mötte upp i det härliga vårvädret. Vid samlingen blev vi tilldelade spår och domare.

Domare för dagen var Valde Dahlstrand, Su-sanna Mattson och Sven Olsson – provledare var Birgitta Wilhemsson.

Vid ett KM lägger spårläggarna in lite extra svårigheter i spåren och naturlig viltstörning bjuds det ofta på i Skogaryd. Så hundar och förare möter lite extra utmaningar i sina spår. Till exempel som för Jerikogårdens Carmen, där

det helt plötsligt låg en stor trut i spåret, Jerikogårdens Carmen tit-tade på sin förare och undrade: ” Ska jag apportera?”” Nej!” säger matte och hunden fortsätter. Sedan vi gått våra spår hade do-marna konferens. Vi andra fikade i gröngräset och diskuterade hur det hade gått – en del var nöjda och en del mindre nöjda. Vi väntade med spänning på resultaten och prisut-delning.

Alla hundar gick till pris! Domar-na lovordade flera av dem, men vann gjorde Jerikogårdens Carmen

”Yatzy” med Kicki Ellström, som fick första pris med HP. Det var andra gången det paret erövrade Purdys vandringspris – senaste gången var 2006.

Priserna var skänkta av Bruks-hundscenter, Eukanuba och Hundshopen Forshaga

Text Lisbeth Ericsson/foto: Per Johansson

K M

i

viltspår

9

NYA CHAMPIONAT

JaktchampionatLPII S JCH Woksebs Ozzie

UtställningschampionatJ S VCH S UCH Landsbygdens ReturS VCH J S UCH Scuba’s InchmurrinNORDJV-06 NORDV-05 NORDV-07 NV-05 S VCH S UCH Classic Dream’s Yupya

ViltspårsprovchampionatS VCH Pasquinel’s EtcheminS VCH Woksebs QellyS VCH Lockfågelns Klöver KnektS VCH Yellow Eye’s Mr MoveLPI S VCH Classic Dream’s Silver StarS VCH Yellow Eye’s ImpossibleJ S VCH Jerikogårdens CarmenS VCH Silver Hunt’s DemeterS VCH Lockfågelns Klöver FyraJ S VCH Lockfågelns ÅliwerNORDJV-07 S VCH Mimmtrix BellaS VCH Pasquinel’s GeronimoS VCH LokeS VCH Wellieson EanieJ S VCH Woksebs OccraS VCH Yellow Eye’s Area Fiffty One

KlubbmästerskapKM i eftersökgrenar, fält och odelat prov (WeimaranerMästaren) avhölls på Fjällskär utanför Nyköpingden 4-5 oktober.Klubbmästare blev:Eftersöksgrenar J Wellieson EasyFält J SVCH Diamond Queen’s WilmaWeimaranerMästare J Wellieson EasyKM i viltspår avhölls på Skogaryd den 31 maj 2008.Klubbmästare blev: J SVCH SUCH Jerikogårdens Charcarel.

Eukanuba sponsrar KM i viltspår

Sponsrar KM i viltspår

Foto: M. Erixon

Resultatbörsen

10

JubileumsutställningOfficiell Jubileumsutställning på Ölandsöndagen den 4 oktober 2009Domare: Mrs Gil Simpson och Miss Julie Turner, England

Anmälan senast förste september till: Mia Källberg, Östanbäck 130, 733 96 SALA Anmälningsavgifter: junior-, unghund-, öppen-, jakt- och championklass 250 SEK veteran- och valpklass 125 SEKbetalas på pg: 460 66 06-4, Svenska Weimaranerklubbensenast sista anmälningsdatumAnmälan kan göras på SKKs gamla 3-sidiga blankett (sid 1 räcker) eller på SKFs nedladdningsbara blankett (se hemsidan www.specialklubben-skf.se) eller via e-post till mia@lockfageln.comAnmälan skall innehålla kompletta härstamnings- och ägaruppgifter.Utlandsägda hundar skall bifogas kopia av stamtavlan och ev WCC.Upplysningar:Mia Källberg tel: 076-80 80 800, e-post: mia@lockfageln.com

Väl mött på Öland!

S W EiK

trettio

år

11

Jubileumsprov på ÖlandOdelat jaktprov med internationell statusfredag-lördag den 2-3 oktober 2009Domare: Gunnar Ericsson, Lars Thulin och Lars Olander.Provansvariga: AnnSofie Erixon 0705 63 13 62 jaktprov@weimarerklubben.seNicke Niklasson 0705 81 67 76 nicke@scubas.se

Anmälan senast 4 september till: jaktprov@weimaranerklubben.seAnnSofie Erixon, Garveriv 4, 386 90 Färjestaden.Anmälan: sker på sedvanlig fastställd blankett som finns på www.specialklubb-skf.se eller kan rekvireras från AnnSofie via e-post.Anmälningsavgifter: Samtliga klasser 530 SEK, Utländsk deltagare 540 SEKBetalas på pg: 460 66 06-4 Svenska Weimaranerklubben senast sista anmälningsdatum(Obs! 4 veckor innan provet).Sekretariat: Talludden Camping www.talludden.nu.Förläggning domare & funktionärer: Talludden Camping.Rekommenderat boende: Talludden Camping www.talludden.nu.Eriksöre Camping www.eriksore.com. Talluddens Camping har 50 st hundvänliga stugor.Vid bokning uppge “Weimaranerklubben” – ger 10% rabatt. Bokning sker enskilt.Jaktprovsmiddag och prisutdelning lördag den 3 oktober kl 19.30.Hotell Skansen i Färjestaden med gångavstånd från Talludden.Magnifik buffé till kostnad av 275 kr/pers exkl dryck. Anmälan sker till AnnSofie Erixon.

