Att finna sin väg. - goteborgsregionen.se...8 och att verksamheten professionaliseras för att klara upp-handlarens krav. Det ställer traditionen och idébasen under press, men öppnar

Att finna sin väg.

Att finna sin väg.Socialt arbete i mötet mellan frivilliga ochoffentliga organisationer

Redaktör: Lars Rönnmark

Att finna sin väg.Socialt arbete i mötet mellan frivilliga och offentliga organisationer

Redaktör: Lars Rönnmark

Boken ingår som nr 2:2003 i skriftserien vid FoU i Väst.

© 2003 FoU i Väst och författarnaTypografering: Lars RönnmarkOmslag: Tony DahlFörlag: FoU i Väst, GöteborgTryck: InformTrycket AB, GöteborgISBN: 91-89558-11-1

FoU i Väst HTU Högskolan Trollhättan/UddevallaGöteborgsregionens kommunalförbund Institutionen för individ och samhälleBox 5073 Box 1236402 22 Göteborg 462 28 Vä[email protected]

Innehåll

Inledningav Lars Rönnmark .............................................. 7

Demokrati och frivilligsektorDemokrati och delaktighet inom frivilligsektorn

av Barbro Holmström ........................................... 9

Möjligheter och svårigheter i samverkan mellanfrivillig och offentlig sektor

av Eva Apelman, Ann Malmsten, Lotta Malmoch Hans Wrenne ............................................... 13

Attityder och föreställningar bland aktörer för frivilligtsocialt arbete. Reflektioner från området av stöd och servicetill personer med funktionsnedsättningar i Göteborg

av Hans Wrenne ................................................ 16

Samverkan mellan offentlig och frivillig sektor sett urfritidsassistentens perspektiv

av Ann Malmsten ............................................... 20

Nya organisationer och arbetsformerSamverkan för bättre äldreomsorg

av Lotta Malm .................................................. 24

Reflektioner kring starten av en frivilligcentralav Eva Apelman ................................................ 27

Betydelser av mötesplatser i närmiljön för den enskildamedborgaren

av Gunilla Foltyn och AnneMarie Blom ................... 30

Träffpunkterna i Tynneredav Gunilla Foltyn .............................................. 31

Sociala arbetskooperativ. Idéburen affärsverksamhet ochdemokratiska arbetsplatser

av Ulla Reimers ................................................. 36

Samverkan i äldreomsorgav Inga Elgquist, Karin Persson och Annika Strandberg ..... 40

En dagcentrals samverkan med socialt inriktadefrivilligorganisationer

av Inga Elgquist ................................................. 40

Svenska kommunalförbundet: Bromskloss eller visionär?av Karin Persson ................................................ 44

Att ta och ge. Samverkan mellan kommun ochfrivilligorganisationer i stadsdelen CentrumsAnhörig 300-projekt

av Annika Strandberg .......................................... 48

När livet hotas eller kränksBarn dör. Reaktioner och stöd till drabbade föräldrar.

av Susanne Hedrén ............................................. 53

Mobbningsföreningarnas situation ur ett deltagarperspektivav Gunnar Bärnarp ............................................ 57

HandikapporganisationerHörselskadades Riksförbund. Igår, idag och imorgon

av Hans Hedström ............................................. 64

Frivilligt eller offentligt ansvar i handikappomsorgenav Tore Holm .................................................... 68

Kontaktpersoner till psykiskt funktionshindradeFrivilliga samhällsarbetare på uppdrag som medmänniskor

av Tina Johansson .............................................. 71

Frivilliga kontaktpersoner till psykiskt funktionshindradeav Birgitta Ljungholm ......................................... 77

Frivilligverksamhet i genderperspektivKvinnocentret i Bergsjön

av Eva Hildeblom............................................... 82

Röda Korset sett ut ett könsperspektivav Christina Hilding .................................................85

Politiska partiers attityd till frivilligt arbeteRiksdagspartierna

av Anne Holmdahl ............................................. 90

Kommunala partiers inställning till frivilligarbetetav Margot Vogel ................................................. 95

6

7

Inledning

av Lars Rönnmark

[email protected]

ORDET ESSÄ (ENG. ESSAY, LAT. EXAGIUM) betyder försök, prov.”An analytic or interpretative literary composition usuallydealing with its subject from a limited or personal point ofview”, preciserar Merriam-Websters Collegiate Dictiona-ry. Det är en glädje att nu kunna ge en vidare spridning tilltjugotvå essäer, där frontpersonal och förtroendevalda delarmed sig av erfarenheter kring socialt arbete i gränslandetmellan olika sektorer, organisationer, uppdrags- och kun-skapsområden.

Texterna griper på ett konkret sätt in i den pågåendediskussionen om nya välfärdslösningar. Från politiskt hållsöker man i ökad omfattning efter samarbetslösningar påområden som tidigare helt och hållet sköttes av kommu-nerna. Det minskade finansiella utrymmet i offentlig sek-tor är ett skäl till detta. Frivilligorganisationernas flexibili-tet och förmåga att artikulera och motsvara nya behov ärett annat. Med termer från Gidron, Kramer och Salamon(1992) kan de aktuella förändringarna ses som övergångfrån en ”Government-Dominant Model” – där välfärdenbåde finansieras och levereras inom offentlig sektor – tillen ”Collaborative Model”, där en mix av offentliga orga-nisationer, företag och den sociala ekonomins aktörer fram-ställer och distribuerar välfärdstjänster.

I Sverige och i övriga Norden är vi ovana att samarbetaöver sektorsgränserna. I en analys av samarbete mellan of-fentlig och frivillig sektor och organisationer i Danmarkanvänder Ulla Habermann (1993) begreppen ”tvåkultur-modellen” – betecknar att offentlig och frivillig verksam-het traditionellt har bedrivits avskilda från varandra – res-pektive ”samarbetsmodellen”. Den senare modellen är be-roende av ett ömsesidigt erkännande av parternas nytta.Habermann (1996) framhäver fem aspekter som bör beak-tas om man vill främja ett samarbete mellan organisationeri offentlig respektive frivilligsektor. För det första krävs engemensam måldiskussion, där parterna klargör varför samar-bete är önskvärt och vad som ska främjas. För det andrapersonkännedom. För de tredje, menar Habermann, krävs braoch riklig information. För det fjärde krävs att parterna för-står att samarbetet innebär en kulturkrock. För det femtekrävs rikligt med tid. Just tidsfaktorn förbises ofta. Ingåendekunskap om varandras arbetssätt, kultur och metoder ut-formas i en läroprocess, som måste ges tid och som inte kan

ersättas med rationellt fattade beslut.Berth Danermark (2000) analyserar samverkans villkor i

och mellan organisationer som arbetar med människor. Sam-arbete, skriver Danermark (2000:15), ”är en naturlig del avvår vardag. Hela det sociala livet bygger på samarbete. Attsamverka däremot innebär att man tillsammans med andra,ofta personer med annan utbildning, och som är styrda avandra regelsystem och i annan organisatorisk position, ar-betar mot ett gemensamt mål. Samverka är alltså medvetnamålinriktade handlingar som utförs tillsammans med andra i enklart avgränsad grupp avseende ett definierat problem och syfte.”Bara i begränsad mån förklarar personliga faktorer – per-sonkemin – om och varför samverkan kommer tillståndoch hur den utvecklas. Större förklaringvärde har, enligtförfattaren, aktörernas förmåga att identifiera, klargöra ochhantera skillnader i synsätt, organisationstillhörighet ochregelverk.

Rafael Lindqvist (1998) hävdar att välfärdsstaten är ut-satt för ett förändringstryck både vad avser verksamheter-nas innehåll och former. Innehållet påverkas av en pågåen-de heterogeniseringsprocess. Förutsättningar för nya verk-samhetsformer uppkommer när ramlagstiftning ersätterdetaljreglering och större utrymme ges till lokal och indi-viduell anpassning av välfärdstjänster.

Vi befinner oss antagligen mitt i en förändringsprocess,vars mekanismer inte är uppenbara och vars följder vi ännuinte kan överblicka. Flera av bidragen i denna antologi gerexempel på lokala och konkreta uttryck på förändringar ivälfärdsstatens sätt att fungera.

Berth Danermark & Christian Kullberg fokuserar på dettilltagande behovet av samarbete i förändring av välfärdsta-ten. De skriver: ”Att samarbeta över myndighetsgränser äri och för sig inget nytt. Det har förekommit i större ellermindre omfattning under hela den tid välfärdsstaten exis-terat. Det nya, vill vi hävda, är att samverkan inte längre ärnågot de olika aktörerna kan välja att göra eller inte göra.Idag är samverkan en nödvändig arbetsform” (Danermark& Kullberg 1998:9).

Den ökade benägenheten att söka nya lösningar översektorsgränser medför spänningar hos alla de parter somgår in i förhandling, samarbete och samverkan. En situationsom illustrerar detta är kommunal upphandling av privatatjänster. Det ställer å ena sidan kommunen inför uppgiftenatt tydligt och klart formulera vad man vill köpa, varför, ivilken omfattning och kvalitet, av vem och till vilket pris.Å andra sidan ställer det krav på leverantören, exempelvisen förening, att förklara vad för slags tjänst man tillhanda-håller, hur den framställs, vad den kostar, vem som är bru-kare, vilken kvalitet den har, vilken nytta man tänker sig atttjänsten har för brukarna, et cetera. Det är inte ovanligt attde idéburna verksamheterna på detta sätt hamnar i en situ-ation där man produkt- och affärsanpassar sin verksamhet

8

och att verksamheten professionaliseras för att klara upp-handlarens krav. Det ställer traditionen och idébasen underpress, men öppnar också för nya uppgifter, idéer och ut-vecklingsspår. Titeln Att finna sin väg syftar på att socialarbe-tare på ömse sidor av sektors- och organisationsgränsernatrampar upp stigar i samarbete med nya parter kring kändaoch okända uppgifter.

Grundfrågor kring samarbete på välfärdsområdet komatt beskrivas, analyseras och diskuteras utifrån konkreta si-tuationer i kursen Socialt arbete i offentlig och frivillig sektor (5poäng) som genomfördes på hösten 2001 och en bit in påvåren 2002. Kursen var ett led i den nationella handlings-planen för äldrepolitiken och den anordnades av HTU(Högskolan i Trollhättan/Uddevalla). Kursen upphandladesav Göteborgsregionens Kommunalförbund (GR) i samför-stånd med företrädare för socialt inriktade frivilligorganisa-tioner. Merparten av kursdeltagarna var tjänstemän i Göte-borgs kommun. En tredjedel var förtroendevalda i frivillig-organisationer. Kursen syftade till att öka arbetsledarnaskompetens att förstå och tillvarata frivilligorganisationer-nas bidrag till välfärden.

Det förekommer inte så ofta att förtroendevalda ochtjänstemän kommer samman i den här typen av lärositua-tioner. Flera av de punkter som Habermann ställer uppkring etablering av samarbete, fick tid att fyllas med inne-håll under heldagstillställningarna i Stadsmissionens lokaleri Stigbergsliden. Det gavs många tillfällen till erfarenhets-utbyte och i samtalen växte nya bilder och föreställningarom samarbete och samarbetspartnern fram. Inte minst gi-vande var det informella lärandet om varandra och praktisknetworking.

Ett moment i kursen var att deltagarna skulle göra egnaundersökningar kring en viktig fråga för dem själva ochrelevant för kursen. Till en början arbetade man i grupperkring vissa teman. Inom ramen för dessa teman gjorde varoch en fördjupad undersökning, vars resultat vi här kan tadel av. Texterna granskades i ett seminarieförfarande. Syn-punkter och påpekanden från opponenter har arbetats inliksom synpunkter från kursledningen. Då det på hösten2002 blev klart att GR och HTU skulle finansiera tryck-ningen av denna bok, bearbetades texterna ånyo. LeenaOdebo, min kollega på FoU i Väst, har språkgranskat ma-nuskriptet i slutskedet. Titeln Att finna sin väg är hennes idé.

Det finns en stor variation bland texterna i den här bo-ken. Variation inte bara i ämnesval utan även i stil och per-spektiv. Jag tycker att denna blandning gör rättvisa åt kom-plexiteten i det sociala arbetet som sker i skarvarna mellanoffentlig och ideell sektor, offentliga och privata organisa-tioner, professionell yrkesutövning och volontärskap, be-talda och obetalda socialarbetare. Det finns skäl att fästauppmärksamhet just vid dessa kontaktytor, för just här iskarvarna och mötesplatserna kan vi få kunskap om hur

det sociala arbete ska kunna uppdateras och omfördelas.Författarna till de texter som presenteras här finns och

verkar i dessa brottytor. De skildrar i första hand egna yr-kes- eller personliga erfarenheter och ofta är det samarbets-problematiken – eller snarare bristen på samordning, sam-verkan och samarbete – som man väljer att lyfta fram.

De 22 texterna beskriver och problematiserar på olikasätt relationen mellan offentlig och frivilligsektor. Bidragenär skrivna så att de kan läsas var för sig. De uttrycker ettkunskapsintresse hos författaren och troligen hos personersom befinner sig i motsvarande yrkes- eller handlingssitua-tioner.

Boken är ingen bildningsroman utan pärmar som inne-sluter sinsemellan ganska olika texter. Det finns ingen lo-gik i texternas inbördes relationer och placering i boken,vilket har med bokens tillkomsthistoria att göra. Boken pla-nerades inte på förhand utan blev till en redovisning av detsom kursdeltagarna ville skriva om. Inplaceringen av bi-dragen i förhållande till varandra är en efterkonstruktiondär följande rubriker användes:

• Demokrati och frivilligsektorn• Möjligheter och svårigheter i samverkan mellan frivillig och of-

fentlig sektor• Nya organisationer och arbetsformer• Samverkan i äldreomsorg• Då livet blir kränkt och hotat• Handikapporganisationer• Kontaktpersoner till psykiskt funktionshindrade• Frivilligt arbete i ett genderperspektiv• Politiska partiers inställning till frivilligt arbete

Det är rykande färskt erfarenhetsbaserat vetande vi här kanta del av och förhoppningsvis kan läsaren fortsätta samtalendär dessa texter slutar.

Vänersborg, januari 2003

Lars Rönnmark, PhD, kursledare och redaktör

ReferenserDanermark, Berth & Kullberg, Christian (1999). Samverkan. Välfärds-

statens nya arbetsform. Lund: StudentlitteraturDanermark, Berth (2000) Samverkan. Himmel eller helvete? Stockholm:

Gothia.Gidron, Benjamin, Ralph Kramer & Lester Salamon (Eds.) (1992).

Government and the Third Sector: Emerging Relationships in WelfareStates. San Francisco: Jossey-Bass.

Habermann, Ulla (1993). Folkelighed og frivilligt arbeide. Köpenhamn:Akademisk forlag.

Habermann, Ulla (1996) i Stig Larsson (red.) Frivilligt välfärdsarbete &offentligt ansvar. Göteborg: Nopus.

Lindqvist, Rafael (red.) (1998). Organisation och välfärdsstat. Lund: Stu-dentlitteratur.

9

GRUNDTANKEN I BEGREPPET DEMOKRATI är att varje med-borgare ska kunna påverka samhällets utformning och där-med villkoren för sitt eget liv. Demokrati har således medmakt och inflytande att göra. ”Skillnader i tillgången påekonomiska resurser, kunskap och kompetens, självförtro-ende och kontakter med inflytelserika personer betyder dåockså skillnader i inflytande”, heter det i direktiven till de-mokratiutredningen (Demokrati och makt i Sverige, SOU1990:44, hämtad på Internet). Detta gäller förstås enskildapersoner i allmänhet, men beskrivningen kan också gällaaktiva inom olika frivilliga organisationer.

Min utgångspunkt är att demokratin i beslutsprocesser-na inom frivilligorganisationerna kan utvecklas. Hur kanbeslut göras mer demokratiska? Mot bakgrund av en kortöversikt om politisk demokrati med Rousseau i blickfång-et och ett resonemang om demokrati och rättvisa, diskute-rar jag demokratin i dagens samhälle. Som avslutning redo-visas ett par metoder som kan bidra till att öka demokratioch samverkan inom och mellan frivilligorganisationer.

Jag har använt mig av litteraturstudier, internet, ett före-drag samt egna erfarenheter under 30 år inom föreningsli-vet.

Politisk demokrati1Demokrati betyder folkmakt, men vilka har egentligen ut-gjort ”folket”? I det antika Grekland gällde demokratin föralla fria vuxna män. Under historiens gång har folkmaktenockså grundats på till exempel ålder, inkomst och medbor-garskap (Andrén 1990:4, s.496). Den engelske filosofen John

Locke formulerade redan på 1600-talet idéer om att ettsamhälle inte kunde styras utan att folket medverkade. Menförst under 1700-talets upplysningstid började idéer for-muleras om att demokrati gällde alla. Det var förnuftet somskulle råda. Det handlade om en intellektuell kamp, därförblev upplysning, uppfostran och undervisning viktiga medelför uppbyggnaden av en demokratisk samhällsordning. Detvar miljö och uppfostran som avgjorde vem som var fattigeller rik, dum eller klok. Men de stora upplysningsfiloso-ferna, Voltaire, Diderot och Holbach drog däremot inte slut-satsen att detta borde innebära ett totalt jämlikt samhälle(Liedman 1981:138). Den förste att hävda jämlikhetstankenvar Rousseau, och han gjorde det i opposition mot upplys-ningsfilosoferna.

Rousseau vädjade inte till förnuftet, utan till samvetet.Samvete har med instinkt och känsla att göra och leder ossrätt. Det är med hjälp av samvetet vi kan skapa det godasamhället. För Rousseau var det ett samhälle där varje med-borgare deltog i alla beslut som gällde de egna livsvillkoren;det vi idag brukar kalla för direkt demokrati. Han pläderadeför små samhällen både vad gäller invånarantal och yta; an-nars försvinner möjligheten att utöva den direkta demo-kratin. Denna ”naturliga stat” ska enbart bestå av individer,inga politiska eller andra grupperingar ska finnas (Liedman1981:141f).

Ur de idéer som Locke, upplysningsfilosoferna ochRousseau framlade, växte under 1800-talet de modernapolitiska ideologierna fram (konservatism, liberalism ochsocialism) och antog många av de former som de har änidag. I den politiska demokrati, som råder i västvärlden nu-mera, röstar vi fram våra politiska representanter som styross via en representationsförsamling; den representativa de-mokratin. I den politiska demokratins fotspår följer till ex-empel yttrandefrihet och fri opinionsbildning, annars skul-le det inte vara möjligt för de politiska partierna att föra utsina budskap (Lindberg 1986:25).

Den politiska demokratin ger varje samhälle en formellbas att stå på. För mig ter det sig dock viktigt att det ocksåfinns en koppling mellan begreppet demokrati och realite-ten rättvisa; en konstellation som är betydligt svårare attuppnå än den politiska demokratin. Det är en mer sam-mansatt, men därför också en mer verklighetsrelaterad struk-tur som innehåller sådana övergripande teman som jämlik-het och frihet, vilka i sin tur är relaterade till genus samt tillsociala och ekonomiska villkor.

Demokrati ochfrivilligsektor

Demokrati och delaktighetinom frivilligsektorn

av Barbro Holmström

[email protected]

1 Denna översikt baseras på Liedman (1981), Lindberg (1986) samtuppslagsordet demokrati i Nationalencyklopedien 1990:4.

10

Demokrati och rättvisaEn fungerande politisk demokrati ger ett formellt grund-skydd för varje människas elementära politiska och mänsk-liga rättigheter. Däremot ger den inte automatiskt någonrättvisa när det gäller sociala eller ekonomiska förhållan-den. Ser vi till den svenska arbetarrörelsens historia så harsocialdemokratin inriktat sig på att försöka lösa dessa rätt-visefrågor genom att i första hand angripa dem politiskt;man har utökat de områden som den politiska demokratinverkar på. Förvisso har arbetarrörelsen nått långt och under40-, 50- och 60-talens folkhemsbygge trodde nog mångaatt problemen med den lilla människans ekonomiska ochsociala trygghet var på väg att lösas. De senaste årtiondenasutveckling visar att så inte var fallet. Den glorifierade ochmytologiserade ”marknaden” tycks styra det mesta och harbegränsat den politiska demokratins sociala och ekonomis-ka verkningsradie. Utbrändhet, utmattningsdepression ochlångtidssjukskrivningar ökar lavinartat. Fler och fler män-niskor uttrycker vanmakt över den egna situationen, mankan inte ens påverka de spelregler som gäller för det egnavardagslivet (Metro 7/1 2002). Detta tycks peka mot attden representativa demokratin ensam inte är tillräcklig föratt den enskilda människan ska kunna och orka med attutöva och utveckla sina politiska och demokratiska rättig-heter. Det behövs ytterligare verktyg i form av till exempelmer tid och pengar, nätverk och kontakter samt olika foraför att utveckla individens makt över närsamhället.

En företeelse, som ökat i omfattning under de senasteårtiondena och som ger stöd för ovanstående slutsats, ärbildandet av en alldeles speciell slags sammanslutning, näm-ligen föreningar eller grupper som ägnar sig åt en endauppgift relaterad till traumatiska händelser i människors liv.Det har under denna tid bildats föreningar för olika psykis-ka problem, för mobbade, för brottsoffer, för anhöriga tillexempelvis personer som begått självmord, drabbats av vålds-brott eller gått med i sekter. Dessutom har det bildats ettstort antal självhjälpsgrupper; människor som söker sig tillandra med samma upplevelser och/eller problem som desjälva har. Inom självhjälpsgrupperna verkar det finnas ensocial demokrati, en jämlikhet, som samhället idag har myck-et svårt att ge. Här blir man lyssnad på och bekräftad på ettsätt som samhällets institutioner oftast inte klarar av. Förmånga människor är även familjen en nedmonterad förete-else, utflyttningar från hemorten och skilsmässor har skapatenpersonshushåll med många ensamma människor. Själv-hjälpsgruppen skiljer sig från den vanliga ideella förening-en genom att man får vara anonym, det krävs heller ingetmedlemskap. I gruppen tillämpas också en direkt demo-krati som bygger på att man är villig att lyssna på andra,villig att dela med sig av egna erfarenheter och att manrespekterar även de som ej tycker likadant. (Självhjälpshu-

set Solkattens informationsmöte om självhjälpsgrupper 15/1 2002, Folkets Hus Göteborg.)

Demokratin under utredningKan dessa nya fenomen i samhället vara ett uttryck för sam-hällets oförmåga att hjälpa sina egna medlemmar? Har av-ståndet mellan den representativa demokratins utövare ochderas faktiska uppdragsgivare blivit så stort att demokratingått förlorad? Enligt Demokratiutredningen (Internetver-sionen s.13) finns det många tecken på en förtroendekrismellan medborgare och politiker; sjunkande valdeltagande,fler blankröster, partibyten och att osäkerheten ökar omvad partierna verkligen står för. Enligt samma utredninghar folkrörelserna svårt att värva unga människor och enstagnerande aktivitet blir följden. Ungas engagemang tarsig andra uttryck. Vi har också den tredje statsmakten, mass-media, som har ökat allmänhetens informationsmöjlighe-ter rejält. Inte minst Internet är en viktig informationskällaoch umgängesform för den yngre generationen. Demo-kratiutredningen formulerar också en intressant upptäckt:

”Förändringstendenserna inom dessa områden (offentlig sektor,den representativa demokratin, organisationerna, opinionsbild-ningen, mitt förtydligande) följer i ett viktigt avseende samma mönster.Medborgarna utövar makt genom att överge. Att lämna ett gam-malt alternativ och om möjligt välja ett nytt framstår som mereffektivt än att stanna kvar och försöka förändra.”

Enligt mitt sätt att se är ovannämnda grupperingar ett ut-slag av denna tendens liksom organisationer som Green-peace, Attac, Djurens Rätt i Samhället med flera samt helakvinnorörelsen. Man kan också se ökad sjukfrånvaro ochoviljan att ta enklare arbeten som ett uttryck för övergi-vandets taktik (Demokratiutredningen, Internetversionens.13).

Mitt intryck är att människor söker sig till frivilligt ar-bete därför att man upplever att det man gör har betydelseför andra människor och därmed också för samhället. Enkvinna jag talade med menade att om hennes engagemangför anhöriga till personer som begått självmord resulteradei att de personer hon samtalade med mådde bättre på grundav detta, så var det en vinst både för dessa människor ochför samhället, eftersom de som sökte hennes hjälp kanskeinte behövde sjukskriva sig trots det trauma de upplevt.

I SOU 1999:84 uttrycks det så här: ”Föreningsliv, grann-skap och andra delar av lokalsamhället är arenor där aktivtmedborgarskap kan utövas och förverkligas” (Stark & Ham-rén 2000:23). I samma rapport redovisas att svenskarna igenomsnitt utför sex timmars frivilligt arbete i månaden,mätt på hela befolkningen. Beräkningar som gjorts visar attdetta obetalda arbete motsvarar ungefär 300.000 årsarbe-ten.2 I början av 90-talet fanns det farhågor om att svensk-

11

ens intresse för föreningslivet höll på att minska, men deundersökningar som gjorts visar inga sådana tendenser.3 ISverige har engagemanget i föreningar setts som en viktigdel i skapandet av ett demokratiskt Sverige (Stark & Ham-rén 2000:24). Uppenbarligen fyller det frivilliga arbetet enviktig funktion för många människor och ger lärdomar somkan påverka deras övriga liv. En viktig lärdom är just dedemokratiska spelregler som ska råda i en förening. Hurkan föreningsarbetet göras mer demokratiskt och därmedge ytterligare stimulans och arbetsglädje till föreningensmedlemmar?

Samverkan och demokratiViktigt i sammanhanget tycks vara vilka reella möjlighetertill inflytande som varje enskild medlem har i en förening.Hur gör varje individ sin stämma hörd? Är det så enkelt atten medlem också betyder en oberoende röst? Naturligtvisinte. Informella nätverk och smågrupperingar, plats i be-slutshierarkin och så vidare medverkar givetvis till hur de-mokratiskt ett fattat beslut i realiteten är. Jag tror att styrel-sen (och därmed ofta föreningens eldsjälar) har en mycketstor betydelse för hur övriga föreningsmedlemmar uppfat-tar sina möjligheter till inflytande. En styrelse som är med-veten om sitt ”övertag” och som aktivt arbetar med meto-der för ökat inflytande och demokrati bör rimligtvis uppnåett arbetsklimat som genererar medlemmar som vågar ochvill säga sin mening och som upplever att de blir lyssnadepå. Därmed blir också medlemmarna mer aktiva och in-tresserade för att arbeta för föreningens ändamål av denenkla anledningen att de känner sig delaktiga och respek-terade som viktiga för föreningens samlade arbetsresultatoch utveckling.

För att uppnå en demokratisk struktur måste man kun-na samverka. Att arbeta för en organisation eller föreningkan kanske ses som ett ständigt pågående projekt, ett arbetesom hela tiden ska gå framåt och inte stagnera. Ibland gnisslarsamarbetet inom föreningsstyrelsen och inom föreningen iövrigt och många brukar då hänvisa till att personkemininte stämmer eller att man inte kan göra sin stämma hörd.Frågan är om inte teorin om personkemi många gångerövertolkas på gränsen till mytologisering, i syfte att smitaundan ansvaret att organisera arbetet så att man upptäckeroch tydliggör olikheter och informella strukturer och därmed ökarmöjligheten för alla att höras.

Danermark (2000:12f) pekar på tre faktorer som påver-kar skeendena i en samverkanssituation:1. Kunskaps- och förklaringsmässiga faktorer. Här handlar

det om individers utbildning, synsätt, förklaringsmodeller ochidéer. Lägg därtill uppfostran, ålder, politiska ideal och teorier, såinser man att dessa faktorer kan ge totalt olika synsätt på enoch samma situation.

2. Formella och informella regler. Man kan till exempel kommafrån olika föreningskulturer, där helt olika regelverk tillämpas.Skillnaden mellan till exempel en självhjälpsgrupps och ett po-litiskt partis sätt att arbeta är alldeles uppenbara.

3. Organisatorisk situation. Vad har var och en för organisato-risk position? Hur påverkar det individens förmåga att hävdaen åsikt? Tillhör man en annan typ av organisation i arbets-livet eller är man med i ytterligare en förening med en heltannan organisatorisk lösning? Hur påverkar det ens arbete iden här föreningen?

Danermark anser att de här tre olika faktorerna måste ”iden-tifieras, lyft[a]s fram och diskuteras” (2000:13). De tre ledordensynsätt, regelverk och organisation kan hjälpa till att upptäckaolikheter och underlätta samverkan inom och mellan för-eningar. Danermark menar att man genom att arbeta meden matris som tar upp ovanstående begrepp, lättare kan ”iden-tifiera vilka faktorer man behöver gå igenom för just det samver-kansprojekt som planeras” (Danermark 2000:50ff).

Danermark pekar också på den avgörande roll som led-ningen för ett projekt har (2000:18ff). Översatt till fören-ingslivet innebär det att styrelsen har det avgörande ochövergripande ansvaret för att samverkan inom och utomföreningen fungerar, bland annat att det avsätts både tid ochpengar för att utveckla de demokratiska processerna i enförening. Ett sätt att grundlägga en demokratisk inriktningi en förening är att analysera förutsättningarna för samver-kan enligt ovanstående modell. Efter att man gjort det börkraften inriktas på att utforma handlingsplaner för det ar-bete som skall göras inom föreningen.

FramtidsverkstäderEtt intressant arbetsverktyg för att åstadkomma en reell för-ändring, som är demokratiskt förankrad är framtidsverksta-den (FV). Det finns andra metoder som liknar FV, till ex-empel sökkonferenser och Open Space, men jag fokuserarpå FV, eftersom den har en mycket tydlig struktur och le-der fram till en konkret handlingsplan.

Jag vill peka på några grundläggande dimensioner somär centrala vid allt förändringsarbete och som framtidsverk-städer vilar på. Här följer jag texter på hemsidanwww.framtidsverkstad.se/artiklar 2002-01-04 och sidnum-ren refererar till denna text.1. ”Synen på den enskilda människan” (s. 8). Varje människa

2 Detta gäller allt slags frivilligt arbete, inte enbart frivilligt socialtarbete.

3 SOU 1993:82 samt SOU 1999:84.

12

är unik och kan ta ansvar både för sig själv och för andra. Detkan däremot vara omständigheter omkring oss som gör att viinte blir behandlade på det sätt vi skulle vilja. Det gäller atthjälpa sig själv och andra att ”spela huvudrollen i sina egnaliv” (s. 8).

2. ”Synen på det kollektiva skapandet” (s. 8). Människan för-verkligas i samspel med andra. Ensam är inte stark. I framtids-verkstaden uppstår ofta synergieffekter när man möter männis-kor med andra idéer än de egna.

3. ”Synen på demokrati” (s. 8f). ”Så länge människor som, påett självklart vis, har med saken att göra inte känner sig tillfrå-gade eller delaktiga i beslut och förändringar är det fråga om enofullkomlig demokrati.” (s. 9) Det är viktigt att skapa tillfällenför till exempel politiker och medborgare att mötas, framtids-verkstaden kan var ett sådant tillfälle när alla blir lyssnade på.

4. ”Synen på framtiden” (s. 9). Framtiden är alltid ett val, detfinns alltid flera olika vägar att gå. I FV får man hjälp att se deolika möjliga framtiderna och att våga välja.

5. ”Synen på samspelet mellan kritik och vision” (s. 9). Vihar väl alla mött människor som alltid är kritiska, som tyckeratt allt redan är gjort. Liksom vi har mött den ständige visionä-ren, som talar och talar utan att få något uträttat. I framtids-verkstaden kan dessa två förenas och tillsammans åstadkommaförändring.

6. ”Synen på mänsklig utveckling” (s. 9). Vårt samhälle för-ändras ständigt och så gör också vi människor. Man kan intesitta med armarna i kors och tro att den metod vi valde för tio årsedan kommer att fungera i all evighet. Det behövs ”kreativitetoch mod” för att pröva nya lösningar, för ”att se en möjlig fram-tid bortom dagens begränsningar” (s. 9).

En Framtidsverkstad kombinerar således ”analys och logikmed kreativitet, bygger på respekt för demokrati och olik-tänkande och har målet att åstadkomma en lösning somolika parter kan enas kring” (s. 6). Verkstaden innehållerfem olika faser: förberedelsefas, kritikfas, fantasifas, förankringsfassamt handlings- och uppföljningsfas. Genom att alla deltagaretillsammans arbetar sig igenom de olika faserna och att allafår göra sin röst hörd, landar man i ett konkret handlings-program som svarar på frågorna:Vad? Vad vill gruppen åstadkomma? Vad är målet? Vilka är del-

målen?Hur? Hur ser vägen mot målet ut? Vad måste ske för att gruppen

ska nå fram till målet? Vilka metoder bör användas?Vem/Vilka? Vilka ska göra de olika delarna av arbetet? Behöver

man kontakta ytterligare personer utanför gruppen? Vem kon-taktar dem? Hur ska de övertygas att delta?

När? Man gör en tidsplan för arbetet, gärna med så exakta tid-punkter som möjligt.

Första steget? Hur ser det allra första steget ut?

Ofta arbetar man i flera grupper med olika aspekter av ett

gemensamt problem eller projekt. Vid redovisningen för-ankras gruppernas förslag i storgruppen och man uppnårkonsensus kring hur de olika delproblemen ska lösas. Allt-sammans dokumenteras och skrivs ut till samtliga deltagare.

SlutordEtt klargörande av under vilka former man samverkar inomen förening samt en reell möjlighet för alla medlemmar attframlägga sina synpunkter och åsikter i viktiga frågor, börvara en mycket bra grund för ett livaktigt och demokratisktföreningsarbete. Styrelsens roll i föreningen är av avgöran-de betydelse, den måste stimulera en fri och öppen diskus-sion och ta på sig det ledningsansvar som är nödvändigt föratt föreningsmedlemmarnas engagemang ska tas tillvara pårätt sätt. Tid och pengar behöver avsättas för detta, viktigabeslut för föreningens arbete och framtid behöver förank-ras bland alla aktiva medlemmar. Kanske att Rousseaus vi-sion om den ”naturliga staten” kan vara en bra bild att haframför sig, när man funderar på de demokratiska formernaför sin förenings verksamhet?

ReferenserAndrén, N. (1990). Demokrati i Nationalencyklopedien 1990:4. Höga-

näs: Bokförlaget Bra Böcker.Danermark, B. (2000). Samverkan - himmel eller helvete? Stockholm:

Förlagshuset Gothia AB.Liedman, S-E. (1981). Från Platon till Mao Zedong. Stockholm: Bonni-

erFakta.Lindberg, B. (1986). Demokratin i historien i Vår bild av verkligheten

Idéhistoriska teman Utbildningsradion, Liber Hermods och BraBöcker 1986

Stark, A. och Hamrén, R. (2000). Frivilligarbetes kön En översikt. Stock-holm: Svenska Kommunförbundet.

InternetSOU 1990:44 Demokrati och makt i Sverige hämtat från websida: http:/

/www.const.sns.se/makt/svmukap11.htm den 4/1 2002Artikel om Framtidsverkstäder hämtad på websida http://

www:framtidsverkstad.se/artiklar/Kvalitet99.html den 4/1 2001

FöredragInformationsmöte Självhjälpshuset Solkatten 15/1 2002 Folkets Hus,

Göteborg

TidningsartikelMetro 7/1 2002

13

SYFTET MED DE FYRA essäer som följer efter denna inled-ning är att belysa möjligheter och svårigheter i samverkanmellan frivillig och offentlig verksamhet. Perspektivet ärsamverkan mellan kommunal verksamhet och frivillig verk-samhet kring äldre personer eller personer med funktions-hinder. Efter en gemensam inledning problematiseras atti-tyder och föreställningar hos samverkansaktörerna. Sam-verkan inom äldreomsorgen beskrivs och diskuteras motbakgrund av konkreta exempel från starten av en frivillig-central. De två sista texterna redovisas under temat ”Nyaorganisationer och arbetsformer”.

InledningDet svenska samhället med dess formella och informellastrukturer genomgår stora förändringar. Ett förändringsom-råde är den välfärd som handlar om stöd och service tillmänniskor med funktionshinder, sjukdom eller åldersför-ändringar som begränsar förmågan till självständighet. Härsker ett möte mellan den privata omsorg som utförs inomfamiljen och den offentliga, som utförs av kommun ochlandsting. Här är också ett område där frivillig, ideell verk-samhet möter den offentliga; den offentligt finansierade ochvanligen också offentligt utförda.

Med några exempel vill vi beskriva möjligheter och svå-righeter i en aktiv samverkan mellan den frivilliga och of-fentliga verksamheten.

Människors ansvarstagande och omsorg för varandra harnaturligtvis en lika lång historia som människan är känd. ISverige i dag har en stor del av ansvarstagandet genomlagstiftning gjorts till ett ansvar för offentliga myndigheter,bland annat kommunerna. Det gemensamma bidraget harutformats som skatteuttag av befolkningen. Parallellt finnsen stor mängd från kommunen fristående organisationersom helt eller delvis har till syfte att bistå andra människorsom behöver stöd och hjälp. Dessutom finns en omfattan-de flora av organisationer som primärt har en annan upp-gift, till exempel att bedriva idrottsverksamhet men varsverksamhet också kommer att till exempel underlätta enintegrerad fritidsverksamhet för ungdomar med funktions-hinder.

Frivilligverksamhet i bemärkelsen oavlönade insatser ut-förda inom ramen för en frivilligorganisation eller av en-skilda personer utan särskild sammanslutning har ”alltid”förekommit. Med allt mer noggranna och kritiska analyseroch diskussioner av samhällsutvecklingen och olika aktör-ers roll och betydelse, har också frivilligverksamheten pådet sociala området tydliggjorts. Ett exempel är Socialtjänst-kommittén (S 1991:07) med uppdrag att göra en allmänöversyn av socialtjänstlagen. Kommittén uppdrog åt en fors-kargrupp vid Sköndalsinstitutet att översiktligt kartläggasocialt arbete inom frivilliga organisationer i Sverige. Upp-draget presenterades i rapporten ”Frivilligt socialt arbete”,SOU 1993:82 och innehåller en omfattande begreppsbe-skrivning, kartläggning och övrig kunskapsöversikt av fri-villigt socialt arbete. I socialtjänstkommitténs slutbetänkande”Ny socialtjänstlag”, SOU 1994:139 sammanfattas forskar-rapporten och kommittén anser att socialtjänsten skall stödjafrivilligt socialt arbete. Med frivilligt socialt arbete menarkommittén uppgifter som i intention och handling har enprimär välfärdsinriktning och som utförs antingen som oav-lönade insatser inom en organisatorisk ram eller som avlö-nat arbete i en frivillig organisation. Kommittén anser attfrivilligt socialt arbete i första hand skall vara ett komple-ment i betydelsen ”välfärdsförstärkare” till den offentligasektorns insatser. Det betyder ”att vi sätter stort värde påväntjänstarbete och kontaktmannaskap i olika former” (SOU1994:139 s. 384). Kommittén föreslår att den nya social-tjänstlagen innehåller en bestämmelse om att socialtjänstenbör stödja frivilligt socialt arbete.

En intressant utveckling är att organisationer, som star-tat som frivilligorganisationer med ideellt dominerade sam-hällstjänster, nu också i stor utsträckning är aktörer på denprofessionella ”marknaden”. När kommunerna upphand-lar verksamhet för äldre eller funktionshindrade kan dessaorganisationer, utan vinstintresse, konkurrera med vårdfö-

Möjligheter ochsvårigheter isamverkan mellanfrivillig ochoffentlig sektorav Eva Apelman, Ann Malmsten, Lotta Malm och HansWrenne

14

retag i till exempel bolagsform. I Göteborg är denna ut-veckling tydlig med exempel som Göteborgs kyrkliga stads-mission, Göteborgs Räddningsmission och Bräcke Diako-nigård. Även handikapp- och intresseorganisationerna, somtidigare huvudsakligen verkade med medlemsstöd och in-tressepolitiskt arbete agerar nu som utförare av sociala tjäns-ter. Intresseföreningen för Schizofreni (SIF) driver exem-pelvis Gyllenkroken, en verksamhet för psykiskt funktions-hindrade och säljer platser till kommunen. Handikappför-eningarnas samarbetsorgan i Göteborg (HSO) har bildataktiebolag med avsikt att driva verksamhet med inriktningpå funktionshinderområdet.

Lagstiftningen uttrycker det offentliga samhällets ansvarför både strukturella och individuella åtgärder som under-lättar för människor med funktionshinder att ha goda lev-nadsvillkor och leva som andra, icke funktionshindrade ochför äldre människor att erhålla sådant personligt stöd att dehar en skälig levnadsnivå. Genom lagstiftningen stadfästsdet offentliga ansvaret för grundläggande välfärd för exem-pelvis äldre och funktionshindrade. I lagstiftningen betonasockså den offentliga huvudmannens ansvar att i sitt arbetesamverka med andra samhällsorgan, organisationer, fören-ingar och enskilda. I kommunens planeringsansvar för äld-re och för funktionshindrade betonas samverkan med an-dra samhällsorgan och organisationer.1 Däremot finns intenågon direkt anvisning i socialtjänstlagen om att kommu-nen bör stödja frivilligt socialt arbete. I lagstiftningen omsärskilda insatser till personer med vissa funktionshindernämns särskilt kommunens uppgift att samverka med orga-nisationer som företräder människor med omfattande funk-tionshinder.2

Det sker, nu liksom i alla tider, förändringar i samhälls-bilden beträffande den sociala omsorgen. Bland annat visardet sig i förändringar av gränssnittet mellan det som är ettlagstadgat, obligatoriskt ansvar för exempelvis kommuneroch landsting och vad som är ett för huvudmännen ”frivil-ligt” åtagande. I dag talas i kommunerna ofta om behovetatt koncentrera sig på sina ”kärnverksamheter”. Den de-batten gäller både vilka verksamheter kommunen över hu-vud taget skall engagera sig i och avgränsningen inom etttypiskt kommunalt ansvarsområde som socialtjänsten.

I gränslandet mellan för kommunen obligatoriskt ochfrivilligt diskuteras ofta möjligheterna att sådana service-former som kommunen inte ansvarar för (längre) kan varalämpliga uppgifter för frivilligorganisationerna och ideellainsatser. De som menar att respektive kommun borde taansvar för mer omfattande socialtjänst än vad som sker är

då också ofta kritiska till frivilligarbetet, eftersom det kanuppfattas underlätta för kommunerna att ”dra ner” på denoffentligt finansierade omsorgen. Folkhemmets eller dengenerella välfärdspolitikens värnare kan således av principi-ella skäl ta avstånd från utvecklandet av frivilliginsatser ochsamverkan mellan kommun och frivilligorganisationer ef-tersom det underlättar ”den sociala nedrustningen”.

Vad samverkan kan varaGrundläggande för den fortsatta diskussionen är innebör-den i begreppet samverkan. Danermark (2000) definierarsamverkan som medvetna, målinriktade handlingar somutförs tillsammans med andra i en klart avgränsad gruppavseende ett definierat problem och syfte. Samverkansforme-rna mellan kommunen och frivilligorganisationer med in-riktning mot personer som är funktionshindrade eller per-soner som är äldre är idag utformade på flera olika sätt,exempelvis:

• frivilligverksamheten beskriver sin idé och verksamhetsplan ocherhåller ekonomiskt stöd för detta av kommunen.

• kommunen underlättar på något sätt för frivilligverksamhetenatt komma i kontakt med sin ”målgrupp”, exempelvis äldrepersoner eller personer med funktionshinder.

• frivilligverksamheten och kommunal verksamhet arbetar meden verksamhet, ett projekt eller liknande ”sida vid sida”, kan-ske med anställda och ideellt arbetande personer somarbetskamrater.

När samverkansfrågor diskuteras behöver formen av sam-verkan tydliggöras. I den fortsatta behandlingen avses medsamverkan i första hand de konkreta samverkans- och sam-arbetsformerna med arbete ”sida vid sida”. Det är i densamverkanssituationen som skillnader i synsätt, organisa-tion och regelverk blir tydligast mellan organisationerna.

Många av de möjligheter och svårigheter som upplevsoch kan identifieras i samverkansrelationer finns beskrivnai litteratur inom området. Danermark beskriver bland an-nat de kulturskillnader som kan finnas både inom en orga-nisation och mellan organisationer. Följande exempel kan istor utsträckning relateras till de kategorier som Daner-mark redovisar; synsätt, organisation och regelverk.

MöjligheterEn rad förutsättningar möjliggör och underlättar en sam-verkan mellan offentlig verksamhet och frivillig verksam-het, här sett huvudsakligen ur ett offentligt perspektiv.Grundförutsättningen är troligen den omfattande potentialför socialt arbete som finns hos medborgare i allmänhetgenom bland annat intresse, energi, empati, social ansvars-känsla, idérikedom och initiativförmåga, olika slag av kom-petens samt tid. Samverkan underlättas troligen av den star-

1 SoL, Socialtjänstlagen, SFS 2001:453, 3 kap 1 §.2 LSS, Lag om stöd och service till vissa funktionshindrade, SFS

1993:387, 14 § 7 p.

15

ka och omfattande organisations- och föreningstraditionsom finns i Sverige. Den välorganiserade kommunen kanha kontakt med den likaledes välorganiserade frivilligrö-relsen. Kommunen behöver inte ha en direkt kontakt medvarje enskild intresserad person som kan arbeta frivilligtsocialt, utan med representanter för de organisationer/för-eningar som flertalet är medlemmar i. Om en samverkans-struktur å andra sidan enbart bygger på en kommunal för-valtnings relationer till andra organisationer, utestängs deenskilda personer som gärna vill arbeta ideellt – frivilligtoch gärna i relation till en kommun/förvaltning, men intevill ingå i det kollektiv som en förening utgör.

Till möjligheterna för samverkan hör givetvis också den”belöning” man känner av arbetet. Detta utbyte varierarindividuellt och med verksamhetens karaktär, men har enstark betydelse för engagemangets varaktighet.

SvårigheterSamverkan mellan offentlig verksamhet och frivillig verk-samhet präglas naturligtvis också av svårigheter. En svårig-het är de olika uppfattningar som finns både inom ochmellan de offentliga och frivilliga organisationerna om vadsom borde ingå i det offentliga ansvaret. Begrepp som ”folk-hem” och ”generell välfärd” uttrycker olika tiders social-politiska mål. Samtidigt är begreppen relativt opreciseradeoch har olika innebörd för olika människor. När uppfatt-ningarna är olika inom en kommunal förvaltning påverkasviljan och entusiasmen att utveckla samverkansformer medfrivilligorganisationerna. Motsvarande situation finns inomfrivilligorganisationerna. När skillnaden finns mellan kom-mun och frivilligorganisation uppstår problemen i att ge-mensamt planera och genomföra verksamheter.

En klassisk svårighet i samverkan är frivilligorganisatio-nernas upplevelse att det är långa och långsamma besluts-processer i kommunen med åtföljande otålighet och irrita-tion.

Organisationsformerna för frivilligverksamheter föränd-ras, vilket kan innebära såväl möjligheter som svårigheterför samverkan. Utöver de etablerade, traditionsrika organi-sationerna uppstår allt fler tillfälliga grupperingar och grup-per, som flera organisationer kring nyupptäckta diagnoserav sjukdomar och funktionshinder.

En svårighet ur kommunalt perspektiv är många frivil-ligorganisationers ovilja eller oförmåga att ingå bindandeöverenskommelser om åtagande i verksamheter. Kommu-nen kan, utifrån sitt befolkningsansvar, vilja medverka i verk-samheter med god kontinuitet, där deltagare eller brukarefrån början vet när en träffpunkt är öppen eller när en akti-vitet äger rum. I frivilligorganisationen kan det vara svårteller omöjligt att få medlemmar att binda upp sig i en vissomfattning för lång tid framåt. Frivilligarbetet bygger för

många enskilda, på lust och känsla och en bundenhet, ett”tvång” riskerar att orsaka en känsla av att utnyttjas. Tillsvårigheterna hör också olika syn på behov av gemensam-ma regler och sådana eventuella reglers utformning. Enkommunal förvaltning präglas ofta av fasta strukturer ochtydliga regler och ansvarsgränser medan en organisationsom samverkar med frivilligarbete består av personer sombland annat värderar att agera mer fritt i en organisationsom möjliggör detta.

Ur kommunalt perspektiv betonas i samverkansarbetesäkerhets- och sekretessfrågor och ibland på ett sådant sättatt de blir en svårighet för samverkan.

Hittills har exemplen handlat om två parter; den offent-liga verksamheten med dess företrädare och den frivilligaverksamheten med dess företrädare. I många sammanhangför frivillig verksamhet finns naturligtvis ytterligare en part;de personer som får del av den frivilliga verksamheten ochi många fall också den offentliga verksamheten. Brukarnasinställning till frivilligverksamheten blir givetvis avgörandeför om verksamheten kommer till stånd. Denna aspekt blirytterligare belyst i beskrivningen av inverkan av attityderoch förväntningar från de olika aktörerna i samverkanspro-cessen.

Förutsättningarna för samverkan vill vi ytterligare be-skriva genom fyra exempel från området insatser till äldreeller funktionshindrade

16

Attityder och föreställningarbland aktörer för frivilligtsocialt arbete

Reflektioner från områdetav stöd och service tillpersoner med funktions-nedsättningar i Göteborg

av Hans Wrenne

[email protected]

INOM OMRÅDET MÖJLIGHETER och svårigheter i samverkanmellan offentlig och frivillig verksamhet är avsikten meddenna uppsats att belysa betydelsen av berörda aktörers fö-reställningar och attityder till varandra och till frivilligt so-cialt arbete. Det görs genom exempel på föreställningar ochattityder inom den offentliga verksamheten, frivilligverk-samheten samt bland de personer som erhåller insatser frånoffentlig och frivillig verksamhet.

BakgrundI dagens svenska samhälle bryts många traditioner och per-spektiv mot varandra, bland annat i sociala frågor; i frågorom hur människor får den hjälp och det stöd man behövernär de egna resurserna eller den egna förmågan inte räckertill. Aktuella begrepp i det offentliga samtalet är bland an-nat globalisering, mångfald, social nedrustning, den svens-ka modellen, välfärdspolitiken, privatisering och upphand-ling.

I ett något förenklat perspektiv kan ses två grunder förpersonligt stöd och service:

(1) Människor föds in i livet i beroende och med ringa autonomi.

(2) Människor är från varandra fristående och självständiga individer.

1) Människor föds in i livet i beroende och med ringa autono-mi. Respekten för det lilla barnet kan vara stor samtidigtsom dess behov av all omsorg och hjälp för att överleva,vara självklar och okontroversiell. I livets andra ände åter-kommer vanligen beroendet. I det ”naturliga åldrandet”minskar successivt den egna förmågan. För välmående ochså småningom kanske till och med överlevnad blir männis-kan beroende av hjälp från andra.

En väsentlig bas i ”hjälpandet” mellan människor är dennära relationen; föräldrar/barn, syskon, makar, barn/föräld-rar, arbetskamrater, grannar och liknande. Känslan av soli-daritet och ”medmänsklighet” kan för många människorsträcka sig längre än den närmaste kretsen av familjemed-lemmar och grannar och innefatta andra människor somman får vetskap om behöver kontakt, stöd, hjälp eller om-vårdnad. ”Lusten” och förmågan att ge stöd och hjälp tillandra kan fungera på ett individuellt sätt där var och en fårkontakter med andra människor. Det kan också formerasgenom organisationer/föreningar. Hjälp- och stödinsatserkan bli en följd av den naturliga sociala samvaron i organi-sationen eller vara ett uttalat mål med organisationens verk-samhet.

2) Människor är från varandra fristående och självständiga in-divider: Relationen till andra utgörs huvudsakligen av ”sam-hället”, som utgörs av de gemensamma resurser som män-niskor gemensamt och i demokratiska former beslutar om,utformar och solidariskt finansierar efter var och ens för-måga. Självständigheten är utgångspunkten och normen fördet mänskliga livet och när självständigheten sviktar är detsamhällets ansvar att med gemensamma medel bistå denenskilde. För den enskilde är det en rättighet att få hjälpfrån samhället efter de normer som samhället satt upp idemokratiska former. Den enskildes hjälpbehov ska tillgo-doses av gemensamma resurser och ska inte innebära nå-gon individuell belastning för andra människor, inte hellernärstående. Genom gemensam, solidarisk skattefinansieringfinns tillgång till professionella (yrkesmässiga och avlöna-de) resurser för att tillgodose den enskildes behov. Ett ”starktsamhälle” ska klara av att ge all nödvändig personlig hjälp.Om enskilda personer behöver få hjälp på ett individuellt,icke-professionellt sätt är det ett uttryck för ”samhälletsmisslyckande”.

Den som tar emot ett icke-professionellt praktiskt ellerekonomiskt stöd av enskilda andra personer hamnar i entacksamhetssituation, tacksamhets”skuld”, som skapar enojämlik situation av över- och underläge. Att göra väl, ”väl-görenhet”, blir således upphov till ojämlikheter i samhället,något som undviks eller döljs genom att hjälpinsatser skergenom ”det allmänna” och där inte någon personlig tack-samhetsskuld uppstår. Ju mer grundläggande för överlev-nad; genom ekonomisk eller personlig-praktisk hjälp, destomer känsligt är det att ta emot hjälpen som frivillig, ideellinsats.

Perspektivet i ovanstående två beskrivningar förefallerkanske något tillspetsat. Det är dock inte tänkt som någonnidbild av en samhälls- eller människosyn utan en förtydli-gad beskrivning av synsätt som bryts mot varandra i börjanav 2000-talet. Det finns i Sverige en mycket omfattandegemensam sektor, en välfärdsmodell med merparten av or-ganiserad utbildning, vård, omsorg och socialt stöd i sam-

17

hällelig regi och med gemensam skattebaserad finansiering.Samtidigt finns en stark tradition av organisationer och ”rö-relser”, ”folkrörelser”, med olika inriktning som delvis bärden omfattande offentliga sektorn, delvis också bär möjlig-heterna till att den offentliga sektorn i viss utsträckningifrågasätts eller i varje fall får alternativ och konkurrens.

Situationen i GöteborgI Göteborg finns en omfattande verksamhet av frivilligtsocialt arbete. Både i form av att frivilligorganisationer somutför professionellt (avlönat och yrkesutformat) socialt ar-bete i form av omvårdnad, stöd och service ”säljer” dettatill kommunen, och i form av rent ideellt arbete. Det är enkommunal intention att stödja sådana initiativ från frivil-ligorganisationer som ”ligger i socialtjänstlagens anda” ochdet sker utan tvekan en utveckling av det sociala arbetetsinriktning och metod genom frivilligorganisationernas verk-samhet. Kommunens stöd, främst ekonomiskt, ges genomflera nämnder. Två stadsdelsnämnder har som resursnämnds-uppdrag att fördela bidrag handikapporganisationer respek-tive ”frivilligt socialt arbete” – sammanlagt cirka 60 mkr år2002. Samtliga stadsdelsnämnder fördelar dessutom bidragi olika omfattning till frivilligverksamheter som till exem-pel frivilligcentraler. Idrotts- och föreningsnämnden förde-lar bidrag till idrotts- och invandrarorganisationer. Gräns-dragningen mellan de olika nämndernas uppdrag är i vissafall otydlig, vilket ibland skapar osäkerhet bland organisa-tionerna om vilka kontakter de bör ha. För att förbättraorganisationernas möjligheter och stödja verksamhetensutveckling arbetar kommunledningen 2002 med ett upp-drag att förstärka stödet för sociala arbetskooperativ.

MetodHär avgränsas inledningsvis frivilligt socialt arbete till indi-viduell eller gruppverksamhet som riktar sig till personermed funktionshinder. Utgångspunkten är tre aktörer:

• den enskilde personen/de enskilda personerna, vars funktions-hinder gör henne/dem beroende av stöd och service i olika vardags-situationer,

• den offentliga verksamheten – kommunal verksamhet(handikappomsorg),

• frivilligverksamhet – organisationer som erbjuder personlig hjälp,som exempelvis ledsagning, fritidsverksamhet eller fonder somerbjuder ekonomisk hjälp.

Min tes är att respektive parts attityder till och föreställ-ningar om varandra och till frivilligt arbete har en avgöran-de betydelse för samverkan mellan det offentliga och detfrivilliga. I det följande presenteras uttalanden och hållningarfrån samtliga tre parter. Underlaget utgörs huvudsakligen

av samtal som under en längre tid, 2001–2002 förts medpersoner med egna funktionshinder, flera av dem aktivainom handikapporganisationer, anställda i olika befattning-ar inom socialtjänsten i Göteborg samt personer i olika slagav uppgifter inom frivilligorganisationer i Göteborg. Sam-talen har varit löst strukturerade och förts både spontantoch planerat och inte endast med avsikt att samla materialtill denna essä. Underlaget är samtal med cirka tio personerur varje kategori, det vill säga offentliganställda, verksammainom frivilligverksamhet och ”brukare”, personer med egnafunktionshinder och som erhåller olika slag av stöd ochservice.

Föreställningar och attityder om andraaktörerI det följande redovisas uttryck för attityder, föreställningaroch förväntningar som parterna har om och på varandra.Först redovisas A) personal i offentlig verksamhet, sedan B)verksamma inom frivilligorganisationer och slutligen C)personer med egna funktionshinder.

A. Uttalanden om frivilligverksamheten från enskilda per-soner som arbetar i den offentliga verksamheten och på olikasätt företräder den.

Frivilligverksamhet och frivilligorganisationer…• är en värdefull och nödvändig del av välfärdssystemet.

Frivilligverksamhet ses som en traditionsrik företeelse: ”Lionsbrukar komma varje år och dela ut julklappar till barnen,och det är så trevligt.” Frivilligverksamheten åstadkommer”guldkanten på tillvaron”, det där ”lilla extra”.

• möjliggör nedskärningar. Välfärd ses som liktydigt med of-fentlig verksamhet. När den offentliga verksamheten minskarav ideologiska eller ekonomiska skäl ”drabbar” det offentligtanställda genom minskade arbetstillfällen/arbetslöshet för vissaoch högre arbetstryck för andra. Frivillig verksamhet ses som enföreteelse som möjliggör nedskärningar och ses därför mycketnegativt.

