BORGÅ SVENSKA METODISTFÖRSAMLING ÅR 100.pdf · 2007. 12. 2. · hem 26.4.1907. Sex medlemmar intas och en på prov. Under de första åren expande-rar verksamheten snabbt. Sön-dagsskola

1

BORGÅ SVENSKA METODISTFÖRSAMLING 100 ÅR

2

och därför har vi äran att inbjuda Er till 100 års jubileum

22-23.9.2007

Program:Lördag 22.9. Kl. 15. Presentation av historiken

ServeringKl. 18 Minnenas kväll

Söndag 23.9 kl. 11. FestgudstjänstKyrkkaffe

Under festgudstjänsten tas det upp ett speciellt jubileumsoffer! 100 euro för 100 år.

V Ä L K O M M E N !

Borgå svenska metodistförsamlingfyller 100 år

B o r g å s v e n s k a m e t o d i s t f ö r s a m l i n gBrunnsgatan 31, Borgå

3


InnehållsförteckningInbjudan till 100-års jubiléet ......................................... 2Innehåll ........................................................................ 3Biskop Øystein Olsens hälsning ................................... 4Inledning av Annika Carlsen, förs. råds. ordf. ............... 5Mayvors berättelse ....................................................... 6Pastorerna .................................................................... 8Församlingens första 50 år ......................................... 14En kort översikt över fastighetens historia .................. 17De sista 50 åren ......................................................... 22Glimtar från historien i bild .......................................... 26Vaktmästare Arne Karlsson ........................................ 30Thor ”Totto” Blomberg ................................................ 33Pastorsbarnet berättar ............................................... 36Familjen Växby .......................................................... 38Överhövan bönhörda i Borgå ..................................... 40Guds springpojke ....................................................... 42Missionär Margit Johansson ...................................... 44En familjär församling ................................................. 46Musiklivet i bild ........................................................... 48

Kyrkobyggnaden avbildad från Brunnsgatans sida, av Göran Palmberg, 1984.

4

Til Borgå menighet!

Det er en stor glede å gratulere Borgå menighet med 100-årsjubileet i september 2007. Jeg håper feiringen blir god og at den bidrar til å skape begeistring, takknemlighet og glede.

Ved et jubileum ser man alltid i to retninger; bakover i tid og framover i tid. Begge deler er viktige. Uten fortiden blir vi historieløse. Uten framtiden mister man lett oppdraget for øyet.

Vi lever i en forandringens tid. Mye er i endring i våre dager. I møte med dette hørte jeg for en stund siden et kinesisk visdomsord: “Når forandring-ens vinder blåser over landskapet, gjør mennesker to ting: Noen går i hi, mens andre går ut for å bygge vindmøller!”

Mitt ønske for Borgå menighet er at den kan gjøre begge deler: For det første være et trygt sted, noe stabilt, noe som kan fortsette å gi mennesker trygghet i møte med nye tider og nye utfordringer. Vi trenger alle et slikt sted og en menighet bærer i seg et så stort potensiale til å bety så mye for så mange mennesker i vår tid. For det andre ønsker jeg at Borgå menig-het skal være en menighet som bygger vindmøller, som går ut, som ser mulighetene og som kan være et fellesskap som oppfordrer til handling og engasjement i den tiden vi lever i.

Jeg ønsker dere gode ju-bileumsdager. Og jeg ønsker dere Guds velsignelse over framtiden! “Det beste av alt er at Gud er med oss” (John Wesley).

Deres i tjenestenØystein OlsenBiskop

FOTO: KAJ KULLBERG

5


Inledning

100 år- det är en väldigt lång tid. Jag har varit medlem i Metodistkyrkan sen jag föddes. Jag tycker att jag har varit med länge, men 100 år är mer än dubbelt min ålder. Det var säkert en utmaning att vara med och grunda en helt ny församling, tänk vilken tro och framåtanda de hade! De fick kämpa med många frågor och olika praktiska saker som vi inte behöver göra idag.

Vad fick dem att starta en ny för-samling, vad var deras mål och vilka var deras förutsättningar?

Först och främst måste det ju ha varit Guds kärlek och missionskallel-sen de lydde. Men att börja från noll måste ha varit tufft.

Under hela seklet har försam-lingsmedlemmarna fått slåss med liknande problem och svårigheter (el-ler kanske utmaningar), som de första hade. Vi är fortfarande ganska få, vi tampas med olika sorters problem; ekonomiska, personalresurser, frivil-liga osv.

I vår församling pratar vi mycket om Lindbergs tid. Jag var tyvärr inte själv med, men jag skulle gärna ha träffat honom. Jag vet inte vad som var speciellt med honom, men han

måste ha varit något speciellt efter-som man över 50 år efter hans tid ännu pratar om Lindbergs tid.

Hur ser det ut om 50 år, är det nå-gon som kommer ihåg hur det var när Wärn-Rancken var präst, eller hur var det på Hellstens tid?

Alla pastorer sätter sin prägel på församlingen, men det är väl inte det man skall hänga upp sig på. Det är mycket viktigare att finnas i försam-lingen och tjäna de människor som bor i Borgå, och höra Guds kallelse och göra hans vilja.

Vi vet inte vilka utmaningar vi står framför. Vi har planerat en renovering i flera års tid, som nu ser ut att bli verk-lighet när stadens kvarnar har malt färdigt. Men en renoverad kyrka löser inte alla problem, långt ifrån.

Jag hoppas att vi har samma kamp-glöd som de första medlemmarna hade för 100 år sedan, att kämpa och arbeta hårt för att föra fram Guds rike och göra nya lärjungar i Borgå.

Gud räknar med dig - är du villig?

Annika Carlsen, församlingrådets ordförande

6

1989 hamnade jag i Borgå. Di-striktsföreståndaren frågade om jag kunde tänka mej att flytta till Borgå. Jag fick 2 veckors betän-ketid. Gud hade förberett mej för en förändring i 2 år och jag sva-rade ja.

Jag och Pontus kom och tit-tade på pastorsbostaden i Borgå på Mannerheimgatan 17. Tiden att flytta till Borgå passade bra, Jesper (son) skulle börja försko-lan.

Vi flyttade och jag fick Kaikka Växby som arbetskamrat. Mitt

arbete fanns i Kullo kapell, Borgå och Svartså kapell.

I Kullo kapell skulle jag sätta på värmen i kapellet dagen före gudstjänsten (efter det att Ebba Stjernberg blev sjuk), och koka kaffe hemma och ta med.

GG och junior grupperna hörde till mina arbetsuppgifter. 1994 flyt-tade Växbys till Helsingfors och ef-ter det har jag haft flera arbetskam-rater. Det har varit positivt. Vi har haft Veta mera-grupper, Alfa, ryskt arbete (finska och ryska, 10 delta-gare), konsertverksamhet mm.