S W EiK

trettio

år

12

Trettio år är en lång tid och mycket vat-ten hinner rinna under broarna. De ak-tiva i rasen har kommit och gått, men en del av oss har i alla fall varit med en stor del av dessa trettio år. Redaktionen ställde några frågor till de aktiva up-pfödare som finns kvar.

I rasens barndom här i landet var det inte så där alldeles enkelt att komma över en valp - det föddes en eller två kullar om året. Högst! Det kunde innebära att man fick vänta på en valp - ibland i flera år. Och det var inte helt enkelt att bli godkänd valpköpare hel-ler, berättar Elisabeth Beskow. Det om fick henne intresserad av rasen var rasspecialen i Hundsport 1987 och det känner säkert flera igen. Den genomslagskraft en rasspe-cial har är väl värd att beakta inför somma-rens weimaranerspecial i Hundsport.

Få individerElisabeth ger de tidiga uppfödarna ett god-känt betyg. Med tanke på den lilla avelsbas som fanns var jobbet inte helt enkelt – det

var en tid när alla hundar var syskon, kusin-er eller i bästa fall sysslingar.

Men att antalet registrerade hundar ökat kan också vara en svårighet. Gränserna är idag öp-pna och vi både importerar och exporterar hundar. På detta sätt utökar vi den genetiska mångfalden och det är mycket bra för rasen. Vi ska dock vara medvetna om att det är mycket svårare att få all ön-skvärd information när vi använder oss av utländ-ska avelsdjur; [...] bara för att det kommer utifrån med höga meriter behöver det inte vara bättre och friskare! säger Elisabeth och Anci Niklasson håller med.

Svårare avlaDet är svårare att avla idag, säger Anci. Man har många faktorer att ta hänsyn till: hälsa/sjukdomar, mentalitet, jaktlust, exteriör... Idag är urvalet av hundar större än förr. Då tog man vad man hade, idag har man fler att välja på. Vi lär oss alla nytt hela tiden och ju mer man lär sig, ju mer känner man till om våra hundar. Detta medför att i alla fall vi blivit betydligt mer kräsna på vilka hundar vi själva valt att använda till våra

egna kullar. Man går in och studerar hundarna mer i detalj, utifrån helheten.

Då och nu – trettio år av verksamhet

Foto: I. Nilsson

S W EiK

trettio

år

13

Stängda gränserSjälv minns jag hur lyxigt det kändes första gången man kunde få använda en inhemsk hanhund, som man bara helt enkelt åkte iväg till med tiken. Så länge gränserna var stäng-da var det spermaimport som gällde om man inte ville gå genom det dyra och om-ständliga förfarandet att, via sex månaders karantän, importera en lovande hanhund. Bara från England kunde man få hem en jycke någorlunda snabbt och enkelt. Det är

ju en omständighet som förbättrats, men kanske valfri-heten och mång-falden även skapar problem. Det är svårare att avla idag, menar även Elisa-beth.

KvalitetenHar vi då bättre hundar idag? Skill-naderna är främst att jaktlusten har blivit något bättre, säger Anci, men ännu kan vi inte säga att den svenska weimaranern

har BRA jaktlust. Det kan ALLTID bli bät-tre. Intressant i framtiden är att se om och hur uppfödarna kommer att vidare ta hänsyn till egen-skapssiffrorna från våra jaktprov. Framtiden är mycket spännande!

Vi har lyckats få ett betydligt bättre temperament, påpekar Elisabeth, mycket bättre jaktlust och exteriör. Nu skall vi arbeta med att förvalta det vi fått fram och förfina det vi vill ha. Det måste nu

till en diskussion om vilken typ av hund vill vi ha? Vill vi ha en svensk Weimaraner som är något an-nat än vad den tyska ras standarden förespråkar? Vill vi att Weimaranern skall bli en grå Vorsteh eller hur ser vi på rasens framtid?

Nästa trettio årJa, de nästkommande trettio åren ger oss nog några av svaren. Elisabeth skickar med ett ord på vägen: Vi måste vara mycket försik-tiga och passa oss för att få en sjuk ras, Weima-ranern ligger redan högt på kostnadslistorna hos försäkringsbolagen och vi ser en ökad tendens till autoimmuna sjukdomar, hudproblem mm. Det är viktigt att vi är öppna och ärliga med det som sker och man måste komma ihåg att ingen med flit av-lar fram sjuka hundar. Det är fortfarande jobbigt att erkänna att just den kombinationen inte blev vad man förväntat sig, oavsett om det gäller hälsa, mentalitet, egenskaper eller extriör. Man känner ett oerhört ansvar för sina valpköpare och det är inte roligt när det inte blir som alla parter tänkt sig! Vår önskan är att vi vågar stå för både allt bra vi gör men också att vi kan erkänna de fel och brister som ibland uppstår på våra hundar, så fram för mer öppenhet, det tror jag för rasen framåt!

Inger Nilsson

Foto: I. Lindfors

S W EiK

trettio

år

14

Den första långhåriga weimaranern som kom till Sverige var en importerad tik från England som hette Monroes Linnet. Hon kom till Sverige efter 1977.

