utställningen iMalmö

Baltiska

1914Baltiska utställningen i Malmö 1914

Det är varmt att ha lång rock och hög hatt under somma-ren. Fiskeriintendenten Oscar Frithiof Nordqvist svettasredan fastän det bara är förmiddag. Han har snart nåttfram till målet för sin korta resa. Från bostaden vid Stor-torget har han i god tid före det stora spektaklet gett sigiväg. Droskstationen framför Kramer hotell har ställt uppmed droska och han håller nu via Slottsgatan på att tasig ut ur staden. Hela staden är klädd i flaggskrud. Intebara från flaggstängerna utan också från husens bal-konger och på provisoriska ställningar i träden utmedkortegevägen. Stora människoskaror står redan utmedMalmös nya paradgata, inte i väntan på fiskeriintententOscar Frithiof utan på den kungliga öppna, hästdragnalandån. Det är många tankar som virvlar runt i OscarFrithiof Nordqvists huvud denna förmiddag. För det ärnu det ska hända, det som alla Malmöborna gått ochväntat på i sex år.

På väg till utställningsområdet här ute vid Pildammenhar han tid att fundera.

- ”Herregud, han hade ju varit med nästan hela ti-den”.-Nu på senare tid som ledamot i utställningens styrelse.För sex år sedan tog Industriföreningen i Malmö beslutom att staden skulle hålla en stor utställning för alla län-derna runt Östersjön. Många trodde att malmöborna bli-vit komplett galna i huvudet. I Stockholmsområdet ochtillhörande delar av Norrland hade man skrattat åt detokiga skåningarna. ... Till att börja med, sedan hade manprotesterat, t.o.m. riktigt högljutt. I rikspressen ondgjordeman sig över ”det skånsk-lokalpatriotiska företaget”. IKöpenhamn hade man inte heller varit glad. Men dans-karna är ju nu lite mera vårdade än uppsvenskarna, manhade tyckt till på lite finare och mera hövligt sätt. I Kö-penhamn ville man ju 1913 fira 25-årsjubileet av den stora

danska utställningen 1888 och då var det inte bra attMalmö skulle ha en stor utställning så tätt inpå. Men,det ordnade sig genom politiskt intrigspel, malmöbornaär bra på sånt.

Fiskeriintendenten och styrelseledamoten myste i sol-skenet där han satt i sin droska på väg ut till utställnings-fältet.

- ”Vi skåningar är inte dumma i huvudet. FerdinandBoberg blev arkitekt, samme man som gjort den storaStockholmsutställningen 1909 till en stor succé. Det blevvisserligen bråk när sex malmöarkitekter ville tävla. Ochtävling blev det och så vann Boberg. Var inte det kon-stigt!”

Oscar Frithiof gillar det han ser utanför automobilenshöga fönster. Han passerar den nya utfarten över Fersensbro, dragen tvärs över den gamla kyrkogården. Visst hadedet muttrats när gravar fått grävas upp och flyttats menstaden skulle ju ha en paradgata till utställningen. Fersensväg blev som frisk fläkt från den stora världen, som enparisisk boulevard med både gamla och nybyggda, på-kostade hus i stram givakt utmed gatan. Här passerasMalmö museum i sin 1901 nybyggda slottsimitation, härligger S:t Petri nybyggda realskola och i huset intill lig-ger det nybyggda storhotellet Fersen.

Ja, ... ser man inte ett leende på fiskeriintendentens läp-par när han tänker på vilket liv det blev när någon plöts-ligt kom på att Malmö hade för lite hotellrum för att taemot alla utställningsbesökare. De kan väl inte bo i militär-tält, undrade några desperat. I hela staden kunde manbara uppbringa 450 rum med sammanlagt 625 sängar. Manbyggde snabbt det nya storhotellet vid Fersens väg,men det gav bara ett tillskott på 200 resanderum. Bättrevar det när man slöt kontrakt med privata om uthyrnings-

rum. 3751 rum uppbringades. Jodå, malmöborna är girigaoch pengagalna. Hotellkrisen var avvärjd.