Mayvors berättelse

FOTO: MAARIT LEHTO - BBL

7


Församlingen har fått många nya medlemmar. Kärngruppen var aktiv, men är nu gammal. De flesta unga har flyttat från Borgå för att studera och har blivit bo-satta på andra ställen, det sam-ma gäller också medarbetare. Vår församling har gett arbets-kraft till flera församlingar.

Jag har blivit expert på gamla hus, säger Mayvor och skrattar! Som pastor måste man kunna många saker, att sköta gamla hus kan vara en av uppgifterna. Församlingen går inte in i ny-modigheter, men när man efter eftertanke börjar med något nytt,

så sker det med 100%. Medlem-marna är trogna, och det kommer några nya med-lemmar varje år.

Församlingen har gett mig tjänst-ledighet när jag har behövt, och har stöttat mej un-der mina studier.

Jag drömmer om: Ändamålsenliga utrymmen som kunde vara ett allaktivitets hus där föreningar kan hyra in sig. Konserter skulle ordnas också för utomstående. Jag vill jobba med utåtriktad verksamhet i olika verksamhetsformer.

Jag vill också jobba med temat Vad är Guds vilja i mitt liv? Vad är Guds vilja med församlingen?

Annika Carlsen intervjuade pastor Mayvor.

FOTO: MAARIT LEHTO - BBL

8

Fritz Larson 1906 - 1911

Arvid Björklund 1911 - 1917

Pastorerna i Borgå svenska metodistförsamling

Ludvig Larsson 1917 - 1923

Verner Wickström 1923 - 1929

9


Carl Strandberg 1929 - 1933

John L. Lindberg 1933 - 1939

10

Axel Berg 1939 - 1947

Yrjö Järnberg 1947 - 1952

Rune Öhman 1957 - 1962

11


Lars Olof Larsson 1952 - 1957

Hans Nylander 1962 - 1963

Ingmar Karlsson1964 - 1966

12

Karl-August Turpeinen1967 - 1968

Erik Hellsten 1968 - 1976

Hans Växby 1976 -1989

Kaija-Riikka Växby 1976 - 1994

13


Mayvor Wärn-Rancken 1989 -

Kenneth Lönnqvist 2001 - 2002

Leif-Göte Björklund 1999 - 2000

14

Följande översikt baserar sig i huvudsak på den historik, som publicerades vid församlingens 50-års jubileum 1957.

De första åren 1907-1917

Församlingen får sin uppkomst genom att Fritz Larsson utnämns till pastor i Borgå hösten 1906, med uppgift att grunda en för-samling. Det första mötet hålls i nykterhetsföreningens lokal i september 1906 och en Epworth-förening (ungdomsförening)

grundas. Följande år grundas församlingen i pastor Larsons hem 26.4.1907. Sex medlemmar intas och en på prov.

Under de första åren expande-rar verksamheten snabbt. Sön-dagsskola och Juniorförening grundas, och predikoverksamhet utövas också i byarna omkring Borgå. En predikolokal på Niko-laigatan 21 hyrs (nuvarande Eto-la). Medlemsantalet ökar till 29. Söndagsskolan har 85 barn.

Församlingens första 50 år

Utpostverksamheten var livlig under 20-talet.

15


1917-1927

Församlingen etablerar sig i Nyk-terhetshemmet, som år 1920 köps av församlingen och byggs om till kyrka några år senare. Kyrkan, som kallades Betelkyr-kan, invigs den 16 december 1923. Köpet möjliggörs genom en gåva från Metodistkyrkan i Amerika. Vidare utbyggs fas-tigheten med en pastorsbostad, och man beslutar att bygga ett kapell i Svartså. Medlemsantalet ökar till 56. Söndagsskolan har 31 barn.

1927-1937

Årskonferens hålls för första gången i Borgå 1928. Kvälls-möten hålls i Lyceets festsal och efter mötena serveras te, mjölk och smörgås i yrkesskolans lokal på Nikolaigatan 13 (nuvarande Aktias kvarter). Konferensbyrån och förhandlingarna hålls i Be-telkyrkan. Konferensfunktionä-rerna bär en grön rosett under festmärket.

Ytterligare ett kapell byggs i Kullo, vilket sägs vara ”det minsta vi ha

Söndagsskolarbetet hade stor framgång och antalet barn uppgick på 30-talet till hundra.

16

på hela vårt fält”. På sommaren 1934 hålls möten i Stadsparken. Juniorerna har sommarläger i Källsund på Kråkö. Medlems-antalet är nu 62, söndagsskolan har 99 barn.

1937-1947

Regelbunden verksamhet in-leds i Tarkis. Kyrkan hyr en del av sin tomt till Gulf Oil Company år 1938.

Verksamheten fortsätter trots de svåra förhållandena under krigsåren. Ibland fortsätter pre-dikan i skyddsrummen. Fyra ju-niorpojkar kallas till fronten och församlingsmedlemmar skadas vid bombardemangen. I slutet av

perioden är medlemsantalet 55. Söndagsskolan har 120 barn.

1947-1957

Tomt för kapell köps i Tarkis (kapellet byggs dock aldrig). Verksamheten kommer igång igen efter krigsåren. Barn- och ungdomsarbetet blomstrar och också brödramöten hålls. Mar-git Johansson reser ut som missionär. Kyrkan rapporteras fullsatt vid familjegudstjänster. Även radiogudstjänster ordnas. Metodistkyrkans nya psalmbok tas i bruk 1956. Medlemsantalet stiger till 61. Söndagsskolan har 174 barn.

Mats Blomberg

Liderbyggnaden på bakgården, som kommer att rivas i samband med förestående renovering och tomtförsäljning. Foto från oktober 1985.

FOTO: BERIT EKLUND

17


I följande ges en kort översikt över olika skeden i vår kyrkbyggnads historia. Översikten skall inte ses som en egentlig byggnadshisto-rik, utan baserar sig närmast på hågkomster och enstaka doku-ment och ritningar.

1900-1960

Byggnaden uppfördes ursprung-ligen som nykterhetslokal under slutet av 1800-talet. Församling-en verkade efter att den grundats 1907 i lokalen, men även andra utrymmen hyrdes. Från och med 1918 blev lokalen församlingens hemvist, först på hyra och sedan 1920 som egen. År 1923 byggdes kyrksalen om och fick sin skep-nad, som den i huvudsak har idag. Predikstolen och altarrundeln ut-formades av elever från Ateneum. År 1925 byggs en pastorsbostad mot hörnet av Mannerheimgatan och Brunnsgatan. Altarpartiets målningar gjordes av Lennart Segerstråle 1926-27.

Under kriget träffades kyrkan 13.2.1940 av en brandbomb, men räddades genom pastorns och vaktmästarinnans ingripande.

Under sommaren 1956 utförs renoveringsarbeten.

