SOC&
Studentorganisationen vid Soc&kom
maj 2015
KOMPOSTEN
2
DATUM: 15 maj 2015 ANSVARIG UTGIVARE: Oskari BĂ€ck CHEFREDAKTĂR: Lilian Tikkanen REDAKTIONSSEKRETERARE: Lukas Rusk SKRIBENTER: Anna Björkqvist, Lina Raunio, Stefanie Lindroos, Sara Ăstman, Jenny Blomqvist, Christina Lassheikki, Hanna Rautoma, Anna Ala-Ketola LAYOUT: Sara Ekstrand PĂRMBILD: Mikaela Henriksson UTGIVARE: Studentorganisationen vid Svenska social- och kommunalhögskolan vid Helsingfors universitet r.f.
INNEHĂ LL
SOC&KOMPOSTEN Àr StudOrgs egna obundna icke-kommersiella studerandedrivna tidning.
FÄ din röst hörd och din synvinkel spridd, kom med i nÀsta redaktion!
CHEFREDAKTĂRENS HĂLSNING 3
BARN PĂ UNI 4 â5
KOLUMNEN Blöjbyte i klassrummet 6
INKAST Att flytta över vÀgen 7
JOURNALISTIK I EN STAD MED MUNKAVLE 8 â10
Ă SIKT VĂ€rda en trygg studietid 11
J-SEMI 2015 Representation 12 â13
THE KIWI TALE Tankar frĂ„n Nya Zeeland 14 â15
REDAKTIONSSEKRETERARENS KOMMENTAR 16
MUSIKRECENSION Satellite Stories 17
Kà SERI Det blir vÀrre varje gÄng 18
ĂPPET BREV TILL HST 19
VAPPEN MED STUDORG 20 â23
SITSVĂRDINNANS HĂLSNING 22
PĂ GĂ NG I STUDORG 24
3
Den ljuva kÀnslan svÀvar sÄ nÀra att man nÀstan kan nÄ den. Bara lite till ... efter nÄgra dagar Àr de stora anstrÀngningarna över och sommaren hÀr.
Feedback â fiende eller nyckeln till framgĂ„ng?
LILIAN TIKKANEN Chefredaktör
CHEFREDAKTĂRENS HĂLSNING
DĂ„ man Ă€ntligen pressat ur sig en essĂ€, ett tentsvar eller en förelĂ€sningsdagbok vill man bara glömma allt som heter studier och koppla av i minst tre da-gar. Eller tio. Eller trehundrasextiofem. Jag har Ă€ndĂ„ funderat pĂ„ om det kanske skulle gynna min aning-en kaotiska studieteknik att senast nĂ€r jag fĂ„tt vits-ordet för en kurs granska min insats. Gjorde jag bra ifrĂ„n mig enligt mig sjĂ€lv? LĂ€ste jag tillrĂ€ckligt, an-vĂ€nde jag tillrĂ€ckligt med tid pĂ„ att skriva? Ăr jag nöjd med min prestation? Det lĂ„ter som vĂ€rldens trĂ„kigaste rĂ„d att ge sig sjĂ€lv feedback, men jag tror att det kan vara hĂ€lsosamt ibland. Jag menar inte att man ska piska sig sjĂ€lv om man blivit underkĂ€nd el-ler Ă€r missnöjd med sin prestation, oberoende om man lĂ€st i tvĂ„ mĂ„nader eller börjat lĂ€sa tvĂ„ dagar före tenten, eller om man under terminen varit bĂ€tt-re vĂ€n med Netflix Ă€n med Word.
Att ge sig sjÀlv en klapp pÄ axeln nÀsta gÄng man klarar av ett arbete eller en kurs kan kÀnnas trevligt. Jag gjorde det. Nu Àr det över. FastÀn man inte skul-le vara nöjd med resultatet Àr det ett steg nÀrmare 180 studiepoÀng. Om man blir underkÀnd gÄr det alltid att skriva om.
Genom att vara konstruktiv mot sig sjÀlv och gran-ska sin arbetsprocess upptÀcker man kanske var det gÄtt fel. NÀr man Àr Àrlig med sig sjÀlv och med-ger att man i medeltal anvÀnt tre kvart av en tim-
me till att underhÄlla sig pÄ sociala medier eller att man inte ens öppnat tentboken under veckoslutet kan det hÀnda att nÄgot klickar i hjÀrnan. Kanske det inte fungerar. Men om man stÀndigt Àr miss-nöjd eller stressar med studierna kan det vara vÀrt ett försök.
Kurskamraterna uppskattar sĂ€kert ocksĂ„ det att man efter ett grupparbete tackar för samarbetet. Diskutera arbetsprocessen bĂ„de i gott och ont ifall det kĂ€nns bekvĂ€mt. Om det Ă€r befogat att ge kritik Ă„t nĂ„gon, Ă€r det bĂ€st att vara konstruktiv och inte för petnoga. Glöm inte heller att tala om vilka sa-ker som fungerade. Vad som helst för âde briefingâ efter ett större projekt, fast att ta en öl tillsammans skapar ett tillfĂ€lle för diskussion. Kanske lĂ€r man sig nĂ„got vĂ€rdefullt eller har lĂ€ttare att ta itu med nya utmaningar. Eller sĂ„ har man sig ett gott skratt och en rolig kvĂ€ll.
NÀr vÄrens sista studiepoÀng ramlar in pÄ Weboodi fÄr vi studerande enligt mig med gott samvete strun-ta i all feedback och fira att sommaren Àr hÀr. Obe-roende om du ska jobba eller studera i sommar kom ihÄg att njuta av solen och Soc&komposten!
Vi ses pÄ hösten!
4
En solig torsdag i april irrar jag om-kring i Brobergsterassens mörka gĂ„ng-ar pĂ„ jakt efter smĂ„barn. Att upptĂ€cka skylten till HUS barnparkering bĂ„dar gott, men jag Ă€r tvungen att ringa Kata-riina HaikalaâTikander, barntrĂ€dgĂ„rds-lĂ€rare samt kandidat i pedagogik, inn-an jag hittar fram.
HaikalaâTikander och Marika Do-livo, pedagogie magister och andra halvan av personalen, glĂ€der sig Ă„t ut-rymmet. Det finns ett kök, en soffa, en stor sĂ€ng och granna leksakshus och barnvagnar.
Helsingfors universitet har special-designat utrymmet enligt barnparke-ringens behov och stÄr för alla kost-nader gÀllande det. Helsingfors stad stöder Àven verksamheten, men i hu-vudsak Àr det HUS som hÄller verk-samheten i gÄng.
PÄ barnparkeringen kan studerande alltsÄ lÀmna av sina smÄttingar nÄgra timmar dÄ studieplikterna kallar.
De flesta barn Ă€r âstammisarâ, det vill sĂ€ga besöker regelbundet parke-ringen, vilket Dolivo och HaikalaâTi-kander anser vara bra eftersom man lĂ€r kĂ€nna dem. Enligt personalen kĂ€nner sig barnen tryggare dĂ„ bemanningen Ă€r lika frĂ„n dag till dag.
De avfĂ€rdar Ă€ndĂ„ inte tanken pĂ„ att studerande skulle avlĂ€gga sin praktik pĂ„ barnparkeringen, utan tycker det kunde vara en rolig idĂ©. TvĂ„ gĂ„nger om Ă„ret, i januari och augusti, delas âstam-misplatsernaâ ut.
