SverigekontaktEn tidning för all världens svensktalande | Nr • 2008

RiksföreningenSverigekontaktseptember3 100 årRiksföreningenSverigekontakt

2

Riksföreningen Sverigekontakts 100-årsjubileum

Kära läsare!

Det har väl inte undgått någon att vår förening fyller 100 år i år. Riksföreningen har åstadkommit en hel del sedan dessoch lever vidare för fullt och det vill vi fira tillsammans.

Lördagen den 29 november kommer boken om föreningens 100-åriga historia ”Internationell nationalism” att presenterasvid en ceremoni kl. 15 i Göteborgs Universitet (sal 10), Vasaparken. I samband därmed kan också den som så villuppvakta föreningen.

Jubileumsmiddagen äger rum samma dag kl. 19 på Börsen, Gustav Adolfs torg i Göteborg. Efter en skål i mousserandevin serveras en utsökt middag lagad av mästerkockarna på Sjömagasinet. Som förrätt blir det: Klassisk hummersoppamed jordärtskockscrème och tryffelmarinerade minipilgrimsmusslor. Därpå följer huvudrätten: Dill- och västerbottenbakadhälleflundra med champagnesås, potatiskaka smaksatt med spenat samt sockerstekt kål, och som dessert: Valrhonachokladtryffelterrine med vaniljmarinerade björnbär. Till maten kan man givetvis välja mellan vin och alkoholfritt. Eftermaten serveras kaffe eller te. Vid middagen blir det musikunderhållning.

Dagen efter, söndagen den 30 november, gör vi en kulturell utflykt som startar kl. 10 från Götaplatsen. En buss för oss tillen visning av det fina museet i Mölndal som fick ”European Museum of the Year Award 2005”. Därefter fortsätter vi tillGunnebo slott som byggdes i slutet av 1700-talet som en exklusiv sommarvilla åt den förmögne köpmannen John Hall.Där får vi en sakkunnig guidning. Sedan blir det dags att äta lunch på närbelägna Delsjö Golfkrog innan vi åker tillbakatill Götaplatsen dit vi beräknas komma kl. 14.45.

Vi hoppas att du kan delta i festligheterna och är tacksamma för definitiv anmälan och inbetalning senast den 20 oktober.Styrelsen har beslutat instifta Riksföreningen Sverigekontakts Jubileumsfond för ungdomars studier i svenska språketoch kulturen. Alla bidrag välkomnas och om du skänker minst 500 kronor så får du inte bara jubileumsboken utandessutom ditt namn tryckt i den. Se blankett nedan för anmälan.

Väl mött vid jubileet!

Lars Björkmangeneralsekreterare

.............................................................................................................................................................................................................

Riksföreningen Sverigekontakts 100-årsjubileumBlanketten insänds senast 2008-10-20 till Riksföreningen Sverigekontakt, Box 53066, 400 14 Göteborg

Namn……………………………………………………………………………………………………………….

Adress ……………………………………………………………………………………………………………....

Postadress ……………………………………………………………………………………..................................

Tel…………………………….. E-post………………………………………………………..................................

Jag/vi deltar i lördagens festligheter den 29 november 700 kr 1 400 kr

Jag/vi deltar i söndagens utflykt den 30 november 300 kr 600 kr

Donation till Jubileumsfonden ………………………………………………….………………………..…….kr

Beloppet insätts på Riksföreningen Sverigekontakts bankgiro 420-5670 eller postgiro 40580-3

Jag önskar hålla ett tal i samband med bokpresentationen lördagen den 29 novemberkl 15.00 på Göteborgs Universitet (sal 10), Vasaparken

✃

3

Från Dicksonsgatan

Sverigekontakt

utges av

Riksföreningen Sverigekontakt

*

Riksföreningen Sverigekontakt

har medlemmar över hela världen

som talar svenska och är

intresserade av Sverige, svenskt

språk och svensk kultur.

Föreningen är en ideell

organisation med ursprungligt

ändamål att hjälpa svenskar och

svenskättlingar i utlandet att

bevara kontakten med det gamla

landet. Numera är verksamheten

framför allt inriktad på att främja

det svenska språket i världen.

Omslag: Svensk-tyske Christer Bäck

studerade medicin i Marburg. Dit

kom Ioana Rusu från Rumänien för

att doktorera i juridik. Tycke uppstod

och de beslöt att lära varandras

språk. Bilden är från sommarkursen

på Billströmska folkhögskolan där de

båda läste svenska.

Redaktör ochansvarig utgivare: Lars Björkman

Layout: Anette Hermansson

Tryck: Mediaprint Uddevalla AB, 2008

Foto: Lars Björkman där ej annat anges

ISSN 0346-2439

Riksföreningen Sverigekontakt

Box 53066

SE-400 14 Göteborg

Tel. 031-81 86 50

Fax 031-20 99 02

info@sverigekontakt.se

Besöksadress: Dicksonsgatan 6

Postgiro: 4 05 80 - 3

Bankgiro: 420-5670

Sverigekontakt 3/2008

95:e årgången

Lösnummer pris 7:50.

För ej beställda manus ansvaras ej.

www.sverigekontakt.se

ET BÖRJAR BLI LITE SVALT UTE. Båtenhar gjort sitt för i år och lyfts upp påD

land där den får ligga med sin blåa botten ivädret och vänta på våren. Svamparna gårtill och i Värmland lär det vara så rikligt attman kan kratta in dem. Bokmässan börjarom några dagar med Lettland i fokus. Mas-sor med författare och andra kulturperson-ligheter deltar i hundratals seminarier. Vårförenings forskningsprojekt Göteborgs-Emigranten har ett eget bås på mässan därCD-romskivan Emigranten Populär presen-teras och säljs.

Rapporter av olika slag har influtit fråndeltagare i och arrangörer av sommarensaktiviteter. Något som uppskattats väldigtvar våra stipendier till utlandssvenska barnsom fick gå på Sparrevikens läger. Vi åter-ger några entusiastiska brev längre fram itidningen. På Billströmska folkhögskolangick, som vanligt, den internationella som-markursen i svenska med många deltagarefrån 22 olika länder – så många nationali-teter tror jag inte vi haft tidigare. Intressetför att lära sig mer av vårt språk och omSverige är stort och spritt i världen.

Folkhögskolestipendiaterna är nu påplats. Vi brukar varje år ha flera sökandefrån Polen och Rumänien – så även i år.Dessutom har vi ungdomar från Slovenienoch Japan. Tyvärr fick inte Lamin frånGambia sitt uppehållstillstånd från Migra-tionsverket i tid. Vi hoppas att han skall fådet senare och kunna delta i under-visningen under vårterminen 2009 istället

Vi planerar nu för det årliga fortbild-ningsseminariet för svensklärare i Balti-kum som skall genomföras i början på ok-tober. I år har vi, gemensamt med arrangö-rerna på andra sidan Östersjön, valt att för-lägga mötet till universitetsstaden Tartu iEstland. Dit kommer ett fyrtital svensklä-rare från Estland, Lettland och Litauen förett par dagars gemenskap med föreläsarefrån Sverige.

Lite senare hoppas vi kunna genomföraett liknande fortbildningsseminarium iVitryssland. Det skulle då bli första gång-en som detta sker. På plats i Minsk har vihjälp av den svenske lektorn MårtenFrankby och hans vitryska kolleger. Detlär finnas omkring 25 svensklärare somskulle vara intresserade av att delta. I sam-band med detta seminarium tänker vi ock-så rekognosera inför en medlemsresa nästaår. Det är säkert mycket få medlemmarsom besökt Vitryssland. Kanske var detfler svenskar som for genom landet på800-talet när vikingar tog den här vägensöderut mot Konstantinopel.

En av våra mest kända och uppskattademedlemmar fyllde 90 i år – Rune Dahl-strand. Han var vice ordförande i förening-en och en sak han arbetade mycket medoch kunde väl var att organisera medlems-resor. Jag har hört att han ordnade de mestfantastiska resor till exotiska platser ochgenom sina kontakter och sin övertal-ningsförmåga kunde han se till att delta-garna fick komma till ställen dit inga van-liga turister kom. Han är ”still goingstrong” och vi firar honom med en lunch iseptember.

För övrigt arbetar vi mycket med att ord-na för firandet av föreningens 100-årsdag.Nu blir det inte så att festen blir just på dendagen, den 3 december, då föreningengrundades, utan alldeles innan, den 29 no-vember som är en lördag och som kanskedärför kan passa bättre. På Jonsereds herr-gård som tillhör Göteborgs Universitet blirdet ett symposium dagen innan om svens-ka språket i världen med ett 20-tal inbjud-na. Programmet den 29 och 30 novemberpresenteras på motstående sida. Vi hoppasatt många kommer och firar med oss!

Lars Björkmangeneralsekreterare

4

Första meningen i en berättelse, en ro-man, är nålsögat, nyckeln, tavlan mangår in i, tanken som griper tag, bananska-let man halkar på; kort sagt skälet till attman fortsätter att läsa.

En av de mäktigaste börjorna är ansla-get i Första Mosebok:

I begynnelsen skapade Gud himmel ochjord

Den har allt: Kronologi, handling, resul-tat, gestalt/aktör – en genial start som vi-sar fram på en spännande fortsättning.Skapelseberättelserna är överhuvudtageten tacksam genre. Völuspa med sin invo-kation är involverande Hören mig alla/heliga släkten/större och smärre/sönerav Heimdal…

Formler, invokationer och tilltalFormler och fasta strukturer hör till detmuntliga berättandet, sagor, sägner ochHomeriska epos: Det var en gång, onceupon a time… – vi lyssnar till den evigaklokskapen, mänsklighetens erfarenhet,tidlös, gränslös, bortom berg och dal,stjärnor och solar, vi lär att man skallvara stark, smart och snäll.

Tilltal och invokationer till gudar, me-cenater och läsaren är traditionella start-meningar Sjung o Gudinna om vredensom brann hos Peliden Akilles börjar Ho-meros sin Iliad.

Jag hoppas att jag skall kunna anför-tro dig allt, så som jag hittills aldrig harkunnat åt någon, och jag hoppas att dukommer att bli ett stort stöd för mig –skriver Anne Frank i sin dagbok

Rationellt och luttrat säger en författ-ande väninna: Början skall kunna roa enberusad! Och kanske är Edgar AllanPoes klassiska början ett exempel på det-ta: Det var en mörk och kulen natt…

Svenska förstameningarVilken är den kändaste av alla svenskaromanbörjor? Upptakten till Gösta Ber-lings saga? Äntligen stod prästen i pre-dikstolen! Vadå äntligen? Vilken präst?Vad har hänt? Vad hade han gjort? Var-för?

Man måste läsa vidare!Eller är det Strindbergs visuella och

detaljerade upptakter till Röda rummetoch Hemsöborna:

Det var en morgon i början av maj.Den lilla trädgården på Mosebacke hadeännu inte blivit öppnad för allmänhetenoch rabatterna voro ej uppgrävda. Carls-sons entré i skärgården är svårslaget be-skriven i sin metaforiska rörlighet: Hankom som ett yrväder en aprilafton ochhade ett höganäskrus i en svångrem omhalsen.

Om häftiga börjor och happy endsCitat eller parafraser på andra texter är

ett beprövat retoriskt grepp, såväl som enfilosofisk sentens eller ett klokt ord. Tol-stojs anslag i Anna Karenina ger en sam-manfattande grundton för hela texten:Alla lyckliga familjer är varandra lika,men den olyckliga familjen är alltidolycklig på sitt speciella sätt. På sammasätt fungerar Bertrand Russels inledningtill hans memoarer : Tre lidelser, enklamen överväldigande starka, har styrtmitt liv: längtan efter kärlek, sökandetefter kunskap och en outhärdlig med-känsla för människors lidanden.

Även barnböckerna har sina klassiker.Denna kan vi väl alla: I utkanten av denlilla lilla staden låg en gammal förfallenträdgård. I trädgården låg ett gammalthus, och i huset bodde Pippi Lång-strump.

Nästan lika stark början som FörstaMosebok.

In medias resBörjorna, exordium, med en retoriskterm, kan vara av mångahanda slag, ettsätt är kasta sig rakt in i händelsernasmitt utan vidare krus.; in medias res.

Rushdi skriver: För att födas på nyttmåste man först dö, sjöng Gibril Farish-ta medan han tumlade ner från himlen,medan Birger Sjöberg startar med: A-strängen på violoncellen sprang, ochGösta Knutsons gastkramande upptakttill Pelle Svanslös antyder oändliga möj-ligheter: Det hade kommit en främmandekatt till stan. Det är nästan lika ruskigtsom hos Kafka: När Gregor Samsa enmorgon vaknade ur sina oroliga dröm-mar fann han sig förvandlad till en stor

skalbagge. Det kändaste av alla sydstats-epos, Borta med vinden, börjar helt enkelmed Scarlett O´Hara var inte vacker.

ScenografiEn annan variant är scenanvisningarna –den scenografiska presentationen av tidoch rum och aktörer. Dantes Divina Co-media börjar just så – Jag stod vid mittenav min levnads bana/då i en nermörkskog jag mig befann/ där ej mer stig ochväg jag kunde ana.

Vilhelm Moberg säger ordentligt ochsammanfattande ifrån vad han skall be-rätta om: Detta är berättelsen om någramänniskor, som från sina hem i Ljuderutvandrade till Nordamerika.

Tegners första rader i Fritjofs saga ärav samma slag: Där växte uti Hildingsgård två plantor under fostrarns vård,och så även början av Tre män i en båt avJerome K Jerome: Vi var fyra inalles –George, William Samuel Harris, jag ochMontmorency. Vi satt i mitt rum och rök-te och talade om hur dåliga vi var – dåli-ga ur medicinsk synpunkt naturligtvis.

I Hjalmars Bergmans Markurells iWadköping startar berättelsen i solupp-gången och vi möter en kronologisk klas-siker i stil med James Joyces Odysseus:Solen gick upp, markerande i stadenWadköpings annaler en märklig dag, den6 juni år 1913.

Voltaire inleder Candide på likartatsätt: Det levde en gång i Westfalen, i ettslott som tillhörde herr baron von Thun-der-ten-Tronckh, en ung man, åt vilkennaturen förlänat den mest fromma ka-raktär.

Fritjof Nilsson Piratens Bock i Örta-gård börjar med den överdådiga ochklassiska måltidsskildringen: Det var enmåndag på förvåren. I matsalen på gam-la hotell Horn i Malmö dukades det all-männa smörgåsbordet till supén.

Karen Blixen noterar kortfattat: Jaghade en farm i Afrika vid foten av bergetNgong – och medan vi befinner oss i Af-rika; en annan upptakt lite utförligare,från Rötter: I byn Juffure, fyra dagarsresa uppför floden vid Gambias kust iVästafrika, föddes tidigt på våren 1750ett gossebarn. Huvudpersonen kommerofrivilligt till en annan kontinent – detgör knappt tvåhundra år senare en annanresenär också: En gång när jag var tolvpå det trettonde och snart – om någraveckor bara – skulle bli tretton på detfjortonde, stod jag tidigt om morgonenvid relingen och väntade på att få seManhattans skyline träda fram ur dim-man långt därborta.

Tro mig!En annan pojke i samma ålder, från Jantill Nils, får representera ytterligare ettsätt att börja stycken – en presentation av

5

personerna, en eventuell konflikt, en re-jäl bakgrund, handlingssummering eller– föregripande. Författaren är alltid all-vetande och förment objektivt återgivan-de en sann historia.