1960-2000

Mellan 1960-1990 utfördes ota-liga underhållsreparationer. Un-der slutet av 60-talet infördes oljeeldning i fastigheten. Före årskonferensen 1984 gjordes en mera omfattande ytrenovering, och då revs också kaminerna i kyrksalen. Pastorsbostaden hölls likaså i gott skick genom regel-bundna saneringar. En stor del av underhålls- och reparations-arbetena utfördes på talko med bl.a. Per Blomberg, Martti Sö-derholm, Olof Åkerberg, Ingmar Karlsson samt pastorerna Erik Hellsten och Hans Växby och många andra som gjorde stora insatser.

Under 1990-talet genomfördes flera betydande projekt: byte av oljepanna, förnyande av plåttak och förnyande av tomtvattenled-ningen som sprungit läck. Spe-ciellt den sistnämnda var ett syn-nerligen arbetsamt projekt, då en man måste avlägsna betydande jordmassor under trossbottnen.

En kort översikt över fastighetens historia

18

Vidare målades ytterväggarna. En stor del av de interna vatten-ledningarna förnyades också.

Då en ny pastorsbostad kunde anskaffas i början av 90-talet togs den gamla pastorsbostaden i bruk som verksamhetsutrymmen. En mellanvägg öppnades mellan församlingssalen och angrän-sande rum, så att utrymmet i för-samlingssalen ökade märkbart. I samband med dessa arbeten uppdagades en rötskada under pastorsbostadens gamla badrum, som orsakats av att badrummets betonggolv gjutits på träunderlag utan fuktisoleringar. Badrums-golvet fick byggas om helt och hållet.

Ändringar i grannskapet

Fastän kyrkbyggnaden till det yttre inte nämnvärt har ändrats sedan 1920-talet har grannska-pet undergått stora förändringar. Ett nytt fyravåningshus uppfördes 1993 på tomten söder om kyrkan, vilket förändrade utsikten åt det hållet totalt.

I början av 90-talet revs ock-så Gulfs bensinstation, som sedan 1938 varit uppförd på ett utarrenderat område av tomten.

Bensinstationen ersattes av en kall bensinförsäljningspunkt, som fortsättningsvis är i bruk. Hyresin-komsterna från bensinstationen har gett och ger fortfarande ett betydande bidrag till församlin-gens ekonomi.

Nuläge och framtidsplaner

I dagens läge är församlingens utrymmen rätt nerslitna och de tekniska systemen borde förny-as. Utrymmena är också till vissa delar opraktiska för dagens verk-samhet.

Av dessa orsaker väcktes tan-ken på att församlingen borde skaffa helt nya verksamhetsut-rymmen. Ett förslag gick ut på att en ny tomt skulle anskaffas och församlingens nuvarande fastighet säljas, uppenbarligen för att rivas och ersättas med en ny affärsbyggnad. Församlingen förkastade ändå förslaget som alltför vågat.

En kyrkkommitté tillsattes för att utreda möjligheterna att skaffa nya verksamhetsutrymmen eller grundrenovera de nuvarande utrymmena. Kommittén kom ganska snabbt fram till, att det inte är ekonomiskt genomförbart

19


att bygga nya verksamhetsutrym-men på annan plats. Nödvändig finansiering uppnås inte genom uppskattad försäljningsvinst från tomten.

Kyrkkommitténs förslag gick ut på, att outnyttjad byggnadsrätt skulle säljas och försäljningsvins-ten skulle användas för renove-ring och ombyggnad. Förslaget innebär att hyresavtalet med bensinförsäljningspunkten måste upphävas och stationen rivas. För att i viss mån kompensera hyresbortfallet, måste delar av kyrkbyggnaden kunna hyras ut som bostad eller affärslokal.

För att maximera den bygg-nadsrätt, som kan säljas med beaktande av att kyrkbyggna-den kommer att stå kvar, anhöll församlingen år 2004 om en ändring av stadsplanen. Som utgångspunkt för ändringen var, att kyrkbyggnaden skulle beva-ras och skyddsmärkas och att en möjligast stor byggnadsrätt skulle placeras på den östra tomt-halvan. Ändringen skulle förstås ändå medföra att den totala byggnadsrätten på tomten i och med planändringen minskar från den nuvarande. Borgå stad be-slöt att man i samma planändring

också skall justera stadsplanen för granntomten på östra sidan (Etolas tomt).

Då förslaget till ändring av stadsplanen behandlades i plan-läggningsnämnden i mars 2007 upplevdes ändringsförslaget problematiskt, eftersom man i förslaget inte valt att bevara trähuset där Etolas butik finns. Förslaget återremitterades till ny beredning. Då stadsplaneändrin-gen tagit mycket längre tid än man beräknat har också påbör-jandet av renoveringen fördröjts i motsvarande mån. Planförslaget väntas bli klart tidigast under hös-ten 2007.

Förslaget till ombyggnad och renovering av kyrkfastigheten har utarbetats av arkitektparet Matti och Taina Valkeavirta, som har gjort en betydande frivillig insats för församlingen. Arbetet med förslaget fortsätter med målsätt-ningen att ombyggnadsritningar-na blir färdiga under hösten 2007. I samband med uppgörandet av planerna har museiverkets syn-punkter beaktats.

Mats Blomberg

20

Kyrksalen efter ombyggnaden 1924. Bakom fotografiet ovan finns följande handskrivna text:”Första fotografiet av Metodistkyrkan i Borgå omkring år 1923 - 24, efter renoveringen. Pastor Verner Wickström har ritat korets utbyggnad och fönstrets överdel, som 26 -årig nybliven pastor i församlingen. På väggen hänger ett enris-kors, som byttes ut när det vissnade. Konstnär Lennart Segerstråle, som ofta besökte sön-dagsförmiddags-gudstjänsterna, bad att få måla något motiv på väggen istället, vilket han också fick göra. Upptill på väggen, på ”altartavlans” båda sidor, målade Segerstråle en god och en ond ängel, vilka han sedan målade över, då han var missnöjd med den onda ängelns utseende. Altaret är troligen tillverkat av elever i Ateneum i Helsingfors, tillika med altardelen. ”

21


1926 dekorerades altarpartiet med målningar av Lennart Segerstrå-le. Idag har kyrksalen i stort sett samma skepnad som på 1920-talet. Av Segerstråles målningar återstår dock endast fondväggen bakom altaret, samt dekorationerna ovanför dörrarna (se sidan 51).

22

Borgå svenska metodistförsam-ling firade 50-årsjubileum i feb-ruari 1957. Inbjudna gäster var bl.a. församlingens första pastor, Fritz Larson med fru. Vårdha-vande pastor vid jubileet var Lars Olof Larsson (1952-57). År 1957 räknade församlingen med 58 medlemmar, därav 4 passiva.

Metodistförsamlingen har all-tid satsat på ungdomsverksam-het i större eller mindre skala. Söndagsskolverksamheten in-leddes år 1909. År 1910 bilda-des juniorförening med över 40 medlemmar, och år 1913 nämns Epworthföreningen, senare gick den under namnet Ungdomsför-ening. En barngrupp, GG = Gott Gry, har funnits tidigt i försam-lingen. På 1930-talet verkade pastor John L. Lindberg med fru Annalisa i Borgå. De samlade omkring sig en grupp ungdomar som leddes fram till personlig tro och församlingsgemenskap. Då skapades också uttrycket ”på Lindbergs tid”, ett uttryck som använts i många år, då man velat säga att det varit en bra tid.