Enligt Dolivo och HaikalaâTikander Ă€r tjĂ€nsten populĂ€r. UngefĂ€r elva familjer uppskattar att de besöker barnparke-ringen dagligen. Det Ă€r dĂ€rmed viktigt
att i god tid reservera tid per telefon el-ler eâ post.
Ett typiskt par av besökare beskriver personalen som en finsksprĂ„kig kvinna med ett 6â24 mĂ„nader gammalt barn. Dolivo och HaikalaâTikander talar Ă€ven svenska och engelska vid behov, samt erbjuder skriftlig info pĂ„ dessa sprĂ„k. Varje lĂ€sĂ„r har de Ă€ven kunder med invandrarbakgrund.
Medan vi talar har en av knattarna tri-umferande lyft upp en skatt i form av ett klÀmskydd i grÄ ton! Dolivo lÀgger dock vÀnligt med beslutsamt tillbaka klÀmskyddet pÄ sin plats vid dörren.
PÄ barnparkeringen rÄder ingen stram tidtabell. Blöjor byts enligt be-hov och barnen fÄr sova om de Àr tröt-ta. MellanmÄl (pÄ egen bekostnad) Àter de ungefÀr vid elva och tvÄ.
âDet ska finnas en ledig famn för varje barnâEn del studerande med spĂ€dbarn vill fortsĂ€tta med kurserna redan före dagisvĂ„rd blir aktuellt. Ett alternativ för dem som saknar barnvakt Ă€r unis barnparkering som erbjuder smĂ„barnsförĂ€ldrar nĂ„gra timmars studiero.
UNIVERSITETET
Marika Dolivo & Katariina HaikalaâTikander.
5
Utan att nÄgon av förÀldrarna stannat hemma skulle vardagen med de tre och knappt ettÄriga barnen varit utmanan-de att lösa.
Camilla BerghĂ€ll sĂ€ger sig ha det lyxigt dĂ„ hennes man âsköter om famil-jecirkusenâ, det vill sĂ€ga tvĂ€ttar byket, lagar mat och hĂ€mtar barnen pĂ„ dagis.
I fjol, dÄ mannen jobbade, krÀvde ord-nandet av barnvakt energi. BerghÀll försökte dÄ vara nÄgra gÄnger i veckan hela dagar i skolan för att de resterande dagarna kunna vara hemma med bar-nen. Det yngsta barnet, Ànnu inte sex mÄnader fyllda, var för ungt för att var-ken kunna sÀttas pÄ dagis eller pÄ Hel-singfors Universitets barnparkering.
De dagar hon studerade fungerade ofta farmor eller mormor som barn-vakt. Till Soc&kom skulle hon inte ta barnen.
â Det Ă€r ingen miljö för barn. Ett-Ă„ringen skulle krypa omkring pĂ„ smut-
siga golv och jag skulle fÄ springa efter, skrattar hon.
PÄ frÄgan huruvida treÄringen kun-de sitta med pÄ förelÀsning svarar hon ÀndÄ mindre absolut och funderar om en muminvideo kanske skulle hÄlla barnet sysselsatt. I matsalen finns ock-sÄ en barnstol, vilket hon tycker Àr bra.
BerghÀll Àr inne pÄ sin andra utbild-ning och saknar inte ett stereotypt fest-fyllt studieliv. DÄ sÄ mycket av tiden gÄr Ät till studier och jobb, vill hon um-gÄs med barnen dÄ hon Àr ledig. Un-der tentperioder kan det hÀnda att hon efter att barnen gÄtt och lagt sig Ànnu pluggar. Utmaningen brukar dock vara pÄtaglig i det skedet.
SamhÀllet stöder inte studerande med barn tillrÀckligt. Det blir kÀrvt ekono-mist, menar BerghÀll. Hon upplever att det förvÀntas att man först satsar pÄ karriÀren och sedan pÄ barnen.
NĂ€r man vĂ€l har barn, sĂ€rskilt Ă€ldre Ă€n bebisar, och rör sig ute pĂ„ stan blir man enligt henne ofta negativt bemött. Barnvagnar Ă€r enbart i vĂ€gen och mĂ„ste med bistra miner och sĂ„ fort som möj-ligt passeras. Knattar som talar eller skriker pĂ„ tĂ„g och buss Ă€r olidlig stö-rande och borde tystas ner. Ăr det sĂ„ dĂ„ligt med barn? BerghĂ€ll efterlyser en attitydförĂ€ndring.
â Barn Ă€r bra och inte en belastning.
Att pussla ihop studier med deltidsarbete krÀver mycket planering och en gnutta talang. Hur gör man om Àven barn ska platsa in i ekvationen? För journalistikstuderande Camilla BerghÀll, 33, Àr detta verklighet.
Soc&kom: en miljö för barn?
Vad? TillfĂ€lligt barnvaktande av studeran-des minst 6 mĂ„n. gamla knattar, verksam-het sedan 2002NĂ€r? mĂ„âto 8â16, fre 8â14Var? Brobergsterassen 3 CFör vem? HUSâstuderande med 6 mĂ„n. gamla barn eller Ă€ldrePris? 4 âŹ/h, syskonrabattHur ofta? Högst 2 ggr/vecka, 3 h Ă„t gĂ„ngenKontakt? [email protected]. 050 303 8333 (Du kan meddela dig pĂ„ svenska, finska eller engelska)
En del studerande med spÀdbarn vill fortsÀtta med kurserna redan före dagisvÄrd blir aktuellt. Ett alternativ för dem som saknar barnvakt Àr unis barnparkering som erbjuder smÄbarnsförÀldrar nÄgra timmars studiero.
Barnen mÄste klara av att vara ifrÄn förÀldrarna utan att fÄ alltför stor Äng-est, dÄ grÄten sprids som en löpeld bland barnen. För att vÀnja barnet vid parkeringen gÄr det att bekanta sig med den pÄ förhand.
â Vi har högst sex barn Ă„t gĂ„ngen sĂ„ att det ska finnas en ledig famn för var-je barn, berĂ€ttar Dolivo.
Hon pĂ„minner ocksĂ„ att ett sjukt barn bör stanna hemma, och att halk-sockor och handduk gĂ€rna fĂ„r tas med. PĂ„ frĂ„gan hurdana samhĂ€lleliga attityder det finns gĂ€llande studerande förĂ€ldrar tvekar Dolivo och HaikalaâTikander.
â Jag skulle sĂ€ga att de Ă€r mer tillĂ„-tande Ă€n negativa. Barnparkeringen Ă€r en fin medlemsförmĂ„n för studerande inom HUS, menar Dolivo.
TjÀnsten har enligt Dolivo fÄtt posi-tiv feedback av förÀldrarna. Hon lyfter fram tjÀnsten som nödvÀndig sÀrskilt om förÀldern inte har hjÀlpsamma slÀk-tingar pÄ nÀra hÄll. Sex mÄnader gamla barn fÄr inte heller föras pÄ dagis.
Barnparkeringen gör det alltsĂ„ möj-ligt för förĂ€ldrar med sĂ„ pass unga barn att framskrida i studierna. HaikalaâTi-kander har ibland sett förĂ€ldrar med smĂ„barn pĂ„ förelĂ€sningar
â Men kanske det ser annorlunda ut utanför den pedagogiska fakulteten, funderar hon.