Det var en gång en pojke. Han var sådär en fjorton år gammal, lång och rang-lig och linhårig.

Denne pojke hade senare i livet mycketväl kunnat beskrivas ungefär som dag-drivaren Bertie Wooster, om det intehade varit för den pedagogiska och upp-fostrande resan med vildgässen: Drö-narklubbens svängdörrar gled långsamtrunt, och en ung man i välbyggd tweed-kostym gick utför trappan och tog vägeni västlig riktning, eller som den riddareav den sorgliga skepnaden som vi kännersom Don Quijote: I den by i la Mancha,vars namn jag inte gitter dra mig tillminnes, levde för inte så länge sen en avde slags adelsjunkrar som äger en lans iett gediget ställ, en gammaldags läder-sköld, ett ök och en vinthund.

Det finns flera lätt sorgliga skepnader idetta slags romanupptakt: Herr Mullvadhade arbetat hela morgonen med vårren-göring i sitt lilla hem, för att inte tala omMuminpappan: En obestämd eftermid-dag i slutet av augusti gick en pappa om-kring i sin trädgård och kände sig onö-dig. Lika onödig kände sig sannoliktMonsieur Bovary som gör sin entré i

världslitteraturen på följande vis: Vi sattoch läste på, då rektorn kom in i klass-rummet, åtföljd av en ny elev i stadsklä-der och en skolvaktmästare, som kånka-de på en stor pulpet.

Och så måste man avslutaSå rullar det på några hundra sidor och sågäller det att ta sig ur historien, att få tillden retoriska finessen peroratio. Form-lerna fungerar ibland även här: Och-så-levde-de-lyckliga-i-alla-sina-dagar.

Visuell motsvarighet är schablonenmed paret som hand i hand vandrar motsolnedgången. Det värsta är en konstladcliffhanger som författaren tror skall fåoss att omedelbart köpa nästa bok.

En svensk författare har skrivit genom-tänkt, modernt och roligt om Sättet attsluta stycken: Carl Jonas Love Almqvist.Han föregriper i en metakommentar tillsitt eget författarskap såväl den modernalitteraturteoretiska receptionsforskning-en som interaktiva multimediala pro-gram där tittaren väljer konflikter, upp-lösningar och slut. Ganska framsynt föratt ha skrivits för ca 160 år sen. En dialogförs mellan herr Hugo i Törnrosens bokoch Rickard Furumo, författarens språk-rör; den förre förespråkar ett entydigtslut: ”det är icke nog för en sak, som slu-tar, att blott och bart u p p h ö r a ; utanden bör upphöra på ett ordentligt, skick-

ligt och avgjort sätt, så att det, med ettord, är slut”. Läsaren skall inte behövasväva i ovisshet ”Huru gick det? Hurugår det? Huru kunde det gå så?” Alm-qvist pläderar genom Rickard Furumo åandra sidan för det öppna slutet, för dettolkningsbara, dunkla, såsom livet är och”läsaren skall utveckla denna tavla” ochfår därmed vara ”ej blott läsare , utanäven människa: han får vara produktiv”

Ett speciellt avslutningsgrepp är attsluta en text med inledningsmeningen –en av årets stora romaner, Meijers avCharles Lewinsky (fantastiskt översattav Aimée Delblanc) gör just detta: Var-enda gång han dog kom han tillbaka. Detgör berättelsen till ett evighetshjul meden allt klokare läsare.

Fast egentligen vill vi väl alla ha enhappy end, ett slut där det goda vinneröver det onda, där draken besegrats,straff och belöningar fördelats rättvist,där den magiska ringen funnits, den vitagåskarlen landat hemma på gården medNils Holgersson, den förgiftade äpplebi-ten lossnat, skon passar, kyssen förenarde två älskande och ordningen är åter-ställd. Även om vi vet att det är en illu-sion, och en ny berättelse redan står ochstampar i farstun.

Ulla BerglindhUlla.Berglindh@ped.gu.se

De som under det senaste året läst destora svenska dagstidningarna har knap-past kunnat undvika att märka att språk-politik blivit ett hett ämne i Sverige. Tvåviktiga utredningar har skickats ut påremiss, den ena om Sveriges framtidaminoritetsspråkspolitik (Ds 2008:26”Nationella minoritetsspråk vid domsto-lar och myndigheter”), den andra om enspråklag som skulle göra svenskan till”huvudspråk” i Sverige, men som ävenskulle slå fast ”allas rätt till modersmål”(SOU 2008:26 ”Värna språken – För-slag till språklag”). Inom Norden harkulturministrarna enats kring en ”De-klaration om nordisk språkpolitik” (kanladdas ner gratis via http://www.norden.se),där man understryker betydelsen av denationella språken i Norden och den in-ternordiska språkförståelsen samtidigtsom man nämner minoriteternas rättig-heter till sina språk. Det verkar alltsåsom om flerspråkigheten nu ses som ensjälvklarhet, något naturligt och nödvän-digt i vår värld – eller hur är det egentli-gen?

Samspråk med flerspråkiga familjer

Flerspråkighetens ok?

Under min årliga vistelse i Borgå skär-gård, Finland, har jag under ett antalsommarveckor läst det svenskspråkigaHufvudstadsbladet och särskilt det somskrivs om språkfrågor. Tjusningen meden tidning som vänder sig till en språkligminoritet är att man med stor sannolikhethittar stoff med språkpolitisk relevans,och det gjorde jag även denna sommar.Några axplock ur diskussionen följer härnedan.

Den 5 juli skriver Mikael Sjövall underrubriken ”I Sverige talar man svenska”en kritisk betraktelse över svenskarnasokunnighet och oförståelse när det gällerbåde den officiella tvåspråkigheten i Fin-land och minoritetsspråken i Sverige.Om det senare skriver han bland annat såhär: ”I Sverige är det okej med etniskmångfald så länge som landets etniskaminoriteter förstår att de senast i andraeller tredje led ska försvenska sin identi-tet, svära trohet till Moder Svea och pry-da födelsedagstårtan med näpna blågula

flaggor. Assimilation är Sveriges melodi.Integration är ju så dyrt och krångligt. Idet svenska multietniska samhället fårman gärna snacka finska, samiska ellerkurdiska i sitt eget hem eller på Rinkebytorg, men de svenska finrummen är re-serverade för dem som anpassar sig ochtonar ned sitt ursprung. […] Ibland bubb-lar den dolda rasismen upp då man skra-par på ytan. Så gick det i vintras då en ni-tisk chef i Uppsala stad förbjöd sina an-ställda att tala finska på arbetstid. ISverige var det många som tyckte att denfinländska pressens ramaskri var en”överreaktion” och att man av artighetgentemot sina kolleger bör förkväva sinidentitet och sitt språk på en svensk ar-betsplats.”

Språkkonflikten i Uppsala väcktemycket riktigt stor uppmärksamhet bådei Sverige och Finland, och trist nog komdet fram att det finns otaliga liknande ex-empel från svenska statliga och kommu-nala arbetsplatser som inte blivit kändapå grund av att de drabbade inte vågatanmäla sina överordnade. Men vad hittar

6

jag när jag läser vidare i sommarnumreni Hufvudstadsbladet? Den 3 augusti upp-täcker jag rubriken ”Soldathem förbjödsvenska” och får veta att två finlands-svenska flickor som jobbar på soldat-hemmet i Obbnäs fått tillsägelse att intetala svenska sinsemellan. Skälet somuppgavs var att de flesta som arbetar påsoldathemmet är finskspråkiga och dåpassar det sig inte att flickorna ”skrattaroch hojtar på svenska”. Precis som iUppsala har man efteråt från högre ortdeklarerat att de anställda naturligtvis fårtala sitt modersmål med varandra, alltannat är helt oacceptabelt. Men i verklig-heten kan toleransen bland de ”ensprå-kiga” ibland vara låg i båda länderna.

Den 25 juni tar före detta skolminis-tern Pär Stenbäck upp ett kontroversielltämne. Under rubriken ”En nödvändigdebatt” skriver han: ”För ungefär fyra årsedan skrev jag en kolumn i Vasabladet ivilken jag uppmanade österbottniska ochåländska ungdomar att ta undervisningeni finska på allvar. I annat fall begränsasderas valmöjligheter som vuxna drama-tiskt. Vi ser det i en ökad flyttning tillStockholm, för studier eller arbete. Ingetfel på det, men om orsaken är just brist-fälliga kunskaper i finska, är valet intehelt fritt.” Han fortsätter med att lyftafram olika sätt att stärka de finlandssvens-ka barnens tvåspråkighet: ”Den […] kan-ske viktigaste insikten är att det behövsmycket och tidig immersion [= s.k.språkbad], uppsugning av finska före denegentliga skolan. Vi rekommenderar gär-na svenskt språkbad för finska elever,men hur står det till med vårt eget finska?Redan en finsk ’puistotäti’[= ’parktant’som ser efter småbarnen på vissa lekplat-ser] skapar den första levande kontaktenmed finskan, något som sedan kan följasupp i den svenska skolan”. Pär Stenbäckhar flera gånger tidigare tagit upp viktenav att finlandssvenska skolbarn även fårlära sig god finska. I den svenska skolanläser barnen finska som ämne men allundervisning är på svenska. Sådana tan-kar som Stenbäck tar upp kan dock påsina håll i Svenskfinland upplevas sommycket provocerande.

Synen på flerspråkigheten som ett all-varligt hot speglas den 7 juli i kolumnen”I dag” där Bo Lönnqvist skriver medrubriken ”Språkflimmer”. Han är upp-rörd över att man i ett skede diskuteratmöjligheten att Vasa (svenskspråkiga)övningsskola skulle starta en del verk-samhet på finska – detta på grund av bar-nens svaga kunskaper i finska. Lönnqvistskriver: ”För det första tycks man tro attösterbottniska barn verkligen behärskaren så god svenska att de gärna kan få sittordförråd i vissa ämnen på finska. Fördet andra blottar idén att finskan genom-gående har högre status än svenskan i

detta land, tydligen och i synnerhet blandde så kallade tvåspråkiga, även på ortermed synlig svensk befolkning.”

Lönnqvist anser att tillståndet försvenskan i Finland redan nu är bedröv-ligt: ”När vi dagligen och stundligenöver hela fältet i Svenskfinland, från of-fentliga personer till menige man, allamed svenska som modersmål, från media-texter till tv-program, får höra en knagg-lig, torftig, felaktig, obegriplig svenska,när folk som uttalar sig inte kan bilda enfullständig mening, när texter är fulla avöversättningslån från finskan för att maninte vet eller bryr sig om att ta reda på detadekvata uttrycket, när man inte klararav att skriva i annat än en enda ynkligstilart – det må sedan gälla en begravningeller läckaget i en kloak – ter sig Vasa-företaget tragikomiskt.”

Längre fram fortsätter Lönnqvist: ”I enstudie 1988 om hur svenskan försvann uren släkt i Helsinge (Vanda) under femgenerationer belyste professor MarikaTandefelt språkförmågan i relation tillspråkets värde, språkbyte och språkför-lust. Tvåspråkighet är bara ett över-gångsstadium, svensk dialekt slås ut avfinskan till exempel när en språkutveck-ling avstannar eller när två olika språkinte balanserar varandra i status. Vi är nudär och det gäller hela det finlandssvens-ka språkfältet. Att tro att någon ”hel-svensk” miljö skulle finnas (annat än påbygdemuséer, pensionärshem och inomfamiljer) är naivt.”

Det är inte bara Bo Lönnqvist som äremot ”de så kallade tvåspråkiga” somhan hänvisar till i sin artikel. Inte minstnär man vistas på Åland upplever manibland hur ”enspråkigheten”, rätten attleva ett helt enspråkigt liv, eller åtminst-

one ett liv utan majoritetsspråket finska,ses som den allra viktigaste rätten. Någotliknande kan man också uppleva i detspanska Katalonien eller Baskien, eller iQuèbec i Kanada; även där betraktas två-språkigheten ofta som ”ett ok”.

Hur är det med dem som talar ett mino-ritetsspråk i Sverige, skulle de se ett liv iett enspråkigt isolat som ett bra alternativför framtiden? Jag har svårt att tänka migdet. Snarare skulle jag tro att de flestaskulle kunna enas kring andemeningen ide tankar som uttrycks i den samiska ve-tenskapliga tidskriften Dieðut (2004, s.231) av Inger Marie Gaup Eira, självnorsk same: ”An important requirementis to make people language-consciousSámi-Norwegian/Finnish/Swedish bilin-guals, who deliberately choose to studyand develop themselves in two languages[…] Conscious bilingual users are im-portant for the future of the Sami langua-ges […]”

Och visst hittar jag också liknande tan-kar i min egen sommartidning. Den 6juni skriver Gertie Dickman ett svar påPär Stenbäcks artikel rubricerat ”Fram-synt med språkbad”: ”Jag har […] självpositiva erfarenheter av att ha gått i skolapå två språk – och det redan på 1940-talet. Då jag hade ett par finskspråkigalekkamrater (hemspråket var svenska)satte mina föräldrar mig i finsk barnträd-gård. Ett par år senare tyckte mina fram-synta föräldrar att jag kunde börja i finskfolkskola (där man dock inte fick talasvenska på rasterna med någon annanmed svenska som hemspråk. Jämför det-ta med bråket i Sverige där man inte fåtttala finska på arbetsplats eller skolor, el-ler med ”rastspråket” i dagens svenskaskolor i Finland). Hemma lästes dock pa-rallellt svenska skol- och barnböcker.Läroverket skulle begås på huvudspråket– svenska. Jag hade förstås där inga svå-righeter med finskan utan fick högsta be-tyg åtminstone de första åren. Svenskangick också skapligt tack vare stödet he-mifrån. Denna ”skolmix” medförde ock-så insikter i finsk och svensk barnkultur,något som jag haft nytta av långt upp iåren. Även studier och arbetsliv under-lättades av denna dubbla ”belastning”.

Dickman avslutar med att konstateraatt det är synd att dagens barn inte längrekan byta skola och språk på det viset somhon själv kunnat göra. Tvåspråkighetsom ett ok – eller tvåspråkighet som enlivschans? Det tål att tänka på!

Leena Huss

Artiklar till denna spalt välkomnas varmt!Skriv till Samspråk/Leena Huss,

Källarbäcksvägen 13, SE-75752 Uppsalaeller epost: leena@huss.se

7

Vilhelm Scharp (1896–1978) var svensklektor i Berlin under turbulenta år på1930-talet och utförde som klarsynt ochsansad kultur- och informationsförmed-lare i båda riktningarna ett stort och vik-tigt arbete i humanismens och demokra-tins tjänst. Det känns därför angeläget attpåminna om hans insatser detta jubi-leumsår, då Riksföreningen blickar till-baka på sin verksamhet.

Vilhelm Scharp kom till Berlin i slutetav april 1928 för att tillträda tjänsten somlektor i svenska vid dåvarande FriedrichWilhelms-Universität (idag Humboldt-Universität zu Berlin). Kort efter Hitlersmaktövertagande 1933 blev Scharp av-skedad, men han kunde, efter samrådmed svenska UD, utnyttja naziregimensopinionskänslighet vid den tidpunktenoch få till stånd en provisorisk tjänsteför-längning, som förvånansvärt nog kom attgälla i tre år. Men efter den militära in-marschen i Rhenlandet, den ensidigauppsägningen av fredstraktaterna ochalla triumfproklamationer vid Berlin-olympiaden var det slut med nazisternasförsiktiga politik. Scharp blev, efter upp-repade angivelser från en välunderrättadnaziagent i Stockholm, slutgiltigt avsattsom svensk lektor i augusti 1936. Gesta-po passade samtidigt på att lägga beslagpå hans samling av nästan oöverkomligideologisk litteratur.

