PDF skapad med hjälp av det öppna källkod-verktyget mwlib. Se http://code.pediapress.com/ för mer information.PDF generated at: Mon, 02 Apr 2012 10:49:22 UTC

Omvärldskunskap

InnehållArtiklar

Imperialism 1Kolonialism 5Ryska revolutionen 13Kalla kriget 18

ReferenserArtikelkällor och författare 28Bildkällor, -licenser och -bidragsgivare 29

ArtikellicenserLicens 30

Imperialism 1

Imperialism

Karta som visar kapplöpningen om Afrika.

Karta som visar Brasiliens inflytande över delatinamerikanska länderna medan Brasilien själv

var under USA:s inflytande.

För datorspelet med samma namn, se Imperialism (datorspel).

Imperialism är en strävan hos vissa stater eller nationer att bildaimperier som omfattar områden av främmande folkslag och nationer.[1]

Termen började användas i slutet av 1800-talet om främst europeiskanationers strävan att bygga upp koloniala imperier. Därefter har termenanvänts om liknande processer under både tidigare och senarehistoriska epoker. Ordet imperium kommer från latinet och betyder"befallning", "myndighet", "herravälde".

Imperialismens historia

Imperialism uppstod redan flera tusen år före Kristus, ursprungligen idet Assyriska riket som varade från omkring 2000 f.Kr. till 570 f.Kr.Den form av imperialism som tillämpats under assyrierna ersattes avPersiska rikets pluralistiska och federativa modell som banade vägenför det hellenska imperiet som nådde sin topp under Alexander denstore (356-323 f.Kr.). I och med Romerska rikets (ImperiumRomanum) utbredning sönderföll hellenska imperiet och romarnautvecklade världshistoriens mäktigaste imperier som sträckte sig frånBrittiska öarna till Egypten.

Från och med 600-talet bildades ett arabiskt välde, som sträckte sigfrån Mellanöstern för att slutligen nå Spanien i väst. På 1300- och1400-talet hade Osmanska riket slagit ut Bysantinska riket ur historienoch ett nytt imperium etablerade sig i sydöstra Europa.

Europeisk imperialism

”Jag påstår att vi är den bästa rasen i världen och att ju större del av världen som vi har under oss, desto bättre är det för den mänskliga rasen.Jag påstår att varje acre som läggs till vårt territorium ger födsel åt fler av den engelska rasen, som annars inte skulle existera. Jag anser detvara min skyldighet till Gud, min Drottning och mitt land att måla hela den afrikanska kartan röd, röd från Kapstaden till Kairo. Det är mintro, min dröm och mitt uppdrag. „

— Cecil Rhodes.[2][3]

”En rosakind kom en dag in på vårt kontor. Han berättade för oss om rosakindernas kung som levde i ett land på andra sidan havet. Han sade,'den här stora kungen är nu er kung'. Detta var märkliga nyheter. För det här landet var ju vårt. Vi hade ingen kung, vi valde vårarådsmedlemmar och de bestämde våra lagar. Med stort tålamod försökte våra ledande Åldermän berätta detta för rosakinden. Men i slutändansade han 'vi vet detta, men trots det är det jag nu har sagt till er ett faktum. Ni har nu en kung och hans lagar är era lagar. „

— Hövding Kabongo i Kikuyu-stammen i Kenya.[2][4]

Imperialism 2

Bakgrund

The Rhodes Colossus - en karikatyr ritad avEdward Linley Sambourne, föreställande Cecil

Rhodes.

Efter Christofer Columbus upptäckande av Amerika 1492 börjadeeuropeiska stater etablera kolonier där, men även i Sydasien, i delar avAfrikas kust och i Kina. Européernas påverkan på det dagliga livet iIndien, Kina och Afrika var dock väldigt liten. Under 1800-talet fickdock Europa ansenlig makt. Starka centralstyrda nationalstater hadeuppstått och industriella revolutionen hade förstärkt de europeiskaekonomierna. Delvis på grund av ländernas ekonomiska och militärastyrka ville de expandera kraftigt, vilket låg till grund för det somkallas den "nya imperialismen". Med början i 1870-talet ladeeuropéerna en stor del av världen under sitt inflytande och sinkontroll.[1]

Den nya imperialismen hade flera orsaker. Den industriellarevolutionen var dyr, och imperialismen var då ett sätt att medekonomiska intressen täcka industrialismens kostnader. Fabriker iEuropa ville ha billig tillgång till viktiga resurser som gummi,petroleum, mangan och palmolja, samtidigt som man ville hitta nyamarknader. Handels- och krigsskepp behövde nya baser, ochindustrialiserade makter övertog öar eller hamnar för dessa ändamål.Därutöver spelade maktbalansen och nationalismen en stor roll: om en nation fick många kolonier hade den ettmaktmässigt övertag gentemot de andra, och för att undvika detta, övertog de övriga länderna också kolonier.Västländernas ledare resonerade att kolonierna behövdes för den nationella säkerheten, och att ett globalt imperiumökade en nations prestige.[5]

Ytterligare en orsak var den humanitära och religiösa. Många västerlänningar såg koloniernas invånare som personersom behövde beskyddas, och att missionärer ansåg att de hade en plikt att sprida vad de såg som den västerländskacivilisationens välsignelse; dess medicin, lagar och kristendomen. Socialdarwinism hade börjat sprida sig, ochmånga västerlänningar såg sig som övermäktiga de koloniserade. Darwins teorier om naturligt urval överfördes tillmänniskorasen. Européernas imperialism var ett sätt att förbättra människosläktet.[5]

” Tag upp den vite mannens börda,sänd män med mod och spänsti landsflykt, sänd er bästa flocktill era fångars tjänstatt träla i tungt harnesk,att ge en vettlös hord,ett vilt, nyss fångat folk – halvtbarn,halvt djävlar – värn och vård. „

— Svensk översättning av Rudyard Kiplings The White Man's Burden från 1899.

Imperialism 3

KoloniseringenFrån 1400- till 1900-talet hade England, Frankrike, Nederländerna, Portugal och Spanien etablerat kolonier iAmerika, Asien och Afrika i jakt på rikedomar. De tog med sig små fina saker från Europa som exempel speglar,nålar och skrin. Bytte det mot slavar som dem senare sålde till kolonierna i AmerikaFrån 1870 till 1915 lade imperialistiska länder stora delar av världen under sig. Stora delar av övriga världen var itillbakagång; både Ottomanska imperiet, Indien och Qingdynastin i Kina. Krig bland folken i Västafrika ochslavhandelns eftermäle hade gjort det svårt att etablera riken eller nationalstater, och de som hade väl etablerats varinte tillräckligt starka för att motstå västländernas stormanlöpning.[2]

På 1900-talet hade de nyblivna imperialistiska staterna Ryssland, Italien, Tyskland och Japan efter sina mångaerövringskrig under årens lopp erövrat stora inkomstkällor i form av oljekällor med mera och koloniserat storaområden i Afrika.

Försök att motstå koloniseringenBåde afrikanska och asiatiska länder försökte motstå koloniseringen, och flera bekämpade dem. Vissa områdenförsökte att i förebyggande syfte modernisera sig och sina traditioner för att kunna motstå västländerna, och mångasom utbildats i väst försökte organisera nationalistiska rörelser för att bli av med imperialisterna.[2] Över hela Afrikamötte man motstånd. Algerier kämpade mot Frankrike i åratal. Samori Touré bekämpade också fransmännen längre,medan han försökte bygga sitt eget rike. I södra Afrika bekämpade britterna zulu och i västra Afrika Asante. YaaAsantewaa bekämpade britterna i det sista Asantekriget. Nehanda stred för Shona i Zimbabwe, men fängslades ochavrättades. Hon blev senare en inspiration för andra frihetskämpar.[6]

I Östafrika kämpade tyskarna mot Yao och Herero, vilket ledde till ett uppror 1905, Maji-Maji-upproret. Först efteratt ha bränt flera tunnland med mark vann tyskarna, en handling som ledde till att tusentals personer dog av svält.Etiopien lyckades dock att motstå imperialismen. Etiopien hade varit uppdelat i flera feudala områden ledda avprinsar som stred mot varandra, och som styrde över sina egna domäner. Under 1800-talets slut började Menelik IImodernisera landet. Han hyrde in europeiska experter för att förbättra infrastrukturen och förbättra skolan. Han köptein vapen och tränade sin armé med hjälp av européer. När Italien invaderade Etiopien 1896 var Menelik därförförberedd. I slaget vid Adua vann han därför mot italienarna. Etiopien och Liberia var de enda länder som intekoloniserades.[6]

AntiimperialismAntiimperialism är en term som kan användas för idéer eller rörelser som är emot någon form av imperialism. Även ivästländerna uppstod små grupper av antiimperialister som motsade sig västländernas kolonisering. Vissa menade attdet var de rikas förtryck av de fattiga, andra att det var omoraliskt. Man menade att medan västländerna blev allt merdemokratiska hemma belade dem kolonierna med odemokratiska styren.[7]

Imperialismens följderImperialismen hade stor påverkan runt hela världen, och påverkade olika på olika ställen. Påverkningarna brukardelas in i tre kategorier; kulturella, politiska och ekonomiska.[8]

De kulturella påverkningarna var bland andra missionärernas spridning av kristendomen och olika europeiska språk, samt etablering av skolor och sjukhus och att de koloniserade förlorade förtroendet till sin kultur samt tron på västerlänningars överlägsenhet. De politiska utgjordes av att administratörerna ändrade de politiska enheterna, att kolonisatörerna omdefinierade gränserna utan att ha förståelse för de lokala politiska eller etniska situationerna och att de koloniserade människorna tog över de europeiska idéerna om nationalism och därigenom stred för egen självständighet. Slutligen var de ekonomiska påverkningarna att de koloniserade människorna ofta odlade avsalugrödor istället för mat, att vissa tvingades att arbeta för härskarna för att betala skatter, och att maskingjorda

Imperialism 4

gods förstörde inhemska industrier.[8]

Imperialistiska styrelseskickImperialmakterna utvecklade flera kolonistiska styrelseskick. Fransmännen brukade direkt styre, där man sändesoldater och tjänstemän till länderna som administrerade. Fransmännens mål var att ålägga dem den franska kulturenoch omvända dem till franska provinser. Britterna använde sig istället av indirekt styre, där de använde lokalasultaner eller hövdingar, som i sin tur sände sina barn till att uppfostras i Storbritannien, för att sprida den brittiskacivilisationen och fortsätta det indirekta imperialistiska styret.[7]

Flera länder skapade protektorat, där lokala härskare lämnades kvar men förväntades följa européernas riktlinjerrörande handel eller missionsarbete. Protektoraten var billigare än en koloni, och krävde oftast färre soldater.Intressesfär var en tredje form, och utgjordes av ett område i vilket en utomstående makt hävdade ensamrätt påinvesteringar eller handelsprivilegier. Dessa var vanliga i bland annat Kina.[7]

Marxistisk analys av imperialismenBegreppet spelar en stor roll inom den marxistiska teorin. Imperialism beskrevs av Lenin som kapitalismen när denutvecklats till sitt högsta stadium. När vi fått en situation där kapitalet lagt under sig nästan all produktion och detkrävs en väldigt stor kapitalinsats för att ta sig in på marknaden, blir det viktigt för kapitalet att lägga under sig nyamarknader. Detta leder enligt teorin till ökad konkurrens mellan olika kapitalistiska stater som ofta mynnar ut i krig.Det tydligaste exemplet på detta, menar man, är första världskriget som primärt handlade om kontrollen överkolonier och nya marknader.Vissa menar att kapitalismen nu har hamnat i en period där den så kallade interkapitalistiska konkurrensen blivitmindre viktig. Istället har man introducerat begreppen centrum och periferi för att visa på konflikten mellan länder ikapitalismens ekonomiska centrum (länder med högteknologisk produktion och så vidare) och länder i kapitalismensperiferi (som framför allt exporterar icke-förädlade råvaror). Man menar att det ojämna handelsutbytet leder till ettökat ekonomiskt beroende som håller kvar länder i syd i fattigdom. Detta är en tydlig polemik mot de som iställetmenar att vägen till ekonomisk utveckling i syd går genom öppna marknader och avregleringar. Marxister brukarpeka på nords protektionistiska politik gentemot länder i syd.Viktiga namn inom den så kallade beroendeskolan är Immanuel Wallerstein och Samir Amin. Vissa borgerligadebattörer menar att begreppet snarare använts som invektiv av marxister än som ett analytiskt begrepp.