Det första svensk-uppfödda långhåret föd-des 97-03-12 i Woksebs kennel, hos Elisa-beth och Anders Beskow i Vagnhärad. Han hette J, LPI, NORDV-03, SVCH, SUCH, SV-02, SV-03 Woksebs Lion “Rekyl”. Och han var efter Hermes De Beauvois och Li-balele. Han var det första långhåret som gick till pris på fält. Och han var den allra första weimaranern av båda hårlagen som blev viltspårschampion i Sverige. Han har

också vunnit weimaranercuper i klubben, samt blivit klubbmästare i e-söks grenarna ett år.

Eftersom det inte fanns så många långhår i Sverige började man korsa långhår med korthår för att få fram långhår. Den första långhårskullen föddes 97-09-23 i Clas-sic Dream’s kennel hos Pernilla Nordlund i Karlskoga. Hennes stamtik hette Gundras Walburga “Wallisen” Hon var efter Herbert och Tasarigid Certain Flair. Wallisen, som var ett korthår, parades med den tyska långhåri-ga hanen Eyk vom Hasenlager, som var importerad till Norge. De fick 8 långhårsval-par och 1 korthårsvalp. I denna kull fanns Sver-iges första långhåriga lydnads champion! Hon hette SLCH, SVCH, SV-

04, SV-05 Classic Dream’s Gosan.

Tre stycken blev också tjänstehundar i förs-varsmakten. De hette TJH, LPII, SVCH, Classic Dream’s Grace “Saga”, TJH, LPI, SVCH, SV-01 Classic Dream’s Goliat “De-mon” och TJH, SVCH, LPII, SV-00, Clas-sic Dream’s Goggo “Athena”. NORDV-99, SV-00, SV-98 Classic Dream’s Gaston har

Långhårig weimaraner i Sverige

J, LPI, NORDV-03, SVCH, SUCH, SV-02, SV-03 Woksebs Lion Foto: A. NiklassonTJH LPI SVCH SV-01 Classic Dream’s Goliat

Foto: A. Alm

Långhår

i

Sverige

15

två jaktprovsmeriterade avkommor. De het-er J, SVCH SUCH Jerikogårdens Charcarel “Karamell” och J, SVCH Jerikogårdens Carmen “Yatzy”. De här duktiga damerna har startats i elitklassen på fält.

Classic Dream’s Gosan har två stycken jak-tprovsmeriterade avkommor. De heter J, SVCH Pasquinel’s Chenoa af Greydove och

J, SVCH, BH, FINVCH Classic Dream’s Orcan “Indi”. Classic Dream’s Grace fick en jaktprovsmeriterad avkomma. Hon heter J, SVCH Classic Dream’s Ninja Star “Ninja”. Classic Dream’s Goliat fick fem jaktprovsmeriterade avkommor, varav en är Svensk jaktchampion. Han heter J, SJCH, NORDUCH, INTUCH, SUCH, NLCH, NORDV-06, JWW-03, SVCH, SV-09 Clas-sic Dream’s Quasimodo in Grey “Quasi” Han har i sin tur också lämnat jaktprovs-meriterade avkommor, bla i Norge och Sverige.

Den första lånhåriga tiken som gick till pris på fält heter J, NORDJV-06, NOR-DUCH, NORDV-07, SVCH, WW-08 Clas-sic Dream’s Yupya “Yupy”. Hon har fått två kullar efter sig, som antagligen även de kommer startas på jaktprov framöver. Summan av de långhåriga weimaranerna i Sverige måste ju vara att de med hjälp utav korthåriga blandningar har utvecklats och tillfört otroligt mycket på kort tid. Detta bådar ju mycket gott för de långhåriga wei-maranernas framtid.

Ha det bra! Och hoppas att ni tränar på med era grå nu. För framtidens skull!

Sara Svensson

TJH SVCH LPII SV-00 Classic Dream’s Goggo Foto: S. Svensson

SLCH SVCH SV-04 SV-05 Classic Dream’s GosanFoto: S. Svensson

Långhår

i

Sverige

Rättelse:Hella’s Fanta är den första långhårsweimara-nertik att gå till pris (på skogsprov). I Hede 2000-09-02, på ordinarie prov, tog hon 2 ökl.

16

Fältträning från grunden – del 1Anci och Nicke Niklasson

Weimaraner-Nytt har fått tillstånd att än en gång publicera Anci och Nicke Niklassons artikel om fältträning. Den har funnits med här förrut, men det var några år sedan och nya läsare har kom-mit till. Denna gång kommer artikeln att dyka upp som en följetong i tre delar. Alla bildrättigheter Anci Niklasson.

17

Första delen

INLEDNINGSVIS: Värt att tänka på är att alla hundar är olika individer och skall behandlas därefter. En tränings-metod som passar en hund, kanske inte passar en annan. Under flera år med olika hundar har man i alla fall lärt sig en del återkommande ”regler”:

Börja inte med det svåraste.Gör det så lätt som möjligt för både dig och din hund. Din hund måste lyckas i momen-tet du tränar innan du går vidare.

Var ärlig och framför allt konsekvent.Säger du SITT, så menar du SITT och in-get annat. Inte imorgon eller någon annan gång, utan JUST NU. Under förutsättning att hunden vet vad du menar och att du är tydlig i dina signaler gentemot hunden.

