Befolkningsrörelser, försörjningsvillkor ochbostadssegregationEn sociodynamisk analys av Malmö

Tapio Salonen

Ett diskussionsunderlag framtaget förKommission för ett socialt hållbart Malmö

2 juni 2012

FörfattareTapio SalonenProfessor i socialt arbete, Malmö HögskolaKommissionär i Kommission för ett socialt hållbart Malmö

Framtagen förKommission för ett socialt hållbart Malmöwww.malmo.se/kommission

Ett diskussionsunderlag till Malmökommissionen

Denna vetenskapliga underlagsrapport är ett diskussionsunderlag framtaget för Kommission för ett

socialt hållbart Malmö. Syftet är att få till stånd en bred diskussion och medverkan kring kommissionens

olika frågeställningar om hur skillnader i hälsa ska kunna minska i Malmö. Målet är att den slutrapport

som ska lämnas till kommunstyrelsen i december 2012 är så väl förankrad och konkret som möjligt.

Kommunstyrelsen i Malmö beslutade i november 2010 att tillsätta kommissionen, som är politiskt

oberoende. Utgående från direktiven ska kommissionen ta fram ett vetenskapligt underlag som bas för

politiska beslut om hur ojämlikhet i hälsa ska kunna minskas.

Fokus för slutrapporten är på så kallade sociala determinanter för hälsa och ohälsa. Vi vet att dessa deter-

minanter ytterst förklarar en betydande del av de skillnader i hälsa som finns inom staden och att de går

att påverka. Exempel på determinanter är de tidiga barnaåren, skolan, arbetslöshet, inkomst, delaktighet i

samhället, boendemiljö, segregation och utanförskap.

Författarna till underlagen är ansvariga för innehållet. De slutsatser som redovisas i detta underlag kan

inte ses som de som kommer att redovisas i slutrapporten. I slutrapporten kommer helhetsbilden, ba-

serad på samtliga underlag och dialog med olika aktörer, att styra vad kommissionen till slut anser vara

mest angeläget att åtgärda för att på sikt minska ojämlikheterna i hälsa i Malmö.

Synpunkter på detta underlag kan framföras till kommissionens huvudsekreterare Anna Balkfors (anna.

balkfors@malmo.se) eller via hemsidan www.malmo.se/kommission där samtliga diskussionsunderlag

kommer att finnas för nedladdning.

Sven-Olof Isacsson

Professor emeritus, Medicinska Fakulteten, Lunds Universitet,

Skånes universitetssjukhus, Malmö.

Ordförande i Kommission för ett socialt hållbart Malmö.

1. Sammanfattning 6

2. Inledning 8

3. Staden som studieobjekt 11

Metoder och källor 12

4. Befolkningsdynamik i Malmö 13

Malmös demografiska utveckling 13

Ökad långväga inflyttning 16

Förändrad befolkningssammansättning 19

Danmark tur och retur? 22

Asylsökande i eget boende 23

Återutvandring 24

Malmö i världen - världen i Malmö 24

5. Inkomst och försörjning 26

Förvärvsgrad 26

Om inte i arbete? 27

Vuxna varken i arbete eller i studier 32

Inkomstfördelningen i Malmö 36

Inkomstojämlikhet inom och mellan grupper 41

Vilka inkomster påverkar ojämlikheten? 43

Inkomstfattigdom och kommunens försörjningsstöd 44

Sammanfattningsvis 49

6. Boendets fördelningsroll 50

Malmös stadsstruktur 50

Färganalys av Malmös bostadsområden 53

Köpkraftsutveckling i Malmös områden 59

Samband mellan allmän inkomstojämlikhet och 61 bostadssegragation

7. Avslutning 62

Referenser 65

Innehåll

Författarens förord

Denna rapport har varit extremt utmanande att arbeta fram. Den bygger på en mängd olika data och källor. Utmaningen har varit att försöka hålla samman analysen utan att förlora sig i detaljerna. Syftet har varit att hålla fast fokus på hela Malmös utveckling i perspektiv av de tre länkarna i studien; befolkningsdynamik – inkomstvillkor – bostadssegregation i ett försök att se kopplingarna dem emellan. Fördjupade studier kan givetvis belysa dem var och en mer fördjupat medan denna studie har försökt bidra med en sammanhållen socioekologisk inramning av Malmös utveckling i dessa centrala dimensioner. Många personer har aktivt och förtjänstfullt bidragit i arbetet. Främst bör nämnas doktorand Simone Scarpa, Linnéuniversitetet, som jag arbetat intensivt med kring dynamiska analyser av Malmös utveckling. Åsa Bråmå, Institutet för bostadsforskning vid Uppsala universitet, har bistått med primärdata till färganalyserna kring bostadssegregation och Ola Hall, vid Kulturgeografiska institu-tionen vid Lunds universitet, har levererat kartunderlag på ett förtjänstfullt vis.

En rad personer har därutöver läst och kommenterat olika versioner av manus. Jag vill särskilt nämna Hans Abrahamsson, Anna Angelin, Anna Balkfors, Rasmus Broms, Sven-Olof Isacsson, Philip Lalander, Erica Righard och Mikael Stigendal för deras kloka synpunkter. Som vanligt vilar ansvaret enkom på författaren för eventuella kvarvarande brister eller oklarheter.

Det har varit oerhört spännande att åter närma mig staden Malmö!

Torna Hällestad den 2 juni 2012

Tapio Salonen

6

1. Sammanfattning

Denna studie tar ett brett grepp på förståelsen av Malmös aktuella situation utifrån ett socialt hållbarhetsperspektiv. Istället för att, som brukligt, studera någon avgränsad aspekt av den sociala utvecklingen tecknas en mer sammanhållen analys av demografisk dynamik och försörjningsrelaterade villkor i landets tredje största stad. Den består av tre sammanlänkande delar som sammantaget illusterar en stad stadd i snabb förändring i termer av befolkningsrörelser, människors relationer till försörjningsarenor och grannskapet som fästpunkt för social sammanhållning. Tillsammans erbjuder de en analys bortom förenklade svartvita bilder av staden som annars dominerat bilden av Malmö på senare tid. Malmökommissionens uppdrag att utifrån en vetenskap-lig grund fokusera ojämlikhet i hälsa och levnadsvillkor och peka ut inslag i en strategi för en socialt samman-hållen och hållbar stad är utmanande och pockar på underlag som förmår tolka komplexa och motstridiga tendenser i stadens utveckling.

Hur ser befolkningsstrukturen ut numera i en av Europas snabbast växande städer? Sett över tid – 1990-2008 – har närmare en halv miljon människor passerat revy, vilket är nästan dubbelt så många som vid ett givet tillfälle. Det illusterar stadens demografiska dynamik där olika ström-mar och tendenser av flyttningar och etableringar läggs som lager på lager. Malmö fungerar som portal eller nod i globaliseringen för såväl nära som långväga flytt- strömmar. Staden blir ankomstort och tillfällig transit-plats för vissa medan den för andra innebär starten för en platsbundenhet för kommande generationer. Ungas dragning in till staden som etablerings- och utbildnings-ort, blandas med regionala och transnationella flytt-mönster. Gränspendlingen över sundet skapar nya slags vardagsvillkor för allt fler samtidigt som institutionella system har svårt att anpassa sig efter dessa gränsöver-skridande pendlingsmönster. Långväga migrantström-mar finner sin destination i Malmös flerbostadsområden där ofta redan nära och kära finns. Befolkningsprofiler har på ett 20-tal år gått från en företrädesvis åldrad till ung befolkning där andelen utrikesfödda eller med utländsk bakgrund (båda föräldrar utrikesfödda) passerat 40 procent.

En särskild problematik som studien avtäcker är det dolda Malmö – alla dem som av olika anledningar inte räknas med eller är osynliggjorda för det officiella samhället. En ökad andel av befolkningen lever vid sidan av etablerade och erkända levnadssätt. Det kan

handla om människor som lever illegalt, ofta kallade papperslösa personer, eller andra som helt enkelt inte finns registrerade på olika etablerade arenor som den officiella arbetsmarknaden, studiesystem eller åtgärder för arbetslösa och sjuka. Här finns uppenbara kunskaps-luckor såväl i myndigheters statistikföring och funktions-sätt som i forskningens obesvarade frågor kring en ökad andel människor som lever vid sidan av etablerade sys-tem.

Malmös låga förvärvsgrad, endast sex av tio i arbetsför ålder, kvarstår, trots hänsyn tagen till bakgrundsfaktorer som utbildning och ursprungsland. Närmare en tredje-del går numera varken till ett arbete eller är i studier. Av den arbetsföra befolkningen är vardera ca 8 procent öppet arbetslösa respektive personer med sjuk- och aktivitetsersättning. Vad resten gör förblir oklart och hänger troligtvis samman med såväl brister i statistik-föring som reella alternativa försörjningsarenor i form av den informella sektorn och svartarbete.

De förändrade försörjningsvillkoren märks också i en kraftigt ökad inkomstojämlikhet mellan hushållen i Malmö. Dessa ekonomiska skillnader har tilltagit under senare år och avviker från den nationella trenden. De fattigaste hushållen har blivit fattigare, i absolut men-ing, medan de mest ekonomiskt välsituerade hushållen fått det betydligt bättre sedan 1990-talets början. Den rikaste tiondelen har gått från att vara sex gånger rikare än den fattigaste tiondelen 1990 till att vara tolv gånger så rik 2008. Detta trots att alla dem med nollinkom-ster är borträknade. Inkomstojämlikheten förklaras till största del av hushållens relationer till arbetsmarknaden och inte utifrån etniska skiljelinjer. Inkomstfattigdomen, mätt efter EU-definition, har ökat och omfattar tre av tio Malmöbor numera. Det är detta som i sin tur förklarar den höga andelen hushåll som lever på det kommunala försörjningsstödet (socialbidrag), där allt fler erhåller stöd under längre perioder.

Rumsligt kan Malmö sägas vara en väl sammanhål-len stad med en hög befolkningstäthet. Studiens re-sultat visar dock att folk numera tenderar bo allt mer med hushåll som liknar en själv, såväl socioekonomiskt som varifrån man kommer. Andelen blandade områden har minskat markant de två senaste decennierna till förmån för framför allt en koncentration av grannskap som kännetecknas av resursfattigdom och hög andel utrikesfödda hushåll. I en nationell jämförelse framstår

7

Malmö som unikt med få resursrika men däremot mån-ga resursfattiga områden. Något som särskilt lyfts fram är att det framför allt är den allmänna inkomstojäm-likheten som är en centralt pådrivande faktor i stadens segregationsmönster.

Rapporten avslutas med att identifiera problem och generella inslag i förändringsstrategier som förmår bryta det ojämlikhetsmönster som tilltagit under 2000-talets första årtionde. Detta ställer stora krav på förmåga att tänka och handla i nya banor för att långsiktigt skapa en socialt hållbar utveckling för en dynamisk stad som Malmö.

8

Utan överdrift har Malmö stad varit i fokus det senaste året. Oräkneliga artiklar och mediabevakningar har följt i spåren av gatukravaller, bränder, gängkriminalitet, dödskjutningar och skandaler kring undermåliga hyres- undermåliga hyres-bostäder med mögel och kackerlackor. Flera större dags-tidningar har gjort ambitiösa artikelserier om situationen i staden på senare tid (se t.ex. Svenska Dagbladet 2012, Sydsvenska Dagbladet 2012). Offentliga debatter, utfråg-ningar och konfrontationer har under året avlöpt varandra tätt. Inte sällan har Malmö beskrivits i ödesmättade och provokativa termer. Bilden av staden har ofta framställts som tudelad och allt mer polariserad. På framsidan återfinns det hippa nya Malmö som liknas vid Berlin, med tillskrivna innovativa och kulturella värden som drar till sig unga och kreativa människor. I framgångs-berättelsen återfinns regelmässigt Malmös vågade sats- ningar på Öresundsbron, Turning Torso och etable-ringen av en högskola mitt i staden. Malmö framstår i denna berättelse som mer kontinental och kosmopolitisk i jämförelse med bl.a. Stockholm. På baksidan återfinns berättelser om fattigdom, utanförskap och växande spänningar mellan olika grupper, inte sällan med etniska förtecken. Som värst beskrivs gator och vissa bostads- områden som laglöst land där myndigheterna tappat kontrol-len till förmån för ungdomsgäng. Spektakulära dödsskjut-ningar på öppen gata och den s.k. serieskyttens kallblodiga mördande av utrikesfödda har spätt på bilden av Malmö som något farligt och avvikande – Sveriges svar på Chicago.

Som Chukri (2012) så träffsäkert poängterat pågår det en hård kamp om vem som är stadens främsta uttolkare och betydelsen av vilka bilder eller berättelser som kom-mer att dominera. En rad skönlitterära författare (däri-bland Jaques Werup, Fredrik Ekelund, Torbjörn Flygt och Kristian Lundberg) har bidragit till nutida tolknin-gar av hur det är att leva i Malmö runt millennieskiftet. Ännu så länge saknas till stor del berättelser från det nya mångkulturella Malmö, se dock Zlatan Ibrahimovics självbiografiska uppväxt tecknat av David Lagercrantz och Bakhtiaris skildringar (2006, 2009). Ett antal ak-törer har intressen av att marknadsföra bilden av staden i önskad riktning under en orolig övergångsperiod, inte minst de ansvariga politiska aktörerna. Mukhtar-Land-gren (2009) ser tydliga paralleller mellan förra sekel-skiftets engagemang med bl.a. den Baltiska utställningen 1914 och millennieskiftets BO01, samt tillblivelsen av Turning Torso och Öresundsbron för att sätta Malmö på kartan och förmedla en framgångshistoria.

Denna rapport tar istället sin utgångspunkt i behovet av att tränga tillbaka förenklade bilder och föreställningar om hur saker och ting ”är” i en social smältdegel som Malmö på 2010-talet. I likhet med vad Avellan (2012) skriver behövs det en mer nyanserad och eftertänksam analys och berättelse av stadens utveckling; en berättelse om den socialt hållbara staden, ” …en med mindre bokstäver och fler sidor. Mera innehåll.” Avellan efterlyser en berätt-else om Malmö som i vardagens konkreta ambitioner, exempelvis i förskolan och skolan, löser upp spänningar och klyftor. En förnyad tilltro till ett fortsatt inkluderande samhällsbyggande för en stad som Malmö behöver en solid kunskapsgrund som förmår se bortom förenklade bilder av en polariserad stad, målad i svart eller vitt.

Det är med en sådan ambition att bidra till en bredare och fördjupad förståelse av Malmös aktuella utveckling som denna rapport skall ses. Istället för att tolka staden i fören-klade termer är förhoppningen att fakta och analyser i denna studie skall bidra till en mer nyanserad och samman- satt kunskap om stadens problem och möjligheter i termer av långsiktig social hållbarhet och förbättrade levnads-villkor för stadens hela befolkning. Detta kan synas vara en lämplig utmaning för ”…staden som ständigt befunnit sig i dramatisk men osentimental förändring. Man har rivit, byggt nytt och rivit igen, eller åtminstone byggt om.” (Svensson 2011:104).

Kommissionen för ett socialt hållbart Malmö har antagit det ambitiösa och utmanande uppdraget att utifrån en vetenskaplig grund föreslå konkreta strategier för att minska skillnader i hälsa och förbättra levnadsvillkoren för befolkningen, särskilt för de mest utsatta. I en rad underlags-rapporter penetreras uppdragets komplexa och vidsträckta karaktär genom varierande slags fördjupade analyser och kunskapsbidrag (se vidare www.malmo.se/kommission).

Denna rapport har som sin specifika uppgift att belysa ojämlikhet i hälsa ur ett lokalt Malmöperspektiv i relation till grundläggande frågor om befolkningens demografiska och försörjningsrelaterade villkor. För att kunna förstå systematiska skillnader i befolkningens hälsorelaterade förutsättningar och utfall krävs breda tolkningsramar som förmår beakta faktorer på olika nivåer (individ, grupp, organisation och samhällsstruktur) och över tid för att fånga komplexa samspel mellan orsak och verkan till ojämlikhet i människors hälsotillstånd.

2. Inledning

9

Denna rapport ansluter sig till teorier och modeller för att förstå hälsans sociala bestämningsfaktorer utifrån en bredare förståelse om de strukturella faktorernas centrala betydelse och att ojämlikhet i hälsa ytterst också måste relateras till normativa föreställningar om ökad social rättvisa och fördelningspolitiska strävanden och effekter (se t.ex. WHO 2008, Marmot Review 2010, Sundhets-styrelsen 2011, Rostila & Toivanen 2012). I den serie av rapporter som utarbetats inom Malmökommissionen har flera bidrag särskilt studerat olika aspekter av ohälsans karaktär och konsekvenser i en stad som Malmö (se t.ex. Elmeståhl & Ekström 2012, Kling 2012, Beckman 2012, Lindström et al. 2012).

Motivet för denna studie är istället att relatera ohälsans fördelning till en bredare empirisk analys av hur sådana frågor skall förstås i ett avgränsat rumsligt perspektiv som en stad och utifrån demografiska och ekonomiska vardags- villkor. Inledningsvis diskuteras vad det innebär att just välja en stad som analysenhet. Hur kan man förstå staden i relation till dess regionala, nationella och globala inramning? I ett sådant exogent perspektiv uppmärk- sammas Malmös specifika inplacering och roll årtiondet före och efter millennieskiftet. Vilka funktioner fyller Malmö i ett omvärldsperspektiv? För att förstå vad som händer i staden måste dess relationer och förbindelser till såväl den nära som den avlägsna omgivningen tas i beaktande. Rapporten uppmärksammar den demografiska och försörjningsmässiga utvecklingen bland malmöhus- hållen de två senaste årtiondena och dess grundläggande betydelse för befolkningens hälso- och välfärdsmässiga villkor. För att veta om skillnader i ojämlikhetsmönster över tid handlar om förändringar i befolkningen i sig eller om det är en ökad sårbarhet och exponering i olika avseenden som ligger bakom förändringar görs inledningsvis en genomgång av befolkningsdynamiken i Malmö.

I rapportens första empiriska del undersöks de befolk-ningsmässiga förändringarna i Malmö under de två senaste årtiondena. Vems hälsa pratar vi om? Vilken befolkning är det man avser? Finns det människor som inte räknas med överhuvudtaget och omvänt, finns det personer som inte borde räknas med? I vilken grad påverkar flyttströmmar in och ut ur staden de ständigt föränderliga levnadsvillkoren för befolkningen i staden? Hur förändras den demograf-iska profilen i staden över tid? Vilken betydelse har detta för den sociala och hälsomässiga fördelningen i Malmö?

Analysen fortsätter i en andra del med en nödvändig inramning för att tydligöra den ekonomisk-materiella dimensionens centrala betydelse för hälso- och välfärds-relaterade utfall för olika befolkningsgrupper. Ansatsen i redovisningen är uttalat fördelningspolitisk för att visa på utvecklingen av variation över tid i hushållens eko- nomiska villkor i en föränderlig stad som Malmö. Utöver samlade mått på spridning och skillnader under 1990- talet och 2000-talet första årtionde fokuseras särskilt omfattning och sammansättning på individer som står utan vare sig arbete eller utbildning i arbetsför ålder. Denna del koncentreras på strikt försörjningsrelaterade frågor. Samband mellan inkomst, utbildning och hälsa är väl belagt (se Rostila & Toivanen 2012 för en aktuell svensk översikt om socioekonomiska skillnader i hälsa). Hur ser den arbetsföra befolkningens anknytning till arbete och studier ut? Hur har Malmöhushållens inkomst-villkor förändrats under senare år? I vilken grad har hushållens inkomstförhållanden som kan ha relevans för ojämlikhet i hälsa förändrats? En rad analyser speglar hur Malmöhushållens relationer till arbete, studier och offentliga trygghetsordningar utvecklats sedan början av 1990-talet och i relevanta avseenden jämförs med andra storstäder, samt landet i stort.

I studiens tredje del kopplas inkomstojämlikheten till stadens fysiska rum. Hur har olika bostadskvarter och -områden utvecklats socioekonomiskt? Den ekonom- iska ojämlikheten slår igenom på ett differentierat vis i en efterindustriell stad som Malmö, med vidgade skillnader mellan områden och stadsdelar. Folk tenderar allt mer att bo med människor som liknar dem själva socioekonom-iskt. Rapporten ger en ingående och detaljerad översikt av en sådan fysisk och social polariseringsprocess. Hur sönderfaller staden i dess olika geografiska delar? Frågor om bostadssegregation och ojämn fördelning av levnads-villkor för hushåll eller resursfördelning till stadsdelar tolkas ofta i snäva och specifika sammanhang. Inte säl-lan handlar det om att försöka åtgärda något som upp-fattas som förgivet tagna problem. Slentrianmässigt riktas uppmärksamheten till de mest utsatta bostadsområdena trots att bakomliggande orsaker och eventuella lösningar på segregationsproblematik återfinns i generella ojäm-likhetsmönster.

I denna rapport tolkas istället bostadsområdena i en sammanhållen analys där den segregerade staden står i fokus. En tilltagande uppdelning i boendet efter befolkningens socioekonomiska förutsättningar kan

10

både ses som ett resultat av generella fördelningspolitiska förändringar samtidigt som det uppdelade boendet i sig påverkar och förstärker ojämlikhetens konsekvenser i människors vardagsliv. Hårda data på delområden inom Malmö stad illustrerar de socioekonomiska förändring-arna under de två senaste årtiondena.

Avslutningsvis diskuteras betydelsen av dessa resultat i relation till stadens förmåga att förhålla sig till växande åtskillnadsmönster. Hur kan vi förstå social hållbarhet i ljuset av människors varierande förankring inom olika samhällsarenor? Särskilt problematiseras det som förblir okänt – det dolda Malmö. Hur ser levnadsvillkoren ut för många av dem som inte blir synliggjorda eller erkända av de invanda och etablerade samhällsinstitutionerna? Ytterst handlar det om att förstå samtidens ojämlikhetsskapande strukturer för att kunna hantera utmaningarna om ett inkluderande samhälle. Frågor som, inte minst i en stad som Malmö en bit in på 2010-talet, pockar på svar.