”Napolion Dundrapart”Redan följande sommar var VilhelmScharp emellertid tillbaka i Berlin för attövervaka hur den nya organisationen avskolbarnsutbytet mellan Sverige ochTyskland fungerade i praktiken – och föratt spela Löparnisse i F A DahlgrensVärmlänningarna. Uppförandet ägde rum

Skarpögd vägvisare i den tyska labyrinten

i Svenska kyrkans park vid Landhaus-strasse i södra Berlin på midsommar-afton 1937 och ingen kan ha tvekat omvem som åsyftades, då Löparnisse dom-derade om ”Napolion Dundrapart”. I pu-bliken befann sig en dotterson till F ADahlgren, den unge historikern Uno Wil-lers, sedermera riksbibliotekarie i Stock-holm, som i slutet av 1930-talet bedrevarkivstudier i Berlin för sin doktorsav-handling om Ernst Moritz Arndt ochhans svenska förbindelser. – Det kan till-läggas att Scharp även efter andra världs-krigets utbrott kunde göra ett antal resortill Berlin, på uppdrag av UD.

Mot slutet av sitt liv överlämnadeScharp delar av sitt arkiv till KungligaBiblioteket. Däri ingår en brevsamling(1276 brev från 432 brevskrivare), vitt-nande om hans många kontakter, samtanteckningar av olika slag, bl. a. en 1944nertecknad Berlinskildring som kretsarkring ”Taverne”, en journalist- och konst-närsrestaurang i närheten av Nollendorf-platz, vilket frekventerades av Scharp,hans vänner, elever och ett stort antal be-sökare från Sverige. Som en hyllning tillScharp på hans 75-årsdag 1971 gav vän-nen Uno Willers ut dessa självbiografis-ka anteckningar under titeln Tavernanoch försåg boken med ett personligt för-ord. Det är en intressant läsning ännuidag. Scharps snabba karakteristiker avde många människor han mött är träffan-de och hans kritiska förmåga att se vadsom verkligen sker bakom nazipropa-gandans dimridåer är beundransvärd. Istora stycken bygger denna artikel påuppgifter som Scharp lämnat i boken.

Bakgrund och vännerVilhelm Scharp tillhörde trots sitt tysk-klingande efternamn en gammal Stock-holmsfamilj; fadern var, själv drabbad avtuberkulos i unga år, sanatorieläkare iStockholm. Scharp studerade historia,nordiska språk och litteraturhistoria iUppsala under första världskriget ochhade ett starkt intresse för filosofiska frå-gor. Enligt egen utsago var hans ”politis-ka grundorientering en humanistisk idea-lism med inslag av nationalromantik och

Taverne.

frikyrklig social radikalism”. I Uppsalavar han först med i Heimdal, blev sedanpolitisk vilde med anknytning till Ver-dandi. Efter resor i det krigshärjadeEuropa 1921 och 1924 var han under slu-tet av 20-talet med i den svenska Clarté-rörelsen, så länge den var partipolitisktobunden.

Till hans nära vänner hörde Leif Kihl-berg, politisk redaktör på DN, och Her-bert Tingsten, som regelbundet besökteBerlin under Scharps lektorstid där.Tingsten omnämner Scharp i sina Min-nen (Åren mellan 30 och 50). Finlända-ren Hans Ruin, som Scharp kände frånUppsalatiden, kom också på besök 1933och karakteriserar honom på följandesätt i essäboken Gycklare och apostlar(1934): ”...Vilhelm Scharp, vars finapenna är välkänd i Sverige, svensk lektorvid Berlins universitet, alltid färdig tilldebatt och livfulla inlägg, med en an-märkningsvärd förmåga att både ge ochtåla stryk i diskussionerna, en dialektikermed konkretion i repliken och spirituellbalans i tankegången.”

Som nytillträdd lektor i den ännu de-mokratiska Weimarrepubliken komScharp på kollisionskurs med sin när-mast överordnade redan från start. I sinförsta litteraturföreläsning ”Finns det ensvensk nationaldiktare?” hade han häv-dat att för att göra sig förtjänt av denrangen var det väsentligt att ha lagt sittord i vågskålen i en verklig livsfråga försitt folk, som Tegnér i Svea eller Heiden-stam i Medborgarsång, med dess krav påallmän rösträtt: ”Det är skam, det är fläckpå Sveriges banér att medborgarrätt heterpengar”. Bland åhörarna fanns den nord-germanska språksektionens chef, profes-sor Gustav Neckel, som å ämbetets väg-nar lyssnat mycket uppmärksamt och iett brev efteråt, vänligt men bestämt, läthonom veta, att politiska frågor måstebannlysas från universitetskatedern.

Begreppsanalys och bokbålScharp lät sig inte avskräckas i sin fort-satta undervisning. Han upprördes övernazisternas känsloladdade, svulstiga ochgrumliga retorik som försatte massorna iextas och lyckades på universitetet få tillstånd en försöksgrupp som med stöd avAdolf Phaléns Hegelavhandling övadesi begreppsanalys enligt Uppsalaskolansmodell. Ironiskt nog blev den övningenomnämnd i positiva ordalag i Scharpstjänstgöringsbetyg efter avskedandet.

Den 10 maj 1933 kunde han utanförsin arbetsplats vid Unter den Linden be-vittna de nazistiska studenternas rituella

8

bokbål. I den tyska kulturens namn över-lämnades åt lågorna böcker av ”otyska”författare som Heinrich Mann, HeinrichHeine, Erich Maria Remarque, ErnstBloch, Sigmund Freud, Kurt Tucholsky(som sedan några år hade en något osä-ker fristad i Hindås), Stefan Zweig ochmånga andra. Vid Scharps sida vid dettillfället stod en judisk dam, svägerskatill Stefan Zweig.

Scharps svenskkurser besöktes regel-bundet också av ”krigsbarn” som hadefått möjlighet att under nödåren efterförsta världskriget vistas en tid i Sverige(eller annat nordiskt land) och därför vil-le uppehålla kontakten med landet ochspråket. År 1934 läste och diskuterademan i en grupp Pär Lagerkvists nyligenutkomna Bödeln, som märkligt nog fannsatt tillgå på Preussische Staatsbibliothek.Ingen kunde sväva i tvivelsmål om attLagerkvists skildring av ondskan, för-kroppsligad i bödelsgestalten, hade ettaktuellt polemiskt ärende. Scharps val avtext, kort tid efter det att han blivit avske-dad första gången, visar onekligen på ci-vilkurage.

Disparata SverigebilderHos de svenskintresserade tyskarna fannsi regel bara en begränsad och rätt ensidigbild av Sverige, växlande från person tillperson och kännetecknad av ganska då-lig kunskap om det samtida Sverige.Några svärmade för Gustav II Adolf som”offrat sitt liv för Tyskland (!)”, andrabeundrade Elsa Brändström, ”Sibiriensängel” eller Sven Hedin, en av Hitler oftaoch gärna sedd gäst i Berlin. Om Bran-ting gick meningarna isär, beroende påpolitisk hemvist. Av de ”nationella” kal-lades han ”frimurare” eller ”marxist” ochavfärdades som ”sabotör för samförstån-det mellan våra stambesläktade folk”.Scharp fann det angeläget att utöver detraditionella språkkurserna ge oriente-rings- och studieuppgifter i svenska sam-hällsförhållanden, också för ickestuden-ter. Han ville, som han uttrycker det, visaett ”exempel på demokrati i funktion”.

En viktig samlingsplats för svenskaroch tyskar med anknytning till Sverige inågon form var Svenska kyrkans lokaleri Wilmersdorf. Scharp var mån om attföra samman sina studenter med svensk-födda ungdomar som brukade träffas där.Inbjudan gick också ut till ”svenska aft-nar” i kyrkans regi, med uppläsningar,föredrag, sång och lekar. Några av sinamånga besökare från Sverige övertaladehan till att medverka vid dessa kulturaft-nar.

Efter ”Machtübernahme” 1933 ökadeantalet svenska resenärer till Berlin, bådeenskilt och i grupp. De flesta var dåligtinformerade om vart Tyskland var på

väg. Scharp åtog sig ibland att guida ny-anlända svenskar i Berlin och försumma-de då inte att ta med dem till den tidigarenämnda italienska restaurangen ”Taver-ne” vid Courbièrestrasse. Utifrån den ob-servationspunkten kunde han erbjuda an-dra infallsvinklar än turistreklamens ochnazipropagandans på det motsägelsefullaTyskland.

Stamlokus och informationspostUnder Scharps Berlinår 1928–36 verkar”Taverne” ha spelat ungefär samma rollsom stamlokus för konstnärer, teaterfolkoch journalister som ”Zum schwarzenFerkel” gjorde på 1890-talet för Strind-berg, Ola Hansson, Laura Marholm,Adolf Paul, Przybyszewski och deraskonstnärs- och författarkolleger. Skillna-den var väl närmast den att det var jour-nalister, framförallt från Skandinavienmen även från England, Frankrike, Ita-lien och USA, som dominerade på ”Ta-verne”, medan författare dök upp ganskasällan. Restaurangen, prydd med ett por-trätt av Mussolini, efter 1933 givetvisockså med ett av Hitler, var en plats förutbyte av aktuell information. Detta varväl känt av nazisterna, som höll restau-rangen under diskret uppsikt men till enbörjan inte företog några synliga åtgär-der. Scharp berättar, att han en dag kom isamspråk med en för honom okänd, höv-lig herre, som slagit sig ner vid hansbord. Det var, visade det sig senare, che-fen för det nyinrättade Gestapo, Dr.Diels (som senare ersattes av Himmler).

När tumskruvarna drogs åt på allvar1936, vilket bl a fick till följd att journa-lister utvisades, flyttade de ackrediteradejournalisterna över till de offentliga loka-ler som Goebbels propagandaministe-rium inrättat. Restaurangens glanstid sominternationell observationspost var förbi.På grund av någon mindre förseelse lärvärden senare ha hamnat i koncentra-tionsläger men släppts efter några måna-der. I varje fall kunde Scharp konstateravid sina besök i Berlin under kriget attatmosfären var en annan och att värdensåsikter blivit ”synnerligen rättrogna”.1943 drog den stora restaurangdöden ge-nom Berlin, som med ett slag gjorde slutpå de flesta av Berlins förnäma restau-ranger, och även ”Taverne” tvingadesstänga. Under ett bombangrepp i augusti1943 förvandlades restaurangen liksomkvarteren omkring till ruiner.

Vilhelm Lundström på ”Taverne”Vilhelm Lundström besökte Berlin 1931på en av sina föreläsnings- och kontakt-resor. Gentemot Scharp intog han till enbörjan en något reserverad hållning, en-ligt Scharp av två skäl: Scharp hade intefått lektorstjänsten i Berlin genom för-

medling av Riksföreningen för svensk-hetens bevarande i utlandet utan på för-slag av UD. Vidare hade Scharp 1930lämnat in en skrivelse till UD, där hanföreslog att det borde inrättas en statliginstitution för Sveriges kulturrepresenta-tion utomlands, vilket av Lundströmuppfattades som ”ett angrepp på hansprerogativ”.

Scharp gjorde som han brukade, hantog med sin gäst till ”Taverne”, därLundström ”genast fann sig tillrätta i denvänliga, italienskt livliga miljön som på-minde honom om Rom, Frascati och Flo-rens”. Isen var bruten: Scharp lyckadesövertyga Lundström om sin vilja till po-sitivt samarbete.

Men meningsmotsättningarna var inteöverbryggade med detta. Olika uppfatt-ningar i en för dem båda viktig fråga varanledningen till att de möttes som anta-gonister vid en studentafton i Lund i april1934. Till grund för debatten låg ett för-slag till ett centralt organ för samordningav Sveriges kulturella utlandsrepresenta-tion som Scharp hade publicerat 1933.Lundström verkar med sin ”frustandevältalighet” ha tagit hem segern i denmatchen, påhejad av en ”kompakt ung-nationell studentmajoritet”, men Scharpbeklagar att han fått ta emot slag underbältet, angrepp som han inte kunde be-möta öppet, eftersom han var anställd itysk tjänst. Detta oaktat fortsatte det po-sitiva samarbetet. Scharp deltog t. ex. iRiksföreningens lektorskonferenser ävenefter det att han hade avskedats från sintjänst. Han lyckades också stoppa ett ge-mensamt offentligt uttalande från desvenska lektorerna i Tyskland till stödför den nya regimen.

Scharp blev efter återkomsten tillSverige anlitad som Tysklandsexpert avregeringen och utsågs efter Svenska In-stitutets tillkomst 1945 till ledamot i in-stitutets råd och lektoratsutskott.

Sune Johansson

9

Nätverket Språkförsvaret bildades 2005.Enklast kan Språkförsvarets språkpolitiksammanfattas enligt följande: Svenskaspråket måste försvaras, i synnerhet motengelskans framträngande på svenskansbekostnad; vi förordar mångspråkighet,eftersom varje språk har ett värde i sig,liksom mellannordisk språkförståelse.Båda företeelser utgör motvikter till enexpansiv engelska. Svenska språket skafungera som ett kitt för alla medborgare iSverige, samtidigt som nationella mino-ritetsspråk, hemspråk och dialekter skallrespekteras. Språkförsvaret är en ideellorganisation, partipolitiskt obunden ochöppen för alla.

Engelskans expansionEngelskans expansion har varit särskiltsnabb de två senaste decennierna, vilketframför allt hänger samman med data-teknologins och Internets framväxt, dens.k. informationsrevolutionen. Detta haroundvikligen gynnat det engelska språ-ket, eftersom datateknologin, både hård-och mjukvara, liksom Internet först ut-vecklades i USA, som fortfarande ärvärldens starkaste ekonomi. USA ochamerikanska universitet har dessutomkunnat locka till sig ledande forskarefrån världens alla hörn i kraft av ekono-miska resurser, status och språk.

Inget språk i världshistorien har nå-gonsin erövrat en så stark ställning somengelskan. Historien visar också att stör-re språk ofta ”äter upp” mindre språk.

Svenskan visavi engelskanEtt språk dör i första hand på grund av attman upphör att använda det inom allt flerområden, s.k. domänförluster, i andrahand genom att ett språks beståndsdelarifråga om ordförråd, syntax och uttal to-talt förändras. Inom den svenska högsko-lan har det skett betydande domänförlus-ter. I Sverige gavs 2006 omkring 5000 av40000 kurser, d.v.s. 12,5 procent, på lan-dets universitet eller högskolor helt ellerdelvis på engelska. Andelen avhandling-ar på engelska uppgick enligt Dokto-randspegeln 2003 till 78 procent. Enligtsenaste uppgifter skrevs enbart var fjor-tonde avhandling, d.v.s. sju procent, påsvenska år 2006. 99 procent av alla av-handlingar skrevs antingen på engelskaeller svenska; någon promille på tyska.Andelen kurslitteratur på svenska mins-

Vad sysslar Språk-försvaret med?

kar fortlöpande till förmån för litteraturpå engelska. Inom den teknisk-naturve-tenskapliga sektorn behärskar mångastudenter i dag inte den vetenskapligaterminologin på svenska. Om ett språkinte används inom ett område, upphörockså begreppsapparaten och terminolo-gin att utvecklas. Detta får i sin tur kon-sekvenser för förmedlingen av veten-skapliga resultat och rön till det omgi-vande storsamhället.

