20 argument

En vädjan till ledamöterna i Kyrkomötet

Nils O Andersson

20 Argument Copyleft: Skapad för spridning Ursprungligen publicerad för: www.alliansfrittsverige.nu

Förord 20 Argument är en vedervärdig liten skrift som Kristdemokraterna i Svenska Kyrkan sammanställt. Syftet var ursprungligen att uppmana ledamöterna i kyrkomötet att rösta mot förslaget om att kyrkan ska viga även samkönade par, och i detta valde förbundssekreteraren Nils O Andersson att ta i rejält. Han står för sammanställning, ansvarig utgivare är förbundsordföranden Kurt Hedman, kommunpolitiker i Linköping och tidigare statssekreterare i regeringen Bildt. Dokumentet ger en spännande insyn i det homofobiska kristna arv som kristdemokraterna med tidvis begränsad framgång säger sig ha lämnat. Men att dokument som detta fortfarande ligger uppe på en kristdemokratisk hemsida – och till råga på alt är skrivet av förbundssekreteraren gör det svårt att avfärda som en enskild galnings verk. Måhända finns det viss eftersläpning i rörelsens ståndpunkter. När ”homosexfrågan” beskrivs som ”vuxnas behov av att legitimera sina perversioner” försätter sig kristdemokraterna i en sits där man blir svaret skyldigt. Ett ansvar man inte axlar. Från och med nästa sida är det ett officiellt dokument från kristdemokraternas kyrkoförbunds hemsida som talar.* Inget annat. Björn Fridén

* http://www.svenskakyrkan.kristdemokrat.se/word/20argument.doc

En vädjan till ledamöterna i Kyrkomötet: SÄG INTE JA TILL VÄLSIGNELSE AV HOMOSEXUELLA RELATIONER. 20 argument 1. Svenska kyrkan är en luthersk kyrka. Det som mer än något annat utgör grunden

för den lutherska kyrkans särart är troheten mot Bibeln. Den lutherska devisen ”skriften allena” är en av hörnpelarna i luthersk teologi. Framhållandet av Bibeln som rättesnöre var så viktigt för Luther att han hellre ådrog sig påvens bannbulla än att underkasta sig en lära som stod i strid med Bibelns lära. Bibelordets centrala ställning i Luthers teologi var orsaken till det banbrytande och revolutionerande översättningsarbete som gav även den olärde möjlighet att ta del av och själv bedöma vad som stod skrivet i Ordet. Hänvisningar till Bibeln är inte uttryck för en blind bokstavstro utan en självklar utgångspunkt för en analys inom en luthersk kyrka. Ingen kan genomföra en rättvisande logisk eller hermeneutisk analys utan väldefinierade ord.

2. En grundfråga är vilken auktoritet vi som tillhöriga en luthersk kyrka skall tillmäta Bibelns budskap. Genom att i homosexfrågan bejaka en direkt konfrontation med både Bibeln, bekännelseskrifterna och den världsvida kyrkan stödjer vi en hållning som gör varje enskild människa till Gud, med auktoritet att omforma både Bibeln och kyrkans budskap så att det stämmer med våra aktuella preferenser. Är Gud bara något som människan hittat på för att utöva makt och för att underlätta hanteringen av existentiella frågor? I så fall är det naturligtvis helt i sin ordning att göra om kyrkans tro och bekännelse och förpassa till skräpkammaren sådana texter i Bibeln som inte passar ihop med den politiska majoritetens syn. Problemet är att Svenska kyrkans präster i varje gudstjänst uppmanar oss att bekänna den raka motsatsen. Nämligen att det är en allsmäktig Gud som är människans ursprung och mål och att det är den uppståndne Jesus Kristus som är vår tillvaros centrum – inte vi själva. Kyrkans trosbekännelse, där vi åter och åter sätter den Helige och treenige Guden i tillvarons centrum är omöjlig att förstå och ta till sig utan en djupgående kännedom om och tilltro till Bibelns budskap.