På ett mer konkret och direkt plan kan olika åtgärdsval på lokal nivå mildra eller kompensera konsekvenser av ökade klyftor i hushållens ekonomiska levnadsvillkor. Att däremot angripa bakomliggande orsaker ligger till stora delar utanför det kommunala handlingsutrymmet. Dock kan en social investeringspolitik på lokal nivå undvika att förstärka effekterna av ökade skillnader i ekonomiska villkor bland hushållen och genom offentliga insatser min-ska marginalisering och särbehandling, öka utsattas resur-ser och därmed möjliggöra deras möjligheter att själva kunna förbättra sina levnadsvillkor. Bidrag till en inklu- derande stadsutveckling måste med nödvändighet inbe-gripa hela staden i en långsiktig och bred hållbarhetsstrategi.

11

På senare år har olika inriktningar av urbansociologin kommit att intressera sig för sociala förändringsprocesser i urbana miljöer. Detta kan relateras till många städers förfall eller dramatiska omvandlingar och det förhöjda intresset bland olika samhällsaktörer att fokusera på socialt hållbar stadsutveckling relaterat till ekonomisk och miljömässig omvandling (Boverket 2010).

Forskningen brukar traditionellt se som sin uppgift att säga något säkert och trovärdigt om en avgränsad och undersökningsbar frågeställning. Forskningens sökande efter precisa definitioner och mätmetoder medför i regel inomdisciplinära formalia och anpassningar. Inom samhällsvetenskapen finns ett särskilt ansvar och roll att därutöver ställa frågor och göra analyser som avtäcker föränderliga fenomen och förhållanden. Denna explora-tiva roll kräver öppenhet och förmåga att kombinera val av olika metoder och perspektiv. I studier om efterindu-striella städers föränderlighet utmanas många etablerade teorier och vedertagna empiriska metoder (Kazepov 2005). Som Abrahamsson (2012) insiktfullt uttrycker det blir även en stad som Malmö en del av en pågående globaliserad utveckling där genomgripande processer som globalisering, migration och urbanisering gör tydliga avtryck på stadens utveckling. Det är sammanvävda och komplexa processer som inte kan studeras var för sig utan hänger intimt samman. Frågor om social hållbarhet och sammanhållning i en stad som Malmö måste förstås i bryt-punkter mellan olika perspektiv. Det är genom att belysa strukturella makrofrågor i relation till vardagslivets kon- kreta villkor och utfall som en mer sammansatt och trovär-dig analys av stadens utveckling växer fram. Traditionellt brukar nivåer och sektorer i analysen av staden hållas avskilda. Det är i många fall nödvändigt för att få precision och fokus i framställningen. Men för att kunna erbjuda en trovärdig ramberättelse av en stads utveckling, i synnerhet om de sociala dimensionerna står i fokus, måste såväl indi-viders, gruppers, grannskaps och omliggande strukturers dynamiska förlopp inbegripas. Denna rapport är inspi-rerad av den socialekologiska forskningstraditionen som kan härledas till mellankrigstidens Chicagoskola (se vidare Andersson 2003). Studier av olika marginalfenomen eller utsatta gruppers situation studeras utifrån en medvetenhet om växelverkan mellan strukturell inramning och organi-sationers och människors handlande, liksom en plurali- stisk hållning till frågor om orsak och verkan till olika soci-ala fenomen. Skillnader i grannskap kan med detta synsätt inte reduceras till en avgränsad fråga om individeffekter utan måste förstås vidare i ett relationellt och strukturellt

perspektiv. Vissa grannskap och grupper tilldelas sär- skilda roller och funktioner för sin omgivning. Ojämlikhet i levnadsvillkor mellan olika hushåll och olika delar av en stad skall tolkas som en social dynamik med kausala processer på olika nivåer. Elias & Scotsons (1999/1965) numera klassiska sociologiska studie av vad som hände när en ny grupp skulle etablera sig i en brittisk industristad på 1950-talet avslöjade allmängiltiga relationsmönster mellan de etablerade och nykomlingarna. En av lärdomarna var betydelsen av hur de nya tillskrevs negativa gruppegen-skaper och ryktesspridningens roll i de etablerades makt-utövning. Elias poäng var att de etablerades uppfattningar om och bilder av en oetablerad outsidergrupp bidrar till att skapa avstånd och avogsamhet mellan grupper, ibland t.o.m. utanförskap och förtryck. I denna socialekologiska tradition har nyligen Sampson (2012) på ett övertygande vis demonstrerat vikten av att studera externa kontext-uella faktorers betydelse för en stads och dess grann-skaps utveckling utan att objektifiera och fjärma sig från människors vardagsvillkor.

Hur vävs en stads successiva omvandling samman mel-lan enskilda öden och strukturella förändringar, mellan olika gruppers syn och beteenden gentemot sig själva och andra, samt mellan privata och kollektiva reaktioner och lösningar? Denna studie gör självklart inte några anspråk på att fånga sådana skeenden till fullo. Det är en ogörlig samhällsvetenskaplig uppgift. Samtidigt är det i denna anda som denna rapport tar sig an uppgiften att analysera Malmö stads utveckling utifrån några specifika, men interagerande, frågeställningar:

• Vilka personer är det som befolkar en stad som Malmö? Genom att studera relevanta demografiska för- ändringar under de senaste två decennierna kan i denna första del en sammansatt analys av den sociala utvecklingen i staden grundas. I denna inklu- deras befolkningens relationer och rörelser över kommungränsen för att kunna fånga verksamma sociodynamiska exogena mönster.

• Hur ser försörjningsvillkoren ut för stadens befolkning? I studiens andra del fördjupas Malmöbornas ekonom-iska ställning och relationer till olika försörjnings-relaterade arenor och system. Inkomstojämlikhet och ekonomisk-materiell utsatthet uppmärksammas särskilt, då de utgör centrala determinanter för social sammanhållning, samt individers och gruppers hälsa och välbefinnande.

3. Staden som studieobjekt

12

• Hur har stadens sociogeografi utvecklats under senare år? Genom att studera skillnader och likheter mel-lan stadsdelars och grannskaps profiler när det gäller inkomster och hushållsprofiler avtecknas stadens endogena sociala mönster. Detta fokus på bostadssegregation och den byggda miljöns betydelse bidrar till en fördjupad förståelse av en stads utvecklingslinjer.

Studiens tre analytiska delar hänger intimt samman med varandra och hålls samman genom att det är staden som är själva studieobjektet, inte någon enstaka föränd-ringsaspekt eller gruppering. Genom att försöka tolka förändringsmönster i ett sammanhållet perspektiv på staden framträder sannolikt andra kunskaper och förändringsperspektiv än de gängse partikulära eller sektoriella synsätten.

METOD OCH KÄLLORNågot kort om tillvägagångssätt och datakällor. Det har varit en komplex och mångfacetterad blandning av bear-betningar av offentlig statistik, mestadels genom SCB:s statistikdatabas SSD, och bearbetningar av individ- och hushållsbaserade uppgifter från SCB:s LISA-register (Longitudinell integrationsdatabas för sjukförsäkrings- och arbetsmarknadsstudier).

För det senare har jag samarbetat över tid med två partners. Delvis Institutet för bostadsforskning (IBF) vid Uppsala universitet där fil dr Åsa Bråmå har varit behjälplig med att ta fram data kring den färganalys som presenteras i avsnitt 6. Delvis har samarbete skett med forsknings- institutet REMESO, vid Linköpings universitet i forsk-ningsprojektet “Labour Market Restructuring, Migration and Social Inclusion”, i delprojekten “Social Capital, Networks and Socioeconomic Mobility Patterns Among Younger People of Immigrant Background in Swedish Cities” och “Migration, Labour Market Restructuring. Ethnic and Gender Segmen- tation. Bransch and Sector Studies.” Ansvarig för detta är fil dr Susanne Urban och doktorand Simone Scarpa har på ett förtjänstfullt vis tagit fram själva grunddata för analyserna i avsnitt 4 och 5.

Kartillustrationer har fil dr Ola Hall vid Kultur- geografiska institutionen, Lunds universitet, bistått med på ett konstruktivt vis, i nära samarbete med bl.a. projek-tet ”Sociala risker, civilsamhällets omvandling och strategisk risk- hantering” vid Malmö högskola med professor Per-Olof Hallin som projektledare.

Framställningen har haft som ambition att försöka balansera mellan, å ena sidan, vetenskaplig noggrannhet och detaljframställning och, å andra sidan, att presen- tationen kan läsas med relativ lätthet av en bredare läsekrets. Om detta lyckats avgör, som alltid, läsaren.

13

I detta avsnitt presenteras fakta och analyser för att tydliggöra de omfattande befolkningsförändringar som faktiskt skett i Malmö de senaste årtiondena. Inledningsvis ges en översikt av den officiella bilden av Malmös befolk-ningsmässiga utveckling sedan industristaden stod på sin kulmen i början av 1970-talet. Eftersom en betydande del av stadens befolkningsförändring hänger samman med in- och utflyttning från när och fjärran fördjupas särskilt dessa aspekter i relation till åldersprofiler och varifrån de nya Malmöborna kommer. Ett sätt att illustrera betydelsen av befolkningsrörelser in och ut ur staden är att följa flyttmönster över en längre tidsperiod, i detta fall mellan 1990 och 2008 (källa SCB:s LISA-register). Under denna tidsperiod har nästan en halv miljon människor bott i staden under åtminstone något enstaka år. Detta är ungefär dubbelt så många som i genomsnitt under ett enskilt år under den aktuella tid-perioden levde här (mellan 230 000 och 300 000 invånare). Av dessa totalt 494 000 personer har enbart 112 000 eller 23 procent bott i Malmö under hela perioden från 1990 till 2008. För vissa har tiden i Malmö blivit kort; 50 000 har bara bott i staden ett enstaka år medan drygt 100 000 ytterligare personer bott där i två till fyra år. Förutom naturliga demografiska förändringar med födslar och dödsfall visar den höga bruttobefolkningen mellan 1990-2008 Malmös attraktivitet för inflyttare såväl från när som fjärran, men också att många numera endast bor i staden en relativt begränsad tid. Befolkningsdynamiken är högst påtaglig och måste begrundas närmare för att förstå såväl stadens omvandling som hushållens föränderliga levnads-villkor.

För att illustrera fluiditeten i befolkningen kan vi ta Malmös befolkning 1990 som exempel. Hur många av dessa fanns kvar i kommunen 2008? Det visar sig att knappt hälften alltjämt levde i staden, 112 384 av 233 881 personer (48, 1 %). Närmare en tredjedel av 1990-års befolkning hade flyttat ut från kommunen och drygt 20 procent hade avlidit. Av alla barn födda i Malmö fanns endast 37 procent (1 876 av totalt 5036 barn födda 1990) kvar år 2008. En markant utflyttning av dessa barn skedde de första fyra åren, vilket bekräftar erfarenheten av att många barnfamiljer tenderar flytta ut till kranskommuner vid familjebildning och tillökning. Ett omvänt scenario för 2008 års Malmöbefolkning visar att 39 procent av de som bor i Malmö 2008 har levt i kommunen samtliga år sedan 1990 medan många tillkommit under senare år. Drygt en femtedel (61 148 av totalt 286 529 personer) har

bott i Malmö högst fyra år och mer än en tredjedel, drygt 104 000 personer, har bott där högst 9 år. Dessa exempel illustrerar den omfattande befolkningsrörelsen i staden under senare år.

I vilken grad särskiljer sig Malmö från andra städer? Enligt aktuella uppgifter från EU:s statistikbyrå (www.appsso.eurostat.ec.europa.eu) är Malmö en av de allra snabbast växande städerna i de 22 studerade länderna. Av drygt 400 städer kommer Malmö på nionde plats med en årlig genomsnittlig folkökning på 1,15 procent åren 1994-2009. I Norden är det bara Uleåborg i Finland som har en högre befolkningstakt. I Sverige är det Umeå (1,1 %) och Stockholm (1,0 %) som kommer närmast i Sverige under den studerade perioden. Det tycks alltså finnas fog för att påstå att Malmös befolkningsökning har varit anmärkningsvärd under senare år, i synnerhet under 2000-talets första årtionde. De senaste sex åren 2007 – 2012) har befolkningsökningen i staden varit ännu högre, i genomsnitt 1,75 procent, vilket är exceptionellt högt bland städer inom EU. I det följande granskas denna snabba befolkningsökning närmare.

MALMÖS DEMOGRAFISKA UT VECKLINGBefolkningsförändringarna i Malmö under det gångna seklet illustrerar industrisamhällets upp- och nedgång i Sverige och i västvärlden. Från 1870-talet tog befolkning-sökningen fart med den frambrytande industrialiseringen och urbaniseringen. Befolkningen ökade från ca 25 000 invånare 1870 till drygt 60 000 invånare år vid förra sekel-skiftet. Under perioden fram till 1970 ökade sedan befolk-ningen stadigt, då industrieran kulminerade i Malmö med en befolkning på 265 000 invånare.

Därefter inträffade en historisk vändpunkt. Samtidigt som utbyggnaden av flera nya storskaliga bostadsom-råden inom miljonprogrammet förverkligades i stadens östra och södra delar (Lindängen, Rosengård, Holma och Kroksbäck) i slutet av 1960-talet och början av 1970-ta-let vände flyttströmmarna från Malmö. Inflyttningen till kommunen avstannade och många, särskilt barnfamiljer, flyttade ut till kranskommunernas expanderande villabe-byggelser. Under perioden 1970 – 1984 tappade Malmö mer än 35 000 invånare, vilket motsvarade en minskning på över 13 procent av stadens befolkning.

4. Befolkningsdynamik i Malmö

14

Av diagram 2 framgår den kraftiga nedgången i befolkningen årsvis. Som mest tappade Malmö över 7 000 invånare 1973, vilket motsvarade 3 procent av befolkningen. Detta var mitt i den internationella olje- krisen och den globala lågkonjunktur som sedan följde.

I Malmö blev 1970-talet industrinedläggningarnas årtionde och en rad företag lades ner eller uppgick i större koncerner med huvudkontor utanför Malmö (t.ex. Eiserkoncernen inom tekoindustrin och förstatligandet av varvsnäringen).

Diagram 1. Folkmängd i Malmö 1968 -2011.

15

Sedan 1985 har Malmö därefter haft en årlig ökning av sin folkmängd ända fram till 2012, d.v.s. under samman-lagt 27 år. År 2002 var staden tillbaks på det invånarantal som man hade haft som högst innan industrins nedgång, omkring 265 000 personer. Som diagram 1 visar kan man identifiera tre urskiljbara perioder i de tre senaste decen-niernas ökningstakt. Perioden 1985-1993 är ökningstakten försiktig med i genomsnitt plus 0,4 procent per år eller knappt 1 000 personer fler per år. Från 1994 inträder en mer distinkt befolkningsökning fram till 2005 med en årlig ökningstakt på drygt en procent per år eller i genomsnitt närmare 3 000 personer årligen. Detta har sedan avlöpts av en ännu mer accentuerad ökning under de senaste sex åren, 2006 – 2011. Under denna senaste period har befolkningen i Malmö årligen ökat med närmare 2 procent, vilket motsvarar drygt 5 000 personer per år. Toppnoteringen på 7 400 fler invånare från 2009 har sedan följts av en något lägre ökning de två senaste åren.

Sammanfattningsvis visar detta på kraftiga svängningar i folkmängden i en stad som Malmö. Ökningen under 2000-talet hittills kan ses som en effekt av flera sam-varierande faktorer. För det första har tillkomsten av Öresundsbron år 2000 skapat förutsättningar för en gränspendling för allt fler människor, i synnerhet person-er från Danmark som väljer att bosätta sig i Sverige och arbetar kvar på danska sidan. För det andra har Malmö

högskolas tillkomst betytt en fördubbling av antalet hög-skolestuderande i staden, från ca 10 000 till drygt 20 000 per år. För det tredje är inflyttningen från utlandet fortsatt accentuerad vilket hänger samman med förväntade följd-verkningar av de senaste årtiondenas invandringsmönster. Det är ett välkänt mönster att etableringsmönster för immigranter i första boende sker på orter och områden där man har etablerade kontakter inom familj, släkt och sociala nätverk. Innan detta fördjupas ytterligare nedan kan denna historiska översikt av befolkningstalens utveck-ling i Malmö summeras med att staden genomgår drast- iska förändringar i olika skeden under de senaste årtion-dena med kraftiga svängningar till följd av samverkande strukturella och demografiska faktorer. Bakom dessa nettoförändringar per år döljs rörelser och trender som har att göra med stadens roll och inpla-cering i såväl regionala, nationella som globala mönster. Fly-ttströmmar till och från staden sönderfaller i olikartade men i tid sammanfallande aspekter. Timingen mellan den snabba utbyggnaden av bostäder inom miljonprogram-met (1965-1974) och bortfallet av industriarbeten under 1970-talet var ett tydligt exempel på en ogynnsam inter-agerande effekt. Strukturella och institutionella faktorer som förbättrad regional infrastruktur och tillkomsten av en högskola har varit faktorer som har inverkat på det senaste årtiondets befolkningsboom.

Diagram 2. Årlig förändring av folkmängden i Malmö 1969-2011.

16

ÖKAD LÅNGVÄGA INFLYT TNINGDe senaste årtiondenas folkökning har nästan uteslutande berott på en nettoinflyttning till kommunen. Malmö har nära nog haft balans mellan födda och döda sedan 1970-talets början. Först de allra senaste fem åren har födelseöverskottet överstigit 1 000 personer med en topp 2010 och 2011 på drygt 2 000 fler födda i Malmö än anta-let döda, vilket indikerar en gradvis föryngring av befolk-ningen.

Tveklöst har inflyttningen från utlandet haft en allt större betydelse för Malmös gynnsamma befolkningstillväxt under de senaste årtiondena. Sett till varifrån inflyttare till staden kommit har de allra flesta kommit från någon annan kommun i landet, då ofta från regionen. Antalet inrikes inflyttare har legat relativt konstant på 3-4 procent årligen, vilket inneburit ett årligt inflöde på ca 8 000 per-soner under 1970- och 1980-talen till 11-13 000 från bör-jan av 1990-talet och framåt.

Diagram 3. Andel inflyttade personer till Malmö fördelat efter inrikes- resp. utrikesinflyttning 1968 – 2011. I procent av befolkningen respektive år.

17

Fram till slutet av 1990-talet utgjorde andel inflyttare till Malmö direkt från utlandet i regel kring knappt en procent av befolkningen, runt 2 000 personer per år. Detta har ökat konsekvent under 2000-talets första årtionde med närmare 3 procent per år av totalbefolkningen i staden. År 2000 flyttade 3 300 personer in till Malmö direkt från utlandet. Motsvarande antal var som mest ca 7 900 personer år 2009 för att därefter minska något till 6 300 personer år 2011.

Diagram 4. Flyttningsnetto inrikes och utrikes Malmö 1968-2011.

Slutsatsen som kan dras av det positiva flyttmönstret in och ut ur Malmö de senaste tiotal åren är att det häng-er samman med effekten av ökad inflyttning direkt från utlandet. Medan ungefär lika många flyttar in som ut ur Malmö i relation till andra regioner i Sverige, då i synner-het Skåne, är flyttnettot gentemot utlandet betydande un-der senare år. Under åren 2000 till 2011 har Malmö haft ett positivt flyttnetto gentemot utlandet på totalt 32 000 personer vilket motsvarar tre fjärdedelar av Malmös totala befolkningsökning under denna period. Utan detta flyttnetto skulle Malmös folkmängd inte varit drygt 300 000 utan knappt 270 000 invånare år 2011.

Flyttnettot gentemot utlandet kulminerade under åren 2006 – 2009 med ett nytillskott av 4 – 5 000 personer årli-gen. De två senaste åren har detta positiva flyttnetto min-skat till ca 2 000 personer. Detta kan till stor del förklaras av en successiv ökad utflyttning från Malmö till utlandet från millennieskiftet. Fram till dess var utflyttningen från staden direkt till utlandet årligen mellan 1 – 2 000 per-soner medan utflyttningen gradvis ökat fram till 2011, då närmare 4 800 personer emigrerade från Malmö. I vilken grad detta är återflyttning till ursprungsländer eller vidare-flyttning till annat land framgår inte, men en tydlig återfly-ttning till Danmark kan noteras under senare år.

18

Diagram 5 åskådliggör dessa omfattande flyttmönster gentemot utlandet. Såväl in- som utflyttning från andra länder har tilltagit under det senaste årtiondet och det är balansen mellan dessa flyttströmmar som till stor del förklarar den totala folkökningen i landets tredje största stad. Närmare analyser måste göras för att utkristallisera skilda karaktärsdrag på dessa långväga folkförflyttningar, t.ex. immigrationsströmmar från krigshärjade länder, anhöriginvandring, gäststudenter och regionaliser-regionaliser-ingsmönstret på ömse sidor om Öresund.

I relation till skillnader i levnadsvillkor och då särskilt ojämlikhet i hälsa måste dessa kraftiga flyttströmmar in och ut ur Malmö beaktas för att kunna fånga under-liggande ojämlikhetsmönster mellan olika människor

Diagram 5. Utrikes in- och utflyttning Malmö 1968- 2011. I antal personer.

i olika skeden i sina livsförlopp. Dessa demografiska resultat understryker betydelsen av mer ingående dy-namiska analyser som förmår att följa individer och hushåll över tid för att t.ex. skilja mellan övergående sårbarheter i etableringsskeden för t.ex. unga personer eller immigranter och mer bestående ojämlikhetsmön-ster i levnadsvillkor. I det följande avsnittet analyseras några relevanta aspekter närmare i syfte att fördjupa den demografiska inramningen av Malmös utveckling under de senaste årtiondena. Självklart belyses förändringar utifrån para-metrar som ålder och födelseland men också särskilda fördjupningar om flyttmönstret över Öresund, asyl- sökandes boende och återutvandring.