Referenser

Originalcitat[1][1] Gaynor Ellis och Ester, s. 750[2][2] Gaynor Ellis och Ester, ss. 752-753

”I contend that we are the first race in the world and that the more of the world we inhabit the better it is for the human race. I contend thatevery acre added to our territory provides for the birth of more of the English race, who otherwise would not be brought to existence. I believeit to be my duty to God, my Queen and my country to paint the whole map of Africa red, red from the Cape to Cairo. That is my creed, mydream and my mission. „

”A Pink Cheek man came one day to our council and he told us of the King of the Pink Cheek who lived in a land over the seas. 'This greatking is now your king', he said. This was strange news. For this land was ours. We had no king, we elected our Councils and they made ourlaws. With patience, our leading Elders tried to tell this to the Pink Cheek. But at the end he said, 'This we know, but in spite of this what Ihave told you is a fact. You have now a king and his laws are your laws. „

[5][5] Gaynor Ellis och Ester, s. 751[6][6] Gaynor Ellis och Ester, s. 759

Imperialism 5

[7][7] Gaynor Ellis och Ester, s. 753[8][8] Gaynor Ellis och Ester, s. 794

Noter

Tryckta källor• Gaynor Ellis, Elisabeth; Esler, Anthony (2011) (på engelska). World History. Pearson. ISBN 978-0-13-372048-8

Kolonialism

Världskarta över de senaste kolonialmakterna och deras kolonier vid andra världskrigetsslut 1945.

Kolonialism är staters eller grupperserövring och behärskande avfrämmande territorier. Det kan äveninvolvera exploatering samt införandeav den egna kulturen ellercivilisationen. Enligt vissa synsättkrävs en mer omfattande migration tilldet koloniserade området för att manskall kunna tala om kolonialism, enligtandra synsätt räcker dominans.Nykolonialism eller neokolonialismsyftar på ekonomisk och politiskexploatering som äger rum utan attkolonialmakten har direkt territoriell kontroll.[1]

Det är svårt att dra en entydig gräns mellan traditionell expansionism och kolonialism. Starkare stater, stammar ochetniska grupper har i alla tider sökt utvidga sitt territorium på svagare konkurrenters bekostnad. Kulturell, politiskoch teknologisk påverkan och utveckling är starkt förbunden med koloniala åtaganden.

Ett sätt som koloniserande makter använt för att underordna koloniernas inhemska kultur är genom att göra det egnaspråket till första språk. Några exempel är japanska i Korea[2]; engelska i Indien, Kenya med flera stater; spanska iLatinamerika och arabiska i Nordafrika. Religiösa samfund, politiska partier och litteratur som var tillåtna imoderlandet har under vissa skeden varit förbjudna i kolonierna. Under både första och andra världskriget deltogkolonialtrupper ofta i moderlandets krigsmakter.

Romerska imperiet under Trajanus år 117 eKr.

Begrepp och definitioner

Begreppet kolonialism är svårt att definiera och avgränsa. Detanvänds ofta inkonsekvent och sammanblandas med närliggandebegrepp.[3] Kolonialism sammanblandas ofta med imperialism. Ettannat begrepp som är svårt att skilja från kolonialism är migration;den gradvisa process av inflyttning till delar av dagens Australienoch USA som har kallats "kolonialism" skulle idag kallas"irreguljär invandring". Enligt vissa definitioner krävs omfattandemigration för att det ska vara rimligt att tala om kolonialism.[3]

Enligt ett eurocentriskt synsätt begränsas kolonialism till européers

Kolonialism 6

Expansionen av det Arabiska imperiet underUmayyaderna.

Erövringar av det Ottomanska imperiet.

politiska kontroll av utomeuropeiska områden. Världens historia ärdock full av exempel på samhällen som har expanderat gradvisgenom att införliva nya områden och bosätta sin egna befolkningpå nyligen erövrat område. Kolonialism kan därför inte sägas varabegränsat till en viss tid eller plats.[4]

Många olika definitioner av kolonialism har föreslagits. Enordboksdefinition lyder "kontroll av en makt över ett beroendeområde eller folk" samt "en politik som förespråkar eller bygger påsådan kontroll".[5] Antropologen Ronald Horvath har föreslagitdefinitionen:[3]

”Kolonialism är den form av mellangruppslig dominans där bosättare i större antal invandrar permanent till kolonin från den koloniserandemakten. „

KonsekvenserGenom människans historia har koloniala expansioner ofta handlat om erövringar och plundring, och i vissa fallutrotningskrig. Ibland har befolkningen i de nya territorierna decimerats kraftigt genom att nya sjukdomar följt medkolonisatörerna, som skedde i Sydamerika. Som en konsekvens av koloniseringen har också teknologisk, politisk ochkulturell påverkan uppstått, särskilt i de fall då den erövrande makten sökt etablera permanent kontroll över ettområde. Denna påverkan har alltid haft till syfte att etablera ett förhållande på alla plan (kulturellt, politisktekonomiskt) där kolonin är underordnad och tjänar moderlandet, främst med värdefulla råvaror. Ekonomin ikolonierna konstruerades därför för att fungera först och främst till gagn för moderlandet. Oftast handlade det om attekonomin var helt inställd på en eller ett fåtal exportvaror vilket efter självständigheten bidragit till att landethamnade i underläge gentemot resten av världen.I Afrika tilltog slaveriet som en konsekvens av den tidiga europeiska kolonialismen. Slaveriet var dock mycketutbrett även före den europeiska kolonialismen.[6] I gengäld var det under den slutliga fasen av Afrikas uppdelningmellan Europas stormakter som den avskaffades – inte sällan som ett argument till att lägga området under sig.Framför allt var Storbritannien pådrivande i avskaffandet av slaveriet och bekämpade det med sin flotta och genomavtal med afrikanska ledare. Exempelvis avskaffades slaveriet i Guldkusten, nuvarande Ghana, när områdeterövrades av britterna 1821.Efter frigörelsen från kolonialmakterna har många stater utvecklats starkt. Dock har framför allt flertalet stater i Afrika visat sig svaga. De lider ofta av svår korruption och ekonomisk stagnation. Kolonialismen i viss mån har

Kolonialism 7

ersatts av nykolonialism då en del före detta kolonier har hamnat i ett fortsatt ekonomiskt och politisktberoendeförhållande till sina förutvarande kolonialmakter eller bara bytt ut dem mot andra stormakter. Flera avkonflikterna under efterkrigstiden har sitt ursprung i kolonialismen till exempel i Afrika där de spikraka gränsernaramade in inbördes olika etniska grupper vilket efter självständigheten i vissa fall bidrog till att konflikter uppstod.Två olika folkgrupper i samma stat kunde till exempel söka stöd från olika sidor i det kalla kriget. Ett exempel ärkrigen och folkmordet i Rwanda där det har hävdats att tutsierna privilegierades av den belgiska kolonialmakten, ochatt detta är en bidragande orsak till konflikterna med hutuerna.[7] Ett annat exempel är Somalia, vars diktatur eftersjälvständigheten i olika perioder fick stöd från både USA och Sovjetunionen i utbyte mot militära baser.

DebattEn debatt om den moderna kolonialismen startades av Karl Marx och Lenin. De menade att den dåvarandeeuropeiska kolonialismen syftade till att suga ut kolonierna. Denna tanke har förts vidare fram till idag i olikaversioner, till exempel av ekonomhistorikern Immanuel Wallerstein och den så kallade beroendeskolan. Ekonomersom Deepak Lal, Jagdish Baghwati och andra forskare har hävdat att Asiens kraftiga ekonomiska tillväxt motbevisarberoendeskolan.Andra har framhållit att kolonialmakterna, framför allt Storbritannien och Frankrike, också lämnade ett arv avinstitutioner – rättsväsende, civil byråkrati, partiväsende, parlament, infrastruktur etc – som de hävdar att koloniernahaft nytta av efter självständigheten. [8] Å andra sidan lämnades ett mycket auktoritärt centralstyre i arv i mångakolonier. Inga av kolonierna var dock demokratier innan erövringen, medan många blev det efter kolonialismen, medIndien som det tydligaste exemplet.

Världskarta över kolonialism år 1800.

Större koloniseringar 1492 - 2008.

Historia

Den moderna europeiska kolonialismen hardaterats till 1415 då en portugisiskexpedition intog den nordafrikanskahamnstaden Ceuta och omvandlade stadensmoské till en kristen kyrka. Detta skede avkolonialismen —- liksom tidigare dengrekiska, romerska, arabiska och sannoliktden aztekiska och de flesta andra erövringar— gick hand i hand med föreställningar omde segrande gruppernas överlägsenhet. Dethandlade dock inte om någon rasism påbiologisk grund. I Europa uppkom också enidealistisk föreställning om att de vita hadeen skyldighet att civilisera och hjälpa dekoloniserade folken, ibland betecknat som"Den vite mannens börda"[9]. Undermellankrigstiden började Storbritannien geekonomiskt stöd till vissa av sina kolonier,vilket efter det andra världskriget, och denamerikanska Marshallhjälpen till Europasåteruppbyggnad, så småningom gav upphov till dagens biståndspolitik.

Kapplöpningen om Afrika (The Scramble for Africa) under slutet av 1800-talet innebar att flertalet betydande europeiska makter sökte befästa territorier genom mer eller mindre äventyrliga erövringar. Vid Kongokonferensen

Kolonialism 8

1884-85 i Berlin (där även Sverige deltog, men avstod från kolonier) delades stora delar av centrala och östra Afrikaupp i intressesfärer mellan stormakterna. Idag är Kina en av de makter som medvetet utökar sina handelsförbindelseroch sitt inflytande i Afrika, inte minst i syfte att tillförsäkra sig kontrakt som ger inflöde av naturtillgångar som olja.De tidigaste europeiska kolonierna var korsfararstaterna i Mellanöstern (eller "Främre Orienten") (i dagens Israel,Palestina, Jordanien, Syrien, Libanon och sydöstra Turkiet) från 1000-talet till 1300-talet. Av dagens stater utanförEuropa är det endast elva som inte har en bakgrund av att ha varit europeiska kolonier: , Nordkorea, Sydkorea,Japan, Kina, Taiwan, Thailand, Nepal, Afghanistan, Iran, Saudiarabien och Turkiet. Omvänt är det ett fåtalutomeuropeiska riken som tidigare gjort erövringar i Europa: Umayyadriket kalifatet i Cordoba på Iberiska halvönfrån 700-talet till 1200-talet; mongolriket Gyllene horden i Ryssland från 1200-talet till 1400-talet; samt Osmanskariket på Balkan från 1300-talet till 1800-talet.

Koloniserande stater efter 1900-talet

AustralienAustralien har försökt kolonisera flera ögrupper i Stilla havet under 1900-talet.

BelgienDen belgiska kolonialismen i Kongo var inledningsvis ett specialfall, då den belgiske kung Leopold II 1885 lyckadesgenomdriva det exceptionella arrangemanget att hela Kongo skulle vara hans privata egendom, Kongostaten. Kongovar då alltså inte koloniserat av ett land, utan var helt utlämnat åt kung Leopold. Många européer (bland annat ettantal svenskar) hyrdes in för att genomdriva kungens politik i området. Den grymma behandlingen av befolkningen iKongostaten ledde till att miljontals kongoleser mördades och stympades i samband med att kungen exploateradelandets resurser. Författaren Joseph Conrad skrev den berömda romanen Mörkrets hjärta 1899 (översatt till svenska1949) som baserade sig på hans upplevelser som ångbåtskapten på floden Kongo, i vilken många av de grymhetersom begicks mot de svarta i Kongo beskrevs. En europeisk proteströrelse skapades runt år 1900 mot skräckväldet,och på grund av denna tvingades kungen 1908 ge upp ägandet av Kongo till den belgiska staten (han kompenseradesekonomiskt för detta).Mellan 1908 och 1960 var landet en belgisk koloni: Belgiska Kongo. Belgarna höll hela tiden alla viktiga civila ochmilitära poster, så när det 1960 blev ohållbart för Belgien att behålla sin koloni var Kongo oförberett påsjälvständighet. Ingen inhemsk elit av utbildade politiker, tjänstemän och officerare hade tillåtits växa fram, ochresultatet blev det fem år långa kaos som kom att kallas Kongokrisen. Armén revolterade, regeringen splittrades ochett par regioner försökte bryta sig ut ur nationen. FN ingrep på centralregeringens sida och hamnade i några av dehårdaste striderna i organisationens historia. Belgien stödde motståndare till centralregeringen och FN under krisen.