Engelskan rycker fram som första un-dervisningsspråk inom grund- och gym-nasieskolan, medan kunskaperna i andrafrämmande språk, främst tyska och fran-ska, försämras.

Även på andra områden flyttar engel-skan fram sina positioner. Av de långfil-mer som visades i de svenska tv-kanaler-na under tiden 15/9 2005 – 14/9 2006 vardrygt 75 procent engelskspråkiga, knappt15 procent svenskspråkiga och drygt 10procent kom från övriga språkområden.Hela reklaminslag i TV3, TV4 och TV5kan vara på engelska. Engelskan har enstark ställning inom reklam-, musik- ochdatabranschen och många svenska stor-företag har gått över till engelska som in-ternt koncernspråk.

Den svenska regeringen och dess re-presentanter i EU tävlar med Danmarkoch Finland om att vara sämst på att an-vända sitt eget modersmål och begäraminst tolkning.

VändningenGlädjande nog tar allt fler svenskar an-svar för sitt eget språk och motsätter sigden aningslösa språkpolitiken. Det börja-de på allvar med betänkandet Mål i mun(2002); fr.o.m. 2005 intensifierades dis-kussionen i väntan på regeringsproposi-tionen Bästa språket. När den socialde-mokratiska regeringen med knappastmöjliga marginal, 147 röster mot 145,drev igenom att svenskan inte skullefastslås som officiellt språk i december2005, trots att det redan fanns fem offi-ciella minoritetsspråk, blev reaktionernakraftiga. Den nya borgerliga regeringen,som gick till val på att svenskan skullebli officiellt språk, lovade också att läggafram ett lagförslag till årsskiftet 2007/2008.

Språkförsvarets verksamhetFöre riksdagsbehandlingen av Bästaspråket november 2005 publicerademedlemmar i Språkförsvaret en rad ar-tiklar, som pläderade för att svenskan

skulle lagfästas som officiellt språk, ipressen. En enkät till de politiska partier-na skickades ut i maj 2005, som – liksomsvaren – publicerades på vår webbplats.Det viktigaste initiativet från vår sidatogs senare i form av ”Utkast till språk-lag för Sverige” (september 2006). Ut-kastet ville åskådliggöra hur en svenskspråklag skulle kunna se ut och utgickfrån både ett rättighets- och skyldighets-perspektiv.

Utbildningsväsendet har ägnats storuppmärksamhet, eftersom det är ennyckelsektor, underställd den politiskasfären och i huvudsak skattefinansierad.Den 8/7 2006 skickade Språkförsvaret utett rundbrev till Sveriges samtliga uni-versitet och högskolor, vilket innehöll ettfrågeformulär om språksituationen pårespektive högskola. Även om vissa hög-skolor avstod från att besvara frågefor-muläret, kom det in ganska många – ochseriösa – svar.

I november 2007 offentliggjorde med-lemmar i Språkförsvaret ett ”Förslag tillspråkpolitik för den svenska högskolan”,vilket bl.a. byggde på ett studium av oli-ka språkplaner för nordiska högskolor.Slutligen har vi bedrivit en kampanj motde grund- och gymnasieskolor, fr.a. fri-skolor, som huvudsakligen bedriver sinundervisning på engelska. Dessa skolorfungerar som språkbytarskolor, som ho-tar att undergräva svenskans ställning. ISverige finansieras nämligen friskolormed skattemedel, s.k. skolpenning. Dockhar riksdagen aldrig fattat ett uttryckligtbeslut på skattebetalarnas vägnar om attsubventionera ett dylikt språkbyte.

Värna språkenI mars 2008 publicerades betänkandet”Värna språken – förslag till språklag”,som kommer att ligga till grund för enregeringsproposition senare i höst.Språkförsvaret stöder betänkandets för-fattningsförslag och ser det som ett stegframåt, trots att det är behäftat med vissabrister. Författningsförslaget utgår bl.a.från ett ensidigt skyldighetsperspektiv,utesluter sanktioner och innehåller intetillräckligt detaljerade bestämmelser.Dessutom används den mindre lyckadebenämningen ”huvudspråk” om svenskaspråket. Bristerna har påtalats i vårt re-missvar.

En språklag garanterar inte svenskaspråkets ställning; inte ens vårt eget för-slag skulle göra det. Däremot bidrar enspråklag till ökad språklig medvetenhet.

10

Sedan ankommer det på oss alla att för-svara svenska språket i praktisk hand-ling, bl.a. genom att använda det inomalla viktiga samhällsområden, och intefalla i farstun för en engelskspråkig gök-unge. Ingen har förnekat att engelskan ärdet mest gångbara internationella andra-

språket, men, för att travestera en norskföretagsledare: ”Tala svenska när du kan,engelska bara när du måste!”

Per-Åke LindblomMedlem i nätverket Språkförsvaret

Samtliga dokument som nämnts åter-finns på vår webbplats:http://www.sprakforsvaret.se/sf/

SEMINARIUM OM ”SVENSKA SPRÅKETS STÄLLNING I EN MÅNGSPRÅKIG VÄRLD”

lördagen den 4/10 2008 kl. 10.00 – 16.00

Plats: Zetasalen, ABF-huset, Sveav. 41 i Stockholm

I.

Denna avdelning fokuserar på svenskans kontra engelskans ställning inom utbildningssektorn, behovet av kompetensi andra främmande språk än engelska, fördelarna med att ett nationalspråk fungerar som ett komplett språk ochslutligen engelskans expansion inom såväl EU som globalt.

1. 10.00 – 10.20 - Olle Josephson, chef för Språkrådet: Engelska som första undervisningsspråk igrundskola och gymnasium.

2. 10.30 – 10.50 - Björn Melander, professor i svenska språket vid Uppsala universitet: Svenskansställning på högskolan.

3. 11.00 – 11.20 - Inger Enkvist, professor i spanska vid Lunds universitet: Språkets betydelse vidinlärning.

4. 11.30 – 11.50 - Birgit Brock-Utne, professor i pedagogik vid universitet i Oslo: Om konsekvensernaav att ett nationalspråk inte fungerar som vetenskapligt språk.

5. 12.00 – 12.20 - Robert Phillipson, professor i engelska vid Köpenhamns Handelshögskola (CBS):Engelskans roll i den europeiska integrationen och globaliseringen; lingua franca eller Frankensteinsmonster?

II

6. 13.45 – 14.00 - Ana Martinez, krönikör: Min nyckfulle älskare: Det svenska språket.7. 14.00 – 16.00 - Avslutande paneldebatt: Behöver svenska språket skyddas genom lag?

Den 18/3 offentliggjorde Språklagsutredningen sitt betänkande ”Värna språken – förslag till språklag”. Regeringenförväntas lägga fram en proposition om en språklag i höst.

En debattpanel kommer att diskutera om svenska språket behöver skyddas genom lag. I panelen ingår BerndtClavier, lektor vid Malmö Högskola, Anders Flodström, Högskoleverkets chef, Margareta Israelsson,kulturutskottet (s), Ana Martinez, krönikör, Arne Rubensson, Språkförsvaret, och Marianne Watz,riksdagsledamot (m). Moderator: Ewa Wallin. Diskussionen kommer att ske i samspel med publiken. Paus läggseventuellt in efter inledningarna.

Nätverket Språkförsvarethttp://www.sprakforsvaret.se/sf/E-post: sprakforsvaret@sprakforsvaret.se sprakforsvaret@yahoo.se

11

Måndagen den 15 oktober 2007 reste jagfrån ”Sunny Californa” till Philadelphia iPennsylvanien, där det var väl så varmtoch skönt, om än högre luftfuktighet.Målet för besöket var att uppsöka min-nen från den svenska kolonin NyaSverige, som existerade 1638–1655. Densvenska kolonin har fascinerat mig ändasedan barndomen. Indianböcker var jualltid intressanta i ungdomen och läs-ningen av först Carl August CederborgsDe röda vargarna: En svensks öden ochäventyr bland indianer och senare Hel-mer Linderholms äventyrsromaner samtfaktaboken Nya Sveriges historia – Vårtstora indianäventyr fördjupade mitt in-tresse. En annan avsikt var att bedrivaforskning kring min frus släkting prästenJonas Aurén, som kom till området 1697.

Jag steg upp i svinottan 03.45 för attslippa köerna i säkerhetskontrollen. Dethade jag ingenting för, visade det sig!När jag checkade in, påstods att min bil-jett inte var betald. Jag stod väl där enhalvtimma innan det blev klart, hur pro-blemet måste hanteras. Det gick inte attlösa på plats och eftersom det var förekontorstid, vågade jag inte äventyra helaresan, utan jag fick betala för biljetten engång till. Kämpar fortfarande med rese-bolag och flygbolag för att återfå minautlagda pengar! Väl ombord löpte alltväl. Jag hämtade så småningom ut enhyrbil i Philadelphia och begav mig motRunnemede i New Jersey, där jag skulleha mitt basläger. Körde fel och visste tillslut inte var jag var. Stannade då vid enverkstad för att köpa en karta och för attfå vägvisning. Det visade sig att jag baraskulle köra vägen rakt fram cirka tre km,tur i oturen trots allt. Åt en bit mat påkvällen. Snacka om stora portioner; tvåstora schnitzlar, spagetti, sallad och vit-löksbröd. Bara salladen hade räckt, menjag var inte sämre än att jag tvingade imig schnitzlarna också.

Den svenska kolonialverksamhetenhade sitt ursprung i den inhemska sam-hällsutvecklingen (stormaktstiden) ochde utländska impulserna (merkantilis-men). Utrikeshandeln skulle organiserasmed privilegierade handelskompanier,vilka skulle betjäna landets export,främst koppar- och tjärhandeln. Efter fle-ra år av diskussioner bildades 1637 detsvensk-holländska konsortiet Nya Sve-rigekompaniet, som skulle bedriva han-del på och anlägga kolonier i Nordameri-ka. I november 1637 seglade fregattenKalmar Nyckel och pinassen Fogel Griput från Göteborg med destination Nord-amerika och 1638 grundades vid Fort

Den svenska kolonin Nya Sverige– det tredje av fyra nedslag bland svenska immigranter i Amerika

Kristina (nuvarande Wilmington, Dela-ware) den svenska kolonin Nya Sverige.Området köptes av lenaperna, de i områ-det bosatta indianerna. Kolonin expande-rade längs Delawareflodens bägge sidoroch residenset flyttades 1643 till Printz-hof (nuvarande Essington), strax söderom nuvarande staden Philadelphia. Ko-lonins tid som svensk besittning blevdock kort. Den erövrades 1655 av hol-ländarna i Nya Amsterdam (nuvarandeNew York), vilka själva 1664 förloradekontrollen över sina nordamerikanskaområden till britterna. Vid mitten av1640-talet hade Nya Sverige knappt 200invånare. Genom senare expeditionerökades befolkningen men den överstegaldrig 400. Kolonisterna av svenskt ochfinskt ursprung var mest enkelt folk, somanlade nyodlingar och brukade jord. Enbebyggelse av ensamliggande gårdar ochen svensk-finsk kultur skapades kringDelawareflodens flacka dal. Det knut-timrade amerikanska blockhuset här-stammar härifrån, liksom det lättbyggdasicksackande ormstängslet för att stängain husdjuren. Materiellt gick det bra förde svenska kolonisterna och de fick skötasig själva under både holländare och brit-ter. 1693 skrev de dock till Karl XI i sinandliga nöd och bad om hjälp medsvensktalande präster. Då fanns 139 fa-miljer och 939 familjemedlemmar i densvensk-finska bosättningen. 1696 skicka-de den svenske kungen tre präster till De-lawaredalen och ärkebiskopen kom se-dan att ansvara för de amerikanska för-samlingarna. Den siste svenskutnämndeprästen dog 1831, varefter amerikanskaepiskopalkyrkan övertog prästtillsätt-ningarna. Immigranterna bevarade sittspråk och sin nationella egenart i näratvåhundra år.

En av de tre prästerna som skickades1696 var Jonas Aurén, på mödernet släktmed min fru. Han föddes i Ekshärad1666 och dog 1713 i Ratkung’s (Rac-coon) Hook, nuvarande Swedesboro iNew Jersey. Tisdagen hade jag därför

avsatt för forskning i arkivet hos TrinityEpiscopal (Old Swedes’) Church i Swe-desboro. Det jag från svensk horisontvisste om Jonas Aurén, var att han var enduktig matematiker och hade fått tilluppgift att upprätta en karta samt författaen beskrivning över landet och folket ochsedan återvända, för att avlägga rapportför kungen. Den 4 februari 1697 anträd-de de tre prästerna resan från London påett engelskt örlogsfartyg och de ankomtill Amerika den 3 juni efter en svår sjö-resa. När Aurén fick höra om konungensdöd samma år, beslöt han stanna kvar iAmerika och begav sig ut på en mis-sionsresa bland indianerna. År 1704 slöthan sig till en sekt, sabbatarianerna, somfirade sabbaten på lördag. För att verkaför deras sak utgav han på engelska enalmanacka med titeln Noahs Dove. Ett parår vistades han i Maryland och predikadeför både svenskar och engelsmän. Slutli-gen blev han år 1706 präst i en något årtidigare bildad svensk församling, Ra-coon på New Jerseysidan av Delaware-floden. Denna församling förestod hantill sin död. Han gifte sig 1710 medLydia Hansdotter Justis (Justice), somavled 1713. De fick två söner, den yngstefödd 1713.

Via Internet hade jag fått kontakt medEdie Rohrman, som arbetade som volon-tär på kontoret. Hon hade lovat att tahand om mig när jag kom. På tisdagenåkte jag till Trinity Episcopal (Old Swe-des) Church i Swedesboro och blevmycket väl omhändertagen av Edie påförsamlingsexpeditionen, där jag äventräffade församlingsprästen och en annanvolontär. Jag fick inte tillgång till någraoriginalhandlingar men det fanns ett väl-försett bibliotek med transkriberade ochfrån svenska till engelska översatta pub-likationer om den svenska tiden. Jag ficktag på kompletterande uppgifter omAurén, bl a att hustrun var dotter till bon-den Hans Gustafsson (Giöstason) Justis(Hance Justice) från Maryland (1662–>1710). Denne var barnbarn till MånsAndersson, som anlände med KalmarNyckel 1639. Jag fick även reda på nam-nen på Auréns söner, att den yngste döttredan 1713 men att den äldste Benedic-tus hade tillhört Saint Mary Anne’sChurch i Maryland och att ytterligarefyra generationer tillhört denna försam-ling. Jag träffade pastor Kim-Eric Wil-liams nästa dag och han sa att den senareinformationen hade han bara fått munt-ligt. Inget negativt med det, nu får jag juanledning att åka till Maryland nästagång jag reser till USA! Efter arkivstudi-

Kalmar Nyckel.

12

erna, som tog det mesta av dagen, besök-te jag kyrkan och vandrade runt på kyr-kogården, där fanns flera intressantagravstenar. Till kyrkogårdsområdet haräven flyttats det timrade uthuset ”SchornCabin”, byggt enligt svensk-finska prin-ciper runt 1750. Som avrundning på da-gen åkte jag till det näraliggande”Nothnagle Log House”. Edie hade ringtoch pratat med ägaren Harry Rink, somgärna tog emot mig och visade mig stu-gan. Harry och jag hade ett intressantsamtal kring den svenska kulturen.Nothnagle-blockhuset lär vara från allraäldsta svensktiden och den unika hörn-eldstaden är byggd med tegel frånSverige, som kom till Amerika antingen1638 eller 1643. Efter detta intressantastopp var det dags att returnera till baseni skymningsljuset.