19

FÖRÄNDRAD BEFOLKNINGS-SAMMANSÄT TNINGTveklöst har de senaste årtiondenas tilltagande in- och utflyttning från Malmö inneburit en successiv förän-dring av sammansättningen av befolkningen i staden. Efter industrinedläggelser och en besvärande utflytt-ningsvåg från kommunen på 1970- och 1980-talen ändrades åldersprofilen på ett markant vis. Från att tidigare haft en lägre andel äldre än riket i stort kom staden under dessa utflyttningsår successivt få en allt äldre befolkning i takt med att yngre och barnfamiljer i högre utsträckning flyttade från kommunen. Andelen pensionärer ökade som en följd av detta från 13,5 till 21,5 procent mellan 1971 och 1991 (se tabell 6). I bör-jan av 1990-talet hade således Malmö en betydligt äldre befolkning än riket i stort och många av de kringligg-ande kommunerna i Skåneregionen. Andel barn sjönk under dessa år också och låg 1991 klart under riks-genomsnittet. Andel unga (18-29 år) sjönk också men låg fortfarande relativt sett högt.

I bjärt kontrast till den föregående 20-årsperioden har Malmö de senaste två årtiondena genomgått en remar-kabel föryngring av sin befolkning. Medelåldern i Malmö understiger numera (2010) riksgenomsnittet, 39,1 år jäm-fört med 41,1 år och ligger i paritet med såväl Stockholm (39,0 år) som Göteborg (39,0 år). Malmös befolknings-sammansättning 2011 speglar väl större utbildningsorter i landet med en högre andel unga personer. I Malmö är var femte person numera återigen i åldern 18-29 år medan andelen äldre minskat kraftigt från 21,5 till 15,7 procent den senaste 20-årsperioden och ligger 2011 mar-kant under riksgenomsnittet. Man kan dock inte gene-rellt hävda, som ofta görs, att Malmö numera har en sär-präglad ung befolkning utan det är snarare så att Malmö inte längre har en relativt åldrad befolkning.

Tabell 6. Befolkningssammansättning i Malmö och riket 1971, 1991 och 2011.

20

Denna föryngring kan ses i ljuset av de senaste årtionde-nas omfattande befolkningsströmmar regionalt, nationellt och globalt. Malmö har genom sitt strategiska läge his-toriskt sett betraktats som en port ut mot kontinenten. Denna devis har de senaste årtiondena fått en ny innebörd med framförallt ökad invandring och förstärkt regionali-sering såväl gentemot Skåne i stort som i relation till en tilltagande mobilitet över Öresund. Tillsammans med de två andra storstäderna i Sverige drar Malmö till sig en ökad

befolkning i den tilltagande urbaniseringen som pågått sedan början av 1990-talet. De tre storstädernas andel av landets befolkning har gradvis ökat från 15,6 procent 1993 till 17,6 procent år 2010. Detta kan jämföras med perioden tidigare, 1970-1993, då storstäderna minskat från 18,3 till 15,6 procent. Flyttlassen har vänt i övergån-gen från industrieran till ett postindustriellt Sverige där storstäderna utgör växande nav i en alltmer globaliserad era med fokus på tjänsteproduktion, kunskapsföretag och högre utbildning.

Diagram 7. Andel utrikes födda av Malmös befolkning 1960 – 2012.

21

fördubblats under denna period, från 60 000 till ca 124 000 personer. De utgör vid senaste årsskiftet nästan 41 pro-cent av kommunens invånare och representerar över 170 nationaliteter (Malmö stad 2012c). De största grupperna kommer från Irak (drygt 10 000), Danmark (drygt 9 000), f.d. Jugoslavien (drygt 8 000), Polen (7 000) och Bosnien-Hercegovina (6 000). Under de allra sista två åren har antalet personer födda i Danmark börjat minska. Nästan 18 000 eller var femte person född i utlandet kommer från något av länderna som tidigare utgjorde Jugoslavien. Det senaste årets (2011) ökning från utlandet har dominer-ats av Irak (drygt 400) medan personer från länder som Afghanistan, Turkiet, Pakistan, Libanon och Kosovo har ökat med mellan 100-200 personer. Åldersmässigt domin-erar personer i arbetsför ålder bland utrikesfödda (Malmö stad 2012c).

I Malmö har denna process också inneburit en remarkabel ökning av andel personer födda utanför Sverige. I arbet-skrafts-invandringens kölvatten på 1960- och 1970-talen ökade denna andel successivt i staden med 3-4 procent per årtionde. Mellan 1960 och 1980 steg andelen utland-sfödda från 5 till 12 procent. De två senaste årtiondena har andelen utrikes födda i Malmö ökat kraftigt från 16 procent år 1990 till 30,5 procent år 2012. Ökningen har från början av 1990-talet varit stabilt hög och innebär att Malmö numera har en av landets högsta nivåer. Enbart Botkyrka och Södertälje har högre andel i Sverige (undan-taget Haparanda).

Antalet utrikesfödda i Malmö har närmare fördubblats mellan 1995 och 2012 (se tabell 8). Räknar man in antal personer födda i Sverige med båda föräldrarna utrikes-födda har antalet personer med utländsk bakgrund mer än

Tabell 8. Invånare i Malmö 1995 och 2012 efter härkomst.

22

Antal registrerade personer som bosatt sig i Malmö från Danmark ökade markant under 2000-talets första år, från ca 500 personer årligen till som mest kring 3 000 per-soner 2006 och 2007. Därefter har en tydlig avmattning skett. Under 2011 flyttade ca 1 600 personer från den danska sidan till Malmö. Invandringen från danska sidan till Malmö motsvarar en ökning årligen från 0,2 procent av stadens befolkning till som mest 1,1 procent 2006 för att därefter sjunka till 0,5 procent senaste året 2011. Sett till invandringen från utlandet totalt till Malmö dessa år förstärker inflyttningen från Danmark den kraftiga öknin-gen fram till åren 2006-2009. Andelen av samtliga nyin-flyttade från utlandet till staden från Danmark ökade från 15 till hela 40 procent från 1999 till 2005 för att därefter minska successivt till 25 procent år 2011.

DANMARK TUR OCH RETUR?

Diagram 9. Antal invandrade till Malmö från Danmark och andra länder 1999 -2011.

Studeras både in- och utvandring till Danmark under det senaste årtiondet avtäcks ett specifikt mönster. Medan invandringen kulminerade 2006/2007 har utflyttningen till Danmark gradvis ökat från några enstaka hundratals personer till ca 2 000 personer årligen de tre senaste åren 2009-2011 (Stadskontoret 2012). Detta har medfört att nettoflyttningen över sundet minskat från plus 2 000 år 2006 till ett minus på några hundratals personer de allra senaste åren. Det ser således ut som om flyttvågen vänt till förmån för Danmark. Anledningen till dessa kraftiga svängningar i flyttmönstret över sundet kan spåras i en rad olikartade faktorer. Tillkomsten av Öresundsbron och förbättrad kollektivtrafik är självfallet en viktig grund-förutsättning för att överhuvudtaget möjliggöra boende och arbete på ömse sidor av sundet. Därtill kommer givetvis strukturella marknadsbetingelser kring arbete och bostäder i de olika länderna. Under början av 00-talet påverkade det höga kostnadsläget på den danska bostads-

23

eller i eget boende ute i kommunerna (EBO – eget boende). Möjligheten för asylsökande att under asylprocessen bo utanför anläggning infördes i mitten av 1990-talet som en följd av såväl det numerära tryck som då rådde, som av rapporter om att asylsökande, då framför allt deras barn, for illa av längre vistelser och isolering på anläggning (SOU 2003:75). Sedan dess har i landet drygt hälften av asylsökande årligen funnits i eget boende ute i kom-munerna. Spridningen ut i kommunerna följer förväntade sociala mönster med en högre bosättning i storstäder och kommuner där de asylsökande oftast har etablerade rela-tioner till personer från ursprungslandet, inte sällan nära släktingar, som tidigare kommit till Sverige. Totalt rör det sig om ca 20 000 personer, vid varje givet tillfälle, som återfinns i EBO i landet under senare år. I början av 2012 har dock antalet sjunkit till drygt 14 000 personer i EBO (Migrationsverket). Dessa personer räknas normalt inte in i den officiella befolkningsstatistiken då de ännu inte har formella uppehållstillstånd. Någon mer ingående kun-skap om genomströmningstider och systematiska process- analyser för hur det går för dessa personer jämfört med sökande som stannat kvar i anläggningsboende saknas till stor del och borde vara en vidare angelägen forsknings-uppgift.

De kommuner med högst andel personer i EBO är bl.a. Södertälje och Botkyrka motsvarande ca 1,5 procent av kommunens befolkning (Bevelander et al. 2008). Däreft-er följer några andra kommuner i Stockholmsregionen. Malmö hade ett relativt stabilt antal EBO-boende i kommunen fram till 2008 (mellan 1300 -1700 personer). Det motsvarade ca 0,5-0,6 procent av befolkningen. Un-der dessa år ökade uppmärksamheten kring olika problem med EBO-boendet, bl.a. ständiga flyttningar, trångbodd-het och en växande handel med adresser, bl.a. uthyrning utan godkännande av hyresvärd. Detta lyftes fram i en lokal uppföljning i Malmö (Bergström 2006). De flesta personer i EBO återfinns i stadsdelarna Rosengård och Fosie där billiga tillgängliga hyresbostäder finns, liksom ofta de sociala banden.

I Malmö har antalet EBO-boende bland asylsökande avtagit under de senaste åren. Från toppnoteringen 2004 med drygt 1 700 personer har sedan antalet personer i EBO-boende i Malmö successivt minskat till knappt 1 000 personer i januari 2012 (källa: Migrationsverket). Sett till andel av stadens befolkning har andelen i EBO gradvis minskat till 0,3 procent. Noteras bör att den lokalpolitiska uppmärksamheten i Malmö kring EBO fortfarande är

marknaden flyttning till Sverige. På omvänt vis var arbets-marknaden, i synnerhet inom service och handel, mer gynnsam i Danmark i början av 00-talet än vad det är i början av 10-talet. Det finns en mångfald av strukturella push- och pullfaktorer att beakta i detta sammanhang. Därtill spelar andra individuella, institutionella och policy- mässiga faktorer in i människors flyttbenägenhet över sundet. Långt ifrån alla dem som flyttar från Danmark till Malmö är danska medborgare liksom att utflyttning till Danmark sker av personer som tidigare emigrerat från Danmark. Ett tydligt exempel på betydelsen av regelän-dringar för dessa flyttströmmar är införandet 2002 av en striktare äktenskaps- och sambolag i Danmark. I korthet innebar detta att ett par med en dansk och en utländsk person måste ha fyllt 24 år för att juridiskt godkännas. I en aktuell studie har den s.k. ”svensklösningen” för att han-tera denna restriktion följts upp (Bevelander et. al. kom-mande). Med detta menas att par bosätter sig i Sverige i avvaktan på att uppfylla striktare åldersregler. För en del innebär det att de behåller arbete i Danmark och arbets-pendlar över sundet. Genom longitudinella danska reg-isterdata, som inkluderar individers migrationsmönster, bekräftas att en ökad emigration till Sverige för relevant målgrupp (åldern 15-30 år och relevanta medborgarskap) haft en signifikant effekt för utomeuropeiska personer. Både emigrationen från Danmark till Sverige i denna grupp ökade kraftigt åren efter förändringen av den dan-ska äktenskapslagen (från ca 400 före till som mest kring 1 400 efter år 2002) liksom återflyttning till Danmark (från ett hundratal före lagändringen till drygt tusen personer år 2009). Denna studie begränsar inte dessa flyttningar mellan Danmark och Sverige specifikt till Malmö men det finns starka skäl att förmoda att en betydande del av denna politiskt framkallade omflyttning berör staden. Flyttmönstret mellan Danmark och Malmö visar sammantaget att gränspendling, samt arbets- och bostads- mönster alltmer införlivas i ett gränsöverskridande regionalt mönster som inte enkelt kan följas upp eller förstås utifrån ett traditionellt statiskt och begränsat nationalstatligt perspektiv.

ASYLSÖKANDE I EGET BOENDEEn befolkningskategori som lever under speciella villkor är asylsökande personer. De vet inte om de kommer att få uppehållstillstånd i Sverige och tiden i väntan kan antin-gen ske på någon anläggning (ABO – anläggningsboende)

24

artikulerad och profilerad trots att det skett en markant minskning i kommunen och att kommunen själv inte tycks ha någon fördjupad eller aktuell uppföljning av fenom- någon fördjupad eller aktuell uppföljning av fenom-fördjupad eller aktuell uppföljning av fenom-enet. Det saknas framförallt kunskap om hur genom-strömningen förändras och etableringsprocessen över tid utvecklas för olika slags hushåll. En rekommendation är att ett sådant fördjupat kunskapsunderlag utarbetas.

ÅTERUT VANDRINGEn aspekt som behöver bli mer fördjupat belyst är mönster för återutvandring till ursprungsland eller tredje land efter att individer har varit bosatta i Sverige. I en stad som Malmö märks de kraftiga befolkningsströmmarna direkt till andra länder tydligt men kunskapen om vad som döljs bakom dessa årliga in- och utflyttningar förblir till stora delar fördolda. Detta kräver individ- och hushålls-baserade uppgifter som förmår att följa mönster över tid. SCB (2011) har i en analys studerat utrikesföddas utvan-dringsmönster och visar att det finns ett förväntat sam-band mellan återutvandring och tid i Sverige; ju längre tid man bott i Sverige desto mindre blir benägenheten till återutvandring. Personer som kommit ensamma i unga år (20-24 år) tenderar återutvandra i större utsträckning medan personer med förskolebarn har lägst benägenhet att flytta tillbaka. Men flyttmönstret skiftar också mellan födelseländer högst avsevärt. Personer från Norden har större benägenhet att återflytta de första åren i Sverige medan för personer födda i länder utanför EU är benä- för personer födda i länder utanför EU är benä- personer födda i länder utanför EU är benä-genheten att återutvandra densamma upp till tio år i Sverige. Detta hänger givetvis samman med både oförän-drade förhållanden i ursprungsländer, exempelvis krig, förföljelser och fattigdom, och gradvis etablering i Sver-ige. Därutöver sker flyttningar vidare till tredje land. Hur ser sådana dynamiska flyttmönster över landsgränser och över tid ut i ett Malmöperspektiv? Kunskapen om sådana flyttströmmar är påfallande låg samtidigt som det har ett stort intresse i förståelsen av såväl olika hushålls specifika levnadsförlopp som betydelsen för en stad som Malmö som fungerar som en portal för långväga inflyttningar till Sverige och Europa. Detta vore högst relevant att studera närmare.

MALMÖ I VÄRLDEN – VÄRLDEN I MALMÖSammanfattningsvis kan sägas att mycket har hänt på kort tid vad gäller befolkningsutvecklingen i Malmö. På bara drygt två årtionden har Malmö bytt demografisk skepnad – från en åldrad och tämligen etniskt homogen svensk befolkning till en allt yngre och etniskt blandad befolk-ning. Utan överdrift kan Malmö platsa bland de städer i

världen som fungerar som ”arrival cities” i en allt mer glo-baliserad och urbaniserad tid där migrationsströmmar koncentras till städer som erbjuder löften och möjligheter för många att etablera sig i sin nya tillvaro. I Saunders (2010) utmanande men framtidsoptimistiska exposé av sådana noder av växande städer i migrationens spår runt om i världen, från Maryland i USA till Shenzhen i Kina, från favelorna i Rio de Janeiro eller kåkstäderna i Mumbai eller Dhaka, skulle Malmö säkerligen kunna platsa som en länk i dessa migrationsströmmar till norra Europa. Nu-mera är Sverige ett immigrationsland med Malmö som dess främsta portal mot omvärlden. Det något slitna, men nog så självgoda, malmöitiska påståendet att ”Haur du sitt Malmö – haur du sitt varden” har onekligen fått nya klang-bottnar och betydelser en bit in på 2000-talet.

Istället för att beskriva Malmö i förenklade och konfronta-tiva termer av ett ”vi” och ”dom” i ofta etniskt grundade föreställningar har denna framställning visat att en stad som Malmö tycks fylla olika slags roller och funktioner i ett öppet och alltmer globaliserat samhälle. I en stad som Malmö inryms en kaskad av människors levnadsförlopp och historier som vävs samman till den sociala smältdegel som erbjuder både gränsöverskridande möten och erfar-enheter men också avogsamhet och fientlighet mot det som uppfattas som annorlunda eller främmande. Meta-forer som ”smältdegel”, ”mosaik” eller ”lager på lager” uttrycker bättre den redovisade rörelse och förändring som stadens befolkning demografiskt ger intryck av. I denna dynamiska omstöpning är det därför centralt att ta reda på vilka är de människor vi faktiskt talar om och hur deras levnadsvillkor ter sig här och nu. I Malmökom-missionens uppdrag att analysera och lägga skarpa rekommendationer för att minska ojämlikhet i hälsa och basala levnadsvillkor är den demografiska inramningen därför av fundamental betydelse. Vems hälsa eller ohälsa är det vi adresserar? Vilkas levnadsvillkor blir synliggjorda och vilka andras blir åsidosatta eller försummade?

När det gäller t.ex. samband mellan hälsa mellan inrikes- och utrikesfödda finns det svensk forskning som visar på olika invandrargruppers sämre hälsa och högre dödlighet (Folkhälsoinstitutet 2002, Fritzell och Lundberg 2007, Rostila 2010, Rostila och Hjern 2012). Denna stratifiering i hälsa varierar dock som förväntat kraftigt mellan olika grupper och ursprungsländer. Skilda ursprungsvillkor slår genom i såväl självupplevd som faktisk hälsa i Sverige. Det är t.ex. två till tre gånger så vanligt att personer från Östeuropa eller länder utanför Europa anger sin hälsa

25

som sämre än god jämfört med personer födda i Sver-ige, justerat för ålder, kön och utbildning (Rostila 2010). När det gäller självrapporterade psykiska hälsoproblem är dessa också betydligt vanligare bland utrikesfödda än svenskfödda (Fritzell och Lundberg 2007). Några enkla svar till dessa skillnader ger inte forskningen. Som Hjern (2009) påpekar är det nödvändigt att söka faktorer som a) har att göra med förhållanden i ursprungslandet, b) kan kopplas till orsaker till utvandringen, c) har att göra med deras positioner i det nya landet och d) struktu- rella faktorer i det mottagande samhället. Med tanke på de skillnader som framkommer i nationella undersök- ningar när det gäller skillnader i hälsa och välbefinnande efter ursprungsland är det grundläggande i en stad som Malmö med närmare en tredjedel födda i ett land utanför Sverige att uppmärksamma och åtgärda sådana skillnader. Den demografiska analysen om vilka som numera befol-kar staden pekar entydigt mot att Malmö för närvarande genomgår ett snabbt och omvälvande skifte. Frågan är hur denna demografiska metamorfos relateras till strukturella, ekonomiska och sociala dimensioner? I nästa avsnitt skall vi därför granska närmare hur befolkningens försörj-ningsmässiga villkor utvecklats i staden under en period av markanta befolkningsmässiga förändringar.

26

Detta avsnitt, vilket behandlar hushållens ekonom-iska villkor i Malmö, är rapportens mest ingående och detaljerade. Detta motiveras av att den ekonomiska dimen-sionen sätter en tydlig grund, i möjligheter eller begräns-ningar, för människors basala levnadsvillkor som hälsa, välmående och social delaktighet. Analyserna begränsas till förhållanden i arbetsför ålder. Inledningsvis refererar studien till sedvanliga jämförelser av förvärvsgrad för att därefter problematisera och krypa bakom dessa välkända fakta. Vad gör alla de Malmöbor som varken har arbete eller är i studier? En rad faktorer som påverkar och för-svårar entydiga svar på frågan diskuteras för att bidra till en mer fördjupad förståelse av den låga sysselsättnings-graden. Sedan beskrivs närmare de som sägs stå utanför de vanliga försörjningsarenorna. Hur ser konturerna ut i det dolda Malmö? Vidare analyseras inkomstojämlikhetens utveckling sedan början av 1990-talet. Har Malmö blivit en ojämlikare stad? Hur skall detta förstås i jämförelse med t.ex. den nationella utvecklingen? Avslutningsvis dis-kuteras villkoren för hushållen i den fördelningspolitiska trappstegens nedersta steg. Hur har inkomstfattigdomen utvecklats? Detta skall tolkas och relateras till entydiga forskningsresultat som belägger ett starkt samband mel-lan ekonomisk fattigdom och ohälsa och andra ofärds- problem. Hushållens ekonomiska villkor är otvivelaktigt en grundbult i förståelsen och formandet av strategier för en mer jämlik samhällsutveckling.

FÖRVÄRVSGRADTraditionellt anses ens position på arbetsmarknaden vara central för människors hälsa och välfärd (Gustafsson och Lundberg 2004,Toivanen och Vinberg 2012). Hur ser då förvärvsgraden ut i Malmö under senare år? Som en effekt av industrisamhällets dramatiska kollaps i Malmö har stadens sysselsättningsgrad sjunkit sedan början av 1990- talet och har sedan avvikit bjärt från den nationella nivån. Diagram 10 visar andel förvärvsarbetande i Malmö och riket årligen sedan millennieskiftet. Malmös sysselsättnings-nivå ligger konstant 11-14 procentenheter lägre än riket i stort men följer den nationella trenden över tid. Längre fram kommer vi att återkomma till gränspendlingens betydelse för sysselsättningen i en gränsstad som Malmö med en snabbt integrerad infrastruktur över Öresund. Poängteras bör redan nu att en del av den lägre förvärvsgraden hänger samman med att arbetspendlingen över sundet inte räknas med i den nationella sysselsättningsstatistiken. Malmös förvärvsgrad är stadigt bland landets lägsta och differensen till rikssnitt motsvarar ca 20 – 25 000 färre personer i arbets-för ålder som förvärvsarbetar.

5. Inkomst och försörjning

Diagram 10. Andel förvärvsarbetande bland 20-64 åringar I Malmö och riket 2000 -2010. I procent.