Barnparkeringen vid HU
TEXT&BILD: HANNA RAUTOMA Socialpsykologistuderande
Camilla BerghÀll
6
Detta fĂ„r jag bevittna som utbytesstuderande pĂ„ Alice Salomon Hochschule (ASH) i Berlin. Bland socialarbetarâ, fysioterapiâ och pedagogikstuderan-de finns mĂ„nga smĂ„barnsförĂ€ldrar som hĂ€mtat med sitt barn till förelĂ€sningen.
Alla förĂ€ldrar med barn jag stöter pĂ„ Ă€r mödrar. Bebisar sover mest i bĂ€rselen pĂ„ sin mor som dis-kret vankar fram och tillbaka lĂ€ngst bak i klassen. De smĂ„ sitter ocksĂ„ i famnen och vrider med oâfor-mad mun huvudet mot den som talar. Ibland blir de ammade. Ibland byts blöjan pĂ„ bordet i klassrum-met. GrĂ„ter barnet sĂ„ att studenterna börjar skruva pĂ„ sig avlĂ€gsnar sig paret för en stund. Annars ver-kar babyn snarare ha en uppiggande inverkan pĂ„ atmosfĂ€ren i klassen, lite som att ha en hund med pĂ„ kontoret.
Ăldre barn blir ofta rastlösa pĂ„ förelĂ€sningarna. En gĂ„ng under ett seminarium om barnâ och ung-domsrĂ€tt sprang en unge upprepade gĂ„nger mot ett skrivbrĂ€de med stift framme i klassen, för att gri-pa tag i en penna hen högljutt förde till modern som satt lĂ€ngre bak. Deltagarna i seminariet verka-de först roade, men dĂ„ det blev allt svĂ„rare att höra vad som sades i rummet, sneglades det pĂ„ förelĂ€-sarparet. Skulle de ingripa i situationen, eller var det pĂ„ moderns ansvar att inse att det var dags att gĂ„ ut? Jag var instĂ€lld pĂ„ att de med milt beklagande mi-ner skulle hĂ„lla upp dörren och vinka utĂ„t. IstĂ€llet log de förstĂ„ende, tog tag i skrivbrĂ€det och flyttade det lĂ€ngst bak i klassen. Inget spring mer. Bara ett barn som förnöjt undersökte sitt byte.
ASH stÀller sig vÀlvilligt till personer som vill kom-binera sina studier med ett familjeliv. PÄ skolan ses barn inte som ett hinder eller problem, utan inte-greras pÄ ett sjÀlvklart vis i vardagen. I matsalen finns till exempel en lekhörna och matningsstolar. Skolan erbjuder ocksÄ en gratis barnvakning med studerande som personal. Maximalt fem gÄnger i veckan och fyra timmar om dagen fÄr man anvÀn-
da sig av tjÀnsten. Kriterierna för en regelbundet fÄ ta del av tjÀnsten Àr att barnet ska vara minst sex mÄnader gammalt och att man deltar i en utbild-ning tvÄ veckor före första barnvakningen. Snacka om en familjevÀnlig arbetsplats!
Blöjbyte i klassrummetDet Àr inte bara professorn som tar plats framme i klassrummet. En baby utlöser hÀftiga inandningar i studerandeskaran dÄ hen stödjer sig pÄ vÀrmeelementet eller lutar mot glasfönstret som vetter mot innergÄrden.
HANNA RAUTOMA Socialpsykologistuderande
KOLUMN
7
CHRISTINA LASSHEIKKI Magisterstuderande
Plötsligt. Plötsligt skulle jag gÄ vidare till en helt annan byggnad. Jag skulle fÄ börja i de stora bar-nens skola, dit det faktiskt Àr svÄrt att komma in. I korridorerna talas det smarta saker. FarvÀl till de gamla lÀrarna och gamla kurskamraterna. In kom nya skrÀmmande professorer och förelÀsare och pÄ bÀnkarna satt totalt frÀmmande mÀnniskor. I dag Àr professorerna och förelÀsarna inte alls skrÀmmande och kurskamraterna Àr bekanta ansikten. (VÀnner utanför ankdammen jess!) Allt kÀnns frÀscht igen.
Jag har trivts sjukt bra. Det Àr inte bara byggnaden som bytts, utan Àven mitt huvudÀmne, frÄn jour-nalistik till kommunikation. Under de sista Ären pÄ Soc&kom kÀnde jag mig lite borttappad och var osÀker pÄ vad jag egentligen ville. Ett var sÀkert: re-gelrÀtt journalist ville jag inte lÀngre bli. Soc&kom och sommarjobb hade sett till det. Men vad var det jag egentligen ville bli dÄ?
Efter fyra Är trodde jag att jag var skoltrött. PÄ mitt femte Är insÄg jag att jag hade studerat fel saker. Kanske alla inte Àr trötta pÄ sitt huvudÀmne, men nya vindar Àr antagligen alltid vÀlkomna.
För er som funderar pÄ vad ni skall göra efter er pol.kand kan jag sÀga: vidga era vyer. Var inte rÀdda för Valtsikan. Och dessutom Àr ju Soc&kom pÄ andra sidan vÀgen.Nu, för första gÄngen pÄ lÀnge, kÀnns det som jag Àr pÄ rÀtt vÀg (Àven om jag fortfarande sitter i Studorg rummet helt för mycket).
För ett Är sedan blev jag politices kandidat. I fyra Är hade jag vandrat i solsken, spöregn och snöstorm till den vita byggnaden pÄ Yrjö Koskinens gata (som jag inte efter fyra Är Ànnu heller vet hur en ska stava det).
Att flytta över vÀgen
INKAST
8
Journalistik i en stad med munkavle
TEXT&BILD: SARA ĂSTMAN Journalistikstuderande
Aten, Grekland. Trevliga mÀnniskor, god mat, blommande frukttrÀd och urÄldri-ga marmorpelare. Allt detta kommer i samma paket med ekonomisk kris, enorm invandring och det andra minst pressfria landet i Europa.
FEJS
9
Mitt första personliga möte med Grek-lands huvudstad skedde via den Ärliga omkringresande journalistkonferensen FEJS AC som ordnas av Forum for Eu-ropean Journalist Students.
FEJS Àr en icke vinstdrivande orga-nisation som uppstod i slutet av Ättio-talet för att gynna utbytet av informa-tion och arbetserfarenhet mellan unga, europeiska journalister.
I Ă„r samlades ungefĂ€r hundra deltaga-re till konferensen för att delta i före-lĂ€sningar, workshops och debatt kring temat âstereotypier, exklusion och hö-gerpopulistisk retorik i Europeiska me-dierâ.
Med en viss ödmjukhet inför min okunskap om Grekland (utöver det his-torieböckerna sÀger om demokrati, fi-losofi och olivtrÀd) kan jag ÀndÄ pÄstÄ att Aten var en passande plats att sam-las kring ett sÄdant tema.
FrÄn 2009 till 2014 sjönk Grekland
nÀstan sextio platser pÄ Reportrar utan grÀnsers ranking över pressfrihe-tens status i vÀrlden. Till i Är har situ-ationen förbÀttrats, men Grekland be-finner sig Ànnu pÄ 91:sta plats som Àr den lÀgsta placeringen i Europa efter Bulgarien.
Den en veckas lÄnga konferensen in-leddes med en introduktion till de gre-kiska medierna i nulÀget av Aris Hat-zistefanous.
Den ekonomiska krisen har för-sÀmrat de grekiska mediernas möjlig-het till mÄngfald, men Àven inflytan-de av högerpopulistiska partier som Gyllene gryning har haft stor inverkan pÄ mediernas retorik. OcksÄ polisvÄld mot journalister och demonstranter har ökat, utan konsekvenser frÄn re-geringen.