Droskan har nu nått fram till våra dagars Stadsteater. Nuär man verkligen ute på landet och staden ligger bakomryggen. Paradvägen svänger höger och den tungaautomobilen börjar mödosamt färden upp på den enormaträbron som leder fram till utställningsentrén. 15 meterovan mark och 420 meters längre fram bromsar chauffö-ren in på det stora runda torg som byggts upp högt övermarken. Den här träkonstruktionen gjorde att man obe-hindrat kunde komma över järnvägen Malmö -Ystad. Debolmande ångtågen har förpassats in i tunnel under en-trén. Detta är stor ingenjörskonst. Någon hade varit tvek-sam om den väldiga trävägen skulle hålla. För att testahade man en dag kört ut alla tyngre fordon i Malmö ochställt på bron. Vilken idiotisk idé! Tänk om den inte hållit!Malmö hade blivit bilfritt under lång tid framöver.

Fiskeriintendenten Oscar Frithiof Nordqvist har nått framtill de många biljettluckorna vilka låg där idag den lilladammen finns. Biljettkassörerna är förväntansfulla ochbugar vördsamt när styrelseledamoten passerar. Helautställningen har gått löst på 3.2 miljoner kronor, en väl-dig summa vid denna tid. Man beräknar få tillbaka 900.000kronor i biljetter, Malmö står för 300.000 och ett penning-

lotteri från svenska staten för 1.2 miljoner. Och ... när dethela är slut på hösten kommer beräkningarna att ha stämt.Leve Malmös dåtida budgetansvariga!

Men nu är det ännu början på sommaren, fredagen den15 maj 1914. Klockan har just slagit 11.30. Vi lämnar fiskeri-intendenten när han på grusgången tillsammans medandra speciellt utvalda vandrar till invigningsceremonini den stora kongresshallen. 11.45 ska platserna vara in-tagna.

Det var en helt otrolig anläggning som den åldrige arki-tekt Ferdinand Boberg lyckats åstadkomma ute vid Pil-dammarna söder om Malmö city. Området var heltobebyggt. Åkrar och ängsmarker låg runt den gamla Pil-dammen, sjön som i århundrade gett malmöborna dricks-vatten. Fågelträcken hade gjort vattnet mustigt och gott.Man byggde en utställning som bara skulle stå en korttid, från den 15 maj till den 30 september. Enorma husreste sig mot himlen, men nästan alltsammans var upp-byggt av väv, enkla träpaneler på ribbskelett och annatlättförgängligt material. Vissa undantag fanns, t.ex. denkungliga paviljongen, idag en av få kvarvarande min-nesmärken med namnet Margarethapaviljongen.

Utställningsområdet sett från det höga utställningstornet. Den vita byggnaden ibakgrunden är Konsthallen, till höger ses Margarethapaviljonen.

Man hade arbetat in i det sista på utställningen, ja, allapaviljongerna hade faktiskt inte hunnit bli klara till invig-ningen. Bara en vecka innan öppningen hade en journa-list utbrustit:

-”Om en knapp vecka ska utställningen öppna. Det seromöjligt ut.”

Klockan 12 den 15 maj 1914 anländer den kungliga korte-gen till utställningen. Tusentals människor hurrar ochdet vinkas med svenska flaggor. Scouter i mängder bil-dar häck och man sjunger ”Du gamla du fria”.Nationalitetskänslan svallar över … det är bara så svensktsom det kan bli. Det är bara ett stenkast från margaretha-paviljongen det ska hända. Här stod Kongresshallen medplats för 3.000 sittande åhörare. Kören sjöng och styrel-sens ordförande hade talat. Den långa kronprinsen ochför dagen tillförordnade kungen - hans far var sjuk - re-ser sig och går upp i talarstolen.

Det var då det hände!

I ett kort, friskt och frejdat tal förklarar den utvalderegenten utställningen för invigd. Intet öga är torrt.Malmö har blivit en av världens stora internationellautställningsstäder.