Danmark

Kolonialism 9

Nordisk och baltiskkolonialhistoria

•• Vikingatidens landnam•• Nordiska korståg•• Kolonialiseringen av Sameland•• Nordiska kolonialkompanier•• Svenska kolonier•• Danska kolonier•• Norska kolonier•• Kurländska kolonier

Norden

Baltikum

och baltisk kolonialhistoria redigera [10]

Danmark koloniserade genom det så kallade Nordsjöväldet England 1013-1042. När unionen Danmark-Norgeupplöstes kvarblev de tidigare norska områdena i Atlanten – Island och Färöarna samt Grönland, som dockåterkolonialiserats under 1700-talet – varav de två senare fortfarande har en underlydande status fast med enlångtgående autonomi. Island blev självständigt under andra världskriget. Dessutom hade Danmark kolonier iKaribien, Afrika och Indien. Danska Västindien såldes till USA i slutet av 1916 och numera går dessa öar undernamnet Amerikanska Jungfruöarna.

FrankrikeFrankrike var Storbritanniens ständiga rival om inflytandet i världen, och hade omfattande kolonier i Västafrika, frånAlgeriet i norr till Gabon i söder. I östra Afrika behärskade man bland annat Madagaskar och Djibouti, samt iSydamerika Franska Guyana, i Atlanten ett antal karibiska öar inklusive Haiti och i Stilla havet ett antal öar inklusiveTahiti. Flera av dessa kolonier lyder ännu under Frankrike, till exempel Guyana samt många öar i Stilla havet. IAsien styrde man över Franska Indokina som omfattade Vietnam, Laos och Kambodja. Frankrike hade på 1700-taletäven kolonier i Indien och Nordamerika (Québec och områden som Louisiana runt Mississippifloden). De indiskakolonierna och Quebec förlorades i krig till Storbritannien och efter det framgångsrika slavupproret på Haiti såldesövriga områden i Nordamerika till USA. Tillsammans med Storbritannien fick Frankrike nya kolonier efter förstavärldskriget i och med de så kallade mandatområdena som de tilldelades av Nationernas förbund från detförutvarande Ottomanska riket. De franska mandatområdena inkluderade Libanon och Syrien.

Förenta StaternaFörenta Staterna frigjorde sig från det Engelska koloniala styret genom självständighetsförklaringen 1776 och ettkrig som stöddes av Frankrike. Landet var en direkt produkt av kolonialism och fortsatte efter självständighetenexpandera västerut på kontinenten med hjälp av slaveri av afrikaner från det koloniserade Afrika och folkmord påursprungsbefolkningen. Detta är inte kolonialism utan snarare expansionism då de erövrade områdena införlivadesdirekt i moderlandet. Efter spansk-amerikanska kriget 1898 erövrade man Puerto Rico i Karibien samt Filippinerna iStilla Havet. Kuba fick formellt sett självständighet men blev i realiteten amerikanskt protektorat.[11]

Kolonialism 10

ItalienItalien enades relativt sent och hann därför inte skaffa sig lika många kolonier som sina stormaktskonkurrenter.Italienska kolonier upprättades i Afrika i Libyen, Eritrea och Italienska Somaliland. 1936 erövrades Abessinien(Etiopien) i Abessinienkriget och de östafrikanska områdena slogs ihop till Italienska östafrika. 1939 annekteradesäven Albanien. Alla kolonier utom Italienska Somaliland blev självständiga i samband med andra världskrigets slut.Italienska Somaliland blev självständigt 1960 och bildade tillsammans med Brittiska Somaliland Somalia.

JapanJapanska koloniseringsförsök av Korea och Kina ägde rum före sekelskiftet 1600. Japans kolonisering av Koreainleddes gradvis under slutet av 1800-talet, vilket kulminerade i ett kolonialkrig mot Kina rörande kontrollen avhalvön. Som ett resultat av krigen mot Kina och Ryssland hade Japan år 1910 erövrat Taiwan och halva Sachalin.Japan etablerade kolonialistisk kontroll över Manchukuo, och Korea under mellankrigstiden. I alla länderna infördesjapanska som första språk och shinto infördes som statsreligion. Den japanska kolonialismen liknade den europeiskapå så vis att man bidrog till ekonomisk utveckling och industrialiserade både Korea och Manchukuo. Genom detblodiga andra sino-japanska kriget försökte man även lägga under sig stora delar av östra Kina.Under andra världskriget försökte man också upprätta "Den större östasiatiska sfären för gemensamt välstånd" i denyligen erövrade områdena med den japanska kulturen som bärande pelare. Kapitulationen som gjorde slut på krigetgjorde också slut på Japan som kolonialmakt. Dock anses Japans framgångar i krigets inledning haft en avgörandeinverkan på avkoloniseringen i Asien efter kriget, då de visade att de västerländska kolonialmakterna gick attbesegra.

KinaMot slutet av Qingdynastin utkämpade de lokala kolonialmakterna Kina och Japan det Första sino-japanska krigetom kontrollen av Korea. Tibet, Yttre Mongoliet, Xinjiang och Taiwan är andra områden som koloniserades av Kinaunder perioden. Tibet återkoloniserades 1950.

KurlandKurland bedrev ytterst blygsamma koloniseringsförsök i Västindien under 1600-talet.

Se även: Danska kolonier

Malta / Riddarna av Sankt JohnMalta (riddarna av Sankt John) koloniserade flera öar Västindien under 1600-talet. Bland annat Saint-Barthélemyoch Tortuga.

NederländernaSom ett av de stora europeiska sjöfartsländerna skaffade sig Nederländerna tidigt kolonier, bland annat Sri Lanka,Nederländska Antillerna och dagens Indonesien (självständigt 1948).

NorgeNorge koloniserade Svalbard och flera mindre öar i Södra Oceanen.

Se även: Danska kolonier

Kolonialism 11

Nya ZeelandNya Zeeland koloniserade flera ögrupper i Stilla havet under 1900-talet.

Ottomanska imperietDet Ottomanska imperiet växte fram till år 1683 med lydstater och besittningar i Europa, Nordafrika ochMellanöstern.

PortugalPortugal var en av de första kolonialmakterna tillsammans med Spanien. Katolska kyrkan delade den Nya världen såatt det som idag är Brasilien tillföll Portugal. Portugisiska kolonier upprättades även runt Indiska oceanen, iÖsttimor, Angola, Moçambique och i Kina (Macao). Brasilien blev en självständig stat 1822 efter ett uppror.Östtimor, Moçambique och Angola frigjorde sig i samband med den portugisiska fascistdikaturens fall 1974 (menÖsttimor blev omedelbart ockuperat av Indonesien för en kvartsekels tid). Macao återlämnades slutligen till Kina1999.

SpanienSpaniens kolonier var omfattande och inkluderade förutom större delen av Latinamerika från Mexiko till Chile ävendelar av Marocko, Filippinerna och ett antal karibiska öar inklusive Kuba. Redan i början av 1800-talet frigjorde sigSydamerika från Spanien. I slutet av 1800-talet förlorades Filippinerna, Kuba och Puerto Rico med flera områden ikrig till USA som dock inte annekterade dem utan lät dem behålla olika grader av nominell självständighet, även omde var militärt och ekonomiskt dominerade av USA.

StorbritannienAv alla de moderna kolonialmakterna blev Storbritannien den mest framgångsrika, både avseende yta, antal områdenoch ekonomiska fördelar. Enligt ett chauvinistiskt talesätt runt sekelskiftet 1900 hette det att "solen går aldrig neröver det brittiska imperiet". Som störst omfattade de brittiska kolonierna bland annat det som idag är Kanada, Belize,ett antal karibiska öar inklusive Jamaica, områden i Afrika som sträckte sig från Egypten i norr till Sydafrika i söder,Indien, Pakistan, Bangladesh, Afghanistan, Malaysia med Singapore, Hong Kong och Australien. Idag är många föredetta brittiska kolonier medlemmar i det Brittiska samväldet. Några av dessa medlemmar, bland andra Kanada, NyaZeeland och Australien, har ännu den brittiska drottningen som statsöverhuvud. Det som idag är USA började sinexistens som en engelsk koloni på 1600-talet på den Nordamerikanska östkusten. Efter första världskriget tilldeladesbritterna de så kallade mandatområdena av NF, som utgjorde delar av det förutvarande Osmanska riket och som ipraktiken styrdes som kolonier. De brittiska områdena inkluderade nuvarande Irak, Jordanien, Israel och Palestina.Redan före första världskriget hade Kuwait blivit ett brittiskt protektorat.Storbritannien startade även de två opiumkrigen i syfte att tvinga Kina att tillåta importen av den i Kina illegalanarkotikan opium vilket var ett av kolonialismens mer flagaranta övergrepp även om Kina aldrig underordnadesvästmakterna lika fullt som en riktig koloni.

Kolonialism 12

SverigeÄven Sverige gjorde mindre försök att etablera sig som kolonialmakt genom Nya Sverige vid Delawarefloden(1638-1655), handelsfortet i Cabo Corso i nuvarande Ghana (1650-1663) och den karibiska ön Saint-Barthélemy(1785-1878). Tanken med kolonierna var att de skulle dra in pengar till den svenska statskassan och öka Sverigesmakt och prestige.

Tyskland / PreussenTyskland enades först 1871 och kom därför sent till uppdelningen av världen i modern tid. Man fick några mindreattraktiva kolonier i Afrika, Kina och Oceanien. Dessa områden ockuperades så småningom av ententen under detförsta världskriget, och delades efter kriget upp mellan segrarmakterna (som "NF-mandat"). Nazitysklands expansion1938-1942 hade tydliga koloniala förtecken.

Tysklands kolonier före Versaillesfreden 1919

• Tyska Östafrika, dagens Tanganyika (dvs Tanzania utan Zanzibar) samt Burundi och Rwanda• Tyska Sydvästafrika, dagens Namibia•• Wituland• Kamerun, dagens Kamerun och delar av angränsande stater•• Togoland•• Samoa• Tyska Nya Guinea, dagens Papua Nya Guinea• Tsingtao, det vill säga Jiaozhou

VenedigStaten Venedig har hållit flertalet kolonier inom Medelhavet under den moderna perioden.

Österrike / UngernÖsterrike har hållit ett flertal lydstater och genomfört koloniseringförsök inom Europa. 1902-1917 ägde Österrike enkoncession i Tientsjin i Kina.

Externa länkar• The British Empire and Commonwealth Museum [12]

• Om Maumaurevolten mot det brittiska styret i Kenya av Sven Lindkvist [13]

• Mémoire St Barth | Historia av Saint-Barthélemy, Comité de Liaison et d'Application des Sources Historiques(Saint-Barthélemy) [14] - Resurser om St:Barth historia: slaveri, slavhandel och dess avskaffande och hur detpåverkade denna ö i de Små Antillerna

Kolonialism 13

Referenser[1] Nationalencyklopedin, på internet (http:/ / www. ne. se), 3 november 2009, uppslagsord: kolonialism. Viktigt att notera att kolonialismen har

ingen vetenskaplig påverkan på dagens svarta man.[2] Japanisering (http:/ / www. bwanaclub. org/ Japanisering. html)[3] Horvath, Ronald J. (1972). A Definition of Colonialism (http:/ / www. jstor. org/ stable/ 2741072). Current Anthropology, vol 13(1):45-57.[4] Kohn, Margaret (2006). " Colonialism (http:/ / plato. stanford. edu/ entries/ colonialism/ )". The Stanford Encyclopedia of Philosophy.

Stanford University.[5] Merriam-Webster Online Dictionary (2009) Colonialism (http:/ / www. merriam-webster. com/ dictionary/ colonialist).[6] Norberg, Johan (2006). När människan skapade världen. Stockholm: Timbro.[7] Encyclopædia Britannica, på internet (http:/ / www. britannica. com/ ), 3 november 2009, uppslagsord tutsi[8] http:/ / www. dn. se/ DNet/ jsp/ polopoly. jsp?d=1058& a=154364& previousRenderType=1[9] Efter en dikt med det namnet av Rudyard Kipling)[10] http:/ / en. wikipedia. org/ wiki/ Mall:Nordisk[11] Göran Rystad. ”spansk-amerikanska kriget” (http:/ / www. ne. se/ lang/ spansk-amerikanska-kriget). NE.se. . Läst 11 november 2009.[12] http:/ / www. empiremuseum. co. uk/[13] http:/ / www. dn. se/ DNet/ jsp/ polopoly. jsp?d=1194& a=427927& previousRenderType=6[14] http:/ / www. memoirestbarth. com/ SV/

Ryska revolutionenDenna artikel behandlar händelserna 1917. För revolutionen 1905, se ryska revolutionen 1905.