â I fem Ă„rs tid har anarkister dödats och blivit slagna pĂ„ gatan. Först nĂ€r en kĂ€ndis blev nerslagen var det nĂ„gon som ens reagerade lite, trots att det hĂ€r
hör till arbetarklassens dagliga pro-blem, sÀger Hatzistefanous.
Hazistefanous tycker att det Àr en un-derdrift att kalla Gyllene Gryning en-bart för högerextremister nÀr en del av medlemmarna har setts bÀra svasti-kor. Med en vÀxande högerextremism i hela Europa borde journalisterna vÄga utmana den med en modigare retorik.
I Grekland rÄder det Ä andra sidan en viss sjÀlvcensur eftersom medierna kÀnner att de inte kan hÀvda sig mot populistiska finansiÀrer.
Det viktigaste Àr enligt Hatzistefano-us att fÄ till stÄnd bÀttre utbildning för journalister och att det skulle ordnas tillfÀllen som uppmÀrksammar pro-blemen och tillÄter att diskutera dem öppet.
â Att undvika orden ânazismâ eller âfascismâ och istĂ€llet skriva om parti-erna som enbart nationalistiska Ă€r att sopa vĂ€gen för dem. Ingen har lĂ€ngre möjligheten att ha andra Ă„sikter.
Konferensdeltagarna frÄn hela Europa fick ta del av den antika grekiska kulturen. HÀr lyssnar en liten del av gruppen pÄ en guide vid Akropolis.
10
Det Ă€r inte lĂ€tt nĂ€r mediefolk Ă€r rĂ€d-da för att förlora sina jobb. Ăven jour-nalister mĂ„ste fĂ„ mat pĂ„ bordet, sĂ€ger Hatzistefanous.
Konferensen hade mÄnga olika teman och samma dag som en gÀstförelÀsa-re pratar om de stora flyktingström-mar som drar in över Europa, kom-mer nyheten om att 700 personer har dött i en ny flyktingkatastrof utanför Italiens kust. Aten har precis som Tur-kiet, Spanien och Italien stor tillflytt-ning och mÀngden papperslösa pÄ ga-torna ökar.
Dagen dĂ„ det ordnas en videoworkshop bestĂ€mmer sig min grupp för att försö-ka trĂ€ffa en immigrant och fĂ„ höra om hens vardag i Aten. Trots att vi bara har fyra timmar pĂ„ oss har vi inga svĂ„rig-heter att hitta nĂ„gon som stĂ€ller upp. âJohnnyâ sĂ€ljer armband pĂ„ ett vĂ€lbe-sökt torg.
â Att bo i Aten Ă€r ett helvete. I mitt hemland var jag husmĂ„lare. Man vill jobba sĂ„ att man kan göra rĂ€tt för sig och flytta hĂ€rifrĂ„n, sĂ€ger han.
âJohnnyâ har bott Grekland i tvĂ„ Ă„r och suttit i fĂ€ngelse en stor del av tiden. Han fĂ„r varken jobb, uppehĂ„llstillstĂ„nd eller de papper som behövs för att han ska kunna lĂ€mna Aten.
Hans situation klassas inte som akut eftersom det inte pÄgÄr ett krig i hans hemland, men det Àr ÀndÄ omöjligt för honom att ÄtervÀnda. Situationen Àr ett status quo som gör att han inte kan förÀndra nÄgot i sitt liv, och den liknar mÄnga andras.
Hatzistefanous Àr orolig för vad den högerextrema politikens frammarsch kommer att ha för konsekvenser för den eurpeiska flyktingpolitiken.
â Vad Ă€r en Ă€kta nation? Var dras grĂ€nserna och hur kan man ens bibe-hĂ„lla det? Man mĂ„ste se samhĂ€llet som ett ekosystem, inget gĂ„r framĂ„t utan utbytet av kunskap. Stunden EU och Grekland stĂ€nger grĂ€nserna kommer vi att skapa en öken för vĂ„r civilisation, sĂ€ger Hatzistefanous.
Det mest pÄtagliga samhÀllsproblemet i Grekland Àr ÀndÄ den ökande fattig-domen. Den ekonomiska krisen kom,
men inga lösningar har Ànnu pÄ allvar tagit fotfÀste.
Enligt Hatzistefanous Àr journalis-ternas och deras rapportering ocksÄ medskyldiga till att situationen enbart förvÀrrades efter krisen.
â De grekiska medierna spelade en stor roll i den ekonomiska konjunktu-ren. Det annonserades mycket frĂ„n de grekiska bankerna och man uppma-nade folk att ta lĂ„n, vilket bara gjorde skulden större. Medierna presenterade ensidiga lösningar, med understöd frĂ„n EU och IMF, sĂ€ger Hatzistefanous.
I Grekland Àr det rÀtt vanligt att tv och papperstidningar Àr mÀnniskors enda nyhetskÀllor. NÀr inte alla har stÀndig tillgÄng till webbnyheter blir det ock-sÄ lÀttare att styra mÀnniskor i likarta-de tankebanor.
Hatzistefanous sÀger att folk fort-farande tror pÄ medierna, men att det hÄller pÄ att ske en förÀndring.
â Journalisten har det mest hatade yrket i hela Grekland. Men jag Ă€r stolt över det grekiska folket. De förstĂ„r hur korrupta medierna kan vara.
FEJS
Utsikt över Aten frÄn Akropolis.
11
GrÀnsen för fattigdom ligger i Finland pÄ inkom-ster pÄ kring 1100 euro i mÄnaden. Det maxima-la studiestödet med bostadstillÀgg inrÀknat för en högskolestuderande Àr 500 euro i mÄnaden. Ock-sÄ med studielÄn hÄller sig summan nÄgra hundra euro under lÄginkomstgrÀnsen. Och dÄ talar vi om skulder pÄ till och med 18 000 euro efter examina-tion. En ynklig summa att investera pÄ och din egen och samtidigt landets framtid.
Det hettar till i den samhÀlleliga debatten var-je gÄng begrÀnsningar i studiestöd eller studietakt diskuteras i politiken. Senast var det förslaget om att rÀtten till studiestöd bara skulle gÀlla den för-sta pÄbörjade utbildningen som vÀckte starka kÀns-lor, speciellt bland studerande. Det Àr studerandena som förvÀntas klara sig, de ska fixa det fast resur-serna minskar och livet pÄ studieorterna jÀmt blir dyrare. Samtidigt ökar staten sina krav pÄ att stu-denterna ska utexamineras allt fortare frÄn högsko-lorna. För att klara av studietakten gÄr det inte att jobba vid sidan om studierna. Den bÀsta tiden i li-vet förvandlas till en kamp om att överleva.
Hur skiljer sig en fattig studerande frÄn en fattig finlÀndare? Varför förvÀntas en studerande klara sig i en ekonomisk situation dÀr det maximala stödet ofta inte ens tÀcker hela hyran? Det allmÀnna bo-stadsbidraget i Finland kan vid behov tÀcka hela hyran för lÄginkomsttagare medan studerande för-vÀntas klara sig pÄ ett bostadstillÀgg pÄ maximalt 210 euro i mÄnaden. Det Àr bara en tredjedel av en medelhög hyra för en etta i Helsingfors.