• är hot mot professionaliteten. Stöd och service uppfattas oftai den egna organisationen ha en låg professionell status. Enrelativt stor andel anställda i kommunal handikappomsorg är”outbildade”, det vill säga saknar särskilt yrkesinriktad utbild-ning. Vid personalbrist ”tas folk in från gatan”. När stöduppgiftersom har ingått eller skulle kunna ingå i de kommunanställdasarbete utförs av frivilliga som ideellt arbete, kanske fritidssyssel-sättning, bekräftar det att ”vem som helst” kan utföra uppgif-terna. Perspektivet skapar en negativ inställning från vårdarbet-are till frivilligt socialt arbete.

• innebär problem med administration, ansvar, säkerhet ochsekretess. Ofta innebär ”samverkan” att anställda i adminis-trativa eller ledande befattningar i kommunal verksamhet om-beds att medverka till det frivilliga arbetet genom att förmedla

18

kontakter eller på andra sätt underlätta för frivilligarbetare och”brukare” att komma i kontakt med varandra. Ofta diskuterasvilket ansvar detta innebär för den kommunala verksamheten/anställde, om kommunen måste ”garantera kvaliteten” påfrivilligarbetaren. Frågan är särskilt aktuell kring personer sombor i ”särskilt boende” där kommunen ofta känner ett totalan-svar för vad som händer och vilka personer hyresgästen träffar.Bakgrunden är situationer där personer med till exempel ut-vecklingsstörning utsatts för fysiska-sexuella övergrepp eller lu-rats på pengar. Sekretessfrågorna beskrivs ofta som oklara ochoftast som en hindrande eller begränsande orsak till samverkan.

• hotar ansvaret för ”de våra”. Det finns en känsla av attpersoner som får kommunala insatser, särskilt om personer bor isärskilda boendeformer med personal dygnet runt, ”hör till”personalen och en gemenskap som utgörs av personalen och ”deboende”.

• innebär kritik mot den offentliga verksamheten. Det ären kritik mot oss som arbetar här om den enskilde dessutom”ska behöva” få hjälp från frivilliga.

• ger den enskilde möjlighet till kompiskontakter. ”Vi blirju mer vårdande och tjatiga. När Bengt träffar Tony (frivillig-arbetaren) är det mer avspänt, Tony är mer ’en vanlig män-niska’ och har inte så många ’måsten’ att tänka på”.

B. Uttalanden om den offentliga verksamheten från en-skilda personer som arbetar inom frivilligverksamheter.

Den offentliga verksamheten…• saknar personal. ”Det är bra att vi kan ’ställa upp’ eftersom

det blivit så mycket nedskärningar i det offentliga”.• har inte tillräcklig kvalitet. ”Det är bra att ’vanligt folk’

kommer in i verksamheten, man hör ju hur det slarvas och hurdåligt de handikappade blir omskötta. Då är det bra med liteinsyn”.

• är så regelstyrd och byråkratisk. ”Om vi ska arbeta tillsam-mans med kommunens folk, händer ju ingenting eller allting tarså lång tid. Det är bättre att vi arbetar på egen hand”.

C. Uttalanden om frivilligverksamhet från personer medegna funktionshinder eller som representant för en handikapp-organisation.

Frivilligverksamhet…• är ett fattigdomsbevis. Välfärden ska innebära att vi får det

stöd vi har rätt till från samhället.• är förnedrande. Vi ska inte behöva stå med mössan i handen

och ta emot hjälp som är överskott av andra människors tid ochpengar.

• bör värderas utifrån den människosyn som präglar densom ger och den som får insatsen. En insats skall präglasav en ömsesidighet, man skall ge varandra något och det får intevara ett subjekt – objektförhållande; det är ofta problem medkontinuiteten och ibland stora åldersskillnader med en äldre

person som ger och en yngre som tar emot insatser.

Kommentar och analysFunktionshinderområdet – handikappområdet är troligensärskilt komplext när det gäller frivilliginsatser. I motsatstill nedsatt förmåga hos åldrande personer innebär funk-tionshinder ett oftast livslångt beroende av stöd och servi-ce. Historiskt är handikappomsorgen byggd på frivilligainsatser, ideellt arbete, välgörenhet och utanförskap för denfunktionshindrade. Välgörenhetsbegreppet är synnerligenkänsligt i debatten kring stöd till funktionshindrade. I han-dikapporganisationernas tidskrifter och andra debattorganargumenteras ofta mot tendenser till välgörenhet, till ex-empel i form av penninginsamling (stödgalor, ”Röda Fjä-dern”, Radiohjälpen och liknande). Kopplingen till enmissuppfattning av ordets ursprung - handicap – att stå medmössan i handen (och be om hjälp) - lever hos många ochses som ett uttryck för den förnedring som ett funktions-hinder kan leda till beroende på hur man får stöd och ser-vice.1

I det perspektivet är det intressant att se två trender isamhällsutvecklingen i Sverige. Lagstiftningen under 1990-talet har starkt betonat möjligheterna för personer med funk-tionshinder att kunna leva som andra, icke funktionshin-drade personer, i samma ålder. I förarbeten och introduk-tion av handikappreformen 1994 betonas den enskildes rätttill grundläggande stöd.2 Skyldigheten för kommun ochlandsting att samverka med organisationer som företrädermänniskor med omfattande funktionshinder avser främstatt ge intresseorganisationerna inflytande över planering ochutveckling i den offentliga verksamheten. Lagen om stödoch service till vissa funktionshindrade (SFS 1993:387) harofta benämnts en rättighetslag och innebär en starkare rätts-position för den enskilde jämfört med exempelvis bådedåvarande och nuvarande socialtjänstlag (SFS 1980:629 resp.SFS 2001:453).

Parallellt med den rättighetsmarkering som lagstiftning-en utgör finns ett bejakande av frivilligarbetet i till exem-pel socialtjänstkommitténs rapporter och huvudbetänkan-

1 Eng. handicap, enl. ordalydelsen: ”hand i mössa”. Det eng. ordet ärtidigast anträffat (mitten av 1600-talet) ss. benämning på ett slagsbytesspel, vid vilket de två parterna jämte en opartisk tredje man(som bestämde mellangiften) nedlade insatser i en mössa l. hatt, se-dermera (1754) om på liknande sätt förberedd kapplöpning mellantvå hästar, varvid tredje man bestämde den extra vikt som den bättrehästen hade att bära, samt om handikapplöpning i dess nuv. form1786. Svenska Akademiens Ordbok, nätversion, 2001.

2 Stöd och service till vissa funktionshindrade Regeringens proposi-tion 1992/93:159.

19

de 1994.3 Frivilligorganisationer och frivilligarbete förut-sätts här ha en betydelsefull roll i eller nära socialtjänsten, tillvilken såväl handikappomsorg som äldreomsorg hänförs.

Socialtjänstkommittén framhåller, att det frivilliga soci-ala arbetet har stor betydelse men att det länge varit tystom den. Det kan ha både ideologiska och andra förklaringar.

”En del människor betraktar oavlönade hjälpinsatser som välgö-renhet och tar på denna grund avstånd från frivilligt socialt arbete.De menar att sådan hjälp inte ges på mottagarens utan på givarensvillkor och därför inte har något berättigande i ett modernt väl-färdssamhälle.

En annan förklaring till tystnaden kan vara att anställda inomden offentliga sektorn saknar kunskaper om frivilliga organisatio-ner. Det kan bero på att organisationerna inte har dokumenteratsin verksamhet och att frivilligt socialt arbete ännu så länge ärrelativt outforskat i Sverige.

En tredje förklaring kan vara att frivilliga organisationer har sla-git vakt om sin självständighet och inte sökt något samarbete medverksamheter inom den offentliga sektorn” (SOU 1994:139 s.383).

I den nya socialtjänstlagen (SFS 2001:453) återfinns intesocialtjänstkommitténs särskilda förslag om en kommunalskyldighet att stödja frivilligt socialt arbete.

De förväntningar eller attityder som de tre parterna ifrågan redovisar till varandra respektive till det frivilliga so-ciala arbetet ger initialt en negativ bild som borde ge dåligaförutsättningar för samverkan. Den direkta konsekvensenav föreställningar och attityder till varandra i samverkan gårinte att utläsa av denna studie. Man kan anta, att attityder -fördomar spelar en stor roll vid tidiga kontakter och etable-ring av samverkan och samarbete, medan de direkta per-sonliga gemensamma erfarenheterna av varandra successivtökar i betydelse under arbetets gång.

Erfarenheten från det frivilliga sociala arbetet och dessrelation till den offentliga verksamheten präglas inte av enså kraftig misstro till varandra som uttalandena från de treparterna antyder. Det finns en socialpolitisk retorik somkommer till uttryck hos både den offentliga verksamheten,frivilligverksamheten och brukarorganisationerna och somuttrycker principiella, dogmatiska ställningstaganden, medandet faktiska agerandet oftast präglas av en vilja att åstad-komma praktiska resultat, en pragmatisk hållning i de flestasituationer.

Bilden aktualiserar frågeställningen vad som är samver-kan mellan frivilligarbete och offentligt arbete och vad somär en verksamhet var för sig med respekt och hänsyn tillvarandra.

Den offentliga verksamheten har stora krav på sig att tillkvantitet och kvalitet tillgodose medborgarnas behov och

önskemål. Internt arbetar kommunen med omfattande kva-litetsprojekt och goda exempel och förebilder lyfts fram.Den mediala bilden är dock generellt mycket kritisk motkommunens ”vård och omsorg”. I media överröstas detnöjda medborgarna av de missnöjda. Det förhållandet bi-drar troligen till den negativa föreställning som ofta kom-mer till uttryck från allmänheten. Personer som har en merpersonlig relation till äldre- eller handikappomsorgen ut-trycker ofta en mer nyanserad bild av vad som är bra ellerdåligt i verksamheten.

Den begränsade intervjuredovisningen behöver natur-ligtvis kompletteras för att ge en hel bild av samverkanssi-tuationen i Göteborg. En sådan kartläggning är inte avsik-ten med denna uppsats, men beskrivningen behöver ändåvidgas för att ge perspektiv på sätten att arbeta med möjlig-heter och svårigheter i samverkan i Göteborg. Det finns enuttalad politisk vilja i Göteborg till samverkan med frivil-lig- och intresseorganisationerna inom exempelvis funk-tionshinderområdet.4 En reglerad form för regelbunden sam-verkan på planeringsplanet är ett kommuncentralt och ettantal nämndanknutna handikappråd i staden. En särskildkommuncentral samverkansgrupp mellan kommunen ochintresse- och frivilligorganisationerna finns kring verksam-heter för psykiskt funktionshindrade personer. I större ut-rednings- och planeringsuppdrag i kommunen inbjuds van-ligen representanter för intresse- och frivilligorganisatione-rna.5 Exempel är ett pågående arbete att ta fram en mål-och handlingsplan för Göteborg ur ett funktionshinder-perspektiv, uppdrag om tillgänglighetsarbete och införandeav verksamhet med personliga ombud till psykiskt funk-tionshindrade personer.

Perspektivet för frivilligarbetet har hittills främst varitatt det är organisationer som är samverkansparters, medmedlemmar som representerar sin förening. I diskussionerom utvecklingen av frivilligt socialt arbete finns idag eninriktning på en mer individuell bas efter den modell somär förhärskande i Kanada. Enskilda personer sluter avtal somvolontärer med den verksamhet i vilken man blir volontär.Grunden för frivilligarbetet är en annan än den nuvarandei Sverige, bland annat genom ett, som det synes, mycketbredare folkligt stöd för frivilligarbetet som en integreraddel i den offentliga verksamheten. En ytterligare belysning

4 Förslag till Göteborgs stads budget 2002 samt flerårsplan 2003-2003.Kommunfullmäktiges handling 2001 nr 90.

5 Intresseorganisation innebär här ”brukarorganisation”, handikapp-organisation, som HSO, IFS, FUB (Föreningen för utvecklingsstördabarn Ungdomar och Vuxna). Frivilligorganisation avser exempelvisStadsmissionen, Räddningsmissionen och GFC (Göteborgs Frivillig-center) med ett stort antal medlemsorganisationer.3 Ny socialtjänstlag SOU 1994:139.

20

ReferenserDanermark, Berth (2000) Samverkan – himmel eller helvete? En bok om

den svåra konsten att samverka. Stockholm: Gothia.Göteborgs Kommunfullmäktiges handling 2001 nr 90. Förslag till Göte-

borgs stads budget 2002 samt flerårsplan 2003-2003Regeringens proposition 1992/93:159. Stöd och service till vissa funk-

tionshindrade.Regeringens proposition 2000/01:80. Ny socialtjänstlag m.m.Svenska Akademien och Göteborgs Universitet (2001) Svenska Aka-

demiens Ordbok, Internet-version.SOU 1993:82 Frivilligt socialt arbete, kartläggning och kunskapsöversikt.

Rapport av socialtjänstkommittén.SOU 1994:139 Ny socialtjänstlag. Huvudbetänkande av socialtjänstkom-

mittén.SOU 2001:52 Välfärdstjänster i omvandling. Antologi/Kommittén Väl-

färdsbokslut.SOU 2001:56 Funktionshinder och välfärd. Betänkande/Kommittén Väl-

färdsbokslut.

DET PÅGÅR EN DEBATT i vårt samhälle om vad som är sam-hällets ansvar och vad som är medborgarnas eget ansvarinom många områden som förut aldrig har ifrågasatts. Sålänge ekonomin i Sverige var någorlunda god stod kom-munerna för verksamheter som ansågs önskvärda men sominte var lagstiftade (tvingande). Bland dessa verksamheterfinns dagcentraler för äldre.

Under 70-talet och 80-talet byggdes många dagcentra-ler upp som en service för de äldre. De sågs som en viktigförebyggande satsning som var nödvändig för att de äldreskulle kunna bo kvar hemma och på så sätt inte behöva demer kostnadskrävande åtgärder som olika former av äldre-boenden innebär. Under 90-talet då samhällets ekonomiblev sämre och man sökte sätt att spara pengar lades mångaav dagcentralerna ner för att kortsiktigt få stadsdelars ochkommuners ekonomi att gå ihop. Det var nog inte så attman inte såg den förebyggande och i längden billigare ef-fekten av dessa verksamheter men eftersom det inte vareller är lagstiftad verksamhet var och är det ofta en bland fåverksamheter som kan skäras bort ur budgeten. Synen idagfrån till exempel socialdepartementet är att detta är verk-samhet som bör utvecklas. I Nationella folkhälsokommit-téns betänkande, SOU 1999:137 Hälsa på lika villkor - andrasteget mot nationella folkhälsomål, framhålls samverkan somsärskilt viktig angående äldres hälsa. Tyvärr skickar man intemed några ekonomiska förutsättningar till ändamålet ellergör verksamheten till en tvingande, lagstiftad verksamhet.Detta leder tyvärr till att kommuner och stadsdelar motbättre vetande lägger ner denna typ av verksamheter för attkortsiktigt spara pengar och få ihop sin budget.

I mitt arbete som fritidsassistent för äldre i stadsdelenMajorna i Göteborg stöter jag på många av de möjligheteroch svårigheter som finns i samverkan mellan frivillig ochoffentlig verksamhet. En del problem ligger på en praktisknivå medan andra har mera att göra med skillnader i synsättoch attityder. Hur kan man undvika fällorna och dra nyttaav det positiva? Min avsikt är att försöka visa på en del avdessa problem från mitt perspektiv, redovisa mina erfaren-heter och jämföra med relevant forskning.

Samverkan mellan offentligoch frivillig sektor sett urfritidsassistentens perspektiv

av Ann Malmsten

[email protected]

av informella och frivilliga insatsers betydelse återfinns ibetänkanden från Kommittén Välfärdsbokslut (2001).

Avslutning. Förslag till ytterligare arbeteBetydelsen av föreställningar och attityder till varandra isamverkansförhållanden bör belysas genom studier med ettbredare underlag än vad denna uppsats innehåller. Attityderoch förväntningar kan i nystartade projekt mätas under helaplanerings- och genomförandeprocesserna. Arbeten sombedöms som särskilt lyckade respektive misslyckade kananalyseras särskilt med avseende på attityder hos berördaparter.

Frivilligarbetare och kommunalt anställda, arbetande sidavid sida, stödjande varandra och fokuserade på arbetsresul-tatet är en idealbild som kan bli mer vanlig. Den begränsa-de belysning som denna uppsats ger visar dock att svårig-heterna liksom möjligheterna är många och stora. En med-vetenhet om attityders och förväntningars påverkan på sam-verkansprocessen är nödvändig för en utveckling av pro-cesserna. Genom ökad medvetenhet och bearbetning avnegativa attityder och förväntningar går det att stödja ochdärigenom förbättra samverkan.

21

Tilliten till FolkhemmetBland de äldre som jag träffar i mitt arbete är tron på Folk-hemmet fortfarande stark. Synen på frivilligt socialt arbetehar varit väldigt negativ. Dessa våra äldre pensionärer harvarit med om att bygga upp välfärdssamhället och tyckernu att de har rätt att få tillbaka vad de en gång utlovades.Många berättar om att man till exempel avstått löneförhöj-ningar eller andra löneförmåner under sitt arbetsliv fördrömmen om välfärdssamhället. Ett samhälle som idag ”nag-gas i kanten” av både ideologiska och ekonomiska skäl. Dettahar våra äldre haft svårt att acceptera och frivilligt arbetehar setts som en skamlig väg att komma ur de ekonomiskasvårigheter som stadsdelar och kommuner har hamnat i.En viss förändring börjar dock synas inom detta område.Man ser idag en skillnad i synsätt mellan de äldre och deyngre pensionärerna.

De senaste två åren har jag deltagit i ett projekt finansie-rat av Socialdepartementet som syftar till att utveckla våradagcentraler till hälsofrämjande mötesplatser i stadsdelen.Inom ramen för detta projekt utförde vi en intervjuunder-sökning bland 70–75-åringar i stadsdelen. En av frågornagällde hur man såg på frivilligt arbete. Till vår överraskningvar en stor andel av de intervjuade, 43 av 52, positiva tilldetta och många utav dessa kunde även själva tänka sig attgöra en insats. Detta är en klar förändring om man ser baranågra år tillbaka i tiden.

Jag hör också en klar förändring i resonemanget blandvåra besökare, föreningar och andra som utnyttjar våra dag-centraler. Vad kan jag eller vi göra för att verksamheten skafortleva är idag en fråga som inte är ovanlig. Detta kännspositivt inför framtiden då en återgång till en blomstrandetillvaro i samhällets ”regi” känns orealistisk och kanske inteheller är önskvärd.

Våra äldre pratar ofta om hur det var förr, när man hjälp-te varandra, när släkt och vänner fanns till för varandra påett helt annat sätt än idag. Kanske vi kan återskapa något avden känslan med hjälp av frivilligt socialt arbete.

Ett av de största problemen med frivilligt socialt arbeteär de olika förväntningar som finns från de olika aktörerna.Från politikernas sida har man ofta synen att frivilligt soci-alt arbete leder till vinster inom många områden till exem-pel ekonomi, tidsvinster, resultat eller effektivitet. I Göte-borgsstadsdelen Majorna ledde detta till att man för två årsedan lade ner en av våra dagcentraler i tron att en föreningkunde upprätthålla verksamhet med bra resultat, något somtyvärr visade sig vara orealistiskt.

Skilda språkbruk och traditionerEtt annat problem som kan leda till missförstånd och sam-arbetssvårigheter är att olika parter inte har samma språk-bruk. Exempelvis är begreppet frivilligcentral inte klart

definierat och detta leder till onödig begreppsförvirring.Om man tittar på hur frivilligcentraler i andra länder

fungerar ser man att många av våra frivilligcentraler merhar tagit formen av självhjälpscentral än av en sambands-central för frivilligt arbete. Enligt Ulla Habermann (1993)är en frivilligcentral ”en inrättning som systematiskt arbetarmed att sammankoppla människor som har lust att delta i frivil-ligt arbete, med andra personer eller organisationer som har nyttaav den frivilliga insatsen”. Enligt Ebba Nordrup (1998) an-sluter den svenska modellen till denna förklaringsmodellmen hon påpekar också att de frivilligcentraler som ut-vecklat arbetet med självhjälpsgrupper tillför ytterligare endimension, nämligen att möjliggöra för grupper av indivi-der att möta varandra utifrån ett specifikt behov eller pro-blem som har uppkommit under livets resa. Ebba Nordrupskriver att våra patientoch intresseorganisationer har myck-et erfarenhet och kunskap om arbetsmetoder i hjälp tillsjälvhjälp och att dessa arbetsmetoder lämpar sig såväl påen frivilligcentral som inom den offentliga sektorn. Honredovisar också att inspirationen till att starta självhjälps-grupper kommer från Danmark där man sedan mitten av1980-talet haft så kallade ”Självhjälpscentran”. Om vi sär-skiljer begreppen även här i Sverige kanske förväntningar-na skulle bli mer relevanta.

I Kanada, där man sedan länge har ett väl fungerandevolontärarbete, bedriver man verksamheten på ett helt an-nat sätt. Man utvecklar efter behov program för vad manskulle behöva ha utfört i samhället och som anställd perso-nal inte utför. Därefter gör man en noggrann beskrivningav vad uppgiften går ut på och söker via en frivilligcentralvolontärer till programmet. Dessa intervjuas och kontrolle-ras noga och skriver därefter på ett avtal där de godkännerde uppgifter de förväntas utföra och där de förbinder sig attinte göra något utöver dessa. På detta sätt undviker manockså ett annat av de problem vi diskuterar i Sverige idagnämligen fackförbundens rädsla att frivilliga går in och ”tar”arbetsuppgifter för anställda. Genom att mycket klart skiljaut volontärarbetet från de anställdas arbetsuppgifter und-viks i stort sett alla konflikter på detta område. Det hardessutom lett till att alla anställda fått klara arbetsbeskriv-ningar av vad som ingår i deras arbete, något som inte fannsförut. Detta upplevs som mycket positivt även från fackför-bundens sida. Volontärarbetarna åtnjuter stor respekt och iKanada ses volontärarbete som en merit. Det är också så attungdomar inte får ut sina gymnasiebetyg om man inte un-der skoltiden utfört ett visst antal timmar volontärarbeteinom de så kallade ”mjuka omsorgerna” som innefattarbarnomsorg, lågstadium, sjukvård, äldrevård och liknande.En mycket positiv effekt av detta har blivit att man harmånga ungdomar som söker sig till utbildningar inom vårdoch omsorg. Deras attityder till yrken inom denna sektorblir i de flesta fall mycket positiva genom att de ”växer” in

22

i verksamheterna. Kanske kunde detta vara en väg att gå iSverige?

Som synes är inte begreppet frivilligcentral en företeel-se som kan definieras lika vare sig internationellt eller na-tionellt. Detta skapar problem då man i varje samverkans-sammanhang måste ta reda på vilken form av frivilligcen-tral man har att göra med. Förväntningarna och ambitio-nerna får sedan läggas på en nivå som kan anses rimlig. Detskulle underlätta om begreppen åtminstone nationellt varnågorlunda lika.

Personberoende samarbeteI mitt arbete är merparten av de frivilligarbetare som jaghar kontakt med enskilda personer utan någon anknytningtill organisationer eller frivilligcentral. Detta kan jag se harbåde för- och nackdelar. En nackdel kan vara att kontaktenblir beroende av att samma personer deltar i samverkan.Om en försvinner är det stor risk att verksamheten upphör.Om man istället har utvecklar samverkan med en organisa-tion eller frivilligcentral är det troligare att det finns flerpersoner som kan rycka in.

Personkemin kan i mindre sammanhang bli mer bety-delsefull än vad den kanske annars skulle ha blivit. BerthDanermark skriver i sin bok Samverkan – himmel eller helvete?(2000) om myten om personkemin. Han anser att mytendöljer det grundläggande ansvaret som finns, nämligen led-ningens skyldighet att skapa förutsättningarna för samver-kan. Visst kan detta vara riktigt men jag tror att personke-min är viktig i många samverkanssituationer på det lillaplanet.

En fördel som jag kan se i detta sammanhang hängerihop med ett folkhälsoperspektiv. Dessa enskilda frivilligar-betare känner sig behövda och delaktiga i ett sammanhangoch en gemenskap vilket har en stor inverkan på deras egetvälbefinnande, likväl på välbefinnandet hos dem som drarnytta av frivilliginsatsen. Frivilligarbetarna känner sig upp-skattade av både dem som insatsen görs för och av denanställda personalen. Vad som är väldigt viktigt är att de fårdelta på så lika villkor som möjligt, att de får möjlighet attutvecklas och att de får känna att de verkligen har en platsi sammanhanget.

Mycket verksamhet för lite pengarJag samverkar också med föreningar som exempelvis fårlåna lokaler av dagcentralen i utbyte mot att de ordnar verk-samheter som även icke anslutna till föreningen kan delta i.Gemensamt i alla dessa fall är att vi har ett muntligt avtalom förutsättningarna. Jag har hittills bara en enda gång va-rit med om att en grupp inte var beredd att släppa in nyadeltagare och därför valt att byta lokal. Detta sätt att arbetager stora möjligheter att skapa mycket verksamhet för väl-

digt lite pengar. Det är i detta sammanhang viktigt att på-peka att detta handlar om verksamheter som det i offentligverksamhet inte finns resurser att genomföra. Många be-skriver det som att sätta en guldkant på tillvaron för demsom har nytta av det frivilliga sociala arbetet och det är justdetta det handlar om i den sektor jag arbetar inom.

Men det krävs någon form av ”spindel i nätet” som hål-ler samman och i viss mån styr verksamheterna. Det ärockså viktigt att få olika frivilliga och olika föreningar attförsöka samverka med varandra. Något som inte alltid är sålätt. Det kan finnas dåliga erfarenheter från förr och upp-fattningar om varandra som kan vara svåra att överbrygga.Det gäller att framhålla alla fördelar på ett enträget sätt ochförsöka att skapa någon konkret situation att samlas kring.Jag kan av egen erfarenhet tala om att det känns myckettillfredsställande när man nått så långt att olika förslag kom-mer från föreningarna själva! Engagemanget sprider sig somringar på vattnet vilket givetvis är mycket värdefullt. Menåterigen, det offentliga får ingenting utan att ge något till-baka. Frivilligt arbete bör ses som ett komplement till denoffentliga sektorns verksamhet och ansvar, inte ersätta ellerta över offentlig verksamhet, påpekar Ebba Nordrup (1998).

Jag nämnde tidigare ledningens skyldighet att skapa för-utsättningar för samverkan. Organisatoriska förhållanden kanom man inte har klargjort situationen bli till ett stort hin-der. Berth Danermark (2000) säger att det i ett samverkan-sarbete ofta möts personer med olika beslutsbefogenheter,vilket gör det svårt att fatta gemensamma beslut. Han på-pekar också att ansvar inte kan delegeras men väl besluts-rätt. Detta behöver inte bara gälla anställd personal i offent-lig verksamhet utan också medlemmar i organisationer el-ler föreningar som ofta inte heller har beslutsrätt utan mås-te föra frågan tillbaka till styrelse eller liknande. Det är vik-tigt att alla inblandade har klara besked om på vilken nivåderas beslutsrätt ligger.

SammanfattningSom synes finns många svårigheter att övervinna i samver-kanssammanhang men de positiva erfarenheterna av detman uppnår överväger enligt min åsikt.

Min erfarenhet är att om verksamhet ska överlåtas i fri-villig regi måste kommunen ställa upp med resurser bådevad gäller ekonomin och i form av personella resurser. Jaghar under tiden med arbetet i projektet som jag tidigarenämnt kommit i kontakt med andra i olika projekt runtom i Sverige. Den slutsats jag kan dra av dessa kontakter äratt i de kommuner där man satsat på att bygga upp verk-samheten med anställda frivilligsamordnare och där kom-munen ställer upp och hjälper till med lokaler och andrapraktiska saker har man också lyckats bygga upp ett välfungerande samarbete med föreningar och frivilligorgani-

23

ReferenserDanermark, Berth (2000). Samverkan - himmel eller helvete? Stockholm:

Gothia.Habermann, Ulla (1993). Fokelighed og frivilligt arbejde. Köpenhamn:

Akademisk forlag.Nordrup, Ebba (1998). Frivilligcentralen. Den svenska modellen. Örebro:

Cesam.SOU 1999:137 Hälsa på lika villkor - andra steget mot nationella folkhälso-

mål. Nationella folkhälsokommitténs betänkande. Stockholm: Frit-zes.

Stark, Agneta och Hamrén, Robert (2000). Frivilligarbetets kön. Stock-holm: Svenska Kommunförbundet.

sationer där båda parter upplever att man får ut mycket avdenna samverkan. Kommunerna måste ge något för att fånågot tillbaka! Frivilligt arbete må vara oavlönat men vårapolitiker måste inse att det inte är gratis och att det intesköter sig självt.

Det är väldigt viktig att påpeka att våra politiker inte fårtro att frivilligt arbete är gratis. Om det ska få en chans attutvecklas måste man ställa upp med både anställd offentligpersonal, visst ekonomiskt stöd och praktisk hjälp.

24

UNDER TIDEN EFTER andra världskrigets slut har den svens-ka välfärdspolitiken utvecklats och ända fram till 70-talethar stat och kommun tagit över ett allt större ansvar förvård och omsorg. Människor lever till stor del fortfarandemed förväntningar att samhället verkligen tar detta totalaansvar. Men med de senaste årens krympande resurser harman från samhällets sida arbetat med att definiera och i vissmån begränsa sitt ansvar genom att noga titta på vad somkan anses vara en lagstadgad rätt och därmed för samhällettvingande verksamhet.

Enligt Socialtjänstlagen skall den ”enskilde genom bi-ståndet tillförsäkras en skälig levnadsnivå. Biståndet skallutformas så att det stärker hans eller hennes resurser att levaett självständigt liv” (SoL 4§1).

Fokuseringen på kostnadsbesparingar och effektiviseringinom vård och omsorg har lett till att flera av de verksam-heter som tillsammans ger en god livskvalitet har minskatseller tagits bort. Exempel på detta är nedläggningar av detsom kallades ”hobbyn”, terapin och liknande på våra ål-derdomshem och sjukhem samt många samlingssalar ochmötesplatser för föreningar ute i stadsdelarna. Tiden förhemtjänst har minskats successivt och tillsammans med detfaktum att det råder brist på personal och vikarier är detstora problem att hinna med det som faktiskt bedömts somett bistånd och en rättighet.

En passiv livsstil har en mycket negativ inverkan på äld-res hälsa och ökar behovet av vård och omsorg. Enligt JanNymans artikel i Göteborgs-Posten den 3/1 2002 – ”En-samhet får äldre att ta sitt liv” – begår 400 personer över 65år självmord i Sverige varje år.

Det finns flera aktuella forskningsrapporter som bekräf-tar det som kan tyckas självklart nämligen att social ge-menskap, meningsfulla aktiviteter och känslan att vara be-hövd är livsnödvändigt. Bland rapporterna kan nämnas Äldreshälsa och välbefinnande (Folkhälsorapport 2001), Kultur i vår-den visavis vården som kultur (Rapp 1999), Kultur och me-ningsfull vardag inom äldreomsorgen (Anbäcken 2002) och Livtill åren (Folkhälsoinstitutet 1998).

Hälsa och ohälsaWHO:s definition av upplevd hälsa lyder: ”Den enskildesbedömning av sitt välbefinnande. En subjektiv bedömningav det vi vardagligen kallar livskvalitet och som innehållerett psykiskt, fysiskt och socialt perspektiv”. Sjukdomar äralltså underordnat i begreppet hälsa.

Ingemar Norling, sektionen för vårdforskning vid Sahl-grenska universitetssjukhuset, har samlat forskningsresultatsom visar vilka faktorer som påverkar hälsan. Norling (1999)visar att livsstil har en särskilt stor betydelse för hälsa.

Norling delar in hälsans påverkansfaktorer i fyra katego-rier, genetiska faktorer, sjukvård, miljö och livsstil. Påver-kansgraden för genetiska faktorer är 20 procent. Åt dessa fak-torer kan vi inte göra mycket. Sjukvården, som slukar engigantisk del av resurser inom vård och omsorg, påverkarhälsa endast till 10 procent. Miljö, det vill säga hur vi bor,om vi har tillgång till natur, ren luft och så vidare, svarar för20 procent. Den faktor som har den största påverkan påhälsan är enligt Norling Livsstil, det vill säga hur vi lever,sociala och fysiska aktiviteter, upplevelser och så vidare. Livs-stilsfaktorerna har en påverkansgrad på hälsan med 50 pro-cent.

Av detta framgår, enligt Norling, att vi kan påverka 70procent av de faktorer som påverkar vår hälsa, det vill sägalivsstilen och miljön. Att skapa mötesplatser för aktiviteteroch underlätta för människor i alla åldrar att träffas är alltsåen god investering.

Stadsdelsnämndens målI Linnéstadens stadsdelsnämnds mål för Äldreomsorgenskriver man:

”De äldre skall ges möjlighet att leva och bo självständigt undertrygga förhållanden och med respekt för självbestämmande ochintegritet. När den enskilde har ett mer omfattande behov avvård och omsorg som inte går att tillgodose i det egna hemmetskall särskilt boende erbjudas. Hemtjänst och äldreboenden skallha som mål att välbefinnandet hos de äldre ökar.”

Och vidare:”Äldreomsorgen skall erbjuda förebyggande aktiviteter, rehabili-tering och tjänster som underlättar den dagliga tillvaron och bry-ter isolering både för dem som bor i egen lägenhet och i äldre-boende. Behovet av vård och omsorg kan begränsas och senare-läggas genom stödjande miljöer. Detta innebär bland annat upp-sökande verksamhet, stöd till anhöriga och träffpunkter. Samver-

Nya organisationeroch arbetsformer

Samverkan för bättreäldreomsorg

av Lotta Malm

[email protected]

25

kan med frivilligorganisationer och bostadsföretag kring boendeoch miljö skall intensifieras.”

Man säger också att”Målet för kultursatsning för äldre är att de skall ges möjlighet attdelta i kulturaktiviteter oavsett om de bor i det egna hemmeteller i ett äldreboende. Kulturen skall ges en viktig roll genomrekrytering av kulturombud bland vårdarna. Kulturarbetet för äldreskall bedrivas i samverkan med Linnéstadens bibliotek och frivillig-organisationer.”

Politikerna i stadsdelen menar att välbefinnandet hos våraäldre skall öka samt att alla äldre skall erbjudas möjlighet attdelta i kulturaktiviteter. Klart uttalat genom samverkanmellan förvaltning och frivilligorganisationer.

Syfte och metodSyftet med denna uppsats är att beskriva hur man genomsamverkan mellan offentlig och frivillig verksamhet kanerbjuda en mer komplett äldreomsorg inom ramen för deekonomiska begränsningar som finns. Studien syftar till attanalysera hinder och möjligheter utifrån de olika aktörer-nas egenskaper och förutsättningar till samverkan inom denoffentliga verksamheten med fokus på särskilt boende, dag-centraler och träffpunkter.

Uppsatsen baseras dels på de erfarenheter som dragitsinom ramen för mitt arbete inom äldreomsorgen i Linné-staden i samverkan med olika organisationer, föreningar ochenskilda personer och dels andras erfarenheter som jag samlatin genom litteraturstudier, samtal med mera.

I studien försöker jag göra en analys av vilka faktorersom man skall tänka på för att få till en effektiv samverkanmellan frivillig och offentlig verksamhet. Studien beskriverockså några praktiska ”lessons learned” som kan vara tillnytta för framtiden.

Frivilligverksamhet i LinnéstadenJag har valt att beskriva de tre viktigaste utförarna av frivil-ligt socialt arbete inom en av institutionerna, Annedalshusett stort äldreboende med en dagcentral, pensionärsfören-ingen SPF-Linnéstaden, Frivilligcentralen Oscar och ettantal enskilda personer. Dessa beskrivs utifrån struktur påorganisation, hur man arbetar, regelverk, ekonomiska för-utsättningar, drivkrafter, förväntningar - egna och andrassamt vinster - egna och andras.

Frivilligcentralen OscarFrivilligcentraler är en öppen organisationsform. Man be-höver inte ha vissa åsikter eller tro för att vara med. Maneller kvinna och ålder spelar ingen roll. Det finns ingenmedlemsavgift. Målet är att erbjuda mötesplatser, och meddessa motverka ensamhet och isolering. Målet är vidare att

aktivt medverka till att skapa fungerande nätverk runt män-niskor.

Frivilligcentralen Oscar startade i mars 1995. Idag harcentralen två anställda på 75% var. Huvudman är Oscar Fred-riks församling. Finansiärer är till största delen SDN Lund-by, som handlägger kommunens bidrag till frivilligorgani-sationer samt SDN Linnéstaden och Oscar Fredriks för-samling och dess fonder.

Från starten var tanken att Oscar skulle fungera som ettslags förmedlingskontor för å ena sidan människor som villgöra en social insats och å andra sidan människor och insti-tutioner som är i behov av sådana insatser. Med tiden harverksamheten ändrat karaktär och kan idag delas upp i oli-ka delar som organiseras kring:• Intressegrupper med ett mycket brett utbud av allt från snick-

eri till livsåskådningsfrågor och självhjälpsgrupper.• Punktinsatser, som resor, fester och studiebesök.• Hjälp- och kontaktverksamhet med bland annat ”bokvänner”

som är en kontakt mellan äldre personer som inte själva kan tasig till och från stadsdelens bibliotek. Kontakten förmedlas ge-nom biblioteket eller hemtjänsten, det gemensamma intresset ärböcker och läsning.

Bokvännerna”Vännerna” är en grupp inom frivilligcentralen som harvalt att göra ett frivilligt socialt arbete inom äldreomsorgeni Linnéstaden. Tillsammans med boendenas personal med-verkar man regelbundet varje vecka i Caféer och träffar påflera av stadsdelens särskilda boenden.

Tillsammans med stadsdelens bibliotek och äldreomsorganordnar man promenader med studiebesök för pensionä-rer i förebyggande friskvårdande syfte.

På helgerna håller ”Vännerna” öppet på fritidsverksam-heten ”Mysingen” på Annedalshus. Varje lördag och söndagunder hösten 2001 har två av det aktiva sex ”Vännerna”troget kommit för att erbjuda matgäster och hyresgäster enstunds gemenskap med kaffe, musik, filmvisning, småpratoch tidningsläsning. Även promenader har stått på program-met.

Gemensamt för ”Vännerna” är att man känner ett stortsocialt engagemang och medmänsklig sympati med de äld-re på institutionerna. Man vill helt enkelt göra en insatsoch gör också ett mycket uppskattat arbete. Tillsammansmed Kultur- och fritidssamordnaren inom äldreomsorgenkan man i den lilla gruppen av ”Vänner” diskutera gemen-samma frågor, ordna föreläsningar, kurser i till exempel rull-stolsteknik och planera den gemensamma verksamheten.

En av anledningarna att man ur Frivilligcentralens med-lemmar kristalliserade ut gruppen ”Vännerna” var att detur den stora gruppen var svårt att få gehör för den sortens”uppdrag” som det sociala arbetet bland äldre innebär. In-tressegrupperna med olika verksamhet tenderar att bli fler

26

och fler och ändras och utvecklas hela tiden. All verksam-het inom vård och omsorg måste präglas av ett visst mått avkontinuitet och ansvar inför mottagaren/vårdtagaren. Mångaär de grupper och personliga relationer som hastigt avslu-tats genom att den frivillige personen ”försvunnit”.

Pensionärsföreningen SPF-LinnéstadenSPF-Linnéstaden är en regional underdel av den rikstäck-ande organisationen SPF. Föreningen är en intresseorgani-sation som organiserar sina medlemmar med en traditio-nell styrelse och tydliga stadgar. Medlemmar är pensionäreri Linnéstaden, man betalar en medlemsavgift varav en delgår till riksorganisationen. Föreningen är mycket aktiv ochhar en egen lokal samt stor verksamhet med regelbundnamedlemsmöten, promenadgrupper och väntjänst. Man sö-ker selektiva bidrag från stadsdelen samt kommunala lokal-och aktivitetsbidrag. Aktivitetsstödet för verksamheten påAnnedalshus tillfaller den verksamheten.

Sedan starten för samverkan mellan Annedalshus ochSPF 1996 har samarbetet utvecklats till en lång rad socialakontakter av alla möjliga olika slag. Den första och störstaär Onsdagscaféerna som varje vecka samlar mellan 40-60pensionärer, både hyresgäster och kringboende. Ungefär 15medlemmar ur föreningen, organiserade av en samordnare,deltar tillsammans med fritidsverksamhetens personal i”Cafégruppen”. Tillsammans deltar man i att aktivt planeraoch delta i underhållning, baka kakor och koka kaffe, häm-ta pensionärerna på respektive avdelning, servera, vara trev-liga, följa med tillbaka hem och plocka ihop. Pensionärernaansvarar för Caféets ekonomi.

SPF ansvarar också för en herrklubb som träffas en gångper vecka samt är värdinnor för ”Måndagsträffen”, en grupppensionärer som inte bor på ”huset” men av sociala skälträffas och har trevligt en gång i veckan.

Gemenskapen inom SPF-gruppen är lika viktig som detsociala engagemanget gentemot de boende på Annedals-hus. Eftersom alla medlemmarna själva är äldre och bor inärområdet känns kopplingen till varandra och till Fritids-verksamheten på Annedalshus stark, ofta tittar man in baraför att se hur läget är.

Enskilda personerFlera personer är på olika sätt engagerade i fritidsverksam-heten på Annedalshus med frivilligt socialt arbete. Att följamed som sällskap till tandläkaren, följa med som smakrådtill affären, hålla i en litteraturcirkel eller hjälpa till att spelabingo, listan kan göras lång. Någon kommer från Frivillig-centralen, några kommer ursprungligen från SPF, anhöriga,gamla praktikanter och pensionerad personal. Dessa perso-ner som vi från Annedalshus tar kontakt med och ber omhjälp vill göra en insats, har tid över och mår bra av attkänna sig behövda och uppskattade. Ingen ekonomisk er-sättning utgår men en kopp kaffe bjuder vi gärna på!

Vad är problemen?• Att finna balans mellan det offentligas ansvar och det frivilliga

sociala arbetets kompletterande verksamhet.• Frivilligt arbete måste organiseras. Det startar inte av sig själv

och behöver underhållas för att fortsätta fungera.• Vi är kulturellt ovana med att arbeta med frivilligorganisationer

i Sverige. Det märks både bland frivilliga, vårdtagare och an-ställda. Till exempel kan värderingar hos mottagaren vara ettbekymmer: ”Jag vill inte bli utsatt för välgörenhet.” Viss tvek-samhet finns till exempel när det gäller ansvarsfrågor och lik-nande.

• Ett hinder kan vara att man måste vara beredd att ta ett ansvarsom frivillig. Man bygger upp förväntningar hos mottagarna ochdet krävs en viss kontinuitet. Man måste hela tiden ta hänsyntill mottagarens integritet och inte utlämna vårdtagaren, särskiltkänsligt om man möts i det egna hemmet.

Analys och förslagInom offentlig sektor måste vi inse att omsorg om männis-kans väl innefattar både praktiska, sociala och existentiellabehov. Om vi inom våra ekonomiska ramar inte har resur-ser att tillgodose dessa behov måste vi skapa förutsättningarför kompletterande frivilliga insatser; naturligtvis med res-pekt för självbestämmande och integritet för alla inblandade.

Följande punkter anser jag är väsentliga för att man skallfå till en väl fungerande samverkan mellan offentligt ochfrivilligt socialt arbete:

• Frivilligarbete måste bygga på att den frivillige får något till-baks i form av uppskattning, meningsfull sysselsättning, socialgemenskap, identitet samt stöd och stöttning.

• Vi måste aktivt arbeta med att ”marknadsföra” frivilligarbete,dels för att stärka statusen och lyfta de frivilliga, men även föratt minska de värderingar som uppfattar frivilligarbete som för-nedrande.

• Vi måste se till att det finns mötesplatser som träffpunkter ochdagcentraler. Möten mellan frivilliga och mottagare sker intespontant. Viss organisation krävs för att mötena verkligen skallkomma till stånd.

• Ett seriöst förhållande mellan frivilliga och personal med tydligtdefinierade roller och förväntningar är viktigt för att undvikakonflikter. Vi måste ta oss tid att skapa en gemensam plattform,där man kan skaffa sig ett gemensamt språk och att man defi-nierar gemensamma mål och på så sätt skapar ett nätverk mel-lan det offentliga som sjukvård, hemtjänst och frivillig-organisationer.

• Personal behövs, som tillsammans med vårdtagaren professio-nellt kan definiera behov och förmedla kontakt med till exempelförening, bokvän eller annan frivilligverksamhet. Personalen kanfungera som katalysator för utan lite hjälp finns det risk attverksamheten avstannar.

27

• Det är viktigt att förklara för de frivilliga hur beslutsprocessenfungerar så att man inte känner sig ovälkomna när det tar tidatt få igång en verksamhet.

• De frivilliga måste vara beredda att ta ansvar för kontinuitethos vårdtagaren. Detta är naturligtvis enklare om man somfrivillig är en del av en organisation med flera inblandade somkan ersätta och stötta varandra.

• Olika bakgrund och kompetens hos de frivilliga berikar verk-samheten.

• Personalen inom socialtjänsten upplever en frustration över attinte räcka till som man skulle önska, det är en stor hjälp attveta att någon som har tid finns för vårdtagaren.

• Det är viktigt att se de olika föreningarnas och frivillig-organisationernas sociala insatser och inse vilket effektivt styr-medel föreningsbidrag och kommunala pengar kan vara för fri-villigt socialt arbete i sina olika former.

• I flera fall är gränsen mellan ”givare” och ”tagare” av den frivil-liga omsorgen mycket vag, att delta i en besöksgrupp eller i ettCafé på ett äldreboende kan göra vägen in till institutionenlättare den dag man själv blir beroende av samhällets resurser.

Egentligen spelar det ingen roll hur man är organiseradeller hur man funnit varandra, det är de personliga relatio-nerna som gör mötena så givande och utvecklande. Hu-vudsaken är att man inser vilken stor och viktig uppgiftdessa frivilliga personer fyller genom att sätta guldkant påtillvaron och ersätta de vänner som vi personal aldrig kanutgöra.

ATT FENOMENET FRIVILLIGCENTRAL över huvud taget exis-terar i vårt samhälle idag beror bland annat på att samhällethar genomgått och genomgår förändring på det sociala verk-samhetsområdet. Det har uppstått behov av frivilligverk-samhet på ett sätt och i en omfattning, som inte har funnitsi det vi kallar folkhemmet. Dessa behov är ju i slutändanindividens, men så länge samhället omfattas av någon formav välfärdspolitik, är behovet även ett samhällsbehov.

Behovet av frivilliginsatser är också i växande inom denoffentliga sektorns så kallade kärnverksamheter såsom vård,skola och omsorg. Dessa verksamheter är fortfarande i hu-vudsak finansierade av skattemedel. Dock har man i offent-lig sektor under senare år fått vända sig till det frivilligaeller privata för att försöka upprätthålla den standard mantidigare haft i verksamheterna.

Under de senaste åren har man med det offentligas rik-tade medel gått in och stött strategiska frivilliginsatser, föratt på det sättet skapa ökat frivilligarbete bland medborgar-na. Då man inte samtidigt har formulerat tydliga politiskamål, har det skapats förvirring på många håll i gränsområ-dena mellan offentlig och frivillig verksamhet.

En nystartad frivilligcentral förlägger sin verksamhet iett redan organiserat och fungerande samhälle, som av tra-dition har sin fördelning av ansvar och arbetsuppgifter försocialt arbete. De individer som av olika skäl, med olikaansvarsområde och med olika arbetsuppgifter verkar ellersöker sig till detta verksamhetsområde, har med sig sinavärderingar och sin syn på hur mötet skall gå till och vadsom skall komma ut ur det.

Dessa sektorer vilar inte alltid heller på överensstäm-mande värderingsgrund. Samhället befinner sig dessutom iförändring. Starka och divergerande krafter med avgörandeekonomiskt inflytande, har intresse i hur verksamheten påområdet kommer att utformas. I detta sammanhang, skallett för alla inblandade parter, givande möte ”vaskas fram”.

Namnet frivilligcentral är i sig svårtolkat. Frivillig för vem?Vad är det som är frivilligt? Vari består frivilligheten? Hurstor är frivilligheten att exempelvis planera verksamheten,

ReferenserAnbäcken, Els-Marie (2002). Kultur och meningsfull vardag inom äldre-

omsorgen. Linköping: Linköpings universitet.Byhlin, Gull-Britt & Birgitta Lindkvist (2001). Plattform för Demokrati

och Mervärde eller Kommunal Sparbössa? Göteborg: Göteborgs uni-versitet.

Danermark, Berth (2000). Samverkan - himmel eller helvete? Stockholm:Gothia.

Folkhälsorapport (2001). Äldres hälsa och välbefinnande. En utmaning förfolkhälsoarbetet. Stockholm: Stockholms län Äldrecentrum

Johansson, Staffan (2001). Självständiga rörelser eller kommunala underle-verantörer. Göteborg: Cefos.

Norling, Ingemar (1999). Om hur Fritid-Kultur-Rekreation påverkar äld-res hälsa. Göteborgs universitet, Sektionen för vårdforskning.

Nyman, Jan (2002). Ensamhet får äldre att ta sitt liv. Göteborgs-Posten3/1 2002.

Rapp, Birgitta (1999). Kultur i vården visavis vården som kultur. Stock-holm: Stockholms läns museum.

Svenska kommunförbundet (1998). Liv till åren. Rapport från äldre-beredningen. Stockholm: Kommentus förlag.

Reflektioner kring starten aven frivilligcentral

av Eva Apelman

[email protected]

28

när verksamheten oftast står och faller med bidrag från detoffentliga? Och bidrag delas ut utifrån hur väl man inomfrivilligcentralen formulerat sina mål och hur väl de över-ensstämmer med bidragsgivarnas.

I frivilligcentralen möts den offentliga sektorn, frivillig-sektorn och privatpersoner. Det är olika viljor och behovsom sammanförs. Olika föreställningar och värdesystem ställsmot varandra. Syftet med den här texten är att beskriva ochreflektera kring erfarenheter av starten av en frivilligcentrali centrala Göteborg, där jag har varit deltidsanställd igång-sättare.

Individens och samhällets förväntningarpå frivilligcentralenI takt med den förändring som samhället och samhälletsarbetsmarknad genomgått de senaste åren, har det skett enökad utslagning på arbetsmarknaden. Ungdomar som intekommer in i arbetslivet vid avslutad utbildning, arbetstaga-re som ställs utanför arbetsmarknaden på grund av ned-dragningar i företagsamheten och ytterligare andra klararinte av det höga arbetstempo som råder både i offentligoch privat arbetsmarknad.

Det är viktigt för individer, som av olika skäl har ställtsutanför arbetsgemenskap eller annan social gemenskap, fårtillgång till en mötesplats. En mötesplats inte enbart för ge-menskap och samvaro, där man blir sedd och ges möjlighetatt ingå i verksamheter och grupper, utan också en mötes-plats som kan vara utvecklande för den egna problematikenoch där aktiv bearbetning av ens egen problematik ges ut-rymme, i exempelvis självhjälpsgrupper. För att kunna hjälpafår man även ta kontakt med de föreningar som finns atttillgå utanför den egna centralen.

För att vistelsen i frivilligverksamheten ändock inte skallbli konserverande, krävs bland annat kontinuitet och tyd-lighet i organisationen. Och i de fall så erfordras, stöd avsamhället för att kunna vara den rehabiliterande faktor, somdet är tänkt att frivilligcentralen skall vara. Man behöverockså, som ett led i sin rehabilitering, utifrån sina egna för-utsättningar, få ingå i en arbetsgemenskap. Krav som ställs idessa arbetsuppgifter skall naturligtvis utformas på ett så-dant sätt att de motsvarar de förutsättningar som personenför tillfället har. Och som ett led i utvecklingen av denenskilde bör man efter hand kunna forma om och kanskeutöka uppgifterna.

Frivilligcentralen motsvarar också på flera sätt samhäl-lets behov. Den stora förändringen som samhället och ar-betsmarknaden har genomgått under senare år förorsakarsamhället mycket stora kostnader för sjukskrivningar, för-tidspensioner och för rehabilitering av alla som befinnersig utanför arbetsmarknaden. Det saknas resurser i samhäl-let; ekonomiska resurser och platser samt personal för detta

omfattande rehabiliteringsarbete. I detta arbete kan frivil-ligcentralen ingå och fylla en viktig funktion.

Samhället har också behov av tjänster inom vård ochomsorg av äldre, sjuka och unga, där neddragningarna harvarit kraftiga under flera år. När man inom frivilligsektorntar sig an en del av dessa uppgifter, avlastar man samhället ihög grad.

Individens och samhällets behov är inte alltid förenliga.De behöver inte heller vara det. Dock måste man inomfrivilligcentralen se till att man kan svara upp mot dessabåda behov. Det rör sig om samma individer, men det kanvara i olika skede av individens utveckling.

De medel som ges till frivilligcentraler och de få styrdo-kument som finns på området, pekar diffust ut två mål medfrivilligverksamheten.• Att ta emot och ta sig an individer i behov av en mötesplats.• Att ta sig an och utföra vissa tjänster som samhället av olika

skäl inte utför.

Verksamheten inom denna sektor skulle kunna fungerabättre, med bättre resultat för både individer och samhälle,om de politiska målen blev tydligare. Dock saknas väl denenhetliga politiska viljan. Frågan om hur frivilligarbetet isamhället skall sanktioneras och därmed styras är för kon-troversiell. Och därmed får man nog se framtiden an vadgäller tydligare regelverk inom frivilligområdet. Detsammagäller även regelverk och annat i samarbetet med de fackli-ga organisationerna.

En avgörande faktor för om man erhåller bidrag ochhur mycket, är också de resultat man tidigare uppnått –som i sig är mycket svåra att mäta – och hur nöjd man fråndet offentligas sida är med dem. Det är nyckfullt att sökaverksamhetsstöd då kriterierna för tilldelning eller avslaginte alltid är klart motiverade.

Frivilligcentralens organisation ochuppgifterFrivilligcentralens organisation måste ha klart uttalade mål ochtydligt uttala hur man skall verka för att nå dem. Det ärviktigt att frivilligcentralen ges mandat att vara tydlig i sinmarknadsföring. Frivilligcentralen måste också tydligt kunnagå ut till berörda individer och redogöra för de förutsätt-ningar som gäller på centralen.

Anställd på frivilligcentralen för att hålla öppet, organi-sera verksamheten, förmedla arbetsuppgifter med mera, kanvara en person avlönad ett antal timmar per vecka. Dettakomplicerar ytterligare bilden av en frivilligcentral och fri-villigt arbete. Till exempel kan denne anställde ses som enperson, anställd för att få andra att arbeta oavlönat. Det kanleda till svårigheter vid fördelning av arbetsuppgifter. Detfinns ju ett visst mått av ojämlikhet inbyggt i detta. Det är

29

därför alldeles nödvändigt att man mycket tydligt redovisaräven denna förutsättning med stor tydlighet inom frivillig-centralen. Och att den som är anställd är tydlig i sin rollsom ansvarig och vad ansvaret innebär.

Förutom att man inom frivilligcentralens ramar organi-serar självhjälpsgrupper och annat för att i gemenskapen taom hand problematik hos besökarna, finns det hjälpbehö-vande utanför frivilligcentralen som man förväntas tillfred-ställa med frivilligcentralens resurser. Man förväntas utföravissa tjänster i samhället. Om frivilligcentralen tar på sig enuppgift, så skall den naturligtvis utföras. Detta är den deli-kata frågan. Alla personer som finns med i verksamheten ärinte säkert i stånd att utföra dessa arbetsuppgifter. Det bliralltså en organisatorisk fråga. I de fall det finns osäkerhet ifråga om förmåga, måste man ha en tillförlitlig backup ef-tersom det sitter någon i andra ändan och väntar att få nå-got utfört. Det är en förtroendefråga.

De arbetsuppgifter som utförs inom ramen för frivillig-centralens verksamhet, kan också tillföra medel. Man kan igrupp eller enskilt utföra vissa tillfälliga tjänster för vilkaviss ersättning utgår. Man kan tillverka vissa föremål, somgemensamt kan avyttras för att tillföra medel tillbaka in iverksamheten.

SummeringDet finns alltså en mängd olika förväntningar som riktasmot vad en frivilligcentral kan åstadkomma. Till en börjanfinns ingen klarhet i uppgifter, ansvarsfördelning och orga-nisation. I ett initialskede får kraften läggas på att ta emotindivider och deras egna behov. Verksamheten skall byggasupp så att man på olika sätt tar sig an dem och verkar för attindividerna, utifrån sina egna förutsättningar, i nästa stegskall övergå i aktivitet där man kan göra något för andra.

Man bygger en verksamhet där det finns klart skönjbarasteg för de enskilda individerna, steg att ta i sin egen takt.För att kunna skapa denna tydlighet, bör individplaner upp-rättas. Dessa skall i sin tur vara vägledande när man planeraraktiviteter i frivilligcentralen. Och även i hur och vilkahjälpbehov utifrån man kan ta emot. Man tar enbart emotoch förbinder sig att utföra de tjänster, som står i samklangmed centralens policy och de som aktuella besökare harförutsättningar att klara av. Andra avböjes direkt, för tydlig-hetens skull. Personer och verksamheter som förväntar sighjälp, skall få den.

En dagligen återkommande aktivitet på frivilligcentra-len är ”matchningsmöte”. Där går man igenom vilken sysslasom passar vilken besökare. En frivilligcentral får inte blikonserverande utan hellre vara en plattform för utvecklingoch fungera som språngbräda. Därför måste den enskildesaktivitet ständigt stå i fokus. Det skall inte betyda heltidsar-bete, men aktivitet skall vara ett givet mål. Att bereda ut-

rymme för aktiviteter som självhjälpsgrupper är delmål ochmedel på vägen till att även kunna bli till hjälp för någonannan.