Träna inte på det du redan kan.Varför nöta ut ett moment som fungerar?! Är det inte bättre att ni utvecklas tillsam-mans? Träna på det du och din hund har svårt för. Lös uppgiften. Att träna på det som ”sitter som berget” kan man tycka en-dast är till för att stärka ens eget självförtro-

ende: ”Det här kan vi minsann i alla fall…” Undantag: När man ”putsar” på ett mo-ment för prov eller tävling, förstås.

Lyssna på andras erfarenheter.Deras erfarenheter behöver inte bli dina! Lär dig att plocka lite här och var för att se vad som passar dig och din hund. Plocka ut russinen ur kakan.

Träna aldrig hund när du är på dåligt humör.Du måste känna för att uträtta ett arbete, och naturligtvis går det kanonbra! Låt aldrig

ditt dåliga humör gå ut över hunden, den är ju oskyldig till det.

Träna korta pass.Det handlar om kvalitet i din träning, inte kvantitet. Den kvantitativa träningen slutar oftast med ett misslyckande och då får man börja om från början!

Lär hunden veta skillnaden på beröm och förbud.

Tjata aldrig……vare sig förbud, kommandon etc. Ni har

Träningsråd

18

väl hört talas om hunden som trodde att han hette NEJ…

Det är aldrig hundens fel när den gör fel – det är ditt!

Visselpipa eller inte? Det är frågan. Personligen föredras vis-selpipa, eftersom den låter likadant, vare sig man är glad eller arg, eller tappat rösten. När man tränar med pipan handlar det om konsekvens, både i signallägen och antal korta/långa signaler. Det finns alltför mån-

ga sönderblåsta hundar i vårt land. Ibland tror man att man lyssnar till straffsignalen i Knäckebrödhults division-trelag i fotboll… Använd pipan med måtta, så ”håller” den längre, tjata inte ut pipsignalerna.

Visselpipan hörs dessutom längre än både busvissling och hesa stäm-mor. Konsekvens, var det! Dessu-tom är pipan lätt att lära in, både på korta och långa avstånd, med och utan handtecken.

En del börjar väldigt tidigt med pipan redan i valpstadiet. Många valpar börjar piptränas redan hos sin uppfödare i samband med utfo-

dringen. Vi har dock aldrig gjort så, det får stå för den enskilda valpköparen. Piptränin-gen kommer senare.

Det handlar om att bestämma för sig själv vad man vill ha pipan till, några signaler vi brukar använda är:

stanna/sitt/ligg• vänd• inkallning•

Dessa är mycket lätta signaler för hunden att förstå, speciellt som man kombinerar

dessa med handtecken.

Till en början lärs dessa in på korta avstånd, med mycket beröm och godis (eller annan förstärkning) för att sedan öka i svårighets-grad gällande avstånd, olika terrängavsnitt och störning. För det är väl klart att hunden fungerar i köket? Börja då där!

Träningsråd

19

Inledningsvis måste hunden kunna utföra kommandot med ord, sedan kombinerar man kommandoorden med handtecken. När hunden sedan behärskar detta, lärs hunden utföra kommandot med handteck-en och visselpipa. Såhär har vi gjort. Man kan tycka att det är en lång väg att gå, men vi har nått lyckade resultat med just den här

metoden. Hunden lär sig att vara lyhörd till olika signaler.

Marker att träna på……är A och O. Det verkar aningen ego-istiskt att ha en weimaraner om man inte har tillgång till bra marker. Man kan ju inte bara gå ut och träna på ett fält som verkar

trevligt. Man måste alltid fråga markägaren och jakträttsinnehavaren om det är OK att träna på marken. Här handlar det nästan alltid om att flirta in sig. Om man inte har tillgång till egen mark, förstås. Naturligtvis sker ingen träning under sommarhalvåret, då naturen har sin barnkammare.

Ingen hund blir stjärna av att träna på samma mark gång efter gång. Hur mån-ga hundar kan inte vägen till tränings-marken? Skramlandet över en färist eller grusvägen. Att alternera träningsmark är det bästa. Ta kontakt med någon annan som också tränar, så kanske ni kan träna tillsammans och ”byta mark” med varan-dra. Man får helt enkelt lägga ner lite tid på att köra runt lite. Eller varför inte kon-takta någon av kontaktombuden i klub-ben? Det naturligaste är väl att kontakta sin uppfödare?

Att weimaranern systematiskt ska söka av marken, fatta stånd, avancera, respektera vilt i flog (eller språng), sitta/ligga/stå i skott och fall, apportera viltet, det är väl något som alla vill?! Finns det en vackrare syn än den silvergrå raketen, svepandes fram och åter i terrängen, där den nyt-

Träningsråd

20

tjar vinden och det ”ståpälsframbringande” ståndet för fasanen, morgondaggen i stub-ben och solen skiner på himlen... Men hur går då allt detta till och hur tränas det?

Lydnad kontra fältträningHunden måste ha viss lydnad innan man påbörjar fältträningen, den kan vi alla vara överens om. Man har dock en svår balans-gång att utföra: för mycket eller för lite skämmer allt! Har du för mycket lydnad på din hund, kommer den troligtvis att bli väl kort i sitt sök, kanske t o m strosa runt benen, frågandes och kontaktsökande hela tiden utan några som helst egna initiativ. Så vill vi inte ha det!

Lika lite som vi vill ha en hund som kon-stant är ur hand och jagar för sig själv, ty den behöver ingen husse/matte. Den kom-mer inte heller att vare sig se eller höra dig.