Att studera i Finland Àr drömmen. Man ska vara tacksam över den kostnadsfria utbildningen, över socialtjÀnsterna, över studieförmÄnerna. PÄ fem Är fÄr man en högskoleexamen som vÀrderas högt överallt i vÀrlden. Alla dörrar stÄr öppna och möjligheterna Àr oÀndliga. Men bagaget frÄn studielivet hÀnger med.
För att kunna trygga en framtid dÀr utbildade yr-kesutövare Àr mer regel Àn undantag mÄste vi ta stÀllning till frÄgan: Vad Àr en studerande vÀrd? Is-tÀllet för att tuta ut tomma ord om vikten av bra utbildning borde vi satsa pÄ att göra studierna lön-samma för alla. Att studera ska vara ett jobb vÀrt lika mycket som vilket som helst arbete för vÄrt samhÀlle, sÄ varför inte jÀmna ut stödsystemet sÄ det Àr lika för alla lÄginkomsttagare?
Att studera ska alltid öppna dörrar, inte stÀnga dem.
STEFANIE LINDROOS Journalistikstuderande
VĂ€rda en trygg studietid
Ă SIKT
12
Bristande representationI Ă„r fokuserade Jâseminariet pĂ„ hur invandrare och personer med funktionsnedsĂ€ttning visas i medierna.
Sakta men sĂ€kert dyker allt fler upp i den lilla förelĂ€sningssalen, dĂ€r Jâkomm ordnar sitt Ă„rliga seminarie ordnas. Den hĂ€r gĂ„ngen Ă€r det journalisten Lina Laurent och SOS Aktuellts chef-redaktör Daniela Andersson som ska förelĂ€sa.
Lina Laurent inleder med en inblick i hur invandrare representeras i me-dierna. Hon fÀster mÀrke vid att bild-sÀttningen för artiklar om invandrare i Finland ofta Àr slentrianmÀssig.
â Det Ă€r sĂ„ gott som alltid en ano-nym mörkhyad person eller en mus-lim som fĂ„r agera bildsĂ€ttning till ar-tiklar om invandrarfrĂ„gor, sĂ€ger Lina Laurent.
Det hÀr trots att majoriteten av in-vandrarna i Finland kommer frÄn vÄra grannlÀnder Ryssland och Sverige. Det största problemet Àr ÀndÄ anonymiteten.
Lina Laurent visar i vilka fĂ€llor ny-hetsjournalisterna oftast faller. Om och om igen dyker det upp bilder i hennes presentation pĂ„ anonyma invandrare som fĂ„r bildsĂ€tta artiklar. De har varken fĂ„tt kommentera nyheten eller ens bli-vit tillfrĂ„gade om sina namn. ĂndĂ„ syns deras ryggar eller ansikten pĂ„ bilderna.
Jâseminariets publik blir allt mer frustrerad och irritationen hĂ€nger tung i luften. Hur kan de hĂ€r ske, Ă€r en frĂ„ga som tycks stanna kvar.
Ett annat problem som Lina Laurent lyfter upp Àr i vilka sammanhang in-vandrare syns.
â Invandrare omnĂ€mns allra of-
tast i situationer dÀr det berÀknas hur mycket pengar de kostar samhÀllet, sÀ-ger hon.
En nĂ€rbild pĂ„ ett barn med ut-lĂ€ndskt ursprung dyker upp pĂ„ duken. Ăven barnet saknar namn och sam-manhang. Bilden Ă€r frĂ„n en festival, men anvĂ€nds i det hĂ€r fallet som bild-sĂ€ttning för en artikel om invandring.
â Tröskeln Ă€r helt enkelt lĂ€gre för att lĂ€gga ut bilder pĂ„ barn med utlĂ€ndskt utseende utan förĂ€ldrarnas tillstĂ„nd. Jag skulle nog bli arg om nĂ„gon lade ut bilder pĂ„ mitt barn utan tillstĂ„nd, sĂ€ger Lina Laurent.
Ăven i utlandsrapporteringen begĂ„r journalisterna stora misstag. NĂ€rbilder pĂ„ grĂ„tande mĂ€nniskor anvĂ€nds fritt som illustration och lĂ€sarna fĂ„r sĂ€llan höra personernas historier. I Finland Ă€r det sjĂ€lvklart att personer i bild all-tid nĂ€mns vid namn och oftast har man ocksĂ„ med en kommentar. Ifall det inte Ă€r möjligt sĂ„ förklarar man i varje fall att bilden Ă€r bildsĂ€ttning.
â Vi mĂ„ste börja kĂ€mpa för att se till att sĂ„dant hĂ€r inte sker. Om vi tar en bild pĂ„ en person till vĂ„r artikel, dĂ„ ska vi ocksĂ„ se till att personen fĂ„r sĂ€ga sin Ă„sikt, sĂ€ger Lina Laurent.
Jâseminariets andra förelĂ€sare Ă€r Da-niela Andersson. Hon berĂ€ttar först om sig sjĂ€lv och sitt liv â att hon har bott i Dubai och definierar sig sjĂ€lv som hĂ€st-tokig. NĂ„got de flesta av oss antagligen inte tĂ€nkt vid första anblick.
â Det finns sĂ„ mycket mer bakom en
J-SEMI 2015
TEXT&BILD:ANNA BJĂRKQVISTJournalistikstuderande
13
person Àn det vi ser utanpÄ, sÀger Da-niela Andersson.
Budskapet gÄr fram. Det hon vill visa Àr hur snabbt mÀnniskor dömer personer utgÄende frÄn dess utseende. En rullstolsburen ska inte definieras av sin rullstol.
Efter det gĂ„r vi in pĂ„ representation och personer med funktionsnedsĂ€tt-ningars osynlighet i medierna. Danie-la Andersson berĂ€ttar att Sverige lig-ger före i den hĂ€r utvecklingen, bland annat gör de tvâprogram dĂ€r perso-ner med funktionsnedsĂ€ttning funge-rar som programledare. OcksĂ„ perso-ner med utvecklingsstörning har ett eget radioprogram som kan höras över hela Sverige.
I Finland finns Radio Valo som en-dast hörs i Helsingforsregionen. Hon skulle dÀrför vilja se att Àven funktions-hindrade i Finland skulle fÄ en större synlighet.
Daniela Andersson lyfter ocksĂ„ upp problemet med att personer med funk-tionsnedsĂ€ttning ofta sĂ€tts i en situa-tion dĂ€r de presenteras som mer an-norlunda Ă€n âandraâ.
â Egentligen har ju sĂ€kert alla nĂ„gon typ av funktionsnedsĂ€ttning, vissa be-höver anvĂ€nda glasögon och andra har dĂ„ligt lokalsinne, sĂ€ger hon.
Andersson lyfter ocksÄ under sin presentation upp ett projekt SOS Ak-tuellt har gjort för att slÄ hÄl i fördomar. De skapade ett modereportage dÀr per-sonerna som deltog fick berÀtta sin his-toria och om sina fritidssysslor. Foku-set förflyttades med andra ord bort frÄn funktionsnedsÀttningen.
â De som medverkade var alla sĂ„ glada över att fĂ„ bli uppfixade och fĂ„ berĂ€tta om sitt liv, sĂ€ger Daniela An-dersson följt av ett leende.
En person Àr mer Àn sin funktions-nedsÀttning. De som deltog i modere-portaget var inte dÀr för att de har en funktionsnedsÀttning. Det samma gÀller Finlands representanter i Eu-rovision Song Contest, Pertti Kurikan nimipÀivÀt. De Àr med för att de helt enkelt Àr vanliga mÀnniskor med sina egna talanger.