Då pastorsparet Lindberg flyt-tade från Borgå, fördelades an-

svarsuppgifter på flera av nämn-da ungdomar. Doris Bergström var söndagsskoleföreståndare i många år. Också Saga Weck-ström och Inger Söderholm har lett ”stans söndagsskola”. Helga Karlsson och Marianne Kron-stedt har varit föreståndare och söndagsskolan hade ingen lokal, utan samlades i privata hem.

Efter ”Lindbergs tid” fungerade Saga Forsblom, senare Weck-ström, som juniorledare till slutet av 50-talet, då hon efterträddes av Berit Eklund. År 1960 firade juniorföreningen 50-årsjubileum med f.d. juniorer som inbjudna. Också några av församlingens tidigare pastorer deltog i festen. Juniorverksamheten har under senare år förändrats, det gamla scoutbetonade programmet går inte hem hos dagens ungdom. Epworthföreningen-Ungdoms-föreningen finns inte längre, utan har ersatts av UG = Ungdoms-grupp.

Det praktiska arbetet

Församlingen har haft vaktmäs-tare från begynnelsen t.o.m. november 2005. Därtill har

De senaste 50 åren

23


föramlingens män skött små-reparationer och annat grövre arbete. Tyngst har arbetet med vedanskaffning och –huggning varit innan centralvärme instal-lerades i kyrkan på 1960-talet. Kvinnorna i församlingen har i regel ordnat städtalko höst och vår. Några större reparationer har hållits: 1956, då kyrksalen fick nya skivor på väggarna och Segerstråles ängel täcktes in; 1984, då väggar och golv måla-des och altarklädseln förnyades. År 1992 skedde en stor föränd-ring i församlingens yttre liv. Tack vare en större penningdonation kunde en separat pastorsbostad

inköpas och pastorsbostaden i kyrkan göras om till församlings-utrymmen. Då kom också ”hålet i väggen” till. Ursprungligen var det en yttervägg där nu ingången till pingisrummet är. Tillbyggna-den, pastorsbostaden, gjordes på 1920-talet under pastor Ver-ner Wickströms ledning.

Nu blåser nya vindar, nu gror nya planer. Det behövs nya kraf-ter att föra församlingen vidare under de följande 100 åren.

Anteckningar gjorda av Berit ”Bella” Eklund

FOTO: BERIT EKLUND

24

Tjusterby vänträff hörde egentligen till Svartså krets, men många från Borgå förs. och icke medlemmar deltog. Verksamheten var från 1978-2000. Här firas 20-års jubileet. Från vänster Hans Växby, Ebba Bäckman, Mary Forsman, Mayvor Wärn-Rancken, Saga Weckström, Ingmar Karlsson (skymd) och Harald Bäckman. Stående fr.v. Else-Maj Kullberg och Doris Kullberg. Borgå metodistförsamling ordnade också regelbundet sånggudstjänster kring julen och påsken i föreningslokalen Munkbyborg på 1980-90-talet

FOTO: MARIA ÖSTERLUND - BBL

År 2002 fick söndagsskolan nya flanellografbilder. De förevisas här av bl.a. söndagsskolans föreståndare Birgit Grönqvist t.h.

25


Lovsångsteamet.

Fyra Borgåpastorer vid 90-årsjubiléet. Lars Olof Larson, Mayvor Wärn-Rancken, Karl-August Turpeinen och Hans Nylander.

26

Glimtar från historien i bild

27


28

Söndagsskolans inbjudan, årtal okänt.

29


Veta Mera -kurs har varit på tre olika språk; svenska, fi nska och ryska.

30

År 1936 fick diversearbetare Arne Karlsson syn på en annons om en ledig gårdskarlstjänst i Meto-distkyrkan i Borgå. Detta ledde till att Arne med hustrun Ingrid samt döttrarna Brita och Gunnel flyttade in i vaktmästarbostaden i kyrkan. Brita var då 6 år gammal. Detta var början på en nästan 30-årig tjänst för Ingrid och Arne.

Vaktmästarbostaden bestod av ett kök och en kammare på 30 m2. Mor och far sov i köket, barnen i kammaren. Sommartid fick barnen invadera den stora, spännande

kyrkvinden. I köket fanns en ved-spis och i kammaren en kakelugn som spred en skön värme. Vatten hämtade familjen från en kran i för-samlingssalen, den s.k lilla salen. Pastorn däremot fick vatten lett till sin lägenhet i andra ändan av hu-set. I pastorsbostaden fanns också ett badrum som uppvärmdes med en kamin som pastorn eldade i.

I uthusbyggnaden fanns tuppar-na (utedassen), en för pastorsfamil-jen och en för vaktmästarfamiljen. Pastorns tupp hade tre bås med sammanlagt sex hål, vaktmästaren

två bås med to-talt fyra hål. Un-der konferensti-der var alla hål upptagna och det blev till och med köbildning utanför anlägg-ningen. Smala, höga trappor led-de upp till båsen. En gång tappade Britas blivande man ficklampan ner i hålet. Det blev ett högt fall, men de lyckades ändå plocka upp dyrgripen innan

Vaktmästare Arne Karlsson

Arne Karlsson med dottern Brita, gift Johansson, i början på 1950-talet.

31


den ambulerande tupptömmaren anlände. Dagens tidning fungera-de på den här tiden förutom som nyhetsmedium också som torkme-dium. Ibland tillhandahöll flickorna för tuppbesökarna färdigt klippta bitar av tidningspapper, prydligt samlade i en låda.

På hösten kom det stora ved-lasset och det blev vedtalko. En del av vedträna kapades av bara en gång på mitten för plåtkakel-ugnarna i kyrksalen rymde så långa vedklabbar. Flere gånger i veckan skulle det eldas i de stora kakelugnarna och dessutom skulle lillasalen värmas upp för symöten samt barn- och ungdomssamling-ar. Veden bars in genom köket i vaktmästarbostaden. Det var ett tungt jobb. I kaminen i lilla salen fanns en urgröpning och i den ko-kades kyrkkaffet. Under den kalla årstiden var det inte så varmt i kyrkan trots eldandet, men på den tiden var det brukligt att gudstjänst-firarna satt med ytterkläderna på i kyrkbänken.

Arne var i stadens tjänst som s.k. diversearbetare. Före jobbet som började kl. 7 på morgonen gällde det för honom att hugga tag i sopborsten eller den stora snö-spaden av trä. Om det kom mycket snö fick hela familjen hjälpa till

med snöarbetet. Ingen snö kördes bort under vintern så snödrivorna kunde bli enorma.