Idealet är en hund med ett väl anpassat sök som har koll på dig, tittar åt ditt håll någon gång ibland, som jagar rätt i vinden. Den bilden måste man ha på näthinnan! Det gäller att träna mycket lydnad i jaktliga situ-ationer så att hunden förknippar lydnaden och jakten.

ViltkontakterWeimaranern introduceras redan som liten bäse med alla typer av vilt. Den får inte vara främmande för något. Innan man bör-jar använda sig av kommandot apport ska givetvis hunden ha lärt sig momentet ap-port, dvs genom tvångsapportering. Det är den enda vägen, för genom en s k lekap-

portering vet man att apporten inte sitter i alla situationer. Apporteringen ska vi inte prata om här och nu. Men helt klart är att intresset för vilt måste finnas, tillika viljan att finna vilt.

Hellre en hund som är het på vilt än en som ideligen spottar ut, eller kanske inte ens bär

Träningsråd

21

alls! Viltskärpan ska vara väl utpräglad hos hunden och det får vi aldrig ändra på, då blir den helt funktionsoduglig som jakthund!

ArbetsteckenKopplet åker av vid jakt. Detta är det främ-sta arbetstecknet för våra hundar. De vet att när de är lösa så är det jakt/arbete som gäller och ingenting annat. Finns det någon annan anledning till att ha en weimaraner lös? Vi anser inte det.

Vid jakt, träning eller prov har vi alltid jak-thalsband på våra hundar. Det finns flerta-let fördelar med dessa:Som extra signal till hunden att arbete ut-förs.Det är som regel försett med reflex.Lös hund måste vara försedd med halsband med namn och telefonnummer till ägaren (bra om hunden springer bort).

RutinerRutiner är bra! Att man uppför sig på ett visst sätt i vissa situationer. Tanken är att hunden ska kunna förknippa. Man talar om perceptionsförmåga.

Om man tar för vana att alltid göra samma

procedur i exakt samma ordning vid vissa moment, så vet hunden precis vad det handlar om. Har man gjort likadant jämt, gör man förhoppningsvis likadant även om man kanske blir nervös på ett prov. I vissa situationer hamnar lätt nerverna på utsidan, det kan gälla en sista fågeltagning

för en högre prisvalör eller mer släpptid… Hunden känner i alla fall igen dig och situ-ationen förknippas med det där roliga vi gjorde i förra veckan.

Fortsättning följer...

Träningsråd

22

Meningit och weimaranern

Vad betyder det här för dig och din hund? Kanske inte ett dugg, men läs ändå denna text för det kan vara viktigt för just dig. Kunskap kan vara skill-naden mellan liv och död...

I mitten på mars blev jag erbjuden att få följa med på ett föredrag i Tollarklubbens regi, där sakkunniga skulle lägga fram sina senaste forskningsrön om sjukdomskom-plexet ”tollarsjuka”. Helene Hans-son-Hamlin och Maria Wilbe från SLU i Upp-sala berättade om sin studie på tollare och var forskningen står idag. Anledningen till detta intresse från weimaranerklubbens sida är att det kommit en hel del fall av meningit (hjärnhinneinflammation) och denna är en av komponenterna i “tollarsjukan”.

Den typ av meningit som drabbat ett antal svenska weimaraner är orsakad av en au-toimmun reaktion – det innebär att hun-dens immunförsvar går på högvarv och börjar reagera mot annat än inträngande baciller och virus. Populärt brukar man säga att hunden blir allergisk mot sig själv. Det finns många sjukdomar som har eller kan ha autoimmuna grunder och på vår ras

har det förekommit ett flertal olika vari-anter. Ingen enstaka är allmänt förekom-mande, men allihop tillsammans ser lite oroväckande ut.

MeningitMeningit yttrar sig som svår värk i nacken – så svår att hunden inte vill lyfta huvudet. Sjuk-domen dyker upp mycket akut och blir därför kanske svår att hantera, eft-ersom man är helt oförberedd. Hunden får feber, blir stel i hela kroppen och allmänt hängig. Viktigt är att veta att detta är en sjukdom som visar sig INNAN hunden fyllt ett år. Symtomen kan ju förväxlas med sådant hundar visar vid olika fästingburna sjukdomar, men om åldern vid insjuknande varit låg kanske man ska fundera på meningit, ifall proven inte visar någon ”fästingsjuka”.

Behandlingen är kortison – ofta under flera månader. Det är viktigt att sätta in behand-

lingen snabbt och avslutar man för tidigt är risken för återfall stor. Kanske är detta inte en sjukdom som veterinärer automa-tiskt söker efter och möjligen kan det vara bra att weimaranerägaren själv nu blir upp-märksammad på detta. Tycker man sym-tombilden stämmer kan man ju alltid själv föreslå ett meningitprov. Veterinär Han-sson-Hamlin tryckte på vikten av snabbt insatt kortison.

Immunologiska sjukdomarGooglar man på sjukdomar som kan ha med

Hälsa

och

sjukdom

23

det immunolo-giska systemet att göra ser man att detta kan sätta sig var som helst i kroppen. Ex-empel på åkom-mor är diabetes, glutenintolerans, inflammationer i njurar och lever,

men även lungor, leder och benhinnor kan angripas vid immunologiska reaktioner. Nedsatt sköldkörtelfunktion och åkom-mor i bisköldkörtlarna hör också hit, men det finns många fler. (Alla immunologiska sjukdomar är dock inte autoimmuna.)