Ryska revolutionen

Lenin talar i Moskva, 1920

Ägde rum 1917

Plats Ryssland

Resultat Nikolaj II:s abdikation, slutet för det ryska imperiet, bolsjevikernas maktövertagande, inledning av ryska inbördeskriget

Stridande

Tsarryssland Rysslands provisoriska regering Petrogradsovjet Bolsjevikpartiet

Befälhavare

Nikolaj II av Ryssland Aleksandr Kerenskij Vladimir Lenin

Ryska revolutionen är den politiska omvandling som skedde i Ryssland 1917, inklusive februarirevolutionen och oktoberrevolutionen. Revolutionen i februari innebar att den tsaristiska regeringen störtades, och revolutionen i oktober innebar att det kommunistiska bolsjevikpartiet blev styrande parti, med Lenin och Trotskij i spetsen. Oktoberrevolutionen är en term som härstammar från officiell sovjetisk historieskrivning.[1] Bolsjevikerna var få och befolkningen i stort sett omedveten om händelserna i huvudstaden. Oktoberrevolutionen benämns idag som en kupp

Ryska revolutionen 14

i encyklopedier som Nationalencyklopedin och Encyclopædia Britannica.[1][2]

Datumangivelserna för denna period kan vara förvirrande eftersom man i Ryssland fram till 1918 använde sig av denjulianska kalendern, till skillnad från den gregorianska kalendern som används idag. Detta är förklaringen till att"Februarirevolutionen" egentligen inträffade i mars och "Oktoberrevolutionen" i november, enligt den nutidakalendern.

BakgrundRyssland var ett underutvecklat bondeland, med en mycket fattig befolkning i stor nöd, utan demokratiska rättighetereller möjlighet till utbildning. Riket styrdes enväldigt av tsaren Nikolaj II, vars välde inte bara omfattade detegentliga Ryssland utan även flera andra nationer, bland annat Finland, delar av Polen, de baltiska staterna, Ukraina,länderna i södra Kaukasus och stora delar av Centralasien.Under 1880-talet spreds Karl Marx lära bland industriarbetare och ett socialdemokratiskt parti bildades. Många inompartiet menade att Ryssland var tvunget att industrialiseras innan en socialistisk revolution (enligt Marx är detarbetarklassen som är den revolutionära klassen, och denna finns enbart i ett industrialiserat land). Bönder kunde intevara revolutionärer för att de var bara intresserade av att få land. Socialisterna måste samarbeta med den liberalaoppositionen för att kunna störta tsaren och genomföra reformer.Men inom det socialdemokratiska partiet fanns en grupp under ledning av Lenin som avvisade allt samarbete medliberalerna. Den gruppen fick majoritet på en kongress och kallades därefter bolsjeviker - "majoritetsmän".Redan 1905, efter det ryska nederlaget i rysk-japanska kriget, hade en revolution ägt rum i Ryssland, men även omden på papperet ledde till vissa författningsförändringar och inrättande av ett parlament (duma) så blevförändringarna i praktiken små. Men när duman sammanträdde 1906 hamnade man genast i konflikt med tsaren ochtsaren kunde fortsätta som autokrat.Första världskriget blev katalysatorn för den ryska revolutionen 1917. Miljoner människor dog och svalt, soldaternaled i skyttegravarna. Missnöjet med kriget ledde till politisk oro i landet och oppositionen mot tsar Nikolaj II växte.Efter revolutionen tecknade Ryssland vapenvila med Tyskland och förlorade stora områden i väst (Baltländer,Finland).

Februarirevolutionen

Sovjetiskt massmöte i Petrograd.

Februarirevolutionen inleddes sedan kvinnliga textilarbetare hadegått ut i strejk den 8 mars (enligt den gregorianska kalendern) .Några år senare skulle detta datum antas som den internationellakvinnodagen av Komintern. Demonstrationerna växte och fler ochfler arbetare och soldater anslöt sig till protesterna. I och medFebruarirevolutionen störtades tsarens envälde och några avledamöterna i den av tsaren upplösta duman bildade enprovisorisk, borgerlig regering, ledd av furst Lvov. Samtidigtbildades överallt i Ryssland de så kallade sovjeterna, arbetar-,bonde- och soldatråden ("sovjet" är det ryska ordet för "råd").Sovjeter hade första gången uppkommit under revolutionen 1905 och bildades nu efter samma mönster. Syftet var attbygga det nya samhället på denna organisationsform, något som Lenin och Trotskij snabbt satte stopp för då partietnu tog över makten i råden. Det fanns nu således en dubbelmakt i Ryssland: makten delades mellan den officiellaborgerliga regeringen, och de inofficiella sovjeterna, som ännu inte hade någon formell makt, men som eftersträvadeden. En nyckelroll hade socialrevolutionären Aleksandr Kerenskij som både var justitieminister i den provisoriskaregeringen och vice ordförande i Petrograd-sovjeten.

Ryska revolutionen 15

Tiden mellan februari- och oktoberrevolutionen

Arbetarna flyr efter att regeringstrupper öppnat eld moten demonstration i Petrograd, sommaren 1917.

Störtandet av tsarväldet innebar för första gången en omfattandepolitisk frihet i Ryssland, och de partier som förut hade varitolagliga kunde nu uttrycka sina åsikter utan censur. Detta innebaratt tusentals politiska flyktingar kunde återvända från exil. En avdem var Vladimir Lenin, ledaren för bolsjevikpartiet, som anländetill dåvarande huvudstaden Petrograd i april från sin exil iSchweiz. Den provisoriska regeringen fortsatte kriget motTyskland, vilket ledde till stora protester i Petrograd. Furst Lvovavgick i juli och Kerenskij tog över som regeringschef. Han valdeatt intensifiera krigföringen mot Tyskland, med den så kalladeKerenskij-offensiven.

I juli rådde revolutionär stämning i huvudstaden med hundratusentals demonstrerande arbetare ute på gatorna.Många bolsjeviker menade att tiden var mogen för en ny revolution, men Lenin ansåg, med hänvisning tillerfarenheterna från Pariskommunen 1871, att man måste avvakta tills man visste att resten av landet också var mogetoch redo för revolutionen. Händelserna i juli medförde att många revolutionärer fängslades; dessa kom dock iaugusti att släppas ut av regeringen då Petrograd hotades av den tsartrogne general Kornilovs misslyckadekuppförsök.

Motståndet mot kriget radikaliserades alltmer och sovjeternas inflytande ökade i hela landet. I september utropadesrepublik.

OktoberrevolutionenFebruarirevolutionen hade orsakats huvudsakligen på grund av de ryska folkets missnöje med kriget och tsaren.Kerenskijs regering fortsatte dock kriget, och missnöjet steg åter. Bolsjevikerna var det enda parti som ville erbjudaomedelbar fred, och Lenins parti förespråkade också att all makt borde övergå till sovjeterna. Fred, jord och bröd!,Ned med den provisoriska regeringen! och All makt åt sovjeterna! blev bolsjevikernas slagord, och under sommarenoch hösten växte bolsjevikpartiet från att ha varit en liten och okänd grupp, till att bli ett av Rysslands största partier.Kerenskij försökte stoppa bolsjevikernas frammarsch genom att förbjuda bolsjevikpartiet och fängsla Trotskij, menden 7 november (25 oktober enligt den julianska kalendern) 1917 ansåg Lenin att tiden var mogen. De revolutionärasoldaterna avfyrade ett skott från pansarkryssaren Aurora, som ekade över staden med budskapet att revolutionenhade börjat, och bolsjevikerna tog makten i Ryssland genom en oblodig kupp. Det enda väpnade motståndetutgjordes av en liten grupp officerare som tillsammans med Kerenskijregeringen hade förskansat sig i Vinterpalatset.Den provisoriska regeringen störtades och bolsjevikerna under Lenin tog över ledningen av Ryssland. Bolsjevikernahöll sitt löfte att ta Ryssland ur kriget. I freden i Brest-Litovsk, som slöts med Tyskland 1918, var den nya regeringenemellertid tvungen att avträda en stor del av sina europeiska landområden.Oktoberrevolutionen var egentligen en statskupp (en revolution är när stora delar av folket gör uppror och kräver enförändring inom styrelseskicket) men kallas till trots och av hävd så på grund av den blivit känd så, mycket på grundav den efterföljande sovjetiska historieskrivningen, propagandan och språkbruk.

Ryska revolutionen 16

InbördeskrigetOktoberrevolutionen hade genomförts utan större problem, men tiden efter skulle präglas av ett fruktansvärtinbördeskrig, då 19 länder, inklusive USA, Japan, Storbritannien och Frankrike, sände trupper till Ryssland för attstödja den vita kontrarevolutionen i ett försök att störta den kommunistiska regeringen.Trotskij organiserade och blev ledare för den Röda armén, som framgångsrikt slog tillbaka kontrarevolutionen efterfyra års hårda strider. Under kriget flyttades huvudstaden från Petrograd till Moskva av strategiska skäl.Under inbördeskriget avrättades den tidigare tsaren och hans familj av bolsjevikerna. Tsaren hade sedan revolutionenhållits i husarrest och en rättegång mot honom för hans brott mot det ryska folket var planerad. Men oron och kaosetunder inbördeskriget ledde istället till att kommunistledaren Sverdlov tog det hastiga beslutet att tsaren skulle skjutasden 17 juli 1918, då vita styrkor närmade sig staden Jekaterinburg och risken fanns att de skulle befria tsaren. Lenininformerades om detta först efter att avrättningen hade ägt rum.

Världsrevolutionens misslyckandeDen ryska revolutionen 1917 var inte en isolerad händelse. I flera länder i Europa utbröt liknande arbetarrevolutioneri samband med första världskrigets slutskede. Lenin och bolsjevikerna var själva övertygade om att deras revolution iRyssland skulle misslyckas om den inte spred sig och utvecklades till en kommunistisk världsrevolution.Huvudsakligen trodde man att Tyskland var det land som skulle gå främst i världsrevolutionen.Mycket riktigt blev det revolution i Tyskland och försök att gripa makten, under ledning av det kommunistiskaSpartacusförbundet. Revolutionen slogs ner då revolutionens ledare Rosa Luxemburg och Karl Liebknechtmördades. Socialdemokraterna gick i allians med de borgerliga vilket ledde till att nationalförsamlingen i Weimar1919 utarbetade en ny, demokratisk författning för Tyskland. Den tyska delstaten Bayern var för en kort tid ensovjetrepublik (Bayerska rådsrepubliken), men kommunisterna avlägsnades sedan från makten där.Lenin hade beskrivit Tsarryssland som ett nationernas fängelse och Finland, som då lydde under tsarväldet, utropadesin självständighet 1917 med bolsjevikernas stöd, men många ryska soldater fanns fortfarande kvar i landet. Ettinbördeskrig utbröt i Finland 1918 mellan röda (socialister) och vita (borgerliga), i vilket de vita utgick som segrare.Vid revolutionen i Ungern 1919 upplöstes den dåvarande demokratiska republiken av kommunisten Béla Kun somdå bildade den Ungerska rådsrepubliken som varade under perioden 21 mars - 6 augusti, innan den krossades avrumänska ockupationstrupper. Béla Kun väntade på stöd från den ryska Röda armén som aldrig kom.Även i Sverige rådde 1917 en revolutionär stämning med strejker och massdemonstrationer (jämför Junikravallerna).Det nybildade svenska kommunistpartiet (nuvarande Vänsterpartiet) ökade i medlemsantal, men de flesta arbetarnasatte sin tilltro till socialdemokratin som förespråkade en reformistisk övergång till demokratisk parlamentarism ilandet, med sociala reformer.I samband med det polsk-ryska kriget som började som polskt försök att återta sina tidigare gränser, försökte denryska revolutionledningen att med vapenmakt exportera revolutionen västerut först till Polen, och därefter tillTyskland, Tjeckoslovakien, Ungern och Rumänien,[3] men stoppades av de polska styrkorna. Vid freden i Riga(1921) fastställdes gränserna mellan länderna och revolutionen stannade i fortsättningen inom Rysslands gränser.Då den världsrevolutionära tendensen stannade av, införde bolsjevikerna NEP ("den nya ekonomiska politiken"),som var en konsolideringsperriod under Lenins sista levnadsår, och innebar en återgång till en viss mån avmarknadsekonomi. Regimen hade avsevärda problem att befästa sin position i de olika i ryska regionerna och iicke-ryska republikerna i Sovjetunionen och få livsmedelsproduktionen och industrin att fungera.Världsrevolutionens misslyckande och Sovjetrysslands isolering ledde under 1920-talet till att stalinismen växtefram och man övergav internationalismen för Stalins teori om Socialismen i ett land.