För att kunna motsvara förväntningarna måste vi grund-ligt gå igenom vad uppgifterna innebär, så att rätt personfår rätt uppgift. Vi måste alltid ha backup. Det skapar lugnhos utföraren även inför genomförandet. Efter väl förrättatvärv, måste man analysera genomförandet. Det ger klarhetoch styrka inför nya uppgifter. Man skall använda varje si-tuation för att lära sig något nytt och/eller för att få bekräf-telse. Då kan man utvecklas och växa in i mer ansvarsfullauppgifter med tiden.

Detta sätt att lösa individers problem och utföra tjänsterär tämligen nytt i samhället och i vår kultur. Vi har ingentradition för hur man bygger upp och organiserar sådanverksamhet. Vi får samla på egna och andras erfarenheterför att undvika svårigheter och använda möjligheter. Ochständigt vara beredda att revidera våra gamla tankar ochplaner. Det krävs också ett tydligare bidragssystem, som kanskapa kontinuitet.

De olika traditioner, strukturer och beslutsprocesser somär rådande runt om i samhället skall man noga studera ochanalysera för att de skall bli en tillgång inom frivilligverk-samheten; något man kan luta sig emot och som kan varavägledande i stället för att hindra framåtskridande.

Man tar sig an den så kallade sociala ekonomin utan givnastrukturer, därför uppstår i mötet och samverkan ett oänd-ligt antal möjligheter. Möjligheter att få lära nytt, utvecklasoch att få njuta frukten av känslan att få hjälpa andra. Att fådelta i att fylla människors sociala och andra behov.

ReferenserDAG-SHG: Drehscheibe Kontaktstelle.Danermark, Berth (2000). Samverkan - himmel eller helvete? Stockholm:

Gothia.Magnusson, Elisabeth (1996). Att starta självhjälpsgrupper. Stockholm:

Folkhälsoinstitutet.Nordrup, Ebba (1998). Frivilligcentralen. Den svenska modellen. Örebro:

Cesam.Stark, Agneta och Hamrén, Robert (2000). Frivilligarbetets kön. Stock-

holm: Svenska Kommunförbundet.

30

POLITIKER OCH FORSKARE efterfrågar och uppmuntrar till-komsten av mötesplatser som frivilligcentraler och träff-punkter. Men vad kan krävas för att driva en fungerandemötesplats och vilken funktion fyller mötesplatsen somhälsofrämjare? Vilken betydelse har den lokala mötesplat-sen, som till exempel en träffpunkt eller en frivilligcentral inärmiljön, för den enskilda medborgaren?

Samhället har förändrats och därför måste nya forum skapas!Ett allvarligt problem i dagens samhälle utgörs av ensamhetoch isolering. Storstadskommittén menar att mötesplatser,möten mellan människor liksom demokratiska processerutgör en möjlighet att bryta isolering och utanförskap.Genom detta kan människor uppleva eller uppnå såväl sam-hörighet som en känsla av betydelsefullhet. För människorsom av olika anledningar lever isolerade har det närmastegrannskapet särskilt stor betydelse.

Samhällsförändringen under senare delen av 1900-talethar medfört att de tidigare naturliga mötesplatserna såsomnärbutik och post inte längre finns kvar i närområdet somen självklarhet. Idag läggs de ner eller flyttar till svårtill-gängligare områden. Ensamhet uppstår ofta hos människorsom på grund av fysiskt eller psykiskt handikapp blivit bund-na vid sina hem och som är beroende av transporttjänst. Ärdå avståndet för långt till mötesplatsen eller om det intefinns någon mötesplats alls kan detta leda till isolering ochpassivisering som på sikt ger ett behov av dyrare samhälls-insatser. Träffpunkter och frivilligcentraler får idag bli liteav de mötesplatser vi tidigare fann i vår närmiljö.

Vilken syn har politikerna på lokala mötesplatser?Nationella folkhälsokommittén presenterade under 2001nationella mål för folkhälsan (SOU 2000:91). Utgångspunk-ten är att alla människor har lika värde och skall ha likvär-diga möjligheter. Ett av de arton nationella målen handlarom stödjande miljöer. Målet är att minska isolering och

ensamhet och ge människan möjlighet till delaktighet i blandannat förenings- och kulturverksamhet. Till folkhälsoarbe-tet hör att värna om och skapa goda mötesplatser.

I socialdemokraternas förslag till budget 2002 för Göte-borgs stad står att läsa på sidan 25:

Stadsdelsnämnderna måste också kunna erbjuda förebyggandeaktiviteter och tjänster som underlättar den dagliga tillvaron ochökar medborgarnas livskvalité. Därför skall de förebyggande in-satserna utvecklas och öka. Uppsökande verksamhet, stöd till an-höriga, rehabilitering, träffpunkter, samverkan med pensionärs-och frivilligcentraler och bostadsföretag kring boende och när-miljö behöver utvecklas. Frivilligt socialt arbete är ett viktigt kom-plement till kommunens egna insatser. De frivilliga organisatio-nerna spelar en viktig roll såväl i det förebyggande arbetet somnär det gäller vård och behandlingsinsatser. Samarbetet medfrivilligorganisationerna fungerar bra och går att utveckla än mer.

Den politiska förankringen vad gäller målsättningen förmötesplatser är således stark men enligt vår erfarenhet låg-prioriteras det ekonomiska stödet till frivilligcentraler ochträffpunkter och ges en mycket kort framförhållning avverksamheterna.

Vilken syn har forskarna på lokala mötesplatser?Frivilligcentraler och träffpunkter spelar en stor roll somnätverk i ett hälsoförebyggande perspektiv. Enligt den isra-eliske hälsoforskaren Aaron Antonovsky (1991) framhållsolika ”friskfaktorer” som en central grund i frivilligcentra-lernas och träffpunkternas arbete. Detta innebär att med-borgarna ges möjlighet att se sammanhang, känna menings-fullhet i tillvaron och delaktighet i en social gemenskap. Attha ett socialt nätverk, meningsfull sysselsättning och godfritid har stor betydelse för välbefinnandet.

Kristoffer Konarski (1992) hävdar att även svagare soci-ala band, till exempel de man skaffar sig på en frivilligcen-tral, kan vara betydelsefulla och trygghetsskapande. Ett so-cialt nätverk definierar Konarski som den närmiljö sombland annat kan avge känslomässigt stöd, uppskattning, kam-ratskap samt delade intressen och värderingar. Det socialanätverket består enligt Konarski av summan av alla demänskliga relationer som individen är inblandad i. Dessaformas inte bara utifrån djupa eller livslånga vänskapsband ien trängre krets utan även av ytligare relationer till släk-tingar, grannar, arbetskamrater och bekanta. Social isole-ring leder till ohälsa och är ofta ett resultat av en dåligtfungerande närmiljö, vilket mötesplatserna i närområdet kanmotverka.

Ingemar Norling (1999) menar att meningsfull syssel-sättning, livsstil och hälsofrämjande miljöer bibehåller ellerförbättrar psykisk och fysisk hälsa och livskvalité samt mins-kar vårdberoendet hos äldre.

Lars-Olof Bygren (1996) skriver att folk som ofta deltari olika former av kulturella, idrottsliga arrangemang ellerkyrkliga sammankomster får ett långt och troligen lyckligt

Betydelser av mötesplatser inärmiljön för den enskildemedborgaren

av Gunilla Foltyn och Anne-Marie Blom

31

SOM ENHETSCHEF har jag sedan 1998 bedrivit ett utveck-lings- och förankringsarbete för träffpunkterna i stadsdelenTynnered. Syftet med uppsatsen är att belysa metoder somkrävs för att driva en träffpunktsverksamhet och belysa denstrategi som används för att minska risken för nedläggningav träffpunkterna så fort det blir minus i stadsdelens budget.I uppsatsen belyser jag också vilken funktion träffpunkte-rna kan ha som hälsofrämjare dels med hänvisning till vadolika forskare kommit fram till och dels utifrån egen erfa-renhet av verksamheten.

BakgrundStadsdelen Tynnered består av åtta olika primärområden:Bratthammar, Guldringen och Skattegården i norr, Ängås,Kannebäck, Önnered och Grevegården samt längst i söderNäset. Tynnered utmärks av närheten till havet och mångagrönområden med varierad natur. I stadsdelen bor cirka28 000 personer och andelen över 65 år är cirka 15 procentav befolkningen Av dessa bor omkring 300 personer i olikatyper av äldreboenden och cirka 400 personer har hjälp idet egna hemmet. Äldreomsorgen bedriver även öppenverksamhet i form av dagverksamhet, så kallade träffpunk-ter, samt dagvård. Dagverksamheterna riktar sig till demsom är 65 år och äldre. De tre träffpunkterna har tillsam-mans omkring 1 000 besök per månad.

Tynnered kännetecknas av att såväl levnadsvillkor somhälsan varierar kraftigt mellan de olika primärområdena.För att få en bild av tynneredsbornas självupplevda hälsagenomförde primärvården och stadsdelsförvaltningarna ivästra Göteborg en enkätundersökning bland invånarna1998. Sammanfattningsvis kan sägas att 84 % av de sombesvarat enkäten uppger att man har god eller mycket godhälsa. Bäst mår de yngre och sämst mår de äldre. Fler mänän kvinnor upplever sig ha god hälsa. De slutsatser som

liv. Kulturupplevelser ger människor en bättre beredskapatt möta såväl sjukdomar som fysiska, psykiska eller socialasvårigheter. Sätts alla kroppens biologiska, hälsobringandeprocesser igång när vi känner oss glada, tillfreds och uppli-vade? Mycket talar för det! Den medicinska forskningenmåste vara öppen för nya perspektiv!

Frågor att undersökaMot bakgrund av våra erfarenheter vill vi avslutningsvisformulera några hypoteser som vore intressanta att under-söka vidare:• de lokala mötesplatserna spelar en avgörande roll för männis-

kors hälsa och livskvalité.• mötesplatserna har stor betydelse för att motverka ohälsa och

kan senarelägga behovet av samhällsinsatser.• om man styr över satsningar från dyrare vårdformer till lokala

träffpunkter och frivilligcentraler medför detta minskade kostna-der för samhället.

Träffpunkterna i Tynnered

av Gunilla Foltyn

[email protected]

32

drogs från materialet kan sammanfattas i fyra profilområ-den :• Ensamstående föräldrar• Barn och ungdomar• Ofrivilligt ensamma• Kvinnors hälsa

Utifrån de prioriterade grupperna initierade Hälsorådet istadsdelen olika arbetsgrupper, varav en blev ”ofrivilligtensamma äldre”. Arbetsgruppen beskrev sin vision om äld-res hälsa i tre delmål :

• Bevara och stärka hälsan hos äldre• Öka förutsättningarna för äldre att leva ett självständigt liv

med god livskvalité• Bryta de ofrivilligt ensammas isolering.

Metod och materialSom enhetschef för den här verksamheten har jag fått godinblick i hur verksamheten fungerar och det är den erfa-renheten som ligger till grund för den här rapporten. Jaghar gått igenom verksamhetsrapporterna för träffpunkte-rna åren 1998-2001. Jag har vidare hämtat inspiration fråndocent Ingemar Norlings kompendium ”Om hur fritid-kultur-rekreation påverkar äldres hälsa” och boken Liv tillåren av Svenska kommunförbundet och Folkhälsoinstitu-tet. Jag har även intervjuat tre män på Beryllgatans träff-punkt för att undersöka om min hypotes, att träffpunktenkan fylla en funktion som hälsofrämjare, kan vara relevant.

Träffpunkternas utvecklingsarbetePersonalen på träffpunkterna påbörjade ett samarbete 1998med äldreforskaren docent Ingemar Norling. Denne de-lade generöst med sig av sina forskningsresultat om hurstor betydelse livsstilen har för den enskildes hälsotillstånd ipsykisk, fysisk och social mening till mig som arbetsledare,till träffpunktspersonalen, till politiker både i nämnden ochi hälsorådet, till medlemmar i pensionärsorganisationernaoch till kulturoch friskvårdsombuden. Ingemar Norlingsovan nämnda skrifter har varit träffpunkternas referenslit-teratur.

Under handledning av Ingemar Norling skrev jag påuppdrag från Tynnereds hälsoråd den del i Tynnereds folk-hälsoplan som gäller ”ofrivilligt ensamma äldre”. En arbets-grupp bestående av representanter från kyrkan, frivilligför-eningen Björkdungen, sjuksköterskor från vårdcentralernasamt personal från träffpunkterna har bidragit med syn-punkter på vad som är viktigt att ta med i folkhälsoplanennär det gäller det förebyggande arbetet bland äldre i Tynne-red. Folkhälsoplanen för de äldre över 65 år uppger sexoperativa mål för att uppnå tre visioner för de äldre:

• Att bevara och stärka hälsan.• Att öka förutsättningarna för äldre att leva ett självständigt liv

med god livskvalité.• Att bryta de ofrivilligt ensammas isolering.

De sex målen i Folkhälsoplanen för äldre i Tynnered skrevs år2000. Som chef för den förebyggande enheten (träffpunk-ter och dagvård) verkar jag för att på sikt uppnå följandemål i äldreomsorgen men även för alla äldre i Tynnered.

Mål 1. Öka eller skapa ny samverkan med olika resurspersonerSåsom till exempel frivilligorganisationer, kyrkor och sam-fund, enskilda frivilliga, anhöriga, gymnasieskolan och vård-utbildningar samt distriktsjukvården. Det finns stora mar-ginaler att utveckla frivilligverksamheten i Sverige både viaorganisationer och genom enskilda. Personalen har ofta enmycket begränsad utbildning i hälsofrämjande insatsers be-tydelse på hälsoläget.

Samverkan mellan kommun och landsting behöver för-bättras till nytta för de äldre. Om man genom upplysningkan få de äldre att utveckla en mera hälsofrämjande livsstilså skulle detta antagligen vara den största resursökningen.

Mål 2. Utveckla den förebyggande och uppsökande verksamhetenför alla över 65 årI Danmark är uppsökande verksamhet lag sedan 1997. Denuppsökande verksamheten har där resulterat i att vårdbe-hovet har minskat liksom intagningen på sjukhus. Man harfångat upp hjälpbehov hos den enskilde och man har upp-täckt sjukdom tidigare (Hendriksen & Vass 1997). Det ärdärför angeläget att tidigt gå in med information, rådgiv-ning och utbildning och aktivering av seniorer för att spri-da kunskapen om livsstilens betydelse för att hålla sig frisklängre och att man i stor utsträckning kan påverka sin egenhälsa. 65 årsgränsen är viktig eftersom de flesta då går ipension och livssituationen förändras kraftigt för många närdet gäller det sociala nätverket.

Mål 3.Information och utbildning om hälsoeffekterna vid en allsi-dig och regelbunden aktivering1990-talets äldreforskning visar vilka positiva resultat mankan nå när de äldre aktiverar sig mer fysiskt. Den fysiskastyrkan ökar och rörligheten tilltar, förmågan att klara sigsjälv ökar och vårdkostnaderna minskar. Psykiskt minskardet depressioner, ångest, konsumtion av farmaka och detökar stresstoleransen.

Mål 4. Prioritera hälsofrämjande aktiviteter och bevara och ut-veckla stödjande miljöerVissa aktiviteter ger starkare och mera allsidiga hälsoeffek-ter, andra svagare. Aktiviteter som har anknytning till um-gänge, natur, djur och promenader har mycket positiva häl-

33

soeffekter. Omfattande TV-tittande och fysisk inaktivitetger negativa hälsoeffekter.

Mål 5. Individuellt anpassade programIndividuell anpassning till den enskildes behov, intressenoch kompetens. Man blir mer aktiv om man får syssla medsådant man är riktigt intresserad av. Denna metodik böranvändas vid hembesök hos den enskilde och i alla berördaverksamheter för att få hög motivations-och aktivitetsnivå.

Mål 6. Professionella arbetsmetoder. Arbetets inriktning och meto-der skall baseras på forskningsresultatArbetets inriktning och metoder skall baseras på forsknings-resultat. Personalen skall regelbundet utbildas och få aktuellkunskap i förebyggande hälsoinsatser.

MåluppföljningSom enhetschef för den förebyggande enheten har jag skyl-dighet att varje år sammanfatta och delge de andra med-lemmarna i hälsorådet vad vi har gjort i verksamheterna iäldreomsorgen för att komma närmare målen i hälsopla-nen. Jag har också tillsammans med arbetsterapeuten påBeryllgatans träffpunkt varit ute i en del arbetslag och in-formerat om och diskuterat innehållet i hälsoplanen. Ävenkultur- och friskvårdsombuden får regelbunden informa-tion om innehållet i folkhälsoplanen på kulturoch frisk-vårdsombudsmötena.

Personalen på träffpunkterna deltog även i kvalitetssäk-ring av träffpunkternas verksamhet under handledning avTynnereds kvalitetsutvecklare Bengt-Olof Fogelberg. Vidiskuterade träffpunkternas mål, kundnytta och resultat.Personalen kompetensutvecklades även inom området ar-gumentations- och presentationsteknik under handledningav Elisabeth Niederhaus (Utbildningsmäklarna, Göteborg).Syftet med dessa utbildningar var att personalen bättre skullekunna argumentera för vikten av träffpunkternas bevaran-de till alla personalkategorier.

I juni 1999 togs initiativ till att starta upp med kulturoch friskvårdsombud på varje enhet inom vård och om-sorg. Information och utbildning i kultur och förebyggan-de hälsovård sker regelbundet var 6:e vecka på ”kultur ochfriskvårdsmötena”. Kulturombudens uppgifter är bland an-nat att informera om månadens aktivitetsutbud på träff-punkterna som kommer ut varje månad i ”Kultur och ak-tivitetsbladet” och verka för att informationen kommer uttill vårdtagare i hemtjänsten och till boende på äldreboen-dena. Aktivitetsbladet skickas även ut till enskilda boende iTynnered, till pensionärsföreningar och till vårdcentrale-rna. Kulturombudens uppgift är också att informera träff-punkterna om det är någon de känner till som är ofrivilligtensam och informera träffpunktspersonalen om detta somdå gör hembesök.

En äldresäkerhetsgrupp startade i oktober 2000 med syfteatt reducera fallolyckor såväl i den öppna hemtjänsten sompå våra boenden. Personalen skall dokumentera om fallethar fysiska, psykiska eller praktiska orsaker eller orsakskom-binationer. Kultur- och friskvårdsombudet har en samord-nande funktion i detta arbete och tar tillsammans med sinamedarbetare initiativ till förebyggande åtgärder för vårdta-garen psykiskt, socialt och fysiskt vid behov. Syftet är här attsprida och öka kompetensen i hela arbetslaget om de före-byggande insatsernas effekter. Säkra Seniorer, en metodbokför att förebygga fallskador av Anita Hökby och Siv Sadigh,kommer att ligga till grund för detta utvecklingsarbete. Ävenpensionärsföreningarna kommer att involveras efterhand.

Träffpunkternas organisationTräffpunkterna genomgick en organisationsförändring 1998.En enhetschef tillsattes för de tre träffpunkterna med totalttio anställda som skulle driva utvecklingen med det häls-oförebyggande arbetet. Träffpunkterna ligger geografisktutspridda i Tynnered. Beryllgatans träffpunkt är en helt fri-stående träffpunkt som ligger i ett område som består avhyres- och bostadsrätter. Denna träffpunkt har två heltids-anställda, en arbetsterapeut och en undersköterska. De an-dra två träffpunkterna, Åkerhus och Grevegårdens träffpunktär inrymda i ett äldreboende och riktar sig till äldreboen-dets boende och till besökare utifrån. Till Åkerhus träff-punkt hör även fyra gästlägenheter som träffpunktsperso-nalen ansvarar för. Lägenheterna är för Tynneredsbor sombehöver hjälp med anhörigavlösning i hemmet, för perso-ner som vill prova att bo på ett äldreboende och för såkallade medicinskt färdigbehandlade personer från sjukhu-sen men som ännu inte är tillräckligt starka för att kunnabo i det egna hemmet. Detta äldreboende är omgivet avvillabebyggelse. På Åkerhus träffpunkt arbetar en resurspe-dagog med konstnärlig utbildning på högskolenivå och enundersköterska på heltid samt en undersköterska och ettvårdbiträde på deltid. Grevegårdens träffpunkt är omgivetav hyresrätter. Här arbetar en undersköterska och ett vård-biträde på heltid. Beryllgatans och Grevegårdens träffpunktär öppet alla vardagar mellan klockan 7.30-16.00. Åkerhusär öppet vardagar 7.30-16.00 och helgdagar 7.30-15.00.

Träffpunkternas verksamhetDe tre träffpunkterna har gemensamma mål för verksam-heten och alla träffpunkter satsar på ett aktivitetsutbud somär anpassat efter den enskildes behov och intresseinrikt-ning. Då Beryllgatans träffpunkt till skillnad från de två an-dra träffpunkterna i Tynnered är den enda träffpunkt somligger helt fristående i ett bostadsområde har jag valt attberätta om denna träffpunktens verksamhet och vilken funk-tion den kan fylla som hälsofrämjare.

34

Träffpunkternas övergripande målsättning är att brytaoch förhindra utveckling av ofrivilligas ensammas isole-ring. Min teori och erfarenhet är att om man kan förhindraensamhet och passivisering hos de äldre genom uppsökan-de verksamhet och tillgång till en mötesplats i närområdetmed matservering och ett varierat utbud av aktiviteter an-passat till den enskildes behov och intresseinriktning beva-rar man och stärker hälsan hos den enskilde. Möjligheternatill kvarboende i det egna hemmet ökar och man senare-lägger och minskar behovet av hemtjänst och äldreboendeför de äldre i stadsdelen som medför reducerade kostnaderför samhället.

Beryllgatans träffpunkt har i snitt omkring. 20 besök perdag. De dagliga besökarna består mest av män som kom-mer för att äta middag och för att träffa folk. Vid speciellaarrangemang som musikunderhållning och pubaftnar som-martid kan det komma uppemot 40 gäster, både kvinnoroch män. Flera av de besökande har insatser från hemtjäns-ten.

För att man skall må bra måste man möta någon, upple-va något, ha någonting att göra och att kunna njuta. Hu-vuddelen av den ängslan, oro och otrygghet som märks hosäldre har ett starkt samband med problem med menings-fullheten (docent Bo G. Eriksson, Göteborgs Universitet).

Verksamheten på Beryllgatans träffpunkt består av res-taurang- och caféverksamhet samt studiecirklar flera gång-er per vecka utifrån besökarnas intressen och behov för attfå en hög motivations- och aktivitetsnivå. Exempel på cirklarär ”Teknikens utveckling under 1900 talet”, ”Revy ochteaterhistoria”, ”Skepparhistorier” och ”Akvarellmålning”.Genom ett samarbete med kulturförvaltningen i Göteborgerbjuds besökarna varierad musikunderhållning med pro-fessionella artister var tredje vecka. Studiecirklarna, musik-underhållningen och möjligheten att komma till träffpunk-ten för att träffa folk är de mest uppskattade aktiviteternahittills i träffpunktens programutbud. Att det förhåller sigpå detta sätt har vi kommit fram till genom att under ett årstid föra daglig besöksstatistik. Under sommarhalvåret hyrträffpunkterna en egen buss som möjliggör utflykter tillutflyktsmål som gästerna själva har valt att besöka. Träff-punkten erbjuder också gymnastik, hantverk, promenader,trädgårdssysslor och social samvaro med samtal och diskus-sioner om dagsaktuella händelser. Som en gäst på Beryllga-tan uttryckte det: ”Att kunna roa varandra - reta varandraoch vara tykna och ordna världspolitiken in på rätta banorär viktigt för oss som besitter klarsyn och visdom”.

IntervjustudienFör att undersöka om min hypotes och erfarenhet att träff-punkterna kan fylla en funktion som hälsofrämjare inter-vjuades tre män på Beryllgatans träffpunkt. Kriteriet vidurvalet var att en ur personalen på träffpunkten skulle väljaut tre personer som besökte träffpunkten flera gånger pervecka. Av de tre män som plockades ut är två änklingar ochen är ogift. De är mellan 78 och 90 år. De tre männen fickföljande fem frågor:• Vilket år började du besöka träffpunkten?• Hur ofta kommer du till träffpunkten?• Har din hälsa påverkats av att du har haft möjlighet att besöka

en träffpunkt i närområdet?• Vad har träffpunkten betytt för dig?• Tror du att vistelsen på träffpunkten har senarelagt ditt behov

av hemtjänst eller äldreboende?

Nedan följer intervjupersonernas svar:

När började de besöka träffpunkten?Två av männen har besökt träffpunkten sedan mitten på åttiotaletoch en av dem sedan slutet på åttiotalet.

Hur ofta besöker de träffpunkten?Två av männen besöker träffpunkten fyra gånger per vecka, en avdem fem gånger per vecka, förutom när han är på gästplats påÅkerhus träffpunkt.

Hur har deras hälsa påverkats av att de har haft möjlighetatt besöka en träffpunkt i närområdet?

Den första mannen uppgav att han hade fått en depression pågrund av ensamhet om träffpunkten inte hade funnits.

Den andra mannen svarade att det skulle bli långsamt om haninte hade haft någonstans att gå. ”Jag skulle ha blivit helt isoleradsedan mina närmaste gick bort. Att träffpunkten ligger så näramitt hem är väldigt betydelsefullt.”

Den tredje mannen sade: ”Då jag hade problem med depressionsedan tidigare, har det påverkat mig positivt att gå till träffpunktenoch träffa andra. Det är viktigt att komma ut när det psykiskavälbefinnandet sviktar.”

Vad träffpunkten har betytt för männen?Den första mannen uppgav att det mest betydelsefulla för honomvar att han hade någon att prata med i sin egen intressesfär. ”Träff-punkten är en ljuspunkt i tillvaron och har brutit min ensamhet.”

Den andra mannen sade att: ”träffpunkten är väldigt bra. Jagträffar folk. Gemenskapen betyder mycket. Mycket trevligt medträffpunktens olika festarrangemang.”

Den tredje mannen svarade att: ”Viktigt att träffa folk och mötaandra människor, att ha ett mål. Det är en motivation för att verk-ligen stiga upp varje dag. Maten betyder mycket, att man äterregelbundet. Festarrangemangen inför helgaftnar uppskattar jagmycket, det är vackert dukat, det är musik och sång.”

35

Har vistelsen på träffpunkten senarelagt behov av hemtjänsteller äldreboende?

-Ja, sade den första mannen. ”Jag hade köpt in mig på ett privatäldreboende om inte träffpunkten hade funnits.”

-Nej, svarade den andra mannen. ”Jag är aktiv, går på promenader,sköter alla hushållssysslor. Jag har i tanken att jag inte skall blisittande, det är bäst att hålla igång. ”

-Ja, det håller jag med om, svarade den tredje mannen. ”Man blirmer utåtriktad. Man kommer upp och iväg. Man har ett mål attgå till. Att få regelbunden lagad mat på träffpunkten har säkertfördröjt mitt behov av samhällsinsatser.”

AnalysSamtliga tre intervjuade talar om att träffpunkten spelar storroll för dem när det gäller att förhindra uppkomsten avensamhet och att träffpunkten ger dem möjligheter att träffaandra människor, som är så viktigt för dem. Två av demnämner festarrangemangen som speciellt betydelsefulla. Tvåav dem uppger också att träffpunktens verksamhet säkerthar senarelagt deras behov av samhällsinsatser. De intervju-ades svar skulle kunna ge vissa belägg för att även svagaresociala band kan vara betydelsefulla och trygghetsskapandeoch att kulturupplevelser kan öka motståndskraften motolika sjukdomar eller sociala svårigheter.

Kristoffer Konarski (1992) beskriver att sociala relatio-ner kan fungera som en hälsofrämjande faktor. Han näm-ner att sociala nätverk i närmiljön bland annat kan ge käns-lomässigt stöd och uppskattning. Lars-Olof Bygren (1996)frågar om det kan finnas något i kulturupplevelsen som germänniskan en bättre beredskap att möta sjukdomar ochsociala svårigheter. Han anser att kulturen behöver lyftasfram inom äldreomsorgen och bli ett naturligt inslag i var-dagen. Ingemar Norling (1999) visar att den fysiska, psykis-ka och sociala aktivitetsnivån har en avgörande inverkan påhälsotillståndet.

Att mötesplatserna i närmiljön spelar en avgörande rollsom hälsofrämjare för den enskilda människan är jag per-sonligen helt övertygad om. Jag tror faktiskt att om manskulle intervjua ett stort antal besökare på träffpunkterna iGöteborg, så skulle svaren inte skilja sig särskilt mycket åtfrån de intervjusvar som framkommit i min studie, trots attdet är en mycket liten undersökning.

Ett framtida forskningsområde kan vara att man i äldre-omsorgen, framförallt i hemtjänsten, beviljar bistånd i mycketstörre utsträckning än idag till hälsofrämjande psykisk, fy-sisk och social aktivering för äldre över 65 år. Med en merutvecklad metodik och ett mer varierat utbud av insatserinom äldreomsorgen skulle säkert hälsoläget förbättras förden enskilde och samhällets vårdkostnader skulle reduce-

ras, man skulle avlasta sjukvården och konsumtionen avmediciner skulle minska. Kunskap och kännedom om sam-spelet mellan psyke och soma för människans välbefinnan-de kommer förmodligen att bli detta århundradets störstauppgift.

AvslutningDet utvecklingsarbete som bedrivits på träffpunkterna hargjorts för att lyfta fram och synliggöra och förbättra träff-punktspersonalens kompetens och medvetandegöra viktenav att ha en gemensam målsättning för träffpunkterna föratt höja statusen på träffpunktsverksamheten. Folkhälsopla-nen förankras fortlöpande på alla nivåer inom äldreomsor-gen och syftet är även där att öka kunskapen om livsstilensbetydelse för hälsotillståndet och på sikt åstadkomma enattitydförändring hos anställda i äldreomsorgen och hospolitiker i stadsdelen som innebär att man förhoppningsvisi både ord och handling satsar mer på förebyggande insat-ser. Idag lovordas träffpunkternas verksamhet i ord. Om träff-punkterna och frivilligcentralerna blir centrum i morgon-dagens äldreomsorg som bygger på gemenskap och me-ningsfull sysselsättning åt den enskilde, bevarar och stärkerhälsan och ökar förutsättningarna för äldre att leva ett själv-ständigt liv med god livskvalitet återstår att se.

ReferenserAbrahamsson, Helena & Nilsson, Emelie (1999). Utvärdering av frivil-

ligverksamhet i Strömstad, Svinndal och Tanum. Rapport november1999. Vänersborg: Hälsohögskolan Väst.

Bygren, Lars-Olof (1996). Kultur och hälsa i R. Lagercrantz red. An-dens kraft? Välfärdsprojektets skriftserie nr 7, sid. 131-136.

Byhlin, Gull-Britt & Birgitta Lindkvist (2001). Plattform för Demokratioch Mervärde eller Kommunal Sparbössa? Göteborg: Göteborgs uni-versitet.

Hendriksen, C. & Vass, V. (1997) Forebyggende hjemmebesög til ldre men-nesker. Fredrikshavn: Dafolo.

Konarski, Kristoffer (1992). Jordmån för ett gott liv. Stockholm: Kom-mentus.

Norling, Ingemar (1999). Om hur fritid/kultur-rekreation påverkar äldreshälsa. Sektionen för vårdforskning. Sahlgrenska Universitetssjuk-huset i Göteborg.

Socialdemokraternas förslag till Budget 2002 och flerårsplaner 2003-2004 för Göteborgs stad.

SOU 2000:91 Hälsa på lika villkor. Nationella mål för folkhälsan.Thille, Anna & Wramner, Bengt (1998). Liv till åren. Om hälsofrämjande

och sjukdomsförebyggande insatser för äldre. Stockholm: Kommentus.

36

JUST NU FINNS I GÖTEBORG, i Sverige och inom EU ettstort intresse från politiker och tjänstemän för sociala ar-betskooperativ. Kooperativen har uppstått i olika samman-hang och ur behov från olika grupper.

Om arbetskooperativen skall bli ett varaktigt komple-ment till samhällets andra arbetsmarknadsåtgärder krävs sam-ordning mellan myndigheter på ett övergripande plan. Växt-kraften i kooperativen är av samma slag som i självhjälps-grupper, och lika känsligt för styrning utifrån.

Vi är bara i början på utvecklingen av arbetsplatser an-passade till människor; företag som inte styrs av vinstintres-se utan av humana behov. Självförverkligande genom arbe-te är inget som skall vara förbehållet eliten utan är en möj-lighet för många fler.

Är det till satsningen på den här typen av företag somvåra pensionspengar borde gå till i stället för till spekula-tion på börsen? Varför inte?

Denna essä kommer att behandla olika aspekter på soci-ala kooperativ under följande rubriker: Vad är ett socialtarbetskooperativ? Vilka finns i Göteborg? Vilken grupp vän-der de sig till? Hur startar man ett socialt arbetskooperativ?De kooperativa samarbetsorganisationerna. Ekonomisk ochideell förening, Samhällets nuvarande stöd och engagemang,Egna erfarenheter från Ateljé Trädet, Ekonomi, Utvecklings-linjer och avslutningsvis en önskelista.

1. Sociala arbetskooperativSociala arbetskooperativet skiljer sig från andra kooperativgenom att kooperativet har tillgång till handledare och eko-nomiskt stöd från samhället. Målet är att utveckla och er-övra kompetens som företagare. Kooperativet skall själva

besluta om de frågor som rör affärsverksamheten. Handle-daren är inte medlem i kooperativet utan har yttrande- ochförslagsrätt på kooperativets möten. Handledarens uppgiftär:• att stimulera varje deltagare till ansvar i kooperativet• att lyfta fram gruppmedlemmarnas kompetens• att se till att gruppen tar hänsyn till var och ens arbetskapacitet• att tillsammans med kooperatörerna utveckla kooperativets af-

färsidé.

Detta är viktigt för att verksamheten skall utvecklas och atthandledaren förstår sin roll, inte som behandlare, vårdareeller arbetsledare utan som inspiratör och trygghetsförmed-lare. Kooperativet är en arbetsplats och inte en behandling-senhet. Ett socialt kooperativ bedriver ingen annan vård,rehabilitering eller utbildning än den starka, självläkandeprocessen som deltagandet i verksamheten innebär.

Skälen till att kooperativet inte bedriver vård och be-handling är dels att det finns andra institutioner som gördetta, dels och främst att det skulle störa arbetet. Att varamed eller inte i ett kooperativ skall alltid vara ett beslutmellan den enskilde och kooperativet. Visst kan man somhandledare vara behjälplig i lite av varje men alltid på koo-peratörens uppdrag. Det är grundläggande att handledareninte har ett myndighetsuppdrag gentemot deltagarna i ko-operativet. De skall kunna arbeta, prova och pröva, lyckasoch misslyckas utan att vara föremål för bedömning.

2. Sociala arbetskooperativ i Göteborg:Det finns i skrivande stund 12 sociala kooperativ i Göte-borg nämligenBeateberg hunddagis;Klippankooperativen som driver fyra företag:Hunddagis.Bak & fram, bageri.Lera m.m., keramik.Pappersåtervinning.Caféverksamhet bedrivs av Via Nova, Café koopen och Café

Favorita.Dagisfixarna, trä och textilGrimbo, bilvård,Multikult växtodlingAteljé Trädet, sidenmåleri

Det finns några kooperativ på gång och i Frölunda finnstvå under utbildning. FUNK, Vävstugan och Bryggan harfått medel till att starta ett antal kooperativ. Mer eller min-dre försvunnit har Sjöstjärnan. Solbergs trädgårdar befinnersig i gränszonen till kommunal verksamhet.

3. MålgrupperAv de kooperativ som finns för närvarande vänder sig hälf-ten till människor inom psykiatrin, ett till förståndshandi-

Sociala arbetskooperativ

Idéburen affärsverksamhetoch demokratiska arbets-platser

Av Ulla Reimers

[email protected]

Ett kooperativ är en fristående sammanslutning av personer somfrivilligt samverkar för att tillgodose sina gemensamma ekonomiska,sociala och kulturella behov och önskemål genom ett samägt ochdemokratiskt styrt företag. (Den Internationella Alliansens definitionav kooperativ).

37

kappade, tre till människor med förvärvad hjärnskada ochett till kvinnor utan krav på diagnos.

I framtiden kan man tänka sig att kooperativ växer framinom många grupper med människor som vill ingå i ettarbetssammanhang och kontinuerligt utföra en arbetspres-tation. Nivån på arbetsinsatsen skulle kunna vara från någratimmar i veckan till kvalificerat yrkesarbete med 40 tim-mars arbetsvecka.

4. Hur startar man ett socialt arbetskooperativ?De alla flesta vänder sig till Kooperativ Konsult, koopera-tivt utvecklingscentra i Göteborg. Man kan få gratis råd-givning om hur man går till väga för att starta ett arbetsko-operativ. Oftast köper man en utbildning med medverkanfrån Kooperativ Konsult i samarbete med någon Folkhög-skola eller studieförbund. Utbildningen anpassas till dengrupp det gäller. De flesta har fått ett projektbidrag genomEU-medel eller genom kommunen för att starta. I höstasstartade Kooperatörshuset i Frölunda: ”Utbildningar till digsom vill starta sociala arbetskooperativ”. Utbildningarnavänder sig till personer med psykiska funktionshinder.

5. De kooperativa samarbetsorganisationernaDe flesta kooperativen är organiserade i SKOOPI, SocialaKooperativens Intresseorganisation. SKOOPI finns båderegionalt och som riksorganisation. De flesta av kooperati-ven har träffats regelbundet för att diskutera gemensammafrågor. SKOOPI är en ung organisation och behöver stödom man genom organisationen skall ha resurser för att dri-va för kooperativen övergripande frågor.

Handledarna i Göteborg har under en längre tid träffatsoch utbytt erfarenheter. Man har träffats ungefär en gång imånaden. Igångsättning och stöd har grupperna fått avKooperativ Konsult i hela denna process och det är först nupå senare tid när organisationerna fungerar mer självstän-digt som Kooperativ Konsult lämnat ifrån sig initiativet församordningen.

Några av kooperativen har sina handledare anställda hosKooperativ Konsult och för flera kooperativ ser det ut attbli en konstruktiv lösning. Kooperativ Konsult har förut-om utbildning och rådgivning varit oumbärlig för att fåigång samarbetet mellan kooperativen.

6. Ekonomisk och ideell föreningKooperativen kan indelas i ideella föreningar och ekono-miska föreningar. I grova drag kan man säga att för denekonomiska föreningen finns ingen begränsning som före-tag utan man betalar moms och skatt som andra företag.Den ideella föreningen är däremot inte skattepliktig. Desshuvudsyfte skall vara medlemmarnas sociala behov.

Det kan vara en finess att människor som är föremål församhällets bidrag också kan finnas i en verksamhet sombetalar skatt.

7. Samhällets nuvarande stöd och engagemangKooperativen i Göteborg har sitt stöd genom resursnämn-derna, det vill säga att de kooperativ som vänder sig tillhandikapp har SDN Majorna som resursnämnd. Koopera-törshuset har SDN Frölunda. Missbruk sorterar under SDNLundby. Beateberg vänder sig till deltagarnas respektive SDNför finansiering genom deltagaravgifter. Resurser för kon-tinuerlig övergripande verksamhet finns inte. KooperativKonsult har ett visst stöd men finansieras till stor del ge-nom utbildningsmedverkan. Försäkringskassan och Läns-arbetsnämnden är för närvarande inte finansiärer av verk-samheterna men ger naturligtvis många av deltagarna stödi form av utbildningsbidrag, sjukpension med mera.

8. Egna erfarenheterAteljé Trädet, där jag är handledare, startade ur Half WayHouse (HWH), en dagverksamhet för kvinnor med drog-relaterade eller andra psykosociala problem. Half Way Housefinansieras dels genom avgifter och dels genom bidrag frånLundby SDN.

När verksamheten i sin nuvarande form funnits i någraår visade det sig att några kvinnor blev kvar och kunde intefinna något arbete eller annan regelbunden sysselsättningatt gå över till. Att återigen bli isolerad i sin lägenhet, varinget alternativ.

Ateljé Trädet startade som ett projekt med denna gruppav kvinnor. Vi hade innan arbetat med sidenmåleri. Vi ena-des om att fortsätta med siden som bas och att sälja delsdirekt i butik, dels på marknader.

Ganska snart fick vi frågor från andra kvinnor som varintresserade av verksamheten. Vi beslöt att inte sätta uppnågra barriärer för medlemskapet utan vara öppna för allasom var villiga att arbeta i projektet minst två dagar i veck-an.

Till HWH har det under senare tid kommit fler yngrekvinnor med tyngre men kortare missbruk. För dessa ungakvinnor, många med konstnärsdrömmar, blir Ateljé Trädeten positiv sporre. Det finns en väg tillbaka och den är kon-kret: från HWH över Ateljé Trädet till Kvinnofolkhögsko-lan.

Affärsmässigt har Ateljé Trädet vuxit stadigt och önskarfå resurser till en utvidgning. Vi är i dag ett tiotal kvinnor iverksamheten. Deltagarna är nu beredda att bilda en eko-nomisk förening, det har tagit tre år som projekt att kom-ma hit. Nu närmast har vi ett uppdrag att skapa ett textiltverk till Residenset i samband med en utställning ”Kvin-norna på residenset”. Vi önskar utveckla vår kursverksam-het och att även ha konferensservice.

Under förra året hade jag som uppdrag från projekt ”Attvara behövd” att samordna de olika kooperativen i Göte-borgsregionen för en gemensam utställning i Nordstan somägde rum i maj 2001. Inför utställningen fick jag tillfälle att

38

besöka samtliga kooperativ som deltog. Vi ordnade gemen-samma seminariedagar och arbetsdagar. Det gav mycket attfå samarbeta på detta sätt mellan kooperativen. Jag märktedå att avgörande för om och i vilken grad man deltog varhandledarnas inställning till utställningen. Om handleda-rna trodde att kooperatörerna inte skulle orka och hinna sågjorde de inte det heller. I de fall handledarna var positivaoch såg kraften i att träffa andra kooperatörer och att göraNordstan till en trygg och trevlig plats att vara på, så blevdet så. Att få träffas, umgås och arbeta tillsammans underflera dagar var en positiv upplevelse. Sen orkade inte alla påkooperativen att vara med, men att andra kunde blev ensporre att kanske nästa gång…

9 SamhällsekonomiUtgifterFör närvarande har de Sociala Kooperativen stöd från kom-munen för handledartjänster och pengar till hyra. De flestahar medel för cirka 1,5 handledartjänst och fick dessutomen summa i startbidrag för nödvändig utrustning.

Kostnader/vinsterMed några exempel från vår verksamhet vid Ateljé Trädetkan man visa hur samhällets kostnader för verksamheten,främst handledarkostnader, leder till vinster och besparing-ar på andra konton i det offentliga välfärdssystemet.• Om en socialhjälpstagare övergår från kommunalt socialbidrag

till ett lönebidrag, så har kommunen tjänat dels socialbidragetmen också kommunalskatten på lönen. Det är alltså så att enhandledare är finansierad av en socialhjälpstagare.

• Om vi i vår verksamhet har en kvinna vars barn tidigare harvarit omhändertagit men att mamman nu orkar och klarar attvara en god mamma, så har kommunen sparat in enhandledarlön.

• Om kooperativet kan stödja och hjälpa en deltagare med värk-problematik, så har vi sparat åt sjukvården åtskilliga läkartimmaroch mediciner.

• Om en sjukpensionerad person återgå till någon form av arbete,så har Försäkringskassan gjort ett kap.

• Om en utbränd lärare kan hitta tillbaka till sin arbetslust igen,så har vi alla vunnit.

Bakom dessa om/så-satser finns konkreta personer i koo-perativet Ateljé trädet.

10. UtvecklingslinjerFör närvarande går diskussionens vågor höga om de socialakooperativens stöd. Skall handledarna vara anställda av kom-munen eller av Kooperativ Konsult eller skall de stanna iden organisation man i dag tillhör?

Önskvärt är, tror jag, att man inte låser formerna till hurdet ser ut i dag utan att man låter olika lösningar finns vidsidan av varandra. Om det skall bli en lyckosam utveckling

hänger mycket på att det finns resurser för det gemensam-ma arbetet eller inte.

Kommunen skulle kunna bilda en resursnämnd för atttillgodose de olika kooperativen ekonomiskt. Även För-säkringskassan och Länsarbetsnämnden kunde ingå. Gemen-samma Kontaktpersoner till stöd och hjälp i respektive or-ganisation skulle underlätta mycket.

De olika kooperativen är olika fast knutna till den orga-nisation de kommer ur. Några har valt att orientera sig merutåt till en kooperativ gemenskap.

Genom att finnas kvar i ett arbetssammanhang, oavsettkapacitet, kan man fokusera på resurser och förmåga i stäl-let för tillkortakommanden och handikapp. Varor och tjäns-ter som omsätts i kooperativet ger skatt och moms.

I den här formen av företag kan man arbeta långt efterdet man blivit pensionerad.

Nya handledare som inte har erfarenhet från kooperativhar inte förstått nyttan av att organisationerna sig. Utbränd-het och känsla av otillräcklighet blir lätt personliga pro-blem om man är oklar över arbetsuppgiften och inte kan fådet stöd man behöver. Resultatet har ibland blivit att koo-perativet har dött och medlemmarna har återgått till ”mo-derorganisationen”. Om handledarens chefer inte har in-sett värdet i den kooperativa principen har kooperativetsmå chanser att överleva.

Kravet på handledare bör vara att själv ha genomgåttkooperatörsutbildning eller att under en tid auskulterat el-ler praktiserat på annat kooperativ. Eftersom behoven serolika ut på de olika kooperativen är det önskvärt med olikabakgrund och olika intressen bland handledarna.

11. ÖnskelistaStöd till verksamhetsorienterad utvärderingAtt få samhällsstöd och bli utvärderad utifrån att verksam-heten uppfyller de principer som de säger sig företräda.

Friheten att utveckla sina idéer affärsmässigtStöd till utbildning av handledare och kooperatörerGemensamma resurser för kooperatörsutbildning, vidare-utbildning i till exempel ekonomi, data, föreningsfunktio-närskurser, temadagar. Handledning för handledare.

Samarbete mellan kooperativen– att sälja varandras produkter och tjänster– att verka för ett gemensamt försäljningskooperativ– att göra inköpsavtal med olika leverantörer– att samarbeta och rekommendera deltagare till varandra– att erbjuda deltagare att ”praktisera på annat kooperativ”

Det finns behov av mänskliga arbetsplatser som rehabilite-ring på den enskildes villkor. Det vill säga kooperatörenavgör själv när det är dags att gå vidare till annat arbete ellerutbildning.

39

Varför inte bilda äldrekooperativ eller utifrån andra be-hov av stöd och hjälp kunna köpa tjänster av kooperativutan att känna sig skyldig gentemot någon person. Koope-rativen skulle kunna använda pengarna i den gemensammakassan till att få lite guldkant på tillvaron.

Kooperativet skall behandlas som en arbetsplats med derättigheter till anpassning som handikappad person behö-ver.

ReferenserBartilsson, Sven, Gunnar Gillberg, Hans-Erik Hermansson & Pär

Olofsson (2000). Arbete i egen regi. Göteborg: Daidalos.Boëthius, Monica (1997). Ta vara på kraften. Brevskolan Östersund:

Glesbygdsverket.Danermark, Berth (2000). Samverkan – himmel eller helvete? Stock-

holm: Gothia.Laurelii, Eva & Blideman, Bosse (1999). Att vara behövd. Stockholm:

Komentus förlag.

40

VAD FINNS DET för möjligheter och motverkande faktorervid samverkan mellan dagcentraler och frivilligorganisa-tioner avseende sociala aktiviteter för äldre? Undersökning-en utgår ifrån mina erfarenheter av arbete på dagcentralenKajutan i centrala Göteborg.

BakgrundAntalet invånare i Sverige äldre än 80 år har mer än tre-dubblats under perioden 1950-1990. De offentliga kostna-derna för äldreomsorgen har stigit kraftigt. Det ökande an-talet äldre har väsentligt ökat behoven av vård, omsorg ochsocial service – såväl offentlig som privat.

I det gamla jordbrukssamhället levde yngre och äldretillsammans. De äldres behov av sociala kontakter och vårdtillgodosågs huvudsakligen utan inblandning från stat ochkommun. Även då tvingades dock samhället – i form avsocknen eller församlingen – att ingripa för att hjälpa såda-na som saknade anförvanter i stånd att omhänderta ochförsörja dem. Det kallades fattigvård. Under 1900-talet för-ändrades detta system radikalt. Omsorg och vård av äldreblev i stigande omfattning en angelägenhet för stat ochkommun. Finansieringen av äldreomsorgen har därmed istor utsträckning blivit en politisk fråga. En växande andeläldre i befolkningen innebär att en ökande andel av sam-hällets resurser måste omfördelas till vården och äldreom-sorgen. Detta gäller i synnerhet om kraven på kvalitet idenna verksamhet också ökar.

Parallellt med neddragningarna i den offentliga sektornhar vi sett ett framväxande privat företagande på områdensom tidigare helt sköttes av det allmänna. Privata skoloroch vårdinrättningar är idag inte ovanliga.

I många andra länder har man haft ett betydande inslagav frivillig verksamhet parallellt med privat och offentligtorganiserad vård och omsorg. I Sverige var sådan frivilligverksamhet tämligen marginell under den sociala ingen-jörskonstens glansdagar. Frivilligverksamheten har dock fåtten renässans under senare år. Röda Korset, Frälsningsar-mén och andra organisationer har ökat sin verksamhet blandäldre men också fått ökad uppmärksamhet och ökat stöd

Samverkan iäldreomsorgav Inga Elgquist, Karin Persson och Annika Strandberg

VI HAR TITTAT på mötet mellan den offentliga sektorn ochden frivilliga sektorn. Vad händer i mötet? Vilka möjlighe-ter finns men också vilka hinder kan uppstå?

Vi arbetar alla tre i samma stadsdelsförvaltning, SDFCentrum i Göteborg och vi kommer att arbeta vidare medsamverkan med frivilligorganisationer, där vi ser våra dag-centraler som navet i den verksamheten. Den här kursenkan ses som uppstart och formering av ett sådant arbete. Vivill dra nytta av de kontakter och erfarenheter som Cen-trums Anhörig 300-projekt har upparbetat med frivilligor-ganisationer och frivilliga. Inte minst viktigt är hur fack-förbundet Kommunal förhåller och ställer sig till att invol-vera frivilligorganisationer och frivilliga: Är det en möjligekvation? Hur är våra dagcentraler utformade idag och finnsdet möjlighet att knyta till sig frivilligorganisationer ochenskilda frivilliga i högre utsträckning är en annan kärn-fråga.

Vi har utifrån våra tre arbeten velat belysa möjligheteroch hinder i samverkan mellan offentlig sektor och frivilligsektor i äldreomsorgen. Inga Elgquist har beskrivit dagcen-tralens roll och möjligheter att möta frivilligorganisationer.Karin Persson har beskrivit fackförbundet Kommunals ut-gångspunkt och idéinriktning vad gäller samverkan mellankommun och frivilligorganisation. Annika Strandberg harbeskrivit mötet mellan kommun och frivilligorganisatio-ner i Centrums anhörig 300-projekt.

En dagcentrals samverkanmed socialt inriktadefrivilligorganisationer

av Inga Elgquist

[email protected]

41

från invånare och offentliga och privata institutioner.För att tillgodose de äldres behov av sociala kontakter

och aktiviteter startades i slutet av 60-talet så kallade dag-centraler. De var och är avsedda som träffpunkter och akti-vitetscentra. Efter en period av utbyggnad fick även dag-centralerna känna av neddragningarna i den offentliga sek-torn. Kommunerna har ansett sig tvungna att prioriteraverksamheter som är reglerade i lagar och förordningar.

De första dagcentralerna startades i Norrland. Dagcen-tralerna drevs som projekt och kostnaderna delades mellankommun och landsting. Vilhelminaprojektet var ett forsk-nings- och utvecklingsprojekt i samarbete med Socialsty-relsen, landstinget och kommunen. Man ville främja en ivid mening social samhällsplanering (Socialstyrelsens rap-port 1980:8). De faktorer som föranledde samhället att star-ta dagcentraler var arbetslöshet, brist på sysselsättning, soci-al isolering, ensamhet, inaktivitet, relationsproblem, miss-bruk och långvarig psykisk sjukdom. Dessa problem kvar-står och är än mer accentuerade idag. Dagcentralerna harframförallt till uppgift att delvis tillgodose äldre människorsbehov av sysselsättning, socialt nätverk, kontakter med an-dra människor och samhällsfunktioner.

ÄDEL och nationell handlingsplanEfter en omfattande parlamentarisk utredning i slutet av1980-talet genomfördes ÄDEL-reformen 1991. En huvud-punkt var att förstärka helhetssynen – människans behovbör inte delas i en social och en medicinsk planhalva. ÄDELgav kommunerna ansvar för denna helhetssyn på äldreom-sorgen, de skall producera de tjänster äldre behöver. Ur sys-temsynpunkt kan då tryggheten ses som total (Äldreom-sorgen i Sverige). Tyvärr blir kanske också individens bero-ende av systemet totalt. I praktiken tvingas naturligtvis kom-munerna till avgränsningar. Man kan knappast tillgodosealla behov hos äldre människor.

De nationella målen för äldrepolitiken anges i nationellhandlingsplan (prop. 97/98:113) och omfattar de flesta sam-hällsområden. För att uppnå dessa mål krävs insatser av sta-ten, landstingen och kommunerna – men också av arbets-marknadens parter, av föreningsliv, trossamfund, andra sam-manslutningar och av enskilda människor.

Aktuell debattRamarna för denna uppsats har inte medgett någon omfat-tande djupdykning i debatten. Det synes mig dock somom det offentliga samtalet vad gäller aktuellt ämne undersenare år bland annat tagit upp följande frågor:• Många är oroliga för att de offentliga systemen för sjukvård,

äldreomsorg och pension i framtiden inte kommer att klara sinauppgifter på ett godtagbart sätt. Att ATP-systemet skrotas är ettmedgivande att systemet inte kommer att klara de utfästelsersom gjorts. Vad säger att det nya systemet är mer uthålligt än detgamla? Är det verkligen möjligt för kommunerna att klara äldre-

omsorgen för ett ökande antal om man ständigt minskar denpersonal som skall utföra arbetet? Vi har redan i dag oaccepta-belt långa vårdköer trots åtskilliga politiska löften att korta dessa.Hur skall vi kunna lita på att framtida köer blir kortare?

• Litar man inte på de offentligt finansierade systemen kommernaturligt frågan om individens möjligheter att med egna medelbekosta den vård och omsorg han kan behöva. Störst är natur-ligtvis oron hos dem som vet att de inte kan förvänta sig annatän en blygsam pension från det allmänna. Det gäller huvud-sakligen de som inte förvärvsarbetat heltid under tillräckligtmånga år. Denna oro ökas troligen av uttalanden från politikeroch tjänstemän om frivilligorganisationernas stora framtida be-tydelse för äldreomsorgen.

• Är våra offentliga system flexibla nog att möta förändringar isociala och medicinska värderingar?

• Lever vi i ett samhälle som skjuter problemen kring åldrandeoch död åt sidan?

• Den enskilda individen har svårt att bedöma sitt framtida be-hov av vård och omsorg.

• Kommer det att finnas någon valfrihet för flertalet äldre ellerblir de tvungna att acceptera den vård och omsorg som erbjuds?

• Invandrare från andra kulturer har ofta en syn på äldrevård sommarkant skiljer sig från gängse svenska värderingar och uppfatt-ningar. Är apparaten tillräckligt flexibel att klara även dessaproblem?

Hur ämnet studeradesLitteraturen om verksamhet på dagcentraler är mycket be-gränsad. I källförteckningen anges den litteratur jag valt attstudera.

Jag har begränsat mig till att huvudsakligen avhandladen dagcentral där jag är anställd, Kajutan i SDF Centrumi Göteborg. Vidare har jag begränsat urvalet av ”socialt in-riktade frivilligorganisationer” till Röda Korset, SvenskaKyrkan och Pensionärsrådet. Övriga organisationer harbehandlats endast i marginell utsträckning.

Vid intervju med en av Röda Korsets konsulenter i Gö-teborg, Mona Nilsson, framgick att Röda Korsets policy äratt ej delta i aktiviteter som kommunen i princip ansvararför. Däremot vill man så långt resurserna räcker bidra medsådant som kan ge en smula guldkant i tillvaron till exem-pel i form av promenader så att pensionären kan ta sig tillen dagcentral. Röda Korsets volontärer hjälper pensionäreratt komma till och ifrån gudstjänster som anordnas på dag-centralen Kajutan.

Lokala Pensionärsrådet i SDN Centrum betraktar sam-arbetet med dagcentraler som mycket viktigt, enligt ordfö-randen Ulla von Schulzenheim. Hon anser att rådet har ettmycket gott samarbete med personalen på dagcentralernaoch vill värna om pensionärernas möjligheter att utövaaktiviteter och skapa kontakter med andra pensionärer.

42

Kontakten med Svenska Kommunförbundet var resul-tatlös. Organisationen hade vare sig muntlig eller skriftliginformation att erbjuda.

Verksamhet och samverkan vid dagcen-tralenEn dagcentral kallades tidigare terapiavdelning. Verksam-heten var huvudsakligen inriktad på hantverk som väv-ning, slöjd och broderi. Utvecklingen har sedan gått motett större utbud – man har anpassat sig efter de krav dagenspensionärer har.

Idag erbjuds bland annat datakurser, bridge, schack, bingo,musikunderhållning, föredrag, måleri, läsecirklar och gym-nastik. Besökarnas önskemål förändras successivt och dag-centralerna måste ständigt anpassa sitt utbud. Det är av storbetydelse att de äldre själva får vara med och forma verk-samheten efter sina behov och intressen. Dagcentralenspersonal skall så långt möjligt endast vara handledare.