Källa: SCB:s statistikdatabas

27

Andel i sysselsättning skiljer sig givetvis åt i befolk- ningen i Malmö efter ålder, kön och bakgrund. En uppen-bar skillnad är mellan svensk- och utrikesfödda personer i arbetsför ålder. Skillnaden är tämligen konstant de senaste tiotal åren. Medan svenskfödda har en förvärvsgrad kring 72-75 procent är den mellan 40-43 procentenheter bland utrikesfödda. Skillnaden på 30-33 procent är remarka-bel. Förvärvsgraden bland svenskfödda ligger i paritet med riksgenomsnittet. Det som är mest iögonfallande är att dessa skillnader tenderar bestå över tid. Det finns inga indikationer i denna översiktliga statistik på att förvärvs-graden ökar bland utrikesfödda som helhet. Det finns dock givetvis variationer i sysselsättningsmönster mellan olika ursprungsländer beroende på utbildningsnivåer, tidigare arbetslivserfarenheter etc.

OM INTE I ARBETE?Ett problem med den offentliga sysselsättningsstatis-tiken är att den inte förmår fånga variationer och vari-erande grader av arbetsmarknadsförankring. I en stad som Malmö med dess snabbt föränderliga befolkning blir detta ett påfallande och besvärande faktum. Om nu fyra av tio vuxna i arbetsför ålder inte arbetar - vad gör de då? Ett allt mer vedertaget sätt är att försöka beskriva arbets-marknadsanknytning är en modell som särskiljer mellan kärnarbetskraft, instabil arbetskraft, studerande och olika positioner av alternativa försörjningar eller inaktivitet (se t.ex. Socialstyrelsen 2010: 66 ff.).

I det följande kommer inte personer som kan anses ha instabila sysselsättningsförhållanden att särskilt upp-märksammas, vilket givetvis vore relevant. Det bör dock noteras att andelen med tidsbegränsade anställningar i Malmö också tycks ligga något högre än andra stor-städer och i riket som helhet. Senast aktuella uppgifter från AKU (2011) visar att 16,9 procent av de sysselsatta i Malmö hade tidsbegränsade anställningar jämfört med 14,5 procent i riket, Stockholm 14.1 procent och Göte-borg 17,0 procent. I Malmö har denna andel minskat något sedan 2005, då andelen var 18, 6 procent. I Malmö som Sverige i stort är andelen med otrygga och tillfälliga anställningar generellt sett något högre bland kvinnor än män.

Vad gör då de som inte arbetar?Genom att addera samman andel sysselsatta och regi-strerat arbetslösa i Malmö återfinns fortfarande närmare en tredjedel av den vuxna befolkningen i en annan posi-tion, med SCB:s officiella vokabulär befinner de sig ”ej i arbetskraften”. Enligt AKU-data ligger denna andel relativt stabilt i Malmö under senare år (tabell 11). Samband mel-lan arbetslöshet och hälsa är tämligen tydlig, möjligtvis att orsaksriktningens styrka kan variera efter faktorer som arbetslöshetens längd och individens utbildningsbak- grund och arbetslivserfarenhet (se vidare Janlert 2012 för en aktuell översikt).

Tabell 11. Arbetskraftsdeltagande i Malmö 2005 – 2011 (kv4). Andel av befolkningen 15-74 år.

Källa: SCB:s AKU

28

För denna studie är det angeläget att försöka trän-ga bakom dessa officiella tal för att försöka förstå kommuninvånarnas positioner till olika försörjnings- relaterade arenor och därmed deras ekonomiska situa-tion.

I det följande belyses därför ett antal fördjupade ned-slag kring Malmöhushållens positioner till försörjnings-relaterade arenor. Innan vi släpper sysselsättningsfrågan måste några ytterligare aspekter beaktas för att förstå de specifika villkoren i Malmö.

Fem faktorer försvårar sammantaget förståelsen av Malmös låga sysselsättningstal:

a. Utrikesföddas etableringsmönsterb. Den regionala pendlingens betydelse c. Gränspendlingen över Öresundd. Ungas studie- och levnadsmönstere. Statistiska felkällor

I det följande visas att dessa faktorer i varierande grad påverkar Malmös låga förvärvsgrad. Tillgången till data tillåter inte strikta jämförelser för att i en samlad mod-ell värdera de enskilda faktorernas inverkan i detalj och i relation till varandra utan får mer ses som ett översiktligt försök att ringa in problematiken.

Diagram 12. Förvärvsgrad 20-64 år i Malmö efter födda I Sverige och utrikes födda 2000 – 2010. I procent.

Källa: SCB:s statistikdatabas

29

A. Utrikesföddas sysselsättningsmönster i MalmöMed hänsyn tagen till både ålder och kön består skill-änsyn tagen till både ålder och kön består skill-både ålder och kön består skill-ålder och kön består skill-och kön består skill-nader i sysselsättning mellan svensk- respektive utrikes-födda i Malmö (tabell 13). Skillnaden är som störst i yngre medelåldern (25-44 år) , vilket kan förklaras av att det är denna åldergrupp som dominerar bland tämligen nyinflyttade till staden (Malmö stad 2012c). Helt klart är att den låga sysselsättningsgraden inte enbart är ett tillfälligt övergående fenomen i samband med de första årens etablering i det nya landet, utan märks också bland utrikesfödda som bott i Sverige och Malmö under mån-ga år. Det krävs longitudinella analyser för att mer rätt-visande belysa invandringskohorters ekonomiska och sociala etablering (se t.ex. Socialstyrelsen 2010:44 ff). I jämförelse med andra invandrargrupper har t.ex. den irakfödda gruppen, som är den största nationaliteten numera bland utrikesfödda i Malmö, haft större svårig-heter att etablera sig på den svenska arbetsmarknaden (a.a. s. 45). Bl.a. pekar svensk forskning på att olika migrantgrupper upplever varierande grad av diskrimi-nering på den svenska arbetsmarknaden (Rydgren 2004, Åslund & Rooth 2005).

I vilken grad skiljer sig då dessa sysselsättningsmönster efter födelseland och andra bakgrundsfaktorer jämfört med andra kommuner i landets storstadsregioner? Skiljer Malmö ut sig? Det korta, men förenklade svaret, är ja. Jämförs Malmö med andra kommuner i de tre storstads-regionerna i landet uppvisar Malmö en högre differens i andel sysselsatta mellan inrikes- och utrikesfödda (SCB 2010a). Skillnaden i andelen sysselsatta mellan inrikes- och utrikesfödda i Malmö var det aktuella året, 2008, 32

Tabell 13. Förvärvsgrad i Malmö 2010 efter ålder, kön ochfödelseland. I procent

procentenheter jämfört med Botkyrka (20 %), Södertälje (25 %) och Göteborgs stad (26 %). För hela stor-Stockholm var motsvarande andel 22 procentenheter. Den enda kommunen som hade en likartad differens var Landskrona, fast på något högre nivå. Sett till sysselsatta efter vistelsetid i Sverige skiljer Malmö ut sig markant, i synnerhet för personer med vistelsetider under 10 år i Sverige (a.a. s. 64). Skillnaden mellan Malmö och stor-stadsregionerna som helhet var för personer med 0-4 års vistelsetid i Sverige 15 procentenheter (19 % i Malmö jmf. 34 %) och för personer i Sverige mellan 5-9 år 19 procentenheter (37 jmf. 56 %). Det finns således system-atiska skillnader som särskiljer Malmö i detta avseende. I vilken grad det påverkas av strukturella betingelser eller systematiska skillnader i utrikesföddas bakgrundsprofiler framgår inte utan får lämnas till vidare forskning.

Ett ytterligare steg i en sådan fördjupad analys presenteras i tabell 14 där även utbildningsnivå beaktas för inrikes- respektive utrikes födda personer i arbetsför ålder. Diffe-Diffe-rensen i sysselsättningsnivå mellan Malmö och storstads-regionerna och riket som helhet kvarstår oavsett vald kategori. Även bland svenskfödda är sysselsättningsnivån lägre. Högst skillnad märks dock bland utrikesfödda personer med högre utbildning. I Malmö var bara hälften av dessa sysselsatta jämfört med två tredjedelar i storstads-regionerna och i landet i stort.

30

För att konkludera denna genomgång av syssel-sättningsläget i Malmö framstår den låga nivån som sär-präglad i nationell belysning. I den fortsatta framställ-ningen kommer detta att fördjupas ytterligare men någon entydig förklaring på detta fenomen ges inte, snarare möj-liga bidragande faktorer till stadens extremt låga syssel-sättningsnivå.

B. Den regionala pendlingens betydelseMalmö har onekligen blivit ett regionalt centrum för allt större delar av Skåne. Detta märks inte minst på ett allt mer sammanflätat pendlingsmönster mellan bostad och arbete i regionen. För ett tjugotal år sedan var Skåne uppdelat i ett närmare tiotal arbetsmarknadsområden där människor förväntades förflytta sig mellan hem och jobb. I takt med förbättrade kommunikationer betraktas numera hela Skåne som ett sammanhållet arbetsmarknads-område. Sammanflätningen mellan Malmö och Lund är numera tät och ömsesidig med ungefär lika stor arbets-pendling åt vardera håll. Man talar om att ett tvåkärnigt regioncentra tenderar att bli ett gemensamt – Malmö/Lund (Malmö stad 2009). I detta sammanhang är det relevant att diskutera pend-är det relevant att diskutera pend- relevant att diskutera pend-lings- och sysselsättningsmönstret i ett regionalt perspek-tiv utifrån vad det innebär för sysselsättningsgraden i ett begränsat Malmöperspektiv. Liksom landet i stort tappade Malmö många arbetstillfällen under 90-talskrisen. Mellan 1991 och 1997 minskade antalet sysselsatta i Malmö med ca 27 000 personer, från ca 146 000 till knappt 119 000 sysselsatta (SCB:s statistikdatabas). Detta är räknat som

personer sysselsatta i Malmö, s.k. sysselsatt dagbefolkning. Hur stor del av dessa som arbetspendlar in till Malmö är oklart. Under perioden 1990 fram till 2005 följde Malmö relativt väl den relativa förändringen av sysselsatta i landet i stort. Detta innebar att antalet sysselsatta fortfarande var ca 6 procent lägre både i Malmö och i riket 2005. Därefter har en märkbar ökning av antalet sysselsatta skett både i Malmö och i Sverige. Mellan 2005 och 2010 har Malmö haft en procentuell ökning på 12,6 procent, vilket över-skrider motsvarande ökning i riket på 5,2 procent. Frågan är i vilken grad denna ökning i antalet sysselsatta i Malmö under senaste åren också kommit personer som bor i Malmö stad till del. Med en alltmer intensifierad pen-dling i regionen kan detta således också eller istället påver-ka de som är bosatta i andra kommuner men som arbets- pendlar in till Malmö. Långsiktigt har Malmös betydelse som arbetskommun för andra kommuner i sydvästra Skåne ökat något, från 22 procent 1985 till 26 % 2007 av alla sysselsatta i de tio kringliggande kommunerna (Malmö stad 2009). I vissa av de direkt geografiskt angränsande kommunerna, Vellinge, Svedala och Burlöv, arbetar ca hälften av de sysselsatta i Malmö medan andelen är något lägre i t.ex. Lomma (33 %) och Staffanstorp (31 %). I dessa kommuner är Malmö, förutom sysselsättningen i hemkommunen, sedan många decennier det dominerande arbetsstället.

Ser vi istället till antalet sysselsatt nattbefolkning i Malmö, d.v.s. de som bor i Malmö och kan ha jobb varhelst, har detta ökat med knappt 2 900 personer mellan 2008 och

Tabell 14. Sysselsatta bland 25-64-åringar svenskfödda respektive utrikes födda i Malmö, storstadsregioner och i riket 2008. I procent.

Källa Databasen STATIV, SCB 2010.

31

2010. I själva verket minskade det något under finans-krisen 2009 för att sedan öka med 4 700 fler sysselsatta Malmöbor mellan 2009 och 2010. Samma år, 2010, ökade antalet sysselsatta i Malmö (dagbefolkning) med 5 500 personer. I vilken grad denna förändring i sysselsatt dag- och nattbefolkning i Malmö råkar sammanfalla framgår inte av SCB:s officiella statistik och vore intressant att studera närmare. Sammanfattningsvis kan vi konstatera att arbetspend-lingen regionalt i Skåne är en viktig faktor för att kunna förstå arbetsmarknadsläget i en stad som Malmö. Det är således inte självklart att en ökning av arbetstillfällen i sig, i synnerhet inte inom vissa tjänstebranscher, automatiskt höjer förvärvsgraden i Malmö stad. Detta är således ytter-ligare en faktor att beakta i den snabbt föränderliga situa-tionen i Malmö.

C. GränspendlingenRedan tidigare har den ökande inflyttningen av personer från Danmark till Malmö i samband med Öresundsbrons öppnande år 2000 diskuterats. Flyttströmmen kulmi- nerade dock 2006-2007 och sedan 2008 är det relativt jämnt mellan in- och utflyttning mellan Malmö och Dan-mark (Malmö stad 2012c.) Det typiska mönstret tycks vara att yngre personer som flyttar till Malmö från den danska sidan vid familjebildning och småbarnsåldern flyt-tar tillbaka. Mycket talar för att många av dessa har sin sysselsättning helt och hållet på den danska sidan. Enligt statistik från Region Skåne har antalet pendlare till Dan-mark och bosatta i Malmö ökat från ca 1 300 personer (0,8 % av arbetsför ålder) år 2000 till 11 300 personer, vilket motsvarar 6,1 procent av den arbetsföra befolkningen i Malmö stad. Det rör sig om en högst avsevärd ökning under dessa år och mycket talar för att det från 2008 stabi-liserat sig på en nivå på drygt 10 000 personer. Genom en specialbearbetning mellan statistikmyndig-heterna i Sverige och Danmark har det varit möjligt att fördjupat studera detta mönster för ett enskilt år – 2008 (källa: Space-Time Research, Region Skåne). Totalt rörde det sig om 10 906 personer eller 5,9 procent i åldern 18-64 år som definierades med en huvudarbetsgivare i Danmark men bosatta i Malmö. Av dessa hade ca hälften (5 693 per-soner) inga registrerade inkomster överhuvudtaget i Sver-ige. Bland personerna med nollinkomster återfinns, som förväntat, yngre personer. I åldergruppen 25-29 år hade 61 procent inga registrerade inkomster överhuvudtaget i Sverige. De personer som arbetspendlade till Danmark

och som helt saknade inkomster i Sverige det året mot- svarade 3,1 procent av den arbetsföra befolkningen i Malmö. Motsvarande andel för åldersgrupperna 20-24 år var 4, 1 %, 25-29 år - 5,5 % och 30-34 år – 4,8 procent. Sammantaget innebär detta att gränspendlingen över sun-det underskattar förvärvsgraden bland Malmöborna med ca 6 procent år 2008. Data tyder på att denna nivå har stabiliserats åren därefter bl.a. för en ökad återflyttning av danskar från Malmö. Sysselsättningsgraden i Malmö skulle således ha ökat från 62,8 till 68,7 procent ifall samt-liga dessa gränspendlare inräknats. En brasklapp måste dock läggas in att bland dessa kan finnas personer som även haft registrerade förvärvsinkomster i Sverige det aktuella året och som då dubbelräknas. För de gräns- pendlare i åldern 18-64 år som överhuvudtaget inte hade några registrerade inkomster i Sverige, 3,1 procent, kan vi definitivt räkna in som en underskattning av förvärvs-graden i Malmö.

D. Ungas etablerings- och försörjningsmönsterUnder senare år har forskning i Sverige allt mer upp-märksammat ungas svårigheter att etablera sig på arbets-marknaden och då särskilt de unga som varken arbetar el-ler studerar (Salonen 2003, SOU 2003:92, Socialstyrelsen 2006, Ungdomsstyrelsen 2011). Detta fenomen har även uppmärksammats i andra västländer och brukar benäm-nas NEET (Not in Education, Employment or Training). Beroende på tillgång till data kan detta definieras och mä-tas olika. I Sverige har de senaste åren detta gått från att benämnas ”inaktiva personer” till ”personer som varken arbetar eller studerar”. Det förra begreppet gav ett norma-tivt intryck av att personerna inte gjorde något medan det i själva verket kan röra sig om högst varierande situationer, t.ex. gränspendling, svartarbete, längre utlandsvistelser, studier utomlands som inte är studiemedelsgrundande etc. I det följande förstås fenomenet ”varken i arbete eller i studier” i enlighet med Ungdomsstyrelsens defi ni-i studier” i enlighet med Ungdomsstyrelsens defini-tion (2011:10) vilket innebär att unga personer inte skall haft samman-lagda inkomster över ett prisbasbelopp, inte mottagit något studiemedel eller varit registrerad i utbild-ningsregistret eller deltagit i SFI det aktuella året. Ett yt-terligare kriterium som angavs var att personer inte skall ha arbets-pendlat till Norge eller Danmark, vilket för den-na studie är betydelsefullt. I Malmö återfanns nästan var sjätte ung person i åldern 20-25 år i denna kategori år 2008 (specialbearbetning utifrån Region Skåne 2012). Totalt rörde det sig om 4 291 eller 16,2 procent av alla i åldern 20-25 år. Detta kan jämföras med 11, 9 procent i riket

32

samma år (Ungdomsstyrelsen 2011:15). Dessa uppgifter måste tolkas med försiktighet då utfallet till stor del beror på hur fenomenet definieras. För denna rapports syften kan vi generellt konstatera att ungdomar i Malmö i högre utsträckning varken tycks vara i arbete eller i studier vilket påverkar den generellt låga förvärvsgraden i Malmö.

E. Statistiska felkällorDet finns ett flertal felkällor i den offentliga statistiken kring befolkningen och dess inkomster som man bruk-ligen inte uppmärksammar. Det kan handla både om under- och överskattning av såväl personkrets som hus-hållens inkomster.

När det gäller personkretsen utgår all officiell statistik i Sverige från RTB (SCB:s register över totalbefolkningen). Denna skall vara identisk med folkbokföringen och baseras på bl.a. kontrolluppgifter från Skatteverket och hus- hållens flyttregistreringar. Den förmodligen allvarligaste och snabbast växande kvalitetsbristen är en överskattning då personer inte längre bor kvar i landet (SCB 2010b). Många som flyttat ut från landet har inte anmält detta och därför kan de finnas kvar i folkbokföringen/RTB under viss tid. Har man lämnat landet syns det allt efter-som när inkomster och aktiviteter upphör. Under senare år har de registerförande myndigheterna uppmärksammat detta problem och skärpt tillämpningen och avför därmed personer snabbare. Enligt SCB (2010) uppskattas denna felkälla till ca 40 000 personer i landet årligen 2004-2008, vilket motsvarar ca 0,4 procent av landets befolkning. Denna överskattning gäller främst utomnordiska personer äldre än 20 år och därför är det rimligt att anta att fel-källan är större i en stad som Malmö med en så hög andel personer födda utanför Norden. Ett försiktigt antagande skulle vara att denna överskattning skulle kunna uppgå till det dubbla i en stad som Malmö. Detta motsvarar i så fall 2 000 - 3 000 vuxna personer.

Å andra sidan måste man beakta alla som befinner sig i Malmö som inte finns med i dessa befolkningsregister, framför allt asylsökande och personer som befinner sig i Malmö illegalt. Som framgått i tidigare avsnitt rör det sig om ca 1 000 – 1 500 asylsökande personer i Malmö i s.k. EBO-boende med en avtagande utveckling de senaste åren. Hur många s.k. papperslösa personer som befinner sig i Malmö är osäkert då det, av naturliga skäl, saknas tillförlitlig statistik. På nationell nivå har det uppskattats till mellan 10 000 och 50 000 personer, d.v.s. 0,1-0,5 procent av befolkningen (Socialstyrelsen 2010). Hur upp- Hur upp-

skatta deras antal i Malmö? Med tanke på stadens profil och dragningskraft som en inflyttnings- och anländande-ort är det realistiskt att den relativa nivån ligger högre än i landet i stort. Skulle det uppgå till runt 0.5 – 1 procent rör det sig således om ca 1 500 -3 000 personer, varav tro- ligtvis de flesta är ensamma vuxna personer men också hela familjer med barn, oftast med någon slags anknyt-ning till närstående boende i staden. Det föreligger en besvärande kunskapslucka på såväl nationell som lokal nivå kring de papperslösas utsatta levnadssituation. Myck-et talar för att många av de papperslösa lever under svåra förhållanden och är utlämnade till svart arbetsmarknad, osäkra bostadsförhållanden och dåliga hälsotillstånd (Sager 2011). En uppskattning av den samlade underskatt-ningen som asylsökande och oregistrerade personer blir i intervallet 2 500 – 4 500 personer vilket motsvarar en ökn-ing på ca 1 – 1,5 procent av Malmös befolkning.

Således tycks dessa demografiska felkällor av under- respektive överskattningar mer eller mindre ta ut varandra när det gäller dess påverkan på totalbefolkningens storlek. Felkällorna exemplifierar dock även de dynamiska föränd-ringar i befolkningen i Malmö som förblir dolt och okänt för myndigheter och offentlighet.

33

I diagram 15 har även personer som helt saknar inkom-ster medtagits. I all offentlig statistik brukar denna grupp exkluderas för att man misstänker att det bland dessa kan finnas personer som egentligen inte bor kvar etc. (se avs-nittet ovan om statistikproblem). Att plocka bort dessa har vanligtvis inte ansetts varit något större problem då de utgjort mindre än en procent av den arbetsföra befolk-ningen. Men som diagram 15 (den översta grupperingen) och tabell 16 mer i detalj visar har denna okända och oftast borttagna del av vuxenbefolkningen i Malmö ökat från 1,7 procent 1990 till hela 6,5 procent 2008. Det senaste året rör det sig om 12 000 personer som vanligtvis blir osynlig-gjord i offentlig statistik kring inkomstförhållanden. Des-sa personer är registrerade som boende i kommunen men har varken registrerade inkomster från förvärvsarbete, näringsverksamhet, kapitalinkomster eller offentliga över-

föringar. Vilka är då dessa personer med nollinkomster? Otvivelaktigt är en del av dessa utflyttade som helt enkelt inte blivit avregistrerade men kategorin kan också dölja svartarbete och andra ekonomiska omständigheter, t.ex. att vara helt beroende av andra familjemedlemmar. Av tabell 16 framgår att inom denna grupp med nollinkom-ster återfinns företrädesvis utrikesfödda yngre män med en begränsad vistelsetid i Sverige. I synnerhet har det skett en kraftig ökning i denna grupp av danskar, vilket indikerar på flyttningar fram och tillbaks över sundet, men också kraftiga ökningar sedan år 2000 för personer från Mellanöstern och Asien. Detta borde studeras mer ingående framöver. I den fortsatta framställningen kommer hela denna grupp, personer som helt saknar inkomster, inte att medräknas för att kunna dra jämförel-ser med t.ex. den nationella utvecklingen.