Ryska revolutionen 17

KritikOktoberrevolutionen har kommit att kallas för en statskupp,[1][2] eftersom man inte ser det som en folklig resningutan snarare ett maktövertagande från kommunisternas sida, med Lenin och Trotskij i spetsen. Många kommunisteranser emellertid att oktoberrevolutionen är urtypen för en folklig resning. Andra kritiker klandrar bolsjevikerna föratt ha fråntagit sovjeterna makten och därmed begravt revolutionen. Bolsjevikerna gjorde sig enligt dessa till ettsubstitut för proletariatet efter inbördeskriget, vilket vissa leninister, och i vart fall trotskisterna, i viss mån medgettinte var så lyckat.Trotskistiska Arbetarmakt skriver t.ex: "Efter Kronstadtupproret infördes i praktiken ett enpartisystem, eftersom iprincip alla icke-bolsjevikiska partier kom att förbjudas då de stödde upproret. Inom bolsjevikpartiet genomfördesett fraktionsförbud (dock behölls tendensfriheten). Dessa åtgärder stöddes både av Lenin och Trotskij, där Leninhävdade att under dessa exceptionella omständigheter skulle "proletariatets diktatur... inte fungera utom genomkommunistpartiet" och Trotskij skrev att partiet var "berättigat att hävda sin diktatur även om denna diktaturtemporärt kom i konflikt med de övergående stämningarna hos arbetardemokratin". I efterhand kan man varaefterklok och ifrågasätta om dessa steg var riktiga att ta, eftersom de så starkt avvek från marxismens syn på hur enarbetarstat ska organiseras och samtidigt kom att ge en skjuts till den begynnande byråkratiseringen. De varmenade som temporära åtgärder, men permanentades under Stalin. Varken Lenin eller Trotskij var några ofelbara"revolutionära gudar"."[4]

Enligt Robert Services redogörelse av utvecklingen under de första åren av kommunistiskt styre,[5] framgår detdäremot tydligt att övergången till centralstyrd diktatur och utrensningen av lokala arbetarråd var i högsta gradavsiktlig och planerad.

Referenser

Tryckta källor• Almgren, Hans; Löwgren, Arne & Bergström, Börje (2004). Alla tiders historia. Malmö: Gleerups Utbildning

AB. ISBN 9140642879

Noter[1] ”Ryska revolutionen” (http:/ / www. ne. se/ ryska revolutionen). Nationalencyklopedin. . Läst 26 juni 2008.[2] ”Russian Revolution of 1917” (http:/ / www. britannica. com/ EBchecked/ topic/ 513907/ Russian-Revolution-of-1917). Encyclopædia

Britannica. . Läst 26 juni 2008.[3] Citat av Lenin i ett dokument som publicerades i Izvetija 27 april 1992 s3; enligt Robert Service A History of Modern Russia sid. 120[4][4] A Dictionary of Marxist Thought, 1991: s 409-410[5] Robert Service A History of Modern Russia

Litteratur• Larsen, Mikkel (2005). ”Arbetarna tar makten”. Illustrerad vetenskap (3): sid. 74-77.• Zander, Ulf (2007). ”Ryska revolutionen 1905-1917”. Allt om historia (10): sid. 22-31.

Externa länkar• Wikimedia Commons har media som rör Commons:Category:Russian Revolution of 1917.• Rosa Luxemburg (1918): Den ryska revolutionen (http:/ / www. marxists. org/ svenska/ luxemburg/ 1918/

rysk_rev. htm)• Maurice Brinton (1970): Fabrikskommittéerna i ryska revolutionen (http:/ / www. marxists. org/ svenska/ brinton/

1970/ ryska-revolutionen. htm#h32)

Ryska revolutionen 18

• Noam Chomsky (1986): Sovjetunionen kontra Socialismen (http:/ / www. marxists. org/ svenska/ socialism/chomsky/ 1986/ socialismen. htm)

Kalla kriget

Europa efter andra världskriget fram till 1990.

Kalla kriget var en period av skarpamotsättningar utan konventionellt krig,mellan främst Sovjetunionen och USA, samtderas respektive allierade stater, frånomkring 1946, då andra världskriget slutade,till omkring 1990. Som slutpunkter förkonflikten nämns ofta Berlinmurens fall den9 november 1989, återförenandet avTyskland den 3 oktober 1990 ochSovjetunionens sammanbrott den 25december 1991. Även Michail Gorbatjovsmaktövertagande i Sovjetunionen i mars1985 brukar ses som en viktig del.

Relationerna under det kalla kriget varkyliga, men ledde aldrig till någotkonventionellt krig mellan USA ochSovjetunionen. Perioden dominerades fråntidigt 1950-tal av så kallad terrorbalans ochkapprustning mellan de två stora blocken. IEuropa delades kontinenten i två delar avjärnridån (uttrycket gjordes känt av WinstonChurchill), där västalliansen NATO stod mot Warszawapakten. Ibland talar man om två kalla krig, ett första från1945 till slutet av 1960-talet (med det tidiga 1970-talet präglat av nedrustningsavtal), och ett andra från 1970-taletsslut, medan den period av relativ avspänning däremellan i så fall inte skulle räknas som kallt krig. Sedan 1990-taleträknar man dock ofta hela perioden.

Kalla kriget har på olika sätt starkt påverkat och präglat främst Europa, men även Afrika, Asien, Centralamerika ochSydamerika. Väpnade konflikter i de senare områdena underblåstes i praktiken ofta genom att en stridande partallierade sig med något av blocken i det kalla kriget, vilket i sin tur föranledde deras motståndare till att söka hjälphos det andra blocket. På så vis kunde man få pengar och vapen.En brännpunkt mellan stormakterna var det delade Tyskland, och särskilt Berlin, en stad som sedan andravärldskriget varit delad i Västberlin och Östberlin, där Berlinmuren mellan 1961 och 1989 skiljde de två halvorna åt.

Kalla kriget 19

Relationerna mellan Öst och Väst efter världskriget

Segrarna i andra världskriget, Churchill, Roosevelt och Stalin, vid toppmötet i Jalta1945.

Under 1930-talet hade både Sovjetunionenoch USA i det längsta undvikit att bliinblandade i ett nytt krig i Europa. MedNazityskland hade Sovjetunionenundertecknat Molotov-Ribbentroppakten iaugusti 1939 (i vilken ett hemligttilläggsprotokoll gav Sovjetunionen rättenatt ockupera östra Polen, Estland, Lettland,Finland och Bessarabien i Rumänien),vilken till synes gav Sovjetunionen säkerhetmot tysk invasion under andra världskriget,något som dock kom på skam 1941 i ochmed Operation Barbarossa, varefterSovjetunionen sällade sig till de allierade.När en lag om allmän värnplikt skulleförlängas i USA i augusti 1941 gick denigenom representanthuset med bara en röstsmajoritet. Inte före den japanska anfallet påPearl Harbor i december 1941 gick USA in i kriget på de allierades sida.

Sedan det, framför allt efter den för Sovjetunionen fördelaktiga utgången av slaget vid Stalingrad 1943, allt mer stodklart att de allierade skulle stå som segrare i kriget, samlades ledarna för Storbritannien, USA och Sovjetunionen viden serie konferenser för att avgöra Europas politiska framtid efter kriget. Redan vid Teherankonferensen i november1943 hade Stalins krav på att flytta Polens gränser västerut accepterats av Roosevelt och Churchill. I februari 1945hölls ett toppmöte i Jalta där Churchill, Roosevelt och Stalin ingick en överenskommelse om att hålla fria val i Polen.Då hade Stalin redan gjort klart att den sovjetunionenkontrollerade polska regeringen i Lublin skulle bli Polenslagliga regering, inte exilregeringen i London. Det fanns även enighet för att Lublinregeringen skulle ombildas så attäven polacker från utlandet skulle ingå. En deklaration att samtliga befriade folk skulle få skapa demokratiskainstitutioner efter eget tycke antogs. Jaltakonferensen behandlade även Tysklands och Österrikes uppdelande i fyraockupationszoner för de respektive allierade stormakterna, vilket skulle ha avgörande betydelse för Tysklandsframtida delande. Sovjetunionen gick även med på att anfalla Japan tre månader efter det att Tyskland kapitulerat,vilket skedde i och med den sovjetiska invasionen av Manchuriet och den norra delen av Koreahalvön i augusti tillseptember.

Alliansens sammanbrottDen 23 mars 1945 meddelade Sovjetunionens utrikesminister Molotov att valen i länderna i Polen skulle hållas isovjetisk stil, det vill säga med kandidater utsedda av ockupationsmakten. USA:s nytillträdde president Trumanskällde ut Molotov när de träffades den 23 april. Vid Potsdamkonferensen 15 juli till 2 augusti 1945 stod det klart attingen överenskommelse kunde nås om fria val i Östeuropa. I juli 1945 erkändes Curzonlinjen som Polens nya gränsmot Sovjetunionen.Truman kunde dock inte göra mycket mer eftersom han ville demobilisera snabbt. Efter Japans kapitulation minskade den amerikanska armén från 8,3 miljoner till 1,9 miljoner soldater. I kongressen fanns många som ville att USA skulle återgå till en isolationistisk politik och i kongressvalet 1946 gick oppositionspartiet republikanerna framåt. Före sin död hade Roosevelt tagit för givet att framtida konflikter skulle kunna undvikas genom att i det längsta tillmötesgå sovjetiska önskemål. I länder som Polen, Ungern, Rumänien och Bulgarien såg Sovjetunionen till

Kalla kriget 20

att det installerades Sovjetvänliga regeringar under hösten och vintern 1946. Dessa var vanligen formellt settkoalitionsregeringar med både borgerliga och socialistiska partier, men socialistiska partier hade vanligtvis detstörsta inflytandet. Sovjetunionen försökte också bli kvar på Bornholm men tvingades lämna den danska ön. Hösten1946 utropades Rumänien och Bulgarien till folkrepubliker. Under första halvåret 1947 skedde därför enomsvängning av den amerikanska utrikespolitiken:• Den 12 mars 1947 framträdde Truman inför kongressen där han begärde 400 miljoner dollar i stöd åt Grekland

och Turkiet. Han presenterade också Trumandoktrinen där han ansåg det vara USA:s plikt att hjälpa nationer attstå emot utländsk aggression och ockupation.

• Den europeiska ekonomin hade haft väldigt svårt att återhämta sig och USA befarade att den ekonomiska nödenskulle orsaka politisk instabilitet i länder som Frankrike och Italien. Den 5 juni 1947 talade USA:s utrikesministerGeorge C. Marshall vid Harvard University och presenterade Marshallplanen för att ge ekonomiskt stöd åtländerna i Europa. Det åvilade de europeiska länderna själva att presentera en plan för återhämtningen. Efter ettplaneringsmöte i Paris i juni 1947 stod det dock klart att länderna i Östeuropa inte skulle ta emot hjälpen. Den 3juli kallade Molotov planen för "en otillåten inblandning i de europeiska ländernas angelägenheter". Under1948-1952 kostade Marshallhjälpen 11,8 miljarder dollar. Hjälpen administrerades av Organization for EuropeanEconomic Cooperation, OEEC.

Slutet på fredenDå Sovjetunionen hade drabbats hårt av striderna på östfronten var dess förmåga att påverka världspolitikenbetydligt mer begränsad än USA:s. Nationens säkerhet hade varit grundstenen i sovjetisk politik sedan 1920-talet, dåkommunistpartiet officiellt slog över från Trotskijs världsrevolution till Stalins policy med "socialism i ett land".Före andra världskriget var Stalin ointresserad av att utöka Sovjetunionens gränser utanför det gamla tsardömet.Efter andra världskriget var inte Sovjetunionen inställt på expansionism utan på att säkra landets krigshärjade västragräns. Stalin ansåg att Japan och Tyskland återigen skulle kunna utgöra hot i framtiden (ungefär 1960-talet), varförhan och hans regering lät införa så kallade "Moskvatrogna" regeringar i de länder som utgjorde en "buffertzon" motVästeuropa, det vill säga Polen, Tjeckoslovakien, Ungern, Rumänien, Bulgarien samt Östtyskland.Meningsskiljaktigheterna över efterkrigsplanerna handlade först mest om Öst- och Centraleuropa, i synnerhetdemokratifrågan i Polen. Sovjetunionen, som hade förlorat 20 miljoner människor i kriget, hade två gånger på 30 årblivit invaderade av Tyskland genom Polen och förlorat tiotals miljoner ytterligare under de tidigare 150 åren, varfast beslutet att undanröja alla möjligheter för Tyskland att återigen kunna föra krig. Detta var förenligt med deamerikanska planerna under de första två ockupationsåren, se Morgenthauplanen, men efterhand som konfliktenväxte ändrade USA attityd och kom fram till att de behövde ett ekonomiskt starkt Västtyskland som allierad iEuropa.Winston Churchill fördömde Stalin för att avskärma ett nytt sovjetiskt imperium med en järnridå genom Europa.Sovjetunionen krävde dessutom krigsskadestånd från industrierna i Västtyskland, vilket Truman vägrade. Stalinsvarade med att skärma av Östtyskland och inleda ombildandet till en kommunistisk stat. 1948 infördeSovjetunionen Berlinblockaden varpå Storbritannien och USA flög in livsmedel till Västberlins befolkning. 1949formaliserade USA sitt samarbete med de västeuropeiska staterna i NATO. 1952 lade Stalin ett förslag på ettneutraliserat och återförenat Tyskland, men det avvisades av västmakterna.Rysslands bristande tillgång till världshaven, ett återkommande bekymmer för rysk utrikespolitik långt förebolsjevikrevolutionen, var ytterligare en punkt där Östs och Västs intressen skilde sig åt. Stalin utövadepåtryckningar på Turkiet för bättre tillgång till Svarta havet genom Dardanellerna (sundet mellan Egeiska havet ochMarmarasjön), vilket skulle ge Sovjetunionen tillgång till Medelhavet. Churchill hade tidigare accepterat Stalinskrav, men nu samlades Storbritannien och USA och tvingade gemensamt Sovjetunionen att dra sig tillbaka.När den sovjetiska säkerheten inte var hotad, visade sig Stalin vara tämligen icke-aggressiv. Sovjetunionen drog sig tillbaka från norra Iran efter påtryckningar. Stalin stod dessutom vid sitt ord från 1944 med Churchill och hjälpte inte

Kalla kriget 21

de lokala kommunisterna mot det korrupta brittiska styret i Grekland. Däremot fick rebellerna stöd från TitosJugoslavien. I Finland accepterade Stalin en icke-kommunistisk regering, och sovjetiska trupper drog sig tillbakafrån Tjeckoslovakien mot slutet av 1945.