3. Gaylobbyns företrädare i RFSL arbetar inte för att etablera en ny teologiskt grundad förståelse av Bibeln eller kyrkans bekännelse. De är endast ute efter legitimitet. För dem är det viktigt att alla centrala normsändare i samhället, däribland kyrkan, bejakar det dom står för. Om kyrkan bidrar till legitimeringen av en homosexuell livsstil genom att introducera en välsignelseakt för homosexuella så är det tyvärr ingen lösning på RFSL´s behov av legitimitet. Deras krav handlar inte bara om homosexuella utan även om bisexuella och ”transpersoner”. Om kyrkan säger ja till en samlevnadsform som inte ges explicit stöd i Bibeln kommer det inte finnas något teologiskt hållbart skäl kvar för att säga nej till någon av alla andra förekommande sexuella preferenser. Den logiska och teologiskt grundade spärren mot att bejaka månggifte och äktenskap mellan syskon och på sikt även pedofili och andra perversioner kommer att vara borta om Kyrkomötet säger ja till välsignelse av homosexuella.

4. Kyrkan måste med kraft kämpa för alla människors lika värde. Men denna strävan betyder inte att vi vill hävda att människors alla beteenden är lika mycket värda. Varje förälder och samhälle diskriminerar och bekämpar vissa typer av beteenden. Även lagstiftningen i ett rättssamhälle bygger på en åtskillnad mellan människors lika värde och det legitima i att med kraft bekämpa vissa typer av beteenden.

Frågan om den homosexuella livsstilens hemortsätt i Svenska kyrkan handlar således inte om människovärde utan om normuppfattningar i en beteendefråga.

5. För ett samhälle och en kultur som vill överleva i generation efter generation har heterosexuella trofasta relationer ett högre värde än homosexuella dito. En homosexuell relation kan ju inte reproducera sig själv. Homosexuella relationer kan endast bli jämställda med heterosexuella i en kultur där den långsiktiga överlevnaden betraktas som likgiltig. Föreställningen om att en välsignelseakt för homosexuella skulle göra dem jämställda är verklighetsfrämmande. Den kultur som kommer i konflikt med naturens vilja att överleva gräver sin egen grav och kan därför i längden inte jämställa alla relationer.

6. Heterosexuella relationer erbjuder (när allt annat är lika) bättre uppväxtförhållanden för barn som skall lära sig att bejaka och få empati för människor som är annorlunda än hon själv. Mannen och kvinnan är bärare av ytterligheter i det mänskliga genomet. Skillnaderna inom kategorin män är mindre än skillnaden mellan kategorierna man och kvinna. Det är en större sak att lära sig älska den som är annorlunda, än att lära sig älska den som är likadan som en själv. Vad är det för kärlek som bara kan älska sin egen avbild? Eftersom Kärleken är kristendomens grundbult skall vi eftersträva att bejaka de ordningar som kan skapa en grogrund för så stor kärlek som möjligt. I ett tolerant, mångkulturellt och tryggt samhälle bör slutsatsen därför bli att vi bör eftersträva att barnen får växa upp i hem där identifikationsobjekten både liknar barnet själv och samtidigt är helt annorlunda.

7. Om två vuxna homosexuellt orienterade människor vill bejaka och leva ut sin homosexualitet utanför den välsignelse som kyrkan kan erbjuda så måste det stå dem fritt. Däremot blir det uttryck för en diskriminering av ett värnlöst barn om man berövar det möjligheten att utveckla sin identitet utifrån en spegling mot både en far och en mor. Att genom artificiell insemination introducera ytterligare en förälder utan koppling till kärleksförhållandet är uttryck för en onaturlig och utopisk syn på vad som konstituerar gynnsamma uppväxtförhållanden. Det är etiskt förkastligt att experimentera med barns uppväxtvillkor. Det är grymt att göra barn till brickor i ett spel som handlar om vuxnas behov av att legitimera sina perversioner.

8. Kyrkans identitet och självförståelse kan inte få vila i något annat än en teologisk förståelse av människans livsvillkor. Därför måste kyrkans ledning först etablera en teologiskt grundad samsyn inom kyrkan. Först därefter kan man framgångsrikt introducera nya ordningar som avspeglar den nya teologiskt grundade förståelsen. Den ockupationsteologi som nu tillämpas är ett direkt hot mot kyrkans överlevnad. Först använder man sig av politiken för att introducera nya ordningar i trossamfundet och därefter använder man sig av den nya ordningen som etablerats som en murbräcka för att riva ner allt motstånd. Att riva ner är som bekant enklare än att bygga upp.