Kaféverksamheten är mycket populär och många kom-mer bara för att prata och dricka en kopp kaffe. Tyvärr harvi ännu inte matservering i den dagcentral där jag arbetarmen en aktuell utredning (Översyn av hemtjänst och dag-centralsverksamhet i Göteborg) har föreslagit att alla dag-centraler skall ha möjlighet att servera middagsmål. Jag be-dömer att en sådan utvidgning av verksamheten är av störstavikt för vår framtida utveckling.

Våra lokaler hyrs i dag ut till pensionärsföreningar ochandra organisationer. Det ökar vår kontaktyta och är natur-ligtvis ett led i vår marknadsföring. Besökarna får direkt-kontakt med våra aktiviteter. Som i så många andra sam-manhang är första intrycket mycket viktigt. Det är därförmycket betydelsefullt för vår rekrytering att pensionärensförsta besök på dagcentralen blir en positiv upplevelse.Många är osäkra och vill bli introducerade av en personsom de tidigare haft kontakt med och känner förtroendeför. Många gånger är denna person någon representant förfrivilligorganisationerna, hemtjänsten eller pensionärsorga-nisationerna.

Samverkan mellan de olika dagcentralerna i SDF Cen-trum sker regelbundet. Inom SDF Centrum finns fyra dag-centraler. Tre av dem drivs inom äldreomsorgen och denfjärde drivs av kostenheten individ- och familjeomsorgen.Ytterligare en dagcentral är under planering, men planernahar uppskjutits i avvaktan på en pågående utredning omäldreomsorgen inom SDF Centrum.

Dagcentraler kan med fördel lokaliseras i nära anslut-ning till hemtjänsten. Verksamheterna kompletterar varan-dra och kan vid behov byta tjänster.

Möjligheter för samverkanEn samverkansgrupp med representanter för frivilligorga-nisationerna, Kyrkan, Pensionärsrådet och SDF Centrumträffas några gånger per år för att diskutera samarbetet. Manutbyter erfarenheter och gruppen inbjuder externa talare,till exempel läkare och präster, för att få aktuella problembelysta. Statens och kommunernas ansträngningar att få tillstånd så kallade anhörigföreningar har resulterat i bildandetav flera sådana föreningar inom vårt område. Genom dessaföreningar kan anhöriga få stöd och hjälp med vård av sju-ka och handikappade. Den anhörige kan erbjudas avlast-ning, utbildning och möjlighet att träffa andra i samma si-tuation.

Frivilligorganisationernas och Kyrkans möjligheter atthjälpa äldre att komma till dagcentralen är naturligtvis avstörsta intresse. För att kunna arrangera utflykter och resorkrävs i praktiken oftast fler händer än dagcentralen kanmobilisera. Utan hjälp utifrån är dagcentralens möjligheteratt erbjuda rullstolsbundna och dementa att följa med myck-et begränsade.

I detta sammanhang bör nämnas möjligheten av framti-da samarbete med föreningar inriktade på konstnärliga verk-samheter som måleri, musik, keramik, modellbygge, anti-kviteter, bokbinderi, gamla målningstekniker och mycketannat. Finns intresse bland våra besökare och hos förening-arna? Kan föreningarna tänka sig att ställa upp gratis? Vilkaverksamheter kan vi hysa i befintliga lokaler?

Hinder och problem vid samverkanDe faktorer som begränsar möjligheterna till samverkan är:lokaler, ekonomi, personal och organisationernas brist påfrivilliga. Bland tänkbara problem framstår som de främstamaktfrågor, brist på överensstämmelse i synen på mål ochmedel och liten förståelse för varandras olika utgångspunk-ter.

Jag arbetar på dagcentralen Kajutan som är lokaliserad ibottenvåningen på servicehuset Landalahus i centrala Gö-teborg. Våra arbetslokaler är tämligen stora i jämförelse medövriga dagcentraler i centrum. Med ökat utbud av aktivite-ter ökar dock behovet av större lokaler. Då möjligheternaatt utöka lokalerna är mycket begränsade tvingas vi tillomdispositioner. Med samverkan följer ökade lokalbehov.I dagsläget saknas lösning på detta problem.

Ekonomin är en begränsande faktor i nästan alla mänsk-liga verksamheter, få är i situationen att disponera obegrän-sade resurser. Att få angelägna önskemål att rymmas inombegränsade ramar är ett universellt problem. Dagcentralerkan knappast påräkna större ekonomiska ramar – i bästa fallfår de fortsätta sin verksamhet med nuvarande ramar. Detinnebär att nya verksamheter som behöver personella ochekonomiska resurser kommer att inkräkta på befintliga verk-

43

samheter. Ett realiserande av rubricerad samverkan ställersåledes krav på nya prioriteringar. I sammanhanget måsteockså påpekas att många pensionärer lever med mycket li-tet ekonomiskt utrymme för annat än det allra nödvändi-gaste. Vi kan alltså inte vänta oss att de äldre själva skallbidra i någon väsentlig utsträckning.

Personalen på en dagcentral förväntas vara glad, positiv,hjälpsam och engagerad. Den tid som återstår när idag pri-oriterade uppgifter utförts är mycket begränsad. Icke hellerkan påräknas nya personalresurser. Att få tiden att räcka tillför den angelägna uppgiften att samverka med frivilligor-ganisationer blir ett icke obetydligt problem.

Självklart är inte aktuella organisationers tillgång på fri-villig arbetskraft obegränsad – i själva verket synes de migha betydande problem med rekryteringen. Det står i över-ensstämmelse med samhällsutvecklingen – alla organisatio-ner som bygger på ideellt arbete som kyrkor, idrottsfören-ingar, bildningsorganisationer och politiska partier, har i dagbetydande problem.

Som alltid när människor skall samverka kommer vi attkonfronteras med frågor som med dagens terminologi bru-kar betecknas maktfrågor. Vem skall göra vad? Vem ellervilka beslutar om vad? Vem ansvar för vad? Har vi sammadefinitioner?

En samverkan, som startar utan enighet om mål ochmedel, torde ha små framtidsutsikter. Här återstår mycketatt uträtta. Av stor betydelse är också förståelsen hos parter-na för varandras skilda utgångspunkter liksom nödvändig-heten av förankring på högre nivåer. Hur stor är kunnighe-ten i kommunledning och frivilligorganisationernas led-ningar? Vilken är ledningarnas inställning? Finns en till-räcklig tolerans och flexibilitet hos de tänkta parterna?

AnalysÄldre människors ensamhet och isolering är idag ett stortproblem var man än bor. Kommunernas dagcentraler fyllerhär en väsentlig uppgift. De både förebygger och begränsarbehovet av hemtjänst och andra insatser inom äldreomsor-gen. Verksamheten måste anpassas till lokala förhållandenoch ständigt utvecklas. Här vore ett kontinuerligt utbyte avtankar mellan samtliga berörda önskvärd. Att utreda huroch i vilka former våra besökare, kommunen, stadsdelsför-valtningen, dagcentralernas personal, frivilligorganisationer,pensionärsföreningar, anhörigföreningar, kyrkor och andraeventuella berörda skall kommunicera för att nå ett opti-malt resultat, synes mig vara en angelägen uppgift.

Hur samverkan skall organiseras för att undvika de van-ligaste och allvarligaste problemen går naturligtvis att finnai litteraturen. Det finns en rik flora av litteratur kring orga-nisationsproblem, personalfrågor och mänskliga relationer.

Att ur denna hämta svaren på hur just dagcentralers sam-verkan med frivilligorganisationer skall byggas upp är enviktig men förmodligen ganska diger uppgift som fallerutanför ramen för denna uppsats.

SammanfattningDagcentralernas verksamhet är mycket uppskattad och vär-defull för besökarna. Det är därför väsentligt att den ut-vecklas. För en äldre människa ”krymper” världen efter hand.Antalet kontakter med anhöriga, vänner och andra mins-kar. Kvaliteten och stabiliteten i de få relationer man harkvar är av livsavgörande betydelse. Dagcentralerna kan ut-vecklas till ett centrum för frivilligt arbete för att ge äldregemenskap och stimulans.

I Kanada är ett stort inslag av volontärer i den socialaomsorgen naturlig. Hur vi skall vända samhällsutveckling-en i Sverige mot en mer ”kanadensisk” utveckling blir sä-kert ett stort och viktigt debattämne under de kommandeåren. Få tror i dag att stat och kommun mäktar med att gede äldre den vård och omsorg de behöver – detsamma gäl-ler deras behov av stimulans och meningsfulla aktiviteter.

ReferenserBackman, Jarl (1998). Rapporter och uppsatser. Lund: Studentlitteratur.Broomé, Per & Pirkko Jonsson (1994). Äldreomsorgen i Sverige. Historia

och framtid i ett befolkningsekonomiskt perspektiv. Stockholm: SNS.Eriksson, Ingalill (1988). Brukaransvar på Dagcentraler. En fråga om makt.

Uppsala: Maktutredningen. Rapport 21.Mellgren, Barbro (1999). Översyn av hemtjänst och dagcentralsverksamhet

i Göteborgs Stad Centrum. GW-Gruppen AB.Prop. 1997/98:113. Nationell handlingsplan för äldrepolitiken.Socialstyrelsen redovisar 1977:12. Dagcentraler för äldre i glesbygd. Stock-

holm: Socialstyrelsen, Liber distr.Socialstyrelsen redovisar 1980:8. Dagcentralen Bofinken i Vilhelmina. Ett

alternativ till psykiatrisk sluten vård. Stockholm: Socialstyrelsen, Li-ber distr.

44

SYFTET MED DENNA UPPSATS är att belysa möjligheter ochhinder som uppstår i mötet mellan frivilliginsatser kontraoffentligt anställd personal inom hemtjänsten. Jag vill ocksåge exempel på hur samverkan går att åstadkomma på ettbra sätt, så att brukarna kan få möjligheter till ett rikt socialtliv samtidigt som hänsyn tas till personalintressen. Jag harkoncentrerat mig på personalkategorier inom Kommunalsverksamhetsområde, det vill säga de som utför arbetet när-mast brukaren och därmed tydligast ser konsekvenserna avolika beslut.

MetodJag har haft möjlighet att delta på kursen Socialt arbete ioffentlig och frivillig sektor, genom Högskolan i Trollhättan/Uddevalla. Under studietiden har vi läst en mängd littera-tur samt haft möjlighet till diskussion och reflektion i äm-net. Jag har också praktisk erfarenhet genom såväl mitt ar-bete som mitt fackliga uppdrag,vilket jag haft stor nytta avvid författandet av denna text. Mycket information har in-hämtats via Kommunals hemsida och de skrifter som finnspublicerade där.

ProblemI Långtidsutredningens slutbetänkande (SOU 2000:7) be-skrivs tre faktorer som på ett avgörande sätt kommer attpåverka utvecklingen på arbetsmarknaden: Den tekniskautvecklingen, internationaliseringen av ekonomin och destora demagogiska förändringar som antagligen kommeratt bli mycket påtagliga efter år 2010. Det sistnämnda inne-bär att det blir en allt mindre andel personer i arbetsförålder som ska finansiera en ökad efterfrågan på välfärds-tjänster som äldreomsorg och sjukvård.

Det här gör att det har blivit allt mer intressant att invol-vera frivilligorganisationer som kan vara behjälpliga med

insatser som inte utförs inom den offentliga omsorgen. Dettakan innebära intressekonflikt mellan frivilligorganisationer,beslutsfattare i verksamheterna och arbetstagarorganisatio-ner eftersom det då uppstår frågor kring vilka insatser somkan det kan röra sig om.

Dels handlar det rent konkret om arbetstillfällen, menkanske i ännu högre utsträckning om innehållet i de tjäns-ter som finns inom verksamhetsområdet. Alltså: Vem skasköta vad? Vilka krav kan man ställa på eventuella frivilliga?Vad blir konsekvensen för våra brukare? Hur påverkas per-sonalens arbetssituation?

BakgrundSom anställt vårdbiträde i hemtjänsten sedan över femtonår har jag i praktiken kunnat följa en utveckling av de möj-ligheter som finns att ge äldre bistånd i form av socialainsatser. Detta får självklart konsekvenser såväl för de gamlasom för utförarna - de anställda vårdbiträdena.

Jag har under drygt tio år också haft fackliga uppdraginom förbundet Kommunal (styrelseuppdrag i sektion Cen-trum i Göteborg) och tycker därför att det är intressant atttitta närmare på ämnet ”frivilliginsatser kontra offentligsektor” ur en facklig synvinkel.

DagcentralenYrket som vårdbiträde är ganska fysiskt krävande och efteren tid drabbades jag av en arbetsskada i ena axeln. Dettaledde efter ett och ett halvt års deltidssjukskrivning framtill att jag fick ”anpassat arbete” under 50% av arbetstiden -jag fick börja arbeta på dagcentralen som fanns i området.

Från början sågs inte dagcentralen som en integreradverksamhet i hemtjänsten, utan där arbetade speciell perso-nal på heltidstjänster. Jag minns att det fanns en stark känslaav ”vi och dom” mellan hemtjänstpersonalen och de anställ-da på dagcentralen, och våra arbetsuppgifter var helt åtskil-da. Det hände förstås att man ibland passerade dagcentralenoch nickade åt en vårdtagare man tidigare hjälpt i hemmet,men det fanns inte någon klart uttalad och vedertagen stra-tegi för syftet med dagcentralen, kontra hemtjänstens verk-samhet.

När sedan personalen på dagcentralen gick i pensionrekryterades hemtjänstpersonal till tjänsterna och detta pådeltid. Resten av arbetstiden arbetade man i hemtjänsten.Jag är övertygad om att det fick konsekvenser för hur verk-samheten sedan formades till en integrerad del av hem-tjänsten.

HemtjänstenUnder åren som gick blev hemtjänsten alltmer målinrik-tad, vi pratade mer om vad biståndsbesluten innebar ochvad som var målet med insatserna. Politiska beslut fattadessom gjorde att många vårdtagare som enbart haft insatserav servicekaraktär löste sin situation utan hemtjänst och

Svenska Kommunal-arbetarförbundet

Bromskloss eller visionär?

av Karin Persson

[email protected]

45

hemtjänstarbetet inriktades mer och mer på vårdtagare medstort omvårdnadsbehov.

Det innebar också att de vårdtagare som hemtjänstennumera ansvarar för har större sociala behov och den resursdagcentralen innebar och innebär både för brukare och ossvårdbiträden i vårt arbete, blev uppenbar. Det blev alldelessjälvklart att man ska arbeta förebyggande – för allas skull.

Att verksamheten på Träffpunkten – som vi så småning-om började kalla vår dagcentral – utökades och att vårdbi-träden kan få möjlighet till arbetsbyte ibland, betyder mycketför arbetsmiljön och känslan av att det är vår Träffpunkt.Olika vårdbiträden går idag in och ansvarar för lättare gym-nastik, datasupport för besökarna, kulturstund, bingo ochliknande aktiviteter.

Som vårdbiträde har jag också ofta sett att brukare harblivit bättre eller kunnat hålla kvar sina funktioner längre(och därmed bo kvar hemma) då man börjat besöka Träff-punkten regelbundet, vilket är viktigt också för känslan avett gott arbetsresultat.

Svenska KommunalarbetarförbundetSvenska Kommunalarbetarförbundet är Sveriges största fack-förbund med över 600 000 medlemmar anställda hos lands-ting, kommuner, församlingar och hos andra arbetsgivaresom i huvudsak bedriver skatte- och avgiftsfinansierad sam-hällsservice. I förbundets stadgar antagna av kongressen 2001har man slagit fast att förbundets uppgift är att tillvaratamedlemmarnas intressen på arbetsmarknaden och i sam-hällslivet i övrigt.

Man ska också verka för en samhällsutveckling på de-mokratisk socialistisk grundval, innebärande social rättvisa,generell välfärdspolitik, full sysselsättning, jämställdhet mellankvinnor och män samt internationell facklig solidaritet.

Manifestet – Kommunal 20031996 antog Kommunals förbundsstyrelse ett manifest medhuvudmålen Ingen kommunalare arbetslös år 2003 och Allasom behöver välfärdstjänster ska få del av dem. Detta mot bak-grunden att man identifierat Kommunals två största pro-blem: den accelererande arbetslösheten och hur vi kan ska-pa en bättre välfärd som både tillgodoser medborgarnas ochmedlemmarnas behov. Man ska komma ihåg att Kommu-nal har närmare 80 000 medlemmar varav cirka 14 000 vård-biträden och 21 500 undersköterskor som står helt ellerdelvis arbetslösa.1

I Manifestet fastslås att Kommunal inser att alla arbetslö-sa Kommunalare inte kan förväntas få arbeta inom kom-munal verksamhet, utan måste vara beredda att söka sig tillandra branscher, som till exempel den privata sektorn. Ettsätt att göra det är att helt enkelt skapa sin egen arbetsplats,att starta ett nytt företag eller ett kooperativ.

På kongressen i maj 2001 blev det mycket diskussioner

och en stark mediabevakning kring rapporten Solidaritetoch valfrihet i välfärden2 där man föreslår att Kommunal skasäga ja till konkurrens och privata företag inom vård, skolaoch omsorg. Utvecklingen mellan 1996 och 2001 har gåttfort och många av medlemmarna är nu anställda av privataarbetgivare. Kommunal ska ju tillvarata deras intressen påsamma sätt som de offentliganställdas, vilket kanske kan blien konflikt om man är helt negativ till privatiseringar. Kon-gressen beslutade att man behöver ett bättre underlag ochrapporten återremitterades till medlemmarna genom att ettstort rådslag ska genomföras fram till förbundsmötet i maj2002.

Rehabilitering av arbetslösaUr facklig synvinkel är arbetslösheten ett gissel. Även tids-begränsade och oregelbundna anställningar innebär påmånga sätt en otrygg tillvaro, både på grund av svårigheteratt komma in i socialförsäkringssystemet och av andra or-saker som lägre inkomst, svårigheter att få lån och bostadmed mera. Det medför också ett socialt utanförskap som isig kan leda till ohälsa. Därför är det mycket angeläget förfackförbunden att jobba aktivt med att få arbetslösa med-lemmar i arbete. Samtidigt framförs ibland kritik mot attsådana arbetsmarknadsåtgärder äventyrar befintliga tjänster,om arbetsgivare samtidigt i besparingstider ser det som enmöjlighet att minska antalet anställda.

Kommunal och utvecklingEtt tredje mål i Manifestet var att kommunalarnas kompetensoch kunskap ska utvecklas för bättre service och kvalitet. Det ärviktigt inte bara för verksamhetens utveckling utan ocksåför den anställdas arbetstillfredsställelse, vilket i förlängningenhandlar om möjligheten att behålla och nyrekrytera perso-nal.

Redan 1992 startades ett utvecklingsbolag som ägs avSvenska Kommunalarbetarförbundet. Det har nu blivit ak-tiebolag och heter Komanco AB. Detta bolag beskrivs påhemsidan som ”företaget som på ett kreativt sätt gör detmöjligt för arbetsgivare och anställda att utveckla nya sam-verkansformer”. Man arbetar med en metod – Kom an! –som bygger på förändring underifrån. Utgångspunkten äratt de anställda själva erhåller teorier, metoder och verktygsom utvecklar nya sätt att tänka, och därmed ger möjlighetatt kunna utveckla verksamheten.

Kommunal och äldreomsorgenÅr 2000 var 99 300 av Kommunals medlemmar vårdbiträ-den och 56 600 undersköterskor enligt förbundets med-lemsstatistik. Att Kommunals medlemmar i så hög utsträck-ning arbetar med skatte- och avgiftsfinansierad samhälls-service och så många inom vård och omsorg gör opinions-bildning för en god samhällsservice till en av Kommunalsviktigaste uppgifter.

Det pågår också många olika projekt av den karaktären.

46

När det gäller äldreomsorgen har Kommunal tagit fram enLiten lathund där man samlat grundläggande fakta, statistik,källor och länkar om äldreomsorgen och nog så beteck-nande finns ett litet frieri på försättsbladet: ”för nyfikna jour-nalister som vill veta mer om äldre och äldreomsorg”. Den inne-håller texter av programmatisk karaktär och inte minst enförteckning över pågående projekt landet runt som Kom-munal på olika sätt stödjer och medverkar i.

Ett av de mest omtalade och också omdebatterade ärProjekt 80+ i Örebro – ett ettårigt försöksprojekt där senio-rer över 80 år erbjuds subventionerad hemservice för 75kronor i timmen. Kommunal räknar med flera fördelar, tillexempel ökad välfärd för äldre som kan bo hemma längre,minskade kostnader för kommuner, fler jobb och att densvarta marknaden blir vit.

Ett annat exempel är ett projekt i Kumla som beskrivssom följer:

Ett antal pensionärsorganisationer har under 90-talet utvecklatfrivilligt arbete bland äldre i ett antal områden i Kumla. Vi vill iprojektet fortsätta att utveckla frivilligt socialt arbete i form avområdesträffar, områdestidningar, m.m. till ett försök, som omfat-tar hela kommunen. Utvecklingsarbetet ska ha sin utgångspunkt idet praktiska vardagslivet, där de äldres behov av trygghet, respektoch tillgång till god vård och omsorg kan tillgodoses. Dessutomvill vi genom brukarrådens verksamhet finna en metod, som ut-vecklar dialogen och arbetsformerna mellan omsorgstagare ochomsorgsgivare och genom detta starta en organisatorisk läroprocessi socialförvaltningen.

Göteborg lokaltKommunal Väst som organiserar medlemmar i Göteborghar ett upptagningsområde som omfattar hela Göteborgoch Bohus län. Kommunal Väst består av 58 000 medlem-mar indelade i 58 sektioner efter geografiskt område ellerverksamhetsområde och arbetar man inom stadsdelsförvalt-ning Centrum hör man till sektion Centrum (17). Det ären relativt stor sektion med omkring 2 000 medlemmar.Förutom i SDF Centrum finns anställda hos andra arbets-givare som till exempel privata äldreboenden, kooperativadaghem eller brukarkooperativ (personliga assistenter). Sek-tionen organiserar också en del anställda inom verksamhe-ter som servar hela staden som exempelvis museer och Stads-kansliet. Det fackliga arbetet bygger för anställda inom SDFCentrum till stor del på avtalet Samverkan Göteborg, ochden lokala överenskommelsen om tillämpning i Centrum.

Dagcentraler och träffpunkterI Centrum finns idag tre dagcentraler eller träffpunkter föräldre. Gullvivan i Guldheden, Kajutan på Landalahus ochTräffpunkten i Norra Krokslätt. Det finns också beslut omatt starta en fjärde i området Stampen.

I dagsläget har de tre dagcentralerna mycket olika ka-raktär och delvis också olika målgrupp. Träffpunkten påGyllenkroksgatan har till exempel väldigt många riktigt

gamla besökare som behöver stora insatser från hemtjäns-ten medan Gullvivan har många piggare besökare från Gull-höjden som är en lokal pensionärsförening i Guldheden.

Det finns ett samarbete mellan dagcentralerna för attdela med sig av goda idéer och kunna erbjuda ett brettutbud till gästerna. Man hänvisar besökare till varandra ochgör ibland till exempel utflykter gemensamt – alla dagcen-tralerna är ju öppna för alla äldre som bor i Centrum. Dethar också startat ett utvecklingsarbete för att kunna utökaverksamheten och i samband med detta söker man medelfrån Trygghetsfonden för att ge personalen kompetensut-veckling. I utvecklingsarbetet finns ett stort intresse att bju-da in frivilligorganisationer som vill bedriva utökad verk-samhet på dagcentralerna.

Att vårdbiträdena på Gyllenkroksgatan självständigt dri-ver Träffpunkten är ett sätt att tillvarata och utveckla deraskompetens. Det är också en stor fördel ur rehabiliterings-synpunkt att det finns möjlighet till arbetsbyte om manskulle önska det för en period. Många av besökarna harockså insatser från hemtjänsten, och i de fallen innebär träff-punkten ett ytterligare arbetsredskap för vårdbiträdet – manhar något mer att erbjuda sin brukare, vilket ger en ökadarbetstillfredsställelse.

Självklart uppfyller Träffpunkten ett stort behov ocksågenom att fördröja behovet av andra insatser. Träffpunktenhar en avgränsad budget avsatt för 1,5 årsarbetare och manvärnar om att behålla den, trots besparingskrav. Detta är enenhet med mycket goda resultat på den kvalitetsundersök-ning3, som genomförs varje år bland medarbetarna, blandannat när det gäller personalens uppfattning om hur deraskompetens tas tillvara, möjligheten till utveckling och upp-levelsen av uppmuntran i arbetet. Resultatet både för år1999 och år 2000 gav vid handen att enheten hade bästresultat avseende ”nöjd-personal-index” i hela Göteborg.Det finns tre fackliga företrädare och den fackliga samver-kan fungerar bra enligt samverkansavtalet i Centrum.

AnalysEnligt min mening kan man utläsa att Kommunal som för-bund har en positiv inställning såväl ur medlemmarnas in-tresse när det gäller möjligheten för arbetslösa att få in enfot på arbetsmarknaden, (som kan vara fallet vid projektmed syfte att utöka aktiviteter på dagcentraler) eller att an-ställda får ett utökat ansvar i sitt yrke som för samhällsut-vecklingen i stort – att äldre får mer omsorg.

Det är däremot svårt att se att det skulle vara förenligtmed förbundets stadgar om projekten leder till att mankonkurrerar ut redan befintliga företag eller offentliga an-ställningar. Åsikten att vårdbiträdets arbete skulle kunnautföras av vem som helst – att det är ett arbete utan krav påsärskild kompetens som ibland förs fram visar på en total

47

okunnighet om omsorgsarbete och är en kränkning motvårdbiträdets yrkeskunnande. Det blir naturligtvis ett storthinder för en positiv samverkan.

Det finns goda exempel på hur man kan förändra ochutveckla verksamhet i äldreomsorgen med ett underifrån-perspektiv – att personalen själva får driva utvecklingen.Detta förutsätter dock att man från början klargör syftetmed förändring, och att de ekonomiska ramarna är klara.Det är viktigt att klargöra vad frivilliginsatserna består av,med vilka organisationer man vill samverka och på vilketsätt samverkan ska ske.

I en tid av krympande resurser är det viktigt att tillvarataalla goda krafter. Det kan innebära frivilliga som har myck-et att ge kanske i form av utökad tid för samtal, att leda enstudiecirkel eller att ge en äldre större möjlighet att utövasina intressen. Ett bättre samarbete med frivilligorganisa-tioner där vårdbiträden till exempel ansvarar för att stöttafrivilliga, boka tider och planera olika aktiviteter skulle ocksåkunna ses som en utökad arbetsroll och därmed kompe-tensutveckling. Det ska dock snarare ses som ett komple-ment till offentlig omsorg än en konkurrent, för frivillig-heten är just en frivillighet.

Om man tror att frivilliga kan ersätta den lagstadgadevård och omsorg som äldre har rätt till så är det knappastfråga om frivillighet längre. Vad händer isåfall om den fri-villige inte orkar eller kan göra sin insats en dag? Man kanockså fråga sig hur man isåfall kan ha en betryggande kva-litetskontroll på verksamheten.

Man bör också vara försiktig med insatser som inte ärlagstadgade – till exempel möjligheten till social samvaro iform av en träffpunkt att gå till, eftersom de har en dubbelbetydelse. För vårdbiträdet kan det faktum att yrket inne-håller även sådana insatser betyda mycket i form av arbets-glädje och fysisk avlastning, vilket ligger i samhällets intresseeftersom det råder arbetskraftsbrist inom vård och omsorg.

SlutsatsVi bör arbeta för en bra samverkan mellan offentlig sektoroch frivilligorgnisationer inom äldreomsorgen. I det poli-tiska och ekonomiska läge som nu råder gäller det nog inteså mycket om, utan mer hur? Alla vinner egentligen på enbra samverkan om den leder till mer och billigare välfärd,roligare jobb och ett bättre tillvaratagande av gemensammaresurser.

Men samverkan ska ske på bådas villkor, och inte leda tillutnyttjande av ”frivilliga” som ett alternativ till anställd ar-betskraft. Målet måste vara att det finns ett ”rättighetsgolv”– en bas av välfärd som alla har en absolut rätt till, men attman sedan kan bygga på det utifrån lokala förutsättningar.Jag tror att det finns vissa kriterier som måste uppfyllas omdetta ska bli en möjlighet:

– dialog mellan medborgare och politiker– klara mål och riktlinjer– bra information till brukare– bra arbetsledning– utgå från personalens och brukarnas perspektiv– ha rimliga förväntningar på frivilliga– eldsjälar

Jag vill också poängtera att jag inte i denna skrift gör an-språk på att uttala mig i Kommunals namn. Med ett med-lemsantal på över 600 000, kan det finnas en och annansom inte delar min tolkning av ”Kommunals ståndpunkt”.Därför vill jag slå fast: Detta är min uppfattning. Och kan-ske några andras.

ReferenserAlmqvist, L-Å. (2001). Solidaritet och valfrihet i välfärden. Stockholm:

Svenska kommunalarbetarförbundet.Bartilsson, S., Gillberg, G., Hermansson, H-E. & Olofsson, P. (2000).

Arbete i egen regi. Göteborg: Daidalos.Danermark, B. (2000). Samverkan –himmel eller helvete? Stockholm:

Gothia.Gamst, A. & Gamst, B. (1995). Självhjälpsgrupper. Att hjälpa varandra i

svåra livssituationer. Henån: Slussens förlag.Jönsson, B. (2000). Liten lathund. Stockholm: Svenska Kommunalar-

betarförbundet.Stark, A., Hamrin, R. & Stridsberg, S. (red.) (2000). Frivilligarbetets kön:

Kvinnor, män och frivilligt arbete. En kunskapsöversikt. Stockholm:Svenska Kommunförbundet.

48

Att ta och ge.Samverkan mellan kommunoch frivilligorganisationeri SDF Centrums ”Anhörig300”-projekt

av Annika Strandberg

[email protected]

JAG HAR UNDER drygt ett och ett halvt år arbetat med stads-delsförvaltning Centrums ”Anhörig 300”-projekt. Projek-tet har varit knutet till äldreomsorgen. Namnet kommerfrån regeringens beslut 1998 att tilldela 300-miljoner tillkommunerna i avsikt att utveckla stödformer till anhörigaunder åren 1999-2001. Bakgrunden till satsningen var detfaktum att antalet vårdtimmar inom äldreomsorgen mins-kar men antalet äldre hjälpbehövande, bara blev fler (Sze-behly 2002:38). Ett av kraven för att få tillgodogöra sigmedlen var att kommunen utvecklade stödet i samverkanmed frivilligorganisationer.

Samarbetets tillkomst och resultatI stadsdelsförvaltningen Centrum startade samverkan medfrivilligorganisationerna i slutet av 1990-talet. Från att tidi-gare i stort levt åtskilt kom de olika organisationerna attmötas. Det gick till på följande vis. Sjukhuskyrkan erbjöd1998 SDF Centrum att ge omsorgspersonalen så kalladereflektionsgrupper. I och med att vårdtiderna på sjukhusenminskade kunde inte sjukhuskyrkan längre driva sin tradi-tionella verksamhet på sjukhusen utan sökte sig ut till stads-delsförvaltningarna.

Sjukhuskyrkan tog initiativet att bjuda samman tjänste-män från äldreomsorgen i stadsdelsförvaltning Centrum,representanter från kyrkorna i Centrum, Röda Korset ochpensionärsorganisationerna. Vid det mötet ställdes frågan:vad kan vi göra tillsammans? Ur den här träffen uppstod ensamverkansgrupp, nätverksgruppen. 1999 började nätverks-gruppen att träffas och man hade en bred ansats kring vadvi kunde göra för de äldre och svårt sjuka och deras anhö-riga i stadsdelen. Möjlighet gavs att söka Anhörig 300-medeloch gruppen började arbeta fram ansökan.

Vi fick pengar och projektmedlen finansierade min tjänst.Jag tillträdde mitt arbete 1/3 2000 som halvtid projektleda-re och halvtid anhörigkonsulent. Projektet hade som syfteatt utveckla mötesplatser för anhöriga, ge information ochutbildning. Vi ville ge avlösning i hemmet för anhörigvård-

are och avlösningen skulle dels utföras av frivilliga, dels avanställd personal. Vi startade en träffpunkt för anhöriga somdrevs av frivilliga tillsammans med kommunen och vi er-bjöd deltagande i anhöriggrupper i samverkan med frivilli-ga. Under våren 2001 bildade vi också en anhörigförening.Projektet löper ut under våren 2002 och står nu inför enimplementeringsfas. Delar av projektets verksamhet skaövergå i en eller flera dagcentralers ordinarie verksamhetoch ett anhörigcenter planeras att öppnas i en av dagcen-tralerna.

Uppsatsens syfte är att beskriva en förhållandevis lyckadsamverkan mellan frivilligorganisation, kyrkor, enskilda fri-villiga, anhöriga och kommunen. Syftet är också att försö-ka sätta fingret på allmänna dilemman och hinder för sam-verkan samt diskutera kommunens roll i samverkan medfrivilligorganisationer och frivilliga.

MetodMitt arbetssätt i uppsatsen bygger mycket på reflektion avmina egna erfarenheter och jag försöker analysera det jagsjälv sett och upplevt. Jag har varit spindeln i nätet ochhållet i och deltagit i det mesta. I en mer omfattande studieän den här medger skulle man kunna tänka sig intervjuermed olika aktörer. Dock är en ambition med uppsatsen attför min egen del reda ut vad som har hänt de här åren medavseende på samverkan med organisationer och enskilda.

Utifrån den utgångspunkten har jag har inte för avsiktatt beskriva hur det faktiskt är utan jag vill återge min bild,hur jag upplevt det som hänt.

Jag utgår från dagboksanteckningar jag fört och från tvårapporter jag skrivit under projektets gång samt mina egnareflektioner.

Litteratur om hinder för samverkanKommunens roll i samverkan med frivilligorganisationerhandlar mycket om makt på olika nivåer. Lars-Erik Olsson(2000) lyfter fram maktförhållandets betydelse i skriften Påolika villkor – samverkan mellan kommun och frivillig organisa-tion. Han menar att kommunen i de flesta fall har den störs-ta makten och han menar att nyckeln till lyckad samverkankan vara att skapa jämbördiga maktförhållanden. Med an-dra ord att kommunen delar med sig av sin makt. Maktenkan bestå av resurser, pengar, lokaler men också av att ha”patent” på hur ett problem bäst ska lösas. Olika professi-oners kunskaper eller en organisations perspektiv påverkarhur lyckad samverkan ska bli (Danermark 2000:25-31). Föratt samverkan ska lyckas måste samverkansdeltagarna om-fatta inte bara sitt eget perspektiv utan även se de andrasutgångspunkter. Vad som lätt kan hända annars är att manblir oeniga om vad som är sanning (Danermark 2000:25-31). För att lyckas måste vi klargöra de olika synsätten ochklargöra vad vi ska samverka om. Språket är en annan vik-tig faktor; att vi talar samma språk och har gemensamma

49

definitioner. Språket kan annars lätt användas som ett makt-instrument. Kommunen och frivilligorganisationerna be-höver inse att de är lika men ändå olika. Kommunen harofta heltidsanställd personal med viss utbildning och fack-kompetens medan frivilligorganisationerna och enskildafrivilliga utför uppgiften ideellt, oavlönat på sin fria tid. Oftastbehövs ingen utbildning utan istället engagemang för upp-giften. Om inte dessa olikheter respekteras kan det lätt ledatill konflikt (Norlin & Olsson 2000:28).

Ledarskapet i ett samverkansprojekt är av yttersta vikt.Ledarskapet kan ses på flera nivåer dels är det viktigt attprojektet är förankrat i politisk ledning, dels att det är för-ankrat i kommunens förvaltningsledning. Det ger projek-tet ett ramverk, en legitimitet och ett mål (Olsson 2000:27-28).Vidare är det även för frivilligorganisationerna viktigtatt projektet är förankrat i ledningen. En annan nivå avledarskapet handlar om vem som har befogenheter att be-sluta i samverkansprojektet. Kan man förverkliga samver-kansgruppens idéer, finns det klara maktstrukturer i grup-pen och klarhet över vem som äger frågan (Danermark2000:35).

Beträffande samverkan mellan kommuner och frivilligaorganisationer betonar Lena Norlin i skriften Partner Sökes(2000:9-20) värdet av att klara ut fundamentala frågor såsom hur ser behoven ut, fråga brukarna, vilken är vår upp-gift och vem ska göra det. Hon tar även upp vilka riktlinjerför frivilligverksamhet som kommunen har som en garantför kvaliteten i arbetet.

Centrums Anhörig 300-projektNär jag tillträde min tjänst i mars 2000 hade Centrum fåttAnhörig 300-projektmedel, målsättningen i projektet varföljande;• Att ge stöd i form av information, utbildning och avlastning• Att ge de anhöriga och deras närstående en träffpunkt där de

själva kan bygga upp ett kontaktnät med personer i sammasituation

Projektledarens uppgift vara att fortsätta kartlägga målgrup-pen för att kunna utveckla och rikta stödinsatser samt att tafram planering för hur arbetet skall fortsätta efter 2001 samtutvärdera projektet. Medlet för att nå målet var samverkanmed frivilligorganisationer.

NätverksgruppenStadsdelsförvaltning Centrum hade redan en upparbetadsamverkan med frivilligorganisationer och kyrkor. De fri-villigorganisationer som fanns med i projektet var RödaKorset, Svenska kyrkans fyra församlingar i Centrum, Bet-lehemskyrkan samt pensionärsorganisationerna SPF ochPRO representerade av pensionärsrådets ordförande. Rädd-ningsmissionen var med till att börja med. De här organisa-tionerna hade på hösten 1999 bildat en samverkansgrupp

som kallas nätverksgruppen. Representanter från organisa-tionerna träffas en gång i månaden.

När jag tillträdde som projektledare bantade vi nätverks-gruppen från femton representanter till sex. Syftet var attgöra gruppen mer hanterbar. Nätverksgruppen kom att beståav en representant från Svenska kyrkan, en från frikyrkan,en från Röda Korset Centrum Kåren, ordföranden från pen-sionärsrådet, en representant från hemsjukvården och jagsom representant från kommunen. Under resans gång harhemsjukvårdens representant slutat och en Röda Kors-kon-sulent har tillkommit. Någon representant har bytts ut ochanhörigföreningen har nu med en representant.

Vi har sagt att gruppen kan ha den karaktären att bero-ende på vad som för tillfället är mest aktuellt kan represen-tanter adjugeras eller vissa kan träda tillbaka. Det här ar-betssättet bygger på att en kärna i gruppen är konstant.

Nätverksgruppen har arbetat på uppdrag av Mariagårds-träffen, en mötesplats arrangerad av sjukhuskyrkan på Ma-riagården (gamla dispensären på Stampen). Där möts allakyrkor, frivilligorganisationer, frivilligcentralen och kom-munen. Omkring 30 personer brukar samlas kring frågan”vad kan vi göra tillsammans?”.

FrivilligaProjektet innehåller flera delprojekt och i alla delprojektenfinns det frivilliga. Under senare tid har det tillkommit ak-tiviteter som vi inte hade med när vi startade projektet. Idessa har de frivilliga inte medverkat.

Träffpunkten. På vår träffpunkt har vi ett stabilt ”gäng”frivilliga som kommer troget och kokar kaffe, dukar och ärsällskap och samtalspartners. De engagerar sig i de anhöri-ga, talar och skapar personliga kontakter. Flera av våra be-sökare har vittnat om träffpunktens varma och innerligaatmosfär. Träffpunkten har nästan blivit en liten mini-frivil-ligcentral med många och engagerade frivilliga. Däremothar vi i perioder haft svårt att få anhöriga till träffpunktenoch det är inte ovanligt att det är fler frivilliga än anhöriga.På träffpunkten har vi ett föredrag och kontakterna mellande anhöriga blir ofta ganska ytliga. Vem som vill får kommaoch det är dropp in en dag i veckan.

Anhöriggrupper. Vi har också haft anhöriggrupper, grup-per där anhöriga kan träffas och diskutera sin situation.Anhöriggrupper möjliggör att de anhöriga kommer sam-man och verkligen får lyssna på andra och tala om sin egensituation. Det är en sluten grupp med ett bestämt antaldeltagare. Två frivilliga håller tillsammans med en professi-onell cirkelledare i gruppen. Tanken är att när cirkeln ärslut drar sig cirkelledaren ur och de frivilliga fortsätter. Dethar jag hittills inte lyckats med som cirkelledare.

Avlösning i hemmet. Tanken var att en frivillig knyts tillen familj och att den frivillige stannar i hemmet med densom är sjuk, så att den anhörige kan gå hemifrån en stund.Inför den här satsningen hjälpte räddningsmissionen oss att

50

ta fram en kampanj, där vi annonserade efter frivilliga ochutformade en utbildning för volontärer.

Det här visade sig inte vara det enklaste. Förvisso svara-de några stycken. Några var nyligen pensionerade ochmycket kvalificerade med lång yrkeserfarenhet av vårdar-bete. Däremot var det inte helt enkelt att finna anhörigasom anmälde sig intresserade av avlösning. Någon hörde avsig och kontakt förmedlades. Efter en tid började det höraav sig anhöriga med problemet att den närstående led avensamhet snarare än att den anhörige behövde avlösning.Höll jag på att bygga upp en kommunal väntjänst? Härstannade jag upp. Är det en kommunal uppgift att drivaväntjänst?

Jag försökte istället påverka Röda Korsets väntjänst atttillsammans med kommunen utveckla den befintliga vän-tjänsten som finns. Arbetet har för tillfället lagts på is för attåterupptas i en obestämd framtid.

På sommaren 2000 fick vi ytterligare projektmedel föratt erbjuda avlösning genom anställd personal. Vi gav möj-lighet för de anhöriga att anställa vem de ville och det re-sulterade i att ett 15-tal barnbarn anställdes. Anhörigvårda-rna valde inte alltid kommunens personal utan, om det varmöjligt, någon i sin familj.

Anhörigföreningen Ljusglimten bildades på våren 2001 avnågra av de mest hängivna anhörigvårdarna. Dessa anhö-rigvårdare blir ett mellanting mellan frivilliga och anställda.De uppbär ofta ett bidrag för att de utför omvårdnadsarbe-te av en närstående. De anhöriga har ofta blivit satta i ensituation utan val, så det är inte rättvisande att kalla dem”frivilliga”. Men när de sluter sig samman och bildar enförening tar de steget till ideellt arbete.

Syftet med föreningen är att vara en kamratförening föratt stödja varandra men också att påverka kommunen ochdriva opinion för sin sak.

Jag var ganska pådrivande i processen att bilda en fören-ing och jag har fått en framskjuten roll i föreningen, trotsatt jag är kommunal tjänsteman. Jag försöker stödja fören-ingens styrelse att utforma föreningen. Styrelsen är dockovan vid föreningsarbete och behöver viss hjälp att hitta sinroll.

AnalysProjektet har i många stycken lyckats med samverkan medfrivilligorganisationer. Vi har lyckats bilda en samverkans-grupp med representanter från olika frivilligorganisationeroch vi har knutit till oss omkring 20 frivilliga. Jag kommernu att använda mig av refererade forskare samt föra in nå-gon ytterligare forskare i analysen, för att se vad vi gjordesom blev bra och vad som blev mindre bra.

NätverksgruppenDet har kommit att råda samförstånd och ett gott arbetskli-mat i gruppen. Det yttersta ansvaret har legat hos kommu-

nen men i stort har makten varit jämt fördelad.4 Som jagser det har vi lyckats skapa en vi-anda och ett gemensamtmål och en gemensam plattform för engagemang. Denkonfliktpotential som uppstått finns kring lokalen, RödaKorset har tagit fullt betalt från SDF Centrum för att drivaen gemensam aktivitet. Konflikt har egentligen aldrig upp-stått för att vi har hela tiden talat om problemet, men detekonomiska faktumet kvarstår och det har medfört att SDFCentrum kommer att flytta verksamheten till en egen lo-kal. Det här är en risk för fortsatt samverkan.

Projektet har varit förankrat i alla organisationer. I kom-munen har det inte explicit varit något politiskt engage-mang men politikerna har indirekt stött projekten. Däre-mot har äldreomsorgschefen stött projektet. Dock har pro-jektet haft en förhållandevis svag position i förhållande tillden ordinarie verksamheten. Vi började också gruppensarbete med att definiera begrepp för att begreppsförvirringuppstod till att börja med och därför behövde vi ett ge-mensamt språk som alla förstod.5

En ojämlikhet som hela tiden funnits är att jag arbetarheltid och de andra faktiskt ägnar sig åt andra saker stor delav sin tid. Det har medfört att nätverksgruppens deltagarehar blivit mina stödpersoner och rådgivare. Men jag harockså skaffat mig stor makt genom att ha tid och skaffatmig stor kunskap; det har också varit till gagn för projek-tet.6 Det har ibland uppstått oklarheter om vem som ”äger”projektet men genom att hela tiden ha en rak kommunika-tion har vi kunnat lösa frågorna.

FrivilligaVi har lyckats knyta relativt många frivilliga till oss, frivilli-ga dels från samverkansorganisationerna, dels några frivilli-ga som inte varit föreningsanslutna. De flesta av de frivilli-ga har varit äldre kvinnor men vi har också haft någonenstaka man och några yngre. Det har varit viktigt att tänkapå att de ideellt arbetande personerna ska få ut något av sininsats. Det kan vara stort engagemang i sociala frågor, viljanatt hjälpa en medmänniska, tidigare egna erfarenheter, ge-menskap, något att göra med mera..7 Är de inte roligt förde frivilliga slutar det. Det är inte alltid som de frivilliga

1 AMS statistik oktober 1999.2 Skriven av en arbetsgrupp ledd av andre förbundsordförande Lars-

Åke Almqvist3 http://www.balansen.goteborg.se/4 Lars-Erik Olsson tar upp fördelning av maktens betydelse för att

lyckas med samverkan.5 Berth Danermark tar upp språkets betydelse för en god samverkan.6 Lena Norlin och Lars-Erik Olsson (2000) tar upp ojämlikheten som

lätt kan uppstå i samverkan.7 ”Människor deltar i en verksamhet som kräver något av dem när de

tror att de får ut något av det så att det konkurrerar ut alternativasätt att använda tid och energi”, Anette Bolin föreläsning 2002-01-09 hämtat från Alf Ronnby.

51

velat hjälpa till där jag som kommunal tjänsteman sett attde största behoven finns och det är inte alltid anhörigvår-darnas behov har styrt de frivilliga.

Min roll har blivit att se och följa upp de frivilliga. Allavill ju synas och utför man ett frivilligt uppdrag är dettainte minst viktigt man, får ju inget annat för att man arbe-tar. Det här har blivit min roll snarare än frivilligorganisa-tionernas. Ibland har det uppstått ett glapp mellan de frivil-liga och frivilligorganisationerna. Det har tagit mycket avmin arbetstid att ha kontakt, organisera och samordna fri-villiga. Ibland har jag upplevt att detta har blivit ett mål i sigoch inte ett medel för att nå de anhöriga. Att hitta riktlinjervad gäller försäkringar, former att träffas under, gåvor, tyst-hetslöfte och liknande frågor, har också varit min uppgift.

Turkiska föreningen i RinkebyI Bartilsson m.fl. (2000) lyfts en rad mer eller mindre lyck-ade exempel på samverkan fram. Jag vill ta fasta på ett av demer lyckade projekten, nämligen det som drivs av Turkiskaföreningen i Rinkeby.

Initiativet växer fram i föreningen men har hela tidenstötts av stadsdirektören. Föreningen började med ett kvin-noprojekt i syfte att turkiska kvinnor skulle få fäste på ar-betsmarknaden och att bryta sin sociala isolering. Det med-förde att föreningen startade ett tvåspråkigt daghem för attkvinnorna skulle ha möjlighet att utbilda sig. Kvinnornautbildade sig i grundutbildning, IT-kunskap och vårdbiträ-desutbildning. Föreningen startade också två restauranter.Föreningen var 1999 det största privata företaget i Rinkebymed 27 anställda.

Anledningen till att jag vill lyfta fram det här exempletär för att det visar hur initiativ kan växa underifrån och attkommunen genom en person med stor makt och inflytan-de har stött projektet men inte velat äga arbetet. Ett pro-blem är när det inte naturligt föds underifråninitiativ, vilkethar varit fallet med den anhörigföreningen vi startat. Därjag varit drivande för uppstarta och jag också fått en centralbetydelse. Föreningens fortsatta utveckling är beroende aven kommunaltjänsteman.

Jag uppfattar att man kan dela in samverkansformermellan kommun/det offentliga och frivilligorganisationeri fem kategorier.

1. Kommunen driver själv – utan intresse eller behov av att sam-verka med frivilligorganisationer.

2. Kommunen samverkar med frivilligorganisationer men har detyttersta ansvaret

3. Kommunen och frivilligorganisationer driver helt gemensamt.4. Förening eller frivilligorganisation driver en verksamhet med

stöd från kommunen5. Förening eller frivilligorganisation driver en verksamhet utan

stöd från det offentliga.

1. Kommunen driver själv. Det här fenomenet har varit detvanligaste inom kommunal verksamhet. Ett exempel ärkommunens dagcentraler, där kommunen ofta driver verk-samheten utan samverkan med frivilligorganisationer. I denhär kategorin kommer man osökt in på diskussionen omvad som är kommunens uppgift. All kommunal verksam-het är inte lämpad att samverka kring. Tvärt om. Professio-nella bör ta ansvar för det som är kommunens kärnuppgif-ter. Men lite hjälp från frivilliga kan man tänka sig att frivil-liga till exempel promenerar med de äldre på äldreboen-den, uppgifter som personalen inte hinner med eller somär lågprioriterade.

2. Kommunen samverkar med frivilligorganisationer men har detyttersta ansvaret. Centrums Anhörig 300 är ett exempel påett sådant projekt. Den här formen kan vara lyckosam ochdet är tydligt vem som har det yttersta ansvaret om någotinte skulle fungera.

3. Kommunen och frivilligorganisationer driver helt gemensamt.Detta kan vara en mycket lyckosam verksamhet men manmåste vara mycket tydlig om vem som har vilka roller an-nars kommer det lätt att uppstå konflikt.

4. Förening eller frivilligorganisation driver en verksamhet medstöd från kommunen Turkiska föreningens arbete är ettutmärkt sådant exempel. Jag tror mycket på initiativ somväxer underifrån. Men det är inte alltid sådana initiativuppstår trots att det finns ett behov. Centrums Anhörig300 är ett exempel på att det inte hade bildats enanhörigförening om inte jag som kommunal tjänstemanhade initierat det.

5. Föreningar eller frivilligorganisationer driver en verksamhet utanstöd från det offentliga. Enskilda entreprenörer ser ett behovoch startar en verksamhet, till exempel PRO:s väntjänstsom endast är till för medlemmar. Här sluter man sig inlåtmen det kan också vara så att man önskar kontakt med detoffentliga. Man fyller en uppgift som kanske egentligen sam-hället borde stå för men har svårt att utföra.

Vad är kommunens uppgiftVad är då kommunens uppgift? Det finns kärnuppgiftersom kommunen ska ansvara för. I dagens spariver är riskenatt kommunen börjar tumma på den grundnivå av offent-liga tjänster som kommunen enligt lag är skyldig att ge.Viljan att samverka med frivilligorganisationer får inte bliett sätt att göra sig av med vissa kommunala uppgifter.

I mitt projekt har vi diskuterat mycket kring vad som ärkommunens uppgift och vi har kommit fram till att det ärinte lätt att vara kategorisk. Det är ytterst upp till den en-skilde frivillige att sätta sina gränser. Men i vårt fall är kom-munens kärnuppgift omsorgsuppgifter och de frivilligas

52

uppgift att sätta guldkant, ge det lilla extra.Det hela visade sig tydligt i delprojektet med att frivilli-

ga avlöste en anhörig i hemmet. De som behövde avlös-ning, det vill säga de anhöriga som inte kunde lämna dende vårdade, vårdade någon som var så pass sjuk att det egent-ligen inte var en frivilliguppgift. Det krävdes för mycketprofessionell kunskap. Det är en sak att anhörigvårdarenhar skaffat sig den kunskapen för de har vuxit in i rollen attvårda en svårt sjuk anhörig men att någon utifrån ska kun-na klara situationen är mer än vad man kan begära av enfrivillig. Det var en frivillig som klarade uppgiften mycketväl och hon hade arbetat inom vården en stor del av sittyrkeverksamma liv.

Delprojekt resulterade i att större krav kom att ställas påkommunens hemtjänst. Det är enligt SoL möjligt att få av-lösning i hemmet men få biståndshandläggare upplyser densökande om den möjligheten och genom praxis har dentjänsten inte gått att få. Idag för vi diskussioner om att vimåste återinföra möjlighet till avlösning i hemmet av denanledningen att det blir billigare för kommunen att denanhörige kan behålla personen i hemmet längre, i förhål-lande till vad en institutionsplats kostar.

Däremot promenader, besöka ensamma, vara stöd ochsamtalspartners för anhöriga, vara med i anhöriggrupper ärexempel på utmärkta uppgifter för frivilliga. Men det mås-te få vara på de frivilligas villkor och gärna några tillsam-man. Frågan: Vilka motiv har de frivilliga? är väl värda atttänka på. Ofta vill de skapa egen gemenskap och bli be-kräftade. Kommunen måste behålla sitt sammanhållande ochyttersta ansvar. Den måste stå för helheten och samhälls-perspektivet. Kommunen måste se att det lönar sig att ar-beta förebyggande, att förekomma problemen. Att motver-ka ohälsa bland äldre genom att möjliggöra möten mellanmänniskor. Gränsen mellan att vara frivillig och att varahjälpbehövande är hårfin.

Vad jag sett i mitt projekt är att det kommer frivilligasom inte vill vara med i någon förening eller frivilligorga-nisation. Organisationsanvaret för de frivilliga faller direktpå kommunen. Hur blir det då? Ska kommunen samordnafrivilliga eller ska frivilligorganisationerna göra det?8

Hur går vi vidare?Centrums Anhörig 300-projekt har i mångt och mycketvarit ett lyckat samverkansprojekt. Deltagarna i projektethar varit engagerade och intresserade. Det har rått en för-hållandevis prestigelös atmosfär. Under den första tiden kan

man nästa säga att en förälskelse vilade över samverkans-gruppen. Vad som var ditt och mitt var inte så viktigt. Menmed tiden har vi igen återgått till våra ursprungsorganisa-tioner. Den utvecklingen har varit naturlig och i stort opro-blematisk.

Nu står projektet inför avslut och ett av problemen medprojektet har varit projektets svaga ställning i den egna or-ganisationen. Projektet har varit som en ö utanför den or-dinarie verksamheten. Projektets goda resultat har svårt attimplementeras i den ordinarie kommunala verksamheten.

Den implementeringsidén jag arbetar med är att införli-va projektets aktiviteter i dagcentralerna i Centrum och dåi synnerhet på en dagcentral där vi ska starta ett anhörig-center. Kommunen förstärker därmed sin makt och dettaär en risk för samverkan. Om frivilligorganisationerna ochde frivilliga vill följa med till kommunen eller inte är encentral fråga. Vi vill fortsätta att utveckla dagcentralerna iriktning mot ökad samverkan med frivilligorganisationeroch enskilda frivilliga. Men vi får inte glömma att det kos-tar för kommunen att arbeta med frivilligverksamhet.

Frivilligt arbete och samverkan med frivilligorganisa-tioner är bara i sin linda och kommunen kan utveckla detmycket mer. Jag tror att man måste tydliggöra vad som ärkommunalt ansvar och inte. Kommunen behöver stödjaföreningar och frivilligorganisationer i deras strävanden attutföra något samhällsnyttigt. Vi måste också vara tydligarevad vi i kommunen behöver frivilliga till. Sedan är det svå-ra kvar; att få igång engagemang hos befolkningen. Vill folkgöra en insats för någon annan? Jag tror att vi i framtidenkommer att se en ökad samverkan mellan det professionel-la och det frivilliga. Jag vill tror att brukare, medborgareoch anhöriga kommer få ett större inflytande över det of-fentliga och hur det ska utformas. Den stora frågan är; vartär välfärdsstaten på väg och vilken roll kommer det civilasamhället att få i framtiden?

8 ALE kommun har sedan många år arbetat med samverkan medfrivilligverksamhet. De har ett nära samverkan mellan kommunensföre detta dagcentraler – aktivitetshus och samordnaren för de fri-villiga. Men samordningen för de frivilliga finns kvar i frivillig-organisationerna.

ReferenserBartilsson, Sven, Gillberg, Gunnar, Hermansson, Hans-Erik & Olofs-

son, Pär (2000). Arbete i egen regi. Göteborg: Daidalos.Danermark, Berth (2000). Samverkan – himmel eller helvete? Stock-

holm: Gothia.Norlin, Lena & Olsson, Lars-Erik (2000). Partner Sökes. Samverkan

mellan kommuner och frivilliga organisationer. Sköndalsinstitutets me-todbokserie 1: Sköndalsinstitutet.

Olsson, Lars-Erik (2000). På olika villkor. Samverkan mellan kommun ochfrivilligorganisationer. Stockholm: Sköndalsinstitutets Arbetsrapport-serie nr 10.

Olsson, Lars-Erik (1998). Givande och tagande. Interaktion mellan frivil-ligorganisationer och kommuner. Stockholm: Sköndalsinstitutets Ar-betsrapportserie nr 12.

Szebehely, Marta (2000). Äldreomsorg i förändring – knappare resur-ser och nya organisations former. SOU 2000:38. Stockholm: Fritzes.

Opublicerade källorBolin, Anette föreläsning 2002-01-09

53

NÄR EN ENSKILD FAMILJ förlorar ett barn står de ensamma isamhället. Oftast helt ensamma. Vad borde samhället göraoch vad gör en ideell grupp vanliga föräldrar i föreningenVSFB – Vi Som Förlorat Barn?