Onsdagen hade jag avsatt för sightsee-ing i Wilmington, Delaware. Senast jagvar där hade jag missat kyrkans öppettidmed en kvart. Därför hade jag nu sökt in-formation om sevärdheterna i Nya Sve-rige och deras öppettider på Internet. Påså vis fick jag kontakt med styrelsemed-lemmen i Swedish Colonial Society, EarlSeppala, som lovade att visa mig runt iWilmington. Han och hans hustru Sylviatog hand om mig på ett fantastiskt sätt.Vi träffades på Kalmar Nyckel Shipyard,där en replik av skeppet låg förtöjt. Enfantastisk spännande rekonstruktion,som reste ut på informations- och utbild-ningsseglatser bemannad av volontärer.Earl, som är sekreterare i stiftelsen förskeppet, informerade och visade runt påvarvet. På varvsområdet låg även det lillamuseet New Sweden Centre. Härifrånåkte vi till Holy Trinity (Old Swedes’)Church, vars församlings rötter går till-baka till 1640 och är äldst i Delawareda-len, men den nuvarande stenkyrkan ärbyggd först 1699. Vi besökte kyrkan, be-såg de spännande gravarna inne i kyrkanoch ute på kyrkogården med bl.a. Spring-ers grav samt besökte Hendricksonsstenhus från 1690, hitflyttat från Penn-sylvania och nu administrationsbyggnadoch museum. Efter detta besökte vi FortChristina Park, som idag normalt är till-bommad. Här tittade vi på Carl Millesmonument från 1938 till kolonins 300-årsjubileum, Kalmar Nyckels tilläggs-plats ”The Rocks” samt Stalcops timmer-hus från 1600-/1700-talet som 1957 flyt-tades hit. I parken stod även en minnes-platta över frimannen Antony Svart, ensvart man från Västindien som kommittill kolonin med Fogel Grip redan 1639och arbetade åt guvernör Printz under1640- och 1650-talen. Nu lämnade viDelaware för Pennsylvanien. Först tillChester för att beskåda Wäinö Aaltonensmonument till kolonins 300-årsjubileum.Det var rest i en trakt, som tidigare hetat

Finland, vilken 1653 skänkts av drott-ning Kristina till finlandsfödde kaptenHans Ammundsson Besk. Därifrån fort-satte vi till Governor Printz Park i Es-sington, där residenset Printzhof hade le-gat. Här fanns en staty av Johan Printzoch en historisk promenad mellan infor-mationstavlor. Efter rundvandring i par-ken åkte vi vidare till ”The Morton Ho-mestead” i Darby Creek, ett timmerhusfrån 1698 som rekonstruerats 1938. Jord-bruksfastigheten etablerades 1654 avMorton Mortonson (Mårten Mårtens-son), en förfader till John Morton, Penn-sylvanien, en av självständighetsförkla-ringens undertecknare 1776. Trots att detvar sent på kvällen beslöt vi att åka övertill New Jerseysidan för att titta på NewSwedenmonumentet i Riverview BeachPark, Pennsville. Det var designat avAleasa Hogate, som härstammar frånAnders Larsson Dalbo, en av de förstasvenskarna. Earl hade ringt henne och vistrålade samman vid monumentet för enstunds trevligt samkväm. Tillsammanssåg vi solen gå ned vid Delawareflodensmynning, något som svenskättlingarupplevt under nästan 370 år. Vilkenkänsla!

På torsdagen hade jag och makarna

Seppala stämt träff vid American Swe-dish Historical Museum i Philadelphiaför att de senare skull guida mig genomstaden till Gloria Dei (Old Swedes)Church. Museet grundades 1926 avAmandus Johnson för att hålla svensk-amerikansk historia och svenska traditio-ner levande. De två stora monumental-målningarna i entrén var imponerande.Den ena föreställer svenskättlingen JohnMorton vid underskriften av självstän-dighetsförklaringen 1776 och den andralord Cornwallis kapitulation till GeorgeWashington vid Yorktown, där svenskenAxel von Fersen kämpat på den ameri-kanska sidan. Där finns även en takmål-ning föreställande svenskarna ankomst1638. Efter en rundvandring bland ut-ställningarna fick jag förmånen att hörapå en lunchföreläsning om Delawarein-dianernas seder och bruk. Föredragethölls av lenapeättlingen Toni Seafloweroch var mycket intressant. Härifrån åktevi sedan till Gloria Dei (Old Swedes)Church, som jag efter lite extra körningså småningom hittade. Detta är den äldstakyrkan i Pennsylvanien, invigd 1700,och den är ett nationellt historiskt min-nesmärke. Jag träffade pastor Kim-EricWilliam, vilken har skrivet boken ”TheEight Old Swedes’ Churches of NewSweden”. Han visade mig runt i kyrkansom hastigast men måste sedan bryta förett möte, där även makarna Seppala del-tog. Jag strosade igenom kyrkan igensamt kyrkogården i långsammare takt.Mycket intressant! En reflektion jaggjorde, är att Rudman, som kom 1697 föratt predika på svenska, redan 1708 får singravstenstext skriven på engelska.Svenskarna var förmodligen tvåspråkiga.Jag hade för dagen fått nog av intryck,tackade mina värdar och åkte iväg. Jagskulle flyga vidare tidigt nästa morgonoch provkörde därför sträckan till Phila-delphia Airport innan jag återvände tillmotellet för en lugn kväll.

Besöket i Nya Sverige hade överträffatalla mina förväntningar, så mycket somjag har fått se och uppleva! För att intetala om alla de vänliga och hjälpsammamänniskor jag mötte med stark känsla försin svenska härkomst. Jag kommer merän gärna tillbaka till Delawaredalen föratt ytterligare fördjupa mig i den svenskakolonins historia, liksom även historiankring självständighets- och revolutions-krigen. Sista axeln på min resa var nu attta mig till Quad Cities Airport. På lörda-gen skulle jag vara Göteborgs-Emigrant-ens representant vid ett emigrantsympo-sium på Augustana College i Rock Is-land, Illinois.

Ewert Arwidssontrewetrans@telia.com

Landstigningsplatsen ”The Rocks”, FortChristina Park, Wilmington.

Jag och Earal Seppala vid monumentetvid Riverview Beach Park.

13

Deltagarna på Riksföreningens sommar-kurs på Billströmska folkhögskolan kla-rade det svåra provet att klä en midsom-marstång i augusti. Med gemensammakrafter lyckades man hitta många sortersblommor och, för att ytterligare lysa uppgrönskan, flätades vackra klasar av rönn-bär in.

Årets grupp av svenskstuderande varstörre än på länge – 43 till antalet – ochde kom från 22 länder! Som vanligt komflest från Tyskland och Ryssland och iövrigt var många av de europeiska län-derna representerade. De mest långvägakom från USA, Egypten och Japan. Ochdet var en fröjd att se hur denna storaskara så helhjärtat praktiserade svenskamidsommartraditioner. SpelemannenGert Magnusson fick oss alla att dansakring den ståtliga midsommarstången;Små grodorna, Björnen sover, Prästenslilla kråka… Den avslutande raketen varriktigt imponerande, enligt Gert. Bilistersom körde förbi skolan saktade in – för-modligen för att de knappt kunde tro sinaögon.

Midsommarfirandet var en nyhet för iår. Annars är mycket sig likt år från årnär det gäller programmet. Förutomspråklektionerna finns det många olikainslag som på något sätt berättar omSverige i dag: allsångskvällar, filmvis-ning, studiebesök på olika institutioner,föreläsningar om bl. a miljöfrågor, litte-ratur och politik. Ny gästföreläsare för iår var Sofia Tingsell, som berättade ommiljonsvenskan (eller rinkebysvenskan)och det blev mycket uppskattat. Det äralltid roligt att få ta del av de allra senas-te rönen och uttryck som ”fett bra” vardet många som provade att använda.

Utflykterna är väl beprövade: rundturpå Tjörn, heldag i Göteborg, båttur tillMarstrand och naturvandring på Sunds-by. Det innebär att deltagarna två och tvåbjuds hem till familjer på Tjörn för enkväll. För många är detta kursens höjd-punkt. Dels får man komma in i ett allde-les vanligt svenskt hem och dels får manen personlig kontakt, som ibland ledertill långvarig vänskap.

Trots alla intressanta programpunkterså är det alltid maten som får de mestalovorden. Husmor Anette berättar att hontänker lite extra på att de utländska gäs-terna ska få smaka på vanlig svensk hus-manskost, t ex pyttipanna, falukorv, stektmakrill och köttbullar. Dessutom försökerman hålla igen lite på saltet. Men i övrigtger även matsedeln en sann bild av Sve-rige idag, med pasta, couscous och tacos.Skolans berömda fisksoppa är en givensuccé även på de internationella kurserna.Receptet är dessvärre hemligstämplat.

Midsommarfirande i augusti!Maria Rydell är ny lärare på kursen.

Hon har undervisat i svenska som ut-landslektor i Frankrike i två år, så arbets-uppgifterna var inte nya.

– Ändå är det mycket som är annorlun-da, menar Maria. För det första är miljönväldigt vacker. Dessutom är atmosfärenså otroligt positiv, eftersom det är en storsak för många av deltagarna att få kom-ma hit. Vi gör allt tillsammans; cyklar tillbadet, spelar volleyboll, sjunger till gi-tarr. Man känner att man blir delaktig ien väldigt speciell period i de studeran-des liv.

Maria tycker också att undervisnings-situationen blir väldigt speciell. Man harmänniskor från nästan hela världen i sittklassrum, med olika mål, olika förutsätt-ningar och olika erfarenheter. Det görundervisningen så spännande, eftersomalla kan ta del av varandras kunskaper.Alla som kommer har redan en bild avSverige och den är ofta ganska idealise-rad. Det har varit roligt att aktualiseraoch nyansera den bilden. Därför var stu-diebesöken viktiga. Det är också intres-sant att ta del av alla olika anledningartill varför man intresserar sig för svenskaoch Sverige: En japansk man var här där-för att han älskar Lars Norén. Många ta-lar om den svenska barnlitteraturen. Ochdetta Sverigeintresse är så starkt att detförenar hela denna brokiga skara ochtrotsar skillnaderna i ålder, nationalitetoch bakgrund.

– Allt detta gör kursen så fascinerandeatt jag mycket gärna kommer tillbakanästa sommar, säger Maria.

Du är hjärtligt välkommen!

Gunilla Forsmangunilla.forsman@gmail.com

(lärare på Billströmska folkhögskolan,kursledare på Riksföreningens

sommarkurs)

Några röster om kursen:

Tamara, Montenegro– Jag studerar svenska på universitetetoch jag kom hit framförallt för att för-bättra mitt uttal. Det är första gången jagbesöker Sverige och det var hemskt deförsta dagarna. Jag förstod ingenting!Men redan efter några dagar gick detbättre. Och efter ca 10 dagar kom taletigång.

– Jag är jättenöjd med kursen! Lektio-nerna var varierade, med grammatik, ut-tal, litteratur och kultur. Det allra roligas-te har varit att träffa så många olika män-niskor från olika kulturer på en plats ochkänna att man ändå är så lika och harmånga gemensamma intressen.

– Redan innan jag kom hit visste jagatt Sverige var väldigt välorganiserat ochhade regler för alla situationer. Jag blevändå förvånad över hur väl allting funge-rar. Jag gillar att man håller tiderna såbra. Där har vi lite att lära…

– Det intressantaste på kursen var fa-miljebesöket. Det var roligt att se hurmänniskor lever. Studiebesöket på kvin-nojouren var också jätteintressant. Jagfick se att kvinnor far illa i Sverige ock-så.

Kazim, Turkiet– Jag läste på ett masterprogram i Lundför sex år sedan. Sedan köpte jag läro-böcker och lexikon för att kunna fortsättastudera svenska på egen hand hemma.Jag arbetar på en statlig institution somförhandlar om medlemskap i EU och därkommer jag ofta i kontakt med svenskar.Jag ser fram emot nästa år då Sverige taröver ordförandeposten, eftersom Sverigestödjer Turkiets medlemsansökan. Nutycker jag att det är fantastiskt roligt attvara tillbaka i Sverige igen!

– Kursen var jättebra! Det är bra att vihar fått så många tillfällen att pratasvenska. Och det var bra att vi pratadesvenska sinsemellan, även när vi speladefotboll. Filmkvällarna var också bra – jagsåg alla åtta filmerna. Darling var bäst,tyckte jag. Det var roligt med föreläs-ningen om miljonsvenskan. Jag vissteinte att det fanns så många turkiska ord isvenskan, t ex ”guzz” som betyder tjej.

– Det mest fantastiska med kursen varatt vi fick träffa två av Svenska Akade-miens aderton ledamöter – Sture Allénoch Bo Ralph. Jag diskuterade Pamukmed Sture Allén.

– Jag har fått en helt ny bild av Sverigeunder de här tre veckorna. Tiden i Lundvar internationell och det känns som jagnu var i Sverige för första gången. Värd-familjkvällen var första gången jag be-sökte ett svenskt hem.

Zulfiya, Ryssland– Jag började med att studera norska. Såblev jag intresserad av svenska och villeveta skillnaden mellan de båda språken.Nu är svenska mitt huvudämne. Det ärförsta gången som jag är i Sverige och

Nästan alla på utflykt.

14

Eftersom den kursresa jag gjorde förraåret med mina deltagare från VHS(Volkshochschule) här i Tyskland var sålyckad började vi ganska snart prata omen repris. Det fanns naturligtvis fort-farande mycket att se i mina hemtrakterrunt Lund och jag hade spännande idéerom vad vi kunde hitta på. Många som va-rit med 2007 ville komma med igen ochdessutom tre ”nya”. En hel del favoriterbehöll vi; flyg till Köpenhamn, övernatt-ning på vandrarhemmet Tåget i Lund, degröna skyltarna med ”Jag är tysk ochmåste prata svenska” (för det var ju ävendenna gång meningen att de skulle an-vända sin svenska så mycket som möj-ligt!), uppgifter som måste lösas genomatt prata med svenskar, hyrcyklar frånLundahoj, spelkväll, pizza.... Nyheter föri år var framförallt nya utflyktsmål ochett fantastiskt försommarväder precishela tiden! Nytt är dessutom att minahärliga elever blivit så duktiga, att derasbidrag fyller en hel artikel. Så här kom-mer deras berättelser om vår pingstresatill Lund 2008....

På vägen från Köpenhamn till Lund stan-nade vi till i Malmö för några timmar.Från centralstationen gick vi runt i sta-den och såg mycket: bl.a. Ebbas hus,Gustav Adolfs Torg, Caroli City, Stor-torget med Rådhuset och Lilla Torg.

Ebbas hus är ett litet gult hus, det till-hör Malmö Muséer. Därifrån gick vi vi-dare till Gustav Adolfs Torg. Det är påmånga sätt Malmös hjärta med bådegrönska, butiker, matställen och torg-stånd.

I närheten av torget njöt vi av en jätte-läcker glass. Så kom vi till Lilla Torg.Det är nog Malmös charmigaste torgmed en härlig stämning. Kring Lilla Torgligger flera intressanta byggnader från1500-talet och framåt.