Tittar man på vad just weimaranern drab-bats av hittar man nedsatt sköldkörtelfunk-tion och t.ex. HOD, som är en inflamma-tion i växande benvävnad. Många hundar lider också av atopi, som kan yttra sig både som födoämnesallergier, eksem och hud-problem. Till den listan kan vi nu alltså även föra meningit.

GenetisktFör oss som inte är genetiker är detta inte så helt enkelt att förstå, men jag ska försöka reda ut begreppen. Denna sorts sjukdomar

orsakas inte av en enda gen. Hade de gjort det hade det varit busenkelt att få ordning på problemen. Istället finns det en hel rad av anlag och faktorer som spelar in och alla är inte genetiska, för hundens miljö och uppväxt kan också spela in. Forskarna har i dagsläget börjat ha ett hum om en av de ingående generna, men antagligen finns det så mycket som tio olika som samverkar för att en hund faktiskt ska drabbas av en im-munologisk sjukdom. Det är alltså lång väg kvar att gå innan vi kan säga att vi har kon-troll över arvbarheten.

AvelDet enda som framkom som helt säkert är att man inte ska använda drabbade djur. En sjuk hund eller en hund som varit sjuk ska inte användas i avel. Där vet man ju nämli-gen säkert att de sjuka generna finns. Hur man gör med syskon och föräldrar till det sjuka djuret måste bero på hur stor avelsbas rasen har. Snävar man in för mycket och begränsar användningen alltför mycket, så kommer man istället att få en massa andra sjukdomar, som ”poppar upp” som ett brev på posten om avelsdjuren är för nära besläktade.

Personligen tror jag vi kan komma till rätta med detta. När det nya avläsningssystemet

för HD kom blev det en chock för många att HD-frekvensen gick upp så kolossalt. Men istället för att sopa alltsammans under mattan tog uppfödare tag i saken och nu har vi åter en mycket fin HD-statistik. Visst kan vi hantera detta också.

Varför ska du bry dig?Förhoppningsvis är din hund frisk som ny-fallen morgondagg – ett faktum är ju att de flesta hundar är friska. Men om du skulle drabbas av något som kan platsa under samlingsnamnet immunologiska sjukdomar, så kan det vara bra att veta om saken. Det är så lätt att man bara blir jätterädd och liksom låser sig - man ser ingen väg ut när hunden lider och veterinären står rådlös. En diag-nos är ju inte alltid en bot, men om man vet vad som drabbat en kan man i alla fall fatta rätt beslut på rätt grunder. Kan min hund leva ett bra liv med rätt hjälp eller är det alldeles utsiktslöst?

Om du skulle få diagnosen meningit eller något annat inom detta område – glöm inte att meddela avelsråden, via hälsoenkäten, för kartläggningen av rasens tillstånd. Det är just nu det viktigaste redskap vi har för att kunna hantera rasens hälsa.

Inger Nilsson

Hälsa

och

sjukdom

Denna artikel av faktagranskad av veterinär Tina Borgström

24

Vi får ibland frågor till oss i avelsrådet hur man skall tänka och agera i sitt avelsarbete med kända sjukdomar. Avelsrådet i SWeiK arbetar efter de riktlinjer som SKKs avelssektretariat rekommenderar. Nedan finner ni rekommendationerna och självklart ser vi alltid till att följa SKKs grundregler som innebär att man inte avlar på sjuka individer. Kom ihåg att du som hanhundsägare enligt grundreglerna även har informationsplikt avseende sjukdomar till tikägaren!

Rekommendationer från SKKs avelssekretariat____________________________________1. Vad gör man när sjukdom/defekt dyker upp inom en ras?• Är sjukdomen/defekten känd sedan tidigare? Inom rasen? Inom andra raser?• Är det en ärftlig sjukdom/defekt?• Är arvsgången känd?• Är sjukdomen/defekten ett prob-lem för hunden? För rasen?

2. Åtgärder vid känd enkel recessiv arvsgång Uteslut ur avel:

• Den sjuka hunden (alltid)• Andra kända anlagsbärare, d v s föräldradjuren, eventuell avkomma till den sjuka hunden?• Kullsyskon?? (Av de friska syskonen till sjuka individer är 67% anlagsbärare. Om alla friska syskon gallras ut har man även ”of-frat” 33% genetiskt fria individer.)

3. Åtgärder vid polygen arvs-gång• Nedärvning av polygener kan inte förutses med samma exakthet som vid enkla arvsgångar• Riskerna att en polygent orsakad anomali ska dyka upp varierar från familj till familj• Till avel används friska djur ur så friska kullar som möjligt

4. Åtgärder vid okänd arvsgång• Uppmärksamma problemet• Publicera information som finns om sjukdomen• Kartläggning av förekomst och insamlande av mer information om drabbade

individer – bearbetning av materialet• Upplys om generella avelsrekom-mendationer

5. Allmänna avelsrekommenda-tioner vid okänd arvsgång• Uteslut sjuka individer• Föräldradjur – ingen säker grund finns för att dessa är anlagsbärare och därmed säkert ska tas bort ur avel. Däremot bör inte kombinationen som gett upphov till sjuk avkomma upprepas.• Syskon – iakttag försiktighet!

6. Uppfödaransvar• Varje uppfödare måste själva överväga ev fortsatt avel på föräldradjur, syskon och andra släktingar• Uppfödaren är själv ansvarig för sitt avelsbeslut och avgör själv vilken risknivå som är acceptabel• Informationsplikt för både tik- och hanhundsägare!