Efter drygt åtta år som aktiv medlem i föreningen ViSom Förlorat Barn har jag talat med ett par hundra föräldrarom vad de fick för hjälp när deras barn dog. Det verkarfinnas tre typer av erfarenheter bland våra medlemmar:• Vi lämnade vårt barn på sjukhuset med ett par insomnings-

tabletter i vår ficka. Ingen sa att vi kunde vara kvar hos barnetså länge vi ville eller frågade om vi ville komma tillbaka dagenefter. Ingen slussade oss vidare till psykolog, utan den kontak-ten fick vi själva ta när vi orkade…

• Några föräldrar här och där i landet har haft turen att stöta påen bra läkare, sjuksköterska, polis, begravningsentreprenör ellerannan person som visat stor förståelse och som till och med tänjtpå gränserna i sin yrkesroll.

• Den tredje och absolut minsta gruppen är den som säger sig hafått god hjälp hela vägen.

Hur kan det gå till så här i vårt upplysta samhälle medhögutbildade, kvalificerade och profesionella yrkesmän? Varfalerar det? Är det i utbildningen? Har vi inte tid? Empati-problem? Eller är det rent av så att vi ser oss för kvalificera-de respektive okvalificerade för att möta en människa i sorg?

De flesta medlemmarna i föreningen Vi Som Förlorat Barnsäger att det var först när de hittade föreningen VSFB somde kunde börja sitt sorgearbete. Utifrån medlemmarnas öns-kemål och tankar har vi byggt upp denna förening.

Syftet med den här uppsatsen är att beskriva vad VSFBkan göra för familjer som förlorat ett barn. Beskrivningengrundas på erfarenheter av flera års aktivt arbete i förening-en, som stödperson, som redaktör för vårt medlemsbladsedan 1994 och som ordförande i VSFB under de två sistaåren och inte minst, erfarenheten av självupplevd sorg.

Föreningen Vi Som Förlorat BarnFöreningen VSFB är en ideell stödförening för alla som förloratbarn eller syskon genom dödsfall. VSFB startade våren 1993 iGöteborg genom att en grupp föräldrar som förlorat barn under detåret fick en chans att träffas. Det var bland annat syster JuttaKjaerbeck på Östra sjukhuset som såg till att detta möte blev av.Jutta hade många gånger fått höra av chockade och sörjande för-äldrar att det skulle vara så skönt att få träffa en annan föräldersom har gått igenom samma sak… att bara få se att det gick attöverleva.

Vår verksamhet bygger på direkt självhjälpsarbete. Allaaktiva medlemmar arbetar ideellt och är helt vanliga för-äldrar som själva förlorat ett eller flera barn.

Vi stödjer föräldrar och övriga anhöriga som förloratbarn genom dödsfall. Vi har ingen åldersbegränsning påbarnet då vi anser att barn är barn så länge det finns enförälder som sörjer. Vi tar emot alla, oavsett dödsorsak. Vihar inga restriktioner vad det gäller medlemmarnas ålder,kön, religion, nationalitet eller socialgrupp. Alla är lika väl-komna.

Ett par av våra medlemmar är även medlemmar i andraföreningar som exempelvis; BOA (Brandkatastrofens Off-ers Anhörigförening), SPES (Självmord), FFSD (föräldra-föreningen spädbarnsdöd), Barncancerföreningen, Hjärte-barnsföreningen, Föräldraföreningen Små Änglar (spädbarn)med flera. Det viktigaste är att alla anhöriga i sorg kan finnadet de söker och behöver – just nu.

Tills för 2½ år sedan höll sig föreningen endast i Göte-borg med omnejd. Nu har det startats sju sektioner ute ilandet och medlemsantalat dubblerats. Att människor ute ilandet har hittat oss beror på att vi lagt ner mycket arbetepå att sprida VSFB:s informationstidning och länkar till vårhemsida. I vår gästbok har många människor själva funnitvarandra samtidigt som vi arbetar med att knyta kontaktermellan dem som redan är medlemmar och dem som villbli det. Vi har cirka 10-12 förfrågningar om föreningen per

När livet hotas ellerkränks

Barn dör. Reaktioner ochstöd till drabbade föräldrar

av Susanne Hedrén

[email protected]

Aktiv medlem och tidigare ordförande i föreningen Vi SomFörlorat Barn (VSFB).

54

vecka. Vi önskar att alla som förlorar ett älskat barn ska fåmöjligheten att träffa en annan förälder så att de ser attdetta hemska man drabbats av, faktiskt går att överleva.

VSFB upprättar en gemenskap i mötet mellan männis-kor i samma situation. Vi är som förening också medlem iandra föreningar med liknande verksamhet både i Sverigeoch övriga Norden. Detta för att kunna ta del av derasmaterial och för att kunna ge våra medlemmar all tänkbarhjälp och service.

Det dör faktiskt rätt så många barn varje år i vårt land.708 barn mellan 0-20 år dog år 2 000. Cirka 150 föräldrareller föräldrapar hittade till oss samma år. Några har säkertblivit medlemmar i andra föreningar, andra vill inte ha dennatyp av kontakt men vad har hänt med de övriga? Har defått någon hjälp alls?

Skapa ett sammanhang för självhjälpDet är många som sagt att det är tur att de hittade förening-en. Här får de möjlighet att prata om sitt döda barn gång pågång. Vi samtalar om allt det svåra i livet samtidigt som mankan se allt det som gör livet värt att fortsätta leva. Vi lär avvarandra. Det är först när man kan beskriva tillståndet manär i och sätta namn på känslorna man har som man kanförstå vad sorg är och börja bearbeta det som hänt.

Öppet hus har vi alltid en gång i månaden. Då kan gam-la och nya medlemmar få en chans att träffas över en koppkaffe. De kan låna en bok i vårt lilla bibliotek, få eller getips om läsvärda böcker eller sevärda filmer. Det pratas, pra-tas och pratas. Det är skönt att få känna glädjen i gemen-samma aktiviteter, även om det så bara är för en kort stund.

Vår pappagrupp kom till när papporna kände att de vil-le tala med andra karlar utan att deras fruar var närvarande.Eftersom kvinnor och män ofta men inte alltid sörjer påolika sätt visade det sig vara ett gott initiativ. Denna grupphar nu funnits i sex år och lär fortsätta då efterfrågan ärkonstant. Papporna kommer givetvis med på de övriga ak-tiviteterna också men i pappagruppsträffarna har de en ”fri-zon”.

En speciell mammagrupp kommer att starta under vå-ren då även det efterfrågats.

Varje år på Allhelgonahelgen har vi en gemensam min-nesstund i Kastalakyrkan i Kungälv. Denna stund är mycketomtyckt och det brukar komma mellan 70-120 personer.Prästen, som själv är medlem, håller en minnesgudstjänstoch tänder ett ljus för vart och ett av våra barn. Efteråtdricker vi kaffe och samtalar om det som ligger oss närmastom hjärtat. Att på detta sätt få bekräfta att våra barn faktiskthar levt och att minnet av dem får fortsätta är en härligkänsla. På alla andra platser i samhället räknas ju inte längrevåra barn.

Vi kan skapa förutsättningar för självhjälp också genom

att anordna medlemsmöten, där olika föredragshållare kanförklara upplevelser som sorgen skapat. Dessa träffar kanvara av yttersta vikt. Man får ord på många tankar och fun-deringar och en ny förståelse inför andra människors reak-tioner.

Vi arrangerar en gemensam resa en gång om året. Vi harförstått att denna resa för många medlemmar är första gångende vågar ge sig av utanför hemmet sedan deras barn dog.Här vågar de komma med i gemenskapen, trots att känslor-na ”ligger på utsidan” och när som helst kan brista. Varda-gen tillbringas kanske annars inom hemmets trygga väggaroch det är en kraftansträngning att bara gå till affären. Detblir då en trygghet att röra sig ute i samhället, tillsammansmed människor som förstår ens tankar, reaktioner och käns-lostormar. Tillsammans är det o.k. att vara ledsen för att inästa stund skratta. Att sorgen går i vågor finns det ingenförståelse för ute i samhället. Har man visat ett glatt ansiktede sista veckorna på arbetet för att sedan rasa ner igen, för-står inte ens den närmsta omgivningen varför man är led-sen ”igen”. Kommentarer vi alla fått är: ”Vad är det nu då?Vi trodde att du mådde bättre”. Eller: ”Vi trodde att sorgenlagt sig, då du såg så glad ut sist vi sågs.”

De sörjande känner antingen att det är bäst att inte skrattadå omgivningen får fel uppfattning om hur man egentli-gen mår eller så får de dåligt samvete inför sitt döda barn.”Vad har jag för rätt att skratta när mitt barn har dött?” Dethär är en oerhört svår balansgång och tar lång tid att lära sigleva med.

Syskonen – hur gör vi med dem?Att underlätta i sörjande föräldrars liv ger inte bara föräld-rarna själva ett bättre liv utan hjälper även omgivningen.Om det finns syskon i familjen behöver de sina föräldrar föratt själva kunna sörja. En oerhört viktig process i ett barnssorg är att få ställa frågor, att prata om sitt döda syskon ochatt få vara ledsen. Om föräldrarna inte kan eller fått lov attsörja så att de själva fått insikt om sorgen, hur ska de dåkunna hjälpa sitt/sina kvarvarande barn?

Alla barn sörjer. Och alla barn sörjer på olika sätt, myck-et beroende på åldern. Små och mellanstora barn sörjer”randigt”, som ett mycket vist barn sa en gång. De går inoch ut i sorgen. De ställer många frågor och vill ha svarsom de verkligen förstår. Vet man inte svaret på barnetsfråga, så ska man säga det. Barn ritar gärna ut sin sorg ellertar ut dödens ritualer i sin lek. De kan ha många begrav-ningar den närmsta tiden. Allt ifrån döda skalbaggar till tra-siga leksaker grävs ner i jorden med stor känsla.

Det är viktigt att man lyssnar på barnets frågor och harkoll på om barnet bär en skuldkänsla över att syskonet hardött. Likaväl som vi vuxna alltid har en känsla av skuld närvårt barn dött, kan syskonet känna detsamma. De kanske

55

har bråkat (som alla syskon gör), sagt något dumt eller rentutav önskat att syskonet skulle dö! Det är inget konstigteller ovanligt. De älskar varandra ändå.

I många fall har syskonen varit de bästa vänner. Medbara ett eller två års mellanrum har barnen kanske haft sam-ma kompisar, gått på samma skola, haft samma fritidsintres-sen… Vad händer då med det barn som blir kvar? Det finnsinget ställe i vardagen för detta barn att hitta en plats förandrum. Alla platser påminner om det döda syskonet. Dågäller det att barnet får sörja på ett bra sätt med ett gottstöd. Påminnelserna om syskonet kan då med tiden vändastill något positivt. Istället för att bara känna tomheten kanman också känna glädjen över det man delat i livet.

Under tonårstiden är det många gånger ännu svårare attförlora ett syskon. De tar ofta på sig ett alldeles för stortansvar när föräldrarna är mitt upp i sorgen. De ser hur leds-na föräldrarna är och vill inte öppna sig för sin egen sorg dådet blir för tungt. Många äldre barn har berättat om hurmänniskor går via dem för att höra hur exempelvis mam-ma mår. De vill då vara ”duktiga” och inte ytterligare enbelastning. Detta gör att tonåringen sörjer först när föräld-rarna verkar klara av vardagen igen, vilket ofta leder till enfördröjd sorg. Det är viktigt att de känner sig älskade, att defår leva och till och med får ha roligt. Att skratta är plåster påsjälens sår.

VSFB anordnar en del aktiviteter även för syskonen. Ävenom de yngre syskonen inte direkt talar om sitt döda syskonsinsemellan så räcker det med vetskapen om varför de träf-fas. Att gå på Liseberg tillsammans har varit mycket givan-de. De ser att man får skratta och ha roligt och de gör dettillsammans med andra som också är ledsna inuti. Vi hållerpå att arbeta fram en egen syskonsida på vår hemsida då vivet att äldre syskon gärna skriver och datorn är ju mer ochmer den yngre generationens sätt att förmedla sig.

När livet kapsejsat och orken tagit slutAtt våra föräldrar får träffas och prata har också visat sigbetydelsefullt då det gäller långtidssjukskrivningar och ävendrogmissbruk. Att alkohol och mediciner är lätt att ta tillnär livet kapsejsat är varken konstigt eller ovanligt. Om manistället känner att man har någon att tala med när det är förtungt, behöver man inte ta till dessa droger eller åtminsto-ne dra ner på konsumtionen. Föreläsare har även berättatför oss om hur viktigt det är att inte stänga inne eller däm-pa sina känslor, då det lätt kan bli en fördröjd sorgereaktion.Vad det gäller sjukskrivning har vi fått höra det mesta avvåra medlemmar. Läkare som inte alls sjukskriver, då sorginte anses vara någon sjukdom. Läkare som skriver ut med-iciner utan att tala om att det är beroendeframkallande ellerger biverkningar. Det finns också läkare som bagatelliserarsorgens fysiska och psykiska värk och som inte ens ser sam-

manhanget! Självklart finns det läkare som är insatta i huren människa reagerar i sorg. Som kan berätta för den ny-drabbade om vad som händer i kroppen, vad som är natur-ligt respektive onaturligt. Som tillsammans med sin patientoch patientens arbetsgivare, kan få fram ett bra arbetssche-ma, när patienten vill och orkar gå tillbaka till sin arbets-plats. Det finns inga normer eller regler att utgå ifrån närdet gäller hur lång tid man bör vara sjukskriven. Behovet ärväldigt olika från person till person. Allt ifrån två månadertill flera år är vanligt. Ofta lägger även Försäkringskassan sigi läkarens beslut.

När går det över?Alla kommer vi till det tillfället efter dödsfallet då man upp-täcker att livet går vidare för alla andra och ens eget liv stårkvar i sorgen. Man har inte längre någon i omgivningensom orkar lyssna och stötta. ”- Nej, nu får du ta dig i kra-gen och gå vidare!” är en kommentar många fått höra. Of-tast sagd i välmenande oförstånd. Men vad gör man närman ingen ”krage” har kvar? När frågorna i ens huvud är såmånga att all kraft går åt till att försöka finna svar? När maninte längre vet vad man vill med sitt liv? När barnet dör,dör också en dröm om framtiden… Man får inte se barnetväxa upp till en vuxen människa, ta studenten, få körkort,gifta sig och få barn. Man blir inte farmor eller mormorsom man hade hoppats. En stor del av framtiden är nu bor-ta.

Både de drabbade och dess omgivning undrar så små-ningom; När ska detta gå över? När blir det bättre? Sakenär den att det går inte över…

Det blir däremot lättare när man förstått innebörden avvad som hänt. Då kan man så smått lära sig leva med det.

Samhället undvikerEn allmän tro tycks vara att alla som hamnar i en sådan härsituation får ”krishjälp” från samhället. VSFB:s medlemmarkan skriva under på att det är fel! Det finns ingen krisgruppför enskilda familjer, det finns ingen som håller i handenoch talar om vad som sker härnäst… Vad man kan görasjälv, vad man kan få hjälp med, vad man har rätt till, det fårman ta reda på själv. Detta är inte så lätt när tankarna intefungerar som de ska och luften totalt har gått ur ens kropp.

När det sker en större olycka eller katastrof i samhälletska det numera finnas en krisgrupp att tillgå. Ibland har detvarit spontant sammansatta grupper av människor vilka harfungerat bra eller mindre bra. Det beslöts för ett par år se-dan att alla kommuner skulle ha en katastrofgrupp. Dennagrupp har förkortningen POSOM, psykosocialt omhän-dertagande vid katastrof. Gruppen består av socialtjänst, polis,primärvård, räddningsverk, skola och svenska kyrkan. Detär tänkt att dessa enheter ska kunna samarbeta om det hän-der en större olycka i kommunen.

56

Det var väldigt svårt att hitta denna POSOM-gruppöverhuvudtaget. Anledningen till att jag började leta var attjag hörde talas om den för ungefär två år sedan. Därförbörjade jag mitt letande i min hemkommun Kungsbacka,som är en liten, ganska framåt och kraftigt expanderandekommun. Eftersom Kungsbacka är norra Europas barntä-taste kommun så hoppades jag att POSOM var väletablerathär. Började med att ringa polisen där det fanns en pärmmed namn på människor i POSOM-gruppen. De två för-sta på min lista hade slutat sitt arbete med POSOM menefter mycket detektivarbete lyckades jag hitta en kvinna påIndivid- och familjeenheten som var samordnare. Fick svarpå en del av mina frågor men ville gärna veta mer och badom att få insyn i deras handlings-/beredskapsplan. Dömom min förvåning så blev svaret att den var ännu inte fram-tagen! Vilken tur att jag inte ringde för att det hade skett enstörre olycka!

Tänk vilken oerhörd resurs dessa instanser skulle kunnavara för en familj som förlorar sitt barn. Och vilken bra”träning” för dessa gruppenheter att kunna hjälpa en familji sänder.

Beredskapsplanen för skolan, vid dödsfall eller svår olycka,fanns däremot och var framtagen av respektive skoldistrikt.Såg bra ut men saknade några små detaljer. Inget större attanmärka på.

Hur kan samhället hjälpaFöreningen VSFB och liknande föreningar är en oerhördresurs i samhället som borde tas tillvara på ett bättre sätt änvad som görs idag. Föreningarna ute i landet gör en stor,tung och bra insats vad det gäller att ta hand om människori kris. Tyvärr har vi en rejäl ”glipa” mellan akutskedet ochdet vardagliga samhället. Hur ska vi göra för att få en braoch smidig övergång?

Föreningarna får fortsätta att informera om hur en fa-milj vill bli bemött, vad som saknas idag och hur framtidenkanske kan se ut. Vi borde också ta fram ett material somkan lämnas till personalen på exempelvis polishögskolan,vårdskolor, läkarlinjen med flera, så att sorg- och krisbe-mötandet kan bli en naturlig del i utbildningen.

Det som skulle vara den ultimata lösningen är att utbil-da en grupp människor vars yrke inte finns idag. Låt osskalla det ”Den samordnande hjälpande handen”. Dennautbildning skulle vem som helst inom sjukhuset, poliseneller kyrkan kunna ha som en bisyssla. Det viktiga är baraatt personen har rätt attityd och är en medmänniska.

Denna person skulle kopplas in direkt vid akutintagetpå varje sjukhus. Hon eller han skulle sedan samla in allinformation för familjens räkning. Vem som var först påolycksplatsen, namn på polis, räddningspersonal och läkare.Koppla in sjukhuspräst och sjukhuspsykolog eller kurator,tala om vad som händer härnäst, fråga vad familjen vill ha

hjälp med och tipsa om vilka begravningsbyråer som finnsi området. Vad man har rätt till respektive vad man är skyl-dig att göra.

Om familjen så önskar kan denna person gå med påförsta besöket till exempelvis. begravningsbyrån eller till enförening som VSFB. Detta blir en försiktig sluss ut i sam-hället som säkert skulle göra en otrolig nytta för framtiden.Om familjen sedan efter ett par månader har några frågortill läkaren eller räddningspersonalen kan de bara vända sigtill sin samordnare. Samordnaren ser då till att ett möte kom-mer till stånd.

Hela denna process handlar om att familjen skall få allapusselbitar på plats för att kunna se den totala helheten ochkunna leva vidare så bra som möjligt.

Ett kinesiskt ordspråk beskriver hur vi tänker i fören-ingen

”Många små saker som görs av många små människorpå många små platser

kan förändra världens ansikte.”

57

JAG HAR SOM ANHÖRIG till en person som blivit mobbadtill döds vänt mig till en mobbningsförening och på detviset kommit in mobbningsföreningarnas inre arbete. I ok-tober 1999 träffades representanter för fyra mobbningsför-eningar här i Göteborg för att lära känna varandra och bildaett Riksförbund. Göteborgs-Posten skrev två små ”glimt-are” om detta den 9 och 10 oktober och Göteborgs-Tid-ningen en större artikel under rubriken ”Nu sluter demobbade sig samman”. Den 20-21 februari 2000 träffadesvi på nytt i Karlstad och valde en interimsstyrelse och bör-jade bearbeta ett stadgeförslag. Wermlands-Tidning skreven stor artikel i färg på sista sidan om detta med rubriken”Riksförbundet mot mobbning bildat”. Samtidigt skrevGöteborgs-Posten en artikel om vår lokalförening här iGöteborg, rubrik ”Bildade mötesplats för mobbade män-niskor”. Det finns idag ett hundratal mobbningsföreningari världen, allt från Japan i öst till USA och Canada i väst.Flest finns i UK och Australien.

När vi väl formerat oss och skall börja det egentligaarbetet visar det sig att det fungerar långt ifrån friktionsfrittvarken inom lokala föreningar eller mellan dem och Riks-förbundet. Över detta har jag blivit besviken och uppsatsenförsöker förklara varför det är så. Ingela Tylefors skriver i sinbok Syndabockar: ”Det går inte att bilda en organisationenbart med sargade människor”. Med dessa ord som ut-gångspunkt vill jag närmare undersöka saken.

Syftet är att belysa mobbningsföreningarnas innehåll ochstruktur och hur dessa föreningar kan förstås och beskrivas.

Den metod jag använt mig av ryms inom den delen avsamhällsforskningen som betecknas hermeneutisk, det villsäga att genom inlevelse försöka tolka tankar, motiv ochbeteende hos mina medmänniskor. Om jag närmare skulledefiniera metoden blir det att den är etnografisk. Etnogra-

fiska studier följer upptäckandets väg, det vill säga att kun-skapen genereras fortlöpande under upptäckandets gång ochresultat formuleras genom att man pendlar mellan prelimi-nära antaganden och den konkreta verkligheten. Genomatt jag har haft tillträde till forskningsfältet är en sådan me-tod redan given, dock med den reservationen att upptäck-andet gjorts retroaktivt efter två års erfarenheter.

Jag har alltså inte deltagit i mobbningsföreningarnas inrearbete för att studera deras innehåll och struktur utan det ären upptäckt jag gjort under arbetets gång. Någon egentligintervju eller datainsamling har inte företagits.

Jag samarbetar med två mycket erfarna och skickligapersoner som varit med i cirka 20 års tid allt sedan Exodusdagar då den först kända mobbningsföreningen bildades.Ingela Thylefors som skrivit boken Syndabockar var medpå den tiden och med hennes erfarenheter av Exodus harjag en utgångspunkt för min undersökning.

Mobbning – kränkande särbehandling iarbetslivetMobbningsbeteende: Med problemområdet menar jag i förstahand mobbningsbeteendet.

Den 21 september 1993 beslöt dåvarande Arbetarskydd-styrelsen med stöd av 18§ arbetsmiljöförordningen medde-la föreskriften AFS 1993:17 Kränkande särbehandling i arbets-livet. Den trädde i kraft den 31 mars 1994 och gäller alltse-dan dess.

Det hela börjar med en artikel i Liberal Debatt 1969:2där dåvarande radiodoktorn och skolläkaren Peter PaulHeinemann behandlade apartheidfenomenet och mobb-ningsbeteendet.

Mig veterligt är 1968 de första gång som begreppetmobbning kommer in i det svenska språkbruket och dåinom citationstecken på sidan 198 i den svenska översätt-ningen av Konrad Lorentz’ bok Aggression – dess bakgrundoch natur. I boken Svenska Modeord (1970) skriver TorstenSteinby kort över ordet och begreppet. Han föreslår attman från verbet mobba avleder substantivet mobbning ienlighet med svenskt språkbruk. Nämnden för svensk språk-vård har gett uttryck för samma uppfattning. Heinnemananvänder den engelska varianten mobbing i sin artikel ochmenar att mobbningsfenomenet är ett globalt problem.

Själva mobbningsfenomenet ställdes under debatt efteren artikelserie i Dagens Nyheter november – december1969 med Heinemanns artikel som inledningsartikel.

Mobbningsforskningen kommer igång under 80-taletmed pengar från Arbetsmiljöfonden. En av de mest fram-gångsrika forskarna anser jag Heinz Leymann vara. Att läsahans bok Vuxenmobbning. Om psykiskt våld i arbetslivet (1986)är mycket lärorikt. Där beskriver han hur ett forsknings-program växer fram och når sitt första forskningsresultat

Mobbningsföreningarnassituation ur ettdeltagarperspektiv

Av Gunnar Bärnarp

[email protected]

58

nämligen att det psykiska våldet riktat mot en och sammaperson förekommer regelbundet under längre tid. Ett an-dra forskningsresultat är en inventering av mobbningshand-lingar. I ett tredje forskningsresultat redogör Leymann förfem typer av mobbningssituationer; kamratövergrepp, över-grepp mot chef, övergrepp av chef, ”rättshaverister” och”systemförtryck”. Boken avslutas med kapitlet, På väg motbättre kunskap. De resultat han redovisar i boken har växtfram ur explorativa studier kopplade till de senaste psyko-logiska teorierna.

1992 kom han ut med boken Från mobbning till utslag-ning i arbetslivet. Nu är hela mobbningsprocessen klarlagdallt från typinventering av rättsövergrepp och identitets-kränkningar till den slutgiltiga ”adminstrativa straffaktio-nen”.

Här har vi, menar jag, hela konceptet till AFS 1993:17Kränkande särbehandling i arbetslivet.

Bemötande: Med problemområdet menar jag i andra handsamhällets bemötande av mobbade.Det är i det här skedet som de psykiska mobbningsskadornakronifieras och det är alltså samhället självt som står för detfördjupade och livslånga lidandet.

När jag tar kontakt med fackförbundet efter dödsmobb-ningen låter det hälsa att är man död är man inte längremedlem. Därmed är saken utagerad för deras del.

När jag tar kontakt med arbetsgivaren säger den att dethär skall skötas internt och erbjuder 10 gånger hos psyko-log dock under förutsättning att själva händelsen inte dis-kuteras.

Yrkesinspektionen arbetar inte med enskilda fall, det villsäga mobbade. Bakgrunden finns att finna i ASS handled-ning Tillsyn av vissa Psykosociala arbetsmiljöfrågor En hand-ledning med särskild inriktning på arbetsbetingade kon-flikter och kränkande särbehandling (1996). Vid kontakt medArbetsmiljöverket tillstår de därifrån att de saknar kompe-tens att arbeta med sådana frågor.

Arbetsmiljöverkets jurister betonar att det spelar ingenroll hur dokumentet ser ut för det finns inget fungerandesystem. Åklagarämbetet har ännu inte tagit i ett enda fall avvuxenmobbning. Den mobbade är rättslös och saknar brotts-offerstatus. I boken Trauma och tillfrisknande skriver författa-ren Judith Lewis Herman angående samhällets roll;

” Att dela den traumatiska upplevelsen med andra är en förutsätt-ning för att kunna återupprätta känslan av att leva i en menings-full värld. I denna process söker överlevaren hjälp inte bara avdem som står henne närmast utan också av samhället i stort. Sam-hällets respons påverkar starkt traumats slutliga upplösning. Över-bryggandet av den klyfta som uppstått mellan den traumadrabbadepersonen och samhället beror i första hand på ett offentligt erkän-nande av den traumatiska händelsen och i andra hand på någonform av samhällelig åtgärd. När det väl erkänts att en person harskadats, måste samhället vidtaga åtgärder för att tillskriva någonansvaret för att reparera skadan. Dessa två typer av respons – er-

kännande och upprättelse – är nödvändiga för att återställaöverlevarens känsla av ordning och rättvisa.”

Mobbningskador: Med problemområdet menar jag i tredjehand hur skadad en mobbad blir.

Heinz Leymann (1994) har tillsammans med AnneliGustavson undersökt detta i ett arbete med titeln: Hur sjukblir man av kränkande särbehandling i arbetslivet? Jag citerardär från sidorna 8-9.

”Vad är det, som symptomen egentligen handlar om? Inblick iproblematiken erhöll jag (HL) i slutet av 80-talet. Jag hade givitvika för den efterfrågan på medling i svåra personalärenden, somnådde mig från personalavdelningar i en rad större företag ochförvaltningar.

Likartade beteenden. Det jag mötte hos de utsatta personernavar i stort sett ett likartat beteende. Men jag lade också märke tilldet likartade, stereotypa beteende som beslutsfattarna hos arbets-givaren visade upp. Ibland var det svårt att bestämma sig för vemav de två, arbetsgivarens representant eller det ”svåra personal-ärendet” som var mest rättshaveristiskt.

De rättshaveristiska dragen observerades också av en norsk psy-kolog som på basis av min grundforskning i Sverige publiceradeett arbete om de ”hälsofarliga” cheferna (Kihle, 1990).

Dragen kommer att beskrivas i kliniska termer längre fram, dåjag tar befattning med sjukdomseutiologin. Tills vidare kan manfastslå, att agerandet både hos utsatte och av personer i hans om-givning kunde vara tämligen likartade.

Kognitiva ”blockeringar”? En annan klinisk erfarenhet som jaggjorde under dessa år var upptäckten att det knappast kan varafråga om psykisk sjukdom eller personlighetsproblem, utan att dettroligen måste vara fråga om kognitiva ”blockeringar”. Det tycksha skett något med den utsattes mentala värdesystem: att värderasig själv i relation till andra; att värdera rättssäkerheten i det sam-hälle som man trodde var rättvist; att kunna tro på människor iallmänhet.

Med kognitation betecknas inom psykologin helheten av denvärldsbild man har skaffat sig sedan barnaåren. Vissa trossatser ärdessutom mycket centrala och bestämmer våra attityder motomvärlden; andra uppfattningar och synsätt är mindre ”upp-backade”, fast de likväl har knytning och ett logiskt innehåll sommotsvarar världsbilden i sin helhet. Psykiska choker (”traumata”),grova kränkningar, hot mot en existens kan hota eller t o m öde-lägga denna världsbild: ingenting stämmer längre in. ”Barnatron”på rättvisa, ärlighet och fysisk och psykisk säkerhet är omskakad.Det man var övertygad om, nämligen att man skulle få hjälp inödens stund, visar sig inte fungera. Tvärtom: även här blir manförföljd. Världen bryter samman. Man blockeras av skräck införhotet om en socioekonomisk och psykisk förintelse. Upplevdasvek (och ofta nog finns dessa faktiskt) av facket, försäkringskassanoch läkarna omskakar och traumatiserar ytterligare.

Patienten hårdnar i sin uppfattning (”rättshaverism”) – eller över-ger sig själv (”inlärd hjälplöshet”). I det förra fallet utvecklar sig enallvarlig obsession. I det senare fallet sjunker patienten bort, in i endjup depression. På vägen dit kämpar man förgäves – och riskeraratt ens symptom på denna förtvivlan misstolkas som ”uppstudsig-het” mot övermakten. Det gör man aldrig ostraffat i Sverige.”

59

Leymanns undersökning visar att svårt mobbade männis-kor lider av Post Traumatik Stress Disorder (PSTD) medobsession som pålagring. Det handlar här om kognitiva ef-fekter av så starka stressorer att mentala hyperreaktionerframkallas. Därtill kommer permanent överaktivitet i detautonoma nervsystemet och det är bara en tidsfråga tillsden slår igenom i kroppslig sjukdom. Sömnlöshet, muskel-spänningar, koncentrationssvårigheter, minnesstörningar,rastlöshet, aggressivitet och en känsla av att vara i ständigfara, svettningar, hjärtklappningar, andningsnöd, blodsvall-ningar med mera.

Verksamhetens innehåll och strukturOm jag utgår från Exodus och hur den bildades har IngelaThylefors beskrivit det med orden:

Initiativtagarna såg framför sig en mindre sammanslutning av per-soner på högre chefsnivå; ett relativt löst nätverk för information,opinionsbildning och ömsesidigt stöd i den juridiska snårskogen.… När föreningen blev känd hörde oväntat många av sig. I ochmed anstormningen av medlemmar ställdes snart kravet på attföreningen skulle formaliseras. Den ursprungliga, nätverksliknandesammanslutningen av företrädesvis högre tjänstemän svarade motandra behov än den senare, mer traditionellt formade, organisa-tionen med en heterogen medlemsgrupp.

Utstötningsprocesserna inom föreningen var påtagliga och i lik-het med många ideella organisationer med krav på konformitetsplittrades den i flera grupper. En krisdrabbad är ingen idealiskorganisationsmänniska. Överdrivet beroende och aggressivitet ärrimliga uttryck.

Det här tolkar jag som att man inte är helt på det klara medvad man skall göra, det vill säga föreningens innehåll. Nå-gon struktur hinner troligtvis aldrig skapas kring vem somskall göra vad. Jag kan tänka mig att föreningens struktursammanhänger med klarheten i dess innehåll. En klar upp-fattning om vad det är vi skall göra och därefter frågan hurdet skall gå till dvs. vem ska göra vad.

Det innehåll som finns i alla mobbningsföreningar är attvia jourtelefon stödja enskilda personer i deras förtvivlanoch maktlöshet genom att dela den traumatiska upplevel-sen med dem. Endast den som har varit med om det vethur det känns. Att träffas och vara med vid möten medarbetsgivare, fack och försäkringskassa. Dessa tre kompo-nenter är det vanligaste innehållet i en mobbningsförening.Att ordna temakvällar med inbjudna föreläsare och att geupplysningar och information till arbetsplatser är andra in-slag i en mobbningsförenings innehåll samt att hålla Öppethus.

Om vi tänker oss att strukturen är avhängig av innehål-let och jourtelefonen är bemannad några kvällstimmar pervecka och Öppet hus kanske var annan vecka så är det väl istort sätt var en enskild person kan klara av. Vad gör deandra aktiva medlemmarna? Erfarenheten visar att det är

några ytterst få personer i mobbningsföreningarna som klararav att sluta upp kring mål utanför sig själva. De får bära ettstort lass med att stötta andra, driva opinion och sköta för-eningsangelägenheter. Erfarenheten visar också att mobb-ningsföreningarna har en livslängd på några få år innan dehavererar på inre splittring. Varför är det så? Där enbart per-sonliga mål dominerar bildas ingen verklig organisation.Det blir bara en samling individer som förenas av att dedrabbats av samma öde. Det ger för litet underlag för ge-mensamma ansträngningar och ömsesidig identifikation. Jagtror att i många fall har det varit alltför ambitiösa och kraft-fulla personer som engagerat sig. Det har inte lett till denklarhet och inre samling som bör finnas i en organisationsom arbetar med ett upprörande och ömtåligt samhällspro-blem. Jag tror att det är viktigt att en mobbningsföreningfår tryggheten att långsamt utveckla sin egen kunskap ochnå fram till en realistisk grundsyn eller ideologi. Gemen-skap och tillit till varandra är en av förutsättningarna. Det ärjust tilliten till andra människor som är skadad och samti-digt kan man ju inte isolera sig annat än under den mestsmärtsamma perioden av det lidande som medför flerahundratals självmord varje år.

Mobbningsupplevelsen motverkarorganiseringIngela Thylefors har i boken Syndabockar (1999) kommen-terat verksamheten inom Exodus från början av 80-talet.Hon skriver: ”Den absolut hederlige skulle samsas med denmer skrupelfrie, pedanten med slarven, kommunisten medden ärkekonservative och den ytterst försynte med dendominante.” En av medlemmarna sa till henne: ”Hur ska vikunna få till stånd en fungerande förening? Vi har ju vaskatsfram ur olika organisationer därför att vi har svårt att sam-arbeta och anpassa oss.”

Det här synsättet hör hemma inom attributionsteorin,det vill säga att det är något fel på den som blir mobbad.Den seriösa mobbningsforskningen tar helt avstånd från ettsådant förhållningssätt och som läsaren själv förstår är dettainte någon framkomlig väg.

Thylefors drar följande slutsats:Det går inte att bilda en organisation enbart med sargade männis-kor. Oavsett krisens ursprung ligger det i dess natur, att människorsom är mitt uppe i en sådan agerar självupptaget för sin psykiskaoch fysiska överlevnad. För den som gått in i föreningen domine-rad av ett eget mål – att få upprättelse – ligger det nära till handsatt lämna den när de egna problemen på något sätt har lösts. Slut-ligen finns risken att de som stannar är de som hamnat i en de-struktiv låsning med åtföljande förvrängning av verkligheten.

Jag vill kommentera denna slutsats och delar upp citatet ifyra delar.

1. ”Det går inte att bilda en organisation enbart med sargademänniskor.” När det gäller klientorganisationer är det för

60

mig självklart och den som söker hjälp skall kunna få det.Att en sargad personen kan hjälpa någon annan finns detflera exempel på från vår förening, men det har mer medslump och tur att göra en ett resultat av en organiseradverksamhet. Det är en lösning vi fått ta till på grund avbristande resurser.

2. ”Oavsett krisens ursprung ligger det i dess natur, att män-niskor som är mitt uppe i en sådan agerar självupptaget för sinpsykiska och fysiska överlevnad.” Det är också för mig själv-klart att en människa i svår kris behöver sin kraft för attklara upp sin egen situation. I föreningen Exodus ursprung-liga intentioner låg att medlemskap endast kunde beviljasmänniskor som kunde styrka att de varit utsatta för orätt-mätiga övergrepp på sin arbetsplats. Här kommer vi in i ettväldigt dilemma, för är det bara sargade människor somskall driva organisation tror jag inte att den får mycket ut-rättat. Det är orealistiskt att tro att människor i kris skallkunna uppbåda engagemang för gemensamma och lång-siktiga mål.

3. ”För den som gått in i föreningen dominerad av ett eget mål– att få upprättelse – ligger det nära till hands att lämna den närde egna problemen på något sätt har lösts.” Vår erfarenhet är attde som fått hjälp av vår föreningen tacksamt stannar kvarsom stödmedlemmar. Att engagera sig i andras akuta kriserkan lätt riva upp egna sår.

4. ”Slutligen finns risken att de som stannar är de som hamnati en destruktiv låsning med åtföljande förvrängning av verklighe-ten.” Ärligt talat är jag osäker på vad Thylefors menar medden formuleringen. Är det så att hon menar att de somstannar kvar fortfarande vadar omkring i mobbningsträsketunder gemensamt suckande och stånkande så får jag hållamed henne. En mobbningsförening bör ha som mål att draupp medmänniskor ur mobbningsträsket och visa på hurlivet kan fortsätta på ett meningsfullt sätt.

En förutsättning för att en mobbningsförening skall kun-na utvecklas är att den framför allt kan engagera kunnigamedarbetare av andra skäl än att de själva är offer. De såkallade R-förbunden har förverkligat flera slagkraftiga sam-manslutningar, där medlemmarna och medarbetarna bestårav så väl direkt berörda som andra engagerade. Så har ex-empelvis RFHL (Riksförbundet för hjälp till narkotika-och läkemedelsberoende) och RSMH (Riksförbundet försocial och mental hälsa) haft en betydande funktion bådevad det gäller opinionsbildning och kurativa insatser.

Huvudresultatet visar att mobbade personer har en til-litsskada till sig själva, varandra och samhället som gör attde har svårt för att organisera sig till den påtrycknings-grupp som är förutsättning för att de skall kunna föra sintalan och samverka med andra organisationer och samhäl-lets myndigheter.

DiskussionDet goda samtalet. Till en mobbningsförening vänder mansig på grund av den förtvivlade och vanmäktiga livssitua-tion man befinner sig i. Man söker stöd och lindring för sinsmärta. Att i det läget mötas av dominerande, självupptagnaoch aggressiva personer blir ytterligare en belastning.

Kyrkan har lång erfarenhet av att möta människor imycket svåra livssituationer. Där har utvecklats en samtals-kultur som är lågmäld och hänsynsfull. I det goda läkandesamtalet gäller det att kunna den svåra konsten att lyssna,att låta var och en få tala till punkt. Att få bli bekräftadgenom närvaro och uppmärksamhet, den uppmärksamhetsom den gode lyssnaren ger. Förödande för sådana godasamtal är ostrukturerade infall som stjäl fokus och väckerupp starka känslor, att börja diskutera och ge snabba råd,leka terapeut och lägga till rätta.

Kommunikativ förmåga. Om vi betänker att så väl lagstift-ning som kunskap funnits i minst 10 år och att samhället istort ändå inte kunnat uträtta något så förstår vi hur svårfrågan med den psykosociala arbetsmiljön är. Regeringenförsöker nu under Arbetsmiljöverkets generaldirektör KenthPetterssons ledning inleda en trepartsdialog med arbetsmark-nadens parter. Regeringens rapport ”Långsiktig verksam-hetsutveckling ur ett arbetsmiljöperspektiv – handlingsplanför att förnya arbetsmiljöarbetet” (Ds 2001:28) visar att mannu försöker ta nya tag. Tanken med trepartsdialogens samtalär att skapa samsyn och samverkan genom att samordnainsatserna i strategin att öka den psykiska hälsan i arbetsli-vet.

Långtidssjukskrivningen beror i allt ökande takt på denpsykosociala arbetsmiljön. Att arbeta med den psykiska hälsani arbetslivet är nytt för alla parter. Västsvenska nätverket försjälvmordprevention och Samarbetsdynamik AB har givitut en skrift med titeln Samtal som formar Ett psykiskt frisktarbetsliv (2001) med inriktning på hur ett sådant arbetekan gå till.

Där betonas den kollektiva kompetensen av kommuni-kativ karaktär med fokus på individens förståelse för hurman kan och bör samarbeta. Arbetsmiljöinspektionen iÖrebro har utvecklat en speciell inspektionsmetod. (Ar-betsmiljöinspektionen 2000b) Man lyssnar av och obser-verar. Saknas den kommunikativa förmågan finns det an-ledning för inspektionen att ingripa.

Det här kunde ju vara något för mobbningsföreningar-na. Att rannsaka sig själva om man har en kommunikativkompetens för att driva och utveckla sin mobbningsfören-ing. Att tidigt se om det finns tecken på vårdlöst tänkandeoch överreaktioner som kommer att omöjliggör ett gottsamarbete.

Nedsatt arbetsförmåga. Hur mycket en störning i välbe-finnandet kan inverka på arbetsförmågan blev jag påmind

61

om då jag fick en bakteriell inflammation med svag feber.Att under årslånga förlopp ha befunnit sig i en så extremstressituation som vid allvarlig kränkande särbehandlingmedför naturligtvis att mobbningsföreningarnas aktörer intekan vara så aktiva som vore önskvärt.

I inledningen skrev jag att jag blivit besviken över attsamarbetet inom föreningar och mellan föreningar inte fung-erat friktionsfritt samt min egen attityd och förväntan påen disciplinerad och kunnig styrelse. Med tanke på delta-garnas häsotillstånd och frågans komplexitet kanske minbesvikelse och min förväntan varit orealistisk. Ingela Thy-lefors fokuserar på deltagarna och säger att sargade männis-kor inte kan bedriva en organiserad verksamhet. Påståen-det äger en viss rimlighet men samtidigt vill jag betonafrågan om arbetslivets och samhällslivets komplexitet.

Uteblivna reaktioner i samhälletMånga av våra frusterarade medlemmar nämner de mänsk-liga rättigheterna och alla människors lika värde. Ändå harman öppet fått behandla dem så illa. Själv har jag fått upp-leva hur samhället, i detta fall arbetsgivare, fack, Arbetsmil-jöverk och Åklagarämbete, fortsätter att behandla mobba-de och deras anhöriga på ett likgiltigt och skadligt sätt.

Hur ska vi kunna förstå vårt samhälles sätt att agera? Sålänge allt går bra för oss kan vi lätt befinna oss i den tron attallt är väl med samhället, men när vi råkar ut för svårigheterskall det för många av oss visa sig att de förväntningar vihaft på samhället inte stämmer.

Statsvetaren Olof Pettersson har i boken Svensk Politikdelat upp samhällslivet i tre olika delar eller nivåer.1. Den vackra demokratiska nivån där tal om mänskliga rättighe-

ter hör hemma.2. Den verkställande tjänstemannanivån där rent diktatoriska grepp

kan förekomma.3. Den anarkistiska nivån. Det är som det är. Rädda sig den som

kan.

På den översta nivån har vi de politiska demokratiska vi-sionerna om alla människors lika värde och medmänskligarättigheter. När aktuella frågor väl debatterats och utrettsordentligt fattas beslut. När beslut fattats är det tjänstemän-nen som har att verkställa besluten och här kan det händaotäcka saker. Tjänstemännen är anställda, det vill säga upp-muntrade och ansvarsbefriade. Just den här kombinationenär mycket farlig vilket framgår av Stanley Milgrams välkän-da studie Obedience to Authority som gjordes i England påmitten av 1970-talet. Slutligen har vi de medborgare somfaller rätt igenom samhällets skyddsnät och befinner sig ien närmast anarkistisk livssituation. För att känna till hursamhället verkligen fungerar och undvika att bli allt förbesviken är det bra att vara medveten om dessa förhållan-den.

Rättssystemet. När man väl blivit utsatt för övergrepp i ar-betslivet är det bra att veta vad som väntar nämligen att detinte finns något fungerande rättssystem. Mobbade är hän-visade till varandra att försöka stötta och hjälpa så gott detgår. Samtidigt har vi den svårigheten att alla är illa medfar-na och pendlar mellan aggressivitet och förtvivlad uppgi-venhet, ytterst sårbara. Att tråkigheter lätt kan utspela sig äruppenbart.

Lena Nevander Friström har i samarbete med ChristinaZaar skrivit boken Kränkta människor samarbetar inte. Ochde skriver:

Personer som varit utsatta för många och långvariga kränkningar,det vill säga systematisk mobbning, kan uppvisa symtom påPosttraumatic Stress Disorder PTSD. Dessa personer är inte baralättkränkta på grund av sina upplevelser, utan kränker också andrasom en följd därav, till exempel avvisar de hjälp eftersom de intevet vem de vågar lita på.

Forskning och erfarenhet visar alltså på att en mobbnings-förening för att kunna lyckas måste utveckla en inre atmos-fär av stor varsamhet och hänsynsfullhet samt vara medve-ten om att drabbade människor kan uppvisa ett grovt ochhänsynslöst beteende mot varandra.

Nu är emellertid inte frågan så enkel att det bara gälleratt tassa omkring försiktigt och viska till varandra. En mob-bad har också en stor inneboende vrede och har behov avaggressiva utlevelser. Var kan man leva ut sin ilska och lättapå det inre trycket? Att tillmötesgå dessa två behov, dels avuppgivenhet och ledsnad och dels av aggressiva utlevelser,ställer mobbningsföreningen inför svåra prov. Man kanskekan tänka sig att bland de aktiva både behövs den tröstandeoch förstående kuratorn och den mer bullrige och råbar-kade agitatorn. Hur kan detta arrangeras i praktiken?

Upprättelse är rehabiliteringens kärnaUpprättelse är kärnan i rehabiliteringen, säger psykolog ochpsykoterapeut Sonja Leikrans i Psykologtidningen nr 8/1998.Hon får sina patienter via Försäkringskassan och så mångasom 70 procent av dem som genomgått hennes rehabilite-ringsprogram har börjat arbeta igen. Tillsammans med SonjaLeikrans och ibland en facklig företrädare träffar de ocksåarbetsgivaren för ett samtal som i bästa fall kanske leder tillerkännande att fel blivit begångna och resultera i en sortsupprättelse. Det vanliga är dock att arbetsgivaren slår ifrånsig och inte vill vidkännas problemet.

I inledning till problemområdet nämnde jag att samhäl-lets aktörer i form av arbetgivare, fack, Arbetsmiljöverk ochÅklagarämbete fortsätter och permanentar mobbningsska-dorna. Ansvaret faller tungt över dessa instanser. Det finnsfackliga representanter som försöker bistå den mobbade.Oftast med risk att själva råka illa ut. Säkert har några yr-kesinspektörer också försökt och därvid råkat illa ut. Fråndet att AFS 1993:17 gick i kraft den 31 mars 1994 fram till

62

dess att Stig Marklunds handledning kom ut 1996 har deuppenbart haft sådana erfarenheter att de inte längre befat-tar sig med kränkande särbehandling. Åklagarämbetet kla-rar inte av alla de ärenden de redan har och naturligtvisvågar de inte ta i mobbningsfrågor för då väntar tusentalsnya svårutredda fall. Detta är den yttre ram som mobb-ningsföreningar arbetar inom.

När det gäller arbetsmarknaden gäller alldeles speciellaomständigheter. Detta rättsområde har överlåtits åt parter-na allt sedan Saltsjöbadsandans tid. De har en egen rättsin-stans Arbetsdomstolen.

Mobbade är brottsofferI boken Brottsoffer framgår att samhället med sitt rättsväsen-de orsakar målsägare och vittnen stor skada genom sinalångdragna utrednings- och rättegångsprocesser. I inledning-en till kapitlet om utvecklingen inom brottsofferområdetredogörs översiktligt att själva brottet stått i centrum under1700-talet och i slutet av 1800-talet uppmärksammadesbrottslingen alltmer. Först i slutet av 1900-talet har brotts-offrens situation uppmärksammats.

Om jag jämför den här turordningen med mobbade såär det mobboffren som givit sig till känna och på basis avderas berättelser och hälsotillstånd har själva mobbnings-processen utforskats. Till mobbarna, gärningsmännen harvi ännu inte nått fram. Rättsväsendet skulle vara en sådaninstans där även mobbarna kommer till tals. Jag har tidigareförklarat hur samhällets aktörer inom detta område självaförhindrar mobbarna att ge sin version om vad som harhänt. Speciellt Åklagarämbetet, menar jag, skyddar mobba-ren och garanterar på detta sätt att mobbningen kommeratt fortsätta.

Forskare vid samhällspsykologiska institutionen vid Ber-gens universitet har skrivit boken Mobbning och svåra person-konflikter (1994). Forskningsprojektet om mobbning i norsktarbetsliv startade 1990 (i Sv. 1982). Forskarna i Bergen fram-håller två faktorer som avgörande för om mobbning före-ligger eller inte; dels att offret är i beroendeställning och delsförsvarslöst. Långvariga konflikter mellan jämbördiga parterantar inte mobbningskaraktär. Det är obalansen i offrets rätts-liga ställning som är så otäck och skadlig. Forskarna visarockså på att de psykosociala övergreppen är det största arbets-rättsliga problemet på arbetsmarknaden i dag, och att detökar.

Teorin om kollektivt självförsvarI nr 11 år 2001 av Sköna Dagar finns det ett påstående frånIngela Thylefors sida att mobbning är ett kollektivt själv-försvar, som ligger djupt rotat i oss, och är något vi får levamed. Anita von Schéele gjorde ett liknande uttalande i tv-programmet Granskning den 8 januari 2002. Hon har tittattillbaka historiskt på mobbning och kränkning och om-nämner det som en tradition. Man kan säga att samhället i

stort uppvisar samma handlingsförlamade låt-gå attityd.Det är precis samma bakgrundshållande med jämställd-

heten mellan man och kvinna men där har man bestämtsig för att göra något åt saken. Det är resultatet av starkapåtryckningsgrupper och de mobbade måste också kunnaorganisera sig och tala för sin sak. Kvinnorörelsen och brotts-offerrörelsen borde kunna komma med i ett sådant enga-gemang, dels därför att det är många kvinnor som blir svårtmobbade och dels därför att mobboffret också är ett brotts-offer.

Ytterst är definitionen av offerbegreppet en politisk frå-ga. Det kan vara intressant att veta att ordsammansättning-en brott och offer kommer in i svenskt språkbruk ungefärsamtidigt som begreppet mobbning, mobbning 1969 ochbrottsoffer 1971.

I detta sammanhang är det centralt att det finns en på-tryckningsgrupp som kan synliggöra offergruppen och ställakrav på samhället. Kvinnorörelsen är exempel på en sådanmycket framgångsrik påtryckningsgrupp.

Enligt min mening är det väl tveksamt om det hadefunnits några brottsofferjourer idag om inte kvinnorörel-sen varit den drivande kraften. Det vore önskvärt att kvin-norörelsen ville engagera sig i sina mobbade medsystrarssvåra lidande och synliggöra även denna offergrupp. Detrör sig dock om hundratals medborgare oftast kvinnor somflyr in i döden varje år och tiotusentals som slås ut ur ar-betslivet och försätts i ett livslångt lidande.

Mobbade befinner sig i samma situation som våldtagnaoch misshandlade kvinnor befann sig i för cirka 20 år sedannämligen att mobbningen betraktas som en privat angelä-genhet.

AvslutningJag har visat att mobbade inte kan organisera sig och förasin talan på grund av de tillitsskador som långvariga ochdjupgående kränkningar medför. På grund av denna oför-måga saknar mobbade brottsofferstatus. Endast den som fåttstatus som tillhörande en offergrupp kan uppnå ekono-misk, medicinsk, psykologisk och social särbehandling ochrehabilitering. Det finns ett antal konsulter, psykologer ochterapeuter som är aktivt inriktade på att hjälpa mobbademen det saknas en organiserad verksamhet som kan före-träda mobbade och utveckla en samverkan med andra or-ganisationer och myndigheter. Området är trots många årsforskning för övrigt helt försummat. Vad som skall till är attsamhället säger ifrån att mobbning inte längre accepteras.Polis, åklagare och domstolspersonal behöver utbildas.

Ett långsiktigt förebyggande arbetet bör inledas och an-svar, befogenheter och resurser fördelas. Själva källan till mobb-ning, mobbaren, är fortfarande en ansiktslös icke-varelse.

63

ReferenserAFS 1993:17 (1995). Kränkande särbehandling i arbets livet.

Stockholm:Gotab.Baude, A. (Red.) (1998). Genus i praktiken. Stockholm: Graphic Sys-

tems.Einarsen, S. m.fl. (1994). Mobbning och svåra personkonflikter. Stockholm:

Kommentus.Herman, J.L. (1998). Trauma och tillfrisknand. Mölndal: PsykoterapiHu-

set.Lindgren, M., Pettersson K-Å. &Hägglund, B. (2001). Brottsoffer. Stock-

holm: Jure CLN AB.Leymann, H. (1986). Vuxenmobbning/Psykiskt våld i arbetslivet. Lund:

Studentlitteratur.Leymann, H. (1989). När livet slår till. Offersituationer, följdhändelser och

psykiska problem. Stockholm: Natur och Kultur.Leymann, H. (1992). Från mobbning till utslagning i arbetslivet. Stock-

holm: Publica.Leymann, H. & Gustavsson A. (1994). Hur sjuk blir man av kränkande

särbehandling i arbetslivet? Inst. För Psykosocial Forskning AB, Karls-krona.

Lorentz, K. (1968). Aggression – dess bakgrund och natur. Stockholm:Natur och Kultur.

Marklund, S. (1996). Tillsyn av vissa Psykosociala arbetsmiljöfrågor. Stock-holm: Arbetarskyddsstyrelsen.

Milgram, S. Obediency to Authority (1974). London: Oxford Press.Nevander Friström, L. (2001). Kränkta människor samarbetar inte. Stock-

holm: Natur och Kultur.Ds 2001:28 Långsiktig verksamhetsutveckling ur ett arbetsmiljöperspektiv.

Näringsdepartementet, Regeringskansliet.Pettersson, O. (1995). Svensk Politik. Lund. Studentlitteratur.Schéele von, A. (1993). Mobbning En arbetsmiljöfråga. Stockholm: Arbe-

tarskyddsnämnden.Thylefors, I. (1999). Syndabockar. Stockholm: Natur och Kultur.Steinby, T. (1970) Svenska modeord. Stockholm: Bonniers.Wennberg B-Å., Hane, M. & Beskow, J. (2001) Ett psykiskt friskt arbets-

liv. Göteborg: MediaGraphic.

Tidskrifter, tidningar och tv-programLiberal Debatt 1969:2, Peter Paul Heninemann, Apartheidfenomenet

och mobbningsbeteendet.PsykologTidningen nr 8 1998, Upprättelse är kärnan i rehabilitering.Göteborgs-Tidningen den 10 oktober 1999, Nu sluter de mobbade

sig samman.Nya Wermlands Tidning den 21 februari 2000, Riksförbundet mot

mobbning bildat.Göteborgs-Posten den 22 februari 2000, Bildade mötesplats för mob-

bade människor.Göteborgs-Posten den 22 september 2001, Regeringens trepartsdia-

log.Sköna Dagar nr. 11 2001, När konflikter urartar till mobbning.SVT 2 Granskning den 8 januari 2002, Om mobbning.

64

DRYGT EN MILJON SVENSKAR är idag hörselskadade, vilketmotsvarar 12 procent av befolkningen. Hälften är under 65år. De flesta har olika grader av hörselnedsättning, men tillmiljonen räknas även cirka 50 000 personer som har svårtinnitus, ljudöverkänsliga samt omkring 40 000 personermed Ménières sjukdom.

Hörselskadades Riksförbund (HRF) är en intresseorga-nisation för personer med hörselskada. HRF är idag inne ien process där organisationen på alla nivåer – riks-, distrikts-och lokalföreningsnivå – måste anpassa sig till en ny verk-lighet med nya förutsättningar. HRF har flera vägar att gåoch jag vill ta fram hur samhället indirekt genom olikabeslut och agerande påverkar utvecklingen för en frivillig-organisation.

Själv är jag hörselskadad sedan barndomen och har varitanställd som ombudsman i förbundet. Nu har jag som för-troendevald på alla nivåer en inblick i HRF:s verksamhet.Jag har haft många samtal med gamla garvade och ungafärska HRF:are och de som sitter eller har suttit i förbunds-styrelsen samt de som är anställda på vårt kansli. Jag harmycket lite dokumenterade fakta med mig i denna essäutom min och andras erfarenhet av samhällsutvecklingenoch då främst föreningslivet.

Syftet med uppsatsen är att presentera HRF och belysahur myndigheter direkt eller indirekt kan styra utveckling-en i en intresseorganisation.

Historia1921 bildades Svenska föreningen för dövas väl, en föreningsom inte bestod av hörselskadade utan organiserade höran-de för att jobba för hörselskadade. Verksamheten var till enbörjan mest inriktad på välgörenhet. Föreningen försökteskaffa arbete till döva och hörselskadade, gav bidrag tillhörapparater och bedrev munavläseundervisning.

Några viktiga årtal i HRF:s historia:1921 bildas Svenska Föreningen för Dövas Väl.

1922 startar föreningen hörapparatsutprovning.

1925 startar den första förskolan för hörselskadade barn.

1933 Staten anslår 1 000 kr till hörapparater för fattiga personer.

1947 byter namn Dövas Väl till Hörselfrämjandet (HFR).

1950 startar den första Hörcentralen i samarbete med Hörsel-främjandet.

1956 startar förbundet hörselrehabiliteringscentral som så småning-om blir AMI:s Hörsel och som sedan AMS tar hela ansvaretför.