I den stora upphetsningen som följer håller biskopen iLund ett bönemöte och sedan stiger sången ”Vår Gud är

oss en väldig borg” upp mot den väldiga hallens kupol-täckta tak.

Att beskriva denna otroliga utställning är hart när enomöjlighet men några hållpunkter ska ges här. Innanförhuvudentrén borta vid den nuvarande lilla dammen i Pil-damsparken låg ett enormt stort och runt torg, den s.k.Centralgården. Runt detta torg fanns de större utställ-ningshallarna, förbundna med en cirkel med vita arkad-gångar. Här fanns också det höga utställningstornet, 87meter högt med utsiktsplats och restaurang på toppen.En hissfärd upp kostade 25 öre, ner var det gratis. Förden snåle var det att ta trappan. 380 trappsteg upp tilltoppen.

Bakom Kongresshallen låg den stora svenska Industri-hallen, 22.000 kvm stor. Hur mycket är egentligen 22.000kvm? Så mycket att vi inte förstår det; det måste upple-vas. Rådhusplatsen i Köpenhamn är ungefär lika stort.

Över hela den yta som idag är ”Tallriken” låg den tyskautställningen på 28.000 kvm. Allt var överdådigt i tyskar-nas hall, förebådande att storhetsvansinne går före fall.Vi befinner oss i de självande, heta sommarmånader 1914då miljontals människors öden ska komma att avgörasför fyra blodiga och krigiska år framöver.

Den danska utställningshallen var betydligt mindre menå andra sidan uppför med ordentliga tegelmurar. Den

Utsikt mot den tyska utsällningshallen till vänster, den danska i mitten och den ryska till höger.

vackra ingångsportalen med de danska kungalejonenhuggna i sandsten finns fortfarande kvar på Malmö mu-seer. Minst var den ryska hallen, men den var å andrasidan den hall som var högst. Ett 25 meter högt torn restesig över hallen och överst hade den ryska dubbelörneni glänsande guldfärger slagit sig ner.

Idag finns en liten lekplats borta vid Carl Gustavs väg.Det är inget emot den lekplats som fanns här 1914. Härlåg nämligen utställningens stora nöjesfält. Dåtida kän-nare från både Europa och Amerika intygade for pressenatt nöjesfältet var ett av de bästa de någonsin sett.

- ”Här finns attraktioner som är verkligen enastående”,utropade de entusiastiskt.

Denna stora invigningsdag vrider och sliter emellertidtivoliägaren With sitt hår. Han är förtvivlad. Motorn tillden största sevärdheten har försvunnit på väg från Eng-land. Utan motor kan inte berg- och dalbanan starta, envärldssensation kan inte köra igång. Några dagar senareär lugnet återställt, den första vagnen med sommarkläddabesökare har dragits upp for startbacken.

Hur många av er har åkt Tivolis berg- och dalbana?

Se, där är en eftersmak av Baltiska utställningen. Tivoli iKöpenhamn köpte nämligen berg- och dalbanan i Malmöefter utställningen.

Putslustigheter förekom på nöjesfältet. Ta bara ”Bad-huset”. Tivolipappan With berättade entusiastiskt fören av journalisterna på invigningsdagen:

- ”Detta är något helt enastående”, väste han förnöjtoch pekade på sex små badhytter som stod ovanför envattendam.

- ”Tänk er, här sitter fyra män, verkliga män, duktiga sim-mare. Vi hoppas också få hit två damer i simdräkter. Så tarman en boll och kastar den mot en av tavlorna vid de småbadhytterna. Träffar bollen så plums! Den simkläddemannen störtar ner i bassängen. Men”, tillägger Withsorgset, ”vi får nog tyvärr nöja oss med konstgjordadamer”.

Längst bort vid Pildammens kortända mot söder mot detsom idag är bostadsområdet Borgmästaregården låg den

Kopia av Årsta slott, utställningshallen som blev en av Sveriges första ”Kvinnor kan”-utställning.

stora Konsthallen, en skapelse som var så enorm attmånga tappade andan. Här trängdes det bästa ur dendåtida konsten i norra Europa. Vid utställningens slutglömdes den ryska konsten kvar och den finns faktisktfortfarande kvar än idag i Malmö, på Malmö museer.