SOS Aktuellts modereportage i jubleumsbilagan finns i lÀrocentret.
âTröskeln Ă€r helt enkelt lĂ€gre för att lĂ€gga ut bilder pĂ„ barn med utlĂ€ndskt utseende utan förĂ€ldrarnas tillstĂ„nd. âLINA LAURENT
âDet finns sĂ„ mycket mer bakom en person Ă€n det vi ser utanpĂ„.â DA NIELA ANDERSSON
14
Tre mÄnader senare tÀnker jag annorlunda. Att vara kiwi medför en stolthet, en genuin positiv at-tityd som sÀllan övergÄr i nationalistisk arrogans. Vi finlÀndare saknar generellt sett den hÀr stolthe-ten, men det Àr kanske inte helt rÀttvist att jÀmfö-ra Finland med landet under det lÄnga vita molnet, som Nya Zeeland heter pÄ maori. Det var den vin-glösa fÄgeln, landets nationalsymbol, som var först ut med att kallas kiwi.
KivifÄgeln höjs verkligen i skyarna hÀr, trots sin oförmÄga att flyga. Det finns hutlöst dyra nattliga exkursioner som gÄr ut pÄ att bonga vilda kivifÄg-lar. Om man har otur och inte lyckas se en, finns det otaliga gosiga versioner att köpa i turistsbutiker-na. KivifÄgelns popularitet verkar ha smittat av sig pÄ folket och frukten. Kanske Àr det gemensamma namnet i sjÀlva verket ett klyftigt drag, ett snÀrtigt namn för att marknadsföra den unika grönskande naturen och de gÀstvÀnliga mÀnniskorna.
Men vad har en skygg fÄgel, en ful liten frukt och ett trevligt folk gemensamt? En av de första saker jag lade mÀrke till i Nya Zeeland var hur vilt och fro-digt skÀggen pÄ mÄnga killars hakor vÀxer. Det hÀr avslappnade barfotafolket Àlskar att vara utomhus, vilket syns, i synnerhet eftersom de lever under ett ozon hÄl. DÀrmed har mÄnga Kiwier ett hÄrigt och brunt yttre, precis som fÄgeln och frukten.
TillfredsstÀllesen nÀr man skopar ut det granna, frÀscha och sötsura fruktköttet kan jÀmföras med
NÀr jag anlÀnde till Nya Zeeland i februari slogs jag av hur opraktiskt det var att allt hÀr kallas kiwi: mÀnniskorna, nationalfÄgeln och den populÀra frukten. Brist pÄ kreativitet, tÀnkte jag.
The Kiwi Taleatt lÀra kÀnna de lokala. En Kiwis personligheter Àr ofta inbjudande och beroendeframkallande, en hu-vudorsak till att jag har förlÀngt mitt utbyte till ett helt Är. Jag bor nu med fyra amerikaner, men nÀsta termin stÄr ett rum ledigt i ett hus med tvÄ Kiwier. Mina tvÄ bÀsta lokala studiekompisar Äker nÀmli-gen pÄ utbyte till Soc&kom i höst. Behandla dem lika vÀl som Kiwierna vÀrnar om sina kivifÄglar.
Kramar frÄn en wannabee Kiwi!
JENNY BLOMQVIST Journalistikstuderande
UTBYTESSTUDIER
15
KIWI: Smeknamn för invÄnare av Nya Zeeland
KIWI: Kiwifrukt (kinesiskt krusbÀr)
KIVI: NyzeelÀndsk utrotningshotad fÄgel
Susanna Rapp har lÀst journalistik vid Soc&kom och blev just politices kandidat. Rapp och Blomqvist Äkte samtidigt pÄ utbyte till Christchurch i Nya Zeeland.
KivifÄglar pÄ ett galleri i den franska kuststaden Akaroa.
JENNY BLOMQVIST
JENNY BLOMQVIST
16
SnĂ€lla berĂ€tta till mig att ni ocksĂ„ hĂ„ller pĂ„ att dö som bĂ€st. Det Ă€r sĂ„ jĂ€kla mycket som trĂ€nger in sig pĂ„ de hĂ€r sista veckorna av terminen. Snön har smĂ€lt, vinterskorna stĂ„r i garderoben, hjĂ€rtat pum-par vĂ„rkĂ€nslor in i blodomloppet och man kan smaka sommarns sirlighet pĂ„ tungan. Men före man Ă€r dĂ€r ska man överleva den sista striden. Som min klasskamrat Jonas uttryckte det: âDet Ă€r som den sista ketchupen i flaskanâ, och sĂ„ mimade han hur han slog till bottnen pĂ„ flaskan.
Men hörni. Vilket fint nummer av Soc&komposten ni hÄller i handen. Jag vill Ànnu tacka ytterst myck-et alla som bidragit till det hÀr numret. Och efter-som det hÀr nu Àr lÀsÄrets sista nummer, sÄ ocksÄ alla som medverkat hittills. Tack!
Mycket roligt vÀntar oss ocksÄ under nÀsta redak-tionsÄr, alltsÄ efter sommaren. Vi har bland annat funderat pÄ att trycka upp redaktionshalarmÀrken.
TÀnk vad roligt det skulle vara. Och jag tycker att ni alla ska hÀnga med i redaktionen! Dikter och annat smÄtt och gott har vi efterlyst redan i Är.
Och hepp alla som Àr med i olika smÄföreningar, till exempel Àmnesföreningar! Vi vill gÀrna veta vad som hÀnder i era organisationer! SÄ skriv gÀr-na lite notiser om evenemang som varit och som Àr pÄ kommande. Olika bilder tar vi ocksÄ gÀrna in. Fast de skulle vara frÄn Instagram.
Men nu hörni börjar jag fÄ slut pÄ saker att sÀga. Jag ska ÄtergÄ till att skriva essÀ, förelÀsningsdag-bok, projektarbete, recensionsuppgift, tutorrapport, skattedeklaration, forumsignatur, matlista, bilder-bok och allt annat.
GLAD SOMMAR!
à ngest och slutspurtHur mycket arbete fÄr man intrÀngt pÄ tvÄ veckor i maj?
REDAKTIONSSEKRETERARENS KOMMENTAR
LUKAS RUSK Redaktionssekreterare
17
MUSIK
De har vÀxt ur indierockenFörbandet Oceans lyckades inte helt fÄ igÄng publiken. Att Satellite Stories flyttat sin spelning tvÄ veckor sedan, pÄ grund av familjeangelÀgenheter, gjor-de kanske ocksÄ att publiken inte var sÄ peppad till att börja med. Men det lÄg ÀndÄ tydligt förvÀntan i luften nÀr ban-det Àntrade scenen.
Vagabonds heter Satellite Stories tred-je skiva, som kom ut i mars. Bandets ti-digare album, Phrases to Break the Ice och Pine Trails har hĂ„llit hög standard, men bandet har ocksĂ„ kallats för âFin-lands Two Door Cinema Clubâ för de-ras ganska typiska indierockstuk.
Den nya skivan sprĂ€ngde Ă€ndĂ„ alla förvĂ€ntningar, med ett betydligt mer elektroniskt sound, och en stark första singel med âThe Trapâ, med skagitarrer och blĂ„ssektion. Bandet lyckades dra nytta av denna energi, och körde igĂ„ng spelningen med den ovannĂ€mnda lĂ„ten och skivans öppningsspĂ„r âVagabondsâ.