1962 börjar några landsting med hörselpedagogisk rehabiliteringoch HRF har inte längre hand om statsbidraget till mun-avläsningskurser.

1968 blir hörapparater och hörhjälpmedel kostnadsfria

1979 blir texttelefonen ett hjälpmedel och Text-TV sänder per-manent.

1982 börjar tolktjänsten byggas ut i landstingen.

1989 byter Hörselfrämjandet namn till Hörselskadades Riksför-bund, HRF.

1991 presenteras Hörselvårdsutredningen som framtagits av trehörselbrukarorganisationer och företrädare från yrkesgrup-perna inom hörselvården.

1994 regleras landstingens skyldighet att tillhandahålla habilite-ring, rehabilitering, hjälpmedel och tolktjänst.

Bakom dessa reformer står det som vi idag skulle kalla ettframgångsrikt avantgardearbete. Förbundet har startat verk-samheter i liten skala eller utrett och pekat på att det finnsett behov av stöd och insatser samt målmedvetet arbetat föratt samhället skulle ta över verksamheterna. Det var verk-samheter som passade in i dåvarande ”folkhemmet”. Närsamhället tog över verksamheterna fortsatte HRF lobbyar-betet så att verksamheten skulle omfatta fler och fler hör-selskadade och ha en hög kvalité.

Ändrade spelregler påverkade HRFEkonomiska krisenSverige var inne i djup ekonomisk kris slutet i av 1980-talet och början på 1990-talet. Alla offentliga samhällsorganfick minska sin verksamhet genom att ta bort det som manansåg inte var livsnödvändigt eller var guld- och silverkan-

Handikapp-organisationer

Hörselskadades Riksförbund

Igår, idag och imorgon

av Hans Hedström

65

ten i tillvaron. Detta är det som en del kallar ”nedmonter-ingen av folkhemmet”. Organisationssverige och HRFdrabbades också samt hela hörselvården i landstingen.

Minskade bidrag från myndigheterDen ekonomiska krisen medförde att bidragen från sam-hället till organisationer minskades eller var oförändrade,vilket i praktiken innebar en sänkning av bidragen. Dettagjorde att organisationerna måste finna nya sätt att finan-siera sin verksamhet eller ompröva och förändra eller alter-nativt lägga ner verksamheter som betytt mycket för med-lemmarna. HRF fick sin del av neddragningarna och för-bundet kompenserade neddragningarna genom att byggaupp en effektiv gåvo- och insamlingsverksamhet. För di-strikt och föreningar blev det att börja med lotterier ochhöja medlemsavgiften samt att söka medel från olika fon-der.

Nya och strängare reglerDe anslagsbeviljande myndigheterna införde nytt regelverksom innebar att det blev hårdare krav på den ekonomiskredovisning samt att man nu skall lämna in verksamhets-plan för kommande år och en uppföljning av det år somgått. Detta var svårt för många distrikt och föreningar attklara myndigheternas nya krav, vilket gjorde att den ”gamlastyrelsen” inte klarade sina uppdrag. Distrikt och föreningfick lov att finna nya funktionärer som inte alltid hade sam-ma starka, brinnande intresse för föreningsarbetets byråkra-tiska del.

ProjektmedelSamhället gav organisationerna möjlighet att söka projekt-medel. Projektmedel är en mycket bra form för ”pröva påverksamhet”, men när organisationerna efter projekttidenfann att projektet var bra för både samhället och organisa-tionen, så fanns det inga bidrag till att fortsätta verksamhe-ten, utan den måste läggas ner.

Nya föreningar/grupper som konsekvens av projektmedelEn organisation söker projektmedel för att kartlägga en di-agnosgrupp som inte har uppmärksammats innan. Grup-pen har under projekttiden fått luft under vingarna, mennär medlen är slut finns det inga nya pengar till att fortsättaverksamheten.

Den anslagsbeviljande myndigheten säger att gruppensverksamhet skall finansieras genom det ordinarie anslageteller genom att söka en massa fondmedel. Det finns ingapengar till gruppens aktiviteter, så gruppen bryter sig urmoderorganisationen.

Gruppen söker nu själv bidrag som ny organisation ochkan då få startbidrag från samma myndighet. HRF har ock-så drabbats av detta genom bildandet av Vuxendöva i Sverigeoch Tinnitusförbundet.

Tjänstemännens roll i förändringenDet finns myndighetstjänstemän som aldrig aktivt deltagiti föreningsarbetet och har svårt att förstå frivilliga organisa-tioners arbetsformer med ideellt arbetande eldsjälar sombåde skall vara administratörer och driva föreningsverksam-heten. Tjänstemännen verkar ha haft sin egen förvaltningsadministration som förebild och byggt upp regelverket där-efter. De anser att organisationerna skall bygga upp sammaadministrativa regelverk. Man har en stark känsla av att deförst ser till sin egen trygghet innan de ser på hur organisa-tionerna skall kunna driva en obyråkratisk verksamhet.

MedlemsrasEn kris som också drabbade organisationssverige i börjanav 1990-talet och som sedan har hållit i sig, är att flera äldrelämnade föreningsvärlden av ekonomiska skäl och att yng-re inte ville bli föreningsmedlemmar eller engagera sig iföreningsarbetet. Medlemsantalet sjönk i de flesta organisa-tioner. Det är få organisationer som idag har hämtat in denmedlemsförlusten. HRF hade i slutet av 1980-talet närma-re 42 000 medlemmar. I början på 1990-talet var antaletmedlemmar nere i 30 000 och nu 2002 har HRF drygt32 000 medlemmar.

Vi ser nu i HRF att det är de äldre yrkesverksammaeller nyblivna pensionärer som söker medlemskap i för-bundet. Detta beror till stor del på att de fortfarande tror attde i HRF kan få hjälp och stöd att lättare kunna hanteradet obekväma handikappet att höra dåligt samt att de fort-farande tror på den ”gamla” typen föreningsverksamhet.

Kunna sina lagarI dagens samhälle har vi gått från ”folkhemmet” till ett sam-hälle där individen skall vara mera aktiv, kräva och bevakasina rättigheter. Dagens samhälle har ett bra ”skyddsnät”men styrs mer och mer av tjänstemän som på delegation avpolitiker har hand om det löpande arbetet. Ett samhälle därtjänstemannen inte alltid vågar informera om vilken hjälpman kan få. Man måste själv kunna lagar med mera för attkunna få det man har rätt till. Man måste också kunna över-klaga myndighetsbeslut. Detta är något som hela handi-kapprörelsen har märkt av, även HRF. Vi får idag mångafrågor om: Har jag rätt till mera hörhjälpmedel när jag inteklarar mig med det jag har fått? Vilken rehabilitering finnsdet? Vad gör jag när arbetsgivaren inte vill betala sin del i enarbetsanpassning?

Nya samverkansformerPå 1980-talet påbörjades arbetet med att finna nya samver-kansformer mellan brukaren och myndigheterna. Social-tjänstlagen från 1982 är ett exempel på detta. Förvaltning-slagen från 1986 är ett annat exempel.

I Hälso- och sjukvårdslagen (1982) står det i paragraf 8:

66

”I planering och utveckling av hälso- och sjukvårdslagenskall landstingskommunen samverka med samhällsorgan,organisationer och enskilda.”

I propositionen 1981/82:97 ”Hälso- och sjukvårdslagenm.m.” skriver dåvarande statsrådet Karin Ahrland följande ikommentarerna till denna paragraf:

”Ordet samverka avser att markera, att samarbete alltid skall varafrågan om ett ömsesidigt givande och tagande. Samråd har oftaanvänts i en snävare betydelse. Det är således inte enbart fråganom att bereda någon tillfälle att ta del av t.ex. visst förslag tillutbyggnad, utan avsikten är att denne skall ges möjlighet att på-verka utformningen av förslaget genom att belysa det utifrån hanskunskaper och erfarenhet.”

Att denna nya lag skulle öppna upp för nya samverkansfor-mer mellan hälso- och sjukvården och brukarorganisatio-nerna trodde hela handikapprörelsen och så även HRF. Detblev inte så. Företrädare för hälso- och sjukvården har intevisat sig villiga till samverkan. De har inte förstått den kom-petens som finns i en aktiv brukarorganisation. Det har nuskett en viss attitydförändring genom att politikerna så klarttryckt på att man skall lyssna mera på brukaren/patienten.Nu pratar verksamhetsföreträdarna om samverkan men detsker ofta på deras villkor, man diskuterar bara det som devill ha stöd för och man kan många gånger inte ta till sig deförslag till förändringar som brukarna lägger fram. Dettaberor till 70 % på att brukarna kommer in så sent i plane-ringsprocessen så att man inte kan ändra på förslaget. Deresterande 30 % fördelas såhär: 20 % prestige ”vi skall välinte sitta i knäet på brukarna” och 10 % att brukarna inteförstår förslagen.

HörselvårdsutredningenI Hörselvårdsutredningen som kom 1991, finansierad avAllmänna Arvsfonden, presenterade de tre hörselbrukaror-ganisationerna en helt ny ”Audiologisk rehabiliteringskedja”som yrkesföreträdarna inte kunde ställa sig bakom. I no-vember 1999 kom genombrottet: Alla yrkesgrupper inomhörselvården ställde sig bakom kedjan. Yrkesgrupperna hadeefter långa diskussioner funnit att det var den bästa rehabi-literingsmodell som tagits fram, men det var inte roligt fördem att det var hörselbrukarorganisationerna som kom medkedjan. Audiologisk rehabiliteringskedja förutsätter ett tvär-sektoriellt arbete där det måste finnas ett team med blandannat audiolog, öronspecialist, audionom, psykolog/kura-tor, sjukgymnast, ingenjör/tekniker.

Idag har HRF märkt en klar förändring när det gällersamverkan. Hörselvården har förstått att skall den kunna fåökade resurser, så att den kan arbeta enligt den Audiologiskrehabiliteringskedja, måste den få stöd av brukarna.

HRF har inget emot en ”privatisering” av hörselvår-den. Vi ser det däremot som ett hot att den inte blir sam-

manhållen. Varje vårdgivare är ansvarig för att hans patientfår en optimal hörselhabilitering eller rehabilitering.

Hur arbetar HRF idag?FörbundsnivåHRF har idag en förbundsstyrelse på tio personer som tillsitt förfogande har ett förbundskansli med 20-tal anställda.Kansliet arbetar i tre enheter: Opinion och påverkan, Med-lemmar och verksamhet samt Ekonomi och administra-tion. Opinion och påverkansgruppen arbete främst medintressepolitiska frågor mot regering, riksdag, statliga verkoch myndigheter samt aktivt stödjer distrikten i deras in-tressepolitiska arbete.

Medlemmar och verksamhet stödjer distrikt och fören-ingar i deras arbete med de olika grupperna inom HRFsom är äldre, yrkesverksamma, barn och föräldrar, vuxen-döva, ljudöverkänsliga, personer med tinnitus, personer medménière, personer med Cochlea implantat samt anhöriga.Här finns även vår informationsavdelning med bland annatmedlemstidningen AURIS.

Förbundet får omkring 1/3 av sin verksamhet täckt ge-nom statsbidraget och resterande genom att söka från fon-der samt gåvor, insamlings- och försäljningsverksamhet samtmedlemsavgifter.

DistriktsnivåHälften av våra distrikt har egna kanslier med någon an-ställd som hjälper de förtroendevalda i det löpande arbetet,de andra distrikten måste helt lita på frivilliga krafter. Lands-tingens bidragsregelverk medger som regel inte att distriktkan anställa personal – inte ens lönebidragsanställda. Di-strikten ansvarar för det intressepolitiska arbetet mot sittlandsting samt att stödja och stimulera det lokala förening-sarbetet. Distrikten har som regel någon eller några arbets-grupper för äldre, yrkesverksamma, barn och föräldrar, vux-endöva, ljudöverkänsliga, personer med tinnitus, personermed ménières sjukdom, personer med Cochlea implantatsamt anhöriga. För att kunna driva sin verksamhet är di-strikten till 75 % beroende av landstingsbidrag och reste-rande 25 % är medlemsavgifter och medel från fonder.

FöreningsnivåPå denna nivå är det mycket olika förutsättningar. De storaföreningarna med flera hundra medlemmar har en bredverksamhet för alla åldrar, en god ekonomi och anställdpersonal. De små föreningarna med tjugo medlemmar harofta har en fin social verksamhet, men ett litet kommunaltbidrag som inte ens täcker kostnaden för möteshyran i kom-munens samlingslokaler. I många föreningar görs ett stortsocialt samhällsarbete genom att det finns hörselskadade

67

som är hörselhjälpare, en form av kamratstödjande verk-samhet, deltar i väntjänsten och driver en aktiv studie- ochmötesverksamheten på hörselskadades villkor.

Tankar om HRF:s framtidBlir det fler hörselskadade?All statistik visar på att gruppen hörselskadade blir störreoch större. Dels ökar gruppen äldre men det är gruppenunder 65 år som ökar mest. Det beror till stor del på deljudbarriärer och det buller vi lever i hela dygnet. Vi kom-mer snart att få inrätta tysta zoner där man kan få ta igen sigi. Behovet av både enklare och kvalificerad habilitering ochrehabilitering kommer att öka.

Kommer föreningarna att finnas kvar?Ja, föreningarna kommer att finnas kvar. Det kommer inteatt vara den förening som vi har idag utan här kommer viatt se nya former. Den traditionella medlemsavgiften kom-mer inte att finnas, utan man kommer att betala för varjeaktivitet som man deltager i. Det kommer att vara meralösligt sammansatta grupper/nätverk som gör olika aktivi-teter och punktinsatser. Det kommer att vara svårt att re-krytera hörselhjälpare och väntjänst eftersom man inte villbinda sig för en längre tid och tycker att den egna tiden ärvärdefull. Föreningar kommer att få ökat stöd i sitt arbetefrån förbundsnivå. Kommunernas bidrag kommer att mins-ka.

Kommer distrikten att kunna fortsätta sitt arbete?Distrikten kommer att få det svårt att ha sin nuvarande roll.De kommer att få mycket svårt att rekrytera förtroendeval-da som är beredda att vara med i mer än en mandatperiodpå två år. Detta beror dels på att samhället har blivit förkomplicerat att påverka och samverka med, det behövs ”spe-cialister” för att klara av det. Skall man hitta dessa specialis-ter så måste man arvodera dem. Det kommer däremot attfinnas många som är villiga att göra punktinsatser, som inteär över en längre tidsperiod. Distrikten kommer att arbetai regioner och få mycket stöd – ja kanske till och medstyras från förbundsnivå. Landstingsbidragen kommer attminska och inriktas mer på projekt av olika slag.

Blir det fler diagnosgrupper/organisationer på riksnivå?Ja. Antalet diagnosgrupper kommer att öka. Men om dessakommer att bilda egna organisationer beror på om bidrag-systemet ändras så att det blir ”lönsamt” att bilda nya orga-nisationer. Blir det inte ”lönsamt” kommer grupperna själ-va vilja verka inom HRF om HRF är villigt att ta emotdessa nya grupper och har ekonomiska förutsättningar. Dessanya grupper kommer inte att vara stora, bara några i varje

distrikt. De kommer att arbeta över hela Sverige genom attanvända den nya informationstekniken, bilda datanätverkoch kanske träffas en gång för social samvaro.

Kommer HRF att finnas kvar?Ja. HRF kommer att finnas kvar under en övergångstidsom den traditionella demokratiska folkrörelsen. Sedankommer det att bli en form av ”Greenpeacedemokrati”.En liten inre kärna, styrelse som är heltidsanställd, har mak-ten. Sedan kan alla hörselskadade som vill vara med, varastödmedlemmar utan möjlighet att påverka eller ha insyn iverksamheten.

Förbundet kommer att ha egen hörselhabiliterings/re-habiliterings- och konsultverksamhet som HRF kommeratt sälja till både den offentliga och privata sektorn. Dennaverksamhet blir den ekonomiska grunden tillsammans medinsamlings- och sponsringsverksamhet. Man kommer baraatt söka projektmedel från staten och EU.

Förbundet kommer att ha tagit över den samverkan somfinns kvar med landstingen och kommunerna.

Varför blir det så här?Jag tror att framtiden för HRF blir så här därför att:• Samhället kommer inte att stödja intresseorganisationer/grup-

per för de är för många och blir då för omständliga samarbets-partners som inte passar in i ”valfrihetssamhället”.

• Samhället ser gärna att intresseorganisationer/grupper som HRFlämnar anbud och driver hörselhabilitering/rehabilitering ochannan verksamhet som vilken annan anbudsgivare som helst.

• Samhället kommer inte att lämna bidrag till organisationernas”löpande” verksamhet utan man kan bara söka projektmedel.

• Den traditionella föreningsverksamheten är inte en attraktivaktivitetsform för morgondagens människa. Man är intresseradav ”snabba lösningar” på sina problem och frågor.

• Man vill inte binda sig för längre aktiviteter då man vill kunnadisponera sin tid fritt och därför är man beredd att enbart görapunktinsatser.

KällorAhlsén, Åke (1991). Ur tystnaden. En hörselvård växer fram. LIC Förlag.SOU 1993:82. Frivilligt socialt arbete. Kartläggning och kunskapsöversikt.

Stockholm: Fritzes.Samtal med olika företrädare från HRF.Personlig erfarenhet både som anställd i Organisationssverige och som

föreningsaktiv privatperson.

68

DET ÄR FÖRMODLIGEN INTE utan avsikt Västra Götalands-regionen tagit initiativ till ett seminarium där den här frå-geställningen sätts i fokus. Inte heller utan avsikt som påuppdrag av stadsdelsnämnden Älvsborg strategisk planerings-ledning att gör ett längre studiebesök i Kanada, ”volontär-ismens” hemland.

Jag har ett intresse för det befolkningsansvar som statoch kommun har för sina medborgare och hur det utveck-las i Europa, med en annan syn på ansvaret för den enskildeindividen. En utveckling som nämns i HSO-skriften ”EUen union för alla” (ABF förlag).

Mitt intresse är hur det befolkningsansvar som stat ochkommuner i Sverige har för sina medborgare förhåller sigtill det befolkningsansvar som traditionellt utövats söderom den protestantiska delen i Europa. Frågeställningenbottnar i den underförstådda viljan att i denna del av Euro-pa förskjuta omsorgen om personer med bestående handi-kapp till ett frivilligt åtagande hos icke närmare angivnaaktörer. Kanske kommer en liknande utveckling i Sverige.

Den organisation som jag företräder, De HandikappadesRiksförbund Göteborgsavdelningen (DHRG), tillhör den in-tresseorganisation som i första hand kännetecknas av på-verkansarbete inom socialpolitiken. DHRG har omkring1 000 medlemmar i Göteborgsområdet, både yngre ochäldre men övervägande i 60 årsålder och äldre, de flestamed uttalade rörelsehinder.

BakgrundMan kan erinra sig att så sent som för tio till femton årsedan betraktades Sverige som ett av Europas rikaste ländermed en befolkning högt sysselsatt, omkring 2 procent ar-betslösa. En befolkning med andel i landets naturtillgångarsom gruvor/stål, skog och vattenkraft. En homogen litennation med nationell integritet. Ett föredöme för världen iövrigt. Helt kort en demokratisk mönsterstat. Vi hade rådatt på ett generöst sätt och i offentlig regi ta hand om per-soner som drabbats av bestående rörelsehinder/handikapp.

Men samhälletsattityder till olika företeelser med avse-ende på sociala ambitioner och ekonomiska förutsättning-ar leder till förändring över tiden.

Ett sådant område är samhällets förändrade syn på huromhändertagandet av personer med det man i dag kallarför rörelsehinder/handikapp. På 1950-talet benämnde desom vanföra och var då föremål för samhällets institutions-vård. På 1960-talet integrerades de i familj, skola och ar-betsliv och under 1980-talet kunde de se fram mot en väl-färd med ett relativt fritt och oberoende liv (Gulli Kohl-ström).

I dag är bilden en annan. Enligt SCB har en svensk kro-na från 1980-talet tappat 40 procent av sitt värde relativtden tyska D-marken som är representativ för Europas valu-tor. Enligt samma källa har Sverige numer en dold arbets-löshet på omkring 12 procent. Sverige anses ekonomisktvara i nivå med länder som Spanien och Grekland. Svenskastaten har till synes tappat sin förmåga att framöver garan-tera en välfärd med ett relativt fritt och oberoende liv förpersoner med bestående handikapp.

Detta kan man samtalsvis få höra av handikappade per-soner i den allmänna brist på tilltro som breder ut sig omstatens förmåga att garantera en skälig levnadsnivå.

De Handikappades RiksförbundGöteborgsavdelningenVerksamheter

De Handikappades Riksförbund Göteborgsavdelningen ären utpräglad lobbyorganisation för skattefinansierad äldre-och handikappomsorg och mot välgörenhet.

Exempel på rent praktiska verksamheter som DHRGöteborgsavdelningen bedriver som påverkans- eller lob-byverksamhet är att få en bättre tillgänglighet till vanligaturistattraktioner som Liseberg, Slottsskogen, sport- ochandra kulturevenemang som är av intresse. En aktivitet an-passad för personer med handikapp är Dalheimers Hus påSlottsskogsgatan 12. Ett hus som till hyfsat pris är tillgäng-ligt med restaurang, bibliotek, tillgång till hotell och frisk-vård. Här har DHR-avdelningen sina lokaler för samman-komster, studieverksamhet och kansli. Vi lägger nu mycket

Frivilligt eller offentligtansvar i handikappomsorgen

av Tore Holm

[email protected]

”Fortsatt social omsorg om personer med bestående handikappgenom rättighetslagstiftning eller överlåta till närstående personeroch frivillig organisationer att ansvara för behövande personersomsorg.”

69

tid på att medverka i en utveckling av en kommunal hand-lingsplan för ett tillgängligare Göteborg. Här finns ocksåett antal andra verksamma samarbetspartners och förening-ar som SRF och HSO.

Om sommaren kan man besöka ett gammalt DHR-pro-jekt, Lilla Amundön, där Stadsdelsnämnden Askim numerabedriver ett handikappanpassat friluftsbad med tillgång tillhandikappanpassad varmvattenbassäng.

Jag vill också nämna Göteborgsavdelningens egen Fri-tids och konferens anläggning, Västerhav, på Grötö Öckerökommun, som bedrivs i avdelningens regi. Anläggningenär numera öppen året runtom.

Kooperativa nätverksprocesserTidigare bedrev DHRG en ideologisk verksamhet medstrikt uppbyggda beslutsvägar enligt traditionell folkrörel-sestruktur. Under 1990-talet har människors deltagandepåtagligt förändrats och beskrivs på följande sätt i min upp-sats (Holm 1997).

Vad är utmärkande för uppkomst av villkor för lokal/regional kooperativa nätverksprocesser? Författarna till denrekommenderade kurslitteraturen framhåller som en ge-mensam uppfattning att utmärkande villkor för uppkom-sten av nätverksprocesser är livets krissituationer.

I det personliga nederlaget ligger fröet till ny växt ochutveckling, hur märkligt det än kan förefalla. Människorsom drabbats av nationers ekonomiska och strukturella för-ändringar eller av personliga nederlag vid kriser inom fa-miljen och/eller i arbetslivet, kan senare i livet vittna omdetta.

B. Lorendal framhåller att den nedgång och pessimismsom rådde i Huså, en ort i Jämtland, i slutet på 1970-talet,och den utvecklingsprocess detta skapade hos de få kvarva-rande byborna förbyttes i optimism och framtidstro i dekooperativa nätverksprocesser som uppkom.

Kent Ottermark belyser i fallstudien om kooperativamobiliseringsmiljöer, Riksbyggen som en ny rörelse, tre villkorsom avgörande för en utvecklingsprocess:

a. Det socialekonomiska samanhanget, ett liv i misär och rättslös-het som individ.

b. Gemensamhetsaspekten, att finna intressegemenskap hos män-niskor i samma livsituation.

c. Den kulturella och ideologiska sfären, värdegemenskap som ”in-strument” för uppkomsten av kooperativt samarbete.

Alf Ronnbys teori /villkor är att en samhällsarbetare someldsjäl och katalysator måste finnas tillhands för att förändraen bekymmersam verklighet för människor som är socialtutsatta, förtryckta och oorganiserade.

Göteborgsavdelningens intressepolitiska påverkansarbe-te bedrivs nu med utgångspunkt från ovanstående ansats;nätverk som företräder avdelningen med inriktning på ett

antal intressefrågor som sjukvård, färdtjänst, hemtjänst ochstadsdelsnämndernas lokala handikappråd.

Avdelningens intressepolitiska påverkansarbete under-stöds av ett kansli med tre ombudsmän, bekostad till vissdel av kommunalt föreningsbidrag. Vi ger också ut en med-lemstidning. Mötespunkt. med cirka åtta nummer per år.

Avdelningen bedriver också en medlemssocial verksam-het, som utgör ett kitt i en numer för övrigt disparat med-lemskår, en verksamhet bestående av bland annat medlems-möten, studiecirklar, kulturbesök, turistresor och festligheter.

Men vårt arbete förutsätter också frivillig, ideell med-verkan av våra medlemmar men framförallt skattefinansie-rad handikappomsorg, exempelvis personlig assistans.

Vad kan en rörelsehinder-/handikapp-organisation förvänta sig i en framtid?En ytterligare förändring för dessa personer och deras för-eningsrörelse är Sveriges anslutning till EU, där ett EU-traktat i principen lägger ansvaret på individen själv att iförsta hand lösa sina problem. Utvecklingen understöds yt-terligare av den katolska traditionen i synen på ansvar förindividens omvårdnad, tysk grundlag och sociallagstiftningdär välfärdsföreningarna skall svar för den sociala omsorgenoch hälsovården. Det är först när föreningarna inte förmår,som det offentliga skall ingripa. Tyskarna har fått starkt stödför sin filosofi inom EU och den är nu inskriven i en bilagatill Maastrichtavtalet (Agneta Stark & Robert Hamrén2000:52).

I Göteborgs kommun pågår en utredning kring framti-da ändrade driftformer avseende folkhälsa, invandrare ochkulturell mångfald (föreläsning av Gunnel Tropp, SDN Älvs-borg). Här beskrivs Kanada som en möjlig förebild i ettförändrat sätt att utföra en omsorg med ett stort mått avfrivillighet. I Kanada utförs social omsorg i stor utsträck-ning av grannskaps- och gemenskapsföreningar med verk-samhetsidén empowerment, det vill säga hjälp att hjälpa sigsjälv. Föreningarna är inordnade i icke vinstgivande stiftel-ser, vilka lämnar in anbud till delstaten som vid antagandeutfärdar en licens och betalar notan. Arbetet/omsorgen be-drivs med ett inslag av frivilliga så kallade volontärer, vilkabidrar med upp till 150 timmar per år. Volontärsuppdragetär inte frivilligt i den mening att man kan avböja att deltautan ingår som en obligatorisk del i skolan och i militärut-bildningen.

I princip är vi i DHR emot välgörenhet och för enskattefinansierad äldre- och handikappomsorg. Här upp-kommer troligen en kris och nya villkor för svensk handi-kapprörelse som hittills och i dag verkar för sina medlem-mars välfärd genom att påverka politiker till positiv särlag-stiftning i en generös socialförsäkring för människor medbestående handikapp.

70

Det står i FN:s standardregler att staten skall garanteraen generell välfärd åt alla medborgare med speciella behov.Detta innebär att alla människor omfattas av FN:s förkla-ring om de mänskliga rättigheterna, som utvecklas i FN:sstandardregler för att tillförsäkra människor med funktions-nedsättning delaktighet och jämlikhet.

På många områden uppfylls inte rättigheterna för osssom har funktionshinder. I allt för stor utsträckning be-handlas vi som offer och objekt, vilka skall tas om hand ochvårdas – inte som medborgare med samma rätt och pliktsom andra att själva forma våra liv och delta i och påverkadet som sker i samhället. Som medborgare med erfarenhetav att leva med funktionshinder för vi fram vår syn på hursamhället ser ut och bör förändras. För den här synen ståren i Sverige enad handikapprörelse i ett valprogram för2002. (se HSO:s hemsida www.hso.se )

AvslutningHur och på vilket sätt staterna kommer att leverera en gene-rell välfärd åt alla medborgare med speciella behov återstår att se.Det är i en framtida svensk modell som ”DEN SOCIALAEKONOMIN” troligen kommer att ha en plats. Utveck-ling i Europa kommer troligen att skapa andra villkor ochsamarbetslösningar för svensk handikapprörelse, till exem-pel att vara entreprenörer och producenter för att tillgodo-se sina medlemmars behov av social välfärd, kanske på sam-ma sätt som medborgare i Kanada som bidrar med bådeskatter och frivilligt arbete.

Den som lever får se.

17 januari 2002

Tore Holm

ReferenserKohlström, Gulli (2001) Från tärande till närande medborgare .De Handi-

kappades Riksförbunds påverkansarbete i en 1900-tals översikt inom svensksocialpolitik. Göteborg: Sociologiska Inst. vid Göteborgs Universi-tet.

Holm, Tore (1997) Uppsatsarbete.Stark, Agneta & Robert Hamrén (2000) Frivilligarbetets kön. Stock-

holm: Svenska Kommunförbundet.

71

I OCH MED PSYKIATRIREFORMEN 1993/94:218 ”Psykiskt stör-das villkor” har kommunerna fått ett förtydligat ansvar föratt planera och samordna insatserna till de psykiskt funk-tionshindrade. Reformens syfte är att ”förbättra de långva-rigt och allvarigt psykiskt funktionshindrades livssituationoch öka deras möjligheter till gemenskap och delaktighet isamhället”. Insatser för målgruppen ”långvarigt och allvar-ligt psykiskt funktionshindrade” handläggs inom Individ-och familjeomsorgen (IFO). För IFO:s socialsekreterare harreformen inneburit en till viss del ny målgrupp, men fram-förallt ett nytt samordningsansvar. Nya arbetsgrupper harbildats där också en ny socialsekreterarroll utvecklats, van-ligtvis kallad psykiatrihandläggare. Socialtjänsten ansvarar ihuvudsak för den psykiskt funktionshindrades sociala reha-bilitering som exempelvis boendesituation, sysselsättningoch sociala kontakter medan psykiatrin har ansvar för denpsykiatriska rehabiliteringen och detta ska samordnas.

Rekrytera kontaktpersonerJag har som socialarbetare i stadsdelen Linnéstaden i Göte-borg ingått i ett samverkans- och utvecklingsprojekt i syfteatt hitta och stödja människor som vill åta sig uppdrag åtsocialtjänsten att bli kontaktpersoner till psykiskt funktions-hindrade. Projektet pågick två år mellan 1999-2001. I pro-jektets arbetsgrupp ingick jag tillsammans med represen-tanter från två andra stadsdelar i Göteborg (Majorna och

Centrum), Handikappföreningarnas samarbetsorgan (HSO)i Göteborgs samt Göteborgs frivilligcenter (GFC). Efter attytterligare tre stadsdelar (Högsbo, Örgryte, Härlanda) be-stämt sig för att delta övergick projektet i oktober 2001 tillen permanent kontaktpersons verksamhet. I dag är den enverksamhet i samverkan mellan de sex ovan nämnda stads-delarna och de två paraplyorganisationerna HSO och GFCsom sammanlagt företräder cirka 130 föreningar. Projektetinnebär alltså samverkan mellan offentliga organisationer,frivilligorganisationer och enskilda personer som åtar sigkontaktpersonskapet.

Innan projektet vände sig handläggarna med sina beslutom kontaktpersoner till Kontaktpersons- och familjehems-verksamheterna. De kunde ibland hjälpa till med verkstäl-ligheten av besluten om det ”hade någon över”. Vid detillfällen då handläggaren kunde få hjälp med att hitta enkontaktperson så tog man sedan över ”hela ärendet”, alltsådet fortsatta stödet och kontakten med klienten samt stö-det och handledningen till kontaktpersonen. Denna dubb-la uppgift att stödja både klienten och kontaktpersonen vardels tidskrävande för den enskilde handläggaren samt kun-de i vissa fall leda till intressekonflikter. En del handläggarehar även erfarenheter från att ha tillsatt kontaktpersoner dekommit i kontakt med genom kollegor, socionomstuden-ter med flera.

Arbetet i projektetProjektet startade sin verksamhet den 1 september 1999.Projektansökan hade planerats och arbetats fram av en grupppersoner som alla hade någon form av kontakt med mål-gruppen psykiskt funktionshindrade. Dessa personer upp-delades och utgjorde senare en styr- och en referensgruppi projektet.

Arbetsgruppen i projektet bestod av tre psykiatrihand-läggare från respektive stadsdel samt en representant frånföreningarna som också anställdes som projektledare. Ar-betsgruppen träffades regelbundet och började med en in-ventering av de aktuella kontaktpersoner som redan hadeuppdrag. Projektledaren arbetade sedan vidare med upp-lägget av det stöd som både erfarna och nya kontaktperso-ner skulle erbjudas. I projektledarens uppgifter låg ocksårekryteringsarbetet av nya intresserade av uppdrag.

Arbetsgruppen består i dag (febr. 2002) av sex psykiatri-handläggare från vardera stadsdel samt en representant frånHSO och GFC, den tidigare projektledaren, härefter kalladföreningsrepresentanten. Förenklat har föreningarna ansva-ret för allt arbetet med kontaktpersonerna, rekrytering, ut-bildning och stöd. Stadsdelarna har ansvaret för klienten,utredning, beslut och uppföljningar av biståndet samt visskontroll och förordnandet av kontaktpersonerna samt ni-våbedömningen på arvodet.

Arbetsgruppen träffas en gång i månaden. Tiden används

Kontaktpersoner tillpsykiskt funktions-hindrade

Frivilliga samhällsarbetarepå uppdrag som med-människor

av Tina Johansson

[email protected]

72

dels för kollegor att då komma och ”dra” sina ärenden ochdels för arbetsgruppens matchning av ärenden och dels förgruppens vidare metodutvecklingsfrågor. Annan tid kanockså ställas till förfogande för metodutveckling.

Tänkta kontaktpersoner intervjuas kontinuerligt av för-eningsrepresentanten och en handläggare. Handläggarnamedverkar vid intervjuerna enligt ett ”rullande” schema.Stadsdelarna använder idag projektets framtagna rutiner vidhandläggningen.

SyfteSyftet med uppsatsen är att beskriva metoder och hand-läggningsrutiner som har uppkommit i projektet, diskuterahur en projektverksamhet övergår i permanent verksamhetutifrån erfarenheterna från kontaktpersonsprojektet samtbelysa den särskilda form av frivilligt arbete som kontakt-personsuppdraget innebär.

Jag önskar att mina tankar kan bli ett underlag för fort-satta metoddiskussioner med kollegor i regionen.

Metod och materialMin praktiska erfarenhet utifrån egna enskilda klienter hargett underlag för arbetet. Jag har fått nya erfarenheter ochgjort reflektioner som jag diskuterat med projektets arbets-grupp. Vi har protokollfört våra träffar som en del i metod-utvecklingen. De skriftliga handläggningsrutinerna för bi-ståndet kontaktperson har utformats efter hand och är ettresultat av de erfarenheter vi gjort under projekttidens gång.

”Insatsen” kontaktpersonKontaktperson kan beviljas till målgruppen psykiskt funk-tionshindrade enligt Socialtjänstlagen (SoL) eller Lagen omstöd och service till vissa funktionshindrade (LSS). Det somförenar lagarna är att insatsen ges i förebyggande syfte ochför att förhindra isolering och främja sociala kontakter. Vi-dare är tanken att den som ställer upp som kontaktpersonska vara en helt vanlig medmänniska för den som begäroch behöver hjälpen från socialtjänsten. Det är inte me-ningen att insatsen ska ersätta professionella insatser. Kon-taktpersonen får inte heller ses som en anställd av social-tjänsten och därmed inte vara socialtjänstens förlängda armför att skaffa insyn i den enskildes förhållanden. Däremotska kontaktpersonen lämna sådan information så att social-tjänsten ser att insatsen fortskrider som planerat. Kontakt-personerna omfattas av socialtjänstsekretessen enligt SekrL7:4 och anmälningsskyldigheten enligt 14 kap. §§ 1 och 2(Svenska kommunförbundets ”Socialtjänstlagen - en vägled-ning. Socialtjänstlagen från 1 januari 2001 med kommentarer ochpraktisk vägledning”).

FörsäkringRiksförbundet Frivilliga Samhällsarbetare (RFS) är en or-ganisation för människor som har lagknutna eller myndig-

hetsnära frivilliga samhällsuppdrag. De organiserar blandannat kontaktpersoner, lekmannaövervakare och gode män.I medlemskapet ingår en olycksfall- och krisförsäkring ochmöjligheter till bland annat erfarenhetsutbyte, informationoch föreläsningar.

ErsättningenEfter att en intresserad blivit bedömd lämplig för uppdra-get, förordnas denne ett kontaktpersonskap och får ersätt-ning i form av en arvodesdel och en omkostnadsdel. Om-kostnadsdelen är skattefri och arvodesdelen är skattepliktig.Svenska Kommunförbundet utfärdar rekommendationer påarvodes och omkostnadsnivåerna. Ersättningarna är base-rade på prisbasbeloppet. Arvodet är uppdelat på tre nivåer,allt efter antal kontakttillfällen och ligger mellan 320 1740kronor i månaden och omkostnadsersättningen är mellan320 1265 kronor i månaden (Svenska kommunförbundetCirkulär 2001:133).

Ömsesidiga förväntningar.Några exempel på vad kontaktpersonerna ska kunna krävaav socialtjänsten:• Information om insatsen• Ett tydligt uppdrag• Få information om vem som är ansvarig handläggare och even-

tuellt handläggarbyte• Stöd i rollen som kontaktperson, exempelvis genom handled-

ning• Viss ekonomisk ersättning• Hjälp att göra ett bra avslut

Och här några exempel på vad socialtjänsten förväntar sigav en kontaktperson:• Kontaktpersonen bör fokusera på klientens resurser och vara

lyhörd för dennes behov• Vara inställd på att uppdraget kräver viss regelbundenhet i kon-

takterna• Planering vid avslut.

Utveckling av rutiner för insatsenkontaktpersonVi handläggare arbetade fram skriftliga rutiner för hand-läggningen av insatsen kontaktperson (se bilaga 1). Dettasom ett hjälpmedel i vår strävan efter ett gemensamt ar-betssätt och ”tänk”. Rutinerna har efter hand revideras ef-ter att vi gjort nya erfarenheter. Många är komna ur dediskussioner som följt efter att kollegor kommit och dragitsina ärenden för arbetsgruppen.

Vi har också utarbetat en gemensam ansökningsblan-kett. Som underlag använde vi oss av ansökningsblankettensom Kontaktperson- och Familjehemsverksamheten i Majo-rna använder och ändrade den till att bättre passa vår mål-grupp (se bilaga 2).

73

Ansökningsblanketten används flexibelt utifrån den sö-kandes behov, antingen skriver den sökande i blankettensjälv, i lugn och ro, kanske hemma, eller så görs det tillsam-mans med handläggaren. Det viktiga är att på något sätt hagått igenom frågorna för att få en bild av klientens önske-mål och förväntningar samt hur dennes livssituation i öv-rigt ser ut.

Jag vill nu gå in lite närmare på rutinerna för att beskri-va hur jag ser på det gemensamma ”tänk ” och den metodsom utvecklats.

Ansökan kan endast göras av klienten själv. Våra erfarenhetervisar att det kan finnas en hel del välmenande personerkring den psykiskt funktionshindrade som gärna gett sigsjälv mandat att veta personens bästa. Att ansökan om enkontaktperson därför kommer från klienten själv är viktigt.Det kan naturligtvis förekomma en del motiveringsarbeteinnan från handläggaren, psykiatrin eller andra men minpoäng är att det inte ska vara andras behov som styr, interntkallat ”beställningsjobb ”.

Handläggaren går igenom klientens förväntningar och informerarom syftet med insatsen. Det förekommer ibland orealistiskaföreställningar eller önskemål från klienterna om vad enkontaktperson skall göra. Det kan handla om allt från ex-empelvis äktenskap till en terapeutkontakt. Det är därför avmycket stor vikt att på ett tidigt stadium klargöra syftetmed insatsen och ibland ofta återkomma till detta. ”Att brytaisolering och främja sociala kontakter ”, för att förenklakan man istället uttrycka det som att komma igång och”göra saker ihop ” utifrån något gemensamt intresse.

Handläggaren utreder vidare om sökt insats motsvarar klientensbehov. Hur ser klientens privata respektive professionellanätverk ut? Hur påverkas klienten av sitt psykiska funk-tionshinder? Har klienten insikt och kunskap om sitt funk-tionshinder? Hur ser behandlingsplanen och/eller vårdpla-neringen med psykiatrin ut? Vad har klienten för erfaren-heter av tidigare relationer till sina ”medmänniskor”? Det-ta är kunskaper, menar jag, som handläggaren behöver föratt täcka in ”behovet av en medmänniska ”. Alla har välbehov av en medmänniska om och när man så önskar menhos en psykiskt funktionshindrad är det av största vikt attönskan också är kopplad till en förmåga att kunna, på någotsätt, tillgodogöra sig insatsen. I vissa fall måste mer omfat-tande behov faktiskt vara tillgodosedda innan klienten kantillgodogöra sig en ”medmänniska ”. I några fall är intekontaktperson rätt insats.

Fyrpartsmöte. Efter att arbetsgruppen gjort en matchning,det vill säga ett försök att para ihop klient och kontaktper-son utifrån deras önskemål och intressen, planeras det förett fyrpartsmöte. Ett möte där klient, handläggare, tänktkontaktperson och rekryteraren träffas. Här får klient och

kontaktperson tillfälle att i ett första förutsättningslöst möteträffas. Handläggaren respektive rekryterarens olika rollerförtydligas. Handläggaren är till för klienten och kommeratt göra regelbundna uppföljningar och rekryteraren ansva-rar för kontaktpersonens fortsatta stöd och utbildningsbe-hov.

Skriftlig överenskommelse. Efter att kontaktpersonen och kli-ent träffats några gånger är det viktigt att en överenskom-melse dem emellan blir upprättad. Överenskommelsen skavara tydlig och ge uppdraget dess struktur. Dock behöverdet inte finnas detaljer om innehållet i uppdraget. Över-enskommelsen är ett bra instrument, dels handläggaren menäven för de båda parterna vid uppföljning av insatsen.

Kris- och olycksfallsförsäkring. Genom ett medlemskap i RFSingår en kris- och olycksfallsförsäkring. Alla kontaktperso-ner ska informeras om denna samt att kostnaden inklude-ras i omkostnadsdelen på arvodet.

Det är handläggarens ansvar att ett bra avslut sker. Att på ett brasätt avsluta insatsen är lika viktigt som själva tillsättandetoch det är handläggarens ansvar att detta sker. Det finnsflera orsaker till när ärenden avslutas och de flesta sker påett bra sätt och är inte svårt för någon inblandad. Dockfinns det ibland ärenden som behöver extra hjälp och detär då handläggaren måste träda in och ta på sig ansvaret attde får det. Båda parter bör få tillräckligt med utrymme attge sin bild av utvecklingen. Arbetsgruppen har ”Bra avslut” som tema inför vårens metodträffar.

DiskussionJag har beskrivit de handläggningsrutiner och den utred-ningsmetodik som framtagits under projektets gång. Jagtycker att de stadsdelsrepresentanter som i dag ingår i ar-betsgruppen får ta ansvar för att metodutvecklingen hållsvid liv i respektive stadsdel. De är bärare av den kompe-tensutveckling, menar jag, som sker i arbetsgruppen. Stads-delsrepresentanten får vidare handleda sina kollegor somett sätt att säkerställa att kompetensen fortlöper i våra ar-betsgrupper. Efter hand tycker jag att uppdraget som re-presentant i verksamheten kan rotera bland intresseradekollegor.

Jag har inte haft för avsikt att beskriva projektets samar-bete. Det beskrivs dock i en rapport till Arvsfondsdelega-tionen, ”Rekrytering och utbildning av frivilliga kontakt-personer till psykiskt funktionshindrade ” Projekt nr: 1999/030, som ett unikt samarbete mellan GFC, HSO och trestadsdelar.

Arbetsuppgifterna uppdelades mellan handläggarna ochföreningsrepresentanten efter var och ens ansvarsområde.Handläggarna ansvarade för själva biståndet och förordnan-

74

det av kontaktpersonerna. Föreningsrepresentanten ansva-rade för rekrytering och utbildning av kontaktpersoner.Arbetsuppgifter som skedde tillsammans var intervjuer avtänkta kontaktpersoner och matchningen. Uppdelningeninnebar dels att den enskilde handläggaren avlastades rejältoch kan lägga fokus på klienten och kontaktpersonerna fårett eget forum där de ges egen uppmärksamhet och stöd.

Jag kan inte undvika att ge en reflektion över vad PålWiig skriver i sin tredje delrapport från projektet ”Gemen-samt Kunskapande ”. Han skriver där att Kontaktperson-verksamheten innebär samarbete. Därmed inte att alla upp-gifter alltid kräver samarbete. Vidare menar han att Gemen-samt kunskapande innebär att alla ser att den gemensammauppgiften även består av sådant som var och en inte göroch kanske heller inte förstår. Samtidigt måste var och ensträva efter en förståelse av varandras uppgifter som gör detmöjligt att värdesätta den andres insatser lika högt som vivärdesätter våra egna insatser. Han avslutar med att vi måstedels bejaka våra olikheter dels se våra olika uppgifter ochdels se att vi är beroende av varandra.

Enligt mitt sätt att se på saken så bidrog just våra olikauppgifter och olika kunnande samt de vinster de gett samt-liga, till att projektet är ett gott exempel på ett samverkans-projekt som fungerat.

En annan tanke som väckts hos mig är den att kommu-nen och frivillig- eller brukarorganisationerna borde hakännedom andra grupper, till exempel äldre eller missbru-kare, som har behov av en frivillig samhällsarbetare på upp-drag som medmänniska.

ReferenserEn möjlighet att stödja frivilliga medarbetare. Riksförbundet Frivilliga

Samhällsarbetare.Svenska kommunförbundet. Kontaktperson/familj/vänner 2000 – en in-

sats enl. Sol.Svenska kommunförbundet (2002) Socialtjänstlagen – En vägledning.

Socialtjänstlagen från 1 januari 2002 med kommentarer och praktiskaanvisningar. Stockholm: Kommentus distr.

Svenska kommunförbundet (2001) Cirkulär 2001:133 Ersättningar tillfamiljehem, feriehem, kontaktpersoner och familjer för år 2002.

Wiig, Pål (2001). Att vara Kontaktperson till människor med psykiskt funk-tionshinder Delrapport 3 från projektet Gemensamt kunskapandeoktober 2001.

Wiig, Pål (2001). Rekrytering och utbildning av frivilliga kontaktpersonertill psykiskt funktionshindrade. Rapport till Arvfondsdelegationen,Projektnr: 1999/030.

BilagorAnsökan om kontaktperson (nedkortad).Handläggningsrutiner för insatsen kontaktperson för psykiskt funk-

tionshindrade.

75

GÖTEBORGS STAD

ANSÖKAN OM KONTAKTPERSON

Sökandes namn :………………………………………………………….

Personnummer :…………………………………………………………..

Adress :…………………………………………………………………….

Tel :…………………………………………………………………………

1. Beskriv kortfattat dig själv och din nuvarande situation såsom familj/bostad/arbete.

…………………………………………………………………………………………………..

2. Beskriv dina kontakter med ex. släktingar, vänner, grannar, arbetskamrater m.fl.

…………………………………………………………………………………………………..

3. Varför vill du ha en kontaktperson?

…………………………………………………………………………………………………..

4. Vad vill du göra tillsammans med en kontaktperson och hur ofta vill du att ni ska träffas?

…………………………………………………………………………………………………..

5. Övriga önskemål om din kontaktperson, ex. intressen, ålder, kön, familjesammansättning etc.

…………………………………………………………………………………………………..

Göteborg datum…………………..

…………………………………… ……………………………………..Sökandes underskrift Handläggarens underskrift

76

GÖTEBORGS STAD

HANDLÄGGNINGSRUTINER FÖR INSATSEN KONTAKTPERSON FÖRPSYKISKT FUNKTIONSHINDRADE

Ansökan, utredning, beslut, verkställighet, fyrpartsmöte, förordnande/arvode, försäkring, överenskommelse och avslut.

Ansökan/Utredning/Beslut Ansökan kan endast göras av klienten själv. Handläggaren informerar om syftetmed insatsen kontaktperson (kp) och går igenom klientens förväntningar samtutreder vidare om sökt insats motsvarar klientens behov. Med fördel fyller klienteni regionens ”ansökan om kontaktperson ” tillsammans med handläggaren. Vid be-hov kan handläggaren få handledning från sin stadsdelsrepresentant ifrån kp-verksamhetens arbetsgrupp.Efter bedömning fattar handläggaren beslut. Beslutet omprövas vid förändrat be-hov eller senast inom en sexmånaders period

Verkställighet Handläggaren kontaktar kp-rekryteraren, Birgitta Ljungholm tfn. 0702-394079 ochbokar tid för att dra ärendet inför kp-verksamhetens arbetsgrupp. Dragning avärenden sker en gång i månaden, första helgfria måndagen kl.8.00 -10.00.Som underlag för kommande ”matchning ” mellan kp och klient tar handläggarenmed sig ifylld ”ansökan om kontaktperson ”.

Fyrpartsmöte Kp-rekryteraren och tänkt kontaktperson träffar handläggare och klient i ett sk.fyrpartsmöte. Mötet hålls på en för klienten trygg plats. Kp-rekryterarens respek-tive handläggarens olika roller klargörs. Klient och kontaktperson avgör om fort-satt kontakt ska etableras.

Förordnande/ Arvode/Försäkring Förordnandet/Arvodet utgår från och med dagen för fyrpartsmötet. Handläggarenhar ett eget möte med kontaktpersonen där förordnandet sker och arvodet disku-teras. Handläggaren bedömer nivån på arvodet och fattar beslut efter kommunför-bundets rekommendationer. (Orginaldokumentet till löneförättaren samt kopia iseparat pärm). Kontaktpersonen informeras om den olycksfall-och krisförsäkringsom ingår vid tecknandet av ett medlemskap i Riksförbundet Frivilliga Samhälls-arbetare (RFS) och att kostnaden inkluderas i omkostnadsdelen

Överenskommelse Tre månader från fyrpartsmötet ska en överenskommelse mellan kontaktpersonoch klient skriftligen ha upprättats.Kp-rekryteraren ansvarar för att så sker ochhandläggaren får ett exemplar att lägga i journalen. Handläggaren har sedan ansvarför att regelbundna uppföljningar av insatsen sker.

Avslut av insatsenDet är viktigt att med jämna mellanrum följa upp och utvärdera insatsen. I Svens-ka kommunförbundets skrift ”Kontaktperson/familj/vänner 2000 ” kan vi läsa attde flesta uppdrag pågår i genomsnitt i tre år. Att avsluta en insats är lika viktigt somsjälva tillsättandet och det är handläggarens ansvar att ett bra avslut sker.

77

FÖR PSYKISKT FUNKTIONSHINDRADE personer finns möj-lighet att få en kontaktperson som insats enligt Socialtjänst-lagen (SOL) eller Lagen om stöd och service (LSS). I upp-satsen beskrivs en del av kontaktpersonsverksamheten vidett projekt i Göteborg 1999-2001.

Syftet med denna uppsats är att beskriva hur och varifråndessa personer rekryterades. Vidare är syftet att diskuteravilka faktorer som medverkar till att matchningen mellankontaktperson och klient blir lyckad och hållbar över tid.Och slutligen att ge svar på frågan: Hur kan vi behålla enkontaktperson vid omprövning eller då ett uppdrag upp-hör?

BakgrundUnder senare delen av 1997 möttes några personer som varverksamma inom Göteborgs Frivillig Center (GFC) ochHandikappföreningarnas samarbetsorgan (HSO) för att dis-kutera möjligheten att hjälpa till att rekrytera kontaktper-soner till psykiskt funktionshindrade. De trodde att det fannsett stort behov av stöd i vardagen till de psykiskt funktions-hindrade och att detta i någon mån kunde motsvaras avfrivilliga kontaktpersoner. Man visste något om detta ge-nom kontakter med de psykiskt funktionshindrades intres-seföreningar. GFC är nämligen ett utvecklingscentrum förfrivilligt socialt arbete med snart 100 medlemsföreningar.HSO är ett samarbetsorgan med 35 anslutna föreningar, varavtre är direkt riktade till människor med psykiska funktions-hinder.

16 januari 1998 inbjöd den här gruppen till ett första,formellt möte i frågan. Förtroendenämnden, Psykiatrin,Individ- och familjeomsorgen i centrumregionens stads-delsförvaltningar, Universitetets institution för socialt arbe-te och några fler hörsammade inbjudan.

HSO såg behovet av stöd för sina föreningsmedlemmarinom i första hand Riksföreningen för social och mentalhälsa (RSMH), Intresseföreningen för schizofreni (IFS),Ångestsyndromsällskapet (ÅSS) samt till viss del Förening-en Autism (FA). Dessutom såg man möjligheter att rekry-tera personer från föreningarna till uppdrag eftersom mångaarbetar med internt kamratstöd.

GFC såg en möjlighet att inom sina 100 medlemsfören-ingar rekrytera personer för uppdrag som kontaktpersonmen också att utveckla sin egen verksamheten då möjlig-heten till ett användbart nätverk skulle kunna spinnas.

Detta ledde fram till en projektansökan till Allmännaarvsfonden och Göteborgs Centrala Handikappråd, vilkabåda ställde sig positiva och beviljade medel för ett samver-kansprojekt under två år. Göteborgs stad Centrumregio-nen (SDN Centrum, Linnéstaden, Majorna, Primärvården,Sahlgrenska Universitetssjukhus psykiatri) fattade beslut omfinansiering och medverkan i sin Regionala plan för 1999–2001.

HSO och GFC fattade beslut i respektive styrelser ochvalde representanter. Även Centrumregionen valde repre-sentant och tillsammans bildade de en styrgrupp för verk-samheten. HSO tog ansvar för administrationen av intäkteroch utgifter (inklusive projektanställning). Universitetet(fil.dr. Pål Wiig) skulle följa och utvärdera projektet.

Jag fick uppdraget som projektledare och projektet star-tade den 1 september 1999. Som projektledare skulle jagförsöka leva upp till förväntningar som ställdes från fyramycket olika håll nämligen kommunen, intresseorganisa-tionerna, kontaktpersonerna och givetvis de psykiskt funk-tionshindrade personerna själva.

Parternas inflytande i projektet märks i projektorganisa-tionen. Arbetsgruppen som format projektansökan blev enstyrgrupp med representation från GFC, HSO och centrum-regionens tre stadsdelsförvaltningar (SDF). Övriga repre-sentanter bildade en referensgrupp, genom vilken de kundefölja verksamheten och se att den drevs efter gruppens in-tentioner.

En arbetsgrupp bildades med en handläggare från stads-delsförvaltningarna i Centrum, Linnéstaden och Majorna,samt projektledaren. Det framkom att man ansåg det svårtatt rekrytera människor för frivilligt socialt arbete till psy-kiskt funktionshindrade klienter i socialtjänsten inom stads-delarna. Denna grupp arbetade fram fungerande metoderoch skapade rutiner för såväl biståndet som rekrytering,intervjuer, utbildning av kontaktpersoner, erfarenhetsbyteoch matchning av klient och kontaktperson som prövadesunder projekttiden. Dessutom hanns en viss utveckling avverksamheten också med. Detta blev grunden till den verk-samhet som permanentats i och med att avtal träffats mel-lan GFC, HSO och sex stadsdelar (Centrum, Härlanda,Högsbo, Linnéstaden, Majorna och Örgryte) om fortsatt

Frivilliga kontaktpersonertill psykiskt funktions-hindrade

av Birgitta Ljungholm

[email protected]

78

verksamhet i projektets anda. (Se Tina Johanssons uppsats idenna bok).

Den 17 december 2001 gjordes ett utskick till alla aktivaeller presumtiva kontaktpersoner. Det var då totalt 63 per-soner som jag som verksamhetsledare hade kontakt med.

UndersökningsgruppPersoner som anmält sitt intresse för att vara kontaktpersonhar intervjuats. Jag har gått igenom de intervjuer som gjortsmed personer som är kontaktperson samt de som är intres-serade av uppdrag som kontaktperson under år 2000-2001.

22 fungerade kontaktpersoner intervjuades enligt ettformulär i de aktuella SDF. Vi frågade bland annat hur längede varit kontaktperson, om de hade ett uppdrag eller flera?Hur de blivit inviterade? Vad de gör tillsammans med sinklient? Om de önskade fler uppdrag eller nytt uppdrag omaktuellt uppdrag skulle avslutas? Vilken utbildning de öns-kade? Annat stöd?

41 personer har intervjuats av mig och oftast av en avarbetsgruppens handläggare för nya uppdrag (varav sex kom-mer från gruppen som telefonintervjuats) på ett formulärsom skapats och utvecklats. Här får den potentiella kon-taktpersonen tala om hur han eller hon blivit intresserad avuppdraget, sin kunskap om psykiska funktionshinder såvällivserfarenhet som teoretiskt, egen personlighet, hur när-stående ser på eventuellt uppdrag, fritidsintressen, önske-mål om klients ålder och kön samt egna framtidsplaner.Detta för att utröna möjligheterna för att hålla kvar upp-draget under en längre tid.

I denna dokumentation har jag kunnat se hur de rekry-terats, det vill säga vem eller vilka som varit viktiga för attpersonen erbjudit sig att ta uppdraget som kontaktperson.Jag har även kunnat se hur och varför kontaktpersonen in-tresserat sig för uppdraget. Intervjumaterialet omfattar desom den 17 december 2001 var aktuella och mottog ettutskick från projektet inför vårens verksamheter. Totalt vardet 63 personer listade.