Avelsrådets rutaAvelsrådets

ruta

25

Ändringar i SKKs grundregler

Sedan den förste januari i år gäller en del förändringar i SKKs grundregler och dessa ändringar berör oss alla – oavsett om vi är uppfödare eller vanliga hundägare. Är vi medlemmar i SKK så berör detta oss.

Vi ska inte bara behandla våra hundar väl utan också alla andra djur. I klartext så får vi i inte dra på oss anmärkningar av vare sig kennelkonsulent eller myndighet angående vår djurhållning. Då talar vi om att alla djur ska ta som hand på ett bra sätt – hästar, lantbrukets övriga djur, katter, smådjur – det gäller dem alla.

Osportslig uppträdandeEn medlem i SKK ska heller inte uppträda som ett svin och sprätta skit omkring sig på andra människor eller handla och uppträda på sådant sätt att det skadar eller motverkar SKK eller dess medlemsorganisationer och att inte uttala sig nedsättande om enskild medlem. Inte heller ska vi uppträda på ett sådant vis på tävlin-gar och prov att vi påverkar andra hundars chanser till en rättvis bedömning. Det kan alltså även röra sig om vad man häver ur sig

på chatsidor, bloggar och hemsidor. Med skrivningen ”i anslutning till” avses dagar, eventuellt någon eller några veckor.

Försäljning av hundEn medlem i SKK får heller inte anlita bul-van eller själv agera som sådan genom att registrera valpar i annans eller eget namn/kennelnamn då den egentliga uppfödaren är annan person samt att inte anlita återförsäljare eller själv agera som så-dan vid försäljning eller köp av hund. Det gäller alltså inte bara uppfödare, utan oss alla.

Sund hundavelHundavel ska bedrivas på ett sådant sätt att det befrämjar avkommans hälsa och välbefinnande. Nu ska varje medlem som upplåter sin hund till avel ha god kännedom om SKKs avelspolicy och rasens standard, avelskrav och liknande. För både uppfödare och medlem gäller att till avel endast använda hun-dar som inte har allvarlig sjukdom/funktionshin-der och som har ett gott och för rasen typiskt tem-perament. Hund som uppvisar beteendestörning i form av överdrivna rädslereaktioner eller aggressivt beteende i oprovocerade eller för hunden vardagliga situationer ska inte användas i avel. Dessutom ska man i avelsarbetet undvika parningskombination

som utifrån tillgänglig information ökar risken för allvarlig sjukdom/funktionshinder hos avkom-man.Om man äger en avelshund ska man följa SKKs hälsoprogram och utföra de tester som respektive ras kan ha som krav och intyg ska finnas för avelshundarna före parning-stillfället. Man ska i avel inte använda hundar som vid DNA-test visat sig vara bärare av dubbla anlag för allvarlig sjukdom med recessiv nedärvn-ing. Hund som visat sig vara bärare av enkelt an-lag för allvarlig sjukdom med recessiv nedärvning får användas i avel men endast i kombination med genetiskt/hereditärt friförklarad hund och under förutsättning att detta inte står i strid med gällande hälsoprogram.

Foto: I. Nilsson

Nytt

från

S K K

26

HD-fri.•Jaktprovsmeriterad.•Utställningsmeriteradmedminst2prisukl/jkl/ökl.•Rastypisk mentalitet; godkänd mentalbeskrivning för•listanär SVKs, SBKs, SWeiKs samtbeskrivningarav cer-tifieradejakthundsinstruktörer.Gällerhundarföddaefter031231,övrigahundaringetkravpåmentalbeskrivning.Egenskapsvärdena från jaktprov för individen finns•tillgängligaviahemsidanfrom2010.Avelsdjuret skall intehaöverskridit5%-regeln.(5%-kvo-•ten är idag, april 2009, 25 individer vilket motsvararungefär3kullar.)Hundenharinte(ellerharbehandlatsför)någonärftlig•sjukdom/funktionshinder.Individenskallvaravidliv.•Ägarekanväljaattavståfrånatthasinhundpålistan.•

Detåliggerhundägarenattanmälaönskemålomatthundskaplaceraspålistan.

Alt1:HD-fri,betyggodkänd(lägst4) ieftersöksgrenar,•betyggodkändpåviltspårprovanlagsklasssamtlägstett2:aprispåofficiellutställning(officiellklass).Eller:

Alt2:HD-fri,prispåjaktprov(fjäll,skogellerfält)samt•lägst ett 2:a pris på officiell utställning (officiell klass).Dettaskallsessomettminimikrav,alltannatutöverdettaärmeriterandemenejersättande.

DeW2-listehundarsomfortfarandekanvaraaktuellaför•aveliSverigeärdesomtexintefyllt5%-kvotenochännuej är överanvända, kan och ska fortsättningsvis kunnaanvändasiavel.(5%-kvotenäridag,april2009,25indi-vidervilketmotsvararungefär3kullar.)

Hundenharinte(ellerharbehandlatsför)någonärftlig•sjukdom/funktionshinder.

Artificiell inseminationVad gäller artificiell insemination gäller att den ska ske enligt de föreskrifter som gäller i landet där insemineringen görs men får aldrig utföras av annan än legitimerad veterinär. I Sverige krävs att veterinären har Jordbruksverkets tillstånd att utföra insemineringar.