Det kalla kriget under 1950- och 1960-talen

KoreakrigetBåde Nordkorea och Sydkorea hade umgåtts med planer på att erövra den andra och tidigt 1950 lyckades Kim IlSung genom att spela på stormaktsrivalitet mellan Stalin och Mao att få båda att godkänna en plan för invasion avdet USA-stödda Sydkorea den 25 juni samma år.En kommunistisk framgång i Sydkorea skulle kunna hota USA:s maktsfär kring Japan och USA fruktade att detockså kunde tolkas som svaghet av Sovjetunionen och leda till förnyade aggressioner. Den risken fick Truman att gemilitären klartecken att gå in och hjälpa sydkoreanerna. Truman fick även FN att stödja insatsen. Sovjetunionen hadevid det tillfället förklarat en bojkott mot säkerhetsrådet som protest mot att FN inte ville erkänna kommunistregimeni Kina.[1] Sovjetunionen kunde därmed inte använda sin vetorätt, vilket får ses som ett av historiens störstadiplomatiska misstag.Dock lyckades Truman själv göra ett ordentligt misstag kort därefter. Genom att låta sina trupper röra sig motgränsen Kina-Korea gav han Kina en anledning till motanfall. I oktober 1950 strömmade stora mängder kinesisktinfanteri över gränsen och orsakade svåra förluster för de amerikanska trupperna, som pressades tillbaka. Efter ett tagstabiliserades striderna kring den trettioåttonde breddgraden, den ursprungliga gränsen mellan Nord- och Sydkorea.Nu befann sig Truman i en besvärlig situation, med ett fientligt Kina med goda relationer till Sovjetunionen, och enförsvarsbudget som fyrdubblats på 18 månader.

Avkolonisering, tredje världen och supermakternas rivalitetKoreakriget markerade att det kalla krigets fokus nu flyttats från Europa till Ostasien. Hädanefter skulle krigföring iandra hand i tredje världen vara en viktig del av stormakternas strategier.Efter andra världskriget drog sig västmakterna i mångt och mycket tillbaka från sina forna kolonier. I deras platsåterfanns en brokig mängd länder i avkoloniserade Afrika, Mellanöstern, Asien och dessutom ett ökande motståndmot "nordamerikansk imperialism" i Latinamerika.Mitt i denna avkolonisering fann sig Sovjetunionen i en gynnsam position som ledare för och allierad till världens"antiimperialister" och motståndsrörelser, vilka återfanns inte minst i tredje världen. Den rollen var dessutom extraframgångsrik i Afrika, eftersom många icke koloniserade nationer på kontinenten i jämförelse med Sovjet framstodsom svaga och viljelösa motståndare mot kolonialismen.

Eisenhoweradministrationen, "massiv vedergällning" och revolter i ÖsteuropaEisenhowers utrikesminister John Foster Dulles var den dominerande figuren i USA:s utrikespolitik under1950-talet. Dulles var en mer radikal antikommunist än sina föregångare. Han avvisade uppdämningspolitiken somTrumanadministrationen fört och förespråkade istället ett aktiv "befriande" som han förutspådde skulle leda till entillbakagång för kommunismen. En hörnsten i utrikespolitiken var doktrinen om massiv vedergällning som Dulleslanserade 1954. Massiv vedergällning gick ut på att trovärdigt hota med USA:s överlägsna arsenal av kärnvapen ochavskräcka en eventuell attack. Detta ansågs som ett nödvändigt sätt att avskräcka Sovjetunionen från aggressioner.1953 påbörjade Dwight D. Eisenhower ett försök att avsluta Koreakriget. Försöket genererade det labila vapenstillestånd som råder än i dag. Med Koreakriget avslutat lyckades Eisenhower dra ner på de militära utgifterna med en tredjedel utan att göra några eftergifter i det kalla kriget. Vid flera tillfällen lyckades USA störta fientligt inställda regeringar i länder med hjälp av CIA. Att Sovjetunionen inte ingrep vid dessa störtanden får väl närmast ses

Kalla kriget 22

som ett resultat av att risken för ett kärnvapenkrig i ett sådant läge vore överhängande.Men samtidigt hade en ny, dynamisk och reformativ ledare tagit vid i Sovjetunionen. Nikita Chrusjtjov satsade på attskapa kontakter med Indien och andra nyckelländer i tredje världen. Genom utvecklandet av vätebomben 1953 ochuppskjutandet av den första satelliten, Sputnik, 1957 stärkte Sovjetunionen sin makt och sitt anseende i världen.I Europa såg Chrusjtjov till att bilda Warszawapakten 1955 som ett motdrag till den nya västtyska krigsmakten, ochhan beordrade byggandet av Berlinmuren 1961 för att stoppa massflykten från Östberlin. Muren visade sig vara ettdåligt drag ur PR-synpunkt, men han tog delvis igen det på en allians med Kubas Fidel Castro som nyligen tagitmakten i en revolution 1959.Förutom dessa händelser, fanns det andra som etablerar 1956-1962 som den första stora vändpunkten i det kallakriget. Kulmen på de försämrade relationerna nåddes 1962 med Kubakrisen. 1956 satte Sovjetunionen in militär moten antisovjetisk revolt i Ungern (se Ungernrevolten), och 1968 marscherade sovjetiska trupper in i Tjeckoslovakienoch krossade den så kallade Pragvåren, en försmak av vad som skulle bringa kommunismen på fall runt 1990.Dessutom försämrades relationerna mellan Sovjetunionen och Kina. Rivaliteten mellan de kommunistiska staternaskulle senare leda till samförstånd mellan USA och Kina.

Kalla kriget i Väst- och CentralasienMellanöstern innehöll, och innehåller fortfarande, världens största oljereserv. Av denna anledning var USA, med sinoch hela västvärldens stegrande bränsleförbrukning i åtanke, mycket intresserat av goda relationer och stabilitetmellan staterna i regionen, eftersom man ville hålla Sovjetunionen utanför inflytande.Därför blev USA oroat när den nationalistiske premiärministern i Iran, Mohammad Mosaddeq började nationaliserabrittiska och amerikanska oljeintressen. 1951 förstatligade Mossadeq landets brittiskägda oljekällor.Storbritannien vände sig till Eisenhower vilket ledde till att CIA organiserade en statskupp med hjälp av enrevolution, vilken genomfördes 1953. I fortsättningen kom USA att stödja den dåvarande shahen, Mohammad RizaPahlavi, som bara dagarna innan hade flytt landet, skrämd av stora demonstrationer till Mosaddeqs stöd. Han förbleven nära bundsförvant till USA de närmaste 25 åren, även när hans regim blev alltmer despotisk och avskydd avbefolkningen. Ilska och bitterhet kokade under ytan i Iran i en hel generation, vilket till slut resulterade i Iransislamiska revolution 1979. Denna i sin tur ledde vidare till gisslankrisen på ambassaden i Teheran som bidrog till atthindra president Jimmy Carters omval 1980. I dag är regimen i Iran av USA utsedd till att vara en del av ondskansaxelmakter.

CIA under kalla krigetUSA använde CIA för att störta flera regimer som misstänktes vara på väg att bli kommunistvänliga, exempelvisGuatemala 1954. 1958 skickade USA trupper till Libanon för att försvara dess pro-amerikanska regim. Mellan 1954och 1961 skickade Eisenhower ekonomiskt stöd och militära rådgivare till Sydvietnam, som senare skulle komma attabsorberas av det kommunistiska Nordvietnam. Vietnam är ännu i dag (2008) ett av de få kvarvarande socialistiskaländerna.Den amerikanska politiken i den tredje världen misslyckades i flera fall med att skapa stabila USA-vänliga regimer.Efter en militärkupp i Kairo 1952 tog en nationalist vid namn Gamal Abdel Nasser över makten, vilket sedermeraledde till att Egypten förstatligade Suezkanalen 1956. Detta var början på Suezkrisen. I slutändan fick USA gå ihopmed Sovjetunionen i FN för att hindra Frankrike och Storbritannien från att uppnå en militär seger över Egypten.Detta visade sig allvarligt, eftersom Frankrike blev förbittrat och började en mer självständig politik, framförallt motarabvärlden.Eisenhower motsatte sig franska och brittiska imperiebyggande initiativ dels av försiktighet eftersom Sovjetunionenhotade med storkrig och dels på grund av att Suezkrisen underminerade hans protester mot Sovjetunionens invasionav Ungern som börjat åtta dagar tidigare. Efteråt skulle Eisenhower erkänna detta som sitt största misstag, eftersom

Kalla kriget 23

det försvagade hans två viktigaste allierade och gjorde Nasser till en nationell hjälte i arabvärlden.Suezkrisen utgjorde en vändpunkt som förebådade en växande klyfta mellan den gamla och den nya världen rörandeamerikansk hegemoni. Detta bidrog till att de Europeiska stormakterna valde att utveckla egna kärnvapen ochbildandet av EEC, allt för att minska beroendet av USA:s välvilja.Sådana sprickor speglar förändringen i den globala ekonomin. Den amerikanska ekonomin hade börjat tappa fartjämfört med Japan och Västtyskland som snabbt återhämtat sig från andra världskrigets förödelse. USA, som sedan1800-talet axlat manteln från Storbritannien som rollen som "världens verkstad", fann nu sin konkurrensförmågaminskad samtidigt som utländska producenter översvämmade landet med billiga varor.

Konflikterna på Kuba

Flygfoto över avskjutningsramper.

1959 tog Fidel Castro makten på Kuba och störtade den tidigareUSA-stödde diktatorn Fulgencio Batista, som flydde med Kubasstatskassa[2]. Den nya kommunistregimen nationaliserade inhemskaoch alla utländska tillgångar på Kuba, vilket inte sågs med blida ögonav USA som inledde handelembargon gentemot Kuba. Relationernamellan de två länderna härsknade. Några månader efter John F.Kennedys tillträde som USA:s president invaderade den 18 april 1961runt 2000 exilkubaner, ledda och tränade av CIA, det kubanskafastlandet vid Playa Giron i syfte att störta Castro.[3] Invasionenmisslyckades kapitalt, delvis på grund av att Kennedy vägrat att geamerikanskt flygunderstöd åt trupperna.[3]

Nikita Chrusjtjov och John F. Kennedy i Wien år 1961.

I början av 60-talet hade Nato kapacitet att slå ut en stor del avSovjetunionens städer vid en militärkonflikt genom utplaceraderobotbaser och flygfält. Warszawapaktens möjligheter att slå motdet amerikanska fastlandet var däremot begränsad. Chrusjtjovtänkte genom Operation Anadyr i hemlighet placerakärnvapenbestyckade kort- och medeldistansrobotar och flygplanpå Kuba. Därmed skulle Nikita tillkännage detta tilltag för FN:sgeneralförsamling, och således uppvisa sig om en försvarare avsocialistiska länders suveränitet.[4] Något som bevisligen var hotati och med den misslyckade CIA-ledda Kuba-invasionen vidGrisbukten. På det viset kunde de snabbt och billigt kompenserasitt underläge när det gällde robotar med lång räckvidd. Chrusjtjov

räknade med att den nytillsatte, unge och oerfarne presidenten, som dessutom nyligen förödmjukats av fiaskot iGrisbukten, inte skulle våga sätta hårt mot hårt.