Diagram 15. Andel 18-64 år I Malmö efter sysselsättningsstatus och inkomst 1990, 2000 och 2008.

Källa: Egen bearbetning av SCB:s LISA-register.

VUXNA VARKEN I ARBETE ELLER I STUDIERHur har då utvecklingen sett ut i Malmö för personer som i arbetsför ålder varken har ett arbete eller finns i olika studiesa-mmanhang? I diagram 15 presenteras översiktligt detta för samtliga i arbetsför ålder i staden vid tre tillfällen.

34

Mellan 1990 och 2008 har andelen i arbetsför ålder som inte har arbete eller är i studier gradvis ökat från 13,9 pro-cent till 24,3 procent mellan 1990 och 2008. Deras andel har således ökat från var sjunde till var fjärde Malmöbo. Den allra största delen av dessa har dock andra inkom-ster, t.ex. olika offentliga överföringar i form av statliga socialförsäkringar, oftast kombinerat med det kommunala försörjningsstödet (socialbidrag).

Detta är en markant skillnad i sysselsättningsprofilen. Ifall Malmö hade haft en oförändrad andel i arbete och studier i nivå med 1990 (86,1 %) skulle det inneburit en ökning med närmare 20 000 personer i någon form av arbete eller studier år 2008. Antalet som de facto inte var i arbete eller studier 2008 var ca 45 000 personer. Med en oförändrad nivå från 1990 skulle det rört sig om drygt 25 000 personer. Situationen bland alla de som står utanför variera givetvis högst avsevärt. En del har lämnat arbetslivet permanent bl.a. på grund av arbetsskador och krämpor, i synnerhet i högre åldrar, medan det för andra är en ständig kamp att försöka etablera sig i vuxenlivets försörjningsarenor.

Av diagram 17 framgår tydligt att mönstret av personer i varken arbete eller studier har varierat relativt kraftigt de två senaste årtiondena efter svängningar i konjunkturen. Det skedde en mycket kraftig uppgång under första delen av 1990-talet till följd av krisåren i Sverige samtidigt med stora flyktingströmmar in i landet från framför allt det krigshärjade Balkan. Fram till 2003 minskade sedan ande-len varken i arbete eller i studier till strax under 20 procent av den arbetsföra befolkningen. Sedan dess har andelen snabbt ökat igen och ligger 2008 på drygt var fjärde vuxen Malmöbo i arbetsför ålder.

Tabell 16. Personer 18-64 år som varken arbetar eller studerar och som helt saknar inkomster i Malmö 1990, 2000 och 2008 efter befolkningsprofiler.

35

SCB har nyligen presenterat färska uppgifter fram till 2010 som möjliggör jämförelser av dessa förhållanden i Malmö med andra städer (tabell 18). Malmö har högst andel av den arbetsföra befolkningen som står utanför arbete och studier av alla svenska städer. Den är betydligt högre än om man jämför med de två andra storstäderna. Differensen till Stock-holm och Göteborg är + 12,7 respektive + 10,1 procent-enheter. Avståndet har under 2000-talets första årtionde dessutom ökat till de andra storstäderna då deras andel fak-tiskt minskat medan den ökat med 3,2 procent i Malmö. Den enda kommun som ligger i närheten av Malmös höga

Diagram 17. Andel 20-64 år varken i arbete eller i studier i Malmö 1990 – 2008.

andel är Landskrona med nästan 30 procent och en förhåll-andevis snabbare ökning sedan år 2000. I en jämförelse mellan svenskfödda och utrikesfödda utanför EU före- ligger en systematisk skillnad på 2-3 gånger så hög risk att stå utan arbete eller studier för den senare gruppen. Här skiljer sig Malmö inte åt från den generella trenden, utan Malmös exceptionellt höga andel kan förklaras av att den är relativt hög oavsett var man är född. Det tycks behövas mer strukturella förklaringar för att förstå Malmös avvikande sysselsättningsnivå som redan berörts när det gäller stadens roll och funktion i nära och långväga rörelser.

Tabell 18. Andel 20-64 år som varken förvärvsarbetar eller studerar i Malmö jämfört med andra städer 2010. I procent.

Källa: SCB:s statistikdatabas.

36

*Förvärvsinkomst före skatt inkl. inkomst från näringsverksamhet och beskattningsbara transfereringar.

INKOMSTFÖRDELNINGEN I MALMÖI detta avsnitt analyseras Malmöhushållens inkomster när-mare utifrån ett fördelningsperspektiv. Hushållens ekono-miska situation är en grundbult för deras förutsätt-ningar för god hälsa och välbefinnande. Vi vet sedan tidigare att Malmö är en förhållandevis fattig kommun med medel-

inkomster som ligger betydligt lägre än rikssnittet och de andra storstäderna i Sverige. Malmöhushållen tycks dessutom tappa i inkomster relativt sett riket under det senaste årtiondet. Problemet med det gängse sättet att redovisa medelinkomster är att den döljer förändringar och variationer mellan hushållen, t.ex. i en stad som Malmö.

Diagram 19. Medelinkomst* för personer 20-64 år I landets tre storstäder i relation till riket 1999 – 2010. Index 100 = medelinkomst i riket respektive år.

Källa: Ekonomifakta 2012.

37

Hur har då inkomstspridningen sett ut under de senaste årtiondena i Malmö? Har de ekonomiska skillnaderna ökat eller minskat bland hushållen? Jämförelser görs över tid, i relation till riksutvecklingen men framförallt av skillnader mellan hushåll i Malmö. I senare avsnitt diskuteras särskilt villkoren för hushåll med svag och begränsad hushålls-ekonomi.

Framställningen baseras på redovisning av dispon- ibla inkomster på hushållsnivå, d.v.s. hushållens faktiska inkomster när alla löneinkomster och offentliga trans-fereringar beaktats och skatter borträknats. Det är alltså den nettoinkomst som hushållen faktiskt förfogar över som studeras. Detta är beräknat på vedertaget vis på års-basis och hushållens storlek och sammansättning har beaktats enligt den s.k. kvadratskvotsskalan i likhet med bl.a. Björklund & Jäntti 2011. Ekvivalensskalan gör det möjligt att jämföra olika slags hushåll där den justerade disponibla inkomsten redovisas ”per konsumtionsenhet”, vilket innebär att man tagit hänsyn till hushållens försör-jningsbörda. För tydlighetens skull skall poängteras att det är hushållens redovisade inkomster som står i fokus. Obeskattade inkomster, naturaförmåner och ekonomiskt stöd i sociala sammanhang ingår inte. Betydelsen av ”grå” och ”svart” ekonomi kan ha ökat i en stad som Malmö under senare år. Värt att notera är dock att alla personer med inga eller negativa inkomster frånräknats. Som framgått ovan har andelen i arbetsför ålder med nollinkomster ökat kraftigt i Malmö under senare år, från 1,7 procent 1990 till 6,5 procent 2008. Det senaste året motsvarar det drygt 12 000 personer. Ifall dessa hade inkluderats hade inkomstojämlikheten givetvis accent- uerats högst avsevärt. Detta bör vi ha i åtanke vid tolkning av den fortsatta redovisningen. Underlagen till dessa analyser har ingått i ett större forskningsprojekt och redovisas bl.a. i Scarpa (2012).

Det mest vedertagna sättet att beräkna inkomsternas fördelning i en befolkning är med en s.k. gini-koefficient (Björklund & Jäntti 2011, Gerdtham & Kjellsson 2012). Denna mäter inkomstskillnader i en befolkning på en skala mellan 0 och 1. Skulle den vara 0 skulle inkomsterna vara helt jämnt fördelade bland hushållen och 1 om ett hushåll förfogade över samtliga inkomster. De flesta västländer som följts under många år varierar normalt mellan 0,2 och 0,5. Trenden internationellt bland många OECD-länder är en ökad inkomstojämlikhet de senaste årtiondena (OECD 2008, OECD 2011). Sverige och de nordiska länderna har i efterkrigstid generellt sett haft en låg inkomstspridning

i internationell jämförelse. Men sedan 1980-talets början har dock inkomstojämlikheten även i Sverige börjat öka från sin historiskt låga nivå på strax under 0,2 1981 (SCB 2010c, Björklund & Jäntti 2011). Sverige har under de senaste trettio åren haft en stigande inkomst- ojämlikhet, oavsett ekonomiska konjunkturer och politiska majoriteter.

Som framgår av diagram 20 har inkomstfördelningen i Malmö följt rikstrenden med ökade inkomstskillnader relativt väl från 1990 fram till 2003-4. Trenden har varit klart stigande inkomstojämlikhet i både Sverige och Malmö under dessa år. ”Hackigheten” i kurvorna är fram-för allt ett utslag av kapitalinkomsternas betydelse (utdel-ning av aktier, obligationer m.m.). Ökningen från 0,22 till ca 0,28 dessa år markerar en tydlig fortsatt ökning av inkomstskillnaderna mellan hushållen (+ 27 procent). Från 2003 har Malmö haft en betydligt mer accentuerad ökning av inkomstskillnader jämfört med landet i stort. Mellan 2003 och 2008 ökade inkomstskillnaderna i Malmö från 0,28 till 0,35 år 2008, vilket är en 25-procentig ökning under en femårsperiod. Under samma period ökade också inkomstskillnaderna i landet, men betydligt beskedligare, från 0,28 till 0,31. Kommande år får utvisa om denna skill-nad håller i sig eller det var en tillfällig accentuering av inkomstskillnaderna i Malmö som skedde i slutet av förra årtiondet.

Sett över hela perioden 1990 fram till 2008 har inkomst-ojämlikheten i Malmö ökat högst väsentligt, en ökning med 57 procent (från 0,22 till 0,35 i gini-koefficienten). Detta kan jämföras med en ökning på 43 procent i riket. Rikssiffror efter 2008 pekar på att inkomstojämlikheten bland hushållen har fortsatt att öka i Sverige. Aktuella siffror för 2010 visar på 0,33 i landet som helhet (SCB:s statistikdatabas). Översiktligt kring inkomstfördelningens utveckling kan således konstateras att inkomstskillnaderna ökat snabbare i Malmö under senare år än rikstrenden.

38

Frågan är då vad som ligger bakom denna ökade inkomstojämlikhet? Nedan presenteras analyser som jäm-Nedan presenteras analyser som jäm-för inkomsternas utveckling över tid i Malmö mellan olika inkomstgrupper. För överskådlighetens skull presenteras förändringar uppdelat på tiondelar (deciler). På så sätt kan inkomstskalan från den fattigaste tiondelen (Decil 1) till den rikaste tiondelen (Decil 10) jämföras med normal-inkomsthushållen (Decil 5). Alla jämförelser är i fast pris (år 2008) och mäts efter medelvärden i respektive tiondel och med hänsyn tagen till hushållens storlek och samman-sättning (per konsumtionsenhet). Disponibel inkomst är beräknad exklusive kapitalinkomster. Samtliga data baseras på SCB:s LISA-register.

Diagram 21 visar inledningsvis inkomstspridningen år-ligen från 1990 till 2008 mellan decilerna 1, 5 och 10, eller mellan den fattigaste och rikaste tiondelen jämfört med medelinkomsttagaren (denna jämförelse baseras enbart på personer i arbetsför ålder). Det är sedan tidi-

Diagram 20. Inkomstfördelningens utveckling i Malmö och i riket 1990-2008/9. Gini-koefficient.

Källa: SCB:s statistikdatabas och egen bearbetning av LISA-registret för Malmö.

gare väl känt att medelinkomsternas utveckling varit svag i Malmö men har ändå ökat med ca 22 procent under perioden 1990-2008. Skillnaderna blir dock tydliga när hela inkomstspannet betraktas. Medan den fattigaste tiondelen minskat sin disponibla inkomst med ca en tredjedel har den rikaste tiondelen ökat sina inkomster med närmare hälften (+ 46 %). Kort uttryckt: Inkomstspridningen har blivit större där de flesta hushåll fått det realt något bättre under perioden medan den fattigaste delen blivit fattigare i absolut mening och den rikaste tiondelen haft en betyd-ligt bättre inkomstutveckling än medelhushållen. Det är detta som ligger bakom inkomstojämlikhetens utveck-ling i en stad som Malmö. Det finns en rad interagerande orsaker till denna tilltagande inkomstspridning som vi delvis återkommer till längre fram och som vi redan har berört, bl.a. låg förvärvsgrad, näringslivsstruktur, befolkningens demografiska sammansättning och stadens roll som ankomstort för regionala och globala migrant- strömmar.

39

Som framgår av diagram 22 var förändringen i inkomst-fördelningen relativt blygsam under 1990-talet till följd av den ekonomiska krisen fram till mitten av årtiondet och den offentliga åtstramningspolitik som följde i dess köl-vatten. De allra flesta Malmöhushållen hade en mer eller mindre oförändrad disponibel inkomst åren 1991-2000. Undantaget var den rikaste tiondelen som förbättrade sina årsinkomster med ca en tredjedel fram till år 2000. Inkomstklyftorna har sedan växt markant under åren 2000 till 2008 i Malmö. De allra flesta hushållen har fått det ekonomiskt bättre under denna period men med en tydlig inkomstfördelningspolitisk profil. De allra fattigaste hus-hållen har inte fått del av denna ekonomiska uppgång och den fattigaste tiondelen har realt sett fått det sämre mellan åren 2000 och 2008, minus 28 procent (från ca 59 000 till 42 300 per k.e.).

Sett över hela perioden 1991 – 2008 kan den ökade inkomstojämlikheten i Malmö förklaras av att det eko-nomiska avståndet växer successivt mellan hushåll som har det sämre och dem som har det välbeställt i rela-tion till normalhushållen som över tid fått det märkbart bättre. Dessa skillnader har tenderat att öka de senaste åren. Medan normalhushållen fått 20-30 procent bättre hushållsekonomi mellan 1991-2008 har den fattigaste tiondelen tappat runt 30 procent samtidigt som den rikaste tiondelen fått en inkomstökning på 56 procent. Frankt uttryckt, Malmö är en alltmer ojämlik stad när det gäller hushållens inkomster vilket utifrån Malmökommissionens perspektiv har inverkan på grundläggande förutsättningar och konsekvenser för hushållens hälsa och välbefinnande.Noteras bör att förändringar i disponibel inkomst för den fattigaste tiondelen inte förmår spegla oredovisade inkomster, däribland inkomster förvärvade i Danmark bland gränspendlare och oredovisade inkomster.

Källa: SCB:s statistikdatabas och egen bearbetning av LISA-registret för Malmö.

Diagram 21. Inkomstspridningen i Malmö 1990 – 2008. Disponibel inkomst i hushåll per k.e. efter medelvärden för decil 1, 5 och 10. I 2008 års priser.

40

Diagram 22. Förändring i disponibel inkomst per k.e. efter deciler i Malmö 1991, 2000 och 2008. I 2008 års priser.

Hur ter sig den ökade inkomstojämlikheten i Malmö i rela-tion till riket? Tabell 23 visar tydligt att inkomstspridnin-gen har varit större i Malmö jämfört med den nationella trenden. I relation till medelhushållen har den fattigaste tiondelen också i landet minskat sina inkomster men alls inte så markant som i Malmö. Decil 1 har numera bara drygt en fjärdedel (0,27) av decil 5:s hushållsinkomster,

jämfört med 0,41 i riket i stort 2008. På andra sidan den fördelningspolitiska trappstegen har den rikaste tiondelen ökat sitt relativa avstånd till både medelhushållen som den fattigaste tiondelen. I Malmö har den rikaste tiondelen nu-mera mer än 12 gånger så hög disponibel inkomst jämfört med den fattigaste tiondelen. Motsvarande relation var 5-6 gånger så hög 1991 och drygt 7 gånger högre år 2000.

41

INKOMSTOJÄMLIKHET INOM OCHMELLAN GRUPPER En sund skepsis är på sin plats gentemot förenklade orsakssamband mellan sådana generella ojämlikhets- mönster som tecknats för Malmö hittills och dess konse-kvenser för olika utsatta grupper, samt relationer och spänningar mellan befolkningsgrupper. I kölvattnet av Wikinsons och Picketts även utanför akademin uppmärksammade bok The Spirit Level (2009, Ojämlikhets-anden i svensk utgåva) har även i Sverige en debatt blossat upp kring bokens centrala hypotes att mer jämlika samhäll-en i stort är bra för alla och gynnar tillväxt och samhälls-byggandet i allmänhet. Författarnas framställning byg-ger mestadels på att jämföra länder emellan och jämföra inkomstojämlikhet med en lång rad samhällsfenomen, allt ifrån utbredning av psykiska sjukdomar, jämställdhet mel-lan könen, ungas jobbaspirationer till fängelsefrekvenser. Kritiken har i huvudsak riktat in sig på att de försöker belägga dessa slags allmänna samband med aggregerade data som egentligen kräver ingående individdata för att kunna klarläggas (Nilsson & Waldenström 2011). Poän-gen som kan göras i detta sammanhang är att ingen i sig ifrågasätter inkomsters och inkomstfördelningens betydelse för många samhällsfrågor. Däremot kan det vara svårare att försöka mäta och kontrollera för direkta och omedelbara samband. Snarare utgör inkomstfördelningen i ett samhälle en vital rambetingelse som verkar på djupet, indirekt och långsiktigt. I en fördjupad analys av ojämlikhetsmönstret i Malmö har skillnader inom och mellan olika grupper och positioner studerats (Scarpa 2012). Inkomstdynamiken har följts mellan tre poler: mellan personer i sysselsättning, personer utan sysselsättning, mellan svenskfödda och utrikesfödda

Tabell 23. Relativa förändringar av disponibel inkomst exkl. kapitalinkomster per k.e. i Malmö efter deciler 1991, 2000 och 2008.

Källa: SCB:s statistikdatabas och egen bearbetning av LISA-registret för Malmö.

personer, samt mellan socialt integrerade och segregerade bostadsområden. Den tredje dimensionen återkommer vi till nedan. För de två första dikotomierna har detta också studerats som skillnader i inkomstfördelningen inom och mellan dessa kategorier. På så sätt kan inkomstutveck-lingens betydelse i ett integrativt perspektiv synliggöras. Kort uttryckt: slår den ökade inkomstojämlikheten igenom inom dessa grupper, så att t.ex. inkomstskillnad-erna ökar bland de som har jobb eller de som står vid sidan om? Eller, har de ökade inkomstskillnaderna fått som konsekvens att ojämlikheten har ökat mellan t.ex. svensk- och utrikesfödda hushåll? Svaren har bitvis olika implika-tioner och konsekvenser, i synnerhet kring målsättningar om minskade hälsoskillnader och sammanhållning mel-lan olika befolkningsgrupper. Detta kan, något förenklat, påverka det som man i sociala teorier brukar skilja på mellan ”bonding” och ”bridging”, d.v.s. hur sociala band utvecklas inom och mellan olika grupper som man identi-fierar sig med eller tillhör. Om inkomstojämlikheten slår igenom mestadels inom grupper kan den påverka nära rela-tioner och uppfattningar bland människor som liknar eller lever under likartade förhållanden sinsemellan medan ett genomslag av ökad inkomstojämlikhet mellan olika katego-rier kan påverka sammanhållning och identitet tvärs över olika sociala kategorier. Utan att bli för metodologiskt detaljerad har detta ana-lyserats för Malmö för åren 1991 och 2008 utifrån ett flertal relevanta, men statistiskt avancerade, metoder (se vidare Scarpa 2012). Förutom gini-koefficienten har såväl Theils index som MLD, Median Log Deviation, använts för att kunna tolka inkomstfördelningens olika aspekter mellan de två valda åren. Som nämnts ovan har personer helt utan inkomster exkluderats från undersökningspopu-lationen (25-54 år) i Malmö för respektive år. Totalt ana-

42

lyserades inkomstförhållanden för 95 037 personer 1991 och 127 157 personer år 2008 för. Det huvudsakliga motivet för att begränsa åldersgruppen till 25-54 år var att synliggöra inkomstojämlikheten i den primära arbetsföra åldern (prime-age adults) och tona ner ekonomiska villkor vid ungas etableringsperiod och i slutet av den arbetsföra perioden. Dessa livsförloppsrelaterade faser in och ut ur arbetslivet är givetvis viktiga att studera men kräver speci-fika avgränsningar och fördjupade analyser.

Innan mer ingående resultat presenteras inom och mellan grupper visar tabell 24 översiktligt inkomstojämlikhetens utveckling mellan 1991 och 2008 efter de tre beräkningsmetoderna. Båda de andra metoderna indikerar en större ökning av inkomstojämlikheten i Malmö. Värdet T ökade med 58 procent och indikerar en kraftigare ökning av inkomster i toppen av inkomstfördelningen, medan MLD-värdet på 79 procents förändring skvallrar om en kraftig inkomstförändring för personer med lägst inkomster.

Resultatet mellan dessa grupper visar på en större ökning av inkomstojämlikhet mellan sysselsatta och ej sysselsatta än mellan svensk- och utrikesfödda (beräknat på personer utanför Västeuropa). Samtidigt kan förändringar av inkom-ster mellan dessa kategorier sammantaget enbart förklara en mindre del av ojämlikhetens utveckling i Malmö. Både T- och MLD-värdena ger belägg för att endast ca en fjärde- del av den totala inkomstojämlikhetens ökning mellan 1991 och 2008 kan hänföras till ökade skillnader mellan dessa kategorier. Istället återfinns den huvudsakliga effek-ten i skillnader inom dessa kategorier och då i synnerhet inom kategorierna icke-sysselsatta och svenskfödda. När födelseland och sysselsättningsstatus kombineras visar båda metoderna att inkomstojämlikheten framför allt har

Tabell 24. Förändring i inkomstojämlikhet för personer 25-54 år i Malmö 1991 och 2008 efter olika beräkningsmetoder. I procent.