Efter det kom diskopumpande âHeartbeatâ, som kanske Ă€r min favo-ritlĂ„t frĂ„n den nya skivan, och senast ef-
ter âLights Go Lowâ frĂ„n förra skivan var publiken varm i kroppen.
UleÄborgsbandet har en viss fankrets i Finland, men Ànnu mer popularitet har de fÄtt i centrala Europa dÀr de varit pÄ turné en hel del.
Bandet har ocksÄ vuxit till sig sedan jag sÄg dem senast: de kÀnns som ett seriöst band, och inte endast som den smÄmysiga inhemska indierocken de ti-digare varit.
Allt har Ă€ndĂ„ sina sidor. MyslĂ„ten âCampusâ med sina visslingssegmen vi-sade pĂ„ en svaghet med det nya soun-det: mycket kommer frĂ„n band och spelas inte live i det nya elektroniska soundet, vilket fick musiken att kĂ€nnas mindre nĂ€ra.
Men bandet lĂ€mnade ocksĂ„ det nya soundet ganska snabbt efter att publi-ken vĂ€rmt upp, och gick över till Ă€ldre lĂ„tar. FrĂ„n Pine Trails spelades hitlĂ„tar som âPinewood Parkwaysâ och âAustra-liaâ, och slutet av spelningen och encore bestod av halva första skivan. Det finns
inget annat som fĂ„r igĂ„ng publiken som guds gĂ„va till indierocken, âKids Arenât Safe in the Metroâ, men samtidigt kĂ€nns det konstigt att bandet hade mera gam-malt Ă€n nytt pĂ„ spelningen som Ă€r en del av Vagabonds turnĂ©n.
Det blev lite samma kÀnsla som med gamla pensionerade rockare. De vet att deras nya skiva Àr dÄlig och frÀmst me-nad för att hÄva in pengar, och de kÀn-ner sin publik sÄ vÀl att de vet att det Àr de gamla hitlÄtarna sjunker in.
Jag menar inte att Satellite Stories bara vill hÄva in pengar med sin nya skiva. Den Àr fantastiskt bra, och deras nya sound Àr hÀrligt. Och just dÀrför skulle jag hoppas att de skulle vÄga spela de nya lÄtarna. Setlistet kÀndes lite vÀl sÀkert.
Men avslutningsvis â det var ju ing-en dĂ„lig spelning. StĂ€mningen var pĂ„ topp och bandet var bra.
Inför den gamla godingen âSirensâ frĂ„gade solist Esa Mankinen publiken om bandet kunde fĂ„ hela Tavastia att dansa. Och det fick de.
Satellite Stories har vuxit till sig. PÄ Tavastia i april visade de upp storbandsmanerer. Men samtidigt blir man orolig för förtidspension.
LUKAS RUSK
LUKAS RUSK
18
KĂ SERI
AINO JAUHIAINEN Utbytesstuderande i Göteborg
DUBBELMORALTANTEN
Vad fÄr mera klick pÄ webben Àn katter och bröst? Det Àr otroligt intressant att se vad statistiken sÀ-ger om din död. FastÀn nyhetssajterna exploderar av nyheter om alla sjukdomar, sÄ glömmer alla sta-tistiknördar den vÀrsta sjukdomen av dem alla. För-hoppningsvis Àr det lidande inte dagligt. Det Àr redan ganska katastrofalt att lida av tillstÄndet i tvÄ dagar.
Symptomen Àr en dÄlig nattsömn, en dag som man Àr olidligt trött och hÀngig. Kanske ocksÄ lite fros-sa, illamÄende eller huvudvÀrk. I somliga fall lider man ocksÄ av morkkis. Det som Àr sÄ frustrerande att tillstÄndet kommer sÄ oförvÀntat. Förra kvÀll-en var allt Ànnu bra. Inte ett enda problem. Man var i skick för att springa ett maratonlopp! Bara en natt, och solsken och harmoni förvandlas plötsligt till nÄgot som kÀnns som ett evigt lidande.
Det vÀrsta Àr ÀndÄ törsten som inte gÄr att slÀcka. Smaken av förra veckan fastnar i munnen trots att man skulle borsta tÀnderna tolv gÄnger, eller halsa litervis vatten blandat med eukalyptuspastiller. Pre-cis som om du skulle ha en spade sand, eller i vÀr-sta fall sprÀngsten, i halsen. Hur Àr det möjligt att överleva det?
Det enda som fattades var smaken av sjöbotten och vitt vin. Och den dÀr jÀkla vÄrförkylningen. Varför ska vi alltid envisas med att ta pÄ den dÀr ljuvliga ytterrocken som inte vÀger allt för mycket, fastÀn det Àr kallt och blÄsigt ute? Jag bara hatar att ligga i sÀngen och skylla mig sjÀlv för att ha plockat fram seglarskorna och den tunna rocken pÄ grund av att vÄrkÀnslorna börjat pumpa i bröstet. NÀsta Är ska jag minnas Ärets förkylning. Ja, eller det har ja nu sagt de senaste femton Ären ...
Ta en titt i spegeln. Lider du av en folksjukdom? Lite högt blodtryck kanske? Blodsockret över det normala? Eller kanske lite astma bakom den tunga tobakshostan? I sÄ fall passar du in i statistiken.
Det blir vÀrre varje gÄng
19
Ă SIKT
LINA RAUNIO Journalistikstuderande
Inget i vĂ€rlden kan fĂ„ mig att förstĂ„ varför det ska vara sĂ„ tungt att ta sig ut till vĂ„r flygplats. Jag vill inte stiga upp klockan fem om jag skall ta ett flyg klockan Ă„tta, bara för att det tar sĂ„ lĂ€nge att komma fram till flygplatsen. Jag vill att det skall gĂ„ snabbt, jag vill att det skall vara bekvĂ€mt â jag vill att det ska vara som i Stockholm.
"VÀlkommen till Arlanda Express, det snabbas-te och mest klimatsmarta resesÀttet mellan Stock-holm City och Arlanda flygplats." Var femtonde minut gÄr det rena, luftkonditionerade, tysta tÄget. Alla ryms med, allas vÀskor fÄr plats och fÄtöljer-na Àr sköna.
Men inte hÀr, inte. 05.45 rullar jag istÀllet ivÀg med min kappsÀck mot Helsingfors kullerstens-gator och huvudvÀrken Àr redan ett faktum. Vid jÀrnvÀgsstationen stÄr den och vÀntar pÄ mig. 615. En kort, smutsig och ful liten buss. Kön Àr redan lÄng och jag Àr sur. Det Àr kallt ute, men chauffören öppnar inte dörrarna innan det Àr dags. Sadist.
Jag betalar min dumma, dyra biljett. KrÄnglar in vÀskan genom gÄngen, stöter till en tant pÄ smal-benet och ber om ursÀkt genom tÀnderna. I en liten box pÄ tvÄ vÄningar har folk försökt stapla sina vÀs-kor. DÀr ryms sex vÀskor och vi Àr femtio i bussen. Jag hittar en plats, lyfter min tunga vÀska upp i fam-nen och blundar av ilska. Skall jag vara sÄ hÀr ut-mattad redan innan resan ens börjat? Bussen star-tar. Barn skriker. NÄgon har satt pÄ musik frÄn en dÄlig telefon utan hörlurar och tvingar alla andra att lyssna pÄ metall.