Sigrid Gosemärker

Sedan var det dags för en båttur...Det var strålande solsken när vi åkte medsightseeingturen ”Rundan” i Malmö. Bå-ten avgår mitt emot Centralstationen. Viåkte på kanalerna som omringar Malmösinnerstad och passerar 21 broar, många

Tyska svenskkursare berättar om en solig pingsthelg i Skåneav dom är mycket låga.

Vi åkte förbi Universitetsholmen, där-efter kom vi till gamla Kockumsområdet.Västra hamnen har genomgått stora för-ändringar de senaste årtiondena. Där mo-derna bostads- och kontorshus i dagväxer fram låg tidigare ett av världensstörsta varv, och här arbetade som mest6000 människor bland dockor, kranaroch enorma hallbyggnader.

Vi såg Turning Torso, 190 m hög. In-spirationen till detta höghus gav enskulptur som visade en människa i envridande rörelse. En lägenhet på 72m2 på50:e våningen kostar 13.681 kronor.

Efter detta såg vi Malmöhus slott. Mal-möhus är Nordens äldsta bevarade renäs-sansslott. Av Erik av Pommerns kastellfrån 1434 finns fortfarande rester bevara-de i det slott som stod klart vid 1500-talets mitt. Här bodde de danska kungar-na under sina besök i Malmö. Fästningenanvändes 1828–1909 som fängelse ochefter restaurering och ombyggnad invig-des Malmö Museum 1937.

Slottsmöllan kom sedan in i bilden.Möllan ligger mellan Malmöhus inre ochyttre vallgravar. Det är en väderkvarn avholländsk typ, uppförd 1851.

Turen förde oss därefter genom Slotts-parken. Den användes under 1800-taletsom militärt övningsområde av Malmö-hus husarregemente. Men i slutet av1800-talet blev den för liten för rege-mentet. 1897 började man med arbetet påSlottsparken och år 1900 kunde parkenöppnas. Parken har stora skogspartier,öppna gräsytor, kälkbackar, utsiktsplat-ser och en mängd sittplatser.

Vi åkte förbi den nya delen av Stads-biblioteket med sin stora glasfront somkallas Ljusets Kalender.

Så kom vi till Carolibron. Den har fåttsitt namn därför att den förenar delar avCaroli församling. Den är mycket lågoch vid högt vattenstånd kan bron varasvår att passera på vattenvägen.

Nu slutar snart Rundan, förbi vagnmu-seet kom vi tillbaka till centralstationendär båten lade till. Det var en fin runda,vi såg mycket utan att fötterna gjordeont.

Mechthild Nettéus

När vi senare kommit fram till Lundstod förberedelser för morgonkvällenpå programmet...Till våra inbjudna gäster nästa kväll be-stämde vi att vi skulle göra två smörgås-tårtor. Efter att vi flyttat in i våra kupéerdiskuterade vi vilka tårtor som var debästa. En lyxig laxtårta och Ullas skink-tårta tyckte vi mest om. Vi skrev en långinköpslista och sedan handlade åtta tys-kar i affären. Några timmar senare bar viin alla ingredienserna i Tåget. Vi varhungriga och gick för att äta pizza. Efterdet började vi med smörgåstårtorna. Vihade bara en halvtimme på oss, för köketi Tåget stängdes klockan elva. Vi deladeupp oss, några gjorde skinktårtan och deandra laxtårtan. Till skinktårtan behöv-des vispgrädde och vi hade ingen elek-trisk visp. Någon tog fem i stället för tvådl grädde... Så alla måste vispa två minu-ter, men vi hann ändå inte vispa färdigtgrädden till klockan elva. Så vi ställde inallt i kylen och fortsatte nästa morgon.Vispgrädden lyckades nu också. Tårtor-na såg fantastiska ut. Och på kvällensmakade de jättegott.

Nicola Victor

Den andra dagen gick vi först en kor-tare rundtur i det vackra Lund medbla...Ett studiebesök i Domkyrkan med Horo-logium Mirabile.

Domkyrkan har en krypta med mångagravar av avlidna präster.

Men mycket intressant är kyrkskeppetmed Horologium Mirabile.

En präst berättade för oss om Horolo-gium Mirabiles historia.

Uret är 550 år gammalt, omkring år1425 kom det till Domkyrkan.

År 1837 monterade man ned det och år1923 restaurerades uret samt urtavlan.

Uret är uppdelat i tre stora fält.Det astronomiska uret, med de olika

stjärntecknen, månfaserna och var på ho-risonten solen går upp respektive ned.Två riddare markerar dygnets timmar ge-nom att slå sina svärd.

Två gånger varje dag spelar uret och imittdelen hälsar tre konungar den nyföd-da Kristus. De två trumpetarna spelar

det är ännu vackrare här än jag trodde.Jag tycker särskilt mycket om klipporna.Efter kursen ska en kompis och jag till-bringa två dagar i Stockholm. Vi skavandra omkring på stan, gå på Skansenoch till Fjärilsmuseet. Hinner vi ska viockså besöka Gotland.

– Kursen har varit spännande, efter-

som den har varit min första kontakt medSkandinavien. Det har varit nyttigt attlyssna på svenska, särskilt på intonatio-nen. Jag var rädd för att inte förstå, mendet har gått bra.

– Det intressantaste för mig har varitlektionerna om barnlitteratur och föreläs-ningen om miljonsvenskan. Sundsby var

den bästa utflykten – det var så vackertdär!

– Jag har mött många vänliga och trev-liga människor i Sverige. En stor besvi-kelse har varit att det är så dyrt att resahär.

15

den medeltida hymnen In Dulci Jubilo.Jesusbarnet och Maria sitter på tronen i

centrum. När de tre vise männen medvarsin tjänare passerar Kristus böjer desina huvuden i vördnad.

Det astronomiska uret har en kalenda-riedel varur man kan räkna ut på vilkenveckodag ett datum från år 1923 till 2123kommer att infalla.

På kalendertavlan finns S:t Laurentius,Domkyrkans skyddspatron och de fyraevangelisterna.

Jag tycker det är skönt att ha en platssom i Domkyrkan för att tända ett ljus,sitta i lugnet på en bänk och tänka på av-lidna nära.

Dietmar Pohl

I det strålande sommarvädret passadedärefter en cykeltur som hand i handskeoch vi gjorde...Ett besök i Jakriborg.

Inte bara jag var nyfiken när vi cykladetill Jakriborg, ett nytt bostadsområde iHjärup i Staffanstorps kommun.

Byns kritik och försvar är tillräckligbeskrivna i Wikipedia så att jag kundekoncentrera mig på mitt eget intryck.

Vid första åsynen påmindes jag om lik-artade husfasader i hansastil i Nordtysk-land och i Danmark och jag tänkte attbyggstilen möjligtvis hade velats av nos-talgiska skäl. Fastighetsbolaget Jakri ABvet nog hur många som är stressade i job-bet och längtar efter en ö för att leva sittprivata liv som på ”den gamla goda ti-den”. För närvarande verkar företagetsförväntan ha gått i uppfyllelse.

Man måste avvakta och se om folketsom bor där är nöjda också. Ibland måsteman nämligen acceptera, att bara en ål-derdomlig fasad inte garanterar ett lugntoch tillfredsställande liv. Även om bynsinfrastruktur i stort – till exempel torg,gator och bilfri zon – avrundar bilden aven lugn ö ur en förfluten tid, så är spe-ciellt den här byn beroende av invånar-nas anpassningsförmåga för att projektetska ha en framtid.

I alla fall är Jakriborg inte bara ettmycket intressant stadsbyggnadsföre-havande. Kanske finns det också någrasociologer som observerar projektet upp-märksamt.

Det kommer säkert att dröja några årtills man kan bedöma om Jakriborg harframgång.

Ferdi Wiggers

Eftersom spel ger bra tillfällen att behö-va prata även om man inte är så säkerpå språket hade jag planerat in en spel-kväll...Efter att vi hade cyklat till Jakriborg ochbesökt byn fortsatte vi till Bjärred. Därträffade vi Jeanettes familj, anhöriga ochväninnor.

Först hade vi en fantastisk måltid medsmörgåstårtor och räkor. Därefter gick vialla ut och spelade Kubb, som är ett po-pulärt spel i Sverige. Även i vår svensk-kurs på VHS Werne kan alla spelregler-na.

Vi hade delats upp i sex lag och trespelplaner var snart inrättade. Nu börja-de vi. När alla spel avslutats och detfanns ett segrarlag återvände vi snabbt ini huset, eftersom det blev mörkt ochmånga myggor överföll oss.

Nu spelade vi sällskapsspel i två olikagrupper. En grupp valde spelet ”Pictio-nary”. En spelare måste dra ett kort ochrita den sak som stod skriven där. Med-spelarna försökte gissa den.

Den andra gruppen spelade ”Skvaller”.En spelare måste ta ett kort. På kortetstod tre frågor. Nu ställde spelaren enfråga. Alla medspelare måste lägga uppvad de trodde de andra spelarna skullesvara. Spelet förutsatte en viss grad avmänniskokännedom.

Men, som alltid gällde det även omdenna kväll – när det är som trevligast ärdet slut.

Klockan halv elva måste vi tillbaka tillLund, några med bil och resten av osscyklade hem.

Naturligtvis måste vi prata svenskahela kvällen, men det var mycket svårtibland.

Tack till alla deltagare för en underbarkväll.

Ruth Wiggers

Nästa dag hade vi ett digert programmed två spännande mål framför oss...Efter en god frukost på vårt originellavandrarhem, besökte många svenskavänner oss.

Sedan åkte vi med fyra bilar till SkånesDjurpark. Vädret var fint. Skånes Djur-park är en djurpark för nordiska djur.Den ligger i närheten av Höör. Hemma iTyskland hade varje deltagare läst omtvå djur. Jag hade läst om vargen ochsnoken. Under vår gemensamma rundturfrågade svenskarna oss tyskar om djuren.Det fanns frågor som t.ex. ”Hur mycketväger en älg?” eller ”Vad äter renen?”.Man frågade ”Hur länge lever djuret?”

eller ”Var lever djuret?” mm. Naturligt-vis var språket svenska! Tyskarna måstekoncentrera sig mycket. Därefter grilladevi på en fin plats i djurparken. Det fannssvensk och tysk korv och öl, mineral-vatten och läsk att dricka. Det var en finupplevelse.

Norbert Schulz

Efter djuren bär det av rakt ut i natu-ren...Nu åker vi med bilar till NaturreservatetKullaberg. En timme och vi är på parke-ringsplatsen vid Kullaberg. Bara två ellertre minuter bort och vi är på en rastplats.Här dricker vi kaffe och läskedryck, äterunderbar kaka. Jag älskar svenska kanel-bullar, äter minst tre stycken. Sverigeutan bullar är inte en riktig Sverigese-mester.

Efter vår paus börjar vi med vandring-en i naturreservatet. Mål: Nimis.

Vi kommer vid utmärkt väder förbinågra ängar, promenerar en stund mitt imörka skogen. Långsamt går det neråtmot kusten. Man ser havet genom träden.Solen skiner över vattnet. Fin utsikt.Vandringsleden genom skogen är plöts-ligt slut och jag ser Nimis för förstagången i mitt liv.

Vad tänker jag om Nimis? Har läst attNimis är ett unikt konstverk som ärmycket uppskattat, inte minst av klätter-glada barn. Eller en hög bråte som för-stör vackra Kullabergs naturreservat.

Konstnären Lars Vilk har byggt Nimisoch säger att det främst är konstruerat avdrivved och nerfallna grenar och trädfrån naturreservatet.

Klättrar ner genom konstverket. Det ärnågra spännande ögonblick. Jag är påstenstranden. Tittar tillbaka, ser Nimissom en orm, som går upp till början avskogen. Jag frågar mig själv, är det verk-ligen ett konstverk? Är Vilk en vän avnaturen?

Kanske är det ett konstverk, men detpassar inte i en så fridfull natur. Aldrig.

Hoppar över stenar, stannar vid vatt-net, sitter på en sten, tittar ut över havet,ser mig omkring, tänker mig bort. Jag äröverens med naturen.

Det är ett konstverk.Willy Kemper

Ett stort tack till alla er som var med, detvar en underbar helg. Tack Sverigekon-takt för ännu ett generöst bidrag och sistmen inte minst tack till alla er som ställ-de upp i Sverige med tid, samtal påsvenska, bilar och annan ovärderlighjälp!

Jeanette Ohlssonjeanette.ohlsson@arcor.de

I det gröna.

16

I samband med Stockholm FashionWeek i augusti bjöd Svensk Form in denunga modeskaparen Rita Saardi. I ut-ställningen Between Heaven and Earthpresenterade Rita sin nya exklusiva kol-lektion – poetiskt vackra och drömlikakreationer med inslag av verklighet.

Rita Saardi växte upp i Beirut underkriget i Libanon, flyttade till Sverigemed sin familj och utbildade sig vid enmodeskola i Paris. 2005 visade hon enmindre kollektion i en utställning påSvensk Form och på Virserums Konst-hall.

2006 deltog hon i den arabiska versio-nen av Project Runway i Libanon därhon kom till final med sin kollektion sombeskrevs av juryn som ”en väldigt femi-nin och romantisk kollektion, rik på de-taljer och färger med personlig själ”.

”Mode är mitt liv. Jag älskar att skapa.Men, jag är medveten om att det finnsannat i livet än mode – en insikt jag sersom det centrala i mitt arbete. Jag villtänka att jag fortfarande söker min mode-identitet och därför fortfarande är i enexperimentell fas.”

Rita Saardi flyttade tillbaka till Paris iaugusti 2006. Idag jobbar hon deltid vidmodehus och fortsätter skapa egna kol-lektioner.

”Jag vill inte bli omtyckt av alla menälskad av några få. Originalitet och säll-synthet går hand i hand och vad är vack-rare än att flyta mellan himmel och jord.”

Annika Björkmanannika.bjorkman@svenskform.se

Svensk Form är en ideell medlemsför-ening vars syfte är att lyfta fram svenskform och design i Sverige och internatio-nellt. www.svenskform.se

Between Heaven and Earth

17

Reserapport från Hugo Viera, vicerektoroch folkdansledare i Oberá, Argentina,dit många nordbor emigrerade i börjanpå förra seklet.

Under juni månad var jag föreningenAmigos de Misiones stipendiat och bod-de hos Gunvor och Sven Arne Flodell iStockholm och hos andra medlemmarnär jag besökte andra intressanta orter.Språksvårigheterna minskade för varjedag, ibland kunde jag tala spanska, menkommunikationerna med de olika kon-taktpersonerna uppehölls för det mestapå min basala svenska.

I Stockholm var jag den mesta tidenoch besökte många intressanta platser:Gamla Stan, Skansen, Vasamuseet ochKungsträdgården. Nationaldagen den 6juni var jag på Skansen och fick se KungCarl XVI Gustav dela ut fanor (precissom delegationen från Olaus Petriför-samlingen med Klas Björklund fick göraår 2000) och uppleva ett varierat pro-gram med kungafamiljen närvarande.Jag noterade att svenskarna uppskattarsin kungafamilj mycket.

Här hade också Skansens folkdanslaguppvisning, då jag fick tillfälle att talamed dansarna.

Sjön Mälaren är en viktig kommunika-tionsled för Stockholm och städernaruntomkring.