ökat bland svenskfödda i sysselsättning och till en betyd-ligt mindre del bland personer födda utanför Västeuropa oavsett om de är i arbete eller inte. Sammanfattningsvis bidrar Scarpa (2012) till en fördju-pad kunskap om inkomstojämlikhetens variationer i en föränderlig stad som Malmö årtiondena före och efter millenniumskiftet. Denna fördjupade analys visar tydligt att den ökade inkomstojämlikheten som helhet mer han-dlar om skillnader mellan personers positioner på arbets-marknaden än på etniskt relaterade skillnader. Den största förändringen av inkomstojämlikheten kunde också spåras till ökade skillnader inom grupper jämfört med skillnader mellan grupper. Flera policyimplikationer kan identifieras utifrån dessa resultat. Istället för att betona skillnader mellan svensk- och utrikesfödda personer är det relevant att utgå från personers situation och relation till arbets-marknad och offentliga trygghetssystem. Under senare år har inkomstskillnaderna växt bland både de som är inne på arbetsmarknaden och bland de som står utanför. För de förra indikerar detta större variationer i anställnings- förhållanden och löner, för de senare handlar det i högre grad om trösklar och ökade skillnader i olika ersättnings-system. Detta belyses därför närmare i nästa avsnitt.

43

Diagram 25. Gini-koefficient i Malmö 1990-2008 efter marknadsinkomster och disponibel inkomst.

VILKA INKOMSTER PÅVERKAROJÄMLIKHETEN?Ett ytterligare sätt att försöka fördjupa förståelsen av den kraftiga ökningen av inkomstojämlikheten i en föränder-lig stad som Malmö är att studera olika inkomstslags inverkan. Av diagram 25 framgår en grov uppdelning av inkomstfördelningens utveckling fördelat efter marknads-

inkomster (summan av olika förvärvsinkomster) och dis-ponibel inkomst. Mellanskillnaden mellan dessa utgörs av offentliga överföringar till hushållen och skatter. Medan den disponibla inkomsten haft en ökad trend av ojämlik fördelning har effekten av marknadsinkomster först haft en kraftigt ökad trend under 1990-talskrisen för att sedan plana ut och minska något under senare år.

44

Den offentliga politiken minskade inkomstojämlikheten med ca 60 procent under 1990-talet. Därefter märks en gradvis minskning av inkomster som har omfördelats genom skatter och olika välfärdsförmåner tillbaka till hushållen. De tre senaste åren, 2006-2008, har denna omfördelande effekt sjunkit till i genomsnitt 42 procent. Detta visar på en långsiktigt avtagande omfördelningsef-fekt av offentligt styrda inkomster och skatter till hus-hållen. Troligtvis rör det sig om olika effekter för olika inkomstgrupper, t.ex. minskade skatteeffekter för mer välbeställda hushåll under senare år, liksom begränsningar och värdeminskningar i olika socialförsäkringar för hus-håll med knapp ekonomi. När det gäller den ekonomiska familjepolitikens omfördelande och fattigdomsdämpande effekt för barnfamiljer i landet visar en studie att dessa effekter börjat avta från 2003 och framåt (Salonen 2011b). En internationellt jämförande studie (Verbist et al 2012)

Differensen mellan dess kurvor visar den offentliga politikens påverkan på inkomstfördelningen. I diagram 26 illustreras detta tydligare. Denna mäter den sammanlagda effekt som offentliga transfereringar och skatter haft på inkomstojämlikheten för respektive år i Malmö.

Diagram 26. Effekt av offentliga transfereringar* för GINI-koefficienten i Malmö 1990-2008.

*Beräknat på såväl skatter som summan av samtliga offentliga överföringar till hushållen.

indikerar också att den offentliga politikens omfördelande effekt i Sverige har minskat sedan millennieskiftet (a.a. s. 59) Samtidigt visar andra studier att den ökade inkomst- ojämlikheten under senare år också drivits av kapital-inkomsters ökade betydelse för hushåll i fördelnings- stegens övre trappsteg (Björklund & Jäntti 2011) och arbetsmarknadsinkomsters alltjämt dominerande betyd-else för inkomstspridningen (Scarpa 2012).

INKOMSTFAT TIGDOM OCHKOMMUNENS FÖRSÖRJNINGSSTÖDDet sista avsnittet i denna del av rapporten kring Malmöhushållens försörjningsvillkor skall särskilt uppehålla sig vid inkomstfördelningens nedersta trapp-steg. Detta är välmotiverat med tanke på det erkända sambandet mellan ekonomisk knapphet och ökade risker

45

I detta sammanhang skall fokus begränsas till att granska ekonomisk fattigdom närmare för den arbetsföra åldern i Malmö. I en annan rapport till Malmökommissionen har frågan om barns och deras familjers ekonom-iska utsat-thet behandlats närmare (Angelin & Salonen 2012). Det finns självklart tydliga kopplingar mellan barnfattigdom och vuxnas situation. Det är de arbetslösa, sjuka och de utan eller med bristfälliga sociala förmåner som är föräl-drar till de barn som lever i fattiga hushåll. Det går inte att påverka barnfattigdomen om inte hela familjens situa-tion förändras. Inte heller skall äldre personers ekonom- iska bekymmer glömmas bort (Albertsson 2008, Gunnars-son 2011). I en snabbt föränderlig stad som Malmö före-kommer ekonomiska problem av varierande art, allt ifrån sådant som redan är uppenbart och uppmärksammat, t.ex. trångboddhet och undermåliga bostäder, till andra ekonomiska bekymmer som förblir dolda och relativt okända. Tidigare har vi diskuterat den bristande kunska-pen kring de s.k. papperslösa som per definition lever ille-galt och i skuggan av det väletablerade svenska samhället. Likaså den växande skara av vuxna människor som inte officiellt återfinns i arbete eller i studier och som inte heller har några registrerade inkomster. Ovan har vi konstaterat att människor i denna kategori har vuxit snabbt i Malmö – från någon enstaka procent till 6,5 procent av den arbets-föra befolkningen i Malmö 2008. Dessa blir regelmässigt inte medräknade i statistiken kring ekonomisk fattigdom, vilket också gäller presentationen nedan. Denna studie har tidigare visat att Malmö är en social smältdegel, i färd att omformas till en efterindustriell stad med varierande uttryck. I spåren av denna pulserande sociala mobilitet följer att många i arbetsför ålder har svaga eller obefintliga positioner och relationer till försörj-ningsarenor, till den öppna arbetsmarknaden och till de offentliga försörjningssystem som kräver kvalifikations-krav som kan vara svåra att uppfylla. Ekonomisk relativ fattigdom, mätt enligt EU-definition, drabbar framför allt alla de i arbetsför ålder som inte är tryggt etablerade i arbetsliv och socialförsäkringssystem. Internationell forskning pekar på uppkomsten av stråk av arbetskraften som aldrig lyckas etablera sig, utan lever i en tillvaro av tillfälliga och föränderliga försörjningar. Andelen personer med tillfälliga anställningar har visser- ligen inte haft någon större ökning i Malmö under senare år, men frågan är i vilken grad den officiella statistiken lyckas fånga alla de med tillfälliga och osäkra arbetsförhållanden. I samhällsforskningen har begrep-pet prekariat fått en förnyad aktualitet för att just försöka

för ohälsa och andra välfärdsrelaterade problem (WHO 2008,Wilkinson & Pickett 2009, Atkinson & Marlier 2010, Socialstyrelsen 2010). Som bl.a. Marmot (2006) över-tygande och elegant visat föreligger det ett antal sociala och relationella filter mellan exempelvis ekonomisk fattigdom och substantiella effekter i t.ex. livslängd och förekomst av livsstilsbetingade sjukdomar. Sambanden är komplicerade och inte på förhand determinerade på individnivå utan kan bättre förstås som skillnader i risker och möjligheter på gruppnivå. När det gäller den stän-digt återkommande frågan om att mäta fattigdom utifrån absoluta eller relativa definitioner i bl.a. ambitioner att förbättra hälsan hävdar Marmot att ”…om man bara har lite pengar kommer mer pengar att förbättra hälsan, men om man redan har tillräckligt mycket pengar så är det hur mycket man har i jämförelse med andra människor i samhället som är av störst betydelse för hälsa.” (a.a. s 101). Absolut fattigdom, i termer av att inte ha råd till näringsriktig kost, anständig bostad och elementära möjligheter att leva ett drägligt liv, skall inte ställas i motsats mot en relativ fattigdom. De två är olika aspekter av ett komplext samhällsfenomen. Brist på basala livsförutsättningar är dess uppenbara skepnad. I ett materiellt överflödssamhälle som det svenska förutsätts att alla kan undslippa detta. Den relativa fattigdomen han-dlar om att vara utestängd från ett socialt deltagande och om otillräcklig kontroll över ens livsvillkor, vilket leder till stress, dålig självkänsla och andra ohälsorelaterade effekter. Bristande ekonomiska möjligheter påverkar ens förmågor att fullt ut leva ett liv som anses vara ”normalt” och bryta sin fattigdom (Sen 1995).

Forskningen är tämligen samstämmig i att det behövs olika slags mått, såväl absoluta som relativa, för att för-söka förstå ett så sammansatt fenomen som fattigdom, i synnerhet i länder som Sverige där den materiella stand-arden är hög (Biterman & Franzén 2008, Halleröd & Lars-son 2008, Socialstyrelsen 2010). Självklart kan fattigdom inte begränsat heller förstås i ekonomisk-materiella ter-mer utan måste relateras till biologiska, sociala, kulturella och strukturella dimensioner. I korthet har Sverige sedan 1990-talets början haft en ökad relativ fattigdom medan den absoluta fattigdomen varit tämligen oförändrad eller minskat något (Socialstyrelsen 2010:98). Nedan kom-mer EU-definitionen av ”at risk of poverty”, vilket innebär att personer har lägre än 60 procent av landets median-inkomst ett aktuellt år, att användas. Detta räknas som sedvanligt i disponibel inkomst.

46

beskriva alla dem som under längre tid inte lyckas etablera sig på arbetsmarknaden och har ett osäkert eller tillfälligt uppehälle (Standing 2011). Begreppet ifråga har, av natur-liga skäl, ingen entydig betydelse utan kan gälla en rad varierande situationer av prov- och timanställningar, vika-riat, svartjobb och praktik. Försörj-ningsmässigt kan egen-försörjning kompletteras med bidragstagande eller att vara beroende av andra personer i ens omgivning. Lundbergs (2009) skönlitterära skildring av Yarden i Malmö ger en gripande och uppfordrande illu-stration av en prekär di-mension i det svenska arbetslivet.

Svenskt näringsliv har nyligen uppmärksammat detta och oroas över att ca 140 000 personer i arbetsför ålder saknar registrerade inkomster, inte är i utbildning eller inte söker arbete genom arbetsförmedlingen (Fölster 2012). Den kommun i landet som har högst andel 2009 är inte oväntat just Malmö med 6,9 procent av åldersgruppen 25-64 år i denna grupp, att jämföra med 3,9 % i Stockholm, 2,9 % i Göteborg och 2,3 % i hela landet. Rapporten konkluderar

att det finns en stor grupp människor som det etablerade samhället inte vet särskilt mycket om, förutom att de inte finns i vare sig arbets-, utbildnings- eller offentliga försörj-ningssystem. Rapporten kopplar inte detta vidare till vare sig problem i själva statistikföringen, underliggande orsaker i ett konkurrensuppdrivet utbildningssystem och arbetsliv eller konsekvenser av förändrade stöd inom t.ex. vuxenutbildning och arbetsmarknadspolitiken.

Sett till andel inkomstfattiga (enligt EU-definitionen) i arbetsför ålder skiljer sig Malmö kraftigt från den nationella nivån. Malmö har under 2000-talets inledande årtionde två till tre gånger så hög inkomstfattigdom, mätt enligt EU:s vedertagna definition. Andelen 2008 på 28,9 procent vore betydligt högre om personer som varken är i arbete eller i studier och som helt saknar registrerade inkomster hade räknats in. Andelen skulle med dessa ytterligare 12 000 personer blivit 33,5 procent. Runt en av tre personer i arbetsför ålder i Malmö hamnar således numera under denna fattigdomsgräns, vilket måste anses vara extremt högt för svenska förhållanden.

Diagram 27. Andel personer i arbetsför ålder 18-64 år med disponibel inkomst under 60 procent av medianinkomst i Malmö och riket 2000 och 2008.

Källa: SCB:s statistikdatabas och egen bearbetning av LISA-registret för Malmö.

47

Källa: SCB:s statistikdatabas och egen bearbetning av LISA-registret för Malmö.

Eftersom den ekonomiska utsattheten i vuxen ålder till stor del måste förstås i relation till individers anknyt-ning till arbetsliv och studier beskrivs detta närmare (tabell 28). Av de drygt 50 000 personer i arbetsför ålder som officiellt räknas som EU-fattiga i Malmö 2008 har ca 30 000 haft några inkomster som kan relateras till arbete

Tabell 28. Personer 18-64 år i Malmö efter förekomst av inkomster från arbete/studier och disponibel inkomst under 60 procent avmedianinkomst på riksnivå 2008.

eller studier. Det kan röra sig om tillfälliga arbeten eller begränsad deltidsanställning eller ersättningar från studie- medel. Den andra delen av de inkomstfattiga, de som helt saknar inkomster från arbete eller studier, var således drygt 20 000 personer eller närmare 12 procent av den arbetsföra befolkningen i staden.

48

Det finns ett behov av mer ingående studier för att av- täcka underliggande mönster bland alla dessa personer som i arbetsför ålder tycks sakna tillräckliga egna ekonomiska medel. Genom longitudinella studier kan deras villkor över tid beskrivas och skilda mönster urskiljas. Vi vet att t.ex. unga människor och utrikesfödda, två snabbt växande befolkningsgrupper i Malmö, är starkt överrepresenterade när det gäller inkomstfattigdom och arbetslöshet (Malmö stad 2011a, 2012a). Är det tal om uppkomsten av en ny sorts underklass i linje med Standing (2011) eller sönderfaller det i vitt skilda slags situationer och levnadsomständigheter? Det behövs mer ingående studier som förmår koppla samman breda registerbaserade studier med kvalitativa studier där människornas egna erfarenheter och upplevelser kommer till tals. Det rör sig om så stora delar av den vuxna befolk-ningen att det knappast kan benämnas som marginalproblem utan berör centrala aspekter av den fortsatta samhällsutveck-lingens förmåga att skapa sammanhållning och social hållbarhet.

Större uppmärksamhet bör också riktas till olika offentliga försörjningssystems förmåga att anpassa sina målsättnin-gar och funktionssätt till en föränderlig och paradoxal sam-hällssituation där ekonomisk sårbarhet tycks öka samtidigt som de allra flesta hushållen fortsatt får det ekonomiskt bättre. Det behövs fler analyser som på ett tydligare sätt länkar hushåll med svaga ekonomiska positioner till hela det

statliga socialförsäkringsområdet och deras förmåga att er-bjuda ekonomiskt skydd vid t.ex. arbetslöshet, sjukdom och under barns första levnadsår. På kommunal nivå är frågan i vilken grad som det kommunala försörjningsstödet förmår fånga upp olika former av ekonomisk utsatthet. I Malmö har det kommunala försörjningsstödet, tidigare socialbidrag, un-der en lång räcka av år regelmässigt legat betydligt högre än riksgenomsnittet (2011b). Med ett mer restriktivt regelverk och skärpta krav är det rimligt att anta att allt fler som egent-ligen skulle vara berättigade till försörjningsstöd avstår och tvingas förlita sig på andra, inte alltid av samhället accepterade, försörjningskällor som kriminalitet, tiggeri och svartarbete. En oroande trend är att andelen som erhåller kommunalt försörjningsstöd under mer eller mindre permanenta for-mer har trendmässigt ökat, vilket anstränger såväl hushållens begränsade ekonomiska ställning som det kommunala stö-det (se vidare Hjort 2012). Andel långvariga biståndshus-håll är 2011 närmare hälften (44 %) av samtliga hushåll med försörjningsstöd, ca 6 000 av ca 13 700 hushåll (Malmö stad 2012b, Malmö stads datalager). Detta pekar på att det är allt fler familjer, då i synnerhet barnfamiljer, som kontinuerligt under längre perioder tvingas försörja sig på det behovs-prövade stödet från kommunen som egentligen är kon-struerat för att vara en tillfällig och övergående hjälpform. Närmare tre fjärdedelar av Malmös kostnader för försörj-ningsstöd går numera till hushåll med långvariga försörj- ningsbehov, minst tio månader per år (Malmö stad 2012b).

Diagram 29. Antal hushåll med ekonomiskt bistånd efter biståndsmånader per år 2001-2011.

49

Som övergång till nästa avsnitt om segregationens utveckling i staden visar diagram 30 genomslaget av det kommunala försörjningsstödet i Malmös tio stadsdelar. I Rosengård lever mer än var fjärde person i hushåll som beviljades försörj-ningsstöd under 2011 jämfört med ett par enstaka procent i stadsdelar som Västra innerstaden, Limhamn-Bunkeflo och Husie.

Diagram 30. Försörjningsstöd i Malmös stadsdelar 2011.

Källa: Malmö stad, Avdelning individ och familj.

SAMMANFAT TNINGSVIS …har detta avsnitt uppmärksammat empiriska data och förhållanden som pekar på tilltagande försörjnings-problem för många Malmöbor, både för de som redan är kända och identifierade men också för levnadsomständig-heter och ekonomiska villkor som tenderar förbli dolda eller förbisedda i det etablerade samhället. Den kraftigt ökade inkomstojämliketen tillsammans med många män-niskors osäkra eller obefintliga ställning på den reglerade

arbetsmarknaden och i de offentliga trygghetssystemen utgör sammantaget en strukturell grogrund för social och hälsomässig problematik. Dessutom utmanar den ökade ekonomiska ojämlikheten föreställningar om, och strate-gier för, en inkluderande och social hållbar stadsutveck-ling. Att allt fler människor i staden står vid sidan om sysselsättning och etablerade försörjningssystem skapar på sikt legitimitetsproblem för dessa system och hotar den sociala sammanhållningen.

50

Detta avsnitt fokuserar särskilt på boendets och det nära grannskapets betydelse som en arena som kan förstärka eller mildra effekter av samhällets generella ojämlikhets-tendenser. Det finns varierande och tidvis divergerande teorier och föreställningar om detta. I detta sammanhang skall analysen i det följande begränsas till underlag som förmår spegla de föregående beskrivningarna av snabba befolkningsförändringar och ökade inkomstklyftor och svårigheter för många hushåll att klara en dräglig ekono-misk standard i relation till var människor råkar bo. Hur kan vardagens kontakter och villkor i närområdet bidra till social hållbarhet och sammanhållning, samt främja jämlikhet i hälsa och levnadsvillkor?

MALMÖS STADSSTRUKTURTill skillnad från många andra större städer är Malmö en relativt kompakt stad. Kommunen omfattar enbart 158 kvadratkilometer, alltså mindre än en kvadrat med sidor på 13 km. Det finns alltså fog för talet om att man i Malmö kan ta sig överallt med cykel (Svensson 2011). Malmö är en befolkningstät stad. Räknas enbart arealen i själva tätorten bor det 3 651 personer per kvadrat- kilometer (SCB:s statistikdatabas). Detta kan jämföras med genomsnittet på 1 491 invånare för alla landets tätorter. Det är bara Stockholm med sina 3 597 som kom-mer i närheten av Malmös befolkningsdensitet. Ett annat vanligt påstående som äger empirisk giltighet är att det i Malmö egentligen inte finns några förorter utan stadens miljonprogramsområden (Hyllie, Kroksbäck, Lindängen och Rosengård) ligger geografiskt nära stadens centrum och innerstad.

Stadens byggda struktur har under det gångna seklet förändrats i snabb takt. Det rivs och byggs nytt. Under industriepokens decennier runt 1990-talets mitt bildades en stark allians av hegemonisk karaktär mellan ledande företrädare för socialdemokratin och lokala näringslivet, företrädesvis inom byggsektorn (Billing & Stigendal 1994). De senaste tillskotten är Västra hamnen och Hyl-lie. Det byggdes mycket nytt i början av 2000-talet för att därefter ligga kring ca 1 000 nya bostäder per år fram till 2011 (Malmö stad 2012c). Bostadsstrukturen i Malmö domineras av flerbostadshus, drygt 80 procent, och är till stora delar bostadsmässigt en omvänd spegelbild av kranskommunernas dominans av småhusbebyggelse (Malmö stad 2009). Två tredjedelar av hela Sydvästra Skånes (SSSV) flerbostadshus finns i Malmö stad med-an enbart en fjärdedel av småhusen i regionen finns i

6. Boendets fördelningsroll

Malmö. Detta är en viktig grundkomponent i den ständ-iga regionala livsförloppsrelaterade omflyttning som sker i utbyte mellan Malmö och kommunerna i den närmaste omgivningen. Ungdomar flyttar in till Malmö där hyres-lägenheter och utbildning finns medan många sedan flyttar ut i etableringsepoken till eget boende utanför staden. Tillgången till hyreslägenheter har givetvis också varit en förutsättning för etableringsmönster för mer långväga migrantströmmar de senaste årtiondena.

På samma tydliga vis som Malmö geografiskt är en kompakt stad är det också en socialt uppdelad stad. Längs kusten i väster ligger de mer välbeställda område-na och österut och söderut domineras bostadsområdena av låginkomsttagare.

51

52

I detta avslutande avsnitt skall vi uppehålla oss vid frå-gan om bostadssegregationens roll och funktion i Malmös snabba omvandling. Bostadssegregation kan definieras och förstås på olika sätt. Istället för att prata om seg-regerade områden är det mer adekvat att studera hela städers sammansättning. Många har pekat på det olyckliga och begränsande i att ensidigt fokusera på de mest utsatta bostadsområdena (Andersson et al. 2007, Salonen 2011). Självklart kan sådana områden behöva särskilda insatser, exempelvis områdesprogram som för närvarande bedrivs i ett antal områden i Malmö, men det förändrar inte i grunden den ojämlika bostadshierarkin och orsakerna till en tilltagande rumslig uppdelning i en stad som Malmö.