StÀmningen Àr tryckt. Ingen sÀger nÄgot. Ingen hÀlsar oss vÀlkomna. Ingen sÀger hur lÀnge det ska rÀcka. MÄnga har sÀkert tagit det för givet att bus-sen gÄr direkt till flygplatsen. Men dÀr har de fel! DÄ man Àr pÄ bristningsgrÀnsen över hur detta Àr ordnat, dÄ stannar vi till. Flera gÄnger. HÄllplats ef-ter hÄllplats, mer folk trÀnger sig in. DÀr skumpar vi runt, var femtonde minut, sextio personer i en svettig buss, i 45 minuter! Hur har nÄgon nÄgonsin tyckt att det hÀr Àr ett fungerande system?!
Nu, efter 20 Är av bussÄngest, bygger man Àntligen ett tÄg till oss. Tack för det. Men att vi i Finland, ett praktiskt folk, har levt med detta busshelvete Àr nÄ-got jag aldrig kommer att förlÄta.
Ăppet brev till HST
20
Flera StudOrgare tog sig till bakgÄrden för att inleda vappfirandet med ett glas skumpa tillsammans med andra likasinnade.
AYY och 100 andra vid Havis Amanda. Havis Amanda (och AYY) blev tvÀttade, och Manta fick sin mössa!
Den avgÄende kuratorn Elin Andersson höll ett kort tal om hur trevligt vi har det i StudOrg.
STUDORG
21
Vappen kom med buller och bÄng, och sÄ var den över lika snabbt som den kom. StudOrg bjöd pÄ en del program för att se till att medlemmarna inte blev allt för törstiga. Torsdagen började med coc-care pÄ Soc&koms bakgÄrd, dÀr det till en början ar kyligt och lite folk, men nÀr solen tittade fram lock-ades en stor mÀngd studerande och personal pÄ ett glas skumppa i det fina vÀdret.
NÀr StudOrgs skumppa tagit slut tog största de-len av festfolket sig över till andra sidan staketet för att ta del av Kannstöparnas bjudning. Kannstö-parna tvÀttade ocksÄ Snellmans staty, och gav ho-nom en hatt, sÄ han inte skulle bli avundsjuk pÄ Havis Amanda, som fick sin hatt mitt i ett stort folk-hav. Efter att hon i sin tur fÄtt sin hatt spred sig Stu-dOrgarna över staden, nÄgra fortsatte en stund i StudOrg rummet, medan andra drog sig till diver-se hemmafester.
Efter vappaftonens fartfyllda Àventyr tog den tapp-ra styrelsen sig till StudOrg rummet klockan 8 pÄ morgonen pÄ första maj för att förbereda sillfrukos-ten. Sillisen i Kajsaniemi var ocksÄ lyckad, med en passlig kost för krapulanta studerande. NÀr maten var uppÀten och stÀmningen pÄ topp var det dags för May Day Race! DÀr deltog vÄr klubbis, Ärsfest-marskalk och Ärsfestmarskalk emerita. Med heja-rop frÄn hela föreningen klarade de sig riktigt bra, vi blev ju inte sist! I korthet var vappen och första maj alltsÄ en solig, fuktig och rolig fest!
Vappen med StudOrg
TEXT&BILD: ELLEN AVELLAN Socialpsykologistuderandeoch studieansvarig i StudOrgs styrelse
Gulispapi (Axel Nurmi) och före detta Gulismami (Ellen Avellan)vappenfirande och njöt av stÀmningen vid Havis Amanda.
SOFIA STRĂMGĂ RD
22
STUDORG
ANNA ALAâKETOLAStudOrgs sitsvĂ€rdinna
VÀrdinnans hÀlsningar!
Jag har lĂ€rt mig en hel del saker, som jag vill dela med mig: ifall nĂ„gon ber en att âsvĂ€pa denâ skall man helst inte göra det, annars kan det hĂ€nda att man stĂ„r i baksidan av Nylles kök med en kastrull i famnen och fingrarna uppe i halsen nĂ€r man egent-ligen borde stĂ„ vid bardisken, heh. Ă andra sidan kan det nog hjĂ€lpa en med att klara av att stĂ€da nĂ„-got som ser ut som ett krigsfĂ€lt klockan 7 pĂ„ mor-gonen.
Jag har Àven andra goda tips Ät er! Man skall inte leva i tron att 200 g torr pasta motsvarar 200 g kokt pasta, dÄ kan det gÄ sÄ att man har nÀrmare 12 kg pasta Ät 40 mÀnskor. Man skall inte heller försöka koka den mÀngden pasta i en kastrull 20 minuter före huvudrÀtten skall vara pÄ bordet ifall man vill undvika mentala problem. Men allt har vi vÀl kla-rat hittills ... typ.
Det har varit otroligt roligt att ordna fester, speciellt Ät Soc&kommare som helt tydligt vet vad det inne-bÀr att festa. FrÄn varendaste en sits har jag sÀkert 5 videon pÄ StudOrgare som sjunger snapsvisor, nÄ-got som Ànnu var helt frÀmmande för mig nÀr jag började pÄ Soc&kom. Enda dÄliga sidan dÀr Àr att de dÀr jÀvla snapsvisorna spelar i mitt huvud var-endaste en dag. Men jag vill tacka er alla fina fes-tare i varje fall!
Det sista jag har att sÀga Àr hÀlsningar Ät en speci-fik person som kanske lÀser detta: jag Àr förevigt bitter över att du stal den fina uppblÄsbara penisen frÄn erotiska vÄrsitsen (Àven om jag kanske skulle ha gjort det samma i din situation, den var ju fin).
Det har varit en hÀndelserik vÄr, och sÄ hÀr mycket kroppsvÀtskor och tomma ölburkar har jag inte sett nÄgonsin under en sÄ hÀr kort tidsperiod.
Sillismaten smakade för folket, och #kossuonhyvÀÀviinaa passade in i klubbisens kost.
ELLEN AVELLAN
23
StudOrgare njöt av solen i Kajsaniemi pÄ första maj.
SitsvÀrdinnan sjÀlv ledde gitarren i graven.
Ordförande Osku med flaggan i topp hejar pÄ klubbisen som kÀmpar igenom May Day Race. ELLEN AVELLAN
Det kan komma flera evenemang i efterhand, följ med StudOrg gruppen pÄ Facebook och lÀs infomejlen för att hÄlla dig uppdaterad.
Styrelsens vÄrhÀlsningStyrelsen för StudOrg tackar för den gÄngna vÄren, och öns-kar alla en sjudundrande sommar! Vi önskar att fÄ se sÄ mÄnga av er som möjligt pÄ sommartrÀffen den 1 augusti pÄ Sveaborg. Kom o visa din brÀnda nos för oss!
STORT TACK för aktivt medverkande i verksamheten under vÄren. Efter en kort sommarpaus fortsÀtter verksamheten som normalt igen pÄ hösten! Vi ska visa de nya gulisarna vad vÄr organisation stÄr för!
Ha en skönskön sommar! STYRELSEN AV STUDORG
SĂ 17.5 SNĂFS VĂ RBRUNCH, kl 12 pĂ„ Nypolen
TI 19.5 STUDORG IDROTTAR, kl 18, Unisport GumtÀkt
TI 26.5 STUDORG IDROTTAR, kl 18, Unisport GumtÀkt
TO 28.5 STORSITS, kl 17 pÄ Senatstorget
FRE 5.6 GRILLFEST, kl 18 pÄ Soc&koms innergÄrd
TO 11.6 PUBLIK i Festsalen
FRE 12.6 SOMMARTENT
LĂ 1.8 SOMMARTRĂFF, kl 14 pĂ„ Sveaborg
CAMILLA ALPERI
Recommended