Det visade sig att Chrusjtjov hade gjort en felbedömning. Kubakrisen inleddes med att Kennedy valde att sätta hårt mot hårt och förklarade en marinblockad mot Kuba för att hindra nya robotar från att anlända. Redan detta var egentligen en krigshandling enligt internationell lag, men det formulerades som en "karantän" för att mildra reaktionerna. Efter några dagar på randen till kärnvapenkrig beordrade Chrusjtjov att skeppen skulle vända tillbaka och robotarna monteras ned. I själva verket hade USA och Sovjetunionen via hemliga diplomatiska kanaler förhandlat fram ett utbyte, som gick ut på att om USA drog tillbaka sina robotar från Turkiet och lovade att inte invadera Kuba, skulle Sovjetunionen ta bort robotarna på Kuba. I världens ögon hade dock Sovjetunionen gjort en stor prestigeförlust och USA en motsvarande vinst. Den här förhandlingen hade ägt rum över några brev där Nikita i ett av dem lovade att inte invadera Kuba om USA monterade ner och tog bort sina robotar från Turkiet. Kennedy gjorde då en väldigt vågad chansning och svarade inte på det brevet. Nikita tog bort sina baser på Kuba medan

Kalla kriget 24

USA:s stod kvar i Turkiet.

VietnamkrigetÅren mellan revolutionen på Kuba 1959 och nedrustningavtalen under 1970-talet kännetecknades av ett närmastkrampaktigt grepp av de båda supermakterna om sina respektive maktsfärer. Minsta eftergift till den andra sidankunde tolkas som en svaghet. En sådan upplevd svaghet hade kunnat ge den andra sidan en fördel i propaganda. IUSA var detta känt som dominoteorin. Föll ett enda land till kommunismen, skulle dessa ge stöd åt kommunister iandra länder, vilket antogs skulle kunna starta en ohejdbar serie av kommunistledda revolutioner i flera länder.Lyndon B. Johnson lät 22 000 soldater landstiga i Dominikanska republiken 1965 för att undanröja risken att fåytterligare en Castro i sitt närområde. Brezjnev lät trupper från Warszawapakten gå in i Tjeckoslovakien för attupprätthålla den nyformulerade doktrinen om "socialistiska länders internationella plikt att skydda och säkrasocialismens segrar varhelst de hotas".Samma år placerade Johnson 575 000 soldater i Sydvietnam för att stärka den sviktande antikommunistiska regimenoch dämpa det kinesiska inflytandet i regionen. Den amerikanska allmänhetens tro på "ljuset i slutet av tunneln"slogs sönder den 30 januari 1968 när Nordvietnam satte igång Tetoffensiven. Offensiven var ur militär synpunkt ettstort och kostbart misslyckande för Nord, men visade sig istället bli en enorm propagandaseger. Den amerikanskamilitären hade utmålat FNL som besegrat och nära ett slutgiltigt sammanbrott. Istället kom en stor ochvälkoordinerad offensiv.När Nixon blev vald inledde han ett långsamt tillbakadragande från kriget. Strategin var att gradvis bygga upp densydvietnamesiska armén så att den skulle kunna sköta kriget själv. Detta blev grunden till den så kalladeNixondoktrinen. När Nixondoktrinen användes om Vietnam kallades den ofta "Vietnamisering" och betonade dåmålet att Sydvietnam skulle försvaras av sydvietnameser.År 1969 blev det känt att en amerikansk löjtnant, William Calley, ett år tidigare hade beordrat sin pluton att döda allainvånarna i en by, Massakern i My Lai. Plutonen hann döda mängder av försvarslösa bybor innan de blev stoppadeav två soldater i en helikopter som lyckades hejda massakern genom att placera sig själva mellan de civila ochförövarna. Calley fick en förhållandevis lindrig dom i krigsrätten och fick senare amnesti av Nixon. Händelsenspädde på den redan kraftiga anti-krigsopinionen i USA.Miljoner vietnameser dog som en följd av kriget. Exakta siffror finns inte, men Vietnam släppte 1995 ensammanställning som visade på 1 miljon döda soldater och 4 miljoner döda civila. Siffrorna får antas vara partiska,men har inte blivit ifrågasatta från officiellt håll. På den amerikanska sidan dog 58 000 soldater. Det är tydligt att detvar den starka hemma-opinionen, kombinerat med bristen på stöd bland den Vietnamesiska befolkningen som fickUSA att dra sig ur kriget.

1970-talet

SALT I och SALT IIDen så kallade avspänningens stora dagar var 1969-1975. Under denna period kom flera nedrustningsavtal ochtoppmöten mellan USA och Sovjetunionen. 1969 började de första förhandlingarna i det som kallas Strategic ArmsLimitation Talks, SALT, i den finländska huvudstaden Helsingfors. Sedan blev Richard Nixon den förstaamerikanske presidenten att besöka det kommunistiska Kina i februari 1972. Besöket väckte stor uppmärksamheteftersom Folkrepubliken Kina och USA tidigare inte hade haft diplomatiska kontakter och amerikanarna inte hadeerkänt den kommunistiska regeringens legitimitet. Det fick också till följd att Nixon blev inbjuden till Moskva, ävendet som första amerikanska president, då ryssarna inte ville hamna utanför den nya triangeldiplomatin. Mötet somhölls i Moskva i maj 1972 resulterade i att två avtal om vapenbegränsning skrevs under, SALT 1 respektiveABM-avtalet. Andra viktiga händelser var Västtysklands nya Ostpolitik och Helsingforskonferensen 1975. Den 17juli 1975 dockade USA:s rymdfarkost Apollo 18 med den sovjetiska rymdfarkosten Sojuz 19.

Kalla kriget 25

1980-talet

Afghanistankriget

Sovjetiska specialtrupper förbereder sig för uppdrag i Afghanistan

Kommunistpartiet i Afghanistan tog makten genomkuppmässiga förhållanden 1978.[5] De islamistiskabefolkningen utropade jihad gentemot denkommunistiska regeringen. Konflikten utvecklades tillett inbördeskrig. December 1979 beslutadeSovjetledningen att invadera Afghanistan för att biståvänsterregimen, med stora styrkor delvis också för attskydda Afghanistan mot iranskt och pakistanskt stöd åtislamisterna.[6] Med redan innan Sovjetunionensinmarsch hade CIA på Jimmy Carter begäran ge stödtill den islamistiska motståndskampen, genomträningsläger i Pakistan och Afghanistan där det

tränades män från hela den muslimska världen[7] och beväpnades med vapen[8]. Efter ett växande missnöje iSovjetunionen, delvis genom glasnost med företaget i Afghanistan drog Sovjetunionen februari 1989 ur sina trupperur Afghanistan.[9]

Reagan och de nya spänningarnaI slutet av 1970-talet innebar sovjetiska interventioner i Afrika, utplaceringar av medeldistansrobotar i Europa ochframförallt invasionen i Afghanistan 1979 slutet på avspänningen. USA och några andra länder bojkottadeOlympiska sommarspelen 1980 som hölls i Moskva, varvid Sovjetunionen och länder ur Östblocket bojkottadeOlympiska sommarspelen 1984 i Los Angeles. Valet av Ronald Reagan till USA:s president i november 1980innebar att upprustningen tilltog. USA ökade sina försvarsutgifter kraftigt och startade Strategic DefenseInitiative-programmet (populärt kallat Stjärnornas krig) vilket tvingade Sovjetunionen att också öka sinaförsvarsutgifter, möjligen en bidragande orsak till Sovjetunionens senare kollaps. Tiden 1979-1985 kallas ibland"andra kalla kriget".

Sovjetunionens fall

USA:s president Ronald Reagan och Sovjetunionens generalsekreterare MichailGorbatjov håller diskussioner i Genève, Schweiz, 1985.

När Brezjnev dog 1982 tog först JurijAndropov och sedan Konstantin Tjernenkoöver som generalsekreterare. Båda tillhördesamma generation som Brezjnev och sattendast kort tid. Andropov förde dock framMichail Gorbatjov som blevgeneralsekreterare den 11 mars 1985.

Michail Gorbatjov var endast 54 år när hantillträdde. Han lanserade begreppen glasnostoch perestrojka. Genom att allmänhetenskulle ges möjlighet att påpeka fel ochbrister i samhället var tanken att motståndetfrån den konservativa partibyråkratin skulle

Kalla kriget 26

brytas. Gorbatjov startade också en kampanj mot det hejdlösa alkoholdrickandet. Den nya öppenheten gjordeGorbatjov mycket populär i väst men enbart diskussioner kunde inte räta upp den haltande sovjetiska ekonomin. Detblev så småningom klart att Gorbatjov inte tänkte tillämpa Brezjnevdoktrinen gentemot länderna i Östeuropa, och1989 bröt folkliga uppror ut i land efter land. Genom Sovjetunionen drog också en våg av nationalistisk yra i de olikasovjetrepublikerna och 1990 var det klart att Gorbatjov höll på att tappa greppet. Under 1991 var han fullt sysselsattmed att skriva ett nytt unionsavtal med sovjetrepublikerna som skulle göra Sovjetunionen till en federation medGorbatjov som president men efter ett kuppförsök i augusti 1991 försvann intresset. När republik efter republikutropade autonomi eller självständighet drog Gorbatjov den enda rimliga slutsatsen av det och avgick den 25december 1991. Sovjetunionen kollapsade och splittrades. Den största delen av det tidigare Sovjetunionen blevRyssland ("Ryska federationen").

Uppmärksamhet i efterhandFör att uppmärksamma att det gått 20 år sedan kalla kriget slutade hade Marinmuseum i Karlskrona under sommaren2010 en utställning, Ytspänning, som har fullt fokus på hur kalla kriget upplevdes under 1980-talet. Utställningen tarupp den svenska marinens perspektiv på kalla krigets sista decennium, men också kontrasterna mellan det civila ochdet militära samhället. I utställningen får man höra personliga berättelser från de som var med när det hände, seunika föremål och lära sig om vad som ledde fram till kalla kriget. ”Marinmuseums sida om Ytspänning” [10]. http:/ /www. marinmuseum. se/ sv/ Besok/ Utstallningar/ Ytspanning-kalla-krigets-80-tal/ . Läst 25 maj 2010.

Referenser

Noter[1] Kumm, Björn (2006). Kalla Kriget (utgåva 2). Lund: Historiska Media. sid. 139-140. ISBN 91-88930-93-9[2] Kumm, Björn (2006). Kalla Kriget (utgåva 2). Lund: Historiska Media. sid. 230. ISBN 91-88930-93-9[3] Kumm, Björn (2006). Kalla Kriget (utgåva 2). Lund: Historiska Media. sid. 232. ISBN 91-88930-93-9[4] Kumm, Björn (2006). Kalla Kriget (utgåva 2). Lund: Historiska Media. sid. 243. ISBN 91-88930-93-9[5] Kumm, Björn (2006). Kalla Kriget (utgåva 2). Lund: Historiska Media. sid. 298. ISBN 91-88930-93-9[6] Kumm, Björn (2006). Kalla Kriget (utgåva 2). Lund: Historiska Media. sid. 301. ISBN 91-88930-93-9[7] Kumm, Björn (2006). Kalla Kriget (utgåva 2). Lund: Historiska Media. sid. 301-302. ISBN 91-88930-93-9[8] Kumm, Björn (2006). Kalla Kriget (utgåva 2). Lund: Historiska Media. sid. 303. ISBN 91-88930-93-9[9] Kumm, Björn (2006). Kalla Kriget (utgåva 2). Lund: Historiska Media. sid. 306. ISBN 91-88930-93-9[10] http:/ / www. marinmuseum. se/ sv/ Besok/ Utstallningar/ Ytspanning-kalla-krigets-80-tal/

Webbkällor• Engelskspråkiga Wikipedias artikel Cold War 23 juli 2003. (http:/ / en. wikipedia. org/ w/ index.

php?title=Cold_War_(1947-1953)& oldid=1258305)• Engelskspråkiga Wikipedias artikel Cold War 28 januari 2007. (http:/ / en. wikipedia. org/ w/ index.

php?title=Cold_War& oldid=103746203)

Tryckta källor• Bell, Philip (2003). Världen efter 1945. ISBN 91-518-4058-8•• William Blum: CIA och USA:s verkliga utrikespolitik, Göteborg, Epsilon press, 1991 ISBN 91-7007-011-3

Kalla kriget 27

Vidare läsning• Hatt, Christine (2004). Slutet på kalla kriget. Kalla kriget. Malmö: Gleerup. Libris 9470672 (http:/ / libris. kb. se/

bib/ 9470672). ISBN 91-40-64235-6 (inb.)• Lindholm, Rolf H. (2008). Kalla kriget och Sverige. Visby: Books-on-Demand. Libris 10794267 (http:/ / libris.