Städningen föll på Ingrids lott och barnen fick småningom börja hjälpa till. För vaktmästarparet var det viktigt att Herrens hus skulle vara rent. Brita och Gunnel fick krypa mellan bänkarna och rengöra golvet. Den långa, röda kokosmattan skulle piskas, gärna i vit, torr snö. Psalmsiffrorna och ljusstakarna på altarbordet skulle blankas två gånger i året.

De höga kyrkfönstren skulle förstås tvättas och Brita minns hur rädd hon var att pappan skulle falla ner från stegen då han tvättade fönstren på utsidan. Arne var kort i växten och det var inte så lätt för honom att byta lampan i kyrkfars-tun. Arbetsuppgiften krävde en lång stege och Brita fick uppdraget att räcka honom lampan. Hon var så rädd att pappan skulle ramla ner så hon vågade knappt titta upp då hon räckte honom lampan. Senare blev lampbytet den mera välväxta församlingsmedlemmen Per Blombergs uppgift.

På kyrkgården fanns äppelträd

och en syrenberså. I bersån drack pastorsfamiljen kaffe på eftermid-dagen, medan det senare på kväl-

32

scen där olika bibliska berättelser utspelade sig.

Brita var senare också med i GG, Junior och ungdomsförening-en Epworth. Saga Weckström var juniorledare och lilla salen fylldes då av ett 80-tal ungdomar. På programmet stod frågesport, sång, klassprov, spårning i Jonasbacken m.m. Och då Saga uppmanade till tystnad och andakt blev det tyst!

I det utrymme som numera är tambur fanns tre hyvelbänkar som ungdomarna använde för att snickra saker, som sedan såldes på församlingens basar.

På den tiden hölls gudstjänster torsdag kväll samt söndagar kl. 11 och kl. 19. Det fanns både ett strängband och en damkör som sjöng vid högtidligare tillfällen.

Brita minns också hur man förr gick till varandra efter gudstjäns-ten. Man hade alltså umgänge med varandra också utanför akti-viteterna i kyrkan, vilket hon upp-skattade mycket.

Församlingen har gett Brita en trygg grund att stå på och något att vänta på inför evigheten.

Intervju: Margareta Åkerberg

len blev gårdskarlsfamiljens tur att njuta av grönskan och väldoften.

En sommar hade pastorn och vaktmästaren skaffat en gemen-sam gris, Lotta. En dag rymde Lotta och sprang längs den kul-lerstensbelagda Brunnsgatan. Biltrafiken var inte så livlig ännu på den tiden så man lyckades fånga in rymlingen. Alldeles lätt var det inte heller då den dagen kom då Lotta skulle ätas upp.

Då familjen Karlsson flyttat in i kyrkfastigheten började de också vara med i församlingens verksamhet och kom tack vare gårdskarlstjänsten till tro. Barnen började i söndagsskolan. Brita minns hur de söndagsskolbarn som fyllt år under veckan blev uppvaktade genom att söndags-skolan sjöng:

Därefter fick födelsedagsbarnen ett kort med en minnesvers. De mindre söndagsskolbarnen fick sin undervisning med hjälp av en stor sandlåda. Med hjälp av diverse rekvisita förvandlades lådan till en

33


Thor ”Totto” Blomberg

Thor Blomberg är den ende av da-gens pensionerade pastorer som inte har haft anställning i Borgå metodistförsamling. Istället kom Totto i förbindelse med metodist-kyrkan just i Borgå.

Totto är född i Borgå 1926 och var som barn med i söndags-skolan. Senare blev sjöscouterna hans stora fritidsintresse. När krigen kom var Totto äldst i kåren, så mycket ansvar blev lagt på den unga pojkens axlar. Med ansvaret följde dock också en bra utbildning och Totto var en välutbildad ledare för sjöscouterna.

I Borgå metodistkyrka fanns det på den här tiden en stor junior-grupp under Saga Weckströms ledning och så småningom kom Totto också med i denna junior-grupp. Han var också söndags-skollärare. Det blev senare svårt att både vara ledare för flera sjöscoutkårer och samtidigt vara aktiv i Borgå metodistkyrka. Sjö-scouterna ville ha Totto för sig själv om söndagarna, men då var han ju söndagsskollärare så det gick inte. Så Totto valde då att lämna sjöscouterna.

Totto hade vid den här tiden ta-lat om att bli präst. Hans mamma

tyckte nu att han skulle bli ”riktig” pastor. Då han skrivit studenten 1947 blev Thor Blomberg anmäld till Överås. Han avslutade sina studier år 1950 och fick sin första utnämning. Totto kunde inte vara närvarande då utnämningslistan blev uppläst, men han fick ett te-legram: ”Gud och du i Skaftung. Biskopen hälsar. Tant Helmi”.

I Skaftung började sedan ett långt liv i Metodistkyrkans tjänst.

Intervju: Hans-Ole Carlsen

”Totto” Blomberg på sin 80-årsdag, år 2006, utanför Grankulla kyrka.

FOTO: HÅKAN WIIK - NB

34

Olof Åkerberg leder pojkarnas Bibelklubb.

GG med Irina Kullberg.

35


Söndagsskolans lucia år 2002 är Helena Priester.

Julfest år 2003.

36

Det sägs om det mesta: tredje gången gillt! Det gäller också mej i Borgå metodistförsamling. Jag skall berätta närmare om den första gången. Jag flyttade till Borgå första gången i augusti 1968 då jag var knappt 4 år. Jag minns så bra när vi kom till Borgå och parkerade bilen på gården och gick in och tittade på vårt bli-vande hem. Vi satt på en bänk i vårt rum (nuvarande pingisrum-met) och väntade på flyttlas-set. Lisbeth Henriksson, senare Wickström, välkomnade oss och efter en stund kom också Per Blomberg. Vi var ju artiga Ulla-Stina och jag, så vi steg upp och hälsade på Per, ja det vill säga jag gjorde det. Ulla-Stina steg nog upp men sa: Dej hälsar jag inte på och satte högra handen bakom ryggen. Jag vet inte vad det var som hände, men Ulla-Sti-na blev aldrig vän med Per. En gång under en söndagsskolfest läste Ulla-Stina en dikt som hon hade lärt sig utantill. Hon började bra, men sen tittade hon på pu-bliken och såg Per, stampade med foten i golvet och sa: Det var det jag gissade! Och gick ner och satte sig på bänken.

Många härliga barndomsmin-nen har jag. Jag är nog säkert den yngsta symötesmedlemmen i historien. Jag började samma höst vi flyttade till Borgå. På den tiden hade vi symötena i lilla sa-len. Vi satt runt ett stort bord. Första gången när vi samlades på hösten, var det alltid vår vakt-mästare Jenny Gustafsson som bjöd på tårta, för hon hade haft födelsedag på sensommaren.

Där satt jag troget med varje måndag. Jag hade min egen plats snett bredvid mamma. Jag sjöng flitigt med i psalmerna som jag lärde jag mej snabbt, jag var ju ofta med i kyrkan. Något hand-arbete hade jag inte den första tiden, men när jag blev lite äldre började jag nog med det också.