En ambitiös och genomgripande studie av bostadsseg-regationen i Malmö gjordes 2007 och gav följande rekommendationer:

1. Att minska bostadsegregationen är ett långsiktigt arbete och kräver en vilja hos många inblandade parter för att bryta.

2. I det löpande arbetet krävs att man bryter med etablerade planeringsmodeller, t.ex. minska trafik separering och andra barriäreffekter mellan områden, tillföra nya attraktioner i områden etc.

3. Huvuddelen av antidiskrimineringsarbetet måste bedrivas av andra aktörer än kommunen för att få tillstånd en bättre blandning av upplåtelseformer och hustyper.

4. Allmännyttan har en central betydelse för hur bostadsfördelningen sker för att motverka t.ex. etnisk segregation.

5. Bryt mönstret att det i praktiken endast är ett fåtal områden som är mottagare för nyinflyttning av flyktingar och långväga migranter.

Källa Andersson et. al. 2007. s.11

Andersson et. al. (2007) hade i uppdrag att på vetenskaplig grund visa på bostadssegregationens mönster och karaktär i Malmö relaterat till regionen samt diskutera åtgärder för att minska de negativa konsekvenserna av bostadssegrega-tionen. Studien baserades på data på SAMS-områden från

1990 fram till 2004. SAMS-områden (Small Area Market Statistics) är mindre enhetliga områden, för Malmös del totalt 363 områden. De sammanfattar sin analys på föl-jande vis:

”Både Malmö och regionen som helhet är segregerad med rika re-spektive fattiga och svensktäta respektive svenskglesa områden. Rapporten uppmärksammar särskilt majoritetsbefolkningens hand-lingsmönstereftersomderasflyttningarharenavgörandebetydelseförden etniska bostadssegregationen, dels genom att majoriteten lämnar vissa områden som får ett större inslag av minoritetsbefolkning, dels genomattmajoritetsbefolkningenundvikerattflyttatillminoritets-dominerande områden.”. (a.a. 6)

Sedan dess har bl.a. en analys av bostadssegregationen för landets tre storstadsområden gjorts med data fram till 2006, vilket stärker bilden av en tilltagande bostadssegre-gation i de tre storstäderna med en klar koppling mellan etnisk och socioekonomisk segregation (Socialstyrelsen 2010). Bilden av en omfattande segregation på bostads-marknaden i Malmöregionen (Stor-Malmö inkluderande 12 kommuner enlig SCB:s indelning) bekräftas också i en annan ingående analys av de tre storstadsregionerna fram till 2006 (Nordström Skans & Åslund 2009). Resultaten i denna studie visar att det särskilt finns en stark segrega-tion när man studerar bosättning efter födelseland, d.v.s. mer finmaskigt. I Malmö tenderar t.ex. personer från Irak och Mellanöstern/Nordafrika i högre utsträckning att bo i bostadsområden med kraftigare koncentration av andra från ursprungslandet (a.a. 25-26). Den generella kunskap-en är annars att det inte finns särskilt tydliga etniska enklaver utan att de svenskglesa områdena befolkas av en brokig blandning av utrikesfödda.

I likhet med Nordström Skans & Åslund (2009) är det vik-tigt att inte förväxla etnisk och ekonomisk segregation och att huvudproblemet är den ekonomiska dimensionen i fattiga områden. Svårigheterna att bryta fattigdom förstärks i viss utsträckning av fattigdomens omfattning i ens nära omgivning, men som regel inte av omgivningens etniska sammansättning (a.a. s.99).

53

FÄRGANALYS AV MALMÖSBOSTADSOMRÅDENMed samma sorts data som presenteras i Social Rapport 2010 (Socialstyrelsen 2010) redovisas nedan en uppdat-ering av segregationsutvecklingen i Malmö fram till 2008. Datamaterialet kommer från databasen GEOSweden, utvecklad av IBF (Institutet för bostads- och urbanforsk-ning och framtaget av Åsa Bråmå) vid Uppsala universitet i samarbete med SCB. De analyserade data för Malmö som täcker åren 1990 till 2008 med data om individernas boende, familjestatus, sysselsättning, inkomster, utbild-ning med mera, vilket innebär att individer och familjers förändringar kan följas över tid. I följande analyser för SAMS-områden i Malmö har enbart områden med minst

100 hushåll medtagits respektive år 1990 och 2008, vilket innebar totalt att 273 SAMS-områden i Malmö ingår i jäm-förelsen.

Syftet med denna analys har varit att klargöra transforma-tionen av förändringar i sammansättningen av befolkningen på mindre delområden i Malmö. Det är genom en sådan finkalibrerad analys som en stads segregationsmönster blir tydlig (se Salonen 2011 för en liknande analys av Lands- krona). Poängen är att det är hela stadens färgmönster som utgör segregationsmönstret, inte enskilda områdens kulörer. De två variablerna ekonomisk och etnisk samman-sättning visar, var för sig och sammantaget, fördelningen inom ett område på individ- och hushållsnivå.

SEGREGATIONSINDEX

Ekonomisk EtniskAndel låg inkomst (20%) /Andel hög inkomst (20%)

1. Mycket resursrika > 0,25

2. Resursrika 0,25 - 0,49

3. Integrerade resursrika 0,50 - 0,79

4. Integrerade 0,80 - 1,24

5. Integrerade eftersatta 1,25 - 1,99

6. Eftersatta 2,00 - 3,99

7. Resursfattiga 4,00 - 9,99

8. Mycket resursfattiga 10,00 -

1. Mycket homogen sv. befolkning >0,25

2. Homogen svensk befolknig

3. Integrerade, svensk prägel

4. Integrerade

5. Integrerade prägel av inv.

6. Koncentration av inv.

7. Stor koncentration av inv.

8. Mycket stor koncentration av inv.

Andel utlandsfödda utanförNorden & Västeuropa/

Andel svenskfödda

0,25 - 0,49

0,50 - 0,79

0,80 - 1,24

1,25 - 1,99

2,00 - 3,99

4,00 - 9,99

10,00 -

Där båda värdena i ett område ligger under 0,49 blir på kartorna nedan området gult, vilket kan betecknas både som ett resursrikt och svenskdominerat område. I andra änden har vi blå områden med värden på minst 2,00 för den ekonomiska och etniska segregationsvariabeln, vilka ses som resursfattiga områden dominerade av synliga utrikes födda invånare (födda utanför Norden och Västeuropa). Däremellan finns de gröna områdena som i varierande grad är blandade eller integrerade utifrån de två segregationsvariablerna. Några få områden kan vara vita = resursfattigt och svenskdominerat eller svarta = resursrikt dominerad av synliga utrikesfödda invånare (för detaljerad metodbeskrivning se vidare Salonen 2011 kap. 7).

54

Kartorna visar hur fördelningen efter denna färganalys sett ut i Malmö mellan 1990 och 2008.

55

Kartorna visar hur fördelningen efter denna färganalys sett ut i Malmö mellan 1990 och 2008.

56

Ser vi till förändringar på områdesnivå i Malmö (se kartor för 1990 respektive 2008) uppvisar de allra flesta områden en stabilitet i färgkategori. Tre fjärdedelar var kvar i sam-ma färgkategori mellan åren, 203 av totalt 273 områden. Det kan visserligen ha skett stora förändringar inom ett SAMS-område som har en oförändrad färg, t.ex. en högre grad av resursfattiga hushåll eller att invånarantalet märk-bart ökat, trots avsaknad av nybyggnation i kvarteret. Det senare förklaras av t.ex. ökad trångboddhet i vissa om-råden. Då är inte EBO-boende eller andra personer och hushåll som bor utan att vara registrerade medräknade. Den vanligaste förändringen åren 1990 – 2008 är att en-skilda områden skiftar från att tidigare varit gröna till att bli blå områden. Detta gäller för sammanlagt 38 områden (14 procent). Ett mindre antal områden har skiftat från grönt till gult (8 områden), från gult till grönt (9 områden) och från svart till grönt (5 områden).

Tabell 31. Malmös befolkning efter bostadsområdens ekonomiska och etniska status 1990 och 2008. I antal och procent

Färganalysen visar för det första en tydlig samvariation mellan socioekonomisk och etnisk uppdelning i boendet i Malmö. Lite förenklat sammanfaller klass och etnicitet alltmer efter var man bor i Malmö. Man bor i allt högre utsträckning med människor som liknar en själv. Andelen av befolkningen som bor i blandade områden (gröna) var i majoritet i Malmö 1990. Närmare två tredjedelar bodde i gröna områden. Denna andel har fram till 2008 minskat till under hälften av befolkningen. Istället har det skett en märkbar ökning av befolkning i blå områden, dominerade av ekonomiskt resursfattiga och hög koncentration av utrikesfödda utanför Västeuropa. Numera bor en major-itet av Malmös befolkning i sådana områden.

57

Det som är unikt för Malmö i jämförelse med alla lan-dets större städer (54 städer med minst 40 000 invånare) år 2008 är den låga andelen gula områden, bostadskvar-ter som domineras av resursrika svenskfödda hushåll. I Malmö är det bara 2 procent av befolkningen som bor i gula områden jämfört med 15 procent i landets städer i genomsnitt. Detta förklaras av, vilket diskuterats redan ovan, att de välsituerade områdena i Malmöområdet till största del ligger utanför Malmös kommungräns, i krans-kommuner som Vellinge, Svedala, Staffanstorp och Lomma. Resultatet visar att det inte hänt något kring detta mönster mellan 1990 och 2008.

På motsvarande sätt har Malmö numera en extremt hög andel blå områden, 52 procent av befolkningen, jämfört med 17 procent i samtliga större städer i landet. Ingen annan stad i landet har en så hög andel befolkning i blå områden. Närmast kommer Botkyrka med 48 procent och Landskrona med 41 procent. Det är också dessa två kommuner som är de enda med en lägre andel i gröna, blandade, områden än Malmö.

Diagram 32. Malmös befolkning efter bostadsområdens ekonomiska och etniska status 1990 och 2008.

Tabell 33. Bostadssegregationens fördelning i utvalda städer 2008. I procent*.

*Övriga områden inte medtagna.

58

I diagram 34 illustreras ett balansmått mellan gula och blå områden 2008 bland samtliga 54 undersökta städer. De allra flesta städer har en relativt balanserad situation, plus/minus 10 procent. I ena änden återfinns kommun-er med övervägande del med blå områden, där Malmö

intar den mest extrema positionen, därefter bl.a. Botkyrka, Huddinge och Södertälje. I den andra änden mer en klar övervikt av gula områden återfinns inga Skånekomm- uner, däremot Stockholmskommuner som Lidingö, Nacka, Tyresö och Täby.

Diagram 34. Balansmått mellan gula och blå områden I Sveriges 54 största städer 2008.

59

KÖPKRAFTSUT VECKLING I MALMÖS OMRÅDENGenom en specialbearbetning av SCB-data om hushållens köpkraft på SAMS-områden i Malmö kan ytterligare kun-skap ges kring den rumsliga dimensionen av Malmöhus-hållens skilda ekonomiska villkor. Dessa är beräknade i disponibel inkomst i relation till fördelning mellan kvar-tiler på riksnivå. Enkelt uttryckt ingår den fjärdedel med lägst disponibel inkomst i kvartil 1 och hushåll i kvartil 4 är den fjärdelen med högst ekonomi. Om Malmö skulle motsvara landet i stort skulle varje kvartil i staden vara

lika stor. Som framgår av diagram 35 ser emellertid inte fördelningen ut på så sätt. Istället finns, som förväntat, en överrepresentation av hushåll i kvartil 1 och 2. Den-na ojämna fördelning tenderar dessutom att öka mellan de två studerade åren, 2005 och 2009. Närmare 36 pro-cent av Malmöhushållen har 2009 en disponibel inkomst motsvarande den lägsta fjärdedelen på riksnivå. Det skulle krävas en omfördelning av närmare 20 000 hushåll från de två lägsta kvartilerna till de två högre kvartilerna för att Malmö skulle uppnå en inkomstfördelning bland hus- hållen som är i paritet med landet i stort.

Diagram 35. Köpkraft bland Malmöhushållen 2005 och 2009. Median av disponibel inkomst i riket resp. år.

60

På de kartorna visas förekomst av låg köpkraft (kvartil 1) på SAMS-områden i Malmö 2005 respektive 2009.

61

SAMBAND MELLAN ALLMÄNINKOMSTOJÄMLIKHET OCH BOSTADSSEGREGATIONForskningen i Sverige kring bostadsegregation har mesta- dels koncentrat sig på att studera dess konsekvenser i olika avseenden i form av s.k. grannskapseffekter, t.ex. skill-nader i arbetsmarknadstablering eller inkomstutveckling efter grannskapets profil (Brännström 2006, Galster et al. 2008, Urban 2009, Andersson & Musterd 2010). Sådana studier visar på relativt svaga samband. Däremot har svensk forskning som försöker förstå bakomliggande orsaker till bostadssegregation lyst med sin frånvaro. Amerikansk och kanadensisk forskning har på senare tid visat på den generella inkomstojämlikhetens betydelse för bostadssegre-gationens utveckling (Reardon & Bischoff 2011, Chen et al. 2012). I själva verket förefaller en stor del av förändringar i bostadssegregationen kunna förklaras av allmänna förändringar i inkomstfördelningen mellan hushåll i de nordamerikanska studierna. Hur detta samband ser ut har Scarpa (2012) undersökt för Malmö mellan åren 1991 och 2008 (se beskrivning ovan). Med en metodansats utvecklad av Chen et. al. (2012) visar bearbetningen av Malmödata på att den ökade bostads-segregationen mätt i hushållsinkomster mellan områden i själva verket kan förklaras av den allmänna inkomst-ojämlikhetens ökning i en stad som Malmö, hänsyn tagen till förändringar av såväl hushållsinkomsters förändringar inom och mellan områden de aktuella åren. Detta resul-tat är empiriskt starkt signifikant och pekar på att större uppmärksamhet bör fästas på den allmänna inkomstojäm- på den allmänna inkomstojäm-den allmänna inkomstojäm-likhetens utveckling och att det ojämlika boendet snarare får tolkas som en mellanliggande faktor som på sin höjd kan mildra eller förstärka generella ojämlikhetsmönster i det svenska samhället. Det är inte socioekonomiska fördelningsmekanismer i hur vi bor som driver fram ett mer ojämlikt samhälle. Däremot kan t.ex. sned resurs-fördelning i områden, t.ex. i förskolor och skolor, eller skillnader i service och omsorg mellan fattigare och rikare områden fungera som en ackumulerande faktor i ojämlika hälso- och välfärdsvillkor.

Sammanfattningvis……har detta avsnitt kring bostadssegregationens utveckling och betydelse de två senaste årtiondena i Malmö problem-atiserat en fortgående utveckling av att hushåll tenderar att bo i allt större utsträckning med människor som har likar-tade levnadsförhållanden. Malmö skiljer ut sig i jämförelse med andra svenska städer genom att ha förhållandevis få

resursstarka svensktäta områden medan resursfattiga om-råden som domineras av utrikesfödda utanför Västeuropa numera är en dominerande bostads-profil i staden.

Det visar sig att det är den generella inkomstojämlikheten i sig som driver på bostadssegregationen i en stad som Malmö. Implikationer av detta för policy innebär då att det inte räcker med områdesinriktade insatser utan sådana måste kompletteras med policyåtgärder som förmår att påverka inkomstojämlikheten i stort. Detta ligger helt i enlighet med bl.a. de tydliga rekommendationer som Andersson et al. (2007) kom fram till för att kunna förhålla sig till den ökade rumsliga uppdelningen i en stad som Malmö. I likhet med Nordström Skans & Åslund (2009) är det befogat att understryka att det är förbättrade ekonom-iska villkor överlag som lägger grunden till att människor själva kan välja var de bosätter sig och får förmåga att ha kontroll över sina egna liv.

62

Rapportens breda grepp kring befolkningsrörlighet, hus-hållens försörjningsförhållanden och grannskapets roll i ett integrationsperspektiv blir med nödvändighet summa-risk och övergripande. Dess ambition att beröra centrala förändringar med relevans för strävanden om ett socialt hållbart Malmö har inneburit att försöka hålla fast vid att urskilja och tolka förändringstrender i ett sammanhållet stadsperspektiv.

Vanligtvis fokuseras någon enstaka aspekt av den pågående sociala transformationen, t.ex. asylsökandes boendevillkor eller ungas etableringsproblem. Oftast är det dessutom redan manifesterade problem som är i fokus och snabba svar och lösningar förväntas. På sin höjd görs statistiska sammanställningar av upptänkliga data som mer kan fungera som statistiskt uppslagsverk än ett analyt-iskt och reflekterande hjälpmedel för att strategiskt kunna överväga handlingsalternativ (Malmö stad 2011a, 2012a). Åtgärder och insatser som ständigt görs av ansvarskänn-ande myndigheter och instanser är oftast inbäddade i en systemintern logik där åtgärder och beslut i upptrampade mönster har en stark spårbundenhet. Förenklat uttryckt reproduceras ordningar och insatser som man tror att andra (beslutsfattare, samverkanspartners etc.) förväntat av en. Fokus ligger inte sällan mer på att göra saker på rätt sätt än på att göra rätt saker.

Behovet av att formulera en strategi för en sammanhåll-en social hållbarhet för en stad som Malmö, med alla dess motstridiga och komplexa skeenden, framstår som angeläget. I flera andra rapporter till Malmökommissionen har värdefulla inslag till en sådan strategi formulerats (se t.ex. Abrahamsson 2012, Stigendal 2012 och Östergren 2012). Abrahamssons resonemang om hur en stad som Malmö kan tänkas spela roll i en hållbar stadsutveckling ger en bred förståelseram i relation till frågor om globali-sering, migration och urbanisering. I dess förlängning pockar en rad konkreta åtgärder för förbättrad folkhälsa och social hållbarhet. Stigendals kritiska reflektioner kring den förda storstads- och tillväxtpolitiken kan ses som ett stöd för att formulera mer reflekterade och kunskaps-baserade hållningar i en strategi för social sammanhåll-ning som inte bortser från inneboende motsättningar i samhällsutvecklingen. Östergrens genomgång av håll-barhetsbegreppet ger en grund att stå på för att relatera frågor om hållbarhet och jämlikare villkor i hälsa och levnadsvillkor och att relatera dessa till sådana generella förändringsprocesser som denna rapport har analyserat empiriskt för en stad som Malmö.

7. Avslutning

En slutsats blir att inte ensidigt fokusera på redan upp-komna och manifesterade problem för den sociala håll-barheten. En social investeringspolitik kräver förmåga att göra många olika saker samtidigt, både att kunna han-tera akuta problem i människors vardagsliv som att man försöker förstå och åtgärda underliggande orsakssamman-hang för att på sikt minska eller eliminera att en viss social problematik fortgår. Detta låter sig enkelt sägas men har djupgående implikationer för en hållbar stadsutveckling som trovärdigt vill inkludera den sociala dimensionen. I synnerhet i en tid då generella trender i inkomstutveck-ling och skillnader i levnadsvillkor snarare förstärker skill- nader, exklusion och segregation.

Denna rapport har empiriskt pekat ut några av de cen-trala utmaningar som ett socialt hållbart Malmö har i nuläget. Kommissionens uppdrag att bidra till mer jäm-lika hälsovillkor och social hållbarhet för Malmös befolk-ning har formulerats i en tid av uppförsbacke, där flera av grundingredienserna istället pekar åt att skillnader och klyftor tenderar att öka. Den ökande andelen vuxna i arbetsför ålder som står vid sidan om arbete och studier är otvetydigt en sådan försvårande faktor. Allt fler Malmöbor verkar förpassas till en marginalposition som förblir i det dolda för omgivningen. Likaså har inkomstojämlikheten tagit ytterligare fart under de senaste åren och allt fler lever i inkomstfattigdom och beroende av riktade hjälpinsatser för att klara livets nödvändiga. Detta skapar förstärkta skillnader i grundläggande levnadsvillkor och utmanar den sociala sammanhållningen i en så tät och nära stad som Malmö. När detta sedan också tar sig allt mer fysiska uttryck i åtskillnad och barriärer, var människor bor och verkar, ökar avstånd och spänningar mellan olika grupper. Allt fler Malmöbor bor och lever i högre utsträckning med människor som liknar dem själva. När dessa sociala och ekonomiska skillnader tolkas i förenklade, oftast etniska, termer utlöses allehanda problem som varit återkommande braskande rubriker i media de senaste åren.

Malmö stad har de senaste åren utmärkt sig genom en rad priser och utmärkelser inom framför allt miljö- och inno-vationspolitikens områden, senast pris för långsiktigt håll-barhetsarbete (2011), Sveriges klimatsmartaste kommun (2011), World Habitat Awards (2010), Årets miljökom-mun (2010), årets kulturkommun (2010) och kom tvåa i Europa i entreprenörsranking 2010. När det gäller frågor som berör den sociala dimensionen av stadens utveck-ling ser det dock inte lika ljust ut. I Fokus (2012) se-naste integrationsranking hamnade Malmö på en inte så

63

fullt hedrande 248:e plats bland landets 290 kommuner. I rankingen bedömdes snarlika variabler som analyserats i denna rapport; sysselsättning, inkomster och ohälsa. Det som kanske är mest anmärkningsvärt i den placeringen är Malmös relativt stora skillnader mellan svenskfödda och utrikesfödda i alla dessa variabler (ranking 275, 250 och 260 i tidigare nämnd ordning). Hade inte Malmö haft en motverkande låg ranking för andel utlandsfödda hade kommunens placering hamnat betydligt längre ner i denna kommunranking. Malmö uppvisar även i detta avseende en paradoxal profil; samtidigt som den ligger i topp på andra politikområden väsentliga för stadsutvecklingen hamnar Malmö i botten i sociala rankingskalor (se även 290:e plats kring barnfattigdom; Angelin & Salonen 2012). Detta tyder på en obalans i de övergripande prioritering-arna och att stadens utveckling på andra områden riskerar att försvåras eller omintetgöras om inte också den sociala dimensionen prioriteras på motsvarande vis.