Omsorg om avelsdjurenUppfödare ska inte i avel använda hanhund/tik förrän vid den ålder då hunden uppvisar en vuxens individs fysiska mognad och beteende eller para en tik vid för hög ålder. Och inte heller låta tik föda fler än fem valpkullar. Om en tik får två valpkul-lar inom 12 månader ska tiken sedan ges minst 12 månaders vila före nästa valpning. Tik över sju år ska vila minst 12 månader mellan sina kullar.

Inga fler kamphundarFör att säkerställa att små valpar socialiseras och vänjs vid människor och det samhälle där de ska leva gäller nu att valp före försäljning [ska ha] en miljö som gynnar den fysiska och men-tala utvecklingen samt en god socialisering med såväl människa som hund.

Fullständiga nya grundregler hittar man på SKKs hemsida www.skk.se.

Nya avelskrav från Svenska Weimaranerklubben W1-listan W2-listan

foto: I. Nilsson

Nytt

från

S K K

27

15-19 aug 200919-20 okt 20091-5 april 2010

Arrangörer: Marcus Niklasson, Johan Olofsson, Sigrid AgenäsKostnad: 500 kr/dag/hund samt boende och mat för förare.Info & Anmälan: Sigrid Agenäs 070-697 32 31/sigrid@wellieson.se

Träningen sker i enkel- och parsläpp på naturliga fågelmarker på Gotland med stort stöd av instruktörer och passar såväl nybörjare som mer erfarna ekipage. När hundarna vilar har vi rejäla teoripass. Vi fokuserar på hur du som förare bäst kan hjälpa din hund att hitta fågel. Du lär dig både av att arbeta med din hund och av att se de andra hun-darna arbeta.

VÄLKOMMEN!

FÄLTTRÄNING PÅ GOTLAND

Sigrid instruerar Adam och Eazac,påsken 2009. Foto: Karin D Ekh

Foto: M. Erixon

Annons

28Foto: M Erixon

29

SJCH J SVCH NLCH INTUCH NORDUCH JWW-03 NV-04 NORDV-06NV-07 NORDV-08 SV-09 CD’s Quasimodo In Grey

SVCH, SV-06, SV-08, SV-09Yellow Eye’s Explozen Foto: S. Svensson

NORDjunV-08 NORDV-08 FINjunV-08 FINV-08 NV-08 SV-09 Classic Dream’s Hazel Grouse

Svenska Vinnare 2009En titel som delades ut vid Svensk Vinnarutställning i Malmö 20-21 mars

Svenska

Vinnare

30

SWEiKs nya JUBILEUMSBOK är här!

Den Svenska Weimaranern – en fortsättning från där ”Weimaranern i Sverige” slutade 1993.

Samtliga kullar från detta år och fram till och med 2008 finns upptagna och ett rikt bildmaterial visar den svenska weimaranerstammen av idag.

Du kan beställa boken genom att betala in 200 SEK på SWEiKs PG 460 66 06-4.Glöm inte att märka in-betalningen med ”Jubile-umsbok” samt med namn och adress på inbetalar-en, så boken kan skickas till rätt person.

S W EiK

trettio

år

31

Mycket har hänt på kort tid. I förra numret annonserade redak-törerna Camilla Liljekow och Zandra Öjring att de trädde tillbaka som redaktörer med omedelbar verkan. Vi tackar dem för deras insats – att göra en klubbtidning är inte alltid en dans på rosor, men det är kul. Och av precis det skälet vågade jag mig in i jobbet igen – för fjärde gången tror jag det är...

Inger Nilsson heter jag och bor i Kolmårdsskogarna, på grän-sen mellan Sörmland och Östergötland. Jag har hållit på med weimaraner sedan 1989, då min första grå kom i huset. Sedan dess har det blivit en del till och just nu bor två stycken hos mig – egenuppfödda Savannah och Dinna, som är mor och dotter.

På klubbens utställning i anslutning till Världsutställningen i som-ras konstaterade jag just att det var precis tjugo år sedan jag var på

min första weimaranerutställning. Det får mig att känna mig uråldrig...

Till vardags undervisar jag på medieprogrammet på en gym-nasieskola och har med åren blivit mer och mer intresserad av layout och formgivning. Som synes har min experimentlusta re-dan kommit till användning på

detta nummer av tidningen. Jag gör det här för att det är roligt och tycker det är spännande att klubben vågar låta mig hållas.

Jag vill ge stort utrymme till bilder i tidningen, så har ni bra bilder ni kan tänka er att dela med er av – skicka in dem till mig! Jag kommer också att lägga stor vikt vid läsvärda tex-ter, som så många medlemmar som möjligt vill läsa. Att skriva om saker som berör och intresserar alla är min drivkraft. Vad gäller texter är det precis som ovan – skicka gärna in mate-rial om ni inte bara vill läsa det jag skriver! Saknar ni något så tag ett eget initiativ – tillsammans kan vi tillgodose alla behov.

Slutligen vill jag påminna om att redaktören jobbar ideellt och har ett hederligt yrke att sköta vid sidan om. Dygnet har bara 24 timmar för oss alla och när det går mot manusstopp räck-er inte det till alla gånger. Respektera därför de datum som satts upp och bli inte sura om material inskickat efter dead-line inte kommer med förrän i följande nummer av tidningen.

Inger

Returadress:Svenska Weimaranerklubbenc/o BeskowS. Sundsvägen 189610 74 Vagnhärad

B FöreningsbrevPORTO BETALT

SVERIGE