Med Gunvor Flodell besökte jag Birkapå Björkön, tack vare Charlie Graucobfick jag också se de norra delarna medVallentuna och Sigtuna och slottet Sko-kloster med sina fina inventarier. I Sig-tuna gick vi på de medeltida gatorna ochsåg också Sigtunastiftelsen, där SysterSigrid studerade och förberedde sig föratt som sjuksköterska åka till Misiones1932.

Under min sista dag hann vi också medGripsholm, där de gamla kungarna bottoch där möbler, tavlor, kläder och bona-der är så väl bevarade.

I Uppsala var jag en vecka, inbjudenav dragspelsklubben ”Uppdraget” (somvarit i Oberá 2007). Där upplevde jag ka-tedralen, Linnéträdgården, Linnémuseetoch Linnés Hammarby, väldigt intres-sant med allt material från 1700-talet.Jag letade på flera ställen efter yerba-plantan som eleverna från vår skola In-stituto Carlos Linneo lämnade där för 20år sedan, men den kanske inte överlevdeden svenska vintern. I Uppsala firade jagockså midsommar med majstångsresningoch folkdans. Under min vistelse har jagblivit bjuden på specialiteter som renköttoch våfflor, lax och färskpotatis med dill

Från Oberá, Misionestill Sverige i juni 2008

och sill med akvavit, som är typiskt fördenna årstid.

Göteborg i västra Sverige, inte långtfrån Norge, är en mycket europeisk stadmed avenyer i parisisk stil. Där bodde jaghos Maj Gustafssons föräldrar, Cristinoch Gunnar, i Lerum vid sjön Aspen.(Jag var ju Majs elev då hon undervisadesvenska i Oberá.) Med Lars Björkman,generalsekreteraren för Sverigekontakt,hade jag haft kontakt innan via e-postoch nu fick jag samtala med honom ochbesöka föreningens lokaler. Han lovadeatt sända oss det material vi behöver försvenskundervisningen i Oberá.

Ända till Finland sträckte sig mitt pro-gram och Åbo nådde jag med en impone-rande stor båt, inbjuden av Kristina ochHenrik Nikula (som också varit i Oberá2007). Jag såg sevärdheterna, den gamlastaden, torget och deras medeltida kate-dral. Åbo är en bikulturell stad med detfinska och finlandssvenska sida vid sida.Där är folk tvåspråkiga så jag hade ingasvårigheter när jag talade svenska. Menjag försökte också använda de få finskaord jag kan.

Skolväsendet i Sverige intresserar migoch Matteusskolan i Stockholm fick jagse från golv till tak med Gunvor Flodelloch dottern Birgitta. Vi mottogs av vicerektorn som avsatte två timmar för att viskulle få se alla skolsalar och deras funk-tioner, ja till och med skollunch bjöds vipå.

Matteusskolan är statlig liksom nästanalla skolor i Sverige men fungerar somen subventionerad, då regeringen betalarnästan 7000 dollar per år och elev tillskolans underhåll.

När det gäller det pedagogiska arbetetpå lägre stadier är vi inte så långt efter:grupparbete, ledd orientering etc. och enbakomliggande pedagogisk grundtankepå alla områden. Men visst finns detskillnader. Den svenska skolan ger stortstöd, skolan har egna lärare för alla sta-

dier, ämneslärare med centrala uppgifter,heldagsundervisning och speciell tid förelever med svårigheter. Det som förvå-nade mig är att elever med speciella svå-righeter inte är integrerade utan de fårspeciell undervisning parallellt med denordinarie.

Vidare besökte jag en friskola, specia-liserad på klassisk musik, där musikun-dervisningen understöds av föräldraför-eningen genom avgifter. Rektorn förkla-rade att de hade ekonomiska svårigheterpå grund av dyra instrument och att deinte kunde ta ut så höga avgifter.

Med Amigos de Misiones och familjenFlodell har jag upplevt ”asado” ochmånga familjefester. Vid årsmötet fickjag tillfälle att personligen tacka fören-ingen för inbjudan att besöka Sverige.

Då fick jag också tillfälle att informeraom de stipendiater som föreningen un-derstöder för att studera vid vår skola In-stituto Carlos Linneo i Oberá samt visafoton och tack från stipendiaternas för-äldrar.

Sammanfattningsvis vill jag tackaAmigos de Misiones i Sverige för dessovärderliga stöd. Olaus-Petriförsamling-ens styrelse i Oberá för att möjliggöradenna resa. Min rektor i Instituto CarlosLinneo, Oberá, för att också ha axlatvicerektorskapet under min bortovaro.Mina lärarkollegor för åk 7 för derasmedverkan att hålla ihop elevkadern. Fa-miljen Flodell som hyst mig och fått migatt känna mig hemmastadd. Min systerSonia och min son Nicolás som hållit imina folkdansgrupper under bortovaron.Min familj som varit ett stöd i detta pro-jekt och följt mig på distans. Samt tillalla som på något sätt bidragit till att minresa kunnat realiseras.

Tusen Tack!

Hugo Adolfo Viera(i översättning av Gunvor Flodell)

Hugo Viera vid porten till Sverigekontakt.

18

I somras kunde vi ge stipendier i form avvistelser på Sparrevikens lägerskola iBohuslän till 9 barn och ungdomar sombor i utlandet och som ville förbättra sinsvenska och träffa andra som bor iSverige. Från rapporterna som nu kom-mit in till oss saxar vi följande:

En dag fick min mamma syn på en artikeli tidningen från Riksföreningen Sverige-kontakt. Där stod det att barn med svens-ka föräldrar som bodde utomlands skullefå chansen att gå på lägret Sparreviken.När min mamma berättade för mig omlägret ville jag först inte åka dit, det ver-kade lite läskigt att inte känna någon därockså var jag lite osäker på min svenskaeftersom jag bor i Tyskland.

Fast det verkade ändå ganska roligt attåka dit så jag sa till min mamma att viskulle skriva dit ändå, jag trodde ändåinte att jag skulle bli utvald bland såmånga barn.

Men undret hände och jag fick åka!Jag var faktiskt inte så orolig inför läg-

ret förrens jag kom dit.Det var fullt med folk och alla kom och

bar på stora väskor. Jag var den enda somhade resväska med mig, jag kände miglite löjlig. Vi skrev in oss och sen visadeen av mina ledare min stuga, den hette”Vinga”.

Jag kände mig lite snurrig i huvudet,överallt fanns det dörrar, sängar och tje-jer som sa ”hej” till mig. Sen skulle vigöra ett simprov, vattnet var inte allskallt och simprovet jättelätt, efter barafem minuter var jag färdig. Sen hade vifritid, några pratade med varandra, andraplockade upp saker ur väskorna och jagläste. Efter det lekte vi lekar för att lärakänna varandra, alla verkade snälla, våraledare Victor och Hanna också.

Maja Gunnarsson, Tysklandstina.gunnarsson@gmx.de

Rapporter från lägerskolan Sparreviken

När jag hade bäddat så bytte jag om förjag skulle ner till havet och göra sim-prov. Det tog typ 1 minut sen så var jagvid havet. Det var väldigt kallt i vattnet.Det var lite skillnad från havet i Dubai.När jag var klar så byte jag om och sa hejdå till mamma, pappa och min syster.Resten av dagen gick vi runt för att kollapå gården och lärde känna varandra. Detvar 12 tjejer sammanlagt som bodde istugan Trubaduren (där jag bodde).

Nästa dag var vi på hajk. På förmidda-gen var vi på gården och badade ochhade kul. Efter vi hade ätit lunch så gickvi och packade våra ryggsäckar. Vi gickkanske i 20 minuter sen så var vi fram-me. Så började vi göra mat. Vi kokadetomatsoppa. Den blev inte så lyckad mendet var okay. Efter det så gjorde vi pinn-bröd. Det var hur gott som helst! På kväl-len så sjöng vi sånger och lekte lekar.När det blev mörkt så satt vi runt lägerel-den och pratade och så kändes det somett riktigt läger! Det var fint väder fastlite kallt så vi bestämde att vi skulle sovaunder bar himmel. Det var kallt men väl-digt kul!

Malin Eriksson, Dubaimack.eriksson@hotmail.com

Maja Gunnarsson på ängen nedanförstora huset.

Maja Gunnarsson och kompisar över-väger om de skall hoppa eller dyka ner ivattnet.

Nästa morgon hajkade vi tillbaka ochtorkade kläder och sovsäckar! I ”Mar-kan” kunde vi köpa glass och godis, menbara för en liten peng var dag.

På fredagen seglade vi, det var absolutdet bästa på hela lägret! Vädret var intealltid på topp, men det gjorde inget, vihade roligt ändå.

Efter lite mer hajk på lördagen var det”showtime”. Alla ledarna gjorde en showför oss. De sjöng, spelade och underhölloss, och så blev det våran tur att under-hålla dem på vårat vis. Det blev mycketlek, sång och skratt.

Jag är väldigt tacksam för mitt stipen-dium jag fick av Riksföreningen Sve-rigekontakt, som gjorde det möjligt förmig att spendera dessa dagar på Sparre-viken, jag har haft en underbar tid, träffatmånga vänner och fått ett verkligt minneför livet. Tusen tack!!

Laura Carden-Lovell, Storbritannienmalin.lovell@btclick.com

Malin Eriksson vilar på gräsmattan.

Laura Carden-Lovell i sin stuga.

Ledarna gör en show.

Brev från John Johansson-Kayem, USApokejmon@hotmail.com

19

Dit och tillbaka

Mitt liv blev lite mer spännande när jagfick e-post från Sverige i maj. Jag hadehittat en familj som gärna skulle vilja taemot mig i deras hem på sommaren. Jaggår i gymnasiet i Mellersta Finland ochjag ville åka till Sverige för att förbättramin svenska och lära mig något nytt omden svenska kulturen.

Mitt äventyr började den 6 juni när jagflög till Norrköping. Jag reste till envacker kommun som heter Mjölby – detvar mitt nya hem i tre veckor. Familjenvar jättetrevlig och jag kände mig väl-kommen. Det var jätteroligt att leka ochprata med de gulliga barnen – de börjadeofta fnissa lite efter jag hade sagt någotfel på svenska. Men jag hade gott av deteftersom jag kunde fråga dem ”dumma”frågor om språket utan att jag kände migfjollig...

Jag besökte också gymnasiet i Mjölby.Skolsystemet är ungefär detsamma som iFinland men förstås finns det några skill-nader. Jag fick lära känna massor avtrevliga öppna ungdomar – jag fick någranya vänner också. Svenskar som jag träf-fade var mycket intresserade av Finland.De visste inte så mycket om det. De hadetrott att ALLA finnar är jätteblyga ochsvåra att få kontakt med. Nu har derassyn förändrats – de sa att jag pratar merän alla finnarna tillsammans... Ochmånga visste inte att i Finland är det obli-gatoriskt att lära sig svenska i skolan där-för var de så förvånade när jag börjadeprata svenska.

Några veckor förflöt snabbt. Jag hade

Angelica och jag. (Mowgli, som heter Daniel på riktigt, satte mössan på mig eftersomhan ville se hur jag skulle se ut nästa år när jag skall ta studenten).

gjort mycket med familjen och de nyasvenska kompisarna – en picknick vidsjön, en grillfest, midsommarfest, en resatill Vadstena och Stockholm osv. Minresa var perfekt. Jag lärde mig nya sakerfast livet där i Sverige är inte så annor-lunda. För mig var det inte så exotiskt ef-tersom i affärer kunde jag också hittafinska produkter och människor såg utlikadana som i Finland. Men det finns ensak som definerar Sverige och görSverige mycket trivsamt. Det känns pre-cis som hemma där. Jag är inte säkert vad

Visst är det nån svensk sång som börjarså? I alla fall var det just det, sommar ochsoliga dagar, i Sölvesborg när det vardags för SvenskaMammor.com’s årligaspråkläger. Språklägret är till för våra ut-landssvenska barn och är en välkommenfristad för dessa barn och deras mammor.

På lägret träffar barnen andra barn somär precis som dem själva är; andra barnsom bryter lite, säger ’ett’ där det skallvara ’en’, slänger in ett icke-svenskt ord,och använder egna ord som ”jag för-glömde.” Detta gör att barnen blir natur-liga och vågar vara sig själva och vågarjobba på sin svenska. Det är olika nivåerpå barnens svenska men alla kommer deför att lära sig och lära sig mer. Underlägret som är 4 dagar, hinns det med stu-diebesök, rundvandring, kollektiv över-natting med spökhistorier, bad i havet,

Det är sommar och soliga dagar ...

det är – karäktärsdraget, språket, kultu-ren? Jag tror att jag måste komma till-baka för att reda på. Eller kanske har jagdet i min hjärta.

Jag vill tacka Sverigekontakt för derashjälp i finansiering – för mig var det enjättestor sak att någon var intresserad atthjälpa mig att förverkliga min lilla öns-kan.

Jaana Sipinenjaana.sipinen@luukku.com

Barn och mammor vid gungorna.

20

lördagsgodis och mycket annat. I år varvädret på vår sida hela tiden och barnengick ut till ledarna runt kl 9 varje morgonoch kom tillbaks in kl 19. På Hotell Ed-gar finns en stor lummig trädgård där allaaktiviteter tog plats. Under dagen är detaktiviteter så väl som fri lek. Det är lite”kollo” känsla över det hela då barnensjälva diskar sina tallrikar efter lunch och

Tillträde av tjänsten i september –många års erfarenhet som själasörjarevid fängelse.

Hamburg den 1 september 2008 – Densvenska Gustaf-Adolfskyrkan i Ham-burgs hamn har fått en ny kyrkoherdesom efterträder Sten Salomonsson somnu har återvänt till Sverige. Den 14 sep-tember kommer Eva Kirkeby att installe-ras i ämbetet.

Den nya kyrkoherden har en mycketintressant bakgrund. Hon är utbildad tillbarnsjuksköterska och är mor till fyrabarn. Hon började läsa teologi när honvar 33 år gammal och i januari år 1990blev hon prästvigd. Sedan dess har honarbetat som själasörjare vid fängelset iNorrköping samt för IPCA (InternationalPrison Chaplains’s Association). Den 14september skall hon officiellt installeras isitt ämbete av biskop Lennart Koskinenfrån Visby/Gotland som är biskop förVisby Stift och alla svenska utlandskyr-kor.

Svenskarna i Hamburg får ny kyrkoherde

Eva Kirkeby

Den svenska församlingen i Gustaf-Adolfskyrkan i Hamburgs hamn börjadesin verksamhet 1883 för att stödja ochhjälpa svenska sjömän i Hamburg. Sena-re tog kyrkan i Ditmar-Koel-Straße alltmer på sig de sociala uppgifterna. Idagfinns det mycket verksamhet i kyrkant.ex. möten för au pair flickor och stu-denter, svenska filmkvällar, föräldrar-och barngrupper, pysselgrupper, läse-cirklar, kören och mycket mer. Caféet er-bjuder hembakade, svenska kakor ochandra svenska godbitar. Gäster är alltidvälkomna till gudstjänsten kl. 11.00varje söndag och utöver det till all annanverksamhet.Öppettider: Öppet varje dag kl. 16 – 20utom fredagar då det är stängt.

Svenska kyrkan i HamburgDitmar-Koel-Str. 36 20459 HamburgTel.: +49-(0)40 -309 936 880För mer information se:www.svenskakyrkanhamburg.de

middag, som båda äts i mattältet i träd-gården.