I Nilssons (2012) rapport i kommissionens arbete stakas konturerna ut till en social investeringspolitik i synnerhet i satsningar på barn och unga. Genom att kameralt beräkna vad det kostar samhället att barn och unga hamnar vid sidan om framstår insatser för allmänpreventiva och rik-tade förebyggande åtgärder i en annan, mer investerings-betonad, dager. Seriöst mottaget innebär detta tänkesätt en närmast paradigmatisk omställning av kommunens arbetssätt. Resultaten från denna rapport understryker behovet av att utvidga ett sådant synsätt till att även gälla sociala inkluderingsfrågor i vuxen ålder. Kommunens beslut under våren 2012 att införa en social investerings-fond i linje med dessa idéer på 50 Mkr får ses som en för-sta nödvändig starthjälp i en sådan kursändring. Rimligtvis bör en sådan strategi även inkludera andra myndigheter (statliga instanser som arbetsförmedling, försäkrings-kassa och kriminalvård) för att insatser och kostnader får bredare och långsiktig verkan.

Historiskt har Sverige och en stad som Malmö haft betydligt större utmaningar att hantera än de aktuella. I industrisamhällets uppgång för ett sekel sedan stod samhällsbygget inför stora spänningar och konvulsioner. Malmö förebådade den nationella utvecklingen genom arbetsrörelsens intåg i staden vid början av 1880-talet och de strider och konflikter som följde i ”ekot av Amalthea” (Larsson 2008). Vid förra sekelskiftet var Malmö kanske i ännu högre utsträckning en del av en pulserande globaliserad tid då kapital och människor förflyttade sig över gränser. Då liksom nu var det en tid av rörelse och

omvandling – och en tid av sociala spänningar och oro. Lärdomen från efterkrigstidens efterföljande decennier var att fattigdom och uppenbara hot mot folkhälsan bäst åtgärdades med generalla reformer som utjämnade och lade en grund för ”det svenska undret”. Fattig-dom och utanförskap åtgärdades effektivast genom att ändra de grundläggande institutionella och systemmäss-iga förutsättningarna inom samhällslivets skilda områden som hälsa, boende, arbete och trygghet. Det är detta som tidigare internationellt uppmärksammades som den sven-ska eller nordiska välfärdsmodellen fram till 1970- och 1980-talen och framgångsreceptet har kallats för välfärds- eller omfördelningsparadoxen (Korpi & Palme 1998). Med det senare menas att inte stirra sig blinda på de fattigas och utsattas villkor i sig utan uppmärksamma och åtgärda de underliggande villkor som skapar sådana åtskillnader. Det-ta är en historisk lärdom som i förnyad tolkning och inne-börder kan ligga till grund för en social investerings- eller hållbarhetsstrategi för en stad som Malmö under 2010- talet. I den internationella välfärdsforskningen diskuteras i stigande grad behovet av perspektivskifte i policyutform-ning i en tid då ekonomiska och sociala klyftor återigen ökar i många länder (OECD 2011, Morel et al. 2012). I det ”nya” socialpolitiska tänkandet i ett efterindustriellt samhälle understryks behovet av utvecklingspolitik som snarare förebygger än reglerar redan uppkomna sociala problem och konflikter. I en sådan social investerings-politik måste människan – humankapitalet – stå i centrum.

I ett MalmöperspektivVad skulle detta innebära i ett begränsat Malmöpers-pektiv? I förlängningen av de tydliga empiriska resul-taten från denna studie kan flera bidrag till en strategi för ett socialt hållbart Malmö formuleras. Kommissionens uppgift begränsas inte traditionellt att på vetenskaplig grund ta fram relevanta kunskapsunderlag utan också identifiera och föreslå åtgärder som minskar ojämlikhet i hälsa och främja social hållbarhet.

64

Tablå. Problem och åtgärder i en social hållbarhetsstrategi för Malmö på 2010-talet.

Problem Åtgärd

Befolkningsrörligheten: olika slags strömmar läggs som lager på lager. Får som oönskad konsekvens en ökad grad av oetablerade och osynligjorda människor. Ökad okun-. Ökad okun-skap om vilka som egentligen bor och verkar i staden – ett dolt Malmö breder ut sig.

Synliggör alla Malmöbors levnadsförhållanden och underlätta för människor att få sin ställning och sina rättigheter tillgodosedda i enlighet med gällande lagar och konventioner.

Förvärvsgraden är alarmerande låg i den arbetsföra befolkningen. Mer än en fjärdedel av befolkningen i åldern 20-64 har varken arbete eller är i studier. Detta ger näring åt oreglerade marknader och sociala spänningar.

Sysselsättningsnivån måste höjas i den arbetsföra befolkningen. En rimlig målsättning är att den höjs successivt till 70 procent år 2020 och når upp till riksnivå senast år 2030. Fördelning av arbeten och resurser utformas socialt hållbart för såväl den enskilde som samhället i stort.

Markant ökning av inkomstojämlikheten bland Malmöhushållen. Denna ekonomiska ojämlikhet leder till ökade skillnader i hushållens levnadsvillkor som i sin tur påverkar bl.a. ojämlikhet i hälsa.

Såväl kommun som den nationella nivån har ett ansvar att minska skillnader i ekonomiska livsvillkor bland hus-hållen. Den lokala nivån kan bidra genom en inkluderande och utjämnande policy inom många policyområden.

En ökad bostadssegregation förstärker ojämlikhetsmön-ojämlikhetsmön-ster i staden. Skapar större skillnader i förutsättning i hus-hållens vardagsliv och i den lokala välfärdsorganiseringen.

En långsiktig handlingsplan antas för en inkluderande stadsutveckling med mål att drastiskt minska bostads-segregation och åtskillnad mellan grupper och områden.

Utanförskapets konsekvenser är ekonomiskt kost- samma och socialt belastande. Offentliga styr- och upp-följningssystem är splittrade och kortsiktiga.

En social investeringspolitik med en integrerad mod-ell för sysselsättning- och välfärdsfrågor bör över- vägas. Malmö stad bör utreda en integrerad modell med nationella (FK, AF, Migrationsverk etc.) och lokala (social-tjänst m.fl.) instanser.

Avslutningsvis kan poängteras att denna studie bidrar till kunskap för att formulera en långsiktig strategi för en social hållbarhet för Malmö. Tillsammans med Kommis-sionens andra rapporter läggs en solid kunskapsgrund för

olika aktörer att agera långsiktigt och med breda reform-strävanden. Slutsatsen från denna rapport är att det också finns fortsatta kunskapsbehov att aktivt studera utvecklin-gen i Malmö.

65

Abrahamsson, Hans 2012. Städersomnavförenglobalthållbarsamhällsutvecklingellerslagfältförsocialakonflikter. Rapport. Malmö: Malmökommissionen.

Albertsson, Marie 2008. Från socialbidrag till äldreförsörjningsstöd: En reform ur äldre invandrares perspektiv. Rapportserie i socialt arbete Nr 2 2008, Växjö universitet.

Andersson, Oscar 2003. Chicagoskolan – institutionaliseringen, idétraditionen och vetenskapen. Lund Monographs in SocialAnthropology Vo. 11, Lunds Universitet.

Andersson, Roger; Åsa Bråmå och Jon Hogdal 2007. Segregationens dynamik och planeringens möjligheter. En studie av bostadsmarknadochflyttningariMalmö. Malmö: Malmö stad.

Andersson, Roger and Sako Musterd 2010. ‘What Scale Matters? Exploring the Relationships between Individuals’ Social Position, Neighbourhood Context and the Scale of the Neighbourhood’, in GeografiskaAnnaler:SeriesB,HumanGeography 92(1): 23-43.

Angelin, Anna och Tapio Salonen 2012. Lokala handlingsstrategier mot barnfattigdom. Rapport. Malmö: Malmökommissionen.

Atkinson, Anthony B. and Eric Marlier (Eds.) 2010. Income and Living Conditions in Europe.Eurostat Statistical Books.

Avellan, Heidi 2012. ’Berätta mera, berätta nytt’, i Sydsvenska Dagbladet 28 april 2012.

Bakhtiari, Marjaneh 2006. Kalla det vad fan du vill. Stockholm: Ordfront Förlag.

Bakhtiari, Marjaneh 2009. Kan du säga schibbolet? Stockholm: Ordfront Förlag.

Beckman, Anders 2012. Sjukvårdskonsumtion i Malmö 2010. Rapport. Malmö: Malmökommissionen.

Bergström, Gunnar 2006. Krisiflyktingmottagande–rapportomkonsekvensernaavdentillfälligalagenomuppehållstillståndochlagenom mottagande av asylsökande. Malmö stad.

Bevelander, Pieter; Henrik Emilsson och Mirjam Hagström 2008. Asylsökandes eget boende, EBO – en kartläggning.Karlskrona: Boverket.

Bevelander, Pieter; Brian Krogh Graversen och Tina Gudrun Jensen kommande. ’Bridging the System’, Danish Emigration and Return Migration Patterns due to Danish policy reform restricting marriage migration. Opublicerat Manus.

Billing, Peter och Mikael Stigendal 1994. Hegemonins decennier. Lärdomar från Malmö om den svenska modellen. Malmö:Möllevångens Samhällsanalys.

Biterman, Danuta och eva Franzén 2008.’Vem är fattig i Sverige idag?’, i Swärd, Hans och Marie-Anne Egerö (red.) Villkorandets politik. Fattigdomens premisser och samhällets åtgärder – då och nu. Malmö: Egalité förlag.

Björklund, Anders & Markus Jäntti 2011. Inkomstfördelningen i Sverige. Stockholm: SNS Förlag.

Boverket 2010. Socialt hållbar stadsutveckling — en kunskapsöversikt. Karlskrona.

Chen, Wen-Hao, John Myles and Garnett Picot 2012. ‘Why Have Poorer Neighbourhoods Stagnated Economically while the Richer Have Flourished? Neighbourhood Income Inequality in Canadian Cities’, in Urban Studies (Forthcoming).

Referenser:

66

Brännström, Lars 2006. Phantom of the Neighbourhood. Longitudinal Studies on Area-based Conditions and Individual Outcomes, Stockholm: Swedish Institute for Social Research.

Chukri, Rakel 2012. Kultursidorna i Sydsvenska Dagbladet, 2012-03-24.

Elias, Norbert 1999. Etablerade och outsiders. Lund: Arkiv förlag.

Elmståhl, Sölve och Henrik Ekström 2012. Hur mår de äldre i Malmö? Prediktorer för livstillfredsställelse och aktivitet i det dagliga livet. Rapport. Malmö: Malmökommissionen.

Fokus 2012. Integrationsranking 2012. 4-10 maj 2012.

Folkhälsoinstitutet 2002. Födelselandets betydelse. Rapport 2002:29. Östersund.

Fritzell, Johan; Olof Bäckman och Veli-Matti Ritakallio 2012. ’Income Inequality and Poverty: Do the Nordic Countries Still Constitute a Family of their Own?’, i Kvist, Jon; Björn Hvinden, Olli Kangas (Eds.) Changing Social Equality: The Nordic Welfare Model in the 21st Century. Bristol: Policy Press.

Fritzell, Johan & Olle Lundberg (Eds.) 2007. Health Inequalities and Welfare Resources. Bristol: Policy Press.

Fölster, Stefan 2012. Utanför utanförskapet. Svenskt Näringsliv.

Galster, George, Roger Andersson, Sako Musterd and Timo M. Kauppinen 2008. ‘Does Neighborhood Income MixAffect Earnings of Adults? New Evidence from Sweden’, in Journal of Urban Economics 63:858-870.

Gerdtham, Ulf och Gustav Kjellsson 2012. Mätning och analys av ojämlikhet i hälsa – om konsten att mäta något utan att veta vad och hur. Rapport för Kommissionen för ett hållbart Malmö. Malmö stad.

Gunnarsson, Evy 2011. ’Äldre kvinnors och mäns vardagsliv – i en ny tid’, i Gynnerstedt, Kerstin och Maria Wolmesjö (red.) Tredje åldern – Sociala aspekter och medborgarskap. Malmö: Gleerups.

Gustafsson Rolf Å. och Ingvar Lundberg 2004. Arbetsliv och hälsa 2004. Stockholm: Arbetslivsinstitutet och Arbetsmiljöverket.

Halleröd, Björn och Daniel Larsson 2008. ’Poverty, welfare problems and social exclusion, in International Journal of Social Welfare, 2008:17:15-25.

Hjern, Anders 2009. ’Migration och hälsa’, i Folkhälsorapport 2009. Stockholm: Socialstyrelsen.

Hjort, Torbjörn 2012. Skälig levnadsnivå I Malmö – om handläggning och bedömning av socialbidragsärenden. Rapport förKommissionen för ett hållbart Malmö. Malmö stad.

Holmström, Göran 2011. Perspectives on Inequality and Social Protection. Doctoral Thesis. School of Global Studies,University of Gothenburg.

Janlert, Urban 2012. Arbetslöshet och hälsa – en kunskapsöversikt. Rapport för Kommissionen för ett hållbart Malmö. Malmö stad.

Kazepov, Yuri (Ed.) 2005. Cities of Europe. Changing Contexts, Local Arrangements and the Challenge to Urban Cohesion. Oxford: Blackwell Publishing.

Kling, Stefan 2012. Skolbarns hälsa i Malmö. Rapport. Malmö: Malmökommissionen.

67

Lindström, Martin; Birgit Modén, Mathias Grahn, Maria Fridh och Maria Rosvall 2012. Livsvillkor, levnadsvanor och hälsa i Malmö. Rapport. Malmö: Malmökommissionen.

Lundberg, Kristian 2009. Yarden. Höör: Symposion

Malmö stad 2009. Tema: Tillväxt och skattekraft. Slutsatser och konsekvenser för den kommunala planeringen. Insikt vårrapporten 2009. Stadskontoret.

Malmö stad 2011a. Malmö stads välfärdsredovisning 2011. Malmö.

Malmö stad 2011b. Ekonomiskt bistånd i Malmö: utveckling 2000-2011. Stadskontoret.

Malmö stad 2012a. Välfärds- och tillväxtrapport 2011. Malmö.

Malmö stad 2012b. Individ- och familjeomsorgen i Malmö: Årsrapport 2011. Stadskontoret.

Malmö stad 2012c. Aktuellt om: Malmös befolkningsutveckling 2011. Nr 1 2012. Stadskontoret.

Marmot, Michael 2006. Statussyndromet. Hur vår sociala position påverkar hälsan och livslängden. Stockholm: Natur och Kultur.

Marmot Review 2010. Fair Society, Healthy Lives. Strategic Review of Health Inequalities in England post-2010.

Morel, Nathalie; Bruno Palier and Joakim Palme (Eds.) 2012. Towards a Social Investment Welfare State? Ideas, Policies and Challenges. Bristol: Policy Press.

Mukhtar-Landgren, Dalia 2009. ’Om gammalt och nytt i marknadsföringen av staden’, i Hedlund, Gun och Stig montin (red.) Governance på svenska. Stockholm: Santérus.

Nilsson, Ingvar 2012. Den ojämlika välfärden i Malmö ur ett socioekonomiskt perspektiv. Rapport för Kommissionen för ett hållbart Malmö. Malmö stad.

Nilsson, Therese och Daniel Waldenström 2011. ‘Hur kan ojämlikhetens hälsoeffekter identifieras?’ i Ekonomisk Debatt nr 4/2011.

Nordiska ministerrådet 2011. Nordisk Pendlingskarta 2011. TemaNord 2011:568. Köpenhamn.

Nordström Skans, Oskar och Olof Åslund 2009. Segregationen I storstäderna. SNS Välfärdsrapport 2009. Stockholm: SNS Förlag.

OECD 2008. Growing Unequal. Income Distribution and Poverty in OECD Countries. Paris: OECD.

OECD 2011. Divided We Stand. Why Inequality Keeps Rising. Paris: OECD.

Region Skåne 2012. Sysselsättning och utanförskap I Skåne. Skåneanalysen, januari 2012.

Reardon, Sean F. and Kendra Bischoff 2011. ‘Income Inequality and Income Segregation’, in American Journal of Soci-ology 116(4):1092-1153.

Rostila, Mikael 2010. ’Birds of a feather flock together – and far ill? Migrant homophily and health in Seden’, in Sociol-ogy of Health and Illness 2010:32 p. 382-399.

68

Rostila, Mikael & Susanna Toivanen (red.) 2012. Den orättvisa hälsan. Om socioekonomiska skillnader i hälsa ochlivslängd. Stockholm: Liber.

Rostila, Mikael & Anders Hjern 2012. ’Invandring och ojämlikhet i hälsa’, i Rostila, Mikael & Susanna Toivanen (red.) Den orättvisa hälsan. Om socioekonomiska skillnader i hälsa och livslängd. Stockholm: Liber.

Rydgren Jens 2004. ‘Mechanisms of exclusion: Ethnic discrimination in the Swedish labour market’, in Journal of Ethnic and Migration Studies, Vol. 30(4): 697-716.

Sager, Marja 2011. Everyday Clandestinity. Experiences on the Margins of Citizenship and Migration Policies. Thesis. Centre for Gender Studies, Lund University.

Salonen, Tapio 2003. Ungas ekonomi och etablering. En studie om förändrade villkor från 1970-talet till 2000-talets inledning. 2003:9. Stockholm: Ungdomsstyrelsen.

Salonen, Tapio (red.) 2011. Hela staden. Social hållbarhet eller disintegration? Umeå: Boréa.

Salonen 2011b. Välfärd, inte för alla. Den ekonomiska familjepolitikens betydelse för barnfattigdomen i Sverige.Stockholm: Rädda Barnen.

Sampson, Robert J. 2012. Great America City. Chicago and the Enduring Neighborhood Effect. Chicago: The University of Chicago Press.

Saunders, Doug 2010. Arrival City. How the Largest Migration in History is Shaping Our World. New York: Pantheon Books.

Scarpa, Simone 2012. Income Inequality, Welfare State Restructuring and Residential Segregation: Socio-SpatialPolarization Trends in Malmö, Sweden 1991-2008. Paper to The 33rd Annual Conference for the International Working Party on

Labour Market Segmentation, Rome September 13-15 2012.

SCB 2010a. Integration – ett regionalt perspektiv. Integration: Rapport 3. Stockholm.

SCB 2010b. Övertäckningen i Registret över totalbefolkningen. Befolknings- och välfärdsstatistik 2010:5. Stockholm.

SCB 2010c. Inkomstfördelningsundersökningen. Stockholm.

Sen, Amartya 1995. Inequality Reexamined. New York: Oxford University Press.

Socialstyrelsen 2006. Social rapport 2006. Stockholm.

Socialstyrelsen 2010. Social rapport 2010. Stockholm.

SOU 2003:75. Etablering i Sverige – möjligheter och ansvar för individ och samhälle. Integrations- och jämställdhets-departementet.

SOU 2003:92. Unga utanför. Stockholm: Fritzes.

69

Sundhedsstyrelsen 2011. Ulighed i sundhed – årsager og indsatser.Köpenhavn.

Statens folkhälsoinstitut 2011. Ekonomiska och sociala förutsättningar. Kunskapsunderlag för Folkhälsopolitisk rapport 2010. Östersund.

Stadskontoret 2012. Malmös befolkningsutveckling 2011. Malmö stad, Stadskontoret, Nr 1:2012.

Standing, Guy 2011. The Precariat. The New Dangerous Class. London: Bloomsbury Academic.

Stigendal, Mikael 2012. Malmö – de två kunskapsstäderna. Rapport för Kommissionen för ett hållbart Malmö. Malmö stad.

Summer, Andy and Rich Mallett 2011. Snakes and Ladders, Buffers and Passports; Rethinking Poverty, Vulnerability and Wellbeing. Working Paper. International Policy Centre for Inclusive Growth. UNDP.

Sundhetsstyrelsen 2011. Ulighed I sundhed – årsager og indsatser. Köpenhavn: Sundhetsstyrelsen og Köpenhavns Universitet.

Sydsvenskan 2012. Hur mår du, Malmö? Artikelserie mars-april 2012, Sydsvenska Dagbladet.

Svenska Dagbladet 2012. Malmö – en delad stad. 5 februari 2012.

Svensson, Per 2011. Malmö – världens svenskaste stad. En oauktoriserad biografi. Stockholm: Weyler.

UNDP 2011. Human Development Report 2011. New York: United Nations Development Programme.

Ungdomsstyrelsen 2011. Unga som varken arbetar eller studerar – hur många är de och vad gör de? Skrifter från Tema-gruppen Unga I arbetslivet 2011:1. Stockholm.

Urban, Susanne 2009. ‘Is the Neighbourhood Effect an Economic or an Immigrant Issue? A Study of the Importance of the Childhood Neighbourhood for Future Integration into the Labour Market’, in Urban Studies 46(3): 583-603.

Verbist, Gerlinde; Michael Förster and Maria Vaalavuo 2012. The Impact of Publicly Provided Services on the Distribu-tion of Resources. Social, Employment and Migration Working Papers No. 130. Paris: OECD.

Wheeler, Christopher H. and Elizabeth A. La Jeunesse 2008. ‘Trends in Neighbourhood Income Inequality in the U.S.:1980-2000’, in Journal of Regional Science 48(5): 879-891.

WHO 2008. Closing the gap in a generation; health equity through action on the social determinants of health. Final report of the commission on social determinants of health. Geneva: World Health Organization.

Wilkinson, Richard & Kate Pickett 2009. The Spirit Level. Why More Equal Societies Almost Always Do Better. Lon-don: Penguin Books.

Åslund, Olof och Daniel Rooth 2005.’ Shifts in attitudes and labor market discrimination: Swedish experiences after 9/11’, in Journal of Population Economics, Vol. 18(4): 603-629.

Östergren, Per-Olof 2012. Hur hänger en socialt hållbar utveckling och hälsans jämlikhet ihop? Rapport för Kommissionen för ett hållbart Malmö. Malmö stad.

Kommissionen för ett socialt hållbart Malmö är en oberoende kommission med upp drag från Malmö stad att ta fram mål och strategier för att minska skillnader i hälsa.

Läs mer på www.malmo.se/kommission och www.malmokommissionen.se