kb. se/ bib/ 10794267). ISBN 978-91-976463-5-2• Ross, Stewart (2004). Orsakerna till kalla kriget. Kalla kriget. Malmö: Gleerup. Libris 9470649 (http:/ / libris. kb.

se/ bib/ 9470649). ISBN 91-40-64234-8 (inb.)• En sammanfattande film om kalla kriget på youtube (http:/ / www. youtube. com/ watch?v=B3L7k8UZJ_s)• Cold War.org (http:/ / www. coldwar. org)• 20 Mishaps That Might Have Started Accidental Nuclear War (http:/ / www. nuclearfiles. org/ kinuclearweapons/

anwindex. html) av Alan F. Philips, M.D.• kalla-kriget.se (http:/ / www. kalla-kriget. se)• Marinmuseums sida om kalla kriget-utställningen Ytspänning (http:/ / www. marinmuseum. se/ sv/ Besok/

Utstallningar/ Ytspanning-kalla-krigets-80-tal)

Artikelkällor och författare 28

Artikelkällor och författareImperialism  Källa: http://sv.wikipedia.org/w/index.php?oldid=16069615  Bidragsgivare: -nothingman-, Andejons, Angus, BjörnF, BlizzCon, Bolin, Buggwiki, Crocuta, Elfsborgarn, Ettrig,Fenix, Fluff, Gthyni, HistoryGeek, Höstblomma, Kurtan, L'Houngan, Lojak, Lovanski, Marek Pola, Natox, Nirmos, Nordelch, Pettern, Popperipopp, Rasmus 28, Riggwelter, Rudolf 1922, Score,Sjö, Smoshen, Staffan Jacobson, StefanB, Strangnet, TKU, Tanzania, Thuresson, Torvindus, Vatten, Yvwv, Zoors, 79 anonyma redigeringar

Kolonialism  Källa: http://sv.wikipedia.org/w/index.php?oldid=16205396  Bidragsgivare: Aaker, Aloxinus, Andejons, Ankara, BjörnF, Blenda, BlindHen, Bluescan, Bruno Rosta, CLL,Chincoteague, Christian47, Chrizz, CommonsDelinker, Crocuta, Dillinger, Dodde, Edaen, Elinnea, Fantomen01, Fredde 99, Grillo, Grundin, Gustavia, Hallabro, Hejkompis, Höstblomma, IP,Icelandic, Idrougge, Jacob Lundberg, Jlundqvi, Johan Jönsson, JonasJH, Jordgubbe, Jssfrk, Kaj@kth.se, Koios, Lisa Gålmark, Lojak, Lsj, Magnus242, MagnusA, Mangan2002, Martin.agren,Massam, Mux, Nicholson, Nicke L, Ntb, Paracel63, Pettern, Prezen, RaSten, Score, Shellwood, Sjö, Sten André, TJ, TKU, Torsten2, Torvindus, Tournesol, Tubaist, Urbourbo, Wasell, Xenus,Yogidoo, Äppelmos, 196 anonyma redigeringar

Ryska revolutionen  Källa: http://sv.wikipedia.org/w/index.php?oldid=16159372  Bidragsgivare: -nothingman-, Andejons, Andreas Rejbrand, Axelv, Bero, BjörnF, Bronks, Buggwiki, Calle,Carlgrissen, CommonsDelinker, Den fjättrade ankan, Dewil, Dieselmotorvagnar, Diupwijk, Docenten, E.G., E23, Ebola, Einarspetz, Eken, Elin77, Elinnea, Entheta, Eribro, Ericus Rex, ErikHK,Evalowyn, Fenix, Fiction, Fifo, Fluff, Frederico, GeMet, Gottfried Multe, Grillo, Gthyni, Gurksaft, Hejkompis, Höstblomma, Idunius, Incnis Mrsi, Ingerfara, Irony, Irrbloss, Islander, J 1982,Jlundqvi, Jobbaren, Jontos, Jssfrk, Kkk, Kruosio, Lars Törnqvist, Lavallen, Liftarn, Lord Pelle, Lsj, M.M.S., Mimarob, Muneyama, NH, Narcissist, Nicke L, Notwist, Nykteristen, Palmerston,Patrik77, Pieter Kuiper, Pratchett, Prezen, RaSten, Ranveig, Robbtrix, Rrohdin, Rudolf 1922, Saddam..JALLA, Sara elin, Skistar, Sollentuna, Sten André, Stenas, Sverigekillen, SweJohan,THiSME, Tegel, Ternarius, Thuresson, Torvindus, Tournesol, Tubaist, Vatten, Warrington, Wasell, Yger, Yvwv, Zman, Zoccer, 220 anonyma redigeringar

Kalla kriget  Källa: http://sv.wikipedia.org/w/index.php?oldid=16231106  Bidragsgivare: -nothingman-, 123fredde, 123fredde1, 123fredde11, 123fredde111, Ace90, Adlercreutz, Alexmcfire,Aloxinus, Andreas Rejbrand, Anna Baldestarde, BAJSBAJS, Betongfejset, BjörnF, Bladesinger, Boivie, Brobergd, Bruno Rosta, Bökjevfel, Caesar, Chewbacca, ChrisPsi, Crocuta, Daedalus, DanLi, Dcastor, Den fjättrade ankan, Dinglenisse, Diupwijk, DrBizzar0, E23, E70, Ean, Einarspetz, EliasAlucard, Elinnea, Emmaf, Essin, Evalowyn, Fenix, Fenrir, Fluff, Fragm1te, Fyrfatet,Gaisjonke, Ghu Nathen, Grillo, Grundin, Gunnar Larsson, Hallabro, Hannibal, Imperto, Inteloutside2, J 1982, JKn, Janbert, Janders, Jaxen, Joeghurt, Jsdo1980, Julle, Karmosin, Kiruna, Kruosio,Krusbäret, LX, Lamré, Larre1337, Lars Törnqvist, Lojak, Lord Pelle, Lrtz, Luttrad, M.M.S., MagisterAlbin, Magnus242, MagnusA, Marinmuseum, MatsB, Mike, Mimarob, MoRsE,Motståndsmannen, Mux, Narcissist, Narym, Natox, Nicke L, Niklas R, Nirmos, Nordelch, Nykteristen, Obelix, Ogar, OlofE, PJ, Palica, Papper, Pevamri, Popoff, Pralin, Pratchett, Prezen,Rapvatten, Rex Sueciæ, Riggwelter, Ropre, Rosp, SCUBA, Scooba, Scuzzer, Sertion, Servant Saber, ShineB, Sjunnesson, Sjö, Skrott12, Skärpa, Softssa, Staffan Jacobson, StefanB, Sten André,Stigfinnare, Stor stark7, Strangnet, Svetter, SweJohan, Tanzania, Tegel, Ternarius, Throkk, Thuresson, Torvindus, Totte82328, Tournesol, Trillian, Tubaist, Tykee, Tysen, Tåggas, Vatten, VillaGiulia, Vints, Väsk, Wasell, WeRon, Yakolev, Yger, Yvwv, 347 anonyma redigeringar

Bildkällor, -licenser och -bidragsgivare 29

Bildkällor, -licenser och -bidragsgivareFil:ColonialAfrica.png  Källa: http://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Fil:ColonialAfrica.png  Licens: GNU Free Documentation License  Bidragsgivare: Original uploader was Aris Katsarisat en.wikipedia. Later version(s) were uploaded by SimonP at en.wikipedia.Fil:Brésil relais des Etats-Unis en Amérique du Sud.png  Källa: http://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Fil:Brésil_relais_des_Etats-Unis_en_Amérique_du_Sud.png  Licens: CreativeCommons Attribution-Sharealike 3.0,2.5,2.0,1.0  Bidragsgivare: Winipeg Rice JawFil:Punch Rhodes Colossus.png  Källa: http://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Fil:Punch_Rhodes_Colossus.png  Licens: Public Domain  Bidragsgivare: Edward Linley Sambourne(1844–1910)Fil:Colonization 1945.png  Källa: http://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Fil:Colonization_1945.png  Licens: Creative Commons Attribution-Sharealike 3.0  Bidragsgivare: 23prootie, Albam,AnonMoos, CommonsDelinker, David Kernow, Deltabeignet, Gauravjuvekar, LX, Lalupa, Lemonade100, Maps & Lucy, Nuno Tavares, Pruxo, Roke, Rottweiler, Samulili, Sannita, Shield35,Shipguy, SpencerCS, 8 anonyma redigeringarFil:RomanEmpire 117.svg  Källa: http://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Fil:RomanEmpire_117.svg  Licens: okänd  Bidragsgivare: Original uploader was Andrei nacu at en.wikipediaFil:Age-of-caliphs.png  Källa: http://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Fil:Age-of-caliphs.png  Licens: Public Domain  Bidragsgivare: Brian SzymanskiFil:OttomanEmpireIn1683.png  Källa: http://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Fil:OttomanEmpireIn1683.png  Licens: Public Domain  Bidragsgivare: Atilim Gunes BaydinFil:Colonisation 1800.png  Källa: http://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Fil:Colonisation_1800.png  Licens: Public Domain  Bidragsgivare: JluisrsFil:Colonisation2.gif  Källa: http://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Fil:Colonisation2.gif  Licens: Public Domain  Bidragsgivare: Original uploader was Andrei nacu at en.wikipedia Laterversion(s) were uploaded by Zaparojdik at en.wikipedia.Fil:Soviet Union, Lenin (55).jpg  Källa: http://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Fil:Soviet_Union,_Lenin_(55).jpg  Licens: Public Domain  Bidragsgivare: Alex Bakharev, Celeron,CommonsDelinker, Esemono, EugeneZelenko, Frederico, Infrogmation, Kl833x9, Kneiphof, Maksim, Memmingen, Nicke L, Philip Baird Shearer, Red devil 666, The Deceiver, 1 anonymaredigeringarFil:Flag of Russia.svg  Källa: http://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Fil:Flag_of_Russia.svg  Licens: Public Domain  Bidragsgivare: Zscout370Fil:Communist star.svg  Källa: http://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Fil:Communist_star.svg  Licens: Public Domain  Bidragsgivare: Zscout370, F l a n k e r,PenubagFil:1917petrogradsoviet assembly.jpg  Källa: http://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Fil:1917petrogradsoviet_assembly.jpg  Licens: Public Domain  Bidragsgivare: User Kristallstadt onen.wikipediaFil:19170704 Riot on Nevsky prosp Petrograd.jpg  Källa: http://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Fil:19170704_Riot_on_Nevsky_prosp_Petrograd.jpg  Licens: Public Domain Bidragsgivare: High Contrast, Humus sapiens, Kaganer, Peterburg23, SyrcroFil:Cold war europe military map sv.png  Källa: http://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Fil:Cold_war_europe_military_map_sv.png  Licens: GNU Free Documentation License Bidragsgivare: User:San JoseFil:Yalta summit 1945 with Churchill, Roosevelt, Stalin.jpg  Källa: http://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Fil:Yalta_summit_1945_with_Churchill,_Roosevelt,_Stalin.jpg  Licens: PublicDomain  Bidragsgivare: user:GrwFil:Cubacrisis 17 Oct 1962.jpg  Källa: http://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Fil:Cubacrisis_17_Oct_1962.jpg  Licens: Public Domain  Bidragsgivare: USAFFil:John Kennedy, Nikita Khrushchev 1961.jpg  Källa: http://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Fil:John_Kennedy,_Nikita_Khrushchev_1961.jpg  Licens: okänd  Bidragsgivare: Photographfrom the U. S. Department of State in the John F. Kennedy Presidential Library and Museum, Boston.Fil:Evstafiev-spetsnaz-prepare-for-mission.jpg  Källa: http://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Fil:Evstafiev-spetsnaz-prepare-for-mission.jpg  Licens: Creative CommonsAttribution-Sharealike 2.5  Bidragsgivare: A.Savin, Ardfern, Darz Mol, Evstafiev, High Contrast, KTo288, Prezbo, Raoulduke47, Thuresson, 6 anonyma redigeringarFil:Reagan and Gorbachev hold discussions.jpg  Källa: http://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Fil:Reagan_and_Gorbachev_hold_discussions.jpg  Licens: Public Domain  Bidragsgivare:Adam Zábranský, Bohème, Docu, Electron, Grandy02, Happyme22, High Contrast, J 1982, Jed, KTo288, Lipothymia, Para, Russavia, Superborsuk, TwoWings, 1 anonyma redigeringar

Licens 30

LicensCreative Commons Attribution-Share Alike 3.0 Unported//creativecommons.org/licenses/by-sa/3.0/