På den tiden hade vi ju också söndagskvällsmöten och vi hade också gemensamma möten med de övriga frikyrkorna. Under ett av dessa väckelsemöten som hölls i vår kyrka med inbjuden talare, var stämningen hög. Strängbandet sjöng, där jag ock-så var med. Jag minns att Sam

Pastorsbarnet berättar

37


Nyman som ledde kören sa att jag var den yngsta medlemmen i kören genom tiderna. Jag som-nade mitt under förbönen! Tala om väckelsemöte!

I den här församlingen kom jag också till tro, vid ett möte som jag hölls vaken på. Det var en skön känsla och mina föräldrar blev för-stås glada över mitt beslut. Det firades med saft och kaka! Jag har aldrig ångrat mitt beslut, utan haft med min tro. Ibland har den varit svagare, ibland starkare, men den har alltid funnits där.

Av mina fyra barn är två döpta i den här församlingen, den äldsta och den yngsta. Det har varit fina stunder som har betytt mycket för mej och också för församlingen. Jag tror att församlingsmedlem-marna har kommit ihåg dem i för-bön, för det har jag känt att de har gjort. När jag gifte om mej, så var det ett naturligt val att välja vår kyr-ka som vigselkyrka. Vår vackra och hemtrevliga kyrka, där jag har så många minnen. Här har jag krupit under bänkarna, här har jag gått i söndagsskola, GG, Junior och UG. Här lärde jag mej att gå i kyrkan och det vill jag fortsätta med.

Det finns många fler min-nen, men jag skall inte skriva så långt. Den första perioden bodde jag åtta år i Borgå, den andra fem år (1994-99) och nu den tredje perioden börjar vi på vårt sjunde år. Familjen har utökats för varje gång, så nu måste jag nog stanna här, för nu är den tillräckligt stor. Jag trivs bra och ser med stor för-väntan på vad Gud skall göra med oss i framtiden!

Så lastgammal är jag ju inte, men jag har ändå varit med i 40 år och sett en hel del hända. Somt har varit bra, annat min-dre bra, men genom allt har vi sett att Gud har varit med oss och aldrig lämnat oss.

Om vi vågar tro, så gör Gud under ännu idag. Vågar och vill du vara med och se vad Gud har för planer med oss och vår församling? Jag vill och jag vå-gar, jag är nyfiken på hur Gud leder oss vidare de kommande 100 åren!

Annika Carlsen

38

Vi Växbys kom som prästfolk till Borgå 1976, det vill säga Hans, Kaikka och Anssi, då 5 år. Hans arbetspe-riod i Borgå varade till 1989 då han blev biskop för Metodist-kyrkan i Norden och Baltikum – fast han också därefter fung-erade som ungdoms-ledare i församlingen. Kaikka var pastor fram till 1994. Under tiden i Borgå utökades fa-miljen med vår andra son Henri (f. 1978) och hunden Peni.

Det var mycket verksamhet i Metodistkyrkan vid Brunnsgatan – och mycket verksamhet i kret-sen omkring Borgå, med Svart-så, Tolkis och Kullo. Senare kom också Lovisa med i bilden, när församlingen där blev utan egen pastor. Gudstjänsterna på söndag var både kl. 11 och kl. 18. Ofta var det sånggudstjänster där både strängbandet och ”Glädjebudet” sjöng, tillsammans med Marianne Kronstedt och pastor Hans. Kvin-norna samlades på måndagar

och småningom startades också en grupp för män. Det fanns en iver för mission, kanske speciellt för att Margit Johansson var en av ”borgåflickorna”. Gott Gry, Ju-nior och Ungdomsgruppen hade många barn och unga. I slutet på 1980-talet startades också junior-grupper i Tolkis och Svartså. En ”specialitet” var bibelstudieserien där hela Bibeln genomgicks bok för bok. Det var en trogen skara som samlades under 2 ½ års tid i kyrkan – och pastorerna lärde sig också mycket under den ti-den! Det var också fint att se hur

Familjen Växby

Henri, Hans, Kaikka och Anssi Växby.

39


församlingarna tog hand om sina fastigheter. Det är många glada minnen från olika talkoprojekt både i Borgå stad och i landskom-munens kapell.

”Lindbergs tid” var ett begrepp i Borgå. Vi kände stor respekt för pastorsparet Lindberg för deras gedigna arbete i Borgå i slutet på 1930-talet. Fyrtio år efteråt fick vi avnjuta frukten av deras hängivenhet och undervisning. De hade lärt ungdomarna några viktiga saker: man går till kyrkan varje söndag, för söndagen är Herrens dag; man bär ekonomiskt ansvar för sin församling; man är villig att åta sig de uppgifter som erbjuds och som man har gåvor till. Och det betydde att vi hade i församlingen många som följde de råd de hade fått i sin ungdom! Gud vare tack för dem!

Efter att vi varit 8-9 år i Borgå kom dock väggen emot. Vi talade mycket om det i hemmet och und-rade varför vi inte nådde bättre ut i samhället. På ett församlings-möte tog vi upp saken. Där var ett tjugotal medlemmar närvarande. Vi pastorer talade allvarligt om si-tuationen och att det måste ske någonting. Efter en stunds tyst-nad reste sig Inga Kronstedt och

höll ett tal. Hon hade gripits av det vi hade sagt. Vi minns inte vad hon sade, men vi minns att då var det något som vände i försam-lingens historia! Efter det tänkte hela församlingen mera ”utåt” och det fanns en iver att nå nya män-niskor.

Vi trivdes bra i Borgå, med människorna i kyrkan och även i samhället. Det kändes gott att veta att människorna i Borgå vis-ste om Metodistkyrkan och vårt arbete, att föräldrarna uppskat-tade våra barngrupper och att det fanns kontakter överallt. Vi har också många gånger tänkt på den kärlek som våra pojkar fick i församlingen. De hade sin egen plats, de fick vara sig själva och de bär med sig många goda minnen från den tiden.

När vi 1994 efter 18 år flyttade från Borgå lämnade vi försam-lingen i goda händer – inte bara Herrens, utan vi visste också att de medarbetare som försam-lingen hade kunde föra det goda arbetet vidare.

Hans och Kaikka Växby

40

Pastorsparet Ella och Erik ”Ekka” Hellsten bor i en mysig radhus-lägenhet i Ekenäs. De har tjänat i många metodistförsamlingar och i Borgå var de mellan åren 1967-1976. Borgå svenska me-todistförsamling är Ekkas hem-församling.

Både Ella och Ekka intygar att de kände sig uppskattade och välkomna till församlingen. För-samlingmedlemmarna var glada att pastorsparet hade fyra barn med på köpet, för de tänkte att flera barn skulle locka barn till församlingen. Per Blomberg, församlingsrådets ordförande, uttryckte det så att församlingen hade blivit ”överhövan bönhör-da”.