Intressant är att konstatera att Finland, som 1914 ju varett lydrike under Ryssland, på Baltiska utställningen fickmöjlighet att på allvar profilera sig som en nation. Dettaskedde i just Konsthallen. Medan de ryska konstnärernauppgick till 19 med sammanlagt 93 konstverk, var intemindre än 23 finska konstnärer representerade med hela192 verk. Många av de finska verken kom efter utställ-ningen att bilda grundstomme i en officiel finsk riks-samling av konst.

Hur såg det då området ut i direkt anslutning till dagensmargarethapaviljon, den del av Pildamsparken som vimest förknippar med Baltiska utställningen? BortomBlomstergatan ut över Pildammen låg Fiskerihallen. Önute i Pildammen var förbunden med en bro och hela öntacktes av en riddarborg i flera våningar, inredd till res-taurang.

Bakom Margarethapaviljongen, döpt efter dåvarandekronprinsessan Margaretha, hade man fört upp ett högtberg, som faktiskt delvis står kvar än i dag. Bakom bergetspelar man i dag sommarteater men då flödade ett stortvattenfall nerför berget. På toppen låg en stor utställ-

ningsbyggnad, den s.k. ”Jaktpaviljongen”. Till dennakom man inne i berget via en av utställningens tre hissar,en nymodighet vid denna tid. Jaktpaviljongen represen-terade det manliga medan blomstergatan framförMargarethapviljongen representerade det kvinnliga. Denvackra blomstergatan blev klar i tid men det var i sistastund. Kronprinsessan hade själv planeratblomsterprakten.

Vid femtiden den 15 maj 1914, efter att ha ätit lunch påden storstilade huvudrestaurangen med sina välvda rumoch små fiskedammar, kom de kungliga till Margaretha-paviljongen for att pusta ut. Den unga Margaretha harväl stolt visat upp sina trädgårdskonster men besökethär varade bara en kort stund. De hästdragna scharab-angerna körde fram för att åter föra hedersgästerna in istaden.

Något som man alltid glömmer bort när Baltiska utställ-ningen kommer till tals är kvinnornas insats. Det var ettmycket prytt samhälle den gången. Levande kvinnor somoffentligt trillade ner i en simbassäng ansågs inte pas-sande, även om de var påpälsade upp över öronen så attbehagen väl doldes. Kvinnorna skulle hållas kort. Men... på Baltiska utställningen skapades faktiskt den första”Kvinnor kan” utställningen i Sverige. Och ... det var påjust platsen för Margarethapaviljongen det hände, ellersnarare hundra meter väster om paviljongen.

Margarethapaviljongen som symbol för det kvinnliga och uppe på berget Jakthallen som symbol för det manligainslaget i utställningen.

Endast ett knappt år innan utställningen kom svenskakvinnorörelser på att man skulle visa upp kvinnors kun-skap och skapande. Fredrika Bremer var den storakvinnosakskämpen och till hennes ära uppförde man påMalmöutställningen hennes slott i Sörmland, Årsta. Detär faktiskt sant. Granne med Margarethapaviljongen upp-fördes ett helt slott i flera våningar där bara det praktfulltentrétornet mätte ca 20*20 meter, allt efter originalet. Innei slottssalarna fanns utställningar om kvinnokampen ochkvinnans rätt i samhället. Framför slottet anlades enprunkade trädgård och på baksidan av slottet inredde

man en slottsrestaurang som blev en stor succé, trots attalkohol till maten här var förbjuden. Pengar tillutställningsslottet hade man fått genom ett riksrop:

”En kvinna, en krona”.

Om den storslagna och pråliga tyska utställningshallenförebådade 1:a världskrigets kommande fasor, förebå-dade Årsta slott på Baltiska utställningen kanske mer ännågot annat kvinnans framtida röst och demokratin i vårtmoderna svenska samhälle.

Sven Rosborn