Vilka är kontaktpersonerna?De 41 personer som djupintervjuats för nya uppdrag ärmellan 23 och 68 år, 26 är kvinnor och 15 är män. 24 leveri parrelation, några med barn i varierande åldrar. Sex leverensamma med barn, elva lever i ensamhushåll. Tre är föddaunder senare delen av 1930-talet, elva under 1940-talet, tret-ton är födda under 1950-talet, tio under 1960-talet och fyraunder 1970-talet. 19 är verksamma inom olika serviceyr-ken, sex tekniska verksamheter, tre inom kulturella verk-samheter, sex är egen företagare, fem är heltids pensionera-de och två studerar på heltid. 19 har en klient, tolv har tvåklienter, tre har tre klienter och sju har inte fått någon kli-ent. Två har klienter utanför vårt verksamhetsområde. To-talt har 32 personer fått uppdrag inom vår verksamhet un-

der den redovisade tiden. Utöver dessa intervjuer har 22telefonintervjuats, varav sex även djupintervjuats. Bland dessafanns en som varit kontaktperson i 17 år medan den kor-taste relationen endast varade en vecka.

Rekrytering av kontaktpersonerPersoner som var engagerade i projektet från i första handGFC och HSOs styr- och referensgrupp har funderat påtänkbara, lämpliga personer som finns i anknytning till res-pektive organisations föreningar och direkt ställt frågan tilldem om intresse och tid finns för sådant uppdrag.

Tidigt iordningställdes en enkel broschyr som personenfick i handen. I den fanns några enkla frågor samt namnoch telefonnummer till projektledaren. Kontaktpersonersom hade uppdrag hos någon av de tre stadsdelarna inter-vjuades för att fånga intresset för nytt uppdrag, ytterligareuppdrag om tid och intresse fanns. Jag frågade om kontakt-personen hade någon närstående eller kamrat som är lämp-lig och intresserad. Broschyren överlämnades i önskat antaltill de kontaktpersoner som förmedlade intresse av det.

Hur många har fått uppdrag? 62 personer har fått uppdragfrån april 2000 till december 2002. Några har mer än enklient eftersom de har tid tack vare deltidsarbete, förtids/sjukpension eller eget företagande med goda möjlighetertill flexibelt arbete. Även schemalagd, oregelbunden arbetstidupplevs ge mer tid för uppdrag.

Hur många har inte fått uppdrag? Åtta personer som varitberedda att åta sig uppdraget har inte kunnat erbjudas nå-gon klient. Ingen har stämt vid matchning. Två av dessa ärinte längre aktuella.

Varifrån rekryteras kontaktpersonen?De kontaktpersoner som redovisas är de 61 personer sominnehaft (avslutade eller pågående) uppdrag som kontakt-person eller väntar på uppdrag (Kontaktpersonsbank). I re-dovisningen sorterar jag utifrån fyra rekryteringsområdennämligen föreningarna, kommunen, andra kontaktperso-ner/kamrater och en restgrupp kallad övrigt. Det här äringa ömsesidigt uteslutande kategorier men jag tror migändå kunna säga utifrån personlig kontakt med var och enoch med stöd av intervjumaterialet vem/vad som gjordeatt personen erbjöd sig som kontaktperson.

Rekrytering via föreningarna. Från GFC föreningarna harsex personer kommit in i kontaktpersonsverksamheten efterpersonlig eller föreningsinformation om behovet av frivil-liga kontaktpersoner. Fem har eller har haft uppdrag. Enhar flyttat för att utbilda sig på annan ort.

Bland aktiva och presumtiva kontaktpersoner fann jagatt nio var medlemmar i någon av GFCs anslutna fören-ingar varav åtta är RödaKors-medlemmar, tre ganska aktivaenligt egen beskrivning. En ingår i Brottsofferjourens verk-samhet.

79

Det har kommit in fem personer från HSO-föreningarsom blivit aktiv eller presumtiv kontaktperson efter per-sonlig eller föreningsinformation om behovet av frivilligakontaktpersoner. Två har eller har haft uppdrag. En har slu-tat på grund av utbildning på annan ort. En är på väg attstarta uppdrag.

Kontaktperson eller person som är delaktig i verksamheten?19 personer har fått tips av en kontaktperson eller av en somär på väg att bli kontaktperson, med andra ord från någonsom finns med i verksamheten. Av dessa har 15 fått upp-drag. Eftersom det har funnits fler presumtiva kontaktper-soner än klienter erbjöds en kvinna en klient först drygt ettår efter sin utbildning. Hennes personliga förhållanden hadedå förändrats så mycket att hon avböjde. Kanske återkom-mer hon om något eller några år. Tre personer väntar fort-farande på klient.

Två personer hade tillfrågats av klienter direkt, båda harvarit boendestöd, en vikarie och en som slutat sin tjänst.Båda finns kvar. 14 personer är personligt inviterade varav treav anhöriga. Elva är inviterade av mig, varav sex kom in viatelefonintervju med befintliga kontaktpersoner då verksam-heten startade, samtliga finns kvar med nya uppdrag. Av deanhöriga inviterade finns två kvar, den tredje är osäker. Tiopersoner har tillfrågats av arbetskamrater inom socialtjäns-ten. Nio av dessa fanns med vid start, en har tillkommit ochfinns kvar. Sex, eventuellt sju har slutat. Här saknas en brarutin för rapportering från handläggarna då kontaktperso-ner slutar. Arbetsgruppen kommer att arbeta med detta.

ÖvrigtFinns det något annat sätt att söka eller att bli kontaktper-son? Två personer har svarat på annons. Båda har uppdragidag. En person har hittat en broschyr. Hon har uppdrag iannan verksamhet och väntar på ytterligare uppdrag inom”vår verksamhet”. Två personer har själva ringt upp, en blevhänvisad runt, hon ”gav inte upp men det var nära”. Honär intervjuad men ännu inte kontrollerad. Vi kontrollerarvarje presumtiv kontaktperson i brotts- och misstankere-gister samt socialregister.

BortfallJag redovisar 61 personers rekryteringsväg. Det saknas upp-gift på sju aktiva kontaktpersoner som kom in i verksam-heten med de tre nya SDF. De är kända och finns med iutskicket till verksamhetsanknutna men är inte intervjua-de. Fem personer har strukits på grund av avslutade kon-takter med klienter och vår verksamhet.

Arbetet med kontaktpersonerVad görs för att behålla kontaktpersonen?Personer som hade uppdrag som kontaktperson hos någonav de tre stadsdelarna intervjuades av mig för att jag skulle

få en uppfattning om deras behov och önskemål om ut-bildning, stöd i sitt uppdrag samt vad som var värdefullt iuppdraget. Detta ledde till en plan för utbildning, erfaren-hetsutbyte samt intervjuformulär för nya kontaktpersoneroch ansökningsformulär för nya klienter (den som blivitbeviljad kontaktperson enligt SOL eller LSS av en hand-läggare). Arbetsgruppen (jag och en handläggare från var-dera SDF) tror att det är viktigt att klient och kontaktper-son har något gemensamt grundintresse som de kan byggasin relation på, för att deras relation ska ge någon ömsesi-dighet.

Grundutbildningen är viktig för att en ny kontaktper-son ska veta vad som krävs, vilka rättigheter och skyldighe-ter som följer uppdraget. Helt enkelt ge en trygghet förden som åtager sig ett uppdrag.

Träffar genomförs för erfarenhetsutbyte, ”gamla kontakt-personer” delger sina erfarenheter, en form av fallbeskriv-ning och metodutveckling i grupp. Till dessa träffar inbjudsaktiva kontaktpersoner och de som deltagit i grundutbild-ningen.

Från vårterminen har också ett tema kopplats in i förstadelen av träffen. Vi fördjupar oss i ett ämne och bjuder intill exempel Föreningen: för spelberoende, för rösthörare,för ätstörningar, för panikångest med mera Dessa förening-ar får presentera sin verksamhet under en timma sedan fi-kar vi tillsammans under cirka 30 minuter. Därefter vidtarcirka en timmas erfarenhetsbyte då var och en får någraminuter att berätta fritt ut hjärtat enligt självhjälpsmetodenRundan. Ingen bemöter, ingen diskuterar eller ger goda rådunder rundan. Detta sparar vi till efteråt om behov ellerönskemål finns.

Handläggarna i respektive SDF måste rapportera då detär aktuellt med avslut i en relation så det blir naturligt attfölja upp intresse om nytt uppdrag. För detta saknas det enfungerande rutin, arbetsgruppen har för avsikt att skapa enrutin för detta.

Vad görs för att utveckla kontaktpersonenverksamheten?Verksamheten är öppen för nya förslag och idéer. Vi byggerhela tiden på vårt nätverk för att ge varje kontaktpersonmöjlighet att lära känna verksamheter som kan främja kon-taktpersonen och den egna relationen med klienten. Nå-got att göra tillsammans under lång tid, en verksamhet sombåda trivs med, har utbyte av. I en annan verksamhet kan-ske klienten behöver stöd för att ”våga” starta, första gång-en, andra, kanske fem eller tio gånger men sedan kan kon-taktpersonen backa och klienten blir självgående i den verk-samheten. Ett exempel kan vara Göteborgsfontänen, en stif-telse som drivs som ett klubbhus där den som haft kontaktmed psykiatrin kan bli medlem. Husets verksamheter drivsav medlemmarna själva med stöd av personal. Det finns ettkök där mat- och kaféverksamhet drivs. Huset renoveras

80

undan för undan med hjälp av medlemmar och personaloch viss inhyrd specialkompetens. En skolverksamhet hål-ler på att ta form. Helt enkelt hjälp till daglig sysselsättningi form av aktivt deltagande efter förmåga som på sikt kanleda till jobb. Ett arbete ute på öppna arbetsmarknaden medmycket stöd initialt, som successivt smygs ut då tiden ärmogen. Fem till sex sjuk- och förtidspensioner bryts pådetta sätt varje år.

Matchning: Vad är det som förenar?För att två personer ska trivas tillsammans fungerar det bästom det finns något större gemensamt intresse eller någralite allmänna. Vanligt är att promenera på stan, kanske gå påbio någon gång, teater, konsert och kafébesök. Vidare atttitta i butiker och kanske göra gemensamma klädinköp.

Intresse för mat, laga eller byta recept. Konst, titta påeller rentav skapa. Minst två par målar gemensamt. Andragår på vernissage.

Idrott av olika slag kan vara det stora övergripande in-tresset. Så stort att en matchning fick avbrytas innan denbörjat. Klienten och den presumtive kontaktpersonen pra-tade glatt men klientens överskuggande intresse kunde haninte dela. Klienten hade fantastisk kunskap om vem somvunnit vad och när, inte en sport utan i många. ”Kontakt-personen” föreslog att en av hans kamrater som funderat påatt också bli kontaktperson skulle vara mer lämplig. Hanringde medan vi satt där och jag bokade tid för intervju.Klienten föredrog att vänta på detta.

Kamraten är nu intervjuad och kontroll i tidigare nämndaregister pågår. Jag tror att dessa herrar har stora möjligheteratt trivas med varandra.

Vad är det som skiljer och vad berikar?Många klienter har levt ett mycket ensamt och tillbakadra-get liv länge. De allra flesta som önskar bli kontaktpersonhar ett stort socialt nätverk. Flera har kontakt med fören-ingar som kan berika också klienten, ge något mer än ”bara”kontaktpersonen/kompisen.

Ett exempel; en kontaktperson delar med sig av sinaerfarenheter till en klient som stängt inne sig länge, inteorkat komma utanför sin lägenhet mer än det nödvändi-gaste. Kontaktpersonen berättar att säkerhetskontrollen påflyget blivit mycket sträng. Klienten frågar efter alla detaljeroch önskar mycket noggrann redogörelse. Han hade aldrigflugit. Kontaktpersonen verkar starkt för att samtala om alltannat än denna klients sjukdomsproblem. Klienten upple-ver sig som mycket deprimerad och talar vanligtvis lång-samt. Denna gång var han nästan uppe i normal samtalstakt.Dessa båda herrar funderar på att åka till Landvetter på stu-diebesök och samtidigt ta en fika.

DiskussionJag har under projekttiden fått en bild av att de flesta kon-taktpersonerna kommer via de aktiva kontaktpersonerna.Detta stämmer vid genomgång av intervjuformulären. Liteöverraskande är att nästan lika många kommit in via fören-ingarna. Här skiljer sig aktiviteten åt. Det är fler som ”är”kontaktperson bland de som rekryterats via annan kontakt-person.

Några av dem som kommer via föreningarna är mycketaktiva i fler sammanhang och har svårt att få tiden att räcka.En del från brukarorganisationerna har dessutom kanskeegen sjukdom eller funktionshinder som begränsar. Ett ex-empel var den potentielle kontaktpersonen som blivit per-sonligt inviterad och deltog i grundutbildningen. Han varmycket intresserad. Han tackade ja till en intervju men dåhan kom var han mycket olik sig, verkade nervös och däm-pad. Alltefter framkom det att han uppfattade sig utnyttjadoch hade svårt att säga nej, hade svårt att få egen tid för detsom han ville, inte bara vad andra tyckte att han kunde ord-na, fixa för andra. Vi befriade honom och rev intervjufor-muläret. Det var en märkbart lättad man.

En annan hypotes som jag hade med mig var att annonsi ortstidningen ger inget. Det var ett felaktigt antagande attdöma av materialet. Två mycket välfungerande kontakt-personer kommer den vägen. De fanns i stadsdelarna då vistartade 1999. Vi har inte annonserat under projekttiden.GFC har haft ute annons om utbildning av volontärer. Hithar över 100 personer anmält sitt intresse. Kanske någon avdem kan vara intresserad av att bli kontaktperson.

Mycket talar för att personlig kontakt och personlig in-formation ger bästa resultatet. Grannen som berättade omhur roligt och stimulerande det var att stötta sin klient. Hurde spelade badminton och diskuterade TV-matcher. Barasatt och snackade. Tja, säger den granne som inte var enga-gerad: ”Klarar du det, så kan ju jag”. Så kan en rekryteringgå till.

Svenska Kommunförbundet har i en skrift på flera stäl-len lyft fram personlig rekrytering och att mindre kommu-ner har större utbud av kontaktpersoner tack vare person-lig kontakt. Rekryteringskvällar till en personbank av kon-taktpersoner är ett annat exempel på personlig rekrytering.

Habermann diskuterade i ett av sina arbeten ingåendebegränsningar och möjligheter med det utvecklade samar-betet mellan frivilligverksamheter och det offentliga. Detskapar nya betingelser som torde kunna utveckla och beri-ka det sociala arbetet och leda till ett bättre stöd för med-borgarna.

81

AvslutningJag har enligt det genomgångna materialet funnit att deflesta kontaktpersonerna kommer genom andra aktiva kon-taktpersoner, via föreningsaktiva och information till grup-per som är mer benägna att ta uppdrag. Hur relevant dettaär för att ge svar på var vi ska söka större grupper av frivil-liga kontaktpersoner är fortfarande en intressant fråga. Jaghar möjligen funnit en tendens i materialet.

Många föreningar har fått stor betydelse som stöd förkontaktpersonerna och till viss del klienterna. Ett störrenätverk kan byggas för människor som har få kontakter.

Finns det någon kvalitativ skillnad på kontaktpersonersom rekryterats från föreningsvärden? Att intervjua klien-ter kring denna fråga skulle vara intressant på sikt.

ReferenserDilschman, Angelika, Falck, Eva & Krafft, Charlotta (2000) Lärande-

bok. Delaktighet, lärande och förändringsarbete. Stockholm, Liber för-lag.

Goksör, Joakim (2000). Brist på personlig kontakt. Ett uppdrag somutvecklas till vänskap. Metro, 24/3 2000.

Grip, Lars & Holgersson, Leif (1998). Medmänniskor till stöd för andra.Riksförbundet Frivilliga Samhällsarbetare: Katarina Tryck.

Göteborgs stad Centrumregionen (1998-11-10) Regional plan 1999-2001 för stöd till personer med psykiska funktionshinder.

Holmén, Sara. Birgitta har väntat i två år (opubl.manuskript).Jansson, Nils G. (2001). Rapport från projektet ”Rekrytering och

utbildning av frivilliga kontaktpersoner till psykiskt funktions-hindrade”.

Mahmood, Qaisar (2000) Kontaktperson/familj/vänner 2000 – en insatsenligt SoL Svenska kommunförbundet, Kommentus Förlag AB.

SOU 1993:82. Frivilligt socialt arbete. Kartläggning och kunskapsöversikt.Rapport av Socialtjänstkommitén. Stockholm: Fritzes förlag.

Wass, Marita (2000). Svårast på större orter. GöteborgsPosten 11/7 2000.Wiig, Pål & Silow Eva (2001). Samtal som ger Kunskap. Delrapport 4

från projektet Gemensamt kunskapande. November 2001.Wiig, Pål (2001). Att vara kontaktperson till människor med psykiska funk-

tionshinder. Delrapport 3 från projektet Gemensamt kunskapande.Stencil, Göteborgs Universitet.

82

EFTER FLERA ÅRS ARBETE inom den offentliga sektorn blevjag erbjuden en projektanställning i stadsdelen Bergsjön.Arbetet gick ut på att hitta nya arbetsmetoder för att kunnage stöd och hjälp till anhörigvårdare.

Ganska snart upptäckte jag att största delen av min mål-grupp bestod av kvinnor, speciellt kvinnor med olika kul-turell bakgrund. Eftersom anhörigvårdare är en svår gruppatt nå ut till, fick jag hitta egna vägar i mitt sökande. På detsättet kom jag i kontakt med ett flertal föreningar, framförallt invandrarföreningar, vilka visade sig vara ganska kom-plicerade att starta upp ett samarbete med.

Samtidigt blev jag mer och mer nyfiken på hur fören-ingar i allmänhet fungerade. För att lära mig mer om detta,anmälde jag mig till kursen om Socialt arbete inom offentligoch frivillig sektor. Både av eget intresse och som tema förmin uppsats har jag valt att redovisa en av dessa föreningar,Kvinnocentret i Bergsjön.

Syftet med denna uppsats är att delge information omen kvinnoförening i stadsdelen Bergsjön samt att ge svar påfrågan hur och varför invandrarkvinnor organiserar sig och bildarföreningar i dagens Sverige.

BakgrundStadsdelen Bergsjön är en mångkulturell stadsdel, med störstkulturell mångfald både bland invånare och bland anställda.Bergsjön är en stadsdel med ”hela världens möjligheter ochall världens problem” (Kent Friman f.d. stadsdelschef). En-ligt förra årets årsredovisning, bor cirka 13 000 människor

från 114 olika nationer i Bergsjön, mer än hälften av demkommer från olika länder, många av dem är nyanlända flyk-tingar. Ungefär en fjärdedel av stadsdelsinvånarna förvärvs-arbetar, vilket betyder att resten är barn, äldre eller arbets-lösa i arbetsför ålder. Att inte ha någon sysselsättning allskan leda till sociala problem för många grupper.

Det bor många ensamstående mammor, både svenskaroch från andra länder, ensamboende äldre som inte kansvenska, men även många kvinnor som helt enkelt intekommer ut på arbetsmarknaden. Gemensamt för dessa kvin-nor är att de känner sig isolerade, utsatta, förbisedda, ej upp-skattade och ofta ensamma.

Föreningsliv i BergsjönOmflyttningen i stadsdelen är så hög som 30 procent årli-gen, vilket gör att belastningen på olika verksamheter ärväldigt stor. Trots detta, eller kanske just på grund av dettahar stadsdelen ett rikt föreningsliv, med ett 70-tal olika för-eningar.

Många människor försöker bryta sin isolering och en-samhet genom att höra av sig till olika föreningar i stadsde-len, besöka verksamheter dessa föreningar bedriver och blibåde passiva och aktiva medlemmar.

Föreningslivet utgör grunden för en stor del av fritids-verksamheten i stadsdelen. Medlemskap i en förening er-bjuder möjligheter till gemenskap, ansvarstagande och in-flytande. Syftet med en ideell förening är att samla männis-kor med ett gemensamt intresse i organiserad form.

Stadsdelen Bergsjön stimulerar bildandet av nya fören-ingar i form av olika satsningar, till exempel storstadssats-ningen. De flesta föreningar är riktade mot barn, ungdo-mar och män och är idrottsföreningar. Även en del invand-rarföreningar har växt fram under årtionden. Vissa har flyt-tat till andra stadsdelar, vissa har precis startat upp i ochmed att större grupper från olika länder har flyttat till stads-delen. Relativt nya är däremot kvinnoföreningarna, vilkabörjade växa fram på slutet av 1990-talet.

Det finns ett 20-tal föreningar samlade i en liten bok”Alla dessa föreningar”, som Göteborgs Frivilligcentral (GFC)har gett ut, riktade till kvinnor i Göteborg. Dessa är mednågra undantag invandrarföreningar. I stadsdelen Bergsjönfinns idag fyra föreningar för kvinnor, grundade av kvin-nor: Kurdiska kvinnoförening, Kvinnocenter, Somaliskakvinnors förening och Syrianska St. Marias kvinnofören-ing. Kvinnocentret är den av dessa fyra som är öppen föralla kvinnor oavsett nationalitet, religion eller andra be-gränsningar och erbjuder många aktiviteter passande föralla åldrar.

Kvinnor och föreningarTrots att de flesta kvinnor arbetar i dagens Sverige, finns engrupp som oftast hamnar utanför eller har större svårighe-ter att hitta arbete – invandrarkvinnor. Som även författar-

Frivilligverksamheti genderperspektiv

Kvinnocentret i Bergsjön

Av Eva Hildeblom

[email protected]

83

na till boken Frivilligarbetets kön skriver, för svenska kvinnoroch det svenska föreningslivet betyder det att allt färre kvin-nor engagerar sig ideellt. I kontrast till detta, och med deförutsättningarna kvinnorna lever med i Bergsjön, ser mandäremot en framväxt av dessa föreningar. Kvinnor är oftarearbetslösa där, har på grund av traditioner svårare att kom-ma ut i arbetslivet eller studera.

Många av dem tar hand om hemmet, barn, föräldrar –både egna och svärföräldrar. Många av dessa kvinnor saknarett nätverk i Sverige, många känner sig öppnare och friarehär, men finner ingen plattform att utgå ifrån. Många blirisolerade, ensamma och mår dåligt. Deras lösning på de härproblemen är att organisera sig i olika former, som kvinno-föreningar. Det kan vara den enda utvägen och första stegeti rätt riktning för många av stadsdelens kvinnor.

Material och metoderJag lyckades inte hitta något dokumenterat kring kvinno-föreningar för invandrarkvinnor. Jag har valt att ingåenderedovisa en verksamhet, Kvinnocentret. Jag har träffat ochintervjuat flera medlemmar och den enda anställda/avlö-nade i den ideella föreningen. Deras berättelser, erfarenhe-ter, vårt samarbete samt personliga erfarenheter ligger tillgrund för detta arbete.

Kvinnocentret i BergsjönKvinnocentret bildades 1998 av några kvinnor som intelängre ville finna sig i en hopplös situation. De kom frånsex olika länder, hade olika bakgrund med olika utbildningoch arbete. Men de hade en sak gemensam, de bodde i enstadsdel där deras män arbetade eller hade tappat sin rollsom familjeförsörjare, men samtidigt hade möjligheter attdelta i andra, ”manliga” aktiviteter utanför hemmet. Kvin-norna däremot, fick själva sköta barn och hushåll och varinte tillåtna eller hade ingen möjlighet att vara delaktiga ilivet utanför hemmets fyra väggar. De hade sett och möttalltför många kvinnor i en likadan situation och insåg attdet behövdes en mötesplats, en plats där inte alla aktiviteterredan var bestämda eller projektbelagda.

De ansökte om föreningsbidrag och efter litet letandefick de tag i en tvårumslägenhet. De skaffade en dator, tele-fon och fax. Centret blev på så sätt ett ställe där kvinnornakunde kommunicera med varandra och yttervärlden.

Tanken med Kvinnocentret var och är att skapa en mö-tesplats för kvinnor av alla nationaliteter, med olika utbild-ning och intresse. Kvinnorna skall bestämma själva vad devill göra och vad de själva kan bidra med. Och innanförcentrets ytterdörr är det inte några särskilda formaliteter;man tar av sig skorna, pratar svenska och umgås.

Idag är Kvinnocentret en förening med över 100 med-lemmar från följande länder: Sverige, Danmark, Bosnien,

Irak, Iran, Ryssland, Afghanistan, Libanon, Finland och Tur-kiet. Medlemskapet kostar bara 50 kr per år, vilket är rim-ligt för kvinnorna med små medel.

En av grundarna har en fast anställning idag i en annanverksamhet i stadsdelen. Bland styrelsemedlemmarna finnsäven politiker och andra anställda inom stadsdelen, vilket ärbra – enligt medlemmarna – för att få fortsatt stöd ochkunna påvisa hur värdefull föreningen är.

Kvinnocentret har fått stora, fräscha lokaler, beståendeav två fyrarumslägenheter.

Kvinnocentret har finansierats under förra året med peng-ar från storstadssatsningen. Det har också olika sponsorersom möjliggör att verksamheten skall kunna fortsätta. Lo-kalerna bekostas av fastighetsbolaget Utsikten Bostads AB.Bland samarbetspartner hittar vi stadsdelens Agenda 21-kontor, Röda Korset, Studieförbundet Vuxenskolan, Inte-grationscentret för kvinnor i Biskopsgården och många fler.

VerksamheterKvinnocentret har öppet fyra dagar i veckan, vissa dagaräven kvällstid, så att även de som har ett arbete skall kunnadelta i olika aktiviteter. Det erbjuds ett stort urval av aktivi-teter som:• studiecirklar i svenska och engelska• individuell språkträning• datakurser• matlagning• motionsaktiviteter• hantverk• mamma-barn-aktiviteter• secondhand-butik• föreläsningar• inbjudna gäster• och allt möjligt annat efter medlemmarnas egna önskemål.

Alla dessa aktiviteter är kostnadsfria. Dessutom kan kvin-norna få hjälp med att utforma idéer, skriva projektmedel-ansökningar, få information om jobb, starta eget eller andrautbildningar.

Kvinnocentret har numera också många kontakter medandra organisationer och verksamheter. En av dem är bar-navården som en gång i veckan träffar unga kvinnor somblivit mammor för första gången. I den här gruppen får deunga mammorna lugn och ro till att bara umgås med sinabarn. Samtidigt kan de förstås också få svar på olika frågorsom rör deras bebisar.

En av mammorna är Maria. (Namnet är ändrat på grundav sekretess). Hon ung och nyinflyttad till Bergsjön ochkände ingen i stadsdelen när hon kom dit. Hon bor i trapp-uppgången där Kvinnocentret har sina lokaler och fick höratalas om verksamheten där.

”Jag är nästan här varje dag nu. Kvinnorna har blivit som en familjför mig. Här träffar jag grannar och kvinnor från området som jag

84

aldrig skulle ha fått kontakt med annars. Här är väldigt avslappnat.Jag kom hit första gången när jag var gravid och sedan åkte jag hitfrån sjukhuset när jag fått min Johanna”, berättar hon.

Eftersom det är många fler än Maria som inte har sin familjpå nära håll har man ibland även födelsedagsfester för med-lemmarna. Dessutom har man förstås andra fester, som vidpåsk och jul.

Föreståndaren till kvinnocentret, Amela Sako, berättaratt det är viktigt att lära sig nya saker för att kunna utveck-las. För henne betyder arbetet på centret mer än ett arbete,det ger henne möjlighet att dela med sig av sina egna erfa-renheter och kunna erbjuda kvinnorna något som hon självfick kämpa för väldigt mycket då det inte fanns liknandeverksamheter när hon flyttade till stadsdelen. Hon är väl-digt stolt över de kvinnor som från studiecirklar på Kvin-nocentret har gått vidare till annan utbildning och till ochmed hittat arbete. ”Vi vill gärna inspirera kvinnor att läsa vida-re”, säger hon. För många är centret den enda möjlighetenatt tala svenska.

”Jag har tagit med mig min granne idag”, säger någon och pekarpå en äldre kvinna. ”Hon är så ensam, hennes barn har flyttat tillMajorna. Jag brukar hjälpa henne med posten, hon kan ju ingensvenska. Jag tänkte att hon kunde lära sig några ord här. Och så ärdet så roligt, vi skrattar hela tiden. Fast vi gråter också ibland…”

Det är många här från det forna Jugoslavien. Det blir min-dre och mindre prat om kriget, men minnena kommerupp till ytan ibland, då är det svårt att inte prata om det.Det blir många känslor och mycket beröm åt verksamhe-ten.

”Jag har fått mitt liv tillbaka. Innan jag kom hit, sov jag bort en delav dagen, ibland var det inte ens viktigt att byta om, äta eller göranågot alls. Barnen har fått lida, jag kunde ju inte ens svenska,därför kunde jag inte engagera mig i deras skolarbete heller. Nuhar jag fått nya vänner här, lärde mig mycket och går och läser iskolan. Jag vill hitta ett bra arbete. Jag känner mig stark och själv-ständig”, sa Laila, som heter något annat i verkligheten.

AnalysKvinnocentrets existens fyller en väldigt viktig funktionför Bergsjöns kvinnor. Centret bedriver ett ideellt socialtarbete, och det finns ingen annan verksamhet som skullekunna vara lika framgångsrik som denna, förr detta ända-mål. Detta eftersom medlemmarna deltar av egen fri viljaoch vill göra något åt en situation som inte är tillfredsstäl-lande för dem. Att komma ut ur isolering och arbetslöshetär inte så lätt, särskilt när man inte vet var man ska sökaeller vad man ska göra för att uppnå det man vill. Det ärinte heller lätt att känna motivation till att lära sig svenskanär man behöver sätta sig i skolbänken på äldre dar – det ärinte vanligt i de flesta utomeuropeiska länder att vuxna

människor studerar i skolor, men att kunna lära sig svenskai en naturlig miljö är en helt annan sak.

I de flesta länder, särskilt länder utanför Norden ochEuropa, är det inte så vanligt att kvinnor organiserar sig ifrivilligorganisationer. Själva begreppet frivilligorganisationär okänt för många, eller de som känner till det associerartill exempelvis. Röda Korset. Folk i dessa kulturer mötervarandra på ett annat sätt, har ett annorlunda samhällssys-tem som gör att människor är beroende av sina familjer,vilket samtidigt ger en enorm social trygghet. De flesta harett rikt socialt liv, träffar ständigt andra, både kvinnor ochmän.

Denna sociala trygghet försvinner när man flyttar till ettannat land, det tar många, många år att bygga upp ett nyttliv, med nya vänner och ofta även en ny familj.

Sverige erbjuder många möjligheter som är främmandeför de flesta som flyttar hit från fjärran länder, där det inte ärvanligt att studera, det vill säga att sätta sig i skolbänkenigen vid vuxen ålder, byta yrke eller lära sig ett nytt. Pånågot sätt är det kvinnorna som blir mest lidande av allt dethär, orkar inte, vågar inte, tror sig inte kunna göra det. Enkvinnoförening som utför ett värdefullt socialt arbete kanhjälpa många att ta första steget till ett bättre liv.

AvslutningVarför organiserar sig invandrarkvinnor dagens Sverige?Svaret är enkelt för dem som tog steget till att bilda enförening: att bryta isolering och att uppnå en bättre livs-kvalitet.

Dagens Sverige har det mesta för en människas utveck-ling, men att hitta rätt väg är inte så lätt för många. Kanman inte språket, har man inget nätverk, är man nyinflyttadi en stadsdel och inte känner någon, är man arbetslös ochhar fullt upp i det egna hemmet med mannens och bar-nens oändliga krav och förväntningar på sig, är det riktigtsvårt att utan hjälp kunna satsa på sig själv. Det är dettaKvinnocentret i Bergsjön arbetar för: att ge kvinnorna enbättre tillvaro, tro på sig själv, krafter för att gå vidare ochutvecklas efter önskemål och i egen takt.

ReferenserGöteborgs frivilligcenter (1999). Alla dessa föreningar.Stark, A. & Hamrén, R. (2000). Frivilligarbetets kön. Stockholm: Svens-

ka Kommunförbundet.

85

Röda Korset sett ur ettkönsperspektiv

av Christina [email protected]

I MITT ARBETE som anhörigkonsulent i Äldreomsorgsför-valtningen i Kungsbacka kommun, sedan drygt två år till-baka, ingår att starta samarbeten med frivilligorganisatio-ner. Jag har fått ett mycket bra samarbete med Röda Korseti Kungsbacka kommun, och samarbetar både med RödaKorsets konsulent och med de frivilliga rödakorsarna. I denarbetsgrupp som är kopplad till mitt arbete, som är ett pro-jektarbete, finns Röda Korsets konsulent med, och i de an-hörig- och stavgångsgrupper som jag har startat för anhö-rigvårdare, finns frivilliga rödakorsare med.

Innan mitt samarbete med Röda Korset var min bild avverksamheten att den bestod av framför allt äldre damer,som sydde och bakade för att ge sitt bidrag till verksamhe-ten, men även av lite ”finare” damer som ägnade sig åtvälgörenhet.

Eftersom jag i mitt samarbete med Röda Korset endasthade kommit i kontakt med kvinnliga frivilliga rödakorsa-re, väcktes mitt intresse att undersöka om även männen ärrepresenterade. Mina begränsade kunskaper om Röda Korsetgjorde att jag ville lära mig mera, både om dess historik,hur organisationen är uppbyggd liksom vilken form av fri-villighet man ägnar sig åt.

Syfte och frågeställningJag ville undersöka hur fördelningen ser ut vad gäller kvinn-liga respektive manliga rödakorsare och vilka arbetsuppgif-ter de har inom verksamheten. Med mina begränsade kun-skaper ville jag också lära mig mera om Röda Korset somorganisation.

Frågeställning: Har den frivilliga/e rödakorsarens könbetydelse för hur och varför frivilligarbete utförs?

Material och metoderJag har använt mig av kurslitteraturen Frivilligarbetets kön(2000). Genom Röda Korsets huvudkontor i Stockholmfick jag tidskrifterna Framåtblickande kvinnor mitt i verk-ligheten (1996) och De goda gärningarnas män (1997) sombelyser kvinnorna resp männen i Röda Korset. De bådatidskrifterna bygger på kvalitativa undersökningar som gjortsmed frivilliga rödakorsare i ett antal kretsar i landet. Jag harockså inhämtat information via Röda Korsets hemsida(www.redcross.se). Dessutom har jag telefonintervjuat Gu-

nilla Plenk som är Röda Korsets konsulent i Kungsbackakommun och Ann-Marie Nilsson och Leif Elggren, bådafrivilliga rödakorsare i kommunen

Röda Korsets historia, organisation ochverksamhetRöda Korset grundades av schweizaren Henri Dunant. 1859bevittnade han ett blodigt slag i Solferino i Italien, där över40 000 människor dödades eller sårades. När han såg attdessa människor lämnade kvar på slagfältet, började han till-sammans med frivilliga kvinnor från bygden, att organiserahjälp till de sårade och lemlästade. Upplevelserna på slag-fältet fick honom att arbeta vidare för att dessa fasor inteskulle upprepas.

År 1863 tog Dunant initiativet till en internationell kon-ferens i sin hemstad Geneve. 14 regeringar var represente-rade. Denna konferens ledde till att den första Internatio-nella rödakorskommittén bildades. 1864 antogs där den förstaGenevékonventionen, som lade grunden till den interna-tionella humanitära rätten. Dunant tog också initiativet tillatt det i varje land skulle bildas en förening, Röda Korset, isyfte att utbilda frivilliga att ta hand om sårade och sjuka ikrig. I den första konventionen antogs också ett rött korspå vit botten som kännemärke för sjukvård i krig. Underdet rysk-turkiska kriget på Balkan 1876, beslöt det Otto-manska riket, att istället för ett rött kors på vit botten, an-vända en röd halvmåne på vit botten. Idag har ett trettiotalmuslimska länder denna symbol. Skyddssymbolernas syfteär att göra stridande uppmärksamma på skyldigheten attrespektera och garantera sårade, sjuka och sjukvårdsperso-nal ett fullvärdigt skydd. För att inte förväxla skydssymbo-lerna med Röda Korsets skyddsymbol i fredstid, har densenare ett rött kors på vit botten kombinerat med namnetpå den nationella föreningen (www.redcross.se).

1901 fick Dunant Nobels första fredspris, som han de-lade med fredspacifisten Fideric Passy. Röda Korset har där-efter fått Nobels fredspris ytterligare tre gånger och är denenda organisation som fått fredspriset sammanlagt fyra gång-er. 1917 och 1944 tilldelades Internationella Rödakorskom-mittén Nobels fredspris för sina insatser under de två världs-krigen. 1963 fick Röda Korset fredspriset som organisationoch för sina insatser under 100 år.

Internationella Röda Korsets organisationInternationella Rödakorskommittén har sitt huvudkontori Genève. Det är en privat schweizisk, neutral organisationmed särskilda mandat enligt Genève-konventionen, för attarbeta i samband med krig. Arbetet innebär bland annat attskydda och bistå civila, flyktingar och krigsfångar, skyddaoch vårda sårade och sjuka samt påverka utvecklingen avGenèvekonventionerna. Ett stort arbete läggs också ner på

86

att utbilda och påverka de krigförande parterna att följafolkrättens regler.

Internationella rödakors- och rödahalvmånefederatio-nen har också sitt huvudsäte i Genève. Federationen bilda-des 1919 och är främst ett samordningsorgan för de natio-nella föreningarna. Federationen samordnar hjälpinsatsernai fredstid, både vid katastrofer och i arbetet med förebyg-gande insatser och utveckling i hela världen (Plenk G).

Röda Korset är världens största och äldsta humanitärahjälporganisation med föreningar i 178 länder och 105 mil-joner medlemmar och frivilliga. Arbetet bygger på frivilli-ga insatser. Organisationen omsätter 950 miljoner kronoroch dess syfte är att förhindra och lindra mänskligt lidande,oavsett var det uppstår och vem som drabbas. Grundernaför dess arbete är den internationella humanitära rätten, ävenkallad krigets lagar, FN:s konventioner om de mänskligarättigheterna samt de egna sju grundprinciperna. Dessa ärhumanitet, opartiskhet, neutralitet, självständighet, frihet,enhet och universalitet.

Svenska Röda Korsets historiaI december 1864 anslöt sig Sverige till den första Genève-konventionen och blev medlem i Röda Korset 1865. Vidmötet 1865 fattades tre viktiga beslut: ”Att anta rödakors-märket, att fruntimmer icke är förhindrade at såsom ledamöter iföreningen ingå och att anställa en vaktmästare vid namn Sund-holm”.

Svenska Röda Korsets första år ägnades åt att förberedaför humanitära insatser i eventuella krig. År 1866 bröt kri-get ut mellan Tyskland och Österrike. Vid detta krig förlo-rade Österrike sina italienska besittningar till Preussen. Ita-lienarna led svårt och bad Internationella Rödakorskom-mittén i Genève om hjälp. Härigenom fick Svenska RödaKorset den första appellen från Genève. Redan på 1880-talet startade Förstahjälpen-utbildningar i vårt land. Underandra världskriget bidrog svenska Röda Korset med blandannat ambulansfordon till Finland, var medhjälpare i SvenskaNorgehjälpen, transporterade livsmedel från Turkiet tillGrekland via svenska fartyg, skickade gåvopaket till polacker,bidrog med livsmedel och läkemedel till Holland, förde inlivsmedel till Frankrike, försåg Ungern med mat och sjuk-vård samt utfärdade inofficiella skyddsbrev. Svenska RödaKorset utväxlade också krigsfångar, framför allt engelsmän,tyskar och amerikanare till respektive hemland. De hadeäven räddningsaktioner med Vita bussar till Tyskland, där dehämtade framför allt judar under andra världskrigets slut-skede.

Svenska Röda Korset har varit social pionjär inom mångaområden och har bland annat startat• 1866 sjuksköterskeskola• 1920 förlossningshem• 1923 ambulansflyg

• 1926 skoltandvård• 1930 barnkolonier• 1940 allmänna bastubad• 1950 hemsamariter• 1960 färdtjänst• 1965 ”bryt isoleringen, frivilliga rödakorsare började gå hem och

besöka• 1985 vård av tortyrskadade• 1987 Mot hiv/aids. (www.redcross.se).

Flera av dessa verksamheter bedrivs idag i kommunal regi.

Röda Korsets organisation i SverigeRöda Korset i Sverige är en demokratisk organisation därRiksstämman, som hålles vart tredje år, är högsta beslutan-de organ. Grunden för Röda Korsets verksamhet är detlokala arbete som utförs i cirka 1 700 lokalorganisationereller kretsar. Svenska Röda Korset är Sveriges största hu-manitära frivilligorganisation med nästan 350 000 medlem-mar. Drygt 9 000 av dem är medlemmar i Röda KorsetsUngdomsförbund. Ungefär var tionde medlem, 35 000, ar-betar friviligt i Röda Korset (www.redcross.se).

Svenska Röda Korsets ordförande är prinsessan Christi-na Magnusson. Organisationen har en centralstyrelse medförtroendevalda. Det finns ett huvudkontor i Stockholmmed anställda tjänstemän och konsulter. Det finns 10 regi-onkontor i landet med en regionchef i varje region. Regi-onkontorens roll är att samordna och stödja det lokala ar-betet. Under regionkontoret arbetar minst en anställd Rödakorskonsulent i varje kommun, merparten kvinnor, somger stöd åt lokalföreningarna eller kretsarna i resp område.Varje krets har sin egen styrelse (Plenk G).

Svenska Röda Korset stödjer den internationella Röda-korsorganisationens arbete genom att ställa personal till för-fogande. Under år 2000 skickades ett 80-tal delegater tillAsien, Europa, Afrika och Latinamerika för utvecklings-och katastrofuppdrag. Delegatkåren består av omkring 200personer.

Röda Korsets UngdomsförbundRöda Korsets Ungdomsförbund är en del av den Interna-tionella rödakors- och röda halvmånefederationen och bil-dades officiellt 1921. Då gick prins Carl ut i ett upprop tillalla flickor och pojkar i Sverige att bilda föreningar i RödaKorset.

Ungdomsförbundets viktigaste fråga är att engagera ungamänniskor och göra dem ansvarstagande för humanitäravärden, att förhindra och lindra mänskligt lidande, samt attförbättra situationen tillsammans med de mest utsatta.

Ungdomsförbundet består av tre nivåer: lokal-, distrikts-och central nivå. På den lokala nivån finns omkring 90föreningar som var och en har en vald styrelse. Det finns 24distrikt som till stor utsträckning är geografiskt indelade.

87

Till de flesta distrikten finns en ungdomskonsulent knuten.På central nivå finns en förbundsstyrelse med förtroende-valda personer som arbetar med att leda, utveckla och sam-ordna verksamheten. Ungdomsförbundets mål och riktlin-jer fastställs av Riksårsmötet. Det finns lokala föreningar ihela landet som tillhör något av de 22 distrikten.

Röda Korsets Ungdomsförbund har bland annat en te-lefonjour dit barn och ungdomar kan ringa anonymt närde behöver någon att prata med. De har även tjej- ochkillgrupper med frivilliga ledare från Ungdomsförbundet.Dessutom har de flyktingguider för att överbrygga fördo-mar och skapa möten mellan människor.

Röda Korset idagEn av grundpelarna i Röda Korsets arbete i Sverige är detsociala arbetet och där man hävdar människors rätt till so-cial trygghet och gemenskap, vård och omsorg. Röda Kor-set utgör ett komplement till samhällets övriga skyddsnät.För att kunna genomföra dessa insatser, behövs människorsom frivilligt vill ställa upp med tid, intresse och engage-mang (www.redcross.se).

Det finns cirka 200 Kupor i landet. En Kupa represente-rar en mötesplats i form av ett Internetcafé och en second-handbutik (Plenk G).

Frivilligarbetet är idag är inriktat på:• Social verksamhet såsom anhörigstöd, besöksverksamhet, tele-

fonjour, kris och medmänskligt stöd.• Stöd till människor på flykt bland annat stöd för asylsökande,

familjeåterföring och rehabilitering av flyktingar.• Första hjälpen grupper.• Folkrätt och mänskliga rättigheter, bland annat rättssystem för

krig och fred, humanitär rätt. Den humanitära rätten kan delasin i två huvudgrupper; regler till skydd för dem som inte deltari striderna och regler vars syfte är att minska lidandet för demsom deltar i striderna.

• Lokal beredskap – rödakorsstöd i akuta krissituationer.

Röda Korset i Kungsbacka kommunRöda Korset i Kungsbacka kommun har 2 800 medlem-mar. Medelåldern på de frivilligt aktiva rödakorsarna är cir-ka 70 år. I kommunen finns tio RödaKorskretsar som varoch en har sin egen styrelse. Under år 2001 omsatte Kupani Kungsbacka kommun 925 000 kronor. Enligt GunillaPlenk, Röda Korsets konsulent i Kungsbacka kommun, ärdet nästan enbart kvinnor som är aktiva i verksamheten.Att så få män är engagerade tror hon beror på maktfaktorn.Hon ser gärna att fler män engagerar sig, då kan nya verk-samheter startas upp och riktas utifrån männens önskemåloch behov. För att männen bättra ska hitta sin plats i verk-samheten, tror hon att de behöver ha mera konkreta ar-betsuppgifter.

Det finns ett tiotal frivilliga män på Kupan i Kungs-backa kommun som hjälper till med att frakta saker, sitta

med i grupper, vara allt i allo, hjälpa till på basarerna, elleransvara för vissa arbetsområden som till exempel att ha handom böckerna. Övriga män Gunilla känner inom RödaKorset har oftast styrelseuppdrag och sitter på tunga poster,vilket hon tycker är synd. Om fler män blir aktiva, kanytterligare män kan lockas till verksamheten.

Ann-Marie Nilsson är frivillig rödakorsare i Kungsbackakommun, och aktiv i en av anhörig- respektive stavgångs-grupperna som jag har startat upp och som hon nu, tillsam-mans med en annan rödakorsare, driver vidare. Ann-Marieengagerade sig i verksamheten för cirka två år sedan, dåhon slutade sitt arbete och kände att hon ville göra en sam-hällsinsats. Hon tycker att arbetet är viktigt och menings-fullt. Även Ann-Marie ser verksamheten som mycket kvin-nodominerad, och ser gärna att fler män engageras i verk-samheten. Ett sätt att locka dit männen, tror hon är att fångaupp dem i samband med pensioneringen. De yngre män-nen tror hon har fullt upp med karriär och familj.

Leif Elggren, även han frivillig rödakorsare i kommu-nen, tycker att det är viktigt att kunna hjälpa till och varamed och utveckla verksamheten. Han blev engagerad förett och ett halvt år sedan genom sin fru. Då Leif har ettförflutet som affärsägare och lång erfarenhet av marknads-föring, kom detta till bra pass på Kupan och har bland an-nat resulterat i att sju tidningar nyligen har skrivit om RödaKorsets verksamhet i Kungsbacka kommun. Att det finns såfå manliga rödakorsare, tror han till viss del beror på attRöda Korset bättre behöver presentera vad männen kanhjälpa till med i verksamheten. Han tror också att aktivite-ter med manliga förtecken skulle locka fler män, till exem-pel jourhavande medmänniska där manliga rödakorsare harkontakt med män och att fler män engageras i Förstahjäl-pen-grupperna.

Leif ser skillnader vad gäller de manliga respektive dekvinnliga frivilliga rödakorsarna.

Han tror att männen driver frågor ”rakt fram” och intevrider och vänder på saker och ting som kvinnor oftast gör.Han berättar att det inom Röda Korset finns 400 riksstäm-meombud i landet. Av dessa är ungefär hälften män, tillskillnad från kretsarna i landet, där omkring 95 procent ärkvinnor. När två riksstämmeombud skulle väljas i Kungs-backa kommun valdes Leif och en man till. Att det blev tvåmän berodde på att ingen annan var intresserad.

Kvinnor och män i Röda KorsetI syfte att förbättra organisationens förmåga att bättre tatillvara kvinnors respektive mäns olikheter och skapa merkreativitet i arbetet, inledde Röda Korset 1995 en under-sökning och intervjuade 43 lokalt aktiva kvinnor i 36 loka-la organisationer och 26 lokalt aktiva män i fem distrikt.Dessa kvalitativa undersökningar mynnade ut i tidskrifter-

88

na Framåtblickande kvinnor mitt i verkligheten och Degoda gärningarnas män, som beskriver kvinnornas respek-tive männens bild av Röda Korset (Stark A & Hamrén R2000).

Kvinnorna i Röda KorsetI studien framkom inte enbart den traditionella bilden avrödakorskvinnan som sitter på landsbygden och broderaroch bakar bullar, utan även bilden av den kompetenta yr-keskvinnan som har ett samhällsintresse, tid, kraft och en-gagemang att dela med sig av. Av de intervjuade kvinnornavar 80 procent över 50 år. Kvinnorna engagerade sig i RödaKorset för att de ville göra nytta och något meningsfullt.Efter att barnen flyttat hemifrån, eller att de själva gått ipension, hade de mer tid att ägna sig åt något meningsfullti gemenskap med andra. Både den sociala gemenskapen,liksom bekräftelsen av att hjälpa andra, sågs som viktigabelöningar i arbetet. En annan viktig orsak till det frivilligaarbetet i Röda Korset var att få möjlighet till egen utveck-ling, och använda sin kompetens och kapacitet och att ut-vecklas som människa.

För kvinnorna var det inte självklart att ha en plats istyrelsen. I de kretsar kvinnorna var aktiva i, hade ungefärhälften en eller flera män i styrelsen. I några av kretsarnafanns nästan 40 procent män i styrelserna, medan det i an-dra kretsar fanns endast en man i styrelsen och det var ord-föranden. Ju högre upp i hiearkin, desto färre kvinnor.

Kvinnokulturen var starkt utbredd, framför allt på grundav att kvinnorna var i majoritet på kretsnivå. Orsaken tilldet låga antalet aktiva män ansåg de berodde på, att denhöga andelen kvinnor kunde skrämma dem, liksom attmännen hade dålig kännedom om att de behövdes i verk-samheten. Även den dominerande bilden av att sy och bakaansåg de bidrog till att männen var så få, liksom att ideelltarbete av tradition var kvinnligt. Kvinnorna ville ha en för-ändring och en förnyelse, men visste inte på vilket sätt.

Kvinnornas beskrivning av arbetsfördelningen liknadehemmets traditionella arbetsfördelning. Flera av kvinnornaansåg att det fanns gott om uppgifter som attraherade män-nen, men då högre upp i hiearkin då dessa poster var mersynliga och innebar mera makt.

Kvinnorna såg det som positivt att fler män engageradesig i verksamheten. Härigenom skulle den sociala verk-samheten få sig ett lyft. Röda Korset skulle också bli merasynligt och kanske höjas statusmässigt, vilket i sin tur skullegöra det lättare att rekrytera fler män och bredda verksam-heten (Röda Korsets skriftserie 1996).

Männen i Röda KorsetI undersökningen av männen i Röda Korset framkom treskäl till att de engagerade sig i verksamheten. Det beroddedels på att de tyckte det var viktigt att hjälpa världens nöd-lidande och glädjen i att ge, att det var viktigt att lära sig

Första hjälpen för att kunna handla i olika nödsituationer,samt för den sociala samvarons skull. De hade engagerat sigi verksamheten framför allt efter pensioneringen.

Männen upplevde att de invanda mönstren vad gällerarbetsfördelning var dominerande. Kvinnorna stod för ba-sarbetet och kaffekokningen medan männen bar möbleroch tunga klädsäckar och tog hand om det tekniska.

Männen kände sig välkomna att delta i styrelserna. Därfick de användning av sitt raka och strukturerade sätt atthantera frågor. Flera av dem upplevde också att de trivdessom ”tuppar i hönsgården” där de kunde få peka ut entydlig riktning och ”peka med hela handen”. Den genom-snittliga mansrepresentationen i de intervjuades styrelservar 28 procent. ”Tjafs och tjafsande” var begrepp som åter-kom när männen beskrev kvinnorna i respektive styrelser.De upp levde inte könsfördelningen som ett problem. Dä-remot önskade de fler män på mötena.

Männen var överens om att det finns hur mycket platsoch uppgifter som helst för fler män i verksamheten. Omfler män ingick, skulle verksamheten kunna förändras ochfå en annan inriktning. Förändringen kan dock inte gå förfort, då risken finns att man ”tuffar till organisationen” medfler män och nya inriktningar, vilket kan leda till att mantappar viktiga verksamheter såsom basarer och syförening-ar. Vad de nya männen skulle kunna arbeta med i verksam-heten visste de däremot inte (Röda Korsets skriftserie 1997).

AnalysRöda Korset som är världens största och äldsta humanitäraorganisation, startades av en man, schweizaren Henri Du-nant, men består i dag, i Sverige, av omkring 95 % kvinnli-ga frivilliga rödakorsare. Både i de kvalitativa undersök-ningarna som i telefonintervjuerna, framkom att fler mänefterfrågas i verksamheten. Röda Korsets verksamhet leverfortfarande kvar med den traditionella arbetsfördelningenmellan kvinnor och män. Kvinnorna ansvarar för basarbe-tet, syr, bakar och hjälper till på Kuporna, och är engagera-de i besöksverksamheten. Männen har hand om det tyngrearbetet, bär möbler och klädsäckar och sköter det tekniska.Många av de intervjuade kvinnorna och männen var nöjdamed denna uppdelning, men det fanns även de som villeha en förändring och en förnyelse. Förutom den traditio-nella bilden av rödakorskvinnan framträdde även den kom-petenta yrkeskvinnan med ett samhällsintresse som sågmöjligheter till kompetensutveckling inom verksamheten,både genom utbildning och utmaningar i arbetet.

De män som är engagerade i Röda Korsets verksamhetfinns framför allt högre upp i organisationen. På riksstäm-menivå med 400 ombud, är ungefär hälften män. Även dekvalitativa undersökningarna visar, att i omkring hälften avkretsarna i landet, fanns en eller flera män i styrelsen. I någ-

89

ra av kretsarna fanns upp till 40 % män i styrelsen. Kvin-norna hade delade uppfattningar om männens engagemanghögre upp i hierarkin. Många av dem var nöjda att männentog på sig dessa uppgifter då de själva inte var intresserade,men det fanns även de som upplevde att ”männen använ-der Röda Korset för karriären och Röda Korset använderkvinnorna för arbete”. En anledning till att det är fler mänmed makt inom Röda Korset, kan vara att det är meraaccepterat att en man är framgångsrik. Att som kvinna bytaposition i en kvinnodominerad verksamhet kräver styrka.Det kan även bero på att den generation kvinnor som idagär dominerande, har vuxit upp i en tidsanda då det var na-turligt att mannen var den som bestämde.

Både kvinnorna och männen har engagerat sig i RödaKorset för att de vill göra en samhällsinsats och något me-ningsfullt, och få social gemenskap. Många har engageratsig efter pensioneringen. Det innebär att det fortsättnings-vis kommer att vara en hög medelålder på de frivilliga rö-dakorsarna, om merparten av dem börjar efter sin pensio-nering.

DiskussionRöda Korsets verksamhet består till största delen av kvinn-liga frivilliga rödakorsare. Deras ålder är hög och yngrepersoner efterfrågas. Av tradition sker det frivilliga arbetetenligt könsfördelningen, att kvinnorna sköter basarbetetmedan männen ansvarar för de tyngre arbetsuppgifterna.Gemensamt för både kvinnorna och männen är att de harengagerat sig i Röda Korset för att de vill fylla en viktigfunktion i samhället och hjälpa andra.

Både den kvinnliga och den manliga rollen har varit iomvandling sedan Röda Korsets organisation startade på1880-talet. Verksamheten behöver förändras, förnyas ochnyrekrytera framför allt yngre, för att den inte ska dö utsom frivilligorganisation. Det är viktigt att få in mångfald;kvinnor och män, äldre och yngre, svenskar och invandrare.

En frivilligverksamhet som har anor från 1880-talet, därmycket av det ursprungliga filantropiska tänkandet leverkvar, tar tid att förändra. Det är viktigt att denna förändringsker successivt, så att de frivilliga rödakorsarna inte kännersig överflödiga och slutar. De yngre kvinnor och män somvärvas till Röda Korsets verksamhet, har vuxit upp i enannan tidsanda med ett mera jämlikt förhållande mellankvinnor och män. De har också andra intressen.

Genom att fler yngre kommer in i verksamheten kom-mer två kulturer att mötas, vilket kan resultera i ett samar-bete eller motarbete, beroende på hur de båda generatio-nerna accepterar varandra och sina respektive arbetsområ-den.

För att fler män ska komma in i verksamheten, behöverkvinnorna ge männen utrymme och möjlighet till samar-

bete. Nya grupperingar behöver skapas med öppnare för-utsättningar. Risken finns annars att de män som vill enga-gera sig frivilligt, istället söker sig till frivilligverksamhetermed mer manliga förtecken, till exempel Lions. Genom attfler män engageras, kan nya verksamheter startas upp somriktar sig utifrån männens önskemål. Leif Elggren, frivilligrödakorsare i Kungsbacka kommun, har genom sin kun-skap i marknadsföring, tillfört verksamheten en viktig funk-tion. Andra områden som männen kan engageras i kan varasådana som rekrytering och utvecklingsfrågor. Även meraktivitetsbetonade verksamheter kan göra att andra mans-dominerade organisationer ”infiltreras” som till exempelsjukvårdskurser för idrottslärare och verksamheter för ny-utryckta värnpliktiga. Då vårt samhälle idag är mångfacet-terat, är det viktigt att även invandrarna engageras. De kangenom sin kunskap och erfarenhet bidra till att nya verk-samheter skapas.

Yngre kvinnor och män kan också locka fler yngre attengagera sig. Ett sätt att nå ut till dem, kan vara genominformation i skolorna om Röda Korsets verksamhet.

Vi har fått ett mer individualistiskt och stressat samhälle,där tid är en bristvara och pengar är viktigt. Frågan är ivilken utsträckning dagens yngre är beredda att arbeta oav-lönat. Hur de accepterar att göra arbetet på den ”lägre”nivån, medan tjänstemännen högre upp i hierarkin är väl-betalda, är svårt att svara på. Den generation frivilliga, somidag är dominerande inom Röda Korset, har vuxit upp i entid när det var naturligt att ägna sig oavlönat åt frivilligtarbete. Tiden kanske är inne för att anställa tjänstemän tillverksamheten. Röda Korset behöver kanske också vidgavyerna och söka samarbete med den privata marknaden.