Hur kändes det för Ella att lämna församlingen i Jakobstad och bli pastorsfru i en ny försam-ling? Hon berättar att hon hade apoteksarbete i Borgå och kom hem sextiden på kvällarna. Hon kunde inte vara så engagerad i församlingen. Hon undrade vad hon skulle duga till, då hon varken kunde spela eller sjunga. Men då sade Gud till henne: ”Du duger

ändå.” Ella kände sig lika älskad av Gud fast hon inte hade dessa egenskaper.

Ekka säger att då de kom till Borgå fick de ofta höra orden ”under Lindbergs tid”. Ekka och Ella säger många goda ord om pastorsparet Lindberg. De ömmade för barn-och ung-domar. Om någon av ungdo-marna var borta en söndags-gudstjänst, så gick pastorn till dem på måndag och sade: ”Jag saknade dig i söndags”.

Församlingen växte under de åtta år som Ekka var pastor i församlingen. Han hade gläd-jen att välkomna över tjugo människor in i församlingen. — Trots att ingen är profet i sin hemstad, tillägger Ekka.

Då Ekka och Ella Hellsten ser församlingen idag, tycker de att de inte känner så många, och tackar Gud för det.

— Då man var i medelåldern kände man alla, men det skall ju komma nya människor med i församlingen, säger de.

Överhövan bönhörda i Borgå

41


De tycker också att Borgå svenska metodistförsamling inte är någon gammaldags försam-ling. Förr var det bara gamla som styrde i församlingarna, inga unga röster fanns med. Nu är det annorlunda.

— Det är nya människor med i gudstjänsterna i Borgå, där finns nyheter med, och det bådar om en framtid, förklarar Ekka. Han säger också att fast de gamla dör, så bådar allt det postitiva gott för framtiden om Borgå bara håller ut och han står för de orden.

Enligt pastorsparet är personer i medelåldern de viktigaste, för de

offrar och bär församlingen, men samtidigt skall man ta hand om ungdomarna. Och det tycker de att de ser i Borgå metodistför-samling.

Ella och Ekka konstaterar att de hade en god tid i församlingen. Det var också trevligt att ha släkt-en så nära. Faster Adele Hellsten blev medlem under Ekkas tid och det var trevligt. Nu är det tredje generationen av Hellstens släkt som är aktiva i Borgå svenska metodistförsamling.

Intervju: Mayvor Wärn-Rancken

Ella och Erik ”Ekka” Hellsten.

42

Ingmar Karlsson, 78 år, har varit en av församlingens många pasto-rer. Idag är han en aktiv medlem i samma församling.

Ingmar kom med i församlingen redan som barn för hans föräldrar Helga och Anselm var medlemmar i Betelkyrkan, som församlingen kallades på den tiden. Pappa var snickare och tog hand om kyrkans fastighet. Mor Helga var med i sön-dagsskolan och tog med sig många barn till kyrkans söndagsskola från Kvarnbacken, där familjen bodde. Hon var aktiv på symöten och sam-lade människor till sång och bön i sitt hem. Många är de ungdomar Helga lärde att spela gitarr. Hon var en an-litad sångerska i stan och Ingmar brås på sin mor och far då det gäller musiken.

Ingmar blev personligen troende som tonåring. En dag frågade han sin mamma:

— Tror du att Gud vill ta emot mig ännu fast jag är som jag är.

Mamma svarade:— Det har Gud väntat på länge.

Nu böjer vi knä här vid sängen och ber.

Efter den bönen upplevde Ingmar att en börda föll av och han fick det

lätt att vara. Sedan blev han medlem i församlingen under pastor Yrjö Jernbergs tid.

Under Ingmars ungdom tala-des det väldigt mycket om att det var knappt med pastorer. Då tänkte han att han ställer upp och är pastor en tid. Han for till Över-ås, Metodistkyrkans teologiska seminarium i Göteborg, och efter studietiden utnämndes han först till Svartså, sedan till Gamlakar-leby och sist till Borgå.

Då Ingmar arbetade i Borgå kunde hans vecko-schema se ut så här: Söndag kl 11.00 gudstjänst i Borgå, kl 13.00 gudstjänst i

Guds springpojkeFOTO: MATS BLOMBERG

43


Svartså kapell, kl 15.00 möte i Tol-kis eller Taborkapellet i Kullo och kl 18.00 kvällsmöte i Borgå. Ingmar bodde i Svartså och han färdades med cykel vinter som sommar.

— På vintern och speciellt då det var snöstorm kunde det vara svårt att cykla, så då måste jag leda cykeln, säger Ingmar. Han hade också gudstjänster i Svartså då han inte var i Kullo eller Tolkis, vanligtvis hade han fyra möten på söndagarna. Under veckan hade han ett möte i Tarkis hos mammas faster Selma Nordström. Selma höll sedan symöte och söndagsskola hemma hos sig. Till den vanliga arbetsveckan hörde också att göra hembesök och prata med männis-kor som ville ha hjälp. Ingmar var också hjälpledare i junior i Borgå, dessutom hade han söndagsskola och junior i Svartså.

— Enstaka gånger fick jag skjuts med en motorcyklist fram och till-baka mellan Svartså och Kullo. Det var lättare att cykla på sommaren än på vintern, konstaterar Ingmar. En ljuspunkt var Ellen Henriksson som bjöd på kaffe i Tolkis mellan mötena.

Ingmar medger att det kunde vara tungt emellanåt. En gång då han var riktigt trött tog han en tum-

vers från Bibeln på måfå och fick ordet: “Tag dig mat och ät annars blir vägen för lång.”

— Då tog jag en smörgås och drack mjölk, säger Ingmar.

Ingmar berättar också att han im-proviserade mycket på gudstjäns-ter och möten för han hann inte alltid förbereda sig under veckan. Det skulle ha behövts mer tid för predikoförberedelse också på den tiden.

Efter åren i Borgå upplevde Ing-mar att han gjort sitt som pastor och blev aktiv lekman i församlingen. Han har upplevt att han är kallad att vara Guds springpojke, en stödper-son för alkoholister och människor med dålig hälsa. Herren har alltid visat vilka människor han skall stö-da. Ingmar är aktiv i gatumissionen i Borgå där han spelar dragspel och vittnar då och då. I metodistförsam-lingen spelar han fiol på gudstjäns-terna och till kören. Ingmar är en stor människo- och djurvän. Han har tagit hand om många hundar då ägaren kanske inte mera orkat gå ut med sin hund.

— Herren har varit trofast och vill använda var och en som säger ja till Jesus, avslutar Ingmar Karlsson.


44

Det var en vardagskväll hösten 1946 och metodistförsamlingen i Borgå fick besök av missionär Ruth Hansson från Sverige, som inspirerade för missionsinsatser. Kvällen fick stor betydelse för mötesbesökarna. Margit Johans-son var en av åhörarna, skriver pastor Erik Hellsten i förordet till min bok ”Synen på väggen”, där jag tillsammans med Margit be-rättar om hennes 30-åriga insats som sjuksköterska i Zimbabwe, dåvarande Rhodesia.