9. Om Svenska kyrkan introducerar en välsignelseakt för homosexuella så kommer det att leda till ytterligare en inre konflikt och inre spänningar i kyrkan som kommer att bli ännu svårare att lösa eller leva med än den inre konflikt som kyrkan bejakade genom att säga ja till kvinnliga präster. När konflikten skall hanteras kommer varken de politiska partiernas program, regeringen, RFSL eller gaylobbyn att utgöra någon resurs. Införandet av kyrkliga ordningar som inte är solitt förankrade i ett intellektuellt sammanhängande teologiskt tankesystem är närmaste vägen till teologisk härdsmälta. Det omöjliggör generationsöverföring av sammanhängande teologisk kunskap och kompetens. Det enda som kommer att

finnas kvar att överlämna till nästa generation är en fragmentiserad teologi utan attraktionskraft och ett tomt utanverk av meningslösa och löjeväckande traditioner och riter.

10. Frågan om homosexualitetens plats i kyrkan handlar inte om kärlek utan om sexualitet. Sexualitet kan ha, men behöver inte nödvändigtvis ha något med kärlek att göra. Om kyrkan skall utveckla sin teologi om kärleken, till något utöver det som står i 1 Kor 13, exempelvis med föreställningar om relationen mellan kärlek och sexualitet, måste en sådan teologi stå i samklang med Bibelns budskap i övrigt. En ny kärleksteologi där homosexualiteten utgör en positivt integrerad del är därför omöjlig så länge det finns en strävan att bibehålla teologins inre logik och sammanhang.

11. Den lutherska kyrkans fasthållande vid Bibeln gör det nödvändigt att ta ställning till vissa centrala bibelställen. Exempelvis Jesusorden i Mark 10:6-9. ”Men från skapelsens början har Gud gjort dem till man och kvinna. För den skull skall en man överge sin fader och moder och hålla sig till sin hustru, och de tu skall vara ett kött. Så är de inte mer två, utan ett kött. Vad således Gud har sammanfogat skall människan inte åtskilja.”. Äktenskapets instiftelseord hänvisar till en normalitet i föreningen mellan man och kvinna. Normen ger inte utrymme för någon annan samlevnadsform där två människor i ”köttet” förenas till en enhet. Den köttsliga föreningen mellan man och kvinna är av Gud etablerad i skapelseordningen, och just av det skälet skall människan enligt klassisk förståelse av Bibelns budskap underordna sig den av Gud etablerade normaliteten.

12. Kyrkans och församlingen uppgift är enligt Bibeln inte att fungera som en spegel i det samhälle hon verkar utan som ett salt. Spänningsförhållandet skall således inte i första hand finnas inom kyrkan utan i relationen mellan kyrkan och samhället. I Luthers anda bör vi föredra bannbullan från Gaylobbyn (vår tids påvedöme) framför att överge den sälta som kyrkans budskap står för. ”Men om saltet mister sin sälta, varmed skall man återställa det? Det är varken tjänligt för jorden eller gödselhögen; man kastar ut det.” Luk 14:34

13. Det finns både i Gamla och Nya testamentet ett tydligt avståndstagande från utlevd homosexualitet. 1 Kor 5:9 är ett exempel. Ett annat är Rom 1:27 ”På samma sätt har männen övergett det naturliga umgänget med kvinnan och upptändes av begär till varandra, så att män bedrev otukt med män.” Det handlar här inte om ett avståndstagande från otroheten utan från den utlevda homosexualiteten. På hur många ställen skulle bibeltexter behöva upprepa samma budskap som för övrigt redan finns i Gamla testamentet, exempelvis i 3 Mos kap 18 och 20, utan att förfalla till homofobi?

14. Kyrkomötet har vid ett flertal tillfällen, både under innevarande och under tidigare mandatperioder, sagt nej till förslag om en välsignelseakt för homosexuella. Genom opinionstrycket från media och de politiska partierna förefaller ledamöterna i Kyrkomötet till slut inte orka stå emot. Ett beslut i höst om att introducera en välsignelseakt för homosexuella skulle vara ett utslag av en odemokratisk anda. Ett nej godtas inte utan ignoreras av en elit som anser sig veta bättre och som menar att opinionen inom kyrkan bara måste få tid att mogna så att den uppnår samma upplysta tillstånd som eliten själv. Kyrkfolket vill fokusera på det man uppfattar som mer centrala frågor i kyrkans dagliga liv och vill avföra frågan från dagordningen. Dessvärre är man nu för husfridens skull på väg att överge positioner som kan visa sig vara omistliga för kyrkans trovärdighet och därmed för dess långsiktiga överlevnad.