Röda Korset står inför en svår balansgång. Nymodighe-ter står för dörren samtidigt som det genuint invanda intebara kan tas bort. De traditionellt kvinnliga och manligaarbetsuppgifterna, behöver blandas med nya arbetsuppgif-ter som både äldre och yngre frivilliga rödakorsare kan ägnasig åt.

ReferenserStark, A. & Hamrén, R. (2000) Frivilligarbetets kön. Stockholm: Nor-

stedts.Björling, Bam, Soleig Persson & Ann Boman (1996) Framåtblickande

kvinnor mitt i verkligheten. Röda Korsets skriftserie nr 6, Solna: RödaKorset.

Brinkman, Örian, Magnus Krichhoff & Sten Lindeberg (1997) Med-människa i en föränderlig värld. Röda Korsets skriftserie nr 7. Solna:Röda Korset.

Källa från internet www.redcross.seTelefonintervjuerGunilla Plenk, Röda Korsets konsulent, Kungsbacka kommun.Ann-Marie Nilsson, frivillig rödadakorsare, Kungsbacka kommun.Leif Elggren, frivillig rödakorsare, Kungsbacka kommun.

90

EFTERSOM JAG HAR min arbetsplats i en organisation somräknas till sektorn ”social ekonomi” har min inblick i hursådan verksamhet påverkar medmänniskorna ökat och sam-tidigt ökat min nyfikenhet på hur de styrande i vårt landser på denna typ av samhällsengagemang. Kursrubriken påden 5-poängsutbildning vid högskolan i Trollhättan/Ud-devalla som jag för närvarande går lyder: ”Gemensamt an-svar för offentlig och frivillig sektor”. Den fick mig att fun-dera över frågor som utmynnade i detta arbete.

I vårt land pågår dygnet runt ett stort och engageratstödarbete av människor för medmänniskor i livets alla upp-tänkliga situationer. Det handlar om människor som är vil-liga att utan större ekonomisk kompensation ställa sin tidoch sitt kunnande till förfogande för andras och samhälletsväl.

Många av dessa insatser sker i organiserad form på etteller annat sätt. Tillskottet till samhällets välfärd är svår attberäkna. För att bedriva all denna verksamhet är organisa-tionerna beroende av ett visst ekonomiskt stöd från stateller kommun. Detta stöd ges efter årlig ansökan med riskatt förändras från år till år. Tryggheten i att ha en långsiktigplanering för arbetet finns inte utan arbetet påverkas av hurden politiska inställningen till denna frivilligsektor är.

Detta gjorde mig nyfiken på hur inställningen till frivil-ligarbete ser ut i dag hos de partier som är representerade iSveriges riksdag.

Syftet med undersökningen var att genom ett antal frå-gor ta reda på de sju riksdagspartiernas inställning till frivil-ligt socialt arbete. Dessa frågor ställdes med utgångspunktfrån kursens benämning ”Gemensamt ansvar för offentligoch frivillig sektor”.

Att få dessa frågor besvarade skapar en större möjlighetför frivilligorganisationerna att komma till tals med de oli-ka partierna och kunna framföra sin sak. Frivilligorganisa-tionerna kan enbart utvecklas i samarbete med rådandepolitisk ideologi, så länge man är beroende av statliga och/eller kommunala ekonomiska bidrag.

MetodSamtliga riksdagspartier kontaktades via brev där de om-bads besvara följande fem frågor före den 15 januari 2002.Breven var ställda till kanslichefen för respektive parti.

1. Vad är ditt partis ideologiska ställningstagande till att frivillig-arbete dels finns som komplement inom befintlig offentlig sek-tor, dels övertar ansvar för delar av det arbete som nu bedrivsinom offentlig sektor?

2. Hur har ditt parti visat detta ställningstagande i praktisk hand-ling?

3. Kommer frivilligorganisationernas insatser inom den offentligasektorn att bli ett område som ert parti kommer att uppmärk-samma i nästa val?

4. Finns det en pågående dialog mellan ditt parti och någon/några frivilligorganisationer om deras insatser inom samhälletsoffentligstyrda sektor?

5. Vilka övriga synpunkter önskar du framföra från ditt parti närdet gäller frivilligarbete som ersättare och komplement av offent-liga tjänster?

Eftersom arbetet påbörjades strax innan jul förde det medsig en tidsförskjutning när det gällde att få in svar i tid. Vissapartier dröjde så länge med svaret att jag ansåg mig tvung-en att ta telefonkontakt med dem och fick frågorna besva-rade telefonledes istället.

Redovisning av inkomna svarAlla partier inkom med svar antingen skriftligen eller viatelefonsamtal.

VänsterpartietVänsterpartiet (v) bifogade partiprogrammet till sitt skriv-na svar, dessutom en motion (2001/02:v425) ”Privatiseringoch konkurrensutsättning i vården” av Gudrun Schymanoch det arbetsmarknadspolitiska programmet.

1. Svar på fråga ett var följande: ”Vänsterpartiet anser attsocial verksamhet i huvudsak skall bedrivas i offentlig regi.I vissa sammanhang kan icke vinstdrivande former vara ettkomplement.”

Politiska partiersattityd till frivilligtarbete

Riksdagspartierna

av Anne Holmdahl

[email protected]

91

2. Fråga två besvaras ej.3. På fråga tre lyder svaret: ”Vi kommer inte att lyfta upp

frivilligarbetet i kommande valrörelse.”4. Fråga fyra: ”Vi har ingen speciell dialog med organi-

sationer kring dessa frågor. Det finns däremot dialog medorganisationer som delvis berörs av dessa frågor t.ex. pensi-onärsorganisationer.”

5. Fråga fem besvaras ej, men man hänvisar till det bifo-gade materialet.

Ur bifogat material finns följande att läsa under partipro-grammet rubrik ’Den gemensamma sektorn’ punkt 4:4:

”Den välfärdsmodell som växt fram i Sverige och Norden har ihögre utsträckning än i många andra länder lyckats frigöra med-borgarna från de rikas välvilja, välgörenhet och fattigvård. Vänster-partiet vill försvara och utveckla denna modell.”

Vidare framgår av punkt 4:5”Med statens funktion och tradition som upprätthållare av sam-hällsordningen följer inslag som det finns anledning att vara kri-tisk mot. Människor i behov av hjälp från samhället kan bemötasav godtyckligt myndighetsutövande, patriarkala strukturer ochdiskriminering. Vi vill forma en stat som är öppen och ansvariginför folket. Vi vill demokratisera den offentliga verksamheten,genom att förstärka och fördjupa personalens inflytande.”

I Gudrun Schymans motion finner jag följande:”Vänsterpartiet anser att vård och omsorg ska vara offentligt fi-nansierad, ges utifrån behov och i huvudsak drivas i offentlig regi./…/ Alternativa driftsformer till den offentliga kan utgöra godakomplement och ge ökad demokrati under förutsättning att vinst-intresse inte är det primära syftet. Exempel på detta kan vara brukar-ägda verksamheter, ideella stiftelser och kooperativ”

Ur Arbetsmarknadspolitiskt program saxas följande på s.16under rubriken ’Gemensamma initiativ’:

”Men det finns en mer defensiv strategi som tjänar till att parerade socialt negativa effekterna av ekonomiska nedskärningar ochverksamhetsproblem inom den offentliga sektorn. Det finns an-ledning att kritiskt granska och utveckla nya alternativ inom dettaområde. För vänsterpartiet är det viktigt att slå fast att vård, skolaoch omsorg även i fortsättningen i huvudsak bedrivs i offentligregi. /…/ Vänsterpartiet anser att bildandet av och arbetet i so-ciala företag skall uppmuntras och stimuleras av samhället. Lagaroch förordningar skall anpassas så att den sociala ekonomin blir ennaturlig del av samhället.”

MiljöpartietMiljöpartiet (mp) valde att skriftligen besvara frågorna en-ligt följande:

1. På fråga ett blev svaret följande: ”Vi anser att frivillig-arbete inte bör ersätta det arbete som dagens offentligan-ställda utför. Frivilligarbetarna kan emellertid med fördelkomplettera verksamheten.” Som exempel beskriver manmöjligheten för frivilligarbetare att samtala och promeneramed personer boende inom äldreomsorgen samt nattvand-rande föräldrar på stan.

2. På fråga två hänvisade man till motionen mp 302 somlades i riksdagen hösten 2001 som So 245, där man fram-förde önskemål om ökade ekonomiska resurser till frivil-ligarbete för att täcka kostnader för bland annat. handledareoch utbetalning av lönebidrag samt förslag om koopera-törsbidrag som bör utgå vid arbete i sociala arbetskoopera-tiv. Man önskar vidare att kommunerna ersätts med ett 50%i stimulansbidrag för att kunna genomföra dessa förslag.

3-5. Om partiet har för avsikt att föra fram frågan i val-debatten framgår ej av svaret, inte heller om man har någonpågående dialog med frivilligorganisationer.

Ur svaret framgår en positiv hållning till frivilligarbeteav olika slag, ”speciellt till verksamheter där människor sominte orkar eller ’passar in’ i det vanliga arbetslivet kan del-ta”.

SocialdemokraternaFrån Socialdemokraterna (s) inkom inte något skriftligt svar,men vid telefonkontakt erhöll jag följande svar:

1. Inom socialdemokratin har folkrörelser alltid varit starka.Dessa består av engagerade människor. När det gäller frivil-ligarbete i samhället måste man vara vaksam när det gällerrättighetslagstiftningarna så att frivillighet inte tar över ochsätter lagstiftningen ur spel. Frivillighetsarbete kan utförasinom till exempel fritidsverksamhet genom att föreningarstår för driften i till exempel skolan. När det gäller koope-rativ verksamhet finns det delade meningar inom partiet,men generellt sett är man positiv till frivilligarbete somtillför samhället mycket. Inom socialtjänsten förekommerredan kontaktpersonsverksamheten som till 70 % byggs påfrivilliga personer. När det gäller anhörigvård är man för-siktig med att belasta redan ansträngda anhöriga med merarbete. Gäller det medmänsklighet finns inga hinder.

2. Fråga två besvarades med anhörigprojekt 300.

3. När det gäller fråga tre om man tänker ta upp frivilligar-bete i valrörelsen blev svaret nej. Trots nej-svaret fortsattesamtalet om de hemlösas situation som förmodligen kom-mer att dyka upp i valrörelsen. När det gäller just dennafråga vill man i motsats till moderaterna inte lägga en störrebörda på frivilligorganisationer som Stadsmissionen. Men,framhöll den politiske sekreteraren: ”Det råder en förtro-endeklyfta bland de hemlösa och socialtjänsten”. Frivillig-arbetare gör ett gott jobb och kan visa på andra välfunge-rande arbetsmetoder.

4. Fråga fyra tar upp frågan om det finns någon pågåendedialog mellan partiet och frivilligorganisationer. Någon spe-cificerad sådan dialog finns ej eftersom de konkreta dis-kussionerna förs på kommunal nivå. Socialdemokraternabrukar ha en avsatt tid på onsdagar då man träffar frivillig-organisationer. Det är då främst handikapporganisationer,

92

patientorganisationer och pensionärsorganisationer somklappar på porten. Man har för avsikt att ställa hårdare kravgällande insyn hos invandrarorganisationer vad gäller barn-verksamhet och jämställdhetsaspekter.

5. När det gäller övriga synpunkter på frivilligarbete öns-kar man få till stånd ett tydligare åtagande. Vidare funderarman på hur socialtjänsten ska organiseras för att fungerabättre. Idag har den flera roller i form av ’åklagare, domareoch försvarsadvokat’. Frivilligarbete och integrationsfråganmåste vidareutvecklas.

CenterpartietÄven centerpartiet (c) uteblev med sitt svar varför jag fickringa och muntligen inhämta deras synpunkter.

1. På första frågan blev svaret att de är positiva till frivillig-arbete inom samtliga sektorer, men det är viktigt att parter-na ej upplever tvång. Det offentliga måste finnas för attingen ska ’falla mellan stolarna’. Centerpartiet stöder med-vetet subventioner från både stat och kommun för att möj-liggöra frivilligarbete.

2. Fråga två som handlar om konkret handlande besvaradesmed att (c) i motioner krävt ökat stöd till anhörigvård samtför avlösning och avlastning. Vidare att anhöriga bör fårmöjlighet till information om vilka anhöriginsatser somfinns.

Partiet har flera nya förslag för att öka samverkan mellandet offentliga och frivilligorganisationer. Det gäller blandannat stöd inom socialtjänsten och skolan.

3. När det gäller fråga tre om frivilligarbetet kommer att blien valfråga, menar man att det kommer det att bli som endel i vårdbegreppet. Det är inte omöjligt att frivilligarbetetytterligare kommer att lyftas upp och belysas. Viktigt är attindivider som tar på sig ett uppdrag får stöd och uppback-ning.

4. Fråga fyra som tar upp dialog med frivilligorganisationerbesvaras med ja genom att man har ett nätverk av organisa-tioner som man är i ständig dialog med. Det gäller främstpatient- och handikapporganisationer. Man har kontakt medStadsmissionen beträffande de hemlösas situation. Viktigtär att det finns en balans mellan det offentliga och frivillig-organisationer och att man inte lastar över för mycket påfrivilliga, utan låter dem utgöra ett komplement.

Man nöjde sig med att besvara fyra av de fem frågorna.

KristdemokraternaKristdemokraterna (kd) inkom med följande skriftliga svar:

1. På fråga ett hämtades svaret ur principprogrammet s.88:”Naturliga gemenskaper som familjer, släkt, grannskap, företag,

intresseföreningar, fackföreningar och trossamfund utgör det ci-vila samhället. Dessa utgör sammanhållande nätverk, som ingetsamhälle kan vara förutan. Det skapar starka sociala band medtrygga och ordnade förhållanden. Om staten, landsting/regionereller kommuner inte respekterar det civila samhällets rättigheteratt fullgöra sina uppgifter undergrävs det gemensamma bästa. Närdet offentliga genom lagstiftning, skatter, incitament eller pålagortar över det civila samhällets uppgifter ökar hela samhällets sår-barhet.

Den kristdemokratiska ideologin har ett betydande personalistisktinslag som innebär att gemenskap ses som något naturligt. Män-niskan tar ansvar för sig själv, för de sina och sina villkor. Häravföljer att frivilliginsatser, anhörigvård m m är något positivt sombör stärkas och utvecklas.”

2. Fråga två besvarades på följande sätt:”Kristdemokraterna har i riksdagen exempelvis via enkla frågor,interpellationer och motioner påtalat betydelsen av det civila sam-hället. I landsting och kommuner bedriver kristdemokrater poli-tik inom sakområdet. Under perioden 91 – 94 inleddes, på initia-tiv av dåvarande civilminister Inger Davidsson, ett arbete för ut-veckling av den ideella sektorn. Olika forsknings- och utrednings-projekt initierades och en breddning för utveckling av den ideellasektorn tillsattes. Även olika anslag för stöd till utvecklingsarbeteinom sektorn infördes. Jag vill hävda att detta initiativ var avgö-rande för debatten kring frivilligorganisationernas roll i samhället– sedan dess är frågan ofta på dagordningen och särskilt då denoffentliga sektorn minskar.”

3. Frågan om frivilligarbetet kommer upp i valrörelsen fickföljande svar:

”Frivilligorganisationernas insatser kommer att uppmärksammasav kristdemokraterna i valrörelsen. Debatten kommer framföralltatt handla om frivilligarbetets betydelse och i vilken utsträckningman ska förlita sig på frivilligarbete, istället för offentligt utförtarbete. Även anhörigvårdarnas situation kommer att uppmärk-sammas.”

4. Finns det en pågående dialog mellan partiet och frivillig-organisationer besvarades med:

”Som riksdagsparti är det naturligt att föra en dialog med olikaintresseorganisationer. Vi hämtar in synpunkter och förslag frånanhörigföreningar och frivilligorganisationer. Det gäller alla typerav frågor såsom insatser för hemlösa, narkomaner, funktionshindradeoch de äldre i vårt samhälle etc.”

5. Som avslutning önskade man framföra:”Frivilligarbetet kommer på sikt sannolikt att öka i vårt land.Kristdemokraterna anser att frivilliginsatser kan berika både of-fentlig sektor och enskilda människors liv. Vi har i Sverige mycketatt lära om hur frivilliga stödinsatser kan bidra till exempelvis enbättre vårdkvalitet. Anhöriginsatser och frivilliginsatser kan i mångafall komplettera, men aldrig ersätta den offentliga finansieradeverksamheten. Ytterst är ansvaret vårt gemensamma, men om manaktiverar det civila samhället och tillåter de frivilliga insatserna attspela en mer betydelsefull roll – kan det i sin tur öka medborgar-inflytandet.”

93

FolkpartietFolkpartiet (fp) besvarade frågorna skriftligen enligt följan-de:

1. Fråga ett besvarades på följande sätt:”Fp:s ideologiska uppfattning är att det civila samhället är omist-ligt i ett öppet, fritt och demokratiskt samhälle. Det civila samhäl-let består av många delar, såsom föreningar, fackföreningar, kyrkor,nätverk och mycket annat. I den liberala ideologin står männis-kan, individen, i centrum. Staten skall hålla sig neutral till varjemänniskas tro och politiska uppfattning. Staten har samtidigt ettsocialt ansvar och därför betalar vi skatt som skall gå till gemen-sam finansiering av vård, omsorg, utbildning m m. Däremot anservi inte att all vård och utbildning behöver utföras i statlig ellerkommunal regi. Vi välkomnar andra driftsformer som t.ex. personal-kooperativ, stiftelser etc som driver olika verksamheter. Att tillåtaandra driftsformer skapar mångfald och utrymme för personalensidéer vilket vi menar är värdefullt och ger inspiration för hela denoffentliga sektorn. Med fp:s politik kan valfriheten gälla alla –oavsett plånbokens storlek!

Frivilligarbete ser vi som ett mycket viktigt komplement till denoffentliga sektorn. Viktiga insatser görs av kvinnojourer,brottsofferjourer, ledare i ungdomsorganisationer för att nämnanågra /.../ Men fp anser inte att det bör ersätta eller överta ansva-ret från den lagreglerade verksamheten. Fp värnar också frivillig-arbetet inom biståndspolitiken. För att uppmuntra detta har fpföreslagit i riksdagen att personer som ger gåvor till ideellabiståndsorganisationer ska få göra avdrag i sin deklaration.”

2. Fråga två – praktisk handling:”I praktisk handlig arbetar fp framförallt med internationell soli-daritet. Via den liberala biståndsstiftelsen SILC Swedish Interna-tional Liberal Centre arbetar partiet med utbildning i demokratioch mänskliga rättigheter, kvinnofrågor m m. En stor del av arbe-tet sköts via frivilliga ideella insatser från våra politiker.”

4. Fråga fyra – dialog: ”När det gäller dialogen med olikaorganisationer har vi både formella och informella kontak-ter med många organisationer.”

5. Som avslutning framför fp:s kanslichef följande:”I övrigt kan jag bara konstatera att många liberala företrädaresom jag känner har ett stort engagemang för att själva arbeta ide-ellt. Jag tror att det politiska arbetet och strävan att vara med ochskapa en bättre värld för våra barn att leva i går hand i hand medlusten att engagera sig i frivilligrörelser.”

ModeraternaModeraterna (m) besvarade frågorna skriftligen på följandesätt:

1. Fråga ett:”Moderaterna anser att frivilligt arbete är ett mycket bra komple-ment. Frivilligorganisationer har ofta stor kompetens inom sittområde som måste tas tillvara. De har ofta en överbyggande rollmellan enskilda människor och offentliga institutioner etc. Ettexempel är väntjänsterna runtom i landet som hjälper äldre och

Stadsmissionen i Stockholm som gör fantastiska insatser för hem-lösa personer. De frivilliga organisationernas insatser är ovärder-liga. De har en viktig roll i arbetet att avhjälpa hemlöshet generelltsett men särskilt för dem som också lider av psykiska funktions-hinder och missbruk. Det är vanligt att hemlösa undviker att vändasig direkt till myndigheter. De frivilliga organisationerna kan där-med inte bara bidra till att mildra den akuta situationen för en-skilda människor, utan också vara en kanal till professionella hjälp-insatser som har ett längre tidsperspektiv än bara husrum för nat-ten. Myndigheter tenderar att vara statiska. Organisationer däre-mot är mer flexibla till förändring i takt med enskildas behov ochhörsammar lättare de individuella behoven. Med många frivilligaorganisationer finns större möjligheter för de som är i behov avhjälp att påverka och styra sin egen återhämtning.”

2. Fråga två – praktisk handling:”Eftersom moderaterna är i opposition är det sällan som de mo-derata förslagen blir ’praktisk handling’. Med våra förslag hoppasvi att frivilligorganisationernas arbete ska få en högre status ochuppskattas mer än i dag. Vi vill också att myndigheter av olika slagska vara öppna för ett närmare samarbete. Det gäller t.ex. i äldre-omsorgen.

Många anhöriga gör stora insatser för äldre och sjuka. En bety-dande andel av vården för de demenssjuka utförs t.ex. av anhö-riga. Det är viktigt att såväl erkänna betydelsen av dessa insatsersom att uppmärksamma nödvändigheten av valfrihet och alterna-tiva lösningar. Det gäller både för den som är sjuk och för denanhörige som vårdar.

I stället för att bara inta en biroll, vid sidan av offentliga insatser,bör närstående få möjlighet att ta ett ökat ansvar för de anhörigassituation om de så önskar. Vårt förslag till finansiering underlättarför anhöriga att göra insatser i omsorgen.

Den offentliga sektorn skall komplettera, stimulera och stödjamänniskors egna insatser i stället för att tränga undan dem. Dettaär absolut nödvändigt, inte minst om äldreomsorgen skall kunnaklara alla de påfrestningar som kan förväntas i framtiden, när deäldre blir allt fler. Viljan till frivilliga insatser ökar dessutom medett system som är lyhört för individuella behov och önskningaroch som förmår åstadkomma flexibla lösningar.”

3. Svaret på tredje frågan, om frivilligarbetet kommer attuppmärksammas i nästa val, blev:

”Vi kommer att fortsätta föra fram våra förslag och debattera vik-ten av frivilligorganisationernas arbete. Men som du vet är detmycket som ska fram i valdebatten och jag tror inte att det här bliren jättefråga för någon av partierna.”

4. Fråga fyra handlade om dialog med frivilliga organisatio-ner:

”Vi har ständiga kontakter med olika intresseorganisationer t.ex.patientorganisationer som kontaktar oss och som vi tar lärdomav.”

5. Under fråga fem som tar upp övriga synpunkter blevsvaret:

”Jag vill passa på att förtydliga att moderat politik inte handlar omatt frivilligt arbete ska ersätta offentligt finansierade tjänster. Men

94

om den offentligt finansierade verksamheten tillåts att helt trängaundan frivilligt arbete innebär det sammantaget en samhällseko-nomisk förlust då kunskap går förlorad och många enskilda män-niskor drabbas. Vår poäng är att frivilligt arbete är ett värdefulltkomplement som bör tas tillvara. Med sitt kunnande berikar fri-villiga organisationer offentligt finansierade organisationer, olikaprofessioner, myndigheter, såväl som politiker m.fl. . Att inte tatillvara detta vore ett slöseri av stora mått.”

Sammanfattning av svarenDet har varit intressant att ta del av de olika sätt svaren kommig tillhanda och hur mycket respektive lite man bemödatsig med att besvara frågorna. Vissa partier tog sig tid till attge genomtänkta svar på varje fråga medan andra inte svara-de förrän jag tog telefonkontakt med dem och lät sig dånöjas med att ge muntliga svar.

Något som samtliga partier påpekar är att frivilligarbeteska vara ett komplement till offentligt lagstiftad verksam-het. Samtliga påpekar på ett eller annat sätt att frivillighetinte får tränga ut lagstadgade rättigheter eller att samhälletska profitera på frivillighet.

Betoningen är olika på hur man ser på vikten av dettaarbete. Vänsterpartiet är tydligt med att betona att det mes-ta ska ske i offentlig finansierad verksamhet, men att manäven kan tänka sig alternativa initiativ så länge de inte drivsmed vinstintresse. Frivilligarbete tycks inte vara något manförordar eller vill främja, men heller inte avskaffa eller för-bjuda. I sitt partiprogram uttrycker man klart att man intevill lyda under ”rika människors välvilja, välgörenhet ochfattigvård”.

Övriga partier berörde alla vikten av frivilligarbete somett komplement i vården och äldrevården. Insikten av krym-pande resurser och en ökande andel äldre i samhället göratt partierna inser behovet av ’extra händer och öron’ närdet gäller sådant som ofta får stryka på foten i vårdarbetet;promenader, någon att tala med och så vidare.

Vikten av stöd till anhörigvården framkommer tydligastpå den borgerliga sidan. Insikten om den stora insats an-hörigvårdare utför gör att man vill stötta dessa personer påolika sätt.

(kd), (fp) och (m) tar upp ytterligare en aspekt av frivil-ligarbetet och det är själva samhällsbygget – individens vil-ja till delaktighet och att vara en självklar resurs för andra.Fp avslutade sitt svar med följande: ”Jag tror att det politis-ka arbetet och strävan att vara med och skapa en bättrevärld för våra barn att leva i går hand i hand med lusten attengagera sig i frivilligrörelser.”

När det gäller den andra frågan om hur man omsatt sinaståndpunkter i praktisk handling ges inget svar från (v).Socialdemokraterna nöjde sig med exemplet anhörig 300.Övriga partier hänvisade till att man genom interpellatio-ner och motioner försökt få gehör för ökade satsningar påfrivilligarbete.

Om frivilligarbetet kommer att bli en fråga som upp-märksammas i kommande val var det endast (kd) som tyd-ligt svarade ja. Moderaterna och centerpartiet menar attfrågan indirekt kommer att aktualiseras i valrörelsen. Soci-aldemokraterna menade att frivilligarbete inte blir en val-fråga för dem. Miljöpartiet besvarade inte frågan medanvänsterpartiet besvarade frågan med ett klart nej.

När det gäller att ha en pågående dialog med frivilligor-ganisationer svarade (v) nej på frågan. Miljöpartiet valde attinte svara. Socialdemokraterna, som är det största reger-ingspartiet, har en dag i veckan reserverad för att ta emotrepresentanter från frivilligorganisationer, men man villeinte kalla det för en pågående dialog. Detta menade manhör hemma på den kommunala nivån. Samtliga fyra bor-gerliga partier svarade att man ständigt har en pågåendedialog med frivilligorganisationer av olika kategorier.

Övriga synpunkter som partierna önskade framföra varatt frivilligarbete inte fick ersätta lagstadgad verksamhet.Satsningen från (v) kommer inte att gälla en utbyggnad avfrivilligarbete i samhället, utan istället slå fast att vård, skolaoch omsorg även i fortsättningen i huvudsak bedrivs i of-fentlig regi.

AnalysRent generellt konstaterar jag att öppenheten för frivillig-arbete tycks större i de borgerliga partierna. Det var dessasom mest utvecklade sin syn på frivilligarbetets plats i sam-hället. En aspekt som framkom hos dessa partier var viktenav delaktighet och att vara medmänniska. Det man kan fun-dera över är den ovilja som (v) ger uttryck för. Varför? Ärden en rädsla för att människor själva kan ta hand om sinvardag och man förlorar kontrollen över medborgarna el-ler grundar den sig i en uppriktig oro för att alla inte ska fåden hjälp de behöver i livets olika situationer? Om det ärdet senare kan man ju fundera över hur väl insatta de är iallt frivilligarbete som pågår i samhället idag och om de serdetta arbete som en tillgång eller ej. De har inskrivet i sittpartiprogram att det inte får handla om tacksamhetsskuldergentemot givaren. Det är väl föga troligt att något annatparti tycker det motsatta. Kan det vara så att de inte villbejaka den andra sidan av saken, nämligen den att det lig-ger en samhällsvinst i att människor får känna sig nyttigaoch delaktiga?

Socialdemokraterna som har sina rötter i folkrörelsesve-rige har som organisation byggts upp av mycket frivilligtarbete. Men även här kan man skönja en viss oro när detgäller frivilligsektorn. Den allmänna debatten om frisko-lors vara eller icke vara är ett exempel på denna kluvenhetinom (s). En friskola får, enligt regeringsmakten, inte för-vänta sig att föräldrar ska hjälpa till med diverse göromål.Alltså kan man som friskola inte bygga en del av verksam-

95

heten på att ”alla hjälps åt med något”.De borgerliga partierna är av en annan åsikt. Det gäller

att ta tillvara medborgarnas önskan om ’delaktighet’. Insik-ten om att människor vill ta aktiv del i samhället är för demviktig att bejaka och därmed underlätta för dem som villge av sin tid och sitt kunnande. Samhället ska inte lägga sigi områden där medborgarna själva tar ansvar. Här ska sam-hället istället underlätta för att få arbetet utfört. Samhälletsfunktion är att utgöra garanten för att människor får denhjälp, omvårdnad och det stöd de behöver, men bara därmedborgarna själva inte klarar av det.

Som sagt är detta ingen vetenskaplig studie. Tidsmässigthar det inte varit möjligt att utveckla svaren genom per-sonkontakt med de enskilda partierna vilket säkert skulleförtydliga många av svaren.

Det skulle vara intressant att kunna göra en större studieav hur mycket frivilligarbete som bedrivs i Sverige och hurman skulle kunna mäta det. Hur stor del utgör den så kal-lade sociala ekonomin av invånarnas sysselsättning, bådeanställda och frivilligt arbetade timmar? Omsatt i pengar,vad kostar all denna verksamhet och hur mycket pengarspar den eventuellt åt samhället och därmed skattebetalar-na?

AvslutningDetta arbete har varit en kartläggning av hur Sveriges riks-dagspartier ser på frivilligarbete. Samtliga partier har enpositiv inställning till denna form av arbete, men man skil-jer sig markant i fråga om hur mycket man kan tänka sigstödja sådan verksamhet. Detta tycks följa den så kalladehöger–vänsterskalan där vänsterpartiet har en mycket res-triktiv syn på frivilligarbete medan de borgerliga partiernaaktivt vill främja denna form av samhällsinsats. Samtligapartier konstaterar att frivilligt arbete inte får ske på bekost-nad av lagstadgade rättigheter utan ska vara ett komple-ment till de offentligt finansierade verksamheterna.

SYFTET MED DENNA UPPSATS är att genom ett antal frågorredovisa de politiska partiernas inställning till det frivilligaarbetets plats i samhället på kommunal nivå. Dessa frågorställdes med utgångspunkt från kursens benämning ”Ge-mensamt ansvar för offentlig och frivillig sektor”.

BakgrundDen offentliga sektorn har minskat under de två senastedecennierna medan behovet i samhället inom bland annatvård och omsorg har ökat. När resurserna i den offentligasektorn inte räcker till, får samverkan mellan den offentligasektorn och frivilliga sektorn förnyad aktualitet. Detta fram-går t.ex. inte minst av det faktum att Göteborgsregionenskommunalförbund (GR) anordnat kursen ”Gemensamtansvar för offentlig sektor och frivillig sektor”, en utbild-ning som kommunen genomför inom ramen av den natio-nella handlingsplanen för arbetsledarutbildning inom vårdoch omsorg. Kursen syftar till att öka arbetsledarnas kom-petens i att förstå och tillvarata frivillig organisationernasbidrag till välfärdssamhället, och därmed stärka arbetsledar-nas förmåga att bidra till samhällets övergång från välfärds-stat till välfärdssamhälle.

Viktiga element i denna utbildning, samt i debatten omde frivilliga organisationernas roll i samhället är bland an-nat funderingar kring uppdrag och rollfördelning mellanden offentliga respektive frivilliga sektorn och kring olikaorganisationsformer för frivilligt arbete. Samhällets och in-dividens attityder till frivilligarbete tål att granskas; dettamed tanke på den diskrepans som enligt min åsikt råder idagens samhälle mellan politisk ideologi och praktiska för-

ReferenserBartilsson, Sven, Gillberg, Gunnar, Hermansson, Hans-Erik & Olofs-

son, Pär (2000). Arbete i egen regi. Göteborg: Daidalos.Partiprogram för vänsterpartiet.Arbetsmarknaspolitiskt program, vänsterpartiet.Principprogram, kristdemokraterna.

Kommunala partiersinställning till frivillig-arbetet

Av Margot Vogel

[email protected]

Hic rhodos, hic salta!

(Här är problemet, tag språnget!)

96

hållanden. Fastän många områden inom den offentliga sek-torn drabbats hårt av brist på resurser under de senaste de-cennier råder det, så vitt jag vet, i vårt samhälle ingen dis-kussion om hur, förutom i samverkan mellan frivilliga sek-torn och offentliga sektorn, även den enskilde individenskulle kunna bidra till sin egen och samhällets situation.Frivilligt arbete finns nästan uteslutande inom ramen förorganisationer, som till exempel kyrkor och föreningar. In-dividen, såsom jag, som väljer att inte ansluta sig till någonslags organisation men vill dela med sig av sina resurser,vare sig det nu är finansiellt, med sin tid eller sin kunskap,saknar uppmuntran, och är praktiskt tagit utesluten från attgöra en insats. Jag tänker här på individuellt, oavlönad, fri-villigt arbete som är vanligt i andra länder inom till exem-pel skolan, vård, omsorgen, bibliotek och andra institutio-ner, för att anföra några. Till minnet kommer här sådanahjälpinsatser som i engelsktalande nationer kallas för Com-munity service. Ett konkret exempel som kan nämnas här ärCandystripers inom den amerikanska sjukvården. Candystri-pers är ungdomar som regelbundet hjälper sjukhuspersonalett visst antal timmar per vecka eller månad. Liknande in-satser finns i många olika sammanhang och för alla befolk-nings- och åldersgrupper.

Frågeställningar kring frivilligt arbete i Sverige uppstårockså med tanke på de blandade känslor som finns blandbefolkningen angående samhällets behov av frivilliga soci-ala insatser, och det frivilliga sociala arbetets nödvändighetoch berättigande i samhället. En aspekt för granskning upp-står utifrån diskussionen kring orsaker till individers moti-vation till att utföra frivilliga insatser, vilka oftast ifrågasättsfrån ett klassperspektiv. Diskussioner för och emot de sist-nämnda aspekterna kunde följas i Göteborgs Posten, mes-tadels under rubrikerna Krönikan och Fria Ord, under 2001.De ovannämnda är endast ett fåtal aspekter i debatten kringfrivilligt arbete. Temat är laddat och problemen inte lättlös-ta. I en djungel av ideologi, teori och praktik gäller det förde politiska partierna att ta ställning till fenomen och möj-liga lösningar som är utformade på så sätt att de inte gerupphov till misstankar om att staten försöker smita från sittansvar gentemot samhället, eller på annat sätt stöta bort röst-berättigade medborgare.

MetodSex politiska partier, som alla är representerade i Göteborgskommunalfullmäktige, kontaktades skriftligt, per fax ellere-post, och ombads att besvara följande fem frågor före den17 januari 2002.

1. Vad är ditt partis ideologiska ställningstagande till att frivilligtarbete dels finns som komplement inom befintlig offentlig sek-tor, och dels övertar ansvar för delar av det som nu sker inomoffentlig sektor?

2. Hur har ditt parti visat detta ställningstagande i praktisk hand-ling?

3. Kommer frivilligorganisationernas insatser inom den offentligasektorn att bli ett område som ert parti kommer att uppmärk-samma i nästa val?

4. Finns det en pågående dialog mellan ditt parti och någon/några frivilligorganisationer om deras möjlighet till insats inomsamhällets offentlig styrd sektor?

5. Vilka övriga synpunkter önskar du framföra från ditt parti närdet gäller frivilligarbete som ersättare av offentliga tjänster?

Samtliga partier kontaktades per telefon innan frågornaskickades per e-post, respektive fax till dem. Detta för att tareda på vilken individ inom partiet förfrågan skulle adres-seras till. I de flesta fall kunde den frågan inte besvaras till-fredsställande. Inga uttalanden finns med från centerpartiet,som i telefonsamtal påpekade att partiet inte är med i Gö-teborgs kommunfullmäktige. Partierna som svarade gjordeså per e-post. Inkomna svar redovisas i form av komplettacitat.

Redovisning av inkomna svarTvå av partierna inkom med svar inom den utsatta tidsfris-ten. Resterande partier kontaktades igen per telefon medsyftet att efterlysa svar. Två av partierna svarade inte trots attett flertal kommunikationer riktats till dem.

KristdemokraternaDet första svaret inkom från Kristdemokraterna, enligt föl-jande citat: Svar på fråga ett: ”Välfärdssamhället ska bygga påatt enskilda och grupper av människor som familj, grannar,föreningar, i första hand ges möjlighet att ta ett stort ansvarför den nära omgivningen. Med subsidiaritetsprincipen somgrund ses det offentliga stöda de naturliga nätverken. Mendet offentliga är ytterst ansvarigt för att alla ska kunna levaett tryggt och värdigt liv. Offentlig, ideell och privat verk-samhet ska komplettera varandra.”

Svar på fråga två: ”Ett exempel på detta är Ture Jakobs-sons motion om införande av anhörigkonsulenter: Ett sättför kommunen att stödja de som själva väljer att vårda sinasjuka anhöriga.”

Svar på fråga tre: ”Att kommunens rätta roll är att varastödjande, subsidiär, visavi de frivilligorganisationerna är alltiden viktig fråga för oss kristdemokrater.”

Svar på fråga fyra: ”Det finns ett stort antal frivilligorga-nisationer som redan idag utför stora insatser inom samhäl-lets offentlig styrda sektor. Exempel på sådana frivilligorga-nisationer är idrottsrörelsen och handikapporganisationer-na som vi har en pågående dialog med.”

Svar på fråga fem: ”Välfärdssamhället ska bygga på attenskilda och grupper av människor som familj, grannar,

97

föreningar, i första hand ges möjlighet att ta ett stort ansvarför den nära omgivningen. Med subsidiaritetsprincipen somgrund ska det offentliga stödja de naturliga nätverken. Mendet offentliga är ytterst ansvarigt för att alla ska kunna levaett tryggt och värdigt liv.”

ModeraternaModeraterna var andra partiet som inkom med skriftligtsvar, som här citeras. Svar på fråga ett: ”Moderaterna i Göte-borg ser frivilligarbete som ett viktigt komplement inomoffentlig sektor. Vi menar att ju fler aktörer som vill hjälpatill inom våra gemensamma åtaganden desto bättre är det.Många enskilda vill inte bli bemötta av myndigheter utanhar helt enkelt större förtroende för andra externa organi-sationer. Det innebär att det är positivt att frivilligorganisa-tionerna finns som ett komplement inom offentlig sektor.Ansvaret för gemensamt finansierade åtaganden skall liggapå kommunen i detta fall. Frivilligorganisationerna ansva-rar för dem som de har tagit ansvar för. Kontrollansvar m.m.ligger hos kommunen. Därför skall man inte se det som attdet offentliga abdikerar från sitt ansvar när frivilligorganisa-tioner finns utan som att fler kan hjälpa inom ett stort verk-samhetsfält.”

Svar på fråga två: ”I praktisk handling har (m) som mino-ritetsparti i Göteborg arbetat genom att bygga olika nät-verk med organisationerna [för att] hjälpa dem att hittafram i den kommunala regelfloran. Vi står för valfrihet ochdärigenom lyfter vi alltid fram i motioner, artiklar, m.m.vikten av att flera aktörer finns på den offentliga arenan.Det viktigaste är att arbetet blir utfört på ett bra sätt, intevem som utför.”

Svar på fråga tre: ”Frivilligorganisationerna kommer sä-kerligen bli ett område som vi kommer uppmärksamma.Speciellt som att deras arbete ligger i linje med våra tankarom medborgarkraft och att samhället inte skall utföra allt.Politikens roll beskärs men fler aktörer får chansen att ut-vecklas och man få chansen att möta den enskilde på hen-nes villkor.”

Svar på fråga fyra: ”Vi har en pågående dialog med ettstort antal föreningar inom många olika sektorer. Även deföreningar som vi inte står politisk nära men som i grun-den företräder våra värderingar.”

Svar på fråga fem: ”Vi skall se frivilligorganisationer somett komplement, inte som en ersättare. Det är viktigt attframhålla att till 95 % och mer utförs idag [genom] offent-liga tjänster av kommunen i Göteborg. Men vi har ett antalexempel där kommunen valt att bara anlita frivilliga för attde gör ett så bra jobb. Dessutom finns det flera exempelfrån länder i Europa där detta är mycket vanligt och gör attfler grupper som aldrig kommer i kontakt med exempelvisäldre kan göra detta inom frivilligorganisationernas försorg.Detta gagnar både samhället och den enskilde.”

FolkpartietFolkpartiet var tredje partiet som inkom med skriftligt svar.Partiet kontaktades först per fax, eftersom e-post adressen itelefonkatalogen var ogiltig. När faxen inte besvarades, kon-taktades partiet på nytt per telefon och ny e-post adresssamt namn på adressat erhölls. Svaren citeras här nedan:

Svar på fråga ett: ”Vi har i grunden en mycket positivinställning till ideella insatser.”

Svar på fråga två: ”Ja i varje budgethandling i riksdag ochkommuner tas stödet till ideella insatser upp.”

Svar på fråga tre: ”Nej inte som någon i förväg planeradframträdande valfråga. (Sen vet man aldrig vad som kom-mer upp under en valrörelse.)”

Svar på fråga fyra: ”Vi har kontakter med ett antal organi-sationer, dessutom är många av våra medlemmar även en-gagerade i andra organisationer så att vi på så sätt har ennaturlig koppling.”

Svar på fråga fem: ”Lite om vår grundsyn på detta. Denoffentliga sektorns uppgifter är reglerade i lagar och för-ordningar. Saker som är reglerade på lagligt sätt ska inteutföras som frivilligarbete. Å andra sidan är det vår uppfatt-ning att ideellt arbete i exempelvis idrottsföreningar ochhjälporganisationer är något av det viktigaste vi har i detcivila samhället. Vi vet att detta kan befrämja demokratioch en god samhällsanda. Därför anser vi att det finns ettpolitiskt ansvar att stödja och uppmuntra sådant arbete, menvi måste låta det ideella arbetet ske på sina egna villkor ochinte gå in med politiskt klåfingrighet. Det finns massor medexempel på att man i kommuner tidigare stört och iblandtill och med raserat ideellt arbete. Det kommer alltid attfinnas ett område där offentlig sektor och ideellt arbeteöverlappa varandra, här gäller det att med största respektfrån de politiska organen möjliggöra för frivillig insatser attkunna göra en insats i samhällsarbetet.”

SocialdemokraternaSocialdemokraterna var det fjärde partiet som inkom medskriftligt svar. Efter den utsatta tidsfristen för svar hade gåttut kontaktades partiet ytterligare en gång per telefon. E-post förfrågan hade lämnats till en individ inom partiet försvar. Denna person kontaktades genom meddelande på te-lefonsvar. Därefter inkom skriftligt svar som citeras här-nedan:

Svar på fråga ett:”Socialdemokraterna är i grunden positiva till frivilligorganisationeroch deras verksamhet. De utgör ett viktigt komplement till detsom idag sker i offentlig sektor. Men vi är skeptiska till att samhäl-let skulle smita sitt ansvar gentemot medborgarna genom att över-låta ansvaret för exempelvis det sociala stödet av människor i svårasituationer till andra. Det innebär inte att man inte kan användasig av den positiva kraft som finns i att människor sluter sig sam-

98

man kring frågor där man har ett stort engagemang. Vårt parti villinte att den gamla välgörenhetstypen ”med mössan i handen”skall återkomma. I denna fråga är också begreppet Nonprofit ellersocial ekonomi viktigt, eftersom vi gärna ser att man utvecklarfler organisationer eller kooperativ som handlar om att tillvaratakraften hos människor genom att ta gemensamt ansvar för varan-dra eller andra.”

Svar på fråga två:”I flera fall där mitt parti sitter i beslutsfattande position har manexempelvis i kommunen långtgående samverkan med frivillig-organisationer kring olika verksamheter, exempelvis kring hem-lösa eller ungdomar med riskbeteende. Vi ser ofta hur frivillig-organisationer får rätt mycket samhälleligt stöd för sin verksam-het. I flera kommuner har vi också viss entrep[r]enad verksamhetsom bedrivs av frivillig organisationer, exempelvis har StadsdelenGunnared avtal med Verdandi om mellanvårdsformer för ungdo-mar.”

Svar på fråga tre:”Diskussionen om Nonprofit finns ju aktuell och därmed kom-mer frågan antagligen att vara med på dagordningen. Jag tror attfrågan kommer att bli allt mer aktuell för varje val som kommerframöver.”

Svar på fråga fyra:”Ja, våra riksdagsled[a]möter, kommunrepresentanter och andrapolitiker blir regelbundet uppvaktade av frivilligorganisationer föratt föra en dialog om på vilket sätt vi kan tillvarata varandras komp-etenser.”

Svar på fråga fem:”Frågan är inte enkel men sammanfattningsvis så är socialdemo-kraterna i princip alltid positiva till att människor sluter sig sam-man för att ta sig an samhälleliga problem eller medmänniskor[s]behov. Frivillig organisationerna tillför ofta ett stort engagemangoch kunnande. Det finns naturligtvis en rad sammanhang där visocialdemokrater ser det som uteslutet och direkt olämpligt medfrivilligorganisationer exempelvis vad gäller myndighetsutövning.Men som sagt vi ser frivilligorganisationer som en positiv ochpådrivande kraft i samhällsutvecklingen.”

Någon timme senare samma dag kom följande kom-plettering från socialdemokraterna per e-post:

”Jag talade med en av Lars Engqvists medarbetare om dina frågoroch vill ge några korta synpunkter eller informationsbitar. Vi tog ivårt partiprogram (som du hittar på www.socialdemokraterna.se)skrivningar om att utveckla det civila samhället, där frivillig-organisationerna nämns som positiva exempel.”

”I regeringens proposition angående nationell handlingsplan förvården, som antagits av riksdagen, pekar man ut att det behövsmer mångfald i vården och nämner särskilt att frivilligorganisa-tionerna kan spela en viktig roll i detta.”

”Frågan om nonprofit association, dvs. en företagsform som intehar vinst syfte (är vanlig i framförallt södra Europa) lyftes i höstasfram av Göran Persson, där han särskilt påpekade frivillig-organisationernas möjlighet att stärka sin organisationsstruktur så

att de kan utgöra ett tydligare komplement till andra driftsformerm.m. Idag arbetar justitiedepartementet med ett andra utkast påen sådan lag om en organisationsform.”

VänsterpartietSom alla andra partier kontaktades västerpartiet per telefonför adressat inom partiet. Man hänvisade till en individ inompartiet i Göteborg, samt en individ i ett partikontor i Åt-vidaberg. Brevet som skickades till Åtvidaberg returnera-des av posten som olevererbart. Två e-post förfrågningar tilladressaten i Göteborg förblev obesvarade. Inget svar harerhållits av vänsterpartiet.

MiljöpartietEn ursprunglig e-post besvarades inte. Efter telefon kon-takt skickades en ny e-post till en individ inom partiet,som lovade att svara. Inget svar har erhållits av miljöpartiet.

Sammanfattning av svarenDetta arbete representerar inte en vetenskaplig systematiskundersökning med hård data som till exempel inom ramenav en kvantitativ undersökning utan är av kvalitativ karak-tär. Därför kan de erhållna svaren bäst analyseras baserat påredovisning av svaren och påpekande av sådant som är iö-gonfallande, inom ramen för en förklaringsmodell.

Processen hur svaren kom in, direkt, förr eller senare,eller i vissa fall inte alls, var mycket intressant. Speciellt medtanke på att vi befinner oss i ett valår. Likaså var det intres-sant att läsa svaren, som oftast är ganska intetsägande ochospecificerade. Det är på grund av detta fenomen som jagbeslöt mig för att citera svaren och på så sätt låta dem talaför sig själva, innan de analyseras utifrån innehåll.

Alla partier i Göteborgs kommunalfullmäktige som sva-rade ställde sig positiva till det frivilliga arbetets plats i sam-hället. Över lag anses det att frivilligorganisationerna utgörett viktigt komplement till det som i dagens läge sker inomden offentliga sektorn. Från borgerligt håll (kd och m) an-ser man att den offentliga sektorn ska styra de naturliganätverken som finns i samhället enligt subsidiaritetsprinci-pen (närhet- eller näransvarsprincipen) och fler aktörer väl-komnas. (s) och (fp) förklarar sig i grunden positivt, respek-tive mycket positivt inställd till ideella insatser. Samtidigtsom s ser frivilligorganisationerna principiellt som positivaoch pådrivande krafter, hävdar man att det finns en radsammanhang där det är olämplig med frivillig organisatio-nerna, och anför myndighetsutövning som enda exempel.(s) ställer sig skeptiskt till att samhället skulle smita från sittansvar gentemot medborgarna, och vill undvika att dengamla välgörenhetsformen med den behövande med mös-san i handen, det vill säga att fattigvården skall återkomma.

Samtliga partier som svarade är överens om att den ide-ella sektorn måste få stå på egna ben, och ideella insatser

99

ske på sina egna villkor. Ansvaret för gemensamt finansiera-de ideella insatser, som komplement till det som utförs avden offentliga sektorn i nuläget, skall enligt kd och m bärasav den offentliga sektorn. (s) och (fp) uttryckte inga syn-punkter om detta. Däremot varnar fp för politisk klåfing-righet och åberopar ”massor av exempel där kommunerstört och till och med raserat ideell arbete”, utan att speci-ficera uttalandet genom att uppge konkreta exempel.

(m) och (fp) yttrade sig om en viktig, om än sällan dis-kuterad aspekt av frivilligt arbete, nämligen att medmänsk-liga insatser är samhällsbyggande i och med att de kan be-främja demokrati och en god samhällsanda. Till det sistakunde tilläggas att en god samhällsanda även är främjandeav ökad tillit människor emellan, en kvalitet som anses sta-digt ha minskat under de senaste åren i det svenska samhäl-let. Liknande sociala tendenser av ökad isolering och mins-kad tillit har också observerats i Förenta Staterna, vilketförfattaren R. Putnam redovisar för i sin relativt nyutkom-na bok Bowling Alone (2000).

Samtliga partier i Göteborgs kommunalfullmäktige an-ser sig visa sitt partis ställningstagande i praktisk handlinggenom att hänvisa till långtgående samverkan med frivil-ligorganisationer, och viss entreprenad verksamhet sombedrivs av frivilliga organisationer till exempel i Gunnaredmed Verdandi (s). Partierna hänvisade också till att man ge-nom motioner bekräftade sitt ställningstagande (kd), eller imoderaternas fall genom att bygga nätverk, föra fram mo-tioner, artiklar och annat material, samt genom befintligsamverkan med ett flertal organisationer. Som exempelanfördes Gunnared, och Quadriceps i Angered. Folkpartietvisar sitt stöd för ideell verksamhet genom att ta upp stödeti varje budgethandling.

På frågan om frivilligarbetet kommer att uppmärksam-mas i nästa val svarade (s) att frågan antagligen skulle varamed på dagordningen, och m trodde att frivilligorganisa-tionerna säkerligen skulle uppmärksammas. (Kd) ansåg attfrågan alltid är en viktig fråga för dem, men svarade intedirekt på frågan, medan (fp) tyckte att frågan inte är en iförväg planerad valfråga.

Frågan om det finns en pågående dialog mellan partietoch någon eller några frivilligorganisationer om deras möj-lighet till insats inom samhällets offentlig styrda sektor, be-svarade alla partier positivt. Tre av de svarande (s, kd, m)bekräftade att dialog pågår mellan respektive parti och ettflertal till många frivilligorganisationer. Det fjärde partiet(fp) anförde kontakter med flera frivilligorganisationer, samtatt många medlemmar i partiet är engagerade i andra orga-nisationer, vilket de anser innebär att partiet därigenom haren naturlig koppling till frivilligorganisationer.

Övriga synpunkter som partierna ville framföra inklu-derar att alla anser att frivilligt arbete endast få ses som ettkomplement till lagreglerad verksamhet och inte får ersätta

sådan. Man är också enig om att offentlig, ideell och privatverksamhet ska komplettera varandra, och att ansvaret förall samverkan ska ligga hos kommunen. (fp) ville påpekadevikten av respekt från partier gentemot frivilliga aktörer, isådana fall där verksamhet överlappar. Alla tycker att ideelltarbete är en viktig och positiv kraft.

DiskussionÄven om alla partier i princip uttalade sig positivt om sam-verkan med frivilligorganisationerna, är det mitt generellaintryck att (m) och (kd) ställer sig mest positiva till frivillig-organisationerna och tycks vara mest öppna för utökad sam-verkan mellan den offentliga och den ideella sektorn. Imoderaternas fall tycks man till och med vara villig att job-ba tvärs över partigränser, det vill säga kunna tänka sig even-tuell samverka även med grupper som befinner sig utanfördet moderata samlingspartiets block, så länge som möjligapartner i grunden delade partiets värderingar. (s) tycks varaproaktivt i frågan om att utveckla samverkan, om än medvissa reservationer.

På grund av tidsbrist och allt för sent inkomna svar harjag vald att begränsa denna redovisning endast till de poli-tiska partiernas inställning till frivilligarbetets plats i sam-hället på kommunal nivå. Det vore intressant att kunna göraen större studie, där man följde upp materialet från den härundersökningen med uppföljande personlig kontakt medpartirepresentanter, för att fördjupa studien, och bland an-nat göra en utökat analys av kongruens mellan ställningsta-ganden och beslut på riksdagsnivå med ställningstagningoch implementering på kommunal nivå.

Mitt generella intryck av den ovan beskrivna, mycket be-gränsade undersökningen är, att de partier som svarade iprincip välkomnar frivilligarbetets sociala insatser, men inteser dess potentiella kraft som en ofrånkomlig nödvändig-het i dagens svenska samhälle. Som det framgår ur följandeexempel av de olika partiernas uttalanden, uttrycker mansig ganska vagt, om än politiskt korrekt, utan att förmedlakonkreta ställningstaganden.

”Välfärdssamhället ska bygga på att enskilda och grupper av män-niskor som familj, grannar, föreningar, i första hand ges möjlighetatt ta ett stort ansvar för den nära omgivningen” (kd).

”Moderaterna i Göteborg ser frivilligarbete som ett viktigt kom-plement inom offentlig sektor. Vi menar att ju fler aktörer som villhjälpa till inom våra gemensamma åtaganden desto bättre är det”(m).

”Vi har i grunden en mycket positiv inställning till ideella insat-ser” (fp).

”... Är socialdemokraterna i princip alltid positiva till att männis-kor sluter sig samman för att ta sig an samhälleliga problem ellermedmänniskor [s] behov. Frivillig organisationerna tillför ofta ettstort engagemang och kunnande” (s).

100

Vad är det man säger egentligen? Eller, vad är det man even-tuellt inte vill uttrycka klart och tydligt? I medierna hör,läser och ser man gång på gång reportage om brister inombland annat. vård och omsorg, och informeras om nedskär-ningar och prioriteringar på grund av bristande resurserinom den offentliga sektorn. Tyder inte detta på att alterna-tiva eller kompletterande frivilliga insatser bör anses behö-vas snarare än att endast välkomnas? Och varför diskuterasinte det utan förbehåll? Kanske är det så att förespråkarnaför folkhemsideologin som bygger på kollektivism, och iprincip är oförenlig med den i sig alltmer utbredande indi-vidualismen i dagens samhälle, har svårt att medge att sam-hället inte kan klara allt, och att lösningar bör sökas i enkombination av de bästa av båda tänkesätt. En förutsättningför att detta öppet skall kunna diskuteras är att man accep-terar att alla inte har lika villkor och förutsättningar i vårtsamhälle och inser att jämlikhet endast kan vara ett efter-strävansvärt ideal, men knappast en genomförbar realitet.

Den svenska modellen tycks utgå från jämlikhetsprinci-pen och att allt som rör människans välfärd är samhälletsansvar; ideella insatser godkänns så länge som samverkansker inom ramen för den befintliga offentliga sektorn ochnär de i stort sätt finansieras av staten. När resurserna ändåinte räcker till måste det accepteras att en och annan blilidande. Detta påminner mycket om fundamentalism, i dessprinciper ingår det att en viss andel av dysfunktion är ennaturlig företeelse i samhällssystemet.

Det är min övertygelse att Sverige kan bättre än så, omvi bara vågar granska femtiotalets folkhemsideologi utifrånde socialekonomiska erfarenheterna av de senaste två de-cennierna och realiteten i dagens läge i Sverige. Jag efterly-ser bland annat en större mångfald i formerna för frivilligtarbete. Jag tänker speciellt på möjligheten till spontanamedmänskliga insatser i andan av volunteer work och commu-nity service, som visat sig vara ytterst värdefulla i många sam-hällen utanför Sverige. Vidare efterlyser jag här självgransk-ning och ett förnyat, kraftfullt engagemang hos demokra-tins viktigaste samverkspartner, det vill säga röstberättigadeoch makthavare, i omvandlingen av Sverige från välfärds-stat till välfärdssamhälle.

SammanfattningAv detta arbeta framgår att de partier i Göteborgs kommu-nalfullmäktige som svarat på enkäten delar en positiv in-ställning till frivilligarbete. De är också eniga om att frivil-ligarbetet måste ske på sina egna villkor och inte får ta översådan verksamhet som är lagreglerad och som idag sker ioffentlig regi. Med andra ord, frivilligt arbete får endast varaett komplement till den offentliga sektorns verksamhet, menfår inte ersätta sådan verksamhet. Speciellt angeläget kännsaspekten om frivilligarbetets potential som samhällsbyggan-

de faktor. Där blir individens medmänsklighet en självklarresurs i samhället, som gagnar såväl samhället som indivi-den, i ömsesidigt samspel.

ReferenserPutnam, R. (2000). Bowling Alone. New York: Touchstone Books/Si-

mon & Schuster, Inc.

Documents

Att finna sin väg. - goteborgsregionen.se...8 och att verksamheten professionaliseras för att klara upp-handlarens krav. Det ställer traditionen och idébasen under press, men öppnar