På tal om lördagsgodis ja, det är en ro-lig syn när 9 mammor och 17 barn i sam-lad trupp går från Hotell Edgar till sta-dens ICA butik (bara ett par kvarter bort)för att inhandla lördagsgodis. Har dutänkt på hur mycket som ligger i detta?Tradition, kultur och värderingar. Bara idenna lilla handling. Våra barn kommerlänge länge att minnas dessa små ICA-turer. Och Sölvesborgarna med.

Vi har blivit lite av kändisar i Sölves-borg och alla vet vilka vi är nu. Det ärspeciellt skoj för barnen att få känna påatt de är speciella! Varje år kommer tid-ningar och radio och gör intervjuer ochhela ”familjen” samlas vid frukostenöver tidningarna med bilder och text omoss. Vi har lärt oss nu så den morgonengår några mammor resolut ut och köpertidningar till alla på lägret ... förr om årenhar tidningarna varit slut förstår ni.

Inte bara barnen har nytta och utbyteav dessa läger. Mammorna har programde också. Mycket handlar klart om fler-språkighet men detta året lärde vi oss omsvensk gramatik och fick damma av vårakunskaper i särskrivning. Det var intres-sant och roligt. Sedan är klart vår ”lyx-dag” inte att leka med. Mammorna börjarmed brunch (utan barnen) och tar det se-dan lugnt i ett tyst och lungt hotell. Efter-middagen var i år vigd åt konstskola. Vifick jobba i akvarell och lera. Härligt!

Mammorna var jättekreativa!Så som vanligt har Svenskamam-

mor.com’s språkläger på Hotell Edgar iSölvesborg varit lyckat! Mammorna ochbarnen åker alla därifrån med minnenoch kunskaper för livet. Vi vill alla passapå att tacka Riksföreningen Sverigekon-takt för ert fortsatta stöd av vårt läger.Det betyder mycket för våra utlands-svenska barn.

För mer information, länkar till intervju-er samt fler bilder besökwww.svenskamammor.com

Michelle Cadeaumichelle@svenskamammor.com

21

Det är en kall, solig morgon, i slutet avmars 1969 i Warszawa. Tur att jag hannköpa denna stora zakopanepäls. Passarbra idag, kommer säkert bli utmärkt attha i det kyliga Skandinavien. Vi är åter-igen många på den vidöppna perrongenpå Station Gdansk. Allvarliga ansikten,blommor, illa dolda tårar. Jag kan detutantill; många vänner försvann i tågsom fjärmade sig härifrån för alltid. Kvarlämnade de förvirring i huvuden och sår ihjärtan; ensamhet hos oss, som så led-samt vinkade av.

Den här dagen är dock annorlunda. Detär för min skull man har kört fram sov-vagnen i det ryska tåget på sträckanMoskva-Göteborg-Oslo. Den här gångenkommer perrongen, inte tåget, att bli alltmindre och slutligen försvinna. Den härgången väntar det stora svarta hålet påmig. Vi står fortfarande på perrongen,tittar på varandra utan att förstå. Mångavänner. En liten familj. Mor, blekare änvanligt, med ett mindre trovärdigt leen-de. Hennes väninnor, mina ”mostrar”,bara ett steg ifrån henne, beredda att närsom helst hålla upp henne om hon skullevackla till. Hon försöker vara stark. Endasonen åker iväg. Kommer vi att ses igen?

Några studiekamrater – de är här förförsta gången – känner sig utanför. Detog med sig en pipa och piptobak. Någonav professorerna på vår fakultet var enhängiven piprökare och vår korridor iKulturpalatset var alltid fylld med be-dövande moln av ”Amfora”. Vi drömdeofta om denna lukt vid examenstillfällen– det vore bra att dra ett halsbloss, kan-

ske skulle det minska oron inför denkommande intellektuella konfrontatio-nen. Piprökningen blev dock kvar blanddrömmarna. Men idag, för att understry-ka stundens allvar, blev drömmen äntli-gen verklig.

– Här får du, du kommer att behövadet. Den svåraste tentan är framför dig.

Två assistenter från fakulteten – enöverraskning, en stor ära. Dämpade rös-ter, samtal om ingenting, så att inte tyst-naden gör för ont. Vi talar om de som re-dan har åkt. Och om dem vars tur snartkommer. Krampande strupar, rädsla, för-tvivlan. Resväskan finns redan i kupén,en lång natt väntar, britsen i sovkupén ärsmal, men det gör ingenting, jag har enkvarting i väskan.

Fönstret till grannkupén öppnas. Därstår en mörkhårig ung kvinna, sneögd,vacker, lite mörkhyad. Hon tittar på ossmed förvåning, intresse och allvar. För-står inte våra ord, eller våra tårar. Det ärprecis det vi behövde. För ett kort ögon-blick kan vi glömma situationens mar-dröm, backa en sekund till vår vardag-liga, trygga jargong.

– Titta, då har du något att göra i natt.– Vet du vad, du stannar här, jag åker.– En sådan har du aldrig haft.– Lyckost!– Presentera dig i närmaste tunnel.Tågsignal. Konduktörens kommandon

på ryska. Sista kyssar. Sista ”ta hand omdig, gamle vän”. Mors sista krampaktiga,förtvivlade omfamning. ”Sköt om dig, vises snart igen”. Jag går in i vagnen, ragg-lande som om jag vore full. Med mödahittar jag min kupé, drar ner fönsterrutan.Tåget börjar rulla. En skog av utsträcktahänder, vissa knutna i nävar. Mina hän-der är också knutna, av ilska, av sorg.Några vänner springer längst spåret, menäven de blir allt mindre. Jag koncentrerarmin uppmärksamhet på mors mörka hår.”Gråt inte”. Jag vet inte om det är tillhenne eller till mig själv som jag riktardessa ord. Tåget svänger till höger i enbred båge. Jag har blivit emigrant.

Jag sätter mig på min säng, det är tomti huvudet, känslan av hopplöshet spridersig i kroppen. Jag vet att det händer någotstort och oåterkalleligt. Bakom mig läm-nar jag 21 år av lycka, här tar ungdomen

slut. Framför mig det stora okända. För-sta gången i mitt liv känner jag att jag ärhelt ensam.

Någon knackar på dörren. Min grannekommer in, tittar på mig uppmärksamt,det tidigare allvaret har ersatts av ettblygt leende.

– God dag. Ni har trevliga kamrater.Fin humor.

Hon talar utmärkt polska, hon hördeoch förstod väldigt tydligt allt som sadespå perrongen.

Jag känner mig som en fåne, vill be omursäkt. Men hon ler fortfarande. Jag tor-kar bort mina tårar och bestämmer migatt leva vidare.

Hon heter Letan och kommer frånVietnam, har levt i Hanoi, kom till War-szawa för att studera. Efter några år träf-fade hon en pojkvän, de gifte sig, honfödde ett barn. Han jobbar nu som polskdiplomat i Oslo, hon är på väg till famil-jen efter en kort vistelse i Polen.

Nu börjar hon ställa frågor. Med storkänslighet uppfattade hon skräcken ochsorgen från vårt möte på perrongen. Menvad handlade det om? ”Det var som enbegravning”. Jag börjar berätta. Hon fat-tar fortfarande ingenting. För går detegentligen att förstå? Hon vet inte att detfinns judar i Polen. Kan inte begripa var-för de reser ut. ”Och när kommer Ni till-baka”? Jag visar henne mitt ”pass”. Nuär det hennes tur att gråta.

Vi talar i några timmar. Hon drickerinte polsk vodka, men berättar mycketom sig själv, frågar mycket om mig. Honvet vad längtan innebär. Hon vet vad oroför de närmaste är. Denna totala främlinghjälper mig att överleva några av de svå-raste timmarna av mitt unga liv. Vi taradjö och hon återvänder till sin kupé.

Efter några timmar – en ny knackningpå dörren. Hoppas att åter träffa mincharmiga granne. ”Tullen, öppna väskor-na!”. Två tullare, högljudda, självsäkratölpar, tränger sig in i kupén. En står idörren, försöker se ut som en ClarkGable, skär av min flyktväg (vart?) ochtäcker chefen från en eventuell attackbakifrån (av vem?). Den andra gräver imin resväska med sin tjocka hand. Öpp-nar alla små paket, slänger papper ochgamla tidningar på golvet.

Fågel, fisk eller…

Del 1 – Polen

Stefan hos vännerna en sista gång.

Avsked på stationen.

Tåget far iväg.

22

En svensk flagga till ersvenska skola eller klubb!

Att Riksföreningen Sverigekontakt fyller 100 år vill vi uppmärksamma påflera sätt.

Vi tror att svenska skolor/organisationer som är medlemmar iRiksföreningen Sverigekontakt runt om i världen

skulle uppskatta att få en svensk flagga (längd 3 m och ett värde avca 400 kronor).

Vi skänker 50 flaggor och ”först till kvarn” får gälla.

Maila undertecknad och motivera varför ni skulle uppskatta denna gåva.

Sonia Linussonsonia.linusson@sverigekontakt.se

– Vad är det?– Present från vännerna.– Och vad har vi här?– En bit salami.Pappersberget på golvet växer, tulla-

rens humör blir all sämre.– Stäng.Jag stänger resväskan och placerar den

på väskhyllan. Tullaren börjar genom-söka pälsfickorna.

– Och var har Ni guld? (zloto)– Vilket guld? (tänker, att det kanske

gäller polsk valuta, ”zloty”, som inte fickföras ut).

– Guld!– Jag har inget guld.– Ni har ju alla mycket guld.– Vilka ni?– Du, sluta spela idiot (bytte ”Ni” mot

”Du”). Judar har alltid guld.– Inte jag.– Vi får väl se.Med snabba steg lämnar han kupén,

Clark följer chefen.Jag börjar städa. Hänger upp pälsen på

väggen. Drivor av sönderrivet papperkastar jag i papperskorgen under fönst-ret. Korgen är liten, pappersmängdenstor, så liggande på knäna måste jagtrycka och pressa för att allt ska få plats.Det tar tid. Jag är nästan klar, när tullarenkommer tillbaka in i kupén, och stående

bakom min rygg, ropar segerrikt:– Aha, ta mig fan, var det här det var!Han knuffar bort mig från korgen och

säker på sin sak slänger ut mitt så nog-grant ihopstuvade skräp tillbaka på gol-vet.

– Jag visste att jag skulle ertappa dig!Med allt större ilska letar han guld i

papperskorgen. När skräpet är tillbaka pågolvet, reser han sig och vänder ansiktetmot mig. Jag ser hat i hans ögon. Menmin gräns är nu också nådd. Jag tapparsjälvkontrollen. Utan att tänka på even-tuella följder, ryter jag:

– Dra åt helvete, din skitstövel!Hotfull tystnad. Han tittar rakt in i

mina ögon. Är röd i ansiktet och händer-na skakar. Läpparna är trådsmala. Jag ärberedd på vad som helst. Efter en stund,med en våldsam rörelse, knuffar han bortmig åt sidan och lämnar kupén medsmällande dörr.

Jag återgår till städningen. Men nu mårjag mycket bättre. Jag vet, att det var mittsista möte (åtminstone för en viss tid)med en oförskämd polsk tjänsteman ochen patologisk polsk antisemit. Kanskehandlade det bara om en muta? Det var ialla fall en utmärkt medicin mot denlångsamt stigande känslan av längtanoch nostalgi. Detta mitt Polen har mångaolika ansikten, men i vår sista gemen-

samma stund visade det mig sitt allrafulaste. Jag känner nästan en fysisk lätt-nad när jag tänker att i morgon ska jaginte behöva frukta den här typen av upp-levelser, att terror och förakt har jag bak-om mig. Utan att tänka på mina fantastis-ka studiekamrater från perrongen medderas pipa och piptobak (ack, vad lätt detär att glömma dessa vänner i vredensstund), tänker jag, att de enda normalamänniskorna i Polen, det är vietnameser.Jag knackar försiktigt på dörren tillgrannkupén och inbjuder Letan till ettkvällsmål i restaurangvagnen. Hon ac-cepterar utan tvekan, och vi bestämmertid.

Rysk vodka smakar mycket bättre änpolsk Wyborowa och vi sitter där halvanatten och pratar. Avskedet från min moroch mötet med tullaren knuffas tillfälligtåt sidan av alkohol och kvinnlig charm.Självklart, för att nästa dag återkommamed fördubblad styrka.

Men nästa dag stiger jag av på Göte-borgs Centralstation. Där blir jag mött avvänner som jag nyligen hade tagit avskedav på Station Gdansk i Warszawa. Mittsvenska liv skulle just ta sin början, ochdet på ett märkligt och omvälvande sätt.

Stefan Ulmanstefan.ulman@comhem.se

23

Varsågod! Här kommer lite tips på läsvärda böcker som just landat på bokdiskarna hemma i Sverige.

HÅKAN NESSERBerättelse om Herr RoosDetta är Nessers tredje roman om Gunnar Barbarotti och hans poliskolleger i Kymlinge någonstans i Västsverige.

Kalles kaviar, knäckebröd...och svenska böcker?

ELSIE JOHANSSONSin ensamma kroppMarie-Louise vill inte hålla till godo med den vegetativa tillvaro som pensionär som omgivningen kanske förväntar sig av henne. Tvärtom är hon nyförälskad och ser framtiden an med stor tillförsikt.

LIZA MARKLUNDEn plats i solen En svensk barnfamilj hittas gasade till döds i sitt hem på den spanska solkusten. Annika Bengtzon dras in i ett ödesdigert spel om kokain, penningtvätt och vedergällningar som innefattar fl era generationer.

LEIF MANNERSTRÖMSkaldjurSkaldjur är en bok för glädje och njutning! Hummer, ostron och krabba till fest; räksmörgåsar och skaldjurssoppa till vardags. Kockarnas kock lagar till de skaldjur som fi nns i svenska vatten, och lite till.

UPPLEV SVERIGE Upplev Sverige är din guide till tusentals upplevelser landet runt. Det är den mest omfattande Sverigeguide som givits ut och den mest aktuella som fi nns på marknaden. Nya sevärdheter blandas med välkända klassiker samt aktiviteter och evenemang.

Beställ via mail: sverigekontakt@wettergrensbokhandel.seFör medlemmar i Riksföreningen Sverigekontakt gäller särskilda fraktvillkor.

Fo«rst arbetar du fo«r att fafi pengar.Sedan sa«tter pengarna dig i arbete.

Det �r l�tt att se f˛rdelarna med en f˛rm˛genhet.Handlingsfrihet. Livskvalitet. Trygghet. Men det finns ocks� enbaksida. En entrepren˛r som lyckats efter m�nga �r avl�gavl˛nat arbete, m�ste ofta forts�tta att m�lmedvetet byggasitt f˛retag, trots framg�ngen.

En arvtagare �rver inte bara pengar, utan ofta ocks� ett stortansvar. Ett idrottsproffs eller en artist beh˛ver f� arbetsro attfokusera p� sin inkomstbringande talang, eftersom karri�ren�r kort och livet l�ngt. Aff�rerna kan stj�la tid ochengagemang. Alla kan med andra ord beh˛va hj�lp.

SEB �r en ledande akt˛r inom private banking. En del avf˛rklaringen �r bredden. Private banking, som vi ser det, skaomfatta allt som har med din ekonomi att g˛ra. Allt. F˛r varjeskede av livet.

Kontaka oss g�rna, tel 08-454 60 30www.seb.se/privatebanking

24