15. Kyrkan kan inte bejaka och välsigna alla typer av sexuella böjelser som människor lever med. Om kyrkan välsignar homosexuella relationer utan att grunda ställningstagandet i teologiskt hållbara motiv finns det desto starkare skäl att bejaka mormonernas och muslimernas positiva inställning till polygami. Att kyrkan ens överväger att välsigna homosexuella relationer utan att problematisera konsekvenserna med avseende på gränsdragningen avseende allsköns andra sexuella preferenser skapar ett intryck att kyrkans ledning inte bara nonchalerar den urkund som borde vara dess rättesnöre utan dessutom ignorerar elementära intellektuella komplikationer när beslut skall fattas.

16. Det finns viktiga men dåligt belysta hälsoaspekter som talar emot att Svenska kyrkan skall uppmuntra långvariga och trofasta homosexuella relationer. Att välsigna innebär att Svenska kyrkan ikläder sig ett ansvar för de hälsorisker som finns inbyggda i det man välsignar.

17. Den lutherska kyrkan i Sverige är i ett internationellt perspektiv en utomordentligt liten kyrka som dessutom i snabb takt tappar sina medlemmar. Medlemsflykten från Svenska kyrkan står i bjärt kontrast till vad som händer i de kyrkor som helhjärtat bejakar den klassiska förståelsen av vad kristen tro och kristen livsstil innebär. Med hjälp av teologiskt undermålig argumentation är Svenska kyrkan på väg att välsigna en livsstil som kyrkans företrädare i alla tider tagit avstånd ifrån och som än idag alla framgångsrika kyrkor tar avstånd ifrån. Konsekvensen kan inte bli något annat än fortsatt medlemsflykt och en starkt tilltagande ekumenisk isolering. Vår lilla kyrkoprovins kommer av förståeliga skäl att isoleras internationellt. Historiens dom kommer att bli hård. Det är en högmodets och högfärdighetens anda som vill inbilla oss att det andliga ljuset kommer från RFSL. Sanningens ande pekar hellre på den visdom som gångna släkten funnit i Bibeln och som de givit oss i arv att förvalta. Vem vågar stå för att vi har råd att kasta det arvet på sophögen?

18. Det kristna kärleksbudskapet är inte anarkistiskt utan beroende av en motpol. Evangeliet om Jesu Kristi kärlek till människan är svaret på människans fråga om hur man skall leva ett rättfärdigt liv. Lagen är de smala vägar, de ådror som kärlekens röda blod pulserar i. När blodet tillåts flöda fritt står döden för dörren genom blodförlust. Alla som vet något om Kärlekens väsen vet att den för sin överlevnad är beroende av att vi sätter gränser. Endast Kristi kärlek är gränslös. Därför förkunnar vi hans död. Därför säger han som gav sitt liv för människorna: ”Jag har inte kommit för att upphäva lagen, utan för att fullborda den” samt ”Den som älskar mig håller mina bud”.

19. Sambandet mellan den ökande självmordbenägenheten, inte minst bland unga och opinionsutvecklingen till förmån för aktiv dödshjälp, det ökande bruket av psykofarmaka i allt lägre åldrar, unga människors tilltagande depressioner och livsångest, den ökande och allt brutalare brottsligheten i vårt land säger en hel del om den andliga och kulturella dekadens som går hand i hand med Svenska kyrkans marsch bort från de heliga andliga källorna.

20. Att säga nej till välsignelse av homosexuella relationer är inte kränkande. Att säga ja däremot är en kränkning mot hela kristenheten med udden riktad mot kyrkans Herre Jesus Kristus, mot Bibeln, mot kyrkans traditioner, mot förnuftet, mot äktenskapets sakrala karaktär och mot varje strävan efter kristen enhet.

Det finns fler argument som talar emot att Kyrkomötet säger ja till införandet av en välsignelseakt för homosexuella. Men jag vill inte tro att upplysta och rationellt

tänkande ledamöter i Kyrkomötet kan bortse från tyngden i de argument som anförts ovan. Nils O Andersson