Margit var den första missionä-ren som sändes ut från Finlands svenska metodistkyrka. Hon ar-betade som sjuksköterska på Borgå sjukstuga, landskommu-nens sjukhus i Borgå, när kallel-sen drabbade henne. Gud talade till henne genom olika personer och händelser. På Årskonferen-sen i Helsingfors samma år höll pastor Sten Nilsson från meto-distförsamlingen i Jakobstad ett brinnande missionstal. Han hade själv missionskallelse till Indien. Pastorsfrun Marie Berg sjöng sången ”Jag ville vara en

pil som kunde flyga åstad”. I slutet av sången och under den efterföljande bönen satt Margit med ögonen vanligt öppna och såg i en syn en bild på väggen till höger om altaret. Hon såg ett stort vitt moln och själv stod hon mitt i molnet klädd i sin sköter-skedräkt omgiven av mörkhyade barn. Margit drog i tankarna ett stort kryss över bilden på väg-gen, men Gud fortsatte att kalla

Missionär Margit Johansson - hon följde Guds kallelse

Margit Johansson tillsammans med Henna Palmberg

45


henne. Hon var 30 år gammal när hon reste till Afrika i novem-ber 1947.

Margit Johansson föddes i Borgå den 20 april 1916. Hon blev medlem i Borgå svenska metodistförsamling den 13 april 1936. Sedan Margit hade åter-kommit till Finland, bosatte hon sig i föräldrahemmet på Vakt-tornsgatan 14 i Borgå. Hennes syster Valborg med familj bod-de i husets övervåning. Margit var mycket gästfri och hon tog emot gäster från när och fjärran. Många trevliga stunder har jag och andra tillbringat i hennes hem. Margit kom tillbaka till Fin-land 1977 strax före sin 61-års-dag. Jag lärde känna henne se-dan jag, min man och vår dotter flyttade till Borgå hösten 1978. Margit hade ett glatt humör och var lätt att umgås med. Vi tänk-te och tyckte ganska lika och vi satte båda ett stort värde på den ömsesidiga vänskapen.

En gång missionär, alltid mis-sionär, är ett talesätt som passar bra in på Margit. Hon var mån om att hälsa på nya människor som dök upp i församlingen och snar till att bjuda hem dem. Hon de-

lade ut församlingens program-blad i sina kvarter och pratade med grannarna. En grannfamilj kom ofta och klädde julgranen med henne. Hon hörde till några av dem i församlingen som gick omkring och sålde jultidningen ”De Värnlösas Jul”, till förmån för Metodistkyrkans barnhem i Grankulla. Hon stödde missions-arbetet genom sitt engagemang i Missionsrådet och Kvinnoförbun-det. Under många år gjorde hon en frivillig insats som försäljare i Samariamissionens loppmark-nad vid Ågatan i Borgå. Kraften till allt gott verk hämtade hon från sin tro på Gud, de dagliga mor-gonandakterna och församlings-gemenskapen. Margit var en god kristen och ett gott föredöme i församlingen.

Birgit Grönqvist

46

En familjär församling

Henna Wilkman, f. Palmberg, är 26 år och speciallärare från Grankulla. Hon är gift med An-ders och nybliven mor till William, snart två månader gammal. Jag fick en pratstund med Henna då hon besökte sitt föräldrahem i Borgå.

Henna, kan du berätta dina för-sta minnen från församlingen?

— Jag kommer ihåg att jag le-gat på kyrkbänken i gudstjänsten då min mamma deltog i guds-tjänsten. Sedan gick jag i sön-dagsskola då Inger Söderholm

Henna Wilkman med sonen William.

FOTO

: JE

NN

Y R

AN

CK

EN

47


var söndagsskollärare. Vi sam-lades i kyrkans tambur. Jag gick i söndagsskola då jag var 3-12 år. Sedan blev jag hjälpledare i söndagsskolan och fick sen en egen söndagsskolklass.

Hur upplevde du det att vara söndagsskollärare?

— Jag fick en modell från sön-dagsskolan från min egen sön-dagsskollärare. Men samtidigt fick jag fria händer att själv hålla söndagsskola. Det var bra att i lägre tonåren få ha ansvar från pastorn och församlingen.

Vad annat kommer du ihåg från församlingen?

— Jag kommer ihåg försam-lingsgemenskapen, de äldre tantorna var också jätteviktiga. Församlingsutfärderna var vik-tiga för mig då jag var liten. Jag tycker att hela samhället har för-ändrats, det finns inte så mycket gemenskap i samhället mellan människor. Gemenskapen är viktig i hela församlingen men det är också viktigt med öppna hem och det tyckte jag fanns i Borgå metodistförsamling.

Tycker du att församlingen har förändrats sedan du flyttade från orten?

— Församlingen är inte mera så auktoritär utan mera familjär. Pastorn har inte så central roll mera, vilket jag tycker är bra. Sen tycker jag att församlingen har mera ekumeniskt samarbete med andra församlingar. Sedan finns det loppis som är nytt och en aktiv tonårsgrupp. Sedan finns det nya människor med i församlingen.

Vad vill du ge åt William då du tänker på församlingen?

— Jag hoppas att han får upp-leva en trygg, social gemenskap i församlingen, som jag gjorde då jag var liten.


48

Musiklivet i bildMusiklivet i bild

Församlingskören.

En av församlingens organister.

49


En av många gästartister var ryska sopranen Galina Khimitch. Hon och hennes kör med 16 ryska och fi nska damer uppförde Stabat Mater år 1999. T.h. en av sångarna, Angelika Khimitch.

Kören Gloria med Irina Kullberg, Annika Carlsen, Mervi Palmberg och Mayvor Wärn-Rancken.

50

51


Frampärmen; Foto av kyrksalen på 1920-talet.Bakpärmen; Tavlan i bakgrunden, som finns i kyrkans lilla sal, heter ”Låten barnen komma till mig”, anskaffad av Ingmar Karlsson. 100-årslogotypen är av Sinikka Söderholm.

Skriften har publicerats med hjälp av ekonomiskt stöd från Svenska Kulturfonden. Tryckt på miljömärkt papper: Formato Print Ab, Borgå 2007.Sammanställning, layout och prepress: Kaj Kullberg.

Frivillig arbetsgrupp för denna skrift:Mats BlombergAnnika CarlsenHans-Ole CarlsenBirgit GrönqvistKaj KullbergMargareta ÅkerbergMayvor Wärn-Rancken

Lennart Segerstråles målningar ovanför dörrarna i kyrksalen från 1920-talet.

52

“Det bästa av allt, är att Gud är med oss.”- John Wesley

© Borgå svenska metodistförsamling 2007

Documents

BORGÅ SVENSKA METODISTFÖRSAMLING ÅR 100.pdf · 2007. 12. 2. · hem 26.4.1907. Sex medlemmar intas och en på prov. Under de första åren expande-rar verksamheten snabbt. Sön-dagsskola